Lag (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård

Lagen om psy­ki­a­trisk tvångs­vård (LPT) inne­hål­ler de cen­trala bestäm­mel­serna om för­ut­sätt­ningar för öppen eller slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård. Huvud­re­geln är att ingen ska vår­das mot sin vilja, men om någon lider av en all­var­lig psy­kisk stör­ning och på grund av sitt psy­kiska till­stånd och sina per­son­liga för­hål­lan­den upp­fyl­ler vissa andra kri­te­rier kan per­so­nen tvångs­vår­das.

SFS nr:

1991:1128
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1991-​06-20
Omtryck: SFS 2008:415
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:703
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Före­skrif­terna i hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30) och pati­ent­la­gen (2014:821) gäl­ler all psy­ki­a­trisk vård. Kom­plet­te­rande före­skrif­ter om psy­ki­a­trisk vård som är för­e­nad med fri­hets­be­rö­vande och annat tvång (tvångs­vård) ges i denna lag.

Före­skrif­ter om psy­ki­a­trisk tvångs­vård finns också i lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård.

Det som sägs i denna lag om en region gäl­ler även en kom­mun som inte ingår i en region.

Med chefsö­ver­läkare avses i denna lag chefsö­ver­läka­ren vid den sjuk­vårds­in­rätt­ning där pati­en­ten är inskri­ven. Lag (2019:876).

2 §   Tvångs­vård enligt denna lag ges som slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård eller, efter sådan vård, som öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård. Vård som ges när pati­en­ten är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning benämns slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård.
Annan vård enligt denna lag benämns öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård.

Tvångs­vår­den ska syfta till att sätta pati­en­ten i stånd att fri­vil­ligt med­verka till nöd­vän­dig vård och ta emot det stöd som han eller hon behö­ver. Lag (2008:415).

2 a §   Tvångs­åt­gär­der vid vård enligt denna lag får använ­das endast om de står i rim­lig pro­por­tion till syf­tet med åtgär­den.
Är mindre ingri­pande åtgär­der till­räck­liga, skall de använ­das.

Tvång skall utövas så skon­samt som möj­ligt och med största möj­liga hän­syn till pati­en­ten. Lag (2000:353).

2 b §   Tvångs­åt­gär­der i syfte att genom­föra vår­den får använ­das endast om pati­en­ten inte genom en indi­vi­du­ellt anpas­sad infor­ma­tion kan för­mås att fri­vil­ligt med­verka till vård. De får inte använ­das i större omfatt­ning än vad som är nöd­vän­digt för att förmå pati­en­ten till detta. Lag (2000:353).

För­ut­sätt­ningar för tvångs­vård

3 §   Tvångs­vård får ges endast om pati­en­ten lider av en all­var­lig psy­kisk stör­ning och på grund av sitt psy­kiska till­stånd och sina per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt
   1. har ett ound­gäng­ligt behov av psy­ki­a­trisk vård, som inte kan till­go­do­ses på annat sätt än genom att pati­en­ten är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning för kva­li­fi­ce­rad psy­ki­a­trisk dyg­netrun­t­vård (slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård), eller
   2. behö­ver iaktta sär­skilda vill­kor för att kunna ges nöd­vän­dig psy­ki­a­trisk vård (öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård).

En för­ut­sätt­ning för vård enligt denna lag är att pati­en­ten mot­sät­ter sig sådan vård som sägs i första styc­ket, eller det till följd av pati­en­tens psy­kiska till­stånd finns grun­dad anled­ning att anta att vår­den inte kan ges med hans eller hen­nes sam­tycke.

Tvångs­vård får inte ges om pati­en­tens psy­kiska stör­ning enligt första styc­ket utgör enbart en utveck­lings­stör­ning.

Vid bedöm­ning av vård­be­ho­vet enligt första styc­ket ska det även beak­tas, om pati­en­ten till följd av sin psy­kiska stör­ning är far­lig för annans per­son­liga säker­het eller fysiska eller psy­kiska hälsa. Lag (2008:415).

Intag­ning för tvångs­vård

4 §   Ett beslut om intag­ning på en sjuk­vårds­in­rätt­ning för tvångs­vård får inte fat­tas utan att ett läka­rin­tyg (vårdin­tyg) har utfär­dats, av vil­ket det fram­går att det finns san­no­lika skäl för att för­ut­sätt­ning­arna för slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård av pati­en­ten är upp­fyllda. Vårdin­ty­get ska grun­das på en sär­skild läkar­un­der­sök­ning.

En under­sök­ning för vårdin­tyg får före­tas endast om det finns skä­lig anled­ning till det. Under­sök­ningen utförs av en legi­ti­me­rad läkare. Om under­sök­ningen inte kan utfö­ras med pati­en­tens sam­tycke, får pati­en­ten tas om hand för under­sök­ning. Beslut om sådant omhän­der­ta­gande får fat­tas endast av en läkare i all­män tjänst eller av en läkare som enligt avtal med regi­o­nen har till upp­gift att utföra under­sök­ningar för vårdin­tyg. Lag (2019:876).

5 §   Vårdin­ty­get får utfär­das endast i ome­del­bar anslut­ning till under­sök­ningen. Det ska, utö­ver ett utta­lande enligt 4 § om för­ut­sätt­ning­arna för tvångs­vård av pati­en­ten, inne­hålla en redo­gö­relse för den psy­kiska stör­ningen och de omstän­dig­he­ter i övrigt som ger upp­hov till vård­be­ho­vet.

Vid utfär­dande av vårdin­tyg tilläm­pas bestäm­mel­serna om jäv i 16-18 §§ för­valt­nings­la­gen (2017:900) även i fråga om läkare som utö­var yrket enskilt.

Den läkare som har utfär­dat vårdin­ty­get ska se till att det sna­rast kom­mer till den sjuk­vårds­in­rätt­ning där frå­gan om intag­ning för tvångs­vård ska prö­vas. Lag (2018:798).

6 §   En pati­ent får, sedan vårdin­tyg har utfär­dats, efter beslut av läkare hål­las kvar på vård­in­rätt­ningen tills frå­gan om intag­ning har avgjorts. Om andra åtgär­der inte är till­räck­liga, får det tvång använ­das som är nöd­vän­digt för att hindra pati­en­ten att lämna den del av vård­in­rätt­ningen där pati­en­ten skall vis­tas, för att upp­rätt­hålla ord­ningen på inrätt­ningen eller för att till­go­dose säker­he­ten i vår­den.

Om det är nöd­vän­digt får pati­en­ten, sedan beslut om att hålla kvar denne har fat­tats, kropps­vi­si­te­ras eller ytligt kropps­be­sik­ti­gas för kon­troll av att denne inte bär på sig egen­dom som anges i 21 §. Före­skrif­terna i 23 och 24 §§ skall där­vid tilläm­pas. Lag (2000:353).

6 a §   I sådana fall som anges i 19 eller 20 § får en pati­ent som hålls kvar enligt 6 § kort­va­rigt spän­nas fast med bälte eller lik­nande anord­ning eller kort­va­rigt hål­las avskild från de andra pati­en­terna. Om pati­en­ten är under 18 år får dock, i sådana fall som avses i 19 a eller 20 a §, pati­en­ten spän­nas fast med bälte högst en timme och hål­las avskild högst två tim­mar.

En pati­ent som hålls kvar enligt 6 § får, om det finns en över­häng­ande fara för pati­en­tens liv eller hälsa, ges nöd­vän­dig behand­ling.

Beslut enligt denna para­graf fat­tas av legi­ti­me­rad läkare. Chefsö­ver­läka­ren får besluta om för­läng­ning av de tider som avses i första styc­ket under de för­ut­sätt­ningar som anges i 19-20 a §§. Lag (2020:354).

