SFS 2002:599 Lag om grupprättegång
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om grupprättegång;
utfärdad den 30 maj 2002.
Enligt riksdagens beslut
1
föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
Grupptalan
1 §
Med grupptalan avses i denna lag en talan som en kärande för som fö-
reträdare för flera personer med rättsverkningar för dem, trots att de inte är
parter i målet. Grupptalan kan väckas som enskild grupptalan, organisations-
talan eller offentlig grupptalan.
Med gruppen avses de personer för vilka käranden för talan.
Grupprättegång
2 §
En rättegång där grupptalan förs kallas grupprättegång. En grupprätte-
gång får avse anspråk som kan tas upp av allmän domstol enligt reglerna i
rättegångsbalken om tvistemål.
För grupprättegång tillämpas bestämmelserna om tvistemål i rättegångs-
balken, med undantag av 1 kap. 3 d §, om inte annat sägs i denna lag.
En grupprättegång kan också föras enligt särskilda bestämmelser i miljö-
balken.
Hur grupptalan väcks m.m.
Behöriga domstolar
3 §
De tingsrätter som regeringen bestämmer skall vara behöriga att hand-
lägga mål enligt denna lag. Det skall finnas minst en behörig tingsrätt i varje
län.
Talerätt
4 §
Enskild grupptalan får väckas av en fysisk eller juridisk person som
själv har ett anspråk som omfattas av talan.
1
Prop. 2001/02:107, bet. 2001/02:JuU16, rskr. 2001/02:246.
SFS 2002:599
Utkom från trycket
den 24 juni 2002
2
SFS 2002:599
5 §
Organisationstalan får väckas av en ideell förening som i enlighet med
sina stadgar tillvaratar konsument- eller löntagarintressen i tvister mellan
konsumenter och en näringsidkare om någon vara, tjänst eller annan nyttig-
het som näringsidkaren erbjuder till konsumenter.
I första stycket avses med
konsumenter
: fysiska personer som handlat huvudsakligen för ändamål
som faller utanför näringsverksamhet,
näringsidkare
: en fysisk eller juridisk person som handlat för ändamål
som har samband med den egna näringsverksamheten.
En organisationstalan som avses i första stycket får omfatta även en tvist
av annat slag, om det medför betydande fördelar med hänsyn till utred-
ningen och övriga omständigheter att tvisterna handläggs gemensamt.
6 §
Offentlig grupptalan får väckas av en myndighet som med hänsyn till
vad tvisten rör är lämpad att företräda gruppmedlemmarna. Regeringen be-
stämmer vilka myndigheter som får väcka offentlig grupptalan.
7 §
Rätten att företräda gruppen upphör inte om det inträffar en förändring
i de förhållanden på vilka rätten att väcka talan enligt 4–6 §§ har grundats.
Särskilda processförutsättningar
8 §
En grupptalan får tas upp till prövning om
1. talan grundas på omständigheter som är gemensamma eller likartade
för gruppmedlemmarnas anspråk,
2. en grupprättegång inte framstår som olämplig på grund av att vissa
gruppmedlemmars anspråk till sina grunder skiljer sig väsentligt från övriga
anspråk,
3. merparten av de anspråk som talan avser inte lika väl kan göras gäl-
lande genom talan av gruppmedlemmarna själva,
4. gruppen med hänsyn till storlek, avgränsning och övrigt är lämpligt be-
stämd samt
5. käranden med hänsyn till sitt intresse i saken, sina ekonomiska förut-
sättningar att föra en grupptalan och förhållandena i övrigt är lämpad att fö-
reträda gruppmedlemmarna i målet.
Ansökans innehåll
9 §
En ansökan om stämning skall, utöver vad som sägs i 42 kap. 2 § rätte-
gångsbalken, innehålla uppgifter om
1. den grupp som talan avser,
2. de omständigheter som är gemensamma eller likartade för gruppmed-
lemmarnas anspråk,
3. de för käranden kända förhållanden som har betydelse för prövningen
av endast vissa gruppmedlemmars anspråk samt
4. andra omständigheter som har betydelse för frågan om anspråken bör
handläggas i en grupprättegång.
