Lag (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1974:371
Depar­te­ment: Arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet ARM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:973
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1974:371
Depar­te­ment/myn­dig­het: Arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet ARM
Utfär­dad: 1974-​05-31
Omtryck: SFS 1977:530
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:973
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag äger tillämp­ning på rät­te­gången i tvis­ter om kol­lek­tivav­tal och andra tvis­ter rörande för­hål­lan­det mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare (arbets­tvis­ter).

Gemen­samt med arbets­tvist får hand­läg­gas även annan tvist mel­lan samma eller olika par­ter, om rät­ten med hän­syn till utred­ningen och övriga omstän­dig­he­ter fin­ner sådan hand­lägg­ning lämp­lig. När skäl där­till före­lig­ger, kan rät­ten åter sär­skilja målen.

2 §   Denna lag tilläm­pas inte på
   1. mål som enligt lag får upp­tas endast av en viss tings­rätt eller som ska hand­läg­gas av en tings­rätt i en annan sam­man­sätt­ning än som anges i rät­te­gångs­bal­ken,
   2. mål som ska hand­läg­gas av tings­rätt med tillämp­ning av kon­kursla­gen (1987:672) eller lagen (2022:964) om före­tags­re­kon­struk­tion,
   3. mål om ska­de­stånd i anled­ning av brott, om talan förs i sam­band med åtal för brot­tet,
   4. mål om ersätt­ning för yrkes­skada, när tvis­ten inte rör kol­lek­tivav­tals rätta inne­börd,
   5. mål som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 lagen (2016:188) om patent-​​ och mark­nads­dom­sto­lar, och
   6. mål som avses i arti­kel 81 i rådets för­ord­ning (EG) nr 6/2002 om gemen­skaps­form­giv­ning och arti­kel 124 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/1001 om EU- varu­mär­ken.

Lagen ska inte tilläm­pas på mål som rör arbets­ta­gare som avses i 1 § lagen (1994:260) om offent­lig anställ­ning, när tvis­ten gäl­ler
   1. fråga som rör anställ­ning av arbets­ta­gare utan att enbart avse tvist om kol­lek­tivav­tal,
   2. tjänst­gö­rings­skyl­dig­het för ordi­na­rie domare enligt lagen (1994:261) om full­makt­san­ställ­ning.

Lagen ska inte hel­ler tilläm­pas på andra mål som rör arbets­ta­gare hos arbets­gi­vare med offent­lig ställ­ning, när tvis­ten gäl­ler en fråga som är regle­rad i lag eller annan för­fatt­ning och det i samma för­fatt­ning före­skrivs att beslut i frå­gan får över­kla­gas till rege­ringen, en för­valt­nings­dom­stol eller en för­valt­nings­myn­dig­het.
Lag (2022:973).

3 §   Tvist som ska hand­läg­gas enligt denna lag får i stäl­let genom avtal hän­skju­tas till avgö­rande av skil­je­män. Detta gäl­ler dock inte fall som avses i 31 § första eller tredje styc­ket lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet. Inte hel­ler får avtal som före tvis­tens upp­komst träf­fats om att tvis­ten ska avgö­ras av skil­je­män utan för­be­håll om rätt för par­terna att klandra skil­je­do­men, göras gäl­lande i tvist om för­e­nings­rätt eller i tvist enligt
   - lagen (2002:293) om för­bud mot dis­kri­mi­ne­ring av del­tids­ar­be­tande arbets­ta­gare och arbets­ta­gare med tids­be­grän­sad anställ­ning, eller
   - dis­kri­mi­ne­rings­la­gen (2008:567). Lag (2008:574).


2 kap. Dom­sto­larna i arbets­tvis­ter

1 §   Arbets­dom­sto­len ska som första dom­stol ta upp och avgöra tvist som väcks av arbetsgivar-​​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion eller av arbets­gi­vare som själv slu­tit kol­lek­tivav­tal, om målet gäl­ler
   1. tvist om kol­lek­tivav­tal eller annan arbets­tvist som avses i lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet,
   2. arbets­tvist i övrigt under för­ut­sätt­ning att kol­lek­tivav­tal gäl­ler mel­lan par­terna eller att enskild arbets­ta­gare som berörs av tvis­ten sys­sel­sätts i arbete som avses med kol­lek­tivav­tal vil­ket arbets­gi­va­ren är bun­den av.

Arbets­dom­sto­len är behö­rig dom­stol enligt första styc­ket även när kol­lek­tivav­tal till­fäl­ligt inte gäl­ler.

