Lag (2024:506) om arbets­lös­hets­för­säk­ring

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2024:506
Depar­te­ment: Arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet AA
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:507
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2024:506
Depar­te­ment/myn­dig­het: Arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet AA
Utfär­dad: 2024-​06-20
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:507
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


/Trä­der i kraft I:2025-​10-01/ 1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll

1 §   Inne­hål­let i denna lag är upp­de­lat enligt föl­jande:
   - inle­dande bestäm­mel­ser (1 kap.),
   - grund­läg­gande för­ut­sätt­ningar för rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning (2 kap.),
   - krav på tidi­gare inkoms­ter för rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning (3 kap.),
   - tid med arbets­lös­het­s­er­sätt­ning (4 kap.),
   - beräk­ning av arbets­lös­het­s­er­sätt­ning (5 kap.),
   - minsk­ning av arbets­lös­het­s­er­sätt­ning (6 kap.),
   - sank­tio­ner (7 kap.),
   - åter­be­tal­nings­skyl­dig­het och åter­krav (8 kap.),
   - upp­gifts­skyl­dig­het (9 kap.),
   - hand­lägg­ning av ären­den (10 kap.), och
   - ompröv­ning och över­kla­gande (11 kap.).

Arbets­lös­hets­för­säk­ring­ens syfte och funk­tion

2 §   Arbets­lös­hets­för­säk­ringen är en inkomst­bort­falls­för­säk­ring som hand­has av arbets­lös­hets­kas­sorna och som syf­tar till att ge arbets­lösa eko­no­miskt stöd under omställ­ning mel­lan arbe­ten.

Intyg för per­so­ner som söker arbete utan­för Sve­rige

3 §   I Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men och Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 987/2009 av den 16 sep­tem­ber 2009 om tillämp­nings­be­stäm­mel­ser till för­ord­ning (EG) nr 883/2004 finns bestäm­mel­ser om utfär­dande av intyg för per­so­ner som upp­fyl­ler vill­ko­ren för rätt att med bibe­hål­len arbets­lös­het­s­er­sätt­ning söka arbete i något annat land.

I 11 kap. 12 § finns bestäm­mel­ser om över­kla­gan­de­ti­den för beslut om sådana intyg.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om utfär­dande av och beslut om intyg och om vil­ken myn­dig­het som utfär­dar inty­gen.

Sär­skilda bestäm­mel­ser vid arbets­kon­flikt

4 §   Lagen (1969:93) om begräns­ning av sam­hälls­stöd vid arbets­kon­flikt ska tilläm­pas på arbets­lös­het­s­er­sätt­ning enligt denna lag.


2 kap. Grund­läg­gande för­ut­sätt­ningar för rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning

All­männa vill­kor

1 §   För att ha rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning vid arbets­lös­het krävs att sökan­den
   1. är arbets­för och oför­hind­rad att ta ett arbete,
   2. är anmäld som arbets­sö­kande hos Arbets­för­med­lingen, och
   3. i övrigt står till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.

2 §    /Upp­hör att gälla U:2026-​01-01/ För att ha rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning krävs att sökan­den har fyllt 20 år. Rät­ten till ersätt­ning upp­hör vid månads­skif­tet före den månad då sökan­den fyl­ler 66 år.

2 §    /Trä­der i kraft I:2026-​01-01/ För att ha rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning krävs att sökan­den har fyllt 20 år. Rät­ten till ersätt­ning upp­hör vid månads­skif­tet före den månad då sökan­den uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion enligt 2 kap. 10 a-10 d §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.
Lag (2024:507).

Sär­skilda bestäm­mel­ser för vissa sökande

Sökande som är tjänst­le­diga

3 §   En sökande kan få arbets­lös­het­s­er­sätt­ning trots att sökan­den är tjänst­le­dig utan lön, om sökan­den av häl­so­skäl inte kan återgå till sitt tidi­gare arbete eller till annat arbete hos sin arbets­gi­vare men av För­säk­rings­kas­san har bedömts ha arbets­för­måga i för­hål­lande till arbets­mark­na­den i övrigt.

Sökan­den kan få ersätt­ning enligt första styc­ket även om arbets­gi­va­ren har en kvar­va­rande reha­bi­li­te­rings­skyl­dig­het, under för­ut­sätt­ning att arbets­gi­va­ren har vid­ta­git de reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der som har varit möj­liga.

4 §   En sökande kan få arbets­lös­het­s­er­sätt­ning trots att sökan­den är tjänst­le­dig utan lön från en del­tids­an­ställ­ning för att arbeta i en annan del­tids­an­ställ­ning med lika eller högre tjänst­gö­rings­grad, under för­ut­sätt­ning att anställ­ning­arna inte går att kom­bi­nera.

Sökande som är före­ta­gare

5 §   En sökande som är före­ta­gare har inte rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning, utom i det fall som avses i 11 §.

6 §   En sökande ska anses vara före­ta­gare om sökan­den
   1. bedri­ver sådan närings­verk­sam­het som avses i 13 kap. 1 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), och
   2. per­son­li­gen utför arbete i och har ett väsent­ligt infly­tande över den närings­verk­sam­he­ten.

Vid bedöm­ningen av om en sökande ska anses vara före­ta­gare enligt första styc­ket ska det bort­ses från
   1. nöd­vän­diga åtgär­der som har vid­ta­gits i verk­sam­he­ten på grund av oför­ut­sedda hän­del­ser, och
   2. arbete av ide­ell karak­tär i verk­sam­he­ten.

7 §   En sökande som är före­ta­gare och som över­lå­ter närings­verk­sam­he­ten men fort­sät­ter att utföra arbete i eller ha ett väsent­ligt infly­tande över verk­sam­he­ten ska även efter över­lå­tel­sen anses vara före­ta­gare. Det­samma gäl­ler när före­ta­gan­det utgörs av med­lem­skap i en eko­no­misk för­e­ning och med­lem­ska­pet i för­e­ningen har upp­hört.

8 §   En sökande ska inte längre anses vara före­ta­gare när närings­verk­sam­he­ten har upp­hört genom att det inte vid­tas några åtgär­der i verk­sam­he­ten.

Vid bedöm­ningen av om närings­verk­sam­he­ten har upp­hört enligt första styc­ket ska det bort­ses från
   1. nöd­vän­diga åtgär­der som har vid­ta­gits på grund av oför­ut­sedda hän­del­ser,
   2. åtgär­der som har vid­ta­gits på grund av en skyl­dig­het enligt lag eller annan för­fatt­ning,
   3. avveck­lingsåt­gär­der som inte har varit möj­liga att vidta innan verk­sam­he­ten upp­hörde, och
   4. att en lokal eller mark som har nytt­jats eller bru­kats i verk­sam­he­ten hyrs ut eller arren­de­ras ut, under för­ut­sätt­ning att dessa inte tidi­gare har hyrts ut eller arren­de­rats ut i verk­sam­he­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vad som ska utgöra åtgär­der enligt andra styc­ket.

9 §   Om närings­verk­sam­he­ten har upp­hört enligt 8 § och där­ef­ter åter­upp­tas av den sökande eller av en när­stå­ende till sökan­den, får en ny bedöm­ning av om verk­sam­he­ten har upp­hört genom att det inte vid­tas några åtgär­der i den göras tidi­gast tre år från det att verk­sam­he­ten åter­upp­togs.

10 §   En sökande ska inte anses vara före­ta­gare när närings­verk­sam­he­ten vid en bedöm­ning av samt­liga omstän­dig­he­ter har upp­hört defi­ni­tivt.

Vid bedöm­ningen av om närings­verk­sam­he­ten har upp­hört defi­ni­tivt enligt första styc­ket ska det bort­ses från sådana åtgär­der som avses i 8 § andra styc­ket.