Käranden skall i ansökan ange namn och adress på samtliga gruppmed-
lemmar. Sådana uppgifter får utelämnas om de inte behövs för målets hand-
3
SFS 2002:599
läggning. Käranden skall dessutom lämna upplysningar om förhållanden i
övrigt av betydelse för underrättelse till gruppmedlemmarna.
Byte av taleform
10 §
Den som är kärande i en rättegång kan hos tingsrätten skriftligen an-
söka om att målet skall omvandlas till en grupprättegång. Då skall bestäm-
melserna i 9 § och 42 kap. 2–4 §§ rättegångsbalken tillämpas. En ansökan
får bifallas endast om svaranden medger detta eller om det är uppenbart att
fördelarna med en grupprättegång överväger de olägenheter som en sådan
kan antas medföra för svaranden.
Ansökan skall delges svaranden för yttrande. Är ansökan ogrundad får
domstolen omedelbart avslå den.
Om den tingsrätt där målet pågår inte är behörig att ta upp grupptalan
skall ansökan överlämnas till en behörig domstol. Är ansökan uppenbart
ogrundad får domstolen omedelbart avslå ansökan i stället för att överlämna
den.
Ombud
11 §
Enskild grupptalan och organisationstalan skall föras genom ombud
som är advokat. Om det finns särskilda skäl, får rätten medge att talan förs
utan ombud eller genom ombud som inte är advokat.
12 §
En fullmakt som avser rättegång i allmänhet ger inte ombudet behö-
righet att väcka grupptalan eller att ta emot stämning i en grupprättegång.
Underrättelse till medlemmarna om att en grupprättegång har inletts
13 §
Avvisas inte kärandens ansökan om att inleda en grupprättegång,
skall gruppmedlemmarna underrättas om rättegången.
Underrättelsen skall efter vad domstolen finner lämpligt innehålla
1. en kortfattad redogörelse för ansökan,
2. upplysningar om
a) grupprättegången som handläggningsform,
b) medlemmarnas möjligheter att själva delta i rättegången,
c) rättsverkan av en dom i en grupprättegång, och
d) vad som gäller i fråga om rättegångskostnader,
3. uppgifter om kärandens och ombudets namn och adress,
4. besked om tiden som rätten bestämmer för anmälan enligt 14 §, samt
5. uppgifter om andra förhållanden som har betydelse för gruppmedlem-
marnas rätt.
Gruppens bestämning
14 §
En gruppmedlem som inte skriftligen inom den tid som rätten be-
stämmer har anmält till domstolen att han eller hon vill omfattas av gruppta-
lan skall anses ha trätt ur gruppen.
4
SFS 2002:599
Gruppmedlemmens ställning
15 §
En gruppmedlem skall likställas med part vid tillämpning av rätte-
gångsbalkens regler om jävsförhållanden, pågående rättegång, förening av
mål, hörande under rättegången och andra frågor som rör bevisningen.
Jäv
16 §
En gruppmedlem som inte är part får, även om han eller hon inte in-
trätt i rättegången som intervenient, framställa en invändning om jäv mot en
domare inom två veckor från den dag när han eller hon fick veta att domaren
deltar i målets handläggning. Om den jävsgrundande omständigheten då inte
var känd för medlemmen, får invändningen framställas inom två veckor från
den dag medlemmen fick sådan kännedom.
Den fortsatta handläggningen
Kärandens skyldigheter
17 §
Vid talans utförande skall käranden ta till vara gruppmedlemmarnas
intressen.
I viktiga frågor skall käranden ge gruppmedlemmarna tillfälle att yttra sig,
om det kan ske utan större olägenhet. Om en gruppmedlem begär det skall
käranden lämna sådana upplysningar som har betydelse för medlemmens
rätt.
