SFS 1981:1287
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
Lag
SFS 1981:1287
om ändring i rättshjälpslagen (1972:429);
utkom från trycket
den 28 december 1981
utfärdad den 17 december 1981.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 8, 9, 9 a, 12, 16, 22 och 31 §§
rättshjälpslagen (1972:429)^ skall ha nedan angivna lydelse.
8 § Allmän rättshjälp får ej beviljas
1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom ri
ket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,
2. den som är bosatt utom riket, om han ej är svensk medborgare eller
om särskilda skäl ej föreligger för rättshjälp,
3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksam
het, om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till ve rksamhetens art
och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden
eller omständigheterna i övrigt,
4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtel
sen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av
begäran om r ättshjälp,
5. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord eller testamen
te,
6. i mål om boskillnad enligt 9 kap. 2 § giftermålsbalken,
7. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.
I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och nor
malt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rättshjälp ej
skall beviljas.
Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med
borgare i viss främmande stat i frå ga om allmän rättshjälp skall vara lik
ställd med s vensk medborgare.
' Prop. 1981/82:28, JuU 1 9, rskr 105.
' Lagen omtryckt 1979:240.
2487
¬
SFS 1981:1287
2488
9 § Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange
lägenhet som rättshjälpen avser.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för
1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,
2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomsto
len, arbetsdomstolen eller krigsrätt samt nödvändig utredning i angelägen
het, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prö
vas av skiljemän,
3. utredning i a ngelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol el
ler förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvara
tagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare
och för vårdare eller annan, som måste anlitas i sam band med inställelse
inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i
samband med inställelse för blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper i mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken
eller läkarundersökning enligt 21 kap. 10 § samma balk,
5. avgift som utgår för ansökan enligt expeditionskungörelsens (1964:
618) avgiftslista, avdelning II, samt särskild avgift som skall betalas enligt
förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter,
6. vad av allmänna medel utgått i ers ättning för översättning eller i er
sättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid
utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 §
första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat
om,
7. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad,
8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.
Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssö
kandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper i mål om fad erskap enligt 3 kap. föräldrabalken.
9 a § Den som beviljats allmän rättshjälp är i målet el ler ärendet befriad
från avgift för expedition enligt expeditionskungörelsens (1964:618) av
giftslista, avdelningarna 1 och II samt avdelning III under rubriken Utsök-
ning m.m. Avgiftsfriheten för expedition gäller endast i den mån expeditio
nen är erforderlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller ej i fråga om
sådan expedition som utfärdas endast på särskild begäran, om icke expedi
tionen begäres innan avgörandet i huvudsaken vunnit laga kraft.
Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verkställ-
bart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift enligt
förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter. Detsamma gäller den
som har beviljats allmän rättshjälp i ett mål om v erkställighet.
Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, bo
stad sdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt skall, såvitt de belastar
den som beviljats allmän rättshjälp, utgå av allmänna medel.
12
Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst ett gränsbe
lopp som motsvarar två gånger det basbelopp som anges i 6 § förs ta styc-
•'Senaste lydelse 1981:5.
¬
ket, utgör maximibeloppet för rättshjälpsavgiften två procent av basbelop-
SFS 1981:1287
pet, varvid avrundning skall ske till närmast lägre tiotal kronor. Maximibe
loppet får sättas ned om det finns särskilda skäl. Beloppet får dock inte un
derstiga en procent av det basbelopp som nyss har nämnts, med avrund
ning till närmast lägre tiotal kronor, såvida det inte är uppenbart att den
rättssökande saknar möjlighet att betala en så stor avgift.
Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet
för rättshjälpsavgiften den avgift som utgår enligt första stycket ökad med
en tjugofemtedel av den del av den rättssökandes inkomst som översti
ger två men ej tre gånger basbeloppet,
en tjugondel av den del av inkomsten som överstiger tre men ej fyra
gånger basbeloppet,
en femtondel av den del av inkomsten som överstiger fyra men ej fem
gånger basbeloppet,
en tiondel av den del av inkomsten som överstiger fem men ej sex gånger
basbeloppet,
en femtedel av den del av inkomsten som överstiger sex men ej sju gång
er basbeloppet,
hälften av den inkomst som överstiger sju men ej åtta gånger basbelop
pet.
Vid tilläm pning av andra stycket iakttages att inkomsten avrundas till
närmast lägre tusental kronor och att maximibeloppet avrundas till när
mast lägre tiotal kronor.
16 § Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 §, beviljas av advokat
eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga angelägenheten
avser
äktenskapsskillnad
I boskillnad, dock inte enligt 9 kap. 2 § giftermålsbalken
underhållsbidrag till make eller barn
faderskap till barn
vårdnad
I umgängesrätt.
Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej bevilja allmän
rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag, vårdnad el
ler umgängesrätt. Ej heller får advokat eller biträdande jurist bevilja all
män rättshjälp
1. om den rättssökande är dödsbo,
2. om den rättssökande är bosatt utom riket,
3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt be
handlas utom riket.
22 § Biträde, skiftesman och medlare har rätt till skälig ersättning för ar
bete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid be dömningen av
vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas.
Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den
skicklighet o ch den omsorg som uppdraget har utförts med samt den tid
som har lagts ned på uppdraget. Regeringen eller, efter regeringens be
myndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid be
stämmande av ersättningen.
2489
Har biträde, skiftesman eller medlare genom vårdslöshet eller försum-
¬
SFS 1981:1287
melse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättning- j
ens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att bevilja allmän
rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest föreligger särskilda
skäl, fär ersättningen jämkas.
Ersättning till b iträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av dom
stolen. Ersättning till biträde i an nat fall o ch till skiftesman fastställes av
rättshjälpsnämnden. Ersättning till medlare fastställes av domstolen.
31 § 1 fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål elle r ärende vid
domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om
parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta.
Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall
åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.
Vinner makar efter gemensam ansökan äktenskapsskillnad och har ena
maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten ålägga andra maken att betala
statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen. Om maximibeloppet
för andra makens rättshjälpsavgift skulle ha varit lägre än som motsvarar
hälften av rättshjälpskostnadema, skall åläggandet dock begränsas till vad
som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet skall ej åläggas om
detta belopp ej skulle överstiga maximibeloppet enligt 12 § första stycket
första meningen och ej heller om det med hänsyn till omständigheterna an
nars är obilligt.
Har i ärende om bodelning skiftesman förordnats och har ena maken åt
njutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden med motsvarande till-
lämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för skiftesmannen och
för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet om ersättningsskyl
dighet får verkställas enligt vad som är föreskrivet om allmän domstols
dom.
Överstiger i fall som avses i andra eller tredje stycket summan av ersätt
ning som make ålagts att betala och den rättssökandes rättshjälpsavgift
kostnaderna för rättshjälpen, skall den make som åtnjuter allmän rättshjälp
berättigas få tillbaka den överskjutande delen.
Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan par
ter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om
kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet
åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angi
vande av bestämt belopp.
2490
Denna lag träder i kraft de n 1 januari 1982.
Den äldre lydelsen av 9 § och 9 a § första stycket skall fortfarande tilläm
pas om allmän rättshjälp har beviljats före lagens ikraftträdande. Därvid
skall dock vad som sägs om avgifter enligt exekutionsavgiftskungörelsen
(1971:1027) i förekommande fall avse avgifter enligt förordningen
(1981:1185) om u tsökningsavgifter.
Den äldre lydelsen av 31 § skal l fortfarande tillämpas om allmän rätts
hjälp har beviljats före lagens ikraftträdande.
På regeringens vägnar
CARL AXEL PETRI
Peter Löfmarck
(Justitiedepartementet)
d
¬