11 §   En sökande som är före­ta­gare kan få arbets­lös­het­s­er­sätt­ning om
   1. närings­verk­sam­he­ten har bedri­vits under minst sex måna­der vid sidan av ett arbete som mot­sva­rar minst 50 pro­cent av hel­tid inom den ram­tid som föl­jer av 3 kap. 11-14 §§,
   2. inkoms­ten av för­värvs­ar­bete från verk­sam­he­ten inom ram­ti­den i genom­snitt per månad inte har över­sti­git en tolf­te­del av den sam­man­lagda inkomst av för­värvs­ar­bete som enligt 3 kap. 2 § första styc­ket 1 krävs för att upp­fylla ett inkomstvill­kor, och
   3. tiden i och inkoms­terna från verk­sam­he­ten inte utö­kas under arbets­lös­he­ten.

Sökande som del­tar i utbild­ning

12 §   En sökande som del­tar i utbild­ning har inte rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning, utom i de fall som anges i 13-15 §§.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om undan­tag från första styc­ket i fråga om rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning under uppe­håll i utbild­ning.

13 §   En sökande kan få arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för högst 20 vec­kor inom samma ersätt­nings­pe­riod sam­ti­digt som sökan­den del­tar i en utbild­ning om högst 50 pro­cent av hel­tid, om
   1. det tidi­gare arbe­tet inte har upp­hört på grund av utbild­ningen,
   2. utbild­ningen inte finan­sie­ras eller har finan­si­e­rats med stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) eller stu­di­estarts­stöd enligt lagen (2017:527) om stu­di­estarts­stöd, och
   3. utbild­ningen inte finan­sie­ras med omställ­nings­stu­di­e­stöd enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd.

Kra­vet i första styc­ket 2 gäl­ler inte om utbild­ningen har bedri­vits under minst 15 vec­kor vid sidan av ett arbete inom den ram­tid som föl­jer av 3 kap. 11-14 §§.

14 §   En sökande kan få arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för högst 20 vec­kor inom samma ersätt­nings­pe­riod sam­ti­digt som sökan­den fort­sät­ter att delta i en utbild­ning om mer än 50 pro­cent upp till hel­tid, om
   1. det tidi­gare arbe­tet inte har upp­hört på grund av utbild­ningen,
   2. utbild­ningen inte finan­sie­ras eller har finan­si­e­rats med stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395), stu­di­estarts­stöd enligt lagen (2017:527) om stu­di­estarts­stöd eller omställ­nings­stu­di­e­stöd enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd,
   3. utbild­ningen har bedri­vits under minst 15 vec­kor vid sidan av ett hel­tids­ar­bete inom den ram­tid som föl­jer av 3 kap. 11-14 §§, och
   4. utbild­ning­ens omfatt­ning inte utö­kas under arbets­lös­he­ten.

15 §   En sökande kan få arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för högst 15 ersätt­nings­da­gar inom samma ersätt­nings­pe­riod sam­ti­digt som sökan­den del­tar i en kor­tare utbild­ning eller annan kor­tare akti­vi­tet som syf­tar till att
   1. ge en ori­en­te­ring om olika yrken och utbild­nings­vä­gar, eller
   2. under­lätta omställ­ning från ett arbete till ett annat.

Utbild­ningen eller akti­vi­te­ten får inte finan­sie­ras eller ha finan­si­e­rats med stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395), stu­di­estarts­stöd enligt lagen (2017:527) om stu­di­estarts­stöd eller omställ­nings­stu­di­e­stöd enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd.

Sökande som del­tar i arbets­mark­nads­po­li­tiska pro­gram

16 §   En sökande som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram har inte rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning.

Sökande som får avgångs­ve­der­lag eller eko­no­miskt ska­de­stånd

17 §   En sökande som på grund av att anställ­ningen har upp­hört får ett avgångs­ve­der­lag eller eko­no­miskt ska­de­stånd som mot­sva­rar lön har inte rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för den tid som avgångs­ve­der­la­get eller ska­de­stån­det avser.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om hur tiden enligt första styc­ket ska beräk­nas.

Sökande som får löne­ga­ranti

18 §   En sökande som på grund av arbets­gi­va­rens kon­kurs får betal­ning för en ford­ran på upp­säg­nings­lön enligt löne­ga­ran­ti­la­gen (1992:497) kan få arbets­lös­het­s­er­sätt­ning under upp­säg­nings­ti­den, dock inte för den tid som betal­ningen avser.

Sökande som har ute­slu­tits ur en arbets­lös­hets­kassa

19 §   En sökande som har ute­slu­tits ur en arbets­lös­hets­kassa enligt 37 § första styc­ket lagen (1997:239) om arbets­lös­hets­kas­sor har inte rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning under ett år från ute­slut­ningen.


3 kap. Krav på tidi­gare inkoms­ter för rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning

Krav på inkoms­ter av för­värvs­ar­bete

Inkomstvill­kor

1 §   För att ha rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning krävs att sökan­den har upp­fyllt ett inkomstvill­kor som avses i 2 eller 3 §.

När ett inkomstvill­kor har upp­fyllts ska en ersätt­nings­pe­riod enligt 4 kap. och en ersätt­nings­grun­dande inkomst enligt 5 kap. fast­stäl­las.

2 §   Ett inkomstvill­kor är upp­fyllt om sökan­den inom den ram­tid som föl­jer av 11-14 §§ har haft
   1. en viss minsta sam­man­lagd inkomst av för­värvs­ar­bete, och
   2. en viss minsta inkomst av för­värvs­ar­bete per månad under minst fyra måna­der.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om stor­le­ken på inkoms­terna enligt första styc­ket.

3 §   Om en sökande inte upp­fyl­ler kra­vet på en minsta sam­man­lagd inkomst av för­värvs­ar­bete enligt 2 § första styc­ket 1, är ett inkomstvill­kor ändå upp­fyllt om sökan­den under minst fyra sam­man­häng­ande måna­der inom ram­ti­den har haft den inkomst av för­värvs­ar­bete per månad som krävs enligt 2 § första styc­ket 2.

En sökande kan få arbets­lös­het­s­er­sätt­ning med stöd av första styc­ket under två ersätt­nings­pe­ri­o­der. Där­ef­ter måste sökan­den upp­fylla ett inkomstvill­kor enligt 2 § för att på nytt få rätt till ersätt­ning.

Beräk­ning för den som har varit före­ta­gare

4 §   I stäl­let för inkoms­ten av för­värvs­ar­bete från närings­verk­sam­he­ten under de måna­der som en sökande har varit verk­sam som före­ta­gare inom ram­ti­den, får beräk­ningen grun­das på någon av föl­jande inkoms­ter för de måna­derna när ett inkomstvill­kor prö­vas:
   1. inkoms­ten av för­värvs­ar­bete från verk­sam­he­ten som fram­går av det senaste beslu­tet om slut­lig skatt, eller
   2. den genom­snitt­liga års­in­koms­ten av för­värvs­ar­bete från verk­sam­he­ten under de två år som har före­gått det beskatt­ningsår som beslu­tet i 1 avser.

Stor­le­ken på sökan­dens inkomst av för­värvs­ar­bete per månad från verk­sam­he­ten ska beräk­nas till en tolf­te­del av den inkomst som föl­jer av första styc­ket 1 eller 2.

Det alter­na­tiv som är mest för­mån­ligt för sökan­den ska tilläm­pas.

Inkoms­ter av för­värvs­ar­bete

5 §   Med inkoms­ter av för­värvs­ar­bete avses sådana ersätt­ningar som en utbe­ta­lare är skyl­dig att betala arbets­gi­var­av­gif­ter för och sådana inkoms­ter som en fysisk per­son är skyl­dig att betala egen­av­gif­ter för enligt soci­al­av­giftsla­gen (2000:980).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om att även andra ersätt­ningar och inkoms­ter ska anses som inkoms­ter av för­värvs­ar­bete.