6 b §   Frå­gan om intag­ning för slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård ska avgö­ras skynd­samt efter under­sök­ning av pati­en­ten, senast 24 tim­mar efter den­nes ankomst till vård­in­rätt­ningen. Ett beslut om intag­ning får inte grun­das på ett vårdin­tyg som är äldre än fyra dagar.

Beslut om intag­ning fat­tas av en chefsö­ver­läkare vid en enhet för psy­ki­a­trisk vård. Beslu­tet får inte fat­tas av den läkare som har utfär­dat vårdin­ty­get. Lag (2008:415).

Tvångs­vård efter beslut av rät­ten

7 §   Om chefsö­ver­läka­ren fin­ner att pati­en­ten bör ges tvångs­vård utö­ver fyra vec­kor från dagen för beslu­tet om intag­ning, ska chefsö­ver­läka­ren före utgången av fyra­vec­kors­ti­den ansöka hos för­valt­nings­rät­ten om med­gi­vande till sådan vård. Chefsö­ver­läka­ren ska även ansöka hos för­valt­nings­rät­ten om med­gi­vande till fort­satt vård när han eller hon anser att den psy­ki­a­triska tvångs­vår­den bör övergå i öppen eller slu­ten form.

I ansö­kan ska det anges om vår­den avser slu­ten eller öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård.

I ansö­kan om slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård ska det anges vilka omstän­dig­he­ter som utgör grund för tvångs­vår­den och vilka över­vä­gan­den som har gjorts i fråga om vård i annan form för pati­en­ten. Till ansö­kan ska det fogas en redo­gö­relse för det stöd och den behand­ling som pla­ne­ras för pati­en­ten under och efter vis­tel­sen på vår­den­he­ten.

I ansö­kan om öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård ska det anges vilka omstän­dig­he­ter som utgör grund för tvångs­vår­den, vilka sär­skilda vill­kor som rät­ten bör före­skriva och, så långt möj­ligt, pati­en­tens inställ­ning till dessa vill­kor. Till ansö­kan ska det fogas en sådan sam­ord­nad vård­plan som avses i 7 a §. Lag (2017:369).

7 a §   En sam­ord­nad vård­plan ska inne­hålla upp­gif­ter om
   - det bedömda beho­vet av insat­ser från regi­o­nens hälso-​ och sjuk­vård och kom­mu­nens soci­al­tjänst eller hälso-​ och sjuk­vård,
   - beslut om insat­ser och, så långt möj­ligt, pati­en­tens inställ­ning till insat­serna i vård­pla­nen,
   - vil­ken enhet vid regi­o­nen eller kom­mu­nen som ansva­rar för respek­tive insats, och
   - even­tu­ella åtgär­der som vid­tas av andra än regi­o­nen eller kom­mu­nen.

Vård­pla­nen ska upp­rät­tas av chefsö­ver­läka­ren, om han eller hon bedö­mer att pati­en­ten kom­mer att vara i behov av insat­ser enligt första styc­ket i sam­band med öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård. Vård­pla­nen ska så långt möj­ligt utfor­mas i sam­råd med pati­en­ten och, om det inte är olämp­ligt, med den­nes när­stå­ende. Vård­pla­nen ska utfor­mas i sam­ar­bete mel­lan de enhe­ter vid kom­mu­nen eller regi­o­nen som sva­rar för insat­serna. Vård­pla­nen är upp­rät­tad när den har juste­rats av enhe­terna.

Chefsö­ver­läka­ren ska under­rätta berörd enhet vid region, kom­mun eller annan huvud­man om beslut om öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård. Lag (2019:876).

8 §   Rät­ten ska på ansö­kan enligt 7 § besluta i frå­gan om fort­satt vård i form av slu­ten eller öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård.

Om rät­ten bifal­ler ansö­kan, får vår­den pågå under högst fyra måna­der, räk­nat från dagen för beslu­tet om intag­ning. Lag (2008:415).

9 §   På ansö­kan av chefsö­ver­läka­ren får rät­ten medge att tvångs­vår­den fort­sät­ter i form av öppen eller slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård utö­ver den längsta tiden enligt 8 §.
Med­gi­vande får läm­nas för högst sex måna­der åt gången, räk­nat från den dag då för­valt­nings­rät­ten med­de­lar beslut i frå­gan.

En ansö­kan enligt första styc­ket ska ha kom­mit in till för­valt­nings­rät­ten innan tiden för gäl­lande beslut om tvångs­vård har löpt ut. Före­skrif­terna i 7 § andra-​fjärde styc­kena och 7 a § tilläm­pas på en ansö­kan enligt denna para­graf.

Till ansö­kan om fort­satt öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård ska det fogas en upp­följ­ning av den sam­ord­nade vård­pla­nen.
Lag (2009:809).

10 §   Har en ansö­kan enligt 7 eller 9 § kom­mit in till för­valt­nings­rät­ten, får tvångs­vår­den fort­sätta i avvak­tan på för­valt­nings­rät­tens beslut. Om vår­den fort­sät­ter ska den ges i den form som före­skrivs i det senaste beslu­tet om tvångs­vård.
Avslår rät­ten ansö­kan, ska vår­den upp­höra ome­del­bart.
Lag (2009:809).

11 §   Om en pati­ent är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning för fri­vil­lig psy­ki­a­trisk vård, får chefsö­ver­läka­ren vid den enhet där pati­en­ten vår­das besluta om slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård när
   1. de för­ut­sätt­ningar som anges i 3 § första styc­ket 1 och andra styc­ket är upp­fyllda, och
   2. pati­en­ten till följd av sin psy­kiska stör­ning kan befa­ras komma att all­var­ligt skada sig själv eller någon annan.

Ett sådant beslut får inte fat­tas utan att ett vårdin­tyg har utfär­dats av en annan läkare än chefsö­ver­läka­ren. I fråga om vårdin­tyg gäl­ler bestäm­mel­serna i 4 § och 5 § första och andra styc­kena. Beslut om vård enligt första styc­ket ska fat­tas senast 24 tim­mar efter det att vårdin­tyg har utfär­dats. Det som sägs i 6 och 6 a §§ gäl­ler också vid över­gång från fri­vil­lig vård till tvångs­vård enligt första styc­ket. Lag (2008:415).

12 §   När beslut har fat­tats om slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård enligt 11 §, ska beslu­tet av chefsö­ver­läka­ren senast dagen efter beslu­tet under­stäl­las för­valt­nings­rät­tens pröv­ning.

Anser chefsö­ver­läka­ren att tvångs­vår­den bör fort­sätta ska han eller hon senast inom fyra dagar från dagen för beslu­tet om slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård ansöka hos för­valt­nings­rät­ten om med­gi­vande till fort­satt vård. Det som sägs i 7 § andra-​fjärde styc­kena och 7 a § ska där­vid tilläm­pas. Lag (2000:809).

13 §   Om rät­ten bifal­ler en ansö­kan enligt 12 § andra styc­ket, får tvångs­vår­den pågå under högst fyra måna­der, räk­nat från dagen för chefsö­ver­läka­rens beslut. I fråga om tvångs­vård utö­ver denna tid tilläm­pas samma bestäm­mel­ser som vid fort­satt tvångs­vård enligt 9 §. Lag (2008:415).

Över­gång från rätts­psy­ki­a­trisk vård till tvångs­vård enligt denna lag

14 §   När rätts­psy­ki­a­trisk vård ska upp­höra i fall som avses i 15 § lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård får chefsö­ver­läka­ren besluta om slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård enligt denna lag trots att vårdin­tyg inte har utfär­dats, om de för­ut­sätt­ningar som anges i 3 § första styc­ket 1 och andra styc­ket är upp­fyllda.

Före­skrif­terna i 6 b § gäl­ler inte i de fall som avses i första styc­ket. I stäl­let tilläm­pas före­skrif­terna i 12 § andra styc­ket och 13 §, var­vid ett beslut enligt denna para­graf jäm­ställs med beslut enligt 11 §. Lag (2008:415).

