SFS 2017:1000 Lag om en europeisk utredningsorder
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om en europeisk utredningsorder;
utfärdad den 9 november 2017.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs2 följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
Lagens innehåll
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande av Europaparla-
mentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk
utredningsorder på det straffrättsliga området.
Lagens tillämplighet gentemot medlemsstaterna
2 §
Denna lag gäller inte i förhållande till Danmark och Irland.
Om Europeiska unionen genom ett särskilt beslut har avbrutit tillämp-
ningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU, i den ur-
sprungliga lydelsen, i förhållande till en medlemsstat, eller om en medlems-
stat har upphört att tillämpa direktivet eller den nationella lagstiftning som
genomför direktivet, gäller inte denna lag i förhållande till den staten.
En europeisk utredningsorder
3 §
Med en europeisk utredningsorder avses
1. ett beslut i Sverige som innebär att en utredningsåtgärd ska vidtas i en
annan medlemsstat i syfte att inhämta bevisning och som har meddelats av en
åklagare eller domstol under en förundersökning eller rättegång i brottmål,
eller
2. ett beslut i en annan medlemsstat som innebär att en utredningsåtgärd
ska vidtas i Sverige i syfte att inhämta bevisning och som har meddelats eller
godkänts av en domare, domstol, undersökningsdomare eller allmän åklagare
i ett straffrättsligt förfarande eller i ett annat förfarande avseende straffbara
gärningar som inleds vid en administrativ eller rättslig myndighet, när ett be-
slut i ett sådant annat förfarande kan leda till ett förfarande inför en domstol
som är behörig att handlägga brottmål.
1 Prop. 2016/17:218, bet. 2017/18:JuU4, rskr. 2017/18:28.
2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en
europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området, i den ursprungliga lydelsen.
SFS 2017:1000
Utkom från trycket
den 21 november 2017
2
SFS 2017:1000
Utredningsåtgärder som en europeisk utredningsorder ska avse eller
motsvara
4 §
En utredningsåtgärd enligt denna lag ska avse eller motsvara
1. förhör under förundersökning,
2. bevisupptagning vid domstol,
3. förhör genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring,
4. beslag, kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken
eller en åtgärd enligt 27 kap. 15 § samma balk,
5. husrannsakan och andra åtgärder enligt 28 kap. rättegångsbalken,
6. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning
av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rums-
avlyssning,
7. tillfälligt överförande av en frihetsberövad person,
8. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person,
9. kontrollerad leverans,
10. bistånd i en brottsutredning med användning av en skyddsidentitet,
11. inhämtande av bevis som finns hos en myndighet, eller
12. andra åtgärder som inte innebär användning av tvångsmedel eller
någon annan tvångsåtgärd.
Undantag från lagens tillämpningsområde
5 §
Lagen gäller inte när kriminalregisteruppgifter hämtas in eller lämnas ut
med stöd av rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om orga-
nisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och
uppgifternas innehåll. För sådant inhämtande eller utlämnande gäller i stället
lagen (1998:620) om belastningsregister och föreskrifter som har meddelats
med stöd av den lagen.
Lagen gäller inte vid inrättande av en gemensam utredningsgrupp enligt
lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutred-
ningar eller vid bevisinhämtning inom en sådan grupp som har inrättats enligt
den lagen.
Föreskrifter om verkställigheten av denna lag
6 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om verk-
ställigheten av denna lag.
2 kap. Utfärdande i Sverige av en europeisk utredningsorder
Allmänna bestämmelser
Utfärdande av en utredningsorder
1 §
En utredningsorder får utfärdas av åklagare för en utredningsåtgärd som
avses i 1 kap. 4 § 1 och 3–12.
2 §
En utredningsorder får utfärdas av domstol för en utredningsåtgärd som
avses i 1 kap. 4 § 2, 3 och 7.
3
SFS 2017:1000
Förutsättningar för utfärdande av en utredningsorder
3 §
En utredningsorder får utfärdas om de förutsättningar som gäller för att
vidta utredningsåtgärden under en svensk förundersökning eller rättegång i
brottmål och enligt denna lag är uppfyllda.
4 §
En utredningsorder får utfärdas endast om den, med beaktande av det
men för den enskilde samt den tidsåtgång och de kostnader som kan antas
uppkomma, framstår som nödvändig och proportionerlig med hänsyn till
brottets art och svårhetsgrad samt övriga omständigheter.
5 §
Innan åklagaren utfärdar en utredningsorder ska åklagaren ansöka om
domstolens tillstånd till att utfärda utredningsordern, om utredningsåtgärden
avser
1. kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken,
2. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning
av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning eller hemlig
rumsavlyssning, eller
3. rättsmedicinsk undersökning enligt 16 § lagen (1995:832) om obduktion
m.m.
I avvaktan på domstolens beslut får åklagaren under de förutsättningar som
anges i 27 kap. 9 a och 21 a §§ rättegångsbalken utfärda en utredningsorder
för kvarhållande av försändelse, hemlig avlyssning av elektronisk kommuni-
kation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig
kameraövervakning. Åklagaren ska utan dröjsmål anmäla till domstolen att en
utredningsorder har utfärdats.
