SFS 2018:1200 Kamerabevakningslag

1

Svensk författningssamling

Kamerabevakningslag
Utfärdad den 20 juni 2018

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs2 följande.

Allmänna bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser om kamerabevakning som

–

kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679

av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter

och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning),

här benämnd EU:s dataskyddsförordning, och

–

genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av

den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga

myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra,

utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och

det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut

2008/977/RIF, här benämnt EU:s dataskyddsdirektiv.

I lagen finns också bestämmelser om sådan kamerabevakning som inte

omfattas av EU:s dataskyddsförordning eller EU:s dataskyddsdirektiv.

Lagens syfte
2 § Syftet med denna lag är att tillgodose behovet av kamerabevakning för

berättigade ändamål och att skydda fysiska personer mot otillbörligt intrång

i den personliga integriteten vid sådan bevakning.

Kamerabevakning
3 § Med kamerabevakning avses

1. att en tv-kamera, ett annat optisk-elektroniskt instrument eller en

därmed jämförbar utrustning, utan att manövreras på platsen, används på ett

sätt som innebär varaktig eller regelbundet upprepad personbevakning,

2. att en separat teknisk anordning för avlyssning eller upptagning av ljud

används i samband med sådan användning av utrustning som avses i 1, eller

3. att en separat teknisk anordning används för att behandla bild- och

ljudmaterial som tagits upp med sådan utrustning som avses i 1 eller 2.

Lagens tillämpningsområde
4 § Lagen gäller endast om

1

Prop. 2017/18:231, bet. 2017/18:JuU36, rskr. 2017/18:391.

2

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för

fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att

förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder,

och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF, i

den ursprungliga lydelsen.

SFS 2018:1200

Publicerad

den 27 juni 2018

2

SFS 2018:1200

1. kamerabevakning enligt 3 § 1 eller 2 sker med utrustning som finns i

Sverige och den som bedriver bevakningen är etablerad i Sverige eller i

tredjeland, eller

2. kamerabevakning enligt 3 § 3 avser behandling av bild- och ljud-

material som tagits upp vid bevakning som avses i 1 och behandlingen utförs

av den som bedriver bevakningen eller för hans eller hennes räkning.

5 § Lagen gäller inte vid

1. kamerabevakning som en fysisk person utför som ett led i en verk-

samhet av rent privat natur eller som har samband med hans eller hennes

hushåll,

2. hemlig kameraövervakning enligt 27 kap. rättegångsbalken eller lagen

(2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott,

3. kamerabevakning som sker i en verksamhet som omfattas av tryck-

frihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, eller

4. kamerabevakning som sker för journalistiska ändamål eller för

akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande.

Lagens förhållande till annan dataskyddsreglering
6 § Utöver vad som föreskrivs i denna lag gäller

1. EU:s dataskyddsförordning, lagen (2018:218) med kompletterande

bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, föreskrifter som har meddelats

i anslutning till den lagen och andra föreskrifter som kompletterar dataskydds-

förordningen,

2. brottsdatalagen (2018:1177), föreskrifter som har meddelats i anslutning

till den lagen och andra föreskrifter som genomför EU:s dataskyddsdirektiv,

och

3. föreskrifter om sådan behandling av personuppgifter som inte omfattas

av dataskyddsförordningens eller brottsdatalagens tillämpningsområde.

Tillstånd till kamerabevakning

Krav på tillstånd
7 § Tillstånd till kamerabevakning av en plats dit allmänheten har tillträde

krävs, om bevakningen ska bedrivas av

1. en myndighet, eller

2. någon annan än en myndighet vid utförande av en uppgift av allmänt

intresse som följer av lag eller annan författning, kollektivavtal eller beslut

som meddelats med stöd av lag eller annan författning.

Förutsättningar för tillstånd
8 § Tillstånd till kamerabevakning ska ges om intresset av sådan bevak-

ning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad.