Gemen­samma bestäm­mel­ser om vår­den

15 §   Vård enligt denna lag ges på en sjuk­vårds­in­rätt­ning som drivs av en region. Om det finns syn­ner­liga skäl, får rege­ringen bestämma att vård får ges även på någon annan vård­in­rätt­ning. På en sådan inrätt­ning ska tilläm­pas det som i denna lag sägs om sjuk­vårds­in­rätt­ning som drivs av en region.
Lag (2019:876).

15 a §   Vård enligt denna lag skall bedri­vas så att den upp­fyl­ler kra­ven på god säker­het i verk­sam­he­ten. Vid sjuk­vårds­in­rätt­ningen skall det fin­nas den per­so­nal, de loka­ler och den utrust­ning som behövs för att en god säker­het skall kunna till­go­do­ses i verk­sam­he­ten. Det skall också fin­nas någon som har ansva­ret för att sjuk­vårds­in­rätt­ningen säker­hets­an­pas­sas och säker­hets­klas­si­fi­ce­ras samt för att säker­he­ten sys­te­ma­tiskt och fort­lö­pande utveck­las och upp­rätt­hålls (säker­hets­an­sva­rig). Lag (2006:247).

16 §   En vård­plan skall upp­rät­tas sna­rast efter det att pati­en­ten har tagits in för tvångs­vård. Vård­pla­nen skall ange de behand­lingsåt­gär­der och andra insat­ser som behövs för att syf­tet med tvångs­vår­den skall upp­nås och för att resul­ta­ten av dessa insat­ser skall kunna bestå. Så långt möj­ligt skall pla­nen upp­rät­tas i sam­råd med pati­en­ten. Om det inte är olämp­ligt skall sam­råd ske också med den­nes när­stå­ende.

Chefsö­ver­läka­ren skall under­söka om pati­en­ten har behov av stöd från soci­al­tjäns­ten. Så långt det är möj­ligt skall detta ske i sam­råd med pati­en­ten. Lag (2000:353).

17 §   I fråga om behand­lingen under vård­ti­den ska sam­råd äga rum med pati­en­ten när det kan ske. Sam­råd ska ske också med pati­en­tens när­stå­ende, om det inte är olämp­ligt.

Behand­lingsåt­gär­derna ska anpas­sas till vad som krävs för att uppnå syf­tet med tvångs­vår­den enligt 2 § andra styc­ket.

Om det är nöd­vän­digt får pati­en­ten, efter chefsö­ver­läka­rens beslut, ges behand­ling utan sam­tycke. Lag (2017:369).

Slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård

18 §   En pati­ent får hind­ras att lämna vård­in­rätt­ning­ens område eller den del av inrätt­ningen där han skall vis­tas.

Om andra åtgär­der inte är till­räck­liga, får det tvång använ­das som är nöd­vän­digt för att hindra pati­en­ten att lämna vård­in­rätt­ning­ens område eller den del av inrätt­ningen där denne skall vis­tas, för att upp­rätt­hålla ord­ningen på vård­in­rätt­ningen eller för att till­go­dose säker­he­ten i vår­den.
Lag (2000:353).

18 a §   Chefsö­ver­läka­ren ska, så snart pati­en­tens till­stånd tillå­ter det, se till att pati­en­ten erbjuds ett upp­följ­nings­sam­tal efter genom­förd tvångs­åt­gärd.
Lag (2017:369).

19 §   Om det finns en ome­del­bar fara för att en pati­ent all­var­ligt ska­dar sig själv eller någon annan, får pati­en­ten kort­va­rigt spän­nas fast med bälte eller lik­nande anord­ning. Hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal ska vara när­va­rande under den tid pati­en­ten hålls fast­spänd.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får det beslu­tas att pati­en­ten ska hål­las fast­spänd längre än som anges i första styc­ket.

Chefsö­ver­läka­ren beslu­tar om fast­spän­ning. Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska utan dröjs­mål under­rät­tas om beslut enligt andra styc­ket. Lag (2020:354).

19 a §   Om det finns en ome­del­bar fara för att en pati­ent som är under 18 år lider all­var­lig skada och det är uppen­bart att andra åtgär­der inte är till­räck­liga får pati­en­ten spän­nas fast med bälte.

Ett beslut om fast­spän­ning fat­tas av chefsö­ver­läka­ren. Beslu­tet gäl­ler högst en timme. Tiden för fast­spän­ningen får för­längas genom nya beslut som gäl­ler under högst en timme i taget. Hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal ska vara när­va­rande under den tid pati­en­ten hålls fast­spänd.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska utan dröjs­mål under­rät­tas om pati­en­ten hålls fast­spänd under en sam­man­häng­ande tid som över­sti­ger en timme. Lag (2020:354).

20 §   En pati­ent får hål­las avskild från andra pati­en­ter endast om det är nöd­vän­digt på grund av att pati­en­ten genom aggres­sivt eller stö­rande bete­ende all­var­ligt för­svå­rar vår­den av de andra pati­en­terna. Ett beslut om avskil­jande gäl­ler högst åtta tim­mar. Tiden för avskil­jande får genom ett nytt beslut för­längas med högst åtta tim­mar.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får ett beslut om avskil­jande enligt första styc­ket avse en bestämd tid som över­sti­ger åtta tim­mar.

Chefsö­ver­läka­ren beslu­tar om avskil­jande. Om en pati­ent hålls avskild mer än åtta tim­mar i följd, ska Inspek­tio­nen för vård och omsorg utan dröjs­mål under­rät­tas om detta. En pati­ent ska under den tid han eller hon hålls avskild stå under fort­lö­pande upp­sikt av hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal.
Lag (2020:354).

20 a §   En pati­ent som är under 18 år får hål­las avskild från andra pati­en­ter endast om det är nöd­vän­digt på grund av att han eller hon genom aggres­sivt bete­ende all­var­ligt för­svå­rar vår­den av de andra pati­en­terna och det är uppen­bart att andra åtgär­der inte är till­räck­liga.

Ett beslut om avskil­jande fat­tas av chefsö­ver­läka­ren. Beslu­tet gäl­ler högst två tim­mar. Tiden för avskil­jan­det får för­längas genom nya beslut som gäl­ler under högst två tim­mar i taget. Hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal ska hålla pati­en­ten under fort­lö­pande upp­sikt under den tid pati­en­ten hålls avskild.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska utan dröjs­mål under­rät­tas om pati­en­ten hålls avskild under en sam­man­häng­ande tid som över­sti­ger två tim­mar. Lag (2020:354).

20 b §   Chefsö­ver­läka­ren får besluta att inskränka en pati­ents rätt att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, om det är nöd­vän­digt med hän­syn till vår­den eller reha­bi­li­te­ringen av pati­en­ten eller för att und­vika att någon annan lider skada.

Den tek­niska utrust­ning som möj­lig­gör använd­ningen får omhän­der­tas under den tid beslu­tet gäl­ler. Omhän­der­ta­gen utrust­ning skall åter­läm­nas till pati­en­ten senast när beslu­tet om inskränk­ning upp­hör att gälla. Lag (2020:354).

21 §   En pati­ent får inte inneha
   1. nar­ko­tika, alko­hol­hal­tiga dryc­ker, andra berus­nings­me­del eller sådana varor som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor,
   2. sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del,
   3. injek­tions­spru­tor eller kany­ler, som kan använ­das för insprut­ning i män­ni­sko­krop­pen,
   4. andra före­mål som är sär­skilt ägnade att använ­das för miss­bruk av eller annan befatt­ning med nar­ko­tika, eller
   5. annan egen­dom som kan skada honom eller henne själv eller någon annan eller vara till men för vår­den eller ord­ningen på vård­in­rätt­ningen.