Innan en utredningsorder för husrannsakan, kroppsvisitation eller kropps-
besiktning utfärdas, får åklagaren enligt 28 kap. 4 § första stycket och 13 §
första stycket rättegångsbalken ansöka om domstolens tillstånd till att utfärda
utredningsordern.
För domstolens handläggning gäller vad som är föreskrivet i rättegångsbal-
ken eller annan författning för den åtgärd som avses.
Särskilda formkrav eller förfaranden
6 §
I utredningsordern ska det anges om några särskilda formkrav eller för-
faranden ska iakttas av den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten
vid verkställigheten av utredningsordern.
Översändande av en utredningsorder
7 §
Den åklagare eller domstol som har utfärdat utredningsordern ska sända
över den till behörig myndighet i den medlemsstat där ordern ska erkännas
och verkställas.
Om det finns risk för att bevismaterial förstörs, omvandlas, flyttas, över-
lämnas eller bortskaffas, får utredningsordern sändas över enligt artikel 32 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU, i den ursprungliga lydel-
sen.
4
SFS 2017:1000
Uppgift om bevismaterialet ska överlämnas eller vara kvar i den andra
medlemsstaten
8 §
Om en utredningsorder sänds över enligt 7 § andra stycket, ska det i
ordern anges om bevismaterialet ska överlämnas till Sverige eller vara kvar i
den andra medlemsstaten.
I de fall det begärs att bevismaterialet ska vara kvar i den andra staten, ska
det i utredningsordern även anges när en återkallelse av ordern enligt 20 § kan
förväntas.
Särskilda bestämmelser om vissa utredningsåtgärder
Bevisupptagning vid utländsk domstol
9 §
En utredningsorder för bevisupptagning vid utländsk domstol får avse
syn, skriftligt bevis eller förhör med vittne, sakkunnig, tilltalad, målsägande
eller någon som avses i 36 kap. 1 § andra och tredje styckena rättegångs-
balken.
Förhör genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring
10 §
En utredningsorder för förhör genom ljudöverföring får endast utfärdas
om förhöret avser ett vittne, en målsägande eller en sakkunnig.
Om ett förhör genom ljud- och bildöverföring ska hållas med en misstänkt
eller tilltalad eller med någon som avses i 36 kap. 1 § andra och tredje styck-
ena rättegångsbalken, ska det av utredningsordern framgå att den som ska
höras samtycker till förhöret.
11 §
Vid genomförande av ett förhör genom ljudöverföring eller ljud- och
bildöverföring tillämpas de bestämmelser som gäller för förhör under en
svensk förundersökning eller rättegång i brottmål.
Tillfälligt överförande av en frihetsberövad person
12 §
Om den utredningsåtgärd som ska vidtas kräver närvaro av en frihets-
berövad person i Sverige eller i en annan medlemsstat, får en utredningsorder
utfärdas för att en person som
1. är frihetsberövad i en annan medlemsstat tillfälligt ska föras över till
Sverige, eller
2. är frihetsberövad i Sverige tillfälligt ska föras över till en annan med-
lemsstat.
Innan en utredningsorder enligt första stycket 2 utfärdas, ska den frihetsbe-
rövade personens inställning till överförandet inhämtas.
Beslag
13 § En utredningsorder får utfärdas för beslag av ett föremål som kan antas
komma att påträffas i en annan medlemsstat, trots att föremålet inte är till-
gängligt vid utfärdandet.
Vad som sägs i denna paragraf och i 14 och 15 §§ om föremål ska också
gälla i fråga om skriftlig handling.
5
SFS 2017:1000
14 §
När en utredningsorder för beslag har verkställts i den andra medlems-
staten, ska följande bestämmelser i 27 kap. rättegångsbalken tillämpas:
– 2 § fjärde stycket om åklagarens skyldighet att anmäla verkställt beslag
av ett skriftligt meddelande,
– 6 § första stycket om rättens prövning,
– 7 § om tid för åtals väckande,
– 8 § första och fjärde styckena om hävande av beslag,
– 11 § om underrättelseskyldighet, och
– 13 § om protokoll och om rätt för den som drabbats av ett beslag att få ett
bevis om beslaget.
Den som berörs av beslaget ska, i förekommande fall, underrättas om möj-
ligheten att begära rättens prövning av beslaget.
Om föremålet inte har överlämnats till Sverige när brottmålet avgörs, ska
rätten med tillämpning av 27 kap. 8 § femte stycket rättegångsbalken pröva
om beslaget fortfarande ska bestå.
15 §
Ett föremål som överlämnas till Sverige enligt en utredningsorder för
beslag ska tas i förvar av åklagaren och anses vara taget i beslag enligt rätte-
gångsbalken.
Avspärrning och tillträdesförbud m.m.
16 §
När en utredningsorder som avser en åtgärd enligt 27 kap. 15 § rätte-
gångsbalken har verkställts i den andra medlemsstaten, ska 14 § tillämpas.
Hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation
17 §
En utredningsorder får utfärdas för hemlig avlyssning av elektronisk
kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation i
Sverige eller i en annan medlemsstat.
Om avlyssningen eller övervakningen ska ske i en annan medlemsstat än
den stat till vilken ordern översänds enligt 7 § första stycket, ska det av utred-
ningsordern framgå att en underrättelse enligt 4 kap. 12 § har lämnats.
