Möns­ter­skydds­lag (1970:485)

Möns­ter­skydd är den rätts­liga ter­men för det man ofta bru­kar kalla design­skydd, det vill säga ett skydd för nyska­pande design. Ett konst­när­ligt möns­ter som uppnår verks­höjd kan även vara skyd­dad enligt upp­hovs­rättsla­gen. Skill­na­den är att skydd enligt möns­ter­skydds­la­gen för­ut­sät­ter att mönst­ret har regi­stre­rats. Ensam­rät­ten inne­bär att ingen utan sam­tycke från möns­ter­ha­va­ren får utnyttja mönst­ret yrkes­mäs­sigt.

SFS nr:

1970:485
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L3
Utfär­dad: 1970-​06-29
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:798
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag avses med
   1. möns­ter: en pro­dukts eller pro­dukt­dels utse­ende, som bestäms av själva pro­duk­tens detal­jer eller av detal­jer i pro­duk­tens utsmyck­ning sär­skilt vad gäl­ler lin­jer, kon­tu­rer, fär­ger, for­mer, ytstruk­tu­rer eller mate­rial,
   2. pro­dukt: ett indust­ri­ellt eller hant­verks­mäs­sigt fram­ställt före­mål, inbe­gri­pet delar som skall mon­te­ras till en sam­man­satt pro­dukt, för­pack­ningar, utstyr­sel, gra­fiska sym­bo­ler och typ­snitt, men inte dator­pro­gram,
   3. sam­man­satt pro­dukt: en pro­dukt som genom att den är sam­man­satt av flera utbyt­bara bestånds­de­lar kan tas isär och på nytt fogas sam­man,
Bestäm­mel­ser om gemen­skaps­form­giv­ning enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 6/2002 av den 12 decem­ber 2001 om gemen­skaps­form­giv­ning finns i denna lag i 50-52 §§. Lag (2004:1154).

1 a §   Den som har ska­pat ett möns­ter (form­gi­va­ren) eller den till vil­ken form­gi­va­rens rätt har över­gått kan genom regi­stre­ring få ensam­rätt till mönst­ret enligt denna lag (möns­ter­rätt). Lag (2002:570).

2 §   Möns­ter­rätt kan någon få endast om mönst­ret är nytt och sär­präg­lat.

Ett möns­ter anses som nytt om inget iden­tiskt möns­ter har gjorts all­mänt till­gäng­ligt före dagen för regi­stre­rings­an­sö­kan eller, om pri­o­ri­tet åbe­ro­pas enligt 8-8 d §§, före pri­o­ri­tets­da­gen. Möns­ter skall anses som iden­tiska trots att de skil­jer sig åt, om skill­na­derna före­lig­ger endast i ovä­sent­liga avse­en­den.

Ett möns­ter anses ha sär­prä­gel om en kun­nig använ­da­res hel­hets­in­tryck av mönst­ret skil­jer sig från hel­hets­in­tryc­ket av varje annat möns­ter som har gjorts all­mänt till­gäng­ligt före den dag som anges i andra styc­ket. Vid bedöm­ningen av om mönst­ret har sär­prä­gel skall hän­syn tas till det vari­a­tions­ut­rymme som fun­nits för form­gi­va­ren vid fram­ta­gan­det av mönst­ret. Lag (2002:570).

2 a §   Ett möns­ter till en bestånds­del i en sam­man­satt pro­dukt, anses vara nytt och sär­präg­lat endast om
   1. bestånds­de­len eller del därav, när den har fogats in i den sam­man­satta pro­duk­ten, för­blir syn­lig vid nor­mal använd­ning av den pro­duk­ten, och
   2. mönst­ret till det som syns i sig upp­fyl­ler kra­ven på nyhet och sär­prä­gel i 2 §.

Med nor­mal använd­ning avses slu­tan­vän­da­rens använd­ning, med undan­tag för under­håll, ser­vice och repa­ra­tions­ar­be­ten.
Lag (2002:570).

3 §   Ett möns­ter skall anses ha bli­vit all­mänt till­gäng­ligt om det har offent­lig­gjorts i sam­band med ett regi­stre­rings­för­fa­rande eller på annat sätt. Det­samma gäl­ler om mönst­ret har före­vi­sats, använts i yrkes­mäs­sig verk­sam­het eller annars har bli­vit känt.

Trots det som sägs i första styc­ket anses ett möns­ter inte ha bli­vit all­mänt till­gäng­ligt
   1. om fack­kret­sarna inom den aktu­ella sek­torn inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det i sin nor­mala närings­verk­sam­het inte rim­li­gen kunde ha fått kun­skap om de åtgär­der som nämns i första styc­ket före dagen för regi­stre­rings­an­sö­kan eller, om pri­o­ri­tet åbe­ro­pas enligt 8-8 d §§, före pri­o­ri­tets­da­gen, eller
   2. om mönst­ret har bli­vit känt endast till följd av att det har visats för någon annan efter ett utta­lat eller under­för­stått för­be­håll om att mönst­ret skall hål­las hem­ligt. Lag (2002:570).

3 a §   Ett möns­ter anses inte hel­ler ha bli­vit all­mänt till­gäng­ligt om det har bli­vit känt inom en period av tolv måna­der före den dag som anges i 2 § andra styc­ket, för­ut­satt att mönst­ret har offent­lig­gjorts eller annars gjorts känt
   1. av form­gi­va­ren,
   2. av någon annan till följd av upp­gif­ter som form­gi­va­ren till­han­da­hål­lit eller åtgär­der som form­gi­va­ren vid­ta­git, eller
   3. till följd av miss­bruk i för­hål­lande till form­gi­va­ren.

Vad som sägs om form­gi­va­ren i denna para­graf gäl­ler även den som form­gi­va­rens rätt har över­gått till. Lag (2002:570).

4 §   Det finns hin­der mot möns­ter­rätt, om
   1. mönst­ret stri­der mot goda seder eller all­män ord­ning,
   2. det i mönst­ret utan till­stånd tagits in stats­va­pen, stats­flagga eller annat stat­s­emblem, stat­lig kontroll-​ eller garan­ti­be­teck­ning, annan beteck­ning som hänsyf­tar på svenska sta­ten och där­i­ge­nom ger mönst­ret en offi­ci­ell karak­tär, svenskt kom­mu­nalt vapen eller sådan inter­na­tio­nell beteck­ning som är skyd­dad enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra offi­ci­ella beteck­ningar eller något som lätt kan för­väx­las med vapen, flagga, emblem eller beteck­ning som nu nämnts,
   3. mönst­ret stri­der mot ett annat möns­ter som vis­ser­li­gen inte var all­mänt till­gäng­ligt före den dag som anges i 2 § andra styc­ket men som fram­går av en ansö­kan om regi­stre­ring i Sve­rige eller vid Euro­pe­iska uni­o­nens imma­te­ri­al­rätts­myn­dig­het för vil­ken en tidi­gare ansöknings-​ eller pri­o­ri­tets­dag gäl­ler, för­ut­satt att detta möns­ter seder­mera har gjorts all­mänt till­gäng­ligt,
   4. mönst­ret utan till­stånd inne­hål­ler
      a) någon annans i Sve­rige skyd­dade före­tags­namn eller varu­kän­ne­tec­ken eller något som kan upp­fat­tas som ett kän­ne­tec­ken som i närings­verk­sam­het har inar­be­tats i Sve­rige för annan,
      b) någon annans por­trätt som uppen­bar­li­gen inte syf­tar på någon sedan länge avli­den,
      c) något som kan upp­fat­tas som någon annans efter­namn som har sär­skilt skydd eller någon annans all­mänt kända konst­närs­namn eller ett likar­tat namn, om använd­ningen av mönst­ret skulle med­föra en nack­del för bära­ren av nam­net och om nam­net uppen­bar­li­gen inte syf­tar på någon sedan länge avli­den,
      d) något som krän­ker någon annans upp­hovs­rätt till ett lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk eller någon annans rätt till en foto­gra­fisk bild som är skyd­dad i Sve­rige.
Lag (2018:1656).