Påträf­fas sådan egen­dom som avses i första styc­ket, ska den omhän­der­tas. Lag (2014:522).

22 §   Chefsö­ver­läka­ren får besluta att för­sän­del­ser till en pati­ent får under­sö­kas för kon­troll av att de inte inne­hål­ler sådan egen­dom som avses i 21 §. Gransk­ningen av en för­sän­delse får inte avse det skrift­liga inne­hål­let i brev eller annan skrift­lig hand­ling.

Om en ankom­mande för­sän­delse inne­hål­ler egen­dom som inte får inne­has enligt 21 §, får egen­do­men omhän­der­tas.

22 a §   Chefsö­ver­läka­ren får besluta att över­vaka för­sän­del­ser från en pati­ent, om det är nöd­vän­digt med hän­syn till vår­den eller reha­bi­li­te­ringen av pati­en­ten eller för att und­vika att någon annan lider skada. För detta ända­mål får chefsö­ver­läka­ren öppna, ta del av och kvar­hålla för­sän­del­ser från pati­en­ten.

En för­sän­delse från en pati­ent till en svensk myn­dig­het, advo­kat, pati­en­tens offent­liga biträde eller ett inter­na­tio­nellt organ som har av Sve­rige erkänd behö­rig­het att ta emot kla­go­mål från enskilda skall vida­re­be­fordras utan före­gå­ende gransk­ning. Lag (2006:663).

22 b §   Ett beslut om en inskränk­ning enligt 20 b § gäl­ler högst två måna­der eller, om pati­en­ten är under 18 år, högst en vecka. Ett beslut om över­vak­ning enligt 22 a § gäl­ler högst två måna­der.

När det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för ett beslut som avses i första styc­ket ska chefsö­ver­läka­ren genast besluta att inskränk­ningen eller över­vak­ningen ska upp­höra. Frå­gan om upp­hö­rande ska över­vä­gas fort­lö­pande.

Tiden för en inskränk­ning enligt 20 b § får genom nya beslut för­längas med högst två måna­der i taget eller, om pati­en­ten är under 18 år, med högst en vecka i taget. Tiden för över­vak­ning enligt 22 a § får för­längas med högst två måna­der i taget.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska utan dröjs­mål under­rät­tas om beslut enligt 20 b eller 22 a § och om beslut enligt tredje styc­ket. Lag (2020:354).

22 c §   Om en pati­ent som är under 18 år har bli­vit före­mål för någon eller några tvångs­åt­gär­der i form av fast­spän­ning, avskilj­ning eller inskränk­ning i sin rätt att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter vid minst tre till­fäl­len under vård­pe­ri­o­den, ska Inspek­tio­nen för vård och omsorg under­rät­tas om dessa åtgär­der. Lag (2020:354).

23 §   Om det är nöd­vän­digt får en pati­ent kropps­vi­si­te­ras eller ytligt kropps­be­sik­ti­gas för kon­troll av att han eller hon inte bär på sig sådan egen­dom som avses i 21 § eller, när det gäl­ler en pati­ent vars rätt att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter är inskränkt, utrust­ning som avses i 20 b §. Om möj­ligt skall ett vittne när­vara när åtgär­den utförs.

Chefsö­ver­läka­ren beslu­tar om kropps­vi­si­ta­tion och ytlig kropps­be­sikt­ning. Lag (2020:354).

23 a §   Bestäm­mel­serna i 21 och 23 §§ ska gälla alla som vår­das vid en sjuk­vårds­in­rätt­ning eller avdel­ning för slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård. Lag (2014:522).

23 b §   Om det är nöd­vän­digt för att säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las vid en sjuk­vårds­in­rätt­ning eller avdel­ning för slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård för vil­ken en för­höjd säker­hets­klas­si­fi­ce­ring gäl­ler, får vård­gi­va­ren besluta att alla per­so­ner som pas­se­rar in i inrätt­ningen eller på avdel­ningen ska kropps­vi­si­te­ras (all­män inpas­se­rings­kon­troll). Syf­tet med kon­trol­len ska vara att söka efter före­mål som en inta­gen inte får inneha enligt denna lag eller beslut som har med­de­lats med stöd av lagen.
Skrift­liga med­de­lan­den får inte grans­kas.

Kropps­vi­si­ta­tion och under­sök­ning av väs­kor och andra före­mål ska ske genom använ­dande av metall­de­tek­tor eller annan lik­nande anord­ning eller, om det finns sär­skilda skäl, på annat sätt.

Säker­hets­kon­troll vid dom­stols­för­hand­ling på sjuk­vårds­in­rätt­ningen beslu­tas i enlig­het med lagen (1981:1064) om säker­hets­kon­troll i dom­stol. Lag (2014:522).

24 §   Har nar­ko­tika, alko­hol­hal­tiga dryc­ker, andra berus­nings­me­del, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller sådana varor som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor omhän­der­ta­gits enligt 21 eller 22 § eller har sådan egen­dom påträf­fats där pati­en­ter inta­gits för tvångs­vård utan att det finns någon känd ägare till egen­do­men, ska chefsö­ver­läka­ren låta för­störa eller sälja egen­do­men enligt bestäm­mel­serna om beslag­ta­gen egen­dom i 2 § 1 första styc­ket lagen (1958:205) om för­ver­kande av alko­hol m.m. Det­samma gäl­ler i fråga om injek­tions­spru­tor eller kany­ler, som kan använ­das för in- sprut­ning i män­ni­sko­krop­pen, och i fråga om andra före­mål som är sär­skilt ägnade att använ­das för miss­bruk av eller annan befatt­ning med nar­ko­tika.

Belopp som har erhål­lits vid för­sälj­ning till­fal­ler sta­ten.
Lag (2019:359).

25 §   Chefsö­ver­läka­ren får ge en pati­ent till­stånd att under en viss del av vård­ti­den vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område. Till­stån­det får ges för ett visst till­fälle eller för vissa åter­kom­mande till­fäl­len. Till­stånd får ges endast under för­ut­sätt­ning att det står i över­ens­stäm­melse med vård­pla­nen.

Ett till­stånd att vis­tas utan­för vård­in­rätt­ning­ens område får för­e­nas med sådana vill­kor som anges i 26 § tredje styc­ket.

Chefsö­ver­läka­ren får åter­kalla ett till­stånd som avses i första styc­ket om för­hål­lan­dena krä­ver det. Lag (2008:415).

25 a §   Har upp­hävts genom lag (2008:415).

Öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård

26 §   Den som ges öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård får vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ningen.

Vid beslut om öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård ska rät­ten före­skriva de sär­skilda vill­kor enligt 3 § första styc­ket 2 som ska gälla för vår­den. Rät­ten får över­lämna åt chefsö­ver­läka­ren att besluta om dessa vill­kor. När det finns skäl för det, får rät­ten återta denna beslu­tan­de­rätt.

De sär­skilda vill­ko­ren får avse
   - skyl­dig­het att under­kasta sig medi­ci­ne­ring eller annan vård eller behand­ling,
   - skyl­dig­het att hålla kon­takt med en viss per­son,
   - skyl­dig­het att vis­tas på ett hem eller annan insti­tu­tion för vård eller behand­ling eller att besöka en vård­cen­tral eller anlita soci­al­tjäns­ten,
   - vis­tel­se­ort, bostad, utbild­ning eller arbete,
   - för­bud mot att använda berus­nings­me­del,
   - för­bud mot att vis­tas på en viss plats eller att ta kon­takt med en viss per­son, eller
   - annat som är nöd­vän­digt eller föl­jer av vård­pla­nen. Lag (2008:415).

26 a §   Chefsö­ver­läka­ren får besluta att en pati­ent som ges öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård åter ska ges slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård om
   1. de för­ut­sätt­ningar som anges i 3 § första styc­ket 1 och andra styc­ket är upp­fyllda, och
   2. rät­tens beslut om fort­satt vård inte kan avvak­tas med hän­syn till ris­ken för pati­en­tens eller annans hälsa eller per­son­liga säker­het.

