Ord­nings­lag (1993:1617)

Ord­nings­la­gen inne­hål­ler reg­ler om all­männa sam­man­koms­ter, offent­liga till­ställ­ningar före­skrif­ter om all­män ord­ning och säker­het, bland annat i kol­lek­tiv­tra­fik och idrotts­ar­range­mang. Lagen ger kom­mu­nen möj­lig­het att införa egna ord­nings­fö­re­skrif­ter och regle­rar hur demon­stra­tio­ner ska gå till.

SFS nr:

1993:1617
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Utfär­dad: 1993-​12-16
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:824
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag inne­hål­ler sär­skilda före­skrif­ter om all­männa sam­man­koms­ter och offent­liga till­ställ­ningar (2 kap.) samt före­skrif­ter om all­män ord­ning och säker­het i övrigt dels vid sam­man­koms­ter och till­ställ­ningar, på offent­liga plat­ser och vid vissa anlägg­ningar och verk­sam­he­ter (3 kap.), dels i viss kol­lek­tiv per­son­tra­fik (4 kap.), dels vid vissa idrotts­ar­range­mang (5 kap.). Lag (2009:101).

2 §   Med offent­lig plats enligt denna lag avses
   1. all­männa vägar,
   2. gator, vägar, torg, par­ker och andra plat­ser som i detalj­plan redo­vi­sas som all­män plats och som har upp­lå­tits för sitt ända­mål,
   3. områ­den som i detalj­plan redo­vi­sas som kvar­ters­mark för hamn- verk­sam­het, om de har upp­lå­tits för detta ända­mål och är till­gäng­liga för all­män­he­ten, samt
   4. andra land­om­rå­den och utrym­men inom­hus som sta­dig­va­rande används för all­män tra­fik.

Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, en kom­mun får före­skriva att anlägg­ningar för lek, idrott, cam­ping eller fri­lufts­liv, bad­plat­ser, järn­vägs­om­rå­den, begrav­nings­plat­ser och andra sådana områ­den, om de inte omfat­tas av bestäm­mel­serna i första styc­ket, skall jäm­stäl­las med offent­liga plat­ser vid tillämp­ning av 3 kap.
och av lokala före­skrif­ter, under för­ut­sätt­ning att områ­dena är till­gäng­liga för all­män­he­ten.

Om ett område eller utrymme som avses i första styc­ket är till­gäng­ligt för all­män­he­ten endast under vissa tider, är det offent­lig plats under dessa. Det­samma gäl­ler områ­den som omfat­tas av en före­skrift enligt andra styc­ket.


2 kap. All­männa sam­man­koms­ter och offent­liga till­ställ­ningar

Defi­ni­tio­ner

1 §   Med all­män sam­man­komst enligt denna lag avses
   1. sam­man­koms­ter som utgör demon­stra­tio­ner eller som annars hålls för över­lägg­ning, opi­ni­ons­ytt­ring eller upp­lys­ning i all­män eller enskild ange­lä­gen­het,
   2. före­läs­ningar och före­drag som hålls för under­vis­ning eller för att med­dela all­män eller med­bor­ger­lig bild­ning,
   3. sam­man­koms­ter som hålls för reli­gi­ons­ut­öv­ning,
   4. tea­ter­fö­re­ställ­ningar, bio­graf­fö­re­ställ­ningar, kon­ser­ter och andra sam­man­koms­ter för att fram­föra konst­när­ligt verk, samt
   5. andra sam­man­koms­ter vid vilka mötes­fri­he­ten utövas.

För att en sam­man­komst skall anses som all­män krävs att den anord­nas för all­män­he­ten eller att all­män­he­ten har till­träde till den eller att sam­man­koms­ten med hän­syn till de vill­kor som gäl­ler för till­träde till den bör anses jäm­ställd med en sådan sam­man­komst.

Bestäm­mel­serna i denna lag om all­männa sam­man­koms­ter gäl­ler även om det vid en sam­man­komst före­kom­mer mindre inslag av under­håll­ning eller för­strö­else av annat slag än fram­fö­rande av konst­när­ligt verk.

2 §   Vad som sägs i lagen om all­männa sam­man­koms­ter gäl­ler även cir­kus­fö­re­ställ­ningar.

3 §   Med offent­lig till­ställ­ning enligt denna lag avses
   1. täv­lingar och upp­vis­ningar i sport, idrott och flyg­ning,
   2. dans­till­ställ­ningar,
   3. tivo­li­nö­jen och fest­tåg,
   4. mark­na­der och mäs­sor, samt
   5. andra till­ställ­ningar som inte är att anse som all­männa sam­man­koms­ter eller cir­kus­fö­re­ställ­ningar.

För att en till­ställ­ning ska anses som offent­lig krävs att den anord­nas för all­män­he­ten eller att all­män­he­ten har till­träde till den.

En till­ställ­ning till vil­ken till­trä­det är begrän­sat genom krav på inbju­dan, med­lem­skap i en viss för­e­ning eller annat vill­kor är dock att anse som en till­ställ­ning som all­män­he­ten har till­träde till, om till­ställ­ningen uppen­bar­li­gen är en del av en rörelse vars verk­sam­het ute­slu­tande eller väsent­li­gen består i att anordna till­ställ­ningar av detta slag. Det­samma gäl­ler om till­ställ­ningen med hän­syn till omfatt­ningen av den krets som äger till­träde, de vill­kor som gäl­ler för till­trä­det eller andra lik­nande omstän­dig­he­ter är att jäm­ställa med sådan till­ställ­ning. Lag (2010:515).

Krav på till­stånd eller anmä­lan

4 §   All­männa sam­man­koms­ter och offent­liga till­ställ­ningar får inte utan till­stånd anord­nas på offent­liga plat­ser.

Till­stånd att anordna offent­lig till­ställ­ning krävs även i annat fall, om det är fråga om offent­liga tivo­li­nö­jen, mark­na­der eller lik­nande nöjes­till­ställ­ningar eller täv­lingar eller upp­vis­ningar i motorsport eller flyg­ning. Om det kan ske utan fara för ord­ning och säker­het eller för tra­fi­ken, får emel­ler­tid anord­na­ren befrias från skyl­dig­he­ten att söka till­stånd enligt detta stycke för till­ställ­ning av visst slag. Ett beslut om befri­else får för­e­nas med vill­kor.

En all­män sam­man­komst som avses i 1 § första styc­ket 4 eller en cir­kus­fö­re­ställ­ning får hål­las utan till­stånd, om den med hän­syn till det vän­tade del­ta­garan­ta­let, den utvalda plat­sen och tiden för sam­man­koms­ten samt de anord­ningar som avses före­komma kan antas äga rum utan fara för ord­ning och säker­het eller för tra­fi­ken. Lag (2023:308).

5 §   Den som avser att inom ett område som redo­vi­sas i detalj­plan anordna en sådan all­män sam­man­komst utom­hus eller offent­lig till­ställ­ning som det inte krävs till­stånd för enligt 4 § skall anmäla detta.

Anmäl­nings­skyl­dig­het gäl­ler också för en all­män sam­man­komst som anord­nas inom­hus inom ett område som redo­vi­sas i detalj­plan och för en offent­lig till­ställ­ning som anord­nas utom­hus utom detalj­pla­ne­lagt område, om det på grund av det för­vän­tade anta­let del­ta­gare vid sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen finns risk för att ord­ningen störs eller säker­he­ten även­ty­ras vid den eller, som en direkt följd av den, i dess ome­del­bara omgiv­ning eller för att tra­fi­ken störs.