Utvidgning av talan
18 §
Rätten får medge käranden att utvidga en grupptalan till att omfatta
andra anspråk hos gruppmedlemmarna eller nya gruppmedlemmar, om detta
kan ske utan att det föranleder en betydande försening av avgörandet i målet
och utan betydande olägenheter i övrigt för svaranden. En ansökan om ut-
vidgning av talan skall ske skriftligen och innehålla sådana uppgifter som
anges i 9 §.
Överlåtelse av tvisteföremålet
19 §
Om käranden eller en gruppmedlem överlåter det som tvisten rör till
någon annan, skall vad som sägs i 13 kap. 7 § rättegångsbalken gälla om för-
värvarens rätt och skyldighet att träda in som medlem i gruppen.
Undergrupper
20 §
Rätten får förordna någon att vid sidan av käranden eller i stället för
käranden föra talan i en viss fråga eller en del av saken som gäller endast
vissa gruppmedlemmars rätt, om det främjar en ändamålsenlig handlägg-
ning. Ett sådant förordnande får ges en gruppmedlem eller, om det inte är
möjligt, någon annan.
Parterna och berörda gruppmedlemmar skall ges tillfälle att yttra sig innan
rätten fattar beslut, om detta inte är uppenbart obehövligt. I beslutet skall
5
SFS 2002:599
rätten ange den del av gruppen och den fråga eller del av saken som förord-
nandet avser.
Bestämmelserna i denna lag om käranden gäller i tillämpliga delar också
den som har förordnats att föra talan enligt första stycket.
Byte av kärande
21 §
Om käranden inte längre bedöms vara lämpad att företräda grupp-
medlemmarna i målet, skall rätten utse någon annan som har talerätt enligt
4–6 §§ att som kärande föra gruppens talan.
Om någon ny kärande inte kan utses enligt första stycket, skall grupptalan
avvisas. Om käranden är klagandens motpart i högre rätt får dock rätten för-
ordna någon annan som bedöms vara lämpad att som kärande föra gruppens
talan.
22 §
I andra fall än som avses i 21 § får någon annan överta kärandens ta-
lan endast om käranden överlåtit sin del av det som tvisten rör eller det finns
andra särskilda skäl.
Avbrytande av grupprättegången eller del av den
23 §
Återkallar käranden grupptalan inom tiden för anmälan enligt 14 §
skall målet avskrivas i dess helhet. Om käranden inom den tiden återkallar
målet i en del som hänför sig till en viss gruppmedlems anspråk skall det kä-
romålet avskrivas.
Om det efter anmälningstidens utgång uppkommer en fråga om att av-
skriva målet i dess helhet eller att avvisa grupptalan skall rätten lämna par-
terna och gruppmedlemmarna tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart
obehövligt.
Andra stycket tillämpas också om fråga uppkommer om att avskriva må-
let eller avvisa talan i en del som hänför sig till en viss gruppmedlems an-
språk.
24 §
Rätten får bestämma en tid inom vilken en gruppmedlem skriftligen
till domstolen kan anmäla att han eller hon, om grupprättegången när det
gäller hans eller hennes anspråk avbryts, vill träda in som part och föra talan
angående sin rätt.
Görs en anmälan om inträde enligt första stycket, skall rätten avskilja det
käromål som anmälan gäller och besluta om den fortsatta handläggningen.
Rätten får under de förutsättningar som anges i 1 kap. 3 d § rättegångsbalken
besluta att målet skall handläggas med tillämpning av den paragrafen.
Rätten kan flytta över ett avskilt mål till en annan behörig domstol, om
detta är bäst med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter.
25 §
Om ett överklagande återkallas eller skall avvisas av annan anledning
än att det har kommit in för sent tillämpas bestämmelserna i 23 § andra och
tredje styckena och 24 § första och andra styckena.
Om ett överklagande har förfallit på grund av att käranden uteblivit från
ett sammanträde för huvudförhandling, skall målet återupptas enligt 50 kap.
