SFS 1971:291
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS 1971:291 Förvaltningsprocesslag;
utkom från trycket
gjyen Sofiero den 4 juni 1971.
den 17 juni 1971
V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes
och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks-
dagen^, funnit gott förordna som följer.
Lagens tUlämpningsområde
1 § Denna lag gäller rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatte
rätt och länsrätt.
2 § Har i lag eller i författning som beslutats av Konungen meddelats
bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.
Måls anhängiggörande
3 § Ansökan, besvär, anmälan, underställning och annan åtgärd, vari
genom mål anhängiggöres, skall ske skriftligen.
Ansöknings- eller besvärshandling från enskild bör innehålla uppgift
om hans namn, personnummer, yrke, postadress och telefonnummer.
Handlingen skall vara egenhändigt undertecknad av honom eller hans
ombud.
4 § I ansöknings- eller besvärshandling eller därmed jämförlig handling
skall anges vad som yrkas samt de omständigheter som åberopas till
stöd härför. I besvärshandling anges dessutom det beslut mot vilket
talan föres.
Sökande eller klagande bör vidare uppge bevis som han vill åberopa
och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.
5 § Är ansöknings- eller besvärshandling så ofullständig att den icke
kan läggas till g rund för prövning i sak, skall rätten förelägga sökanden
eller klaganden att inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att hans
talan annars ej upptages till prövning.
6 § Mål upptages ej till prövning, om ansökan, besvär eller annan åt
gärd, varigenom mål anhängiggöres, ej skett inom föreskriven tid.
7 § Besvärshandling tillställes den domstol som har att pröva besvären.
Handlingen skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då kla
ganden fick del av det beslut som överklagas. Har besvärshandlingen
före besvärstidens utgång kommit in till den domstol eller förvaltnings
myndighet som har meddelat beslutet, skall besvären ända upptagas till
prövning.
626
1 Prop. 1971; 30, KU 36, r skr 222.
¬
Måls handläggning
SFS 1971:291
8 § Rätten skall tillse att mål blir så utrett som dess beskaffenhet krä
ver.
Vid behov anvisar rätten hur utredningen bör kompletteras, över
flödig utredning får avvisas.
9 § Förfarandet är skriftligt.
I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga,
när det kan antagas vara till fördel för utredningen.
I kammarrätt, skatterätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas,
om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är
obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.
10 § Ansöknings- eller besvärshandling eller annan handling, varige
nom mål anhängiggöres, och det som hör till den skall tillställas mot
part eller annan mot vilken åtgärd ifrågasättes. Mottagaren skall före
läggas att svara inom viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma
att avgöras.
Underrättelse enligt första stycket behövs ej,
1. om det är uppenbart att talan ej kan bifallas eller att underrättelse
är onödig eller
2. om det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt försvåra ge
nomförandet av beslut i målet.
11 § Den som förelagts att svara skall göra det skriftligen, om ej rät
ten förordnar att svaret får lämnas vid muntlig förhandling.
Den som svarar skall ange huruvida han medger eller bestrider yr
kandena i målet eller, om målet anhängiggjorts genom anmälan eller
underställning, huruvida han godtager eller motsätter sig åtgärd som
ifrågasättes. Om han bestrider yrkande eller motsätter sig ifrågasatt
åtgärd, bör han ange skälen härför och de bevis som han vill åberopa.
Svar skall innehålla uppgift om vilket mål det hänför sig till.
12 § Rätten skall ge sökande eller klagande tillfälle att ta del av svar
och det som hör till svaret och att inom viss tid yttra sig skriftligen över
detta, om det ej är obehövligt. Rätten får förelägga honom att yttra sig
över svaret vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.
13 § Om det behövs, skall rätten inhämta yttrande från förvaltnings
myndighet som tidigare beslutat i saken.
14 § Till muntlig förhandling skall kallas sökande eller klagande och
den som har att svara i målet. Enskild får föreläggas att inställa sig
personligen vid vite eller vid påföljd av att hans utevaro ej utgör hinder
för målets vidare handläggning och avgörande.
15 § Enskild part, som inställt sig till muntlig förhandling, får tiller
kännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppe
hälle, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse.
627
¬
SFS 1971: 291
Rätten får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om
ersättning och förskott meddelas av Konungen.
