SFS 2014:649 Lag om ändring i rättegångsbalken
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i rättegångsbalken;
utfärdad den 12 juni 2014.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs i fråga om rättegångsbalken2
dels att 23 kap. 17 § ska upphöra att gälla,
dels att 7 kap. 9 §, 9 kap. 10 §, 20 kap. 5 §, 23 kap. 3 och 4 a §§, 24 kap.
8 §, 25 kap. 1 §, 28 kap. 4 §, 35 kap. 14 §, 36 kap. 16 § och 48 kap. 14 § ska
ha följande lydelse,
dels att rubriken till 7 kap. ska lyda ”Om åklagare och om jäv mot anställda
vid brottsbekämpande myndigheter”.
7 kap.
9 §
3
Det som anges i 6 § om åklagare tillämpas även på anställda vid Polis-
myndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevak-
ningen som har att vidta åtgärd eller meddela beslut enligt denna balk. En
fråga om jäv prövas av respektive myndighet.
9 kap.
10 §
4
Ska någon hämtas till ett sammanträde inför rätten, får han eller hon,
om inte annat följer av det som sägs nedan, inte omhändertas tidigare än vad
som är nödvändigt för att han eller hon ska kunna inställas omedelbart till
sammanträdet.
Om ett hämtningsförsök tidigare har misslyckats, eller det annars på grund
av vad som är känt om den som ska hämtas finns särskild anledning till det,
får rätten eller Polismyndigheten besluta att han eller hon får omhändertas
tidigare än vad som följer av första stycket. Omhändertagande får i sådant fall
äga rum högst sex timmar eller, om rätten beslutat, högst arton timmar tidi-
gare än vad som följer av första stycket. Vid rättens prövning ska det särskilt
beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den som ska hämtas inte
är närvarande vid sammanträdet inför rätten.
Den som har omhändertagits enligt andra stycket är skyldig att i avvaktan
på inställelsen stanna kvar på den plats som bestäms av Polismyndigheten.
Om den omhändertagne ska inställas i brottmål som tilltalad får han eller hon
tas i förvar.
1 Prop. 2013/14:110, bet. 2013/14:JuU23, rskr. 2013/14:262.
2 Senaste lydelse av rubriken till 7 kap. 2006:83.
3 Senaste lydelse 2006:83.
4 Senaste lydelse 1998:24.
SFS 2014:649
Utkom från trycket
den 27 juni 2014
2
SFS 2014:649
Den som har omhändertagits enligt denna paragraf får inte underkastas
annan inskränkning i sin frihet än vad som krävs med hänsyn till ändamålet
med omhändertagandet, ordningen eller allmän säkerhet.
20 kap.
5 §
En målsägande får ange ett brott till åtal hos åklagare eller Polismyndig-
heten.
23 kap.
3 §
5
Beslut att inleda en förundersökning ska fattas av Polismyndigheten,
Säkerhetspolisen eller åklagaren. Har förundersökningen inletts av Polismyn-
digheten eller Säkerhetspolisen och är saken inte av enkel beskaffenhet, ska
ledningen av förundersökningen om brottet övertas av åklagaren, så snart
någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren ska också i annat fall
överta ledningen när det är motiverat av särskilda skäl.
När förundersökningen leds av åklagaren, får han eller hon anlita biträde av
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen för att genomföra den. Åklagaren får
också uppdra åt en polisman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersök-
ningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.
Det som i denna balk föreskrivs om Polismyndigheten gäller för Säkerhets-
polisen då den leder förundersökning eller biträder åklagare i en förundersök-
ning.
Innan förundersökning hunnit inledas, får en polisman hålla förhör och
vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen.
4 a §
6
En förundersökning får vidare läggas ned
1. om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt för-
hållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottets straff-
värde inte överstiger fängelse i tre månader, eller
2. om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av
bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning
samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att
förundersökningen läggs ned.
Om det finns förutsättningar för att lägga ned en förundersökning enligt
första stycket redan innan en sådan har inletts, får det beslutas att förunder-
sökning inte ska inledas.
Beslut enligt denna paragraf att lägga ned en förundersökning meddelas av
den åklagare som leder förundersökningen om det kan antas att åtal för brottet
inte skulle komma att ske till följd av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse i
20 kap. 7 § första stycket eller om särskild åtalsprövning. Detsamma gäller
beslut att inte inleda förundersökning i motsvarande fall. Om förundersök-
ningen leds av Polismyndigheten beslutar undersökningsledaren i dessa
frågor. Övriga beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare.
5 Senaste lydelse 1994:1412.
6 Senaste lydelse 2012:46.
3
SFS 2014:649
24 kap.
8 §
7
Har ett beslut att anhålla en misstänkt meddelats i hans eller hennes
frånvaro, ska han eller hon, så snart beslutet har verkställts, förhöras av en
polisman eller åklagare. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsbe-
rövandet, ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Åklagaren ska
efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte ska förbli anhållen.
Har någon gripits enligt 7 §, ska han eller hon så snart som möjligt förhöras
av en polisman eller åklagare. Har åklagaren inte redan underrättats om fri-
hetsberövandet, ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Åklagaren
ska efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte ska anhållas. Anhålls
inte den misstänkte, ska åklagaren omedelbart häva beslutet om gripande.