18 §
När en utredningsorder enligt 17 § har utfärdats, ska 27 kap. 22–24 §§
rättegångsbalken tillämpas. I de fall upptagningen eller uppteckningen av
avlyssningen eller övervakningen sker i Sverige, ska även 27 kap. 31–33 §§
rättegångsbalken tillämpas.
Hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning
19 §
När en utredningsorder för hemlig kameraövervakning eller hemlig
rumsavlyssning har utfärdats, ska 27 kap. 22–24 §§ rättegångsbalken tilläm-
pas.
Återkallelse av en utredningsorder
20 §
Om den utredningsåtgärd som utredningsordern avser har upphävts,
ska utredningsordern återkallas. Detsamma gäller om det i övrigt inte längre
finns skäl för att vidta den åtgärd som avses i utredningsordern.
6
SFS 2017:1000
Om utredningsordern har utfärdats av en domstol, ansvarar domstolen för
återkallelsen. I övriga fall ansvarar åklagare för återkallelsen.
3 kap. Erkännande och verkställighet i Sverige av en europeisk
utredningsorder
Skyldighet att erkänna och verkställa en utredningsorder
1 §
En utredningsorder som sänds över från en annan medlemsstat ska er-
kännas och verkställas i Sverige om förutsättningarna enligt 2–4 §§ är upp-
fyllda och inte annat följer av denna lag.
Förutsättningar för erkännande och verkställighet av en
utredningsorder i vissa fall
Förhör genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring
2 §
En utredningsorder för förhör genom ljudöverföring får erkännas och
verkställas endast om förhöret ska ske med ett vittne, en målsägande eller en
sakkunnig.
Om en utredningsorder avser förhör genom ljud- och bildöverföring med
en misstänkt eller tilltalad eller med någon som avses i 36 kap. 1 § andra och
tredje styckena rättegångsbalken, får ordern erkännas och verkställas endast
om den som ska höras samtycker till förhöret.
Tillfälligt överförande av en frihetsberövad person
3 §
En utredningsorder för tillfälligt överförande av en i Sverige frihetsbe-
rövad person till en annan medlemsstat får erkännas och verkställas endast
om
1. överförandet inte medför att tiden för frihetsberövandet förlängs, och
2. den frihetsberövade personen samtycker till överförandet eller, om sam-
tycke inte lämnas, ett överförande ändå är lämpligt med hänsyn till den fri-
hetsberövades personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt.
Hemliga tvångsmedel och vissa andra åtgärder
4 §
En utredningsorder för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 6, 9, 10 eller 11
får erkännas och verkställas endast om den gärning som avses i utrednings-
ordern motsvarar ett brott enligt svensk lag och om övriga förutsättningar som
gäller för en motsvarande åtgärd i en svensk förundersökning eller rättegång i
brottmål är uppfyllda.
Hinder mot erkännande och verkställighet
Obligatoriska vägransgrunder
5 §
En utredningsorder får inte erkännas och verkställas i Sverige om
1. det skulle strida mot bestämmelser om immunitet och privilegier eller
om skydd för uppgifter som avses i 36 kap. 5 och 5 a §§ rättegångsbalken,
7
SFS 2017:1000
2. ordern avser beslag av en skriftlig handling eller ett skriftligt medde-
lande och det enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken finns hinder mot att ta hand-
lingen eller meddelandet i beslag,
3. det skulle medföra fara för Sveriges säkerhet, äventyra enskilda perso-
ners säkerhet eller medföra risk för röjande av uppgifter som rör underrättel-
severksamhet,
4. den gärning som avses i utredningsordern har begåtts utanför den utfär-
dande medlemsstatens territorium och helt eller delvis i Sverige, och gär-
ningen inte motsvarar ett brott enligt svensk lag, eller
5. utredningsåtgärden inte motsvarar en åtgärd som anges i 1 kap. 4 §.
En utredningsorder får inte vägras enligt första stycket 5, om en annan
utredningsåtgärd kan vidtas som ger motsvarande resultat som den åtgärd
som utredningsordern avser.
Fakultativa vägransgrunder
6 §
Erkännande och verkställighet av en utredningsorder får vägras om det
för samma gärning som avses i utredningsordern har meddelats dom i Sverige
eller i en annan stat och domen har fått laga kraft samt, vid en fällande dom,
påföljden har avtjänats, är under verkställighet eller inte längre kan verkstäl-
las enligt lagen i den stat som har meddelat domen.
7 §
Erkännande och verkställighet av en utredningsorder för en åtgärd som
avses i 1 kap. 4 § 4, 5 eller 8 får vägras om
1. den gärning som avses i utredningsordern inte motsvarar ett brott enligt
svensk lag och det inte är fråga om en sådan gärning som finns angiven i bila-
gan till denna lag och för vilken det i den andra medlemsstatens lagstiftning är
föreskrivet en frihetsberövande påföljd i tre år eller mer, eller
2. det, för att vidta en motsvarande åtgärd i en svensk förundersökning eller
rättegång i brottmål, krävs att det rör sig om ett brott på vilket det kan följa
fängelse eller fängelse på viss tid eller för vilket det inte är föreskrivet lindri-
gare straff än fängelse på viss tid, och det kravet inte är uppfyllt.