En all­män sam­man­komst som avses i 1 § första styc­ket 4 behö­ver inte anmä­las, om den med hän­syn till det för­vän­tade anta­let del­ta­gare, den utvalda plat­sen och tiden för sam­man­koms­ten samt de anord­ningar som avses före­komma kan antas äga rum utan fara för ord­ning och säker­het eller för tra­fi­ken.

Om det kan ske utan fara för ord­ning och säker­het eller för tra­fi­ken, får anord­na­ren befrias från anmäl­nings­skyl­dig­he­ten i fråga om all­männa sam­man­koms­ter eller offent­liga till­ställ­ningar av visst slag. Ett beslut om befri­else får för­e­nas med vill­kor.

Hur ansö­kan om till­stånd och anmä­lan görs

6 §   Ansö­kan om till­stånd att anordna och anmä­lan om en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning ska göras till Polis­myn­dig­he­ten.

Ansö­kan ska göras skrift­li­gen i god tid. Om möj­ligt ska ansö­kan ha kom­mit in senast en vecka före sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen.

Anmä­lan ska göras skrift­li­gen eller munt­li­gen. Om möj­ligt ska anmä­lan ha kom­mit in senast fem dagar före sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen. Lag (2014:590).

Vad ansö­kan och anmä­lan skall inne­hålla

7 §   En ansö­kan om till­stånd att anordna och en anmä­lan om en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning ska inne­hålla upp­gif­ter om anord­na­ren, tiden för sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen, den­nas art och huvud­sak­liga utform­ning samt de åtgär­der i fråga om ord­ning och säker­het som anord­na­ren avser att vidta. Lag (2021:6).

Till­stånd att täcka ansik­tet

7 a §   Den som enligt 4 eller 5 § är skyl­dig att söka till­stånd eller anmäla en all­män sam­man­komst som avses i 1 § första styc­ket 1 får i sam­band med att en sådan ansö­kan eller anmä­lan görs begära att del­ta­gare i sam­man­koms­ten ska få till­stånd att helt eller del­vis täcka ansik­tet.

En begä­ran ska vara skrift­lig och ha kom­mit in till Polis­myn­dig­he­ten inom den tid som anges i 6 §.
Lag (2014:590).

Pröv­ningen med anled­ning av ansö­kan, anmä­lan eller begä­ran

8 §   Polis­myn­dig­he­ten prö­var frå­gor om till­stånd att anordna all­männa sam­man­koms­ter och offent­liga till­ställ­ningar, om till­stånd enligt 7 a § att helt eller del­vis täcka ansik­tet samt om befri­else enligt 4 § andra styc­ket från skyl­dig­he­ten att ansöka om till­stånd att anordna offent­liga till­ställ­ningar.

Om den offent­liga till­ställ­ningen avser täv­ling eller upp­vis­ning i motorsport eller täv­ling eller upp­vis­ning på väg med for­don och det för att genom­föra till­ställ­ningen krävs beslut av läns­sty­rel­sen i något annat avse­ende, prö­vas dock frå­gan om till­stånd av läns­sty­rel­sen efter sam­råd med Polis­myn­dig­he­ten.

Anmä­lan om en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning behand­las av Polis­myn­dig­he­ten som också prö­var frå­gor om befri­else enligt 5 § fjärde styc­ket från skyl­dig­he­ten att göra anmä­lan om sam­man­koms­ter eller till­ställ­ningar. Lag (2014:590).

9 §   Polis­myn­dig­he­ten får före­lägga anord­na­ren av en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning att lämna upp­gif­ter utö­ver vad ansö­kan, anmä­lan eller begä­ran enligt 7 a § ska inne­hålla. Myn­dig­he­ten får också själv sörja för den utred­ning som behövs. Anord­na­ren är dock inte skyl­dig att redo­göra för inne­hål­let i före­drag, tal eller dra­ma­tisk eller annan fram­ställ­ning som är avsedd att före­komma vid sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen.

Om det med anled­ning av en ansö­kan om till­stånd att anordna eller en anmä­lan om en cir­kus­fö­re­ställ­ning eller en offent­lig till­ställ­ning behövs en under­sök­ning som krä­ver sär­skild fack­kun­skap, får Polis­myn­dig­he­ten anlita en sak­kun­nig på anord­na­rens bekost­nad. Lag (2014:590).

10 §   Till­stånd till en all­män sam­man­komst får väg­ras endast om det är nöd­vän­digt med hän­syn till ord­ningen eller säker­he­ten vid sam­man­koms­ten eller, som en direkt följd av den, i dess ome­del­bara omgiv­ning eller med hän­syn till tra­fi­ken eller för att mot­verka epi­demi.

Till­stånd till en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning skall väg­ras, om sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen är avsedd att hål­las i ett sam­ling­s­tält som inte är god­känt eller inte får använ­das enligt vad som sägs i 12 § eller i ett annat tält som inte erbju­der betryg­gande säker­het mot brand och andra olycks­fall.

11 §   Beslut med anled­ning av en ansö­kan eller en anmä­lan enligt 6 § ska med­de­las skynd­samt. Beslu­tet ska inne­hålla de vill­kor enligt 16 § andra styc­ket som Polis­myn­dig­he­ten med­de­lar för sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen.
Lag (2014:590).

11 a §   Beslut med anled­ning av en begä­ran enligt 7 a § skall med­de­las skynd­samt.

Till­stånd skall läm­nas om ris­ken för ord­nings­stör­ningar är obe­tyd­lig. Lag (2005:901).

Säker­he­ten hos tält och tivo­li­an­ord­ningar

12 §   Tält får använ­das vid all­männa sam­man­koms­ter eller offent­liga till­ställ­ningar endast om det har betryg­gande brand­tå­lig­het och sta­bi­li­tet samt i övrigt täl­tet och dess inred­ning erbju­der betryg­gande säker­het mot brand eller andra olycks­fall och utrym­nings­vä­garna är till­freds­stäl­lande. Ett tält som är avsett för flera än 150 per­so­ner och som får upp­fö­ras utan bygg­lov (sam­ling­s­tält) ska vara besik­ti­gat och god­känt.

Besikt­ningen ska göras innan täl­tet första gången tas i bruk i Sve­rige och vid regel­bun­det åter­kom­mande till­fäl­len. Om täl­tet har änd­rats i något avse­ende som har väsent­lig bety­delse för säker­he­ten, ska det besik­ti­gas på nytt.

God­kän­nande av ett sam­ling­s­tält ska gälla för en tid av minst tre och högst sju år.

Om ett tält, som är avsett att använ­das vid all­männa sam­man­koms­ter eller offent­liga till­ställ­ningar, på grund av skada eller av någon annan orsak inte erbju­der betryg­gande säker­het mot brand och andra olycks­fall, får Polis­myn­dig­he­ten för­bjuda att täl­tet används vid sådana sam­man­koms­ter eller till­ställ­ningar så länge felet består. Lag (2014:590).

13 §   Tivo­li­an­ord­ningar, såsom karu­sel­ler, pari­ser­hjul, berg- och dal­ba­nor, bil­ba­nor, vat­ten­rutsch­ka­nor och lik­nande per­son­fö­rande eller per­son­bä­rande anord­ningar för nöje­sän­da­mål, får använ­das vid all­männa sam­man­koms­ter, offent­liga till­ställ­ningar eller i andra fall till­han­da­hål­las all­män­he­ten, endast om de ger betryg­gande säker­het mot olycks­fall och om de är besik­ti­gade.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om prov­ning, besikt­ning och för­bud att använda en tivo­li­an­ord­ning. Lag (2005:68).

För­bud mot sam­man­koms­ter och till­ställ­ningar i vissa fall

14 §   Offent­lig till­ställ­ning som utgör por­no­gra­fisk före­ställ­ning får inte anord­nas.

