Lag (1998:358) om Brys­sel­kon­ven­tio­nen

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1998:358
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet DÅ
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2014:929
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1998:358
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet DÅ
Utfär­dad: 1998-​05-28
Änd­rad: t.o.m. SFS

2014:929
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Kon­ven­tio­nen den 27 sep­tem­ber 1968 om dom­stols behö­rig­het och om verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område och till­trä­deskon­ven­tio­nerna den 9 okto­ber 1978, den 25 okto­ber 1982, den 26 maj 1989 och den 29 novem­ber 1996 (Brysselkonven-​ tio­nen), samt pro­to­kol­let den 3 juni 1971 om EG-​domstolens tolk­ning av Brys­sel­kon­ven­tio­nen i dess lydelse enligt nämnda till­trä­deskon­ven­tio­ner, skall gälla som lag här i lan­det.

De svenska, eng­elska och franska tex­terna av Brysselkonven-​ tio­nen och av 1971 års pro­to­koll i dess lydelse enligt de till­trä­deskon­ven­tio­ner som anges i första styc­ket finns intagna som bilaga till denna lag.

Rege­ringen till­kän­na­ger de sta­ter som har till­trätt Brys­sel­kon­ven­tio­nen och 1971 års pro­to­koll, samt inne­hål­let i sådana under­rät­tel­ser om änd­ringar i natio­nell rätt eller i för­teck­ning­arna över dom­sto­lar som avses i arti­kel VI i kon­ven­tio­nens pro­to­koll.

2 §   I arti­kel 64 i kon­ven­tio­nen den 30 okto­ber 2007 om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område (2007 års Lugano­kon­ven­tion) finns bestäm­mel­ser om när den kon­ven­tio­nen ska tilläm­pas i stäl­let för Brys­sel­kon­ven­tio­nen. Lag (2009:1311).

3 §   Kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser finns i lagen (2014:912) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och inter­na­tio­nell verk­stäl­lig­het av vissa avgö­ran­den. Lag (2014:929).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2002:462).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2002:462).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2002:462).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2002:462).

8 §   Har upp­hävts genom lag (2002:462).

CON­VEN­TION con­cer­nant la com­pé­tence judi­ci­aire et l'exécu­tion des déci­sions en matière civile et com­mer­ci­ale

PRÉAM­BULE

LES HAU­TES PAR­TIES CONTRACTAN­TES AU TRAITÉ INSTI­TU­ANT LA COM­MU­NAUTÉ ÉCO­NO­MI­QUE EURO­PÉ­ENNE,
DÉSI­RANT mettre en ceuvre les dis­po­si­tions de l'article 220 dudit traité en vertu duquel elles se sont engagées à assu­rer la simp­li­fi­ca­tion des for­ma­li­tés aux­quel­les sont subor­don­nées la recon­nais­sance et l'exécu­tion réci­pro­ques des déci­sions judi­ci­aires,
SOU­CI­EU­SES de ren­for­cer dans la Com­mu­nauté la pro­tec­tion juri­di­que des per­son­nes qui y sont établies,
CON­SIDÉRANT qu'il importe à cette fin de déter­mi­ner la com­pé­tence de leurs juri­dic­tions dans l'ordre inter­na­tio­nal, de faci­li­ter la recon­nais­sance et d'instau­rer une procé­dure rapide afin d'assu­rer l'exécu­tion des déci­sions, des actes authen­ti­ques et des trans­ac­tions judi­ci­aires,
ONT DÉCIDÉ de con­clure la pré­sente con­ven­tion et ont désigné à cet effet comme pléni­po­ten­ti­aires:

[Pléni­po­ten­ti­aires désig­nés par les États mem­bres]

LES­QUELS, réu­nis au sein du Con­seil, après avoir échangé leurs ple­ins pou­vo­irs recon­nus en bonne et due forme,
SONT CON­VE­NUS DES DIS­PO­SI­TIONS QUI SUI­VENT

TITRE PRE­MIER CHAMP D'APPLI­CA­TION

Article pre­mier

La pré­sente con­ven­tion s'appli­que en matière civile et com­mer­ci­ale et quelle que soit la nature de la juri­dic­tion.
Elle ne recouvre notam­ment pas les matières fisca­les, dou­anières ou admi­nist­ra­ti­ves.

Sont exclus de son appli­ca­tion
      1) l'état et la capa­cité des per­son­nes phy­si­ques, les régi­mes matrimo­niaux, les tes­ta­ments et les suc­ces­sions;
      2) les fail­li­tes, con­cor­dats et aut­res procé­du­res ana­lo­gues;
      3) la sécu­rité soci­ale;
      4) l'arbitrage.

TITRE II COM­PÉ­TENCE

Sec­tion première Dis­po­si­tions géné­ra­les

Article 2

Sous réserve des dis­po­si­tions de la pré­sente con­ven­tion, les per­son­nes domi­ci­liées sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant sont attrai­tes, quelle que soit leur natio­na­lité, devant les juri­dic­tions de cet État.

Les per­son­nes qui ne possèdent pas la natio­na­lité de l'État dans lequel elles sont domi­ci­liées y sont sou­mi­ses aux règles de com­pé­tence appli­ca­bles aux natio­naux.

Article 3

Les per­son­nes domi­ci­liées sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant ne peu­vent être attrai­tes devant les tri­bu­naux d'un autre État contractant qu'en vertu des règles énon­cées aux sec­tions 2 à 6 du pré­sent titre.

Ne peu­vent être invo­qués contre elles notam­ment:
   - en Bel­gi­que: l'article 15 du code civil (Bur­ger­lijk Wet­boek) et l'article 638 du code judi­ci­aire (Gerech­te­lijk Wet­boek),
   - au Dane­mark: l'article 246 paragrap­hes 2 et 3 de la loi sur la procé­dure civile (Lov om ret­tens pleje),
   - en républi­que fédérale d'Alle­magne: l'article 23 du code de procé­dure civile (Zivil­pro­zess­ord­nung),
   - en Grèce: l'article 40 du code de procé­dure civile
(                             ),
- en France: les articles 14 et 15 du code civil,
   - en Irlande: les dis­po­si­tions rela­ti­ves à la com­pé­tence fon­dée sur un acte intro­ductif d'instance sig­ni­fié ou noti­fié au défen­deur qui se trouve tem­po­rai­re­ment en Irlande,
   - en Ita­lie: l'article 2 et l'article 4 no 1 et no 2 du code de procé­dure civile (Codice di pro­ce­dura civile),
   - au Lux­em­bourg: les articles 14 et 15 du code civil,
   - en Aut­riche: l'article 99 de la loi sur la com­pé­tence judi­ci­aire (Juris­dik­tions­norm),
   - aux Pays-​Bas: l'article 126 tro­isième alinéa et l'article 127 du code de procé­dure civile (Wet­boek van Bur­ger­lijke Rechtsvor­de­ring),
   - au Por­tu­gal: l'article 65 paragraphe 1 point c), l'article 65 paragraphe 2 et l'article 65 lettre A point c) du code de procé­dure civile (Código de Pro­cesso Civil) et l'article 11 du code de procé­dure du tra­vail (Código de Pro­cesso de Tra­balho),
   - en Fin­lande: oikeu­den­käy­miskaari/rät­te­gångs­bal­ken, cha­pi­tre 10 article 1er pre­mier alinéa deuxième, tro­isième et quatrième phra­ses,
   - en Suède: le cha­pi­tre 10 article 3 pre­mier alinéa première phrase du code de procé­dure judi­ci­aire (rät­te­gångs­bal­ken),
   - au Royaume-​Uni: les dis­po­si­tions rela­ti­ves à la com­pé­tence fon­dée sur:
      a) un acte intro­ductif d'instance sig­ni­fié ou noti­fié au défen­deur qui se trouve tem­po­rai­re­ment au Royaume-​Uni;
      b) l'existence au Royaume-​Uni de biens appar­te­nant au défen­deur;
      c) la sai­sie par le deman­deur de biens situés au Royaume-​Uni.

Article 4

Si le défen­deur n'est pas domi­ci­lié sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant, la com­pé­tence est, dans cha­que État contractant, rég­lée par la loi de cet État, sous réserve de l'appli­ca­tion des dis­po­si­tions de l'article 16.

Toute per­sonne, quelle que soit sa natio­na­lité, domi­ci­liée sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant, peut, comme les natio­naux, y invo­quer contre ce défen­deur les règles de com­pé­tence qui y sont en vigueur et notam­ment cel­les prévues à l'article 3 deuxième alinéa.

Sec­tion 2

Com­pé­tences spé­ci­a­les

Article 5

Le défen­deur domi­ci­lié sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant peut être attrait, dans un autre État contractant:
      1) en matière contractu­elle, devant le tri­bu­nal du lieu où l'obli­ga­tion qui sert de base à la demande a été ou doit être exécu­tée; en matière de cont­rat indi­vi­duel de tra­vail, ce lieu est celui où le tra­vail­leur accomplit habi­tu­el­le­ment son tra­vail; lors­que le tra­vail­leur n'accomplit pas habi­tu­el­le­ment son tra­vail dans un même pays, l'employeur peut être éga­le­ment attrait devant le tri­bu­nal du lieu où se trouve ou se trou­vait l'établis­se­ment qui a embauché le tra­vail­leur;
      2) en matière d'obli­ga­tion ali­men­taire, devant le tri­bu­nal du lieu où le créan­cier d'ali­ments a son domi­cile ou sa rési­dence habi­tu­elle ou, s'il s'agit d'une demande acces­so­ire à une action rela­tive à l'état des per­son­nes, devant le tri­bu­nal com­pé­tent selon la loi du for pour en connaître, sauf si cette com­pé­tence est uni­que­ment fon­dée sur la natio­na­lité d'une des par­ties;
      3) en matière délictu­elle ou quasi délictu­elle, devant le tri­bu­nal du lieu où le fait dom­ma­geable s'est pro­duit;
      4) s'il s'agit d'une action en répa­ra­tion de dom­mage ou d'une action en resti­tu­tion fon­dées sur une infrac­tion, devant le tri­bu­nal saisi de l'action publi­que, dans la mesure où, selon sa loi, ce tri­bu­nal peut connaître de l'action civile;
      5) s'il s'agit d'une con­testa­tion rela­tive à l'explo­i­ta­tion d'une suc­cur­sale, d'une agence ou de tout autre établis­se­ment, devant le tri­bu­nal du lieu de leur situ­a­tion;
      6) en sa qua­lité de fon­da­teur, de trus­tee ou de béné­fi­ci­aire d'un trust con­sti­tué soit en appli­ca­tion de la loi, soit par écrit ou par une con­ven­tion ver­bale, con­fir­mée par écrit, devant les tri­bu­naux de l'État contractant sur le ter­ri­to­ire duquel le trust a son domi­cile;
      7) s'il s'agit d'une con­testa­tion rela­tive au pai­e­ment de la rémuné­ra­tion réclamé en rai­son de l'assistance ou du sau­ve­tage dont a béné­fi­cié une car­gai­son ou un fret, devant le tri­bu­nal dans le res­sort duquel cette car­gai­son ou le fret s'y rap­por­tant:
      a) a été saisi pour garan­tir ce pai­e­ment

ou
      b) aurait dû être saisi à cet effet, mais une cau­tion ou autre sûreté a été don­née;

cette dis­po­si­tion ne s'appli­que que s'il est pré­tendu que le défen­deur a un droit sur la car­gai­son ou sur le fret ou qu'il avait un tel droit au moment de cette assistance ou de ce sau­ve­tage.

Article 6

Ce même défen­deur peut aussi être attrait:
      1) s'il y a plu­sieurs défen­deurs, devant le tri­bu­nal du domi­cile de l'un d'eux;
      2) s'il s'agit d'une demande en garan­tie ou d'une demande en inter­ven­tion, devant le tri­bu­nal saisi de la demande ori­gi­naire, à moins qu'elle n'ait été for­mée que pour traduire hors de son tri­bu­nal celui qui a été appelé;
      3) s'il s'agit d'une demande recon­ven­tion­nelle qui dérive du cont­rat ou du fait sur lequel est fon­dée la demande ori­gi­naire, devant le tri­bu­nal saisi de celle-​ci;
      4) en matière contractu­elle, si l'action peut être jointe à une action en matière de dro­its réels immo­bi­li­ers diri­gée contre le même défen­deur, devant le tri­bu­nal de l'État contractant où l'immeuble est situé.

Article 6 bis

Lors­que, en vertu de la pré­sente con­ven­tion, un tri­bu­nal d'un État contractant est com­pé­tent pour connaître des actions en respon­sa­bi­lité du fait de l'uti­li­sa­tion ou de l'explo­i­ta­tion d'un navire, ce tri­bu­nal ou tout autre que lui sub­sti­tue la loi interne de cet État connaît aussi des deman­des rela­ti­ves à la limi­ta­tion de cette respon­sa­bi­lité.

Sec­tion 3

Com­pé­tence en matière d'assu­ran­ces

Article 7

En matière d'assu­ran­ces, la com­pé­tence est déter­minée par la pré­sente sec­tion, sans préju­dice des dis­po­si­tions de l'article 4 et de l'article 5 paragraphe 5.

Article 8

L'assu­reur domi­ci­lié sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant peut être attrait:
      1) devant les tri­bu­naux de l'État où il a son domi­cile ou
      2) dans un autre État contractant, devant le tri­bu­nal du lieu où le pre­neur d'assu­rance a son domi­cile, ou
      3) s'il s'agit d'un coas­su­reur, devant le tri­bu­nal d'un État contractant saisi de l'action for­mée contre l'apéri­teur de la coas­su­rance.

Lors­que l'assu­reur n'est pas domi­ci­lié sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant, mais possède une suc­cur­sale, une agence ou tout autre établis­se­ment dans un État contractant, il est con­sidéré pour les con­testa­tions rela­ti­ves à leur explo­i­ta­tion comme ayant son domi­cile sur le ter­ri­to­ire de cet État.

Article 9

L'assu­reur peut, en outre, être attrait devant le tri­bu­nal du lieu où le fait dom­ma­geable s'est pro­duit s'il s'agit d'assu­rance de respon­sa­bi­lité ou d'assu­rance por­tant sur des immeubles. Il en est de même si l'assu­rance porte à la fois sur des immeubles et des meubles cou­verts par une même police et atteints par le même sinistre.

Article 10

En matière d'assu­rance de respon­sa­bi­lité, l'assu­reur peut éga­le­ment être appelé devant le tri­bu­nal saisi de l'action de la per­sonne lésée contre l'assuré si la loi de ce tri­bu­nal le per­met.

Les dis­po­si­tions des articles 7, 8 et 9 sont appli­ca­bles en cas d'action directe inten­tée par la vic­time contre l'assu­reur lors­que l'action directe est pos­sible.

Si la loi rela­tive à cette action directe pré­voit la mise en cause du pre­neur d'assu­rance ou de l'assuré, le même tri­bu­nal sera aussi com­pé­tent à leur égard.

Article 11

Sous réserve des dis­po­si­tions de l'article 10 tro­isième alinéa, l'action de l'assu­reur ne peut être por­tée que devant les tri­bu­naux de l'État contractant sur le ter­ri­to­ire duquel est domi­ci­lié le défen­deur, qu'il soit pre­neur d'assu­rance, assuré ou béné­fi­ci­aire.

Les dis­po­si­tions de la pré­sente sec­tion ne por­tent pas atteinte au droit d'intro­duire une demande recon­ven­tion­nelle devant le tri­bu­nal saisi d'une demande ori­gi­naire con­for­mé­ment à la pré­sente sec­tion.

Article 12

Il ne peut être dérogé aux dis­po­si­tions de la pré­sente sec­tion que par des con­ven­tions:
      1) pos­térieu­res à la nais­sance du diffé­rend ou
      2) qui per­met­tent au pre­neur d'assu­rance, à l'assuré ou au béné­fi­ci­aire de sai­sir d'aut­res tri­bu­naux que ceux indiqués à la pré­sente sec­tion, ou
      3) qui, pas­sées entre un pre­neur d'assu­rance et un assu­reur ayant, au moment de la con­clu­sion du cont­rat, leur domi­cile ou leur rési­dence habi­tu­elle dans un même État contractant, ont pour effet, alors même que le fait dom­ma­geable se pro­dui­rait à l'étranger, d'attri­buer com­pé­tence aux tri­bu­naux de cet État sauf si la loi de celui-​ci inter­dit de tel­les con­ven­tions, ou
      4) con­clues par un pre­neur d'assu­rance n'ayant pas son domi­cile dans un État contractant, sauf s'il s'agit d'une assu­rance obli­ga­to­ire ou qui porte sur un immeuble situé dans un État contractant, ou
      5) qui con­cer­nent un cont­rat d'assu­rance en tant que celui-​ci couvre un ou plu­sieurs des ris­ques énumérés à l'article 12 bis.

Article 12 bis

Les ris­ques visés à l'article 12 paragraphe 5 sont les sui­vants:
      1) tout dom­mage:
      a) aux navires de mer, aux instal­la­tions au large des côtes et en haute mer ou aux aéro­nefs, causé par des évé­ne­ments sur­ve­nant en rela­tion avec leur uti­li­sa­tion à des fins com­mer­ci­a­les;
      b) aux mar­chan­di­ses aut­res que les baga­ges des pas­sa­gers, durant un trans­port réa­lisé par ces navires ou aéro­nefs soit en tota­lité, soit en com­bi­nai­son avec d'aut­res modes de trans­port;
      2) toute respon­sa­bi­lité, à l'excep­tion de celle des dom­ma­ges cor­po­rels aux pas­sa­gers ou à leurs baga­ges,
      a) résul­tant de l'uti­li­sa­tion ou de l'explo­i­ta­tion des navires, instal­la­tions ou aéro­nefs, con­for­mé­ment au paragraphe 1 point a) ci-​dessus, pour aut­ant que la loi de l'État contractant d'imma­tricu­la­tion de l'aéro­nef n'inter­dise pas les clau­ses attri­bu­ti­ves de juri­dic­tion dans l'assu­rance de tels ris­ques;
      b) du fait de mar­chan­di­ses durant un trans­port visé au paragraphe 1 point b) ci-​dessus;
      3) toute perte pécu­ni­aire liée à l'uti­li­sa­tion ou à l'explo­i­ta­tion des navires, instal­la­tions ou aéro­nefs con­for­mé­ment au paragraphe 1 point a) ci-​dessus, notam­ment celle du fret ou du béné­fice d'affrètement;
      4) tout ris­que lié acces­so­i­re­ment à l'un de ceux visés aux paragrap­hes 1 à 3 ci-​dessus.

Sec­tion 4

Com­pé­tence en matière de contrats con­clus par les con­som­ma­teurs

Article 13

En matière de cont­rat con­clu par une per­sonne pour un usage pou­vant être con­sidéré comme étranger à son acti­vité pro­fes­sion­nelle, ci-​après dénom­mée «le con­som­ma­teur», la com­pé­tence est déter­minée par la pré­sente sec­tion, sans préju­dice des dis­po­si­tions de l'article 4 et de l'article 5 paragraphe 5:
      1) lorsqu'il s'agit d'une vente à tem­pé­ra­ment d'objets mobi­li­ers cor­po­rels;
      2) lorsqu'il s'agit d'un prêt à tem­pé­ra­ment ou d'une autre opé­ra­tion de cré­dit liés au finan­ce­ment d'une vente de tels objets;
      3) pour tout autre cont­rat ayant pour objet une four­ni­ture de ser­vices ou d'objets mobi­li­ers cor­po­rels si:
      a) la con­clu­sion du cont­rat a été précé­dée dans l'État du domi­cile du con­som­ma­teur d'une pro­po­si­tion spé­ci­a­le­ment faite ou d'une pub­li­cité et que
      b) le con­som­ma­teur a accom­pli dans cet État les actes néces­sa­ires à la con­clu­sion de ce cont­rat.

Lors­que le cocontractant du con­som­ma­teur n'est pas domi­ci­lié sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant, mais possède une suc­cur­sale, une agence ou tout autre établis­se­ment dans un État contractant, il est con­sidéré pour les con­testa­tions rela­ti­ves à leur explo­i­ta­tion comme ayant son domi­cile sur le ter­ri­to­ire de cet État.

La pré­sente sec­tion ne s'appli­que pas au cont­rat de trans­port.

Article 14

L'action inten­tée par un con­som­ma­teur contre l'autre par­tie au cont­rat peut être por­tée soit devant les tri­bu­naux de l'État contractant sur le ter­ri­to­ire duquel est domi­ci­liée cette par­tie, soit devant les tri­bu­naux de l'État contractant sur le ter­ri­to­ire duquel est domi­ci­lié le con­som­ma­teur.

L'action inten­tée contre le con­som­ma­teur par l'autre par­tie au cont­rat ne peut être por­tée que devant les tri­bu­naux de l'État contractant sur le ter­ri­to­ire duquel est domi­ci­lié le con­som­ma­teur.

Ces dis­po­si­tions ne por­tent pas atteinte au droit d'intro­duire une demande recon­ven­tion­nelle devant le tri­bu­nal saisi d'une demande ori­gi­naire con­for­mé­ment à la pré­sente sec­tion.

Article 15

Il ne peut être dérogé aux dis­po­si­tions de la pré­sente sec­tion que par des con­ven­tions:
      1) pos­térieu­res à la nais­sance du diffé­rend ou
      2) qui per­met­tent au con­som­ma­teur de sai­sir d'aut­res tri­bu­naux que ceux indiqués à la pré­sente sec­tion ou
      3) qui, pas­sées entre le con­som­ma­teur et son cocontractant ayant, au moment de la con­clu­sion du cont­rat, leur domi­cile ou leur rési­dence habi­tu­elle dans un même État contractant, attri­bu­ent com­pé­tence aux tri­bu­naux de cet État sauf si la loi de celui-​ci inter­dit de tel­les con­ven­tions.

Sec­tion 5

Com­pé­tences exclu­si­ves

Article 16

Sont seuls com­pé­tents, sans con­sidéra­tion de domi­cile:
      1) a) en matière de dro­its réels immo­bi­li­ers et de baux d'immeubles, les tri­bu­naux de l'État contractant où l'immeuble est situé;
      b) toute­fois, en matière de baux d'immeubles con­clus en vue d'un usage per­son­nel tem­po­raire pour une péri­ode max­i­male de six mois consécu­tifs, sont éga­le­ment com­pé­tents les tri­bu­naux de l'État contractant dans lequel le défen­deur est domi­ci­lié, à con­di­tion que le pro­prié­taire et le loca­taire soi­ent des per­son­nes phy­si­ques et qu'ils soi­ent domi­ci­liés dans le même État contractant;
      2) en matière de vali­dité, de nul­lité ou de dis­so­lu­tion des socié­tés ou per­son­nes mora­les ayant leur siège sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant, ou des déci­sions de leurs orga­nes, les tri­bu­naux de cet État;
      3) en matière de vali­dité des inscrip­tions sur les registres pub­lics, les tri­bu­naux de l'État contractant sur le ter­ri­to­ire duquel ces registres sont tenus;
      4) en matière d'inscrip­tion ou de vali­dité des bre­vets, mar­ques, dessins et modèles, et aut­res dro­its ana­lo­gues don­nant lieu à dépôt ou à un enre­gistre­ment, les juri­dic­tions de l'État contractant sur le ter­ri­to­ire duquel le dépôt ou l'enre­gistre­ment a été demandé, a été effectué ou est réputé avoir été effectué aux ter­mes d'une con­ven­tion inter­na­tio­nale;
      5) en matière d'exécu­tion des déci­sions, les tri­bu­naux de l'État contractant du lieu de l'exécu­tion.

Sec­tion 6

Pro­ro­ga­tion de com­pé­tence

Article 17

Si les par­ties, dont l'une au moins a son domi­cile sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant, sont con­venues d'un tri­bu­nal ou de tri­bu­naux d'un État contractant pour connaître des diffé­rends nés ou à naître à l'occa­sion d'un rap­port de droit déter­miné, ce tri­bu­nal ou les tri­bu­naux de cet État sont seuls com­pé­tents. Cette con­ven­tion attri­bu­tive de juri­dic­tion est con­clue:
      a) par écrit ou ver­ba­le­ment avec con­fir­ma­tion écrite, soit
      b) sous une forme qui soit con­forme aux habi­tu­des que les par­ties ont établies entre elles, soit
      c) dans le com­merce inter­na­tio­nal, sous une forme qui soit con­forme à un usage dont les par­ties avai­ent con­nais­sance ou étai­ent censées avoir con­nais­sance et qui est lar­ge­ment connu et régulièrement observé dans ce type de com­merce par les par­ties à des contrats du même type dans la bran­che com­mer­ci­ale con­sidérée.

Lorsqu'une telle con­ven­tion est con­clue par des par­ties dont aucune n'a son domi­cile sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant, les tri­bu­naux des aut­res États contractants ne peu­vent connaître du diffé­rend tant que le tri­bu­nal ou les tri­bu­naux désig­nés n'ont pas décliné leur com­pé­tence.

Le tri­bu­nal ou les tri­bu­naux d'un État contractant aux­quels l'acte con­sti­tu­tif d'un trust attri­bue com­pé­tence sont exclu­si­ve­ment com­pé­tents pour connaître d'une action contre un fon­da­teur, un trus­tee ou un béné­fi­ci­aire d'un trust, s'il s'agit de rela­tions entre ces per­son­nes ou de leurs dro­its ou obli­ga­tions dans le cadre du trust.

Les con­ven­tions attri­bu­ti­ves de juri­dic­tion ainsi que les sti­pu­la­tions simi­laires d'actes con­sti­tu­tifs de trust sont sans effet si elles sont contraires aux dis­po­si­tions des articles 12 et 15 ou si les tri­bu­naux à la com­pé­tence des­quels elles déro­gent sont exclu­si­ve­ment com­pé­tents en vertu de l'article 16.

Si une con­ven­tion attri­bu­tive de juri­dic­tion n'a été sti­pu­lée qu'en faveur de l'une des par­ties, celle-​ci con­serve le droit de sai­sir tout autre tri­bu­nal com­pé­tent en vertu de la pré­sente con­ven­tion.

En matière de contrats indi­vi­du­els de tra­vail, la con­ven­tion attri­bu­tive de juri­dic­tion ne pro­duit ses effets que si elle est pos­térieure à la nais­sance du diffé­rend ou si le tra­vail­leur l'invo­que pour sai­sir d'aut­res tri­bu­naux que celui du domi­cile du défen­deur ou celui indiqué à l'article 5 point 1.

Article 18

Outre les cas où sa com­pé­tence résulte d'aut­res dis­po­si­tions de la pré­sente con­ven­tion, le juge d'un État contractant devant lequel le défen­deur com­paraît est com­pé­tent. Cette règle n'est pas appli­cable si la com­paru­tion a pour objet de con­tes­ter la com­pé­tence ou s'il existe une autre juri­dic­tion exclu­si­ve­ment com­pé­tente en vertu de l'article 16.

Sec­tion 7

Véri­fi­ca­tion de la com­pé­tence et de la rece­va­bi­lité

Article 19

Le juge d'un État contractant, saisi à titre prin­ci­pal d'un litige pour lequel une juri­dic­tion d'un autre État contractant est exclu­si­ve­ment com­pé­tente en vertu de l'article 16, se déclare d'office incom­pé­tent.

Article 20

Lors­que le défen­deur domi­ci­lié sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant est attrait devant une juri­dic­tion d'un autre État contractant et ne com­paraît pas, le juge se déclare d'office incom­pé­tent si sa com­pé­tence n'est pas fon­dée aux ter­mes de la pré­sente con­ven­tion.

Le juge est tenu de sur­se­oir à sta­tuer aussi long­temps qu'il n'est pas établi que ce défen­deur a été mis à même de rece­voir l'acte intro­ductif d'instance ou un acte équi­va­lent en temps utile pour se défendre ou que toute dili­gence a été faite à cette fin.

Les dis­po­si­tions de l'alinéa précé­dent seront rem­placées par cel­les de l'article 15 de la con­ven­tion de La Haye, du 15 novem­bre 1965, rela­tive à la sig­ni­fi­ca­tion et à la noti­fi­ca­tion à l'étranger des actes judi­ci­aires et extraju­di­ci­aires en matière civile ou com­mer­ci­ale, si l'acte intro­ductif d'instance a dû être trans­mis en exécu­tion de cette con­ven­tion.

Sec­tion 8

Litis­pen­dance et con­nex­ité

Article 21

Lors­que des deman­des ayant le même objet et la même cause sont for­mées entre les mêmes par­ties devant des juri­dic­tions d'États contractants diffé­rents, la juri­dic­tion sai­sie en second lieu sur­soit d'office à sta­tuer jusqu'à ce que la com­pé­tence du tri­bu­nal pre­mier saisi soit établie.

Lors­que la com­pé­tence du tri­bu­nal pre­mier saisi est établie, le tri­bu­nal saisi en second lieu se des­sa­i­sit en faveur de celui-​ ci.

Article 22

Lors­que des deman­des con­nexes sont for­mées devant des juri­dic­tions d'États contractants diffé­rents et sont pen­dan­tes au pre­mier degré, la juri­dic­tion sai­sie en second lieu peut sur­se­oir à sta­tuer.

Cette juri­dic­tion peut éga­le­ment se des­sa­i­sir, à la demande de l'une des par­ties, à con­di­tion que sa loi per­mette la jon­c­tion d'affaires con­nexes et que le tri­bu­nal pre­mier saisi soit com­pé­tent pour connaître des deux deman­des.

Sont con­nexes, au sens du pré­sent article, les deman­des liées entre elles par un rap­port si étroit qu'il y a intérêt à les instruire et à juger en même temps afin d'évi­ter des solu­tions qui pour­rai­ent être incon­ci­li­a­bles si les cau­ses étai­ent jugées séparé­ment.

Article 23

Lors­que les deman­des relèvent de la com­pé­tence exclu­sive de plu­sieurs juri­dic­tions, le des­sa­i­sis­se­ment a lieu en faveur de la juri­dic­tion première sai­sie.

Sec­tion 9

Mesu­res pro­vi­so­ires et con­ser­va­to­ires

Article 24

Les mesu­res pro­vi­so­ires ou con­ser­va­to­ires prévues par la loi d'un État contractant peu­vent être deman­dées aux auto­ri­tés judi­ci­aires de cet État, même si, en vertu de la pré­sente con­ven­tion, une juri­dic­tion d'un autre État contractant est com­pé­tente pour connaître du fond.

TITRE III RECON­NAIS­SANCE ET EXÉCU­TION

Article 25

On entend par déci­sion, au sens de la pré­sente con­ven­tion, toute déci­sion ren­due par une juri­dic­tion d'un État contractant quelle que soit la déno­mi­na­tion qui lui est don­née, telle qu'arrêt, juge­ment, ordon­nance ou man­dat d'exécu­tion, ainsi que la fix­a­tion par le gref­fier du mon­tant des frais du procès.

Sec­tion première Recon­nais­sance

Article 26

Les déci­sions ren­dues dans un État contractant sont recon­nues dans les aut­res États contractants, sans qu'il soit néces­sa­ire de recou­rir à aucune procé­dure.

En cas de con­testa­tion, toute par­tie inté­res­sée qui invo­que la recon­nais­sance à titre prin­ci­pal peut faire con­sta­ter, selon la procé­dure prévue aux sec­tions 2 et 3 du pré­sent titre, que la déci­sion doit être recon­nue.

Si la recon­nais­sance est invo­quée de façon inci­dente devant une juri­dic­tion d'un État contractant, celle-​ci est com­pé­tente pour en connaître.

Article 27

Les déci­sions ne sont pas recon­nues:
      1) si la recon­nais­sance est contraire à l'ordre pub­lic de l'État requis;
      2) si l'acte intro­ductif d'instance ou un acte équi­va­lent n'a pas été sig­ni­fié ou noti­fié au défen­deur défail­lant, régulièrement et en temps utile, pour qu'il puisse se défendre;
      3) si la déci­sion est incon­ci­li­able avec une déci­sion ren­due entre les mêmes par­ties dans l'État requis;
      4) si le tri­bu­nal de l'État d'ori­gine, pour rendre sa déci­sion, a, en tran­chant une ques­tion rela­tive à l'état ou à la capa­cité des per­son­nes phy­si­ques, aux régi­mes matrimo­niaux, aux tes­ta­ments et aux suc­ces­sions, méconnu une règle de droit inter­na­tio­nal privé de l'État requis, à moins que sa déci­sion n'abou­tisse au même résul­tat que s'il avait fait appli­ca­tion des règles du droit inter­na­tio­nal privé de l'État requis;
      5) si la déci­sion est incon­ci­li­able avec une déci­sion ren­due antérieu­re­ment dans un État non contractant entre les mêmes par­ties dans un litige ayant le même objet et la même cause, lors­que cette dernière déci­sion réu­nit les con­di­tions néces­sa­ires à sa recon­nais­sance dans l'État requis.

Article 28

De même, les déci­sions ne sont pas recon­nues si les dis­po­si­tions des sec­tions 3, 4 et 5 du titre II ont été mécon­nues ainsi que dans le cas prévu à l'article 59.

Lors de l'appré­ci­a­tion des com­pé­tences men­tionnées à l'alinéa précé­dent, l'auto­rité requise est liée par les consta­ta­tions de fait sur les­quel­les la juri­dic­tion de l'État d'ori­gine a fondé sa com­pé­tence.

Sans préju­dice des dis­po­si­tions du pre­mier alinéa, il ne peut être procédé au contrôle de la com­pé­tence des juri­dic­tions de l'État d'ori­gine; les règles rela­ti­ves à la com­pé­tence ne con­cer­nent pas l'ordre pub­lic visé à l'article 27 paragraphe 1.

Article 29

En aucun cas, la déci­sion étrangère ne peut faire l'objet d'une révi­sion au fond.

Article 30

L'auto­rité judi­ci­aire d'un État contractant, devant laquelle est invo­quée la recon­nais­sance d'une déci­sion ren­due dans un autre État contractant, peut sur­se­oir à sta­tuer si cette déci­sion fait l'objet d'un recours ordi­naire.

L'auto­rité judi­ci­aire, d'un État contractant devant laquelle est invo­quée la recon­nais­sance d'une déci­sion ren­due en Irlande ou au Royaume-​Uni et dont l'exécu­tion est sus­pen­due dans l'État d'ori­gine du fait de l'exer­cice d'un recours peut sur­se­oir à sta­tuer.

Sec­tion 2 Exécu­tion

Article 31

Les déci­sions ren­dues dans un État contractant et qui y sont exécu­to­ires sont mises à exécu­tion dans un autre État contractant après y avoir été déclarées exécu­to­ires sur requête de toute par­tie inté­res­sée.

Toute­fois, au Royaume-​ Uni, ces déci­sions sont mises à exécu­tion en Ang­le­terre et au pays de Gal­les, en Écosse ou en Irlande du Nord, après avoir été enre­gis­trées en vue de leur exécu­tion, sur requête de toute par­tie inté­res­sée, dans l'une ou l'autre de ces par­ties du Royaume-​Uni, sui­vant le cas.

Article 32
   1. La requête est pré­sen­tée:
   - en Bel­gi­que, au tri­bu­nal de première instance ou à la «recht­bank van eerste aan­leg»,
   - au Dane­mark, au «byret»,
   - en républi­que fédérale d'Alle­magne, au pré­si­dent d'une cham­bre du «Land­ge­richt»,
   - en Grèce, au ,(((((((((((((((((((()
   - en Espagne, au «Juzgado de Pri­mera Instan­cia»,
   - en France, au pré­si­dent du tri­bu­nal de grande instance,
   - en Irlande, à la «High Court»,
   - en Ita­lie, à la «corte d'appello»,
   - au Lux­em­bourg, au pré­si­dent du tri­bu­nal d'arron­dis­se­ment,
   - en Aut­riche, devant le «Bezirks­ge­richt»,
   - aux Pays-​Bas,
au pré­si­dent de «l'arron­dis­se­mentsecht­bank»,
   - au Por­tu­gal, au «Tri­bu­nal Judi­cial de Círculo»,
   - en Fin­lande, devant le «Käräjäo­i­keus/tings­rätt»,
   - en Suède, au «Svea hov­rätt»,
   - au Royaume-​Uni:
      a) en Ang­le­terre et au pays de Gal­les, à la «High Court of Justice» ou, s'il s'agit d'une déci­sion en matière d'obli­ga­tion ali­men­taire, à la «Magi­stra­tes' Court» sai­sie par l'inter­mé­di­aire du «Secre­tary of State»;
      b) en Écosse, à la «Court of Ses­sion», ou, s'il s'agit d'une déci­sion en matière d'obli­ga­tion ali­men­taire, à la «She­riff Court», sai­sie par l'inter­mé­di­aire du «Secre­tary of State»;
      c) en Irlande du Nord, à la «High Court of Justice» ou, s'il s'agit d'une déci­son en matière d'obli­ga­tion ali­men­taire, à la «Magi­stra­tes' Court» sai­sie par l'inter­mé­di­aire du «Secre­tary of State».
   2. La juri­dic­tion ter­ri­to­ri­a­le­ment com­pé­tente est déter­minée par le domi­cile de la par­tie contre laquelle l'exécu­tion est deman­dée. Si cette par­tie n'est pas domi­ci­liée sur le ter­ri­to­ire de l'État requis, la com­pé­tence est déter­minée par le lieu de l'exécu­tion.

