SFS 1987:133

Lag

SFS 1987:133

om ändring i naturvårdslagen (1964:822);

den 6 maj 1987

Utfärdad den 2 april 1987.

Enligt riksdagens

beslut' föreskrivs i fråga om naturvårdslagen

(1964:822)2

dels att 21 § skall upphöra att gälla,

dels att 3, 15, 16, 19, 20, 22, 25, 26 , 28, 31-34, 36, 39, 40 och 43 §§ skall

ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införa s en ny paragraf, 27 a §, av följande lydelse.

3 § Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas

till övrig a allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (1987: 12)
om hushållning med natu rresurser m. m. tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7 -11 §§, 13 §, 18 § första, andra och fjärde

styckena, 18 c §, 19 § samt 20 § andra stycket får inte meddelas i strid mot

len detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller
ibestämmelsema inte motverkas, far dock mindre avvikelser göras.

15 § För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och
friluftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. Strand­
skyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen
vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att

strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv ej
skall omfattas av strandskydd. Regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer får också utvidga strandskyddsområdet, när det behövs för att

tillgodose syftet med strandskyddet, dock högst intill 300 meter från

strandlinjen.

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller myndighet som regering­

en bestämmer förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan
eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strand­

skydd.

'Prop. 1985/86: 90 och prop. 1985/86: 159, Bo U 1 986/87:4, rskr. 126

Lagen omtryckt 1974:1025.

347

¬

SFS 1987:133

16

Inom strand skyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller

befintlig byggnad än dras för att tillgodose ett väsentligen ann an ändamål
än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras gräv­

nings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej
heller f år i a nnat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning eller

anordning, varigenom mark tages i a nspråk såsom tomt eller allmänheten

på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest
skulle ägt att färdas fritt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela

sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strand-

skyddsområde som behövas för att trygga ändamålet med strandskyddet.

Länsstyrelsen får medgiva undantag från bestämmelserna i första

stycket, när särskilda skäl föreligga. Medgives undantag, skall länsstyrel­
sen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt
eller eljest användas för det avsedda ändamålet.

Första stycket gäller inte anläggningar eller åtgärder som behövs för

jordbruket, fisket, skogsskötseln eller renskötseln och ej tillgodoser bo­
stadsändamål. Första stycket gäller inte heller företag till vilka tillstånd har

lämnats enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m. m., vattenlagen (1983: 291) eller miljöskyddslagen (1969:38 7).

348

19 §'' Område, inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller

vårda naturmiljön men som med hänsyn till den b egränsade omfattningen

av åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till

naturreservat, kan av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde. Är

åtgärd som bör vidtagas så ingripande att pågående markanvändning avse­

värt försvåras inom berörd del av en fastighet inom området, skall denna

del dock avsättas till naturreservat.

I beslut om bildande av naturvårdsområde skall angivas grunden för

beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighet som
behövas för att trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller

föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och avverk­

ning samt skyldighet för ägaren att tåla att på hans mark utföres röjning,
plantering eller annan liknande åtgärd. Föreskrift kan innefatta förbud att
vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd. 8 § andra stycket och 10-
12 §§ äga motsvarande tillämpning i fråga om natu rvårdsområde.

20 §•'' Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18,
18 c eller 19 §, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företa­

get utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer kan fö reskriva att inom landet eller del därav
anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbets­
företag.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får länsstyrelsen

förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som behövs för att begränsa
eller motverka skada på naturmiljön.

Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka ti llstånd

^ Senaste lydelse 1983:65 4.

Ändringen innebär bl. a. att tredje stycket upphävs.

^ Senaste lydelse 198 6: 262.

¬

har lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen

SFS 1987:133

(1969:387).

22 § Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam,

propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utom­
hus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som

regeringen bestämmer.

Vad i första stycket sägs gäller icke anordning som tjänar till upplysning

om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej heller
anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, för­
eningssammanträden, auktioner eller dylikt. Dock får hos myndighet som
avses i första stycket sökas tillstånd jämväl beträffande anordning som här
avses. Har sådan anordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet
tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, får

myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller

vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed.

Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda

eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa
anordningen a vlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej rege­

ringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer

medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagstavla

anbringade meddelanden som avses i andra stycket.

Bestämmelserna i de nna paragraf gäller inte anordningar inom vägom­

råde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats.

25

Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är

berättigade till ersättn ing i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30 §§.
Att i vissa fal l även borgenär, som har panträtt i fastigheten, är berättigad
till ersättning framgår av 34 § andra stycket. Om inlösen av fastighet finns

föreskrifter i 27 §.

I fråga om er sättning och inlösen skall expropriationslagen (1972:719) i

tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser
ej meddelas i den na lag. 4 kap. 3 § ex propriationslagen skall äga tillämp­

ning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före

det talan väcktes vid domstol.

26 § ' Medför föreskrifter enligt 8 eller 9 § att pågående markanvändning
avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet eller att mark tas i

anspråk, är fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten

berättigade till ersätt ning av staten för den skada de härigenom lider. Har

föreskrifterna efter förordnande enligt 43 § tredj e stycket beslutats av en

kommunal myndighet, skall ersättningen i stället betalas av kommunen.

Innebär föreskrift enligt 8 § förbud att vidta viss åtgärd utan länsstyrel­

sens eller en kommunal myndighets tillstånd, utgår ej ersättning i anle d­

ning av den föreskriften om inte tillstånd vägrats eller förenats med särskil­

da villkor.

Har förbud meddelats enligt II § och vägras tillstånd som där avses,

äger vad i första stycket stadgas om föreskrifter enligt 8 eller 9 § motsva­

rande tillämpning.

^ Senaste lydelse 1984: 121.

349

' Senaste lydelse 1982: 1097.

/

¬

SFS 1987:133

27 a § Vid tillämpningen av 26 och 27 §§ skall även beaktas andra beslut
enligt 8 och 9 §§, beslut enligt 19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291) samt

beslut som avses i 14 kap. 8 § första stycket plan- och bygglagen (1987; 10),

under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste

beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden en­
ligt 21 § skogsvå rdslagen (1979:429) som i sä rskilda fall har inträtt inom
samma tid.

Har talan eller rätt till ersä ttning eller inlösen med anledning av beslut

som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 32 § eller

33 § eller motsvarande bestämmelser i vattenla gen eller plan- och byggla­

gen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas

enligt första stycket.

28 §® För skada och intrång som tillfogas äga re av fastighet och inneha­

vare av särskild rätt till fastighet genom undersökning enligt 42 § första

eller andra stycket utgår ersättning av staten. Talan om ersättning väcks

vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen

därav ligger.

31 §' Ersättning enligt 26 § tredje stycket skall bestämmas att utgå med

visst årligt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas

å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 26 § första
stycket eller 27 §.

Om det finns särskilda skäl, kan jämväl ersättning enligt 26 § första

stycket eller 30 § på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller
annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för

staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att erhålla ompröv­
ning vid ändrade förhållanden.

32 §'° Innan beslut fattas som kan föranleda ersättningsskyldighet enligt
denna lag, får länsstyrelsen eller kommunen förelägga den, som vill göra
anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet, att inom viss tid,

minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen eller kommunen
vid påföljd att han annars skall ha förlorat sin talan.

Vad som i fråga om ersättning eller lösen har avtalats eller uppenbarligen

förutsatts gälla mellan staten och sakägare eller mellan kommunen och

sakägare skall gälla även mot den som efter det att rätten till gottgörelse
uppkom har förvärvat sakägarens rätt i avseende på fastigheten.

33 §" Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 30 §

eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill gör a
anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlo­
rat sin talan, åligger d et honom att väcka talan hos fastighetsdomstolen

mot staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket

anspråket grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd att han annars förlorar

rätten att kräva ersättning eller inlösen.

Senaste lydelse 198 2: 1097.

^ Senaste lydelse 1982: 1097.

Senaste lydelse 1982: 1097.

" Senaste lydelse 198 2: 1097.