15 §   Rege­ringen får före­skriva att all­männa sam­man­koms­ter och offent­liga till­ställ­ningar inte får hål­las inom ett visst område, om för­bu­det är nöd­vän­digt med hän­syn till att Sve­rige är i krig eller krigs­fara eller för att mot­verka epi­demi eller för att före­bygga eller bekämpa epi­zooti enligt epi­zoo­ti­la­gen (1999:657).

Efter rege­ring­ens bemyn­di­gande får en läns­sty­relse i fråga om länet eller del därav före­skriva att all­männa sam­man­koms­ter inte får hål­las, om för­bu­det är nöd­vän­digt för att mot­verka epi­demi eller före­bygga eller bekämpa epi­zooti enligt epi­zoo­ti­la­gen (1999:657), och att offent­liga till­ställ­ningar inte får hål­las, om för­bu­det är nöd­vän­digt med hän­syn till att Sve­rige är i krig eller krigs­fara eller för att mot­verka epi­demi eller före­bygga och bekämpa epi­zooti enligt epi­zoo­ti­la­gen (1999:657).

Före­skrif­ter enligt andra styc­ket skall, såvitt avser epi­zooti, före­gås av sam­råd med Sta­tens jord­bruks­verk. Lag (2005:103).

15 a §   Har upp­hävts genom lag (2021:6).

Ord­nings­fö­re­skrif­ter

16 §   Den som anord­nar en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning ska svara för att det råder god ord­ning vid sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen.

Polis­myn­dig­he­ten får med­dela de vill­kor som behövs för att upp­rätt­hålla ord­ning och säker­het vid sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen. Vill­ko­ren får inne­fatta skyl­dig­het för anord­na­ren att anlita per­so­nal. Skyl­dig­het för anord­na­ren att anlita ord­nings­vak­ter enligt lagen (2023:421) om ord­nings­vak­ter får åläg­gas endast i fråga om kon­ser­ter och offent­liga till­ställ­ningar. Vill­ko­ren får inte med­föra att anord­na­ren belas­tas med onö­diga kost­na­der eller att möj­lig­he­ten att hålla sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen onö­digt­vis för­svå­ras på något annat sätt.

I lagen (2023:421) om ord­nings­vak­ter finns bestäm­mel­ser om krav på till­stånd i vissa fall för att använda ord­nings­vak­ter.
Lag (2023:426).

17 §   Den som inte föl­jer de ord­nings­reg­ler för en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning som ska gälla enligt vill­kor som Polis­myn­dig­he­ten har med­de­lat med stöd av 16 § andra styc­ket är skyl­dig att på till­sä­gelse lämna sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen. Lag (2014:590).

18 §   Vid en offent­lig till­ställ­ning får sprit­dryc­ker, vin, starköl eller andra jästa alko­hol­dryc­ker eller alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat enligt alko­hol­la­gen (2010:1622) intas bara om det sker vid tillå­ten ser­ve­ring av sådana dryc­ker eller pre­pa­rat. Sprit­dryc­ker, vin, starköl eller andra jästa alko­hol­dryc­ker eller alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat som inte får intas vid till­ställ­ningen får inte hel­ler för­va­ras i loka­len eller på plat­sen.

Polis­myn­dig­he­ten får för sär­skilda fall medge undan­tag från första styc­ket.

Den som bry­ter mot för­bu­det i första styc­ket är skyl­dig att på till­sä­gelse lämna till­ställ­ningen. Lag (2019:350).

19 §   Hyp­no­tiska eller lik­nande expe­ri­ment får inte utan Social-​ sty­rel­sens till­stånd före­komma vid en offent­lig till­ställ­ning eller vid en sådan all­män sam­man­komst som inte utgör ett led i undervis-​ ningen vid gym­na­sie­skola eller hög­skola eller någon annan skol­form på mot­sva­rande nivå.

20 §   Pyro­tek­niska varor får inte utan till­stånd av Polis­myn­dig­he­ten använ­das vid en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning som hålls inom­hus. Om det kan ske utan fara för ord­ning och säker­het, får dock Polis­myn­dig­he­ten befria anord­na­ren från skyl­dig­he­ten att söka till­stånd för sam­man­koms­ter eller till­ställ­ningar av visst slag.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om inne­hav och använd­ning av pyro­tek­niska varor vid vissa idrotts­ar­range­mang finns i 5 kap. Lag (2014:590).

21 §   De per­so­ner som Polis­myn­dig­he­ten har utsett att när­vara ska ha fritt till­träde till all­männa sam­man­koms­ter och offent­liga till­ställ­ningar. Lag (2014:590).

Polis­myn­dig­he­tens rätt att inställa och upp­lösa all­männa sam­man­koms­ter och offent­liga till­ställ­ningar

22 §   Polis­myn­dig­he­ten får inställa eller upp­lösa en all­män samman-​ komst eller offent­lig till­ställ­ning som hålls i strid med ett beslut som inne­bär avslag på en ansö­kan enligt 6 § eller i strid med en före­skrift enligt 15 § eller ett för­bud enligt 25 §.

23 §   Polis­myn­dig­he­ten får utö­ver vad som sägs i 22 § upp­lösa
   1. en all­män sam­man­komst, om det upp­kom­mer svå­rare oord­ning vid själva sam­man­koms­ten eller, som en direkt följd av den, i dess ome­del­bara omgiv­ning eller om sam­man­koms­ten med­för avse­värd fara för de när­va­rande eller all­var­lig stör­ning av tra­fi­ken,
   2. en offent­lig till­ställ­ning, om det vid den före­kom­mer något som stri­der mot lag eller om den med­för oord­ning, fara för de när­va­rande eller all­var­lig stör­ning av tra­fi­ken.

En all­män sam­man­komst för att fram­föra konst­när­ligt verk eller en offent­lig till­ställ­ning får också upp­lö­sas, om sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen genom ljud eller på något annat sätt med­för all­var­lig stör­ning av ord­ningen i dess ome­del­bara omgiv­ning. Detta gäl­ler dock inte när sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen äger rum i enlig­het med med­de­lat till­stånd.

En all­män sam­man­komst för att fram­föra konst­när­ligt verk eller en offent­lig till­ställ­ning får vidare upp­lö­sas, om vill­kor om tiden för sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen som med­de­lats med stöd av 16 § andra styc­ket inte följs.

24 §   En all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning får upp­lö­sas enligt 22 eller 23 § endast om mindre ingri­pande åtgär­der har visat sig vara otill­räck­liga för att hindra fort­satt lagstri­digt hand­lande, åter­ställa ord­ningen, skydda de när­va­rande eller begränsa stör­ningen av tra­fi­ken.

Polis­myn­dig­he­tens rätt att för­bjuda all­männa sam­man­koms­ter och offent­liga till­ställ­ningar

25 §   Polis­myn­dig­he­ten får för­bjuda att det hålls
   1. en all­män sam­man­komst, om det vid en tidi­gare sam­man­komst av samma slag upp­kom­mit svå­rare oord­ning vid själva sam­man­koms­ten eller, som en direkt följd av den, i dess ome­del­bara omgiv­ning eller om sam­man­koms­ten visat sig ha med­fört avse­värd fara för de när­va­rande eller all­var­lig stör­ning av tra­fi­ken,
   2. en offent­lig till­ställ­ning, om det vid en tidi­gare till­ställ­ning av samma slag har före­kom­mit något som stred mot lag eller den har med­fört oord­ning, fara för de när­va­rande eller all­var­lig stör­ning av tra­fi­ken, eller 3. en all­män sam­man­komst för att fram­föra konst­när­ligt verk eller en offent­lig till­ställ­ning, om det vid en tidi­gare sam­man­komst eller till­ställ­ning av samma slag genom ljud eller på något annat sätt har upp­kom­mit all­var­lig stör­ning av ord­ningen i sam­man­koms­tens eller till­ställ­ning­ens ome­del­bara omgiv­ning och den sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen inte ägt rum i enlig­het med med­de­lat till­stånd.

