SFS 1972:782

Lag

SFS 1972; 782

om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387);

utkom fr ån tr ycket

given Stockholms slott den 19 december 1972.

V i GUSTAF ADOLF, medOudsnåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt; att Vi, med riks-
dagen^, funnit gott förordna, att 2, 6, 9, 14, 33, 35, 48 och 49 §§ miljö­

skyddslagen (1969: 387) skall ha nedan angivna lydelse.

Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse från och med

den dag då de nna lag träder i kraft.

Inledande bestäm melser

1 § Denna lag är tillämplig på

1. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark,

byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

1 Prop. 1972: 111 bil. 2 och 3, CU 35, rskr 3 48.

2043

¬

SFS 1972: 782

2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest

kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om

användningen ej utgör byggande i vatten,

3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan

medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skak-

ning, ljus eller annat sådant, om störningen ej är helt tillfällig.

Lagen är icke tillämplig på sådant utsläppande av avfall som avses

i lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten eller

på störning i radiomottagningsapparat. Ej heller är lagen tillämplig i

fråga om joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från
elektrisk anläggning, varom särskilda bestämmelser gäller.

Åtgärd eller användning som enligt vad nu sagts omfattas av lagen

kallas miljöfarlig verksamhet.

2 §- Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verk­

samhet vad som föreskrives i hälsovårds-, byggnads- och naturvårds­
lagstiftning eller i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verk­
samhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971: 850) med an­
ledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan
Sverige och Finland.

Har Konungen enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385) prövat frå­

gan om lokalisering av viss verksamhet, är beslutet bindande vid pröv­

ning enligt denna l ag.

I fråga om byggande i vatten för att motverka vattenförorening och

om ianspråktagande av mark för ledning eller annan anläggning för
avloppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela

särskilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast

avfall.

3 § Med avloppsvatten avses i denna lag

1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,

2. vatten som använts för kylning vid driften av fabrik eller annan

inrättning,

3. vatten som avledes för sådan torrläggning av mark inom stads­

plan eller byggnadsplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räk­

ning,

4. vatten som avledes fö r torrläggning av begravningsplats.

Tillåtlighetsregler

4 § För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet

kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

5 § Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall

vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och

2044

Senaste lydelse 1971: 853.

¬

jakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att

förebygga eller avhjä lpa olägenhet.

Omfattningen av åliggande enligt första stycket bedömes med utgångs­

punkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är

i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas

till å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning
och betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av
verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska

verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

6 § Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsent­
lig betydelse, även om försiktighetsmått som avses i 5 § iakttages, får

verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får

sina levnad sförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande för­
lust fr ån naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt in­

tresse skadas avs evärt, får verksamheten ej utövas. Konungen kan dock

lämna tillstånd enligt denna lag, om verksamheten är av synnerlig be­

tydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej verksamhet,

vars lokalisering prövats enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385). Första
stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej att sådan flygplats,

väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, användes

för avsett ändamål.

SFS 1972: 782

7 § Avloppsvatten av följande slag får icke utsläppas i vattendrag,-

sjö eller annat vattenområde om det ej är uppenbart att det kan ske

utan olägenhet, nämligen

1. avloppsvatten som kommer från vattenklosett eller härrör från

tätbebyggelse och som ej undergått längre gående rening än slamav-

skiljning,

2. pressaft från siloanläggning,
3. urin från djurstall,
4. vassle,

5. ytbehandlingsbad i metallindustri eller koncentrerat sköljvatten

från sådant bad.

Konungen kan föreskriva att vad som sägs i första stycket skall gälla

även avloppsvatten av visst anna t slag.

8 § Är det av särskild betydelse från naturvårdssynpunkt eller eljest

med hänsyn till allmänt intresse, kan Konungen med avseende på viss

del av lande t förbjuda allt utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller

gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat
vattenområde, om det kan ske utan oskäligt intrång för innehavare av
fabrik eller inrättning som anlagts innan beslutet meddelats eller för

kommun eller annan som dessförinnan börjat avleda avloppsvatten.

2045

¬

SFS 1972: 782

Tillståndsprövning

2046

9 § Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som

utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verk­
samheten efter prövning enligt denna lag.

