Soci­al­tjänst­lag (2001:453)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2001:453
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2025:174
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2002:1039 har beak­tats. Rät­tel­se­sida 2021:738 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2001:453
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 2001-​06-07
Änd­rad: t.o.m. SFS

2025:174
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2002:1039 har beak­tats. Rät­tel­se­sida 2021:738 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Soci­al­tjäns­tens mål

1 §   Sam­häl­lets soci­al­tjänst skall på demo­kra­tins och soli­da­ri­te­tens grund främja män­ni­skor­nas
   - eko­no­miska och soci­ala trygg­het,
   - jäm­lik­het i lev­nads­vill­kor,
   - aktiva del­ta­gande i sam­hälls­li­vet.

Soci­al­tjäns­ten skall under hän­synsta­gande till män­ni­skans ansvar för sin och and­ras soci­ala situ­a­tion inrik­tas på att fri­göra och utveckla enskil­das och grup­pers egna resur­ser.

Verk­sam­he­ten skall bygga på respekt för män­ni­skor­nas själv­be­stäm­man­de­rätt och integri­tet.

2 §   Vid åtgär­der som rör barn ska bar­nets bästa sär­skilt beak­tas.

Vid beslut eller andra åtgär­der som rör vård- eller behand­lingsin­sat­ser för barn ska vad som är bäst för bar­net vara avgö­rande.

Med barn avses varje män­ni­ska under 18 år.
Lag (2012:776).

3 §   Bestäm­mel­ser om vård utan sam­tycke ges i lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall och i lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga.

4 §   Bestäm­mel­ser om skyd­dat boende för barn när sam­tycke sak­nas från en av vård­nads­ha­varna finns i lagen (2024:79) om pla­ce­ring av barn i skyd­dat boende. Lag (2024:85).


2 kap. Kom­mu­nens ansvar

1 §   Varje kom­mun sva­rar för soci­al­tjäns­ten inom sitt område, och har det yttersta ansva­ret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behö­ver. Detta inne­bär ingen inskränk­ning i det ansvar som vilar på andra huvud­män.

Bestäm­mel­ser om ansvars­för­del­ningen mel­lan kom­mu­ner i fråga om stöd och hjälp enligt denna lag finns i 2 a kap.

I fråga om den som omfat­tas av lagen (1994:137) om mot­ta­gande av asyl­sö­kande m.fl. finns det sär­skilda bestäm­mel­ser om bistånd och pla­ce­ring av barn i den lagen. Lag (2018:347).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2011:328).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2011:328).

4 §   Kom­mu­nens upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten full­görs av den eller de nämn­der som kom­mun­full­mäk­tige bestäm­mer. Sär­skilda bestäm­mel­ser om gemen­sam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemen­sam nämnd inom vård- och omsorgs­om­rå­det.

Vad som i denna lag eller annan för­fatt­ning sägs om soci­al­nämnd gäl­ler i före­kom­mande fall den eller de nämn­der som utses enligt första styc­ket. Lag (2003:199).

5 §   Utö­ver avtals­sam­ver­kan enligt 9 kap. 37 § kom­mu­nal­la­gen (2017:725) får en kom­mun sluta avtal med en enskild per­son om att utföra kom­mu­nens upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten. Upp­gif­ter som inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning får dock inte över­läm­nas. Lag (2018:573).

6 §   Kom­mu­nen får även träffa över­ens­kom­melse med regi­o­nen, För­säk­rings­kas­san och Arbets­för­med­lingen om att, inom ramen för soci­al­tjäns­tens upp­gif­ter, sam­verka i syfte att uppnå en effek­ti­vare använd­ning av till­gäng­liga resur­ser. Kom­mu­nen ska bidra till finan­sie­ringen av sådan verk­sam­het som bedrivs i sam­ver­kan. Enligt bestäm­mel­ser i lagen (2003:1210) om finan­si­ell sam­ord­ning av reha­bi­li­te­rings­in­sat­ser får kom­mu­nen delta i finan­si­ell sam­ord­ning inom reha­bi­li­te­rings­om­rå­det.

Riks­re­vi­sio­nen får granska sådan verk­sam­het som bedri­vits i sam­ver­kan med och del­vis finan­si­e­rats av För­säk­rings­kas­san eller Arbets­för­med­lingen. Vid en sådan gransk­ning har Riks­re­vi­sio­nen rätt att ta del av de upp­gif­ter som behövs för att granska verk­sam­he­ten. Lag (2019:909).

7 §   När den enskilde har behov av insat­ser både från soci­al­tjäns­ten och från hälso-​ och sjuk­vår­den ska kom­mu­nen till­sam­mans med regi­o­nen upp­rätta en indi­vi­du­ell plan. Pla­nen ska upp­rät­tas om kom­mu­nen eller regi­o­nen bedö­mer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov till­go­do­sedda, och om den enskilde sam­tyc­ker till att den upp­rät­tas. Arbe­tet med pla­nen ska påbör­jas utan dröjs­mål.

Pla­nen ska när det är möj­ligt upp­rät­tas till­sam­mans med den enskilde. När­stå­ende ska ges möj­lig­het att delta i arbe­tet med pla­nen, om det är lämp­ligt och den enskilde inte mot­sät­ter sig det.

Av pla­nen ska det framgå
   1. vilka insat­ser som behövs,
   2. vilka insat­ser respek­tive huvud­man ska svara för,
   3. vilka åtgär­der som vid­tas av någon annan än kom­mu­nen eller regi­o­nen, och
   4. vem av huvud­män­nen som ska ha det över­gri­pande ansva­ret för pla­nen. Lag (2019:909).


2 a kap. Om ansvars­för­del­ningen mel­lan kom­mu­ner i fråga om stöd och hjälp enligt denna lag

Ansva­rig kom­mun

1 §   Den kom­mun där den enskilde vis­tas ansva­rar för stöd och hjälp enligt 2 kap. 1 §, om inte annat föl­jer av 3-5 §§.
Lag (2011:328).

2 §   Om det står klart att en annan kom­mun än vis­tel­se­kom­mu­nen ansva­rar för stöd och hjälp åt en enskild, är vis­tel­se­kom­mu­nens ansvar begrän­sat till akuta situ­a­tio­ner. Lag (2011:328).

3 §   Om den enskilde är bosatt i en annan kom­mun än vis­tel­se­kom­mu­nen, ansva­rar bosätt­nings­kom­mu­nen för det stöd och den hjälp som den enskilde behö­ver. Med bosätt­nings­kom­mun avses i detta kapi­tel
   1. den kom­mun där den enskilde är sta­dig­va­rande bosatt, eller
   2. om den enskilde är sta­dig­va­rande bosatt i en kom­mun men har sin star­kaste anknyt­ning till en annan kom­mun, den sist­nämnda kom­mu­nen, eller
   3. om den enskilde sak­nar sta­dig­va­rande bostad, den kom­mun till vil­ken han eller hon har sin star­kaste anknyt­ning. Lag (2011:328).

4 §   En kom­mun behål­ler ansva­ret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kom­mu­nen vis­tas i en annan kom­mun i
   1. famil­je­hem enligt 6 kap. denna lag eller 9 § 8 lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade,
   2. hem för vård eller boende, i skyd­dat boende eller i stöd­bo­ende enligt 6 kap.,
   3. sär­skild boen­de­form för äldre män­ni­skor enligt 5 kap. 5 § andra eller tredje styc­ket eller 7 kap. 1 § första styc­ket 2,
   4. bostad med sär­skild ser­vice enligt 5 kap. 7 § tredje styc­ket eller 7 kap. 1 § första styc­ket 2,
   5. bostad med sär­skild ser­vice eller annan sär­skilt anpas­sad bostad enligt 9 § 8 eller 9 lagen om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade, eller
   6. annat boende, om det inte är klar­lagt vil­ken kom­mun som är den enskil­des bosätt­nings­kom­mun. Lag (2024:85).

5 §   Den kom­mun där den enskilde är folk­bok­förd ansva­rar för stöd och hjälp
   1. under kri­mi­nal­vård i anstalt,
   2. under vård på sjuk­hus eller i annan sjuk­vårds­in­rätt­ning på ini­ti­a­tiv av någon annan än en kom­mun,
   3. som aktu­a­li­se­rats inför avslut­ningen av vård enligt 1 eller 2. Lag (2011:328).

Vis­tel­se­kom­mu­nens skyl­dig­het att bistå bosätt­nings­kom­mu­nen

6 §   När en enskild avser att vis­tas en kor­tare tid i en annan kom­mun än bosätt­nings­kom­mu­nen, och till följd av hög ålder, funk­tions­ned­sätt­ning eller all­var­lig sjuk­dom behö­ver stöd och hjälp för detta, är vis­tel­se­kom­mu­nen skyl­dig att på begä­ran
   1. bistå med den utred­ning som bosätt­nings­kom­mu­nen behö­ver för att kunna pröva den enskil­des behov av stöd och hjälp,
   2. verk­ställa bosätt­nings­kom­mu­nens beslut. Lag (2011:328).

7 §   Om en bosätt­nings­kom­mun har begärt verk­stäl­lig­het enligt 6 § 2, ska bosätt­nings­kom­mu­nen ersätta vis­tel­se­kom­mu­nen för verk­stäl­lig­hets­kost­na­derna. Ersätt­ningen ska beta­las enligt den ersätt­ningsnivå som bosätt­nings­kom­mu­nen tilläm­par för mot­sva­rande insat­ser. Lag (2011:328).

Ansö­kan om insat­ser i en annan kom­mun

8 §   En per­son som öns­kar flytta till en annan kom­mun, får ansöka om insat­ser i den kom­mu­nen om han eller hon
   1. till följd av hög ålder, funk­tions­ned­sätt­ning eller all­var­lig sjuk­dom har ett var­ak­tigt behov av omfat­tande vård- eller omsorgsin­sat­ser och där­för inte kan bosätta sig i den andra kom­mu­nen utan att de insat­ser som han eller hon behö­ver läm­nas, eller
   2. på grund av våld eller andra över­grepp behö­ver flytta till en annan kom­mun men inte kan göra det utan att de insat­ser som han eller hon behö­ver läm­nas. Lag (2011:328).

9 §   En ansö­kan enligt 8 § ska behand­las som om den enskilde var bosatt i inflytt­nings­kom­mu­nen. Är den sökan­des behov till­go­do­sedda i bosätt­nings­kom­mu­nen, får hän­syn inte tas till den omstän­dig­he­ten när ansö­kan prö­vas.

Bosätt­nings­kom­mu­nen är skyl­dig att på begä­ran bistå med den utred­ning som den andra kom­mu­nen behö­ver för att kunna pröva ansö­kan. Lag (2011:328).

Över­flytt­ning av ärende

10 §   Ett ärende som avser vård eller någon annan åtgärd i fråga om en enskild per­son kan flyt­tas över till en annan kom­mun.

En kom­mun som anser att ett ärende ska flyt­tas över ska begära det hos den andra kom­mu­nen. Ären­det ska då flyt­tas över om den som berörs av ären­det har star­kast anknyt­ning till den andra kom­mu­nen och det med hän­syn till den enskil­des öns­ke­mål, hjälp­be­ho­vets var­ak­tig­het och omstän­dig­he­terna i övrigt fram­står som lämp­ligt.

En begä­ran enligt andra styc­ket ska vara skrift­lig. Den andra kom­mu­nen ska skrift­li­gen och utan dröjs­mål med­dela sin inställ­ning. Lag (2011:328).

11 §   Om berörda kom­mu­ner inte är över­ens om att flytta över ären­det, får den kom­mun som begärt över­flytt­ning ansöka om det hos Inspek­tio­nen för vård och omsorg. En sådan ansö­kan får också göras av en kom­mun, som inte inom en månad har fått svar från en annan kom­mun på en begä­ran om över­flytt­ning.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska pröva ansök­ningen så snart som möj­ligt. Beslut i ären­det ska med­de­las inom tre måna­der från det att ansö­kan kom in, om det inte finns sär­skilda skäl för en längre hand­lägg­nings­tid. Lag (2012:944).

12 §   Upp­gif­ter som behövs för att en kom­mun ska kunna ta över ett ärende enligt 10 eller 11 § ska läm­nas ut av den kom­mun som över­läm­nar ären­det. Lag (2011:328).


3 kap. Vissa upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten, m.m.

1 §   Till soci­al­nämn­dens upp­gif­ter hör att
   - göra sig väl för­tro­gen med lev­nads­för­hål­lan­dena i kom­mu­nen,
   - med­verka i sam­hälls­pla­ne­ringen och i sam­ar­bete med andra sam­hälls­or­gan, orga­ni­sa­tio­ner, för­e­ningar och enskilda främja goda mil­jöer i kom­mu­nen,
   - infor­mera om soci­al­tjäns­ten i kom­mu­nen,
   - genom upp­sö­kande verk­sam­het och på annat sätt främja för­ut­sätt­ning­arna för goda lev­nads­för­hål­lan­den,
   - svara för omsorg och ser­vice, upp­lys­ningar, råd, stöd och vård, eko­no­misk hjälp och annat bistånd till famil­jer och enskilda som behö­ver det.

2 §   Soci­al­nämn­dens med­ver­kan i sam­hälls­pla­ne­ringen ska bygga på nämn­dens soci­ala erfa­ren­he­ter och sär­skilt syfta till att påverka utform­ningen av nya och äldre bostads­om­rå­den i kom­mu­nen. Nämn­den ska också verka för att offent­liga loka­ler och all­männa kom­mu­ni­ka­tio­ner utfor­mas så att de blir lätt till­gäng­liga för alla.

Soci­al­nämn­den ska även i övrigt ta ini­ti­a­tiv till och bevaka att åtgär­der vid­tas för att skapa en god sam­hälls­miljö och goda för­hål­lan­den för barn och unga, för äldre, för dem som utsatts för våld eller andra över­grepp av en när­stå­ende och för andra grup­per som har behov av sam­häl­lets sär­skilda stöd. Soci­al­nämn­den ska i sin verk­sam­het främja den enskil­des rätt till arbete, bostad och utbild­ning. Lag (2024:85).

3 §   Insat­ser inom soci­al­tjäns­ten ska vara av god kva­li­tet.

För utfö­rande av upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten ska det fin­nas per­so­nal med lämp­lig utbild­ning och erfa­ren­het.

I verk­sam­het enligt denna lag får endast den som har ett sådant bevis som avses i 4 kap. 5 a § pati­ent­sä­ker­hets­la­gen (2010:659) använda yrkes­ti­teln under­skö­terska. Den som sak­nar behö­rig­het att använda yrkes­ti­teln får inte använda en titel som kan för­väx­las med den yrkes­ti­teln.

Kva­li­te­ten i verk­sam­he­ten ska sys­te­ma­tiskt och fort­lö­pande utveck­las och säk­ras. Lag (2021:738).

3 a §   Soci­al­nämn­den ska se till att det finns ruti­ner för att före­bygga, upp­täcka och åtgärda ris­ker och miss­för­hål­lan­den inom soci­al­tjäns­tens verk­sam­het rörande barn och unga.

Soci­al­nämn­den ska använda hand­läg­gare som har avlagt svensk soci­o­nomex­a­men eller annan rele­vant exa­men på minst grund­nivå i hög­sko­lan för utfö­rande av sådana upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten rörande barn och unga som inne­fat­tar
   1. bedöm­ning av om utred­ning ska inle­das,
   2. utred­ning och bedöm­ning av beho­vet av insat­ser eller andra åtgär­der, eller
   3. upp­följ­ning av beslu­tade insat­ser.

Soci­al­nämn­den ansva­rar för att den hand­läg­gare som själv­stän­digt utför arbets­upp­gif­ter som avses i andra styc­ket har till­räck­lig erfa­ren­het för upp­gif­ten. Lag (2016:147).

3 b §   Bestäm­mel­ser om till­fäl­lig yrkes­ut­öv­ning och erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner som har för­vär­vats eller erkänts i en annan stat än Sve­rige inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller i Schweiz finns i lagen (2016:145) om erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner och i de före­skrif­ter som med­de­las i anslut­ning till den lagen. Lag (2016:147).

3 c §   För utfö­rande av de upp­gif­ter som anges i 3 a § andra styc­ket, får soci­al­nämn­den även använda hand­läg­gare som har annan utländsk utbild­ning än sådan som avses i 3 b §, om utbild­ningen ensam eller till­sam­mans med yrkes­livs­er­fa­ren­het mot­sva­rar svensk soci­o­nomex­a­men eller annan rele­vant exa­men på minst grund­nivå i hög­sko­lan.

Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i enskilda fall bedöma om kra­ven enligt första styc­ket är upp­fyllda.
Lag (2016:147).

3 d §   I verk­sam­het enligt denna lag får endast den som har ett sådant bevis om rätt att använda yrkes­ti­teln under­skö­terska som avses i 4 kap. 5 a § pati­ent­sä­ker­hets­la­gen (2010:659) utses till fast omsorgs­kon­takt. Lag (2022:388).

4 §   Soci­al­nämn­den skall i den upp­sö­kande verk­sam­he­ten upp­lysa om soci­al­tjäns­ten och erbjuda grup­per och enskilda sin hjälp.
När det är lämp­ligt skall nämn­den här­vid sam­verka med andra sam­hälls­or­gan och med orga­ni­sa­tio­ner och andra för­e­ningar.