Handläggningen
Handläggande och beslutande myndigheter
8 §
Ett ärende om erkännande och verkställighet av en utredningsorder för
en utredningsåtgärd som avses i 1 kap. 4 § 2 handläggs av domstol. Det-
samma gäller för en utredningsorder för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 3,
om förhöret ska ske i domstol.
Ett ärende om erkännande och verkställighet av en utredningsorder för
övriga utredningsåtgärder handläggs av åklagare. I 9 § anges i vilka fall dom-
stol ska pröva om utredningsordern ska erkännas och verkställas.
9 §
Om utredningsordern avser en utredningsåtgärd som i en svensk förun-
dersökning eller rättegång i brottmål endast kan vidtas efter rättens tillstånd,
ska åklagaren överlämna till domstol att pröva om utredningsordern ska
erkännas och verkställas. Detsamma gäller om utredningsordern avser en
åtgärd som åklagaren i en svensk förundersökning eller rättegång i brottmål
8
SFS 2017:1000
skulle ha inhämtat rättens tillstånd till enligt 28 kap. 4 § första stycket eller
13 § första stycket rättegångsbalken.
Första stycket gäller inte om åklagaren vägrar erkännande och verkställig-
het av utredningsordern.
10 §
I avvaktan på domstolens beslut enligt 9 § första stycket får åklagaren,
enligt de förutsättningar som anges i 27 kap. 9 a och 21 a §§ rättegångsbalken,
besluta att erkänna och verkställa en utredningsorder för kvarhållande av för-
sändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken eller för hemlig avlyssning av
elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunika-
tion eller hemlig kameraövervakning.
Behörig domstol
11 §
Behörig domstol enligt 8 och 9 §§ är den tingsrätt inom vars domkrets
utredningsåtgärden eller någon av utredningsåtgärderna ska verkställas.
Om behörig domstol inte går att fastställa, är behörig domstol den tingsrätt
där den åklagare som handlägger ärendet för talan i brottmål i allmänhet.
Om det kommer fram att en tingsrätt inte är behörig att handlägga ärendet,
ska ärendet överlämnas till behörig tingsrätt. Efter samråd får ett ärende även
överlämnas i annat fall om det är lämpligt.
I 32 § finns bestämmelser om behörig domstol vid prövning av ett verk-
ställt beslag.
Förfaranderegler
12 § Vid prövningen av om en utredningsorder ska erkännas och verkställas
tillämpas samma förfarande som när en motsvarande utredningsåtgärd som
den som utredningsordern avser beslutas i en svensk förundersökning eller
rättegång i brottmål, om inte annat anges i 13–20 §§.
Hur förfarandet inleds
13 §
En utredningsorder ska sändas skriftligen till behörig åklagare eller
tingsrätt och vara upprättad i enlighet med formuläret i bilaga A till Europar-
lamentets och rådets direktiv 2014/41/EU, i den ursprungliga lydelsen.
Utredningsordern ska vara skriven på eller översatt till svenska. Om den
åklagare eller tingsrätt som handlägger ärendet bedömer att det är lämpligt i
det enskilda fallet, får utredningsordern vara skriven på eller översatt till eng-
elska.
Brister i utredningsordern
14 §
Om utredningsordern till form eller innehåll är så bristfällig att den inte
utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en prövning av frågan om
erkännande och verkställighet, ska den behöriga myndigheten i den andra
medlemsstaten ges möjlighet att inom en viss tid komma in med komplette-
ring.
Om bristerna kvarstår efter den angivna tiden, får beslut fattas om att inte
erkänna och verkställa utredningsordern.
9
SFS 2017:1000
Särskilda formkrav eller förfaranden
15 §
Om det i utredningsordern anges att något särskilt formkrav eller sär-
skilt förfarande ska iakttas vid verkställigheten av utredningsordern, ska det
tillgodoses om det inte strider mot grundläggande principer i den svenska
rättsordningen.
Tidsfrister
16 §
Ett beslut i fråga om erkännande och verkställighet ska meddelas
skyndsamt och inom 30 dagar efter det att behörig åklagare eller tingsrätt tog
emot utredningsordern. Om det finns särskilda skäl får beslut meddelas senast
60 dagar efter mottagandet.
17 §
Om en utredningsorder översänds enligt artikel 32 i Europaparlamen-
tets och rådets direktiv 2014/41/EU, i den ursprungliga lydelsen, ska beslut
om möjligt meddelas inom 24 timmar efter mottagandet.
Alternativa åtgärder
18 §
Vid prövningen av om en utredningsorder ska erkännas och verkställas
får den utredningsåtgärd som anges i utredningsordern ersättas med en annan
åtgärd som ger motsvarande resultat.
Verkställbarhetsförklaringen
19 §
Om utredningsordern kan erkännas och verkställas i Sverige, ska
beslut meddelas om att verkställighet ska äga rum (verkställbarhetsförkla-
ring).
Verkställbarhetsförklaringen ska innehålla uppgift om den eller de utred-
ningsåtgärder som ska verkställas. Av förklaringen ska det i förekommande
fall även framgå om ett särskilt formkrav eller särskilt förfarande ska iakttas
enligt 15 §, andra uppgifter av betydelse för verkställigheten av åtgärden och
hur en verkställbarhetsförklaring överklagas.
20 §
Beslut i fråga om erkännande och verkställighet ska innehålla skälen
för beslutet.