Skall frågan om lokalisering av viss ve rksamhet enligt 136 a § bygg­

nadslagen (1947: 385) prövas av Konungen, får ansökan ej upptagas

av koncessionsnämnden, innan sådan prövning skett.

10 § Konungen kan föreskriva, att

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar ej får anläggas,

2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning ej får ut­

släppas,

3. fast avfall eUer annat fast ämne ej får utsläppas eller uppläggas

så att vattendrag, sjö eller annat vattenområde kan förorenas,

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning ej får ändras på

sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som eljest ä r av be­
tydelse från störningssynpunkt

utan att koncessionsnämnden lämnat tillstånd enligt denna lag eller

anmälan gjorts hos statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen.

Naturvårdsverket får, efter prövning i varje särskilt fall enligt denna

lag, medge undantag från sådan skyldighet att söka tillstånd som före­

skrivits med stöd av första stycket. I beslut om medgivande skall anges
de villkor som skall gälla.

11 § Koncessionsnämnden består av ordförande och tre andra leda­

möter. Vid förberedande åtgärd och vid prövning av fråga om avvis­
ning av ansökan eller om avskrivning av ärende kan nämnden bestå av
ordföranden ensam.

Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i do marvärv. En ledamot

skall ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor. En ledamot skall

ha erfarenhet av frågor som faller inom verksamhetsområdet för sta­
tens naturvårdsverk. Den fjärde ledamoten skall ha erfarenhet av in­
dustriell verksamhet. Om ärendet enligt ordförandens bedömande i hu­

vudsak avser kommunala förhållanden, skall som fjärde ledamot i stäl­
let ingå person med erfarenhet av kommunal verksamhet.

Konungen förordnar ordförande, övriga ledamöter och, i den ut­

sträckning det behövs, ersättare för dem. Bestämmelserna om ledamot

gäller även ersättare.

Konungen kan föreskriva att i koncessionsnämnden skall finnas flera

avdelningar. Bestämmelserna om koncessionsnämnd gäller i tillämpliga
delar avdelning.

12 § Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare

äger motsvarande tillämpning på ledamot i koncessionsnämnden. Leda­

mot är dock icke jävig på den gru nd att han

1. i vattendomstol tagit befattning med ärende om samma miljöfar­

liga verksamhet som är under prövning hos koncessionsnämnden,

2. hos annan myndighet än vattendomstol tagit befattning med sådant

ärende utan att fatta beslut varigenom ärendet avgjorts.

13 § Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla

de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som fordras för be-

¬

dömande av den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet, omfattning

och verkningar.

Ansökan skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden

anser behövligt.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket eller har

den ej ingivits i tillräckligt antal exemplar, skall sökanden föreläggas
att avhjälpa bristen inom viss tid. I föreläggandet kan utsättas vite eller
påföljd att bristen avhjälpes på sökandens bekostnad.

SFS 1972: 782

14 §3 Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av

ärende som kommer under nämndens prövning.

Nämnden skall

1. genom kungörelse i en eller flera av ortens tidningar eller på an­

nat lämpligt sätt bereda dem som kan beröras av den miljöfarliga verk­
samheten tillfälle att yttra sig,

2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har

väsentliga intressen att bevaka i frågan,

3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på

platsen, om det ej är uppenbart onödigt,

4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättelse

om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda
honom tillfälle att yttra sig d äröver, om ej annat följer av 15 § förvalt­

ningslagen (1971: 290).

Nämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna att hålla

sammanträde eller besiktning enligt andra stycket 3.

Nämnden kan uppdraga åt sakkunnig att verkställa särskild utred­

ning.

Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde stycket be­

talas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksam­
heten. Nämnden fastställer på yrkande ersättning för utredningen.

Skall koncessionsnämnden avge yttrande till Konungen i ärende en­

ligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385), äger bestämmelserna i första—
femte styckena motsvarande tillämpning.

15 § Yppas vid koncessionsnämndens överläggning till beslut skiljak­

tiga meningar , skall omröstning ske. Uppkommer därvid fråga om till­

lämpligheten av denna lag eller fråga om vidtagande av förberedande
åtgärd eller fråga om underställning enligt 16 §, skall särskild omröst­

ning ske beträffande sådan fråga.