5 §   Soci­al­nämn­dens insat­ser för den enskilde ska utfor­mas och genom­fö­ras till­sam­mans med honom eller henne och vid behov i sam­ver­kan med andra sam­hälls­or­gan och med orga­ni­sa­tio­ner och andra för­e­ningar. Lag (2012:776).

6 §   Soci­al­nämn­den bör genom hem­tjänst, dag­verk­sam­he­ter eller annan lik­nande social tjänst under­lätta för den enskilde att bo hemma och att ha kon­takt med andra.

Nämn­den bör även i övrigt till­han­da­hålla soci­ala tjäns­ter genom råd­giv­nings­by­råer, soci­al­cen­tra­ler och lik­nande, social jour eller annan där­med jäm­för­lig verk­sam­het. Lag (2012:776).

6 a §   Soci­al­nämn­den ansva­rar för att det finns till­gång till öppna insat­ser för att kunna möta barns, ungas och vård­nads­ha­vares olika behov.

För ett barn som har fyllt 12 men inte 15 år får nämn­den besluta om öppna insat­ser även utan vård­nads­ha­va­rens sam­tycke, om det är lämp­ligt och bar­net sam­tyc­ker till det.

För ett barn som har fyllt 15 år får nämn­den besluta om öppna insat­ser även utan vård­nads­ha­va­rens sam­tycke, om det är lämp­ligt och bar­net begär eller sam­tyc­ker till det.

I 6 b § finns sär­skilda bestäm­mel­ser om kon­takt­per­son och om kon­takt­fa­milj. Lag (2023:292).

6 b §   Soci­al­nämn­den får utse en sär­skild per­son (kon­takt­per­son) eller en familj (kon­takt­fa­milj) med upp­gift att hjälpa den enskilde och hans eller hen­nes när­maste i per­son­liga ange­lä­gen­he­ter, om den enskilde begär eller sam­tyc­ker till det.

Om en per­son som inte har fyllt 21 år har behov av sär­skilt stöd och sär­skild väg­led­ning för att mot­verka en risk för miss­bruk av bero­en­de­fram­kal­lande medel, för brotts­lig verk­sam­het eller för något annat soci­alt ned­bry­tande bete­ende, får nämn­den utse en sär­skilt kva­li­fi­ce­rad kon­takt­per­son för den unge om denne begär eller sam­tyc­ker till det.

För ett barn
   - som inte har fyllt 12 år får en kon­takt­per­son eller en sär­skilt kva­li­fi­ce­rad kon­takt­per­son utses endast om bar­nets vård­nads­ha­vare begär eller sam­tyc­ker till det,
   - som har fyllt 12 men inte 15 år får en kon­takt­per­son eller en sär­skilt kva­li­fi­ce­rad kon­takt­per­son utses om bar­nets vård­nads­ha­vare begär eller sam­tyc­ker till det eller, om sådant sam­tycke sak­nas, om det är lämp­ligt och bar­net sam­tyc­ker till det,
   - som har fyllt 15 år får en kon­takt­per­son eller en sär­skilt kva­li­fi­ce­rad kon­takt­per­son utses endast om det är lämp­ligt och bar­net begär eller sam­tyc­ker till det. Lag (2023:292).

6 c §   Soci­al­nämn­den ska kon­ti­nu­er­ligt följa hur insat­ser som avses i 6 b § genom­förs när dessa har bevil­jats barn och unga. Lag (2015:982).

7 §   Soci­al­nämn­den ska arbeta för att före­bygga och mot­verka miss­bruk av alko­hol och andra bero­en­de­fram­kal­lande medel. Soci­al­nämn­den ska även arbeta för att före­bygga och mot­verka miss­bruk av spel om pengar.

Soci­al­nämn­den ska genom infor­ma­tion till myn­dig­he­ter, grup­per och enskilda och genom upp­sö­kande verk­sam­het sprida kun­skap om ska­de­verk­ningar av miss­bruk och om de hjälp­möj­lig­he­ter som finns. Lag (2017:809).


4 kap. Rät­ten till bistånd

1 §   Den som inte själv kan till­go­dose sina behov eller kan få dem till­go­do­sedda på annat sätt har rätt till bistånd av soci­al­nämn­den för sin för­sörj­ning (för­sörj­nings­stöd) och för sin livs­fö­ring i övrigt.

Den som inte kan för­sörja sig men som kan arbeta har rätt till för­sörj­nings­stöd enligt första styc­ket om han eller hon står till arbets­mark­na­dens för­fo­gande, i vil­ket ingår att vid behov delta i kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning i svenska för invand­rare eller mot­sva­rande utbild­ning vid folk­hög­skola. Om det finns god­tag­bara skäl har den enskilde rätt till för­sörj­nings­stöd även om han eller hon inte står till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.

Vid pröv­ningen av beho­vet av bistånd för livs­fö­ringen i övrigt får hän­syn inte tas till den enskil­des eko­no­miska för­hål­lan­den om rät­ten att ta ut avgif­ter för bistån­det regle­ras i 8 kap.

Den enskilde ska genom bistån­det till­för­säk­ras en skä­lig lev­nads­nivå. Bistån­det ska utfor­mas så att det stär­ker hans eller hen­nes möj­lig­he­ter att leva ett själv­stän­digt liv.
Lag (2021:159).

1 a §   Föl­jande inkoms­ter ska inte beak­tas vid bedöm­ningen av rät­ten till bistånd enligt 1 §
   1. hem­ma­va­rande barns inkoms­ter av eget arbete,
   2. hem­ma­va­rande skolung­do­mars inkoms­ter av eget arbete, om skolung­do­marna är under 21 år.

Till skol­gång räk­nas stu­dier i grund­sko­lan eller gym­na­sie­sko­lan eller annan jäm­för­lig grund­ut­bild­ning.

Inkoms­ter som avses i första styc­ket får dock beak­tas vid tillämp­ning av 1 § till den del de över­sti­ger ett pris­bas­belopp per kalen­derår enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Lag (2013:421).

1 b §   För den som har fått för­sörj­nings­stöd under sex måna­der i följd ska 25 pro­cent av inkoms­terna av anställ­ning inte beak­tas vid bedöm­ningen av rät­ten till bistånd enligt 1 § (sär­skild beräk­nings­re­gel).

Den sär­skilda beräk­nings­re­geln gäl­ler under två år. Där­ef­ter måste kra­vet på att för­sörj­nings­stöd ska ha läm­nats under sex måna­der i följd upp­fyl­las på nytt för att den sär­skilda beräk­nings­re­geln ska gälla igen.

Den sär­skilda beräk­nings­re­geln gäl­ler inte inkoms­ter som anges i 1 a §. Lag (2013:421).

1 c §   För den som har bevil­jats eller bevil­jas bistånd i form av boende i en sådan sär­skild boen­de­form som avses i 5 kap. 5 §, ska det ingå i en skä­lig lev­nads­nivå att kunna sam­manbo med make eller sambo. Detta gäl­ler under för­ut­sätt­ning att paret var­ak­tigt har sam­man­bott eller, om den ena par­ten redan bor i ett sådant boende, att paret dess­förin­nan var­ak­tigt har sam­man­bott.

Första styc­ket gäl­ler oav­sett om maken eller sam­bon har behov av boende i sär­skild boen­de­form. Lag (2013:421).

2 §   Soci­al­nämn­den får ge bistånd utö­ver vad som föl­jer av 1 § om det finns skäl för det.

2 a §   Soci­al­nämn­den får utan före­gå­ende behovs­pröv­ning erbjuda hem­tjänst till äldre per­so­ner.

Ett sådant erbju­dande för­ut­sät­ter att den äldre per­so­nen har infor­me­rats om:
   1. i vil­ken utsträck­ning och på vil­ket sätt han eller hon kan påverka utfö­ran­det av insat­serna,
   2. på vil­ket sätt kom­mu­nen föl­jer upp insat­serna, och
   3. rät­ten att all­tid kunna ansöka om bistånd enligt 1 §.

Kom­mu­nen ska följa upp insat­serna med utgångs­punkt i kom­mu­nens rikt­lin­jer, insat­ser­nas kva­li­tet enligt 3 kap. 3 § och vär­de­grun­den i 5 kap. 4 §. Lag (2018:669).

2 b §   Den som har hem­tjänst med stöd av 1 eller 2 a § ska erbju­das en fast omsorgs­kon­takt, om det inte bedöms vara uppen­bart obe­höv­ligt.

Den fasta omsorgs­kon­tak­ten ska till­go­dose den enskil­des behov av trygg­het, kon­ti­nu­i­tet, indi­vi­dan­pas­sad omsorg och sam­ord­ning när hem­tjänstin­sat­sen verk­ställs. Lag (2022:388).

2 c §   Digi­tal tek­nik får använ­das när bistånd ges i form av hem­tjänst eller boende i sådana boen­de­for­mer som avses i 5 kap. 5 §. Den digi­tala tek­ni­ken får bara använ­das utan­för den mänsk­liga krop­pen. Lag (2023:820).

3 §   För­sörj­nings­stöd läm­nas för skä­liga kost­na­der för
   1. livs­me­del, klä­der och skor, lek och fri­tid, för­bruk­nings­va­ror, hälsa och hygien samt dags­tid­ning och tele­fon,
   2. boende, hus­håll­sel, arbets­re­sor, hem­för­säk­ring samt med­lem­skap i fack­för­e­ning och arbets­lös­hets­kassa.

Skä­liga kost­na­der enligt första styc­ket 1 ska i enlig­het med vad rege­ringen när­mare före­skri­ver beräk­nas enligt en för hela riket gäl­lande norm (riksnorm) på grund­val av offi­ci­ella pris­un­der­sök­ningar av olika hus­håll­s­ty­pers bas­kon­sum­tion. Om det i ett enskilt fall finns sär­skilda skäl, ska soci­al­nämn­den dock beräkna dessa kost­na­der till en högre nivå. Nämn­den får också i ett enskilt fall beräkna kost­na­derna till en lägre nivå, om det finns sär­skilda skäl för detta. Lag (2018:1894).

4 §   Soci­al­nämn­den får begära att den som får för­sörj­nings­stöd under viss tid ska delta i av nämn­den anvi­sad prak­tik eller annan kom­pe­tens­hö­jande verk­sam­het om den enskilde inte har kun­nat erbju­das någon lämp­lig arbets­mark­nads­po­li­tisk åtgärd.

Den prak­tik eller kom­pe­tens­hö­jande verk­sam­het som avses i första styc­ket ska syfta till att utveckla den enskil­des möj­lig­he­ter att i fram­ti­den för­sörja sig själv. Verk­sam­he­ten ska stärka den enskil­des möj­lig­he­ter att komma in på arbets­mark­na­den eller, där så är lämp­ligt, på en fort­satt utbild­ning. Den ska utfor­mas med skä­lig hän­syn till den enskil­des indi­vi­du­ella öns­ke­mål och för­ut­sätt­ningar.

Soci­al­nämn­den ska sam­råda med Arbets­för­med­lingen innan beslut fat­tas enligt första styc­ket. Lag (2013:421).

5 §   Om den enskilde utan god­tag­bart skäl avbö­jer att delta i prak­tik eller annan kom­pe­tens­hö­jande verk­sam­het som anvi­sats enligt 4 §, får fort­satt för­sörj­nings­stöd väg­ras eller ned­sät­tas. Det­samma gäl­ler om han eller hon utan god­tag­bart skäl ute­blir från prak­ti­ken eller den kom­pe­tens­hö­jande verk­sam­he­ten.

6 §   Den som del­tar i prak­tik eller annan kom­pe­tens­hö­jande verk­sam­het enligt 4 § ska i det sam­man­hanget inte anses som arbets­ta­gare. I den utsträck­ning den enskilde utför upp­gif­ter som stäm­mer över­ens med eller till sin art lik­nar sådant som van­li­gen utförs vid för­värvs­ar­bete, ska han eller hon dock lik­stäl­las med arbets­ta­gare vid tillämp­ning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 6-13 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap.
arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) och av bestäm­mel­serna om arbets­ska­de­för­säk­ring i soci­al­för­säk­rings­bal­ken.
Lag (2010:1284).


4 a kap. Kapit­let har upp­hävts genom lag (2015:970).


5 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser för olika grup­per

Barn och unga

1 §   Soci­al­nämn­den ska
   1. verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda för­hål­lan­den,
   2. i nära sam­ar­bete med hem­men främja en all­si­dig per­son­lig­hets­ut­veck­ling och en gynn­sam fysisk och social utveck­ling hos barn och unga,
   3. bedriva upp­sö­kande verk­sam­het och annat före­byg­gande arbete för att för­hindra att barn och unga far illa,
   4. aktivt arbeta för att före­bygga och mot­verka miss­bruk bland barn och unga av alko­hol­hal­tiga dryc­ker, andra berus­nings­me­del eller bero­en­de­fram­kal­lande medel samt dop­nings­me­del,
   5. aktivt arbeta för att före­bygga och mot­verka miss­bruk av spel om pengar bland barn och unga,
   6. till­sam­mans med sam­hälls­or­gan, orga­ni­sa­tio­ner och andra som berörs, upp­märk­samma och verka för att barn och unga inte vis­tas i mil­jöer som är skad­liga för dem,
   7. med sär­skild upp­märk­sam­het följa utveck­lingen hos barn och unga som har visat tec­ken till en ogynn­sam utveck­ling,
   8. i nära sam­ar­bete med hem­men sörja för att barn och unga som ris­ke­rar att utveck­las ogynn­samt får det skydd och stöd som de behö­ver och, om bar­nets eller den unges bästa moti­ve­rar det, vård och fost­ran utan­för det egna hem­met,
   9. i sin omsorg om barn och unga till­go­dose det sär­skilda behov av stöd och hjälp som kan fin­nas sedan ett mål eller ärende om vård­nad, boende, umgänge eller adop­tion har avgjorts, och
   10. i sin omsorg om barn och unga till­go­dose det sär­skilda behov av stöd och hjälp som kan fin­nas sedan vård och fost­ran utan­för det egna hem­met upp­hört eller sedan verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård enligt lagen (1998:603) om verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård upp­hört. Lag (2017:809).

1 a §   Soci­al­nämn­den ska i frå­gor som rör barn som far illa eller ris­ke­rar att­fara illa sam­verka med sam­hälls­or­gan, orga­ni­sa­tio­ner och andra som berörs. Ifråga om utläm­nande av upp­gif­ter gäl­ler de begräns­ningar som föl­jer av 15 kap. denna lag och av offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Nämn­den skaak­tivt verka för att sam­ver­kan kom­mer till stånd.
Lag (2009:496).

1 b §   Kom­mu­nen ska sörja för att påfölj­den ung­doms­tjänst kan verk­stäl­las så snart det kan ske. Verk­stäl­lig­he­ten ska påbör­jas senast två måna­der efter det att domen vun­nit laga kraft, om inte sär­skilda skäl talar mot det.

Soci­al­nämn­den ska bestämma det när­mare inne­hål­let i en utdömd ung­doms­tjänst i en arbets­plan och utse en hand­le­dare för den unge. Soci­al­nämn­den ska kon­trol­lera att arbets­pla­nen följs.
Lag (2015:85).

1 c §   Kom­mu­nen skall sörja för att med­ling enligt lagen (2002:445) om med­ling med anled­ning av brott kan erbju­das när brot­tet har begåtts av någon som är under 21 år. Lag (2006:901).

1 d §   Kom­mu­nen ska ingå en över­ens­kom­melse med regi­o­nen om ett sam­ar­bete i fråga om barn och unga som vår­das utan­för det egna hem­met eller som är pla­ce­rade i ett skyd­dat boende. Om det är möj­ligt bör orga­ni­sa­tio­ner som före­trä­der dessa barn och unga eller deras när­stå­ende ges möj­lig­het att lämna syn­punk­ter på inne­hål­let i över­ens­kom­mel­sen. Lag (2024:85).

2 §   När ett barns bästa krä­ver det, får soci­al­nämn­den för­bjuda eller begränsa möj­lig­he­terna för en per­son som har sitt hem inom kom­mu­nen att i hem­met ta emot and­ras barn.

Ett sådant för­bud omfat­tar inte fall då det med hän­syn till sär­skilda omstän­dig­he­ter är uppen­bart befo­gat att ett barn tas emot i hem­met.

3 §   Kom­mu­nen ska sörja för
   1. att för­äld­rar kan erbju­das sam­tal under sak­kun­nig led­ning i syfte att nå enig­het i frå­gor som gäl­ler vård­nad, boende, umgänge och frå­gor som gäl­ler bar­nets för­sörj­ning (sam­ar­bets­sam­tal), och
   2. att för­äld­rar får hjälp att träffa avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra styc­ket eller 15 a § tredje styc­ket för­äld­ra­bal­ken.

Kom­mu­nen ska sörja för att famil­je­råd­giv­ning genom kom­mu­nens försorg eller annars genom lämp­lig yrkes­mäs­sig råd­gi­vare kan erbju­das dem som begär det.

Med famil­je­råd­giv­ning avses i denna lag en verk­sam­het som består i sam­tal med syfte att bear­beta sam­lev­nads­kon­flik­ter i par­för­hål­lan­den och famil­jer. Lag (2013:1000).