Anser chefsö­ver­läka­ren att den slutna psy­ki­a­triska tvångs­vår­den bör fort­sätta, ska han eller hon senast fyra dagar från dagen för beslu­tet ansöka hos för­valt­nings­rät­ten om med­gi­vande till fort­satt sådan vård. Före­skrif­terna i 7 § tredje styc­ket tilläm­pas på en sådan ansö­kan.

Har en ansö­kan enligt andra styc­ket kom­mit in till för­valt­nings­rät­ten, får den slutna psy­ki­a­triska tvångs­vår­den fort­sätta i avvak­tan på för­valt­nings­rät­tens beslut.

Om rät­ten med­ger att den slutna psy­ki­a­triska tvångs­vår­den ska fort­sätta, får den pågå under högst sex måna­der räk­nat från den dag för­valt­nings­rät­ten med­de­lar beslut i frå­gan. I fråga om tvångs­vård utö­ver denna tid tilläm­pas samma bestäm­mel­ser som vid fort­satt tvångs­vård enligt 9 §.

Om chefsö­ver­läka­ren inte ansö­ker om fort­satt slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård enligt andra styc­ket eller om rät­ten avslår chefsö­ver­läka­rens ansö­kan om sådan vård, ska det tidi­gare beslu­tet om öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård kvar­stå.
Lag (2009:809).

Tvångs­vår­dens upp­hö­rande

27 §   När det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för tvångs­vård, ska chefsö­ver­läka­ren genast besluta att tvångs­vår­den ska upp­höra. Frå­gan om tvångs­vår­dens upp­hö­rande ska över­vä­gas fort­lö­pande. Lag (2008:415).

28 §   Tvångs­vår­den upp­hör, om inte en ansö­kan om med­gi­vande till tvångs­vård har kom­mit in till för­valt­nings­rät­ten inom den tid som anges i 7, 9 eller 12 §.

Tvångs­vår­den enligt denna lag upp­hör också när beslut fat­tas som för­an­le­der rätts­psy­ki­a­trisk vård. Före­skrift om över­gång till sådan vård finns i 4 § andra styc­ket lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård. Lag (2009:809).

29 §   Har beträf­fande någon som vår­das enligt denna lag beslut med­de­lats om
   1. avvis­ning eller utvis­ning enligt utlän­nings­la­gen (2005:716),
   2. utvis­ning enligt lagen (2022:700) om sär­skild kon­troll av vissa utlän­ningar,
   3. utläm­ning enligt lagen (1957:668) om utläm­ning för brott,
   4. över­läm­nande enligt lagen (2011:1165) om över­läm­nande från Sve­rige enligt en nor­disk arre­ste­rings­or­der,
   5. utläm­ning enligt lagen (1970:375) om utläm­ning till Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge för verk­stäl­lig­het av beslut om vård eller behand­ling,
   6. utläm­ning enligt lagen (1994:569) om Sve­ri­ges sam­ar­bete med de inter­na­tio­nella tri­bu­na­lerna för brott mot inter­na­tio­nell huma­ni­tär rätt,
   7. över­läm­nande enligt lagen (2002:329) om sam­ar­bete med Inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len,
   8. över­läm­nande enligt lagen (2003:1156) om över­läm­nande från Sve­rige enligt en euro­pe­isk arre­ste­rings­or­der, eller
   9. utläm­ning enligt lagen (2006:615) om sam­ar­bete med Spe­ci­al­dom­sto­len för Sierra Leone,
får trots tvångs­vår­den verk­stäl­lig­het av beslu­tet ske, om det begärs av den myn­dig­het som ska verk­ställa beslu­tet och chefsö­ver­läka­ren fin­ner att pati­en­tens till­stånd tillå­ter att beslu­tet verk­ställs. Tvångs­vår­den upp­hör i sådant fall när beslu­tet har verk­ställts.

I fråga om en pati­ent som är utlän­ning upp­hör tvångs­vår­den vid verk­stäl­lig­het av ett beslut om hem­sän­dande som har med­de­lats med stöd av 23 kap. 2 § utlän­nings­la­gen. Lag (2022:703).

Stöd­per­son

30 §   Chefsö­ver­läka­ren ska se till att en pati­ent som vår­das enligt denna lag, så snart pati­en­tens till­stånd tillå­ter, genom en indi­vi­du­ellt anpas­sad infor­ma­tion upp­ly­ses om sin rätt att få en stöd­per­son.

När pati­en­ten begär det, ska en stöd­per­son utses. En stöd­per­son kan utses också i annat fall, om pati­en­ten inte mot­sät­ter sig det.

Stöd­per­so­nen ska bistå pati­en­ten i per­son­liga frå­gor så länge denne ges tvångs­vård enligt denna lag och, om pati­en­ten och stöd­per­so­nen sam­tyc­ker till det, även under fyra vec­kor efter det att tvångs­vår­den har upp­hört. Stöd­per­so­nen har rätt att besöka pati­en­ten på vård­in­rätt­ningen. Stöd­per­so­nen får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon under upp­dra­get har fått veta om pati­en­tens häl­so­till­stånd eller per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt.

Stöd­per­so­nen utses av en pati­ent­nämnd enligt lagen (2017:372) om stöd vid kla­go­mål mot hälso-​ och sjuk­vår­den.

Vid en nämnds hand­lägg­ning av ären­den om stöd­per­so­ner tilläm­pas, utö­ver vad som i övrigt före­skrivs, föl­jande bestäm­mel­ser i för­valt­nings­la­gen (2017:900):
   - 10 § om partsin­syn,
   - 11 § om åtgär­der om hand­lägg­ningen för­se­nas,
   - 23 § första och tredje styc­kena om utred­nings­an­sva­ret,
   - 24 § om när man får lämna upp­gif­ter munt­ligt,
   - 25 § om kom­mu­ni­ka­tion,
   - 27 § om doku­men­ta­tion av upp­gif­ter,
   - 31 § om doku­men­ta­tion av beslut,
   - 32 § om moti­ve­ring av beslut,
   - 33 och 34 §§ om under­rät­telse om inne­hål­let i beslut och hur ett över­kla­gande går till, och
   - 36-39 §§ om rät­telse och änd­ring av beslut.
Lag (2018:798).

31 §   Chefsö­ver­läka­ren ska anmäla till en sådan nämnd som avses i 30 § när det kan fin­nas skäl att utse en stöd­per­son.

Har en stöd­per­son för pati­en­ten inte redan utsetts, ska anmä­lan all­tid göras när
   1. chefsö­ver­läka­ren ansö­ker om med­gi­vande till tvångs­vård enligt 7, 12 eller 14 §,
   2. pati­en­ten över­kla­gar chefsö­ver­läka­rens beslut om intag­ning enligt 6 b §,
   3. pati­en­ten över­kla­gar chefsö­ver­läka­rens beslut att avslå en begä­ran om att tvångs­vår­den ska upp­höra.

I en sådan anmä­lan ska chefsö­ver­läka­ren ange pati­en­tens inställ­ning till att få en stöd­per­son. Nämn­den ska, om pati­en­ten inte har uttryckt en klar upp­fatt­ning, kon­takta pati­en­ten eller vård­per­so­nal med kän­ne­dom om pati­en­ten för att få besked om huruvida pati­en­ten vill ha en stöd­per­son.

När tvångs­vår­den av en pati­ent, för vil­ken stöd­per­son utsetts, har upp­hört, ska chefsö­ver­läka­ren sna­rast möj­ligt under­rätta nämn­den om detta och om huruvida stöd­per­so­nens upp­drag fort­sät­ter där­ef­ter. Lag (2008:415).