4 a §   Möns­ter­rätt får inte omfatta sådana detal­jer i en pro­dukts utse­ende
   1. som ute­slu­tande är bestämda av pro­duk­tens tek­niska funk­tion, eller
   2. som måste åter­ska­pas exakt till for­men och dimen­sio­nerna för att den pro­dukt som mönst­ret avser skall gå att meka­niskt ansluta till eller pla­cera i, kring eller mot en annan pro­dukt så att båda pro­duk­terna fyl­ler sin funk­tion.

Trots det som sägs i första styc­ket 2 kan möns­ter­rätt omfatta möns­ter som tillå­ter att sinse­mel­lan utbyt­bara pro­duk­ter fogas sam­man ett upp­re­pat antal gånger eller för­binds med varandra inom ett system upp­byggt av modu­ler. Lag (2002:570).

5 §   Möns­ter­rätt inne­bär, med de undan­tag som anges i 7-7 b §§, att ingen får utnyttja mönst­ret utan sam­tycke av den som är inne­ha­vare av möns­ter­rät­ten (möns­ter­ha­va­ren). För­bu­det mot utnytt­jande omfat­tar sär­skilt att till­verka, bjuda ut, mark­nads­föra, införa till eller utföra från Sve­rige eller använda en pro­dukt som mönst­ret ingår i eller används på eller att lager­hålla en sådan pro­dukt för ända­mål som nu sagts.

Möns­ter­rät­ten omfat­tar varje annat möns­ter som inte gör ett annat hel­hets­in­tryck på en kun­nig använ­dare än det regi­stre­rade mönst­ret (skydds­om­fång). Vid pröv­ning av möns­ter­rät­tens skydds­om­fång skall hän­syn tas till det vari­a­tions­ut­rymme som fun­nits för form­gi­va­ren vid fram­ta­gan­det av mönst­ret.
Lag (2002:570).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2002:570).

7 §   Från möns­ter­rät­ten undan­tas utnytt­jan­den
   1. som före­tas för pri­vat bruk och utan vinst­syfte,
   2. som före­tas i expe­ri­ment­syfte, eller
   3. som inne­bär åter­giv­ning i syfte att citera eller under­visa, för­ut­satt att sådana utnytt­jan­den är för­en­liga med god affärs­sed och inte oskä­ligt inkräk­tar på ett nor­malt utnytt­jande av mönst­ret samt sker på vill­kor att käl­lan anges.
Lag (2002:570).

7 a §   Från möns­ter­rät­ten undan­tas vidare utrust­ningen på far­tyg och luft­far­tyg hem­ma­hö­rande i främ­mande stat när ett sådant far­tyg till­fäl­ligt kom­mer in till Sve­rige. Det­samma gäl­ler inför­sel till Sve­rige av reserv­de­lar och till­be­hör för repa­ra­tion av sådana far­tyg samt arbete med repa­ra­tion av sådana far­tyg. Lag (2002:570).

7 b §   Möns­ter­rät­ten omfat­tar inte utnytt­jan­det av en pro­dukt, om den har bring­ats i omsätt­ning inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det av möns­ter­ha­va­ren eller med den­nes sam­tycke.
Lag (2002:570).

8 §   Har ett möns­ter angetts i en ansö­kan om möns­ter­re­gi­stre­ring eller om skydd för en nyt­tig­hets­mo­dell i en främ­mande stat, som är anslu­ten till Paris­kon­ven­tio­nen den 20 mars 1883 om skydd för den indust­ri­ella ägan­de­rät­ten (Paris­kon­ven­tio­nen), och söks regi­stre­ring av mönst­ret i Sve­rige inom sex måna­der från ansö­kan i den främ­mande sta­ten, skall ansö­kan i Sve­rige vid tillämp­ningen av 2 § anses gjord sam­ti­digt med ansö­kan i den främ­mande sta­ten (pri­o­ri­tets­da­gen).
Det­samma skall gälla om mönst­ret har angetts i en sådan ansö­kan som har gjorts i en stat som är anslu­ten till eller ett område som är anslu­tet till avta­let om upp­rät­tan­det av Världs­han­dels­or­ga­ni­sa­tio­nen (WTO-​avtalet).

Samma pri­o­ri­tet får åtnju­tas också från en ansö­kan om regi­stre­ring som avser någon annan stat eller något annat område, om mot­sva­rande pri­o­ri­tet från en svensk ansö­kan med­ges där den tidi­gare ansö­kan har gjorts och om där gäl­lande lag­stift­ning i huvud­sak stäm­mer över­ens med Paris­kon­ven­tio­nen.

En sökande som vill åtnjuta pri­o­ri­tet skall begära detta i ansö­kan om regi­stre­ring. Sökan­den skall där­vid lämna upp­gif­ter om var och när den åbe­ro­pade ansö­kan gjor­des. Sökan­den skall också, så snart det kan ske, uppge num­ret på den tidi­gare ansö­kan. Lag (2002:570).

8 a §   Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten kan före­lägga sökan­den att inom viss frist styrka begärd pri­o­ri­tet genom att ge in föl­jande hand­lingar.
   1. Ett bevis om sökan­dens namn och om ingiv­nings­da­gen utfär­dat av den myn­dig­het som har mot­ta­git ansö­kan.
   2. En av samma myn­dig­het bestyrkt kopia av ansö­kan och där­vid fogad bild som visar mönst­ret.

Den före­lagda fris­ten får inte löpa ut tidi­gare än tre måna­der från ingi­van­det av ansö­kan här i riket. Lag (2002:570).

8 b §   Pri­o­ri­tet kan grun­das endast på den första ansö­kan som mönst­ret har angetts i.

Om den som har gjort den första ansö­kan eller hans rätts­in­ne­ha­vare senare till samma myn­dig­het har gett in en ansö­kan som avser samma möns­ter, får den senare ansö­kan åbe­ro­pas som pri­o­ri­tets­grun­dande. Detta gäl­ler dock bara om den tidi­gare ansö­kan när den senare ansö­kan ges in
   1. har åter­kal­lats, avskri­vits eller avsla­gits utan att ha bli­vit all­mänt till­gäng­lig och
   2. inte kvar­läm­nar någon rätt som grun­das på den eller har utgjort grund för någon rätt till pri­o­ri­tet.

Om någon har fått pri­o­ri­tet på grund av en senare ansö­kan enligt andra styc­ket, får den tidi­gare ansö­kan inte längre åbe­ro­pas som grund för pri­o­ri­tet. Lag (2002:570).

8 c §   Vid ansö­kan om sam­re­gi­stre­ring enligt 11 § kan pri­o­ri­tet erhål­las för ett eller flera av mönst­ren.

Pri­o­ri­tet kan vid sådan ansö­kan åbe­ro­pas från flera tidi­gare ansök­ningar. Detta gäl­ler även om de tidi­gare ansök­ning­arna har getts in i olika län­der. Lag (2002:570).

8 d §   Om före­skrif­terna i 8-8 c §§ inte iakt­tas, gäl­ler inte rät­ten till pri­o­ri­tet. Lag (2002:570).

Regi­stre­rings­an­sö­kan och dess hand­lägg­ning

9 §   Regi­stre­rings­myn­dig­het är patent-​ och regi­stre­rings­ver­ket.

10 §   Den som vill ansöka om regi­stre­ring av ett möns­ter skall göra detta skrift­li­gen hos regi­stre­rings­myn­dig­he­ten.