Vid omröstning gäller den mening som fått de flesta rösterna eller,

vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

16 § Finner koncessionsnämnden vid prövning av ansökan om till­

stånd enligt denna lag att hinder mot tillstånd möter enligt 6 § andra
stycket första punkten men att det föreligger sådana omständigheter
som anges i samma stycke andra punkten, skall nämnden med eget ytt­

rande underställa frågan Konungens avgörande.

=> Senaste lydelse 1971: 643.

2047

¬

SFS 1972; 782

17 § Konungen kan uppdraga åt länsstyrelsen att pröva fråga om till­

stånd beträffande visst slag av ärenden. I fråga om ärenden som sålunda

prövas av länsstyrelsen gäller i tillämpliga d elar bestämmelserna i denna

lag om ärenden som prövas av koncessionsnämnden.

Konungen kan uppdraga åt länsstyrelsen att beträffande visst slag av

ärenden medgiva undantag som avses i 10 § andra stycket.

Tillståndsbeslut

18 § I tillståndsbeslut skall noggrant anges den miljöfarliga verksam­

het som tillståndet avser och de villkor som skall gälla.

I beslutet kan fastställas viss tid, i regel ej över tio år, inom vilken

den med tillståndet avsedda verksamheten skall ha satts i gång.

19 § Lämnar Konungen tillstånd i fall som avses i 6 § andra stycket,

kan Konungen meddela särskilda villkor för att tillgodose allmänna

ändamål i bygden.

20 § Om Konungen lämnar tillstånd, kan Konungen uppdraga åt kon­
cessionsnämnden eller länsstyrelsen att fastställa närmare villkor för till­

ståndet.

21 § Om det när tillstånd till miljöfarlig verksamhet lämnas ej till­
räckligt säkert kan bedömas vilka villkor som bör gälla i visst avse­

ende, får avgörandet i denna del uppskjutas till dess e rfarenhet av verk­
samheten vunnits.

I samband med uppskov enligt första stycket skall provisoriska före­

skrifter om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas,

om det är nödvändigt för att motverka olägenhet. Uppskjuten fråga
skall avgöras så snart det kan ske.

22 § Den som fått tillstånd enligt denna lag till miljöfarlig verksamhet
kan ej på grund av bestämmelse i lagen eller i hälsovårdsstadgan den

19 december 1958 (nr 663) åläggas att upphöra med verksamheten eller

att med avseende på denna vidtaga försiktighetsmått utöver vad som

anges i tillståndsbeslutet, om ej annat följer av 23—25 § eller 40 § andra

stycket.

23 § Åsidosätter någon villkor som angivits i tillståndsbeslut och är
avvikelsen betydande, kan koncessionsnämnden förklara tillståndet för­

verkat och förbjuda fortsatt verksamhet.

24 § Har tio år förflutit från det tillståndsbeslut vunnit laga kraft
eller har dessförinnan förhållandena ändrats väsentligt, kan koncessions­

nämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter
vad som är skäligt.

Om sär skilda skäl föreligger, kan nämnden efter utgången av tid som

anges i första stycket även ompröva tillstånd att utsläppa avloppsvat-

2048

ten i visst vatteno mråde.

¬

25 § Uppkommer genom miljöfarlig verksamhet betydande olägenhet

SFS 1972; 782

som icke förutsågs när tillstånd lämnades, kan koncessionsnämnden

meddela föreskrift som är ägnad att förebygga eller minska olägenheten

för framtiden.

26 § Fråga som avses i 23—25 § prövas efter framställning av statens
naturvårdsverk.

27 § Efter ansökan av tillståndshavaren kan koncessionsnämnden upp­
häva eller mildra villkor i tillståndsbeslut, om det är uppenbart att vill­
koret ej längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om änd­

ringen påkallas av omständighet som icke förutsågs när tillståndet med­
delades.

28 § Har Konungen fastställt villkor för tillstånd får koncessions­

nämnden vid til lämpning av 24, 25 eller 27 § icke avvika väsentligt från
villkoret utan att Konungen medgivit det.

29 § Tillstånd förfaller, om den med tillståndet avsedda verksamheten
ej satts i gång inom tid som föreskrivits med stöd av 18 § andra stycket.