31 a §   Om en pati­ent öns­kar att stöd­per­so­nens upp­drag ska övergå till ett upp­drag som kon­takt­per­son enligt 3 kap. 6 b § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) när tvångs­vår­den upp­hört och stöd­per­so­nen sam­tyc­ker till det, ska den nämnd som avses i 30 § under­rätta soci­al­nämn­den i den kom­mun där pati­en­ten är folk­bok­förd om pati­en­tens öns­ke­mål. Lag (2012:780).

Dag­liga akti­vi­te­ter och utom­hus­vis­telse

31 b §   En pati­ent som är under 18 år har rätt till dag­liga akti­vi­te­ter på vård­in­rätt­ningen och att vis­tas utom­hus minst en timme varje dag, om inte medi­cinska skäl talar mot det.
Lag (2020:354).

Över­kla­gande

32 §   Pati­en­ten får till all­män för­valt­nings­dom­stol över­klaga chefsö­ver­läka­rens beslut om intag­ning för tvångs­vård enligt 6 b, 11 eller 14 §. Ett sådant över­kla­gande ska anses inne­fatta även en begä­ran om att tvångs­vår­den ska upp­höra.

Pati­en­ten får även över­klaga chefsö­ver­läka­rens beslut enligt 26 a §. Ett sådant över­kla­gande ska anses inne­fatta en begä­ran om att den slutna psy­ki­a­triska tvångs­vår­den ska upp­höra.

Innan för­valt­nings­rät­ten prö­var ett över­kla­gande enligt första eller andra styc­ket, ska rät­ten utan dröjs­mål före­lägga chefsö­ver­läka­ren att yttra sig i de hän­se­en­den som anges i 7 § tredje styc­ket.

Pati­en­ten får till all­män för­valt­nings­dom­stol över­klaga ett beslut om inskränk­ning enligt 20 b § eller om över­vak­ning enligt 22 a §. Lag (2020:354).

33 §   Pati­en­ten får hos för­valt­nings­rät­ten över­klaga ett annat beslut av chefsö­ver­läka­ren enligt denna lag som inne­bär
   1. avslag på en begä­ran om att tvångs­vår­den ska upp­höra,
   2. för­ord­nande enligt 24 § om för­stö­ring eller för­sälj­ning av egen­dom,
   3. avslag på en begä­ran om till­stånd enligt 25 § att vis­tas utan­för vård­in­rätt­ning­ens område eller med­de­lande av vill­kor i sam­band med en sådan vis­telse,
   4. åter­kal­lelse enligt 25 § tredje styc­ket av till­stånd att vis­tas utan­för vård­in­rätt­ning­ens område, eller
   5. med­de­lande av vill­kor i sam­band med öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård enligt 26 § andra och tredje styc­kena.

I övrigt får beslut av chefsö­ver­läka­ren enligt denna lag inte över­kla­gas. Chefsö­ver­läka­ren får inte över­klaga rät­tens beslut enligt denna lag.

När ett beslut av chefsö­ver­läka­ren över­kla­gas, ska över­kla­gan­det ges in till för­valt­nings­rät­ten.
För­valt­nings­rät­ten prö­var om över­kla­gan­det har kom­mit in i rätt tid. Har över­kla­gan­det kom­mit in för sent, ska för­valt­nings­rät­ten avvisa det, om för­se­ningen inte beror på att chefsö­ver­läka­ren har läm­nat pati­en­ten en fel­ak­tig under­rät­telse om hur man över­kla­gar. Över­kla­gan­det ska inte avvi­sas, om det har kom­mit in till chefsö­ver­läka­ren innan tiden för över­kla­gande har gått ut. I ett sådant fall ska chefsö­ver­läka­ren ome­del­bart vida­re­be­fordra över­kla­gan­det till för­valt­nings­rät­ten. Lag (2009:809).

Hand­lägg­ningen i dom­stol

34 §   Frå­gor som skall prö­vas av för­valt­nings­rätt enligt denna lag prö­vas av den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets sjuk­vårds­in­rätt­ningen är belä­gen. Lag (2009:809).

35 §   Mål enligt denna lag skall hand­läg­gas skynd­samt. Så snart en ansö­kan som avses i 28 § har kom­mit in till för­valt­nings­rät­ten, skall rät­ten pröva om ansö­kan har kom­mit in i tid. Har ansö­kan kom­mit in för sent, skall rät­ten skynd­samt under­rätta chefsö­ver­läka­ren om detta.

Ett mål hos en för­valt­nings­rätt skall tas upp till avgö­rande inom åtta dagar från den dag då ansö­kan eller över­kla­gan­det kom in till för­valt­nings­rät­ten. För­valt­nings­rät­ten får för­länga denna tid, om det behövs ytter­li­gare utred­ning eller om någon annan sär­skild omstän­dig­het gör det nöd­vän­digt.
För­valt­nings­rät­ten får även i fall som avses i 12 § första styc­ket för­länga den tid inom vil­ken pröv­ningen skall ske, om chefsö­ver­läka­ren gör en ansö­kan enligt andra styc­ket i samma para­graf. Före­skrif­terna i första och andra meningen gäl­ler inte mål som avses i 33 § första styc­ket 2.

För­valt­nings­rät­ten får för­ordna rörande saken i avvak­tan på att målet avgörs. Lag (2009:809).

36 §   I ett mål enligt denna lag skall för­valt­nings­rät­ten hålla munt­lig för­hand­ling, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt. Vid pröv­ning som avses i 12 § första styc­ket skall för­valt­nings­rät­ten hålla munt­lig för­hand­ling endast om pati­en­ten begär det eller om för­valt­nings­rät­ten fin­ner skäl för det. Lag (2009:809).

37 §   En munt­lig för­hand­ling hålls på sjuk­vårds­in­rätt­ningen, om inte pati­en­ten del­tar genom lju­dö­ver­fö­ring eller ljud- och bil­dö­ver­fö­ring enligt 14 § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) eller sär­skilda skäl talar för något annat. Pati­en­ten ska vara när­va­rande vid för­hand­lingen, om det är möj­ligt med hän­syn till pati­en­tens psy­kiska till­stånd. Pati­en­tens stöd­per­son har rätt att när­vara vid för­hand­lingen och ska om möj­ligt under­rät­tas om den. Chefsö­ver­läka­ren ska höras vid för­hand­lingen om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

Om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt ska för­valt­nings­rät­ten i ett mål enligt denna lag höra en lämp­lig sak­kun­nig vid den munt­liga för­hand­lingen. Vid för­hand­lingen får den sak­kun­nige, i syfte att få upp­lys­ning om omstän­dig­he­ter som är av bety­delse för den­nes upp­gift, ställa frå­gor till chefsö­ver­läka­ren och pati­en­ten.

Om en pati­ent som har kal­lats vid vite att inställa sig per­son­li­gen till en för­hand­ling ute­blir, får rät­ten besluta att pati­en­ten ska häm­tas till rät­ten antingen ome­del­bart eller till en senare dag. Lag (2019:302).

37 a §   Vid sjuk­vårds­in­rätt­ningen ska det fin­nas den per­so­nal, de loka­ler och den utrust­ning som behövs för att en god säker­het ska kunna till­go­do­ses vid en munt­lig för­hand­ling som hålls där enligt 37 §. Lag (2019:302).

38 §   Vid hand­lägg­ningen i kam­mar­rätt av mål enligt denna lag skall nämn­de­män ingå i rät­ten. Detta gäl­ler dock inte mål som angår enbart en fråga som nämns i 33 § första styc­ket.

38 a §   Offent­ligt biträde för den som åtgär­den avser ska för­ord­nas i mål hos all­män för­valt­nings­dom­stol, om målet gäl­ler
   1. beslut om intag­ning för tvångs­vård enligt 6 b, 11 eller 14 § och om beslu­tet har över­kla­gats,
   2. med­gi­vande till fort­satt tvångs­vård enligt 7, 9, 12 eller 14 §,
   3. beslut om slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård enligt 26 a §,
   4. avslag på en begä­ran om att tvångs­vår­den ska upp­höra,
   5. beslut om inskränk­ning enligt 20 b §, eller
   6. beslut om över­vak­ning enligt 22 a §.