3 a §   Kom­mu­nen ska sörja för att för­äld­rar som inte är över­ens i frå­gor om vård­nad, boende eller umgänge kan erbju­das infor­ma­tions­sam­tal under sak­kun­nig led­ning.

I lagen (2021:530) om infor­ma­tions­sam­tal finns bestäm­mel­ser om sådana sam­tal. Lag (2021:531).

Äldre män­ni­skor

4 §   Soci­al­tjäns­tens omsorg om äldre ska inrik­tas på att äldre per­so­ner får leva ett vär­digt liv och känna väl­be­fin­nande (vär­de­grund).

Soci­al­nämn­den ska verka för att äldre män­ni­skor får möj­lig­het att leva och bo själv­stän­digt under trygga för­hål­lan­den och ha en aktiv och menings­full till­varo i gemen­skap med andra.
Lag (2010:427).

5 §   Soci­al­nämn­den ska verka för att äldre män­ni­skor får goda bostä­der och ska där­ut­ö­ver ge dem som behö­ver det stöd och hjälp i hem­met och annan lättåt­kom­lig ser­vice.

Kom­mu­nen ska inrätta sär­skilda boen­de­for­mer för ser­vice och omvård­nad för äldre män­ni­skor som behö­ver sär­skilt stöd.

Kom­mu­nen får även inrätta sär­skilda boen­de­for­mer för äldre män­ni­skor som främst behö­ver stöd och hjälp i boen­det och annan lättåt­kom­lig ser­vice och som där­ut­ö­ver har behov av att bryta oöns­kad iso­le­ring.

Den äldre per­so­nen ska, så långt det är möj­ligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boen­det och annan lättåt­kom­lig ser­vice ska ges. Lag (2018:1724).

6 §   Soci­al­nämn­den ska göra sig väl för­tro­gen med lev­nads­för­hål­lan­dena i kom­mu­nen för äldre män­ni­skor samt i sin upp­sö­kande verk­sam­het upp­lysa om soci­al­tjäns­tens verk­sam­het på detta område.

Kom­mu­nen ska pla­nera sina insat­ser för äldre. I pla­ne­ringen ska kom­mu­nen sam­verka med regi­o­nen samt andra sam­hälls­or­gan och orga­ni­sa­tio­ner.

Kom­mu­nen ska verka för att det finns till­gång till per­so­nal med kun­ska­per i finska, jid­disch, meän­ki­eli, romani chib eller samiska där detta behövs i omvård­na­den om äldre män­ni­skor.
Lag (2019:909).

Män­ni­skor med funk­tions­hin­der

7 §   Soci­al­nämn­den skall verka för att män­ni­skor som av fysiska, psy­kiska eller andra skäl möter bety­dande svå­rig­he­ter i sin livs­fö­ring får möj­lig­het att delta i sam­häl­lets gemen­skap och att leva som andra.

Soci­al­nämn­den skall med­verka till att den enskilde får en menings­full sys­sel­sätt­ning och får bo på ett sätt som är anpas­sat efter hans eller hen­nes behov av sär­skilt stöd.

Kom­mu­nen skall inrätta bostä­der med sär­skild ser­vice för dem som till följd av sådana svå­rig­he­ter som avses i första styc­ket behö­ver ett sådant boende.

8 §   Soci­al­nämn­den ska göra sig väl för­tro­gen med lev­nads­för­hål­lan­dena i kom­mu­nen för män­ni­skor med fysiska och psy­kiska funk­tions­hin­der samt i sin upp­sö­kande verk­sam­het upp­lysa om soci­al­tjäns­tens verk­sam­het på dessa områ­den.

Kom­mu­nen ska pla­nera sina insat­ser för män­ni­skor med fysiska och psy­kiska funk­tions­hin­der. I pla­ne­ringen ska kom­mu­nen sam­verka med regi­o­nen samt andra sam­hälls­or­gan och orga­ni­sa­tio­ner. Lag (2019:909).

8 a §   Kom­mu­nen ska ingå en över­ens­kom­melse med regi­o­nen om ett sam­ar­bete i fråga om per­so­ner med psy­kisk funk­tions­ned­sätt­ning. Om det är möj­ligt bör orga­ni­sa­tio­ner som före­trä­der dessa per­so­ner eller deras när­stå­ende ges möj­lig­het att lämna syn­punk­ter på inne­hål­let i över­ens­kom­mel­sen.
Lag (2019:909).

Miss­bru­kare

9 §   Soci­al­nämn­den skall aktivt sörja för att den enskilde miss­bru­ka­ren får den hjälp och vård som han eller hon behö­ver för att komma ifrån miss­bru­ket. Nämn­den skall i sam­för­stånd med den enskilde pla­nera hjäl­pen och vår­den och noga bevaka att pla­nen full­följs.

9 a §   Kom­mu­nen ska ingå en över­ens­kom­melse med regi­o­nen om ett sam­ar­bete i fråga om per­so­ner som miss­bru­kar alko­hol, nar­ko­tika, andra bero­en­de­fram­kal­lande medel, läke­me­del, dop­nings­me­del eller spel om pengar.

Om det är möj­ligt bör orga­ni­sa­tio­ner som före­trä­der dessa per­so­ner eller deras när­stå­ende ges möj­lig­het att lämna syn­punk­ter på inne­hål­let i över­ens­kom­mel­sen. Lag (2019:909).

Per­so­ner som vår­dar eller stöd­jer när­stå­ende

10 §   Soci­al­nämn­den ska erbjuda stöd för att under­lätta för de per­so­ner som vår­dar en när­stå­ende som är lång­va­rigt sjuk eller äldre eller som stöd­jer en när­stå­ende som har funk­tions­hin­der. Lag (2009:549).

Brottsof­fer

11 §   Till soci­al­nämn­dens upp­gif­ter hör att verka för att den som utsatts för brott och den­nes när­stå­ende får stöd och hjälp.

Soci­al­nämn­den ska sär­skilt beakta att kvin­nor som är eller har varit utsatta för våld eller andra över­grepp av när­stå­ende kan vara i behov av stöd och hjälp för att för­ändra sin situ­a­tion.

Soci­al­nämn­den ansva­rar för att ett barn, som utsatts för brott, och den­nes när­stå­ende får det stöd och den hjälp som de behö­ver.

Soci­al­nämn­den ska också sär­skilt beakta att ett barn som bevitt­nat våld eller andra över­grepp av eller mot när­stå­ende är offer för brott och ansvara för att bar­net får det stöd och den hjälp som bar­net behö­ver. Lag (2012:776).

Vålds­ut­ö­vare

11 a §   Till soci­al­nämn­dens upp­gif­ter hör att verka för att den som utsät­ter eller har utsatt när­stå­ende för våld eller andra över­grepp ska ändra sitt bete­ende.

När soci­al­nämn­den full­gör upp­gif­ten ska nämn­den sär­skilt beakta säker­he­ten för den som utsätts eller har utsatts för våld eller andra över­grepp och den­nes när­stå­ende.
Lag (2021:645).

Skuld­satta per­so­ner

12 §   Kom­mu­nen ska lämna budget-​ och skuldråd­giv­ning till skuld­satta per­so­ner. Denna skyl­dig­het gäl­ler även under ett skuldsa­ne­rings­för­fa­rande och till dess att en bevil­jad skuldsa­ne­ring eller F-​skuldsanering är helt avslu­tad.

Kon­su­ment­ver­ket ska stödja och ge väg­led­ning för den budget-​ och skuldråd­giv­ning som kom­mu­nerna ska svara för.
Lag (2016:686).


6 kap. Vård utan­för det egna hem­met

All­männa bestäm­mel­ser om vård utan­för det egna hem­met

1 §   Soci­al­nämn­den ska sörja för att den som behö­ver vår­das eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett
   1. famil­je­hem,
   2. hem för vård eller boende, eller
   3. stöd­bo­ende för barn och unga i åldern 16-20 år (stöd­bo­ende).

Barn i åldern 16-17 år får tas emot i ett stöd­bo­ende endast om det finns sär­skilda skäl.

Soci­al­nämn­den ansva­rar för att den som genom nämn­dens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård.

Vår­den bör utfor­mas så att den främ­jar den enskil­des sam­hö­rig­het med anhö­riga och andra när­stå­ende samt kon­takt med hem­mil­jön. Lag (2015:982).

1 a §   Soci­al­nämn­den ska sörja för att den som behö­ver stöd och skydd till följd av hot, våld eller andra över­grepp kan tas emot i ett skyd­dat boende. Lag (2024:85).

2 §   Varje kom­mun ansva­rar för att det finns till­gång till famil­je­hem, hem för vård eller boende, stöd­bo­en­den och skyd­dade boen­den. Enligt 3 § ska dock beho­vet av vissa hem till­go­do­ses av sta­ten. Lag (2024:85).

3 §   Beho­vet av sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall ska till­go­do­ses av sta­ten. Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse leder verk­sam­he­ten vid hem­men. Bestäm­mel­ser om till­syn m.m. över verk­sam­he­ten vid hem­men finns i 13 kap.

Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse får, om det finns sär­skilda skäl för det, genom avtal upp­dra åt en region eller en kom­mun att inrätta och driva ett sådant hem som avses i första styc­ket.

För vård i ett hem som avses i denna para­graf får sta­ten ta ut avgift av den kom­mun som begärt pla­ce­ringen. Lag (2019:909).

4 §   Vård i famil­je­hem, hem för vård eller boende, stöd­bo­ende och skyd­dat boende ska bedri­vas i sam­råd med soci­al­nämn­den. Detta gäl­ler även sådana hem som avses i 3 §. Lag (2024:85).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om mot­ta­gande av barn

5 §   När ett barn pla­ce­ras skall det i första hand över­vä­gas om bar­net kan tas emot av någon anhö­rig eller annan när­stå­ende.
Vad som är bäst för bar­net skall dock enligt 1 kap. 2 § all­tid beak­tas.

6 §   Ett barn får inte utan soci­al­nämn­dens med­gi­vande eller beslut om vård tas emot för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i ett enskilt hem som inte till­hör någon av för­äld­rarna eller någon annan som har vård­na­den om honom eller henne.

Soci­al­nämn­den får inte lämna med­gi­vande eller fatta beslut om vård utan att för­hål­lan­dena i det enskilda hem­met och för­ut­sätt­ning­arna för vård i hem­met är utredda av soci­al­nämnd.

Soci­al­nämn­den får inte pla­cera ett barn i ett sådant enskilt hem som vid upp­re­pade till­fäl­len tar emot barn för till­fäl­lig vård och fost­ran (jour­hem) om inte för­hål­lan­dena i det enskilda hem­met och för­ut­sätt­ning­arna för vård i det är utredda av soci­al­nämnd.

Om det inte finns sär­skilda skäl får ett barn vår­das i ett jour­hem i högst två måna­der efter det att soci­al­nämn­dens utred­ning enligt 11 kap. 2 § om ingri­pande till bar­nets skydd eller stöd avslu­tats. Lag (2012:776).

6 a §   Om soci­al­nämn­dens pröv­ning gäl­ler ett barn och med­gi­vande eller beslut om vård enligt 6 § och avser ett till­tänkt enskilt hem i en annan kom­mun, ska nämn­den infor­mera och sam­råda med den kom­mu­nen innan den fat­tar sitt beslut. Om det finns någon i det enskilda hem­met som vis­tas där efter beslut av en annan kom­mun, ska nämn­den infor­mera och sam­råda även med den kom­mu­nen. Lag (2012:776).

6 b §   Soci­al­nämn­den ska i sam­band med beslut om pla­ce­ring i ett famil­je­hem ingå avtal med dem som nämn­den avser att anlita som famil­je­hem. Nämn­dens och famil­je­hem­mets åta­gan­den som avser bar­nets behov av stöd och skydd under pla­ce­ringen ska framgå av avta­let. Lag (2012:776).

6 c §   Soci­al­nämn­den ska till­han­da­hålla den utbild­ning som behövs för dem som nämn­den avser att anlita för vård av barn i famil­je­hem eller jour­hem. Lag (2012:776).

6 d §   Soci­al­nämn­den får bevilja ett barn sådant skyd­dat boende som avses i 1 a § endast om bar­net pla­ce­ras där till­sam­mans med en vård­nads­ha­vare som är myn­dig och som också bevil­jas insat­sen.

Bestäm­mel­ser om skyd­dat boende när sam­tycke sak­nas från en av vård­nads­ha­varna finns i lagen (2024:79) om pla­ce­ring av barn i skyd­dat boende. Lag (2024:85).

7 §   Soci­al­nämn­den ska i fråga om de barn som vår­das i ett famil­je­hem, jour­hem, annat enskilt hem, stöd­bo­ende, skyd­dat boende eller hem för vård eller boende
   1. med­verka till att de får god vård och fost­ran och i övrigt gynn­samma upp­växt­för­hål­lan­den,
   2. verka för att de får lämp­lig utbild­ning,
   3. verka för att de får den hälso-​ och sjuk­vård som de behö­ver, och
   4. lämna vård­nads­ha­varna och för­äld­rarna råd, stöd och annan hjälp som de behö­ver. Lag (2024:85).

7 a §   Soci­al­nämn­den ska i fråga om de barn som vår­das i ett famil­je­hem, jour­hem, stöd­bo­ende, skyd­dat boende eller hem för vård eller boende lämna dem som vår­dar sådana barn råd, stöd och annan hjälp som de behö­ver. Lag (2024:85).

7 b §   Soci­al­nämn­den ska noga följa vår­den av de barn och unga som vår­das i ett famil­je­hem, jour­hem, stöd­bo­ende, skyd­dat boende eller hem för vård eller boende främst genom
   1. regel­bundna per­son­liga besök i det hem eller boende där bar­net eller den unge vis­tas,
   2. enskilda sam­tal med bar­net eller den unge,
   3. sam­tal med den eller dem som tagit emot bar­net eller den unge i sitt hem eller på boen­det, och
   4. sam­tal med vård­nads­ha­varna.

Soci­al­nämn­den ska sär­skilt upp­märk­samma bar­nets eller den unges hälsa, utveck­ling, soci­ala bete­ende, skol­gång samt rela­tio­ner till anhö­riga och andra när­stå­ende. Lag (2024:85).

7 c §   När vård ges i ett famil­je­hem, stöd­bo­ende, skyd­dat boende eller hem för vård eller boende, ska det fin­nas en av soci­al­nämn­den sär­skilt utsedd soci­al­sek­re­te­rare som ansva­rar för kon­tak­terna med bar­net eller den unge.

Soci­al­sek­re­te­ra­ren ska besöka bar­net eller den unge regel­bun­det i den omfatt­ning som är lämp­lig uti­från bar­nets eller den unges behov och öns­ke­mål. Lag (2024:85).

8 §   Vår­das ett barn med stöd av denna lag i ett annat hem än det egna, ska soci­al­nämn­den minst en gång var sjätte månad över­väga om vår­den fort­fa­rande behövs och hur vår­den bör inrik­tas och utfor­mas.

Det­samma gäl­ler när ett barn har bevil­jats skyd­dat boende enligt denna lag. Lag (2024:85).

8 a §   När ett barn är pla­ce­rat i ett sådant hem som avses i 6 kap. 6 § första styc­ket och en vård­nads­ha­vare eller bar­net, om bar­net har fyllt 15 år, begär att vår­den ska upp­höra, ska soci­al­nämn­den sär­skilt över­väga om det finns skäl att ansöka om flytt­nings­för­bud enligt 24 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga. Lag (2022:665).

8 b §   När bar­net har varit pla­ce­rat i samma famil­je­hem under två år från det att pla­ce­ringen verk­ställ­des, ska soci­al­nämn­den sär­skilt över­väga om det finns skäl att ansöka om över­flytt­ning av vård­na­den enligt 6 kap. 8 § för­äld­ra­bal­ken. Där­ef­ter ska frå­gan över­vä­gas årli­gen.

Vid ett sådant över­vä­gande ska föl­jande sär­skilt beak­tas:
   - bar­nets och famil­je­hems­för­äld­rar­nas inställ­ning till en vård­nads­ö­ver­flytt­ning,
   - bar­nets rela­tion till famil­je­hems­för­äld­rarna och deras för­måga att till­go­dose bar­nets behov av en trygg och god upp­växt,
   - famil­je­hems­för­äld­rar­nas inställ­ning till och för­måga att till­go­dose bar­nets behov av kon­takt med sina för­äld­rar och andra när­stå­ende,
   - bar­nets rela­tion till sina för­äld­rar, och
   - bar­nets soci­ala situ­a­tion i övrigt. Lag (2024:1176).

9 §   Ett med­gi­vande enligt 6 § att ta emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran med­de­las av soci­al­nämn­den i samma kom­mun som enligt 2 a kap. ansva­rar för att till­go­dose vård­nads­ha­va­rens behov av stöd och hjälp.

Den nämnd som har läm­nat med­gi­vande enligt 6 § full­gör skyl­dig­he­terna enligt 7 §. Lag (2011:328).

10 §   Enskilda per­so­ner eller sam­man­slut­ningar får inte bedriva verk­sam­het som syf­tar till att för­medla barn till hem som avses i 6 §.

11 §   Om vård­na­den av ett barn har flyt­tats över till en eller två sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare som bar­net tidi­gare varit famil­je­hemspla­ce­rat hos, får kom­mu­nen fort­sätta att betala dessa vård­nads­ha­vare skä­lig ersätt­ning. Vid sådan över­flytt­ning av vård­na­den ska soci­al­nämn­den ge sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare råd och stöd.

