SFS 1999:116 Lag om skiljeförfarande

Processrätt

990116.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

Svensk författningssamling

Lag
om skiljeförfarande;

utfärdad den 4 mars 1999.

Enligt riksdagens beslut

föreskrivs följande.

Skiljeavtalet

1 §

Tvister i frågor som parterna kan träffa förlikning om får genom avtal

lämnas till avgörande av en eller flera skiljemän. Ett sådant avtal kan avse
framtida tvister om ett rättsförhållande som är angivet i avtalet. Tvisten får
avse förekomsten av en viss omständighet.

Parterna får låta skiljemännen komplettera avtal utöver vad som följer av

tolkning av avtal.

Skiljemän får pröva konkurrensrättens civilrättsliga verkningar mellan

parterna.

2 §

Skiljemännen får pröva sin egen behörighet att avgöra tvisten. Detta

hindrar inte en domstol från att på begäran av en part pröva frågan. Skilje-
männen får fortsätta skiljeförfarandet i avvaktan på domstolens avgörande.

Även om skiljemännen i ett beslut under förfarandet funnit att de är behö-

riga att avgöra tvisten är deras beslut inte bindande. I fråga om talan mot en
skiljedom som innefattar ett avgörande om behörigheten gäller bestämmel-
serna i 34 och 36 §§.

3 §

När giltigheten av ett skiljeavtal som utgör en del av ett annat avtal

skall bedömas vid prövningen av skiljemännens behörighet, skall skiljeavta-
let anses som ett särskilt avtal.

4 §

En domstol får inte mot en parts bestridande pröva en fråga som enligt

ett skiljeavtal skall prövas av skiljemän.

En invändning om skiljeavtal skall framställas första gången en part skall

föra talan i saken vid rätten. Invändningar som framställs senare är utan ver-
kan om inte parten har haft laga förfall och framställt invändningen så snart
förfallet upphörde. En invändning om skiljeavtal skall beaktas även om den
part som gör invändningen låtit en fråga som omfattas av skiljeavtalet prövas
av kronofogdemyndighet i ett mål om betalningsföreläggande eller hand-
räckning.

Prop. 1998/99:35, bet. 1998/99:JuU12, rskr. 1998/99:142.

SFS 1999:116

Utkom från trycket
den 16 mars 1999

SFS 1999:116

Under tiden tvisten behandlas av skiljemän eller innan dess får en domstol

oberoende av skiljeavtalet meddela sådana beslut om säkerhetsåtgärder som
domstolen enligt lag är behörig att meddela.

5 §

En part förlorar sin rätt att åberopa skiljeavtalet som hinder för rätte-

gång, om parten

1. har bestritt en begäran om skiljedom,
2. låter bli att i rätt tid utse skiljeman, eller
3. inte i rätt tid ställer sin andel av begärd säkerhet för ersättningen till

skiljemännen.

6 §

Rör en tvist mellan en näringsidkare och en konsument en vara, en

tjänst eller någon annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen en-
skilt bruk, får ett skiljeavtal inte göras gällande, om det träffats innan tvisten
uppstod. Dock gäller sådana avtal i hyres- eller arrendeförhållanden, om ge-
nom dem en hyres- eller arrendenämnd utsetts till skiljenämnd och något an-
nat inte följer av bestämmelserna i 8 kap. 28 § eller 12 kap. 66 § jordabal-
ken.

Första stycket gäller inte om tvisten rör avtal mellan försäkringsgivare och

försäkringstagare om försäkring som grundas på kollektivavtal eller som
grundas på gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen. Första
stycket gäller inte heller om annat följer av Sveriges internationella förplik-
telser.

Skiljemännen

7 §

Var och en som råder över sig själv och sin egendom kan vara skilje-

man.

8 §

En skiljeman skall vara opartisk.