Ansö­kan skall inne­hålla upp­gif­ter om vem som har ska­pat mönst­ret och om den pro­dukt eller de pro­duk­ter som mönst­ret är avsett att använ­das på eller ingå i samt bild­ma­te­rial som visar mönst­ret. Söks regi­stre­ring av annan än form­gi­va­ren, skall sökan­den styrka sin rätt till mönst­ret.

Om sökan­den innan mönst­ret kun­görs enligt 18 § inger även en modell, skall model­len anses visa mönst­ret.

I övrigt skall ansö­kan upp­fylla de före­skrif­ter som med­de­las med stöd av 49 §. Sökan­den skall också betala i 48 § före­skrivna ansöknings-​ och till­läggs­av­gif­ter. Lag (2002:570).

11 §   En ansö­kan får omfatta flera möns­ter, om de pro­duk­ter som mönst­ren är avsedda att använ­das på eller ingå i hör till samma klass. Vid bestäm­ningen av klasstill­hö­rig­het gäl­ler som svensk rätt den klas­si­fi­ce­ring som anges i Locar­no­ö­ver­ens­kom­mel­sen av den 8 okto­ber 1968 om upp­rät­tande av en inter­na­tio­nell klas­si­fi­ce­ring för möns­ter. Lag (2002:570).

12 §   Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten får före­lägga en sökande som inte har hem­vist i Sve­rige att för sig ställa ett ombud med behö­rig­het att ta emot del­giv­ning i ären­det och med hem­vist här i lan­det, samt att anmäla ombu­det hos myn­dig­he­ten. Om sökan­den inte föl­jer före­läg­gan­det, får del­giv­ning ske genom att hand­lingen sänds med pos­ten till sökan­den under den­nes senaste kända adress. Del­giv­ning skall anses ha skett när detta har bli­vit full­gjort. Lag (2002:570).

13 §   En ansö­kan om regi­stre­ring anses inte gjord för­rän sökan­den läm­nat in bild­ma­te­rial eller en modell som visar mönst­ret.

På sökan­dens begä­ran får mönst­ret i en ansö­kan änd­ras om mönst­ret efter änd­ringen bibe­hål­ler sin iden­ti­tet och upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för skydd enligt denna lag. Lag (2002:570).

14 §   Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten skall under­söka om en ansö­kan upp­fyl­ler de krav som avses i 10, 11 och 13 §§.
Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten skall också under­söka om en ansö­kan avser ett möns­ter enligt 1 § 1 och om det finns något hin­der mot möns­ter­rätt enligt 4 § 1 eller 2.

Upp­fyl­ler ansö­kan inte de krav som avses i första styc­ket, skall regi­stre­rings­myn­dig­he­ten före­lägga sökan­den att inom viss tid kom­plet­tera eller ändra sin ansö­kan. I före­läg­gan­det skall sökan­den upp­ly­sas om att ansö­kan kan komma att avskri­vas om han inte sva­rar i rätt tid.

Ytt­rar sig sökan­den inte i rätt tid över ett före­läg­gande enligt andra styc­ket, skall regi­stre­rings­myn­dig­he­ten avskriva ansö­kan.

Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten skall åter­uppta en avskri­ven ansö­kan, om sökan­den inom två måna­der efter utgången av före­lagd tid kom­plet­te­rar eller änd­rar sin ansö­kan och beta­lar fast­ställd åter­upp­tag­nings­av­gift. En ansö­kan kan åter­upp­tas endast en gång. Lag (2002:570).

15 §   Före­lig­ger hin­der för bifall till ansök­ningen även efter det ytt­rande avgi­vits och har sökan­den haft till­fälle att yttra sig över hind­ret, skall ansök­ningen avslås, om ej anled­ning före­kom­mer att ge sökan­den nytt före­läg­gande.

16 §   Påstår någon inför regi­stre­rings­myn­dig­he­ten att han äger bättre rätt till mönst­ret än sökan­den och fin­nes saken tvek­sam, kan myn­dig­he­ten före­lägga honom att väcka talan vid dom­stol inom viss tid vid påföljd att hans påstå­ende annars läm­nas utan avse­ende vid ansök­ning­ens fort­satta pröv­ning.

Är tvist om bättre rätt till mönst­ret anhängig vid dom­stol, kan regi­stre­rings­an­sök­ningen för­kla­ras vilande i avbi­dan på att målet slut­ligt avgö­res.

17 §   Visar någon inför regi­stre­rings­myn­dig­he­ten, att han äger bättre rätt till mönst­ret än sökan­den, skall myn­dig­he­ten över­föra ansök­ningen på honom, om han yrkar det. Den som får en ansö­kan över­förd på sig skall erlägga ny ansök­nings­av­gift.

Om över­fö­ring yrkas, får ansök­ningen ej änd­ras, avskri­vas, avslås eller bifal­las, för­rän yrkan­det slut­ligt prö­vats.

18 §   Är ansök­nings­hand­ling­arna full­stän­diga och har regi­stre­rings­myn­dig­he­ten inte efter gransk­ning enligt 14 § första styc­ket fun­nit något hin­der mot regi­stre­ring, skall mönst­ret tas in i regist­ret och en kun­gö­relse om det utfär­das.

Den som vill invända mot regi­stre­ringen skall göra det skrift­li­gen hos regi­stre­rings­myn­dig­he­ten inom två måna­der från kun­gö­rel­se­da­gen.

Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten skall under­rätta möns­ter­ha­va­ren om invänd­ningen och ge denne till­fälle att yttra sig, om invänd­ningen inte är uppen­bart obe­fo­gad.

Åter­kal­las invänd­ningen får invänd­nings­för­fa­ran­det ändå full­föl­jas, om det finns sär­skilda skäl. Lag (2002:570).

18 a §   Invänd­ning får göras endast av
   1. den som anser sig vara berät­ti­gad till mönst­ret, om invänd­ningen grun­das på att hin­der mot möns­ter­rätt har före­le­gat enligt 1 a §,
   2. den som ansö­ker om eller inne­har rät­tig­he­ten, om invänd­ningen grun­das på att hin­der mot möns­ter­rätt har före­le­gat enligt 4 § 3 eller 4,
   3. den som berörs av rät­tig­he­ten, om invänd­ningen grun­das på att hin­der mot möns­ter­rätt har före­le­gat enligt 4 § 2.

I övriga fall råder ingen begräns­ning i möj­lig­he­ten att fram­ställa invänd­ning. Lag (2002:570).

19 §   Skall i ärende angå­ende ansö­kan om regi­stre­ring av möns­ter hand­ling som visar mönst­ret hål­las hem­lig enligt vad som är sär­skilt före­skri­vet därom, får hand­lingen ej utläm­nas utan sökan­dens sam­tycke, för­rän den av honom begärda fris­ten löpt ut eller sex måna­der för­flu­tit från den dag då ansök­ningen gjor­des eller, om pri­o­ri­tet som avses i 8 § första styc­ket yrkas, från den dag från vil­ken pri­o­ri­tet begä­res. Har regi­stre­rings­myn­dig­he­ten beslu­tat avskriva eller avslå ansök­ningen, innan tiden för hem­lig­hål­lande gått ut, får hand­lingen utläm­nas endast om sökan­den begär att ansök­ningen åter­upp­ta­ges eller anför besvär.

20 §   Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten skall efter invänd­ning häva en regi­stre­ring helt eller del­vis, om hin­der mot möns­ter­rätt har före­le­gat enligt 1-4 a §§ och hind­ret fort­fa­rande består eller om regi­stre­ring har skett i strid med 13 § andra styc­ket.

Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten skall avslå invänd­ningen, om det inte finns något hin­der mot möns­ter­rät­ten.