Råd och stöd ska ges av soci­al­nämn­den i den kom­mun som beslu­tat om famil­je­hemspla­ce­ringen om sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare begär det. Lag (2012:776).

Pla­ce­ring av ett barn över nations­grän­serna

11 a §   Soci­al­nämn­den får god­känna att en utländsk myn­dig­het pla­ce­rar ett barn i Sve­rige endast om
   1. det är bäst för bar­net att pla­ce­ras här, sär­skilt med beak­tande av bar­nets anknyt­ning hit,
   2. bar­nets inställ­ning till pla­ce­ringen så långt det är möj­ligt har klar­lagts,
   3. bar­nets vård­nads­ha­vare och, om bar­net fyllt 15 år, bar­net sam­tyc­ker till åtgär­den,
   4. för­hål­lan­dena i det enskilda hem­met och för­ut­sätt­ning­arna för vård i hem­met är utredda av nämn­den,
   5. bar­net har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd, om ett sådant till­stånd behövs, och
   6. pla­ce­ringen sker med stöd av rådets för­ord­ning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behö­rig­het, erkän­nande och verk­stäl­lig­het av avgö­ran­den i äkten­skaps­mål och mål om för­äld­ra­an­svar, och om inter­na­tio­nella bort­fö­ran­den av barn (Brys­sel II-​förordningen) eller med stöd av den i Haag den 19 okto­ber 1996 dag­teck­nade kon­ven­tio­nen om behö­rig­het, tillämp­lig lag, erkän­nande, verk­stäl­lig­het och sam­ar­bete i frå­gor om för­äld­ra­an­svar och åtgär­der till skydd för barn.
Lag (2022:956).

11 b §   Soci­al­nämn­den får pla­cera ett barn i ett annat land endast om
   1. det är bäst för bar­net att pla­ce­ras där, sär­skilt med beak­tande av bar­nets anknyt­ning dit,
   2. bar­nets inställ­ning till pla­ce­ringen så långt det är möj­ligt har klar­lagts,
   3. bar­nets vård­nads­ha­vare och, om bar­net fyllt 15 år, bar­net sam­tyc­ker till pla­ce­ringen,
   4. soci­al­nämn­den genom en över­ens­kom­melse med den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där bar­net ska pla­ce­ras har gjort det möj­ligt att följa upp pla­ce­ringen, och
   5. lan­det har en till­freds­stäl­lande ord­ning i fråga om till­syn.
Lag (2012:321).

Inter­na­tio­nella adop­tio­ner

12 §   Ett barn med hem­vist utom­lands får inte utan soci­al­nämn­dens med­gi­vande tas emot av någon i syfte att adop­te­ras. Med­gi­van­det ska ha läm­nats innan bar­net läm­nar det land där bar­net har sin hem­vist.

Ett med­gi­vande får läm­nas om sökan­den är läm­pad att adop­tera. Om bar­net är känt, ska sökan­dens lämp­lig­het prö­vas i för­hål­lande till det enskilda bar­net och adop­tio­nen ska även i övrigt kunna antas vara till bar­nets bästa.

Soci­al­nämn­den ska göra en sam­lad bedöm­ning av sökan­dens lämp­lig­het. Vid bedöm­ningen ska sär­skilt beak­tas
   - sökan­dens kun­ska­per och insik­ter om adop­tiv­barn och deras behov och den pla­ne­rade adop­tio­nens inne­börd,
   - sökan­dens per­son­liga egen­ska­per och soci­ala nät­verk,
   - sökan­dens ålder och häl­so­till­stånd, och
   - sta­bi­li­te­ten i rela­tio­nen, om med­gi­vande söks av makar eller sam­bor.

Innan ett med­gi­vande läm­nas ska sökan­den ha del­ta­git i en av kom­mu­nen anvi­sad för­äld­ra­ut­bild­ning inför adop­tion. Om sökan­den har adop­te­rat barn från utlan­det tidi­gare, får med­gi­vande läm­nas även om han eller hon inte har del­ta­git i för­äld­ra­ut­bild­ning. Lag (2018:1281).

12 a §   Ett med­gi­vande enligt 12 § upp­hör att gälla om inte bar­net har tagits emot i sökan­dens vård inom tre år från det att med­gi­van­det läm­na­des. Lag (2018:1281).

13 §   Den eller de som vill adop­tera är skyl­diga att anmäla till soci­al­nämn­den om deras omstän­dig­he­ter änd­ras mer väsent­ligt under den tid med­gi­van­det gäl­ler. Om ett barn inte har före­sla­gits för adop­tion inom två år från det att med­gi­van­det läm­na­des, ska soci­al­nämn­den, om det inte är obe­höv­ligt, kon­trol­lera om omstän­dig­he­terna har änd­rats.

Med­gi­van­det ska åter­kal­las, om för­ut­sätt­ning­arna för det inte längre finns. Med­gi­van­det kan åter­kal­las även när bar­net har tagits emot av den eller dem som vill adop­tera, om en fort­satt vis­telse hos dem inte vore för­en­lig med bar­nets bästa. Lag (2018:1281).

14 §   När ett visst barn har före­sla­gits för adop­tion, skall soci­al­nämn­den skynd­samt och senast inom två vec­kor från det att den eller de som vill adop­tera kom­mit in med en anmä­lan om detta pröva om sam­tycke skall ges till att adop­tions­för­fa­ran­det får fort­sätta. Om det är fråga om ett adop­tions­för­fa­rande som omfat­tas av lagen (1997:191) med anled­ning av Sve­ri­ges till­träde till Haag­kon­ven­tio­nen om skydd av barn och sam­ar­bete vid inter­na­tio­nella adop­tio­ner, skall där­vid 3 § i den lagen tilläm­pas. Den tid inom vil­ken pröv­ning skall ske får för­längas om det finns syn­ner­liga skäl.

15 §   Ett med­gi­vande enligt 12 § att ta emot ett barn med hem­vist utom­lands i syfte att adop­tera det och ett sam­tycke enligt 14 § till att adop­tions­för­fa­ran­det får fort­sätta med­de­las av soci­al­nämn­den i samma kom­mun som enligt 2 a kap.
ansva­rar för att till­go­dose den eller de sökan­des behov av stöd och hjälp.

Den soci­al­nämnd som läm­nat sam­tycke enligt 14 § ska full­göra skyl­dig­he­terna enligt 7 §. Lag (2011:328).

16 §   Om rätt för auk­to­ri­se­rade sam­man­slut­ningar att i vissa fall för­medla barn från utlan­det för adop­tion finns bestäm­mel­ser i lagen (1997:192) om inter­na­tio­nell adop­tions­för­med­ling.


7 kap. Före­skrif­ter om enskild verk­sam­het och anmäl­nings­plikt

1 §   Ett bolag, en för­e­ning, en sam­fäl­lig­het, en stif­telse eller en enskild indi­vid får inte utan till­stånd av Inspek­tio­nen för vård och omsorg yrkes­mäs­sigt bedriva
   1. verk­sam­het i form av stöd­bo­ende, skyd­dat boende eller hem för vård eller boende enligt 6 kap.,
   2. verk­sam­het i form av boen­den som mot­sva­rar dem som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styc­kena eller 5 kap. 7 § tredje styc­ket,
   3. verk­sam­het i form av hem för viss annan hel­dygns­vård,
   4. verk­sam­het i form av hem eller öppen verk­sam­het för vård under en begrän­sad del av dyg­net, oav­sett var verk­sam­he­ten bedrivs,
   5. verk­sam­het som har till upp­gift att till soci­al­nämn­den före­slå famil­je­hem och jour­hem till barn samt som läm­nar stöd och hand­led­ning till sådana hem som tar emot barn, eller
   6. hem­tjänst.

Kom­mu­ner och regi­o­ner som bedri­ver verk­sam­het som avses i första styc­ket 1-4 och 6 ska anmäla denna verk­sam­het till Inspek­tio­nen för vård och omsorg innan verk­sam­he­ten påbör­jas.
Lag (2024:85).

2 §   Till­stånd att bedriva sådan verk­sam­het som avses i 1 § får bevil­jas endast om verk­sam­he­ten upp­fyl­ler kra­ven på god kva­li­tet och säker­het.

Till­stånd får vidare endast bevil­jas den som genom erfa­ren­het eller på annat sätt har för­vär­vat insikt i de före­skrif­ter som gäl­ler för verk­sam­he­ten. I fråga om en juri­disk per­son ska pröv­ningen sam­man­ta­get avse
   1. den verk­stäl­lande direk­tö­ren och andra som genom en ledande ställ­ning eller på annat sätt har ett bestäm­mande infly­tande över verk­sam­he­ten,
   2. sty­rel­se­le­da­mö­ter och sty­rel­sesupple­an­ter,
   3. bolags­män­nen i kom­man­dit­bo­lag eller andra han­dels­bo­lag, och
   4. per­so­ner som genom ett direkt eller indi­rekt ägande har ett väsent­ligt infly­tande över verk­sam­he­ten.

Vidare krävs att sökan­den i övrigt bedöms lämp­lig. I fråga om en juri­disk per­son krävs att samt­liga som anges i andra styc­ket 1-4 bedöms lämp­liga. Vid lämp­lig­hets­be­döm­ningen ska vil­jan och för­må­gan att full­göra sina skyl­dig­he­ter mot det all­männa, lag­lyd­nad i övrigt och andra omstän­dig­he­ter av bety­delse beak­tas.

Sökan­den ska även ha eko­no­miska för­ut­sätt­ningar att följa de före­skrif­ter som gäl­ler för verk­sam­he­ten.

Till­stånd får för­e­nas med vill­kor av bety­delse för kva­li­te­ten och säker­he­ten i verk­sam­he­ten.

Om verk­sam­he­ten helt eller till väsent­lig del änd­ras eller flyt­tas, ska nytt till­stånd sökas. Lag (2018:1156).

2 a §   Den som har bevil­jats till­stånd enligt 1 § ska anmäla för­änd­ringar i den krets av per­so­ner som avses i 2 § till Inspek­tio­nen för vård och omsorg senast en månad efter för­änd­ringen. Lag (2018:1156).

2 b §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg får ta ut en avgift för ansök­ningar om till­stånd enligt 1 §. Lag (2018:1156).

3 §   Bestäm­mel­serna i 11 kap. 5 och 6 §§ gäl­ler i tillämp­liga delar i enskild verk­sam­het som står under Inspek­tio­nen för vård och omsorgs till­syn enligt denna lag. Anteck­ningar och andra upp­gif­ter i en per­son­akt som till­hör en sam­man­ställ­ning av upp­gif­ter som avses i lagen (2001:454) om behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten ska beva­ras och där­ef­ter gall­ras två år efter det att den sista anteck­ningen gjor­des i akten. Upp­gif­terna ska dock inte gall­ras så länge upp­gif­ter om samma per­son inte har gall­rats enligt andra styc­ket.

Upp­gif­ter i en sam­man­ställ­ning som avses i lagen om behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten ska gall­ras två år efter det att de för­hål­lan­den som upp­gif­terna avser har upp­hört.

Gall­ringen ska vara avslu­tad senast kalen­derå­ret efter det att gall­rings­skyl­dig­he­ten inträdde.

Den soci­al­nämnd som beslu­tat om en insats som genom­förs i en enskild verk­sam­het får träffa avtal med den som bedri­ver verk­sam­he­ten om att hand­lingar ska över­läm­nas till nämn­den när gall­rings­skyl­dig­he­ten inträ­der. Detta gäl­ler dock inte hand­lingar som avses i 3 a §. Lag (2012:944).

3 a §   Hand­lingar i en per­son­akt i enskild verk­sam­het som avser barn som har pla­ce­rats eller tagits emot i ett hem för vård eller boende, stöd­bo­ende, skyd­dat boende eller sådant boende som avses i 5 kap. 7 § tredje styc­ket ska över­läm­nas för beva­rande till den soci­al­nämnd som beslu­tat om insat­sen, när gall­rings­skyl­dig­he­ten enligt 3 § första styc­ket inträ­der.

När gall­rings­skyl­dig­he­ten enligt 3 § första styc­ket inträ­der ska hand­lingar i enskild verk­sam­het, av hän­syn till forsk­ning­ens behov, i ett repre­sen­ta­tivt urval av kom­mu­ner och i övriga kom­mu­ner i fråga om ett repre­sen­ta­tivt urval av per­so­ner över­läm­nas för beva­rande till den soci­al­nämnd som beslu­tat om insat­sen. Lag (2024:85).

4 §   En hand­ling i en per­son­akt i enskild verk­sam­het som står under Inspek­tio­nen för vård och omsorgs till­syn enligt denna lag ska, om det begärs av den som akten rör, så snart som möj­ligt till­han­da­hål­las denne för läs­ning eller avskriv­ning på stäl­let eller i avskrift eller kopia, om inte annat föl­jer av 15 kap. 1 §.

En fråga om utläm­nande enligt första styc­ket prö­vas av den som ansva­rar för per­son­ak­ten. Anser denne att per­son­ak­ten eller någon del av den inte bör läm­nas ut ska han eller hon genast med eget ytt­rande över­lämna frå­gan till Inspek­tio­nen för vård och omsorg för pröv­ning. Lag (2012:944).

5 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg får besluta att en per­son­akt i enskild verk­sam­het som står under inspek­tio­nens till­syn enligt denna lag ska tas om hand
   1. om verk­sam­he­ten upp­hör,
   2. om det på san­no­lika skäl kan antas att per­son­ak­ten inte kom­mer att hand­has enligt före­skrif­terna i denna lag eller enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen, eller
   3. om den som ansva­rar för per­son­ak­ten ansö­ker om det och det finns ett påtag­ligt behov av att akten tas om hand.

En omhän­der­ta­gen per­son­akt ska åter­läm­nas, om det är möj­ligt och det inte finns skäl för omhän­der­ta­gande enligt första styc­ket. Beslut i fråga om åter­läm­nande med­de­las av Inspek­tio­nen för vård och omsorg efter ansö­kan av den som vid beslu­tet om omhän­der­ta­gande ansva­rade för per­son­ak­ten.
Per­son­ak­ter som har tagits om hand ska för­va­ras avskilda hos arkiv­myn­dig­he­ten i den kom­mun där akterna omhän­der­ta­gits.
Per­son­ak­terna ska beva­ras i minst två år från det att de kom in till arkiv­myn­dig­he­ten, dock får hand­lingar som avses i 7 kap. 3 a § inte gall­ras. En myn­dig­het som har hand om en per­son­akt som har omhän­der­ta­gits har, om en upp­gift ur akten begärs för ett sär­skilt fall, samma skyl­dig­het att lämna upp­gif­ten som den haft som ansva­rat för akten före omhän­der­ta­gan­det. Lag (2012:944).

6 §   Ett miss­för­hål­lande eller en påtag­lig risk för ett miss­för­hål­lande, som har rap­por­te­rats enligt 14 kap. 3 §, ska i yrkes­mäs­sigt bedri­ven enskild verk­sam­het utre­das av den som bedri­ver verk­sam­he­ten.

Rap­por­ten samt utred­ningen och övrig doku­men­ta­tion enligt 14 kap. 6 § ska beva­ras och där­ef­ter gall­ras fem år efter det att den sista anteck­ningen gjor­des.

Den soci­al­nämnd som har beslu­tat om en insats som genom­förs i en yrkes­mäs­sigt bedri­ven enskild verk­sam­het, får träffa avtal med den som bedri­ver verk­sam­he­ten om att sådana hand­lingar som avses i andra styc­ket ska över­läm­nas till nämn­den när gall­rings­skyl­dig­he­ten inträ­der. Lag (2010:429).


8 kap. Avgif­ter

1 §   Stöd- och hjäl­pin­sat­ser av behand­lingska­rak­tär med­för inte kost­nads­an­svar för den enskilde vård­ta­ga­ren. Kom­mu­nen får dock, utom i fråga om barn, ta ut ersätt­ning för uppe­häl­let av den som på grund av miss­bruk av alko­hol, nar­ko­tika eller där­med jäm­för­bara medel får vård eller behand­ling i ett hem för vård eller boende eller i ett famil­je­hem. Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om den högsta ersätt­ning som får tas ut för varje dag. För andra stöd- och hjäl­pin­sat­ser får kom­mu­nen ta ut skä­lig ersätt­ning.

Om ett barn genom soci­al­nämn­dens försorg får vård i ett annat hem än det egna, är för­äld­rarna skyl­diga att i skä­lig utsträck­ning bidra till kom­mu­nens kost­na­der enligt grun­der som rege­ringen före­skri­ver. Soci­al­nämn­den får i sådana fall ta emot under­hålls­bi­drag som avser bar­net.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte i fråga om tjäns­ter för vilka avgift har bestämts enligt 2 §.

Bestäm­mel­serna i andra styc­ket gäl­ler inte i fråga om barn som är pla­ce­rade i skyd­dat boende med stöd av denna lag eller lagen (2024:79) om pla­ce­ring av barn i skyd­dat boende.
Lag (2024:85).