6 §   Inkoms­ter av för­värvs­ar­bete ska hän­fö­ras till den månad då de beta­las ut.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om undan­tag från första styc­ket för utbe­tal­ningar som avser mer än en månad.

Ersätt­ningar som ska jäm­stäl­las med inkoms­ter av för­värvs­ar­bete

7 §   När sökan­dens sam­man­lagda inkomst av för­värvs­ar­bete enligt 2 § första styc­ket 1 beräk­nas ska föl­jande ersätt­ningar jäm­stäl­las med inkoms­ter av för­värvs­ar­bete:
   1. gra­vi­di­tets­pen­ning, för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner, sjuk­pen­ning, reha­bi­li­te­rings­pen­ning, smitt­bä­rar­pen­ning och när­stå­en­de­pen­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken, och
   2. ersätt­ning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuk­lön.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om att även andra ersätt­ningar ska jäm­stäl­las med inkoms­ter av för­värvs­ar­bete.

8 §   Ersätt­ningar som jäm­ställs med inkoms­ter av för­värvs­ar­bete ska hän­fö­ras till den månad som de avser.

Inkoms­ter och ersätt­ningar som inte får beak­tas när ett inkomstvill­kor prö­vas

9 §   När ett inkomstvill­kor prö­vas ska det bort­ses från inkoms­ter av för­värvs­ar­bete som hän­för sig till
   1. närings­verk­sam­het enligt 2 kap. 11 §,
   2. bisyssla enligt 6 kap. 5 §, och
   3. arbete inom ramen för andra arbets­mark­nads­po­li­tiska pro­gram än sådana som avser sär­skilda insat­ser för per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning som med­för ned­satt arbets­för­måga.

10 §   När ett inkomstvill­kor prö­vas ska det bort­ses från inkoms­ter av för­värvs­ar­bete och ersätt­ningar som ska jäm­stäl­las med inkoms­ter av för­värvs­ar­bete som har legat till grund för tidi­gare utbe­ta­lad arbets­lös­het­s­er­sätt­ning.

Ram­tid för pröv­ningen av ett inkomstvill­kor

Ram­tid

11 §   För pröv­ningen av ett inkomstvill­kor ska en ram­tid fast­stäl­las enligt 12-14 §§. När ram­ti­den fast­ställs ska det bort­ses från tid som anges i 15 och 16 §§ (över­hopp­nings­bar tid).

12 §   Med ram­tid avses de tolv måna­der som när­mast före­går den månad som sökan­den ansö­ker om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för.

13 §   Om en sökande har för­bru­kat alla ersätt­nings­da­gar i en ersätt­nings­pe­riod och har haft inkoms­ter av för­värvs­ar­bete under ersätt­nings­pe­ri­o­den, ska ram­ti­den avse de tolv måna­der som räk­nas bakåt från och med den senaste månad under ersätt­nings­pe­ri­o­den då sökan­den har haft den minsta inkomst av för­värvs­ar­bete per månad som krävs för att upp­fylla ett inkomstvill­kor. Det gäl­ler om det är mer för­mån­ligt för sökan­den än att fast­ställa ram­ti­den enligt 12 §.

Om sökan­den inte upp­fyl­ler ett inkomstvill­kor med tillämp­ning av den ram­tid som föl­jer av första styc­ket, ska den tid­punkt som ram­ti­den ska räk­nas från för­skju­tas bakåt inom ersätt­nings­pe­ri­o­den till dess att ett inkomstvill­kor är upp­fyllt.

14 §   Om en sökande har del­ta­git i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram som en del­ta­gare i pro­gram­met kan få akti­vi­tets­stöd för utan att del­ta­gan­det har före­gåtts av tid med arbets­lös­het­s­er­sätt­ning, ska ram­ti­den avse de tolv måna­der som när­mast har före­gått den månad då pro­gram­met påbör­ja­des. Det gäl­ler om det är mer för­mån­ligt för sökan­den än att fast­ställa ram­ti­den enligt 12 §.

Första styc­ket gäl­ler endast om det räk­nat från den månad som ansö­kan om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning avser har gått mindre än tolv måna­der sedan sökan­den avslu­tade sitt del­ta­gande i pro­gram­met. När den tiden beräk­nas ska det bort­ses från måna­der som utgör över­hopp­nings­bar tid enligt 15 och 16 §§.

Över­hopp­nings­bar tid

15 §   En månad ska räk­nas som över­hopp­nings­bar tid om sökan­den under måna­den inte har haft den minsta inkomst av för­värvs­ar­bete per månad som krävs för att upp­fylla ett inkomstvill­kor och måna­den till över­vä­gande del inne­hål­ler tid då sökan­den har
   1. varit för­hind­rad att arbeta på grund av styrkt sjuk­dom,
   2. vår­dat eget barn som inte har fyllt två år eller vår­dat adop­tiv­barn i två år efter bar­nets ankomst i famil­jen,
   3. fått gra­vi­di­tets­pen­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   4. fått för­äld­ra­pen­ning­s­för­mån enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   5. fått när­stå­en­de­pen­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   6. genom­gått mili­tär utbild­ning som rekryt inom För­svars­mak­ten,
   7. tjänst­gjort enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt,
   8. haft upp­drag av soci­al­nämn­den att ta emot barn i ett sådant hem som avses i 6 kap. 6 § första och tredje styc­kena soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) samt 9 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade, om upp­dra­get, på soci­al­nämn­dens begä­ran, har varit av sådan omfatt­ning att sökan­den har varit tvungen att helt avstå från arbete och mot­ta­gan­det inte har bedri­vits yrkes­mäs­sigt,
   9. haft bistånds­ar­bete utom­lands som Sty­rel­sen för inter­na­tio­nellt utveck­lings­sam­ar­bete (Sida) eller någon annan stat­lig myn­dig­het har stått för löne­kost­na­derna för,
   10. haft arbete som arbets­gi­va­ren har finan­si­e­rat med sär­skilt anställ­nings­stöd,
   11. varit för­hind­rad att arbeta på grund av ett beslut enligt smitt­skydds­la­gen (2004:168) eller livs­me­delsla­gen (2006:804) eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av livs­me­delsla­gen, dock inte när det är fråga om häl­so­kon­troll vid inresa enligt 3 kap. 8 § smitt­skydds­la­gen eller avspärr­ning enligt 3 kap. 10 § smitt­skydds­la­gen,
   12. tvångs­vår­dats enligt lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall,
   13. varit för­hind­rad att arbeta på grund av fri­hets­be­rö­vande inom kri­mi­nal­vår­dens område, eller
   14. vis­tats utom­lands när sökan­den har följt med sin make, maka eller sambo vid den­nes arbete i utlan­det, under för­ut­sätt­ning att makens, makans eller sam­bons arbets­gi­vare har sitt säte i Sve­rige och att lönen beta­las ut från Sve­rige.

16 §   Om det är mer för­mån­ligt för sökan­den ska som över­hopp­nings­bar tid även räk­nas en månad då sökan­den har
   1. del­ta­git i hel­tids­ut­bild­ning som är avslu­tad,
   2. varit före­ta­gare, om närings­verk­sam­he­ten har upp­hört inom 60 måna­der från det att den star­ta­des,
   3. del­ta­git i kort­tids­ar­bete som pre­li­mi­närt stöd har läm­nats för enligt lagen (2013:948) om stöd vid kort­tids­ar­bete,
   4. del­ta­git i kort­tids­ar­bete som pre­li­mi­närt stöd kan läm­nas för enligt lagen om stöd vid kort­tids­ar­bete, om sökan­den har del­ta­git i kort­tids­ar­bete under en sam­man­häng­ande period och pre­li­mi­närt stöd har läm­nats för någon del av den peri­o­den, eller
   5. bevil­jats del av helt omställ­nings­stu­di­e­stöd enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd.

17 §   Den över­hopp­nings­bara tiden enligt 15 § 1-13 och 16 § får sam­man­lagt vara längst 60 måna­der.