Article 33

Les moda­li­tés du dépôt de la requête sont déter­minées par la loi de l'État requis.

Le requé­rant doit faire élec­tion de domi­cile, dans le res­sort de la juri­dic­tion sai­sie. Toute­fois, si la loi de l'État requis ne connaît pas l'élec­tion de domi­cile, le requé­rant désigne un man­da­taire ad litem.

Les docu­ments men­tionnés aux articles 46 et 47 sont joints à la requête.

Article 34

La juri­dic­tion sai­sie de la requête sta­tue à bref délai, sans que la par­tie contre laquelle l'exécu­tion est deman­dée puisse, en cet état de la procé­dure, pré­sen­ter d'obser­va­tion.

La requête ne peut être reje­tée que pour l'un des motifs prévus aux articles 27 et 28.

En aucun cas, la déci­sion étrangère ne peut faire l'objet d'une révi­sion au fond.

Article 35

La déci­sion ren­due sur requête est aus­sitôt por­tée à la con­nais­sance du requé­rant, à la dili­gence du gref­fier, sui­vant les moda­li­tés déter­minées par la loi de l'État requis.

Article 36

Si l'exécu­tion est auto­risée, la par­tie contre laquelle l'exécu­tion est deman­dée peut for­mer un recours contre la déci­sion dans le mois de sa sig­ni­fi­ca­tion.

Si cette par­tie est domi­ci­liée dans un État contractant autre que celui où la déci­sion qui auto­rise l'exécu­tion a été ren­due, le délai est de deux mois et court du jour où la sig­ni­fi­ca­tion a été faite à per­sonne ou à domi­cile. Ce délai ne com­porte pas de pro­ro­ga­tion à rai­son de la distance.

Article 37
   1. Le recours est porté, selon les règles de la procé­dure cont­ra­dicto­ire:
   - en Bel­gi­que, devant le tri­bu­nal de première instance ou la «recht­bank van eerste aan­leg»,
   - au Dane­mark, devant le «lands­ret»,
   - en républi­que fédérale d'Alle­magne, devant l'«Ober­lan­des­ge­richt»,
   - en Grèce, devant l'« ((((((((((((((((((((),
   - en Espagne, devant l'«Audi­en­cia Pro­vin­cial»,
   - en France, devant la cour d'appel,
   - en Irlande, devant la «High Court»,
   - en Ita­lie, devant la «corte d'appello»,
   - au Lux­em­bourg, devant la Cour supérieure de justice siégeant en matière d'appel civil,
   - en Aut­riche, au «Bezirks­ge­richt»,
   - aux Pays-​Bas, devant l'«arron­dis­se­mentsrecht­bank»,
   - au Por­tu­gal, devant le «Tri­bu­nal de Relação»,
   - en Fin­lande, devant le «hovio­i­keus/hov­rätt»,
   - en Suède, devant le «Svea hov­rätt»,
   - au Royaume-​Uni:
      a) en Ang­le­terre et au pays de Gal­les, devant la «High Court of Justice» ou, s'il s'agit d'une déci­sion en matière d'obli­ga­tion ali­men­taire, devant la «Magi­stra­tes' Court»;
      b) en Écosse, devant la «Court of Ses­sion» ou, s'il s'agit d'une déci­sion en matière d'obli­ga­tion ali­men­taire, devant la «She­riff Court»;
      c) en Irlande du Nord, devant la «High Court of Justice» ou, s'il s'agit d'une déci­sion en matière d'obli­ga­tion ali­men­taire, devant la «Magi­stra­tes' Court».
   2. La déci­sion ren­due sur le recours ne peut faire l'objet:
   - en Bel­gi­que, en Grèce, en Espagne, en France, en Ita­lie, au Lux­em­bourg et aux Pays-​Bas, que d'un pour­voi en cas­sa­tion,
   - au Dane­mark, que d'un recours devant le «højes­te­ret», avec l'auto­ri­sa­tion du ministre de la justice,
   - en républi­que fédérale d'Alle­magne, que d'une «Rechts­be­schwerde»,
   - en Aut­riche, dans le cas d'un recours, que du «Revi­sions­re­kurs» et, dans le cas d'une oppo­si­tion, que du recours («Beru­fung») avec la faculté éven­tu­elle d'une révi­sion,
   - en Irlande, que d'un recours sur un point de droit devant la «Supreme Court»,
   - au Por­tu­gal, que d'un recours sur un point de droit,
   - en Fin­lande, que d'un recours devant «kor­kein oikeus/högsta dom­sto­len»,
   - en Suède, que d'un recours devant «Högsta dom­sto­len»,
   - au Royaume-​Uni, que d'un seul recours sur un point de droit.

Article 38

La juri­dic­tion sai­sie du recours peut, à la requête de la par­tie qui l'a formé, sur­se­oir à sta­tuer, si la déci­sion étrangère fait, dans l'État d'ori­gine, l'objet d'un recours ordi­naire ou si le délai pour le for­mer n'est pas expiré; dans ce der­nier cas, la juri­dic­tion peut impar­tir un délai pour for­mer ce recours.

Lors­que la déci­sion a été ren­due en Irlande ou au Royaume-​Uni, toute voie de recours prévue dans l'État d'ori­gine est con­sidérée comme un recours ordi­naire pour l'appli­ca­tion du pre­mier alinéa.

Cette juri­dic­tion peut éga­le­ment subor­don­ner l'exécu­tion à la con­sti­tu­tion d'une garan­tie qu'elle déter­mine.

Article 39

Pen­dant le délai du recours prévu à l'article 36 et jusqu'à ce qu'il ait été sta­tué sur celui-​ci, il ne peut être procédé qu'à des mesu­res con­ser­va­to­ires sur les biens de la par­tie contre laquelle l'exécu­tion est deman­dée.

La déci­sion qui accorde l'exécu­tion emporte l'auto­ri­sa­tion de procé­der à ces mesu­res.

Article 40
   1. Si sa requête est reje­tée, le requé­rant peut for­mer un recours:
   - en Bel­gi­que, devant la cour d'appel ou le «hof van beroep»,
   - au Dane­mark, devant le «lands­ret»,
   - en républi­que fédérale d'Alle­magne, devant l'«Ober­lan­des­ge­richt»,
   - en Grèce, devant l'«(((((((»,
   - en Espagne, devant l'«Audi­en­cia Pro­vin­cial»,
   - en France, devant la cour d'appel,
   - en Irlande, devant la «High Court»,
   - en Ita­lie, devant la «corte d'appello»,
   - au Lux­em­bourg, devant la Cour supérieure de justice siégeant en matière d'appel civil,
   - en Aut­riche, devant le «Bezirks­ge­richt»,
   - aux Pays-​Bas, devant le «gerechts­hof»,
   - au Por­tu­gal, devant le «Tri­bu­nal da Relação»,
   - en Fin­lande, devant le «hovio­i­keus/hov­rät­ten»,
   - en Suède, devant le «Svea hov­rätt»,
   - au Royaume-​Uni:
      a) en Ang­le­terre et au pays de Gal­les, devant la «High Court of Justice» ou, s'il s'agit d'une déci­sion en matière d'obli­ga­tion ali­men­taire, devant la «Magi­stra­tes' Court»;
      b) en Écosse, devant la «Court of Ses­sion» ou, s'il s'agit d'une déci­sion en matière d'obli­ga­tion ali­men­taire, devant la «She­riff Court»;
      c) en Irlande du Nord, devant la «High Court of Justice» ou, s'il s'agit d'une déci­sion en matière d'obli­ga­tion ali­men­taire, devant la «Magi­stra­tes' Court».
   2. La par­tie contre laquelle l'exécu­tion est deman­dée est appe­lée à com­paraître devant la juri­dic­tion sai­sie du recours.
En cas de défaut, les dis­po­si­tions de l'article 20 deuxième et tro­isième alinéas sont appli­ca­bles alors même que cette par­tie n'est pas domi­ci­liée sur le ter­ri­to­ire d'un des États contractants.

Article 41

La déci­sion ren­due sur le recours prévu à l'article 40 ne peut faire l'objet:
   - en Bel­gi­que, en Grèce, en Espagne, en France, en Ita­lie, au Lux­em­bourg et aux Pays-​Bas, que d'un pour­voi en cas­sa­tion,
   - au Dane­mark, que d'un recours devant le «højes­te­ret», avec l'auto­ri­sa­tion du ministre de la justice,
   - en républi­que fédérale d'Alle­magne, que d'une «Rechts­be­schwerde»,
   - en Irlande, que d'un recours sur un point de droit devant la «Supreme Court»,
   - en Aut­riche, que d'un «Revi­sions­re­kurs»,
   - au Por­tu­gal, que d'un recours sur un point de droit,
   - en Fin­lande, que d'un recours devant le «kor­kein oikeus/högsta dom­sto­len»,
   - en Suède, que d'un recours devant le «Högsta dom­sto­len»,
   - au Royaume-​Uni, que d'un seul recours sur un point de droit.

Article 42

Lors­que la déci­sion étrangère a sta­tué sur plu­sieurs chefs de la demande et que l'exécu­tion ne peut être auto­risée pour le tout, l'auto­rité judi­ci­aire accorde l'exécu­tion pour un ou plu­sieurs d'entre eux.

Le requé­rant peut deman­der une exécu­tion par­ti­elle.

Article 43

Les déci­sions étrangères con­dam­nant à une astre­inte ne sont exécu­to­ires dans l'État requis que si le mon­tant en a été défi­ni­ti­ve­ment fixé par les tri­bu­naux de l'État d'ori­gine.

Article 44

Le requé­rant qui, dans l'État d'ori­gine, a béné­fi­cié en tout ou en par­tie de l'assistance judi­ci­aire ou d'une exemp­tion de frais et dépens béné­fi­cie, dans la procé­dure prévue aux articles 32 à 35, de l'assistance la plus favo­rable ou de l'exemp­tion la plus large prévue par le droit de l'État requis.

Le requé­rant qui demande l'exécu­tion d'une déci­sion ren­due au Dane­mark par une auto­rité admi­nist­ra­tive en matière d'obli­ga­tion ali­men­taire peut invo­quer dans l'État requis le béné­fice des dis­po­si­tions du pre­mier alinéa s'il pro­duit un docu­ment établi par le ministère de la justice danois et atte­stant qu'il rem­plit les con­di­tions éco­no­mi­ques pour pou­voir béné­fi­cier en tout ou en par­tie de l'assistance judi­ci­aire ou d'une exemp­tion de frais et dépens.

Article 45

Aucune cau­tion ni aucun dépôt, sous quel­que déno­mi­na­tion que ce soit, ne peu­vent être imposés en rai­son, soit de la qua­lité d'étranger, soit du défaut de domi­cile ou de rési­dence dans le pays, à la par­tie qui demande l'exécu­tion dans un État contractant d'une déci­sion ren­due dans un autre État contractant.

Sec­tion 3

Dis­po­si­tions com­mu­nes

Article 46

La par­tie qui invo­que la recon­nais­sance ou demande l'exécu­tion d'une déci­sion doit pro­duire:
      1) une expé­di­tion de celle-​ci réu­nis­sant les con­di­tions néces­sa­ires à son authen­ti­cité;
      2) s'il s'agit d'une déci­sion par défaut, l'ori­gi­nal ou une copie cer­ti­fiée con­forme du docu­ment établis­sant que l'acte intro­ductif d'instance ou un acte équi­va­lent a été sig­ni­fié ou noti­fié à la par­tie défail­lante.

Article 47

La par­tie qui demande l'exécu­tion doit en outre pro­duire:
      1) tout docu­ment de nature à établir que, selon la loi de l'État d'ori­gine, la déci­sion est exécu­to­ire et a été sig­ni­fiée;
      2) s'il y a lieu, un docu­ment justi­fi­ant que le requé­rant béné­fi­cie de l'assistance judi­ci­aire dans l'État d'ori­gine.

Article 48

À défaut de pro­duc­tion des docu­ments men­tionnés à l'article 46 paragraphe 2 et à l'article 47 paragraphe 2, l'auto­rité judi­ci­aire peut impar­tir un délai pour les pro­duire ou accep­ter des docu­ments équi­va­lents ou, si elle s'estime suf­fi­sam­ment éclairée, en dis­pen­ser.

Il est pro­duit une traduc­tion des docu­ments si l'auto­rité judi­ci­aire l'exige; la traduc­tion est cer­ti­fiée par une per­sonne habi­li­tée à cet effet dans l'un des États contractants.

Article 49

Aucune léga­lis­la­tion ni for­ma­lité ana­lo­gue n'est exi­gée en ce qui con­cerne les docu­ments men­tionnés aux articles 46, 47 et à l'article 48 deuxième alinéa, ainsi que, le cas échéant, la procu­ra­tion ad litem.

TITRE IV ACTES AUTHEN­TI­QUES ET TRANS­AC­TIONS JUDI­CI­AIRES

Article 50

Les actes authen­ti­ques reçus et exécu­to­ires dans un État contractant sont, sur requête, déclarés exécu­to­ires dans un autre État contractant, con­for­mé­ment à la procé­dure prévue aux articles 31 et sui­vants. La requête ne peut être reje­tée que si l'exécu­tion de l'acte authen­ti­que est contraire à l'ordre pub­lic de l'État requis.

L'acte pro­duit doit réu­nir les con­di­tions néces­sa­ires à son authen­ti­cité dans l'État d'ori­gine.

Les dis­po­si­tions de la sec­tion 3 du titre III sont, en tant que de besoin, appli­ca­bles.

Article 51

Les trans­ac­tions con­clues devant le juge au cours d'un procès et exécu­to­ires dans l'État d'ori­gine sont exécu­to­ires dans l'État requis aux mêmes con­di­tions que les actes authen­ti­ques.

TITRE V DIS­PO­SI­TIONS GÉNÉ­RA­LES

Article 52

Pour déter­mi­ner si une par­tie a un domi­cile sur le ter­ri­to­ire de l'État contractant dont les tri­bu­naux sont sai­sis, le juge appli­que sa loi interne.

Lorsqu'une par­tie n'a pas de domi­cile dans l'État dont les tri­bu­naux sont sai­sis, le juge, pour déter­mi­ner si elle a un domi­cile dans un autre État contractant, appli­que la loi de cet État.

. . .

Article 53

Le siège des socié­tés et des per­son­nes mora­les est assi­milé au domi­cile pour l'appli­ca­tion de la pré­sente con­ven­tion.
Toute­fois, pour déter­mi­ner ce siège, le juge saisi appli­que les règles de son droit inter­na­tio­nal privé.

Pour déter­mi­ner si un trust a son domi­cile sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant dont les tri­bu­naux sont sai­sis, le juge appli­que les règles de son droit inter­na­tio­nal privé.

TITRE VI DIS­PO­SI­TIONS TRAN­SI­TO­IRES

Article 54

Les dis­po­si­tions de la pré­sente con­ven­tion ne sont appli­ca­bles qu'aux actions judi­ci­aires inten­tées et aux actes authen­ti­ques reçus pos­térieu­re­ment à l'entrée en vigueur de la pré­sente con­ven­tion dans l'État d'ori­gine et, lors­que la recon­nais­sance ou l'exécu­tion d'une déci­sion ou d'un acte authen­ti­que est deman­dée, dans l'État requis.

Toute­fois, les déci­sions ren­dues après la date d'entrée en vigueur de la pré­sente con­ven­tion dans les rap­ports entre l'État d'ori­gine et l'État requis à la suite d'actions inten­tées avant cette date sont recon­nues et exécu­tées con­for­mé­ment aux dis­po­si­tions du titre III si les règles de com­pé­tence appliquées sont con­for­mes à cel­les prévues soit par le titre II soit par une con­ven­tion qui était en vigueur entre l'État d'ori­gine et l'État requis lors­que l'action a été inten­tée.

Si, par un écrit antérieur au 1er juin 1988 pour l'Irlande ou au 1er jan­vier

1987 pour le Royaume-​ Uni, les par­ties en litige à pro­pos d'un cont­rat étai­ent con­venues d'appli­quer à ce cont­rat le droit irlan­dais ou le droit d'une par­tie du Royaume-​ Uni, les tri­bu­naux de l'Irlande ou de cette par­tie du Royaume-​Uni con­ser­vent la faculté de connaître de ce litige.

Article 54 bis

Pen­dant trois années à comp­ter du 1er novem­bre 1986 pour le Dane­mark et à comp­ter du 1er juin 1988 pour l'Irlande, la com­pé­tence en matière mari­time dans chacun de ces États est déter­minée non seu­le­ment con­for­mé­ment aux dis­po­si­tions du titre II, mais éga­le­ment con­for­mé­ment aux paragrap­hes 1 à 6 ci-​après.
Toute­fois, ces dis­po­si­tions ces­se­ront d'être appli­ca­bles dans chacun de ces États au moment où la con­ven­tion inter­na­tio­nale pour l'uni­fi­ca­tion de cer­tai­nes règles sur la sai­sie con­ser­va­to­ire des navires de mer, sig­née à Brux­el­les le 10 mai 1952, sera en vigueur à son égard.
      1) Une per­sonne domi­ci­liée sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant peut être attraite pour une créance mari­time devant les tri­bu­naux de l'un des États men­tionnés ci-​dessus lors­que le navire sur lequel porte la créance ou tout autre navire dont elle est pro­prié­taire a fait l'objet d'une sai­sie judi­ci­aire sur le ter­ri­to­ire de ce der­nier État pour garan­tir la créance, ou aurait pu y faire l'objet d'une sai­sie alors qu'une cau­tion ou une autre sûreté a été don­née, dans les cas sui­vants:
      a) si le deman­deur est domi­ci­lié sur le ter­ri­to­ire de cet État;
      b) si la créance mari­time est née dans cet État;
      c) si la créance mari­time est née au cours d'un voyage pen­dant lequel la sai­sie a été faite ou aurait pu être faite;
      d) si la créance pro­vi­ent d'un abor­dage ou d'un dom­mage causé par un navire, par exécu­tion ou omis­sion d'une manouvre ou par inob­ser­va­tion des règle­ments, soit à un autre navire, soit aux cho­ses ou per­son­nes se trou­vant à bord;
      e) si la créance est née d'une assistance ou d'un sau­ve­tage;
      f) si la créance est garan­tie par une hypothèque mari­time ou un mort-​gage sur le navire saisi.
      2) Peut être saisi le navire auquel la créance mari­time se rap­porte ou tout autre navire appar­te­nant à celui qui était, au moment où est née la créance mari­time, pro­prié­taire du navire auquel cette créance se rap­porte. Toute­fois, pour les créan­ces prévues au paragraphe 5 points o), p) ou q), seul le navire sur lequel porte la créance pourra être saisi.
      3) Des navires seront répu­tés avoir le même pro­prié­taire lors­que tou­tes les parts de pro­priété appar­ti­en­nent à une même ou aux mêmes per­son­nes.
      4) En cas d'affrètement d'un navire avec remise de la ges­tion nau­ti­que, lors­que l'aff­ré­teur répond seul d'une créance mari­time se rap­por­tant au navire, celui-​ci peut être saisi ou tout autre navire appar­te­nant à cet aff­ré­teur, mais aucun autre navire appar­te­nant au pro­prié­taire ne peut être saisi en vertu de cette créance mari­time. Il en est de même dans tous les cas où une per­sonne autre que le pro­prié­taire est tenue d'une créance mari­time.
      5) On entend par «créance mari­time» l'allé­ga­tion d'un droit ou d'une créance ayant l'une ou plu­sieurs des cau­ses sui­van­tes:
      a) dom­ma­ges causés par un navire soit par abor­dage, soit aut­re­ment;
      b) per­tes de vies humai­nes ou dom­ma­ges cor­po­rels causés par un navire ou pro­ve­nant de l'explo­i­ta­tion d'un navire;
      c) assistance et sau­ve­tage;
      d) contrats rela­tifs à l'uti­li­sa­tion ou la loca­tion d'un navire par charte-​ par­tie ou aut­re­ment;
      e) contrats rela­tifs au trans­port des mar­chan­di­ses par un navire en vertu d'une charte-​ par­tie, d'un con­nais­se­ment ou aut­re­ment;
      f) per­tes ou dom­ma­ges aux mar­chan­di­ses et baga­ges trans­por­tés par un navire;
      g) ava­rie com­mune;
      h) prêt à la grosse;
      i) remorquage;
      j) pilo­tage;
      k) four­ni­tu­res, quel qu'en soit le lieu, de pro­duits ou de matériel fai­tes à un navire en vue de son explo­i­ta­tion ou de son entre­tien;
      l) con­struc­tion, répa­ra­tions, équipe­ment d'un navire ou frais de cale;
      m) salaires des capi­tai­nes, offi­ci­ers ou hom­mes d'équi­page;
      n) débours du capi­taine et ceux effectués par les char­geurs, les aff­ré­teurs et les agents pour le compte du navire ou de son pro­prié­taire;
      o) la pro­priété con­tes­tée d'un navire;
      p) la copro­priété d'un navire ou sa pos­ses­sion, ou son explo­i­ta­tion, ou les dro­its aux pro­duits d'explo­i­ta­tion d'un navire en copro­priété;
      q) toute hypothèque mari­time et tout mort­gage.
      6) Au Dane­mark, l'expres­sion «sai­sie judi­ci­aire» couvre, en ce qui con­cerne les créan­ces mari­ti­mes visées au paragraphe 5 points o) et p), le for­bud pour aut­ant que cette procé­dure soit la seule admise en l'espèce par les articles 646 à 653 de la loi sur la procé­dure civile (Lov om ret­tens pleje).

TITRE VII RELA­TIONS AVEC LES AUT­RES CON­VEN­TIONS

Article 55

Sans préju­dice des dis­po­si­tions de l'article 54 deuxième alinéa et de l'article 56, la pré­sente con­ven­tion rem­place entre les États qui y sont par­ties les con­ven­tions con­clues entre deux ou plu­sieurs de ces États, à savoir:
   - la con­ven­tion entre la Bel­gi­que et la France sur la com­pé­tence judi­ci­aire, sur l'auto­rité et l'exécu­tion des déci­sions judi­ci­aires, des sen­tences arbi­tra­les et des actes authen­ti­ques, sig­née à Paris le 8 juil­let 1899,
   - la con­ven­tion entre la Bel­gi­que et les Pays-​Bas sur la com­pé­tence judi­ci­aire ter­ri­to­ri­ale, sur la fail­lite, ainsi que sur l'auto­rité et l'exécu­tion des déci­sions judi­ci­aires, des sen­tences arbi­tra­les et des actes authen­ti­ques, sig­née à Brux­el­les le 28 mars 1925,
   - la con­ven­tion entre la France et l'Ita­lie sur l'exécu­tion des juge­ments en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Rome le 3 juin 1930,
   - la con­ven­tion entre le Royaume-​Uni et la France sur l'exécu­tion réci­pro­que des juge­ments en matière civile et com­mer­ci­ale, accom­pagnée d'un pro­tocole, sig­née à Paris le 18 jan­vier 1934,
   - la con­ven­tion entre le Royaume-​Uni et la Bel­gi­que sur l'exécu­tion réci­pro­que des juge­ments en matière civile et com­mer­ci­ale, accom­pagnée d'un pro­tocole, sig­née à Brux­el­les le 2 mai 1934,
   - la con­ven­tion entre l'Alle­magne et l'Ita­lie sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion des déci­sions judi­ci­aires en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Rome le 9 mars 1936,
   - la con­ven­tion entre le royaume de Bel­gi­que et l'Aut­riche sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion réci­pro­ques des déci­sions judi­ci­aires et des actes authen­ti­ques en matière d'obli­ga­tions ali­men­taires, sig­née à Vienne le 25 octobre 1957,
   - la con­ven­tion entre la républi­que fédérale d'Alle­magne et le royaume de Bel­gi­que con­cer­nant la recon­nais­sance et l'exécu­tion réci­pro­ques en matière civile et com­mer­ci­ale des déci­sions judi­ci­aires, sen­tences arbi­tra­les et actes authen­ti­ques, sig­née à Bonn le 30 juin 1958,
   - la con­ven­tion entre le royaume des Pays-​Bas et la Républi­que ita­li­enne sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion des déci­sions judi­ci­aires en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Rome le 17 avril 1959,
   - la con­ven­tion entre la républi­que fédérale d'Alle­magne et l'Aut­riche sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion réci­pro­ques des déci­sions et trans­ac­tions judi­ci­aires et des actes authen­ti­ques en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Vienne le 6 juin 1959,
   - la con­ven­tion entre le royaume de Bel­gi­que et l'Aut­riche sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion réci­pro­ques des déci­sions judi­ci­aires, sen­tences arbi­tra­les et actes authen­ti­ques en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Vienne le 16 juin 1959,
   - la con­ven­tion entre le Royaume-​Uni et la républi­que fédérale d'Alle­magne sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion réci­pro­ques des juge­ments en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Bonn le 14 juil­let 1960,
   - la con­ven­tion entre le Royaume-​Uni et l'Aut­riche sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion réci­pro­ques des déci­sions judi­ci­aires en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Vienne le 14 juil­let 1961, ainsi que le pro­tocole de modi­fi­ca­tion signé à Lon­dres le 6 mars 1970,
   - la con­ven­tion entre le royaume de Grèce et la républi­que fédérale d'Alle­magne sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion réci­pro­ques des juge­ments, trans­ac­tions et actes authen­ti­ques en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Athènes le 4 novem­bre 1961,
   - la con­ven­tion entre le royaume de Bel­gi­que et la Républi­que ita­li­enne con­cer­nant la recon­nais­sance et l'exécu­tion des déci­sions judi­ci­aires et d'aut­res titres exécu­to­ires en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Rome le 6 avril 1962,
   - la con­ven­tion entre le royaume des Pays-​Bas et la républi­que fédérale d'Alle­magne sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion mutu­el­les des déci­sions judi­ci­aires et aut­res titres exécu­to­ires en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à La Haye le 30 août 1962,
   - la con­ven­tion entre le royaume des Pays-​Bas et l'Aut­riche sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion réci­pro­ques des déci­sions judi­ci­aires et des actes authen­ti­ques en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à La Haye le 6 février 1963,
   - la con­ven­tion entre la France et l'Aut­riche sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion des déci­sions judi­ci­aires et des actes authen­ti­ques en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Vienne le 15 juil­let 1966,
   - la con­ven­tion entre le Royaume-​Uni et la Républi­que ita­li­enne sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion réci­pro­ques des juge­ments en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Rome le 7 février 1964, accom­pagnée d'un pro­tocole signé à Rome le 14 juil­let 1970,
   - la con­ven­tion entre le Royaume-​Uni et le royaume des Pays-​Bas sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion réci­pro­ques des juge­ments en matière civile, sig­née à La Haye le 17 novem­bre 1967,
   - la con­ven­tion entre l'Espagne et la France sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion de juge­ments et de sen­tences arbi­tra­les en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Paris le 28 mai 1969 ,
   - la con­ven­tion entre le Lux­em­bourg et l'Aut­riche sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion des déci­sions judi­ci­aires et des actes authen­ti­ques en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Lux­em­bourg le 29 juil­let 1971,
   - la con­ven­tion entre l'Ita­lie et l'Aut­riche sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion des déci­sions judi­ci­aires en matière civile et com­mer­ci­ale, des trans­ac­tions judi­ci­aires et des actes nota­riés sig­née à Rome le 16 novem­bre 1971,
   - la con­ven­tion entre l'Espagne et l'Ita­lie en matière d'assistance judi­ci­aire et de recon­nais­sance et exécu­tion de juge­ments en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Madrid le 22 mai 1973,
   - la con­ven­tion entre la Fin­lande, l'Islande, la Norvège, la Suède et le Dane­mark sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion des déci­sions en matière civile, sig­née à Copen­ha­gue le 11 octobre 1977,
   - la con­ven­tion entre l'Aut­riche et la Suède sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion des juge­ments en matière civile, sig­née à Stock­holm le 16 sep­tem­bre 1982,
   - la con­ven­tion entre l'Espagne et la républi­que fédérale d'Alle­magne sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion de déci­sions et trans­ac­tions judi­ci­aires, et d'actes authen­ti­ques exécu­to­ires en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Bonn le 14 novem­bre 1983 ,
   - la con­ven­tion entre l'Aut­riche et l'Espagne sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion des déci­sions et trans­ac­tions judi­ci­aires et des actes authen­ti­ques exécu­to­ires en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Vienne le 17 février 1984,
   - la con­ven­tion entre la Fin­lande et l'Aut­riche sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion des juge­ments en matière civile, sig­née à Vienne le 17 novem­bre 1986,
et pour aut­ant qu'il est en vigueur:
   - le traité entre la Bel­gi­que, les Pays-​Bas et le Lux­em­bourg sur la com­pé­tence judi­ci­aire, sur la fail­lite, sur l'auto­rité et l'exécu­tion des déci­sions judi­ci­aires, des sen­tences arbi­tra­les et des actes authen­ti­ques, signé à Brux­el­les le 24 novem­bre 1961.

Article 56

Le traité et les con­ven­tions men­tionnés à l'article 55 con­ti­nu­ent à pro­duire leurs effets dans les matières aux­quel­les la pré­sente con­ven­tion n'est pas appli­cable.

Ils con­ti­nu­ent à pro­duire leurs effets en ce qui con­cerne les déci­sions ren­dues et les actes reçus avant l'entrée en vigueur de la pré­sente con­ven­tion.

Article 57
   1. La pré­sente con­ven­tion n'affecte pas les con­ven­tions aux­quel­les les États contractants sont ou seront par­ties et qui, dans des matières par­ticulières, règlent la com­pé­tence judi­ci­aire, la recon­nais­sance ou l'exécu­tion des déci­sions.
   2. En vue d'assu­rer son inter­pré­ta­tion uni­forme, le paragraphe 1 est appliqué de la manière sui­vante:
      a) la pré­sente con­ven­tion ne fait pas obstacle à ce qu'un tri­bu­nal d'un État contractant par­tie à une con­ven­tion rela­tive à une matière par­ticulière puisse fon­der sa com­pé­tence sur une telle con­ven­tion, même si le défen­deur est domi­ci­lié sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant non par­tie à une telle con­ven­tion. Le tri­bu­nal saisi appli­que, en tout cas, l'article 20 de la pré­sente con­ven­tion;
      b) les déci­sions ren­dues dans un État contractant par un tri­bu­nal ayant fondé sa com­pé­tence sur une con­ven­tion rela­tive à une matière par­ticulière sont recon­nues et exécu­tées dans les aut­res États contractants con­for­mé­ment à la pré­sente con­ven­tion.

Si une con­ven­tion rela­tive à une matière par­ticulière et à laquelle sont par­ties l'État d'ori­gine et l'État requis déter­mine les con­di­tions de recon­nais­sance et d'exécu­tion des déci­sions, il est fait appli­ca­tion de ces con­di­tions. Il peut, en tout cas, être fait appli­ca­tion des dis­po­si­tions de la pré­sente con­ven­tion qui con­cer­nent la procé­dure rela­tive à la recon­nais­sance et à l'exécu­tion des déci­sions.
   3. La pré­sente con­ven­tion ne préjuge pas l'appli­ca­tion des dis­po­si­tions qui, dans des matières par­ticulières, règlent la com­pé­tence judi­ci­aire, la recon­nais­sance ou l'exécu­tion des déci­sions et qui sont ou seront con­tenues dans les actes des insti­tu­tions des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes ou dans les légis­la­tions natio­na­les har­mo­nisées en exécu­tion de ces actes.

Article 58

Jusqu'au moment où la con­ven­tion con­cer­nant la com­pé­tence judi­ci­aire et l'exécu­tion des déci­sions en matière civile et com­mer­ci­ale, sig­née à Lugano le 16 sep­tem­bre 1988, pro­duira ses effets à l'égard de la France et de la Con­fé­déra­tion suisse, les dis­po­si­tions de la pré­sente con­ven­tion ne por­tent pas préju­dice aux dro­its recon­nus aux res­sor­tis­sants suis­ses par la con­ven­tion entre la France et la Con­fé­déra­tion suisse sur la com­pé­tence judi­ci­aire et l'exécu­tion des juge­ments en matière civile, sig­née à Paris le 15 juin 1869.

Article 59

La pré­sente con­ven­tion ne fait pas obstacle à ce qu'un État contractant s'engage envers un État tiers, aux ter­mes d'une con­ven­tion sur la recon­nais­sance et l'exécu­tion des juge­ments, à ne pas reconnaître une déci­sion ren­due, notam­ment dans un autre État contractant, contre un défen­deur qui avait son domi­cile ou sa rési­dence habi­tu­elle sur le ter­ri­to­ire de l'État tiers lors­que, dans un cas prévu par l'article 4, la déci­sion n'a pu être fon­dée que sur une com­pé­tence visée à l'article 3 deuxième alinéa.

Toute­fois, aucun État contractant ne peut s'enga­ger envers un État tiers à ne pas reconnaître une déci­sion ren­due dans un autre État contractant par une juri­dic­tion dont la com­pé­tence est fon­dée sur l'existence dans cet État de biens appar­te­nant au défen­deur ou sur la sai­sie par le deman­deur de biens qui y exi­stent:
      1) si la demande porte sur la pro­priété ou la pos­ses­sion des­dits biens, vise à obte­nir l'auto­ri­sa­tion d'en dis­po­ser ou est rela­tive à un autre litige les con­cer­nant ou
      2) si les biens con­sti­tu­ent la garan­tie d'une créance qui fait l'objet de la demande.

TITRE VIII DIS­PO­SI­TIONS FINA­LES

Article 60

. . .

Article 61

La pré­sente con­ven­tion sera rati­fiée par les États sig­na­taires.
Les instru­ments de rati­fi­ca­tion seront déposés auprès du secré­taire géné­ral du Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes.

Article 62

La pré­sente con­ven­tion entrera en vigueur le pre­mier jour du tro­isième mois sui­vant le dépôt de l'instru­ment de rati­fi­ca­tion de l'État sig­na­taire qui procé­dera le der­nier à cette for­ma­lité.

Article 63

Les États contractants recon­nais­sent que tout État qui devi­ent mem­bre de la Com­mu­nauté éco­no­mi­que euro­pé­enne aura l'obli­ga­tion d'accep­ter que la pré­sente con­ven­tion soit prise comme base pour les négo­ci­a­tions néces­sa­ires pour assu­rer la mise en ouvre de l'article 220 der­nier alinéa du traité insti­tu­ant la Com­mu­nauté éco­no­mi­que euro­pé­enne dans les rap­ports entre les États contractants et cet État.

Les adap­ta­tions néces­sa­ires pour­ront faire l'objet d'une con­ven­tion spé­ci­ale entre les États contractants, d'une part, et cet État, d'autre part.

Article 64

Le secré­taire géné­ral du Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes noti­fi­era aux États sig­na­taires:
      a) le dépôt de tout instru­ment de rati­fi­ca­tion;
      b) les dates d'entrée en vigueur de la pré­sente con­ven­tion;
      c) . . . ;
      d) les décla­ra­tions reçues en appli­ca­tion de l'article IV du pro­tocole;
      e) les com­mu­ni­ca­tions fai­tes en appli­ca­tion de l'article VI du pro­tocole.

Article 65

Le pro­tocole qui, du com­mun accord des États contractants, est annexé à la pré­sente con­ven­tion, en fait par­tie intégrante.

Article 66

La pré­sente con­ven­tion est con­clue pour une durée illi­mi­tée.

Article 67

Cha­que État contractant peut deman­der la révi­sion de la pré­sente con­ven­tion. Dans ce cas, une con­fé­rence de révi­sion est con­vo­quée par le pré­si­dent du Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes.