22 § rättegångsbalken på ansökan av en gruppmedlem, även om käranden
6
SFS 2002:599
saknat laga förfall för sin utevaro. Gruppmedlemmens ansökan får begränsas
till ett visst käromål.
Förlikning
26 §
En förlikning som käranden ingår för en grupps räkning gäller, om
rätten stadfäster den genom dom. Förlikningen skall på begäran av parterna
stadfästas, om den inte är diskriminerande mot vissa gruppmedlemmar eller
på annat sätt uppenbart oskälig.
Om uppskov med prövningen av en viss fråga
27 §
Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen och kan ske utan be-
tydande olägenhet för svaranden, får rätten meddela en dom som för vissa
gruppmedlemmar innebär ett slutligt avgörande av saken och som för andra
gruppmedlemmar innebär att prövningen av en viss fråga skjuts upp.
Rätten skall förelägga varje gruppmedlem för vilken målet inte slutligt av-
gjorts att inom en viss tid begära att den återstående frågan prövas. I fråga
om gruppmedlemmar som lämnar in en sådan begäran skall rätten besluta
enligt 24 § andra och tredje styckena om avskiljande och om den fortsatta
handläggningen. Om en gruppmedlem inte lämnar in en begäran om pröv-
ning av den återstående frågan, skall medlemmens talan ogillas, om inte sva-
randen har medgett yrkandet eller det är uppenbart att talan är grundad.
Avgörandets innehåll
28 §
I en dom skall rätten ange de gruppmedlemmar som domen avser.
Detta gäller också ett beslut, om det behövs med hänsyn till frågans beskaf-
fenhet.
Rättskraft
29 §
Rättens avgörande i en grupprättegång har rättskraft i förhållande till
alla gruppmedlemmar som omfattas av avgörandet.
Särskilda regler om rättegångskostnader m.m.
Rätt till ersättning och ansvar för kostnader
30 §
Den som enligt 21 § andra stycket har förordnats att som kärande föra
en grupps talan har rätt till ersättning av allmänna medel som motsvarar
kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande samt arvode
till ombud eller biträde, om kostnaden skäligen varit påkallad för att ta till
vara gruppmedlemmarnas rätt. Ersättning skall också ges för kärandens eget
arbete och tidsspillan med anledning av rättegången. Såsom åtgärd för rätte-
gångens förberedande anses förhandling för biläggande av en tvistefråga
som har omedelbar betydelse för den förda talan.
Rätten får besluta om förskott på ersättningen med skäligt belopp om det
är rimligt med hänsyn till omfattningen av de kostnader eller det arbete som
7
SFS 2002:599
uppdraget har medfört, den tid som rättegången kan beräknas pågå samt öv-
riga förhållanden.
31 §
Den som enligt 21 § andra stycket har förordnats att som kärande föra
en grupps talan är inte skyldig att betala ersättning för motpartens rätte-
gångskostnader i annat fall än som avses i 18 kap. 6 § rättegångsbalken. I
stället skall den som tidigare varit kärande i målet såsom part svara för dessa
rättegångskostnader. Han eller hon skall också ersätta staten för vad som ut-
gått av allmänna medel enligt 30 §, i den utsträckning inte klaganden eller
någon annan är skyldig att betala sådan ersättning.
Har någon i samband med överklagande eller därefter övertagit kärandens
talan i annat fall än som avses i första stycket svarar han eller hon såsom part
endast för rättegångskostnader som har uppkommit i den högre rätten. För
rättegångskostnader i lägre rätt svarar i stället den som tidigare varit kärande
i målet.
32 §
Bestämmelserna i rättegångsbalken om ansvar för rättegångskostna-
der skall tillämpas även i fråga om sådan ersättning av allmänna medel som
betalats till en kärande med stöd av 30 §. Ersättning för en sådan kostnad
skall betalas till staten. Rätten skall pröva frågan om ersättning utan yr-
kande.