En skiljeman skall på yrkande av en part skiljas från sitt uppdrag, om det

finns någon omständighet som kan rubba förtroendet för skiljemannens
opartiskhet. En sådan omständighet skall alltid anses föreligga

1. om skiljemannen själv eller någon närstående till skiljemannen är part

eller annars kan vänta beaktansvärd nytta eller skada av tvistens utgång,

2. om skiljemannen eller någon närstående till skiljemannen är ledamot av

styrelsen för ett bolag eller någon annan sammanslutning som är part eller
annars är ställföreträdare för en part eller för någon annan som kan vänta be-
aktansvärd nytta eller skada av tvistens utgång,

3. om skiljemannen som sakkunnig eller annars har tagit ställning i tvisten

eller hjälpt en part att förbereda eller utföra sin talan i tvisten, eller

4. om skiljemannen har mottagit eller förbehållit sig ersättning i strid med

39 § andra stycket.

9 §

Den som ombeds att åta sig ett uppdrag som skiljeman skall genast

uppge alla omständigheter som enligt 7 eller 8 § kan tänkas hindra den vid-
talade från att vara skiljeman. En skiljeman skall upplysa parterna och öv-
riga skiljemän om sådana omständigheter så snart alla skiljemän har utsetts
och därefter under skiljeförfarandet så snart skiljemannen har fått kännedom
om någon ny omständighet.

SFS 1999:116

10 §

Ett yrkande om att en skiljeman skall skiljas från sitt uppdrag på

grund av en omständighet som anges i 8 § skall framställas inom femton da-
gar från det att parten fick kännedom såväl om att skiljemannen har utsetts
som om omständigheten. Yrkandet prövas av skiljemännen, om parterna inte
har bestämt att det skall prövas av någon annan.

Bifalls yrkandet får beslutet inte angripas.
En part som är missnöjd med ett beslut genom vilket ett yrkande ogillats

eller avvisats som för sent framställt, får hos tingsrätten ansöka om att skilje-
mannen skall skiljas från uppdraget. Ansökan skall göras inom trettio dagar
från den dag då parten fick del av beslutet. Skiljemännen får fortsätta skilje-
förfarandet i avvaktan på tingsrättens avgörande.

11 §

Parterna får bestämma att ett yrkande som anges i 10 § första stycket

skall prövas slutligt av ett skiljedomsinstitut.

12 §

Parterna får bestämma hur många skiljemännen skall vara och hur de

skall utses.

Om parterna inte har bestämt något annat gäller 13–16 §§.
Tingsrätten skall utse skiljemän även i andra fall än som anges i 14–17 §§,

om parterna har bestämt det och någon av parterna ansöker om det.

13 §

Skiljemännen skall vara tre. Vardera parten väljer en skiljeman och de

valda utser den tredje.

14 §

Skall parterna var för sig välja skiljeman och har den ena parten i en

begäran om skiljedom enligt 19 § underrättat motparten om sitt val av skilje-
man, är motparten skyldig att inom trettio dagar från mottagandet av under-
rättelsen skriftligen underrätta den första parten om sitt val av skiljeman.

En part som på detta sätt har underrättat motparten om sitt val av skilje-

man får inte utan motpartens samtycke återkalla valet.

Låter motparten bli att utse skiljeman inom den angivna tiden, skall tings-

rätten på ansökan av den första parten utse skiljeman.

15 §

Skall en skiljeman utses av andra skiljemän men låter de bli att göra

det inom trettio dagar från det att den sista av dem blev vald, skall tingsrätten
på ansökan av en part utse skiljemannen.

Skall en skiljeman utses av någon annan än en part eller skiljemän, men

görs inte det inom trettio dagar från det att en part som önskar att skiljeman
utses uppmanat den som skall utse skiljeman att göra det, skall tingsrätten på
ansökan av en part utse skiljemannen. Detsamma gäller, om en skiljeman
skall utses av parterna gemensamt men de inte har enats inom trettio dagar
från det att frågan väckts genom att den ena parten mottagit en underrättelse
från motparten.

16 §

Om en skiljeman avgår eller skiljs från uppdraget, skall tingsrätten på

ansökan av en part utse en ny skiljeman. Om skiljemannen inte kan fullgöra
uppdraget på grund av omständigheter som uppkommit efter valet, skall i
stället den som ursprungligen haft att göra valet utse en ny skiljeman. Vid
detta val tillämpas 14 och 15 §§. Tiden för att utse en ny skiljeman är även

SFS 1999:116

för den part som begärt skiljedomen trettio dagar och räknas för alla från det
att den som skall utse skiljemannen har fått kännedom om det.

