Lag (1940:176) med vissa bestäm­mel­ser om frakt­fart med svenska far­tyg

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1940:176
Depar­te­ment: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2000:851
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1940:176
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Utfär­dad: 1940-​03-21
Änd­rad: t.o.m. SFS

2000:851
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Är Sve­rige i krig, skall bestäm­mel­serna i 2 och 3 §§ tilläm­pas.

Är Sve­rige i krigs­fara eller råder det sådana uto­mor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av att det är krig utan­för Sve­ri­ges grän­ser eller av att Sve­rige har varit i krig eller krigs­fara, får rege­ringen före­skriva att 2 och 3 §§ skall tilläm­pas.

Före­skrift enligt andra styc­ket skall under­stäl­las riks­da­gens pröv­ning inom en månad från det den utfär­da­des. Sker inte under­ställ­ning eller god­kän­ner riks­da­gen inte före­skrif­ten inom två måna­der från det under­ställ­ningen skedde, upp­hör före­skrif­ten att gälla. Lag (1994:1627).

2 §   I fråga om regi­stre­rings­plik­tiga svenska far­tyg får rege­ringen, i den mån det prö­vas erfor­der­ligt, för­ordna, att resa med sådant far­tyg må före­ta­gas alle­nast med till­stånd av rege­ringen eller den rege­ringen där­till bemyn­di­gat och under iakt­ta­gande av de vill­kor, som må hava upp­ställts för till­stån­det. Vad nu sagts skall dock ej äga tillämp­ning å far­tyg, för vil­ket gäl­lande pas­sa­ge­rar­far­tygscer­ti­fi­kat är utfär­dat och vars brut­to­dräk­tig­het under­sti­ger 350.

För fortskaf­fande av pro­vi­ant eller andra för­nö­den­he­ter för far­ty­get, för­nö­den­he­ter, till­hö­riga pas­sa­ge­rare eller å far­ty­get anställda per­so­ner, eller gods som bär­gats ombord å far­ty­get må vill­kor icke upp­stäl­las.

Trots för­ord­nande enligt första styc­ket, skall i sjö­la­gen (1994:1009) givna före­skrif­ter, som avser befo­gen­het för en befäl­ha­vare att sälja av reda­rens gods eller för en befäl­ha­vare, trans­por­tör eller bort­frak­tare att sälja av las­ten eller som rör loss­ning av gods på annan plats än på bestäm­mel­se­or­ten, tilläm­pas även om där­i­ge­nom gods skiljs från far­ty­get på annan ort än som vid läm­nande av till­stånd till resan bestämts; dock får i fall, som avses i 13 kap. 11 § tredje styc­ket och 14 kap. 34 § sjö­la­gen, loss­ning av gods inte ske på annan plats än i last­nings­ham­nen utan med­gi­vande av rege­ringen eller av den som rege­ringen där­till bemyn­di­gat. Lag (1994:1014).

3 §   Ej må far­tyg, beträf­fande vil­ket för­ord­nande med­de­lats jäm­likt 2 § första styc­ket, utan med­gi­vande av rege­ringen eller den rege­ringen där­till bemyn­di­gat å utri­kes ort upp­läg­gas, avrustas eller avmönst­ras för annat ända­mål än nöd­vän­dig repa­ra­tion. Lag (1982:261).

4 §   En befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het utan till­stånd före­tar en resa med ett far­tyg trots att till­stånd krävs eller som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het inte iakt­tar vill­ko­ren för ett sådant till­stånd, döms till böter eller fäng­else högst ett år.

Har en redare, eller någon annan som i reda­rens ställe haft befatt­ning med ett far­tyg, känt till en sådan gär­ning som avses i första styc­ket men inte för­hind­rat gär­ningen trots att han haft möj­lig­het till det, döms han till böter eller fäng­else i högst ett år.

Om den som gjort sig skyl­dig till brott enligt första eller andra styc­ket på grund av avtal har rätt till ersätt­ning för gods­be­ford­ran eller bog­se­ring får dom­sto­len, efter vad som kan anses skä­ligt, för­plikta honom att till sta­ten betala ett belopp som mot­sva­rar ersätt­ningen.

Har upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het upp­lägg­ning, avrust­ning eller avmönst­ring av far­tyg skett i strid med 3 §, döms far­ty­gets ägare eller den som annars har rätt att för­foga över far­ty­get till böter eller fäng­else i högst ett år.
Lag (2000:851).

5 §   har upp­hävts genom lag (2000:851).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1940:176

Denna lag trä­der i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med­de­lad upp­gift från tryc­ket utkom­mit i Svensk för­fatt­nings­sam­ling.

Med avse­ende å far­tyg, som vid den tid då för­ord­nande, varom i 2 § första styc­ket sägs, trä­der i tillämp­ning är upp­lå­tet till utlän­ning genom avtal om tids­be­frakt­ning eller nytt­jande, skall vad i denna lag stad­gas icke tilläm­pas så länge avta­let är gäl­lande.

Har, då för­ord­nande som nyss sagts trä­der i tillämp­ning, far­tyg avgått från ort, där gods inlas­tats eller var­i­från bog­se­ring skall ske, eller befin­ner sig far­ty­get vid nämnda tid­punkt på resa utan last, må, utan hin­der av för­ord­nan­det, god­set fortskaf­fas till bestäm­mel­se­or­ten eller resan dit fort­sät­tas.

Genom denna lag upp­hä­ves lagen den 22 juni 1939 (nr 300) om för­bud i vissa fall mot utri­kes frakt­fart med svenskt far­tyg m.m.; dock att vad i den nu upp­hävda lagen stad­gas i fråga om sådan under tiden för lagens gil­tig­het begången för­se­else, som i lagen avses, skall äga tillämp­ning även efter det lagen i övrigt upp­hört att gälla.
Vik­tiga lagar inom ord­ning och säker­het
JP Info­nets tjäns­ter inom ord­ning och säker­het

JP Info­nets tjäns­ter inom ord­ning och säker­het

Arbe­tar du med frå­gor som rör ord­ning och säker­het? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom ord­ning och säker­het.