Kostnadsansvaret för en gruppmedlem
33 §
En gruppmedlem som inte är part i rättegången svarar för rättegångs-
kostnaderna i målet endast i de fall som avses i 34 och 35 §§.
34 §
Har svaranden ålagts att ersätta kärandens rättegångskostnader eller
att till staten betala sådana kostnader som avses i 32 § och kan svaranden
inte betala, är de berörda gruppmedlemmarna skyldiga att ersätta dessa kost-
nader. Detsamma gäller merkostnader vid riskavtal som svaranden enligt
41 § inte förpliktats betala. Varje gruppmedlem svarar för sin andel av kost-
naderna och är inte skyldig att betala mer än som har kommit honom eller
henne till godo genom rättegången.
35 §
En gruppmedlem som inte är part i rättegången skall ersätta de kost-
nader som medlemmen har vållat genom någon åtgärd som avses i 18 kap.
3 § första stycket rättegångsbalken eller genom sådan vårdslöshet eller för-
summelse som avses i 6 § samma kapitel.
36 §
Om en medlem har inträtt som part i grupprättegången i samband
med ett överklagande eller därefter, svarar medlemmen som part endast för
kostnader som har uppkommit i den högre rätten.
Avskilda käromål
37 §
Om ett käromål har avskilts enligt 24 §, svarar käranden och grupp-
medlemmen solidariskt för de rättegångskostnader som har uppkommit före
avskiljandet. För kostnader som har uppkommit därefter svarar gruppmed-
lemmen ensam.
8
SFS 2002:599
Har käranden eller gruppmedlemmen orsakat rättegångskostnad genom
vårdslöshet eller försummelse, skall han eller hon ensam svara för denna
kostnad.
Riskavtal
38 §
Har käranden ingått ett avtal med ett ombud om att arvodet till ombu-
det skall bestämmas med hänsyn till i vilken utsträckning gruppmedlemmar-
nas anspråk tillgodoses (riskavtal) får avtalet endast åberopas mot grupp-
medlemmarna om det har godkänts av domstol.
39 §
Ett riskavtal får godkännas endast om avtalet är skäligt med hänsyn
till sakens beskaffenhet. Avtalet skall vara upprättat i skriftlig form. Av av-
talet skall framgå på vilket sätt arvodet är avsett att avvika från ett normal-
arvode om gruppmedlemmarnas anspråk bifalls eller ogillas helt. Avtalet får
inte godkännas om arvodet grundas enbart på tvisteföremålets värde.
40 §
Frågan om godkännande av ett riskavtal prövas i en pågående grupp-
rättegång av domstolen på yrkande av käranden. Har den rättsliga angelä-
genhet som riskavtalet omfattar inte inletts vid domstol, får den som vill föra
grupptalan begära att frågan om godkännande prövas av en domstol som är
behörig att pröva tvisten. Går det inte att avgöra vilken domstol som är be-
hörig, prövas frågan om godkännande av Stockholms tingsrätt.
Ett godkännande enligt första stycket upphör att gälla, om en grupprätte-
gång inte har inletts inom sex månader från godkännandet. Om det finns skäl
för det får domstolen förlänga den tiden.
41 §
Vid prövning av vad som är ersättningsgill rättegångskostnad enligt
18 kap. 8 § rättegångsbalken skall hänsyn inte tas till sådana merkostnader
som har uppkommit på grund av ett riskavtal.
Överklagande
42 §
När prövningen av en viss fråga har skjutits upp enligt 27 §, skall rätt-
ten bestämma om domen i den del där avgörandet inte är slutligt får överkla-
gas särskilt. En sådan del av domen får dock alltid överklagas särskilt, om
domen i den del den är slutlig överklagas för eller mot en grupp.
Om en dom överklagas särskilt enligt första stycket, får rätten bestämma
att målet i övrigt skall vila till dess att domen har vunnit laga kraft.
