Lag (2008:369) om för­fa­ran­det vid för­ver­kande av utbyte av brotts­lig verk­sam­het i vissa fall. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2024:782

Har upp­hävts genom lag (2024:782). 1 § Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det vid pröv­ning av en fråga om sådant för­ver­kande som avses i 36 kap. 1 b § brotts­bal­ken, när frå­gan inte rör någon som är till­ta­lad för brott.

2 §   En fråga som avses i 1 § prö­vas av tings­rät­ten efter sär­skild talan. Om inte annat fram­går av denna lag, gäl­ler för en sådan talan i tillämp­liga delar reg­lerna i rät­te­gångs­bal­ken om åtal för brott för vil­ket är före­skri­vet fäng­else i ett år eller mer.

3 §   En talan enligt denna lag får inte väc­kas för­rän domen i målet om åtal för det brott som enligt 36 kap. 1 b § brotts­bal­ken kan för­an­leda för­ver­kan­det har vun­nit laga kraft.
Talan ska väc­kas inom ett år där­ef­ter.

4 §   Utfär­das stäm­ning, ska den mot vil­ken talan rik­tas kal­las till huvud­för­hand­ling och erin­ras om att målet kan komma att avgö­ras trots att han eller hon ute­blir eller instäl­ler sig genom ombud då han eller hon har före­lagts att infinna sig per­son­li­gen.

Kan saken utre­das till­freds­stäl­lande, får målet avgö­ras trots att den mot vil­ken talan rik­tas har inställt sig endast genom ombud eller har ute­bli­vit.