SFS 2008:153 Lag om ändring i jordabalken

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i jordabalken;

utfärdad den 10 april 2008.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs i fråga om jordabalken

2

dels

att 19 kap. 4, 5 och 33 §§ ska upphöra att gälla,

dels

att 2 kap. 4 §, 19 kap. 1, 3, 7, 12, 16, 22, 26, 32, 34 och 37 §§, 20 kap.

10 och 12 §§ samt 22 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels

att det ska införas sju nya paragrafer, 19 kap. 26 a–26 d §§ samt

20 kap. 10 a, 10 b och 12 a §§, av följande lydelse.

2 kap.

4 §

3

Föremål som nyttjanderättshavare eller annan än fastighetsägaren till-

fört fastigheten hör inte till denna, om inte föremålet och fastigheten kommit
i samme ägares hand. Detsamma gäller i fråga om föremål som enligt 3 §
kan höra till fastigheten och tillförts denna av fastighetsägaren utan att han
eller hon ägde föremålet. Har fastighetsägaren tillfört fastigheten föremål
som enligt 3 § kan höra till fastigheten och som han eller hon förvärvat un-
der villkor att överlåtaren har rätt att återta föremålet om förvärvaren åsido-
sätter vad som åligger honom eller henne enligt överlåtelseavtalet, hör före-
målet inte till fastigheten så länge villkoret gäller.

Omfattas föremål, som tillförts fastigheten av annan än fastighetsägaren,

av företagsinteckning och har föremålet och fastigheten kommit i samme
ägares hand genom att föremålets ägare förvärvat fastigheten, hör föremålet
ändå inte till fastigheten, om inte sex månader förflutit från det han eller hon
sökt lagfart på sitt fång. Har inteckningsborgenären före utgången av an-
givna tid väckt talan om betalning och anmält detta till den inskrivnings-
myndighet som avses i 19 kap. 3 §, hör föremålet inte till fastigheten, om
inte två månader förflutit från det talan avgjorts genom dom eller beslut som
vunnit laga kraft.

I lagen (1992:1461) om verkan av vissa förbehåll vid överlåtelse av

fastighet som tillhör staten, m.m. finns särskilda bestämmelser om att före-
mål som tillhör staten upphör att höra till fastigheten.

1

Prop. 2007/08:54, bet. 2007/08:CU16, rskr. 2007/08:148.

2

Balken omtryckt 1971:1209.

Senaste lydelse av
19 kap. 4 § 2000:226
19 kap. 5 § 2000:226
19 kap. 33 § 2000:226.

3

Senaste lydelse 2003:530.

SFS 2008:153

Utkom från trycket
den 22 april 2008

2

SFS 2008:153

19 kap.

1 §

4

Inskrivning enligt denna balk ska göras i fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel.

Regeringen får meddela föreskrifter om expeditionsavgifter för be-

vis eller andra handlingar som utvisar inskrivningsåtgärd.

Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (2000:224) om fastig-

hetsregister.

3 §

5

Inskrivningsärenden ska handläggas av en för landet gemensam in-

skrivningsmyndighet, om inte regeringen med stöd av 27 § har bestämt nå-
got annat. Lantmäteriverket ska vara inskrivningsmyndighet. Verksamheten
ska bedrivas vid inskrivningskontor. Regeringen meddelar föreskrifter om
myndighetens inskrivningskontor och deras verksamhetsområden.

7 §

6

Om ett inskrivningsärende enligt beslut av domstol ska tas upp till ny

handläggning hos inskrivningsmyndigheten, ska ärendet tas upp på den in-
skrivningsdag då beslutet kommer in till myndigheten.

12 §

7

En ansökan ska omedelbart avvisas, om

1. den inte har gjorts på det sätt som anges i 10 § första stycket, eller
2. det förvärv som sökanden åberopar uppenbarligen är sådant att det inte

kan skrivas in i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

16 §

8

Om det på grund av någon särskild omständighet finns anledning att

anta att det förvärv som sökanden åberopar är ogiltigt eller inte kan göras
gällande eller att den sökta åtgärden på annat sätt skulle kränka någon an-
nans rätt, ska inskrivningsmyndigheten ge den vars rätt berörs tillfälle att
yttra sig skriftligen. I samband med detta får även sökanden eller någon an-
nan ges tillfälle att yttra sig skriftligen.

Om det behövs, ska inskrivningsmyndigheten hålla ett sammanträde. In-

skrivningsmyndigheten får förelägga sökanden eller någon annan som ska
yttra sig att inställa sig personligen eller genom ombud. Föreläggandet får
förenas med vite. Om sökanden inte följer föreläggandet, får ansökan avvi-
sas. Om någon annan än sökanden inte följer föreläggandet, får ärendet ändå
avgöras. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om följden av att före-
läggandet inte följs. Protokoll ska föras över vad som kommer fram vid sam-
manträdet.