Article 68

La pré­sente con­ven­tion, rédi­gée en un exem­plaire uni­que en lan­gue alle­mande, en lan­gue française, en lan­gue ita­li­enne et en lan­gue néer­lan­daise, les quatre tex­tes fai­sant éga­le­ment foi, sera déposée dans les archi­ves du secré­ta­riat géné­ral du Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes. Le secré­taire géné­ral en remettra une copie cer­ti­fiée con­forme à chacun des gou­ver­ne­ments des États sig­na­taires.

En foi de quoi les pléni­po­ten­ti­aires sous­sig­nés ont apposé leur sig­na­ture en bas de la pré­sente con­ven­tion.

[Sig­na­tu­res des pléni­po­ten­ti­aires désig­nés]

PRO­TOCOLE

Les hau­tes par­ties contractan­tes sont con­venues des dis­po­si­tions sui­van­tes, qui sont annex­ées à la con­ven­tion

Article I

Toute per­sonne domi­ci­liée au Lux­em­bourg, attraite devant un tri­bu­nal d'un autre État contractant en appli­ca­tion de l'article 5 paragraphe 1, peut décli­ner la com­pé­tence de ce tri­bu­nal. Ce tri­bu­nal se déclare d'office incom­pé­tent si le défen­deur ne com­paraît pas.

Toute con­ven­tion attri­bu­tive de juri­dic­tion au sens de l'article 17 ne pro­duit ses effets à l'égard d'une per­sonne domi­ci­liée au Lux­em­bourg que si celle-​ci l'a expres­sé­ment et spé­ci­a­le­ment accep­tée.

Article II

Sans préju­dice de dis­po­si­tions natio­na­les plus favo­ra­bles, les per­son­nes domi­ci­liées dans un État contractant et pour­su­i­vies pour une infrac­tion invo­lon­taire devant les juri­dic­tions répres­si­ves d'un autre État contractant dont elles ne sont pas les natio­naux peu­vent se faire défendre par les per­son­nes habi­li­tées à cette fin, même si elles ne com­pa­ra­is­sent pas per­son­nel­le­ment.

Toute­fois, la juri­dic­tion sai­sie peut ordon­ner la com­paru­tion per­son­nelle: si celle-​ci n'a pas eu lieu, la déci­sion ren­due sur l'action civile sans que la per­sonne en cause ait eu la pos­si­bi­lité de se faire défendre pourra ne pas être recon­nue ni exécu­tée dans les aut­res États contractants.

Article III

Aucun impôt, droit ou taxe, pro­por­tion­nel à la valeur du litige, n'est perçu dans l'État requis à l'occa­sion de la procé­dure ten­dant à l'octroi de la for­mule exécu­to­ire.

Article IV

Les actes judi­ci­aires et extraju­di­ci­aires dres­sés sur le ter­ri­to­ire d'un État contractant et qui doi­vent être noti­fiés ou sig­ni­fiés à des per­son­nes se trou­vant sur le ter­ri­to­ire d'un autre État contractant sont trans­mis selon les modes prévus par les con­ven­tions ou accords con­clus entre les États contractants.

Sauf si l'État de des­ti­na­tion s'y oppose par décla­ra­tion faite au secré­taire géné­ral du Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes, ces actes peu­vent aussi être envoyés direc­te­ment par les offi­ci­ers minis­téri­els de l'État où les actes sont dres­sés aux offi­ci­ers minis­téri­els de l'État sur le ter­ri­to­ire duquel se trouve le des­ti­na­taire de l'acte. Dans ce cas, l'offi­cier minis­tériel de l'État d'ori­gine transmet une copie de l'acte à l'offi­cier minis­tériel de l'État requis, qui est com­pé­tent pour la remettre au des­ti­na­taire. Cette remise est faite dans les for­mes prévues par la loi de l'État requis. Elle est consta­tée par une attesta­tion envoyée direc­te­ment à l'offi­cier minis­tériel de l'État d'ori­gine.

Article V

La com­pé­tence judi­ci­aire prévue à l'article 6 point 2 et à l'article 10 pour la demande en garan­tie ou la demande en inter­ven­tion ne peut être invo­quée ni dans la républi­que fédérale d'Alle­magne, ni dans la républi­que d'Aut­riche. Toute per­sonne domi­ci­liée sur le ter­ri­to­ire d'un autre État contractant peut être appe­lée devant les tri­bu­naux de:
   - la républi­que fédérale d'Alle­magne, en appli­ca­tion des articles 68 et 72 à 74 du code de procé­dure civile con­cer­nant la litis denun­ti­a­tio,
   - la républi­que d'Aut­riche, con­for­mé­ment à l'article 21 du Code de procé­dure civile (Zivil­pro­zess­ord­nung) con­cer­nant la litis denun­ti­a­tio.

Les déci­sions ren­dues dans les aut­res États contractants en vertu de l'article 6 point 2 et de l'article 10 sont recon­nues et exécu­tées dans la républi­que fédérale d'Alle­magne et dans la républi­que d'Aut­riche con­for­mé­ment au titre III. Les effets pro­duits à l'égard des tiers, en appli­ca­tion de l'alinéa précé­dent, par des juge­ments ren­dus dans ces États sont éga­le­ment recon­nus dans les aut­res États contractants.

Article V bis

En matière d'obli­ga­tion ali­men­taire, les ter­mes «juge», «tri­bu­nal» et «juri­dic­tion» com­pren­nent les auto­ri­tés admi­nist­ra­ti­ves danoi­ses.

En Suède, dans les procé­du­res som­maires con­cer­nant les injon­c­tions de payer (betal­nings­före­läg­gande) et l'assistance (handräck­ning), les ter­mes «juge», «tri­bu­nal» et «juri­dic­tion» com­pren­nent le ser­vice pub­lic sué­dois de recouvre­ment forcé (kro­no­fog­de­myn­dig­het).

Article V ter

Dans les liti­ges entre le capi­taine et un mem­bre de l'équi­page d'un navire de mer imma­triculé au Dane­mark, en Grèce, en Irlande ou au Por­tu­gal, rela­tifs aux rémuné­ra­tions ou aux aut­res con­di­tions de ser­vice, les juri­dic­tions d'un État contractant doi­vent contrôler si l'agent diplo­ma­ti­que ou con­su­laire dont relève le navire a été informé du litige. Elles doi­vent sur­se­oir à sta­tuer aussi long­temps que cet agent n'a pas été informé. Elles doi­vent, même d'office, se des­sa­i­sir si cet agent, dûment informé, a exercé les attri­bu­tions que lui reconnaît en la matière une con­ven­tion con­su­laire ou, à défaut d'une telle con­ven­tion, a sou­levé des objec­tions sur la com­pé­tence dans le délai imparti.

Article V qua­ter

Lors­que, dans le cadre de l'article 69 paragraphe 5 de la con­ven­tion rela­tive au bre­vet euro­péen pour le mar­ché com­mun, sig­née à Lux­em­bourg le 15 décem­bre 1975, les articles 52 et 53 de la pré­sente con­ven­tion sont appliqués aux dis­po­si­tions rela­ti­ves à la «rési­dence», selon le texte de la première con­ven­tion, le terme «rési­dence» employé dans ce texte est réputé avoir la même por­tée que le terme «domi­cile» figu­rant dans les articles 52 et 53 pré­ci­tés.

Article V quinqu­ies

Sans préju­dice de la com­pé­tence de l'Office euro­péen des bre­vets selon la con­ven­tion sur la déliv­rance de bre­vets euro­pé­ens, sig­née à Munich le 5 octobre 1973, les juri­dic­tions de cha­que État contractant sont seu­les com­pé­ten­tes, sans con­sidéra­tion de domi­cile, en matière d'inscrip­tion ou de vali­dité d'un bre­vet euro­péen délivré pour cet État et qui n'est pas un bre­vet com­mu­naut­aire en appli­ca­tion des dis­po­si­tions de l'article 86 de la con­ven­tion rela­tive au bre­vet euro­péen pour le mar­ché com­mun sig­née à Lux­em­bourg le 15 décem­bre 1975.

Article V sexies

Sont éga­le­ment con­sidérées Comme des actes authen­ti­ques au sens de l'article 50 pre­mier alinéa de la con­ven­tion, les con­ven­tions en matière d'obli­ga­tions ali­men­taires con­clues devant des auto­ri­tés admi­nist­ra­ti­ves ou authen­ti­fiées par elles.

Article VI

Les États contractants com­mu­ni­que­ront au secré­taire géné­ral du Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes les tex­tes de leurs dis­po­si­tions légis­la­ti­ves qui modi­fi­e­rai­ent soit les articles de leurs lois qui sont men­tionnés dans la con­ven­tion, soit les juri­dic­tions qui sont désig­nées au titre III sec­tion 2.

En foi de quoi les pléni­po­ten­ti­aires sous­sig­nés ont apposé leur sig­na­ture au bas du pré­sent pro­tocole.

Fait à Brux­el­les, le vingt-​sept sep­tem­bre mil neuf cent soixante-​huit.

[Sig­na­tu­res des pléni­po­ten­ti­aires désig­nés]

PRO­TOCOLE

con­cer­nant l'inter­préa­tion par la Cour de justice de la con­ven­tion du 27 sep­tem­bre 1968 con­cer­nant la com­pé­tence judi­ci­aire et l'exécu­tion des déci­sions en matière civile et com­mer­ci­ale

LES HAU­TES PAR­TIES CONTRACTAN­TES AU TRAITÉ INSTI­TU­ANT LA COM­MU­NAUTÉ ÉCO­NO­MI­QUE EURO­PÉ­ENNE,
se réfé­rant à la décla­ra­tion annexée à la con­ven­tion con­cer­nant la com­pé­tence judi­ci­aire et l'exécu­tion des déci­sions en matière civile et com­mer­ci­ale sig­née à Brux­el­les le 27 sep­tem­bre 1968,
ont décidé de con­clure un pro­tocole attri­bu­ant com­pé­tence à la Cour de justice des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes pour l'inter­pré­ta­tion de ladite con­ven­tion et ont désigné à cet effet comme pléni­po­ten­ti­aires:

[Liste des pléni­po­ten­ti­aires désig­nés par les États mem­bres]

LES­QUELS, réu­nis au sein du Con­seil, après avoir échangé leurs ple­ins pou­vo­irs recon­nus en bonne et due forme,
SONT CON­VE­NUS DES DIS­PO­SI­TIONS QUI SUI­VENT:

Article pre­mier

La Cour de justice des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes est com­pé­tente pour sta­tuer sur l'inter­pré­ta­tion de la con­ven­tion con­cer­nant la com­pé­tence judi­ci­aire et l'exécu­tion des déci­sions en matière civile et com­mer­ci­ale et du pro­tocole annexé à cette con­ven­tion, sig­nés à Brux­el­les le 27 sep­tem­bre 1968, ainsi que du pré­sent pro­tocole.

La Cour de justice des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes est éga­le­ment com­pé­tente pour sta­tuer sur l'inter­pré­ta­tion de la con­ven­tion rela­tive à l'adhé­sion du royaume de Dane­mark, de l'Irlande et du Royaume-​Uni de Grande-​Bretagne et d'Irlande du Nord à la con­ven­tion du 27 sep­tem­bre 1968 ainsi qu'au pré­sent pro­tocole.

La Cour de justice des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes est éga­le­ment com­pé­tente pour sta­tuer sur l'inter­pré­ta­tion de la con­ven­tion rela­tive à l'adhé­sion de la Républi­que hel­lé­ni­que à la con­ven­tion du 27 sep­tem­bre 1968 et au pré­sent pro­tocole, tels qu'ils ont été adap­tés par la con­ven­tion de 1978.

La Cour de justice des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes est éga­le­ment com­pé­tente pour sta­tuer sur l'inter­pré­ta­tion de la con­ven­tion rela­tive à l'adhé­sion du royaume d'Espagne et de la Républi­que por­tu­gaise à la con­ven­tion du 27 sep­tem­bre 1968 et au pré­sent pro­tocole, tels qu'ils ont été adap­tés par les con­ven­tions de 1978 et 1982.

La Cour de justice des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes est éga­le­ment com­pé­tente pour sta­tuer sur l'inter­pré­ta­tion de la con­ven­tion rela­tive à l'adhé­sion de la républi­que d'Aut­riche, de la républi­que de Fin­lande et du royaume de Suède à la con­ven­tion du 27 sep­tem­bre 1968 et au pré­sent pro­tocole, tels qu'ils ont été adap­tés par les con­ven­tions de 1978, de 1982 et de 1989.

Article 2

Les juri­dic­tions sui­van­tes ont le pou­voir de deman­der à la Cour de justice de sta­tuer à titre préju­di­ciel sur une ques­tion d'inter­pré­ta­tion:
      1) - en Bel­gi­que: la Cour de cas­sa­tion «het Hof van Cas­sa­tie» et le Con­seil d'État «de Raad van Staat»,
   - au Dane­mark: højes­te­ret,
   - en républi­que fédérale d'Alle­magne: «die obersten Gerichts­höfe des Bun­des»,
   - en Grèce: «(( ((((((( ((((((((((»,
   - en Espagne: «el Tri­bu­nal Supremo»,
   - en France: la Cour de cas­sa­tion et le Con­seil d'État,
   - en Irlande: «the Supreme Court»,
   - en Ita­lie: «la Corte suprema di cas­sa­zione»,
   - au Lux­em­bourg: la Cour supérieure de justice siégeant comme Cour de cas­sa­tion,
   - en Aut­riche: le «Oberste Gerichts­hof», le «Ver­waltungs­ge­richts­hof» et le «Ver­fass­ungs­ge­richts­hof»,
   - aux Pays-​Bas: «de Hoge Raad»,
   - au Por­tu­gal: «o Supremo Tri­bu­nal de justiça et o Supremo Tri­bu­nal Admi­nist­ra­tivo»,
   - en Fin­lande: «kor­kein oikeus/högsta dom­sto­len et kor­kein hallin­too­i­keus/högsta för­valt­nings­dom­sto­len»,
   - en Suède: «Högsta dom­sto­len, Rege­rings­rät­ten, Arbets­dom­sto­len» et «Mark­nads­dom­sto­len»,
   - au Royaume-​Uni: «the House of Lords» et les juri­dic­tions sai­sies sur la base de l'article 37 deuxième alinéa ou de l'article 41 de la con­ven­tion;
      2) les juri­dic­tions des États contractants lorsqu'elles sta­tu­ent en appel;
      3) dans les cas prévus à l'article 37 de la con­ven­tion, les juri­dic­tions men­tionnées audit article.

Article 3
   1. Lorsqu'une ques­tion por­tant sur l'inter­pré­ta­tion de la con­ven­tion et des aut­res tex­tes men­tionnés à l'article 1er est sou­le­vée dans une affaire pen­dante devant une juri­dic­tion indiquée à l'article 2 paragraphe 1, cette juri­dic­tion, si elle estime qu'une déci­sion sur ce point est néces­sa­ire pour rendre son juge­ment, est tenue de deman­der à la Cour de justice de sta­tuer sur cette ques­tion.
   2. Lorsqu'une telle ques­tion est sou­le­vée devant une juri­dic­tion indiquée à l'article 2 paragrap­hes 2 et 3, cette juri­dic­tion peut, dans les con­di­tions déter­minées au paragraphe 1, deman­der à la Cour de justice de sta­tuer.

Article 4
   1. L'auto­rité com­pé­tente d'un État contractant a la faculté de deman­der à la Cour de justice de se pro­non­cer sur une ques­tion d'inter­pré­ta­tion de la con­ven­tion et des aut­res tex­tes men­tionnés à l'article 1er si des déci­sions ren­dues par des juri­dic­tions de cet État sont en cont­ra­dic­tion avec l'inter­pré­ta­tion don­née, soit par la Cour de justice, soit par une déci­sion d'une juri­dic­tion d'un autre État contractant men­tionnée à l'article 2 paragrap­hes 1 et 2. Les dis­po­si­tions du pré­sent paragraphe ne s'appli­quent qu'aux déci­sions pas­sées en force de chose jugée.
   2. L'inter­pré­ta­tion don­née par la Cour de justice à la suite d'une telle demande est sans effet sur les déci­sions à l'occa­sion des­quel­les l'inter­pré­ta­tion lui a été deman­dée.
   3. Sont com­pé­tents pour sai­sir la Cour de justice d'une demande d'inter­pré­ta­tion con­for­mé­ment au paragraphe 1, les procu­reurs géné­raux près les cours de cas­sa­tion des États contractants ou toute autre auto­rité désig­née par un État contractant.
   4. Le gref­fier de la Cour de justice noti­fie la demande aux États contractants, à la Com­mis­sion et au Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes qui, dans un délai de deux mois à comp­ter de cette noti­fi­ca­tion, ont le droit de dépo­ser devant la Cour des mémoires ou obser­va­tions écri­tes.
   5. La procé­dure prévue au pré­sent article ne donne lieu ni à la per­cep­tion ni au rem­bour­se­ment des frais et dépens.

Article 5
   1. Dans la mesure où le pré­sent pro­tocole n'en dis­pose pas aut­re­ment, les dis­po­si­tions du traité insti­tu­ant la Com­mu­nauté éco­no­mi­que euro­pé­enne et cel­les du pro­tocole sur le sta­tut de la Cour de justice y annexé, qui sont appli­ca­bles lors­que la Cour est appe­lée à sta­tuer à titre préju­di­ciel, s'appli­quent éga­le­ment à la procé­dure d'inter­pré­ta­tion de la con­ven­tion et des aut­res tex­tes men­tionnés à l'article 1er.
   2. Le règle­ment de procé­dure de la Cour de justice est adapté et com­p­lété, si besoin est, con­for­mé­ment à l'article 188 du traité insti­tu­ant la Com­mu­nauté éco­no­mi­que euro­pé­enne.

Article 6

. . . .

Article 7

Le pré­sent pro­tocole sera rati­fié par les États sig­na­taires.
Les instru­ments de rati­fi­ca­tion seront déposés auprès du secré­taire géné­ral du Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes.

Article 8

Le pré­sent pro­tocole entre en vigueur le pre­mier jour du tro­isième mois sui­vant le dépôt de l'instru­ment de rati­fi­ca­tion de l'État sig­na­taire qui procède le der­nier à cette for­ma­lité.
Toute­fois, son entrée en vigueur inter­vi­ent au plus tôt en même temps que celle de la con­ven­tion du 27 sep­tem­bre 1968 con­cer­nant la com­pé­tence judi­ci­aire et l'exécu­tion des déci­sions en matière civile et com­mer­ci­ale.

Article 9

Les États contractants recon­nais­sent que tout État qui devi­ent mem­bre de la Com­mu­nauté éco­no­mi­que euro­pé­enne et auquel s'appli­que l'article 63 de la con­ven­tion con­cer­nant la com­pé­tence judi­ci­aire et l'exécu­tion des déci­sions en matière civile et com­mer­ci­ale doit accep­ter les dis­po­si­tions du pré­sent pro­tocole, sous réserve des adap­ta­tions néces­sa­ires.

Article 10

Le secré­taire géné­ral du Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes noti­fie aux États sig­na­taires:
      a) le dépôt de tout instru­ment de rati­fi­ca­tion;
      b) la date d'entrée en vigueur du pré­sent pro­tocole;
      c) les décla­ra­tions reçues en appli­ca­tion de l'article 4 paragraphe 3;
      d) . . . .

Article 11

Les États contractants com­mu­ni­que­ront au secré­taire géné­ral du Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes les tex­tes de leurs dis­po­si­tions légis­la­ti­ves qui impli­quent une modi­fi­ca­tion de la liste des juri­dic­tions désig­nées à l'article 2 paragraphe 1.

Article 12

Le pré­sent pro­tocole est con­clu pour une durée illi­mi­tée.

Article 13

Cha­que État contractant peut deman­der la révi­sion du pré­sent pro­tocole. Dans ce cas, une con­fé­rence de révi­sion est con­vo­quée par le pré­si­dent du Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes.

Article 14

Le pré­sent pro­tocole, rédigé en un exem­plaire uni­que en lan­gues alle­mande, française, ita­li­enne et néer­lan­daise, les quatre tex­tes fai­sant éga­le­ment foi, est déposé dans les archi­ves du secré­ta­riat du Con­seil des Com­mu­nau­tés euro­pé­en­nes. Le secré­taire géné­ral en remet une copie cer­ti­fiée con­forme à chacun des gou­ver­ne­ments des États sig­na­taires .

En foi de quoi les pléni­po­ten­ti­aires sous­sig­nés ont apposé leur sig­na­ture au bas du pré­sent pro­tocole.

Fait à Lux­em­bourg, le trois juin mil neuf cent soix­ante et onze.

[Sig­na­tu­res des pléni­po­ten­ti­aires]

CON­VEN­TION

on juris­dic­tion and the enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters

PREAM­BLE

THE HIGH CONTRACTING PAR­TIES TO THE TRE­ATY ESTABLISHING THE EURO­PEAN ECO­NO­MIC COM­MU­NITY,
DESI­RING to imple­ment the pro­vi­sions of Article 220 of that Tre­aty by vir­tue of which they under­took to secure the simp­li­fi­ca­tion of for­ma­li­ties gover­ning the reci­procal recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments of courts or tri­bu­nals;

ANX­IOUS to strengthen in the Com­mu­nity the legal pro­tec­tion of per­sons the­rein established;

CON­SI­DE­RING that it is neces­sary for this pur­pose to deter­mine the inter­na­tio­nal juris­dic­tion of their courts, to faci­li­tate recog­ni­tion and to intro­duce an expe­di­tious pro­ce­dure for secu­ring the enfor­ce­ment of judg­ments, authen­tic instru­ments and court sett­le­ments;

HAVE DECI­DED to con­clude this Con­ven­tion and to this end have desig­na­ted as their Pleni­po­ten­ti­a­ries:

[Pleni­po­ten­ti­a­ries desig­na­ted by the Mem­ber Sta­tes]

WHO, mee­ting wit­hin the Council, having exchanged their full powers, found in good and due form,
HAVE AGREED AS FOLLOWS:

TITLE I SCOPE

Article 1

This Con­ven­tion shall apply in civil and com­mer­cial mat­ters wha­te­ver the nature of the court or tri­bu­nal. It shall not extend, in par­ticu­lar, to revenue, customs or admi­nist­ra­tive mat­ters.

The Con­ven­tion shall not apply to:
   1. the sta­tus or legal capa­city of natu­ral per­sons, rights in pro­perty ari­sing out of a matrimo­nial rela­tions­hip, wills and suc­ces­sion;
   2. bank­ruptcy, pro­cee­dings rela­ting to the winding-​up of insol­vent com­pa­nies or other legal per­sons, judi­cial arrange­ments, com­po­si­tions and ana­lo­gous pro­cee­dings;
   3. social secu­rity;
   4. arbitra­tion

TITLE II JURIS­DIC­TION

Sec­tion 1

Gene­ral pro­vi­sions

Article 2

Sub­ject to the pro­vi­sions of this Con­ven­tion, per­sons domi­ci­led in a Contracting State shall, wha­te­ver their natio­na­lity, be sued in the courts of that State.

Per­sons who are not natio­nals of the State in which they are domi­ci­led shall be gover­ned by the rules of juris­dic­tion appli­cable to natio­nals of that State.

Article 3

Per­sons domi­ci­led in a Contracting State may be sued in the courts of anot­her Contracting State only by vir­tue of the rules set out in Sec­tions 2 to 6 of this Title.

In par­ticu­lar the following pro­vi­sions shall not be appli­cable as against them:
   - in Bel­gium: Article 15 of the civil code (Code civil - Bur­ger­lijk Wet­boek) and Article 638 of the judi­cial code (Code judi­ci­aire - Gerech­te­lijk Wet­boek),
   - in Den­mark: Article 246 (2) and (3) of the law on civil pro­ce­dure (Lov om ret­tens pleje),
   - in the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many: Article 23 of the code of civil pro­ce­dure (Zivil­prozeßord­nung),
   - in Greece, Article 40 of the code of civil pro­ce­dure ((((((((( ((((((((( ((((((((((),
   - in France: Articles 14 and 15 of the civil code (Code civil),
   - in Ire­land: the rules which enable juris­dic­tion to be foun­ded on the docu­ment insti­tu­ting the pro­cee­dings having been ser­ved on the defen­dant during his tem­po­rary pre­sence in Ire­land,
   - in Italy: Articles 2 and 4, Nos 1 and 2 of the code of civil pro­ce­dure (Codice di pro­ce­dura civile),
   - in Lux­em­bourg: Articles 14 and 15 of the civil code (Code civil),
   - in Austria: Article 99 of the Law on Court Juris­dic­tion (Juris­dik­tions­norm),
   - in the Net­her­lands: Articles 126 (3) and 127 of the code of civil pro­ce­dure (Wet­boek van Bur­ger­lijke Rechtsvor­de­ring),
   - in Por­tu­gal: Article 65 (1) (c), Article 65 (2) and Article 65A (c) of the code of civil pro­ce­dure (Código de Pro­cesso Civil) and Article 11 of the code of labour pro­ce­dure (Código de Pro­cesso de Tra­balho),
   - in Fin­land: the second, third and fourth sen­tences of the first paragraph of Sec­tion 1 of Chap­ter 10 of the Code of Judi­cial Pro­ce­dure (oikeu­den­käy­miskaari/rät­te­gångs­bal­ken),
   - in Swe­den: the first sen­tence of the first paragraph of Sec­tion 3 of Chap­ter 10 of the Code of Judi­cial Pro­ce­dure (rät­te­gångs­bal­ken),
   - in the Uni­ted King­dom: the rules which enable juris­dic­tion to be foun­ded on:

(a) the docu­ment insti­tu­ting the pro­cee­dings having been ser­ved on the defen­dant during his tem­po­rary pre­sence in the Uni­ted King­dom; or

(b) the pre­sence wit­hin the Uni­ted King­dom of pro­perty belon­ging to the defen­dant; or

(c) the sei­zure by the plain­tiff of pro­perty situ­a­ted in the Uni­ted King­dom.

Article 4

If the defen­dant is not domi­ci­led in a Contracting State, the juris­dic­tion of the courts of each Contracting State shall, sub­ject to the pro­vi­sions of Article 16, be deter­mi­ned by the law of that State.

As against such a defen­dant, any per­son domi­ci­led in a Contracting State may, wha­te­ver his natio­na­lity, avail him­self in that State of the rules of juris­dic­tion there in force, and in par­ticu­lar those spe­ci­fied in the second paragraph of Article 3, in the same way as the natio­nals of that State.

Sec­tion 2

Spe­cial juris­dic­tion

Article 5

A per­son domi­ci­led in a Contracting State may, in anot­her Contracting State, be sued:
   1. in mat­ters rela­ting to a contract, in the courts for the place of per­for­mance of the obli­ga­tion in ques­tion; in mat­ters rela­ting to indi­vi­dual contracts of employment, this place is that where the employee habi­tu­ally car­ries out his work, or if the employee does not habi­tu­ally carry out his work in any one country, the employer may also be sued in the courts for the place where the busi­ness which enga­ged the employee was or is now situ­a­ted;
   2. in mat­ters rela­ting to main­te­nance, in the courts for the place where the main­te­nance cre­di­tor is domi­ci­led or habi­tu­ally resi­dent or, if the mat­ter is anci­l­lary to pro­cee­dings con­cer­ning the sta­tus of a per­son, in the court which, accor­ding to its own law, has juris­dic­tion to enter­tain those pro­cee­dings, unless that juris­dic­tion is based solely on the natio­na­lity of one of the par­ties;
   3. in mat­ters rela­ting to tort, delict or quasi-​delict, in the courts for the place where the harm­ful event occur­red;
   4. as regards a civil claim for dama­ges or resti­tu­tion which is based on an act giving rise to cri­mi­nal pro­cee­dings, in the court sei­sed of those pro­cee­dings, to the extent that that court has juris­dic­tion under its own law to enter­tain civil pro­cee­dings;
   5. as regards a dis­pute ari­sing out of the ope­ra­tions of a branch, agency or other establish­ment, in the courts for the place in which the branch, agency or other establish­ment is situ­a­ted;
   6. as sett­lor, trus­tee or bene­fi­ci­ary of a trust cre­a­ted by the ope­ra­tion of a sta­tute, or by a writ­ten instru­ment, or cre­a­ted orally and evi­denced in wri­ting, in the courts of the Contracting State in which the trust is domi­ci­led;
   7. as regards a dis­pute con­cer­ning the pay­ment of remu­ne­ra­tion clai­med in respect of the sal­vage of a cargo or freight, in the court under the aut­ho­rity of which the cargo or freight in ques­tion:

(a) has been arrested to secure such pay­ment, or

(b) could have been so arrested, but bail or other secu­rity has been given;

pro­vi­ded that this pro­vi­sion shall apply only if it is clai­med that the defen­dant has an inte­rest in the cargo or freight or had such an inte­rest at the time of sal­vage.

Article 6

A per­son domi­ci­led in a Contracting State may also be sued:
   1. where he is one of a num­ber of defen­dants, in the courts for the place where any one of them is domi­ci­led;
   2. as a third party in an action on a war­ranty or gua­ran­tee or in any other third party pro­cee­dings, in the court sei­sed of the ori­gi­nal pro­cee­dings, unless these were insti­tu­ted solely with the object of remo­ving him from the juris­dic­tion of the court which would be com­pe­tent in his case;
   3. on a counter-​claim ari­sing from the same contract or facts on which the ori­gi­nal claim was based, in the court in which the ori­gi­nal claim is pen­ding;
   4. in mat­ters rela­ting to a contract, if the action may be com­bi­ned with an action against the same defen­dant in mat­ters rela­ting to rights in rem in immo­vable pro­perty, in the court of the Contracting State in which the pro­perty is situ­a­ted.

Article 6a

Where by vir­tue of this Con­ven­tion a court of a Contracting State has juris­dic­tion in actions rela­ting to lia­bi­lity from the use or ope­ra­tion of a ship, that court, or any other court sub­sti­tu­ted for this pur­pose by the inter­nal law of that State, shall also have juris­dic­tion over claims for limi­ta­tion of such lia­bi­lity.

Sec­tion 3

Juris­dic­tion in mat­ters rela­ting to insu­rance

Article 7

In mat­ters rela­ting to insu­rance, juris­dic­tion shall be deter­mi­ned by this Sec­tion, wit­hout pre­ju­dice to the pro­vi­sions of Articles 4 and 5 point 5.

Article 8

An insu­rer domi­ci­led in a Contracting State may be sued:
   1. in the courts of the State where he is domi­ci­led, or
   2. in anot­her Contracting State, in the courts for the place where the policy-​ hol­der is domi­ci­led, or
   3. if he is a co-​insurer, in the courts of a Contracting State in which pro­cee­dings are brought against the lea­ding insu­rer.

An insu­rer who is not domi­ci­led in a Contracting State but has a branch, agency or other establish­ment in one of the Contracting Sta­tes shall, in dis­pu­tes ari­sing out of the ope­ra­tions of the branch, agency or establish­ment, be dee­med to be domi­ci­led in that State.

Article 9

In respect of lia­bi­lity insu­rance or insu­rance of immo­vable pro­perty, the insu­rer may in addi­tion be sued in the courts for the place where the harm­ful event occur­red. The same applies if movable and immo­vable pro­perty are cove­red by the same insu­rance policy and both are adver­sely affec­ted by the same con­ting­ency.

Article 10

In respect of lia­bi­lity insu­rance, the insu­rer may also, if the law of the court per­mits it, be joi­ned in pro­cee­dings which the inju­red party had brought against the insu­red.

The pro­vi­sions of Articles 7, 8 and 9 shall apply to actions brought by the inju­red party directly against the insu­rer, where such direct actions are per­mitted

.

If the law gover­ning such direct actions pro­vi­des that the policy-​holder or the insu­red may be joi­ned as a party to the action, the same court shall have juris­dic­tion over them.

Article 11

Wit­hout pre­ju­dice to the pro­vi­sions of the third paragraph of Article 10, an insu­rer may bring pro­cee­dings only in the courts of the Contracting State in which the defen­dant is domi­ci­led, irre­spective of whet­her he is the policy-​holder, the insu­red or a bene­fi­ci­ary.

The pro­vi­sions of this Sec­tion shall not affect the right to bring a counter­claim in the court in which, in accor­dance with this Sec­tion, the ori­gi­nal claim is pen­ding.

Article 12

The pro­vi­sions of this Sec­tion may be depar­ted from only by an agre­e­ment on juris­dic­tion:
   1. which is ente­red into after the dis­pute has ari­sen, or
   2. which allows the policy-​holder, the insu­red or a bene­fi­ci­ary to bring pro­cee­dings in courts other than those indi­ca­ted in this Sec­tion, or
   3. which is con­clu­ded between a policy-​holder and an insu­rer, both of whom are domi­ci­led in the same Contracting State, and which has the effect of con­fer­ring juris­dic­tion on the courts of that State even if the harm­ful event were to occur abroad, pro­vi­ded that such an agre­e­ment is not cont­rary to the law of that State, or
   4. which is con­clu­ded with a policy-​holder who is not domi­ci­led in a Contracting State, except in so far as the insu­rance is com­pul­sory or rela­tes to immo­vable pro­perty in a Contracting State, or
   5. which rela­tes to a contract of insu­rance in so far as it covers one or more of the risks set out in Article 12a.

Article 12a

The following are the risks refer­red to in point 5 of Article 12:
   1. any loss of or damage to:

(a) sea-​going ships, instal­la­tions situ­a­ted off­shore or on the high seas, or aircraft, ari­sing from perils which relate to their use for com­mer­cial pur­po­ses;

(b) goods in tran­sit other than pas­seng­ers' bag­gage where the tran­sit con­si­sts of or inclu­des car­ri­age by such ships or aircraft;
   2. any lia­bi­lity, other than for bodily injury to pas­seng­ers or loss of or damage to their bag­gage:

(a) ari­sing out of the use or ope­ra­tion of ships, instal­la­tions or aircraft as refer­red to in point 1 (a) above in so far as the law of the Contracting State in which such aircraft are regis­te­red does not pro­hi­bit agre­e­ments on juris­dic­tion regar­ding insu­rance of such risks;

(b) for loss or damage cau­sed by goods in tran­sit as descri­bed in point 1 (b) above;
   3. any finan­cial loss con­nec­ted with the use or ope­ra­tion of ships, instal­la­tions or aircraft as refer­red to in point 1 (a) above, in par­ticu­lar loss of freight or charter-​hire;
   4. any risk or inte­rest con­nec­ted with any of those refer­red to in points 1 to 3 above.

Sec­tion 4

Juris­dic­tion over con­su­mer contracts

Article 13

In pro­cee­dings con­cer­ning a contract con­clu­ded by a per­son for a pur­pose which can be regar­ded as being out­side his trade or pro­fes­sion, here­inaf­ter cal­led 'the con­su­mer', juris­dic­tion shall be deter­mi­ned by this Sec­tion, wit­hout pre­ju­dice to the pro­vi­sions of point 5 of Articles 4 and 5, if it is:
   1. a contract for the sale of goods on instal­ment cre­dit terms; or
   2. a contract for a loan repay­able by instal­ments, or for any other form of cre­dit, made to finance the sale of goods; or
   3. any other contract for the sup­ply of goods or a contract for the sup­ply of ser­vices, and

(a) in the State of the con­su­mer's domi­cile the con­clu­sion of the contract was pre­ce­ded by a spe­ci­fic invi­ta­tion add­res­sed to him or by adver­ti­sing; and

(b) the con­su­mer took in that State the steps neces­sary for the con­clu­sion of the contract.

Where a con­su­mer enters into a contract with a party who is not domi­ci­led in a Contracting State but has a branch, agency or other establish­ment in one of the Contracting Sta­tes, that party shall, in dis­pu­tes ari­sing out of the ope­ra­tions of the branch, agency or establish­ment, be dee­med to be domi­ci­led in that State.

This Sec­tion shall not apply to contracts of trans­port.

Article 14

A con­su­mer may bring pro­cee­dings against the other party to a contract eit­her in the courts of the Contracting State in which that party is domi­ci­led or in the courts of the Contracting State in which he is him­self domi­ci­led.

Pro­cee­dings may be brought against a con­su­mer by the other party to the contract only in the courts of the Contracting State in which the con­su­mer is domi­ci­led.

These pro­vi­sions shall not affect the right to bring a counter-​ claim in the court in which, in accor­dance with this Sec­tion, the ori­gi­nal claim is pen­ding.

