Lag (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat

1 §   Regeringen får, efter avtal med annan stat, föreskriva att 2-13 §§ helt eller delvis ska tillämpas för samarbete i fråga om tullkontroll och tullklarering av trafik mellan Sverige och den andra staten (gränstullsamarbete).

Med tullklarering förstås i denna lag Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som hänförts till ett tullförfarande eller återexporteras och motsvarande åtgärder av tullmyndighet i den andra staten. Lag (2016:255).

2 §   För gränstullsamarbete må, enligt vad regeringen därom förordnar, upprättas särskild zon inom vilken samarbetet här i riket skall bedrivas (kontrollzon). Finnes kontrollzon böra upprättas längs rikets gräns mot den andra staten, skall den vara av samma bredd som motsvarande zon inom den andra staten, dock högst femton kilometer. Kontrollzon annorstädes inom riket må omfatta landsvägssträcka, järnvägssträcka med tillhörande stationsområde, flygplats, farled eller hamnområde. Lag (1975:686).

3 §   Inom kontrollzon här i riket tillämpas med avseende å tullkontroll och tullklarering för den andra statens räkning de i den staten gällande bestämmelserna om tull samt in- och utförsel jämte de bestämmelser i övrigt, vilkas efterlevnad dess tullväsen har att övervaka. Tvångsmedel, som enligt den andra statens lagstiftning tulltjänsteman äger anlita, må därvid användas inom kontrollzonen, dock endast vid undersökning i omedelbart samband med smugglingsbrott eller försök därtill, varigenom lag eller författning i den andra staten överträtts.

4 §   Tullpersonal från den andra staten må inom kontrollzon här i riket utöva tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, under iakttagande av den stats instruktioner och reglementen, för vilken tulltjänsten bedrives.

5 §   Inom kontrollzon i den andra staten tillämpas med avseende å tullkontroll och tullklarering för svenska statens räkning de i Sverige gällande bestämmelserna om tull samt in- och utförsel jämte de bestämmelser i övrigt, vilkas efterlevnad det svenska tullverket har att övervaka. Tvångsmedel, som enligt svensk lagstiftning tulltjänsteman äger anlita, må därvid användas inom kontrollzonen, dock endast vid undersökning i omedelbart samband med smugglingsbrott eller försök därtill, varigenom svensk lag eller författning överträtts.

6 §   Det åligger svensk tullpersonal och personal vid den svenska kustbevakningen att utöva tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, under iakttagande av den stats instruktioner och reglementen, för vilken tulltjänsten bedrives. Lag (1988:433).

7 §   Åtgärd, som i anledning av gränstullsamarbete för svensk räkning vidtagits av myndighet eller personal tillhörande den andra statens tullväsen, skall anses som om den vidtagits av svensk tullmyndighet eller tullpersonal. Av tullmyndighet i den andra staten anbragt insegel anses därvid såsom svensk tullmyndighets insegel.

8 §   En tulltjänsteman från den andra staten har, under sin utövning här i riket av tulltjänst som omfattas av gränstullsamarbete, skydd enligt 17 kap. 5 § första stycket brottsbalken men ska inte vara underkastad ansvar enligt 20 kap. samma balk.

Om en svensk tulltjänsteman eller tjänsteman vid den svenska kustbevakningen, som med anledning av gränstullsamarbete har utövat tulltjänst för den andra staten, har begått brott som avses i 20 kap. 1 eller 3 § brottsbalken eller annars gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, ska han eller hon anses ha begått brottet eller gjort sig skyldig till förseelsen under utövning av svensk tulltjänst. Lag (2023:495).

9 §   Om svensk tulltjänsteman eller tjänsteman vid den svenska kustbevakningen under utövning av tulltjänst för annan stat i anledning av gränstullsamarbete åstadkommer skada för vilken han är ansvarig enligt svenska skadeståndsregler, skall kronan ersätta skadan, kronan obetaget att av tjänstemannen söka åter vad sålunda utgivits. Lag (1988:433).

10 §   Egendom som i anledning av smugglingsbrott eller försök därtill tagits i beslag inom kontrollzon i den andra staten skall, därest gärningen inneburit sådant brott mot lag eller författning såväl i Sverige som i den andra staten, som kan föranleda förverkande av egendomen, överlämnas till tull- eller polismyndighet i sistnämnda stat om ej särskilda skäl annat föranleda. Har beslaget ägt rum inom kontrollzon här i riket, må egendomen överlämnas till myndighet i den andra staten om särskilda skäl därtill äro.

Har egendom med tillämpning av vad i första stycket sägs överlämnats till myndighet i den andra staten, skall vad i svensk lag eller författning må vara stadgat om skyldighet att ersätta värdet av sådan egenom icke äga tillämpning.

11 §   Den som i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande gripits på svenskt område inom kontrollzon längs riksgränsen såsom skäligen misstänkt för brott mot bestämmelse, som avses i 3 §, eller försök till sådant brott må, om ej särskilda skäl däremot äro, omedelbart föras till tull- eller polismyndighet i den andra staten, därest

han är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller anledning förekommer, att hans uppgift därom är osann;

han ej äger hemvist i Sverige eller i den andra staten och det skäligen kan befaras, att han genom att begiva sig till en tredje stat undandrager sig lagföring eller straff; eller

det i annat fall skäligen kan befaras, att han undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning.

Åtgärd, som avses i första stycket, må vidtagas mot den som ej äger hemvist och medborgarskap i den andra staten endast om den andra staten förbundit sig dels att icke utan medgivande av regeringen utlämna den misstänkte till tredje stat, dels ock att ej utan sådant medgivande låta den misstänkte åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före gripandet. Den andra staten må dock i sådan förbindelse förbehålla sig att låta åtala eller straffa för annat brott, där

fråga är om överträdelse av tullförfattningar; eller

den misstänkte själv inför domstol samtyckt därtill; eller

han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna den andra staten inom en månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför han förts till den andra staten; eller

han åtevänt till den andra staten, sedan han lämnat denna. Lag (1975:686).

12 §   Har någon med tillämpning av bestämmelser i den andra staten, motsvarande stadgandena i 11 §, förts till svensk myndighet må han, därest han ej äger hemvist och medborgarskap i Sverige, icke utan vederbörligt medgivande av myndighet i den andra staten utlämnas till tredje stat, ej heller utan sådant medgivande åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före gripandet, med mindre

fråga är om överträdelse av tullförfattningar; eller

den misstänkte själv inför domstol samtyckt därtill; eller

han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna Sverige inom en månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför han förts till Sverige; eller

han återvänt till Sverige, sedan han lämnat landet.

13 §   Vad som enligt 3--5, 10 och 11 §§ gäller inom kontrollzon skall äga tillämpning jämväl utanför sådan zon, när i anledning av smugglingsbrott eller försök därtill den misstänkte förföljes utanför zonen i omedelbart samband med gärningen.

14 §   har upphävts genom lag (1975:686).