SFS 1972:430

SFS 1972: 430 Lag

utkom f rån t rycket om ändring i rättegångsbalken;
den 30 juni 1972

Stockholms slott den 26 maj 1972.

V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks-
dagenL funnit gott i fråga om rättegångsbalken att förordna

dels att 8 kap. 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 8 kap. 2 §, 17 kap. 14 §, 18 kap. 13 §, 21 kap. 5 och 10 §§,

23 kap. 13, 15 och 19 §§, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 2, 9 och 11 §§,

33 kap. 5 § samt 49 kap. 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

8 KAP.

2 § Till ledamot av advokatsamfundet må antagas allenast den som är
svensk medborgare, äger hemvist inom riket och fyllt tjugofem år samt

avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och
förvärvat sådan praktisk utbildning, som föreskrives i samfundets stad­
gar. Han skall hava gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt
finnas lämplig att utöva advokatverksamhet.

Ej må den antagas till ledamot, som är omyndig eller i konkurstill­

stånd.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller

allmän åklagare eller utmätningsman må ej antagas till ledamot; ej hel­

ler den som eljest är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos

annan enskild än advokat, med mindre advokatsamfundets styrelse med­
giver undantag. Vad som sagts nu gäller dock ej befattningshavare vid
allmän advokatbyrå.

17 KAP.

14 § Rätten äge, när skäl äro därtill, i dom förordna, att den må verk­

ställas utan hinder av att den icke äger laga kraft.

Beslut under rättegången, mot vilket talan ej må föras särskilt, skall

genast gå i verkställighet. Vad nu sagts gälle ock beslut, varigenom rät­

ten avvisat ombud eller biträde eller ogillat tredje mans yrkande att få

som intervenient deltaga i rättegången eller utlåtit sig angående er­

sättning eller förskott till biträde, vittne, sakkunnig eller annan, som ej
är part eller intervenient, eller förordnat om någons hållande i häkte el­
ler om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller om

hävande av sådan åtgärd eller till biträde utsett annan, än part föresla­
git. Rätten äge, när skäl äro därtill, i beslut, varigenom föreläggande
meddelats part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhanda­
hålla föremål för syn eller besiktning, förordna, att beslutet må verk­
ställas utan hinder av att det icke äger laga kraft.

Är särskild föreskrift meddelad därom, att dom eller beslut som

icke äger laga kraft, må verkställas, vare den gällande.

958

' Prop. 1972:4, JuU 12, rskr 20 5.

¬

18 KAP.

SFS 1972: 430

13 § Skall kostnad för bevisning eller a nnan åtgärd enligt rättens beslut

utgå av allmänna medel eller utgivas av parterna en för båda och

båda för en, gälle i fråga om skyldighet att återgälda sådan kostnad vad

i detta kapitel stadgas om rättegångskostnad. Skola parterna bära var
sin r ättegångskostnad, må förordnas, att kostnaden skall fördelas med
hälften å v ardera. Har av allmänna medel utgått kostnad för parts häm­

tande till rätten, skall kostnaden återgäldas av parten.

Om skyldighet att ersätta statsverket kostnad i anledning av att part

åtnjutit rättshjälp är särskilt stadgat.

21 KAP.

5 § Till offenlig försvarare skall förordnas advokat, som finnes lämp­

lig därtill. Om särskilda skäl föreligga, må till sådan försvarare utses an­

nan lämplig person, som avlagt för behörighet till domarämbete före­

skrivna kunskapsprov. Företrädesvis bör anlitas någon, som vid rätten

brukas som rättegångsombud.

Har den misstänkte till offentlig försvarare föreslagit någon, som

är behörig därtill, skall han förordnas, om ej hans anlitande skulle

medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda skäl föranleda
annat.

•)

10 §2 Offentlig försvarare äge av allmänna medel åtnjuta skälig er­

sättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centralmyndigheten

för rättshjälpen fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av

ersättning.

Ej må offentlig försvarare av den misstänkte förbehålla sig ytter­

ligare ersättning; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

23 KAP.

13 § Vägrar någon vid förhör att yttra sig angående omständighet,

som är av vikt för utredningen, och är han, om åtal väckes, skyldig att i
målet vittna därom, eller finnes eljest för utredningen av synnerlig vikt,
att någon, som är skyldig att vittna i målet, redan under förundersök­
ningen höres som vittne, må på undersökningsledarens begäran vittnes­

förhör med honom äga rum inför rätten.