För­bud enligt första styc­ket att hålla en sam­man­komst eller till- ställ­ning får med­de­las endast om det kan befa­ras före­komma lagstri­digt hand­lande, oord­ning, fara för de när­va­rande eller stör­ning av tra­fi­ken och mindre ingri­pande åtgär­der till före­byg­gande härav inte är till­räck­liga.

Kost­na­der för ord­nings­håll­ning

26 §   Har upp­hävts genom lag (2013:939).

27 §   Om anord­na­ren av en all­män sam­man­komst som anord­nas i vinst­syfte eller av en offent­lig till­ställ­ning inte har gjort ansö­kan eller anmä­lan som krävs enligt 4 eller 5 § eller inte har full­gjort ansöknings-​ eller anmäl­nings­skyl­dig­he­ten i sådan tid att beslut enligt 11 § har kun­nat med­de­las före sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen, ska Polis­myn­dig­he­ten ålägga anord­na­ren att ersätta myn­dig­he­tens kost­na­der för att hålla ord­ning vid sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen, i den mån kost­na­derna beror på anord­na­rens för­sum­melse. Det­samma gäl­ler om anord­na­ren inte har följt de före­skrif­ter och vill­kor om ord­ning och säker­het som har gällt för sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen.

Om de kost­na­der som beror på anord­na­rens för­sum­melse inte kan beräk­nas med till­räck­lig säker­het, ska Polis­myn­dig­he­ten upp­skatta dem till ett skä­ligt belopp.

Ersätt­nings­skyl­dig­he­ten får sät­tas ned eller efter­ges, om det finns sär­skilda skäl.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om hur Polis­myn­dig­he­tens kost­na­der för ord­nings­håll­ning ska beräk­nas. Lag (2014:590).

Över­kla­gande

28 §   Polis­myn­dig­he­tens beslut enligt detta kapi­tel får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Läns­sty­rel­sens beslut enligt 8 § andra styc­ket får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Läns­sty­rel­sens beslut enligt 15 § andra styc­ket och Soci­al­sty­rel­sens beslut enligt 19 § får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Om inte något annat har beslu­tats gäl­ler Polis­myn­dig­he­tens beslut ome­del­bart utom när det är fråga om ersätt­nings­skyl­dig­het enligt 27 §. Lag (2014:590).

Straff m. m.

29 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
   1. i egen­skap av anord­nare bry­ter mot kra­vet på till­stånd eller anmä­lan i 4 eller 5 § eller mot ett vill­kor eller ett för­bud som har med­de­lats enligt 4 § andra styc­ket, 5 § fjärde styc­ket, 15 §, 16 § andra styc­ket eller 25 §,
   2. läm­nar orik­tig upp­gift om något för­hål­lande som han eller hon enligt tillämp­liga före­skrif­ter är skyl­dig att upp­lysa om i en ansö­kan eller en anmä­lan eller om sådana omstän­dig­he­ter som Polis­myn­dig­he­ten kan begära upp­gift om med stöd av 9 § första styc­ket,
   3. anord­nar en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning i ett tält som sak­nar före­skri­vet god­kän­nande eller bry­ter mot ett använd­nings­för­bud eller mot ett vill­kor som har med­de­lats för använ­dan­det,
   4. anord­nar en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning och då tillå­ter använd­ning av en tivo­li­an­ord­ning som sak­nar före­skri­vet god­kän­nande eller bry­ter mot ett använd­nings­för­bud eller mot ett vill­kor som har med­de­lats för använ­dan­det,
   5. anord­nar en offent­lig till­ställ­ning i strid med 14 §,
   6. anord­nar en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning utan till­stånd enligt 19 eller 20 § i fall då sådant till­stånd behövs, eller
   7. anord­nar eller fort­sät­ter en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning trots att sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen har inställts eller upp­lösts enligt 22 eller 23 §.

Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot för­bu­det i 18 § första styc­ket mot intag eller för­va­ring av alko­hol­dryc­ker eller alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat döms till pen­ning­bö­ter, om inte gär­ningen är belagd med straff i någon annan för­fatt­ning.

Har flera med­ver­kat till en gär­ning som avses i första styc­ket ska 23 kap. 4 och 5 §§ brotts­bal­ken tilläm­pas. Lag (2019:350).

30 §   För­sum­melse av anmäl­nings­skyl­dig­het eller upp­gifts­skyl­dig­het beträf­fande sådana all­männa sam­man­koms­ter eller offent­liga till­ställ­ningar som får hål­las utan till­stånd skall inte leda till ansvar, om för­sum­mel­sen med hän­syn till omstän­dig­he­terna kan anses ursäkt­lig och den inte har vål­lat någon olä­gen­het. För­sum­mel­sen skall inte hel­ler leda till ansvar, om sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen inte har kom­mit till stånd.

31 §   Har upp­hävts genom lag (2024:824).

32 §   I fråga om beslag och för­ver­kande av sprit­dryc­ker, vin, starköl eller andra jästa alko­hol­dryc­ker eller av alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat hos den som intar eller för­va­rar sådana dryc­ker eller pre­pa­rat i strid med 18 § eller med vill­kor enligt 16 § andra styc­ket första meningen finns bestäm­mel­ser i lagen (1958:205) om för­ver­kande av alko­hol m.m.

En polis­man får vid till­trä­det till en offent­lig till­ställ­ning lik­som i loka­len eller på plat­sen för till­ställ­ningen företa kropps­vi­si­ta­tion för att söka efter sprit­dryc­ker, vin, starköl eller andra jästa alko­hol­dryc­ker eller efter alkohol-​ dryckslik­nande pre­pa­rat, om Polis­myn­dig­he­ten inte har med­de­lat sådant undan­tag som sägs i 18 § andra styc­ket. Kropps­vi­si­ta­tion får vid­tas endast om det finns anled­ning att anta att den som ska visi­te­ras med­för sådana dryc­ker eller pre­pa­rat till till­ställ­ningen. Det­samma gäl­ler i fråga om en all­män sam­man­komst, om Polis­myn­dig­he­ten enligt 16 § andra styc­ket första meningen har med­de­lat vill­kor som inne­bär för­bud mot intag och för­va­ring av sådana dryc­ker eller pre­pa­rat som sägs i 18 §. Lag (2019:350).

Sär­skilda bemyn­di­gan­den om motorsport

33 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i fråga om motorsport med­dela före­skrif­ter som gäl­ler utfö­rande och besikt­ning av en anlägg­ning eller olycks­be­red­skap vid en sådan anlägg­ning eller som i övrigt behövs från säker­hets­syn­punkt.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att andra bestäm­mel­ser än som anges i detta kapi­tel skall gälla i fråga om tid för ingi­vande av och inne­hål­let i ansö­kan eller anmä­lan om täv­ling eller upp­vis­ning i motorsport.


3 kap. All­män ord­ning och säker­het

Använd­ningen av offent­lig plats

1 §   En offent­lig plats inom detalj­pla­ne­lagt område får inte utan till­stånd av Polis­myn­dig­he­ten använ­das på ett sätt som inte stäm­mer över­ens med det ända­mål som plat­sen har upp­lå­tits för eller som inte är all­mänt veder­ta­get. Till­stånd behövs dock inte, om plat­sen tas i anspråk endast till­fäl­ligt och i obe­tyd­lig omfatt­ning och utan att inkräkta på någon annans till­stånd.

