SFS 2017:900 Förvaltningslag

1

Svensk författningssamling

Förvaltningslag;

utfärdad den 28 september 2017.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

Lagen gäller i förvaltningsverksamhet

1 §

Denna lag gäller för handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndig-

heterna och handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna.

Bestämmelserna i 5–8 §§ om grunderna för god förvaltning gäller även i

annan förvaltningsverksamhet hos förvaltningsmyndigheter och domstolar.

Undantag för kommunala ärenden där besluten kan laglighetsprövas

2 §

Vid handläggning av sådana ärenden hos myndigheter i kommuner och

landsting där besluten kan laglighetsprövas genom att överklagas enligt
13 kap. kommunallagen (2017:725) tillämpas inte 9 § andra stycket, 10–12,
16–20 och 23–49 §§.

Undantag för brottsbekämpande verksamhet

3 §

I brottsbekämpande verksamhet hos Kustbevakningen, Polismyndig-

heten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket eller en åklagarmyndighet
tillämpas inte 9 § andra stycket och 10–49 §§.

Avvikande bestämmelser i andra lagar eller i förordningar

4 §

Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som

avviker från denna lag, tillämpas den bestämmelsen.

Grunderna för god förvaltning

Legalitet, objektivitet och proportionalitet

5 §

En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen.

I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.
Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas

leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än
vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt

1 Prop. 2016/17:180, bet. 2017/18:KU2, rskr. 2017/18:2.

SFS 2017:900

Utkom från trycket
den 10 oktober 2017

2

SFS 2017:900

förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden rik-
tas mot.

Service

6 §

En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och

enkla.

Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta

till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med
hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verk-
samhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål.

Tillgänglighet

7 §

En myndighet ska vara tillgänglig för kontakter med enskilda och infor-

mera allmänheten om hur och när sådana kan tas.

Myndigheten ska vidta de åtgärder i fråga om tillgänglighet som behövs för

att den ska kunna uppfylla sina skyldigheter gentemot allmänheten enligt
2 kap. tryckfrihetsförordningen om rätten att ta del av allmänna handlingar.

Samverkan

8 §

En myndighet ska inom sitt verksamhetsområde samverka med andra

myndigheter.

En myndighet ska i rimlig utsträckning hjälpa den enskilde genom att själv

inhämta upplysningar eller yttranden från andra myndigheter.

Allmänna krav på handläggningen av ärenden

Utgångspunkter för handläggningen

9 §

Ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som

möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts.

Handläggningen ska vara skriftlig. Myndigheten får dock besluta att hand-

läggningen helt eller delvis ska vara muntlig, om det inte är olämpligt.

Partsinsyn

10 §

Den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt material som har

tillförts ärendet. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar
som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Åtgärder om handläggningen försenas

11 §

Om en myndighet bedömer att avgörandet i ett ärende som har inletts

av en enskild part kommer att bli väsentligt försenat, ska myndigheten under-
rätta parten om detta. I en sådan underrättelse ska myndigheten redovisa an-
ledningen till förseningen.

12 §

Om ett ärende som har inletts av en enskild part inte har avgjorts i

första instans senast inom sex månader, får parten skriftligen begära att myn-

3

SFS 2017:900

digheten ska avgöra ärendet. Myndigheten ska inom fyra veckor från den dag
då en sådan begäran kom in antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut
avslå begäran.

Ett beslut enligt första stycket att avslå en begäran om att ärendet ska av-

göras får överklagas till den domstol eller förvaltningsmyndighet som är be-
hörig att pröva ett överklagande av avgörandet i ärendet.

Myndighetens prövning enligt första stycket får begäras av parten vid ett

tillfälle under ärendets handläggning.

Tolkning och översättning

13 §

En myndighet ska använda tolk och se till att översätta handlingar om

det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten
har kontakt med någon som inte behärskar svenska.

En myndighet ska under samma förutsättningar använda tolk och göra

innehållet i handlingar tillgängligt när den har kontakt med någon som har en
funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se, höra eller tala.