Gemen­samt med arbets­tvist enligt första eller andra styc­ket får hand­läg­gas även annan arbets­tvist mel­lan samma eller olika par­ter, om dom­sto­len med hän­syn till utred­ningen och övriga omstän­dig­he­ter fin­ner sådan hand­lägg­ning lämp­lig. När det före­lig­ger skäl, kan dom­sto­len åter sär­skilja målen.

Arbets­dom­sto­len är all­tid behö­rig att som första dom­stol ta upp och avgöra en tvist om strids­åt­gärd som avses i 41, 41 b och 41 c §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet.
Lag (2010:230).

2 §   Annan arbets­tvist än som avses i 1 § skall upp­ta­gas och avgö­ras av tings­rätt.

Talan som avses i 1 § och som föres av arbets­gi­vare, som själv slu­tit kol­lek­tivav­tal, eller av arbetsgivar-​​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion för egen del får väc­kas vid tings­rätt i stäl­let för vid arbets­dom sto­len.
Är sva­ran­den orga­ni­sa­tion, eller skulle enligt 4 kap. 5 § andra styc­ket orga­ni­sa­tion ha stämts in om tvis­ten hade väckts vid arbets­dom­sto­len, får det dock ske enbart med stöd av sådant avtal som anges i 10 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken.

I arbets­tvist enligt första eller andra styc­ket får arbets­gi­va­ren sökas vid rät­ten i den ort där arbets­ta­ga­ren har sitt hem­vist. Lag (1977:530).

3 §   Arbets­dom­sto­len är över­rätt vid över­kla­gande i mål som enligt 2 § tagits upp av tings­rätt.

Att i visst fall ett beslut som med­de­lats av annan myn­dig­het än tings­rätt kan över­kla­gas hos Arbets­dom­sto­len föl­jer av lagen (1969:93) om begräns­ning av sam­hälls­stöd vid arbets­kon­flikt.

Arbets­dom­sto­len prö­var kla­gan över dom­villa i fråga om tings­rätts avgö­rande i mål som avses i 2 § och i fråga om de avgö­ran­den av annan myn­dig­het som avses i andra styc­ket. Frå­gor om res­ning och åter­stäl­lande av för­sut­ten tid beträf­fande sådana avgö­ran­den prö­vas av Högsta dom­sto­len. Lag (1994:1043).

4 §   Mot arbets­dom­sto­lens dom eller beslut får talan ej föras.

5 §   Har talan väckts vid tings­rätt av med­lem i arbetsgivar-​​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion och kan orga­ni­sa­tio­nen enligt 1 § och 4 kap. 5 § föra denna talan vid arbets­dom­sto­len, skall orga­ni­sa­tio­nen bere­das till­fälle att uppge om den vill föra talan där. Det­samma gäl­ler när tvist om kol­lek­tivav­tal väckts vid tings­rätt av den som har varit med­lem i arbetsgivar-​​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som slu­tit avta­let.
För­kla­rar där­vid orga­ni­sa­tio­nen att den vill föra talan vid arbets­dom­sto­len, skall målet över­läm­nas dit.

Har i annat fall än som avses i första styc­ket mål, som enligt 1 § skall upp­ta­gas och avgö­ras av arbets­dom­sto­len, väckts vid tings­rätt, skall det på yrkande av part över­läm­nas till arbets­dom­sto­len. Har målet avgjorts av tings­rätt och där­i­från full­följts till arbets­dom­sto­len, skall det på yrkande av part före­ta­gas till hand­lägg­ning som om talan hade väckts där.

I fall som avses i första eller andra styc­ket skall talan anses väckt vid arbets­dom­sto­len, när ansö­kan om stäm­ning inkom till tings­rät­ten. Lag (1977:530).

6 §   Har talan väckts vid arbets­dom­sto­len av med­lem i arbetsgivar-​​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, eller i tvist om kol­lek­tivav­tal av den som varit med­lem i orga­ni­sa­tion som slu­tit avta­let, och för­kla­rar ej orga­ni­sa­tio­nen att den vill föra talan där enligt 1 § och 4 kap. 5 §, skall målet på yrkande av part hän­vi­sas till tings­rätt som är behö­rig.
Det­samma gäl­ler om arbets­dom­sto­len i annat fall fin­ner sig icke vara behö­rig enligt 1 § att pröva talan som har väckts där.

Med­de­las i arbets­dom­sto­len beslut, vari­ge­nom viss tings­rätt för­kla­ras icke vara behö­rig att upp­taga mål som har väckts vid tings­rät­ten, skall arbets­dom­sto­len på yrkande av part hän­visa målet till annan tings­rätt som är behö­rig.