Vid vis­telse utom­lands som med­föl­jare enligt 15 § 14 får den över­hopp­nings­bara tiden vara längst 120 måna­der.

Den över­hopp­nings­bara tiden enligt första och andra styc­kena får sam­man­lagt inte vara längre än 120 måna­der.


4 kap. Tid med arbets­lös­het­s­er­sätt­ning

Ersätt­nings­pe­riod

1 §   Med ersätt­nings­pe­riod avses det antal dagar som en sökande som mest kan få arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för utan att på nytt upp­fylla ett inkomstvill­kor.

2 §   En pågående ersätt­nings­pe­riod måste för­bru­kas innan en ny ersätt­nings­pe­riod kan påbör­jas.

En ersätt­nings­pe­riod är pågående om det åter­står ersätt­nings­da­gar i peri­o­den och sökan­den har fått arbets­lös­het­s­er­sätt­ning eller akti­vi­tets­stöd någon gång under de tolv måna­der som när­mast har före­gått den månad som ansö­kan om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning avser. När tiden beräk­nas ska det bort­ses från måna­der som enligt 3 kap. 15 och 16 §§ utgör över­hopp­nings­bar tid.

Karens­tid

3 §   En ersätt­nings­pe­riod får inte påbör­jas innan en karens­tid om två dagar med arbets­lös­het har för­flu­tit. I karens­ti­den räk­nas endast de dagar in som sökan­den skulle ha fått arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för. Karens­ti­den ska full­gö­ras inom tolv måna­der från och med den månad då karens­ti­den inled­des.

Ersätt­nings­pe­ri­o­dens längd

4 §   Ersätt­nings­pe­ri­o­den för en sökande som har upp­fyllt ett inkomstvill­kor enligt 3 kap. 2 § är
   1. 300 ersätt­nings­da­gar om sökan­den under minst elva måna­der inom ram­ti­den har haft den minsta inkomst av för­värvs­ar­bete per månad som krävs för att upp­fylla inkomstvill­ko­ret,
   2. 200 ersätt­nings­da­gar om sökan­den under minst åtta men mindre än elva måna­der inom ram­ti­den har haft den minsta inkomst av för­värvs­ar­bete per månad som krävs för att upp­fylla inkomstvill­ko­ret, och
   3. 100 ersätt­nings­da­gar om sökan­den under minst fyra men mindre än åtta måna­der inom ram­ti­den har haft den minsta inkomst av för­värvs­ar­bete per månad som krävs för att upp­fylla inkomstvill­ko­ret.

5 §   Ersätt­nings­pe­ri­o­den för en sökande som har upp­fyllt ett inkomstvill­kor enligt 3 kap. 3 § är 66 ersätt­nings­da­gar.

6 §   En månad med hel arbets­lös­het­s­er­sätt­ning mot­sva­rar 22 ersätt­nings­da­gar.

En dag som en sökande har fått ersätt­ning för ska räk­nas som en för­bru­kad ersätt­nings­dag.

7 §   En dag som en sökande har fått akti­vi­tets­stöd för ska, från och med måna­den som föl­jer på den ram­tid som har fast­ställts för pröv­ningen av ett inkomstvill­kor, räk­nas som en för­bru­kad ersätt­nings­dag.


5 kap. Beräk­ning av arbets­lös­het­s­er­sätt­ning

Hur arbets­lös­het­s­er­sätt­ning beräk­nas

1 §   Sökan­dens arbets­lös­het­s­er­sätt­ning ska beräk­nas per månad uti­från sökan­dens ersätt­nings­grun­dande inkomst och ersätt­ningsnivå enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel. I 6 kap. finns bestäm­mel­ser om minsk­ning av ersätt­ningen.

Ersätt­nings­grun­dande inkomst

2 §   Den ersätt­nings­grun­dande inkoms­ten ska mot­svara en tolf­te­del av sökan­dens sam­man­lagda inkomst av för­värvs­ar­bete inom ram­ti­den.

Om en sökande har upp­fyllt ett inkomstvill­kor enligt 3 kap. 3 §, ska den minsta sam­man­lagda inkomst av för­värvs­ar­bete som krävs för att upp­fylla ett inkomstvill­kor enligt 3 kap. 2 § räk­nas som sökan­dens sam­man­lagda inkomst av för­värvs­ar­bete inom ram­ti­den.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om att den högsta ersätt­nings­grun­dande inkoms­ten ska vara lägre än vad som föl­jer av första styc­ket.

3 §   Om en sökande har för­bru­kat alla ersätt­nings­da­gar i en ersätt­nings­pe­riod och på nytt har upp­fyllt ett inkomstvill­kor, ska den senast fast­ställda ersätt­nings­grun­dande inkoms­ten använ­das för den nya ersätt­nings­pe­ri­o­den. Det gäl­ler om det är mer för­mån­ligt för sökan­den än att fast­ställa en ny ersätt­nings­grun­dande inkomst enligt 2 § och sökan­den
   1. har upp­fyllt inkomstvill­ko­ret med tillämp­ning av den ram­tid som anges i 3 kap. 13 §, eller
   2. har haft de inkoms­ter av för­värvs­ar­bete som krävs för att upp­fylla inkomstvill­ko­ret inom tolv måna­der från den månad då sökan­den avslu­tade sitt del­ta­gande i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om att endast vissa arbets­mark­nads­po­li­tiska pro­gram ska omfat­tas av första styc­ket 2.

Ersätt­ningsnivå

Fast­stäl­lande av ersätt­ningsnivå

4 §   Ersätt­ningsni­vån ska vara 80 pro­cent av den ersätt­nings­grun­dande inkoms­ten om
   1. sökan­den har varit med­lem i eller anslu­ten till en arbets­lös­hets­kassa under hela ram­ti­den,
   2. med­lem­ska­pet eller anslut­ningen har bestått under en sam­man­häng­ande tid av minst tolv måna­der, och
   3. sökan­den fort­fa­rande är med­lem eller anslu­ten under den månad som sökan­den ansö­ker om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för.

5 §   Ersätt­ningsni­vån ska vara 60 pro­cent av den ersätt­nings­grun­dande inkoms­ten om
   1. sökan­den har varit med­lem i eller anslu­ten till en arbets­lös­hets­kassa under minst de sista sex måna­derna av ram­ti­den,
   2. med­lem­ska­pet eller anslut­ningen har bestått under en sam­man­häng­ande tid av minst sex men mindre än tolv måna­der,
   3. sökan­den har haft den minsta inkomst av för­värvs­ar­bete per månad som krävs för att upp­fylla ett inkomstvill­kor under minst fyra av måna­derna med med­lem­skap eller anslut­ning inom ram­ti­den, och
   4. sökan­den fort­fa­rande är med­lem eller anslu­ten under den månad som sökan­den ansö­ker om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för.

6 §   Ersätt­ningsni­vån ska vara 50 pro­cent av den ersätt­nings­grun­dande inkoms­ten om sökan­den inte upp­fyl­ler kra­vet på med­lem­skap eller anslut­ning enligt 4 eller 5 §.

7 §   När en tidi­gare fast­ställd ersätt­nings­grun­dande inkomst används för en ny ersätt­nings­pe­riod enligt 3 § ska ersätt­ningsni­vån vara 5 pro­cen­ten­he­ter lägre än den senast fast­ställda ersätt­ningsni­vån.

Om sökan­dens tidi­gare ersätt­ningsnivå har fast­ställts enligt 4 eller 5 § krävs det, för att sökan­den ska få den ersätt­ningsnivå som föl­jer av första styc­ket, att sökan­den fort­fa­rande är med­lem i eller anslu­ten till en arbets­lös­hets­kassa under den månad som sökan­den ansö­ker om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för.