Förhör, som avses i första stycket, må ej äga rum, innan förunder­

sökningen fortskridit så långt, att någon skäligen kan misstänkas för

brottet. Om förhöret gälle i tillämpliga delar vad om bevisupptagning

utom huvudförhan dling är stadgat; den misstänkte skall erhålla tillfälle
att närvara vid förhöret. Ersättning för hans inställelse skall utgå av
allmänna medel i enlighet med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter
rättshjälp.

15 § Är fara, att bevis, som skall åberopas vid huvudförhandlingen,

därförinnan går förlorat eller då endast med svårighet kan föras, må på

Senaste lydelse 1969: 671.

;-T

i-

h* '

fi:

[-

ti-

959

¬

SFS 1972: 430

yrkande av undersökningsledaren eller den misstänkte rätten genast upp­

taga beviset. Om beviset gälle i tillämpliga delar vad om bevis, som upp­

tages utom huvudförhandling, är stadgat. Kostnaden för bevisupptag­

ningen och för den misstänktes inställelse vid rätten skall utgå av all­

männa medel. Ersättning för den misstänktes inställelse skal l utgå i en­
lighet med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.

19 § Har undersökningsledaren, ehuru han slutfört den utredning han

anser erforderlig, ej bifallit begäran, som avses i 18 § andra stycket, eller

förmenar den misstänkte, att annan brist i utredningen föreligger, må
han göra anmälan därom hos rätten.

Då anmälan inkommit till rätten, skall den, så snart ske kan, upptaga

anmälan till prövning. När skäl äro därtill, må rätten hålla förhör med

den misstänkte eller annan eller vidtaga den åtgärd i övrigt, som finnes
påkallad. Ersättning för den misstänktes inställelse skall utgå i enlighet

med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.

30 KAP.

12 §3 Beslut under rättegången, mot vilket talan ej må föras särskilt,

skall genast gå i verkställighet. Vad nu sagts gälle ock beslut, varigenom

rätten avvisat ombud, biträde eller försvarare eller utlåtit sig angående

ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angåen­

de ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig
eller annan, som ej är part, eller angående häktning eller åtgärd, som

avses i 25—28 k ap., eller till försvarare utsett annan, än part föreslagit.
Rätten äge, när skäl äro därtill, i beslut, varigenom föreläggande med­

delats part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla
föremål för syn eller besiktning, förordna, att beslutet må verkställas

utan hinder av att det icke äger laga kraft.

Är särskild föreskrift meddelad därom, att dom eller beslut, som

icke äger laga kraft, må verkställas, vare den gällande.

960

31 KAP.

1 §•' Domes i mål, vari åklagare för talan, den tilltalade för brottet,

skall han till statsverket återgälda vad enligt rättens beslut av allmänna
medel utgått för hans inställelse vid rätten under förundersökningen, till

vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning under förundersökning­
en eller i rättegången samt i ersättning till försvararare så ock stats­

verkets kostnad för hans hämtande till rätten. Den tilltalade vare
dock ej ersättningsskyldig för kostnad, som icke skäligen varit påkal­

lad för utredningen, eller för kostnad, som vållats genom vårdslös­

het eller försummelse av annan än den tilltalade, hans ombud eller
av honom utsedd försvarare. Han vare ej heller i annat fall än som
sägs i 4 § första stycket skyldig att betala mera än som motsvarar
det för honom gällande maximibeloppet för kostnadsbidrag vid allmän

rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972; 429).

^ Se naste lydelse 1954: 432.

* Se naste lydelse 1969: 671.

¬

Vad den tilltalade enligt första stycket skall återgälda får jämkas

eller eftergivas, om skäl härtill föreligger med hänsyn till den tilltalades
brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden.

Om det belopp som den tilltalade skulle hava att ersätta understiger

visst av Konungen fastställt belopp, skall kostnaden stanna å stats­
verket.