2 §   Kom­mu­nen får enligt grun­der som kom­mu­nen bestäm­mer ta ut skä­liga avgif­ter som inte över­sti­ger kom­mu­nens själv­kost­na­der i föl­jande fall:
   1. famil­je­råd­giv­ning,
   2. verk­sam­het för barn och unga enligt 5 kap. 1 § som inte är stöd- och hjäl­pin­sat­ser av behand­lingska­rak­tär,
   3. för­äld­ra­ut­bild­ning inför adop­tion,
   4. hem­tjänst,
   5. dag­verk­sam­het,
   6. bostad i sådant sär­skilt boende som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styc­kena eller 7 § tredje styc­ket och som inte omfat­tas av 12 kap. jor­da­bal­ken, och
   7. annan lik­nande social tjänst.

I fråga om avgif­ter för hem­tjänst, dag­verk­sam­het och bostad i sär­skilt boende finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser i 3-9 §§.
Lag (2018:1724).

3 §   Med pris­bas­belopp avses i detta kapi­tel pris­bas­belop­pet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.
Lag (2010:1284).

4 §   Med avgifts­un­der­lag avses den inkomst som den enskilde kan antas komma att få under de när­maste tolv måna­derna, för­de­lad med lika belopp per månad.

Inkoms­ten ska beräk­nas med tillämp­ning av 102 kap. 29 § 1, 2, 4 och 5 soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Vid tillämp­ning av 102 kap. 29 § 4 bal­ken ska dock endast sådan inkomst som avses i 97 kap. 13 § första styc­ket 1 med­räk­nas. Som inkomst ska även räk­nas bostads­bi­drag enligt 96-98 kap., sär­skilt bostads­tillägg enligt 102 kap. 26 § och boen­de­tillägg enligt 103 a-103 e kap. samma balk. En kom­mun kan i sitt taxe­be­slut bestämma att inkoms­ten ska beräk­nas på ett sätt som är mer för­del­ak­tigt för den enskilde.

I fråga om makar ska den enskil­des inkomst anses utgöra hälf­ten av makar­nas sam­man­lagda inkoms­ter. Lag (2011:1518).

5 §   Den enskil­des avgif­ter får
   1. för hem­tjänst och dag­verk­sam­het, till­sam­mans med avgif­ter som avses i 17 kap. 8 § första styc­ket 1 och 2 hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30), per månad uppgå till högst en tolf­te­del av 0,5392 pris­bas­belopp,
   2. för bostad i sär­skilt boende per månad uppgå till högst en tolf­te­del av 0,5539 pris­bas­belopp. Lag (2017:613).

6 §   Avgif­terna enligt 5 § får inte uppgå till ett så stort belopp att den enskilde inte för­be­hålls till­räck­liga medel av sitt avgifts­un­der­lag för sina per­son­liga behov och andra nor­mala lev­nads­kost­na­der (för­be­hålls­be­lopp). När avgif­terna fast­ställs skall kom­mu­nen dess­utom för­säkra sig om att omsorgs­ta­ga­rens make eller sambo inte drab­bas av en oskä­ligt för­säm­rad eko­no­misk situ­a­tion. Om avgif­terna base­ras på den enskil­des betal­nings­för­måga skall avgifts­un­der­la­get beräk­nas enligt 4 §. Lag (2001:847).

7 §   Kom­mu­nen ska bestämma den enskil­des för­be­hålls­be­lopp genom att beräkna den enskil­des lev­nads­kost­na­der, utom boen­de­kost­na­den, med led­ning av ett mini­mi­be­lopp. Boen­de­kost­na­den ska beräk­nas för sig och läg­gas till mini­mi­be­lop­pet. För sådan boen­de­kost­nad som anges i 5 § ska dock inget för­be­håll göras.

Mini­mi­be­lop­pet ska, om inte annat föl­jer av 8 §, all­tid per månad utgöra lägst en tolf­te­del av
   1. 1,4789 pris­bas­belopp för ensam­stå­ende, eller
   2. 1,2066 pris­bas­belopp för var och en av sam­man­le­vande makar och sam­bor.

Mini­mi­be­lop­pet enligt första styc­ket ska täcka nor­mal­kost­na­der för livs­me­del, klä­der, skor, fri­tid, hygien, dags­tid­ning, tele­fon, hem­för­säk­ring, öppen hälso-​ och sjuk­vård, tand­vård, hus­håll­sel, för­bruk­nings­va­ror, resor, möb­ler, hus­ge­råd och läke­me­del. Lag (2022:1034).

8 §   Kom­mu­nen ska höja mini­mi­be­lop­pet i skä­lig omfatt­ning om den enskilde på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter var­ak­tigt har behov av ett inte ovä­sent­ligt högre belopp än det som anges i 7 § andra styc­ket.

Kom­mu­nen får minska mini­mi­be­lop­pet i skä­lig omfatt­ning om den enskilde inte har en kost­nad för en sådan post som anges i 7 § tredje styc­ket där­för att
   1. kost­na­den ingår i avgif­ten för hem­tjänst och dag­verk­sam­het,
   2. kost­na­den ingår i avgif­ten eller hyran för bostad i sär­skilt boende, eller
   3. pos­ten till­han­da­hålls kost­nads­fritt.

Kom­mu­nen får dock inte minska mini­mi­be­lop­pet med anled­ning av att den enskilde omfat­tas av sådan avgifts­fri­het som avses i 17 kap. 3 § hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30).
Lag (2017:47).

9 §   Kom­mu­nen skall ändra en avgift om något för­hål­lande som påver­kar avgif­tens stor­lek har änd­rats. Avgif­ten får änd­ras utan före­gå­ende under­rät­telse, om änd­ringen beror på för­änd­ringar i pris­bas­belop­pet.

En änd­ring av avgif­ten skall gälla från och med måna­den efter den månad då anled­ning till änd­ring har upp­kom­mit. En änd­ring av avgif­ten skall dock gälla från och med den månad under vil­ken de för­hål­lan­den har upp­kom­mit som för­an­le­der änd­ringen, om för­hål­lan­dena avser hela den måna­den. Lag (2001:847).


9 kap. Åter­krav m.m.

1 §   Om någon genom orik­tiga upp­gif­ter eller genom under­lå­ten­het att lämna upp­gif­ter eller på annat sätt för­or­sa­kat att eko­no­miskt bistånd enligt 4 kap. 1 § beta­lats ut obe­hö­ri­gen eller med för högt belopp, får soci­al­nämn­den åter­kräva vad som har beta­lats ut för myc­ket.

Om någon i annat fall än som avses i första styc­ket tagit emot sådant eko­no­miskt bistånd obe­hö­ri­gen eller med för högt belopp och skä­li­gen borde ha insett detta, får soci­al­nämn­den åter­kräva vad som har beta­lats ut för myc­ket. Lag (2015:970).

2 §   Soci­al­nämn­den får, i andra fall än som avses i 1 §, åter­kräva bistånd som den enskilde har erhål­lit enligt 4 kap. 1 § endast om det har läm­nats
   1. som för­skott på en för­mån eller ersätt­ning,
   2. till den som är indra­gen i arbets­kon­flikt, eller
   3. till den som på grund av för­hål­lan­den som han eller hon inte kun­nat råda över hind­rats från att för­foga över sina inkoms­ter och till­gångar.

Har eko­no­misk hjälp läm­nats i annat fall än som avses i 4 kap. 1 § får soci­al­nämn­den åter­kräva hjäl­pen, om den har getts under vill­kor om åter­be­tal­ning.
Ett beslut som avser eko­no­misk hjälp som kan komma att åter­krä­vas enligt denna para­graf skall vara skrift­ligt.
Beslu­tet skall inne­hålla upp­gif­ter om den eller de omstän­dig­he­ter som enligt denna para­graf utgör grund för åter­be­tal­nings­plik­ten. Beslu­tet skall del­ges den enskilde.

3 §   Vill soci­al­nämn­den föra talan om ersätt­ning som en enskild inte åter­be­ta­lar fri­vil­ligt för eko­no­misk hjälp som avses i 1 eller 2 § eller för kost­na­der som kom­mu­nen har haft enligt 8 kap. 1 § första eller andra styc­ket, skall talan väc­kas hos för­valt­nings­rät­ten inom tre år från det kom­mu­nens kost­na­der upp­kom. Talan väcks vid den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets den enskilde är bosatt.

Talan om ersätt­ning får inte bifal­las, om den ersätt­nings­skyl­dige genom att åter­be­tala kost­na­den eller en del av denna kan antas bli ur stånd att klara sin för­sörj­ning eller sin dag­liga livs­fö­ring i övrigt eller annars syn­ner­liga skäl talar mot bifall till ersätt­nings­an­språ­ket. Lag (2009:836).

4 §   Soci­al­nämn­den får helt eller del­vis efterge den ersätt­nings­skyl­dig­het som avses i 1 och 2 §§ och i 8 kap. 1 § första och andra styc­kena.


10 kap. Nämn­d­or­ga­ni­sa­tion

Soci­al­nämn­den

1 §   För en soci­al­nämnd gäl­ler vad som är före­skri­vet om nämn­der i kom­mu­nal­la­gen (2017:725). Lag (2017:742).

2 §   Soci­al­nämn­den skall själv eller genom ombud föra kom­mu­nens talan i mål och ären­den som enligt denna lag eller annan för­fatt­ning ankom­mer på soci­al­nämn­den.

3 §   Soci­al­nämn­den skall hos full­mäk­tige, kom­mun­sty­rel­sen och övriga nämn­der och hos andra myn­dig­he­ter göra de fram­ställ­ningar som nämn­den fin­ner påkal­lade.

Soci­al­nämn­den får inhämta ytt­ran­den och upp­lys­ningar från kom­mun­sty­rel­sen och övriga nämn­der och från bered­ningar och tjäns­te­män i den egna kom­mu­nen, när det behövs för nämn­dens verk­sam­het.

Dele­ga­tion

4 §   Upp­drag att besluta på soci­al­nämn­dens väg­nar får ges endast åt en sär­skild avdel­ning som består av leda­mö­ter eller ersät­tare i nämn­den i ären­den som är en upp­gift för nämn­den enligt 6 kap. 6, 8-8 b och 11 a-13 §§ denna lag, 4, 6 och 6 a §§, 11 § första och andra styc­kena, 13, 13 b och 13 c §§, 14 § tredje styc­ket, 21, 22, 24, 26, 27, 31 b, 31 d, 31 i, 32 a, 32 b och 43 §§ lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga, 3 kap. 3 §, 4 kap. 1 §, 5 kap. 1, 3 och 6 §§, 7 kap. 1 § och 8 kap. 7 § lagen (2024:79) om pla­ce­ring av barn i skyd­dat boende samt 11 och 13 §§ lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall.

Första styc­ket gäl­ler även i ären­den enligt 6 kap. 14 § om sam­tycke väg­ras och beslut enligt 9 kap. 3 § om att föra talan om åter­krav enligt 9 kap. 1 §. Lag (2024:85).

5 §   Upp­drag att besluta på soci­al­nämn­dens väg­nar får när det gäl­ler för­äld­ra­bal­ken avse endast upp­gif­ter som anges i föl­jande lag­rum
   - 1 kap. 4, 9, 13 och 14 §§ för­äld­ra­bal­ken,
   - 2 kap. 1, 4-6 och 8-9 §§ för­äld­ra­bal­ken, dock inte befo­gen­het enligt 9 § att besluta att inte påbörja en utred­ning eller att lägga ner en påbör­jad utred­ning,
   - 3 kap. 5, 6 och 8 §§ för­äld­ra­bal­ken,
   - 4 kap. 14 § för­äld­ra­bal­ken,
   - 6 kap. 6 §, 14 a § andra styc­ket och 15 a § tredje styc­ket för­äld­ra­bal­ken,
   - 6 kap. 13 a § för­äld­ra­bal­ken, dock endast åt en sär­skild avdel­ning som består av leda­mö­ter eller ersät­tare i nämn­den,
   - 6 kap. 15 c § tredje styc­ket för­äld­ra­bal­ken,
   - 6 kap. 19 § för­äld­ra­bal­ken när det gäl­ler beslut att utse utre­dare i mål och ären­den om vård­nad, boende eller umgänge,
   - 7 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken när det gäl­ler god­kän­nande av avtal om att under­hålls­bi­drag ska beta­las för längre peri­o­der än tre måna­der,
   - 11 kap. 16 § andra styc­ket för­äld­ra­bal­ken.

Upp­drag att besluta på soci­al­nämn­dens väg­nar får inte omfatta befo­gen­het att med­dela beslut i frå­gor som avses i 5 kap. 2 § denna lag eller att full­göra nämn­dens upp­gif­ter enligt 16 kap. 18 § eller 18 kap. 19 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken.
Lag (2018:1282).

6 §   Bestäm­mel­ser om rätt att i vissa fall fatta beslut i soci­al­nämn­dens ställe finns i lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga, lagen (2024:79) om pla­ce­ring av barn i skyd­dat boende och lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall. Lag (2024:85).


11 kap. Hand­lägg­ning av ären­den

1 §   Soci­al­nämn­den ska utan dröjs­mål inleda utred­ning av vad som genom ansö­kan, anmä­lan eller på annat sätt har kom­mit till nämn­dens kän­ne­dom och som kan för­an­leda någon åtgärd av nämn­den.

Vad som har kom­mit fram vid utred­ning och som har bety­delse för ett ären­des avgö­rande ska till­va­ra­tas på ett betryg­gande sätt. Lag (2012:776).

1 a §   När en anmä­lan enligt 1 § rör barn eller unga ska soci­al­nämn­den genast göra en bedöm­ning av om bar­net eller den unge är i behov av ome­del­bart skydd. En sådan bedöm­ning ska doku­men­te­ras.

Beslut att inleda eller inte inleda utred­ning ska, om det inte finns syn­ner­liga skäl, fat­tas inom fjor­ton dagar efter det att anmä­lan har kom­mit in. Ett sådant beslut behö­ver dock inte fat­tas om det redan pågår en utred­ning om det barn eller den unge som anmä­lan avser. Lag (2012:776).

2 §   Vid en utred­ning av om soci­al­nämn­den behö­ver ingripa till ett barns skydd eller stöd får nämn­den, för bedöm­ningen av beho­vet av insat­ser, kon­sul­tera sak­kun­niga samt i övrigt ta de kon­tak­ter som behövs. Utred­ningen ska bedri­vas så att inte någon onö­digt utsätts för skada eller olä­gen­het. Utred­ningen ska inte göras mer omfat­tande än vad som är moti­ve­rat av omstän­dig­he­terna i ären­det.

Utred­ningen ska bedri­vas skynd­samt och vara slut­förd senast inom fyra måna­der. Finns det sär­skilda skäl får soci­al­nämn­den besluta att för­länga utred­ningen för viss tid.

Den som berörs av en sådan utred­ning ska, om inte sär­skilda skäl talar mot det, genast under­rät­tas om att en utred­ning har inletts. Lag (2012:776).

3 §   När någon behö­ver vår­das i ett hem för vård eller boende, stöd­bo­ende, skyd­dat boende eller famil­je­hem ska en plan upp­rät­tas för den vård som soci­al­nämn­den avser att anordna (vård­plan).

En vård­plan som gäl­ler ett barn ska revi­de­ras senast när bar­net har varit pla­ce­rat i två år. Vård­pla­nen ska vid denna tid­punkt, om det inte möter sär­skilda hin­der, sär­skilt avse bar­nets lång­sik­tiga boende. Där­ef­ter ska vård­pla­nen revi­de­ras vid behov.

För barn och unga som vår­das i ett hem för vård eller boende, stöd­bo­ende, skyd­dat boende eller famil­je­hem ska en plan upp­rät­tas över hur vår­den ska genom­fö­ras (genom­fö­ran­de­plan).

En vård­plan och en genom­fö­ran­de­plan ska även uppta åtgär­der och insat­ser som andra huvud­män har ansvar för. Lag (2024:85).

3 a §   Soci­al­nämn­den ska, om det inte är obe­höv­ligt, under­rätta regi­o­nen om att ett barn eller en ung per­son i åldern 18-20 år, i anslut­ning till att vård utan­för det egna hem­met inleds, ska erbju­das en sådan häl­so­un­der­sök­ning som avses i lagen (2017:209) om häl­so­un­der­sök­ning av barn och unga som vår­das utan­för det egna hem­met.

Det­samma gäl­ler i anslut­ning till att en pla­ce­ring av ett barn eller en ung per­son i åldern 18-20 år i ett skyd­dat boende inleds. Lag (2024:85).

4 §   Soci­al­nämn­den är skyl­dig att slut­föra en utred­ning enligt 2 § och fatta beslut i ären­det även om bar­net byter vis­tel­se­kom­mun. Det­samma gäl­ler om en utred­ning inletts enligt 1 § och ären­det avser vård av miss­bru­kare. Den nya vis­tel­se­kom­mu­nen är skyl­dig att på begä­ran bistå med den utred­ning som soci­al­nämn­den kan behöva för att fatta beslut i ären­det.

Första styc­ket gäl­ler inte om den nya vis­tel­se­kom­mu­nen sam­tyc­ker till att ta över utred­ningen av ären­det eller om ären­det annars flyt­tas över. Lag (2003:407).

4 a §   Soci­al­nämn­den får besluta om upp­följ­ning av ett barns situ­a­tion när en utred­ning som gäl­ler bar­nets behov av stöd eller skydd avslu­tats utan beslut om insats.