Article 15

The pro­vi­sions of this Sec­tion may be depar­ted from only by an agre­e­ment:
   1. which is ente­red into after the dis­pute has ari­sen; or
   2. which allows the con­su­mer to bring pro­cee­dings in courts other than those indi­ca­ted in this Sec­tion; or
   3. which is ente­red into by the con­su­mer and the other party to the contract, both of whom are at the time of con­clu­sion of the contract domi­ci­led or habi­tu­ally resi­dent in the same Contracting State, and which con­fers juris­dic­tion on the courts of that State, pro­vi­ded that such an agre­e­ment is not cont­rary to the law of that State.

Sec­tion 5

Exclu­sive juris­dic­tion

Article 16

The following courts shall have exclu­sive juris­dic­tion, regard­less of domi­cile:
   1. (a) in pro­cee­dings which have as their object rights in rem in immo­vable pro­perty or tenan­cies of immo­vable pro­perty, the courts of the Contracting State in which the pro­perty is situ­a­ted;

(b) however, in pro­cee­dings which have as their object tenan­cies of immo­vable pro­perty con­clu­ded for tem­po­rary pri­vate use for a max­i­mum period of six con­secu­tive months, the courts of the Contracting State in which the defen­dant is domi­ci­led shall also have juris­dic­tion, pro­vi­ded that the land­lord and the tenant are natu­ral per­sons and are domi­ci­led in the same Contracting State;
   2. in pro­cee­dings which have as their object the vali­dity of the con­sti­tu­tion, the nul­lity or the dis­so­lu­tion of com­pa­nies or other legal per­sons or asso­ci­a­tions of natu­ral or legal per­sons, or the deci­sions of their organs, the courts of the Contracting State in which the com­pany, legal per­son or asso­ci­a­tion has its seat;
   3. in pro­cee­dings which have as their object the vali­dity of ent­ries in pub­lic regis­ters, the courts of the Contracting State in which the regis­ter is kept;
   4. in pro­cee­dings con­cer­ned with the regi­stra­tion or vali­dity of patents, trade marks, designs, or other simi­lar rights requi­red to be depo­si­ted or regis­te­red, the courts of the Contracting State in which the depo­sit or regi­stra­tion has been applied for, has taken place or is under the terms of an inter­na­tio­nal con­ven­tion dee­med to have taken place;
   5. in pro­cee­dings con­cer­ned with the enfor­ce­ment of judg­ments, the courts of the Contracting State in which the judg­ment has been or is to be enfor­ced.

Sec­tion 6

Pro­ro­ga­tion of juris­dic­tion

Article 17

If the par­ties, one or more of whom is domi­ci­led in a Contracting State, have agreed that a court or the courts of a Contracting State are to have juris­dic­tion to settle any dis­pu­tes which have ari­sen or which may arise in con­nec­tion with a par­ticu­lar legal rela­tions­hip, that court or those courts shall have exclu­sive juris­dic­tion. Such an agre­e­ment con­fer­ring juris­dic­tion shall be eit­her:

(a) in wri­ting or evi­denced in wri­ting; or

(b) in a form which accords with practi­ces which the par­ties have established between them­sel­ves; or

(c) in inter­na­tio­nal trade or com­merce, in a form which accords with a usage of which the par­ties are or ought to have been aware and which in such trade or com­merce is widely known to, and regu­larly obser­ved by, par­ties to contracts of the type invol­ved in the par­ticu­lar trade or com­merce con­cer­ned.

Where such an agre­e­ment is con­clu­ded by par­ties, none of whom is domi­ci­led in a Contracting State, the courts of other Contracting Sta­tes shall have no juris­dic­tion over their dis­pu­tes unless the court or courts cho­sen have decli­ned juris­dic­tion.

The court or courts of a Contracting State on which a trust instru­ment has con­fer­red juris­dic­tion shall have exclu­sive juris­dic­tion in any pro­cee­dings brought against a sett­lor, trus­tee or bene­fi­ci­ary, if rela­tions between these per­sons or their rights or obli­ga­tions under the trust are invol­ved.

Agre­e­ments or pro­vi­sions of a trust instru­ment con­fer­ring juris­dic­tion shall have no legal force if they are cont­rary to the pro­vi­sions of Articles 12 or 15, or if the courts whose juris­dic­tion they pur­port to exclude have exclu­sive juris­dic­tion by vir­tue of Article 16.

If an agre­e­ment con­fer­ring juris­dic­tion was con­clu­ded for the bene­fit of only one of the par­ties, that party shall retain the right to bring pro­cee­dings in any other court which has juris­dic­tion by vir­tue of this Con­ven­tion.

In mat­ters rela­ting to indi­vi­dual contracts of employment an agre­e­ment con­fer­ring juris­dic­tion shall have legal force only if it is ente­red into after the dis­pute has ari­sen or if the employee invo­kes it to seise courts other than those for the defen­dant's domi­cile or those spe­ci­fied in Article 5 (1).

Article 18

Apart from juris­dic­tion deri­ved from other pro­vi­sions of this Con­ven­tion, a court of a Contracting State before whom a defen­dant enters an appea­rance shall have juris­dic­tion. This rule shall not apply where appea­rance was ente­red solely to con­test the juris­dic­tion, or where anot­her court has exclu­sive juris­dic­tion by vir­tue of Article 16.

Sec­tion 7

Exa­mi­na­tion as to juris­dic­tion and admissi­bi­lity

Article 19

Where a court of a Contracting State is sei­sed of a claim which is prin­ci­pally con­cer­ned with a mat­ter over which the courts of anot­her Contracting State have exclu­sive juris­dic­tion by vir­tue of Article 16, it shall declare of its own motion that it has no juris­dic­tion.

Article 20

Where a defen­dant domi­ci­led in one Contracting State is sued in a court of anot­her Contracting State and does not enter an appea­rance, the court shall declare of its own motion that it has no juris­dic­tion unless its juris­dic­tion is deri­ved from the pro­vi­sions of the Con­ven­tion.

The court shall stay the pro­cee­dings so long as it is not shown that the defen­dant has been able to receive the docu­ment insti­tu­ting the pro­cee­dings or an equi­va­lent docu­ment in suf­fi­ci­ent time to enable him to arrange for his defence, or that all neces­sary steps have been taken to this end.

The pro­vi­sions of the fore­go­ing paragraph shall be repla­ced by those of Article 15 of the Hague Con­ven­tion of 15 Novem­ber 1965 on the ser­vice abroad of judi­cial and extraju­di­cial docu­ments in civil or com­mer­cial mat­ters, if the docu­ment insti­tu­ting the pro­cee­dings or notice the­reof had to be trans­mitted abroad in accor­dance with that Con­ven­tion.

Sec­tion 8

Lis pen­dens - rela­ted actions

Article 21

Where pro­cee­dings invol­ving the same cause of action and between the same par­ties are brought in the courts of dif­fe­rent Contracting Sta­tes, any court other than the court first sei­sed shall of its own motion stay its pro­cee­dings until such time as the juris­dic­tion of the court first sei­sed is established.

Where the juris­dic­tion of the court first sei­sed is established, any court other than the court first sei­sed shall decline juris­dic­tion in favour of that court.

Article 22

Where rela­ted actions are brought in the courts of dif­fe­rent Contracting Sta­tes, any court other than the court first sei­sed may, while the actions are pen­ding at first instance, stay its pro­cee­dings.

A court other than the court first sei­sed may also, on the appli­ca­tion of one of the par­ties, decline juris­dic­tion if the law of that court per­mits the con­so­li­da­tion of rela­ted actions and the court first sei­sed has juris­dic­tion over both actions.

For the pur­po­ses of this Article, actions are dee­med to be rela­ted where they are so clo­sely con­nec­ted that it is expe­di­ent to hear and deter­mine them toget­her to avoid the risk of irre­con­ci­lable judg­ments resul­ting from sepa­rate pro­cee­dings.

Article 23

Where actions come wit­hin the exclu­sive juris­dic­tion of seve­ral courts, any court other than the court first sei­sed shall decline juris­dic­tion in favour of that court.

Sec­tion 9

Pro­vi­sio­nal, inclu­ding pro­tective, mea­su­res

Article 24

Appli­ca­tion may be made to the courts of a Contracting State for such pro­vi­sio­nal, inclu­ding pro­tective, mea­su­res as may be avai­lable under the law of that State, even if, under this Con­ven­tion, the courts of anot­her Contracting State have juris­dic­tion as to the sub­stance of the mat­ter.

TITLE III RECOG­NI­TION AND ENFOR­CE­MENT

Article 25

For the pur­po­ses of this Con­ven­tion, 'judg­ment' means any judg­ment given by a court or tri­bu­nal of a Contracting State, wha­te­ver the judg­ment may be cal­led, inclu­ding a decree, order, deci­sion or writ of execu­tion, as well as the deter­mi­na­tion of costs or expen­ses by an offi­cer of the court.

Sec­tion 1 Recog­ni­tion

Article 26

A judg­ment given in a Contracting State shall be recog­ni­zed in the other Contracting Sta­tes wit­hout any spe­cial pro­ce­dure being requi­red.

Any inte­res­ted party who rai­ses the recog­ni­tion of a judg­ment as the prin­ci­pal issue in a dis­pute may, in accor­dance with the pro­ce­du­res pro­vi­ded for in Sec­tions 2 and 3 of this Title, apply for a deci­sion that the judg­ment be recog­ni­zed.

If the outcome of pro­cee­dings in a court of a Contracting State depends on the deter­mi­na­tion of an inci­den­tal ques­tion of recog­ni­tion that court shall have juris­dic­tion over that ques­tion.

Article 27

A judg­ment shall not be recog­ni­zed:
   1. if such recog­ni­tion is cont­rary to pub­lic policy in the State in which recog­ni­tion is sought;
   2. where it was given in default of appea­rance, if the defen­dant was not duly ser­ved with the docu­ment which insti­tu­ted the pro­cee­dings or with an equi­va­lent docu­ment in suf­fi­ci­ent time to enable him to arrange for his defence,
   3. if the judg­ment is irre­con­ci­lable with a judg­ment given in a dis­pute between the same par­ties in the State in which recog­ni­tion is sought;
   4. if the court of the State of ori­gin, in order to arrive at its judg­ment, has deci­ded a pre­li­mi­nary ques­tion con­cer­ning the sta­tus or legal capa­city of natu­ral per­sons, rights in pro­perty ari­sing out of a matrimo­nial rela­tions­hip, wills or suc­ces­sion in a way that con­flicts with a rule of the pri­vate inter­na­tio­nal law of the State in which the recog­ni­tion is sought, unless the same result would have been reached by the appli­ca­tion of the rules of pri­vate inter­na­tio­nal law of that State ;
   5. if the judg­ment is irre­con­ci­lable with an ear­lier judg­ment given in a non-​contracting State invol­ving the same cause of action and between the same par­ties, pro­vi­ded that this lat­ter judg­ment ful­fils the con­di­tions neces­sary for its recog­ni­tion in the State add­res­sed.

Article 28

More­o­ver, a judg­ment shall not be recog­ni­zed if it con­flicts with the pro­vi­sions of Sec­tions 3, 4 or 5 of Title II, or in a case pro­vi­ded for in Article 59.

In its exa­mi­na­tion of the grounds of juris­dic­tion refer­red to in the fore­go­ing paragraph, the court or aut­ho­rity applied to shall be bound by the fin­dings of fact on which the court of the State of ori­gin based its juris­dic­tion.

Sub­ject to the pro­vi­sions of the first paragraph, the juris­dic­tion of the court of the State of ori­gin may not be revi­ewed; the test of pub­lic policy refer­red to in point 1 of Article 27 may not be applied to the rules rela­ting to juris­dic­tion.

Article 29

Under no cir­cumstan­ces may a foreign judg­ment be revi­ewed as to its sub­stance.

Article 30

A court of a Contracting State in which recog­ni­tion is sought of a judg­ment given in anot­her Contracting State may stay the pro­cee­dings if an ordi­nary appeal against the judg­ment has been lod­ged.

A court of a Contracting State in which recog­ni­tion is sought of a judg­ment given in Ire­land or the Uni­ted King­dom may stay the pro­cee­dings if enfor­ce­ment is sus­pen­ded in the State of ori­gin, by rea­son of an appeal.

Sec­tion 2 Enfor­ce­ment

Article 31

A judg­ment given in a Contracting State and enfor­ce­able in that State shall be enfor­ced in anot­her Contracting State when, on the appli­ca­tion of any inte­res­ted party, it has been decla­red enfor­ce­able there.

However, in the Uni­ted King­dom, such a judg­ment shall be enfor­ced in Eng­land and Wales, in Scot­land, or in Nort­hern Ire­land when, on the appli­ca­tion of any inte­res­ted party, it has been regis­te­red for enfor­ce­ment in that part of the Uni­ted King­dom.

Article 32
   1. The appli­ca­tion shall be sub­mitted:
   - in Bel­gium, to the 'tri­bu­nal de première instance' or 'recht­bank van eerste aan­leg',
   - in Den­mark, to the 'byret',
   - in the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many,
to the pre­si­ding judge of a cham­ber of the 'Land­ge­richt',
   - in Greece, to the '((((((((( (((((((((((',
   - in Spain, to the 'Juzgado de Pri­mera Instan­cia',
   - in France, to the pre­si­ding judge of the 'tri­bu­nal de grande instance',
   - in Ire­land, to the High Court,
   - in Italy, to the 'Corte d'appello',
   - in Lux­em­bourg, to the pre­si­ding judge of the 'tri­bu­nal d'arron­dis­se­ment',
   - in Austria, to the 'Bezirks­ge­richt',
   - in the Net­her­lands, to the pre­si­ding judge of the 'arron­dis­se­mentsrecht­bank',
   - in Por­tu­gal, to the 'Tri­bu­nal Judi­cial de Cir­culo',
   - in Fin­land, to the 'käräjäo­i­keus/

tings­rätt',
   - in Swe­den, to the 'Svea hov­rätt',
   - in the Uni­ted King­dom:

(a) in Eng­land and Wales, to the High Court of Justice, or in the case of main­te­nance judg­ment to the Magi­stra­tes' Court on trans­mis­sion by the Secre­tary of State;

(b) in Scot­land, to the Court of Ses­sion, or in the case of a main­te­nance judg­ment to the She­riff Court on trans­mis­sion by the Secre­tary of State;

(c) in Nort­hern Ire­land, to the High Court of Justice, or in the case of a main­te­nance judg­ment to the Magi­stra­tes' Court on trans­mis­sion by the Secre­tary of State.
   2. The juris­dic­tion of local courts shall be deter­mi­ned by refe­rence to the place of domi­cile of the party against whom enfor­ce­ment is sought. If he is not domi­ci­led in the State in which enfor­ce­ment is sought, it shall be deter­mi­ned by refe­rence to the place of enfor­ce­ment.

Article 33

The pro­ce­dure for making the appli­ca­tion shall be gover­ned by the law of the State in which enfor­ce­ment is sought.

The appli­cant must give an add­ress for ser­vice of pro­cess wit­hin the area of juris­dic­tion of the court applied to.
However, if the law of the State in which enfor­ce­ment is sought does not pro­vide for the fur­nishing of such an add­ress, the appli­cant shall appoint a repre­sen­ta­tive ad litem.

The docu­ments refer­red to in Articles 46 and 47 shall be atta­ched to the appli­ca­tion.

Article 34

The court applied to shall give its deci­sion wit­hout delay; the party against whom enfor­ce­ment is sought shall not at this stage of the pro­cee­dings be entit­led to make any sub­mis­sions on the appli­ca­tion.

The appli­ca­tion may be refu­sed only for one of the rea­sons spe­ci­fied in Articles 27 and 28.

Under no cir­cumstan­ces may the foreign judg­ment be revi­ewed as to its sub­stance.

Article 35

The appro­pri­ate offi­cer of the court shall wit­hout delay bring the deci­sion given on the appli­ca­tion to the notice of the appli­cant in accor­dance with the pro­ce­dure laid down by the law of the State in which enfor­ce­ment is sought.

Article 36

If enfor­ce­ment is aut­ho­ri­zed, the party against whom enfor­ce­ment is sought may appeal against the deci­sion wit­hin one month of ser­vice the­reof.

If that party is domi­ci­led in a Contracting State other than that in which the deci­sion aut­ho­ri­zing enfor­ce­ment was given, the time for appe­aling shall be two months and shall run from the date of ser­vice, eit­her on him in per­son or at his resi­dence. No exten­sion of time may be gran­ted on account of distance.

Article 37
   1. An appeal against the deci­sion aut­ho­ri­zing enfor­ce­ment shall be lod­ged in accor­dance with the rules gover­ning pro­ce­dure in con­ten­tious mat­ters:
   - in Bel­gium, with the 'tri­bu­nal de première instance' or 'recht­bank van eerste aan­leg',
   - in Den­mark, with the 'lands­ret',
   - in the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many, with the 'Ober­lan­des­ge­richt',
   - in Greece, with the '(((((((',
   - in Spain, with the 'Audi­en­cia Pro­vin­cial',
   - in France, with the 'cour d'appel',
   - in Ire­land, with the High Court,
   - in Italy, with the 'corte d'appello',
   - in Lux­em­bourg, with the 'Cour supérieure de justice' sit­ting as a court of civil appeal,
   - in Austria with the 'Bezirks­ge­richt',
   - in the Net­her­lands, with the 'arron­dis­se­mentsrecht­bank',
   - in Por­tu­gal, with the 'Tri­bu­nal de Relação',
   - in Fin­land, with the 'hovio­i­keus/hov­rätt',
   - in Swe­den, with the 'Svea hov­rätt',
   - in the Uni­ted King­dom:

(a) in Eng­land and Wales, with the High Court of Justice, or in the case of a main­te­nance judg­ment with the Magi­stra­tes' Court;

(b) in Scot­land, with the Court of Ses­sion, or in the case of a main­te­nance judg­ment with the She­riff Court;

(c) in Nort­hern Ire­land, with the High Court of Justice, or in the case of a main­te­nance judg­ment with the Magi­stra­tes' Court.
   2. The judg­ment given on the appeal may be con­tested only:
   - in Bel­gium, Greece, Spain, France, Italy, Lux­em­bourg and in the Net­her­lands, by an appeal in cas­sa­tion,
   - in Den­mark, by an appeal to the 'højes­te­ret', with the leave of the Minis­ter of Justice,
   - in the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many, by a 'Rechts­be­schwerde',
   - in Austria, in the case of an appeal, by a 'Revi­sions­re­kurs' and, in the case of oppo­si­tion pro­cee­dings, by a 'Beru­fung' with the pos­si­bi­lity of a revi­sion,
   - in Ire­land, by an appeal on a point of law to the Supreme Court,
   - in Por­tu­gal, by an appeal on a point of law,
   - in Fin­land, by an appeal to 'kor­kein oikeus/högsta dom­sto­len',
   - in Swe­den by an appeal to 'Högsta dom­sto­len',
   - in the Uni­ted King­dom, by a single furt­her appeal on a point of law.

Article 38

The court with which the appeal under Article 37 (1) is lod­ged may, on the appli­ca­tion of the appel­lant, stay the pro­cee­dings if an ordi­nary appeal has been lod­ged against the judg­ment in the State of ori­gin or if the time for such an appeal has not yet expi­red; in the lat­ter case, the court may spe­cify the time wit­hin which such an appeal is to be lod­ged.

Where the judg­ment was given in Ire­land or the Uni­ted King­dom, any form of appeal avai­lable in the State of ori­gin shall be tre­a­ted as an ordi­nary appeal for the pur­po­ses of the first paragraph.

The court may also make enfor­ce­ment con­di­tio­nal on the pro­vi­sion of such secu­rity as it shall deter­mine.

Article 39

During the time spe­ci­fied for an appeal pur­su­ant to Article 36 and until any such appeal has been deter­mi­ned, no mea­su­res of enfor­ce­ment may be taken other than pro­tective mea­su­res taken against the pro­perty of the party against whom enfor­ce­ment is sought.

The deci­sion aut­ho­ri­zing enfor­ce­ment shall carry with it the power to pro­ceed to any such pro­tective mea­su­res.

Article 40

If the appli­ca­tion for enfor­ce­ment is refu­sed, the appli­cant may appeal:
   - in Bel­gium, to the 'cour d'appel' or 'hof van beroep',
   - in Den­mark, to the 'lands­ret',
   - in the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many, to the 'Ober­lan­des­ge­richt',
   - in Greece, to the '(((((((',
   - in Spain, to the 'Audi­en­cia Pro­vin­cial',
   - in France, to the 'cour d'appel',
   - in Ire­land, to the High Court,
   - in Italy, to the 'corte d'appello',
   - in Lux­em­bourg, to the 'Cour supérieure de justice' sit­ting as a court of civil appeal,
   - in Austria, to the 'Bezirks­ge­richt',
   - in the Net­her­lands, to the 'gerechts­hof',
   - in Por­tu­gal, to the 'Tri­bu­nal de Relação',
   - in Fin­land, to 'hovio­i­keus/hov­rät­ten',
   - in Swe­den, to the 'Svea hov­rätt',
   - in the Uni­ted King­dom:

(a) in Eng­land and Wales, to the High Court of Justice, or in the case of a main­te­nance judg­ment to the Magi­stra­tes' Court;

(b) in Scot­land, to the Court of Ses­sion, or in the case of a main­te­nance judg­ment to the She­riff Court;

(c) in Nort­hern Ire­land, to the High Court of Justice, or in the case of a main­te­nance judg­ment to the Magi­stra­tes' Court .
   2. The party against whom enfor­ce­ment is sought shall be sum­mo­ned to appear before the appel­late court. If he fails to appear, the pro­vi­sions of the second and third paragraphs of Article 20 shall apply even where he is not domi­ci­led in any of the Contracting Sta­tes.

Article 41

A judg­ment given on an appeal pro­vi­ded for in Article 40 may be con­tested only:
   - in Bel­gium, Greece, Spain, France, Italy, Lux­em­bourg and in the Net­her­lands, by an appeal in cas­sa­tion,
   - in Den­mark, by an appeal to the 'højes­te­ret', with the leave of the Minis­ter of Justice,
   - in the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many, by a 'Rechts­be­schwerde',
   - in Ire­land, by an appeal on a point of law to the Supreme Court,
   - in Austria, by a 'Revi­sions­re­kurs',
   - in Por­tu­gal, by an appeal on a point of law,
   - in Fin­land, by an appeal to 'kor­kein oikeus/högsta dom­sto­len',
   - in Swe­den, by an appeal to 'Högsta dom­sto­len',
   - in the Uni­ted King­dom, by a single furt­her appeal on a point of law.

Article 42

Where a foreign judg­ment has been given in respect of seve­ral mat­ters and enfor­ce­ment can­not be aut­ho­ri­zed for all of them, the court shall aut­ho­rize enfor­ce­ment for one or more of them.

An appli­cant may request par­tial enfor­ce­ment of a judg­ment.

Article 43

A foreign judg­ment which orders a peri­o­dic pay­ment by way of a penalty shall be enfor­ce­able in the State in which enfor­ce­ment is sought only if the amount of the pay­ment has been finally deter­mi­ned by the courts of the State of ori­gin.

Article 44

An appli­cant who, in the State of ori­gin has bene­fi­ted from com­plete or par­tial legal aid or exemp­tion from costs or expen­ses, shall be entit­led, in the pro­ce­du­res pro­vi­ded for in Articles 32 to 35, to bene­fit from the most favou­rable legal aid or the most exten­sive exemp­tion from costs or expen­ses pro­vi­ded for by the law of the State add­res­sed.

However, an appli­cant who requests the enfor­ce­ment of a deci­sion given by an admi­nist­ra­tive aut­ho­rity in Den­mark in respect of a main­te­nance order may, in the State add­res­sed, claim the bene­fits refer­red to in the first paragraph if he pre­sents a sta­te­ment from the Danish Ministry of Justice to the effect that he ful­fils the eco­no­mic requi­re­mens to qua­lify for the grant of com­plete or par­tial legal aid or exemp­tion from costs or expen­ses.

Article 45

No secu­rity, bond or depo­sit, however descri­bed, shall be requi­red of a party who in one Contracting State applies for enfor­ce­ment of a judg­ment given in anot­her Contracting State on the ground that he is a foreign natio­nal or that he is not domi­ci­led or resi­dent in the State in which enfor­ce­ment is sought.

Sec­tion 3 Com­mon pro­vi­sions

Article 46

A party seek­ing recog­ni­tion or app­ly­ing for enfor­ce­ment of a judg­ment shall pro­duce:
   1. a copy of the judg­ment which satis­fies the con­di­tions neces­sary to establish its authen­ti­city;
   2. in the case of a judg­ment given in default, the ori­gi­nal or a cer­ti­fied true copy of the docu­ment which establishes that the party in default was ser­ved with the docu­ment insti­tu­ting the pro­cee­dings or with an equi­va­lent docu­ment.

Article 47

A party app­ly­ing for enfor­ce­ment shall also pro­duce:
   1. docu­ments which establish that, accor­ding to the law of the State of ori­gin the judg­ment is enfor­ce­able and has been ser­ved;
   2. where appro­pri­ate, a docu­ment showing that the appli­cant is in receipt of legal aid in the State of ori­gin.

Article 48

If the docu­ments spe­ci­fied in point 2 of Articles 46 and 47 are not pro­du­ced, the court may spe­cify a time for their pro­duc­tion, accept equi­va­lent docu­ments or, if it con­si­ders that it has suf­fi­ci­ent infor­ma­tion before it, dis­pense with their pro­duc­tion.

If the court so requires, a trans­la­tion of the docu­ments shall be pro­du­ced; the trans­la­tion shall be cer­ti­fied by a per­son qua­li­fied to do so in one of the Contracting Sta­tes.

Article 49

No lega­li­za­tion or other simi­lar for­ma­lity shall be requi­red in respect of the docu­ments refer­red to in Articles 46 or 47 or the second paragraph of Article 48, or in respect of a docu­ment appoin­ting a repre­sen­ta­tive ad litem.

TITLE IV AUTHEN­TIC INSTRU­MENTS AND COURT SETT­LE­MENTS

Article 50

A docu­ment which has been for­mally drawn up or regis­te­red as an authen­tic instru­ment and is enfor­ce­able in one Contracting State shall, in anot­her Contracting State, be decla­red enfor­ce­able there, on appli­ca­tion made in accor­dance with the pro­ce­du­res pro­vi­ded for in Article 31 et seq. The appli­ca­tion may be refu­sed only if enfor­ce­ment of the instru­ment is cont­rary to pub­lic policy in the State add­res­sed.

The instru­ment pro­du­ced must satisfy the con­di­tions neces­sary to establish its authen­ti­city in the State of ori­gin.

The pro­vi­sions of Sec­tion 3 of Title III shall apply as appro­pri­ate.

Article 51

A sett­le­ment which has been appro­ved by a court in the course of pro­cee­dings and is enfor­ce­able in the State in which it was con­clu­ded shall be enfor­ce­able in the State add­res­sed under the same con­di­tions as authen­tic instru­ments.

TITLE V GENE­RAL PRO­VI­SIONS

Article 52

In order to deter­mine whet­her a party is domi­ci­led in the Contracting State whose courts are sei­sed of a mat­ter, the Court shall apply its inter­nal law.

If a party is not domi­ci­led in the State whose courts are sei­sed of the mat­ter, then, in order to deter­mine whet­her the party is domi­ci­led in anot­her Contracting State, the court shall apply the law of that State.

. . .

Article 53

For the pur­po­ses of this Con­ven­tion, the seat of a com­pany or other legal per­son or asso­ci­a­tion of natu­ral or legal per­sons shall be tre­a­ted as its domi­cile. However, in order to deter­mine that seat, the court shall apply its rules of pri­vate inter­na­tio­nal law.

In order to deter­mine whet­her a trust is domi­ci­led in the Contracting State whose courts are sei­sed of the mat­ter, the court shall apply its rules of pri­vate inter­na­tio­nal law.

TITLE VI TRAN­SI­TIO­NAL PRO­VI­SIONS

Article 54

The pro­vi­sions of the Con­ven­tion shall apply only to legal pro­cee­dings insti­tu­ted and to docu­ments for­mally drawn up or regis­te­red as authen­tic instru­ments after its entry into force in the State of ori­gin and, where recog­ni­tion or enfor­ce­ment of a judg­ment or authen­tic instru­ments is sought, in the State add­res­sed.

However, judg­ments given after the date of entry into force of this Con­ven­tion between the State of ori­gin and the State add­res­sed in pro­cee­dings insti­tu­ted before that date shall be recog­ni­zed and enfor­ced in accor­dance with the pro­vi­sions of Title III if juris­dic­tion was foun­ded upon rules which accor­ded with those pro­vi­ded for eit­her in Title II of this Con­ven­tion or in a con­ven­tion con­clu­ded between the State of ori­gin and the State add­res­sed which was in force when the pro­cee­dings were insti­tu­ted.

If the par­ties to a dis­pute con­cer­ning a contract had agreed in wri­ting before 1 June 1988 for Ire­land or before 1 Janu­ary 1987 for the Uni­ted King­dom that the contract was to be gover­ned by the law of Ire­land or of a part of the Uni­ted King­dom, the courts of Ire­land or of that part of the Uni­ted King­dom shall retain the right to exer­cise juris­dic­tion in the dis­pute.

Article 54a

For a period of three years from 1 Novem­ber 1986 for Den­mark and from 1 June 1988 for Ire­land, juris­dic­tion in mari­time mat­ters shall be deter­mi­ned in these Sta­tes not only in accor­dance with the pro­vi­sions of Title II, but also in accor­dance with the pro­vi­sions of paragraphs 1 to 6 following.
However, upon the entry into force of the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion rela­ting to the arrest of sea-​going ships, sig­ned at Brus­sels on 10 May 1952, for one of these Sta­tes, those pro­vi­sions shall cease to have effect for that State.
   1. A per­son who is domi­ci­led in a Contracting State may be sued in the courts of one of the Sta­tes men­tio­ned above in respect of a mari­time claim if the ship to which the claim rela­tes or any other ship owned by him has been arrested by judi­cial pro­cess wit­hin the ter­ri­tory of the lat­ter State to secure the claim, or could have been so arrested there but bail or other secu­rity has been given, and eit­her:

(a) the clai­mant is domi­ci­led in the lat­ter State; or

(b) the claim arose in the lat­ter State; or

(c) the claim con­cerns the voyage during which the arrest was made or could have been made; or

(d) the claim ari­ses out of a col­li­sion or out of damage cau­sed by a ship to anot­her ship or to goods or per­sons on board eit­her ship, eit­her by the execu­tion or non- execu­tion of a mano­euvre or by the non-​observance of regu­la­tions; or

(e) the claim is for sal­vage; or

(f) the claim is in respect of a mort­gage or hypot­heca­tion of the ship arrested.
   2. A clai­mant may arrest eit­her the par­ticu­lar ship to which the mari­time claim rela­tes, or any other ship which is owned by the per­son who was, at the time when the mari­time claim arose, the owner of the par­ticu­lar ship. However, only the par­ticu­lar ship to which the mari­time claim rela­tes may be arrested in respect of the mari­time claims set out in 5 (o), (p) or (q) of this Article.
   3. Ships shall be dee­med to be in the same owners­hip when all the sha­res the­rein are owned by the same per­son or per­sons.
   4. When in the case of a char­ter by demise of a ship the char­te­rer alone is liable in respect of a mari­time claim rela­ting to that ship, the clai­mant may arrest that ship or any other ship owned by the char­te­rer, but no other ship owned by the owner may be arrested in respect of such claim. The same shall apply to any case in which a per­son other than the owner of a ship is liable in respect of a mari­time claim rela­ting to that ship.
   5. The expres­sion 'mari­time claim' means a claim ari­sing out of one or more of the following:

(a) damage cau­sed by any ship eit­her in col­li­sion or other­wise;

(b) loss of life or per­so­nal injury cau­sed by any ship or occur­ring in con­nec­tion with the ope­ra­tion on any ship;

(c) sal­vage;

(d) agre­e­ment rela­ting to the use or hire of any ship whet­her by char­ter­party or other­wise;

(e) agre­e­ment rela­ting to the car­ri­age of goods in any ship whet­her by char­ter­party or other­wise;

(f) loss of or damage to goods inclu­ding bag­gage car­ried in any ship;

(g) gene­ral ave­rage;

(h) bott­omry;

(i) towage;

(j) pilo­tage;

(k) goods or mate­ri­als whe­re­ver sup­plied to a ship for her ope­ra­tion or main­te­nance;

(l) con­struc­tion, repair or equip­ment of any ship or dock char­ges and dues;

(m) wages of mas­ters, offi­cers or crew;

(n) mater's dis­bur­se­ments, inclu­ding dis­bur­se­ments made by ship­pers, char­te­rers or agents on behalf of a ship or her owner;

(o) dis­pute as to the title to or owners­hip of any ship;

(p) dis­pu­tes between co-​owners of any ship as to the owners­hip, pos­ses­sion, employment or ear­nings of that ship;

(q) the mort­gage or hypot­heca­tion of any ship.
   6. In Den­mark, the expres­sion 'arrest' shall be dee­med as regards the mari­time claims refer­red to in 5 (o) and (p) of this Article, to include a 'for­bud', where that is the only pro­ce­dure allo­wed in respect of such a claim under Articles 646 to 653 of the law on civil pro­ce­dure (lov om ret­tens pleje).

TITLE VII RELA­TIONS­HIP TO OTHER CON­VEN­TIONS

Article 55

Sub­ject to the pro­vi­sions of the second sub­pa­ragraph of Article 54, and of Article 56, this Con­ven­tion shall, for the Sta­tes which are par­ties to it, super­sede the following con­ven­tions con­clu­ded between two or more of them:

the Con­ven­tion between Bel­gium and France on juris­dic­tion and the vali­dity and enfor­ce­ment of judg­ments, arbitra­tion awards and authen­tic instru­ments, sig­ned at Paris on 8 July 1899,
   - the Con­ven­tion between Bel­gium and the Net­her­lands on juris­dic­tion, bank­ruptcy, and the vali­dity and enfor­ce­ment of judg­ments, arbitra­tion awards and authen­tic instru­ments, sig­ned at Brus­sels on 28 March 1925,
   - the Con­ven­tion between France and Italy on the enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Rome on 3 June 1930,
   - the Con­ven­tion between the Uni­ted King­dom and the French Repu­b­lic pro­vi­ding for the reci­procal enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, with Pro­tocol, sig­ned at Paris on 18 Janu­ary 1934,
   - the Con­ven­tion between the Uni­ted King­dom and the King­dom of Bel­gium pro­vi­ding for the reci­procal enfor­ce­ment of judg­ments in civil

and com­me­cial mat­ters, with Pro­tocol, sig­ned at Brus­sels on 2 May 1934,
   - the Con­ven­tion between Ger­many and Italy on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Rome on 9 March 1936,
   - the Con­ven­tion between the King­dom of Bel­gium and Austria on the reci­procal recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments and authen­tic instru­ments rela­ting to main­te­nance obli­ga­tions, sig­ned at Vienna on 25 Octo­ber 1957,
   - the Con­ven­tion between the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many and the King­dom of Bel­gium on the mutual recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments, arbitra­tion awards and authen­tic instru­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Bonn on 30 June 1958,
   - the Con­ven­tion between the King­dom of the Net­her­lands and the Ita­lian Repu­b­lic on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Rome on 17 April 1959,
   - the Con­ven­tion between the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many and Austria on the reci­procal recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments, sett­le­ments and authen­tic instru­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Vienna on 6 June 1959,
   - the Con­ven­tion between the King­dom of Bel­gium and Austria on the reci­procal recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments, arbi­tral awards and authen­tic instru­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Vienna on 16 June 1959,
   - the Con­ven­tion between the Uni­ted King­dom and the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many for the reci­procal recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Bonn on 14 July 1960,
   - the Con­ven­tion between the Uni­ted King­dom and Austria pro­vi­ding for the reci­procal recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Vienna on 14 July 1961, with amen­ding Pro­tocol sig­ned at Lon­don on 6 March 1970,
   - the Con­ven­tion between the King­dom of Greece and the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many for the reci­procal recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments, sett­le­ments and authen­tic instru­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned in Athens on 4 Novem­ber 1961,
   - the Con­ven­tion between the King­dom of Bel­gium and the Ita­lian Repu­b­lic on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments and other enfor­ce­able instru­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Rome on 6 April 1962,
   - the Con­ven­tion between the King­dom of the Net­her­lands and the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many on the mutual recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments and other enfor­ce­able instru­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at The Hague on 30 August 1962,
   - the Con­ven­tion between the King­dom of the Net­her­lands and Austria on the reci­procal recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments and authen­tic instru­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at The Hague on 6 Feb­ru­ary 1963,
   - the Con­ven­tion between France and Austria on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments and authen­tic instru­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Vienna on 15 July 1966,
   - the Con­ven­tion between the Uni­ted King­dom and the Repu­b­lic of Italy for the reci­procal recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Rome on 7 Feb­ru­ary 1964, with amen­ding Pro­tocol sig­ned at Rome on 14 July 1970,
   - the Con­ven­tion between the Uni­ted King­dom and the King­dom of the Net­her­lands pro­vi­ding for the reci­procal recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil mat­ters, sig­ned at The Hague on 17 Novem­ber 1967,
   - the Con­ven­tion between Spain and France on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ment arbitra­tion awards in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Paris on 28 May 1969,
   - the Con­ven­tion between Lux­em­bourg and Austria on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments aud authen­tic instru­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Lux­em­bourg on 29 July 1971,
   - the Con­ven­tion between Italy and Austria on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, of judi­cial sett­le­ments and of authen­tic instru­ments, sig­ned at Rome on 16 Novem­ber 1971,
   - the Con­ven­tion between Spain and Italy regar­ding legal aid and the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Madrid on 22 May 1973,
   - the Con­ven­tion between Fin­land, Ice­land, Nor­way, Swe­den and Den­mark on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil mat­ters, sig­ned at Copen­ha­gen on 11 Octo­ber 1977,
   - the Con­ven­tion between Austria and Swe­den on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil mat­ters, sig­ned at Stock­holm on 16 Sep­tem­ber 1982,
   - the Con­ven­tion between Spain and the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments, sett­le­ments and enfor­ce­able authen­tic instru­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Bonn on 14 Novem­ber 1983,
   - the Con­ven­tion between Austria and Spain on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments, sett­le­ments and enfor­ce­able authen­tic instru­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Vienna on 17 Feb­ru­ary 1984 ,
   - the Con­ven­tion between Fin­land and Austria on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil mat­ters, sig­ned at Vienna on 17 Novem­ber 1986,
and, in so far as it is in force:
   - the Tre­aty between Bel­gium, the Net­her­lands and Lux­em­bourg in juris­dic­tion, bank­ruptcy, and the vali­dity and enfor­ce­ment of judg­ments, arbitra­tion awards and authen­tic instru­ments, sig­ned at Brus­sels on 24 Novem­ber 1961.