Har skilda dom­sto­lar genom beslut som vun­nit laga kraft fun­nits obe­hö­riga, skall arbets­dom­sto­len, om den fin­ner någon av dem vara behö­rig, på ansö­kan av part hän­visa målet till den tings­rätt, som bort upp­taga målet. Sådan ansö­kan skall göras inom en månad från den dag då det sist med­de­lade beslu­tet vann laga kraft.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf gäl­ler ej, om dom­stols bris­tande behö­rig­het beror på att målet ej skall hand­läg­gas enligt denna lag. Lag (1977:530).

7 §   Fin­ner hov­rätt eller högsta dom­sto­len att dit full­följt mål rät­te­li­gen skulle ha full­följts till arbets­dom­sto­len, skall målet över­läm­nas till denna dom­stol.

Fin­ner arbets­dom­sto­len att dit full­följt mål rät­te­li­gen skulle ha full­följts till hov­rätt, skall arbets­dom­sto­len över­lämna målet till veder­bö­rande hov­rätt. Lag (1977:530).

8 §   Mot beslut vari­ge­nom mål över­läm­nats till arbets­dom­sto­len får talan ej föras. Har annan dom­stol än högsta dom­sto­len över­läm­nat målet, skall arbets­dom­sto­len, om den fin­ner sig icke vara behö­rig, visa målet åter till den dom­stol som över­läm­nat det. Lag (1977:530).


3 kap. Arbets­dom­sto­lens sam­man­sätt­ning m.m.

1 §   Arbets­dom­sto­len består av högst fyra ord­fö­rande, högst fyra vice ord­fö­rande samt sjut­ton andra leda­mö­ter. En av ord­fö­ran­dena ska vara chef för dom­sto­len.

Leda­mot ska vara svensk med­bor­gare och får inte vara underå­rig eller i kon­kurs­till­stånd eller ha för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken. Innan en leda­mot bör­jar tjänst­göra i Arbets­dom­sto­len, ska han eller hon ha avlagt doma­red.

För annan leda­mot än ord­fö­rande ska det fin­nas högst tre ersät­tare. Det som sägs i denna lag om leda­mot gäl­ler även ersät­tare, om inte annat sär­skilt anges.

I lagen (2010:1390) om utnäm­ning av ordi­na­rie domare finns bestäm­mel­ser om utnäm­ning av ord­fö­rande tillika chef och övriga ord­fö­rande i dom­sto­len. Övriga leda­mö­ter och ersät­tare för­ord­nas av rege­ringen för tre år. Lag (2010:1448).

2 §   Ord­fö­rande, vice ord­fö­rande och tre andra leda­mö­ter utses bland per­so­ner som ej kan anses före­träda arbetsgivar-​​ eller arbets­ta­gar intres­sen.

Ord­fö­rande och vice ord­fö­rande skall vara lag­kun­niga och erfarna i domar­värv.

De tre andra leda­mö­terna skall ha sär­skild insikt i för­hål­lan­dena på arbets­mark­na­den. Lag (1977:530).

3 §   Av övriga fjor­ton leda­mö­ter utses fyra efter för­slag av Svenskt Närings­liv, två efter för­slag av Sve­ri­ges Kom­mu­ner och Regi­o­ner, en efter för­slag av Arbets­gi­var­ver­ket, fyra efter för­slag av Lands­or­ga­ni­sa­tio­nen i Sve­rige, två efter för­slag av Tjäns­te­män­nens Cen­tral­or­ga­ni­sa­tion och en efter för­slag av Sve­ri­ges aka­de­mi­kers cen­tral­or­ga­ni­sa­tion.

Vad som i första styc­ket sägs om utse­ende av leda­mot ska tilläm­pas på utse­ende av ersät­tare för sådan leda­mot.

För­slag till leda­mö­ter och ersät­tare ska uppta minst dub­belt så många per­so­ner som de som ska utses med led­ning av för­sla­get. Har sådant för­slag inte avgetts, för­ord­nar rege­ringen ändå leda­mö­ter och ersät­tare till före­skri­vet antal. Lag (2020:593).

4 §   Är ord­fö­rande hind­rad att tjänst­göra, får vice ord­fö­rande inträda i ord­fö­ran­des ställe. Ersät­tare för vice ord­fö­rande får dock inträda i ord­fö­ran­des ställe endast vid hand­lägg­ning som avses i 7 §.

Är annan leda­mot än ord­fö­rande hind­rad att tjänst­göra i visst mål, inträ­der leda­mot eller ersät­tare som utsetts på mot­sva­rande sätt. Där­vid anses leda­mö­ter som utsetts efter för­slag av Sve­ri­ges Kom­mu­ner och Regi­o­ner och Arbets­gi­var­ver­ket ha utsetts på samma sätt.

Kan leda­mot eller ersät­tare inte till­kal­las enligt andra styc­ket, får ord­fö­ran­den i målet kalla annan lämp­lig per­son att tjänst­göra som till­fäl­lig ersät­tare. Lag (2020:593).