En sådan upp­följ­ning får ske om bar­net, utan att för­hål­lan­den som avses i lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga före­lig­ger, bedöms vara i sär­skilt behov av nämn­dens stöd eller skydd men sam­tycke till sådan åtgärd sak­nas.
Lag (2012:776).

4 b §   Soci­al­nämn­den får besluta om upp­följ­ning av ett barns situ­a­tion efter det att en pla­ce­ring med stöd av denna lag i ett famil­je­hem, ett skyd­dat boende eller i ett hem för vård eller boende har upp­hört. Det­samma gäl­ler när en pla­ce­ring som beslu­tats med stöd av lagen (2024:79) om pla­ce­ring av barn i skyd­dat boende har upp­hört.

En sådan upp­följ­ning får ske om bar­net, utan att för­hål­lan­den som avses i lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga före­lig­ger, bedöms vara i sär­skilt behov av nämn­dens stöd eller skydd men sam­tycke till sådan åtgärd sak­nas.

Bestäm­mel­ser om upp­följ­ning när vård enligt lagen med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga upp­hör finns i 21 b och 21 c §§ den lagen. Lag (2024:85).

4 c §   Vid en upp­följ­ning enligt 4 a eller 4 b § får nämn­den ta de kon­tak­ter som anges i 2 § första styc­ket och sam­tala med bar­net i enlig­het med 10 § tredje styc­ket.
Upp­följ­ningen ska avslu­tas senast två måna­der från det att utred­ningen som gäl­ler ett barns behov av stöd och skydd avslu­tats eller pla­ce­ringen har upp­hört eller när nämn­den dess­förin­nan fin­ner skäl att inleda utred­ning enligt 11 kap. 1 § första styc­ket.

Nämn­den ska under­rätta barn som fyllt 15 år och vård­nads­ha­vare som berörs om beslu­tet att inleda respek­tive avsluta upp­följ­ningen. Lag (2012:776).

5 §   Hand­lägg­ning av ären­den som rör enskilda samt genom­fö­rande av beslut om stödin­sat­ser, vård och behand­ling skall doku­men­te­ras. Doku­men­ta­tio­nen skall utvisa beslut och åtgär­der som vid­tas i ären­det samt fak­tiska omstän­dig­he­ter och hän­del­ser av bety­delse.

Hand­lingar som rör enskil­das per­son­liga för­hål­lan­den skall för­va­ras så att obe­hö­riga inte får till­gång till dem.

6 §   Doku­men­ta­tio­nen skall utfor­mas med respekt för den enskil­des integri­tet. Den enskilde bör hål­las under­rät­tad om de jour­na­lan­teck­ningar och andra anteck­ningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon upp­gift i doku­men­ta­tio­nen är orik­tig skall detta anteck­nas.

7 §   Soci­al­nämn­den ska i alla ären­den tillämpa 26 § för­valt­nings­la­gen (2017:900). Lag (2018:812).

8 §   I ären­den hos soci­al­nämn­den som avser myn­dig­hets­ut­öv­ning mot någon enskild tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i för­valt­nings­la­gen (2017:900):
   - 10 § om partsin­syn,
   - 11 och 12 §§ om åtgär­der om hand­lägg­ningen för­se­nas,
   - 23 § om utred­nings­an­sva­ret,
   - 24 § om när man får lämna upp­gif­ter munt­ligt,
   - 25 § om kom­mu­ni­ka­tion,
   - 31 § om doku­men­ta­tion av beslut,
   - 32 § om moti­ve­ring av beslut,
   - 33 och 34 §§ om under­rät­telse om inne­hål­let i beslut och hur ett över­kla­gande går till, och
   - 36 § om rät­telse av skriv­fel och lik­nande.

Bestäm­mel­serna i 10 och 25 §§ för­valt­nings­la­gen tilläm­pas dock inte i fråga om upp­gif­ter som rör någon annan sökande i ett ärende om ett sådant boende som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styc­kena eller 7 § tredje styc­ket eller om någon annan lik­nande social tjänst.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler också när det är fråga om en ansö­kan eller ett ytt­rande till en annan myn­dig­het i ett mål eller ärende som rör myn­dig­hets­ut­öv­ning mot enskild hos denna. Lag (2018:1724).

9 §   Den som enligt 8 § ska under­rät­tas och ges till­fälle att yttra sig enligt 25 § för­valt­nings­la­gen (2017:900) har rätt att få före­träde inför nämn­den, om inte sär­skilda skäl för­an­le­der annat.

Den som ges till­fälle att yttra sig ska under­rät­tas om sin rätt att få före­träde inför nämn­den. Lag (2018:812).

10 §   När en åtgärd rör ett barn ska bar­net få rele­vant infor­ma­tion. Ett barn ska ges möj­lig­het att fram­föra sina åsik­ter i frå­gor som rör bar­net. Om bar­net inte fram­för sina åsik­ter, ska hans eller hen­nes inställ­ning så långt det är möj­ligt klar­läg­gas på annat sätt. Bar­nets åsik­ter och inställ­ning ska till­mä­tas bety­delse i för­hål­lande till hans eller hen­nes ålder och mog­nad.

Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ären­den enligt denna lag. Ett barn som är yngre får höras i dom­stol, om bar­net inte kan antas ta skada av det.

Vid en sådan utred­ning som avses i 2 § om behov av ingri­pande till ett barns skydd eller stöd får bar­net höras utan vård­nads­ha­va­rens sam­tycke och utan att vård­nads­ha­va­ren är när­va­rande. Det­samma gäl­ler vid en utred­ning på soci­al­nämn­dens ini­ti­a­tiv om över­flytt­ning av vård­na­den enligt 6 kap. 7 eller 8 § för­äld­ra­bal­ken. Lag (2012:776).

11 §   Soci­al­nämn­den har rätt att ta del av upp­gif­ter om för­mån, ersätt­ning eller annat stöd åt enskild hos Cen­trala stu­di­e­stöds­nämn­den, För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten och arbets­lös­hets­kas­sorna. Om det finns skäl för det ska dessa myn­dig­he­ter och arbets­lös­hets­kas­sorna på eget ini­ti­a­tiv lämna sådana upp­gif­ter till soci­al­nämn­den.

Rege­ringen med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter som ska läm­nas ut enligt första styc­ket.
Lag (2009:1005).

11 a §   Soci­al­nämn­den har rätt att ta del av upp­gif­ter om enskilda hos Arbets­för­med­lingen. Om det finns skäl för det ska Arbets­för­med­lingen på eget ini­ti­a­tiv lämna sådana upp­gif­ter till soci­al­nämn­den.

Rege­ringen med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter som ska läm­nas ut enligt första styc­ket. Lag (2008:971).

11 b §   Soci­al­nämn­den har rätt att hos Skat­te­ver­ket ta del av upp­gif­ter om enskilda som avser inkomst­sla­get kapi­tal enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) eller åter­be­tal­ning av skatt enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Om det finns skäl för det ska Skat­te­ver­ket på eget ini­ti­a­tiv lämna sådana upp­gif­ter till soci­al­nämn­den.

Rege­ringen med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter som ska läm­nas ut enligt första styc­ket.
Lag (2011:1407).

11 c §   Har upp­hävts genom lag (2017:590).

12 §   Vid del­giv­ning med enskild i mål eller ärende enligt denna lag som avser myn­dig­hets­ut­öv­ning får 34-38 och 47-51 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932) inte tilläm­pas. Lag (2010:1972).


12 kap. Behand­ling av upp­gif­ter

Gall­ring

1 §   Anteck­ningar och andra upp­gif­ter i en per­son­akt hos soci­al­nämn­den som till­hör en sådan sam­man­ställ­ning av upp­gif­ter som avses i lagen (2001:454) om behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten skall gall­ras fem år efter det att sista anteck­ningen gjor­des i akten. Upp­gif­terna skall dock inte gall­ras så länge upp­gif­ter om samma per­son inte har gall­rats av nämn­den enligt andra styc­ket.

Upp­gif­ter i en sam­man­ställ­ning som avses i lagen om behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten skall gall­ras fem år efter det att de för­hål­lan­den som upp­gif­terna avser har upp­hört.

Gall­ringen skall vara avslu­tad senast kalen­derå­ret efter det att gall­rings­skyl­dig­he­ten inträdde. Lag (2003:135).

2 §   Föl­jande hand­lingar får inte gall­ras med stöd av bestäm­mel­serna i 1 § första styc­ket:
   1. hand­lingar som kom­mit in eller upp­rät­tats i sam­band med utred­ning om fader­skap eller för­äld­ra­skap enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken,
   2. hand­lingar som kom­mit in eller upp­rät­tats i sam­band med utred­ning om adop­tion,
   3. hand­lingar som kom­mit in eller upp­rät­tats i sam­band med att ett barn har pla­ce­rats eller tagits emot i ett hem för vård eller boende, famil­je­hem, stöd­bo­ende, skyd­dat boende, sådant boende som avses i 5 kap. 7 § tredje styc­ket eller annat enskilt hem som inte till­hör någon av för­äld­rarna eller någon annan som har vård­na­den om bar­net.

Avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra styc­ket eller 15 a § tredje styc­ket för­äld­ra­bal­ken som god­känts av soci­al­nämn­den får inte gall­ras för­rän bar­net fyllt arton år.

Hand­lingar ska vidare undan­tas från gall­ring enligt bestäm­mel­serna i 1 § av hän­syn till forsk­ning­ens behov i ett repre­sen­ta­tivt urval av kom­mu­ner och i övriga kom­mu­ner beträf­fande ett repre­sen­ta­tivt urval av per­so­ner.
Lag (2024:85).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2003:135).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2003:135).

Soci­al­nämn­dens upp­gifts­skyl­dig­het m.m.

5 §   Soci­al­nämn­den skall, enligt vad rege­ringen när­mare före­skri­ver, lämna ut per­son­upp­gif­ter till Soci­al­sty­rel­sen för ange­lägna sta­tis­tiska ända­mål.

6 §   Soci­al­nämn­den skall lämna ut per­son­upp­gif­ter till stat­liga myn­dig­he­ter, när detta begärs för forsk­nings­än­da­mål och det kan ske utan risk för att den enskilde eller någon honom eller henne när­stå­ende lider men.

7 §   Soci­al­nämn­den ska på begä­ran av en annan myn­dig­het lämna upp­gif­ter till denna om utbe­ta­lad eko­no­misk hjälp, om syf­tet är att und­vika fel­ak­tiga utbe­tal­ningar från det all­männa eller en fel­ak­tig beskatt­ning.

Om kom­mu­nens upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten full­görs av flera nämn­der ska varje sådan nämnd, i den utsträck­ning det begärs, till de övriga lämna
   1. upp­gif­ter om att en per­son är aktu­ell i ett ärende inom soci­al­tjäns­ten, och
   2. de upp­gif­ter som behövs för att admi­ni­strera för­del­ningen av plat­ser inom sär­skilda boen­de­for­mer i kom­mu­nen.

Upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt andra styc­ket gäl­ler inte upp­gif­ter som omfat­tas av sek­re­tess enligt 26 kap. 3 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2011:1407).

8 §   Om en dom­stol har dömt någon till ung­doms­vård eller till ung­doms­tjänst, eller om ung­doms­tjänst har för­ord­nats genom ett straf­fö­re­läg­gande som har god­känts, ska soci­al­nämn­den under­rätta åkla­ga­ren, om det kan antas att det finns för­ut­sätt­ningar för åtgärd enligt 30 b § lagen (1964:167) med sär­skilda bestäm­mel­ser om unga lagö­ver­trä­dare eller 32 kap. 4 § brotts­bal­ken. Lag (2023:313).

9 §   Om soci­al­nämn­den i sin verk­sam­het iakt­ta­git något som tyder på att nya medel används för miss­bruks­än­da­mål eller att änd­ringar sker i miss­bruks­möns­ter av kända medel, ska nämn­den utan dröjs­mål anmäla detta till Folk­hälso­myn­dig­he­ten.
Lag (2013:633).

10 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​04-01/ Av 10 kap. 2 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) fram­går att soci­al­nämn­den utan hin­der av sek­re­tess kan poli­san­mäla brott som hind­rar nämn­dens verk­sam­het. Av 10 kap. 21-23 §§ samma lag föl­jer att sek­re­tess även i vissa andra fall inte hind­rar att upp­gif­ter som angår miss­tanke om brott läm­nas till en åklagar­myn­dig­het, Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen eller annan myn­dig­het som har till upp­gift att ingripa mot brot­tet.

Det­samma gäl­ler enligt 10 kap. 19 § samma lag upp­gif­ter som behövs för att för­hindra ett före­stå­ende eller avbryta ett pågående brott som avses i den para­gra­fen. Av 10 kap. 18 a § samma lag fram­går att sek­re­tess inte hel­ler hind­rar att en upp­gift som rör en enskild som inte har fyllt tju­go­ett år läm­nas till Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen i brotts­före­byg­gande syfte under vissa angivna för­ut­sätt­ningar. Av 10 kap. 18 b § samma lag fram­går att sek­re­tess inte hel­ler hind­rar att en upp­gift som rör en enskild läm­nas till Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen i syfte att före­bygga ter­ro­rist­brotts­lig­het under vissa angivna för­ut­sätt­ningar. Av 10 kap. 18 c § samma lag fram­går dess­utom att sek­re­tess inte hel­ler hind­rar att en upp­gift som rör en enskild eller en när­stå­ende till den enskilde läm­nas till Polis­myn­dig­he­ten i syfte att före­bygga våld eller andra över­grepp mot en när­stå­ende under vissa angivna för­ut­sätt­ningar.

Från soci­al­tjäns­ten ska utan hin­der av sek­re­tess läm­nas
   1. upp­gif­ter om huruvida någon vis­tas i ett hem för vård eller boende, skyd­dat boende, stöd­bo­ende eller famil­je­hem, om upp­gif­terna för sär­skilt fall begärs av en dom­stol, en åklagar­myn­dig­het, Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten eller Skat­te­ver­ket,
   2. upp­gif­ter som behövs i ett ärende hos Skat­te­ver­ket om skyd­dad folk­bok­fö­ring enligt 16 § folk­bok­fö­rings­la­gen (1991:481), och
   3. upp­gif­ter om en stu­de­rande som behövs för pröv­ning av ett ärende om att avskilja denne från hög­sko­le­ut­bild­ning eller polis­pro­gram­met. Lag (2024:85).

10 §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ Av 10 kap. 2 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) fram­går att soci­al­nämn­den utan hin­der av sek­re­tess kan poli­san­mäla brott som hind­rar nämn­dens verk­sam­het. Av 10 kap. 21-23 §§ samma lag föl­jer att sek­re­tess även i vissa andra fall inte hind­rar att upp­gif­ter om miss­tanke om brott läm­nas till en åklagar­myn­dig­het, Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen eller annan myn­dig­het som har till upp­gift att ingripa mot brot­tet.

Det­samma gäl­ler enligt 10 kap. 19 § samma lag upp­gif­ter som behövs för att för­hindra ett före­stå­ende eller avbryta ett pågående brott som avses i den para­gra­fen. Av 10 kap. 18 a § samma lag fram­går att sek­re­tess inte hel­ler hind­rar att en upp­gift som rör en enskild som inte har fyllt tju­go­ett år läm­nas till Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen i brotts­före­byg­gande syfte under vissa angivna för­ut­sätt­ningar. Av 10 kap. 18 b § samma lag fram­går att sek­re­tess inte hel­ler hind­rar att en upp­gift som rör en enskild läm­nas till Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen i syfte att före­bygga ter­ro­rist­brotts­lig­het under vissa angivna för­ut­sätt­ningar. Av 10 kap. 18 c § samma lag fram­går dess­utom att sek­re­tess inte hel­ler hind­rar att en upp­gift som rör en enskild eller en när­stå­ende till den enskilde läm­nas till Polis­myn­dig­he­ten i syfte att före­bygga våld eller andra över­grepp mot en när­stå­ende under vissa angivna för­ut­sätt­ningar.

Från soci­al­tjäns­ten ska utan hin­der av sek­re­tess läm­nas
   1. upp­gif­ter om huruvida någon vis­tas i ett hem för vård eller boende, skyd­dat boende, stöd­bo­ende eller famil­je­hem, om upp­gif­terna i ett enskilt fall begärs av en dom­stol, en åklagar­myn­dig­het, Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten, Skat­te­ver­ket eller Tull­ver­ket,
   2. upp­gif­ter som behövs i ett ärende hos Skat­te­ver­ket om skyd­dad folk­bok­fö­ring enligt 16 § folk­bok­fö­rings­la­gen (1991:481), och
   3. upp­gif­ter om en stu­de­rande som behövs för pröv­ning av ett ärende om att avskilja denne från hög­sko­le­ut­bild­ning eller polis­pro­gram­met. Lag (2025:174).


13 kap. Till­syn m.m.

1 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg utö­var till­syn över soci­al­tjäns­ten och verk­sam­he­ten vid hem som avses i 6 kap. 3 §.

Till­sy­nen över enskild verk­sam­het avser
   1. verk­sam­het för vil­ken det krävs till­stånd enligt 7 kap. 1 § första styc­ket,
   2. verk­sam­het som en kom­mun genom avtal enligt 2 kap. 5 § har över­läm­nat till enskild att utföra, samt
   3. annan enskild verk­sam­het som kom­mu­nen upp­hand­lar tjäns­ter från för att full­göra skyl­dig­he­ter enligt denna lag.
Lag (2012:944).