Article 56

The Tre­aty and the con­ven­tions refer­red to in Article 55 shall con­ti­nue to have effect in rela­tion to mat­ters to which this Con­ven­tion does not apply.

They shall con­ti­nue to have effect in respect of judg­ments given and docu­ments for­mally drawn up or regis­te­red as authen­tic instru­ments before the entry into force of this Con­ven­tion.

Article 57
   1. This Con­ven­tion shall not affect any con­ven­tions to which the Contracting Sta­tes are or will be par­ties and which in rela­tion to par­ticu­lar mat­ters, govern juris­dic­tion or the recog­ni­tion or enfor­ce­ment of judg­ments.
   2. With a view to its uni­form inter­pre­ta­tion, paragraph 1 shall be applied in the following man­ner:

(a) this Con­ven­tion shall not pre­vent a court of a Contracting State which is a party to a con­ven­tion on a par­ticu­lar mat­ter from assu­ming juris­dic­tion in accor­dance with that Con­ven­tion, even where the defen­dant is domi­ci­led in anot­her Contracting State which is not a party to that Con­ven­tion. The court hea­ring the action shall, in any event, apply Article 20 of this Con­ven­tion;

(b) judg­ments given in a Contracting State by a court in the exer­cise of juris­dic­tion pro­vi­ded for in a con­ven­tion on a par­ticu­lar mat­ter shall be recog­ni­zed and enfor­ced in the other Contracting State in accor­dance with this Con­ven­tion.

Where a con­ven­tion on a par­ticu­lar mat­ter to which both the State of ori­gin and the State add­res­sed are par­ties lays down con­di­tions for the recog­ni­tion or enfor­ce­ment of judg­ments, those con­di­tions shall apply. In any event, the pro­vi­sions of this Con­ven­tion which con­cern the pro­ce­dure for recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments may be applied.
   3. This Con­ven­tion shall not affect the appli­ca­tion of pro­vi­sions which, in rela­tion to par­ticu­lar mat­ters, govern juris­dic­tion or the recog­ni­tion or enfor­ce­ment of judg­ments and which are or will be con­tai­ned in acts of the insti­tu­tions of the Euro­pean Com­mu­ni­ties or in natio­nal laws har­mo­ni­zed in imple­men­ta­tion of such acts.

Article 58

Until such time as the Con­ven­tion on juris­dic­tion and the enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Lugano on 16 Sep­tem­ber 1988, takes effect with regard to France and the Swiss Con­fe­de­ra­tion, this Con­ven­tion shall not affect the rights gran­ted to Swiss natio­nals by the Con­ven­tion between France and the Swiss Con­fe­de­ra­tion on juris­dic­tion and enfor­ce­ment of judg­ments in civil mat­ters, sig­ned at Paris on 15 June 1869.

Article 59

This Con­ven­tion shall not pre­vent a Contracting State from assu­ming, in a con­ven­tion on the recog­ni­tion and enfor­ce­ment of judg­ments, an obli­ga­tion towards a third State not to recog­nize judg­ments given in other Contracting Sta­tes against defen­dants domi­ci­led or habi­tu­ally resi­dent in the third State where, in cases pro­vi­ded for in Article 4, the judg­ment could only be foun­ded on a ground of juris­dic­tion spe­ci­fied in the second paragraph of Article 3.

However, a Contracting State may not assume an obli­ga­tion towards a third State not to recog­nize a judg­ment given in anot­her Contracting State by a court basing its juris­dic­tion on the pre­sence wit­hin that State of pro­perty belon­ging to the defen­dant, or the sei­zure by the plain­tiff of pro­perty situ­a­ted there:
   1. if the action is brought to assert or declare pro­pri­e­tary or pos­ses­sory rights in that pro­perty, seeks to obtain aut­ho­rity to dis­pose of it, or ari­ses from anot­her issue rela­ting to such pro­perty; or
   2. if the pro­perty con­sti­tu­tes the secu­rity for a debt which is the subject-​ mat­ter of the action.

TITLE VIII FINAL PRO­VI­SIONS

Article 60

. . .

Article 61

This Con­ven­tion shall be rati­fied by the sig­na­tory Sta­tes. The instru­ments of rati­fi­ca­tion shall be depo­si­ted with the Secretary-​ Gene­ral of the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties.

Article 62

This Con­ven­tion shall enter into force on the first day of the third month following the depo­sit of the instru­ment of rati­fi­ca­tion by the last sig­na­tory State to take this step.

Article 63

The Contracting Sta­tes recog­nize that any State which becomes a mem­ber of the Euro­pean Eco­no­mic Com­mu­nity shall be requi­red to accept this Con­ven­tion as a basis for the nego­ti­a­tions between the Contracting Sta­tes and that State neces­sary to ensure the imple­men­ta­tion of the last paragraph of Article 220 of the Tre­aty establishing the Euro­pean Eco­no­mic Com­mu­nity.

The neces­sary adjust­ments may be the sub­ject of a spe­cial con­ven­tion between the Contracting Sta­tes of the one part and the new Mem­ber Sta­tes of the other part.

Article 64

The Secretary-​General of the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties shall notify the sig­na­tory Sta­tes of:

(a) the depo­sit of each instru­ment of rati­fi­ca­tion;

(b) the date of entry into force of this Con­ven­tion;

(c) . . . ;

(d) any decla­ra­tion recei­ved pur­su­ant to Article IV of the Pro­tocol;

(e) any com­mu­ni­ca­tion made pur­su­ant to Article VI of the Pro­tocol.

Article 65

The Pro­tocol annexed to this Con­ven­tion by com­mon accord of the Contracting Sta­tes shall form an inte­gral part the­reof.

Article 66

This Con­ven­tion is con­clu­ded for an unli­mi­ted period.

Article 67

Any Contracting State may request the revi­sion of this Con­ven­tion. In this event, a revi­sion con­fe­rence shall be con­vened by the Pre­si­dent of the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties.

Article 68

This Con­ven­tion, drawn up in a single ori­gi­nal in the Dutch, French, Ger­man and Ita­lian lan­gu­a­ges, all four texts being equally authen­tic, shall be depo­si­ted in the archi­ves of the Secre­ta­riat of the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties. The Secretary-​General shall trans­mit a cer­ti­fied copy to the Govern­ment of each sig­na­tory State .

In wit­ness whe­reof, the under­sig­ned Pleni­po­ten­ti­a­ries have affixed their sig­na­tu­res below this Con­ven­tion.

[Sig­na­tu­res of the desig­na­ted pleni­po­ten­ti­a­ries]

PRO­TOCOL

The High Contracting Par­ties have agreed upon the following pro­vi­sions, which shall be annexed to the Con­ven­tion:

Article I

Any per­son domi­ci­led in Lux­em­bourg who is sued in a court of anot­her Contracting State pur­su­ant to Article 5 (1) may refuse to sub­mit to the juris­dic­tion of that court. If the defen­dant does not enter an appea­rance the court shall declare of its own motion that it has no juris­dic­tion.

An agre­e­ment con­fer­ring juris­dic­tion, wit­hin the mea­ning of Article 17, shall be valid with respect to a per­son domi­ci­led in Lux­em­bourg only if that per­son has expressly and spe­ci­fi­cally so agreed.

Article II

Wit­hout pre­ju­dice to any more favou­rable pro­vi­sions of natio­nal laws, per­sons domi­ci­led in a Contracting State who are being pro­secu­ted in the cri­mi­nal courts of anot­her Contracting State of which they are not natio­nals for an offence which was not inten­tio­nally com­mitted may be defen­ded by per­sons qua­li­fied to do so, even if they do not appear in per­son.

However, the court sei­sed of the mat­ter may order appea­rance in per­son; in the case of fai­lure to appear, a judg­ment given in the civil action wit­hout the per­son con­cer­ned having had the oppor­tu­nity to arrange for his defence need not be recog­ni­zed or enfor­ced in the other Contracting Sta­tes.

Article III

In pro­cee­dings for the issue of an order for enfor­ce­ment, no charge, duty or fee cal­cu­la­ted by refe­rence to the value of the mat­ter in issue may be levied in the State in which enfor­ce­ment is sought.

Article IV

Judi­cial and extraju­di­cial docu­ments drawn up in one Contracting State which have to be ser­ved on per­sons in anot­her Contracting State shall be trans­mitted in accor­dance with the pro­ce­du­res laid down in the con­ven­tions and agre­e­ments con­clu­ded between the Contracting Sta­tes.

Unless the State in which ser­vice is to take place objects by decla­ra­tion to the Secretary-​General of the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties, such docu­ments may also be sent by the appro­pri­ate pub­lic offi­cers of the State in which the docu­ment has been drawn up directly to the appro­pri­ate pub­lic offi­cers of the State in which the add­res­see is to be found. In this case the offi­cer of the State of ori­gin shall send a copy of the docu­ment to the offi­cer of the State applied to who is com­pe­tent to for­ward it to the add­res­see. The docu­ment shall be for­war­ded in the man­ner spe­ci­fied by the law of the State applied to. The for­war­ding shall be recor­ded by a cer­ti­fi­cate sent directly to the offi­cer of the State of ori­gin.

Article V

The juris­dic­tion spe­ci­fied in Articles 6 (2) and 10 in actions on a war­ranty or gua­ran­tee or in any other third-​party pro­cee­dings may not be resor­ted to in the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many or in Austria. Any per­son domi­ci­led in anot­her Contracting State may be sued in the courts:
   - of the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many, pur­su­ant to Articles 68, 72, 73 and 74 of the code of civil pro­ce­dure (Zivil­pro­zess­ord­nung) con­cer­ning third-​party noti­ces,
   - of Austria, pur­su­ant to Article 21 of the code of civil pro­ce­dure (Zivil­pro­zess­ord­nung) con­cer­ning third-​party noti­ces.

Judg­ments given in the other Contracting Sta­tes by vir­tue of Article 6 (2) or 10 shall be recog­ni­zed and enfor­ced in the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many and in Austria in accor­dance with Title III. Any effects which judg­ments given in those Sta­tes may have on third par­ties by appli­ca­tion of the pro­vi­sions in the pre­cee­ding paragraph shall also be recog­ni­zed in the other Contracting Sta­tes.

Article Va

In mat­ters rela­ting to main­te­nance, the expres­sion 'court' inclu­des the Danish admi­nist­ra­tive aut­ho­ri­ties.

In Swe­den, in sum­mary pro­cee­dings con­cer­ning orders to pay (betal­nings­före­läg­gande) and assistance (bandräck­ning), the expres­sion 'court' inclu­des the 'Swe­dish enfor­ce­ment ser­vice' (kro­no­fog­de­myn­dig­het).

Article Vb

In pro­cee­dings invol­ving a dis­pute between the mas­ter and a mem­ber of the crew of a sea-​going ship regis­te­red in Den­mark, in Greece, in Ire­land or in Por­tu­gal, con­cer­ning remu­ne­ra­tion or other con­di­tions of ser­vice, a court in a Contracting State shall establish whet­her the diplo­ma­tic or con­su­lar offi­cer respon­sible for the ship has been noti­fied of the dis­pute. It shall stay the pro­cee­dings so long as he has not been noti­fied.
It shall of its own motion decline juris­dic­tion if the offi­cer, having been duly noti­fied, has exer­ci­sed the powers accor­ded to him in the mat­ter by a con­su­lar con­ven­tion, or in the absence of such a con­ven­tion has, wit­hin the time allo­wed, rai­sed any objec­tion to the exer­cise of such juris­dic­tion.

Article Vc

Article 52 and 53 of this Con­ven­tion shall, when applied by Article 69 (5) of the Con­ven­tion for the Euro­pean patent for the com­mon mar­ket, sig­ned at Lux­em­bourg on 15 Decem­ber 1975, to the pro­vi­sions rela­ting to 'resi­dence' in the Eng­lish text of that Con­ven­tion, ope­rate as if 'resi­dence' in that text were the same as 'domi­cile' in Articles 52 and 53.

Article Vd

Wit­hout pre­ju­dice to the juris­dic­tion of the Euro­pean Patent Office under the Con­ven­tion on the grant of Euro­pean patents, sig­ned at Munich on 5 Octo­ber 1973, the courts of each Contracting State shall have exclu­sive juris­dic­tion, regard­less of domi­cile, in pro­cee­dings con­cer­ned with the regi­stra­tion or vali­dity of any Euro­pean patent gran­ted for that State which is not a Com­mu­nity patent by vir­tue of the pro­vi­sions of Article 86 of the Con­ven­tion for the Euro­pean patent for the com­mon mar­ket, sig­ned at Lux­em­bourg on 15 Decem­ber 1975.

Article Ve

Arrange­ments rela­ting to main­te­nance obli­ga­tions con­clu­ded with admi­nist­ra­tive aut­ho­ri­ties or authen­ti­ca­ted by them shall also be regar­ded as authen­tic instru­ments wit­hin the mea­ning of the first paragraph of Article 50 of the Con­ven­tion.

Article VI

The Contracting Sta­tes shall com­mu­ni­cate to the Secretary-​ Gene­ral of the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties the text of any pro­vi­sions of their laws which amend eit­her those articles of their laws men­tio­ned in the Con­ven­tion or the lists of courts spe­ci­fied in Sec­tion 2 of Title III of the Con­ven­tion.

In wit­ness whe­reof, the under­sig­ned Pleni­po­ten­ti­a­ries have affixed their sig­na­tu­res below this Pro­tocol.

Done at Brus­sels on the twenty-​seventh day of Sep­tem­ber in the year one thousand nine hund­red and sixty-​eight.

[Sig­na­tu­res of the desig­na­ted pleni­po­ten­ti­a­ries]

PRO­TOCOL

on the inter­pre­ta­tion by the Court of Justice of the Con­ven­tion of 27 Sep­tem­ber 1968 on juris­dic­tion and the enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters

THE HIGH CONTRACTING PAR­TIES TO THE TRE­ATY ESTABLISHING THE EURO­PEAN ECO­NO­MIC COM­MU­NITY,
Having regard to the Decla­ra­tion annexed to the Con­ven­tion on juris­dic­tion and the enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters, sig­ned at Brus­sels on 27 Sep­tem­ber 1968,
Have deci­ded to con­clude a Pro­tocol con­fer­ring juris­dic­tion on the Court of Justice of the Euro­pean Com­mu­ni­ties to inter­pret that Con­ven­tion, and to this end have desig­na­ted as their Pleni­po­ten­ti­a­ries:

[List of the pleni­po­ten­ti­a­ries desig­na­ted by the Mem­ber Sta­tes]

WHO, mee­ting wit­hin the Council, having exchanged their full powers, found in good and due form,
HAVE AGREED AS FOLLOWS:

Article 1

The Court of Justice of the Euro­pean Com­mu­ni­ties shall have juris­dic­tion to give rulings on the inter­pre­ta­tion of the Con­ven­tion on juris­dic­tion and the enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters and of the Pro­tocol annexed to that Con­ven­tion, sig­ned at Brus­sels on 27 Sep­tem­ber 1968, and also on the inter­pre­ta­tion of the pre­sent Pro­tocol.

The Court of Justice of the Euro­pean Com­mu­ni­ties shall also have juris­dic­tion to give rulings on the inter­pre­ta­tion of the Con­ven­tion on the acces­sion of the King­dom of Den­mark, Ire­land and the Uni­ted King­dom of Great Bri­tain and Nort­hern Ire­land to the Con­ven­tion of 27 Sep­tem­ber 1968 and to this Pro­tocol.

The Court of Justice of the Euro­pean Com­mu­ni­ties shall also have juris­dic­tion to give rulings on the inter­pre­ta­tion of the Con­ven­tion on the acces­sion of the Hel­le­nic Repu­b­lic to the Con­ven­tion of 27 Sep­tem­ber 1968 and to this Pro­tocol, as adjusted by the 1978 Con­ven­tion.

The Court of Justice of the Euro­pean Com­mu­ni­ties shall also have juris­dic­tion to give rulings on the inter­pre­ta­tion of the Con­ven­tion on the acces­sion of the King­dom of Spain and the Por­tu­guese Repu­b­lic to the Con­ven­tion of 27 Sep­tem­ber 1968 and to this Pro­tocol, as adjusted by the 1978 Con­ven­tion and the 1982 Con­ven­tion.

The Court of Justice of the Euro­pean Com­mu­ni­ties shall also have juris­dic­tion to give rulings on the inter­pre­ta­tion of the Con­ven­tion on the acces­sion of the Repu­b­lic of Austria, the Repu­b­lic of Fin­land and the King­dom of Swe­den to the Con­ven­tion of 27 Sep­tem­ber 1968 and to this Pro­tocol, as adjusted by the 1978 Con­ven­tion, the 1982 Con­ven­tion and the 1989 Con­ven­tion.

Article 2

The following courts may request the Court of Justice to give pre­li­mi­nary rulings on ques­tions of inter­pre­ta­tion:
   1. - in Bel­gium: 'la Cour de Cas­sa­tion' - 'het Hof van Cas­sa­tie' and 'le Con­seil d'État' - 'de Raad van State',
   - in Den­mark: 'højes­te­ret',
   - in the Fede­ral Repu­b­lic of Ger­many: 'die obersten Gerichts­höfe des Bun­des',
   - in Greece: the '(( ((((((( ((((((((((',
   - in Spain: 'el Tri­bu­nal Supremo',
   - in France: 'la Cour de Cas­sa­tion' and 'le Con­seil d'État',
   - in Ire­land: the Supreme Court,
   - in Italy: 'la Corte Suprema di Cas­sa­zione',
   - in Lux­em­bourg: 'la Cour supérieure de Justice' when sit­ting as 'Cour de Cas­sa­tion',
   - in Austria, the 'Oberste Gerichts­hof', the 'Ver­waltungs­ge­richts­hof' and the 'Ver­fass­ungs­ge­richts­hof',
   - in the Net­her­lands: 'de Hoge Raad',
   - in Por­tu­gal: 'o Supremo Tri­bu­nal de Justiça' and 'o Supremo Tri­bu­nal Admi­nist­ra­tivo',
   - in Fin­land, 'kor­kein oikeus/högsta dom­sto­len' and 'kor­kein hallin­too­i­keus/högsta för­valt­nings­dom­sto­len',
   - in Swe­den, 'Högsta dom­sto­len', 'Rege­rings­rät­ten', 'Arbets­dom­sto­len' and 'Mark­nads­dom­sto­len',
   - in the Uni­ted King­dom: the House of Lords and courts to which appli­ca­tion has been made under the second paragraph of Article 37 or under Article 41 of the Con­ven­tion;
   2. the courts of the Contracting Sta­tes when they are sit­ting in an appel­late capa­city;
   3. in the cases pro­vi­ded for in Article 37 of the Con­ven­tion, the courts refer­red to in that Article.

Article 3
   1. Where a ques­tion of inter­pre­ta­tion of the Con­ven­tion or of one of the other instru­ments refer­red to in Article 1 is rai­sed in a case pen­ding before one of the courts lis­ted in point 1 of Article 2, that court shall, if it con­si­ders that a deci­sion on the ques­tion is neces­sary to enable it to give judg­ment, request the Court of Justice to give a ruling the­reon.
   2. Where such a ques­tion is rai­sed before any court refer­red to in point 2 or 3 of Article 2, that court may under the con­di­tions laid down in paragraph 1, request the Court of Justice to give a ruling the­reon.

Article 4
   1. The com­pe­tent aut­ho­rity of a Contracting State may request the Court of Justice to give a ruling on a ques­tion of inter­pre­ta­tion of the Con­ven­tion or of one of the other instru­ments refer­red to in Article 1 if judg­ments given by courts of that State con­flict with the inter­pre­ta­tion given eit­her by the Court of Justice or in a judg­ment of one of the courts of anot­her Contracting State refer­red to in point 1 or 2 of Article 2. The pro­vi­sions of this paragraph shall apply only to judg­ments which have become res judi­cata.
   2. The inter­pre­ta­tion given by the Court of Justice in response to such a request shall not affect the judg­ments which gave rise to the request for inter­pre­ta­tion.
   3. The Procurators-​ Gene­ral of the Courts of Cas­sa­tion of the Contracting Sta­tes, or any other aut­ho­rity desig­na­ted by a Contracting State, shall be entit­led to request the Court of Justice for a ruling on inter­pre­ta­tion in accor­dance with paragraph 1.
   4. The Regist­rar of the Court of Justice shall give notice of the request to the Contracting Sta­tes, to the Com­mis­sion and to the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties; they shall then be entit­led wit­hin two months of the noti­fi­ca­tion to sub­mit sta­te­ments of case or writ­ten obser­va­tions to the Court.
   5. No fees shall be levied or any costs or expen­ses awar­ded in respect of the pro­cee­dings pro­vi­ded for in this Article.

Article 5
   1. Except where this Pro­tocol other­wise pro­vi­des, the pro­vi­sions of the Tre­aty establishing the Euro­pean Eco­no­mic Com­mu­nity and those of the Pro­tocol on the Sta­tute of the Court of Justice annexed the­reto, which are appli­cable when the Court is reques­ted to give a pre­li­mi­nary ruling, shall also apply to any pro­cee­dings for the inter­pre­ta­tion of the Con­ven­tion and the other instru­ments refer­red to in Article 1.
   2. The Rules of Pro­ce­dure of the Court of Justice shall, if neces­sary, be adjusted and sup­ple­men­ted in accor­dance with Article 188 of the Tre­aty establishing the Euro­pean Eco­no­mic Com­mu­nity.

Article 6

. . .

Article 7

This Pro­tocol shall be rati­fied by the sig­na­tory Sta­tes. The instru­ments of rati­fi­ca­tion shall be depo­si­ted with the Secretary-​General of the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties.

Article 8

This Pro­tocol shall enter into force on the first day of the third month following the depo­sit of the instru­ment of rati­fi­ca­tion by the last sig­na­tory State to take this step; pro­vi­ded that it shall at the ear­li­est enter into force at the same time as the Con­ven­tion of 27 Sep­tem­ber 1968 on juris­dic­tion and the enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters.

Article 9

The Contracting Sta­tes recog­nize that any State which becomes a mem­ber of the Euro­pean Eco­no­mic Com­mu­nity, and to which Article 63 of the Con­ven­tion on juris­dic­tion and the enfor­ce­ment of judg­ments in civil and com­mer­cial mat­ters applies, must accept the pro­vi­sions of this Pro­tocol, sub­ject to such adjust­ments as may be requi­red.

Article 10

The Secretary-​General of the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties shall notify the sig­na­tory Sta­tes of:

(a) the depo­sit of each instru­ment of rati­fi­ca­tion;

(b) the date of entry into force of this Pro­tocol;

(c) any desig­na­tion recei­ved pur­su­ant to Article 4 (3);

(d) . . . .

Article 11

The Contracting Sta­tes shall com­mu­ni­cate to the Secretary-​ Gene­ral of the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties the texts of any pro­vi­sions of their laws which neces­si­tate an amend­ment to the list of courts in point 1 of Article 2.

Article 12

This Pro­tocol is con­clu­ded for an unli­mi­ted period.

Article 13

Any Contracting State may request the revi­sion of this Pro­tocol. In this event, a revi­sion con­fe­rence shall be con­vened by the Pre­si­dent of the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties.

Article 14

This Pro­tocol, drawn up in a single ori­gi­nal in the Dutch, French, Ger­man and Ita­lian lan­gu­a­ges, all four texts being equally authen­tic, shall be depo­si­ted in the archi­ves of the Secre­ta­riat of the Council of the Euro­pean Com­mu­ni­ties. The Secretary-​ Gene­ral shall trans­mit a cer­ti­fied copy to the Govern­ment of each sig­na­tory State.

In wit­ness whe­reof, the under­sig­ned Pleni­po­ten­ti­a­ries have affixed their sig­na­tu­res below this Pro­tocol.

Done at Lux­em­bourg on the third day of June in the year one thousand nine hund­red and seventy-​one.

[Sig­na­tu­res of the pleni­po­ten­ti­a­ries]

Bilaga

KON­VEN­TION

om dom­stols behö­rig­het och om verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område1

INGRESS2

DE HÖGA FÖR­DRAGS­SLU­TANDE PAR­TERNA I FÖR­DRA­GET OM UPP­RÄT­TAN­DET AV EURO­PE­ISKA EKO­NO­MISKA GEMEN­SKA­PEN,
SOM ÖNS­KAR genom­föra bestäm­mel­serna i arti­kel 220 i nämnda för­drag, enligt vil­ken de skall säker­ställa för­enk­ling av for­ma­li­te­ter för ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av rätts­liga avgö­ran­den,
SOM ÄR ANGE­LÄGNA om att i gemen­ska­pen stärka det rätts­liga skyd­det för per­so­ner som är eta­ble­rade där,
SOM BEAK­TAR att det för detta ända­mål är nöd­vän­digt att fast­ställa den inter­na­tio­nella behö­rig­he­ten för deras dom­sto­lar, att under­lätta erkän­nande och till­skapa ett snabbt för­fa­rande för att säker­ställa verk­stäl­lig­het av domar, offi­ci­ella hand­lingar (actes authen­ti­ques) och inför dom­stol ingångna för­lik­ningar,
HAR BESLU­TAT att ingå denna kon­ven­tion och har för detta ända­mål som befull­mäk­ti­gade ombud utsett:

[Befull­mäk­ti­gade ombud utsedda av med­lems­sta­terna]

SOM, för­sam­lade i rådet, sedan de utväx­lat sina full­mak­ter och fun­nit dem vara i god och behö­rig form

HAR ENATS OM FÖL­JANDE.


AVDEL­NING I TILLÄMP­NINGS­OM­RÅDE

Arti­kel 1

Denna kon­ven­tion är tillämp­lig på pri­vaträt­tens område, obe­ro­ende av vil­ket slag av dom­stol det är fråga om. Den omfat­tar i syn­ner­het inte skat­te­frå­gor, tull­frå­gor och för­valt­nings­rätts­liga frågor3.

Kon­ven­tio­nen är inte tillämp­lig på
   1. fysiska per­so­ners rätts­liga sta­tus, rätt­ska­pa­ci­tet eller rätts­hand­lings­för­måga, makars för­mö­gen­hets­för­hål­lan­den, arv och tes­ta­mente,
   2. kon­kurs, ackord och lik­nande för­fa­ran­den,
   3. social trygg­het,
   4. skil­je­för­fa­rande.


AVDEL­NING II DOM­STOLS

BEHÖ­RIG­HET

Avsnitt 1

All­männa bestäm­mel­ser

Arti­kel 2

Om inte annat före­skrivs i denna kon­ven­tion, skall talan mot den som har hem­vist i en kon­ven­tions­stat väc­kas vid dom­stol i den sta­ten, obe­ro­ende av i vil­ken stat han har med­bor­gar­skap.

För den som inte är med­bor­gare i den stat där han har hem­vist gäl­ler samma bestäm­mel­ser om dom­stols behö­rig­het som för sta­tens egna med­bor­gare.

Arti­kel 3

Talan mot den som har hem­vist i en kon­ven­tions­stat får väc­kas vid dom­stol i en annan kon­ven­tions­stat endast med stöd av bestäm­mel­serna i avsnitt 2 till 6 i denna avdel­ning.

Sär­skilt föl­jande bestäm­mel­ser får inte tilläm­pas mot en sådan per­son:
   - I Bel­gien: arti­kel 15 i civil­la­gen (Code civil - Bur­ger­lijk Wet­boek) och arti­kel 638 i pro­cess­la­gen (Code judi­ci­aire - Gerech­te­lijk Wet­boek),
   - I Dan­mark: § 246, stk. 2 och 3, i lov om ret­tens pleje4,
   - I För­bunds­re­pu­bli­ken Tyskland: § 23 i civil­pro­cess­la­gen (Zivil­prozeßord­nung),
   - I Gre­kland: arti­kel 40 i civil­pro­cess­la­gen ((((((((( ((((((((( (((((((((()
   - I Frank­rike: artik­larna 14 och 15 i civil­la­gen (Code civil),
   - I Irland: de bestäm­mel­ser som med­ger behö­rig­het på den grun­den att stäm­nings­an­sö­kan har del­gi­vits sva­ran­den under hans till­fäl­liga vis­telse i Irland,
   - I Ita­lien: artik­larna 2 och 4, nr 1 och 2 i civil­pro­cess­la­gen (Codice i pro­ce­dura civile),
   - I Lux­em­burg: artik­larna 14 och 15 i civil­la­gen (Code civil),
   - I Öster­rike: arti­kel 99 i lagen om dom­stols behö­rig­het (Juris­dik­tions­norm),
   - I Neder­län­derna: arti­kel 126, tredje styc­ket och arti­kel 127 i civil­pro­cess­la­gen (Wet­boek van Bur­ger­lijke Rechtsvor­de­ring),
   - I Por­tu­gal: artik­larna 65.1.c, 65.2 och 65A.c i civil­pro­cess­la­gen (Código de Pro­cesso Civil) och arti­kel 11 i lagen om rät­te­gången i arbets­tvis­ter (Código de Pro­cesso de Tra­balho),
   - I Fin­land: 10 kap 1 § 1 mom. andra, tredje och fjärde meningen i rät­te­gångs­bal­ken/ oikeu­den­käy­miskaari,
   - I Sve­rige: 10 kap 3 § första styc­ket, första meningen i rät­te­gångs­bal­ken,
   - I För­e­nade kung­a­ri­ket: de bestäm­mel­ser som med­ger att dom­stols behö­rig­het grun­das på
      a) att stäm­nings­an­sö­kan har del­gi­vits sva­ran­den under hans till­fäl­liga vis­telse i För­e­nade kung­a­ri­ket, eller
      b) att sva­ran­den har egen­dom i För­e­nade kung­a­ri­ket, eller
      c) att käran­den erhål­lit kvar­stad eller lik­nande säker­hets­åt­gärd i egen­dom som finns i För­e­nade kungariket5.

Arti­kel 4

Om sva­ran­den inte har hem­vist i någon kon­ven­tions­stat bestäms dom­sto­lar­nas behö­rig­het i varje kon­ven­tions­stat i enlig­het med den sta­tens lag, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­serna i arti­kel 16.

Mot en sådan sva­rande kan den som har hem­vist i en kon­ven­tions­stat, obe­ro­ende av med­bor­gar­skap, på samma sätt som sta­tens egna med­bor­gare, åbe­ropa de bestäm­mel­ser om dom­stols behö­rig­het som gäl­ler där och sär­skilt de bestäm­mel­ser som anges i arti­kel 3, andra styc­ket.

Avsnitt 2

Sär­skilda behö­rig­hets­reg­ler

Arti­kel 5

Talan mot den som har hem­vist i en kon­ven­tions­stat kan väc­kas i en annan kon­ven­tions­stat
   1. om talan avser avtal, vid dom­sto­len i den ort där den för­plik­telse som talan avser har upp­fyllts eller skall upp­fyl­las; om talan avser anställ­nings­av­tal är denna ort den där arbets­ta­ga­ren van­ligt­vis utför sitt arbete eller, om arbets­ta­ga­ren inte van­ligt­vis utför sitt arbete i ett och samma land, kan talan mot arbets­gi­va­ren även väc­kas vid dom­sto­len i den ort där det affärs­ställe vid vil­ket arbets­ta­ga­ren anställts är eller var beläget6,
   2. om talan avser under­hålls­skyl­dig­het, vid dom­sto­len i den ort där den under­hålls­be­rät­ti­gade har sin hem­vist eller van­liga vis­tel­se­ort eller, om talan har sam­band med frå­gan om någons rätts­liga sta­tus, vid den dom­stol som enligt sin egen lag är behö­rig att pröva denna fråga, såvida inte behö­rig­he­ten endast grun­dar sig på den ena par­tens medborgarska7_§,
   3. om talan avser ska­de­stånd utan­för avtals­för­hål­lan­den, vid dom­sto­len i den ort där ska­dan inträf­fade,
   4. om talan avser enskilt anspråk i anled­ning av brott, vid den dom­stol där brott­må­let är anhäng­igt, i den mån dom­sto­len enligt sin lag är behö­rig att pröva enskilda anspråk,
   5. i fråga om tvist som hän­för sig till verk­sam­he­ten vid en filial, agen­tur eller annan eta­ble­ring, vid dom­sto­len i den ort där denna är belä­gen,
   6. i hans egen­skap av instif­tare av en trust, trus­tee eller insatt för­månsta­gare till en trust som är upp­rät­tad antingen genom lag eller genom en skrift­lig hand­ling eller munt­li­gen och skrift­li­gen bekräf­tad vid dom­sto­larna i den kon­ven­tions­stat där denna trust har sitt säte8,
   7. i fråga om tvist om betal­ning av bär­gar­lön för bärg­ning av skepps­last eller för frakt, vid den dom­stol där las­ten eller frak­ten
      a) har bli­vit före­mål för kvar­stad eller lik­nande säker­hets­åt­gärd för att säker­ställa sådan betal­ning, eller
      b) kunde ha bli­vit före­mål för sådan säker­hets­åt­gärd, om inte bor­gen eller annan säker­het hade ställts,
för­ut­satt att det görs gäl­lande att sva­ran­den har någon rätt till las­ten eller frak­ten eller hade sådan rätt vid tiden för bärgningen9.

Arti­kel 6

Talan mot den som har hem­vist i en kon­ven­tions­stat kan även väc­kas
   1. om han är en av flera sva­ran­den, vid dom­stol där någon av sva­ran­dena har hem­vist,
   2. om talan avser åter­gångs­krav eller annat lik­nande, vid den dom­stol där det ursprung­liga käro­må­let är anhäng­igt, såvida inte detta har väckts endast för att få talan mot tredje man prö­vad vid annan dom­stol än den som annars skulle ha varit behö­rig att pröva talan mot honom,
   3. vid gen­käro­mål som grun­dar sig på samma avtal eller omstän­dig­he­ter som huvud­käro­må­let, vid den dom­stol där huvud­käro­må­let är anhäng­igt,
   4. om talan avser avtal och denna talan får för­e­nas med ett annat mål mot samma sva­rande om sak­rätt till fast egen­dom, vid dom­sto­len i den kon­ven­tions­stat där fas­tig­he­ten är belägen10,
Arti­kel 6a11

En dom­stol i den kon­ven­tions­stat som med stöd av denna kon­ven­tion är behö­rig att pröva mål om ansvar till följd av ett far­tygs använd­ning eller drift är, lik­som annan dom­stol som enligt lagen i den sta­ten är behö­rig i stäl­let för denna, också behö­rig att pröva mål om begräns­ning av sådant ansvar.