En regi­stre­ring får hävas del­vis endast om möns­ter­ha­va­ren yrkar det eller med­ger ett yrkande om det och mönst­ret i änd­rad form bibe­hål­ler sin iden­ti­tet och upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för skydd enligt denna lag.

När regi­stre­rings­myn­dig­he­tens beslut om en invänd­ning har vun­nit laga kraft, skall det kun­gö­ras. Om beslu­tet inne­bär att regi­stre­ringen helt eller del­vis hävs, skall en anteck­ning om det göras i regist­ret. Lag (2002:570).

21 §   Ett slut­ligt beslut av regi­stre­rings­myn­dig­he­ten i ett ärende om ansö­kan om regi­stre­ring av möns­ter får över­kla­gas av sökan­den. Ett slut­ligt beslut med anled­ning av en invänd­ning mot regi­stre­ring får över­kla­gas av möns­ter­ha­va­ren och invän­da­ren.

Ett beslut genom vil­ket en begä­ran om åter­upp­tag­ning enligt 14 § fjärde styc­ket har avsla­gits eller ett yrkande om över­fö­ring enligt 17 § har bifal­lits får över­kla­gas av sökan­den. Den som fram­ställt ett yrkande om över­fö­ring får över­klaga ett beslut genom vil­ket yrkan­det har avsla­gits.
Lag (2016:194).

22 §   Ett slut­ligt beslut av regi­stre­rings­myn­dig­he­ten får över­kla­gas till Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len inom två måna­der från dagen för beslu­tet. Lag (2016:194).

23 §   Har upp­hävts genom lag (2002:570).

Möns­ter­re­gi­stre­rings gil­tig­hets­tid

24 §   Möns­ter­re­gi­stre­ring gäl­ler för en eller flera femårs­pe­ri­o­der, räk­nat från den dag då ansö­kan om regi­stre­ring gjor­des. Regi­stre­ring som gäl­ler för kor­tare tid än tju­go­fem år kan på begä­ran för­nyas för ytter­li­gare femårs­pe­ri­o­der till sam­man­lagt tju­go­fem år. Varje sådan period löper från utgången av före­gå­ende period.

För möns­ter som avser en bestånds­del, som används för att repa­rera en sam­man­satt pro­dukt så att den åter­får sitt ursprung­liga utse­ende, gäl­ler regi­stre­ringen ald­rig för mer än högst tre femårs­pe­ri­o­der. Lag (2002:570).

25 §   Ansö­kan om för­ny­else av regi­stre­ring göres skrift­li­gen hos regi­stre­rings­myn­dig­he­ten tidi­gast ett år före och senast sex måna­der efter utgången av löpande regi­stre­rings­pe­riod. Inom samma tid skall i 48 § angivna förnyelse-​ och tilläggs­av­gif­ter erläg­gas vid påföljd att ansök­ningen annars avslås.

För­ny­else av regi­stre­ring skall kun­gö­ras.

Licens, över­lå­telse m.m.

26 §   Har möns­ter­ha­vare med­gi­vit annan rätt att utnyttja mönst­ret (licens), får denne över­låta sin rätt vidare endast om avtal träf­fas om det.

Ingår licen­sen i en rörelse får den dock över­lå­tas i sam­band med över­lå­telse av rörel­sen, om ej annat avta­lats. I sådant fall sva­rar över­lå­ta­ren alltjämt för att licens­av­ta­let full­gö­res. Lag (2002:570).

27 §   Har möns­ter­rätt över­gått på annan eller har licens upp­lå­tits eller över­lå­tits, skall på begä­ran och mot fast­ställd avgift anteck­ning därom göras i möns­ter­re­gist­ret. Visas att licens som anteck­nats i regist­ret upp­hört att gälla, skall anteck­ningen avfö­ras.

Första styc­ket skall även tilläm­pas i fråga om rätt som avses i 32 § andra styc­ket.

Har sam­re­gi­stre­ring skett, kan över­gång av möns­ter­rätt anteck­nas endast i fråga om samt­liga möns­ter.

I mål eller ärende om möns­ter­rätt anses den som möns­ter­ha­vare, vil­ken senast bli­vit införd i möns­ter­re­gist­ret i denna egen­skap. Lag (2002:570).

28 §   Har upp­hävts genom lag (2002:570).

29 §   Har upp­hävts genom lag (2002:570).

30 §   Har upp­hävts genom lag (2002:570).

Regi­stre­rings upp­hö­rande m.m.

31 §   Dom­sto­len ska på yrkande häva en regi­stre­ring av ett möns­ter helt eller del­vis, om hin­der mot möns­ter­rätt har fun­nits enligt 1-4 a §§ och hind­ret fort­fa­rande består eller om regi­stre­ring har gjorts i strid med 13 § andra styc­ket.

En regi­stre­ring får hävas del­vis endast om möns­ter­ha­va­ren yrkar det eller med­ger ett yrkande om det och mönst­ret i änd­rad form bibe­hål­ler sin iden­ti­tet och upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för skydd enligt denna lag.

Regi­stre­ringen får inte hävas på den grun­den att den som har fått regi­stre­ringen endast varit berät­ti­gad till viss andel i möns­ter­rät­ten.

När domen har fått laga kraft ska den sän­das till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för anteck­ning i möns­ter­re­gist­ret.
Lag (2016:194).

31 a §   Talan om häv­ning av en regi­stre­ring får föras endast av
   1. den som anser sig vara berät­ti­gad till mönst­ret, om talan grun­das på att hin­der mot möns­ter­rätt har före­le­gat enligt 1 a §,
   2. den som ansö­ker om eller inne­har rät­tig­he­ten, om talan grun­das på att hin­der mot möns­ter­rätt har före­le­gat enligt 4 § 3 eller 4, eller
   3. den som berörs av rät­tig­he­ten, om talan grun­das på att hin­der mot möns­ter­rätt har före­le­gat enligt 4 § 2.

I övriga fall får talan föras av var och en som lider för­fång av regi­stre­ringen.

Talan som grun­das på någon av bestäm­mel­serna i 4 § 1 eller 2 får föras även av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Talan, som avses i första styc­ket 1, skall väc­kas inom ett år efter det att käran­den fått kän­ne­dom om regi­stre­ringen och de övriga omstän­dig­he­ter på vilka talan grun­das. Var möns­ter­ha­va­ren i god tro när mönst­ret regi­stre­ra­des eller när möns­ter­rät­ten över­gick på honom, får talan inte väc­kas senare än tre år efter regi­stre­ringen. Lag (2002:570).

31 b §   Dom­sto­len får för­klara en möns­ter­rätt ogil­tig även efter det att den har upp­hört eller upp­gi­vits.

I fråga om en sådan talan ska bestäm­mel­serna i 31 a § tilläm­pas. Lag (2016:194).

32 §   Har möns­ter regi­stre­rats för annan än den som är berät­ti­gad där­till enligt 1 a §, skall rät­ten på talan av den berät­ti­gade över­föra regi­stre­ringen på honom. Talan skall väc­kas inom tid som anges i 31 a § fjärde styc­ket.

Har den som från­kän­nes regi­stre­ring av möns­ter i god tro bör­jat utnyttja mönst­ret yrkes­mäs­sigt här i riket eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der där­för, får han mot skä­ligt veder­lag och på skä­liga vill­kor i övrigt fort­sätta det påbör­jade eller igång­sätta det tilläm­nade utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av dess all­männa art. Sådan rätt till­kom­mer under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar inne­ha­vare av licens som är anteck­nad i regist­ret.

Rätt enligt andra styc­ket kan övergå till annan endast till­sam­mans med rörelse vari den utnytt­jas eller utnytt­jan­det avsetts skola ske. Lag (2002:570).