Ombud och biträde

14 §

Den som är part i ett ärende får som ombud eller biträde anlita någon

som är lämplig för uppdraget. Den som anlitar ombud ska dock medverka
personligen om myndigheten begär det.

Om ett ombud eller biträde bedöms vara olämplig för sitt uppdrag får myn-

digheten besluta att han eller hon inte längre får medverka i ärendet.

15 §

En myndighet får begära att ett ombud ska styrka sin behörighet

genom en skriftlig eller muntlig fullmakt. En sådan fullmakt ska innehålla
uppgift om ombudets namn och uppdragets omfattning. Om ombudet får sätta
någon annan i sitt ställe, ska även detta framgå av fullmakten.

Om ett ombud inte följer en begäran om att styrka sin behörighet genom en

fullmakt, får myndigheten besluta ett föreläggande om samma sak. Ett sådant
föreläggande får riktas till ombudet eller parten.

Om en handling som inleder ett ärende har skrivits under av ett ombud, ska

det i föreläggandet anges att följden av att det inte följs kan bli att framställ-
ningen inte tas upp till prövning.

Jäv

16 §

Den som för en myndighets räkning tar del i handläggningen på ett sätt

som kan påverka myndighetens beslut i ärendet är jävig om

1. han eller hon eller någon närstående är part i ärendet eller annars kan an-

tas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning,

2. han eller hon eller någon närstående är eller har varit ställföreträdare

eller ombud för en part i ärendet eller för någon annan som kan antas bli på-
verkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning,

3. han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende

hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till
frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans, eller

4. det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller

hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas.

4

SFS 2017:900

Om det är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse, ska myn-

digheten bortse från jäv.

17 §

Den som är jävig får inte ta del i handläggningen av ärendet och inte

heller närvara när ärendet avgörs. Han eller hon får dock utföra sådana upp-
gifter som inte någon annan kan utföra utan att handläggningen försenas avse-
värt.

18 §

Den som känner till en omständighet som kan antas göra honom eller

henne jävig ska omedelbart anmäla detta till myndigheten.

En myndighet ska pröva en jävsfråga så snart som möjligt.
Den som jävet gäller får ta del i prövningen av jävsfrågan endast om det

krävs för att myndigheten ska vara beslutsför och någon ersättare inte kan
kallas in utan att prövningen försenas avsevärt.

Hur ärenden inleds och åtgärder när handlingar ges in

Framställningar från enskilda

19 §

En enskild kan inleda ett ärende hos en myndighet genom en ansökan,

anmälan eller annan framställning. Framställningen ska innehålla uppgifter
om den enskildes identitet och den information som behövs för att myndig-
heten ska kunna komma i kontakt med honom eller henne.

Det ska framgå av framställningen vad ärendet gäller och vad den enskilde

vill att myndigheten ska göra. Det ska också framgå vilka omständigheter
som ligger till grund för den enskildes begäran, om det inte är uppenbart obe-
hövligt.

Åtgärder för att rätta till brister i en framställning

20 §

Om en framställning är ofullständig eller oklar ska en myndighet i

första hand hjälpa den enskilde till rätta inom ramen för sin allmänna service-
skyldighet enligt 6 § andra stycket.

En myndighet får besluta att förelägga den enskilde att avhjälpa en brist

som finns kvar, om bristen medför att framställningen inte kan läggas till
grund för en prövning i sak. I föreläggandet ska det anges att följden av att det
inte följs kan bli att framställningen inte tas upp till prövning.

Bekräftelse av handlingar

21 §

En handling ska bekräftas av avsändaren om myndigheten anser att det

behövs.

Hur ankomstdagen för handlingar bestäms

22 §

En handling har kommit in till en myndighet den dag som handlingen

når myndigheten eller en behörig befattningshavare.

Om en handling genom en postförsändelse eller en avi om en betald post-

försändelse som innehåller handlingen har nått en myndighet eller behörig be-
fattningshavare en viss dag, ska handlingen dock anses ha kommit in närmast
föregående arbetsdag, om det inte framstår som osannolikt att handlingen

5

SFS 2017:900

eller avin redan den föregående arbetsdagen skilts av för myndigheten på ett
postkontor.