Verkställigheten av en utredningsorder
Tillämpliga bestämmelser
21 §
Vid verkställighet av en utredningsorder för en viss utredningsåtgärd
tillämpas samma bestämmelser som när en motsvarande åtgärd verkställs i en
svensk förundersökning eller rättegång i brottmål, om inte annat anges i 22–
41 §§.
Handläggningsspråk
22 §
Vid verkställigheten av en utredningsorder får åklagaren eller tingsrät-
ten, om det är lämpligt, bestämma att handläggningen helt eller delvis ska äga
rum på ett annat språk än svenska.
10
SFS 2017:1000
Tidsfrister
23 §
En utredningsåtgärd ska verkställas skyndsamt och inom 90 dagar efter
det att verkställbarhetsförklaringen meddelades enligt 19 §. Om det inte är
praktiskt möjligt, får verkställigheten ske vid en senare tidpunkt.
Om en utredningsorder översänds enligt artikel 32 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2014/41/EU, i den ursprungliga lydelsen, ska verkställig-
het om möjligt ske inom 24 timmar efter det att verkställbarhetsförklaringen
meddelades enligt 19 §.
Uppskov med verkställigheten
24 §
Åklagaren får besluta om uppskov på viss tid med verkställigheten av
utredningsordern, om verkställigheten skulle kunna skada en pågående utred-
ning eller lagföring eller om utredningsordern avser bevismaterial som
används i ett annat förfarande i Sverige. Tingsrätten får besluta om sådant
uppskov om det rör sig om en utredningsorder som anges i 8 § första stycket.
Tiden för uppskov enligt första stycket får förlängas. När skälen för upp-
skov har upphört ska verkställigheten av utredningsordern återupptas.
Beslut i fråga om uppskov och förlängning av uppskov ska innehålla skälen
för beslutet.
Offentlig försvarare, målsägandebiträde och stödperson
25 §
En misstänkt, tilltalad eller målsägande som ska höras eller annars
drabbas av en utredningsåtgärd som ska verkställas har samma rätt till offent-
lig försvarare, målsägandebiträde eller stödperson som vid en svensk förun-
dersökning eller rättegång i brottmål.
Om det finns särskilda skäl, får en offentlig försvarare utses för en miss-
tänkt eller tilltalad även när det inte är den misstänkte eller tilltalade som
drabbas av åtgärden.
Rätt för en enskild att vägra medverka
26 §
Den som ska höras eller annars fullgöra något vid verkställigheten av
en utredningsorder har rätt att vägra, om stöd finns för det i svensk lag eller i
den andra medlemsstatens lag.
Deltagande av utländska tjänstemän vid verkställigheten
27 §
Tjänstemän från den andra medlemsstaten får delta vid verkställig-
heten av en utredningsorder i Sverige om ett sådant deltagande inte strider
mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen och inte medför
fara för Sveriges säkerhet.
Utländska tjänstemän som deltar vid verkställigheten av en utredningsorder
får inte vidta åtgärder på svenskt territorium som innebär myndighetsutöv-
ning.
11
SFS 2017:1000
Bevisupptagning vid svensk domstol
28 §
Vid verkställighet av en utredningsorder för bevisupptagning vid
svensk domstol genom förhör, skriftligt bevis eller syn ska bestämmelserna i
rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudförhandling tillämpas.
Den som ska höras eller annars fullgöra något ska kallas till bevisupptag-
ningen.
29 §
Om den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten har begärt
det, får en svensk åklagare delta vid bevisupptagningen vid domstolen för att
bevaka den andra statens intressen.
Förhör genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring
30 §
Vid verkställighet av en utredningsorder för förhör genom ljudöver-
föring eller ljud- och bildöverföring ska förhöret hållas direkt eller under led-
ning av företrädare för den andra medlemsstatens behöriga myndighet.
Tidpunkten för förhöret och övriga praktiska frågor med anledning av för-
höret beslutas av åklagaren eller tingsrätten efter samråd med myndigheten i
den andra staten.
Om förhöret ska ske i domstol ska även 28 § tillämpas.
31 §
När en åklagare handlägger en utredningsorder för förhör genom
ljudöverföring får åklagaren, om det är lämpligt, besluta att den andra med-
lemsstatens myndigheter får hålla förhöret utan bistånd från svensk myndig-
het. Åklagaren ska i sådant fall underrätta den som ska höras om tid och plats
för förhöret.
Beslag
32 §
När en utredningsorder för beslag har verkställts, får den som har drab-
bats av beslaget begära prövning av verkställbarhetsförklaringen i domstol.
En utredningsorder för beslag som har verkställts med stöd av 27 kap. 2 §
andra stycket 2–8 rättegångsbalken ska av åklagaren anmälas till domstolen
för prövning av verkställbarhetsförklaringen.
Bestämmelserna i 27 kap. 7 § rättegångsbalken om tid för väckande av åtal
ska inte tillämpas.
Behörig domstol enligt första och andra styckena är den tingsrätt inom vars
domkrets beslaget har verkställts.
Om domstolen vid sin prövning enligt första eller andra stycket finner att
verkställbarhetsförklaringen ska upphävas, ska de verkställighetsåtgärder som
vidtagits återgå, så långt det är möjligt.
Avspärrning och tillträdesförbud m.m.