5 §   Leda­mot har rätt att bli ent­le­di­gad, om sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der det. Avsä­gelse av upp­dra­get prö­vas av rege­ringen. Avgår leda­mot, för­ord­nar rege­ringen annan för åter­sto­den av den tid, för vil­ken leda­mo­ten varit utsedd. Där­vid äger bestäm­mel­serna i 2 och 3 §§ mot­sva­rande tillämp­ning.

Leda­mot som avgått är skyl­dig att del­taga i fort­satt behand­ling av mål, i vars hand­lägg­ning han förut har del­ta­git. Lag (1974:1092).

6 §   Arbets­dom­sto­len är dom­för med ord­fö­rande samt högst sex och lägst fyra andra leda­mö­ter. Av de leda­mö­ter som avses i 2 § ska högst tre och lägst en delta. Av de leda­mö­ter som avses i 3 § ska högst fyra och lägst två delta, lika många för var­dera arbets­gi­varsi­dan och arbets­ta­gar­si­dan.

Arbets­dom­sto­len är även dom­för med ord­fö­rande samt en leda­mot för var­dera arbets­gi­varsi­dan och arbets­ta­gar­si­dan
   1. vid huvud­för­hand­ling i mål som sak­nar bety­delse för led­ning av rätts­tillämp­ningen och även i övrigt är av enklare slag,
   2. vid avgö­rande av mål utan huvud­för­hand­ling,
   3. vid behand­ling av frå­gor om pröv­nings­till­stånd,
   4. vid annan hand­lägg­ning som inte sker vid huvud­för­hand­ling.

Arbets­dom­sto­len är vidare dom­för med tre lag­farna domare
   1. vid behand­ling av frå­gor om pröv­nings­till­stånd,
   2. vid hand­lägg­ning som avses i andra styc­ket 2 eller 4, om pröv­ningen i väsent­lig grad avser annat än arbets­rätts­liga frå­gor.

Vill någon leda­mot vid hand­lägg­ning enligt andra eller tredje styc­ket att ett mål ska avgö­ras eller en viss fråga prö­vas av dom­sto­len i den sam­man­sätt­ning som före­skrivs i första styc­ket, gäl­ler leda­mo­tens mening. Lag (2008:302).

6 a §   I mål där ett yrkande helt eller del­vis grun­das på ett sådant för­hål­lande som avses i dis­kri­mi­ne­rings­la­gen (2008:567) gäl­ler bestäm­mel­serna i andra-​​fjärde styc­kena i stäl­let för 6 §.

Arbets­dom­sto­len är dom­för med ord­fö­rande samt fyra andra leda­mö­ter. Av de leda­mö­ter som avses i 2 § ska tre delta. Av de leda­mö­ter som avses i 3 § ska en för var­dera arbets­gi­varsi­dan och arbets­ta­gar­si­dan delta. Dom­sto­len får dock ha en sam­man­sätt­ning med en ord­fö­rande och sex andra leda­mö­ter enligt 6 § första styc­ket, om par­terna i målet begär det.

Arbets­dom­sto­len är vidare dom­för med tre lag­farna domare
   1. vid behand­ling av frå­gor om pröv­nings­till­stånd,
   2. vid sådan hand­lägg­ning som avses i 6 § andra styc­ket 2 eller 4, om pröv­ningen i väsent­lig grad avser annat än arbets­rätts­liga frå­gor.

Vill någon leda­mot vid hand­lägg­ning enligt tredje styc­ket att ett mål ska avgö­ras eller en viss fråga prö­vas av dom­sto­len i den sam­man­sätt­ning som före­skrivs i andra styc­ket med en ord­fö­rande och fyra andra leda­mö­ter, gäl­ler leda­mo­tens mening.
Lag (2008:932).

7 §   Ord­fö­rande får ensam på arbets­dom­sto­lens väg­nar företa för­be­re­dande åtgär­der samt
   1. med­dela beslut om avskriv­ning,
   2. pröva yrkande om kvar­stad,
   3. med­dela beslut om avvi­sande av mål, om det är uppen­bart att rät­te­gångs­hin­der före­lig­ger,
   4. avvisa bevis­ning enligt 35 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken,
   5. avvisa ny omstän­dig­het eller nytt bevis enligt 50 kap. 25 § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken,
   6. hän­visa mål till behö­rig tings­rätt enligt 2 kap. 6 § första styc­ket,
   7. med­dela tred­sko­dom,
   8. med­dela dom över yrkande som har med­gi­vits eller efter­gi­vits,
   9. stad­fästa för­lik­ning,
   10. utdöma vite som har före­lagts part eller någon annan i rät­te­gång.
Lag (1992:124).