En handling som finns i en myndighets postlåda när myndigheten tömmer

den första gången en viss dag ska anses ha kommit in närmast föregående
arbetsdag.

Beredning av ärenden

Utredningsansvaret

23 §

En myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som

dess beskaffenhet kräver.

En enskild part som inleder ett ärende ska medverka genom att så långt

som möjligt ge in den utredning som parten vill åberopa till stöd för sin fram-
ställning.

Om det behövs ska myndigheten genom frågor och påpekanden verka för

att parten förtydligar eller kompletterar framställningen.

När får man lämna uppgifter muntligt?

24 §

Om en enskild part vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende ska myn-

digheten ge parten tillfälle till det, om det inte framstår som obehövligt. Myn-
digheten bestämmer hur detta ska ske.

Kommunikation

25 §

Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är

uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse
för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över
materialet. Myndigheten får dock avstå från sådan kommunikation, om

1. ärendet gäller anställning av någon och det inte är fråga om prövning i

högre instans efter överklagande,

2. det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att genomföra

beslutet, eller

3. ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver att beslutet meddelas

omedelbart.

Myndigheten bestämmer hur underrättelse ska ske. Underrättelse får ske

genom delgivning.

Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av

10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Remiss

26 §

En myndighet kan inom ramen för sitt utredningsansvar enligt 23 § be-

gära ett yttrande från en annan myndighet eller från någon enskild (remiss).

Om en myndighet behöver inhämta yttranden från flera ska det göras sam-

tidigt, om inte ett annat tillvägagångssätt framstår som lämpligare.

Det ska framgå av remissen vad yttrandet ska avse och när det senast ska ha

kommit in till myndigheten.

6

SFS 2017:900

Dokumentation av uppgifter

27 §

En myndighet som får uppgifter på något annat sätt än genom en hand-

ling ska snarast dokumentera dem, om de kan ha betydelse för ett beslut i
ärendet. Det ska framgå av dokumentationen när den har gjorts och av vem.

Myndighetens beslut

Hur beslut fattas

28 §

Ett beslut kan fattas av en befattningshavare ensam eller av flera

gemensamt eller automatiserat. Vid den slutliga handläggningen kan föredra-
gande och andra befattningshavare medverka utan att delta i avgörandet.

När flera ska fatta beslut gemensamt och de inte kan enas, ska ordföranden

presentera de olika förslag till beslut som har förts fram. Varje förslag ska
presenteras så att det kan besvaras med antingen ja eller nej.

När de som deltar i avgörandet har fått ta ställning till förslagen, meddelar

ordföranden vad som enligt hans eller hennes uppfattning har beslutats. Detta
blir beslutet, om inte omröstning begärs.

Omröstning

29 §

En omröstning ska genomföras öppet. Om det vid omröstningen finns

fler än två förslag, ska man först avgöra vilket förslag som ska ställas mot det
som ordföranden anser har beslutats.

Omröstningen avgörs genom enkel majoritet. Om det blir lika röstetal har

ordföranden utslagsröst.

Varje ledamot som deltar i den slutliga handläggningen ska delta även i av-

görandet. Ordföranden ska alltid rösta om det behövs för att ärendet ska
kunna avgöras. Andra ledamöter behöver dock inte rösta för mer än ett för-
slag.

Reservation och avvikande mening

30 §

När ett beslut fattas av flera gemensamt har den som deltar i avgöran-

det rätt att reservera sig mot beslutet genom att få en avvikande mening an-
tecknad. Den som inte gör det ska anses ha ställt sig bakom beslutet.

Den som medverkar vid den slutliga handläggningen av ett ärende utan att

delta i avgörandet har alltid rätt att få en avvikande mening antecknad.

