Lag (1946:817) om bevisupp­tag­ning vid utländsk dom­stol

1 §   I mål eller ärende vid en svensk dom­stol får dom­sto­len besluta att bevis ska tas upp vid en utländsk dom­stol. Sådan bevisupp­tag­ning får avse syn, skrift­ligt bevis eller för­hör med vittne, sak­kun­nig, part under san­nings­för­säk­ran, mål­sä­gande eller den som avses i 36 kap. 1 § andra eller tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken.

Denna lag tilläm­pas inte om lagen (2000:562) om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål, Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2020/1783 av den 25 novem­ber 2020 om sam­ar­bete mel­lan med­lems­sta­ter­nas dom­sto­lar i fråga om bevisupp­tag­ning i mål och ären­den av civil eller kom­mer­si­ell natur eller lagen (2017:1000) om en euro­pe­isk utred­nings­or­der är tillämp­lig.
Lag (2022:623).

2 §   Enskild part som begärt bevisupp­tag­ning eller som eljest enligt lag har att utgiva kost­na­den där­för åligge att inom tid som honom av rät­ten före­läg­ges antingen till rät­ten avlämna skrift­lig för­bin­delse av två veder­häf­tiga, inom riket bosatta per­so­ner, vilka en för båda och båda för en borga såsom för egen skuld för den kost­nad åtgär­den kan med­föra, eller ock erlägga det belopp vartill rät­ten fin­ner kost­na­den kunna skä­li­gen beräk­nas. För­sum­mas det och har bevisupp­tag­ningen begärts av part, vare frå­gan därom för­fal­len.

Vad nu sagts skall ej äga tillämp­ning, då kost­nad för bevisupp­tag­ning skall utgi­vas av sta­ten såsom part eller annars skall utgå av all­männa medel. Lag (1996:1627).

3 §   Då rät­ten beslu­tat bevisupp­tag­ning vid utländsk dom­stol samt, i fall som avses i 2 §, vad där är före­skri­vet bli­vit full­gjort, utfärde rät­ten fram­ställ­ning till den utländska dom­sto­len om bevisupp­tag­ningen enligt bestäm­mel­ser som rege­ringen med­de­lar.

Fram­ställ­ning om bevisupp­tag­ning skall av rät­ten till­stäl­las Justi­tie­de­par­te­men­tet för vidare åtgärd. Fram­ställ­ning enligt den i Haag den 18 mars 1970 dag­teck­nade kon­ven­tio­nen om bevisupp­tag­ning i utlan­det i mål och ären­den av civil eller kom­mer­si­ell natur får i stäl­let över­sän­das till myn­dig­het i den främ­mande sta­ten som utsetts att mot­taga sådan fram­ställ­ning (cen­tral­or­ga­net). Där enligt rege­ring­ens för­ord­nande ome­del­bar skrift­väx­ling med den utländska dom­sto­len må äga rum, över­sän­des fram­ställ­ning om bevisupp­tag­ning till den dom­sto­len.
Lag (2000:566).

4 §   När­mare bestäm­mel­ser om gäl­dande av kost­nad för bevisupp­tag­ning som avses i denna lag med­de­las av Konungen.