Visas giltigt skäl för dröjsmål eller skulle synnerligt men uppstå ge­

nom att tillståndet förfaller, kan koncessionsnämnden förlänga tiden
med högst tio år, om ansökan därom göres innan den föreskrivna ti­

den går ut.

Ersättning m. na .

30 § Den som orsakar olägenhet genom miljöfarlig verksamhet skall

utge ersättning härför. Har olägenheten ej orsakats genom försumlig­
het, skall dock ersättning utgå endast om olägenheten är av någon be­
tydelse och bara i den mån den ej skäligen bör tålas med hänsyn till för­
hållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga

förhållanden.

Om ej annat följer av vad nedan sägs, skall ersättningen bestämmas

enligt allmänna skadeståndsregler.

31 § Kan i fråga om skada eller olägenhet som drabbar egendom er­
sättningens belopp lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning be­
stämmas för framtida skada, om part begär det.

Om det finns skälig anledning, kan ersättning för framtida skada på

egendom bestämmas att utgå med visst årligt belopp. Ersättning som

bestämts p å sådant satt kan jämkas efter vad som är skäligt, om ändra­

de förhållanden påkallar det.

32 § Medför miljöfarlig verksamhet att fastighet eller del av fastighet

blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid begagnan­
det, skall fastigheten eller fastighetsdelen lösas, om ägaren begär det.

33 § Fastighetsägare som vill fordra inlösen enligt 32 § skall väcka

talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den miljöfarliga verk­

samheten i hu vudsak utövas eller skall utövas.

2049

65—SFS 1972

¬

SFS 1972: 782

I fråga om inlösen gäller expropriationslagen (1972; 719) i tillämp­

liga delar. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall äga tillämpning ifrå­
ga om värdeökning som ägt Rim u nder tiden från dagen tio år före det

talan väcktes vid domstol. Ogillas yrkande om inlösen, tillämpas all­
männa regler om rättegångskostnad.

34 § Den som vill framställa ersättningsanspråk eller annat enskilt
anspråk på grund av miljöfarlig verksamhet skall väcka talan vid fastig­

hetsdomstol som anges i 3 3 §. Även den som utövar eller ämnar utöva
miljöfarlig verksamhet kan påkalla prövning av ersättningsfråga på sätt

som nu sagts. Han skall därvid ange de ersättningsbelopp som han er­

bjuder.

35 §•' I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning,
som fastställts att utgå på en gång för framtida skada på fastighet och

som tillkommer ägaren av fastigheten eller innehavare av tomträtt i

denna, samt om verkan därav gäller i tillämpliga delar expropriations­

lagen (1972: 719).

Om borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust därigenom

att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av
överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersättnings-
berättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol, har

borgenären rätt att av den ersättningsskyldige få gottgörelse för för­

lusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Talan om sådan gott­
görelse skall väckas vid fastighetsdomstol som anges i 33 §.

36 § Väcker någon talan vid fastighetsdomstol om förbud mot miljö­
farlig verksamhet eller om ål äggande för den som utövar eller ämnar ut­
öva sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och är fråga om till­

stånd till verksamheten enligt denna lag under prövning eller kommer
den under prövning innan fastighetsdomstolen avgjort målet, skall dom­

stolen förklara målet vilande till dess frågan avgjorts.

37 § I mål enligt 34 § andra punkten äger bestämmelserna om kostnad

i expropriationsmål motsvarande tillämpning.

Ogillas talan som avses i 36 § på den grund att svaranden efter talans

väckande sökt och erhållit tillstånd enligt denna lag, skall domstolen
efter omständigheterna förordna att vardera parten skall själv bära sin

rättegångskostnad eller att full eller jämkad ersättning skall tilläggas
endera.

Tillsyn

38 § Till skydd mot miljöfarlig verksamhet som kan medföra fara för

allmänna intressen skall tillsyn utövas av statens naturvårdsverk och läns­

styrelserna.

Naturvårdsverket har den centrala tillsynen, samordnar länsstyrelser­

nas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna verksam­

het. Länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet.

2050

Senaste lydelse 1970: 1025. Ändringen innebär bl. a. att tred je och fjärde styck­

ena upphävs.

¬

Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra samt med så-

SFS 1972: 782

dana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda
hänseenden eller som eljest fullgör uppgifter av betydelse för tillsyns­
verksamheten.

