710291.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1971:291 Förvaltningsprocesslag;

utkom från trycket

gjyen Sofiero den 4 juni 1971.

den 17 juni 1971

V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks-

dagen^, funnit gott förordna som följer.

Lagens tUlämpningsområde

1 § Denna lag gäller rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatte­

rätt och länsrätt.

2 § Har i lag eller i författning som beslutats av Konungen meddelats

bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Måls anhängiggörande

3 § Ansökan, besvär, anmälan, underställning och annan åtgärd, vari­

genom mål anhängiggöres, skall ske skriftligen.

Ansöknings- eller besvärshandling från enskild bör innehålla uppgift

om hans namn, personnummer, yrke, postadress och telefonnummer.
Handlingen skall vara egenhändigt undertecknad av honom eller hans

ombud.

4 § I ansöknings- eller besvärshandling eller därmed jämförlig handling

skall anges vad som yrkas samt de omständigheter som åberopas till
stöd härför. I besvärshandling anges dessutom det beslut mot vilket

talan föres.

Sökande eller klagande bör vidare uppge bevis som han vill åberopa

och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.

5 § Är ansöknings- eller besvärshandling så ofullständig att den icke

kan läggas till g rund för prövning i sak, skall rätten förelägga sökanden
eller klaganden att inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att hans

talan annars ej upptages till prövning.

6 § Mål upptages ej till prövning, om ansökan, besvär eller annan åt­

gärd, varigenom mål anhängiggöres, ej skett inom föreskriven tid.

7 § Besvärshandling tillställes den domstol som har att pröva besvären.
Handlingen skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då kla­

ganden fick del av det beslut som överklagas. Har besvärshandlingen

före besvärstidens utgång kommit in till den domstol eller förvaltnings­

myndighet som har meddelat beslutet, skall besvären ända upptagas till
prövning.

626

1 Prop. 1971; 30, KU 36, r skr 222.

¬

background image

Måls handläggning

SFS 1971:291

8 § Rätten skall tillse att mål blir så utrett som dess beskaffenhet krä­

ver.

Vid behov anvisar rätten hur utredningen bör kompletteras, över­

flödig utredning får avvisas.

9 § Förfarandet är skriftligt.

I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga,

när det kan antagas vara till fördel för utredningen.

I kammarrätt, skatterätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas,

om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är
obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.

10 § Ansöknings- eller besvärshandling eller annan handling, varige­

nom mål anhängiggöres, och det som hör till den skall tillställas mot­
part eller annan mot vilken åtgärd ifrågasättes. Mottagaren skall före­
läggas att svara inom viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma

att avgöras.

Underrättelse enligt första stycket behövs ej,

1. om det är uppenbart att talan ej kan bifallas eller att underrättelse

är onödig eller

2. om det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt försvåra ge­

nomförandet av beslut i målet.

11 § Den som förelagts att svara skall göra det skriftligen, om ej rät­

ten förordnar att svaret får lämnas vid muntlig förhandling.

Den som svarar skall ange huruvida han medger eller bestrider yr­

kandena i målet eller, om målet anhängiggjorts genom anmälan eller

underställning, huruvida han godtager eller motsätter sig åtgärd som

ifrågasättes. Om han bestrider yrkande eller motsätter sig ifrågasatt
åtgärd, bör han ange skälen härför och de bevis som han vill åberopa.

Svar skall innehålla uppgift om vilket mål det hänför sig till.

12 § Rätten skall ge sökande eller klagande tillfälle att ta del av svar

och det som hör till svaret och att inom viss tid yttra sig skriftligen över
detta, om det ej är obehövligt. Rätten får förelägga honom att yttra sig
över svaret vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.

13 § Om det behövs, skall rätten inhämta yttrande från förvaltnings­

myndighet som tidigare beslutat i saken.

14 § Till muntlig förhandling skall kallas sökande eller klagande och

den som har att svara i målet. Enskild får föreläggas att inställa sig
personligen vid vite eller vid påföljd av att hans utevaro ej utgör hinder
för målets vidare handläggning och avgörande.

15 § Enskild part, som inställt sig till muntlig förhandling, får tiller­

kännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppe­
hälle, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse.

627

¬

background image

SFS 1971: 291

Rätten får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om

ersättning och förskott meddelas av Konungen.

16 § I fråga om offentlighet och ordning vid muntlig förhandling gäl­

ler 5 kap. 1—5 och 9 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. Utöver
vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken får rätten förordna om

handläggning inom stängda dörrar, om det behövs av hänsyn till privat­
livets helgd eller enskilds behöriga ekonomiska intresse.