Vid bedömningen av intresset av kamerabevakning ska det särskilt

beaktas om bevakningen behövs för att

1. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda

eller lagföra brott på en brottsutsatt plats eller på en annan plats där det av

särskild anledning finns risk för angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet

eller på egendom,

2. förebygga, förhindra eller upptäcka störningar av allmän ordning och

säkerhet eller begränsa verkningarna av sådana störningar,

3. utöva kontrollverksamhet,

3

SFS 2018:1200

4. förebygga, förhindra eller upptäcka olyckor eller begränsa verk-

ningarna av inträffade olyckor, eller

5. tillgodose andra därmed jämförliga ändamål.

Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli bevakad ska det

särskilt beaktas

1. hur bevakningen ska utföras,

2. om teknik som främjar skyddet av den enskildes personliga integritet

ska användas, och

3. vilket område som ska bevakas.

Undantag från til ståndskravet
9 § Tillstånd till kamerabevakning krävs inte vid

1. bevakning som Polismyndigheten bedriver vid automatisk hastighets-

övervakning,

2. bevakning som sker för att skydda en byggnad, en annan anläggning

eller ett område som enligt 4 § 4, 5 § 1–5 eller 6 § första stycket skyddslagen

(2010:305) har förklarats vara skyddsobjekt, om bevakningen endast om-

fattar skyddsobjektet eller ett område i dess omedelbara närhet,

3. bevakning som Försvarsmakten bedriver från ett fordon, fartyg eller

luftfartyg som ett led i en militär insats eller militär övning eller som behövs

för att prova utrustning för sådan bevakning,

4. bevakning som Trafikverket bedriver

a) av vägtrafik,

b) av sjötrafik vid en rörlig bro,

c) vid en betalstation eller kontrollpunkt som avses i bilagorna till lagen

(2004:629) om trängselskatt och som sker för att samla in uppgifter som

behövs för att beslut om trängselskatt ska kunna fattas och för att kontrollera

att sådan skatt betalas, eller

d) vid en betalstation på allmän väg som används vid uttag av infra-

strukturavgifter enligt lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg och

som sker för att samla in uppgifter som behövs för att beslut om infra-

strukturavgift ska kunna fattas och för att kontrollera att sådan avgift betalas,

5. bevakning i en vägtunnel med övervakningssystem som avses i lagen

(2006:418) om säkerhet i vägtunnlar och som bedrivs av någon annan

tunnelhållare än Trafikverket,

6. bevakning i en tunnelbanevagn eller av en tunnelbanestation, om

bevakningen har till syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig

verksamhet eller utreda eller lagföra brott eller förebygga, förhindra eller

upptäcka olyckor eller begränsa verkningarna av inträffade olyckor,

7. bevakning i en lokal där det bedrivs postverksamhet eller av området

omedelbart utanför in- och utgångar till en sådan lokal, om bevakningen har

till syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller

utreda eller lagföra brott,

8. bevakning i ett parkeringshus, om bevakningen har till syfte att före-

bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller

lagföra brott, och

9. bevakning som sker för säkerheten i trafiken eller arbetsmiljön från ett

fordon, en maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller

användaren.

Tillfälliga undantag från tillståndskravet
10 § Kamerabevakning får ske utan att en ansökan om tillstånd har gjorts

4

SFS 2018:1200

1. under högst tre månader, vid bevakning som bedrivs av

Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, om det av särskild anledning finns

risk för allvarlig brottslighet och syftet med bevakningen är att förebygga,

förhindra eller upptäcka sådan brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra

sådana brott,

2. under högst en månad, vid bevakning som bedrivs av

Polismyndigheten eller den som är räddningsledare enligt lagen (2003:778)

om skydd mot olyckor, om bevakningen är av vikt för att avvärja en

överhängande fara för olycka, begränsa verkningarna av en inträffad olycka

eller minska risken för nya olyckor, eller

3. under högst en månad, vid bevakning som bedrivs av den som är

räddningsledare enligt lagen om skydd mot olyckor, om bevakningen är av

vikt för att efterforska en försvunnen person.