17 §

Har en skiljeman försenat förfarandet skall tingsrätten på ansökan av

en part skilja skiljemannen från uppdraget och utse en annan skiljeman. Par-
terna får bestämma att en sådan begäran i stället skall prövas slutligt av ett
skiljedomsinstitut.

18 §

När en part har ansökt om att tingsrätten skall utse en skiljeman enligt

12 § tredje stycket eller 14–17 §§ får domstolen endast om det är uppenbart
avslå ansökan på den grunden att lagliga förutsättningar för skiljeförfarande
saknas.

Förfarandet

19 §

Har parterna inte bestämt något annat inleds skiljeförfarandet när en

part tar emot en begäran om skiljedom enligt andra stycket.

En begäran om skiljedom skall vara skriftlig och innehålla
1. en uttrycklig och villkorslös begäran om skiljedom,
2. uppgift om den fråga som omfattas av skiljeavtalet och som skiljemän-

nen skall pröva, och

3. uppgift om partens val när parten skall utse skiljeman.

20 §

Är skiljemännen flera skall en av dem utses till ordförande. Har par-

terna eller skiljemännen inte bestämt annat, skall den skiljeman vara ordfö-
rande som de andra skiljemännen eller, i deras ställe, tingsrätten har utsett.

21 §

Skiljemännen skall handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och

snabbt. De skall därvid följa vad parterna har bestämt, om det inte finns nå-
got hinder mot det.

22 §

Parterna bestämmer platsen för förfarandet. Annars bestämmer skilje-

männen platsen för förfarandet.

Skiljemännen får hålla sammanträde på annan plats i Sverige eller utom-

lands om inte parterna har bestämt något annat.

23 §

Den part som begär skiljedom skall inom den tid som skiljemännen

bestämmer ange sina yrkanden i den fråga som har uppgetts i begäran om
skiljedom och de omständigheter som parten åberopar till stöd för dem.
Motparten skall därefter inom den tid som skiljemännen bestämmer ange sin
inställning till yrkandena och de omständigheter som motparten åberopar till
stöd för den.

Den part som begär skiljedom får framställa nya yrkanden och motparten

egna yrkanden, om yrkandena omfattas av skiljeavtalet och skiljemännen
inte med hänsyn till den tidpunkt då de framställs eller andra omständigheter
anser det olämpligt att de prövas. Under samma förutsättningar får var och
en av parterna under skiljeförfarandet ändra eller komplettera tidigare fram-
ställda yrkanden och åberopa nya omständigheter till stöd för sin talan.

Första och andra styckena gäller inte om parterna har bestämt något annat.

SFS 1999:116

24 §

Skiljemännen skall ge parterna tillfälle att i all behövlig omfattning

utföra sin talan skriftligt eller muntligt. Inför avgörandet av en till skiljemän-
nen överlämnad fråga skall muntlig förhandling hållas, om en part begär det
och parterna inte har bestämt något annat.

En part skall ges möjlighet att ta del av alla handlingar och allt annat ma-

terial som rör tvisten och som tillförs skiljemännen från motparten eller nå-
gon annan.

Om en part utan giltigt skäl uteblir från en förhandling eller låter bli att i

något annat hänseende iaktta ett föreläggande av skiljemännen, är detta inte
hinder mot att handläggningen fortsätter och att tvisten avgörs på det mate-
rial som finns.

25 §

Parterna skall svara för bevisningen. Skiljemännen får dock utse sak-

kunniga, om inte båda parterna motsätter sig detta.

Skiljemännen får avvisa erbjuden bevisning, om den uppenbart saknar be-

tydelse i tvisten eller om det är motiverat med hänsyn till den tidpunkt då be-
visningen åberopas.

Skiljemännen får inte ta upp ed eller sanningsförsäkran. De får inte heller

förelägga vite eller annars använda tvångsmedel för att skaffa in begärd be-
visning.

Om inte parterna har överenskommit något annat får skiljemännen på be-

gäran av en part bestämma att motparten under förfarandets gång skall vidta
en viss åtgärd för att säkerställa det anspråk som skall prövas av skiljemän-
nen. Skiljemännen får föreskriva att den part som begär åtgärden skall ställa
skälig säkerhet för den skada som kan tillfogas motparten genom åtgärden.