Offent­ligt biträde ska dock inte för­ord­nas, om det måste antas att det inte finns något behov av ett biträde. Lag (2020:354).

39 §   Chefsö­ver­läka­ren får upp­dra åt en erfa­ren läkare vid sjuk­vårds­in­rätt­ningen med spe­ci­a­list­kom­pe­tens inom någon av de psy­ki­a­triska spe­ci­a­li­te­terna att full­göra upp­gif­ter som chefsö­ver­läka­ren har enligt denna lag. Om det finns sär­skilda skäl, får chefsö­ver­läka­ren lämna sådant upp­drag åt en annan läkare vid sjuk­vårds­in­rätt­ningen, dock inte när det gäl­ler
   1. beslut enligt 6 b § om intag­ning,
   2. beslut enligt 11 § om över­gång från fri­vil­lig vård till tvångs­vård,
   3. ansö­kan enligt 7, 9, 12 eller 14 § om med­gi­vande till att tvångs­vår­den fort­sät­ter,
   4. beslut enligt 17 § tredje styc­ket om behand­lingen,
   5. beslut enligt 19 § andra styc­ket och 19 a § andra styc­ket om för­läng­ning av fast­spän­ning,
   6. beslut enligt 20 § andra styc­ket och 20 a § andra styc­ket om för­läng­ning av avskil­jande,
   7. beslut enligt 20 b § om inskränk­ning i rät­ten att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter,
   8. beslut enligt 22 a § om över­vak­ning av för­sän­del­ser,
   9. beslut om upp­hö­rande av sådan inskränk­ning eller över­vak­ning som anges i 7 och 8, eller
   10. beslut eller ansö­kan om slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård enligt 26 a §.
Lag (2020:354).

40 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får medge undan­tag från kra­vet i 4 § på att läkare som utför under­sök­ning för vårdin­tyg ska vara legi­ti­me­rad och från kra­vet i 39 § på spe­ci­a­list­kom­pe­tens.

Om rege­ringen enligt 15 § andra styc­ket bestämt att vård enligt denna lag får ges på någon annan vård­in­rätt­ning än en sådan som drivs av en region, ska rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, upp­dra åt en erfa­ren läkare med spe­ci­a­list­kom­pe­tens inom någon av de psy­ki­a­triska spe­ci­a­li­te­terna att full­göra de upp­gif­ter som enligt denna lag ankom­mer på chefsö­ver­läkare. Lag (2019:876).

41 §   Beslut om intag­ning på en sjuk­vårds­in­rätt­ning samt ansö­kan enligt 7, 9, 12, 14 eller 26 a § och med­gi­vande med anled­ning av en sådan ansö­kan fort­sät­ter att gälla, om pati­en­ten över­förs till en annan sjuk­vårds­in­rätt­ning utan att beslut har fat­tats om att tvångs­vår­den ska upp­höra. Lag (2008:415).

42 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska för viss tid för­ordna sär­skilda sak­kun­niga att bistå rät­ten. Lag (2008:415).

43 §   Från en verk­sam­het där sek­re­tess gäl­ler enligt 25 kap. 1-5 §§ eller 26 kap. 1 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) ska det utan hin­der av sek­re­tes­sen läm­nas ut sådana upp­gif­ter om en pati­ent som behövs för att chefsö­ver­läka­rens ålig­gan­den enligt denna lag ska kunna full­gö­ras. Det­samma gäl­ler upp­gif­ter om en pati­ent som behövs för en sak­kun­nigs upp­drag eller ett ytt­rande av Soci­al­sty­rel­sen. Lag (2009:449).

44 §   Om pati­en­ten har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sin talan i mål och ären­den enligt denna lag.

En pati­ent som är yngre bör höras, om det kan vara till nytta för utred­ningen och det kan antas att pati­en­ten inte tar skada av att höras.

45 §   Beslut som med­de­las enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat för­ord­nas.

46 §   Vid del­giv­ning med pati­en­ten i mål eller ärende enligt denna lag får 34-38 och 47-51 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932) inte tilläm­pas. Lag (2010:1961).

47 §   Om det finns skä­lig anled­ning att anta att någon lider av en all­var­lig psy­kisk stör­ning och är far­lig för annans per­son­liga säker­het eller eget liv eller i övrigt behö­ver ome­del­bar hjälp, får Polis­myn­dig­he­ten till­fäl­ligt omhän­derta honom eller henne i vän­tan på att hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal kan ge honom eller henne sådan hjälp. Den omhän­der­tagne får föras till en sjuk­vårds­en­het som kan ge stöd och behand­ling.

Polis­myn­dig­he­ten eller, om det gäl­ler en trans­port av någon i fall som avses i 6, Kri­mi­nal­vår­den ska lämna hjälp på begä­ran av
   1. en läkare som avses i 4 § andra styc­ket sista meningen för att han eller hon ska kunna genom­föra en under­sök­ning för vårdin­tyg,
   2. en läkare som avses i 4 § andra styc­ket sista meningen eller av chefsö­ver­läka­ren för att föra pati­en­ten till en sjuk­vårds­in­rätt­ning sedan vårdin­tyg har utfär­dats,
   3. chefsö­ver­läka­ren för att åter­föra en pati­ent som har läm­nat vård­in­rätt­ningen utan till­stånd,
   4. chefsö­ver­läka­ren för att åter­föra en pati­ent till vård­in­rätt­ningen, om denne inte har åter­vänt dit sedan tiden för ett till­stånd att vis­tas utan­för inrätt­ning­ens område har gått ut eller till­stån­det har åter­kal­lats,
   5. chefsö­ver­läka­ren för att åter­föra en pati­ent till vård­in­rätt­ningen, om denne inte har åter­vänt dit sedan beslut om slu­ten psy­ki­a­trisk tvångs­vård har fat­tats,
   6. chefsö­ver­läka­ren för att i annat fall för­flytta en pati­ent som är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning med stöd av denna lag, eller
   7. Soci­al­sty­rel­sen för att sända hem en pati­ent som är utländsk med­bor­gare och som vår­das enligt denna lag.

En begä­ran enligt andra styc­ket får göras endast om
   1. det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att åtgär­den inte kan utfö­ras utan att de sär­skilda befo­gen­he­ter som anges i 10 och 10 a §§ polisla­gen (1984:387) eller, om det gäl­ler en trans­port som utförs av Kri­mi­nal­vår­den, 4 kap. 4 § och 10 § första styc­ket häk­te­sla­gen (2010:611) behö­ver till­gri­pas, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2017:134).

47 a §   Kri­mi­nal­vår­den ska vid en trans­port enligt 47 § tillämpa föl­jande bestäm­mel­ser i häk­te­sla­gen (2010:611):
   - 4 kap. 4 § om kropps­vi­si­ta­tion,
   - 4 kap. 10 § första styc­ket om använd­ning av fäng­sel, och
   - 8 kap. 2 a § om möj­lig­he­ten att i vissa fall begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2017:134).

47 b §   Den som begär hjälp enligt 47 § ska utan hin­der av sek­re­tess lämna den verk­stäl­lande myn­dig­he­ten de upp­gif­ter om pati­en­ten som behövs för pla­ne­ringen och genom­fö­ran­det av åtgär­den. Lag (2017:134).

48 §   En pati­ent som vår­das med stöd av denna lag skall så snart hans till­stånd med­ger det genom chefsö­ver­läka­rens försorg upp­ly­sas om sin rätt
   1. att enligt 32 och 33 §§ över­klaga vissa beslut,
   2. att anlita ombud eller biträde och
   3. att enligt 38 a § få offent­ligt biträde.