33 §   Om möns­ter­ha­vare skrift­li­gen hos regi­stre­rings­myn­dig­he­ten avstår från möns­ter­rät­ten, skall myn­dig­he­ten avföra mönst­ret ur regist­ret.

Är möns­ter­rätt utmätt, belagd med kvar­stad eller tagen i anspråk genom betal­nings­säk­ring eller är tvist om över­fö­ring av regi­stre­ring anhängig, får mönst­ret icke på begä­ran av möns­ter­ha­va­ren avfö­ras ur regist­ret så länge utmät­ningen, kvar­sta­den eller betal­nings­säk­ringen består eller tvis­ten icke bli­vit slut­ligt avgjord. Lag (1981:817).

Upp­gifts­skyl­dig­het

34 §   Om den som sökt regi­stre­ring av möns­ter åbe­ro­par ansök­ningen mot annan, innan hand­ling som visar mönst­ret bli­vit all­mänt till­gäng­lig, är han skyl­dig att lämna sitt sam­tycke till att den andre får taga del av hand­lingen.

Den som genom direkt hän­vän­delse till annan, i annons eller genom påskrift på pro­dukt eller dess för­pack­ning eller på annat sätt anger att regi­stre­ring av möns­ter sökts eller med­de­lats, utan att sam­ti­digt lämna upp­lys­ning om ansök­ning­ens eller regi­stre­ring­ens num­mer, är skyl­dig att på begä­ran lämna sådan upp­lys­ning utan dröjs­mål. Anges ej uttryck­li­gen att regi­stre­ring sökts eller med­de­lats men är vad som före­kom­mer ägnat att fram­kalla upp­fatt­ningen att så är fal­let, skall på begä­ran utan dröjs­mål läm­nas upp­lys­ning huruvida regi­stre­ring sökts eller med­de­lats.
Lag (2002:570).

Ansvar och ersätt­nings­skyl­dig­het m.m.

35 §   Den som gör intrång i en möns­ter­rätt (möns­ter­in­trång) döms, om det sker upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het, för möns­ter­skydds­brott till böter eller fäng­else i högst två år.

Om brot­tet begåtts upp­såt­li­gen och är att anse som grovt, döms för grovt möns­ter­skydds­brott till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om gär­ningen
   1. har före­gåtts av sär­skild pla­ne­ring,
   2. har utgjort ett led i en brotts­lig­het som utö­vats i orga­ni­se­rad form,
   3. har varit av större omfatt­ning, eller
   4. annars har varit av sär­skilt far­lig art.

Den som har över­trätt ett vites­för­bud enligt 35 b § får inte dömas till ansvar för intrång som omfat­tas av för­bu­det.

För för­sök eller för­be­re­delse till möns­ter­skydds­brott eller grovt möns­ter­skydds­brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

Åkla­ga­ren får väcka åtal för brott som avses i denna para­graf endast om åtal är moti­ve­rat från all­män syn­punkt.
Lag (2020:542).

35 a §   Har upp­hävts genom lag (2024:798).

35 b §   På yrkande av möns­ter­ha­va­ren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönst­ret får dom­sto­len vid vite för­bjuda den som gör eller med­ver­kar till möns­ter­in­trång att fort­sätta med det.

Om käran­den visar san­no­lika skäl för att intrång, eller med­ver­kan till intrång, före­kom­mer och om det skä­li­gen kan befa­ras att sva­ran­den genom att fort­sätta intrånget, eller med­ver­kan till det, för­ringar vär­det av ensam­rät­ten till mönst­ret, får dom­sto­len med­dela vites­för­bud för tiden till dess att målet slut­ligt har avgjorts eller något annat har beslu­tats. Innan ett sådant för­bud med­de­las ska sva­ran­den ha fått till­fälle att yttra sig, om inte ett dröjs­mål skulle med­föra risk för skada.

Första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.

För­bud enligt andra styc­ket får med­de­las endast om käran­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas sva­ran­den. Sak­nar käran­den för­måga att ställa sådan säker­het, får dom­sto­len befria honom eller henne från detta. I fråga om sla­get av säker­he­ten gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken. Säker­he­ten ska prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av sva­ran­den.

När målet avgörs ska dom­sto­len pröva om för­bud som har med­de­lats enligt andra styc­ket fort­fa­rande ska bestå.

I fråga om över­kla­gande av beslut enligt andra eller fjärde styc­ket samt i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol gäl­ler rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

En talan om utdö­mande av vite förs av den som har ansökt om för­bu­det. Lag (2016:194).

35 c §   Om sökan­den visar san­no­lika skäl för att någon har gjort ett möns­ter­in­trång får dom­sto­len vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra styc­ket ska ge sökan­den infor­ma­tion om ursprung och dis­tri­bu­tions­nät för de varor eller tjäns­ter som intrånget gäl­ler (infor­ma­tions­före­läg­gande). Ett sådant beslut får med­de­las på yrkande av möns­ter­ha­va­ren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönst­ret. Det får bara med­de­las om infor­ma­tio­nen kan antas under­lätta utred­ning av ett intrång som avser varorna eller tjäns­terna.

Skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion omfat­tar den som
   1. har gjort eller med­ver­kat till intrånget,
   2. i kom­mer­si­ell skala har för­fo­gat över en vara som intrånget gäl­ler,
   3. i kom­mer­si­ell skala har använt en tjänst som intrånget gäl­ler,
   4. i kom­mer­si­ell skala har till­han­da­hål­lit en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller
   5. har iden­ti­fi­e­rats av någon som anges i 2-4 såsom del­ak­tig i till­verk­ningen eller dis­tri­bu­tio­nen av en vara eller till­han­da­hål­lan­det av en tjänst som intrånget gäl­ler.

Infor­ma­tion om varors eller tjäns­ters ursprung och dis­tri­bu­tions­nät kan sär­skilt avse
   1. namn på och adress till pro­du­cen­ter, dis­tri­bu­tö­rer, leve­ran­tö­rer och andra som har inne­haft varorna eller till­han­da­hål­lit tjäns­terna,
   2. namn på och adress till avsedda gros­sis­ter och detal­jis­ter, och
   3. upp­gif­ter om hur myc­ket som har pro­du­ce­rats, leve­re­rats, mot­ta­gits eller beställts och om vil­ket pris som har bestämts för varorna eller tjäns­terna.

Bestäm­mel­serna i första-​tredje styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.
Lag (2009:112).

35 d §   Ett infor­ma­tions­före­läg­gande får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion enligt 35 c § omfat­tar inte upp­gif­ter vars yppande skulle röja att upp­gifts­läm­na­ren eller någon honom eller henne när­stå­ende som avses i 36 kap. 3 § rät­te­gångs­bal­ken har begått en brotts­lig hand­ling.

I Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning) finns bestäm­mel­ser som begrän­sar hur mot­tagna per­son­upp­gif­ter får behand­las.
Lag (2018:274).

35 e §   Om ett yrkande om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot den som är sökan­dens mot­part i ett mål om intrång, ska bestäm­mel­serna om rät­te­gång som gäl­ler för det målet tilläm­pas. Ett beslut om infor­ma­tions­före­läg­gande får över­kla­gas sär­skilt.

Om yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot någon annan än den som anges i första styc­ket, ska lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den tilläm­pas. Dom­sto­len får bestämma att var­dera par­ten ska svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der.

En talan om utdö­mande av vite får föras av den som har ansökt om före­läg­gan­det. Lag (2016:194).

35 f §   Den som på grund av bestäm­mel­serna i 35 c § andra styc­ket 2-5 har före­lagts att enligt första styc­ket samma para­graf lämna infor­ma­tion har rätt till skä­lig ersätt­ning för kost­na­der och besvär. Ersätt­ningen ska beta­las av den som har fram­ställt yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande.

