SFS 2004:738 Lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619);

utfärdad den 7 oktober 2004.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs2 i fråga om rättshjälpslagen

(1996:1619)

dels att 2 och 39 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22 a–22 d §§, av föl-

jande lydelse,

dels att det närmast före 22 a § skall införas en ny rubrik av följande ly-

delse.

2 § Rättshjälp får beviljas i en rättslig angelägenhet om förutsättningarna i
6–8 §§ är uppfyllda.

För att rättshjälp skall beviljas krävs att rådgivning enligt 4 § har lämnats i

angelägenheten i minst en timme, om inte sådan rådgivning är uppenbart
obehövlig eller det finns något annat särskilt skäl.

I 9 § finns bestämmelser om rättshjälpens förhållande till rättsskyddsför-

säkringar. I 10–13 §§ finns bestämmelser om när rättshjälp inte får beviljas
och när det krävs särskilda skäl för rättshjälp. I 21 och 22 §§ finns särskilda
bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott när angelägenheten
skall behandlas utomlands. I 22 a–22 d §§ finns särskilda bestämmelser om
rättshjälp i vissa gränsöverskridande angelägenheter.

Särskilda bestämmelser om rättshjälp i vissa
gränsöverskridande angelägenheter

22 a § I en gränsöverskridande angelägenhet på privaträttens område gäl-
ler för en fysisk person de särskilda bestämmelser som anges i 22 b–22 d §§.

En angelägenhet är gränsöverskridande, om den skall behandlas i Sverige

och den rättssökande när ansökan om rättshjälp görs har sitt hemvist eller sin
vanliga vistelseort i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen.

Vid avgörande av frågan om en rättssökande har sitt hemvist i en annan

medlemsstat, skall den statens lag tillämpas.

1 Prop. 2003/04:87, bet. 2003/04:JuU27, rskr. 2003/04:247.

2 Jfr rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjlig-
heterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av
gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister (EGT L 026, 31.01.2003,
s. 41, Celex 32003L0008, rättat genom EGT L 032, 07.02.2003, s. 15, Celex
32003L0008R[01]).

SFS 2004:738

Utkom från trycket
den 19 oktober 2004

2

SFS 2004:738

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2004

22 b § Trots vad som sägs i 6 § får en rättssökande vars ekonomiska un-
derlag överstiger 260 000 kr beviljas rättshjälp, om den rättssökande visar

1. att han eller hon, helt eller delvis, saknar förmåga att bära sina egna

rättegångskostnader och

2. att den bristande förmågan beror på skillnader i levnadskostnader mel-

lan Sverige och den medlemsstat inom Europeiska unionen där den rättssö-
kande har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort.

22 c § Det som sägs i 9 § andra stycket skall inte gälla.

22 d § Om en person som har beviljats rättshjälp i en annan medlemsstat
inom Europeiska unionen än Sverige söker verkställighet här av ett verk-
ställbart avgörande som har meddelats i den andra medlemsstaten, gäller det
som sägs i 19 § andra stycket.

39 § Om ett mål eller ärende rörande den rättsliga angelägenheten pågår
vid domstol, beslutar domstolen i frågor enligt denna lag. I annat fall beslu-
tar Rättshjälpsmyndigheten i frågorna. Rättshjälpsmyndigheten beslutar
också till vem ersättning enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket
skall betalas.

Om en ansökan om rättshjälp avslås helt eller delvis skall beslutet inne-

hålla de skäl som har bestämt utgången.

Vad som sägs om domstol i denna lag gäller även arrendenämnd och hy-

resnämnd.

Rättshjälpsbiträdet beslutar om att sådan utredning som avses i 17 § första

stycket skall utföras.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2004.

På regeringens vägnar

THOMAS BODSTRÖM

Magnus Medin
(Justitiedepartementet)