26 §

Om en part vill att ett vittne eller en sakkunnig skall höras under ed

eller en part höras under sanningsförsäkran, får parten efter tillstånd av skil-
jemännen göra ansökan om det hos tingsrätten. Detsamma gäller om en part
vill att det skall föreläggas en part eller någon annan att som bevis tillhanda-
hålla en skriftlig handling eller ett föremål. Anser skiljemännen att åtgärden
är befogad med hänsyn till utredningen, skall de lämna tillstånd till ansökan.
Finns det lagliga förutsättningar för åtgärden, skall tingsrätten bifalla ansö-
kan.

Reglerna i rättegångsbalken tillämpas i fråga om en åtgärd som avses i

första stycket. Skiljemännen skall kallas till ett förhör med ett vittne, en sak-
kunnig eller en part och ges tillfälle att ställa frågor. Om en skiljeman uteblir
från förhöret utgör detta inte hinder för att förhöret genomförs.

Skiljedomen

27 §

De frågor som har lämnats till skiljemännen avgörs genom skiljedom.

Avslutar skiljemännen skiljeförfarandet utan att avgöra dessa frågor sker det
också genom skiljedom.

Om parterna förliks får skiljemännen på deras begäran stadfästa för-

likningen i en skiljedom.

Andra avgöranden, som inte tas in i en skiljedom, betecknas beslut.
Skiljemännens uppdrag anses slutfört när de har meddelat slutlig skilje-

dom, om inte annat följer av 32 eller 35 §.

SFS 1999:72–127

SFS 1999:116

28 §

Återkallar ena parten ett yrkande skall skiljemännen avskriva tvisten i

denna del om inte motparten begär att skiljemännen skall pröva yrkandet.

29 §

En del av tvisten eller en viss fråga av betydelse för tvistens bedöm-

ning får avgöras genom särskild skiljedom, om inte båda parterna motsätter
sig det. En fordran som åberopas till kvittning skall dock prövas i samma
skiljedom som huvudfordringen.

Har en part helt eller delvis medgett ett yrkande får särskild skiljedom

meddelas över det som har medgetts.

30 §

Om en skiljeman utan giltigt skäl låter bli att delta i skiljenämndens

prövning av en fråga, är detta inte något hinder mot att övriga skiljemän av-
gör frågan.

Har parterna inte bestämt något annat, skall som skiljenämndens mening

gälla den mening som flertalet av de skiljemän som deltar i avgörandet enas
om. Uppnås inte majoritet för någon mening, skall den mening gälla som
ordföranden företräder.

31 §

En skiljedom skall vara skriftlig och undertecknas av skiljemännen.

Det är tillräckligt att domen är undertecknad av flertalet skiljemän om orsa-
ken till att inte samtliga skiljemän undertecknat skiljedomen är angiven i
denna. Parterna får bestämma att skiljenämndens ordförande ensam under-
tecknar skiljedomen.

I skiljedomen skall dagen för dess meddelande och platsen för skiljeför-

farandet anges.

Skiljedomen skall genast tillställas parterna.

32 §

Om skiljemännen finner att en skiljedom innehåller någon uppenbar

oriktighet till följd av skiljemännens eller någon annans skrivfel, räknefel el-
ler liknande förbiseende eller om skiljemännen av förbiseende inte har av-
gjort en fråga som skulle ha behandlats i skiljedomen, får de inom trettio da-
gar från dagen för skiljedomens meddelande besluta om rättelse eller kom-
plettera domen. De får också rätta eller komplettera en skiljedom eller tolka
domslutet i en skiljedom om någon av parterna begär det inom trettio dagar
från det att parten har fått del av domen.

Om skiljemännen på någon av parternas begäran beslutar om rättelse eller

om tolkning av domslutet i en skiljedom, skall det ske inom trettio dagar från
det att skiljemännen tog emot en parts begäran om det. Om skiljemännen be-
slutar att komplettera domen, skall det ske inom sextio dagar.

Innan skiljemännen fattar ett beslut enligt denna paragraf, bör parterna ges

tillfälle att yttra sig över åtgärden.

Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom

33 §

En skiljedom är ogiltig

1. om den innefattar prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får

avgöras av skiljemän,

2. om skiljedomen eller det sätt på vilket skiljedomen tillkommit är up-

penbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige, eller

SFS 1999:116

3. om skiljedomen inte uppfyller föreskrifterna om skriftlighet och under-

tecknande i 31 § första stycket.

Ogiltigheten kan gälla en viss del av skiljedomen.

34 §

En skiljedom som inte kan angripas enligt 36 § skall efter klander helt

eller delvis upphävas på talan av en part

1. om den inte omfattas av ett giltigt skiljeavtal mellan parterna,
2. om skiljemännen har meddelat dom efter utgången av den tid som par-

terna bestämt eller om de annars har överskridit sitt uppdrag,

3. om skiljeförfarande enligt 47 § inte borde ha ägt rum i Sverige,
4. om en skiljeman har utsetts i strid med parternas överenskommelse el-

ler denna lag,

5. om en skiljeman på grund av någon omständighet som anges i 7 eller

8 § har varit obehörig, eller

6. om det annars, utan partens vållande, i handläggningen har förekommit

något fel som sannolikt har inverkat på utgången.

En part har inte rätt att åberopa en omständighet som han genom att delta

i förfarandet utan invändning eller på annat sätt får anses ha avstått från att
göra gällande. Enbart genom att parten har utsett skiljeman skall han inte an-
ses ha godtagit skiljemännens behörighet att avgöra den hänskjutna frågan.
Att en part kan ha förlorat rätten enligt första stycket 5 att åberopa en om-
ständighet som anges i 8 § följer av 10 och 11 §§.

Talan skall väckas inom tre månader från den dag då parten fick del av

skiljedomen eller, om rättelse, komplettering eller tolkning enligt 32 § har
ägt rum, inom tre månader från den dag då parten fick del av skiljedomen i
dess slutliga lydelse. En part får efter fristens utgång inte åberopa en ny
klandergrund till stöd för sin talan.

35 §

En domstol får under viss tid skjuta upp ett mål om en skiljedoms

ogiltighet eller om upphävande av en skiljedom för att ge skiljemännen till-
fälle att återuppta skiljeförfarandet eller vidta någon annan åtgärd som enligt
skiljemännens mening undanröjer grunden för ogiltigheten eller upphävan-
det,

1. om domstolen har funnit att talan i målet skall bifallas och ena parten

har begärt uppskov, eller

2. om båda parter har begärt uppskov.
Meddelar skiljemännen en ny skiljedom, får en part inom den tid som

domstolen bestämmer utan stämningsansökan klandra skiljedomen i den
mån det föranleds av det återupptagna förfarandet eller av en ändring av den
första skiljedomen.

Fortsatt huvudförhandling får oberoende av 43 kap. 11 § andra stycket

rättegångsbalken hållas även om uppskovstiden uppgår till mer än femton
dagar.

36 §

En skiljedom som innebär att skiljemännen avslutat förfarandet utan

att pröva de frågor som lämnats till avgörande av dem får helt eller delvis
ändras på talan av en part. Talan skall väckas inom tre månader från den dag
då parten fick del av domen eller, om rättelse, komplettering eller tolkning
enligt 32 § har ägt rum, inom tre månader från den dag då parten fick del av

SFS 1999:116

skiljedomen i dess slutliga lydelse. Skiljedomen skall innehålla en tydlig
hänvisning om vad en part som vill angripa domen skall göra.

En talan enligt första stycket som enbart rör en fråga som avses i 42 § är

tillåten om skiljedomen innebär att skiljemännen har ansett sig vara obehö-
riga att pröva tvisten. Om skiljedomen innebär något annat, får en part som
vill angripa beslutet klandra skiljedomen enligt bestämmelserna i 34 §.

Skiljedomskostnaderna

37 §

Parterna skall solidariskt betala skälig ersättning till skiljemännen för

arbete och utlägg. Har skiljemännen i skiljedomen förklarat att de är obehö-
riga att pröva tvisten, är dock den part som inte begärde skiljedom betal-
ningsansvarig endast i den mån det föranleds av särskilda omständigheter.

