SFS 2013:85 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar;

utfärdad den 28 februari 2013.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om lagen (1971:289) om all-

männa förvaltningsdomstolar

2

dels att 29 § ska upphöra att gälla,
dels att 2, 8, 11, 12, 13 a, 13 b, 15, 17 b och 20 §§ ska ha följande lydelse.

2 §

3

Högsta förvaltningsdomstolen prövar

1. överklaganden av en kammarrätts beslut enligt förvaltningsprocesslagen

(1971:291),

2. överklaganden av andra beslut i förvaltningsärenden som enligt lag ska

göras till domstolen, och

3. ansökningar om resning och återställande av försutten tid i andra fall än

som anges i 8 §.

I 14 kap. 9 § tredje stycket utlänningslagen (2005:716) finns bestämmelser

om att Högsta förvaltningsdomstolen i vissa fall prövar om beslut om förvar
eller uppsikt ska bestå. I 17 kap. 2 § lagen (2004:297) om bank- och finansie-
ringsrörelse och 17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) finns be-
stämmelser om att begäran om förklaring av domstol att ett ärende onödigt
uppehålls i vissa fall ska göras hos Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen prövar som första domstol om ett justitieråd

i Högsta domstolen ska skiljas eller avstängas från sin anställning eller vara
skyldig att genomgå läkarundersökning.

8 §

4

En kammarrätt prövar

1. överklaganden som enligt lag eller annan författning ska göras till dom-

stolen,

2. mål om ersättning för kostnader enligt skatteförfarandelagen

(2011:1244) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen,

3. sådana ansökningar om resning i mål eller ärenden som enligt 11 kap.

13 § regeringsformen ska prövas av förvaltningsdomstol, om målet eller ären-
det slutligt avgjorts av en förvaltningsrätt eller förvaltningsmyndighet, och

1 Prop. 2012/13:45, bet. 2012/13:JuU15, rskr. 2012/13:154.

2 Lagen omtryckt 1981:1323.

3 Senaste lydelse 2010:1398.

4 Senaste lydelse 2011:1303.

SFS 2013:85

Utkom från trycket
den 12 mars 2013

2

SFS 2013:85

4. ansökningar om återställande av försutten tid för överklagande eller där-

med jämförbar åtgärd till en förvaltningsrätt, kammarrätt eller förvaltnings-
myndighet.

Regeringen meddelar föreskrifter om kammarrätternas domkretsar.

11 §

5

En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är

presidenten eller en lagman.

Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behand-

ling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen
(2003:389) om elektronisk kommunikation och lagen (2010:1882) om ålders-
gränser för film som ska visas offentligt. Bestämmelser om särskild samman-
sättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 10 kap. kommu-
nallagen (1991:900) finns i 13 a §.

12 §

6

En kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lag-

farna ledamöter får inte ingå i rätten.

När det är särskilt föreskrivet att nämndemän ska ingå i rätten, är en kam-

marrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler än fyra
lagfarna ledamöter och tre nämndemän får inte ingå i rätten.

Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av nämndemännen får förhinder

sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför.

En kammarrätt är domför utan nämndemän
1. vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär att målet av-

görs,

2. vid förordnande om saken i avvaktan på målets avgörande och vid annan

åtgärd som avser endast målets beredande, och

3. vid beslut genom vilket domstolen skiljer sig från målet utan att detta har

prövats i sak.

Handläggs ett mål som avses i andra stycket gemensamt med ett annat mål,

får nämndemän delta vid handläggningen även av det senare målet.

Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighets-

taxeringslagen (1979:1152), lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
och lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt. Be-
stämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning en-
ligt 10 kap. kommunallagen (1991:900) finns i 13 a §.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten domför

med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Detsamma gäller vid be-
handling av andra frågor i mål där prövningstillstånd krävs för prövning av ett
överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med frågan om
prövningstillstånd. Vid behandling av en fråga om avvisning av ett överkla-
gande på grund av att det har kommit in för sent är kammarrätten domför med
två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är kammarrätten dom-

för med en lagfaren ledamot.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren

ledamot i kammarrätten eller, om åtgärderna inte är av sådant slag att de bör
förbehållas lagfarna ledamöter, av en annan anställd i kammarrätten som har

5 Senaste lydelse 2010:1884.

6 Senaste lydelse 2010:1884.

3

SFS 2013:85

tillräcklig kunskap och erfarenhet. Regeringen meddelar närmare föreskrifter
om detta.

13 a §

7

En kammarrätt ska vid behandling av mål om laglighetsprövning

enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900) bestå av tre lagfarna ledamöter och
två sådana särskilda ledamöter som anges i 13 b §.

Om en av de särskilda ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har

påbörjats, är rätten ändå domför om tre av de kvarvarande ledamöterna är
ense om slutet.

En kammarrätt är domför utan de särskilda ledamöterna i sådana fall som

anges i 12 § fjärde stycket samt vid prövning av mål som är av enkel beskaf-
fenhet.

13 b §

8

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förord-

nar för viss tid särskilda ledamöter för varje kammarrätt. De särskilda leda-
möterna ska ha god kännedom om kommunal verksamhet.

Om det medan en särskild ledamot deltar i behandlingen av ett mål inträffar

en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnan-
det ändå gälla i det pågående målet.

Kammarrätten fördelar tjänstgöringen mellan de särskilda ledamöterna ef-

ter samråd med dem.

15 §

9

I en förvaltningsrätt ska det finnas en lagman.

Om regeringen inte bestämmer något annat ska det i en förvaltningsrätt

även finnas en eller flera rådmän. I de förvaltningsrätter som regeringen be-
stämmer ska det också finnas en eller flera chefsrådmän.

Lagmän, chefsrådmän och rådmän ska vara lagfarna.

17 b §

10

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förord-

nar för viss tid särskilda ledamöter för varje förvaltningsrätt. De särskilda le-
damöterna ska ha god kännedom om kommunal verksamhet.

Om det medan en särskild ledamot deltar i behandlingen av ett mål inträffar

en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnan-
det ändå gälla i det pågående målet.

Förvaltningsrätten fördelar tjänstgöringen mellan de särskilda ledamöterna

efter samråd med dem.

20 §

11

Valbar till nämndeman i en kammarrätt eller förvaltningsrätt är varje

svensk medborgare som är folkbokförd i det län eller den del av länet som hör
till kammarrättens eller förvaltningsrättens domkrets och som inte är under-
årig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Den som är anställd vid en domstol, Skatteverket, en länsstyrelse, Försäk-

ringskassan, Migrationsverket eller Transportstyrelsen får inte vara nämnde-
man. Detsamma gäller en lagfaren domare, åklagare, polisman och advokat
eller någon annan som har till yrke att föra andras talan inför domstol samt en
ledamot av en skattenämnd.

7 Senaste lydelse 1998:373.

8 Senaste lydelse 1980:274.

9 Senaste lydelse 2010:1398.

10 Senaste lydelse 2009:773.

11 Senaste lydelse 2009:773.

4

SFS 2013:85

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2013

En nämndeman i en förvaltningsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i en

kammarrätt.

Till nämndeman bör endast den utses som med hänsyn till omdömesför-

måga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för
uppdraget.

Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyldig

att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är
inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter fyra år.

Domstolen prövar självmant den valdes behörighet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Äldre föreskrifter i 8 § första stycket 5 gäller för mål som har inletts före

ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

TOBIAS BILLSTRÖM

Per Lennerbrant
(Justitiedepartementet)