39 § Finner tillsynsmyndighet att olägenhet av betydelse från allmän
synpunkt uppkommer eller kan uppkomma genom miljöfarlig verk­

samhet, kan myndigheten meddela råd och anvisningar om lämplig åt­

gärd för att motverka olägenheten.

40 § Om tillstånd icke givits enligt denna lag, kan länsstyrelsen medde­

la föreläggande om sådant försiktighetsmått eller förbud som är uppen­

bart behövligt f ör att lagens bestämmelser skall efterlevas. I brådskande

fall eller när särskilt skäl eljest föreligger får föreläggandet ges ome del­

bart och i annat fall först sedan det visat sig att rättelse ej kan vinnas

genom råd och a nvisningar.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar icke länsstyrelsen från att

meddela sådan brådskande föreskrift som är nödvändig till följd av

särskilda omständigheter.

Om tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillståndsbeslu­

tet, kan länsstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad eller före­

lägga honom att själv vidtaga rättelse.

I beslut om föreläggande enligt denna paragraf kan länsstyrelsen ut­

sätta vite.

41 § Har tillstånd enligt denna lag icke meddelats, äger koncessions­
nämnden på hemställan av statens naturvårdsverk besluta om förbud
mot miljöfarlig verksamhet, som ej är tillåtlig enligt denna lag, eller
meddela föreskrift om försiktighetsmått. Vid prövningen äger 14 och

16 §§ motsvarande tillämpning.

42 § För att utöva tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet rätt

att vinna tillträde till fabrik eller annan anläggning vare sig den är i

bruk eller ej, samt att företaga undersökning inom anläggningen eller

område som hör till denna.

Behövs undersökning på annan plats, har myndigheten rätt att vinna

tillträde dit för att utföra undersökningen. Detta gäller dock ej hus,
tomt eller trädgård.

43 § Kan verksamheten vid en anläggning befaras vara miljöfarlig,
är innehavaren skyldig a tt på begäran lämna tillsynsmyndighet behövliga

upplysningar om anlä ggningen.

44 § Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej
obehörigen yppa yrkeshemlighet som därigenom blivit känd för honom

eller dr iftanordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för
landets försvar varom han sålunda fått kännedom.

2051

\

¬

SFS 1972: 782

Ansvar, handräckning och hesvär m. m.

45 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 §,

2. underlåter att iakttaga föreskrift som Konungen meddelat enligt

10 § första stycket utan att undantag har medgivits med stöd av 10 §

andra stycket eller 17 § andra stycket,

3. åsidosätter villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av 10 §

andra stycket eller 17 §, 18 § första stycket, 19—21, 24, 25, 27 eller

41 §, så att allmän eller enskild rätt kan kränkas, eller

4. bryter mot 44 §,

dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad

som åligger honom enligt 43 §, dömes till böter.

46 § Avser brott mot 44 § annat än förhållande av betydelse för lan­

dets försvar, får brottet åtalas av åklagare endast efter angivelse av

målsägande.

47 § Har någon begått gärning som avses i 45 § första stycket 1—3,

kan överexekutor meddela handräckning för att åstadkomma rättelse.

I fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräck­

ning enligt 191 § utsökningslagen.

Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av

statens naturvårdsverk eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkommes ej föreläggande enligt 40 § första eller andra stycket,

skall utmätningsmannen på anmodan av länsstyrelsen ombesörja att åt­
gärd vidtages.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs

för utövande av tillsyn enligt de nna lag.

48 §5 Mot beslut som meddelas av statens naturvårdsverk enligt 10 §

andra stycket eller av länsstyrelsen enligt 17 § andra stycket får talan
ej föras.

Talan mot beslut enligt 14 § femte stycket andra punkten eller rö­

rande förbud vid vite enligt 51 § föres hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslut av koncessionsnämnden eller länsstyrelsen

enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.

För att tillvarataga allmänna intressen får naturvårdsverket föra talan

mot koncessionsnämndens eller länsstyrelsens beslut i fråga om tillstånd

enligt lagen, mot koncessionsnämndens beslut i fråga som avses i 41 §

och mot länsstyrelsens beslut i frå ga som avses i 40 §.