Den som till­han­da­hål­ler en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst och som till följd av ett infor­ma­tions­före­läg­gande har läm­nat ut infor­ma­tion som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion ska sända en skrift­lig under­rät­telse om detta till den som upp­gif­terna gäl­ler tidi­gast efter en månad och senast efter tre måna­der från det att infor­ma­tio­nen läm­na­des ut. Kost­na­den för under­rät­tel­sen ersätts enligt första styc­ket. Lag (2022:487).

35 g §   Utö­ver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s data­skydds­för­ord­ning får per­son­upp­gif­ter om lagö­ver­trä­del­ser som inne­fat­tar brott enligt 35 § behand­las om detta är nöd­vän­digt för att ett rätts­ligt anspråk ska kunna fast­stäl­las, göras gäl­lande eller för­sva­ras.
Lag (2018:274).

35 h §   På yrkande av käran­den får dom­sto­len, i mål om intrång, ålägga den som har gjort eller med­ver­kat till intrånget att bekosta lämp­liga åtgär­der för att sprida infor­ma­tion om domen i målet.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång. Lag (2009:112).

36 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het gör möns­ter­in­trång ska betala skä­lig ersätt­ning för utnytt­jan­det av mönst­ret samt ersätt­ning för den ytter­li­gare skada som intrånget har med­fört. När stor­le­ken på ersätt­ningen för ytter­li­gare skada bestäms ska hän­syn sär­skilt tas till
   1. ute­bli­ven vinst,
   2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
   3. skada på mönst­rets anse­ende,
   4. ide­ell skada, och
   5. möns­ter­ha­va­rens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan upp­såt eller oakt­sam­het gör möns­ter­in­trång ska betala ersätt­ning för utnytt­jan­det av mönst­ret i den utsträck­ning det är skä­ligt.

Rät­ten till ersätt­ning för möns­ter­in­trång pre­skri­be­ras om talan inte väcks inom fem år från det ska­dan upp­kom.
Lag (2018:1656).

37 §   På yrkande av den som har lidit möns­ter­in­trång får dom­sto­len, efter vad som är skä­ligt, besluta att en pro­dukt som till­ver­kats eller förts in till Sve­rige i strid mot annans möns­ter­rätt ska åter­kal­las från mark­na­den, änd­ras, sät­tas i för­var för åter­sto­den av skydds­ti­den eller för­stö­ras eller att någon annan åtgärd ska vid­tas med den. Det­samma gäl­ler i fråga om hjälp­me­del som har använts eller varit avsett att använ­das vid intrånget.

Egen­dom som avses i första styc­ket får tas i beslag, om det skä­li­gen kan antas att ett brott enligt 35 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tilläm­pas reg­lerna om beslag i brott­mål i all­män­het.

Trots vad som sägs i första styc­ket får dom­sto­len, om det finns syn­ner­liga skäl, på yrkande besluta att en inne­ha­vare av egen­dom som avses i första styc­ket ska få för­foga över egen­do­men under åter­sto­den av skydds­ti­den eller del av den, mot skä­lig ersätt­ning och på skä­liga vill­kor i övrigt. Ett sådant beslut får med­de­las endast om inne­ha­va­ren har hand­lat i god tro.

Bestäm­mel­serna i första-​tredje styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första styc­ket får inte inne­bära att den som har lidit möns­ter­in­trång ska betala ersätt­ning till den som åtgär­den rik­tas mot.

Åtgär­der enligt första styc­ket ska bekostas av sva­ran­den om det inte finns sär­skilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna para­graf ska inte med­de­las, om för­ver­kande av egen­dom eller någon åtgärd som kan för­hindra miss­bruk ska beslu­tas enligt 36 kap. brotts­bal­ken.
Lag (2024:798).

37 a §   Om det skä­li­gen kan antas att någon har gjort eller med­ver­kat till ett intrång, får dom­sto­len för att bevis­ning ska kunna säk­ras om intrånget besluta att en under­sök­ning får göras hos denne för att söka efter före­mål eller hand­lingar som kan antas ha bety­delse för en utred­ning om intrånget (intrång­s­un­der­sök­ning).

Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.
Lag (2009:112).

37 b §   En fråga om intrång­s­un­der­sök­ning får tas upp endast på yrkande av möns­ter­ha­va­ren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönst­ret. Om en rät­te­gång inte är inledd, ska yrkan­det fram­stäl­las skrift­li­gen.

Innan ett beslut om under­sök­ning med­de­las ska mot­par­ten ha fått till­fälle att yttra sig. Dom­sto­len får dock ome­del­bart med­dela ett beslut som gäl­ler till dess annat har beslu­tats, om ett dröjs­mål skulle med­föra risk för att före­mål eller hand­lingar som har bety­delse för utred­ning om intrånget skaf­fas undan, för­störs eller för­vans­kas.

I övrigt ska en fråga om intrång­s­un­der­sök­ning som upp­kom­mer då en rät­te­gång inte är inledd hand­läg­gas på samma sätt som om frå­gan har upp­kom­mit under en rät­te­gång. Lag (2016:194).

37 c §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning får med­de­las endast om sökan­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas mot­par­ten. Sak­nar sökan­den för­måga att ställa säker­het, får dom­sto­len befria sökan­den från det. I fråga om sla­get av säker­het gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken.
Säker­he­ten skall prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av mot­par­ten.

I fråga om över­kla­gande av dom­sto­lens beslut om intrång­s­un­der­sök­ning och i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol gäl­ler vad som före­skrivs i rät­te­gångs­bal­ken om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (1998:1457).

37 d §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. vil­ket ända­mål under­sök­ningen skall ha,
   2. vilka före­mål och hand­lingar som det får sökas efter, och
   3. vilka utrym­men som får genom­sö­kas.

Om det behövs, skall dom­sto­len även för­ordna om andra vill­kor för verk­stäl­lan­det. Lag (1998:1457).

37 e §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning gäl­ler ome­del­bart. Om ansö­kan om verk­stäl­lig­het inte har gjorts inom en månad från beslu­tet, för­fal­ler det.

Om sökan­den inte inom en månad från det att verk­stäl­lig­he­ten avslu­tats väc­ker talan eller på något annat sätt inle­der ett för­fa­rande om saken, skall en åtgärd som före­ta­gits vid verk­stäl­lig­he­ten av intrång­s­un­der­sök­ningen ome­del­bart gå åter, i den utsträck­ning det är möj­ligt. Det­samma gäl­ler om ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning upp­hävs sedan verk­stäl­lig­het genom­förts. Lag (1998:1457).

37 f §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning verk­ställs av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten enligt de vill­kor som dom­sto­len har före­skri­vit och med till­lämp­ning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsök­nings­bal­ken. Sökan­dens mot­part skall under­rät­tas om verk­stäl­lig­he­ten endast om beslu­tet om intrång­s­un­der­sök­ning har till­kom­mit efter mot­par­tens hörande.
Myn­dig­he­ten har rätt att ta foto­gra­fier och göra film- och ljudupp­tag­ningar av sådana före­mål som den får söka efter.
Myn­dig­he­ten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana hand­lingar som den får söka efter.

En intrång­s­un­der­sök­ning får inte omfatta en skrift­lig hand­ling som avses i 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2006:685).

37 g §   När ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning skall verk­stäl­las har mot­par­ten rätt att till­kalla ett juri­diskt biträde. I avvak­tan på att biträ­det instäl­ler sig får verk­stäl­lig­he­ten inte påbör­jas. Detta gäl­ler dock inte, om
   1. under­sök­ningen där­i­ge­nom onö­digt för­dröjs, eller
   2. det finns en risk att ända­må­let med åtgär­den annars inte upp­nås.