Om en ansökan om tillstånd görs inom den tid som anges i första stycket,

får bevakningen bedrivas utan tillstånd till dess att ansökan har prövats.

Ansökan om tillstånd
11 § En ansökan om tillstånd till kamerabevakning ska göras skriftligen

hos tillsynsmyndigheten.

Ansökan ska innehålla

1. uppgift om den som ska bedriva bevakningen och i förekommande fall

den som ska ha hand om bevakningen för tillståndshavarens räkning,

2. uppgift om bevakningens ändamål,

3. en beskrivning av bevakningen, särskilt den utrustning som ska

användas, var utrustningen ska placeras, det område eller typ av område som

ska bevakas och de tider då bevakning ska ske,

4. en bedömning av behovet av bevakningen och bevakningens propor-

tionalitet i förhållande till ändamålet,

5. en bedömning av riskerna för intrång i den personliga integriteten och

en beskrivning av de åtgärder som planeras för att hantera riskerna, och

6. uppgift om de omständigheter i övrigt som är av betydelse för pröv-

ningen av ärendet.

Om sökanden inte är en myndighet, ska ansökan innehålla uppgift om den

lag eller annan författning, kollektivavtal eller beslut som utgör den rättsliga

grunden för kamerabevakningen.

Om bevakningen avser en arbetsplats, ska ett yttrande från ett skydds-

ombud, en skyddskommitté eller en organisation som företräder arbetstagarna

på arbetsplatsen lämnas in tillsammans med ansökan.

Yttrande av kommunen
12 § Innan tillsynsmyndigheten beslutar om tillstånd till kamera-

bevakning ska den kommun där bevakningen ska ske få tillfälle att yttra sig,

om det av särskild anledning behövs ett yttrande.

Beslut om tillstånd
13 § I ett beslut om tillstånd till kamerabevakning ska det anges vem som

ska bedriva bevakningen och i förekommande fall vem som ska ha hand om

bevakningen för tillståndshavarens räkning.

Beslutet ska förenas med villkor om hur kamerabevakningen får

anordnas. Villkoren ska avse

1. bevakningens ändamål,

2. den utrustning som får användas och var utrustningen får placeras,

5

SFS 2018:1200

3. det område eller typ av område som får bevakas och de tider då

bevakning får ske, och

4. upplysning om bevakningen, bevarande eller annan behandling av

bilder eller ljud och andra förhållanden som har betydelse för att skydda

enskildas personliga integritet, om sådana villkor behövs för tillståndet.

Ett tillstånd får meddelas för en begränsad tid.

Ändrade förhållanden
14 § Om förutsättningarna för ett tillstånd ändras, får tillsynsmyndigheten

besluta om nya villkor eller, om förutsättningarna för tillstånd inte längre är

uppfyllda, återkalla tillståndet.

Upplysning om kamerabevakning och enskildas rätt till

information

Krav på upplysning
15 § Upplysning om kamerabevakning ska lämnas genom tydlig skyltning

eller på något annat verksamt sätt.

Om ljud kan avlyssnas eller tas upp vid bevakningen, ska en särskild

upplysning lämnas om detta.

Bestämmelser om rätten till information om den personuppgifts-

behandling som kamerabevakningen innebär finns i EU:s dataskydds-

förordning och andra föreskrifter som anges i 6 §.