17 § Vid munthg förhandling föres protokoll. Protokollet skall innehål­

la redogörelse för förhandlingens gång och för den utredning som före­

bringas vid förhandlingen. I protokollet skall antecknas vad som före­
kommer vid förhandlingen i fråga om yrkanden, medgivanden, bestri­
danden, invändningar och vitsordanden.

18 § Innan mål avgöres, skall part ha fått kännedom om det som till­

förts målet genom annan än honom själv och haft tillfälle att yttra sig

över det, om det ej föreligger sådana skäl däremot som anges i 10 §
andra stycket.

19 § Bestämmelserna i 43 § om begränsningar i rätten attt ta del av det

som tillförts målet äger motsvarande tillämpning i fråga om underrät­

telse enligt 10 § första stycket, 12 eller 18 §.

Vissa bevismedel

20 § Skriftlig handling, som åberopas till bevis, skall tillställas rätten

utan dröjsmål. I fråga om sådant bevis g äller i övrigt 38 kap. 1—5, 7

och 8 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. Ersättning till annan än

part för tillhandahållande av skriftlig handling utgår dock alltid av all­

männa medel.

21 § Åberopas till bevis föremål, som lämpligen kan ges i n till rätten,

skall föremålet utan dröjsmål överlämnas dit. I fråga om sådant bevis
gäller 39 kap. 5 § rättegångsbalken i tillämpliga delar. Ersättning till
annan än part för tillhandahållande av föremål utgår dock alltid av

allmänna medel.

22 § Åberopar part skriftlig handling eller föremål till bevis, får rätten

förelägga honom att inom viss ti d tillställa rätten handlingen eller före­

målet vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.

23 § Rätten får förordna om syn på stället för besiktning av fastighet

eller plats eller av föremål som ej lämpligen kan ges in till rätten. Vid

sådan syn får yrkeshemlighet röjas endast om det finns synnerlig an­
ledning därtill.

I fråga om syn på stället gäller bestämmelserna om muntlig förhand­

ling i tillämpliga delar.

24 § Rätten får inhämta yttrande över fråga, som kräver särskild sak-

628

kunskap, från myndighet, tjänsteman eller den, som eljest har att gå

¬

background image

till handa med yttrande i ämnet, eller anlita annan sakkun nig i frågan.

SFS 1971: 291

I fråga om sakkunnig gäller 40 kap. 2—1 och 12 §§ rättegångsbalken

i tillämpliga delar.

Ersättning för utlåtande av myndighet, tjänsteman eller den som

eljest har att gå till handa med yttrande utgår endast om det är särskilt

föreskrivet. Annan sakkunnig är berättigad till ersättning av allmänna

medel för sitt uppdrag. Rätten får bevilja förskott på sådan ersättning.

25 § Rätten får förordna om förhör med vittne eller sakkunnig. Sådant

förhör äger rum vid muntlig förhandling. Förhöret får hållas under ed

eller försäkran. Om förhör gäller 36 kap. 1—18 och 20—23 §§ samt
40 kap. 9—11, 13—16 och 20 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.

26 § Vittne eller sakkunnig har rätt till ersättning av allmänna medel

för kostnad för sin inställelse. Rätten får bevilja förskott på ersättning
för kostnad för resa och uppehälle. Närmare bestämmelser om ersätt­

ning och förskott meddelas av Konungen.

Har vittnet eller den sakkunnige inkallats på begäran av enskild part

och visar det sig att parten saknade godtagbart skäl för sin begäran, får
rätten ålägga honom att återbetala ersättningen till statsverket.

27 § Finner skatterätt eller länsrätt att förhör med vittne eller sakkun­

nig lämpligen bör hållas av annan skatterätt eller länsrätt, får rätten
efter samråd med denna besluta härom.

I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller 35 kap. 10 och

11 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.

Beslut

28 § Domstol, som har att pröva besvär, kan förordna att det överkla­

gade beslutet, om det eljest skulle lända till efterrättelse omedelbart,
tills v idare icke skall gälla och även i övrigt förordna rörande saken.

29 § Rättens avgörande får ej gå utöver vad som yrkats i målet. Om

det föreligger särskilda skäl, får dock rätten även utan yrkande besluta
till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående
enskilt intresse.

30 § Rättens avgörande av mål skall grundas på vad handlingarna in­
nehåller och vad i övrigt förekommit i målet.

Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

31 § Beslut, varigenom rätten avgör målet, skall tillställas part genom
handling som fullständigt återger beslutet och skiljaktig mening, där
sådan förekommit. Beslut som kan överklagas skall dessutom innehålla

upplysning om vad den skall iakttaga som vill anföra besvär över be­

slutet.

Kräves särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten,

skall kammarrättens beslut innehålla uppgift härom och om de grunder

på vilka sådant tillstånd meddelas.

¬

background image

SFS 1971: 291

32 § Beslut, som till f öljd av skrivfel, räknefel eller annat sådant för­

biseende innehåller uppenbar oriktighet, får rättas av domstolen. Om
det ej är obehövligt, skall tillfälle lämnas part att yttra sig innan rättelse

sker.

Besvär

33 § Mot skatterätts och länsrätts beslut föres talan hos kammarrätt.
Mot kammarrätts beslut föres talan hos regeringsrätten. Talan föres
genom besvär.

Talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.

34 § Mot beslut, som ej innebär att målet avgöres, får talan föras en­

dast i samband med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock

föras särskilt när rätten

1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning

om att hinder föreligger för talans prövning,

2. avvisat ombud eller biträde,
3. förordnat rörande saken i avvaktan på målets avgörande,
4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse in­

för rätten och underlåtenhet att iakttaga föreläggandet kan medföra sär­
skild påföljd för honom,

5. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga före­

läggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet eller ålagt vittne

eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller

tredska,

6. förordnat angående undersökning eller omhändertagande av per­

son eller egendom eller om annan liknande åtgärd,

7. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet eller

8. avslagit begäran om biträde eller till biträde förordnat annan än

den som begärts.

Mot beslut, varigenom mål återförvisas till lägre instans, får talan fö­

ras endast om beslutet innefattar avgörande av fråga, som inverkar på

målets utgång.

Särskilda regler om besvär hos regeringsrätten

35 § Besvär över kammarrätts beslut i fråga som fullföljts till eller un­
derställts kammarrätten prövas av regeringsrätten endast om regerings­
rätten meddelat prövningstillstånd.

Meddelas ej prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. Erin­

ran därom skall intagas i regeringsrättens beslut.

Att prövningstillstånd ej behövs i mål om utlämnande av allmän

handling framgår av 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen.

36 § Prövningstillstånd meddelas,

1. om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prö-

630

vas av regeringsrätten eller

¬

background image

2. om det föreligger synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att

SFS 1971: 291

grund för resning föreligger eller att målets utgång i kammarrätten

uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd meddelas i ett av två eller flera likartade mål,

som samtidigt föreligger till bedömande, får prövningstillstånd medde­
las även i övriga mål.

Meddelar regeringsrätten prövningstillstånd för viss fråga, får dom­

stolen pröva även annan fråga som besvären avser.

37 § I mål, vari prövningstillstånd kräves, får omständighet eller bevis,

som klaganden åberopar först i regeringsrätten, beaktas endast om det
föreligger särskilda skäl.

Klaganden bör i besvärshandlingen ange de skäl som han åberopar

till stöd för sin begäran om prövningstillstånd.

Straff och vite

38 § Den som vid muntlig förhandling stör förhandlingen eller foto­

graferar i rättssalen eller vägrar att efterkomma föreskrift, som medde­
lats till ordningens upprätthållande, dömes till böter, högst femhundra

kronor. Till samma straff dömes den som muntligen inför rätten eller i

skrivelse till rätten uttalar sig otillbörligt.

39 § Den som uppsåtligen bryter mot förbehåll eller förordnande, som

meddelats med stöd av 19 eller 43 §, dömes till böter eller fängelse i

högst ett år, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Den som utan giltigt skäl röjer vad som enligt rättens förordnande ej

får uppenbaras dömes till böter.

40 § Vite enligt denna lag får ej bestämmas till högre belopp än fem­
tusen kronor. Har vite utdömts och förelägger rätten nytt vite, får vitet
bestämmas till högst tiotusen kronor.

Har ändamålet med vite förfallit, får vitet ej utdömas.

Övriga bestämmelser

41 § I fråga om jäv mot den som handlägger mål enligt denna lag gäl­

ler bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.

42 § Rätten skall självmant upptaga fråga om ansvar för förseelse un­

der förfarandet och om utdömande av vite som förelagts med stöd av
denna lag.

43 § Sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som

tillförts målet med de begränsningar som följer av 39 § andra stycket

lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar eller av denna paragraf.