Vid verk­stäl­lig­he­ten får Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten anlita det biträde av en sak­kun­nig som behövs.

Myn­dig­he­ten får tillåta att sökan­den eller ett ombud för sökan­den är när­va­rande vid under­sök­ningen för att bistå med upp­lys­ningar. Om ett sådant till­stånd ges, skall myn­dig­he­ten se till att sökan­den eller ombu­det inte i större utsträck­ning än som kan moti­ve­ras av verk­stäl­lig­he­ten får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som kom­mer fram. Lag (2006:685).

37 h §   Foto­gra­fier och film- och ljudupp­tag­ningar av före­mål samt kopior av och utdrag ur hand­lingar skall för­teck­nas och hål­las till­gäng­liga för sökan­den och mot­par­ten.
Lag (1998:1457).

38 §   Utnytt­jar någon i strid med 5 § ett möns­ter, som avses med ansö­kan om regi­stre­ring, efter det att en hand­ling som visar mönst­ret bli­vit all­mänt till­gäng­lig, ska det som sägs om möns­ter­in­trång tilläm­pas i den utsträck­ning som ansö­kan leder till regi­stre­ring. Straff får inte dömas ut, för­ver­kande av egen­dom enligt 36 kap. brotts­bal­ken får inte ske och ersätt­ning för skada på grund av utnytt­jande som sker innan mönst­ret kun­gjorts enligt 18 § får bestäm­mas enligt 36 § andra styc­ket.

Bestäm­mel­sen i 36 § tredje styc­ket ska inte tilläm­pas, om ersätt­nings­ta­lan väcks senast ett år efter det att mönst­ret regi­stre­ra­des. Lag (2024:798).

39 §   Om en regi­stre­ring av ett möns­ter har hävts eller om möns­ter­rät­ten har för­kla­rats ogil­tig genom ett beslut eller en dom som har vun­nit laga kraft, får rät­ten inte döma till påföljd eller besluta om annan åtgärd enligt 35-38 §§.

Föres talan om möns­ter­in­trång och gör den mot vil­ken talan föres gäl­lande att möns­ter­re­gi­stre­ringen bör hävas, skall rät­ten på hans yrkande för­klara målet vilande i avvak­tan på att frå­gan om regi­stre­ring­ens hävande slut­ligt prö­vas. Är talan härom inte väckt, skall dom­sto­len i sam­band med vilan­de­för­kla­ringen före­lägga honom viss tid inom vil­ken sådan talan skall väc­kas. Lag (2002:570).

40 §   Till böter dömes den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het, som ej är ringa,
   1. under­lå­ter att full­göra vad som ålig­ger honom enligt 34 §,
   2. i fall som avses i nämnda para­graf läm­nar fel­ak­tig upp­lys­ning, om straff för gär­ningen ej är före­skri­vet i brotts­bal­ken.

Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het gör sig skyl­dig till under­lå­ten­het eller för­fa­rande som avses i första styc­ket skall ersätta upp­kom­men skada. Är oakt­sam­he­ten ringa, kan ersätt­ningen jäm­kas.

All­mänt åtal för brott som avses i första styc­ket får väc­kas endast om mål­sä­gande anger brot­tet till åtal och åtal av sär­skilda skäl fin­nes påkal­lat från all­män syn­punkt.

Rät­te­gångs­be­stäm­mel­ser

41 §   Möns­ter­ha­vare eller den som på grund av licens får utnyttja möns­ter kan föra talan om fast­stäl­lelse, huruvida han på grund av regi­stre­ringen åtnju­ter skydd mot annan, om oviss­het råder om för­hål­lan­det och denna län­der honom till för­fång.

Under samma vill­kor kan den som dri­ver eller avser att driva verk­sam­het föra talan mot möns­ter­ha­vare om fast­stäl­lelse, huruvida hin­der före­lig­ger mot verk­sam­he­ten på grund av viss möns­ter­re­gi­stre­ring.

Göres i mål som avses i första styc­ket gäl­lande att möns­ter­re­gi­stre­ringen bör hävas, äger 39 § andra styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning.

42 §   Den som vill väcka talan om hävande av möns­ter­re­gi­stre­ring eller om över­fö­ring av regi­stre­ring skall anmäla detta till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten samt under­rätta var och en som enligt möns­ter­re­gist­ret inne­har licens att utnyttja mönst­ret. Vill licens­ta­gare väcka talan om möns­ter­in­trång eller om fast­stäl­lelse enligt 41 § första styc­ket, skall han under­rätta möns­ter­ha­va­ren därom.

Under­rät­tel­se­skyl­dig­het enligt första styc­ket anses full­gjord, när under­rät­telse i betald rekom­men­de­rad för­sän­delse sänts under den adress som anteck­nats i möns­ter­re­gist­ret.

Visas icke, när talan väc­kes, att anmä­lan eller under­rät­telse skett enligt första styc­ket, skall käran­den ges tid där­till.
För­sit­ter han denna tid, får hans talan icke upp­ta­gas till pröv­ning. Lag (2002:570).

43 §   Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len är rätt dom­stol i
   1. mål och ären­den enligt denna lag om de inte ska hand­läg­gas enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter, och
   2. mål som avses i arti­kel 81 i rådets för­ord­ning (EG) nr 6/2002 om gemen­skaps­form­giv­ning.

Det som sägs i rät­te­gångs­bal­ken om inskränk­ning av en dom­stols behö­rig­het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ord­ning än inför dom­stol ska inte tilläm­pas i fråga om ett yrkande om infor­ma­tions­före­läg­gande eller intrång­s­un­der­sök­ning. Lag (2016:194).

44 §   Avskrift av dom eller slut­ligt beslut i mål som avses i 16, 31-32, 35-38 eller 41 §§ sän­des till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten. Lag (2002:570).

45 §   Möns­ter­ha­vare som icke har hem­vist i Sve­rige skall ha ett här bosatt ombud med behö­rig­het att för honom mot­taga del­giv­ning av stäm­ning, kal­lel­ser och andra hand­lingar i mål och ären­den om möns­ter­rätt med undan­tag av stäm­ning i brott­mål och av före­läg­gande för part att infinna sig per­son­li­gen inför dom­stol. Ombud skall anmä­las till möns­ter­re­gist­ret och anteck­nas i detta.

Har möns­ter­ha­vare ej anmält ombud enligt första styc­ket, kan del­giv­ning i stäl­let ske genom att den hand­ling som skall del­ges sän­des till honom med pos­ten i betalt brev under hans i möns­ter­re­gist­ret anteck­nade adress. Är full­stän­dig adress ej anteck­nad i regist­ret, kan del­giv­ning ske genom att hand­lingen hål­les till­gäng­lig hos regi­stre­rings­myn­dig­he­ten och genom att med­de­lande härom och om hand­ling­ens huvud­sak­liga inne­håll kun­gö­res i pub­li­ka­tion som rege­ringen bestäm­mer. Del­giv­ning anses ha skett, när vad nu sagts bli­vit full­gjort. Lag (1977:702).

46 §   Rege­ringen kan under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het för­ordna, att bestäm­mel­serna i 12 eller 45 § icke skall gälla i fråga om sådan sökande eller möns­ter­ha­vare som har hem­vist i viss främ­mande stat eller har ett i den sta­ten bosatt ombud som anmälts hos regi­stre­rings­myn­dig­he­ten här i riket och äger sådan behö­rig­het som avses i nämnda para­gra­fer. Lag (1977:731).

47 §   Har upp­hävts genom lag (2016:194).