Undantag från upplysningskravet och rätten til information
16 § Upplysning om kamerabevakning och information om den person-

uppgiftsbehandling som kamerabevakningen innebär behöver inte lämnas

vid

1. bevakning som Polismyndigheten bedriver vid automatisk hastighets-

övervakning,

2. bevakning som bedrivs i brådskande fall från ett luftfartyg av

Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, om det av särskild anledning finns

risk för allvarlig brottslighet och syftet med bevakningen är att förebygga,

förhindra eller upptäcka sådan brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra

sådana brott,

3. bevakning som sker för att skydda en byggnad, en annan anläggning

eller ett område som enligt 4 § 4, 5 § 1–5 eller 6 § första stycket skyddslagen

(2010:305) har förklarats vara skyddsobjekt, om bevakningen endast

omfattar skyddsobjektet eller ett område i dess omedelbara närhet,

4. bevakning som Försvarsmakten bedriver från ett fordon, fartyg eller

luftfartyg som ett led i en militär insats eller militär övning eller som behövs

för att prova utrustning för sådan bevakning,

5. bevakning som bedrivs i brådskande fall från ett luftfartyg av

Polismyndigheten eller den som är räddningsledare enligt lagen (2003:778)

om skydd mot olyckor, om bevakningen är av vikt för att avvärja en över-

hängande fara för olycka, begränsa verkningarna av en inträffad olycka eller

minska risken för nya olyckor, och

6. bevakning som bedrivs av den som är räddningsledare enligt lagen om

skydd mot olyckor, om bevakningen är av vikt för att efterforska en

försvunnen person.

Undantagen i första stycket gäller inte om ljud ska avlyssnas eller tas upp

vid kamerabevakningen.

6

SFS 2018:1200

Undantag i enskilda fall
17 § Om det finns synnerliga skäl får tillsynsmyndigheten i enskilda fall

besluta om undantag från upplysningskravet och rätten till information om

den personuppgiftsbehandling som kamerabevakningen innebär.

Ansökan om undantag
18 § En ansökan om sådant undantag som avses i 17 § ska göras skriftligen

hos tillsynsmyndigheten.

Ansökan ska innehålla uppgift om den som ska bedriva kamera-

bevakningen och i förekommande fall den som ska ha hand om bevakningen

för hans eller hennes räkning samt skälen för ansökan.

Om bevakningen avser en arbetsplats, ska ett yttrande från ett skydds-

ombud, en skyddskommitté eller en organisation som företräder arbetstagarna

på arbetsplatsen lämnas in tillsammans med ansökan.

Yttrande av kommunen
19 § Innan tillsynsmyndigheten beslutar om sådant undantag som avses i

17 §, ska den kommun där kamerabevakningen ska ske få tillfälle att yttra

sig, om bevakningen avser en plats dit allmänheten har tillträde och det av

särskild anledning behövs ett yttrande.

Beslut om undantag
20 § I ett beslut om undantag enligt 17 § ska det anges vem som ska

bedriva kamerabevakningen och i förekommande fall vem som ska ha hand

om bevakningen för hans eller hennes räkning. Beslutet ska förenas med de

villkor som behövs och får meddelas för en begränsad tid.

Om förutsättningarna för ett beslut om undantag ändras, får

tillsynsmyndigheten besluta om nya villkor eller, om förutsättningarna för

ett sådant beslut inte längre är uppfyllda, återkalla beslutet.

Förhandlingsskyldighet för arbetsgivare
21 § I fråga om arbetsgivares beslut om kamerabevakning av en arbets-

plats, finns bestämmelser om förhandlingsskyldighet i 11–14 §§ lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Tystnadsplikt och utlämnande av uppgifter
22 § Den som tar befattning med en uppgift som har inhämtats genom

kamerabevakning får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller

hon på detta sätt har fått veta om någon enskilds personliga förhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400) i stället för första stycket.

Tillsyn, sanktionsavgifter och skadestånd

Tillsynsmyndighet
23 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över

kamerabevakning enligt denna lag.

7

SFS 2018:1200

Befogenheter
24 § Bestämmelser om tillsynsmyndighetens befogenheter i EU:s data-

skyddsförordning och de föreskrifter som anges i 6 § ska gälla även vid

tillsynen över att denna lag följs.