En avvikande mening ska anmälas innan myndigheten expedierar beslutet

eller på annat sätt gör det tillgängligt för utomstående. Om beslutet inte ska
göras tillgängligt för utomstående, ska anmälan göras senast när beslutet får
sin slutliga form.

Dokumentation av beslut

31 §

För varje skriftligt beslut ska det finnas en handling som visar

1. dagen för beslutet,
2. vad beslutet innehåller,
3. vem eller vilka som har fattat beslutet,
4. vem eller vilka som har varit föredragande, och

7

SFS 2017:900

5. vem eller vilka som har medverkat vid den slutliga handläggningen utan

att delta i avgörandet.

Motivering av beslut

32 §

Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt

sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obe-
hövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter
som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för
myndighetens ställningstagande.

En motivering får helt eller delvis utelämnas, om
1. beslutet gäller anställning av någon,
2. ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver att beslutet meddelas

omedelbart,

3. det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas

personliga eller ekonomiska förhållanden eller något annat jämförbart förhål-
lande, eller

4. beslutet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regerings-

formen.

Om motiveringen har utelämnats enligt andra stycket 1, 2 eller 3 ska myn-

digheten om möjligt ge en motivering i efterhand, om någon enskild begär det
och det behövs för att han eller hon ska kunna ta till vara sin rätt.

Underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till

33 §

En myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende ska så snart som

möjligt underrätta den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet,
om det inte är uppenbart obehövligt.

Om parten får överklaga beslutet ska han eller hon även underrättas om hur

det går till. Myndigheten ska samtidigt upplysa parten om avvikande
meningar som har antecknats enligt 30 § eller enligt särskilda bestämmelser i
någon annan författning. En underrättelse om hur man överklagar ska inne-
hålla information om vilka krav som ställs på överklagandets form och inne-
håll och vad som gäller i fråga om ingivande och överklagandetid.

Myndigheten bestämmer hur underrättelsen ska ske. En underrättelse ska

dock alltid vara skriftlig om en part begär det. Underrättelse får ske genom
delgivning.

34 §

Bestämmelserna i 33 § om underrättelse om innehållet i beslut och hur

ett överklagande går till tillämpas också om någon som inte är part begär att
få ta del av ett beslut som han eller hon får överklaga.

När beslut får verkställas

35 §

Ett beslut som får överklagas inom en viss tid får verkställas när över-

klagandetiden har gått ut, om beslutet inte har överklagats.

Ett beslut får alltid verkställas omedelbart, om
1. beslutet gäller anställning av någon,
2. beslutet gäller endast tillfälligt, eller
3. kretsen av dem som har rätt att överklaga är så vid eller obestämd att det

inte går att avgöra när överklagandetiden går ut.

8

SFS 2017:900

En myndighet får även verkställa ett beslut omedelbart om ett väsentligt

allmänt eller enskilt intresse kräver det. Myndigheten ska dock först noga
överväga om det finns skäl att avvakta med att verkställa beslutet på grund av

1. att beslutet medför mycket ingripande verkningar för någon enskild,
2. att verkställigheten inte kan återgå om ett överklagande av beslutet leder

till att det upphävs, eller

3. någon annan omständighet.

Rättelse och ändring av beslut

Rättelse av skrivfel och liknande

36 §

Ett beslut som innehåller en uppenbar felaktighet till följd av myndig-

hetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller något annat liknande förbi-
seende får rättas av den myndighet som har meddelat beslutet.

När en myndighet får ändra ett beslut

37 §

En myndighet får ändra ett beslut som den har meddelat som första in-

stans om den anser att beslutet är felaktigt på grund av att det har tillkommit
nya omständigheter eller av någon annan anledning.

Ett beslut som till sin karaktär är gynnande för någon enskild part får dock

ändras till den enskildes nackdel bara om

1. det framgår av beslutet eller de föreskrifter som det har grundats på att

beslutet under vissa förutsättningar får återkallas,

2. tvingande säkerhetsskäl kräver att beslutet ändras omedelbart, eller
3. felaktigheten beror på att parten har lämnat oriktiga eller vilseledande

uppgifter.