8 §   För­be­re­dande åtgär­der och sådan hand­lägg­ning som avses i 7 § 1 kan enligt ord­fö­ran­des upp­drag också utfö­ras av annan lag­fa­ren tjäns­te­man vid dom­sto­len, vil­ken för­ord­nats där­till av dom­sto­len.

Där­ut­ö­ver kan även hand­lägg­ning som avses i 7 § 6--10 enligt ord­fö­ran­des upp­drag utfö­ras av sådan annan lag­fa­ren tjäns­te­man vid dom­sto­len, som efter att ha vun­nit till­räck­lig erfa­ren­het för­ord­nats där­till av dom­sto­len. Lag (1992:124).

9 §   Fin­ner arbets­dom­sto­len vid över­lägg­ning till dom eller beslut den rådande meningen avvika från rätts­grund­sats eller lag­tolk­ning som den senast anta­git, kan dom­sto­len i den sam­man­sätt­ning som före­skri­ves i 6 § första styc­ket för­ordna att målet eller viss i målet upp­kom­men rätts­fråga skall avgö­ras av dom­sto­len i dess hel­het.

När mål eller viss däri upp­kom­men fråga avgörs av arbets­dom­sto­len i dess hel­het, skall alla leda­mö­ter eller ersät­tare för dem delta i avgö­ran­det.

Avgö­rande som avses i andra styc­ket kan fat­tas utan huvud­för­hand­ling.
Lag (1992:124).

9 a §   När Arbets­dom­sto­len sam­man­trä­der med fler än en lag­fa­ren domare är en ord­fö­rande eller en vice ord­fö­rande behö­rig att föra ordet.

Den av de behö­riga domarna som har högst befatt­ning ska föra ordet. Bland behö­riga domare med samma befatt­ning ska den som har längst tjänst­gö­rings­tid föra ordet. Lag (2018:416).

9 b §   En för­del­ning av mål mel­lan enskilda domare ska vara base­rad på objek­tiva kri­te­rier som dom­sto­len fast­ställt i för­väg. För­del­ningen får inte vara ägnad att påverka målens utgång. Lag (2018:416).

10 §   När­mare bestäm­mel­ser om arbets­dom­sto­lens orga­ni­sa­tion och verk­sam­het med­de­las av rege­ringen. Lag (1974:1092).


4 kap. Rät­te­gången i arbets­dom­sto­len

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Arbets­dom­sto­len skall sam­man­träda på den ort där dom­sto­len har sitt säte. Sam­man­träde kan även hål­las på annan ort, om det av sär­skilda skäl är påkal­lat. Sam­man­träde skall hål­las så ofta det behövs för arbe­tet.

2 §   Omröst­ning till dom eller beslut sker i den ord­ning som arbets­dom­sto­len bestäm­mer.

3 §   En dom ska med­de­las så snart det kan ske. Den ska skri­vas under av dem som har del­ta­git i avgö­ran­det. En kopia av domen ska skic­kas till par­terna samma dag som domen med­de­las.

Om en dom skrivs under elektro­niskt, ska det göras med en sådan elektro­nisk under­skrift som avses i arti­kel 3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektro­nisk iden­ti­fi­e­ring och betrodda tjäns­ter för elektro­niska trans­ak­tio­ner på den inre mark­na­den och om upp­hä­vande av direk­tiv 1999/93/EG, i den ursprung­liga lydel­sen.

Första och andra styc­kena gäl­ler också ett slut­ligt beslut.
Lag (2018:500).

4 §   Berät­tel­ser som läm­nas vid huvud­för­hand­ling under för­hör i bevis­syfte behö­ver inte doku­men­te­ras. Lag (2008:302).

Rät­te­gången i arbets­dom­sto­len som första dom­stol

5 §   I tvist om kol­lek­tivav­tal kan orga­ni­sa­tion, som slu­tit avta­let, väcka och utföra talan vid arbets­dom­sto­len för den som är eller har varit med­lem i orga­ni­sa­tio­nen. I annan arbets­tvist som anges i 2 kap. 1 § kan arbetsgivar-​​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som avses i 6 § lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet väcka och utföra talan vid arbets­dom­sto­len för med­lem i orga­ni­sa­tio­nen. Vad som finns före­skri­vet om part beträf­fande jävs­för­hål­lande, per­son­lig instäl­lelse, hörande under san­nings­för­säk­ran och andra frå­gor som rör bevis­ningen skall även gälla den för vil­ken orga­ni­sa­tio­nen för talan.