43 §
Tingsrättens beslut med anledning av en återkallelse av talan får inte
överklagas, om återkallelsen har skett inom tiden för anmälan enligt 14 §.
Ett beslut i fråga om rättegångskostnader som meddelats i samband med av-
skrivningen får dock överklagas.
44 §
En tingsrätts beslut att utse en ny kärande får överklagas av den tidi-
gare käranden och av en gruppmedlem som har föreslagit en annan kärande.
En tingsrätts beslut att avslå en begäran om byte av kärande får överklagas
av en gruppmedlem som har föreslagit ett sådant byte. I fråga om överkla-
9
SFS 2002:599
gandet tillämpas bestämmelserna i 49 kap. 4 § och 11 § första stycket rätte-
gångsbalken.
45 §
En tingsrätts beslut under rättegången får, utöver vad som sägs i rätte-
gångsbalken och 44 §, överklagas särskilt, om tingsrätten i beslutet har
1. avslagit kärandens begäran att få föra enskild grupptalan eller organisa-
tionstalan utan ombud eller genom ombud som inte är advokat,
2. prövat en fråga enligt 19 § om inträde som medlem i gruppen, eller
3. prövat en fråga om godkännande av ett riskavtal enligt 39 §.
Den som vill överklaga ett beslut som avses i första stycket skall först an-
mäla missnöje. Anmälan skall göras genast, om beslutet har meddelats vid
ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då klaganden fick
del av beslutet. Den som försummar detta har inte längre rätt att överklaga
beslutet. Anmäler någon missnöje får rätten förklara målet vilande till dess
att överklagandet prövats, om det finns särskilda skäl.
46 §
Bestämmelserna i 44 och 45 §§ gäller också vid ett överklagande av
en hovrätts beslut som inte är slutligt i frågor som avses i de paragraferna
och som har uppkommit i hovrätten eller som har överklagats dit.
47 §
En gruppmedlem får överklaga en dom eller ett slutligt beslut för en
grupps räkning samt ett beslut om godkännande av ett riskavtal enligt 39 §.
En gruppmedlem är vidare behörig att för egen räkning överklaga en dom
eller ett beslut som rör hans eller hennes rätt.
48 §
En missnöjesanmälan av en gruppmedlem som inte är part i rätte-
gången får göras inom en vecka från dagen för beslutet, om beslutet har
meddelats vid ett sammanträde till vilket medlemmen inte har kallats och
inte heller ändå har inställt sig. Detsamma gäller om beslutet inte har medde-
lats vid ett sammanträde och inte delges medlemmen.
Underrättelse till gruppmedlemmarna
49 §
Rätten skall, utöver vad som följer av övriga bestämmelser, under-
rätta en berörd gruppmedlem om en dom eller ett slutligt beslut samt om en
förlikning som begärs stadfäst enligt 26 §.
Om det behövs med hänsyn till den betydelse uppgiften kan antas ha för
medlemmens rätt, skall rätten vidare underrätta en berörd gruppmedlem om
1. att käranden har ersatts med en ny kärande,
2. att käranden har anlitat ett nytt ombud,
3. att käranden har eftergett talan,
4. att fråga uppkommit om att godkänna ett riskavtal,
5. att en dom eller ett beslut överklagats, samt
6. andra beslut, åtgärder och förhållanden i övrigt.
50 §
Underrättelser enligt denna lag till gruppmedlemmar skall ske på det
sätt rätten finner lämpligt och med beaktande av bestämmelserna i 33 kap.
2 § första stycket rättegångsbalken.
10
SFS 2002:599
Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00
Elanders Gotab, Stockholm 2002
Rätten får förelägga en part att ombesörja en underrättelse, om detta har
betydande fördelar för handläggningen. Parten har i ett sådant fall rätt till er-
sättning av allmänna medel för kostnader.
Det som sägs i andra stycket gäller även när en underrättelse sker genom
delgivning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
På regeringens vägnar
GÖRAN PERSSON
THOMAS BODSTRÖM
(Justitiedepartementet)