49 § Beslut i fråga om tillstånd enligt denna lag, beslut i fråga som
avses i 41 § och beslut enligt 14 § femte stycket andra punkten blir gäl­
lande när beslutet vunnit laga kraft. I beslutet kan förordnas att det
skall lända till efterrättelse omedelbart.

Beslut i fråga som avses i 40 § länder till efterrättelse omedelbart, om

ej annorlunda förordnas.

2052

® Senaste lydelse 1971: 643.

¬

50 § Har länsstyrelse med stöd av 40 § första stycket eller har hälso-

SFS 1972: 782

vårdsnämnd förbjudit miljöfarlig verksamhet eller ålagt den som utövar
eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och

begär han tillstånd till verksamheten enligt denna lag, kan koncessions­
nämnden, om sökanden ställer säkerhet för kostnad och skada, be­

stämma att länsstyrelsens eller hälsovårdsnämndens beslut ej får verk­

ställas förrän tillståndsfrågan avgjorts eller koncessionsnämnden före­
skriver annat.

51 § Vill någon fÖr att utreda verkningarna av miljöfarlig verksamhet

som han utövar eller ämnar utöva företaga mätning eller annat undersök­

ningsarbete på fast egendom som annan äger eller innehar, kan läns­

styrelsen, om skäl föreligger, föreskriva att tillträde till egendomen
skall lämnas under viss tid. Behöver mätapparat eller liknande instru­

ment utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite att rubba
eller skada instrumentet.

Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång

vållas. För skada och intrång skall ersättning utgå. Talan om ersättning

väckes vid fastighetsdomstol som anges i 33 §.

52 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas

av Konungen.

Övergångsbestämmelser®

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969, då lagen den 30 november

1956 (nr 582) om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden

skall upphöra att gälla.

2. Mål som vid lagens ikraftträdande är anhängigt vid allmän domstol

eller v attendomstol och som rör fråga, varom bestämmelse meddelas i

denna lag, handlägges och bedömes enligt äldre bestämmelser.

3. Har före ikraftträdandet förrättningsman förordnats enligt 10 kap.

32 § 4 mom. vattenlagen för att handlägga fråga varom bestämmelse

meddelas i denna lag, skall äldre bestämmelser tillämpas på förrättning­

en.

4. Har vattendomstol genom laga kraft ägande beslut eller har syne­

män i utlåtande varvid skall bero lämnat medgivande att kloakvatten

eller industriellt avloppsvatten utsläppes eller att fast avfall utkastas,
utsläppes eller upplägges, anses medgivandet som tillstånd enligt denna

lag. Beslut som i annat fall enligt förut gällande ordning meddelats om

åtgärd till skydd mot miljöfarlig verksamhet äger tillämpning till dess

annorlunda förordnas.

5. Uppkommer i ärende enligt denna lag fråga om åtgärd till skydd

mot miljöfarlig verksamhet som påbörjats före lagens ikraftträdande och
efter i kraftträdandet fortsatt utan att medföra ökad eller ny olägenhet,
kan koncessionsnämnden medge det anstånd med åtgärdens genomfö­
rande som är oundgängligen nödvändigt.

6. Bestämmelsen i 32 § äger ej tillämpning i fråga om miljöfarlig

verksamhet, som börjat före lagens ikraftträdande och som efter ikraft­

trädandet fortsatt utan att medföra väsentligt ökat men.

® Till 1969: 387.

2053

¬

SFS 1972: 782

7. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestäm­

melsen tillämpas.

1. Denna lag"^ träder i kraft den 1 januari 1973.

2. Mål som före ikraftträdandet anhängiggjorts hos domstol prövas

och handlägges enligt äldre bestämmelser. I fråga om betalning av er­

sättning och löseskilling som fastställts i sådant mål gäller också äldre

bestämmelser.

3. Bestämmelsen i 33 § andra stycket om tillämpning av 4 kap. 3 §

[j.

expropriationslagen (1972: 719) gäller ej i fråga om värdeökning som ägt

'

rum före utgången av juni 1971.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter­

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt
kungl. sigill bekräfta låtit.
Stockholms slott den 19 december 1972.

ii'

•sS

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

(L. S.)

(Justitiedepartementet)

•

' Till 1972; 782.

¬