Vill någon föra talan vid arbets­dom­sto­len mot med­lem eller förut varande med­lem i orga­ni­sa­tion som avses i första styc­ket, skall i mot­sva­rande fall som anges där även orga­ni­sa­tio­nen instäm­mas.
Orga­ni­sa­tio­nen kan där­vid svara på med­par­tens väg­nar, om denne ej själv utför sin talan.

Vad som i denna para­graf sägs om orga­ni­sa­tion gäl­ler även om sam­man slut­ning av flera sådana orga­ni­sa­tio­ner. Med med­lem avses där­vid såväl de anslutna orga­ni­sa­tio­nerna som deras med­lem­mar. Lag (1977:530).

6 §   Talan, som ej inne­fat­tar yrkande att mot­par­ten skall för­plik­tas att full­göra eller under­låta något, skall avvi­sas om det ej är av avse­värd bety­delse för käran­den eller den för vil­ken orga­ni­sa­tion för talan att sådan fast­stäl­lel­se­ta­lan prö­vas. Lag (1976:581).

7 §   Talan får ej upp­ta­gas till pröv­ning av arbets­dom­sto­len för­rän för­hand­ling, som kan påkal­las enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet eller som anges i kol­lek­tivav­tal, har ägt rum rörande tvis­te­frå­gan.

Första styc­ket gäl­ler icke talan enligt 31 § första eller tredje styc­ket lagen om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet och ej hel­ler tvist huruvida strids­åt­gärd vid­ta­gits i strid mot lag eller kol­lek­tivav­tal eller tvist om påföljd för sådan åtgärd. Har i fall som avses i 43 § lagen om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet över­lägg­nings­skyl­dig­het ej full­gjorts, får arbets­dom­sto­len dock ej pröva tvis­ten för­rän så skett.

Utan hin­der av första och andra styc­kena får talan upp­ta­gas till pröv­ning, såvitt gäl­ler fråga om för­ord­nande för tiden intill dess laga­kraft­ä­gande dom eller beslut före­lig­ger i målet. Sedan en sådan pröv­ning har skett, skall målet för­kla­ras vilande i avbi­dan på att för­hand­ling eller över­lägg­ning rörande tvis­te­frå­gan enligt första eller andra styc­ket slut­förts. Innan sådan för­hand­ling eller över­lägg­ning slut­förts får målet icke slut­ligt prö­vas.

Har för­hand­ling eller över­lägg­ning som avses i första eller andra styc­ket ej ägt rum, får talan ändå upp­ta­gas till pröv­ning, om mot för­hand­lingen eller över­lägg­ningen före­le­gat hin­der, som icke berott av käran­den. Lag (1992:441).

8 §   Den som vill väcka talan vid arbets­dom­sto­len skall hos dom­sto­len göra skrift­lig ansö­kan om stäm­ning på mot­par­ten.

Före­kom­mer inte anled­ning att avvisa ansö­kan, skall dom­sto­len utfärda stäm­ning på sva­ran­den att svara på käro­må­let. Sva­ran­den får före­läg­gas att skrift­li­gen avge sva­ro­mål enligt 42 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken vid påföljd att tred­sko­dom annars kan komma att med­de­las mot honom. Lag (1992:124).

9 §   Utfär­das stäm­ning, skall för­be­re­delse i målet äga rum.

Ute­blir båda par­terna eller en av dem från sam­man­träde för munt­lig för­be­re­delse eller under­lå­ter sva­ran­den att följa före­läg­gande att skrift­li­gen avge sva­ro­mål vid påföljd att tred­sko­dom annars kan komma att med­de­las mot honom gäl­ler vad som före­skrivs i 44 kap. 1, 2 och 7 a §§ rät­te­gångs­bal­ken. Fin­ner dom­sto­len med hän­syn till tvis­tens art eller andra omstän­dig­he­ter i målet att yrkande om tred­sko­dom inte bör med­de­las, skall dom­sto­len om den andre par­ten yrkar det i stäl­let vidta åtgär­der för fort­satt för­be­re­delse, om detta kan antas vara till gagn för utred­ningen, eller sätta ut målet till huvud­för­hand­ling. Fram­ställs inte sådant yrkande av par­ten, skall målet avskri­vas.

Under­lå­ter sva­ran­den vid skrift­lig för­be­re­delse att komma in med sva­ro­mål, och har inte före­läg­gande som avses i andra styc­ket med­de­lats honom, sätts målet ut till huvud­för­hand­ling, om inte fort­satt för­be­re­delse kan antas vara till gagn för målets utred­ning. Lag (1992:124).

10 §   Sedan för­be­re­del­sen avslu­tats, skall arbets­dom­sto­len företa målet till avgö­rande så snart det kan ske.