Om inskrivningsmyndigheten finner att det råder tvist om sökandens rätt,

får myndigheten förelägga sökanden att inom viss tid väcka talan vid dom-
stol. Följer sökanden inte föreläggandet, får inskrivningsmyndigheten avvisa
ansökan. En upplysning om detta ska tas in i föreläggandet.

22 §

9

Om fastighetsregistrets inskrivningsdel innehåller någon uppenbar

oriktighet som beror på inskrivningsmyndighetens eller någon annans skriv-

4

Senaste lydelse 2000:226.

5

Senaste lydelse 2000:226.

6

Senaste lydelse 2000:226.

7

Senaste lydelse 2000:226.

8

Senaste lydelse 2000:226.

9

Senaste lydelse 2000:226.

3

SFS 2008:153

fel, på något liknande förbiseende eller på ett tekniskt fel, ska inskrivnings-
myndigheten rätta uppgiften.

Om åtgärden kan bli till skada för en ägare eller en innehavare av en pant-

rätt eller en innehavare av en rättighet för vilken inskrivning är beviljad eller
sökt, ska det inbördes företrädet mellan de berörda förvärven bestämmas ef-
ter vad som är skäligt.

I fall som avses i första stycket ska 26 § förvaltningslagen (1986:223) inte

tillämpas.

26 §

10

Sökanden eller någon annan som yttrar sig får anlita ombud eller bi-

träde. I fråga om fullmakt för ombud ska bestämmelserna i 12 kap. 8–19 §§
rättegångsbalken tillämpas. En skriftlig fullmakt behöver dock inte visas upp
annat än om inskrivningsmyndigheten anser att det behövs.

26 a §

Den som har kallats till sammanträde men inte kan inställa sig ska

omedelbart anmäla det till inskrivningsmyndigheten.

I fråga om laga förfall ska bestämmelserna i 32 kap. 6–8 §§ rättegångsbal-

ken tillämpas.

26 b §

Vid behandlingen av inskrivningsärenden hos inskrivningsmyndig-

heten ska bestämmelsen i 10 § andra stycket förvaltningslagen (1986:223)
om inkommande handlingar inte tillämpas.

Om inskrivningsmyndigheten har begärt men inte fått en sådan bekräf-

telse som avses i 10 § tredje stycket förvaltningslagen på ett meddelande
som inte är underskrivet, får myndigheten bortse från meddelandet.

26 c §

Frågor om utdömande av vite, som har förelagts med stöd av be-

stämmelserna i 19–21 kap., prövas av inskrivningsmyndigheten.

26 d §

Vid behandlingen av inskrivningsärenden hos inskrivningsmyndig-

heten ska bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om
omprövning inte tillämpas.

Av 37 a och 37 b §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivnings-

myndigheter framgår att inskrivningsmyndigheten ska ompröva beslut om
stämpelskatt i vissa fall.

32 §

11

Ett beslut av inskrivningsmyndigheten i ett inskrivningsärende får

överklagas av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne emot.
Ett beslut om rättelse enligt 22 § får överklagas även av den myndighet som
avses i 18 kap. 5 § första stycket.

Beslutet överklagas till den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten lig-

ger.

Vid överklagande tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om

inte annat följer av denna balk. Ett beslut om att förklara en ansökan vilande
får alltid överklagas särskilt.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

10

Senaste lydelse 2000:226. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

11

Senaste lydelse 2000:226.

3

SFS 2008:133–184

4

SFS 2008:153

Bestämmelser om överklagande av beslut om stämpelskatt finns i lagen

(1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.

34 §

12

Den som vill överklaga ett beslut av inskrivningsmyndigheten ska

göra detta skriftligen. Skrivelsen ska ges in till inskrivningsmyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut eller ett beslut om att förklara

en ansökan vilande, ska skrivelsen ha kommit in till inskrivningsmyndighe-
ten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett bevis om beslutet
hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid ges in inom fyra
veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om andra beslut som kan överklagas gäller bestämmelserna om

klagotid i 38 § första och andra styckena lagen (1996:242) om domstols-
ärenden.

37 §

13

Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett

tekniskt fel i fastighetsregistrets inskrivningsdel eller i en anordning som är
ansluten till registrets inskrivningsdel hos Lantmäteriverket, en lantmäteri-
myndighet eller en myndighet som avses i 4 kap. 34 a § fastighetsbildnings-
lagen (1970:988).

Ersättningen ska efter skälighet sättas ned eller helt falla bort om den ska-

delidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning låta bli
att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något
annat sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.

20 kap.

10 §

14

Kan den som påstår sig ha förvärvat fast egendom inte ge in sin

fångeshandling eller är hans eller hennes fångeshandling bristfällig, ska in-
skrivningsmyndigheten på hans eller hennes begäran sätta ut ett samman-
träde för utredning av äganderätten till fastigheten (lagfartssammanträde).
Ett sådant sammanträde ska även sättas ut, om det begärs av den som enligt
4 § får söka lagfart på föregående ägares förvärv och dennes fångeshandling
inte kan ges in eller är bristfällig.