350

¬

Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande av

SFS 1987:133

föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka talan mot
sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna medde-

las, skall gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter

av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från det

att målet har avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre

vara bindande för parterna.

34 §'^ Är fastighetsägaren enligt 26 § första stycket tillkommande ersätt­

ning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom det beslut, som

föranlett rätten till ersä ttning, undergått sådan minskning i värde att den

kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätten till ers ätt­

ning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos
länsstyrelsen.

Om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av att

nedsättning ej skett, har han rätt till ersättning av staten eller kommunen

för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller,
om borgenär lider förlust därigenom att ersättning blivit för lågt b eräknad
och ersättningen till följd av överenskommelse mellan staten eller kommu­

nen och den ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prö­

vad av domsto l. Talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid

fastighetsdomstolen.

36 §'^ Ogillas i mål enligt 33 § talan som har väckts av fastighetsägaren
eller den som innehar särskild rätt till fastigheten, kan domstolen förordna
att han skall bära sina egna kostnader, om han befinns ha inlett rättegången
utan tillräckliga skäl. Har rättegången uppenbart inletts utan skälig grund,

får domstolen dessutom förplikta honom att ersätta motparten dennes

rättegångskostnader.

39 § ''' Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 § första
stycket I, 2, 4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma
rättelse. Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad, anordning eller
anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och
övergår egendomen till ny ägare, får denne föreläggas att vidta rättelse, om

det inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över

vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b §
utövar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant föreläg­

gande. I beslut om före läggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten

meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om hand­
räckning får göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrel­

sen, den kommunala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där
kommunal nämnd h ar att meddela föreläggande, av den nämnden. Beträf­

fande sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § han dräckningslagen

(1981:847).

Senaste lydelse 1982; 1097.

" Senaste lydelse 1982: 1097.

Senaste lydelse 1985:211.

35 j

¬

\.

SFS 1987:133

Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § fö rsta stycket, 20 § eller

22 § andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant

föreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten
föranstalta om att åtgärden vidtages.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid med delande av föreläggande en­

ligt 17 § tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid

meddelande av föreläggande enligt 24 §. Efterkommes ej föreläggandet,

äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekost­

nad.

I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får

förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga

kraft.

40 §'^ En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas

hos länsstyrelsen genom besvär.

Beslut av annan statlig myndighet än regeringen i ärende enligt 13 §,

17 §, 20 § an dra stycket, 22 §, 24 §, 39 § s åvitt avser annat än handräck­
ning eller 47 § få r överklagas hos kammarrätten genom besvär. Beslut i
övrigt enligt d enna lag av anna n statlig myndighet än regeringen får över­

klagas hos regeringen genom besvär.

Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt

bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner myndighet att den ej kan helt bifalla framställning från fortifika­

tionsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 16 §
tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning.

43 § Innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller

naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall läns­

styrelsen samråda med kommunen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att

befogenhet som enligt 16 § tredje st ycket, 17 § samt 39 § första och andr a

styckena ankommer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal myndig­

het.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att

de befogenheter som enligt 7-9, 11, 12 och 19 §§ tillkommer länsstyrelsen
även skall tillkomma en kommunal myndighet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
2. Beträffande ärenden enligt 21 § som länsstyrelsen har avgjort före

ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

3. Vid prövning av fråga om r ätt till ersättning med anledning av sådana

beslut enligt 8 § eller 9 § som länssty relsen har meddelat före ikraftträdan­

det, skall 26 § i sin äldre lydelse tillämpas. Vad nu sagts utgör dock inte

något hinder för tillämpningen av 27 a § i fråga om de beslut som avses i

den paragrafen och som har meddelats före ikraftträdandet.

352

.Senaste lydelse 1981:859.

¬

4. I mål enligt 33 § i vilka talan har väckts före ikraftträdandet skall 36 §

SFS 1987:133

i sin äldre lydelse tillämpas.

På regeringens vägnar

BIRGITTA DAHL

Rolf Strömberg

(Miljö- och energidepartementet)

¬