Mål avgörs efter huvud­för­hand­ling. Dom­sto­len får dock avskriva eller avvisa mål, med­dela tred­sko­dom och dom över yrkande, som med­gi­vits eller efter­gi­vits, samt stad­fästa för­lik­ning utan att hålla huvud­för­hand­ling.

Dom­sto­len får även i annat fall än som avses i andra styc­ket företa mål till avgö­rande utan huvud­för­hand­ling, om part begär det och dom­sto­len med hän­syn till tvis­tens art och övriga omstän­dig­he­ter fin­ner det lämp­ligt. Mot parts bestri­dande får mål dock inte avgö­ras i denna ord­ning. Lag (1992:124).

11 §   Till huvud­för­hand­ling skall part och ställ­fö­re­trä­dare för part kal­las att infinna sig per­son­li­gen, om hans när­varo behövs för utred­ningen. Skall per­son­lig instäl­lelse ske, kan dom­sto­len före­lägga vite.

Ute­blir båda par­terna eller en av dem från sam­man­träde för huvud­för­hand­ling gäl­ler vad som före­skri­ves i 44 kap. 1 § och 2 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken. Fin­ner dom­sto­len med hän­syn till tvis­tens art eller andra omstän­dig­he­ter i målet att yrkande om tred­sko­dom ej bör bifal­las, skall dom­sto­len på den till­stä­deskomne par­tens yrkande i stäl­let före­taga målet till för­hand­ling och avgö­rande. Fram­stäl­les ej sådant yrkande skall målet avskri­vas.

Kal­lelse till huvud­för­hand­ling skall inne­hålla erin­ran om att målet utan hin­der av parts ute­varo kan på yrkande av mot­par­ten före­ta­gas till för­hand­ling och avgö­rande. Erin­ran om att målet kan avgö­ras genom tred­sko­dom skall inta­gas i kal­lel­sen, om dom­sto­len fin­ner att sådan påföljd för ute­varo kan komma i fråga.

Upp­skju­tes påbör­jad huvud­för­hand­ling, skall för­hand­lingen fort­sät­tas sna­rast möj­ligt. Ny huvud­för­hand­ling behö­ver ej hål­las i anled­ning av sådant upp­skov. Lag (1977:530).

Rät­te­gången i arbets­dom­sto­len som full­följds­in­stans

12 §   En tings­rätts dom eller beslut får över­kla­gas hos Arbets­dom­sto­len enligt bestäm­mel­serna i 49 kap. rät­te­gångs­bal­ken.
Över­kla­gan­det skall ske inom den tid som anges i 50 kap. 1 och 2 §§ eller 52 kap. 1 § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (1994:1043).

13 §   Över­kla­gan­det ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. det avgö­rande som över­kla­gas,
   2. den änd­ring i avgö­ran­det som yrkas,
   3. grun­derna för över­kla­gan­det,
   4. de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till stöd för att pröv­nings­till­stånd ska med­de­las,
   5. de bevis som åbe­ro­pas, och
   6. vad som ska styr­kas med varje bevis.

Skrift­liga bevis som inte lagts fram tidi­gare ska ges in sam­ti­digt med över­kla­gan­det.

Vid över­kla­gande av en tings­rätts dom ska kla­gan­den i skri­vel­sen även ange om han eller hon vill att det ska hål­las ett för­nyat för­hör med ett vittne, en sak­kun­nig eller en part eller hål­las en för­nyad syn. Lag (2008:302).

14 §   Har tings­rät­ten avsla­git yrkande om för­ord­nande för tiden intill dess laga­kraft­ä­gande dom eller beslut före­lig­ger i målet, kan arbets­dom­sto­len ome­del­bart med­dela sådant för­ord­nande att gälla till dess annorlunda för­ord­nas. Har tings­rät­ten bifal­lit yrkande som nu sagts, kan arbets­dom­sto­len ome­del­bart för­ordna att tings­rät­tens för­ord­nande inte längre skall gälla. Lag (1992:124).

15 §   Sedan målets bere­dande avslu­tats, skall Arbets­dom­sto­len före­taga målet till avgö­rande så snart det kan ske.

Avser över­kla­gan­det en tings­rätts dom, får målet avgö­ras utan huvud­för­hand­ling, om någon munt­lig bevis­ning inte skall tas upp och inte hel­ler något annat sär­skilt skäl för­an­le­der att huvud­för­hand­ling hålls.

Avser över­kla­gan­det ett beslut, avgörs målet utan huvud­för­hand­ling. Lag (1994:1043).

16 §   Till huvud­för­hand­ling skall part och ställ­fö­re­trä­dare för part kal­las att infinna sig per­son­li­gen, om hans när­varo behövs för utred­ningen. Skall per­son­lig instäl­lelse ske, kan Arbets­dom­sto­len före­lägga vite.