Avsnitt 3 Behö­rig­het vid för­säk­rings­tvis­ter

Arti­kel 7

För för­säk­rings­tvis­ter gäl­ler i fråga om dom­stols behö­rig­het - utö­ver före­skrif­terna i arti­kel 4 och arti­kel 5.5 - bestäm­mel­serna i detta avsnitt.

Arti­kel 8 12

Talan mot en för­säk­rings­gi­vare som har hem­vist i en kon­ven­tions­stat kan väc­kas
   1. vid dom­sto­larna i den stat där han har hem­vist, eller
   2. i en annan kon­ven­tions­stat, vid dom­sto­len i den ort där för­säk­rings­ta­ga­ren har hem­vist, eller
   3. om han är en sam­för­säk­rare, vid den dom­stol i en kon­ven­tions­stat där talan har väckts mot huvud­för­säk­rings­gi­va­ren.

En för­säk­rings­gi­vare, som inte har hem­vist i någon kon­ven­tions­stat men som har en filial, agen­tur eller annan eta­ble­ring i en sådan stat, skall i fråga om tvis­ter som hän­för sig till verk­sam­he­ten vid denna anses ha hem­vist i den sta­ten.

Arti­kel 9

Beträf­fande ansvars­för­säk­ring eller för­säk­ring av fast egen­dom kan talan mot för­säk­rings­gi­va­ren också väc­kas vid dom­sto­len i den ort där ska­dan inträf­fade. Det­samma gäl­ler om både lös och fast egen­dom omfat­tas av samma för­säk­rings­av­tal och har ska­dats genom samma hän­delse.

Arti­kel 10

I fråga om ansvars­för­säk­ring kan, om lagen i dom­stols­sta­ten tillå­ter det, talan mot för­säk­rings­gi­va­ren vidare väc­kas vid den dom­stol där den ska­de­li­dande har väckt talan mot den för­säk­rade.

Bestäm­mel­serna i artik­larna 7, 8 och 9 gäl­ler om den ska­de­li­dande väc­ker talan direkt mot för­säk­rings­gi­va­ren, om sådan direkt talan är tillå­ten.

Om den lag som är tillämp­lig på sådan direkt talan tillå­ter att talan mot för­säk­rings­ta­ga­ren eller den för­säk­rade får prö­vas i samma rät­te­gång, är samma dom­stol behö­rig i för­hål­lande till dessa per­so­ner.

Arti­kel 11

Med undan­tag av de fall som avses i arti­kel 10 tredje styc­ket, får en för­säk­rings­gi­vare väcka talan endast vid dom­sto­larna i den kon­ven­tions­stat där sva­ran­den har hem­vist, vare sig denne är för­säk­rings­ta­gare, för­säk­rad eller för­månsta­gare.

Bestäm­mel­serna i detta avsnitt inskrän­ker inte rät­ten att väcka gen­käro­mål vid den dom­stol där huvud­käro­må­let, enligt bestäm­mel­serna i detta avsnitt, är anhäng­igt.

Arti­kel 1213

Avvi­kel­ser från bestäm­mel­serna i detta avsnitt i ett avtal om dom­stols­be­hö­rig­het gäl­ler endast om avta­let
   1. har ingåtts efter tvis­tens upp­komst, eller
   2. ger för­säk­rings­ta­ga­ren, den för­säk­rade eller en för­månsta­gare rätt att väcka talan vid andra dom­sto­lar än dem som anges i detta avsnitt, eller
   3. har ingåtts mel­lan en för­säk­rings­ta­gare och en för­säk­rings­gi­vare, vilka vid för­säk­ringav­ta­lets ingå­ende hade hem­vist eller sin van­liga vis­tel­se­ort i samma kon­ven­tions­stat, och avta­let inne­bär att dom­sto­larna i den sta­ten skall vara behö­riga även om ska­dan skulle inträffa utom­lands, såvida inte ett sådant avtal stri­der mot lagen i den sta­ten, eller
   4. har ingåtts med en för­säk­rings­ta­gare som inte har hem­vist i någon kon­ven­tions­stat, för­ut­satt att för­säk­ringen inte är obli­ga­to­risk och inte hel­ler avser fast egen­dom i en kon­ven­tions­stat, eller
   5. hän­för sig till ett för­säk­rings­av­tal som omfat­tar en eller flera av de ris­ker som anges i arti­kel 12a.

Arti­kel 12a14

De ris­ker som avses i arti­kel 12.5 är föl­jande:
   1. För­lust av eller skada på
      a) havs­gå­ende far­tyg, anlägg­ningar off­shore eller på fria havet eller luft­far­tyg, där för­lus­ten eller ska­dan har sam­band med deras använd­ning för kom­mer­si­ellt ända­mål,
      b) gods under trans­port, med undan­tag för pas­sa­ge­ra­res res­gods, när trans­por­ten helt eller del­vis sker med sådant far­tyg eller luft­far­tyg.
   2. Ansvar, med undan­tag för fysisk skada på pas­sa­ge­rare eller för­lust av eller skada på deras res­gods,
      a) som är en följd av använd­ningen eller drif­ten av far­tyg, anlägg­ningar eller luft­far­tyg som anges i punkt 1 a, såvida inte lagen i den kon­ven­tions­stat där sådant luft­far­tyg är regi­stre­rat för­bju­der avtal om dom­stols behö­rig­het i fråga om för­säk­ring av sådana ris­ker,
      b) för för­lust eller skada orsa­kad av gods under trans­port enligt punkt 1 b.
   3. Eko­no­misk för­lust som har sam­band med använd­ningen eller drif­ten av far­tyg, anlägg­ningar eller luft­far­tyg enligt punkt 1 a, sär­skilt för­lust av frakt eller befrakt­nings­in­täk­ter.
   4. Varje risk som har sam­band med någon av de ris­ker som avses i punk­terna 1 till 3.

Avsnitt 4 15 Behö­rig­het vid kon­su­mentt­vis­ter

Arti­kel 13

I tvis­ter som gäl­ler avtal som har ingåtts av en per­son för ända­mål som kan anses ligga utan­för hans affärs­verk­sam­het eller yrkes­verk­sam­het, i det föl­jande kal­lad kon­su­men­ten, gäl­ler i fråga om behö­rig­he­ten - om inte annat föl­jer av före­skrif­terna i arti­kel 4 och arti­kel 5.5 - bestäm­mel­serna i detta avsnitt, om det gäl­ler
   1. köp av varor där betal­ningen skall erläg­gas i sär­skilda pos­ter, eller
   2. lån som skall åter­be­ta­las i sär­skilda pos­ter eller någon annan form av kre­dit om lånet eller kre­di­ten var avsedd att finan­si­era köp av varor, eller
   3. andra avtal om leve­rans av varor eller utfö­rande av tjäns­ter, om
      a) avta­let före­gicks av ett sär­skilt anbud rik­tat till kon­su­men­ten i den kon­ven­tions­stat där han har hem­vist, eller annon­se­ring där, och
      b) kon­su­men­ten vid­tog de för avta­lets ingå­ende nöd­vän­diga åtgär­derna i den sta­ten.

Om kon­su­men­tens avtals­part inte har hem­vist i en kon­ven­tions­stat men har en filial, agen­tur eller annan eta­ble­ring i en sådan stat, skall han anses ha hem­vist i den sta­ten såvitt avser tvis­ter som hän­för sig till denna verk­sam­het.

Detta avsnitt skall inte tilläm­pas på trans­portav­tal.

Arti­kel 14

Kon­su­men­ten får väcka talan mot den andra avtals­par­ten antingen vid dom­sto­larna i den kon­ven­tions­stat där denne har hem­vist eller vid dom­sto­larna i den kon­ven­tions­stat där han själv har hem­vist.

Talan mot en kon­su­ment får av den andra avtals­par­ten väc­kas endast vid dom­sto­larna i den kon­ven­tions­stat där kon­su­men­ten har hem­vist.

Dessa bestäm­mel­ser inskrän­ker inte rät­ten att väcka gen­käro­mål vid den dom­stol där huvud­käro­må­let, enligt bestäm­mel­serna i detta avsnitt, är anhäng­igt.

Arti­kel 15

Avvi­kel­ser från bestäm­mel­serna i detta avsnitt i ett avtal om dom­stols behö­rig­het gäl­ler endast om avta­let
   1. har ingåtts efter tvis­tens upp­komst, eller
   2. ger kon­su­men­ten rätt att väcka talan vid andra dom­sto­lar än dem som anges i detta avsnitt, eller
   3. har ingåtts av en kon­su­ment och den­nes avtals­part, vilka vid avta­lets ingå­ende hade hem­vist eller sin van­liga vis­tel­se­ort i samma kon­ven­tions­stat, och avta­let ger dom­sto­larna i den sta­ten behö­rig­het, såvida inte ett sådant avtal stri­der mot lagen i den sta­ten.

Avsnitt 5

Exklu­siv behö­rig­het

Arti­kel 16

Föl­jande dom­sto­lar skall, obe­ro­ende av par­ter­nas hem­vist, ha exklu­siv behö­rig­het
   1. a) om talan avser sak­rätt i fast egen­dom eller nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom, dom­sto­larna i den kon­ven­tions­stat där egen­do­men är belä­gen,
      b) dock skall, om talan avser avtal om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom för till­fäl­ligt pri­vat bruk under en tid av högst sex på varandra föl­jande måna­der, också dom­sto­larna i den kon­ven­tions­stat där sva­ran­den har hem­vist vara behö­riga under för­ut­sätt­ning att äga­ren och nyttjanderättsinnehava-​ren är fysiska per­so­ner och har hem­vist i samma konventions-​stat16,
   2. om talan avser gil­tig­het, ogil­tig­het eller upp­lös­ning av bolag eller andra juri­diska per­so­ner eller beslut av deras organ, dom­sto­larna i den kon­ven­tions­stat där den juri­diska per­so­nen har sitt säte,
   3. om talan avser gil­tig­he­ten av inskriv­ningar i offent­liga regis­ter, dom­sto­larna i den kon­ven­tions­stat där regist­ret förs,
   4. om talan avser regi­stre­ring eller gil­tig­het av patent, varu­mär­ken, möns­ter och lik­nande rät­tig­he­ter för vilka krävs depo­si­tion eller regi­stre­ring, dom­sto­larna i den konventions-​ stat där depo­si­tion eller regi­stre­ring har begärts eller har ägt rum eller - på grund av bestäm­mel­serna i en inter­na­tio­nell kon­ven­tion - anses ha ägt rum,
   5. om talan avser verk­stäl­lig­het av domar, dom­sto­larna i den kon­ven­tions­stat där domen har verk­ställts eller skall verk­stäl­las.

Avsnitt 6 Avtal om dom­stols behö­rig­het

Arti­kel 1717

Om par­terna har träf­fat avtal om att en dom­stol eller dom­sto­larna i en kon­ven­tions­stat skall vara behö­riga att avgöra en redan upp­kom­men tvist eller fram­tida tvis­ter i anled­ning av ett bestämt rätts­för­hål­lande, och minst en av par­terna har hem­vist i en kon­ven­tions­stat, skall endast den dom­sto­len eller dom­sto­larna i den sta­ten vara behö­riga. Ett sådant avtal skall vara antingen
      a) skrift­ligt eller munt­ligt och skrift­li­gen bekräf­tat, eller
      b) i en form som över­ens­stäm­mer med praxis som par­terna har utbil­dat mel­lan sig, eller
      c) i inter­na­tio­nell han­del, i en form som över­ens­stäm­mer med han­dels­bruk eller annan sed­vänja som par­terna kände till eller borde ha känt till och som är all­mänt känd och regel­mäs­sigt iakt­tas av par­ter i avtal av före­lig­gande typ vid det ifrå­ga­va­rande sla­get av han­del.

Om ett sådant avtal har ingåtts mel­lan par­ter av vilka ingen har hem­vist i en kon­ven­tions­stat, är dom­sto­larna i andra kon­ven­tions­sta­ter inte behö­riga att pröva tvis­ten så länge den eller de utvalda dom­sto­larna inte har för­kla­rat sig obe­hö­riga.

Den dom­stol eller de dom­sto­lar i en kon­ven­tions­stat som enligt en hand­ling vari­ge­nom en trust har bil­dats är behö­rig dom­stol, har exklu­siv behö­rig­het vid talan som väcks mot en instif­tare, trus­tee eller insatt för­månsta­gare till en trust, om saken angår för­hål­lan­det mel­lan dessa per­so­ner eller deras rät­tig­he­ter eller skyl­dig­he­ter inom ramen för denna trust.

Avtal om dom­stols behö­rig­het eller mot­sva­rande bestäm­mel­ser i en hand­ling vari­ge­nom en trust har bil­dats har ingen ver­kan om de stri­der mot bestäm­mel­serna i artik­larna 12 eller 15 eller om de dom­sto­lar vil­kas behö­rig­het de ute­slu­ter har exklu­siv behö­rig­het enligt arti­kel 16.

Om ett avtal om dom­stols behö­rig­het har träf­fats till för­mån för endast en av par­terna, behål­ler den par­ten sin rätt att väcka talan vid varje annan dom­stol som är behö­rig enligt denna kon­ven­tion.

I mål om anställ­nings­av­tal är ett avtal om dom­stols behö­rig­het gil­tig endast om det har ingåtts efter tvis­tens upp­komst eller om arbets­ta­ga­ren åbe­ro­par det för att väcka talan vid andra dom­sto­lar än dom­sto­len i den ort där sva­ran­den har hem­vist eller de dom­sto­lar som anges i arti­kel 5.1.

Arti­kel 18

Utö­ver den behö­rig­het som en dom­stol i en kon­ven­tions­stat har enligt andra bestäm­mel­ser i denna kon­ven­tion, är dom­sto­len behö­rig om sva­ran­den går i sva­ro­mål inför denna. Detta gäl­ler dock inte om sva­ran­den gick i sva­ro­mål endast för att bestrida dom­sto­lens behö­rig­het eller om en annan dom­stol har exklu­siv behö­rig­het enligt arti­kel 16.

Avsnitt 7 Pröv­ning av behö­rig­hets­frå­gan och av frå­gan om målet kan tas upp

Arti­kel 19

Om talan som väcks vid en dom­stol i en kon­ven­tions­stat gäl­ler en tvist som huvud­sak­li­gen rör en fråga som en dom­stol i en annan kon­ven­tions­stat är exklu­sivt behö­rig att pröva enligt arti­kel 16, skall dom­sto­len själv­mant för­klara sig obe­hö­rig.

Arti­kel 20

Om talan väcks vid en dom­stol i en kon­ven­tions­stat mot en sva­rande som har hem­vist i en annan kon­ven­tions­stat, och sva­ran­den inte går i sva­ro­mål, skall dom­sto­len själv­mant för­klara sig obe­hö­rig, såvida den inte är behö­rig enligt bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion.

Dom­sto­len skall låta hand­lägg­ningen av målet vila till dess att det har klar­lagts att sva­ran­den har haft möj­lig­het att få del av stäm­nings­an­sö­kan eller mot­sva­rande hand­ling i så god tid att han kun­nat för­be­reda sitt sva­ro­mål eller att alla nöd­vän­diga åtgär­der för detta syfte har vidtagits18.

I stäl­let för bestäm­mel­serna i före­gå­ende stycke gäl­ler bestäm­mel­serna i arti­kel 15 i Haag­kon­ven­tio­nen den 15 novem­ber 1965 om del­giv­ning i utlan­det av hand­lingar i mål och ären­den av civil eller kom­mer­si­ell natur, om stäm­nings­an­sö­kan eller under­rät­telse därom skall över­sän­das till utlan­det i enlig­het med nämnda kon­ven­tion.

Avsnitt 8

Litis­pen­dens och mål som har sam­band med varandra

Arti­kel 2119

Om talan väcks vid dom­sto­lar i olika kon­ven­tions­sta­ter rörande samma sak och målen gäl­ler samma par­ter, skall varje dom­stol utom den vid vil­ken talan först väckts själv­mant låta hand­lägg­ningen av målet vila till dess att det har fast­ställts att den dom­stol vid vil­ken talan först väckts är behö­rig.

När det har fast­ställts att den dom­stol vid vil­ken talan först väckts är behö­rig, skall övriga dom­sto­lar själv­mant avvisa talan till för­mån för den dom­sto­len.

Arti­kel 22

Om käro­mål som har sam­band med varandra är väckta vid dom­sto­lar i olika kon­ven­tions­sta­ter och målen prö­vas i första instans, får varje dom­stol utom den vid vil­ken talan först väckts låta hand­lägg­ningen av målet vila.

Annan dom­stol än den vid vil­ken talan först väckts får också avvisa talan på begä­ran av en av par­terna, om dess lag tillå­ter för­e­ning av mål som har sam­band med varandra och den dom­stol vid vil­ken talan först väckts är behö­rig att pröva båda käromå­len.

Vid tillämp­ningen av denna arti­kel skall käro­må­let anses ha sam­band med varandra om de är så för­e­nade att en gemen­sam hand­lägg­ning och dom är påkal­lad för att und­vika att ofören­liga domar med­de­las som en följd av att käromå­len prö­vas i olika rät­te­gångar.

Arti­kel 23

Om flera dom­sto­lar är exklu­sivt behö­riga, skall varje dom­stol utom den vid vil­ken talan först väckts för­klara sig obe­hö­rig till för­mån för den dom­sto­len.

Avsnitt 9

Inte­ri­mis­tiska åtgär­der, där­ibland säker­hets­åt­gär­der

Arti­kel 24

Inte­ri­mis­tiska åtgär­der, där­ibland säker­hets­åt­gär­der, som kan vid­tas enligt lagen i en kon­ven­tions­stat, får begä­ras hos dom­sto­larna i den sta­ten, även om dom­stol i en annan kon­ven­tions­stat är behö­rig att pröva målet i sak enligt denna kon­ven­tion.


AVDEL­NING III ERKÄN­NANDE OCH VERK­STÄL­LIG­HET

Arti­kel 25

I denna kon­ven­tion för­stås med dom varje avgö­rande som har med­de­lats av dom­stol i en kon­ven­tions­stat oav­sett dess rubri­ce­ring, såsom dom, beslut eller för­ord­nande om verk­stäl­lig­het, lik­som dom­stols­tjäns­te­mans beslut i fråga om rät­te­gångs­kost­na­der.

Avsnitt 1 Erkän­nande

Arti­kel 26

En dom som har med­de­lats i en kon­ven­tions­stat skall erkän­nas i de andra kon­ven­tions­sta­terna utan att något sär­skilt för­fa­rande behö­ver anli­tas.

Om frå­gan om en dom skall erkän­nas eller inte är före­mål för tvist, kan en part, som gör gäl­lande att domen skall erkän­nas, genom att anlita det för­fa­rande som före­skrivs i avsnitt 2 och 3 i denna avdel­ning, få fast­ställt att domen skall erkän­nas.

Om utgången av ett mål som hand­läggs vid en dom­stol i en kon­ven­tions­stat är bero­ende av om en dom skall erkän­nas, är den dom­sto­len behö­rig att pröva frå­gan om erkän­nande.

Arti­kel 27

En dom skall inte erkän­nas
   1. om ett erkän­nande skulle strida mot grun­derna för rätts­ord­ningen ordre pub­lic i den stat där domen görs gäl­lande,
   2. om det är en tredsko­dom eller en annan dom som har med­de­lats mot en ute­bli­ven sva­rande och sva­ran­den inte på rätt sätt har del­gi­vits stäm­nings­an­sö­kan eller mot­sva­rande hand­ling i till­räck­lig tid för att kunna för­be­reda sitt svaro-​mål20,
   3. om domen är ofören­lig med en dom som har med­de­lats i en tvist mel­lan samma par­ter i den stat där domen görs gäl­lande,
   4. om dom­sto­len i ursprungs­sta­ten i sin dom har tagit ställ­ning till en fråga om en fysisk per­sons rätts­liga sta­tus, rättskapa-​ citet eller rätts­hand­lings­för­måga, makars förmögenhetsförhål-​ lan­den, arv eller tes­ta­mente i strid med en inter­na­tio­nellt pri­vaträtts­lig bestäm­melse i den stat där domen görs gäl­lande, såvida inte resul­ta­tet skulle ha bli­vit det­samma om dom­sto­len hade tilläm­pat sist­nämnda stats inter­na­tio­nellt pri­vaträtts­liga bestäm­mel­ser,
   5. om domen är ofören­lig med en dom som tidi­gare har med­de­lats i en icke för­drags­slu­tande stat mel­lan samma par­ter och rörande samma sak, såvida den först med­de­lade domen upp­fyl­ler de nöd­vän­diga vill­ko­ren för erkän­nande i den stat där domen görs gällande21.

Arti­kel 28

En dom skall vidare inte erkän­nas om den stri­der mot bestäm­mel­serna i avsnitt 3, 4 och 5 i avdel­ning II, och inte hel­ler i de fall som avses i arti­kel 59.

Vid den behö­rig­hets­pröv­ning som åsyf­tas i före­gå­ende stycke är den dom­stol eller myn­dig­het som prö­var frå­gan om erkän­nande bun­den av de fak­tiska omstän­dig­he­ter som dom­sto­len i ursprungs­sta­ten har grun­dat sin behö­rig­het på.

Dom­sto­lens behö­rig­het i ursprungs­sta­ten får inte omprö­vas på andra grun­der än som avses i första styc­ket; behö­rig­hets­reg­lerna omfat­tas inte av de i arti­kel 27.1 åsyf­tade grun­derna för rätts­ord­ningen.

Arti­kel 29

En utländsk dom får ald­rig omprö­vas i sak.

Arti­kel 30

Om det vid dom­stol i en kon­ven­tions­stat görs gäl­lande att en dom som har med­de­lats i en annan kon­ven­tions­stat skall erkän­nas, får dom­sto­len låta hand­lägg­ningen av målet vila om änd­ring i domen har sökts genom anli­tande av ordi­nära rätts­me­del.

Om det vid dom­stol i en kon­ven­tions­stat görs gäl­lande att en dom som har med­de­lats i Irland eller För­e­nade kung­a­ri­ket skall erkän­nas, får dom­sto­len låta hand­lägg­ningen av målet vila om verk­stäl­lig­het av domen har upp­skju­tits i ursprungs­sta­ten på grund av att änd­ring i domen har sökts22.

Avsnitt 2 Verk­stäl­lig­het

Arti­kel 31

En dom som har med­de­lats i en kon­ven­tions­stat och som är verk­ställ­bar i den sta­ten skall verk­stäl­las i en annan kon­ven­tions­stat sedan domen, på ansö­kan av part, har för­kla­rats vara verk­ställ­bar där23.

I För­e­nade kung­a­ri­ket skall sådana domar dock verk­stäl­las i Eng­land och Wales, i Skott­land eller i Nor­dir­land sedan domen, på ansö­kan av part, har regi­stre­rats för verk­stäl­lig­het i den delen av För­e­nade kungariket24.

Arti­kel 32
   1. Ansö­kan skall göras
   - i Bel­gien, vid tri­bu­nal de première instance eller recht­bank van eerste aan­leg,
   - i Dan­mark, vid byret25,
   - i För­bunds­re­pu­bli­ken Tyskland, hos ord­fö­ran­den i en avdel­ning av Land­ge­richt,
   - i Gre­kland, vid ((((((((( (((((((((((,
   - i Spa­nien, vid Juzgado de Pri­mera Instan­cia,
   - i Frank­rike, hos ord­fö­ran­den i tri­bu­nal de grande instance,
   - i Irland, vid High Court,
   - i Ita­lien, vid corte d'appello,
   - i Lux­em­burg, hos ord­fö­ran­den i tri­bu­nal d'arron­dis­se­ment,
   - i Öster­rike, vid Bezirks­ge­richt
   - i Neder­län­derna, hos ord­fö­ran­den i arron­dis­se­mentsrecht­bank,
   - i Por­tu­gal, vid Tri­bu­nal Judi­cal de Círculo,
   - i Fin­land, vid tings­rätt/ käräjäo­i­keus,
   - i Sve­rige, vid Svea hov­rätt,
   - i För­e­nade kung­a­ri­ket,
      a) i Eng­land och Wales, vid High Court of Justice eller, i fråga om domar om under­hålls­skyl­dig­het, vid Magi­stra­tes' Court genom för­med­ling av Secre­tary of State,
      b) i Skott­land, vid Court of Ses­sion eller, i fråga om domar om under­hålls­skyl­dig­het, vid She­riff Court genom för­med­ling av Secre­tary of State,
      c) i Nor­dir­land, vid High Court of Justice eller, i fråga om domar om under­håll­skyl­dig­het, vid Magi­stra­tes' Court genom för­med­ling av Secre­tary of State26.
   2. Den lokala behö­rig­he­ten skall bestäm­mas efter mot­par­tens hem­vist. Om denna inte har hem­vist i den stat där verk­stäl­lig­het begärs, skall behö­rig­he­ten bestäm­mas efter den plats där verk­stäl­lig­het skall ske.

Arti­kel 33

För­fa­ran­det vid ansö­kan om verk­stäl­lig­het regle­ras av lagen i den stat där verk­stäl­lig­het begärs.

Sökan­den skall uppge en del­giv­nings­a­dress inom den dom­stols dom­krets där ansök­ningen görs. Om lagen i den sta­ten inte före­skri­ver att en sådan adress skall anges, skall sökan­den i stäl­let utse ett ombud i saken.

De hand­lingar som anges i artik­larna 46 och 47 skall bifo­gas ansö­kan.

Arti­kel 34

Den dom­stol som prö­var ansök­ningen skall avgöra frå­gan sna­rast; i detta skede av för­fa­ran­det skall mot­par­ten inte ges till­fälle att yttra sig över ansö­kan.

Ansök­ningen får avslås endast på någon av de i artik­larna 27 och 28 angivna grun­derna.

Den utländska domen får ald­rig omprö­vas i sak.

Arti­kel 35

En behö­rig dom­stols­tjäns­te­man skall sna­rast, på det sätt som före­skrivs i verk­stäl­lig­hets­sta­ten, under­rätta sökan­den om det avgö­rande som har med­de­lats med anled­ning av ansök­ningen.

Arti­kel 36

Om verk­stäl­lig­het med­ges, kan mot­par­ten söka änd­ring av avgö­ran­det inom en månad från det att han del­gavs detta.

Om änd­rings­sö­kan­den har hem­vist i annan kon­ven­tions­stat än den där avgö­ran­det att medge verk­stäl­lig­het med­de­la­des, skall fris­ten för att söka änd­ring vara två måna­der och löpa från den dag då beslu­tet del­gavs honom, antingen per­son­li­gen eller i hans bostad. Fris­ten får inte för­längas på grund av långt avstånd.

Arti­kel 3727
   1. Ansö­kan om änd­ring av ett avgö­rande som med­ger verk­stäl­lig­het skall göras enligt de bestäm­mel­ser som gäl­ler för kont­ra­dik­to­risk tvis­te­måls­pro­cess.
   - i Bel­gien, vid tri­bu­nal de première instance eller recht­bank van eerste aan­leg,
   - i Dan­mark, vid lands­ret,
   - i För­bunds­re­pu­bli­ken Tyskland, vid Ober­lan­des­ge­richt,
   - i Gre­kland, vid (((((((,
   - i Spa­nien, vid Auden­cia Pro­vin­cial,
   - i Frank­rike, vid cour d'appel,
   - i Irland, vid High Court,
   - i Ita­lien, vid corte d'appello,
   - i Lux­em­burg, vid Cour supérieure de justice i dess sam­man­sätt­ning som över­in­stans i civil­mål,
   - i Öster­rike, vid Bezirks­ge­richt,
   - i Neder­län­derna, vid arron­dis­se­mentsrecht­bank,
   - i Por­tu­gal, vid Tri­bu­nal de Relação,
   - i Fin­land, vid hov­rätt/ hovio­i­keus,
   - i Sve­rige, vid Svea hov­rätt,
   - i För­e­nade kung­a­ri­ket,
      a) i Eng­land och Wales, vid High Court of Justice eller, i fråga om domar om under­hålls­skyl­dig­het, vid Magi­stra­tes' Court,
      b) i Skott­land, vid Court of Ses­sion eller, i fråga om domar om under­hålls­skyl­dig­het, vid She­riff Court,
      c) i Nor­dir­land, vid High Court of Justice eller, i fråga om domar om under­hålls­skyl­dig­het, vid Magi­stra­tes' Court.
   2. Mot de avgö­rande som med­de­las med anled­ning av att änd­ring har sökts får talan endast föras
   - i Bel­gien, Gre­kland, Spa­nien, Frank­rike, Ita­lien, Lux­em­burg och Neder­län­derna genom kas­sa­tions­be­svär,
   - i Dan­mark, genom över­kla­gande till højes­te­ret efter till­stånd från justi­ti­e­mi­nis­tern,
   - i För­bunds­re­pu­bli­ken Tyskland, genom Rechts­be­schwerde,
   - i Öster­rike, vid över­kla­gande (Rekurs­ver­fa­h­ren), genom Revi­sions­re­kurs och, vid oppo­si­tion (Wider­spruchs­ver­fa­h­ren), genom Beru­fung med möj­lig­het till Revi­sion,
   - i Irland, genom över­kla­gande av en rätts­fråga till Supreme Court,
   - i Por­tu­gal, genom över­kla­gande av en rätts­fråga,
   - i Fin­land, genom besvär hos högsta dom­sto­len/ kor­kein oikeus,
   - i Sve­rige, genom över­kla­gande till Högsta dom­sto­len,
i För­e­nade kung­a­ri­ket genom ett över­kla­gande som avser en rätts­fråga.

Arti­kel 38

Den dom­stol som hand­läg­ger verk­stäl­lig­hets­frå­gan efter det att änd­ring har sökts enligt arti­kel 37 första styc­ket, får på begä­ran av kla­gan­den låta hand­lägg­ningen av målet vila, om talan mot domen har förts genom anli­tande av ordi­nära rätts­me­del i ursprungs­sta­ten eller om fris­ten för sådan talan ännu inte har löpt ut; i sist­nämnda fall får dom­sto­len bestämma en tid inom vil­ken en sådan talan skall föras.

Om domen med­de­la­des i Irland eller i För­e­nade kung­a­ri­ket skall varje form av över­kla­gande som står till buds i ursprungs­sta­ten anses som en sådan talan mot domen med anli­tande av ordi­nära rätts­me­del som avses i första stycket28.

Dom­sto­len kan också göra verk­stäl­lig­he­ten bero­ende av att det ställs sådan säker­het som dom­sto­len bestäm­mer.

Arti­kel 39

Så länge den i arti­kel 36 angivna fris­ten för att söka änd­ring inte har löpt ut och intill dess att beslut har med­de­lats med anled­ning av att änd­ring sökts, får inga andra åtgär­der för verk­stäl­lig­het än säker­hets­åt­gär­der vid­tas mot gäl­de­nä­rens egen­dom.

Ett avgö­rande som med­ger verk­stäl­lig­het med­för att sådana säker­hets­åt­gär­der får vid­tas.

Arti­kel 40
   1. Om en ansö­kan om verk­stäl­lig­het avslås, kan sökan­den ansöka om änd­ring av avgö­ran­det
   - i Bel­gien vid cour d'appel eller hof van beroep,
   - i Dan­mark, vid lands­ret,
   - i För­bunds­re­pu­bli­ken Tyskland, vid Ober­lan­des­ge­richt,
   - i Gre­kland, vid (((((((,
   - i Spa­nien, vid Audi­en­cia Pro­vin­cial,
   - i Frank­rike, vid cour d'appel,
   - i Irland, vid High Court,
   - i Ita­lien, vid corte d'appello,
   - i Lux­em­burg, vid cour supérieure de justice i dess sam­man­sätt­ning som över­in­stans i civil­mål,
   - i Öster­rike, vid Bezirks­ge­richt,
   - i Neder­län­derna, vid gerechts­hof,
   - i Por­tu­gal, vid Tri­bu­nal da Relação,
   - i Fin­land, vid hov­rätt/hovio­i­keus,
   - i Sve­rige, vid Svea hov­rätt,
   - i För­e­nade kung­a­ri­ket,
      a) i Eng­land och Wales, vid High Court of Justice eller, i fråga om domar om under­hålls­skyl­dig­het, vid Magi­stra­tes' Court,
      b) i Skott­land, vid Court of Ses­sion eller, i fråga om domar om under­hålls­skyl­dig­het vid She­riff Court,
      c) i Nor­dir­land, vid High Court of Justice eller, i fråga om domar om under­hålls­skyl­dig­het, vid Magi­stra­tes' Court29.
   2. Den dom­stol som hand­läg­ger frå­gan om verk­stäl­lig­het efter det att änd­ring har sökts skall höra mot­par­ten. Om denne under­lå­ter att för­klara sig skall bestäm­mel­serna i arti­kel 20 andra och tredje styc­kena tilläm­pas även om han inte har hem­vist i en kon­ven­tions­stat.

Arti­kel 4130

Mot det avgö­rande som med­de­las med anled­ning av att sådan änd­ring som avses i arti­kel 40 har sökts får talan endast föras
   - i Bel­gien, Gre­kland, Spa­nien, Frank­rike, Ita­lien, Lux­em­burg och Neder­län­derna, genom kas­sa­tions­be­svär,
   - i Dan­mark, genom besvär till højes­te­ret efter till­stånd från justi­ti­e­mi­nis­tern,
   - i För­bunds­re­pu­bli­ken Tyskland, genom Rechts­be­schwerde,
   - i Irland, genom över­kla­gande av en rätts­fråga till Supreme Court,
   - i Öster­rike, genom Revi­sions­re­kurs,
   - i Por­tu­gal, genom över­kla­gande av en rätts­fråga,
   - i Fin­land, genom besvär hos högsta dom­sto­len/ kor­kein oikeus,
   - i Sve­rige, genom över­kla­gande till Högsta dom­sto­len,
   - i För­e­nade kung­a­ri­ket, genom ett över­kla­gande som avser en rätts­fråga.

Arti­kel 42

Om en utländsk dom omfat­tar flera yrkan­den och verk­stäl­lig­het inte kan med­ges för domen i dess hel­het, skall dom­sto­len medge verk­stäl­lig­het beträf­fande ett eller flera av dem.

Sökan­den kan begära att domen verk­ställs del­vis.

Arti­kel 43

En utländsk dom vari­ge­nom någon för­plik­tas att betala vite är verk­ställ­bar i verk­stäl­lig­hets­sta­ten endast om vitets belopp slut­ligt har fast­ställts av dom­stol i ursprungs­sta­ten.

Arti­kel 4431

Om sökan­den i ursprungs­sta­ten helt eller del­vis hade rätts­hjälp eller var befriad från kost­na­der och avgif­ter, skall han vid det för­fa­rande som avses i artik­larna 32 till 35 vara berät­ti­gad till rätts­hjälp eller kostnads-​ och avgifts­be­fri­else i största möj­liga utsträck­ning enligt lagen i verk­stäl­lig­hets­sta­ten.

En sökande som begär verk­stäl­lig­het av ett avgö­rande om under­hålls­skyl­dig­het, som har med­de­lats av en admi­nist­ra­tiv myn­dig­het i Dan­mark, kan i verk­stäl­lig­hets­sta­ten erhålla de för­må­ner som anges i första styc­ket, om han före­ter ett intyg från det danska justi­ti­e­mins­te­riet som bekräf­tar att han upp­fyl­ler de eko­no­miska vill­kor som gäl­ler för erhål­lande av rätts­hjälp, helt eller del­vis, eller befri­else från kost­na­der och avgif­ter.

Arti­kel 45

Ingen säker­het, bor­gen eller depo­si­tion, oav­sett dess benäm­ning, får krä­vas av den som i en kon­ven­tions­stat, begär verk­stäl­lig­het av en dom som har med­de­lats i en annan kon­ven­tions­stat, på den grun­den att han är utländsk med­bor­gare eller inte har sin hem­vist eller vis­tel­se­ort i verk­stäl­lig­hets­sta­ten.

Avsnitt 3 Gemen­samma bestäm­mel­ser

Arti­kel 46

Den part som gör gäl­lande att en dom skall erkän­nas eller ansö­ker om verk­stäl­lig­het av en dom skall ge in
   1. en kopia av domen som upp­fyl­ler de vill­kor som är nöd­vän­diga för att dess äkt­het skall kunna fast­stäl­las,
   2. när det rör sig om en tredsko­dom eller annan dom som har med­de­lats mot en ute­bli­ven sva­rande, ori­gi­na­let eller en bestyrkt kopia av den hand­ling som visar att stäm­nings­an­sö­kan eller mot­sva­rande hand­ling har del­gi­vits den ute­blivna parten32.