Beräk­ning av tid med med­lem­skap eller anslut­ning i vissa fall

8 §   När tiden med med­lem­skap eller anslut­ning beräk­nas enligt 4 eller 5 § ska det bort­ses från avbrott i med­lem­ska­pet eller anslut­ningen som under­sti­ger en månad, om den sam­man­lagda avbrotts­ti­den inte över­sti­ger åtta vec­kor. Det gäl­ler dock inte avbrott till följd av ett beslut om ute­slut­ning enligt 37 § lagen (1997:239) om arbets­lös­hets­kas­sor.

9 §   När tiden med med­lem­skap eller anslut­ning beräk­nas enligt 4 eller 5 § ska det bort­ses från med­lem­skap i eller anslut­ning till en arbets­lös­hets­kassa under tid då en sökande har omfat­tats av en annan stats lag­stift­ning enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men.

Ned­trapp­ning av ersätt­ningsni­våer

10 §   Ersätt­ningsni­vå­erna i 4-7 §§ ska trap­pas ner med 10 pro­cen­ten­he­ter efter 100 ersätt­nings­da­gar i ersätt­nings­pe­ri­o­den och med ytter­li­gare 5 pro­cen­ten­he­ter efter 200 ersätt­nings­da­gar.


6 kap. Minsk­ning av arbets­lös­het­s­er­sätt­ning

När arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen ska mins­kas för en del av en månad

1 §   Om en sökande för en del av en månad inte har rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning ska ersätt­ningen mins­kas. Ersätt­ningen ska mins­kas med 1/22 för en dag som sökan­den inte har rätt till ersätt­ning för. Om sökan­den inte har rätt till ersätt­ning för en del av en dag ska ersätt­ningen mins­kas pro­por­tio­nellt. Ersätt­ningen får dock inte mins­kas med mer än 5/22 per vecka.

Ersätt­ningen ska inte mins­kas enligt första styc­ket för
   1. tid med sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken i den omfatt­ning som sökan­den i genom­snitt har haft sådan ersätt­ning under ram­ti­den, eller
   2. tid med arbete som sökan­den har haft inkomst av för­värvs­ar­bete för.

När arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen ska mins­kas på grund av inkomst av för­värvs­ar­bete

2 §   Om en sökande har haft inkomst av för­värvs­ar­bete som avser arbete under en del av den månad som ansö­kan avser, ska arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen mins­kas. Ersätt­ningen ska mins­kas med en lika stor andel av ersätt­ningen som inkoms­tens andel av en tolf­te­del av sökan­dens sam­man­lagda inkomst av för­värvs­ar­bete inom ram­ti­den.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om till vil­ken månad som inkomst av för­värvs­ar­bete ska hän­fö­ras om inkoms­ten avser arbete under mer än en månad.

3 §   Arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen ska inte mins­kas på grund av inkomst av för­värvs­ar­bete som hän­för sig till en närings­verk­sam­het enligt 2 kap. 11 §.

4 §   Vid inkomst av för­värvs­ar­bete som hän­för sig till en bisyssla enligt 5 § ska arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen endast mins­kas till den del den inkoms­ten över­sti­ger en tolf­te­del av den sam­man­lagda inkomst av för­värvs­ar­bete som krävs för att upp­fylla ett inkomstvill­kor enligt 3 kap. 2 §.

5 §   För att ett arbete ska anses som en bisyssla krävs att
   1. arbe­tet har utförts under minst sex måna­der vid sidan av ett annat arbete på hel­tid inom ram­ti­den,
   2. inkoms­ten av för­värvs­ar­bete från bisyss­lan inom ram­ti­den i genom­snitt per månad inte har över­sti­git en tolf­te­del av den sam­man­lagda inkomst av för­värvs­ar­bete som enligt 3 kap. 2 § första styc­ket 1 krävs för att upp­fylla ett inkomstvill­kor, och
   3. tiden i arbe­tet inte utö­kas under arbets­lös­he­ten.

När det prö­vas om ett arbete ska anses som en bisyssla enligt första styc­ket ska det bort­ses från arbete som har utförts i en närings­verk­sam­het.

6 §   En sökande kan få arbets­lös­het­s­er­sätt­ning vid sidan av sådana inkoms­ter av för­värvs­ar­bete som mins­kar ersätt­ningen enligt 2-4 §§ för högst 14 måna­der inom en ersätt­nings­pe­riod.

När arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen ska mins­kas med andra ersätt­ningar

7 §   Om en sökande har fått all­män pen­sion eller annan pen­sion som läm­nas på grund av arbete under samma månad som sökan­den ansö­ker om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för, ska ersätt­ningen mins­kas med pen­sio­nen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om hur pen­sion som avser annan tid än en månad ska räk­nas om till ett månads­be­lopp.

8 §   Om en sökande har fått ersätt­ning på grund av arbets­lös­het från någon annan än arbets­lös­hets­kas­san under samma månad som sökan­den ansö­ker om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för, ska arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen mins­kas. Ersätt­ningen ska mins­kas endast om sum­man av den arbets­lös­het­s­er­sätt­ning som sökan­den har rätt till och den ersätt­ning som har beta­lats ut från någon annan än arbets­lös­hets­kas­san över­sti­ger det belopp som sökan­den skulle ha kun­nat få i arbets­lös­het­s­er­sätt­ning om de före­skrif­ter som rege­ringen kan med­dela enligt 5 kap. 2 § tredje styc­ket inte beak­tas. Ersätt­ningen ska mins­kas med det belopp som över­sti­ger den arbets­lös­het­s­er­sätt­ning som sökan­den hade kun­nat få.

Hur ersätt­nings­da­gar för­bru­kas när arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen har mins­kats

9 §   Om en sökan­des arbets­lös­het­s­er­sätt­ning har mins­kats för­bru­kas ersätt­nings­da­gar i ersätt­nings­pe­ri­o­den med en lika stor andel av 22 ersätt­nings­da­gar som den andel av sökan­dens hela arbets­lös­het­s­er­sätt­ning som sökan­den har rätt till efter minsk­ningen. Anta­let för­bru­kade ersätt­nings­da­gar ska avrun­das till när­maste hel dag. En halv dag avrun­das uppåt.

Första styc­ket gäl­ler inte till den del arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen har mins­kats med andra ersätt­ningar enligt 7 eller 8 § eller mins­kats på grund av att sökan­den har från­känts rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning enligt 7 kap. 12 §.


7 kap. Sank­tio­ner

De olika sank­tio­nerna i lagen

1 §   I denna lag finns sank­tio­nerna var­ning, avstäng­ning från rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning och från­kän­nande av rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning.

Ett beslut om avstäng­ning från rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning och från­kän­nande av rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning inne­bär att sökan­den inte har rätt till ersätt­ning under ett visst antal dagar. Vid från­kän­nande för­bru­kas dessa dagar i en pågående eller efter­föl­jande ersätt­nings­pe­riod.

Var­ning och avstäng­ning från rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning

När sökande misskö­ter arbets­sö­kan­det

2 §   En sökande ska var­nas om sökan­den inte aktivt har sökt lämp­liga arbe­ten.

En sökande ska också var­nas om sökan­den utan god­tag­bart skäl
   1. inte har med­ver­kat till att upp­rätta en indi­vi­du­ell hand­lings­plan hos Arbets­för­med­lingen,
   2. inte har läm­nat en akti­vi­tets­rap­port till Arbets­för­med­lingen inom utsatt tid,
   3. inte har besökt eller tagit kon­takt med Arbets­för­med­lingen, eller en leve­ran­tör som utför arbets­mark­nads­po­li­tiska insat­ser på upp­drag av Arbets­för­med­lingen, vid en bestämd tid­punkt, eller
   4. inte har sökt ett lämp­ligt arbete som har anvi­sats av Arbets­för­med­lingen.