48 §   I ärende rörande ansö­kan om regi­stre­ring av möns­ter eller om för­ny­else av möns­ter­re­gi­stre­ring skall sökan­den erlägga ansöknings-​ eller för­ny­el­se­av­gift samt, i före­kom­mande fall, föl­jande tilläggs­av­gif­ter, näm­li­gen klass­av­gift för varje varuk­lass utö­ver den första, sam­re­gi­stre­rings­av­gift för varje möns­ter utö­ver det första, för­va­rings­av­gift för för­va­ring av modell och kun­gö­rel­se­av­gift för kun­gö­rande av varje bild utö­ver den första. För­ny­el­se­av­gift som erläg­ges efter utgången av löpande regi­stre­rings­pe­riod utgår med för­höjt belopp.

49 §   Rege­ringen fast­stäl­ler avgif­ter enligt denna lag.

När­mare före­skrif­ter för tillämp­ningen av denna lag med­de­las av rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, av regi­stre­rings­myn­dig­he­ten. Lag (1977:731).

Gemen­skaps­form­giv­ning

50 §   Den som ger in en ansö­kan om regi­stre­ring av en gemen­skaps­form­giv­ning till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för vidare beford­ran enligt arti­kel 35.2 i rådets för­ord­ning (EG) nr 6/2002 om gemen­skaps­form­giv­ning skall betala en avgift med det belopp som rege­ringen bestäm­mer. Det­samma gäl­ler den som begär ett intyg enligt arti­kel 78.5 i rådets för­ord­ning.
Lag (2004:1154).

51 §   Vid intrång i en gemen­skaps­form­giv­ning ska bestäm­mel­serna i 35 § om ansvar för möns­ter­in­trång tilläm­pas. I övrigt gäl­ler 35 b-37 h §§ och bestäm­mel­serna om för­ver­kande av egen­dom i 36 kap. brotts­bal­ken, i den utsträck­ning inte något annat föl­jer av rådets för­ord­ning (EG) nr 6/2002 om gemen­skaps­form­giv­ning. I dessa fall ska det som sägs om möns­ter­in­trång gälla intrång i gemen­skaps­form­giv­ning.
Lag (2024:798).

52 §   Har upp­hävts genom lag (2016:194).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1970:485

Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 1970, då lagen (1899:59) om skydd för vissa möns­ter och model­ler upp­hör att gälla.

Har möns­ter regi­stre­rats före den nya lagens ikraft­trä­dande, gäl­ler äldre lag fort­fa­rande i fråga om mönst­ret. Är vid ikraft­trä­dan­det ansö­kan om regi­stre­ring enligt äldre lag alltjämt bero­ende på pröv­ning, gäl­ler äldre lag angå­ende den fort­satta hand­lägg­ningen av ansök­ningen och, vid bifall till denna, i fråga om mönst­ret. Bestäm­mel­serna i 24 och 25 §§ nya lagen gäl­ler dock i fråga om möns­ter­re­gi­stre­ring, som är gäl­lande vid den nya lagens ikraft­trä­dande eller som sker efter ikraft­trä­dan­det på grund av ansö­kan som gjorts dess­förin­nan.

1977:702

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1978.

Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om kun­gö­rande som har beslu­tats eller bör­jat verk­stäl­las före ikraft­trä­dan­det.

1981:817

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1982.

Vad som sägs om kvar­stad i 33 § i dess nya lydelse gäl­ler även sking­rings­för­bud som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

1986:235
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1986.
   2. I fråga om över­kla­gande av beslut som patent­be­svärs­rät­ten har med­de­lat före ikraft­trä­dan­det skall äldre före­skrif­ter fort­fa­rande tilläm­pas.

1986:1159

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1987. I fråga om besvärs­av­gift för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler dock äldre före­skrif­ter.

2002:570
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2002.
   2. De nya bestäm­mel­serna skall tilläm­pas även på möns­ter som är regi­stre­rade vid tid­punk­ten för ikraft­trä­dan­det eller som regi­stre­ras på grund av ansök­ningar som har gjorts innan dess, om inte annat föl­jer av vad som före­skrivs nedan.
   3. En regi­stre­rings­an­sö­kan som getts in före den 28 okto­ber 2001 skall, vad gäl­ler regi­stre­rings­för­fa­ran­det och för­ut­sätt­ning­arna för regi­stre­ring, behand­las och avgö­ras enligt äldre bestäm­mel­ser.
   4. Bestäm­mel­serna i 2 a och 4 a §§ skall inte tilläm­pas på möns­ter som har regi­stre­rats på grund av ansök­ningar som har getts in före ikraft­trä­dan­det.
   5. Frå­gan om hävande av regi­stre­ring av ett möns­ter som har regi­stre­rats enligt äldre bestäm­mel­ser skall bedö­mas enligt de äldre bestäm­mel­serna.
   6. En möns­ter­re­gi­stre­ring för vil­ken en skydds­tid om 15 år har löpt ut före ikraft­trä­dan­det men efter den 27 okto­ber 2001 kan på begä­ran för­nyas för ytter­li­gare femårs­pe­ri­o­der till sam­man­lagt 25 år räk­nat från den dagen då ansö­kan om regi­stre­ring gjor­des, om ansö­kan om för­ny­else ges in före den 31 decem­ber 2002.
   7. Om någon före ikraft­trä­dan­det har bör­jat utnyttja ett möns­ter på ett sätt som inte ford­rade sam­tycke av möns­ter­ha­va­ren enligt äldre bestäm­mel­ser men som ford­rar sådant sam­tycke enligt denna lag, får han eller hon trots de nya bestäm­mel­serna fort­sätta den pla­ne­rade verk­sam­he­ten. Sådan rätt har under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som har vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att utnyttja mönst­ret.

2009:112
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2009.
   2. Bestäm­mel­serna i 35 c-35 f och 35 h §§ ska inte tilläm­pas när intrånget, eller för­sö­ket eller för­be­re­del­sen till intrånget, har begåtts före ikraft­trä­dan­det.

2012:447
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2012.
   2. Den nya bestäm­mel­sen ska tilläm­pas även på möns­ter som är regi­stre­rade vid tid­punk­ten för ikraft­trä­dan­det eller som regi­stre­ras på grund av ansök­ningar som har gjorts innan dess, om inte annat föl­jer av vad som beskrivs nedan.
   3. Frå­gan om hävande av regi­stre­ring av ett möns­ter som har regi­stre­rats enligt bestäm­mel­ser som gällde före den 1 juli 2002 ska bedö­mas enligt de bestäm­mel­serna.

2016:194
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mål som har avgjorts av Patent­be­svärs­rät­ten före ikraft­trä­dan­det.
   3. Mål och ären­den som har inletts i Stock­holms tings­rätt eller Svea hov­rätt före ikraft­trä­dan­det ska över­läm­nas till Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len respek­tive Patent-​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len.
   4. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för övriga mål och ären­den som har inletts i all­män dom­stol före ikraft­trä­dan­det.

2018:1656
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även på möns­ter som har regi­stre­rats och möns­ter­re­gi­stre­ringar som har sökts före ikraft­trä­dan­det.

JP Info­nets tjäns­ter inom mark­nad och imma­te­ri­al­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom mark­nad och imma­te­ri­al­rätt

Kom­mer du i kon­takt med upphovs-​ och mark­nads­rätts­liga frå­gor i ditt arbete? JP Info­net för­ser dag­li­gen ett stort antal kun­der med det juri­diska under­lag de behö­ver för att kunna fatta rätts­säkra beslut. Oav­sett om du har behov av juri­diskt grund­ma­te­rial, för­dju­pande ana­ly­ser eller nyhets­be­vak­ning kring patent­la­gen, varu­mär­ke­s­la­gen, mark­nads­fö­rings­la­gen eller lik­nande, så har vi tjäns­terna som pas­sar för dig. Se allt inom mark­nad och imma­te­ri­al­rätt.