Arti­kel 47

Den part som ansö­ker om verk­stäl­lig­het skall också ge in
   1. hand­lingar som visar att domen är verk­ställ­bar enligt lagen i ursprungs­sta­ten och att den har del­gi­vits,
   2. i före­kom­mande fall, hand­lingar som visar att sökan­den åtnjöt rätts­hjälp i ursprungs­sta­ten.

Arti­kel 48

Om de i arti­kel 46.2 och arti­kel 47.2 angivna hand­ling­arna inte har ingi­vits, kan dom­sto­len bestämma en tid inom vil­ken de skall inges, godta lik­vär­diga hand­lingar eller, om till­gäng­liga upp­gif­ter kan anses till­räck­liga, befria sökan­den från skyl­dig­he­ten att ge in dem.

Om dom­sto­len begär det, skall en över­sätt­ning av hand­ling­arna ges in; över­sätt­ningen skall vara bestyrkt av en per­son som är behö­rig där­till i någon av kon­ven­tions­sta­terna.

Arti­kel 49

Ingen lega­li­se­ring eller annat lik­nande för­fa­rande får krä­vas i fråga om de hand­lingar som anges i artik­larna 46 och 47 och i arti­kel 48, andra styc­ket eller i fråga om full­makt för ombud i saken.


AVDEL­NING IV OFFI­CI­ELLA HAND­LINGAR (ACTES AUTHEN­TI­QUES) OCH INFÖR DOM­STOL INGÅNGNA FÖR­LIK­NINGAR

Arti­kel 50

En hand­ling som har upp­rät­tats eller regi­stre­rats som en offi­ci­ell hand­ling (acte authen­ti­que) och som är verk­ställ­bar i en kon­ven­tions­stat skall på ansö­kan för­kla­ras vara verk­ställ­bar i en annan kon­ven­tions­stat i enlig­het med det i arti­kel 31 och föl­jande artik­lar före­skrivna för­fa­ran­det. Fram­ställ­ningen får avslås endast om verk­stäl­lig­het av den offi­ci­ella hand­lingen stri­der mot grun­derna för rätts­ord­ningen (ordre pub­lic) i verkställighetsstaten33.

Den ingivna hand­lingen måste upp­fylla de vill­kor som är nöd­vän­diga för att den skall kunna god­tas som en offi­ci­ell hand­ling i ursprungs­sta­ten.

Bestäm­mel­serna i avdel­ning III avsnitt 3 gäl­ler i tillämp­liga delar.

Arti­kel 51

En för­lik­ning som har ingåtts inför dom­stol i ett pågående mål och som är verk­ställ­bar i den stat där för­lik­ningen ingicks är verk­ställ­bar i verk­stäl­lig­hets­sta­ten under samma för­ut­sätt­ningar som offi­ci­ella hand­lingar (actes authen­ti­ques).


AVDEL­NING V ALL­MÄNNA BESTÄM­MEL­SER

Arti­kel 52

Vid avgö­ran­det av frå­gan om en part har hem­vist i den kon­ven­tions­stat där talan är väckt skall dom­sto­len tillämpa sin egen lag.

Om en part inte har hem­vist i den stat där målet är anhäng­igt skall dom­sto­len, vid avgö­ran­det av frå­gan om par­ten har hem­vist i en annan kon­ven­tions­stat, tillämpa den sta­tens lag.

. . . 34

Arti­kel 53

Vid tillämp­ningen av denna kon­ven­tion skall ett bolags eller annan juri­disk per­sons säte anses vara dess hem­vist. För att bestämma var detta säte är belä­get skall dom­sto­len dock tillämpa sin egen inter­na­tio­nella pri­vaträtt.

För att bestämma om en trust har säte i den kon­ven­tions­stat där målet är anhäng­igt skall dom­sto­len tillämpa sin egen inter­na­tio­nella privaträtt35.


AVDEL­NING VI ÖVERGÅNGS-​BESTÄMMELSER

Arti­kel 5436

Bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion skall tilläm­pas endast på rätts­liga för­fa­ran­den som har inletts och på offi­ci­ella hand­lingar som har upp­rät­tats eller regi­stre­rats efter kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande i ursprungs­sta­ten och, i fråga om erkän­nande eller verk­stäl­lig­het av en dom eller en offi­ci­ell hand­ling, i den stat som ansö­kan rik­tar sig till.

Domar som har med­de­lats i ursprungs­sta­ten, efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande mel­lan ursprungs­sta­ten och den stat som ansö­kan rik­tar sig till, i mål och ären­den som har anhäng­ig­gjorts före den dagen, skall dock erkän­nas och verk­stäl­las i den stat som ansö­kan rik­tar sig till enligt bestäm­mel­serna i avdel­ning III, om dom­sto­len har grun­dat sin behö­rig­het på bestäm­mel­ser som över­ens­stäm­mer antingen med de bestäm­mel­ser som anges i avdel­ning II i denna kon­ven­tion eller med bestäm­mel­ser i en kon­ven­tion som gällde mel­lan ursprungs­sta­ten och den stat som ansö­kan rik­tar sig till vid tiden för målets eller ären­dets anhängiggörande37.

Om par­terna i en avtals­tvist skrift­li­gen har kom­mit över­ens om - beträf­fande Irland före den 1 juni 1988 och beträf­fande För­e­nade kung­a­ri­ket före den 1 janu­ari 1987 - att den på avta­let tillämp­liga lagen skall vara irländsk lag eller lagen i en del av För­e­nade kung­a­ri­ket, skall dom­sto­larna i Irland och i den delen av För­e­nade kung­a­ri­ket behålla sin behö­rig­het att pröva tvisten38.

Arti­kel 54a39

Under en tid av tre år räk­nat från den 1 novem­ber 1986 för Dan­mark och från den 1 juni 1988 för Irland skall i sjö­rätts­mål behö­rig­he­ten i dessa sta­ter bestäm­mas inte endast enligt bestäm­mel­serna i avdel­ning II utan även enligt de nedan i punk­terna 1 till 6 angivna bestäm­mel­serna. Dessa bestäm­mel­ser upp­hör dock att gälla för ifrå­ga­va­rande stat när den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen om kvar­stad och lik­nande säker­hets­åt­gär­der (arrest) i havs­gå­ende far­tyg, som under­teck­na­des i Brys­sel den 10 maj 1952, trä­der i kraft i för­hål­lande till den sta­ten.
   1. Mot den som har hem­vist i en kon­ven­tions­stat kan i fråga om sjö­ford­ringar talan väc­kas vid dom­sto­larna i en av de ovan nänmda sta­terna om det far­tyg som ford­ran hän­för sig till, eller annat av honom ägt far­tyg, har bli­vit före­mål för kvar­stad eller lik­nande säker­hets­åt­gärd (arrest) vid ett rätts­ligt för­fa­rande inom den senare sta­tens ter­ri­to­rium för att säker­ställa kra­vet, eller kunde ha bli­vit före­mål för sådan säker­hets­åt­gärd om inte bor­gen eller annan säker­het hade ställts och
      a) käran­den, har hem­vist i denna stat, eller
      b) ford­ringen har upp­kom­mit i denna stat, eller
      c) ford­ringen har upp­kom­mit under den resa vid vil­ken säker­hets­åt­gär­den har, eller kunde ha, vid­ta­gits, eller
      d) ford­ringen grun­dar sig på en sam­man­stöt­ning eller skada orsa­kad av ett far­tyg på ett annat eller på gods eller per­so­ner ombord på något av far­ty­gen, som beror antingen på verk­ställd eller under­lå­ten manö­ver eller under­lå­ten­het att iaktta gäl­lande före­skrif­ter, eller
      e) ford­ringen avser bärg­ning, eller
      f) panträtt på grund av inteck­ning eller annan på avtal grun­dad panträtt till säker­het för ford­ringen gäl­ler i det far­tyg som är före­mål för kvar­stad eller lik­nande säker­hets­åt­gärd (arrest).
   2. Kvar­stad eller lik­nande säker­hets­åt­gärd (arrest) kan erhål­las såväl i det far­tyg som sjö­ford­ringen hän­för sig till som i annat far­tyg ägt av den per­son som vid tiden för ford­ring­ens upp­komst var ägare till det först­nämnda far­ty­get. I fråga om sådana ford­ringar som anges i punkt 5 o, p eller q i denna arti­kel får dock endast det far­tyg som sjö­ford­ringen hän­för sig till tas i anspråk.
   3. Far­tyg skall anses till­höra samma ägare när alla ande­lar däri ägs av samma per­son eller per­so­ner.
   4. Om, vid skepps­lega (demise char­ter), befrak­ta­ren ensam är ansva­rig för en sjö­ford­ran som hän­för sig till far­ty­get, kan kvar­stad eller lik­nande säker­hets­åt­gärd (arrest) erhål­las för ford­ringen i detta far­tyg eller i annat far­tyg som ägs av befrak­ta­ren men inte i något annat far­tyg som till­hör äga­ren.
Denna bestäm­melse gäl­ler även i andra fall då någon annan än ett far­tygs ägare är ansva­rig för en sjö­ford­ran.
   5. Uttryc­ket sjö­ford­ran inne­bär en ford­ran som stö­der sig på en eller flera av föl­jande grun­der:
      a) Skada orsa­kad av ett far­tyg genom sam­man­stöt­ning eller på annat sätt.
      b) Döds­fall eller per­son­skada som orsa­kats av ett far­tyg eller som inträf­fat i sam­band med drif­ten av ett far­tyg.
      c) Bärg­ning.
      d) Avtal som rör far­tygs använd­ning eller för­hyr­ning på grund­val av cer­te­parti eller annat.
      e) Avtal som rör trans­port av gods med ett far­tyg på grund­val av cer­te­parti, konos­se­ment eller annat.
      f) För­lust av eller skada på gods inklu­sive res­gods under trans­port med far­tyg.
      g) Gemen­samt haveri.
      h) Bod­meri.
      i) Bog­se­ring.
      j) Lots­ning.
      k) Leve­rans av varor eller mate­rial för far­tygs drift eller under­håll, obe­ro­ende av leve­ran­sor­ten.
      l) Bygg­nad eller repa­ra­tion av eller utrust­ning till ett far­tyg eller kost­na­der för dock­ning.
      m) Befäl­ha­vares, befäls och besätt­nings löner.
      n) Befäl­ha­vares utlägg, inklu­sive utlägg som gjorts av avlas­tare, befrak­tare eller agen­ter för far­ty­gets eller dess äga­res räk­ning.
      o) Tvist om ägan­de­rät­ten till ett far­tyg.
      p) Tvist mel­lan delä­gare till ett far­tyg om ägan­de­rät­ten eller besitt­ningen till far­ty­get eller drif­ten av eller intäk­terna från detta.
      q) Panträtt på grund av inteck­ning eller annan på avtal grun­dad panträtt i far­tyg.
   6. I Dan­mark skall, i fråga om sjö­ford­ringar som behand­las i punkt 5 o och p i denna arti­kel, uttryc­ket arrest anses omfatta också for­bud när detta, enligt para­gra­ferna 646 till 653 i lov om ret­tens pleje, är det enda tillåtna för­fa­ran­det i fråga om sådan ford­ran.


AVDEL­NING VII FÖR­HÅL­LAN­DET TILL ANDRA KON­VEN­TIO­NER

Arti­kel 55

Med de begräns­ningar som föl­jer av arti­kel 54 andra styc­ket och arti­kel 56 skall denna kon­ven­tion, för de sta­ter som har till­trätt den, ersätta föl­jande kon­ven­tio­ner som ingåtts mel­lan två eller flera av dem:
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Bel­gien och Frank­rike om dom­stols behö­rig­het samt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar, skil­je­do­mar och offi­ci­ella hand­lingar, under­teck­nad i Paris den 8 juli 1899.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Bel­gien och Neder­län­derna om dom­stols behö­rig­het, om kon­kurs, samt om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar, skil­je­do­mar och offi­ci­ella hand­lingar, under­teck­nad i Brys­sel den 28 mars 1925.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Frank­rike och Ita­lien om verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Rom den 3 juni 1930.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och Frank­rike om ömse­si­dig verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, med pro­to­koll, under­teck­nad i Paris den 18 janu­ari 193440.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och Konung­a­ri­ket Bel­gien om ömse­si­dig verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, med pro­to­koll, under­teck­nad i Brys­sel den 2 maj 193440.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Tyskland och Ita­lien om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Rom den 9 mars 1936.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Bel­gien och Öster­rike om ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar och offi­ci­ella hand­lingar angå­ende under­hålls­skyl­dig­het under­teck­nad i Wien den 25 okto­ber 195741.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan För­bunds­re­pu­bli­ken Tyskland och Konung­a­ri­ket Bel­gien om ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het på pri­vaträt­tens område av domar, skil­je­do­mar och offi­ci­ella hand­lingar, under­teck­nad i Bonn den 30 juni 1958.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Konung­a­ri­ket Neder­län­derna och Ita­li­enska repu­bli­ken om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Rom den 17 april 1959.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Tyskland och Öster­rike om ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar, för­lik­ningar och offi­ci­ella hand­lingar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Wien den 6 juni 195942.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Bel­gien och Öster­rike om ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar, skil­je­do­mar och offi­ci­ella hand­lingar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Wien den 16 juni 195942.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och Förbundsrepu-​ bli­ken Tyskland om ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Bonn den 14 juli 196043.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och Öster­rike med bestäm­mel­ser om ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Wien den 14 juli 1961 med änd­rings­pro­to­koll under­teck­nat i Lon­don den 6 mars 197042.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Konung­a­ri­ket Gre­kland och Förbunds-​ repu­bli­ken Tyskland om ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar, för­lik­ningar och offi­ci­ella hand­lingar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Aten den 4 novem­ber 196144.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Konung­a­ri­ket Bel­gien och Repu­bli­ken Ita­lien om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar och andra exe­ku­tions­tit­lar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Rom den 6 april 1962.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Konung­a­ri­ket Neder­län­derna och För­bunds­re­pu­bli­ken Tyskland om ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar och andra exe­ku­tions­tit­lar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Haag den 30 augusti 1962.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Neder­län­derna och Öster­rike om ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar och offi­ci­ella hand­lingar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Haag den 6 feb­ru­ari 196342.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Frank­rike och Öster­rike om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar och offi­ci­ella hand­lingar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Wien den 15 juli 196645.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och Repu­bli­ken Ita­lien om ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Rom den 7 feb­ru­ari 1964, med tilläggs­pro­to­koll under­teck­nat i Rom den 14 juli 197046.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och Konung­a­ri­ket Neder­län­derna om ömse­si­digt erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Haag den 17 novem­ber 196746.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Spa­nien och Frank­rike om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar och skil­je­do­mar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Paris den 28 maj 196945.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Lux­em­burg och Öster­rike om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar och offi­ci­ella hand­lingar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Lux­em­burg den 29 juli 197147.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Ita­lien och Öster­rike om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar, för­lik­ningar och offi­ci­ella hand­lingar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Rom den 16 novem­ber 197147.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Spa­nien och Ita­lien om rätts­hjälp och om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Madrid den 22 maj 197345.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Dan­mark, Fin­land, Island, Norge och Sve­rige om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Köpen­hamn den 11 okto­ber 197747.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Öster­rike och Sve­rige om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av civil­do­mar, under­teck­nad i Stock­holm den 16 sep­tem­ber 198247.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Spa­nien och För­bunds­re­pu­bli­ken Tyskland om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar, för­lik­ningar och verk­ställ­bara offi­ci­ella hand­lingar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Bonn den 14 novem­ber 198345.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Öster­rike och Spa­nien om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar, för­lik­ningar och verk­ställ­bara offi­ci­ella hand­lingar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Wien den 17 feb­ru­ari 198447.
   - Kon­ven­tio­nen mel­lan Fin­land och Öster­rike om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av civil­do­mar, under­teck­nad i Wien den 17 novem­ber 198647,
samt, om det är i kraft,
för­dra­get mel­lan Bel­gien, Neder­län­derna och Lux­em­burg om dom­stols behö­rig­het, om kon­kurs, om gil­tig­het och verk­stäl­lig­het av domar, skil­je­do­mar och offi­ci­ella hand­lingar, under­teck­nat i Brys­sel den 24 novem­ber 1961.

Arti­kel 56

Det för­drag och de kon­ven­tio­ner som anges i arti­kel 55 skall fort­sätta att gälla på områ­den där denna kon­ven­tion inte är tillämp­lig.

De skall fort­sätta att gälla beträf­fande domar som har med­de­lats och hand­lingar som har upp­rät­tats eller regi­stre­rats som offi­ci­ella hand­lingar före denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande.

Arti­kel 57
   1. Denna kon­ven­tion skall inte inverka på kon­ven­tio­ner som kon­ven­tions­sta­terna har till­trätt eller kom­mer att till­träda och som på sär­skilda områ­den regle­rar dom­sto­lars behö­rig­het eller erkän­nande eller verk­stäl­lig­het av domar48.
   2. För att säker­ställa en enhet­lig tolk­ning skall punkt 1 tilläm­pas enligt föl­jande:
      a) Denna kon­ven­tion skall inte utgöra hin­der för en dom­stol i en kon­ven­tions­stat som har till­trätt en kon­ven­tion som regle­rar ett sär­skilt område att för­klara sig behö­rig i enlig­het med den kon­ven­tio­nen, även om sva­ran­den har hem­vist i en kon­ven­tions­stat som inte har till­trätt ifrå­ga­va­rande kon­ven­tion. Den dom­stol som hand­läg­ger målet skall dock all­tid tillämpa arti­kel 20 i denna kon­ven­tion.
      b) Domar som har med­de­lats av en dom­stol i en kon­ven­tions­stat med tillämp­ning av behö­rig­hets­reg­ler i en kon­ven­tion som regle­rar ett sär­skilt område skall erkän­nas och verk­stäl­las i de andra kon­ven­tions­sta­terna i enlig­het med bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion.

Om det i en kon­ven­tion som regle­rar ett sär­skilt område och som har till­trätts såväl av ursprungs­sta­ten som av den stat som ansö­kan rik­tas till, anges för­ut­sätt­ningar för erkän­nande eller verk­stäl­lig­het av domar, skall dessa för­ut­sätt­ningar gälla.
Bestäm­mel­serna i denne kon­ven­tion om för­fa­ran­det vid erkän­nande och verk­stäl­lig­het kan dock all­tid tillämpas49.
   3. Denna kon­ven­tion skall inte påverka tillämp­ningen av de bestäm­mel­ser som, på sär­skilda områ­den, regle­rar dom­stols behö­rig­het eller erkän­nande eller verk­stäl­lig­het av domar som finns intagna i, eller kom­mer att tas in i rätts­ak­ter antagna av Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas insti­tu­tio­ner eller i natio­nell lag­stift­ning som har­mo­ni­se­rats för att genom­föra sådana rättsakter50.

Arti­kel 5851

Till dess kon­ven­tio­nen om dom­stols behö­rig­het och om verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Lugano den 16 sep­tem­ber 1988, bör­jar gälla för Frank­rike och Schweiz skall denna kon­ven­tion inte påverka de rät­tig­he­ter som schwei­ziska med­bor­gare har genom kon­ven­tio­nen mel­lan Frank­rike och Schweiz om dom­stols behö­rig­het och verk­stäl­lig­het av civil­do­mar, under­teck­nad i Paris den 15 juni 1869.

Arti­kel 59

Denna kon­ven­tion skall inte utgöra hin­der för en kon­ven­tions­stat att i för­hål­lande till en tredje stat, i en kon­ven­tion om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar, för­plikta sig att inte erkänna domar som har med­de­lats i andra kon­ven­tions­sta­ter mot sva­rande som har hem­vist eller sin van­liga vis­tel­se­ort i denna tredje stat när domen, i fall som avses i arti­kel 4, kun­nat med­de­las endast med stöd av en behö­rig­hets­re­gel som anges i arti­kel 3, andra styc­ket.

En kon­ven­tions­stat får dock inte i för­hål­lande till en tredje stat för­plikta sig att inte erkänna en dom som har med­de­lats i en annan kon­ven­tions­stat av en dom­stol som har grun­dat sin behö­rig­het på att sva­ran­den har egen­dom i den sta­ten eller att käran­den har erhål­lit kvar­stad eller lik­nande säker­hets­åt­gärd i egen­dom som finns där, om
   1. talan avser ägan­de­rätt till egen­do­men eller rätt att inneha denna, syf­tar till att erhålla rätt att för­foga över den, eller avser annan tvist som har sam­band med egen­do­men, eller
   2. egen­do­men utgör säker­het för den ford­ran som är före­mål för rättegången52.


AVDEL­NING VIII

SLUT-

BESTÄM­MEL­SER

Arti­kel 60

. . . 53

Arti­kel 6154

Denna kon­ven­tion skall rati­fi­ce­ras av sig­na­tär­sta­terna.
Rati­fi­ka­tions­in­stru­men­ten skall depo­ne­ras hos gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd.

Arti­kel 6255

Denna kon­ven­tion trä­der i kraft den första dagen i den tredje måna­den efter det att rati­fi­ka­tions­in­stru­men­tet har depo­ne­rats av den sig­na­tärstat som sist full­gör denna for­ma­li­tet.

Arti­kel 63

Kon­ven­tions­sta­terna kon­sta­te­rar att varje stat som blir med­lem av Euro­pe­iska gemen­ska­pen skall vara skyl­dig att godta denna kon­ven­tion som under­lag för de för­hand­lingar som är nöd­vän­diga för att säker­ställa genom­fö­ran­det av arti­kel 220 sista styc­ket i För­dra­get om upp­rät­tan­det av Euro­pe­iska eko­no­miska gemen­ska­pen, i för­hål­lan­det mel­lan kon­ven­tions­sta­terna och den sta­ten.

Nöd­vän­dig anpass­ning kan bli före­mål för en sär­skild kon­ven­tion mel­lan kon­ven­tions­sta­terna, å ena sidan, och den sta­ten, å andra sidan.

Arti­kel 6456

Gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd skall under­rätta sig­na­tär­sta­terna om
      a) depo­ne­ringen av varje rati­fi­ka­tions­in­stru­ment,
      b) dagen för kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande,
      c) . . .57
      d) för­kla­ringar som mot­tas enligt arti­kel IV i pro­to­kol­let,
      e) under­rät­tel­ser som läm­nas enligt arti­kel VI i pro­to­kol­let.

Arti­kel 65

Det pro­to­koll som enligt gemen­sam över­ens­kom­melse mel­lan kon­ven­tions­sta­terna biläggs kon­ven­tio­nen utgör en inte­gre­rad del av denna.

Arti­kel 66

Denna kon­ven­tion ingås på obe­grän­sad tid.

Arti­kel 67

Varje kon­ven­tions­stat får begära att kon­ven­tio­nen revi­de­ras. Om så sker, skall ord­fö­ran­den för Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd sam­man­kalla en revi­sions­kon­fe­rens.

Arti­kel 6858

Denna kon­ven­tion, som har upp­rät­tats i ett enda exem­plar på franska, ita­li­enska, neder­ländska och tyska språ­ken, vilka fyra tex­ter äger lika gil­tig­het, skall depo­ne­ras i arki­ven hos gene­ral­sek­re­ta­ri­a­tet vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd.
Gene­ral­sek­re­te­ra­ren skall till rege­ringen i varje sig­na­tärstat över­sända en bestyrkt kopia59.

Till bevis på detta har under­teck­nade befull­mäk­ti­gade ombud under­skri­vit denna kon­ven­tion.

(De utsedda befull­mäk­ti­gade ombu­dens underskrifter60)

PROTOKOLL61

De höga för­drags­slu­tande par­terna har kom­mit över­ens om föl­jande bestäm­mel­ser, vilka skall biläg­gas kon­ven­tio­nen:

Arti­kel I

Om talan väcks mot en per­son som har hem­vist i Lux­em­burg vid en dom­stol i en annan kon­ven­tions­stat med stöd av arti­kel 5.1, får denne göra invänd­ning om dom­sto­lens behö­rig­het. Om sva­ran­den inte går i sva­ro­mål skall dom­sto­len själv­mant för­klara sig obe­hö­rig.

Ett avtal om dom­stols behö­rig­het som avses i arti­kel 17 gäl­ler mot en per­son som har hem­vist i Lux­em­burg endast om denna uttryck­li­gen och sär­skilt har god­känt avta­let.

Arti­kel II

Med för­be­håll för mer för­del­ak­tiga natio­nella före­skrif­ter, får den som har hem­vist i en kon­ven­tions­stat och är åta­lad för ett icke upp­såt­ligt brott vid en brott­måls­dom­stol i en annan kon­ven­tions­stat i vil­ken han inte är med­bor­gare, för­sva­ras av en där­till behö­rig per­son, även om han inte instäl­ler sig per­son­li­gen.

Den dom­stol som hand­läg­ger målet får dock före­skriva per­son­lig instäl­lelse; om en sådan före­skrift inte har efter­kom­mits behö­ver en dom som har med­de­lats rörande ett civil­rätts­ligt anspråk mot någon som inte har haft till­fälle att svara i målet var­ken erkän­nas eller verk­stäl­las i andra kon­ven­tions­sta­ter.

Arti­kel III

Ingen avgift eller skatt som är beräk­nad efter tvis­te­fö­re­må­lets värde får tas ut i verk­stäl­lig­hets­sta­ten vid det för­fa­rande som syf­tar till för­ord­nande om verk­stäl­lig­het.

Arti­kel IV

Dom­stols­hand­lingar och andra hand­lingar som upp­rät­tats i en kon­ven­tions­stat och som skall del­ges någon i en annan kon­ven­tions­stat skall över­sän­das i enlig­het med de kon­ven­tio­ner och avtal som gäl­ler mel­lan kon­ven­tions­sta­terna.

Såvida inte den stat där del­giv­ning skall äga rum genom en för­kla­ring till gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd mot­sät­ter sig detta, kan sådana hand­lingar också sän­das från tjäns­te­man i den stat där hand­lingen har upp­rät­tats direkt till tjäns­te­man i den stat där mot­ta­ga­ren befin­ner sig. I sådant fall skall tjäns­te­man­nen i ursprungs­sta­ten sända en kopia av hand­lingen till den tjäns­te­man i mot­ta­gar­sta­ten som är behö­rig att över­lämna den till mot­ta­ga­ren. Hand­lingen skall över­läm­nas på det sätt som före­skrivs i mot­ta­gar­sta­tens lag. Över­läm­nan­det skall bekräf­tas genom ett intyg som sänds direkt till tjäns­te­man­nen i ursprungs­sta­ten.

Arti­kel V62

Den grund för behö­rig­het som anges i arti­kel 6.2 och i arti­kel 10 rörande åter­gångs­krav eller annat lik­nande får var­ken åbe­ro­pas i Tyskland eller i Öster­rike. Mot den som har hem­vist i en annan kon­ven­tions­stat får talan väc­kas vid dom­sto­larna
   - i Tyskland, enligt artik­larna 68, 72, 73 och 74 i civil­pro­cess­la­gen (Zivil­pro­zess­ord­nung) angå­ende litis­denun­ti­a­tion
   - i Öster­rike, enligt arti­kel 21 i civil­pro­cess­la­gen (Zivil­pro­zess­ord­nung) angå­ende litis­denun­ti­a­tion.

Domar som har med­de­lats i andra kon­ven­tions­sta­ter med stöd av arti­kel 6.2 eller arti­kel 10 skall erkän­nas och verk­stäl­las i Tyskland och i Öster­rike i enlig­het med avdel­ning III. De rätts­verk­ningar som domar med­de­lade i dessa sta­ter kan ha för tredje man genom tillämp­ningen av före­gå­ende stycke skall också erkän­nas i de andra kon­ven­tions­sta­terna.

Arti­kel Va63

I mål som under­hålls­skyl­dig­het avses med uttryc­ket dom­stol också de danska admi­nist­ra­tiva myn­dig­he­terna.

I Sve­rige avses vid sum­ma­risk pro­cess i mål om betal­nings­före­läg­gande och handräck­ning med uttryc­ket "dom­stol" också svensk kro­no­fog­de­myn­dig­het.

Arti­kel Vb64

I tvist mel­lan befäl­ha­vare och någon i besätt­ningen på ett havs­gå­ende far­tyg som är regi­stre­rat i Dan­mark, Gre­kland, Irland eller Por­tu­gal om lön eller andra anställ­nings­vill­kor, skall dom­stol i annan kon­ven­tions­stat under­söka om den diplo­ma­tiska eller kon­su­lära tjäns­te­man som är ansva­rig för far­ty­get har bli­vit under­rät­tad om tvis­ten. Dom­sto­len skall låta avgö­ran­det av målet anstå så länge under­rät­telse inte har skett. Den skall själv­mant för­klara sig obe­hö­rig om tjäns­te­man­nen, veder­bör­li­gen under­rät­tad, har utö­vat sina befo­gen­he­ter i saken enligt en kon­su­lär kon­ven­tion eller, i avsak­nad av en sådan kon­ven­tion, inom den utsatta tiden har gjort invänd­ning om dom­sto­lens behö­rig­het i tvis­ten.

Arti­kel Vc65

När artik­larna 52 och 53 i denna kon­ven­tion i enlig­het med arti­kel 69.5 i kon­ven­tio­nen om euro­pe­iska patent för den gemen­samma mark­na­den, under­teck­nad i Lux­em­burg den 15 decem­ber 1975, tilläm­pas på bestäm­mel­serna som rör resi­dence i den eng­elska tex­ten till den kon­ven­tio­nen anses uttryc­ket resi­dence i den tex­ten ha samma inne­börd som uttryc­ket hem­vist i de ovan­nämnda artik­larna 52 och 53.

Arti­kel Vd66

Med för­be­håll för den behö­rig­het som det euro­pe­iska patent­ver­ket har enligt den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen under­teck­nad i München den 5 okto­ber 1973, skall dom­sto­larna i varje kon­ven­tions­stat, obe­ro­ende av hem­vist, ha exklu­siv behö­rig­het vid talan som angår regi­stre­ringen eller gil­tig­he­ten av ett euro­pe­iskt patent som har med­de­lats för den sta­ten och som inte är ett gemen­skaps­pa­tent enligt arti­kel 86 i kon­ven­tio­nen om euro­pe­iska patent för den gemen­samma mark­na­den, under­teck­nad i Lux­em­burg den 15 decem­ber 1975.

Arti­kel Ve67

Ett avtal om under­hålls­skyl­dig­het som har ingåtts inför en admi­nist­ra­tiv myn­dig­het eller bestyrkts av en sådan myn­dig­het skall också anses som en offi­ci­ell hand­ling enligt arti­kel 50 första styc­ket i kon­ven­tio­nen.

Arti­kel VI

Kon­ven­tions­sta­terna skall till gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd över­lämna sådana lag­tex­ter som inne­bär änd­ringar antingen i de bestäm­mel­ser vartill hän­vi­sas i denna kon­ven­tion eller i för­teck­ning­arna över dom­sto­lar som anges i avdel­ning III, avsnitt 2 i kon­ven­tio­nen.

Till bevis på detta har under­teck­nade befull­mäk­ti­gade ombud under­skri­vit detta pro­to­koll.

Som skedde i Brys­sel den tju­go­sjunde sep­tem­ber nit­ton­hund­ra­sex­tio­åtta.

(De utsedda befull­mäk­ti­gade ombu­dens under­skrif­ter.)

PRO­TO­KOLL

om dom­sto­lens tolk­ning av kon­ven­tio­nen den 27 sep­tem­ber 1968 om dom­sto­lens behö­rig­het och om verk­stäl­lig­het av avgö­ran­den på pri­vaträt­tens område68

DE HÖGA FÖR­DRAGS­SLU­TANDE PAR­TERNA I FÖR­DRA­GET OM UPP­RÄT­TAN­DET AV EURO­PE­ISKA EKO­NO­MISKA GEMEN­SKA­PEN,
SOM HÄN­VI­SAR till den för­kla­ring som bilagts kon­ven­tio­nen om dom­stols behö­rig­het och om verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, under­teck­nad i Brys­sel den 27 sep­tem­ber 1968.

HAR BESLU­TAT att anta ett pro­to­koll som ger Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas dom­stol behö­rig­het att tolka den kon­ven­tio­nen och har för detta ända­mål som befull­mäk­ti­gade ombud utsett

(För­teck­ning över de befull­mäk­ti­gade ombu­den som har utsetts av med­lems­sta­terna.)

SOM, för­sam­lade i rådet, sedan de har utväx­lat sina full­mak­ter och fun­nit dem vara i god och behö­rig form.

HAR ENATS OM FÖL­JANDE.

Arti­kel 1

Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas dom­stol är behö­rig att tolka kon­ven­tio­nen om dom­stols behö­rig­het och om verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område samt det till kon­ven­tio­nen bilagda pro­to­koll som under­teck­na­des i Brys­sel den 27 sep­tem­ber 1968, samt detta pro­to­koll.

Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas dom­stol är även behö­rig att tolka kon­ven­tio­nen om Konung­a­ri­ket Dan­marks, Irlands och För­e­nade konung­a­ri­kets Stor­bri­tan­nien och Nor­dir­land till­träde till kon­ven­tio­nen den 27 sep­tem­ber 1968 samt till detta protokoll69.

Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas dom­stol är även behö­rig att tolka kon­ven­tio­nen om Repu­bli­ken Gre­klands till­träde till kon­ven­tio­nen den 27 sep­tem­ber 1968 samt till detta pro­to­koll, så som de har anpas­sats genom 1978 års konvention70.

Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas dom­stol är även behö­rig att tolka kon­ven­tio­nen om Konung­a­ri­ket Spa­ni­ens och Repu­bli­ken Por­tu­gals till­träde till kon­ven­tio­nen den 27 sep­tem­ber 1968 samt till detta pro­to­koll, så som de har anpas­sats genom 1978 och 1982 års konventioner71.

Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas dom­stol är även behö­rig att tolka kon­ven­tio­nen om Repu­bli­ken Öster­ri­kes, Repu­bli­ken Fin­lands och Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges till­träde till kon­ven­tio­nen den 27 sep­tem­ber 1968 samt till detta pro­to­koll, så som de har anpas­sats genom 1978, 1982 och 1989 års konventioner72.

Arti­kel 2

Föl­jande dom­sto­lar har rätt att begära att dom­sto­len skall med­dela för­hands­av­gö­rande i en tolk­nings­fråga:
   1. - i Bel­gien: Cour de cas­sa­tion - Hof van Cas­sa­tie och Con­seil d'Etat - Raad van State,
   - i Dan­mark: højes­te­ret,
   - i För­bunds­re­pu­bli­ken Tyskland: die obersten Gerichts­höfe des Bun­des,
   - i Gre­kland: (( ((((((( ((((((((((,
   - i Spa­nien: Tri­bu­nal Supremo,
   - i Frank­rike: Cour de cas­sa­tion och Con­seil d'Etat,
   - i Irland: Supreme Court,
   - i Ita­lien: Corte suprema di cas­sa­zione,
   - i Lux­em­burg: Cour supérieure de justice i dess sam­man­sätt­ning som Cour de Cas­sa­tion,
   - i Öster­rike: Oberste Gerichts­hof, Ver­waltungs­ge­richts­hof och Ver­fass­ungs­ge­richts­hof,
   - i Neder­län­derna: Hoge Raad,
   - i Por­tu­gal: Supremo Tri­bu­nal de justiça och Supremo Tri­bu­nal Admi­nist­ra­tivo,
   - i Fin­land: högsta dom­sto­len/kor­kein oikeus och högsta för­valt­nings­dom­sto­len/kor­kein hallin­too­i­keus,
   - i Sve­rige: Högsta dom­sto­len, Rege­rings­rät­ten, Arbets­dom­sto­len och Mark­nads­dom­sto­len,
   - i För­e­nade kung­a­ri­ket: House of Lords och de dom­sto­lar till vilka ansök­ningar enligt arti­kel 37 andra styc­ket eller arti­kel 41 i kon­ven­tio­nen har gjorts73;
   2. kon­ven­tions­sta­ter­nas dom­sto­lar när de utgör över­in­stans,
   3. i fall som avses i arti­kel 37 i kon­ven­tio­nen, de dom­sto­lar som nämns i den arti­keln.