Om sökan­den misskö­ter arbets­sö­kan­det enligt första eller andra styc­ket vid upp­re­pade till­fäl­len inom samma ersätt­nings­pe­riod, ska sökan­den stängas av från rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning i 1 ersätt­nings­dag vid det andra till­fäl­let, i 5 ersätt­nings­da­gar vid det tredje till­fäl­let och i 10 ersätt­nings­da­gar vid det fjärde till­fäl­let. Om det upp­re­pas en femte gång inom samma ersätt­nings­pe­riod, upp­hör rät­ten till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för åter­stå­ende ersätt­nings­da­gar i den ersätt­nings­pe­ri­o­den.

När sökande för­länger tiden i arbets­lös­het

3 §   En sökande ska stängas av från rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning i 5 ersätt­nings­da­gar, om sökan­den utan god­tag­bart skäl
   1. har avvi­sat ett erbju­det lämp­ligt arbete,
   2. genom sitt upp­trä­dande uppen­bar­li­gen har orsa­kat att en anställ­ning inte har kom­mit till stånd, eller
   3. har avvi­sat en anvis­ning till ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram som en del­ta­gare i pro­gram­met kan få akti­vi­tets­stöd för.

Om sökan­den för­länger tiden i arbets­lös­het enligt första styc­ket i anslut­ning till eller inom samma ersätt­nings­pe­riod, ska sökan­den stängas av från rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning i 10 ersätt­nings­da­gar vid det andra till­fäl­let och i 45 ersätt­nings­da­gar vid det tredje till­fäl­let. Om det upp­re­pas en fjärde gång inom samma ersätt­nings­pe­riod, upp­hör rät­ten till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för åter­stå­ende ersätt­nings­da­gar i den ersätt­nings­pe­ri­o­den.

När sökande orsa­kar sin arbets­lös­het

4 §   En sökande ska stängas av från rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning i 45 ersätt­nings­da­gar, om sökan­den
   1. utan gil­tig anled­ning har läm­nat sitt arbete,
   2. på grund av otill­bör­ligt upp­fö­rande har skilts från sitt arbete,
   3. utan gil­tig anled­ning har läm­nat ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram som en del­ta­gare i pro­gram­met kan få akti­vi­tets­stöd för, eller
   4. har upp­trätt på ett sådant sätt att Arbets­för­med­lingen har åter­kal­lat en anvis­ning till ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram som en del­ta­gare i pro­gram­met kan få akti­vi­tets­stöd för.

Sökan­den ska i stäl­let stängas av i 20 ersätt­nings­da­gar om högst 10 dagar kvar­står av arbe­tet eller om det kan antas att arbe­tet skulle ha varat högst 10 dagar. Det­samma ska gälla om det kvar­står högst 10 dagar av ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram eller om pro­gram­met skulle ha pågått i högst 10 dagar.

Om sökan­den orsa­kar sin arbets­lös­het enligt första styc­ket en andra gång i anslut­ning till eller inom samma ersätt­nings­pe­riod, ska sökan­den på nytt stängas av från rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning enligt vad som sägs i första och andra styc­kena. Om det upp­re­pas en tredje gång inom samma ersätt­nings­pe­riod, upp­hör rät­ten till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för åter­stå­ende ersätt­nings­da­gar i den ersätt­nings­pe­ri­o­den.

5 §   Bestäm­mel­serna om avstäng­ning i 4 § första styc­ket 1 och 2 ska inte tilläm­pas om arbe­tet har upp­hört
   1. enligt en över­ens­kom­melse som har träf­fats sedan arbets­gi­va­ren har tagit ini­ti­a­tiv till att skilja sökan­den från arbe­tet, eller
   2. genom en upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida och upp­säg­ning­ens gil­tig­het är före­mål för pröv­ning i dom­stol eller en för­hand­ling enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet eller enligt kol­lek­tivav­tal.

Lämp­ligt arbete

6 §   Ett arbete ska anses lämp­ligt om
   1. det inom ramen för till­gången på arbets­till­fäl­len har tagits skä­lig hän­syn till sökan­dens för­ut­sätt­ningar för arbe­tet och andra per­son­liga för­hål­lan­den,
   2. anställ­nings­för­må­nerna är för­en­liga med de för­må­ner som arbets­ta­gare som omfat­tas av kol­lek­tivav­tal får eller, om något kol­lek­tivav­tal inte finns, är skä­liga i för­hål­lande till de för­må­ner som arbets­ta­gare med lik­vär­diga arbets­upp­gif­ter och kva­li­fi­ka­tio­ner får i jäm­för­liga före­tag,
   3. arbe­tet inte hän­för sig till en arbets­plats där arbets­kon­flikt råder till följd av strids­åt­gär­der som är lov­liga enligt lag och kol­lek­tivav­tal, och
   4. för­hål­lan­dena på arbets­plat­sen mot­sva­rar det som anges i för­fatt­ning eller myn­dig­hets­fö­re­skrif­ter om åtgär­der till före­byg­gande av ohälsa eller olycks­fall.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om lämp­ligt arbete.

För­tro­en­de­upp­drag

7 §   Med lämp­ligt arbete i 2 och 3 §§ och med anställ­ning i 3 § avses inte för­tro­en­de­upp­drag som enligt lag ger rätt till ledig­het från anställ­ning.

God­tag­bart skäl och gil­tig anled­ning

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vad som ska anses utgöra god­tag­bart skäl i 2 och 3 §§ och gil­tig anled­ning i 4 §.

Sam­man­lägg­ning av sank­tions­grun­der

9 §   När det prö­vas om en sökande ska var­nas eller stängas av från rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning får upp­re­pade fall av missköt­sam­het med arbets­sö­kan­det enligt 2 §, för­läng­ning av tid i arbets­lös­het enligt 3 § eller orsa­kande av arbets­lös­het enligt 4 § läg­gas sam­man till grund för en sank­tion.

En sam­man­lägg­ning får endast göras av sank­tions­grun­dande för­hål­lan­den som omfat­tas av samma para­graf och som har inträf­fat innan en sökande har infor­me­rats av Arbets­för­med­lingen eller arbets­lös­hets­kas­san om att sökan­den kan komma att var­nas eller stängas av från rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning.

Om det finns sär­skilda skäl får sank­tions­grun­dande för­hål­lan­den läg­gas sam­man även efter att sökan­den har infor­me­rats av Arbets­för­med­lingen eller arbets­lös­hets­kas­san.

Avstäng­nings­ti­den

10 §   Avstäng­nings­ti­den ska räk­nas från och med den dag då det som lig­ger till grund för avstäng­ningen inträf­fade. Om något som med­för avstäng­ning inträf­far under en pågående avstäng­nings­tid, ska den nya avstäng­nings­ti­den räk­nas från utgången av den före­gå­ende avstäng­nings­ti­den.

I avstäng­nings­ti­den ingår dagar som
   1. skulle ha utgjort karens­tid enligt 4 kap. 3 §,
   2. sökan­den skulle ha fått arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för om avstäng­ning inte hade skett, och
   3. sökan­den har arbe­tat.

Anta­let avstäng­nings­da­gar enligt andra styc­ket får vara högst fem per vecka.

11 §   En avstäng­ning får inte pågå längre än 112 kalen­der­da­gar räk­nat från och med den dag då det som lig­ger till grund för avstäng­ningen inträf­fade.

Om något som med­för avstäng­ning inträf­far under en pågående avstäng­nings­tid, får den nya avstäng­ningen inte pågå längre än 112 kalen­der­da­gar räk­nat från utgången av den före­gå­ende avstäng­nings­ti­den.

Från­kän­nande av rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning

12 §   En sökande ska från­kän­nas rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning om sökan­den med­ve­tet eller av grov vårds­lös­het har
   1. läm­nat orik­tiga eller vil­se­le­dande upp­gif­ter, eller
   2. låtit bli att anmäla änd­rade för­hål­lan­den till arbets­lös­hets­kas­san om något som är av bety­delse för sökan­dens rätt till eller stor­le­ken på arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen.