33 §
När en utredningsorder för en åtgärd som avses i 27 kap. 15 § rätte-
gångsbalken har verkställts, tillämpas 32 § första och tredje–femte styckena.
12
SFS 2017:1000
Hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation
34 §
Åklagaren ska, efter samråd med behörig myndighet i den andra med-
lemsstaten, besluta om huruvida en utredningsorder för hemlig avlyssning av
elektronisk kommunikation eller, i tillämpliga fall, hemlig övervakning av
elektronisk kommunikation ska verkställas
1. genom omedelbar överföring till den andra medlemsstaten av meddelan-
den eller uppgifter om meddelanden, eller
2. genom upptagning eller uppteckning i Sverige av meddelanden eller
uppgifter om meddelanden.
35 §
Vid verkställighet enligt 34 § 1 får upptagning eller uppteckning inte
göras i Sverige och 27 kap. 31–33 §§ rättegångsbalken ska inte tillämpas.
Om åklagaren med stöd av 10 § har meddelat en verkställbarhetsförklaring,
får verkställighet enligt 34 § 1 ske först efter det att domstolen har fastställt
förklaringen.
36 §
Vid verkställighet enligt 34 § 2 och i andra fall av verkställighet av en
utredningsorder för hemlig övervakning av elektronisk kommunikation behö-
ver upptagningar eller uppteckningar inte granskas enligt 27 kap. 24 § rätte-
gångsbalken. Upptagningar och uppteckningar som finns kvar i Sverige efter
det att ärendet har avslutats hos åklagaren och bevismaterialet har överläm-
nats med stöd av 38 eller 40 §, får bevaras endast om detta är tillåtet enligt 27
kap. 24 § rättegångsbalken.
I fråga om underrättelse till enskild enligt 27 kap. 31–33 §§ rättegångsbal-
ken ska 27 kap. 31 § fjärde stycket och 33 § andra och tredje styckena samma
balk inte tillämpas. Underrättelse ska lämnas så snart det kan ske sedan av-
lyssningen eller övervakningen har avslutats. Underrättelse ska, utöver vad
som följer av 27 kap. 33 § första stycket rättegångsbalken, skjutas upp om
sekretess gäller enligt 18 kap. 17 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400). Om det på grund av sekretess inte har kunnat lämnas någon
underrättelse inom ett år från det att verkställigheten avslutades, behöver
underrättelse inte lämnas. Underrättelse ska inte lämnas om utredningen gäl-
ler gärning som motsvarar brott som anges i 27 kap. 33 § tredje stycket rätte-
gångsbalken.
Hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning
37 §
Vid verkställighet av en utredningsorder för hemlig kameraövervak-
ning och hemlig rumsavlyssning ska 36 § tillämpas.
Överlämnande av bevismaterialet
38 §
Bevismaterial som har inhämtats vid verkställighet av en utrednings-
order ska överlämnas till den andra medlemsstatens myndighet utan onödigt
dröjsmål, om inte annat anges i 40 eller 41 §. Den tingsrätt eller åklagare som
handlägger utredningsordern ansvarar för att bevismaterialet överlämnas.
39 §
Ett överlämnande får, om det är motiverat med hänsyn till enskilds rätt
eller är nödvändigt från allmän synpunkt, förenas med villkor om att bevis-
materialet ska återlämnas till Sverige när det inte längre behövs för det förfa-
13
SFS 2017:1000
rande som utredningsordern avser eller vid en annan tidpunkt som åklagaren
eller domstolen efter samråd med myndigheten i den andra medlemsstaten
bestämmer.
40 §
Ett överlämnande av inhämtat bevismaterial ska skjutas upp i avvaktan
på domstolens prövning, om
1. en sådan prövning har begärts enligt 32 § första stycket,
2. åklagaren ska anmäla ett verkställt beslag till domstolen enligt 32 §
andra stycket, eller
3. åklagaren har meddelat en verkställbarhetsförklaring med stöd av 10 §
och domstolen inte har fastställt förklaringen.
Trots första stycket ska bevismaterialet överlämnas omedelbart om det
finns särskilda skäl. Detta gäller inte om överlämnandet skulle medföra all-
varlig skada för den som drabbas av åtgärden.
41 §
Om den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten, med anled-
ning av en utredningsorder för beslag, har begärt att det bevismaterial som har
inhämtats ska vara kvar i Sverige, ska åklagaren eller, om verkställbarhetsför-
klaringen fastställs av domstolen enligt 32 §, domstolen bestämma hur länge
verkställigheten av utredningsordern ska bestå. Tiden för verkställigheten av
utredningsordern får förlängas.
Upphävande av en verkställbarhetsförklaring
42 §
En verkställbarhetsförklaring ska utan dröjsmål upphävas, om
1. det framkommer omständigheter som medför att utredningsordern inte
skulle ha erkänts om omständigheterna hade förelegat eller varit kända när
verkställbarhetsförklaringen meddelades,
2. det inte finns tillräckliga skäl för att verkställigheten av en utredningsor-
der ska bestå enligt 41 §,
3. den utredningsåtgärd som utredningsordern avser inte kan verkställas i
Sverige, eller
4. utredningsordern återkallas.