I fråga om all­männa vägar gäl­ler kra­vet på Polis­myn­dig­he­tens till­stånd endast sådana åtgär­der som inte är regle­rade i väg­la­gen (1971:948). Lag (2014:590).

2 §   Polis­myn­dig­he­ten skall inhämta ytt­rande från kom­mu­nen innan till­stånd ges för att ta i anspråk en offent­lig plats. Om kom­mu­nen avstyr­ker ansö­kan, får till­stånd inte med­de­las. Om kom­mu­nen för till­styr­kan upp­stäl­ler vill­kor enligt 15 §, får till­stånd med­de­las endast om det för­e­nas med dessa vill­kor.

Kom­mu­nen skall inte höras i till­stånd­sä­ren­det, om detta avser
   1. mark som för­val­tas av någon annan än kom­mu­nen, eller
   2. annan kvar­ters­mark än som avses i 1 kap. 2 § första styc­ket 3, om den är avsedd att tas i anspråk enligt nytt­jan­de­rätts­av­tal med kom­mu­nen.

Åtgär­der till skydd för per­so­ner och egen­dom

3 §   Bris­ter på bygg­na­der, ställ­ningar, skyl­tar och lik­nande anord­ningar som med­för risk för skada på per­so­ner eller egen­dom på offent­lig plats, skall avhjäl­pas utan oskä­ligt dröjs­mål.

Snö och is som kan rasa ned och skada per­so­ner eller egen­dom på offent­lig plats skall utan oskä­ligt dröjs­mål avlägs­nas från tak, rän­nor och lik­nande anord­ningar. Detta skall ske på ett sådant sätt att det inte där­i­ge­nom upp­kom­mer risk för att per­so­ner eller egen­dom kom­mer att ska­das.

Ansva­ret för att åtgär­derna i första och andra styc­kena vid­tas vilar på äga­ren eller den som till följd av nytt­jan­de­rätts­av­tal eller på någon annan grund är i äga­rens ställe.

4 §   Den som tar upp en isränna eller vak, grä­ver, schak­tar eller utför lik­nande arbete skall vidta de åtgär­der som med hän­syn till plat­sen för arbe­tet och övriga omstän­dig­he­ter behövs för att för­hindra att per­so­ner eller egen­dom kom­mer till skada.

5 §   Brun­nar, bas­sänger och lik­nande anlägg­ningar skall vara för­sedda med de säker­hets­an­ord­ningar som behövs med hän­syn till anlägg­ning­ar­nas belä­gen­het och beskaf­fen­het. Beho­vet av att säker­hets­an­ord­ningen ger ett till­räck­ligt skydd mot olyc­kor med barn skall sär­skilt beak­tas. Anlägg­ning­ens ägare eller den som till följd av nytt­jan­de­rätts­av­tal eller på någon annan grund är i äga­rens ställe ansva­rar för att anlägg­ningen är för­sedd med nöd­vän­diga säker­hets­an­ord­ningar.

Polis­myn­dig­he­ten får i fråga om en sär­skild anlägg­ning besluta om de säker­hets­åt­gär­der som skall vid­tas.

6 §   Spräng­ning och skjut­ning med eld­va­pen får inte utan till­stånd av Polis­myn­dig­he­ten äga rum inom område som omfat­tas av detalj­plan.

Den som är under 18 år får inte utan till­stånd av Polis­myn­dig­he­ten inom område som omfat­tas av detalj­plan utom­hus använda luft- eller fjä­der­va­pen med vilka kulor, hagel eller andra pro­jek­ti­ler kan skju­tas ut. Det­samma gäl­ler utan­för sådant område, om inte vap­net används under upp­sikt av någon som har fyllt 20 år.

Skjut­ba­nor som inte hör till för­svars­mak­ten får använ­das endast efter till­stånd av Polis­myn­dig­he­ten. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om utfö­rande och besikt­ning av skjut­bana. Lag (2014:590).

7 §   Pyro­tek­niska varor får inte använ­das utan till­stånd av Polis­myn­dig­he­ten, om använd­ningen med hän­syn till tid­punk­ten, plat­sens belä­gen­het och övriga omstän­dig­he­ter inne­bär risk för skada på eller någon beak­tans­värd olä­gen­het för per­son eller egen­dom.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om inne­hav och använd­ning av pyro­tek­niska varor vid vissa idrotts­ar­range­mang finns i 5 kap.
Lag (2009:101).

Lokala före­skrif­ter m. m.

8 §   Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, en kom­mun får med­dela de ytter­li­gare före­skrif­ter för kom­mu­nen eller del av denna som behövs för att upp­rätt­hålla den all­männa ord­ningen på offent­lig plats.

9 §   Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, en kom­mun får med­dela de ytter­li­gare före­skrif­ter för kom­mu­nen eller del av denna som behövs för att för­hindra att män­ni­skors hälsa eller egen­dom ska­das till följd av använd­ningen av pyro­tek­niska varor.

10 §   Rege­ringen får med­dela de före­skrif­ter om ord­ningen och säker­he­ten i en hamn som behövs med hän­syn till den verk­sam­het som bedrivs i ham­nen. Rege­ringen får över­lämna åt en kom­mun att med­dela sådana före­skrif­ter i fråga om ham­nar som ägs eller för­val­tas av kom­mu­nen eller av ett av kom­mu­nen helägt före­tag. I fråga om ham­nar som ägs eller för­val­tas av någon annan får rege­ringen över­lämna åt läns­sty­rel­sen att med­dela sådana före­skrif­ter.

Före­skrif­ter enligt första styc­ket ska ange det område i vat­ten och på land inom vil­ket före­skrif­terna ska gälla.

Vissa bestäm­mel­ser om ord­ningen och säker­he­ten på far­tyg och i ham­nan­lägg­ningar finns i lagen (2004:487) om sjö­farts­skydd, inom ham­nar i lagen (2006:1209) om hamn­skydd, och på flyg­plat­ser i lagen (2004:1100) om luft­farts­skydd och luft­fartsla­gen (2010:500). Lag (2010:515).

11 §   Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, en läns­sty­relse får, om det på grund av sär­skilda för­hål­lan­den behövs för att skydda män­ni­skor mot fara för liv eller hälsa, med­dela före­skrif­ter för viss tid eller tills vidare om för­bud mot att vis­tas inom skade-​ eller risk­om­rå­den, ras­om­rå­den, gruv­om­rå­den, skjut­fält eller skjut­ba­nor eller lik­nande områ­den.

12 §   Före­skrif­ter enligt 8--11 §§ får inte angå för­hål­lan­den som är regle­rade i denna lag eller annan för­fatt­ning eller som enligt lagen eller annan för­fatt­ning kan regle­ras på något annat sätt.
Före­skrif­terna får inte lägga onö­digt tvång på all­män­he­ten eller annars göra obe­fo­gade inskränk­ningar i den enskil­des fri­het.

13 §   Kom­mu­nens beslut att anta, ändra eller upp­häva före­skrif­ter som avses i 1 kap. 2 § andra styc­ket eller i 8 eller 9 § eller 10 § första styc­ket andra meningen i detta kapi­tel skall ome­del­bart anmä­las till läns­sty­rel­sen.

Läns­sty­rel­sen skall upp­häva en före­skrift som stri­der mot denna lag. Läns­sty­rel­sens beslut om upp­hä­vande skall fat­tas inom tre vec­kor från den dag kom­mu­nens beslut anmälts till läns­sty­rel­sen.
Om det behövs längre tid för pröv­ningen, får tiden för­längas till högst två måna­der. Om tiden för­längs skall läns­sty­rel­sen inom tre­vec­kors­ti­den besluta om till­fäl­ligt upp­hä­vande för den tid som pröv­ningen pågår.