Denna lag skall fin­nas ansla­gen inom sjuk­vårds­in­rätt­ningen väl syn­lig för pati­en­terna. Lag (2000:353).

49 §   Chefsö­ver­läka­ren ska fort­lö­pande till Inspek­tio­nen för vård och omsorg lämna upp­gif­ter om åtgär­der som har vid­ta­gits enligt denna lag.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om hur upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket ska full­gö­ras. Lag (2012:938).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1991:1128
   1. Denna lag (nya lagen) trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992, då lagen (1966:293) om bere­dande av slu­ten psy­ki­a­trisk vård i vissa fall (gamla lagen) upp­hör att gälla.
   2. Ett vårdin­tyg, som upp­fyl­ler kra­ven i den gamla lagen, får längst till och med den 10 janu­ari 1992 god­tas som under­lag för ett beslut om intag­ning för tvångs­vård enligt den nya lagen.
   3. Om en pati­ent vid ikraft­trä­dan­det är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning enligt 8 § i den gamla lagen, skall chefsö­ver­läka­ren senast den 3 janu­ari 1992 avgöra frå­gan om pati­en­ten enligt 6 § i den nya lagen skall tas in för tvångs­vård. Intill dess frå­gan om intag­ning har avgjorts, gäl­ler den gamla lagen i tillämp­liga delar.
   4. Den som vid ikraft­trä­dan­det är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning enligt 9 eller 10 § eller åter­in­ta­gen enligt 20 § i den gamla lagen skall anses inta­gen för tvångs­vård enligt 6 § i den nya lagen. Vid tillämp­ning av den nya lagen skall beslu­tet om intag­ning anses ha fat­tats vid ikraft­trä­dan­det. Ett beslut enligt 20 a § andra styc­ket i den gamla lagen av en utskriv­nings­nämnd eller psy­ki­a­triska nämn­den om fort­satt vård skall dock anses som ett beslut av läns­rät­ten om med­gi­vande till tvångs­vård under sex måna­der enligt 9 § i den nya lagen.
   5. Har någon som genom dom över­läm­nats till slu­ten psy­ki­a­trisk vård inte tagits in på en sjuk­vårds­in­rätt­ning för sådan vård före ikraft­trä­dan­det, skall han anses genom domen ha över­läm­nats till rätts­psy­ki­a­trisk vård med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning enligt lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård.
   6. Den som vid ikraft­trä­dan­det är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning med stöd av den gamla lagen och beträf­fande vil­ken det enligt 17 § andra styc­ket samma lag ankom­mit på utskriv­nings­nämnd att besluta om utskriv­ning skall anses genomgå rätts­psy­ki­a­trisk vård med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning enligt lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård. Vid tillämp­ning av sist­nämnda lag skall beslut om rätts­psy­ki­a­trisk vård anses ha fat­tats och bli­vit verk­ställ­bart vid ikraft­trä­dan­det. Ett beslut enligt 20 a § andra styc­ket i den gamla lagen av en utskriv­nings­nämnd eller psy­ki­a­triska nämn­den i fråga om utskriv­ning skall dock anses som ett beslut av läns­rät­ten enligt 16 § andra styc­ket lagen om rätts­psy­ki­a­trisk vård i fråga om upp­hö­rande av rätts­psy­ki­a­trisk vård. Lag (1991:1967).
   7. Är en pati­ent vid ikraft­trä­dan­det utskri­ven på för­sök eller har han till­stånd att vis­tas på egen hand utom sjuk­hus­om­rå­det, skall han anses ha till­stånd att vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område under åter­sto­den av vård­ti­den respek­tive under del av vård­ti­den enligt 25 § i den nya lagen eller, om det är fråga om en pati­ent som avses i punkt 6 ovan, enligt 10 § lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård.
Sär­skilda före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 14 § första styc­ket eller 19 § andra styc­ket i den gamla lagen, lik­som ett för­ord­nande enligt sist­nämnda lag­rum att pati­en­ten skall stäl­las under till­syn av lämp­lig per­son, skall där­vid anses utgöra sär­skilda vill­kor enligt 25 § i den nya lagen eller, om det är fråga om en pati­ent som avses i punkt 6 ovan, enligt 10 § lagen om rätts­psy­ki­a­trisk vård.
   8. Om ett ärende hos en utskriv­nings­nämnd eller psy­ki­a­triska nämn­den inte är slut­ligt avgjort av samma nämnd vid utgången av decem­ber 1991, skall med iakt­ta­gande av vad som anges i punk­terna 9 och 10 rät­ten i stäl­let pröva om det enligt lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård eller, vid rätts­psy­ki­a­trisk vård, enligt lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård finns för­ut­sätt­ningar för psy­ki­a­trisk tvångs­vård, för till­stånd att vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område eller för åter­kal­lelse av sådant till­stånd. Är det i ären­det fråga om en pati­ent i sam­band med utskriv­ning på för­sök skall åläg­gas att iaktta sär­skilda före­skrif­ter eller stäl­las under till­syn av lämp­lig per­son tilläm­pas dock före­skrif­terna i den gamla lagen.

Den som har väckt ett ärende enligt den gamla lagen före ikraft­trä­dan­det får utföra talan i saken efter ikraft­trä­dan­det, även om han inte är behö­rig till det enligt lagen om psy­ki­a­trisk tvångs­vård eller lagen om rätts­psy­ki­a­trisk vård.
   9. Ären­den hos en utskriv­nings­nämnd som inte har avgjorts före ikraft­trä­dan­det och ären­den i vilka beslut enligt med­de­lad full­följds­hän­vis­ning där­ef­ter över­kla­gas hos nämn­den skall efter ikraft­trä­dan­det prö­vas av den läns­rätt vars dom­krets omfat­tar utskriv­nings­nämn­dens verk­sam­hets­om­råde. Lag (1997:1100).
   10. Ären­den hos psy­ki­a­triska nämn­den som inte har avgjorts före ikraft­trä­dan­det och ären­den i vilka beslut enligt med­de­lad full­följds­hän­vis­ning där­ef­ter över­kla­gas hos nämn­den skall efter ikraft­trä­dan­det prö­vas av kam­mar­rät­ten i Stock­holm.

2000:353
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2000.
   2. Har ett vårdin­tyg utfär­dats före den 1 juli 2000, får intag­ning beslu­tas på grund­val av det och enligt äldre före­skrif­ter senast den 4 juli 2000.
   3. Ett till­stånd att vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område under åter­sto­den av vård­ti­den och som har med­de­lats enligt äldre före­skrif­ter gäl­ler längst till dess att läns­rät­ten beslu­tat om fort­satt vård.

2008:415
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2008.
   2. En ansö­kan om till­stånd att vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område ska prö­vas enligt äldre före­skrif­ter om den kom­mit in till chefsö­ver­läka­ren före ikraft­trä­dan­det.

2010:1961
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före den 1 april 2011.

Vik­tiga lagar inom hälso-​ och sjuk­vårds­rät­ten

Vik­tiga lagar inom hälso-​ och sjuk­vårds­rät­ten

Hälso-​ och sjuk­vårds­lag (2017:30)
Pati­ent­sä­ker­hets­lag (2010:659)
JP Info­nets hälso-​ och sjuk­vårds­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets hälso-​ och sjuk­vårds­rätts­liga tjäns­ter

Job­bar du med hälso-​ och sjuk­vårds­rätt som exemp­le­vis verk­sam­hets­chef eller chefs­sjuk­skö­terska? Eller kanske på ett pri­vat vård­fö­re­tag eller inom elev­häl­san? Oav­sett hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­ri­a­let du behö­ver som besluts­un­der­lag i JP Info­nets tjäns­ter. Vi ger dig till­gång till rele­vanta rättskäl­lor och väg­le­dande doku­ment som ger dig ett omfat­tande stöd. Se allt inom hälso-​ och sjuk­vårds­rätt.