En verkställbarhetsförklaring som avser en utredningsorder som hand-
läggs av domstol enligt 8 § första stycket upphävs av domstolen. Detsamma
gäller vid upphävande enligt första stycket 2 om domstolen har bestämt tiden
för verkställigheten enligt 41 §. I övriga fall upphävs verkställbarhetsförkla-
ringen av åklagare. Åklagaren får begära att domstolen prövar frågan om upp-
hävande i de fall domstolen har meddelat eller fastställt verkställbarhetsför-
klaringen och upphävandet ska ske med stöd av första stycket 1. Beslut om att
upphäva en verkställbarhetsförklaring ska innehålla skälen för beslutet.
När bevismaterial, som har överlämnats till en behörig myndighet i den an-
dra medlemsstaten med anledning av en utredningsorder för beslag, återläm-
nas till Sverige med stöd av 39 §, ska åklagaren upphäva verkställbarhetsför-
klaringen.
Om en verkställbarhetsförklaring upphävs, ska de verkställighetsåtgärder
som vidtagits återgå, så långt det är möjligt.
14
SFS 2017:1000
4 kap. Övriga bestämmelser
Överklagande
1 §
Domstolens beslut enligt 2 kap. 5, 14 och 16 §§ får överklagas. Vid
överklagande gäller vad som är föreskrivet i rättegångsbalken eller annan för-
fattning för beslut angående den åtgärd som avses i utredningsordern.
Ett beslut i fråga om att utfärda en utredningsorder får inte överklagas.
2 §
Domstolens beslut enligt 3 kap. 9, 32 och 33 §§ får överklagas. Vid
överklagande gäller vad som är föreskrivet i rättegångsbalken eller annan för-
fattning för beslut angående en åtgärd som motsvarar den åtgärd som avses i
utredningsordern. Domstolens beslut enligt 3 kap. 25 § får överklagas på det
sätt som gäller enligt rättegångsbalken.
Övriga beslut i fråga om erkännande och verkställighet av en utredningsor-
der får inte överklagas.
Villkor om användningsbegränsningar
3 §
Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat enligt denna lag har
överlämnat bevismaterial eller andra uppgifter på villkor som begränsar möj-
ligheterna att använda bevismaterialet eller uppgifterna, ska svenska myndig-
heter följa villkoren oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan
författning.
4 §
Överlämnande av bevismaterial eller andra uppgifter till en myndighet i
en annan medlemsstat enligt denna lag, får förenas med villkor som begränsar
möjligheterna att använda bevismaterialet eller uppgifterna, om det är motive-
rat med hänsyn till enskilds rätt eller är nödvändigt från allmän synpunkt.
I 3 kap. 39 § finns särskilda bestämmelser om uppställande av villkor.
5 §
På begäran av en behörig myndighet i den andra medlemsstaten får
undantag medges från villkor i 4 §. Undantag medges av den domstol som har
ställt upp eller fastställt villkoren. I övriga fall medger åklagare undantag från
villkoren.
Gemensamma bestämmelser om tillfälligt överförande av en
frihetsberövad person
Immunitet
6 §
En frihetsberövad person som med stöd av denna lag tillfälligt förs över
till Sverige får inte lagföras eller berövas sin frihet eller på annat sätt under-
kastas inskränkning i denna på grund av handling, underlåtenhet eller dom
som härrör från tiden före inresan till Sverige och som inte har angetts i utred-
ningsordern.
Om någon som har överförts till Sverige enligt första stycket släpps fri efter
en begäran från behörig myndighet i den andra medlemsstaten, upphör immu-
niteten enligt första stycket, om personen stannar kvar i Sverige mer än 15
dagar. Detsamma gäller om han eller hon återvänder hit efter att ha lämnat
landet.
15
SFS 2017:1000
Transitering
7 §
Om det begärs ska Polismyndigheten bevilja tillstånd till transitering
genom Sverige av en frihetsberövad person som ska föras över från en med-
lemsstat till en annan medlemsstat med stöd av en europeisk utredningsorder.
Polismyndigheten ska ange under vilka villkor transitering får ske.
Förvar
8 §
En frihetsberövad person som med stöd av denna lag tillfälligt förs över
till Sverige ska hållas i förvar av Polismyndigheten.
Vid en transitering genom Sverige enligt 7 § får Polismyndigheten hålla
den som överförs i förvar, dock längst under 48 timmar, om det är nödvändigt
för att transiteringen ska kunna genomföras.
Transporter
9 §
Vid ett överförande av en frihetsberövad person enligt denna lag ska
Polismyndigheten se till att personen förs över till den andra medlemsstaten
och ansvara för de transporter som behöver ske i Sverige.
Skadestånd
10 §
Om en utländsk tjänsteman vid verkställigheten av en utredningsorder
utför uppgifter i Sverige, ska svenska staten, i stället för den andra medlems-
statens myndighet eller tjänstemannen, ersätta skada som uppkommer i sam-
band med verkställigheten i Sverige och som den andra medlemsstatens myn-
dighet eller tjänstemannen skulle ha varit skyldig att ersätta enligt svensk lag.
Svenska staten ska dock inte ersätta skada som drabbar den andra medlems-
statens myndighet eller tjänstemannen.
11 §
Bestämmelser om svenska statens skyldighet att ersätta skador som
svenska tjänstemän vållar ska inte vara tillämpliga när skadorna vållas i en
annan medlemsstat i samband med verkställighet av en utredningsorder i den
staten.