Till­stånd och vill­kor m. m.

14 §   Vid pröv­ningen av en ansö­kan om till­stånd som avses i detta kapi­tel eller i en lokal före­skrift ska Polis­myn­dig­he­ten beakta vad som krävs av hän­syn till tra­fi­ken samt till all­män ord­ning och säker­het. Om ansö­kan avser till­stånd att ta i anspråk en offent­lig plats för visst ända­mål, ska sär­skild hän­syn tas till gång­tra­fi­kens intresse.

Ett beslut av Polis­myn­dig­he­ten om till­stånd får för­e­nas med de vill­kor som behövs av hän­syn till tra­fi­ken samt till all­män ord­ning och säker­het. Vill­ko­ren får inte lägga onö­digt tvång på all­män­he­ten eller på annat sätt göra obe­fo­gade inskränk­ningar i den enskil­des fri­het. Lag (2014:590).

15 §   När kom­mu­nen ytt­rar sig enligt 2 § får den ange vill­kor som behövs för att till­go­dose de intres­sen som kom­mu­nen har att bevaka i fråga om sköt­seln av den offent­liga plat­sen, mar­kan­vänd­ning, stads­bild, miljö och tra­fik. I fråga om ersätt­ning för använd­ningen av en offent­lig plats gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser.

16 §   Beslut enligt 14 § gäl­ler för viss tid eller tills vidare. Beslu­tet ska inne­hålla de vill­kor som Polis­myn­dig­he­ten har med­de­lat enligt 14 § andra styc­ket och de vill­kor som kom­mu­nen har ställt upp med stöd av 15 §. Beslut i fråga om mark som inte står under kom­mu­nens för­valt­ning ska också inne­hålla en upp­lys­ning om att med­gi­vande av mar­kä­gare eller nytt­jan­de­rätts­ha­vare kan behö­vas.

Om kom­mu­nen har ytt­rat sig enligt 2 § ska beslu­tet inne­hålla en upp­lys­ning om möj­lig­he­ten att över­klaga kom­mu­nens beslut enligt 13 kap. kom­mu­nal­la­gen (2017:725). Lag (2017:736).

17 §   Om det behövs för att före­bygga oord­ning eller för att för­hindra att män­ni­skors hälsa eller egen­dom ska­das får Polis­myn­dig­he­ten i ett sär­skilt fall ge anvis­ningar eller till­sä­gel­ser till inne­ha­va­ren och besö­kande för använd­ningen av sådana bad- eller cam­ping­plat­ser och loka­ler eller plat­ser för idrott, fri­lufts­liv, spel, lek, för­strö­else eller lik­nande som all­män­he­ten har till­träde till. Om det är nöd­vän­digt får Polis­myn­dig­he­ten för­bjuda fort­satt använd­ning.

Om det behövs före­skrif­ter om all­män ord­ning och säker­het för verk­sam­het som avses i första styc­ket, ska Polis­myn­dig­he­ten anmäla för­hål­lan­det till kom­mu­nen. Lag (2014:590).

Åter­kal­lelse av till­stånd

18 §   Polis­myn­dig­he­ten får åter­kalla ett till­stånd,
   1. om vill­kor som enligt 14 § andra styc­ket eller 15 § gäl­ler för till­stån­det har åsi­do­satts i inte ringa mån och till­stånds­ha­va­ren inte vid­tar rät­telse genast efter till­sä­gelse eller inte kan anträf­fas efter rim­lig efter­forsk­ning,
   2. om till­stånd har med­de­lats enligt 1 § och det är av sär­skild vikt för kom­mu­nen att det åter­kal­las,
   3. om till­stån­det gäl­ler tills vidare och åter­kal­lelse är påkal­lad av hän­syn till tra­fi­ken eller till all­män ord­ning och säker­het,
   4. om till­stån­det gäl­ler för bestämd tid och det är av väsent­lig bety­delse för tra­fi­ken eller för all­män ord­ning och säker­het att det åter­kal­las, eller
   5. om till­stånd har med­de­lats enligt 1 § och till­stånds­ha­va­ren åsi­do­satt sin skyl­dig­het att betala avgift enligt lagen (1957:259) om rätt för kom­mun att ta ut avgift för vissa upp­lå­tel­ser av offent­lig plats, m. m. och han inte beta­lar genast efter upp­ma­ning.

Ett till­stånd enligt 1 § skall åter­kal­las, om kom­mu­nens beslut om ytt­rande upp­hävts efter över­kla­gande.

Före­läg­gan­den

19 §   Om någon inte vid­tar en åtgärd som han eller hon är skyl­dig att utföra enligt detta kapi­tel, lokala före­skrif­ter eller beslut eller vill­kor som har med­de­lats med stöd av 5 §, 14 § andra styc­ket eller 15 §, får Polis­myn­dig­he­ten före­lägga honom eller henne att inom viss tid vidta åtgär­den. Detta gäl­ler endast om han eller hon inte vid­tar rät­telse genast efter till­sä­gelse eller inte kan anträf­fas efter rim­lig efter­forsk­ning.

Även om det inte föl­jer av första styc­ket får före­läg­gande, utan före­gå­ende till­sä­gelse, avse skyl­dig­het att ta bort upp­lag, för­sälj­nings­stånd, ställ­ningar, skyl­tar, con­tain­rar och andra anord­ningar som har pla­ce­rats på en offent­lig plats utan nöd­vän­digt till­stånd enligt 1 § eller i strid med vill­kor som gäl­ler för till­stån­det. Det­samma gäl­ler i fråga om anord­ningar som inte har tagits bort efter utgången av gil­tig­hets­ti­den för till­stån­det.

Ett före­läg­gande enligt andra styc­ket får, om det avser en con­tai­ner eller något annat skrym­mande före­mål som ställts upp på offent­lig plats, rik­tas också mot före­må­lets ägare eller den som är i äga­rens ställe, även om före­må­let ställts upp för någon annans räk­ning. Det sagda gäl­ler inte om det är uppen­bart att någon annan än före­må­lets ägare eller den som är i hans eller hen­nes ställe har bestämt plat­sen för upp­ställ­ningen. Lag (2014:590).

20 §   I ett före­läg­gande får vite sät­tas ut eller, som påföljd om före­läg­gan­det inte följs, anges att rät­telse kan komma att vid­tas på den för­sum­li­ges bekost­nad genom Polis­myn­dig­he­tens försorg. Lag (2014:590).

21 §   Polis­myn­dig­he­ten får vidta en åtgärd som avses i 19 § på den för­sum­li­ges bekost­nad,
   1. om den för­sum­lige inte föl­jer ett före­läg­gande i vil­ket sådan påföljd har satts ut,
   2. om han inte kan anträf­fas med ett före­läg­gande efter rim­lig efter­forsk­ning, eller
   3. om det av hän­syn till tra­fi­ken eller till all­män ord­ning och säker­het är nöd­vän­digt att åtgär­den vid­tas ome­del­bart.

Straff

22 §   Till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 1, 3, 4 eller 6 § eller mot vill­kor enligt 14 § andra styc­ket eller 15 § eller mot för­bud enligt 17 § första styc­ket.

Till pen­ning­bö­ter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 7 § eller mot före­skrif­ter enligt någon av 8--11 §§.

23 §   Om ett barn som inte har fyllt 15 år begår en sådan hand­ling som är otillå­ten enligt 6 § första eller andra styc­ket, skall den som har vård­na­den om bar­net straf­fas enligt 22 § första styc­ket.

Om ett barn som inte har fyllt 15 år begår en sådan hand­ling som är otillå­ten enligt 7 §, skall den som har vård­na­den om bar­net straf­fas enligt 22 § andra styc­ket.