Skiljemännen får i en slutlig skiljedom förplikta parterna att betala ersätt-

ningen till dem samt ränta från den dag som infaller en månad efter den dag
då skiljedomen meddelades. Ersättningen skall anges särskilt för varje skil-
jeman.

38 §

Skiljemännen får begära säkerhet för ersättningen. De får fastställa

särskilda säkerheter för skilda yrkanden. Har en part inte inom den tid som
skiljemännen bestämt ställt sin andel av begärd säkerhet, får motparten ställa
hela säkerheten. Ställs inte begärd säkerhet, får skiljemännen helt eller delvis
avsluta förfarandet.

Skiljemännen får under förfarandet besluta att ta säkerheten i anspråk för

att täcka utlägg. Sedan skiljemännens ersättning har bestämts i en slutlig
skiljedom och domen i den delen har blivit verkställbar, får skiljemännen
tillgodogöra sig betalning ur säkerheten, om parterna inte fullgör sin betal-
ningsskyldighet enligt domen. Säkerhetsrätten omfattar även egendomens
avkastning.

39 §

Bestämmelserna i 37 och 38 §§ gäller inte om något annat har be-

stämts av parterna gemensamt på ett sätt som är bindande för skiljemännen.

Avtal om ersättningen till skiljemännen som inte träffas med parterna ge-

mensamt är ogiltiga. Har ena parten ställt hela säkerheten, får parten dock
ensam medge att skiljemännen tar säkerheten i anspråk för att täcka ersätt-
ning för utfört arbete.

40 §

Skiljemännen får inte hålla inne skiljedomen i avvaktan på att ersätt-

ningen till dem betalas.

41 §

En part eller en skiljeman får hos tingsrätten föra talan mot skiljedo-

men om ersättning till skiljemännen. Talan skall väckas av en part inom tre
månader från den dag då parten fick del av domen och av en skiljeman inom
samma tid från skiljedomens meddelande. Har rättelse, komplettering eller
tolkning enligt 32 § ägt rum, skall talan väckas av en part inom tre månader
från den dag då parten fick del av skiljedomen i dess slutliga lydelse och av
en skiljeman inom samma tid från den dag då skiljedomen fick sin slutliga
lydelse. Skiljedomen skall innehålla en tydlig hänvisning om vad en part
som vill föra talan mot domen i denna del skall göra.

SFS 1999:116

Dom, varigenom ersättningen till en skiljeman sätts ned, gäller även för

den part som inte fört talan.

42 §

Om inte parterna har överenskommit något annat, får skiljemännen på

begäran av en part förplikta motparten att betala ersättning för partens kost-
nader och bestämma hur ersättningen till skiljemännen slutligt skall fördelas
mellan parterna. Skiljemännens förordnande får även omfatta ränta, om par-
ten har yrkat det.

Forumfrågor och talefrister

43 §

Talan mot en skiljedom enligt 33, 34 och 36 §§ tas upp av hovrätten

inom vars domkrets skiljeförfarandet har ägt rum. Är platsen för skiljeförfa-
randet inte angiven i skiljedomen får talan väckas hos Svea hovrätt.

Hovrättens avgörande får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att av-

görandet överklagas, om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att
överklagandet prövas av Högsta domstolen.

Talan beträffande ersättningen till en skiljeman tas upp av tingsrätten på

platsen för skiljeförfarandet. Är platsen för skiljeförfarandet inte angiven i
skiljedomen får talan väckas hos Stockholms tingsrätt.

44 §

Ansökningsärenden om att utse en skiljeman eller att skilja en skilje-

man från uppdraget tas upp av tingsrätten i den ort där någon av parterna har
sitt hemvist eller av tingsrätten på platsen för skiljeförfarandet. Ansökan får
även tas upp av Stockholms tingsrätt. Motparten skall om möjligt ges till-
fälle att yttra sig innan ansökan bifalls. Avser ansökan en skiljemans skilj-
ande från uppdraget bör även skiljemannen höras.

Ansökan om bevisupptagning enligt 26 § tas upp av den tingsrätt som

skiljemännen har bestämt. Saknas ett sådant beslut tas ansökan upp av
Stockholms tingsrätt.