2 §   Till­syn enligt denna lag inne­bär gransk­ning av att den verk­sam­het som avses i 1 § upp­fyl­ler krav och mål enligt lagar och andra före­skrif­ter samt beslut som har med­de­lats med stöd av sådana före­skrif­ter.

Före­läg­gande enligt 5 och 8 §§, åter­kal­lelse av till­stånd och för­bud enligt 9-11 §§ får använ­das endast när verk­sam­he­ten inte upp­fyl­ler de krav som fram­går av lagar och andra före­skrif­ter. Lag (2009:596).

3 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska inom ramen för sin till­syn
   1. lämna råd och ge väg­led­ning,
   2. kon­trol­lera att bris­ter och miss­för­hål­lan­den avhjälps,
   3. för­medla kun­skap och erfa­ren­he­ter som erhålls genom till­sy­nen, och
   4. infor­mera och ge råd till all­män­he­ten.
Lag (2012:944).

4 §   Vid till­syn som rör barns för­hål­lan­den får bar­net höras om det kan antas att bar­net inte tar skada av sam­ta­let.
Bar­net får höras utan vård­nads­ha­va­rens sam­tycke och utan att vård­nads­ha­va­ren är när­va­rande. Lag (2009:596).

5 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som står under till­syn enligt denna lag är skyl­dig att på Inspek­tio­nen för vård och omsorgs begä­ran lämna över hand­lingar och annat mate­rial som rör verk­sam­he­ten och lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som inspek­tio­nen behö­ver för sin till­syn.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg får före­lägga den som bedri­ver verk­sam­he­ten att lämna vad som begärs enligt första styc­ket. Ett beslut om före­läg­gande får för­e­nas med vite.
Lag (2012:944).

6 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg eller den som myn­dig­he­ten för­ord­nar har rätt att inspek­tera verk­sam­het som står under dess till­syn. Den som utför inspek­tio­nen har rätt att få till­träde till loka­ler eller andra utrym­men som används för verk­sam­he­ten. För till­träde till bostä­der krävs dock att den eller de boende läm­nar sitt sam­tycke till inspek­tio­nen. Den som utför inspek­tio­nen har rätt att till­fäl­ligt omhän­derta hand­lingar och annat mate­rial som rör verk­sam­he­ten. Den vars verk­sam­het inspek­te­ras är skyl­dig att lämna den hjälp som behövs vid inspek­tio­nen. Lag (2012:944).

7 §   Vid sådan inspek­tion som anges i 6 § har den som utför inspek­tio­nen rätt att av Polis­myn­dig­he­ten få den hjälp som behövs för att inspek­tio­nen ska kunna genom­fö­ras.
Lag (2014:761).

8 §   Om Inspek­tio­nen för vård och omsorg fin­ner att det i verk­sam­het som står under till­syn enligt denna lag före­kom­mer ett miss­för­hål­lande som har bety­delse för enskil­das möj­lig­he­ter att kunna få de insat­ser de har rätt till, får inspek­tio­nen före­lägga den som sva­rar för verk­sam­he­ten att avhjälpa miss­för­hål­lan­det. Om inspek­tio­nen fin­ner att kra­ven i 7 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styc­kena inte är upp­fyllda i verk­sam­het som bevil­jats till­stånd, eller att en sådan för­änd­ring som avses i 7 kap. 2 a § inte har anmälts, får inspek­tio­nen före­lägga den som bevil­jats till­stån­det att avhjälpa bris­ten. Ett före­läg­gande ska inne­hålla upp­gif­ter om de åtgär­der som inspek­tio­nen anser nöd­vän­diga för att det påta­lade miss­för­hål­lan­det eller bris­ten ska kunna avhjäl­pas. Ett beslut om före­läg­gande får för­e­nas med vite.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg får även före­lägga den kom­mun eller den region som inte har full­gjort sin anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 7 kap. 1 § andra styc­ket att full­göra denna skyl­dig­het. Ett beslut om före­läg­gande får för­e­nas med vite. Lag (2019:909).

9 §   Om ett miss­för­hål­lande enligt 8 § första styc­ket är all­var­ligt och Inspek­tio­nen för vård och omsorgs före­läg­gande inte följts, får inspek­tio­nen besluta att helt eller del­vis åter­kalla till­stån­det för verk­sam­he­ten. Om verk­sam­he­ten inte är till­stånds­plik­tig får inspek­tio­nen i stäl­let besluta att helt eller del­vis för­bjuda fort­satt verk­sam­het.

Om miss­för­hål­lan­det inne­bär fara för enskil­das liv, hälsa eller per­son­liga säker­het i övrigt, får Inspek­tio­nen för vård och omsorg utan före­gå­ende före­läg­gande besluta att helt eller del­vis åter­kalla till­stån­det för verk­sam­he­ten. Om verk­sam­he­ten inte är till­stånds­plik­tig får inspek­tio­nen i stäl­let besluta att helt eller del­vis för­bjuda fort­satt verk­sam­het.

Ett till­stånd att bedriva verk­sam­het får även åter­kal­las utan före­gå­ende före­läg­gande om till­stånds­ha­va­ren inte upp­fyl­ler kra­ven i 7 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styc­kena.
Lag (2018:1156).

10 §   Om det finns san­no­lika skäl för att ett till­stånd helt eller del­vis kom­mer att åter­kal­las eller om det finns san­no­lika skäl för att verk­sam­he­ten helt eller del­vis kom­mer att för­bju­das enligt 9 §, och ett sådant beslut inte kan avvak­tas, får Inspek­tio­nen för vård och omsorg besluta att tills vidare helt eller del­vis för­bjuda fort­satt verk­sam­het.

Beslut enligt första styc­ket gäl­ler i högst sex måna­der. Om det finns syn­ner­liga skäl, får beslu­tets gil­tig­het för­längas med ytter­li­gare sex måna­der. Lag (2012:944).

11 §   Om under­lå­ten­het att iaktta skyl­dig­he­terna enligt lagen (2007:171) om regis­ter­kon­troll av per­so­nal vid vissa boen­den som tar emot barn är av all­var­ligt slag, får Inspek­tio­nen för vård och omsorg besluta att åter­kalla till­stån­det för verk­sam­he­ten. Om verk­sam­he­ten inte är till­stånds­plik­tig får inspek­tio­nen besluta att för­bjuda fort­satt verk­sam­het.
Lag (2015:982).


14 kap. Anmä­lan om och avhjäl­pande av miss­för­hål­lan­den m.m.

1 §   Föl­jande myn­dig­he­ter och yrkes­verk­samma är skyl­diga att genast anmäla till soci­al­nämn­den om de i sin verk­sam­het får kän­ne­dom om eller miss­tän­ker att ett barn far illa:
   1. myn­dig­he­ter vars verk­sam­het berör barn och unga,
   2. andra myn­dig­he­ter inom hälso-​ och sjuk­vår­den, annan rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­nings­verk­sam­het, soci­al­tjäns­ten, Kri­mi­nal­vår­den, Polis­myn­dig­he­ten och Säker­hetspo­li­sen,
   3. anställda hos sådana myn­dig­he­ter som avses i 1 och 2, och
   4. de som är verk­samma inom yrkes­mäs­sigt bedri­ven enskild verk­sam­het och full­gör upp­gif­ter som berör barn och unga eller inom annan sådan verk­sam­het inom hälso-​ och sjuk­vår­den eller på soci­al­tjäns­tens område.

De som är verk­samma inom famil­je­råd­giv­ning är skyl­diga att genast anmäla till soci­al­nämn­den om de i sin verk­sam­het får kän­ne­dom om att ett barn utnytt­jas sex­u­ellt eller utsätts för fysisk eller psy­kisk miss­han­del i hem­met.

Myn­dig­he­ter, befatt­nings­ha­vare och yrkes­verk­samma som anges i första styc­ket är skyl­diga att lämna soci­al­nämn­den alla upp­gif­ter som kan vara av bety­delse för utred­ning av ett barns behov av stöd och skydd.

Om anmä­lan från Barnom­buds­man­nen gäl­ler bestäm­mel­serna i 7 § lagen (1993:335) om Barnom­buds­man. Lag (2015:982).

1 a §   Soci­al­nämn­den bör erbjuda bar­net, vård­nads­ha­va­ren och den som gjort anmä­lan enligt 1 § ett möte om det med hän­syn till bar­nets bästa är lämp­ligt. Lag (2012:776).

1 b §   Soci­al­nämn­den får infor­mera den som gjort anmä­lan enligt 1 § om att utred­ning har inletts, inte har inletts eller redan pågår. Sådan infor­ma­tion ska på begä­ran läm­nas till anmä­la­ren om det med hän­syn till omstän­dig­he­terna inte är olämp­ligt att göra detta. Lag (2012:776).

1 c §   Var och en som får kän­ne­dom om eller miss­tän­ker att ett barn far illa bör anmäla detta till soci­al­nämn­den.
Lag (2012:776).

2 §   Var och en som full­gör upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten eller vid Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse ska med­verka till att den verk­sam­het som bedrivs och de insat­ser som genom­förs är av god kva­li­tet. Lag (2010:429).

3 §   Den som full­gör upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten eller vid Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse ska genast rap­por­tera om han eller hon upp­märk­sam­mar eller får kän­ne­dom om ett miss­för­hål­lande eller en påtag­lig risk för ett miss­för­hål­lande, som rör den som får, eller kan komma i fråga för, insat­ser inom verk­sam­he­ten.

Rap­por­te­rings­skyl­dig­he­ten full­görs
   1. i yrkes­mäs­sigt bedri­ven enskild verk­sam­het till den som bedri­ver verk­sam­he­ten,
   2. i verk­sam­het vid Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse till led­ningen, och
   3. i övrigt till berörd soci­al­nämnd. Lag (2010:429).

4 §   Den som enligt 3 § ska ta emot rap­por­ter ska infor­mera den som full­gör upp­gif­ter inom respek­tive verk­sam­het om de skyl­dig­he­ter som han eller hon har enligt 2 och 3 §§.
Lag (2010:429).

5 §   Den som, i yrkes­mäs­sigt bedri­ven enskild verk­sam­het, enligt 3 § ska ta emot rap­por­ter ska infor­mera berörd soci­al­nämnd om de rap­por­ter han eller hon har tagit emot.
Lag (2010:429).

6 §   Ett miss­för­hål­lande eller en påtag­lig risk för ett miss­för­hål­lande, ska doku­men­te­ras, utre­das och avhjäl­pas eller undan­rö­jas utan dröjs­mål. Lag (2010:429).

7 §   Ett all­var­ligt miss­för­hål­lande eller en påtag­lig risk för ett all­var­ligt miss­för­hål­lande, ska sna­rast anmä­las till Inspek­tio­nen för vård och omsorg. Den utred­ning som gjorts med anled­ning av det inträf­fade ska bifo­gas anmä­lan. Anmä­lan ska göras av
   1. soci­al­nämn­den,
   2. den som bedri­ver yrkes­mäs­sig enskild verk­sam­het, eller
   3. Sta­tens insti­tu­tions­sty­rel­ses led­ning.

Den som bedri­ver yrkes­mäs­sig enskild verk­sam­het ska infor­mera berörd soci­al­nämnd om anmä­lan. Lag (2012:944).


15 kap. Tyst­nads­plikt

1 §   Den som är eller har varit verk­sam inom yrkes­mäs­sigt bedri­ven enskild verk­sam­het som avser insat­ser enligt denna lag får inte obe­hö­ri­gen röja vad han eller hon där­vid har fått veta om enskil­das per­son­liga för­hål­lan­den.

2 §   Den som är eller har varit verk­sam inom enskild famil­je­råd­giv­ning får inte obe­hö­ri­gen röja en upp­gift som en enskild har läm­nat i för­tro­ende eller som har inhäm­tats i sam­band med råd­giv­ningen.

3 §   I det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:496).


16 kap. Övriga bestäm­mel­ser

1 §   Har upp­hävts genom lag (2011:328).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2011:328).

Över­kla­gande och verk­stäl­lig­het av beslut

3 §   Soci­al­nämn­dens beslut får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol, om nämn­den har med­de­lat beslut i fråga om
   - ansö­kan enligt 2 a kap. 8 §,
   - bistånd enligt 4 kap. 1 §,
   - väg­ran eller ned­sätt­ning av fort­satt för­sörj­nings­stöd enligt 4 kap. 5 §,
   - för­bud eller begräns­ning enligt 5 kap. 2 §,
   - med­gi­vande enligt 6 kap. 6 §,
   - med­gi­vande enligt 6 kap. 12 §,
   - åter­kal­lelse av med­gi­vande enligt 6 kap. 13 §,
   - sam­tycke enligt 6 kap. 14 §, eller
   - avgif­ter eller för­be­hålls­be­lopp enligt 8 kap. 4-9 §§.

Beslut i frå­gor som avses i första styc­ket gäl­ler ome­del­bart.
En för­valt­nings­rätt eller kam­mar­rätt får dock för­ordna att dess beslut ska verk­stäl­las först sedan det har vun­nit laga kraft.

På begä­ran av sökan­den får verk­stäl­lan­det av beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 § sena­re­läg­gas om verk­stäl­lan­det sker inom ett val­fri­hets­sy­stem enligt lagen (2008:962) om val­fri­hets­sy­stem. Lag (2015:970).

4 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorgs beslut får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol i ären­den om
   1. till­stånd enligt 7 kap. 1 §,
   2. omhän­der­ta­gande av per­son­akt enligt 7 kap. 5 §,
   3. före­läg­gande enligt 13 kap. 5 och 8 §§,
   4. åter­kal­lelse av till­stånd och för­bud enligt 13 kap. 9-11 §§, samt
   5. över­flytt­ning av ärende enligt 2 a kap. 11 §.

I fråga om över­kla­gande av Inspek­tio­nen för vård och omsorgs beslut enligt 7 kap. 4 § gäl­ler i tillämp­liga delar 6 kap. 7-11 §§ offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Andra beslut av Inspek­tio­nen för vård och omsorg enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Beslut av Soci­al­sty­rel­sen enligt 16 kap. 6 § andra styc­ket får inte över­kla­gas.

Beslut av Inspek­tio­nen för vård och omsorg och dom­stol i fråga som avses i första styc­ket 2, 3 och 4 gäl­ler ome­del­bart. Lag (2013:1146).

4 a §   Polis­myn­dig­he­ten ska lämna den hjälp som behövs för att verk­ställa ett beslut om omhän­der­ta­gande av per­son­akt.
Begä­ran om sådan hjälp får dock göras endast om
   1. det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att åtgär­den inte kan utfö­ras utan att en polis­mans sär­skilda befo­gen­he­ter enligt 10 § polisla­gen (1984:387) behö­ver till­gri­pas, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2014:761).

5 §   Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten av beslut enligt denna lag.

Böter

6 §   Till böter döms den som
   1. bry­ter mot 3 kap. 3 § tredje styc­ket,
   2. över­trä­der ett för­bud eller en begräns­ning som har med­de­lats med stöd av 5 kap. 2 §,
   3. åsi­do­sät­ter någon av bestäm­mel­serna i 6 kap. 6 § första styc­ket eller 12 § första styc­ket, eller, om inte gär­ningen är belagd med straff i lagen (1997:192) om inter­na­tio­nell adop­tions­för­med­ling, 10 §,
   4. utan till­stånd dri­ver verk­sam­het som avses i 7 kap. 1 §,
   5. i strid mot ett för­bud som har med­de­lats enligt 13 kap. 9 eller 10 § fort­sät­ter verk­sam­he­ten.

All­mänt åtal för brott som avses i första styc­ket 2 eller 3 får väc­kas endast efter med­gi­vande av Soci­al­sty­rel­sen.

All­mänt åtal för brott som avses i första styc­ket 4 eller 5 får väc­kas endast efter med­gi­vande av Inspek­tio­nen för vård och omsorg. Lag (2021:738).

Sär­skild avgift

6 a §   En kom­mun som inte inom skä­lig tid till­han­da­hål­ler bistånd enligt 4 kap. 1 § som någon är berät­ti­gad till enligt ett beslut av soci­al­nämn­den, ska åläg­gas att betala en sär­skild avgift. Det­samma gäl­ler en kom­mun som inte inom skä­lig tid på nytt till­han­da­hål­ler bistån­det efter det att verk­stäl­lig­he­ten av ett sådant beslut avbru­tits.

En kom­mun som inte inom skä­lig tid till­han­da­hål­ler bistånd enligt 4 kap. 1 § som någon är berät­ti­gad till enligt en dom­stols avgö­rande, ska åläg­gas att betala en sär­skild avgift.
Det­samma gäl­ler en kom­mun som inte inom skä­lig tid på nytt till­han­da­hål­ler bistån­det efter det att verk­stäl­lig­he­ten av ett sådant avgö­rande avbru­tits.

Sär­skild avgift ska inte åläg­gas om den enskilde enligt 3 § tredje styc­ket begärt att få sena­re­lägga verk­stäl­lan­det.

Om en bosätt­nings­kom­mun med stöd av 2 a kap. 6 § 2 har begärt att en vis­tel­se­kom­mun ska verk­ställa ett beslut, ska vis­tel­se­kom­mu­nen i fall som avses i första och andra styc­kena betala den sär­skilda avgif­ten enligt denna para­graf.