Underrättelse om hemlig avlyssning eller hemlig övervakning av
elektronisk kommunikation
Underrättelse till en annan medlemsstat
12 §
Om beslut har meddelats i Sverige om hemlig avlyssning av elektro-
nisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation
i en annan medlemsstat från vilken det inte behövs något bistånd för att
genomföra åtgärden, ska åklagaren underrätta den medlemsstaten om beslu-
tet.
Underrättelsen ska lämnas innan avlyssningen eller övervakningen påbör-
jas, om det vid denna tidpunkt är känt att telefonnumret, adressen eller den
elektroniska kommunikationsutrustningen kommer att användas eller finnas i
den andra medlemsstaten. I annat fall ska underrättelse lämnas så fort åklaga-
ren får kännedom om detta, även om det sker efter det att avlyssningen eller
övervakningen är avslutad.
16
SFS 2017:1000
Om den andra medlemsstaten, inom 96 timmar efter det att dess behöriga
myndighet tog emot en underrättelse enligt första stycket, har anmält att
avlyssningen eller övervakningen inte får utföras eller att den ska avslutas,
ska åklagaren utan dröjsmål upphäva det beslut som avses i första stycket.
Villkor som den andra medlemsstaten i en sådan anmälan ställer upp för
användningen av uppgifter som har inhämtats, ska svenska myndigheter följa,
oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.
Underrättelse till Sverige
13 §
En underrättelse från en behörig myndighet i en annan medlemsstat om
hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning
av elektronisk kommunikation i Sverige, utan bistånd av en svensk myndig-
het, ska lämnas till behörig åklagare.
Underrättelsen ska vara upprättad i enlighet med formuläret i bilaga C till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU, i den ursprungliga lydel-
sen.
Med anledning av underrättelsen ska ställning tas till om tillstånd till
avlyssningen eller övervakningen ska meddelas. Ärendet om tillstånd hand-
läggs av åklagare enligt 14 och 15 §§.
14 §
För ett tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation
eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation med anledning av en
underrättelse enligt 13 § krävs att den gärning som avses i underrättelsen mot-
svarar ett brott enligt svensk lag och att övriga förutsättningar som gäller för
en motsvarande åtgärd i en svensk förundersökning eller rättegång i brottmål
är uppfyllda.
Åklagaren ska pröva om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda
och, om så är fallet, överlämna ärendet till domstolen för prövning av frågan
om tillstånd till avlyssningen eller övervakningen. Åklagaren eller domstolen
ska i förekommande fall även pröva om villkor ska ställas upp enligt 15 §
andra stycket. Domstolens beslut får inte överklagas.
I fråga om behörig domstol och handläggningen av ett ärende enligt andra
stycket tillämpas 3 kap. 11 och 12 §§. Beslut om att inte tillåta avlyssningen
eller övervakningen och om att ställa upp villkor ska innehålla skälen för
beslutet.
15 §
En prövning enligt 14 § andra stycket ska ske utan dröjsmål, så att
åklagaren, om tillstånd inte meddelas, inom 96 timmar efter det att underrät-
telsen togs emot, kan anmäla till den andra medlemsstatens behöriga myndig-
het att avlyssningen eller övervakningen inte är tillåten.
Om avlyssningen eller övervakningen vid tidpunkten för anmälan redan
har påbörjats eller avslutats, ska åklagaren i anmälan även ange att uppgifter
som redan har tagits eller tecknats upp inte får användas eller får användas
endast på de villkor som domstolen eller åklagaren ställer upp.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2017.
2. Lagen tillämpas inte i fråga om ett ärende enligt lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål, lagen (2003:1174) om vissa former av
internationellt samarbete i brottsutredningar eller lagen (2005:500) om erkän-
17
SFS 2017:1000
nande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut som
har inletts före ikraftträdandet eller vid en tidpunkt då den andra medlems-
staten inte har genomfört Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU
av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga om-
rådet, i den ursprungliga lydelsen.
På regeringens vägnar
STEFAN LÖFVEN
MORGAN JOHANSSON
(Justitiedepartementet)
18
SFS 2017:1000
Wolters Kluwer
Elanders Sverige AB, 2017
Bilaga som avses i 3 kap. 7 § 1
1. Deltagande i en kriminell organisation
2. Terrorism
3. Människohandel
4. Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi
5. Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen
6. Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen
7. Korruption
8. Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska unionens fi-
nansiella intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Eu-
ropeiska gemenskapernas finansiella intressen
9. Tvätt av vinning av brott
10. Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron
11. It-brottslighet
12. Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade
växtarter och växtsorter
13. Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse
14. Mord och grov misshandel
15. Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader
16. Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan
17. Rasism och främlingsfientlighet
18. Organiserad stöld eller väpnat rån
19. Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk
20. Svindleri
21. Beskyddarverksamhet och utpressning
22. Förfalskning och piratkopiering
23. Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana för-
falskningar
24. Förfalskning av betalningsmedel
25. Olaglig handel med hormonpreparat och andra tillväxtsubstanser
26. Olaglig handel med nukleära eller radioaktiva ämnen
27. Handel med stulna fordon
28. Våldtäkt
29. Mordbrand
30. Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet
31. Kapning av flygplan eller fartyg
32. Sabotage