Sanktionsavgifter
25 § Tillsynsmyndigheten får ta ut en sanktionsavgift av den som bedriver

kamerabevakning och

1. bryter mot tillståndskravet i 7 §,

2. inte följer villkor i ett beslut om tillstånd som har meddelats med stöd

av 13 eller 14 §§,

3. bryter mot upplysningskravet i 15 §, eller

4. inte följer villkor i ett beslut om undantag som har meddelats med stöd

av 20 §.

26 § Vid beslut om sanktionsavgift ska artikel 83.1, 83.2 och 83.3 i EU:s

dataskyddsförordning, i den ursprungliga lydelsen, och 6 kap. 4–7 §§ lagen

(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds-

förordning tillämpas. Vid kamerabevakning som omfattas av brottsdatalagen

(2018:1177) ska i stället 6 kap. 3 § tredje stycket och 6 kap. 4–9 §§ den lagen

tillämpas.

27 § Vid sådana överträdelser som avses i 25 § 1 och 2 ska avgiftens

storlek bestämmas med tillämpning av artikel 83.4 i EU:s dataskydds-

förordning, i den ursprungliga lydelsen, eller, i fråga om myndigheter, med

tillämpning av den lägre avgiftsnivån i 6 kap. 2 § andra stycket lagen

(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds-

förordning. Vid kamerabevakning som omfattas av brottsdatalagen ska

avgiftens storlek i stället bestämmas med tillämpning av 6 kap. 3 § första

stycket den lagen.

Vid sådana överträdelser som avses i 25 § 3 och 4 ska avgiftens storlek

bestämmas med tillämpning av artikel 83.5 i EU:s dataskyddsförordning, i

den ursprungliga lydelsen, eller, i fråga om myndigheter, med tillämpning

av den högre avgiftsnivån i 6 kap. 2 § andra stycket lagen med komplet-

terande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Vid kamera-

bevakning som omfattas av brottsdatalagen ska avgiftens storlek i stället

bestämmas med tillämpning av 6 kap. 3 § andra stycket den lagen.

Skadestånd
28 § Vid överträdelse av bestämmelser i denna lag eller av beslut som har

meddelats med stöd av lagen ska bestämmelser om rätt till ersättning i

artikel 82 i EU:s dataskyddsförordning tillämpas. Vid kamerabevakning

som omfattas av brottsdatalagen (2018:1177) ska i stället 7 kap. 1 § den lagen

tillämpas.

Överklagande
29 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till

allmän förvaltningsdomstol. När ett beslut överklagas, är tillsyns-

myndigheten motpart i domstolen.

Beslut om tillstånd till kamerabevakning och om undantag enligt 20 § får

överklagas även av den kommun där bevakningen ska ske och, om

8

SFS 2018:1200

bevakningen ska avse en arbetsplats, av en organisation som företräder

arbetstagarna på arbetsplatsen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2018.

2. Genom lagen upphävs kameraövervakningslagen (2013:460).

3. Tillstånd till kameraövervakning som har beslutats enligt den upphävda

lagen och som avser kamerabevakning som omfattas av kravet på tillstånd i

den nya lagen gäller fortfarande. Övriga tillstånd som har beslutats enligt

den upphävda lagen gäller inte längre.

4. Anmälningar som har gjorts enligt den upphävda lagen gäller inte

längre.

5. Beslut om undantag från upplysningskravet som har fattats enligt 27 §

tredje stycket den upphävda lagen gäller som ett beslut om undantag från

upplysningskravet och rätten till information enligt 17 § den nya lagen.

6. Ärenden som har inletts hos länsstyrelserna enligt den upphävda lagen

men ännu inte har avgjorts ska överlämnas till den myndighet som utövar

tillsyn över kamerabevakning enligt den nya lagen.

7. Om ett beslut som har fattats enligt den upphävda lagen har överklagats

av någon annan än tillsynsmyndigheten enligt den nya lagen, är tillsyns-

myndigheten motpart i domstolen.

8. Äldre föreskrifter om straff gäller fortfarande för överträdelser som har

skett före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

YLVA JOHANSSON

MORGAN JOHANSSON

(Justitiedepartementet)