En ansökan om lagfartssammanträde ska vara skriftlig och innehålla en

redogörelse för vad som sökanden vet om förvärvet och om anledningen till
att fångeshandlingen inte kan ges in eller att den är bristfällig. I sist angivna
fall ska fångeshandlingen ges in. Sökanden ska vidare ge in intyg om vad
Skatteverkets beslut om fastighetstaxering utvisar om äganderätten under de
tio åren närmast före ansökan och den skriftliga utredning i övrigt som kan
finnas tillgänglig. I 10 a § finns bestämmelser om särskilda åtgärder för att
inhämta utredning.

10 a §

Om det är befogat med hänsyn till utredningen, får inskrivnings-

myndigheten ansöka hos tingsrätten om att ett vittne eller en sakkunnig ska
höras under ed eller att den som innehar en skriftlig handling eller ett före-

12

Senaste lydelse 2000:226.

13

Senaste lydelse 2000:226.

14

Senaste lydelse 1975:1085.

5

SFS 2008:153

mål ska föreläggas att tillhandahålla handlingen eller föremålet. Ansökan
ska göras hos den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten ligger.

Om det finns lagliga förutsättningar för åtgärden, ska tingsrätten bifalla

ansökan. I fråga om sådan åtgärd som avses i första stycket gäller bestäm-
melserna i 35 kap. 11 §, 36 kap. 1–11, 13–18 och 20–23 §§, 38 kap. 1–5, 8
och 9 §§, 39 kap. 5 § samt 40 kap. 19 § rättegångsbalken. Tingsrätten ska
dock inte pröva vilken betydelse förhöret, handlingen eller föremålet kan an-
tas ha som bevis.

Företrädare för inskrivningsmyndigheten, sökanden och annan som ären-

det kan antas angå ska kallas till förhör med ett vittne eller en sakkunnig och
ges tillfälle att ställa frågor. Om sökanden eller någon annan enskild person
som har kallats uteblir från förhöret, får förhöret ändå genomföras.

10 b §

Ett vittne eller en sakkunnig som hörs under ed efter en ansökan en-

ligt 10 a § har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för nödvändiga
kostnader för resa, uppehälle och tidsspillan enligt föreskrifter som reger-
ingen meddelar. Ersättningen fastställs av tingsrätten.

Den som föreläggs att tillhandahålla en skriftlig handling eller ett föremål

har, om han eller hon inte är part, rätt till skälig ersättning av allmänna
medel för kostnader. Ersättningen fastställs av inskrivningsmyndigheten.

Bestämmelser om sökandens skyldighet att ersätta staten för sådana kost-

nader som avses i första och andra styckena finns i 12 a §.

12 §

15

Vid lagfartssammanträde ska upplysningar om förvärvet inhämtas

genom förhör med sökanden eller på annat lämpligt sätt. Om det är möjligt
ska det även utredas vem eller vilka som under de tio åren närmast före an-
sökan innehaft fastigheten med äganderättsanspråk. Protokoll ska föras över
vad som förekommit vid sammanträdet och i övrigt kommit fram i ärendet.

Sedan protokollet uppsatts, ska ansökan om lagfart på egendomen, under

åberopande av protokollet såsom fångeshandling, anses gjord på den in-
skrivningsdag som infaller närmast därefter.

12 a §

Sökanden ska ersätta staten för kostnader för lagfartssammanträde

och kostnader som avses i 10 b §. Sökanden ska dock inte ersätta kostnader
för kungörelse eller andra kostnader för syn än sådana som avses i 10 b §
anda stycket.

Om sökanden har förpliktats av inskrivningsmyndigheten att ersätta så-

dana kostnader som avses i första stycket första meningen och dessa kostna-
der inte har betalats inom den tid som inskrivningsmyndigheten har bestämt,
ska inskrivningsmyndigheten begära indrivning. Regeringen får meddela fö-
reskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Be-
stämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken
ske.

15

Senaste lydelse 1992:448.

6

SFS 2008:153

Thomson Förlag AB, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2008

22 kap.

2 §

16

En ansökan om inteckning ska göras av fastighetsägaren. Den ska

innehålla uppgift om dels det belopp på vilket inteckningen ska lyda, dels
den eller de fastigheter som avses.

Inteckningens belopp ska anges i svenska kronor eller i sådan utländsk va-

luta för vilken det löpande finns tillgång till en tillförlitlig kurs för växling
mellan den aktuella valutan och svenska kronor.

Ansökan får inte avse del av fastighet. Den får avse flera fastigheter ge-

mensamt endast om dessa ägs av samma person och ligger inom samma in-
skrivningskontors verksamhetsområde. En ansökan som avser en fastighet
som svarar för beviljad eller sökt inteckning måste avse samma fasta egen-
dom som inteckningen och får inte också avse en fastighet som inte svarar
för inteckningen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet

ska äldre föreskrifter tillämpas.

På regeringens vägnar

BEATRICE ASK

Johan Danelius
(Justitiedepartementet)

16

Senaste lydelse 2004:449.