Om sökan­den är med­lem i eller anslu­ten till en arbets­lös­hets­kassa får sökan­den från­kän­nas rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning endast om arbets­lös­hets­kas­san vid pröv­ning enligt 37 § första styc­ket lagen (1997:239) om arbets­lös­hets­kas­sor har bedömt att sökan­den inte ska ute­slu­tas ur arbets­lös­hets­kas­san.

13 §   Ett beslut om från­kän­nande ska avse 130 ersätt­nings­da­gar. Om det finns sär­skilda skäl får beslu­tet avse färre eller fler dagar, dock lägst 45 och högst 195 ersätt­nings­da­gar.

14 §   Ett beslut om från­kän­nande ska gälla från och med den dag då arbets­lös­hets­kas­san inledde utred­ningen av det som lig­ger till grund för beslu­tet och längst fem år från den dagen.

Ett beslut om från­kän­nande får inte grun­das på något som lig­ger längre bakåt i tiden än fem år, räk­nat från och med den dag då arbets­lös­hets­kas­san inledde utred­ningen.

I beslu­tet ska det anges vil­ken dag arbets­lös­hets­kas­san inledde utred­ningen.


8 kap. Åter­be­tal­nings­skyl­dig­het och åter­krav

För­ut­sätt­ningar för åter­be­tal­nings­skyl­dig­het

1 §   En mot­ta­gare av arbets­lös­het­s­er­sätt­ning är åter­be­tal­nings­skyl­dig om
   1. mot­ta­ga­ren genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller inte lämna de upp­gif­ter och göra de anmäl­ningar som mot­ta­ga­ren är skyl­dig att göra eller på något annat sätt har orsa­kat att ersätt­ning har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp,
   2. ersätt­ning i annat fall har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp och mot­ta­ga­ren har insett eller skä­li­gen borde ha insett detta, eller
   3. mot­ta­ga­ren senare har fått lön eller eko­no­miskt ska­de­stånd som mot­sva­rar lön för samma tid som den utbe­talda ersätt­ningen.

Åter­krav

2 §   Om en mot­ta­gare av arbets­lös­het­s­er­sätt­ning är åter­be­tal­nings­skyl­dig, ska arbets­lös­hets­kas­san besluta att åter­kräva det fel­ak­tigt utbe­talda belop­pet. Ett beslut om åter­krav ska inne­hålla upp­gif­ter om det belopp som ska beta­las till­baka och när belop­pet senast ska beta­las.

Avbe­tal­ning och anstånd

3 §   Arbets­lös­hets­kas­san får träffa avtal med den åter­be­tal­nings­skyl­dige om avbe­tal­ning av ett åter­krav av arbets­lös­het­s­er­sätt­ning eller bevilja den åter­be­tal­nings­skyl­dige anstånd med betal­ningen.

Ränta ska tas ut på det obe­talda belop­pet från den dag då avta­let om avbe­tal­nings­plan träf­fa­des eller anstån­det bevil­ja­des, dock inte för tid innan det åter­krävda belop­pet har för­fal­lit till betal­ning. Ränta ska tas ut efter en rän­te­sats som vid varje tid­punkt över­sti­ger sta­tens utlå­nings­ränta med två pro­cen­ten­he­ter.

Dröjsmåls­ränta

4 §   Om ett belopp som har åter­krävts inte har beta­lats i rätt tid, ska dröjsmåls­ränta enligt rän­te­la­gen (1975:635) tas ut på det obe­talda belop­pet. Det­samma gäl­ler när den åter­be­tal­nings­skyl­dige har träf­fat avtal om en avbe­tal­nings­plan eller har bevil­jats anstånd med betal­ningen och betal­ning inte sker inom den tid som föl­jer av avta­let eller beslu­tet om anstånd.

Avstå­ende från åter­krav

5 §   Om det med hän­syn till den åter­be­tal­nings­skyl­di­ges per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den eller andra omstän­dig­he­ter finns sär­skilda skäl för det, får arbets­lös­hets­kas­san besluta om att helt eller del­vis avstå från ett krav på åter­be­tal­ning eller ränta.

Avdrag på arbets­lös­het­s­er­sätt­ning

6 §   Vid åter­krav får arbets­lös­hets­kas­san, vid en senare utbe­tal­ning av arbets­lös­het­s­er­sätt­ning till den som är åter­be­tal­nings­skyl­dig, dra av ett skä­ligt belopp i avräk­ning mot det krävda belop­pet. Avdrag får även göras för ränta som den åter­be­tal­nings­skyl­dige ska betala.

Exe­ku­tions­ti­tel

7 §   Arbets­lös­hets­kas­sans beslut om åter­krav av arbets­lös­het­s­er­sätt­ning, ränta och dröjsmåls­ränta ska anses som ett sådant beslut av en för­valt­nings­myn­dig­het som utgör en exe­ku­tions­ti­tel enligt 3 kap. 1 § första styc­ket 6 a utsök­nings­bal­ken.


9 kap. Upp­gifts­skyl­dig­het

Upp­gifts­skyl­dig­het för myn­dig­he­ter

1 §   Arbets­för­med­lingen, Cen­trala stu­di­e­stöds­nämn­den, För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten ska till en arbets­lös­hets­kassa lämna de upp­gif­ter om en enskild som behövs för ett ärende hos arbets­lös­hets­kas­san enligt denna lag.

Upp­gifts­skyl­dig­het för arbets­lös­hets­kas­sor

2 §   En arbets­lös­hets­kassa ska till Arbets­för­med­lingen, För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten lämna de upp­gif­ter om en enskild som behövs för ett ärende hos den mot­ta­gande myn­dig­he­ten.

3 §   En arbets­lös­hets­kassa ska till en annan arbets­lös­hets­kassa lämna de upp­gif­ter om en enskild som behövs för ett ärende hos den mot­ta­gande arbets­lös­hets­kas­san enligt denna lag.

Upp­gifts­skyl­dig­het för arbets­gi­vare och upp­drags­gi­vare

4 §   En arbets­gi­vare eller upp­drags­gi­vare ska på begä­ran till en arbets­lös­hets­kassa lämna de upp­gif­ter om en enskilds anställnings-​​ och upp­drags­för­hål­lan­den som behövs för ett ärende hos arbets­lös­hets­kas­san enligt denna lag.

Före­skrif­ter om upp­gifts­skyl­dig­het

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter som enligt 1-4 §§ ska läm­nas av eller till en arbets­lös­hets­kassa.


10 kap. Hand­lägg­ning av ären­den

För­valt­nings­la­gens tillämp­ning

1 §   För­valt­nings­la­gen (2017:900) ska tilläm­pas när arbets­lös­hets­kas­san hand­läg­ger ären­den enligt denna lag, om inte något annat föl­jer av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel eller av bestäm­mel­serna om ompröv­ning och över­kla­gande i 11 kap. När för­valt­nings­la­gen tilläm­pas ska arbets­lös­hets­kas­san jäm­stäl­las med en myn­dig­het.

Ansö­kan om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning

2 §   En ansö­kan om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning ska göras hos arbets­lös­hets­kas­san.

Ansö­kan ska inne­hålla de upp­gif­ter som behövs i ären­det. Sökan­den ska på heder och sam­vete intyga att läm­nade upp­gif­ter om fak­tiska för­hål­lan­den är rik­tiga.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om ansö­kan.

3 §   En ansö­kan om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning ska avse en månad och göras senast tre måna­der efter utgången av den månad som ansö­kan avser. En ansö­kan som görs efter den tiden ska avvi­sas, om det inte finns sär­skilda skäl.

4 §   Om arbets­lös­hets­kas­san före­läg­ger en sökande att avhjälpa en brist i en ansö­kan får det ske genom del­giv­ning.