16 § I fråga om offentlighet och ordning vid muntlig förhandling gäl
ler 5 kap. 1—5 och 9 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. Utöver
vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken får rätten förordna om
handläggning inom stängda dörrar, om det behövs av hänsyn till privat
livets helgd eller enskilds behöriga ekonomiska intresse.
17 § Vid munthg förhandling föres protokoll. Protokollet skall innehål
la redogörelse för förhandlingens gång och för den utredning som före
bringas vid förhandlingen. I protokollet skall antecknas vad som före
kommer vid förhandlingen i fråga om yrkanden, medgivanden, bestri
danden, invändningar och vitsordanden.
18 § Innan mål avgöres, skall part ha fått kännedom om det som till
förts målet genom annan än honom själv och haft tillfälle att yttra sig
över det, om det ej föreligger sådana skäl däremot som anges i 10 §
andra stycket.
19 § Bestämmelserna i 43 § om begränsningar i rätten attt ta del av det
som tillförts målet äger motsvarande tillämpning i fråga om underrät
telse enligt 10 § första stycket, 12 eller 18 §.
Vissa bevismedel
20 § Skriftlig handling, som åberopas till bevis, skall tillställas rätten
utan dröjsmål. I fråga om sådant bevis g äller i övrigt 38 kap. 1—5, 7
och 8 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. Ersättning till annan än
part för tillhandahållande av skriftlig handling utgår dock alltid av all
männa medel.
21 § Åberopas till bevis föremål, som lämpligen kan ges i n till rätten,
skall föremålet utan dröjsmål överlämnas dit. I fråga om sådant bevis
gäller 39 kap. 5 § rättegångsbalken i tillämpliga delar. Ersättning till
annan än part för tillhandahållande av föremål utgår dock alltid av
allmänna medel.
22 § Åberopar part skriftlig handling eller föremål till bevis, får rätten
förelägga honom att inom viss ti d tillställa rätten handlingen eller före
målet vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.
23 § Rätten får förordna om syn på stället för besiktning av fastighet
eller plats eller av föremål som ej lämpligen kan ges in till rätten. Vid
sådan syn får yrkeshemlighet röjas endast om det finns synnerlig an
ledning därtill.
I fråga om syn på stället gäller bestämmelserna om muntlig förhand
ling i tillämpliga delar.
24 § Rätten får inhämta yttrande över fråga, som kräver särskild sak-
628
kunskap, från myndighet, tjänsteman eller den, som eljest har att gå
¬
till handa med yttrande i ämnet, eller anlita annan sakkun nig i frågan.
SFS 1971: 291
I fråga om sakkunnig gäller 40 kap. 2—1 och 12 §§ rättegångsbalken
i tillämpliga delar.
Ersättning för utlåtande av myndighet, tjänsteman eller den som
eljest har att gå till handa med yttrande utgår endast om det är särskilt
föreskrivet. Annan sakkunnig är berättigad till ersättning av allmänna
medel för sitt uppdrag. Rätten får bevilja förskott på sådan ersättning.
25 § Rätten får förordna om förhör med vittne eller sakkunnig. Sådant
förhör äger rum vid muntlig förhandling. Förhöret får hållas under ed
eller försäkran. Om förhör gäller 36 kap. 1—18 och 20—23 §§ samt
40 kap. 9—11, 13—16 och 20 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.
26 § Vittne eller sakkunnig har rätt till ersättning av allmänna medel
för kostnad för sin inställelse. Rätten får bevilja förskott på ersättning
för kostnad för resa och uppehälle. Närmare bestämmelser om ersätt
ning och förskott meddelas av Konungen.
Har vittnet eller den sakkunnige inkallats på begäran av enskild part
och visar det sig att parten saknade godtagbart skäl för sin begäran, får
rätten ålägga honom att återbetala ersättningen till statsverket.
27 § Finner skatterätt eller länsrätt att förhör med vittne eller sakkun
nig lämpligen bör hållas av annan skatterätt eller länsrätt, får rätten
efter samråd med denna besluta härom.
I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller 35 kap. 10 och
11 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.
Beslut
28 § Domstol, som har att pröva besvär, kan förordna att det överkla
gade beslutet, om det eljest skulle lända till efterrättelse omedelbart,
tills v idare icke skall gälla och även i övrigt förordna rörande saken.
29 § Rättens avgörande får ej gå utöver vad som yrkats i målet. Om
det föreligger särskilda skäl, får dock rätten även utan yrkande besluta
till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående
enskilt intresse.