När en myndighet ska ändra ett beslut

38 §

En myndighet ska ändra ett beslut som den har meddelat som första in-

stans om

1. den anser att beslutet är uppenbart felaktigt i något väsentligt hänseende

på grund av att det har tillkommit nya omständigheter eller av någon annan
anledning, och

2. beslutet kan ändras snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för

någon enskild part.

När en myndighet får ändra ett beslut som har överklagats

39 §

Ett beslut som har överklagats får ändras av den myndighet som har

meddelat det som första instans enbart i sådana fall som avses i 38 § och bara
om överklagandet och övriga handlingar i ärendet ännu inte har överlämnats
till den högre instans som ska pröva överklagandet.

Överklagande

Till vilken myndighet överklagas beslut?

40 §

Beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

9

SFS 2017:900

Vilka beslut får överklagas?

41 §

Ett beslut får överklagas om beslutet kan antas påverka någons situa-

tion på ett inte obetydligt sätt.

Vem får överklaga ett beslut?

42 §

Ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått

honom eller henne emot.

Hur överklagar man ett beslut?

43 §

Ett överklagande av ett beslut ska göras skriftligen till den högre in-

stans som ska pröva överklagandet (överinstansen). Överklagandet ska dock
ges in till den myndighet som har meddelat beslutet (beslutsmyndigheten).

I överklagandet ska den som överklagar ange vilket beslut som överklagas

och på vilket sätt han eller hon vill att beslutet ska ändras.

I 3 och 4 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns ytterligare bestäm-

melser om vad ett överklagande som ska prövas av allmän förvaltningsdom-
stol ska innehålla.

Överklagandetiden

44 §

Ett överklagande av ett beslut ska ha kommit in till beslutsmyndig-

heten inom tre veckor från den dag då den som överklagar fick del av beslutet
genom den myndigheten. Om den som överklagar är en part som företräder
det allmänna, ska överklagandet dock ha kommit in inom tre veckor från den
dag då beslutet meddelades.

Beslutsmyndighetens åtgärder

45 §

Beslutsmyndigheten prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid.

Om det har kommit in för sent ska myndigheten besluta att överklagandet inte
får tas upp till prövning (avvisning).

Ett överklagande ska dock inte avvisas om
1. förseningen beror på att myndigheten inte har lämnat en korrekt under-

rättelse om hur man överklagar, eller

2. överklagandet har kommit in till överinstansen inom överklagandetiden.

46 §

Om överklagandet inte avvisas ska beslutsmyndigheten skyndsamt

överlämna överklagandet och övriga handlingar i ärendet till överinstansen.

Om en myndighet ändrar ett beslut som har överklagats, ska den överlämna

även det nya beslutet till överinstansen. Överklagandet ska anses omfatta det
nya beslutet.

Överinstansens åtgärder

47 §

Överinstansen prövar frågor om att avvisa ett överklagande på någon

annan grund än att det har kommit in för sent.

10

SFS 2017:900

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2017

Om ett överklagande felaktigt har getts in till överinstansen, ska den myn-

digheten vidarebefordra överklagandet till beslutsmyndigheten och samtidigt
ange vilken dag som överklagandet kom in till överinstansen.

48 §

Överinstansen får bestämma att det överklagade beslutet tills vidare

inte ska gälla.

Föreläggande när handläggningen har försenats

49 §

Om en domstol eller en förvaltningsmyndighet bifaller ett överkla-

gande av ett sådant avslagsbeslut som avses i 12 § andra stycket, ska den be-
sluta att förelägga den myndighet som har meddelat avslagsbeslutet att
snarast eller inom den tid som överinstansen bestämmer avgöra det ärende
som överklagandet avser.

Överinstansens beslut får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
2. Genom lagen upphävs förvaltningslagen (1986:223).
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i den utsträckning som det i

en annan lag eller förordning finns bestämmelser som innehåller hänvisningar
till den lagen.

På regeringens vägnar

STEFAN LÖFVEN

MORGAN JOHANSSON
(Justitiedepartementet)