Har tingsrätten bifallit en ansökan om att utse en skiljeman eller att skilja

en skiljeman från uppdraget, får beslutet inte överklagas. Inte heller annars
får tingsrättens avgörande enligt 10 § tredje stycket överklagas.

45 §

Skall enligt lag eller avtal en parts talan väckas inom viss tid men om-

fattas talan av ett skiljeavtal, skall parten inom den angivna tiden begära skil-
jedom enligt 19 §.

Har skiljedom begärts i rätt tid men avslutas skiljeförfarandet utan att den

fråga som lämnats till skiljemännen rättskraftigt avgörs och beror detta inte
på partens vållande, skall talan anses väckt i rätt tid, om parten begär skilje-
dom eller väcker talan vid domstol inom trettio dagar från den dag då parten
fick del av skiljedomen eller, om skiljedomen blivit upphävd eller förklarad
ogiltig eller talan mot skiljedomen enligt 36 § lämnats utan bifall, från det att
domen härom vunnit laga kraft.

Internationella förhållanden

46 §

Denna lag tillämpas på skiljeförfaranden som äger rum i Sverige även

om tvisten har internationell anknytning.

SFS 1999:116

47 §

Ett skiljeförfarande enligt denna lag får inledas i Sverige, om skilje-

avtalet innebär att förfarandet skall äga rum i Sverige eller skiljemännen el-
ler ett skiljedomsinstitut i enlighet med avtalet har bestämt att förfarandet
skall äga rum i Sverige eller motparten annars samtycker till det.

Ett skiljeförfarande enligt denna lag får också inledas i Sverige mot en

part som har hemvist här eller annars skulle kunna sökas i tvisten vid svensk
domstol, om inte skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga rum utom-
lands.

I andra fall får skiljeförfaranden enligt denna lag inte äga rum i Sverige.

48 §

Har ett skiljeavtal internationell anknytning, skall den lag som par-

terna kommit överens om tillämpas på avtalet. Har parterna inte träffat nå-
gon sådan överenskommelse tillämpas lagen i det land där förfarandet med
stöd av parternas avtal har ägt rum eller skall äga rum.

Första stycket tillämpas inte på frågan, huruvida en part var behörig att

ingå skiljeavtalet eller var behörigen företrädd.

49 §

Skall utländsk rätt tillämpas på skiljeavtalet gäller 4 § beträffande en

fråga som omfattas av avtalet, utom när

1. avtalet enligt tillämplig lag är ogiltigt, utan verkan eller ogenomförbart,

eller

2. tvisten enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän.
Att en domstol utan hinder av skiljeavtalet kan meddela sådana beslut om

säkerhetsåtgärder som domstolen enligt lag är behörig att meddela framgår
av 4 § tredje stycket.

50 §

Vad som sägs i 26 och 44 §§ om bevisupptagning under skilje-

förfarande i Sverige gäller även beträffande skiljeförfaranden som äger rum
utomlands, om förfarandet grundar sig på ett skiljeavtal och den fråga som
lämnats till skiljemännen enligt svensk lag får avgöras av skiljemän.

51 §

Har inte någon av parterna hemvist eller driftställe i Sverige, får de i

ett kommersiellt förhållande genom en uttrycklig skriftlig överenskommelse
utesluta eller begränsa tillämpligheten av de grunder för upphävande av en
skiljedom som anges i 34 §.

En skiljedom som omfattas av en sådan överenskommelse erkänns och

verkställs i Sverige enligt de regler som gäller för en utländsk skiljedom.

Erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom m.m.

52 §

En skiljedom som meddelas utomlands anses som utländsk.

Vid tillämpning av denna lag anses en skiljedom vara meddelad i det land

där platsen för förfarandet är belägen.

53 §

En utländsk skiljedom som grundar sig på ett skiljeavtal erkänns och

verkställs i Sverige, om inte annat följer av 54–60 §§.