Rätten får vägra att lämna ut annat material än allmän handling un­

der samma förutsättningar som enligt nyssnämnda lagrum gäller beträf­

fande allmän handling. Lämnas sådant material ut, skall rätten om det

behövs göra förbehåll i fråga om hur det får användas.

631

¬

background image

SFS 1971: 291

Har rätten vägrat att lämna ut handling eller annat som tillförts målet,

skall rätten på annat sätt upplysa parten om innehållet i materialet, i

den mån det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt och det
kan ske utan allvarlig skada för det intresse som föranlett vägran att

lämna ut materialet. Rätten skall vid behov förordna att den som erhål­
ler sådan upplysning ej får obehörigen yppa vad han fått veta.

44 § Handling anses ha kommit in till rätten den dag då handlingen

eller avi om betald postförsändelse, i vilken handlingen är innesluten,
anlänt till rätten eller kommit behörig tjänsteman till handa. Underrät­
tas rätten särskilt om att telegram till rätten anlänt till telegrafanstalt,

anses telegrammet ha kommit in redan när underrättelsen nått behörig
tjänsteman.

Kan det antagas att handlingen eller avi om denna viss dag avlämnats

i rättens kansli eller funnits tillgänglig för rätten på postanstalt, anses
den ha kommit in den dagen, om den kommit behörig tjänsteman till

handa närmast följande arbetsdag.

Telegram eller annat meddelande som icke är underskrivet skall be­

kräftas av avsändaren genom egenhändigt undertecknad handling, om

rätten begär det.

45 § Är någon som kallats till muntlig förhandling hindrad att inställa

sig, skall han omedelbart anmäla det till rätten.

46 § I fråga om laga förfall äger 32 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken
motsvarande tillämpning.

47 § Skall rätten bringa handling eller annat till någons kännedom, får
det ske genom delgivning.

48 § Den som för talan i mål får anlita ombud eller biträde.

Visar ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han

eljest olämplig, får rätten avvisa honom som ombud eller biträde i må­
let.

49 § Ombud skall styrka sin behörighet genom fullmakt. Fullmakt

skall innehålla ombudets namn. Får ombudet sätta annan i sitt ställe,

skall detta anges.

Styrker ombud ej sin behörighet, skall rätten förelägga ombudet eller

huvudmannen att avhjälpa bristen. Är i sådant fall ansöknings- eller be­

svärshandling undertecknad av ombud, skall i föreläggandet anges att

talan upptages till prövning endast om detta iakttages. Har annan åtgärd
företagits av ombud som ej styrkt sin behörighet, skall i föreläggandet
anges att åtgärden beaktas endast om föreläggandet iakttages.

50 § Behärskar part, vittne eller annan som skall höras inför rätten ej

svenska språket eller är han allvarligt hörsel- eller talskadad, skall rät­

ten vid behov anlita tolk. Rätten får även i annat fall vid behov anlita

632

tolk.

¬

background image

Som tolk får ej anlitas den vars tillförlitlighet kan anses förringad på

SFS 1971: 291

grund av hans ställning till någon som för talah i målet eller på grund
av annan därmed jämförlig omständighet.

51 § Den som anlitas som tolk vid muntlig förhandling skall inför rät­

ten avlägga ed eller försäkran, att han efter bästa förstånd skall fullgöra

sitt uppdrag.

52 § Den som fullgör uppdrag som tolk annorledes än i tjänsten har
rätt till arvode samt ersättning för kostnad och tidsspillan. Kostnad för

tolk betalas av allmänna medel.

53 § Vad i denna lag sägs om enskild part gäller i tillämpliga delar
även den som är ställföreträdare för parten.

Denna lag träder i kraft beträffande skatterätt och länsrätt den 1 juli

1971 samt i övrigt den 1 januari 1972.

I fråga om talan mot beslut av skatterätt eller länsrätt, som medde­

lats före den 1 januari 1972, gäller äldre bestämmelser om talan mot

beslut av prövningsnämnd eller länsstyrelse i motsvarande fall.

I fråga om talan mot kammarrätts beslut, som meddelats före den

1 januari 1972, gäller äldre bestämmelser.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter­

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt

kungl. sigill bekräfta låtit.

Sofiero den 4 juni 1971.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEIJBR

(L. S.)

(Justitiedepartementet)

¬

Viktiga lagar inom processrätten

Viktiga lagar inom processrätten

Rättegångsbalk (1942:740)
JP Infonets processrättsliga tjänster

JP Infonets processrättsliga tjänster

Arbetar du med processrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom processrätt.