Skyl­dig­het att med­verka i utred­ningen och att anmäla änd­rade för­hål­lan­den

5 §   Den enskilde är skyl­dig att
   1. med­verka till att ett ärende blir utrett genom att lämna de upp­gif­ter som är av bety­delse för ett ären­des avgö­rande, och
   2. anmäla änd­rade för­hål­lan­den som påver­kar rät­ten till eller stor­le­ken på arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen.

En anmä­lan enligt första styc­ket 2 ska göras så snart som möj­ligt och senast 14 dagar efter det att den enskilde fick kän­ne­dom om för­änd­ringen.

Om arbets­lös­hets­kas­san begär det, ska den enskilde lämna upp­gif­ter om fak­tiska för­hål­lan­den på heder och sam­vete.

Inte­ri­mis­tiska beslut

6 §   Arbets­lös­hets­kas­san får besluta i fråga om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning för tid fram till dess att ett ärende har avgjorts slut­ligt, om det
   1. inte utan bety­dande dröjs­mål kan avgö­ras om sökan­den har rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning,
   2. är san­no­likt att sökan­den har sådan rätt, och
   3. är av väsent­lig bety­delse för sökan­den.

Ett beslut enligt första styc­ket får med­de­las även när det står klart att sökan­den har rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning men ersätt­ning­ens stor­lek inte kan bestäm­mas utan bety­dande dröjs­mål.

När beslut gäl­ler

7 §   Ett beslut gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat har angetts i beslu­tet eller bestämts av den instans som ska ompröva beslu­tet eller pröva över­kla­gan­det.

När beslut senast får rät­tas eller änd­ras

8 §   En rät­telse eller änd­ring av ett beslut får inte göras senare än två år från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

Ett beslut får rät­tas eller änd­ras även efter två år, om det först där­ef­ter har kom­mit fram att beslu­tet har fat­tats på uppen­bart fel­ak­tigt eller ofull­stän­digt under­lag eller om det finns andra syn­ner­liga skäl.


11 kap. Ompröv­ning och över­kla­gande

Ompröv­ning av beslut

1 §   Arbets­lös­hets­kas­san ska ompröva sitt beslut om det begärs av den enskilde som beslu­tet angår. Det gäl­ler inte om arbets­lös­hets­kas­san redan har änd­rat beslu­tet enligt 37 eller 38 § för­valt­nings­la­gen (2017:900).

Vid ompröv­ning får beslu­tet inte änd­ras till den enskil­des nack­del.

2 §   En begä­ran om ompröv­ning ska vara skrift­lig och ha kom­mit in till arbets­lös­hets­kas­san inom två måna­der från den dag då den som begär ompröv­ning fick del av beslu­tet genom arbets­lös­hets­kas­san. I begä­ran om ompröv­ning ska den enskilde ange vil­ket beslut som avses och på vil­ket sätt som den enskilde vill att beslu­tet ska änd­ras.

3 §   Arbets­lös­hets­kas­san ska under­rätta den enskilde om hur den enskilde kan begära ompröv­ning av ett beslut. En sådan under­rät­telse ska inne­hålla infor­ma­tion om vilka krav som ställs på form och inne­håll, vad som gäl­ler i fråga om ingi­vande och inom vil­ken tid en begä­ran om ompröv­ning ska ha kom­mit in till arbets­lös­hets­kas­san. Under­rät­telse får ske genom del­giv­ning.

4 §   Arbets­lös­hets­kas­san prö­var om begä­ran om ompröv­ning har kom­mit in i rätt tid. Om begä­ran har kom­mit in för sent ska den avvi­sas.

En begä­ran ska dock inte avvi­sas om
   1. för­se­ningen beror på att arbets­lös­hets­kas­san inte har läm­nat den enskilde en kor­rekt under­rät­telse om hur man begär ompröv­ning, eller
   2. begä­ran har kom­mit in inom tids­fris­ten till den dom­stol som ska pröva ett över­kla­gande av arbets­lös­hets­kas­sans ompröv­nings­be­slut.

Över­kla­gande av beslut

Till vil­ken dom­stol över­kla­gas beslut?

5 §   En arbets­lös­hets­kas­sas beslut i ären­den om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol, om inte något annat föl­jer av lagen (1969:93) om begräns­ning av sam­hälls­stöd vid arbets­kon­flikt.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

6 §   Arbets­lös­hets­kas­sans beslut över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets den enskilde var folk­bok­förd vid tid­punk­ten för beslu­tet. Om det inte finns någon sådan behö­rig för­valt­nings­rätt över­kla­gas beslu­tet till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets det första beslu­tet i saken fat­ta­des.

Ompröv­ning före över­kla­gande

7 §   Arbets­lös­hets­kas­sans beslut får inte över­kla­gas av den enskilde innan det har omprö­vats av arbets­lös­hets­kas­san. Om ett beslut över­kla­gas innan det har omprö­vats, ska över­kla­gan­det anses som en begä­ran om ompröv­ning.

Första styc­ket gäl­ler inte beslut som har änd­rats med stöd av 37 eller 38 § för­valt­nings­la­gen (2017:900). Den enskil­des begä­ran om ompröv­ning av ett sådant beslut ska anses som ett över­kla­gande.

Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ring­ens rätt att över­klaga

8 §   Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen får över­klaga en arbets­lös­hets­kas­sas och en dom­stols beslut enligt denna lag.

Mot­part i över­in­stans

9 §   I ett mål där en enskild har över­kla­gat en arbets­lös­hets­kas­sas beslut är arbets­lös­hets­kas­san den enskil­des mot­part, om inte annat föl­jer av 10 §.

10 §   Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen får överta en arbets­lös­hets­kas­sas upp­gift att i för­valt­nings­rät­ten och kam­mar­rät­ten föra det all­män­nas talan.

I Högsta för­valt­nings­dom­sto­len är det Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen som för det all­män­nas talan.

Över­kla­gan­de­ti­den

11 §   Ett över­kla­gande av ett beslut enligt denna lag ska ha kom­mit in till den arbets­lös­hets­kassa eller dom­stol som har med­de­lat beslu­tet inom två måna­der från den dag då den som över­kla­gar fick del av beslu­tet genom arbets­lös­hets­kas­san eller dom­sto­len.

Ett över­kla­gande från Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen eller arbets­lös­hets­kas­san ska dock ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

12 §   Ett över­kla­gande av ett beslut om ett sådant intyg som avses i 1 kap. 3 § ska ha kom­mit in till den myn­dig­het eller dom­stol som har med­de­lat beslu­tet inom två måna­der från den dag då den som över­kla­gar fick del av beslu­tet genom myn­dig­he­ten eller dom­sto­len.

Ett över­kla­gande från den myn­dig­het som har beslu­tat om inty­get ska dock ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2024:506
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2025.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1997:238) om arbets­lös­hets­för­säk­ring.
   3. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande för den som har en pågående ersätt­nings­pe­riod vid ikraft­trä­dan­det.
   4. Bestäm­mel­serna i 35-36 §§ i den upp­hävda lagen gäl­ler dess­utom fort­fa­rande till och med den 30 sep­tem­ber 2026 för före­ta­gare som omfat­tas av 6 § för­ord­ningen (1997:835) om arbets­lös­hets­för­säk­ring i dess lydelse enligt för­ord­ningen (2011:9) om änd­ring i för­ord­ningen (1997:835) om arbets­lös­hets­för­säk­ring.

2024:507
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2026.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för den som har fyllt 66 år före ikraft­trä­dan­det.

JP Info­nets arbets­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets arbets­rätts­liga tjäns­ter

Han­te­rar du arbets­rätts­liga frå­ge­ställ­ningar i ditt arbete? JP Info­nets tjäns­ter fun­ge­rar som verk­tyg och stöd för såväl arbets­rätt­sju­ris­ter och fack­liga ombuds­män som che­fer och per­so­na­l­an­sva­riga. Här hit­tar du allt för att hålla dig upp­da­te­rad inom arbets­rät­tens område. Se allt inom arbets­rätt