Arti­kel 3
   1. När en fråga om tolk­ning av kon­ven­tio­nen och av de andra tex­ter som nämns i arti­kel 1 upp­kom­mer i ett mål som är anhäng­igt vid någon av de dom­sto­lar som nämns i arti­kel 2.1 och denna dom­stol fin­ner att ett beslut i denna fråga är nöd­vän­digt för att den skall kunna döma i saken, är den skyl­dig att begära att dom­sto­len med­de­lar ett för­hands­av­gö­rande.
   2. När en sådan fråga upp­kom­mer vid en dom­stol som avses i arti­kel 2.2 och 2.3, kan denna dom­stol på de vill­kor som anges i punkt 1 begära att dom­sto­len med­de­lar ett för­hands­av­gö­rande.

Arti­kel 4
   1. En behö­rig myn­dig­het i en kon­ven­tions­stat har rätt att begära att dom­sto­len utta­lar sig i en fråga om tolk­ningen av kon­ven­tio­nen och de andra tex­ter som nämns i arti­kel 1, om domar som med­de­lats av dom­sto­lar i den sta­ten stri­der antingen mot den tolk­ning som gjorts av dom­sto­len eller mot en dom av en sådan dom­stol i en annan kon­ven­tions­stat som nämns i arti­kel 2.1 och 2.2. Bestäm­mel­serna i denna punkt gäl­ler endast domar som har vun­nit laga kraft.
   2. Den tolk­ning som görs av dom­sto­len i anled­ning av en sådan begä­ran påver­kar inte de domar som gav upp­hov till begä­ran om tolk­ning.
   3. Det offent­li­gas högsta repre­sen­tant vid kas­sa­tions­dom­sto­larna i kon­ven­tions­sta­terna eller varje annan myn­dig­het som utses av en kon­ven­tions­stat är behö­riga att vända sig till dom­sto­len med en begä­ran om tolk­ning enligt punkt 1.
   4. När en sådan begä­ran inkom­mer skall dom­sto­lens justi­tie­sek­re­te­rare under­rätta kon­ven­tions­sta­terna samt Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion och råd, vilka inom en frist om två måna­der efter sådan under­rät­telse har rätt att inkomma till dom­sto­len med inla­gor eller skrift­liga syn­punk­ter.
   5. Det för­fa­rande som anges i denna arti­kel skall inte för­an­leda att avgif­ter tas ut eller att ersätt­ning för kost­na­der eller utlägg tiller­känns.

Arti­kel 5
   1. Såvida annat inte före­skrivs i detta pro­to­koll skall de bestäm­mel­ser i För­dra­get om upp­rät­tan­det av Euro­pe­iska eko­no­miska gemen­ska­pen och i det där­till bilagda pro­to­kol­let om dom­sto­lens stadga vilka gäl­ler när dom­sto­len skall med­dela för­hands­av­gö­rande, tilläm­pas även vid tolk­ning av kon­ven­tio­nen och de andra tex­ter som nämns i arti­kel 1.
   2. Dom­sto­lens rät­te­gångs­reg­ler skall vid behov anpas­sas och kom­plet­te­ras i enlig­het med arti­kel 188 i För­dra­get om upp­rät­tan­det av Euro­pe­iska eko­no­miska gemen­ska­pen.

Arti­kel 6

. . . 74

Arti­kel 775

Detta pro­to­koll skall rati­fi­ce­ras av sig­na­tär­sta­terna.
Rati­fi­ka­tions­in­stru­men­ten skall depo­ne­ras hos gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd.

Arti­kel 876

Detta pro­to­koll trä­der i kraft den första dagen i den tredje måna­den efter det att rati­fi­ka­tions­in­stru­men­tet har depo­ne­rats av den sig­na­tärstat som sist full­gör denna for­ma­li­tet. Det trä­der dock i kraft tidi­gast sam­ti­digt som kon­ven­tio­nen den 27 sep­tem­ber 1968 om dom­stols behö­rig­het och om verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område.

Arti­kel 9

Kon­ven­tions­sta­terna kon­sta­te­rar att varje stat som blir med­lem av Euro­pe­iska eko­no­miska gemen­ska­pen och i för­hål­lande till vil­ken arti­kel 63 i kon­ven­tio­nen om dom­stols behö­rig­het och om verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område är tillämp­lig skall godta bestäm­mel­serna i detta pro­to­koll, med för­be­håll för nöd­vän­dig anpass­ning.

Arti­kel 1077

Gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd skall under­rätta sig­na­tär­sta­terna om
      a) depo­ne­ringen av varje rati­fi­ka­tions­in­stru­ment,
      b) dagen för detta pro­to­kolls ikraft­trä­dande,
      c) för­ord­nan­den som har mot­ta­gits enligt arti­kel 4.3,
      d) . . .78

Arti­kel 11

Kon­ven­tions­sta­terna skall till gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd över­lämna sådana lag­tex­ter som inne­bär änd­ringar i den för­teck­ning över dom­sto­lar som anges i arti­kel 2.1.

Arti­kel 12

Detta pro­to­koll gäl­ler för obe­grän­sad tid.

Arti­kel 13

Varje kon­ven­tions­stat får begära att detta pro­to­koll revi­de­ras.
Om så sker, skall ord­fö­ran­den för Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd sam­man­kalla en revi­sions­kon­fe­rens.

Arti­kel 1479

Detta pro­to­koll som har upp­rät­tats i ett enda exem­plar på tyska, franska, ita­li­enska och neder­ländska språ­ken, vilka fyra tex­ter äger lika gil­tig­het, skall depo­ne­ras i arki­ven hos gene­ral­sek­re­ta­ri­a­tet vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd.
Gene­ral­sek­re­te­ra­ren skall över­lämna en bestyrkt kopia till rege­ringen i varje signatärstat80.

Till bevis på detta har under­teck­nade befull­mäk­ti­gade ombud under­skri­vit detta pro­to­koll.

Som skedde i Lux­em­burg den tredje juni nit­ton­hund­ra­sjut­tio­ett.

(De befull­mäk­ti­gade ombu­dens under­skrif­ter.)

1 Prop. 1997/98:102, bet. 1997/98:LU24, rskr. 1997/98:231.

2 Kon­ven­tio­nens övriga tex­ter finns till­gäng­liga hos Utri­kes­de­par­te­men­tet.

1 Tex­ten såsom den änd­rats genom kon­ven­tio­nen av den 9 okto­ber 1978 om Konung­a­ri­ket Dan­marks, Irlands och För­e­nade konung­a­ri­ket Stor­bri­tan­ni­ens och Nor­dir­lands till­träde, nedan kal­lad "1978 års kon­ven­tion", kon­ven­tio­nen av den 25 okto­ber 1982 om Repu­bli­ken Gre­klands till­träde, nedan kal­lad "1982 års kon­ven­tion" och kon­ven­tio­nen av den 26 maj 1989 om Konung­a­ri­ket Spa­ni­ens och Repu­bli­ken Por­tu­gals till­träde, nedan kal­lad "1989 års kon­ven­tion", och kon­ven­tio­nen av den 29 novem­ber 1996 om Repu­bli­ken Öster­ri­kes, Repu­bli­ken Fin­lands och Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges till­träde, nedan kal­lad "1996 års kon­ven­tion".

2 Ingres­sen till 1989 års kon­ven­tion inne­hål­ler föl­jande text: "SOM ÄR MED­VETNA OM att med­lems­sta­terna i gemen­ska­pen och med­lems­sta­terna i Euro­pe­iska fri­han­dels­sam­man­slut­ningen (EFTA) den 16 sep­tem­ber 1988 i Lugano ingick kon­ven­tio­nen om dom­stols behö­rig­het och om verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område, vil­ket utvid­gar Brys­sels­kon­ven­tio­nens prin­ci­per till att gälla de sta­ter som till­trä­der denna kon­ven­tion."

3 Andra meningen tillagd genom arti­kel 3 i 1978 års kon­ven­tion.

4 Änd­ringen fram­går av en under­rät­telse läm­nad den 8 feb­ru­ari 1988 i enlig­het med arti­kel VI i det bifo­gade pro­to­kol­let och bekräf­tad i 1989 års kon­ven­tion, bilaga I punkt e.1.

5 Andra styc­ket såsom det har änd­rats genom arti­kel 4 i 1978 års kon­ven­tion, arti­kel 3 i 1982 års kon­ven­tion, arti­kel 3 i 1989 års kon­ven­tion och arti­kel 2 i 1996 års kon­ven­tion.

6 Arti­kel 5.1 såsom den änd­rats i tex­ten på franska genom arti­kel 5.1 i 1978 års kon­ven­tion och såsom den änd­rats genom arti­kel 4 i 1989 års kon­ven­tion.

7 Arti­kel 5.2 såsom den änd­rats genom arti­kel 5.3 i 1978 års kon­ven­tion.

8 Arti­kel 5.6 har lagts till genom arti­kel 5.4 i 1978 års kon­ven­tion.

9 Arti­kel 5.7 har lagts till genom arti­kel 5.4 i 1978 års kon­ven­tion.

10 Arti­kel 5.4 tillagd genom arti­kel 5 i 1989 års kon­ven­tion.

11 Arti­keln tillagd genom arti­kel 6 i 1978 års kon­ven­tion.

12 Tex­ten såsom den änd­rats genom arti­kel 7 i 1978 års kon­ven­tion.

13 Tex­ten såsom den har änd­rats genom arti­kel 8 i 1978 års kon­ven­tion.

14 Arti­keln tillagd genom arti­kel 9 i 1978 års kon­ven­tion.

15 Tex­ten såsom den änd­rats genom arti­kel 10 i 1978 års kon­ven­tion.

16 Arti­kel 16.1 såsom den änd­rats genom arti­kel 6 i 1989 års kon­ven­tion.

17 Tex­ten såsom den änd­rats genom arti­kel 11 i 1978 års kon­ven­tion och arti­kel 7 i 1989 års kon­ven­tion.

18 Andra styc­ket såsom det änd­rats genom arti­kel 12 i 1978 års kon­ven­tion.

19 Tex­ten såsom den änd­rats genom arti­kel 8 i 1989 års kon­ven­tion.

20 Arti­kel 27.2 såsom den änd­rats genom arti­kel 13.1 i 1978 års kon­ven­tion.

21 Arti­kel 27.5 tillagd genom arti­kel 13.2 i 1978 års kon­ven­tion.

22 Det andra styc­ket tillagt genom arti­kel 14 i 1978 års kon­ven­tion.

23 Tex­ten såsom den änd­rats genom arti­kel 9 i 1989 års kon­ven­tion.

24 Det andra styc­ket har lagts till genom arti­kel 15 i 1978 års kon­ven­tion.

25 Änd­ringen fram­går av en under­rät­telse läm­nad den 8 feb­ru­ari 1988 i enlig­het med arti­kel VI i det bifo­gade pro­to­kol­let och bekräf­tad genom 1989 års kon­ven­tion, bilaga I punkt e.2.

26 Arti­kel 32.1 såsom den änd­rats genom arti­kel 16 i 1978 års kon­ven­tion, arti­kel 4 i 1982 års kon­ven­tion, arti­kel 10 i 1989 års kon­ven­tion och arti­kel 3 i 1996 års kon­ven­tion.

27 Tex­ten såsom den änd­rats genom arti­kel 17 i 1978 års kon­ven­tion, arti­kel 5 i 1982 års kon­ven­tion, arti­kel 11 i 1989 års kon­ven­tion och arti­kel 4 i 1996 års kon­ven­tion.

28 Det andra styc­ket har lagts till genom arti­kel 18 i 1978 års kon­ven­tion.

29 Arti­kel 40.1 såsom den änd­rats genom arti­kel 19 i 1978 års kon­ven­tion, arti­kel 6 i 1982 års kon­ven­tion, arti­kel 12 i 1989 års kon­ven­tion och arti­kel 5 i 1996 års kon­ven­tion.

30 Tex­ten såsom den änd­rats genom arti­kel 20 i 1978 års kon­ven­tion, arti­kel 7 i 1982 års kon­ven­tion, arti­kel 13 i 1989 års kon­ven­tion och arti­kel 6 i 1996 års kon­ven­tion.

31 Tex­ten såsom den änd­rats genom arti­kel 21 i 1978 års kon­ven­tion och 1989 års kon­ven­tion, bilaga I punkt e.3.

32 Arti­kel 46.2 såsom den änd­rats genom arti­kel 22 i 1978 års kon­ven­tion.

33 Första styc­ket såsom det änd­rats genom arti­kel 14 i 1989 års kon­ven­tion.

34 Det tredje styc­ket har utgått genom arti­kel 15 i 1989 års kon­ven­tion.

35 Det andra styc­ket har lagts till genom arti­kel 23 i 1978 års kon­ven­tion.

36 Tex­ten såsom den ersatts genom arti­kel 16 i 1989 års kon­ven­tion.

37 1978 års kon­ven­tion inne­hål­ler i avdel­ning V föl­jande över­gångs­be­stäm­mel­ser:

"Arti­kel 34
   1. 1968 års kon­ven­tion och 1971 års pro­to­koll, i deras lydelse enligt denna kon­ven­tion skall tilläm­pas endast på rätts­liga för­fa­ran­den som har inletts och på offi­ci­ella hand­lingar som har upp­rät­tats eller regi­stre­rats efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande i ursprungs­sta­ten och, i fråga om erkän­nande eller verk­stäl­lig­het av en dom eller en offi­ci­ell hand­ling, i den stat som ansö­kan rik­tar sig till.
   2. I rela­tio­nerna mel­lan de sex sta­ter som ingick 1968 års kon­ven­tion skall domar som med­de­lats efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande i mål och ären­den som har anhäng­ig­gjorts före den dagen dock erkän­nas och verk­stäl­las enligt bestäm­mel­serna i avdel­ning III i 1968 års kon­ven­tion i dess lydelse enligt denna kon­ven­tion.
   3. Där­ut­ö­ver gäl­ler, i rela­tio­nerna mel­lan de sex sta­ter som ingick 1968 års kon­ven­tion och de tre sta­ter som nämns i arti­kel 1 i den här kon­ven­tio­nen, lik­som i rela­tio­nerna mel­lan dessa tre sta­ter, att domar som med­de­lats efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande mel­lan ursprungs­sta­ten och den stat som ansö­kan rik­tar sig till, i mål och ären­den som har anhäng­ig­gjorts före den dagen, skall erkän­nas och verk­stäl­las enligt bestäm­mel­serna i avdel­ning III i 1968 års kon­ven­tion i dess lydelse enligt denna kon­ven­tion, om behö­rig­he­ten har grun­dats på bestäm­mel­ser som över­ens­stäm­mer antingen med bestäm­mel­serna i den änd­rade avdel­ning II eller med bestäm­mel­serna i en kon­ven­tion som gällde mel­lan ursprungs­sta­ten och den stat som ansö­kan rik­tar sig till vid tiden för målets eller ären­dets anhäng­ig­gö­rande."

1982 års kon­ven­tion inne­hål­ler i avdel­ning V föl­jande över­gångs­be­stäm­mel­ser:

"Arti­kel 12
   1. 1968 års kon­ven­tion och 1971 års pro­to­koll, i deras lydelse enligt 1978 års kon­ven­tion och denna kon­ven­tion, skall tilläm­pas endast på rätts­liga för­fa­ran­den som har inletts och på offi­ci­ella hand­lingar som har upp­rät­tats eller regi­stre­rats efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande i ursprungs­sta­ten och, i fråga om erkän­nande eller verk­stäl­lig­het av en dom eller en offi­ci­ell hand­ling, i den stat som ansö­ken rik­tar sig till.
   2. Domar som har med­de­lats efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande mel­lan ursprungs­sta­ten och den stat som ansö­kan rik­tar sig till, i mål och ären­den som har anhäng­ig­gjorts före den dagen, skall dock erkän­nas och verk­stäl­las i den stat som ansö­kan rik­tar sig till enligt bestäm­mel­serna i avdel­ning III i 1968 års kon­ven­tion, i dess lydelse enligt 1978 års kon­ven­tion och denna kon­ven­tion, om behö­rig­he­ten har grun­dats på bestäm­mel­ser som över­ens­stäm­mer antingen med bestäm­mel­serna i den änd­rade avdel­ning II, i 1968 års kon­ven­tion, eller med bestäm­mel­serna i en kon­ven­tion som gällde mel­lan ursprungs­sta­ten och den stat som ansö­kan rik­tar sig till vid tiden för målets eller ären­dets anhäng­ig­gö­rande."

1989 års kon­ven­tion inne­hål­ler i avdel­ning VI föl­jande över­gångs­be­stäm­mel­ser:

"Arti­kel 29
   1. 1968 års kon­ven­tion och 1971 års pro­to­koll, i deras lydelse enligt 1978 års kon­ven­tion, 1982 års kon­ven­tion och denna kon­ven­tion, skall tilläm­pas endast på rätts­liga för­fa­ran­den som har inletts och på offi­ci­ella hand­lingar som har upp­rät­tats eller regi­stre­rats efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande i ursprungs­sta­ten och, i fråga om erkän­nande eller verk­stäl­lig­het av en dom eller en offi­ci­ell hand­ling, i den stat som ansö­kan rik­tar sig till.
   2. Domar som har med­de­lats efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande mel­lan ursprungs­sta­ten och den stat som ansö­kan rik­tar sig till, i mål och ären­den som har anhäng­ig­gjorts före den dagen, skall dock erkän­nas och verk­stäl­las enligt bestäm­mel­serna i avdel­ning III i 1968 års kon­ven­tion, i dess lydelse enligt 1978 års kon­ven­tion, 1982 års kon­ven­tion och denna kon­ven­tion, om behö­rig­he­ten har grun­dats på bestäm­mel­ser som över­ens­stäm­mer antingen med bestäm­mel­serna i den änd­rade avdel­ning II i 1968 års kon­ven­tion, eller med bestäm­mel­serna i en kon­ven­tion som gällde mel­lan ursprungs­sta­ten och den stat som ansö­kan rik­tar sig till vid tiden för målets eller ären­dets anhäng­ig­gö­rande."

1996 års kon­ven­tion inne­hål­ler i avdel­ning V föl­jande över­gångs­be­stäm­mel­ser:

"1. 1968 års kon­ven­tion och 1971 års pro­to­koll, i deras lydelse enligt 1978 års kon­ven­tion, 1982 års kon­ven­tion, 1989 års kon­ven­tion och denna kon­ven­tion skall tilläm­pas endast på rätts­liga för­fa­ran­den som har inletts och på offi­ci­ella hand­lingar som har upp­rät­tats eller regi­stre­rats efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande i ursprungs­sta­ten och, i fråga om erkän­nande eller verk­stäl­lig­het av en dom eller en offi­ci­ell hand­ling, i den stat som ansö­kan rik­tar sig till.
   2. Domar som har med­de­lats efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande mel­lan ursprungs­sta­ten och den stat som ansö­kan rik­tar sig till, i mål och ären­den som har anhäng­ig­gjorts före den dagen, skall dock erkän­nas och verk­stäl­las enligt bestäm­mel­serna i avdel­ning III i 1968 års kon­ven­tion, i dess lydelse enligt 1978 års kon­ven­tion, 1982 års kon­ven­tion, 1989 års kon­ven­tion och denna kon­ven­tion, om behö­rig­he­ten har grun­dats på bestäm­mel­ser som över­ens­stäm­mer antingen med bestäm­mel­serna i den änd­rade avdel­ning II i 1968 års kon­ven­tion, eller med bestäm­mel­serna i en kon­ven­tion som gällde mel­lan ursprungs­sta­ten och den stat som ansö­kan rik­tar sig till vid tiden för målets eller ären­dets anhäng­ig­gö­rande."

38 Detta stycke skall ersätta arti­kel 35 i avdel­ning V i 1978 års kon­ven­tion som hade utvid­gats till att gälla Repu­bli­ken Gre­kland genom arti­kel 1.2 i 1982 års kon­ven­tion. I 1989 års kon­ven­tion före­skrivs att dessa två senaste bestäm­mel­serna skall utgå.

39 Denna arti­kel tillagd genom arti­kel 17 i 1989 års kon­ven­tion. Den mot­sva­rar arti­kel 36 i avdel­ning V i 1978 års kon­ven­tion och har utvid­gats till att gälla Repu­bli­ken Gre­kland genom arti­kel 1.2 i 1982 års kon­ven­tion. I 1989 års kon­ven­tion, arti­kel 28 före­skrivs att dessa två senaste bestäm­mel­serna skall utgå.

40 Streck­sats tillagd genom arti­kel 24 i 1978 års kon­ven­tion.

41 Streck­sats tillagd genom arti­kel 7 i 1996 års kon­ven­tion.

42 Streck­sat­sen tillagd genom arti­kel 7 i 1996 års kon­ven­tion.

43 Streck­sat­sen tillagd genom arti­kel 24 i 1978 års kon­ven­tion.

44 Streck­sats tillagd genom arti­kel 8 i 1982 års kon­ven­tion.

45 Streck­sat­sen tillagd genom arti­kel 7 i 1996 års kon­ven­tion.

46 Streck­sat­sen tillagd genom arti­kel 24 i 1978 års kon­ven­tion.

47 Streck­sat­sen tillagd genom arti­kel 18 i 1989 års kon­ven­tion.

48 Arti­kel 57.1 såsom den änd­rats genom arti­kel 25.1 i 1978 års kon­ven­tion och arti­kel 19 i 1989 års kon­ven­tion.

49 Arti­kel 57.2 tillagd genom arti­kel 19 i 1989 års kon­ven­tion.
Arti­kel 57.2 mot­sva­rar arti­kel 25.2 i 1978 års kon­ven­tion som har utvid­gats att gälla Repu­bli­ken Gre­kland genom arti­kel 1.2 i 1982 års kon­ven­tion. I 1989 års kon­ven­tion, arti­kel 28, före­skrivs att de två senaste bestäm­mel­serna skall upp­höra att gälla.

50 Arti­kel 57.3 tillagd genom arti­kel 25.1 i 1978 års kon­ven­tion.

51 Tex­ten såsom den änd­rats genom arti­kel 20 i 1989 års kon­ven­tion.

52 Andra styc­ket tillagt genom arti­kel 26 i 1978 års kon­ven­tion.

53 I arti­kel 21 i 1989 års kon­ven­tion före­skrivs att arti­kel 60, änd­rad genom arti­kel 27 i 1978 års kon­ven­tion skall utgå.

54 Rati­fi­ka­tio­nen av 1978 och 1982 års kon­ven­tio­ner regle­ras i artik­larna 38 och 14 i dessa kon­ven­tio­ner.

Rati­fi­ka­tio­nen av 1989 års kon­ven­tion regle­ras i arti­kel 3A i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 31

Denna kon­ven­tion skall rati­fi­ce­ras av sig­na­tär­sta­terna.
Rati­fi­ka­tions­in­stru­men­ten skall depo­ne­ras hos gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd."

Rati­fi­ka­tio­nen av 1996 års kon­ven­tion regle­ras i arti­kel 15 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 15

Denna kon­ven­tion skall rati­fi­ce­ras av sig­na­tär­sta­terna.
Rati­fi­ka­tions­in­stru­men­ten skall depo­ne­ras hos gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska uni­o­nens råd."

55 1978 och 1982 års kon­ven­tio­ners ikraft­trä­dande regle­ra­des i artik­larna 39 och 15 i dessa kon­ven­tio­ner.

1989 års kon­ven­tions ikraft­trä­dande regle­ras i arti­kel 32 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 32
   1. Denna kon­ven­tion trä­der i kraft den första dagen i den tredje måna­den efter det att två sig­na­tär­sta­ter, varav den ena är Konung­a­ri­ket Spa­nien eller Repu­bli­ken Por­tu­gal, har depo­ne­rat sina rati­fi­ka­tions­in­stru­ment.
   2. I för­hål­lande till varje annan sig­na­tärstat trä­der denna kon­ven­tion i kraft den första dagen i den tredje måna­den efter det att den sta­ten har depo­ne­rat sitt rati­fi­ka­tions­in­stru­ment."

Ikraft­trä­dan­det för 1996 års kon­ven­tion regle­ras i arti­kel 16 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 16
   1. Denna kon­ven­tion trä­der i kraft den första dagen i den tredje måna­den efter det att två sig­na­tär­sta­ter, varav den ena skall vara Repu­bli­ken Öster­rike, Repu­bli­ken Fin­land eller Konung­a­ri­ket Sve­rige, har depo­ne­rat sina rati­fi­ka­tions­in­stru­ment.
   2. I för­hål­lande till varje annan sig­na­tärstat trä­der denna kon­ven­tion i kraft den första dagen i den tredje måna­den efter det att den sta­ten har depo­ne­rat sitt rati­fi­ka­tions­in­stru­ment."

56 Under­rät­tel­serna om 1978 och 1982 års kon­ven­tio­ner regle­ras i artik­larna 40 och 16 i dessa kon­ven­tio­ner.

Under­rät­tel­serna om 1989 års kon­ven­tion regle­ras i arti­kel 33 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 33

Gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd skall under­rätta sig­na­tär­sta­terna om
      a) depo­ne­ringen av varje rati­fi­ka­tions­in­stru­ment,
      b) dagen för kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande för kon­ven­tions­sta­terna."

Noti­fi­ka­tio­nerna om 1996 års kon­ven­tion regle­ras i arti­kel 17 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 17

Gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska uni­o­nens råd skall under­rätta sig­na­tär­sta­terna om
      a) depo­ne­ringen av varje rati­fi­ka­tions­in­stru­ment,
      b) dagen för kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande för kon­ven­tions­sta­terna."

57 I arti­kel 22 i 1989 års kon­ven­tion före­skrivs att c, änd­rad genom arti­kel 28 i 1978 års kon­ven­tion, skall utgå.

58 Angi­van­det av de tex­ter som äger lika gil­tig­het föl­jer av föl­jande bestäm­mel­ser:
   - när det gäl­ler 1978 års kon­ven­ton, arti­kel 41 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 41

Denna kon­ven­tion, som har upp­rät­tats i ett enda exem­plar på danska, eng­elska, franska, iriska, ita­li­enska, neder­ländska och tyska språ­ken, vilka sju tex­ter alla äger lika gil­tig­het, skall depo­ne­ras i arki­vet hos gene­ral­sek­re­ta­ri­a­tet vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd. Gene­ral­sek­re­te­ra­ren skall över­lämna en bestyrkt kopia till rege­ringen i varje sig­na­tärstat."
   - när det gäl­ler 1982 års kon­ven­tion, arti­kel 17 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 17

Denna kon­ven­tion, som har upp­rät­tats i ett enda exem­plar på danska, eng­elska, franska, gre­kiska, iriska, ita­li­enska, neder­ländska och tyska språ­ken, vilka åtta tex­ter alla äger lika gil­tig­het, skall depo­ne­ras i arki­ven hos gene­ral­sek­re­ta­ri­a­tet vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd.
Gene­ral­sek­re­te­ra­ren skall över­lämna en bestyrkt kopia till rege­ringen i varje sig­na­tärstat."
   - när det gäl­ler 1989 års kon­ven­tion, arti­kel 34 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 34

Denna kon­ven­tion, som har upp­rät­tats i ett enda exem­plar på danska, eng­elska, franska, gre­kiska, iriska, ita­li­enska, neder­ländska, por­tu­gi­siska, spanska och tyska språ­ken, vilka tio tex­ter alla äger lika gil­tig­het, skall depo­ne­ras i arki­ven hos gene­ral­sek­re­ta­ri­a­tet vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd.
Gene­ral­sek­re­te­ra­ren skall över­lämna en bestyrkt kopia till rege­ringen i varje sig­na­tärstat."
   - när det gäl­ler 1996 års kon­ven­tion, arti­kel 18 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 18

Denna kon­ven­tion, som har upp­rät­tats i ett enda exem­plar på spanska, danska, tyska, gre­kiska, eng­elska, franska, iriska, ita­li­enska, neder­ländska, por­tu­gi­siska, finska och svenska språ­ken, vilka tolv tex­ter alla äger lika gil­tig­het, skall depo­ne­ras i arki­ven hos gene­ral­sek­re­ta­ri­a­tet vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd.

Gene­ral­sek­re­te­ra­ren skall över­lämna en bestyrkt kopia till rege­ringen i varje sig­na­tärstat."

59 Avfat­tan­det av tex­ter som äger gil­tig­het till 1968 års kon­ven­tion på de till­trä­dande med­lems­sta­ter­nas offi­ci­ella språk föl­jer av
   - när det gäl­ler 1978 års kon­ven­tion, arti­kel 37 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 37

Gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd skall till rege­ring­arna i Konung­a­ri­ket Dan­mark, Irland och För­e­nade konung­a­ri­ket Stor­bri­tan­nien och Nor­dir­land över­lämna en bestyrkt kopia av 1968 års kon­ven­tion och 1971 års pro­to­koll på franska, ita­li­enska, neder­ländska och tyska språ­ken.

De på danska, eng­elska och iriska avfat­tade tex­terna till 1968 års kon­ven­tion och 1971 års pro­to­koll bifo­gas denna kon­ven­tion.
De på danska, eng­elska och iriska språ­ken avfat­tade tex­terna äger lika gil­tig­het som origi-​ nal­tex­terna till 1968 års kon­ven­tion och 1971 års pro­to­koll."
   - när det gäl­ler 1982 års kon­ven­tion, arti­kel 13 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 13

Gene­ral­sek­re­te­ra­ren för Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd skall till Repu­bli­ken Gre­klands rege­ring över­sända en bestyrkt kopia av 1968 års kon­ven­tion, 1971 års pro­to­koll och 1978 års kon­ven­tion på danska, eng­elska, franska, iriska, ita­li­enska, neder­ländska och tyska språ­ken.

De tex­ter till 1968 års kon­ven­tion, 1971 års pro­to­koll och 1978 års kon­ven­tion, som har upp­rät­tats på gre­kiska språ­ket, finns bilagda denna kon­ven­tion. De tex­ter som har upp­rät­tats på gre­kiska språ­ket äger lika gil­tig­het som de andra tex­terna till 1968 års kon­ven­tion, 1971 års pro­to­koll och 1978 års kon­ven­tion."
   - när det gäl­ler 1989 års kon­ven­tion, arti­kel 30 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 30
   1. Gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råd skall till Konung­a­ri­ket Spa­ni­ens och Repu­bli­ken Por­tu­gals rege­ringar över­lämna en bestyrkt kopia av 1968 års kon­ven­tion, 1971 års pro­to­koll, 1978 ars kon­ven­tion och 1982 års kon­ven­tion på danska, eng­elska, franska, gre­kiska, iriska, ita­li­enska, neder­ländska och tyska språ­ken.
   2. De tex­ter till 1968 års kon­ven­tion, 1971 års pro­to­koll, 1978 års kon­ven­tion, 1982 års kon­ven­tion som har upp­rät­tats på spanska och por­tu­gi­siska språ­ken åter­finns i bila­gorna II, III, IV och V till denna kon­ven­tion. De tex­ter som upp­rät­tats på spanska och por­tu­gi­siska språ­ken äger lika gil­tig­het som de andra tex­terna till 1968 års kon­ven­tion, 1971 års pro­to­koll, 1978 års kon­ven­tion och 1982 års kon­ven­tion."
   - när det gäl­ler 1996 års kon­ven­tion, arti­kel 14 i samma kon­ven­tion, vil­ken arti­kel har föl­jande lydelse:

"Arti­kel 14
   1. Gene­ral­sek­re­te­ra­ren vid Euro­pe­iska uni­o­nens råd skall till Repu­bli­ken Öster­ri­kes, Repu­bli­ken Fin­lands, och Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ringar över­lämna en bestyrkt kopia av 1968 års kon­ven­tion, 1971 års pro­to­koll, 1978 års kon­ven­tion, 1982 års kon­ven­tion och 1989 års kon­ven­tion på spanska, danska, tyska, gre­kiska, eng­elska, franska, iriska, ita­li­enska, neder­ländska och por­tu­gi­siska språ­ken.
   2. De tex­ter till 1968 års kon­ven­tion, 1971 års pro­to­koll, 1978 års kon­ven­tion, 1982 års kon­ven­tion och 1989 års kon­ven­tion som har upp­rät­tats på finska och svenska språ­ken äger lika gil­tig­het som de andra tex­terna till 1968 års kon­ven­tion, 1971 års pro­to­koll, 1978 års kon­ven­tion, 1982 års kon­ven­tion och 1989 års kon­ven­tion."

60 1978, 1982 och 1989 års kon­ven­tio­ner har under­teck­nats av med­lems­sta­ter­nas befull­mäk­ti­gade ombud. Konung­a­ri­ket Dan­marks befull­mäk­ti­gade ombuds under­skrift är åtföljd av föl­jande text:

"Utan att, vid rati­fi­ce­ringen, göra avkall på en ter­ri­to­ri­ell reser­va­tion beträf­fande Färö­arna och Grön­land, med lik­väl möj­lig­het att senare utvidga kon­ven­tio­nens omfatt­ning till att omfatta dessa två ter­ri­to­rier."

61 Tex­ten såsom den änd­rats genom 1978, 1982 och 1989 års kon­ven­tio­ner.

62 Arti­keln såsom den änd­rats genom arti­kel 8 i 1996 års kon­ven­tion.

63 Arti­keln tillagd genom arti­kel 29 i 1978 års kon­ven­tion och änd­rad genom arti­kel 9 i 1996 års kon­ven­tion.

64 Arti­keln tillagd genom arti­kel 29 i 1978 års kon­ven­tion, änd­rad genom arti­kel 9 i 1982 års kon­ven­tion och arti­kel 23 i 1989 års kon­ven­tion.

65 Arti­keln tillagd genom arti­kel 29 i 1978 års kon­ven­tion.

66 Arti­keln tillagd genom arti­kel 29 i 1978 års kon­ven­tion.

67 Arti­keln tillagd genom arti­kel 10 i 1996 års kon­ven­tion.

68 Tex­ten såsom den änd­rats genom kon­ven­tio­nen av den 9 okto­ber 1978 om Konung­a­ri­ket Dan­marks, Irlands och För­e­nade konung­a­ri­kets Stor­bri­tan­nien och Nor­dir­land till­träde, nedan kal­lad "1978 års kon­ven­tion", kon­ven­tio­nen av den 25 okto­ber 1982 om Repu­bli­ken Gre­klands till­träde, nedan kal­lad "1982 års kon­ven­tion" och kon­ven­tio­nen av den 26 maj 1989 om Konung­a­ri­ket Spa­ni­ens och Repu­bli­ken Por­tu­gals till­träde, nedan kal­lad "1989 års kon­ven­tion", och kon­ven­tio­nen av den 29 novem­ber 1996 om Repu­bli­ken Öster­ri­kes, Repu­bli­ken Fin­lands och Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges till­träde, nedan kal­lad "1996 års kon­ven­tion".

69 Andra styc­ket tillagt genom arti­kel 30 i 1978 års kon­ven­tion.

70 Tredje styc­ket tillagt genom arti­kel 10 i 1982 års kon­ven­tion.

71 Fjärde styc­ket tillagt genom arti­kel 24 i 1989 års kon­ven­tion.

72 Femte styc­ket tillagt genom arti­kel 11 i 1996 års kon­ven­tion.

73 Punkt 1 såsom den änd­rats genom arti­kel 31 i 1978 års kon­ven­tion, arti­kel 11 i 1982 års kon­ven­tion, arti­kel 25 i 1989 års kon­ven­tion och arti­kel 12 i 1996 års kon­ven­tion.

74 I arti­kel 26 i 1989 års kon­ven­tion före­skrivs att arti­kel 6, änd­rad genom arti­kel 32 i 1978 års kon­ven­tion, skall utgå.

75 Se fot­not 54.

76 Se fot­not 55.

77 Se fot­not 56.

78 I arti­kel 27 i 1989 års kon­ven­tion före­skrivs att d, änd­rad genom arti­kel 33 i 1978 års kon­ven­tion, skall utgå.

79 Se fot­not 58.

80 Se fot­not 59.
JP Info­nets EU-​rättsliga tjäns­ter

JP Info­nets EU-​rättsliga tjäns­ter

EU-​rät­ten påver­kar i stort sett alla rätts­om­rå­den på ett eller annat sätt. För dig som arbe­tar med frå­gorna erbju­der JP Info­net en omfat­tande bevak­ning av EU-​rätten. I tjäns­terna får du till­gång till bl.a. avgö­ran­den från EU-​domstolen, lagänd­ringar och för­ar­be­ten men även refe­rat och exper­ta­na­ly­ser. Se tjäns­terna inom EU-​rätt.