2 § Frikännes tilltalad i mål, vari åklagare för talan, eller avvisas eller

avskrives av åklagare väckt åtal, äge rätten av allmänna medel tillerkänna

den tilltalade ersättning för hans kostnad för försvarare, för vittne eller

sakkunnig eller eljest för bevisning under förundersökningen eller i

rättegången samt för delgivning och för utskrift av protokoll eller annat

dylikt, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av

hans rätt, så ock för hans inställelse vid rätten.

Ersättning för tilltalads inställelse utgår i enlighet med vad som gäller

för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.

9

Vill å klagaren, att den tilltalade skall förpliktas att ersätta rätte­

gångskostnad, eller vill den tilltalade erhålla ersättning för sådan kost­
nad, skall han, innan handläggningen avslutas, framställa yrkande där­

om och uppgiva, vari kostnaden består. Gör han det ej, äge han ej där­
efter tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt. Rätten pröve

självmant, huruvida kostnad, som enligt rättens beslut skall utgå av

allmänna medel, skall återgäldas av den tilltalade eller annan eller den
skall stanna å statsverket. Fråga, som avses i 3 §, pröve rätten ock själv­
mant.

Då rätten avgör målet, meddele rätten samtidigt beslut angående rät­

tegångskostnaden.

Har förundersökning inletts men åtal ej följt och vill den misstänkte

kräva ersättning för kostnad under förundersökningen eller väckes å det
allmännas vägnar fråga om återgäldande av sådan kostnad, skall ansö­

kan därom göras hos rätten.

11 § Om rättegångskostnad i mål, vari allenast målsägande för talan,

gälle i tillämpliga delar vad i 18 kap. är stadgat.

I fråga om den tilltalades skyldighet att ersätta statsverket kostnad

för offentlig försvarare och för annan rättshjälp åt honom själv äge

dock 1 § första stycket tredje punkten och andra stycket detta kapitel
motsvarande tillämpning.

I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt all­

mänt åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för

målsäganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till ersättning
för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad i 18

kap. 12 § är stadgat.

SFS 1972: 430

t i

33 KAP.

5 §" Tredskodom delgives genom rättens försorg endast

om den innebär att fordran fastställes att utgå med särskild förmåns­

rätt i fast egendom eller tomträtt,

^ Ä ndringen innebär bl. a. att fjärde stycket upphävs.

® Senaste lydelse 1971: 497.

31—SFS 197 2

961

!•

r'

\

'iS -

¬

SFS 1972:430

om den part som yrkat tredskodomen begär det, eller

om part beviljats rättshjälp genom beslut av rättshjälpsnämnden.

49 KAP.

4 §'^ Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras sär­

skilt, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rätte­

gången;

3. förelagt part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhan­

dahålla föremål för syn eller besiktning;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller

om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för nå­
gon, som ej är part eller intervenient, att gottgÖra i rättegången vållad
kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till

målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försva­
rare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad, skingringsförbud eller an­

nan handräckning eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som

avses i 25—28 kap.; eller

7. avslagit begäran om rättshjälp eller om ersättning eller förskott till

part, som åtnjuter sådan förmån, eller avslagit begäran om biträde eller

försvarare eller till s ådant uppdrag förordnat annan, än part föreslagit.

Särskild talan skall föras genom b esvär. Är fråga om beslut, som avses

i 1, 2, 3 eller 7, åligge d en som vill f öra talan att, om beslutet medde­

lats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka
från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det,
äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätte­

ligen gjorts.

7 § Har underrätt förklarat domare jävig eller ogillat jäv mot särskild

ledamot av nämnd eller bifallit begäran om rättshjälp, skall vid under­
rättens beslut förbliva.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
Har ansökan om fri rättegång gjorts före nya lagens ikraftträdande,

gäller dock fortfarande i fråga om ansökningens behandling enligt den­
na balk och, om ansökan bifalles, beträffande den fria rättegången 17

kap. 14 §, 18 kap. 13 §, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 9 och 11 §§, 33 kap.
5 § samt 49 kap. 4 och 7 §§ i äldre lydelse.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter­

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt

kungl. sigill bekräfta låtit.

Stockholms slott den 26 maj 1972.

962

GUSTAF ADOLF
(L. S.)

^ S enaste lydelse 1954:432.

LENNART GEIJER

(Justitiedepartementet)

¬