30 § Rättens avgörande av mål skall grundas på vad handlingarna in
nehåller och vad i övrigt förekommit i målet.
Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.
31 § Beslut, varigenom rätten avgör målet, skall tillställas part genom
handling som fullständigt återger beslutet och skiljaktig mening, där
sådan förekommit. Beslut som kan överklagas skall dessutom innehålla
upplysning om vad den skall iakttaga som vill anföra besvär över be
slutet.
Kräves särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten,
skall kammarrättens beslut innehålla uppgift härom och om de grunder
på vilka sådant tillstånd meddelas.
¬
SFS 1971: 291
32 § Beslut, som till f öljd av skrivfel, räknefel eller annat sådant för
biseende innehåller uppenbar oriktighet, får rättas av domstolen. Om
det ej är obehövligt, skall tillfälle lämnas part att yttra sig innan rättelse
sker.
Besvär
33 § Mot skatterätts och länsrätts beslut föres talan hos kammarrätt.
Mot kammarrätts beslut föres talan hos regeringsrätten. Talan föres
genom besvär.
Talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.
34 § Mot beslut, som ej innebär att målet avgöres, får talan föras en
dast i samband med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock
föras särskilt när rätten
1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning
om att hinder föreligger för talans prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. förordnat rörande saken i avvaktan på målets avgörande,
4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse in
för rätten och underlåtenhet att iakttaga föreläggandet kan medföra sär
skild påföljd för honom,
5. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga före
läggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet eller ålagt vittne
eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller
tredska,
6. förordnat angående undersökning eller omhändertagande av per
son eller egendom eller om annan liknande åtgärd,
7. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet eller
8. avslagit begäran om biträde eller till biträde förordnat annan än
den som begärts.
Mot beslut, varigenom mål återförvisas till lägre instans, får talan fö
ras endast om beslutet innefattar avgörande av fråga, som inverkar på
målets utgång.
Särskilda regler om besvär hos regeringsrätten
35 § Besvär över kammarrätts beslut i fråga som fullföljts till eller un
derställts kammarrätten prövas av regeringsrätten endast om regerings
rätten meddelat prövningstillstånd.
Meddelas ej prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. Erin
ran därom skall intagas i regeringsrättens beslut.
Att prövningstillstånd ej behövs i mål om utlämnande av allmän
handling framgår av 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen.
36 § Prövningstillstånd meddelas,
1. om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prö-
630
vas av regeringsrätten eller
¬
2. om det föreligger synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att
SFS 1971: 291
grund för resning föreligger eller att målets utgång i kammarrätten
uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Om prövningstillstånd meddelas i ett av två eller flera likartade mål,
som samtidigt föreligger till bedömande, får prövningstillstånd medde
las även i övriga mål.
Meddelar regeringsrätten prövningstillstånd för viss fråga, får dom
stolen pröva även annan fråga som besvären avser.
37 § I mål, vari prövningstillstånd kräves, får omständighet eller bevis,
som klaganden åberopar först i regeringsrätten, beaktas endast om det
föreligger särskilda skäl.
Klaganden bör i besvärshandlingen ange de skäl som han åberopar
till stöd för sin begäran om prövningstillstånd.
Straff och vite
38 § Den som vid muntlig förhandling stör förhandlingen eller foto
graferar i rättssalen eller vägrar att efterkomma föreskrift, som medde
lats till ordningens upprätthållande, dömes till böter, högst femhundra
kronor. Till samma straff dömes den som muntligen inför rätten eller i
skrivelse till rätten uttalar sig otillbörligt.
39 § Den som uppsåtligen bryter mot förbehåll eller förordnande, som
meddelats med stöd av 19 eller 43 §, dömes till böter eller fängelse i
högst ett år, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Den som utan giltigt skäl röjer vad som enligt rättens förordnande ej
får uppenbaras dömes till böter.
40 § Vite enligt denna lag får ej bestämmas till högre belopp än fem
tusen kronor. Har vite utdömts och förelägger rätten nytt vite, får vitet
bestämmas till högst tiotusen kronor.
Har ändamålet med vite förfallit, får vitet ej utdömas.
Övriga bestämmelser
41 § I fråga om jäv mot den som handlägger mål enligt denna lag gäl
ler bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.
42 § Rätten skall självmant upptaga fråga om ansvar för förseelse un
der förfarandet och om utdömande av vite som förelagts med stöd av
denna lag.