Innan åklagaren har underrättats om frihetsberövandet, får beslutet om gri-
pande hävas av Polismyndigheten, om det är uppenbart att det inte finns skäl
för fortsatt frihetsberövande. I omedelbar anslutning till gripandet får beslutet
under samma förutsättningar hävas även av den polisman som har fattat be-
slutet.
Om den som misstänks för brott avviker och det finns skäl för anhållande,
får åklagaren efterlysa honom eller henne.
25 kap.
1 §
8
Om någon är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa
och det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande
eller någon annan omständighet finns risk för att han eller hon avviker eller på
något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff men det i övrigt inte finns
anledning att anhålla eller häkta den misstänkte, får han eller hon, om det är
tillräckligt, i stället
1. meddelas förbud att utan tillstånd lämna anvisad vistelseort (reseförbud),
eller
2. föreläggas att på viss ort och vissa tider anmäla sig hos Polismyndig-
heten (anmälningsskyldighet).
Oberoende av brottets beskaffenhet får också reseförbud eller anmälnings-
skyldighet beslutas, om det finns risk för att den misstänkte genom att bege
sig från riket undandrar sig lagföring eller straff.
Finns det skäl att häkta eller anhålla någon, men kan det antas att syftet kan
tillgodoses genom reseförbud eller anmälningsskyldighet, får beslut om detta
meddelas även i andra fall än som avses i första stycket.
Reseförbud eller anmälningsskyldighet får åläggas endast om skälen för åt-
gärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär för den miss-
tänkte eller något annat motstående intresse.
28 kap.
4 §
9
Förordnande om husrannsakan meddelas, utom i fall som avses i tredje
stycket, av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande om
husrannsakan för delgivning ska alltid meddelas av rätten. Kan i annat fall
husrannsakan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet
7 Senaste lydelse 1998:24.
8 Senaste lydelse 1989:650.
9 Senaste lydelse 1995:637.
4
SFS 2014:649
för den hos vilken åtgärden företas, bör, om det inte är fara i dröjsmål, åtgär-
den inte vidtas utan rättens förordnande.
Fråga om husrannsakan får rätten ta upp på yrkande av undersökningsleda-
ren eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av målsägande eller
självmant ta upp en sådan fråga. Fråga om husrannsakan för delgivning tas
upp av rätten självmant eller på yrkande av Polismyndigheten eller åklagaren.
Förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som ska häktas
enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas till inställelse
vid rätten meddelas av Polismyndigheten eller polisman enligt bestämmelser i
polislagen (1984:387).
35 kap.
14 §
10
En berättelse, som någon har avgett skriftligen med anledning av en
redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse,
som någon med anledning av en sådan rättegång lämnat inför åklagare eller
Polismyndigheten eller annars utom rätta, får åberopas som bevis i rätte-
gången endast
1. om det är särskilt föreskrivet,
2. om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom
huvudförhandling eller i övrigt inför rätten eller
3. om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olägen-
heter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, vad
som kan antas stå att vinna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och
övriga omständigheter.
Även i annat fall än som sägs i första stycket får dock i tvistemål en sådan
skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses där åberopas
som bevis i rättegången, om parterna godtar det och det inte är uppenbart
olämpligt.
Vad som sägs i första och andra styckena om en skriftlig eller upptecknad
berättelse ska också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och
bildupptagning av en berättelse.
36 kap.
16 §
11
Ett vittne ska lämna sin berättelse muntligen. Vittnet får dock med
rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.
Vid ett vittnesförhör får det som vittnet tidigare har berättat inför rätta eller
inför åklagare eller Polismyndigheten läggas fram endast när vittnets berät-
telse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidigare har berättat eller när
vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig.
Avser förhöret någon som tidigare har hörts inför rätta och har det förra för-
höret dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning, får dock förhöret
inledas med en uppspelning av upptagningen. Har den tidigare bevisupptag-
ningen skett i lägre rätt, ska förhöret i högre rätt inledas med en sådan upp-
spelning, om det inte är olämpligt.
10 Senaste lydelse 2005:683.
11 Senaste lydelse 2005:683.
5
SFS 2014:649
48 kap.
14 §
12
Regeringen får meddela föreskrifter om det högsta belopp, till vilket
ordningsbot får bestämmas, och om andra begränsningar för användningen av
föreläggande av ordningsbot.
Riksåklagaren väljer, i samråd med Polismyndigheten, ut de brott för vilka
ordningsbot ska bestämmas.
Riksåklagaren bestämmer ordningsbotens belopp för olika brott och anger
även grunder för beräkning av gemensam ordningsbot för flera brott. Om det
finns särskilda skäl, får riksåklagaren uppdra åt en överåklagare att i fråga om
vissa brott bestämma ordningsbotens belopp.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
På regeringens vägnar
BEATRICE ASK
Susanne Södersten
(Justitiedepartementet)
12 Senaste lydelse 2001:280.
Norstedts Juridik AB/Fritzes
Elanders Sverige AB, 2014