Vad som sägs i första och andra styc­kena gäl­ler inte, om vårdnads-​ hava­ren gjort vad som ankom­mer på honom för att för­hindra hand­lingen.

24 §   Den som åsi­do­sät­ter ett vites­före­läg­gande som avses i 20 § döms inte till ansvar enligt denna lag för gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om för­ver­kande

25 §   Har en offent­lig plats tagits i anspråk för varor eller någon annan egen­dom i strid med bestäm­mel­serna i 1 §, får egen­do­men för­ver­kas, om det behövs för att före­bygga fort­satt över­trä­delse och för­ver­kan­det inte är oskä­ligt.

Vapen som har använts i strid med 6 § första eller andra styc­ket och ammu­ni­tion som är avsedd för vap­net, får för­ver­kas efter vad som kan anses skä­ligt.

Angå­ende beslag av egen­dom som kan antas bli för­ver­kad enligt första eller andra styc­ket, gäl­ler bestäm­mel­serna om beslag i rät­te­gångs­bal­ken.

I fråga om beslag och för­ver­kande av sprit­dryc­ker, vin, starköl eller andra jästa alko­hol­dryc­ker eller alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat enligt alko­hol­la­gen (2010:1622) hos den som intar sådana dryc­ker eller pre­pa­rat i strid med lokala före­skrif­ter finns bestäm­mel­ser i lagen (1958:205) om för­ver­kande av alko­hol m.m. Lag (2024:824).

Över­kla­gande

26 §   Polis­myn­dig­he­tens beslut enligt detta kapi­tel eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av detta kapi­tel får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Dock får Polis­myn­dig­he­tens beslut att avslå en ansö­kan om att få ta i anspråk offent­lig plats inte över­kla­gas, om beslu­tet för­an­leds av ett avstyr­kande från kom­mu­nen enligt 2 § första styc­ket.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

I fråga om över­kla­gande av kom­mu­nens beslut i fall som avses i 1 kap. 2 § eller i 2 § eller någon av 8-10 §§ i detta kapi­tel gäl­ler bestäm­mel­serna i 13 kap. kom­mu­nal­la­gen (2017:725). Lag (2017:736).

27 §   Läns­sty­rel­sens beslut att upp­häva lokala före­skrif­ter enligt 13 § andra styc­ket får över­kla­gas av kom­mu­nen hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

I övrigt får läns­sty­rel­sens beslut enligt detta kapi­tel inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2005:68).

28 §   Polis­myn­dig­he­tens beslut enligt detta kapi­tel eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av detta kapi­tel samt läns­sty­rel­sens beslut enligt 11 § eller 13 § andra styc­ket gäl­ler ome­del­bart, om inte annat beslu­tats.


4 kap. Ord­ning och säker­het i viss kol­lek­tiv per­son­tra­fik

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler tra­fik med tun­nel­bana och spår­väg, tax­i­tra­fik, samt sådan yrkes­mäs­sig tra­fik för per­son­trans­por­ter som avses i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1071/2009 av den 21 okto­ber 2009 om gemen­samma reg­ler beträf­fande de vill­kor som ska upp­fyl­las av per­so­ner som bedri­ver yrkes­mäs­sig tra­fik och om upp­hä­vande av rådets direk­tiv 96/26/EG. Lag (2012:214).

2 §   Med tra­fik­tjäns­te­man för­stås förare samt den som annars, på grund av anställ­ning eller upp­drag hos ett tra­fik­fö­re­tag som dri­ver sådan tra­fik som avses i 1 §, har upp­gif­ter som avser ord­ningen och säker­he­ten i tra­fi­ken. Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel om tra­fik­tjäns­te­män gäl­ler endast den som genom att bära uni­form eller märke eller på något annat sätt tyd­ligt visar att han är tra­fik­tjäns­te­man.

Hur ord­ning och säker­het upp­rätt­hålls

3 §   En tra­fik­tjäns­te­man får ge tra­fi­kan­ter och andra anvis­ningar eller till­sä­gel­ser som behövs för att ord­ningen eller säker­he­ten i tra­fi­ken skall upp­rätt­hål­las.

4 §   Alko­hol­dryc­ker och alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat får inte intas inom ett tra­fik­fö­re­tags område eller på dess färd­me­del. Detta gäl­ler inte i fråga om intag av dryc­ker eller pre­pa­rat vid tillå­ten ser­ve­ring och inte hel­ler om tra­fik­fö­re­ta­get för sär­skilt fall har med­gett intag.

Med alko­hol­dryc­ker och alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat för­stås sådana dryc­ker och pre­pa­rat som avses i 1 kap. 5 § och 10 a § alko­hol­la­gen (2010:1622). Lag (2019:350).

5 §   Utan spå­r­in­ne­ha­va­rens eller tra­fik­fö­re­ta­gets till­stånd får inte någon
   1. beträda spår­om­råde för tun­nel­bana eller sådan del av spår­vägs spår­om­råde för vil­ken det genom stäng­sel eller skyl­tar eller på annat lik­nande sätt klart fram­går att all­män­he­ten inte har till­träde,
   2. beträda spår­for­dons utsida,
   3. vid­röra manöver-​ och sig­na­lan­ord­ningar eller lik­nande anord­ningar eller på annat sätt hindra tra­fi­kens behö­riga gång.
Lag (2005:68).

6 §   Det är för­bju­det att
   1. utan till­stånd av tra­fik­fö­re­ta­get inom dess område eller på dess färd­me­del med­föra egen­dom som är av far­lig beskaf­fen­het eller som kan orsaka avse­värd olä­gen­het,
   2. röka inom ett tra­fik­fö­re­tags område som är belä­get inom­hus eller under jord och på andra färd­me­del än som ingår i tax­i­tra­fik,
   3. för­o­rena eller skräpa ned på färd­me­del eller inom tra­fik­fö­re­ta­gets område, eller
   4. skaffa sig till­träde till område innan­för ingångs­spär­ren till tun­nel­bana utan att kunna upp­visa gil­tigt färd­be­vis.

7 §   Till­träde till ett tra­fik­fö­re­tags område eller färd­me­del får väg­ras den som
   1. är beru­sad,
   2. med­för egen­dom som avses i 6 § 1, eller
   3. annars upp­trä­der på ett sådant sätt att det finns anled­ning att befara att han kom­mer att störa ord­ningen eller även­tyra säker­he­ten i tra­fi­ken.

8 §   Den som är beru­sad eller stör ord­ningen eller även­ty­rar säker­he­ten i tra­fi­ken är skyl­dig att på upp­ma­ning av en tra­fik­tjäns­te­man lämna tra­fik­fö­re­ta­gets område eller färd­me­del.
Det­samma gäl­ler den som har bru­tit mot någon av 4--6 §§ eller som under­lå­tit att följa en anvis­ning eller till­sä­gelse av en tra­fik­tjäns­te­man enligt 3 §, om över­trä­del­sen eller under­lå­tel­sen har väsent­lig bety­delse för ord­ningen eller säker­he­ten i tra­fi­ken.

9 §   Om den som har väg­rats till­träde enligt 7 § eller som upp­ma­nats enligt 8 § att lämna tra­fik­fö­re­ta­gets område eller färd­me­del inte gör som han blir till­sagd, får en polis­man eller ord­nings­vakt avvisa eller avlägsna honom.

Straff och för­ver­kande

10 §   Den som bry­ter mot någon av 4--6 §§ döms till pen­ning­bö­ter, om gär­ningen inte är belagd med sträng­are straff i brotts­bal­ken eller någon annan för­fatt­ning.