Ute­blir kla­gan­den från sam­man­träde för huvud­för­hand­ling, för­fal­ler över­kla­gan­det. En upp­lys­ning om detta skall tas in i kal­lel­sen till sam­man­trä­det. Har över­kla­gan­det för­fal­lit, kan kla­gan­den hos Arbets­dom­sto­len ansöka om åter­upp­ta­gande av målet enligt 50 kap. 22 § rät­te­gångs­bal­ken.

Ute­blir mot­par­ten före­tas målet till för­hand­ling och avgö­rande utan hin­der av hans ute­varo, om hans när­varo inte är av bety­delse för målets hand­lägg­ning eller utred­ning. En upp­lys­ning om detta skall tas in i kal­lel­sen till sam­man­trä­det.

Upp­skju­tes påbör­jad huvud­för­hand­ling, skall för­hand­lingen fort­sät­tas sna­rast möj­ligt. Ny huvud­för­hand­ling behö­ver ej hål­las i anled­ning av sådant upp­skov. Lag (1994:1043).


5 kap. Övriga bestäm­mel­ser

1 §   Vad som före­skri­ves i 4 kap. 7 § äger mot­sva­rande tillämp­ning i arbets­tvist som med stöd av 2 kap. 2 § väc­kes vid tings­rätt.

Före­kom­mer anled­ning att kol­lek­tivav­tal, som slu­tits av andra än par­terna i målet, har bety­delse för pröv­ningen av tvis­ten i målet, skall de par­ter som slu­tit kol­lek­tivav­ta­let bere­das till­fälle att yttra sig i målet. Lag (1977:530).

2 §   I mål som hand­läg­ges enligt denna lag kan för­ord­nas att var­dera par­ten skall bära sin rät­te­gångs­kost­nad, om den part som för­lo­rat målet hade skä­lig anled­ning att få tvis­ten prö­vad.

Kost­nad för sådan för­hand­ling eller över­lägg­ning som avses i 4 kap. 7 § och grun­das på lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet eller på kol­lek­tivav­tal ersät­tes ej som rät­te­gångs­kost­nad.

Skyl­dig­het för flera med­par­ter att ersätta rät­te­gångs­kost­nad i mål, som upp­ta­gits av arbets­dom­sto­len som första dom­stol, skall för­de­las mel­lan dem efter vad som är skä­ligt med hän­syn till deras för­hål­lande till saken och rät­te­gången. Lag (1982:88).

3 §   I allt varom i denna lag ej är sär­skilt före­skri­vet gäl­ler i tillämp­liga delar vad som i rät­te­gångs­bal­ken eller annan för­fatt­ning är före­skri­vet om rät­te­gången i tvis­te­mål, vari för­lik­ning om saken är tillå­ten. Där­vid skall beträf­fande rät­te­gången i arbets­dom­sto­len som första dom­stol tilläm­pas vad som är före­skri­vet om rät­te­gången i tings­rätt. I fråga om rät­te­gången i arbets­dom­sto­len som full­följds­in­stans tilläm­pas vad som är före­skri­vet om rät­te­gången i hov­rätt. I fråga om de icke lag­farna leda­mö­terna i arbets­dom­sto­len tilläm­pas 12 kap. 3 § andra styc­ket rät­te­gångs­bal­ken. Lag (1991:638).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1976:581

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1977.

Änd­ringen inne­bär att andra styc­ket i över­gångs­be­stäm­mel­serna upp­hävs.

Avser tvist omstän­dig­het som inträf­fat före lagens ikraft­trä­dande, tilläm­pas 4 kap. 7 § första styc­ket i dess äldre lydelse. Har över­lägg­ning som där sägs icke ägt rum före ikraft­trä­dan­det, skall i stäl­let tilläm­pas vad som i den nya lagen är före­skri­vet om för­hand­ling.
Lag (1987:438).

1987:438

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1987.

I fråga om talan mot beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas äldre före­skrif­ter.

1992:124

Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 3 kap. 1 §, såvitt avser anta­let andra leda­mö­ter, samt 3 och 9 §§ den 1 juli 1992, och i övrigt den 1 april 1992.

1994:1043

Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 1994. Har dom eller beslut med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i fråga om rät­ten att över­klaga och om vad den som vill över­klaga skall iaktta.

2022:973
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2022.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande när ett mål hand­läggs av tings­rätt med tillämp­ning av den upp­hävda lagen (1996:764) om före­tags­re­kon­struk­tion.

Vik­tiga lagar inom pro­cess­rät­ten

Vik­tiga lagar inom pro­cess­rät­ten

Rät­te­gångs­balk (1942:740)
JP Info­nets pro­cess­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets pro­cess­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med pro­cess­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom pro­cess­rätt.