43 § Sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som
tillförts målet med de begränsningar som följer av 39 § andra stycket
lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar eller av denna paragraf.
Rätten får vägra att lämna ut annat material än allmän handling un
der samma förutsättningar som enligt nyssnämnda lagrum gäller beträf
fande allmän handling. Lämnas sådant material ut, skall rätten om det
behövs göra förbehåll i fråga om hur det får användas.
631
¬
SFS 1971: 291
Har rätten vägrat att lämna ut handling eller annat som tillförts målet,
skall rätten på annat sätt upplysa parten om innehållet i materialet, i
den mån det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt och det
kan ske utan allvarlig skada för det intresse som föranlett vägran att
lämna ut materialet. Rätten skall vid behov förordna att den som erhål
ler sådan upplysning ej får obehörigen yppa vad han fått veta.
44 § Handling anses ha kommit in till rätten den dag då handlingen
eller avi om betald postförsändelse, i vilken handlingen är innesluten,
anlänt till rätten eller kommit behörig tjänsteman till handa. Underrät
tas rätten särskilt om att telegram till rätten anlänt till telegrafanstalt,
anses telegrammet ha kommit in redan när underrättelsen nått behörig
tjänsteman.
Kan det antagas att handlingen eller avi om denna viss dag avlämnats
i rättens kansli eller funnits tillgänglig för rätten på postanstalt, anses
den ha kommit in den dagen, om den kommit behörig tjänsteman till
handa närmast följande arbetsdag.
Telegram eller annat meddelande som icke är underskrivet skall be
kräftas av avsändaren genom egenhändigt undertecknad handling, om
rätten begär det.
45 § Är någon som kallats till muntlig förhandling hindrad att inställa
sig, skall han omedelbart anmäla det till rätten.
46 § I fråga om laga förfall äger 32 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken
motsvarande tillämpning.
47 § Skall rätten bringa handling eller annat till någons kännedom, får
det ske genom delgivning.
48 § Den som för talan i mål får anlita ombud eller biträde.
Visar ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han
eljest olämplig, får rätten avvisa honom som ombud eller biträde i må
let.
49 § Ombud skall styrka sin behörighet genom fullmakt. Fullmakt
skall innehålla ombudets namn. Får ombudet sätta annan i sitt ställe,
skall detta anges.
Styrker ombud ej sin behörighet, skall rätten förelägga ombudet eller
huvudmannen att avhjälpa bristen. Är i sådant fall ansöknings- eller be
svärshandling undertecknad av ombud, skall i föreläggandet anges att
talan upptages till prövning endast om detta iakttages. Har annan åtgärd
företagits av ombud som ej styrkt sin behörighet, skall i föreläggandet
anges att åtgärden beaktas endast om föreläggandet iakttages.
50 § Behärskar part, vittne eller annan som skall höras inför rätten ej
svenska språket eller är han allvarligt hörsel- eller talskadad, skall rät
ten vid behov anlita tolk. Rätten får även i annat fall vid behov anlita
632
tolk.
¬
Som tolk får ej anlitas den vars tillförlitlighet kan anses förringad på
SFS 1971: 291
grund av hans ställning till någon som för talah i målet eller på grund
av annan därmed jämförlig omständighet.
51 § Den som anlitas som tolk vid muntlig förhandling skall inför rät
ten avlägga ed eller försäkran, att han efter bästa förstånd skall fullgöra
sitt uppdrag.
52 § Den som fullgör uppdrag som tolk annorledes än i tjänsten har
rätt till arvode samt ersättning för kostnad och tidsspillan. Kostnad för
tolk betalas av allmänna medel.
53 § Vad i denna lag sägs om enskild part gäller i tillämpliga delar
även den som är ställföreträdare för parten.
Denna lag träder i kraft beträffande skatterätt och länsrätt den 1 juli
1971 samt i övrigt den 1 januari 1972.
I fråga om talan mot beslut av skatterätt eller länsrätt, som medde
lats före den 1 januari 1972, gäller äldre bestämmelser om talan mot
beslut av prövningsnämnd eller länsstyrelse i motsvarande fall.
I fråga om talan mot kammarrätts beslut, som meddelats före den
1 januari 1972, gäller äldre bestämmelser.
Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter
mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt
kungl. sigill bekräfta låtit.
Sofiero den 4 juni 1971.
GUSTAF ADOLF
LENNART GEIJBR
(L. S.)
(Justitiedepartementet)
¬