11 §   I fråga om beslag och för­ver­kande av alko­hol­dryc­ker och alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat hos den som intar sådana dryc­ker eller pre­pa­rat i strid med 4 § finns bestäm­mel­ser i lagen (1958:205) om för­ver­kande av alko­hol m.m.
Lag (2019:350).


5 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser vid vissa idrotts­ar­range­mang

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler vid idrotts­ar­range­mang som anord­nas för all­män­he­ten på en idrotts­an­lägg­ning. Lag (2009:101).

2 §   Med idrotts­an­lägg­ning för­stås inhäg­nad plats huvud­sak­li­gen avsedd för idrotts­ut­öv­ning. Lag (2009:101).

3 §   Pyro­tek­niska varor får inte utan till­stånd av Polis­myn­dig­he­ten inne­has eller använ­das på en idrotts­an­lägg­ning när idrotts­ar­range­mang anord­nas där.

Vid Polis­myn­dig­he­tens hand­lägg­ning av frå­gor enligt första styc­ket till­läm­pas 3 kap. 14 §, 16 § första styc­ket, 18 § första styc­ket 1, 3 och 4, 19 § första styc­ket samt 20, 21, 24, 26 och 28 §§. Lag (2014:590).

4 §   När idrotts­ar­range­mang anord­nas på en idrotts­an­lägg­ning får inte någon
   1. obe­hö­ri­gen beträda spel­pla­nen eller annat mot­sva­rande område som är avsett för idrotts­ut­öv­ningen,
   2. kasta in före­mål på spel­pla­nen eller annat mot­sva­rande område som är avsett för idrotts­ut­öv­ningen, om inte en sådan åtgärd är befo­gad med hän­syn till idrotts­ar­range­mang­ets genom­fö­rande, eller
   3. på idrotts­an­lägg­ningen helt eller del­vis täcka ansik­tet på ett sätt som för­svå­rar iden­ti­fi­ka­tio­nen av per­so­nen.

För­bu­den i första styc­ket 1 och 2 gäl­ler även för plats som grän­sar till de där avsedda områ­dena, om det genom stäng­sel, skyl­tar eller på annat sätt fram­går att all­män­he­ten inte har till­träde dit.

För­bu­det i första styc­ket 3 gäl­ler inte den som täc­ker ansik­tet av reli­giösa skäl eller den som har skäl att täcka ansik­tet i tjäns­ten eller för idrotts­ar­range­mang­ets genom­fö­rande. För­bu­det gäl­ler inte hel­ler om det med hän­syn till väder­för­hål­lan­den, häl­so­skäl eller övriga omstän­dig­he­ter är att anse som befo­gat att täcka ansik­tet. Vid bedöm­ningen av om det är befo­gat att täcka ansik­tet ska ris­ken för hot mot den all­männa ord­ningen och säker­he­ten sär­skilt beak­tas.
Lag (2017:12).

5 §   Den som upp­såt­li­gen bry­ter mot 3 § första styc­ket eller 4 § döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. I ringa fall ska inte dömas till ansvar.

Ansvar enligt första styc­ket ska inte dömas ut, om gär­ningen är belagd med samma eller sträng­are straff i brotts­bal­ken eller i annan för­fatt­ning. Lag (2009:101).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2024:824).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1993:1617
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1994.

Vid ikraft­trä­dan­det skall föl­jande för­fatt­ningar upp­höra att gälla, näm­li­gen
      a) lagen (1956:618) om all­männa sam­man­koms­ter,
      b) all­männa ord­nings­stad­gan (1956:617),
      c) för­ord­ningen (1874 nr 26 s.11) angå­ende hamn­ord­ningar och andra ord­nings­fö­re­skrif­ter för all­männa ham­narne i riket, samt
      d) kun­gö­rel­sen (1950:153) med vissa tillämp­nings­fö­re­skrif­ter till för­ord­ningen (1874 nr 26 s. 11) angå­ende hamn­ord­ningar och andra ord­nings­fö­re­skrif­ter för all­männa ham­narne i riket.

Vid ikraft­trä­dan­det skall också punkt 4 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till för­ord­ningen (1990:1510) med läns­sty­rel­se­in­struk­tion upp­höra att gälla.

Vid ikraft­trä­dan­det skall taxor och reg­le­men­ten som har beslu­tats med stöd av 23 § ord­nings­stad­gan för rikets stä­der den 24 mars 1868 (nr 22) eller med stöd av 25 § all­männa ord­nings­stad­gan upp­höra att gälla.

Den 1 janu­ari 1996 skall lokala ord­nings­fö­re­skrif­ter, hamn­ord­ningar och andra ord­nings­fö­re­skrif­ter för ham­nar som har utfär­dats före ord­nings­la­gens ikraft­trä­dande upp­höra att gälla.

Före­skrif­ter som har beslu­tats med stöd av 10 § länsstyrelsein-​ struk­tio­nen (1971:460) skall upp­höra att gälla den 1 janu­ari 1995.
   2. I ett ärende som gäl­ler en ansö­kan eller anmä­lan enligt en för­fatt­ning som avses i punkt 1 andra styc­ket tilläm­pas ord­nings­la­gen vid pröv­ning efter ikraft­trä­dan­det, om inte något annat sägs i det föl­jande.
   3. Ett god­kän­nande enligt 6 § tredje styc­ket all­männa ord­nings­stad­gan gäl­ler till den 1 janu­ari 1995 som ett till­stånd enligt 3 kap. 6 § tredje styc­ket ord­nings­la­gen.
   4. Utan hin­der av bestäm­mel­serna om besikt­ning i 2 kap. 12 och 13 §§ ord­nings­la­gen får ett sam­ling­s­tält eller en tivo­li­an­ord­ning använ­das för sitt ända­mål till dess första besikt­ning sker. Rät­ten till använd­ning utan före­gå­ende besikt­ning upp­hör dock den 30 sep­tem­ber 1994, om inte skrift­lig ansö­kan om besikt­ning har gjorts dess­förin­nan. 5. I fråga om över­kla­gande av ett beslut som har med­de­lats före ord­nings­la­gens ikraft­trä­dande enligt en för­fatt­ning som avses i punkt 1 andra-​-fjärde styc­kena gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.
   6. Om det i en lag eller i en för­fatt­ning som har beslu­tats av rege­ringen hän­vi­sas till en före­skrift som har ersatts genom en före­skrift i denna lag tilläm­pas i stäl­let den nya före­skrif­ten.

1999:1282

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2005:68
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2005.
   2. Ären­den enligt 2 kap. 8 § andra styc­ket som kom­mit in till polis­myn­dig­he­ten före den 1 april 2005 men som ännu inte har avgjorts, hand­läggs av läns­sty­rel­sen enligt 2 kap. 8 § andra styc­ket i dess nya lydelse.
   3. Pröv­nings­till­stånd krävs inte i fråga om domar och beslut som har med­de­lats av läns­rätt före ikraft­trä­dan­det.

2013:939

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för all­männa sam­man­koms­ter och offent­liga till­ställ­ningar som ägt rum före ikraft­trä­dan­det.

2017:736
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har till­kän­na­getts före ikraft­trä­dan­det.

2021:6

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2022.
Lag (2022:216).

2023:308
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Den nya bestäm­mel­sen ska tilläm­pas för offent­liga dans­till­ställ­ningar som äger rum efter ikraft­trä­dan­det, även om till­stånd har sökts före denna tid­punkt.

Vik­tiga lagar inom ord­ning och säker­het
JP Info­nets tjäns­ter inom ord­ning och säker­het

JP Info­nets tjäns­ter inom ord­ning och säker­het

Arbe­tar du med frå­gor som rör ord­ning och säker­het? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom ord­ning och säker­het.