54 §

En utländsk skiljedom erkänns och verkställs inte i Sverige, om den

part mot vilken skiljedomen åberopas visar

SFS 1999:116

1. att parterna enligt tillämplig lag saknade behörighet att ingå skiljeavta-

let eller inte var behörigen företrädda eller att skiljeavtalet är ogiltigt enligt
den lag som enligt parternas överenskommelse skall tillämpas eller, i avsak-
nad av varje anvisning i sådant hänseende, enligt lagen i det land där skilje-
domen har meddelats,

2. att den part, mot vilken skiljedomen åberopas, inte i vederbörlig ord-

ning har underrättats om tillsättandet av skiljeman eller om skiljeförfarandet
eller av annan orsak inte varit i stånd att utföra sin talan,

3. att skiljedomen behandlar en tvist som inte avsetts med eller omfattas

av parternas begäran om skiljedom, eller att skiljedomen innehåller beslut i
en fråga som faller utanför skiljeavtalet, dock skall, om beslut i en fråga som
omfattas av uppdraget kan skiljas från beslut som faller utanför uppdraget,
den del av skiljedomen som omfattas av uppdraget erkännas och verkställas,

4. att skiljenämndens tillsättande eller dess sammansättning eller skilje-

förfarandet strider mot vad parterna avtalat eller, om avtal om detta saknas,
mot lagen i det land där förfarandet har ägt rum, eller

5. att skiljedomen ännu inte blivit bindande för parterna eller att den un-

danröjts eller dess verkställighet skjutits upp av behörig myndighet i det land
där den meddelats eller enligt vars lag den meddelats.

55 §

En utländsk skiljedom erkänns och verkställs inte heller, om domsto-

len finner

1. att skiljedomen innefattar prövning av en fråga, som enligt svensk lag

inte får avgöras av skiljemän, eller

2. att det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rätts-

ordningen i Sverige att erkänna eller verkställa skiljedomen.

56 §

Ansökan om verkställighet av en utländsk skiljedom görs hos Svea

hovrätt.

Till ansökan skall skiljedomen fogas i original eller styrkt kopia. Om hov-

rätten inte bestämmer annat skall även en styrkt översättning av hela domen
till svenska språket ges in.

57 §

Ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att motparten har

getts tillfälle att yttra sig.

58 §

Invänder motparten att skiljeavtal inte träffats, skall sökanden ge in

skiljeavtalet i original eller styrkt kopia samt, om hovrätten inte bestämmer
annat, styrkt översättning till svenska språket, eller på annat sätt visa att skil-
jeavtal ingåtts.

Invänder motparten att framställning gjorts om undanröjande av skilje-

domen eller om uppskov med dess verkställighet hos myndighet som avses i
54 § 5, får hovrätten skjuta upp avgörandet samt, om sökanden begär det,
ålägga motparten att ställa skälig säkerhet vid påföljd att beslut om verkstäl-
lighet annars kan komma att meddelas.

59 §

Bifaller hovrätten ansökan, verkställs skiljedomen som en svensk

domstols lagakraftägande dom, om inte Högsta domstolen efter överkla-
gande av hovrättens beslut bestämmer något annat.

SFS 1999:116

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 1999

60 §

Har en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken beviljats, skall

vid tillämpning av 7 § samma kapitel med talans väckande jämställas en be-
gäran om skiljedom utomlands som kan leda till en skiljedom som erkänns
och kan verkställas här.

Sedan ansökan om verkställighet av en utländsk skiljedom gjorts ankom-

mer det på hovrätten att pröva en begäran om säkerhetsåtgärd eller om upp-
hävande av ett sådant beslut.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999, då lagen (1929:145) om skil-

jemän och lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar upp-
hör att gälla.

2. Den äldre lagen tillämpas om skiljeförfarandet har inletts före ikraftträ-

dandet eller, såvitt angår verkställighet av en utländsk skiljedom, om ansö-
kan om verkställighet har gjorts före ikraftträdandet.

3. Har ett skiljeavtal slutits före ikraftträdandet, gäller 18 § andra stycket,

21 § första stycket 1 och 26 § andra och tredje styckena lagen (1929:145)
om skiljemän fortfarande, såvitt avser tid för meddelande av skiljedom, i för-
faranden som har inletts inom två år från den nya lagens ikraftträdande.

4. Parterna kan i fall som anges i 2 och 3 bestämma att endast den nya la-

gen skall gälla.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagen

(1929:145) om skiljemän, tillämpas i stället den nya lagen.

På regeringens vägnar

GÖRAN PERSSON

LAILA FREIVALDS
(Justitiedepartementet)