Avgif­ter enligt denna para­graf till­fal­ler sta­ten.
Lag (2011:328).

6 b §   Den sär­skilda avgif­ten fast­ställs till lägst tio tusen kro­nor och högst en mil­jon kro­nor.

När avgif­tens stor­lek fast­ställs skall det sär­skilt beak­tas hur lång tid dröjs­må­let har pågått och hur all­var­ligt det i övrigt kan anses vara.

Avgif­ten får efter­ges om det finns syn­ner­liga skäl för det. I ringa fall skall inte någon avgift tas ut.
Lag (2006:495).

6 c §   Frå­gor om sär­skild avgift prö­vas efter ansö­kan av Inspek­tio­nen för vård och omsorg av den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets kom­mu­nen är belä­gen. Lag (2012:944).

6 d §   Om en kom­mun efter att ha ålagts att betala sär­skild avgift fort­fa­rande under­lå­ter att till­han­da­hålla bistån­det får ny sär­skild avgift enligt 6 a § första eller andra styc­ket dömas ut. Lag (2006:495).

6 e §   Sär­skild avgift enligt 6 a § första styc­ket får dömas ut bara om ansö­kan enligt 6 c § del­getts kom­mu­nen inom två år från tid­punk­ten för det gyn­nande beslu­tet om bistån­det eller inom två år från det att verk­stäl­lig­he­ten av det gyn­nande beslu­tet avbru­tits.

Sär­skild avgift enligt 6 a § andra styc­ket får dömas ut bara om ansö­kan enligt 6 c § del­getts kom­mu­nen inom två år från det att domen om bistån­det vun­nit laga kraft eller inom två år från det att verk­stäl­lig­he­ten av domen avbru­tits.

Om en vis­tel­se­kom­mun enligt 6 a § fjärde styc­ket ska betala den sär­skilda avgif­ten, ska första och andra styc­kena avse vis­tel­se­kom­mu­nen. Lag (2011:328).

Rap­por­te­rings­skyl­dig­het

6 f §   Soci­al­nämn­den ska till Inspek­tio­nen för vård och omsorg och till de revi­so­rer som avses i 3 kap. 10 § kom­mu­nal­la­gen (2017:725) rap­por­tera alla gyn­nande nämnd­be­slut enligt 4 kap. 1 § som inte har verk­ställts inom tre måna­der från dagen för beslu­tet. För varje beslut ska nämn­den ange tid­punk­ten för beslu­tet och vil­ken typ av bistånd beslu­tet gäl­ler samt kort­fat­tat uppge skä­len för dröjs­må­let.

Soci­al­nämn­den ska vidare dels till Inspek­tio­nen för vård och omsorg, dels till revi­so­rerna rap­por­tera alla gyn­nande nämnd­be­slut enligt 4 kap. 1 § som inte har verk­ställts på nytt inom tre måna­der från den dag då verk­stäl­lig­he­ten avbröts. För varje beslut ska nämn­den ange tid­punk­ten för beslu­tet och vil­ken typ av bistånd beslu­tet gäl­ler samt kort­fat­tat uppge skä­len för dröjs­må­let.

Rap­por­te­ring enligt denna para­graf ska ske en gång per kvar­tal. Lag (2017:742).

6 g §   Soci­al­nämn­den ska till Inspek­tio­nen för vård och omsorg och till de revi­so­rer som avses i 3 kap. 10 § kom­mu­nal­la­gen (2017:725) anmäla när nämn­den har verk­ställt ett gyn­nande beslut som enligt 6 f § har rap­por­te­rats som ej verk­ställt. Datum för verk­stäl­lig­he­ten ska då anges. Lag (2017:742).

6 h §   Soci­al­nämn­den skall till full­mäk­tige lämna en sta­tistikrap­port över hur många av nämn­dens gyn­nande beslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verk­ställts inom tre måna­der från dagen för respek­tive beslut. Nämn­den skall vidare ange vilka typer av bistånd dessa beslut gäl­ler samt hur lång tid som har för­flu­tit från dagen för respek­tive beslut.

Nämn­den skall till full­mäk­tige även lämna en sta­tistikrap­port över hur många av nämn­dens gyn­nande beslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verk­ställts på nytt inom tre måna­der från den dag då verk­stäl­lig­he­ten avbröts. Nämn­den skall vidare ange vilka typer av bistånd dessa beslut gäl­ler samt hur lång tid som har för­flu­tit från dagen för respek­tive beslut.

Rap­por­te­ring enligt denna para­graf skall ske en gång per kvar­tal. Lag (2006:495).

6 i §   Om en bosätt­nings­kom­mun har begärt verk­stäl­lig­het enligt 2 a kap. 6 § 2 ska skyl­dig­he­ten i 6 f-6 h §§ att rap­por­tera till Inspek­tio­nen för vård och omsorg och till kom­mun­full­mäk­tige avse även vis­tel­se­kom­mu­nen. Lag (2012:944).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2018:654).

Kom­mu­ner utan­för regi­o­ner

8 §   Det som sägs i denna lag om regi­o­ner ska tilläm­pas också på en kom­mun som inte till­hör någon region. Lag (2019:909).

Soci­al­tjäns­ten i krig m.m.

9 §   Rege­ringen får med­dela sär­skilda före­skrif­ter om soci­al­tjäns­ten enligt denna lag, om riket kom­mer i krig eller krigs­fara eller om det råder sådana utomor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig eller av krigs­fara som riket har befun­nit sig i.

Bemyn­di­gan­den

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela sådana före­skrif­ter inom soci­al­tjäns­ten som behövs till skydd för enskil­das liv, per­son­liga säker­het eller hälsa i verk­sam­het som avser
   1. barn och unga,
   2. äldre per­so­ner,
   3. per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning,
   4. miss­bru­kare, och
   5. per­so­ner som anges i 5 kap. 11 och 11 a §§.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också med­dela sådana före­skrif­ter som behövs till skydd för enskil­das liv, per­son­liga säker­het eller hälsa i verk­sam­het vid sådana hem som avses i 6 kap. 3 §. Lag (2021:645).

10 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vill­kor för till­stånd enligt 7 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styc­kena, och
   2. avgift för ansök­ningar enligt 7 kap. 2 b §.
Lag (2018:1156).

För­bud mot för­vand­ling

11 §   Om ett före­läg­gande har för­e­nats med vite enligt denna lag får vitet inte för­vand­las till fäng­else.
Lag (2009:596).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2001:453
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002 då soci­al­tjänst­la­gen (1980:620) upp­hör att gälla.
   2. Ett till­stånd eller ett för­bud enligt den gamla lagen skall anses som ett till­stånd eller för­bud enligt denna lag.
   3. Ett över­kla­gande av soci­al­nämnds eller läns­sty­rel­ses beslut som fat­tats före ikraft­trä­dan­det av denna lag skall prö­vas enligt bestäm­mel­serna i den gamla lagen.
   4. En ansö­kan om till­stånd att bedriva sådan verk­sam­het som avses i 7 kap. 1 § som gjorts före denna lags ikraft­trä­dande, men som gäl­ler tid efter den 1 janu­ari 2002 skall prö­vas i enlig­het med bestäm­mel­serna i denna lag.

2001:847
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003 i fråga om 8 kap. 4 § och i övrigt den 1 juli 2002.
   2. I fråga om beslut enligt 8 kap. 2 § som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det men som avser tid där­ef­ter skall de nya bestäm­mel­serna tilläm­pas med avse­ende på tiden efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Ett över­kla­gande av ett beslut enligt 8 kap. 2 § som fat­tats före den 1 juli 2002 skall prö­vas enligt para­gra­fens äldre lydelse i den del det avser tid före ikraft­trä­dan­det. För den del av beslu­tet som avser tid efter ikraft­trä­dan­det skall pröv­ningen göras enligt de nya bestäm­mel­serna.

2002:437
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2002.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler när fråga är om dröjs­mål med verk­stäl­lig­het av avgö­ran­den som med­de­lats före lagens ikraft­trä­dande.

2003:737

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004. Om en skatte­myn­dig­het enligt äldre före­skrif­ter i 12 kap. 10 § andra styc­ket har begärt upp­gif­ter från soci­al­tjäns­ten, skall efter ikraft­trä­dan­det i stäl­let upp­gif­terna läm­nas till Skat­te­ver­ket.

2004:770
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. Äldre före­skrif­ter skall gälla i ären­den där ansö­kan om med­gi­vande har kom­mit in till soci­al­nämn­den före den 1 janu­ari 2005.

2004:851

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 6 § andra styc­ket tilläm­pas även på verk­sam­het som har bedri­vits före ikraft­trä­dan­det.

2006:495
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006.
   2. I fråga om sär­skild avgift med anled­ning av dröjs­mål med att verk­ställa en kom­muns gyn­nande beslut får enbart tid från och med lagens ikraft­trä­dande beak­tas vid bedöm­ningen av om skä­lig tid över­skri­dits. Det­samma gäl­ler i fråga om sär­skild avgift med anled­ning av dröjs­mål med att verk­ställa en kom­muns gyn­nande beslut eller en dom­stols gyn­nande avgö­rande, om verk­stäl­lig­he­ten av beslu­tet eller domen avbru­tits.

2007:1315
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2008.
   2. Gall­ring med stöd av bestäm­mel­serna i 7 kap. 3 § i sin nya lydelse får göras tidi­gast den 1 april 2010.
   3. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 3 a § tilläm­pas inte om sista anteck­ningen i hand­ling­arna har gjorts före ikraft­trä­dan­det av denna lag.

2007:1429
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. Bestäm­mel­sen gäl­ler endast inkoms­ter som intjä­nats efter den 1 janu­ari 2008.

2009:596
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009 i fråga om rubri­ken till 3 kap. och i fråga om 3 kap. 3 § och 11 kap. 11 b § samt i övrigt den 1 janu­ari 2010.
   2. Ansök­ningar om till­stånd enligt 7 kap. 1 § och ansök­ningar om över­flytt­ning av ären­den enligt 16 kap. 1 § som inte har prö­vats slut­ligt vid ikraft­trä­dan­det ska över­läm­nas för hand­lägg­ning hos Soci­al­sty­rel­sen. Det­samma gäl­ler icke avslu­tade till­syn­sä­ren­den, ären­den som har över­läm­nats till läns­sty­rel­sen för pröv­ning av utläm­nande av hand­lingar i en per­son­akt, ären­den där läns­sty­rel­sen har omhän­der­ta­git en per­son­akt och ären­den där läns­sty­rel­sen har ansökt om sär­skild avgift.
   3. Rap­por­ter om icke verk­ställda nämnd­be­slut enligt 16 kap. 6 f § som inkom­mit till läns­sty­rel­sen före den 1 janu­ari 2010 ska över­fö­ras till Soci­al­sty­rel­sen. Det­samma gäl­ler anmäl­ningar om verk­ställda beslut enligt 16 kap. 6 g §.
   4. Till­stånd att bedriva enskild verk­sam­het som har med­de­lats av läns­sty­rel­sen före ikraft­trä­dan­det ska gälla som till­stånd som har med­de­lats av Soci­al­sty­rel­sen.
   5. Verk­sam­het som är anmäl­nings­plik­tig enligt 7 kap. 1 § tredje styc­ket och som har påbör­jats före den 1 janu­ari 2010 ska, i de fall verk­sam­he­ten inte tidi­gare har anmälts till läns­sty­rel­sen, anmä­las till Soci­al­sty­rel­sen senast den 31 decem­ber 2010. Anmäl­ningar som har gjorts till läns­sty­rel­sen före den 1 janu­ari 2010 ska över­fö­ras till Soci­al­sty­rel­sen.

2010:204
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2010.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande vid hand­lägg­ning av ären­den om eko­no­misk ersätt­ning till enskild som får ersätt­ning enligt lagen (1992:1068) om intro­duk­tions­er­sätt­ning för flyk­tingar och vissa andra utlän­ningar.

2010:429

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2011. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för anmäl­ningar som har gjorts före ikraft­trä­dan­det.

2010:1972
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före den 1 april 2011.

2011:328
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2011.
   2. En kom­mun är skyl­dig att slut­föra en utred­ning och fatta beslut i ett ärende som inkom­mit till kom­mu­nen före ikraft­trä­dan­det, om inte kom­mu­nen och en annan kom­mun som är ansva­rig för ären­det enligt de nya före­skrif­terna kom­mer över­ens om över­flytt­ning av ären­det och den enskilde sam­tyc­ker till det.
   3. En kom­mun som bevil­jat insat­ser före ikraft­trä­dan­det ska behålla ansva­ret för insat­serna till dess att kom­mu­nen och en annan kom­mun som är ansva­rig för ären­det enligt de nya före­skrif­terna kom­mer över­ens om över­flytt­ning av ären­det och den enskilde sam­tyc­ker till det.
   4. Före­skrif­terna i 2 a kap. 6 och 7 §§ ska inte tilläm­pas i ären­den där beslut med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2012:944
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2013.
   2. Vid tillämp­ning av 7 a § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) ska Inspek­tio­nen för vård och omsorg vara den enskil­des mot­part, om inspek­tio­nen efter ikraft­trä­dan­det är behö­rig att hand­lägga den typ av fråga som är före­mål för pröv­ning.
   3. För gär­ningar som avses i 16 kap. 6 § första styc­ket 3 och 4 och som har begåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 7 kap. 1 § och 13 kap. 9 och 10 §§ i sin äldre lydelse. Lag (2013:273).

2013:421
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 4 kap. 1 b § tilläm­pas inte på inkoms­ter som har intjä­nats före utgången av juni 2013.

2013:1146
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2014.
   2. En hand­läg­gare som före den 1 juli 2014 anställts för att utföra de upp­gif­ter som anges i 3 kap. 3 a § andra styc­ket är till och med den 30 juni 2022 behö­rig att utföra de angivna upp­gif­terna. Lag (2019:312).

2015:970
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för en ansö­kan om ersätt­ning för kost­na­der för barns fri­tids­ak­ti­vi­te­ter som har kom­mit in före ikraft­trä­dan­det

2017:210
   1. Denna lag trä­der i kraft den 15 april 2017.
   2. Ett bolag, en för­e­ning, en sam­fäl­lig­het, en stif­telse eller en enskild indi­vid som vid ikraft­trä­dan­det bedri­ver sådan verk­sam­het som avses i 7 kap. 1 § första styc­ket 1-4 och som omfat­tas av undan­ta­get från till­stånds­plikt i andra styc­ket samma para­graf i sin äldre lydelse, eller sådan verk­sam­het som avses i 7 kap. 1 § första styc­ket 5, får fort­sätta att bedriva verk­sam­he­ten efter ikraft­trä­dan­det under för­ut­sätt­ning att ansö­kan om till­stånd ges in senast den 1 april 2018. Sådan verk­sam­het får dock bedri­vas utan till­stånd längst till dess att till­stånds­myn­dig­he­ten har fat­tat slut­ligt beslut i till­stånd­sä­ren­det.

2017:590
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för upp­gif­ter i ären­den om ersätt­ning som har beslu­tats enligt den upp­hävda lagen (2010:197) om eta­ble­rings­in­sat­ser för vissa nyan­lända invand­rare.

2018:1156
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Den som påbör­jat hem­tjänst­verk­sam­het före ikraft­trä­dan­det ska senast den 1 mars 2019 ansöka om till­stånd enligt denna lag för att få fort­sätta bedriva verk­sam­he­ten. Påbör­jad verk­sam­het utan till­stånd får endast fort­sätta fram till dess att slut­ligt beslut i till­stånd­sä­ren­det fått laga kraft.

2021:738
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Den som vid ikraft­trä­dan­det är tills­vi­da­re­an­ställd med yrkes­ti­teln under­skö­terska ska även i fort­sätt­ningen få använda titeln trots att han eller hon inte har fått bevis enligt 4 kap. 5 a § pati­ent­sä­ker­hets­la­gen (2010:659) om rätt att använda den, dock längst fram till och med den 30 juni 2033.

2022:388
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023 i fråga om 3 kap. 3 d § och i övrigt den 1 juli 2022.
   2. Den som vid ikraft­trä­dan­det av 3 kap. 3 d § är tills­vi­da­re­an­ställd med yrkes­ti­teln under­skö­terska får utses att vara fast omsorgs­kon­takt, trots att han eller hon inte har fått bevis enligt 4 kap. 5 a § pati­ent­sä­ker­hets­la­gen (2010:659) om rätt att använda yrkes­ti­teln under­skö­terska, dock längst fram till och med den 30 juni 2033.

2022:1034
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 augusti 2022.
   2. Lagen ska dock tilläm­pas för tid från och med den 1 augusti 2022.

2024:85
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2024.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ären­den och mål om till­syn som har inletts före ikraft­trä­dan­det.
   3. Ett bolag, en för­e­ning, en sam­fäl­lig­het, en stif­telse eller en enskild indi­vid som före ikraft­trä­dan­det påbör­jat verk­sam­het i form av sådant skyd­dat boende som avses i 7 kap. 1 § första styc­ket 1, ska senast den 1 augusti 2024 ansöka om till­stånd enligt denna lag för att få fort­sätta bedriva verk­sam­he­ten. Påbör­jad verk­sam­het utan till­stånd får fort­sätta endast fram till dess att ett slut­ligt beslut i till­stånd­sä­ren­det fått laga kraft.