SFS 1983:487
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
Lag
SFS 1983:487
om ändring i rättshjälpsiagen (1972:429);
utkom från trycket
utfärdad den 2 juni 1983.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 9, 16 och 26 §§ rättshj älpslagen
(1972:429)^ skall ha nedan angivna lydelse.
Till följd härav komtner lagen att ha följande lydelse från och med den
dag då denna lag träder i kr aft.
den 17 juni 1983
' Prop. 1982/83:165, LU41. rskr369.
^ Lagen omtryckt 1979:240.
1187
¬
SFS 1983:487
Inledande bestämmelser
J
1 § Rättshjälp enligt denna lag utgår såsom allmän rättshjälp (6- 34 §§),
rättshjälp åt misstänkt i brottmål (35-40 §§), rättshjälp genom offentligt
biträde (41-45 §§) och rådgivning (46-48 §§). Lag (1 973:118).
2 § Biträde och rådgivning enligt denna lag lämnas, när annat icke anges
i lagen, av advokat eller biträdande jurist på allmän eller enskild advokat
byrå. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om vem som enligt
denna lag är biträdande juri st på enskild advokatbyrå. Lag (1979:240).
3 § För handläggning av vissa ärenden om rättshjälp finns rättshjälps
nämnder. Verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd bestämmes av rege
ringen.
Skall ärende om allmän rättshjälp handläggas av rättshjälpsnämnd, upp
tages ärendet av den rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde den
rättssökande är bosatt eller, om den rättssökande är dödsbo, den avlidne
var bosatt. 1 fråga om den som e j är bosatt i landet eller d ödsbo efter den
som ej var bosatt här, upptages ärendet av den rättshjälpsnämnd som
regeringen bestämmer.
Skall ärende om rättshjälp genom offentligt biträde handläggas av rätts
hjälpsnämnd, upptages ärendet av den rättshjälpsnämnd inom vars verk
samhetsområde den som åtgärden avser är bosatt eller, i fråga om den som
ej är bosatt i landet, av den rättshjälpsnämnd som regeringen bestämmer.
Om ersätt ning för utlägg vid rådgivning skall fastställas, skall ärendet
handläggas av den rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde advo
katbyrån är belägen.
Rättshjälpsnämnd står under tillsyn av domsto lsverket.
Regeringen får förordna att rättshjälpsnämnd skall vara dela d i avdel
ningar. Vad som föreskrives om nämnd äger motsvarande tillämpning på
sådan avdelning. Lag (1983:153).
4 § Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara lagfaren och
erfaren i domarv ärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara
advokater, en anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. De
två övriga skall vara svenska medborgare och myndiga.
Regeringen utser ordförande och övriga ledamöter för viss tid. För
ordförande skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ordfö
rande äger motsvarande tillämpning på ersättare. I övrigt får reger ingen
utse erforderligt antal ersättare. Lag (1979:240).
5 § Rättshjälpsnämnd är beslutför med ordförande n och minst två andra
ledamöter, av vilka en icke är advokat. Vid avgörande av ärende, som är
av principiell betydelse eller annars av särskild vikt, skall dock samtliga
ledamöter deltaga.
Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande
tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall
dock säga sin mening först.
I den utsträckning regeringen bestämmer får tjänsteman vid rättsh jälps-
1188
nämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälpsärende. Lag
(1975:1302).
¬
5 a § För prövning av besvär i vissa fal l enligt denna lag fi nns besvä rs-
SFS 1983:487
nämnden för rättshjälpen. Den består av ordförande och sex andra leda
möter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara lagfarna och
erfarna i domarvärv. Av övriga ledamöter skall två vara advokater, en
anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. Återstående tre
ledamöter skall vara svenska medborgare och myndiga.
Regeringen utser ordföranden och övriga ledamöter för viss tid.
För de ledamöter som skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv skall
finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om sådan ledamot äger
motsvarande tillämpning på ersättare. I övrigt får regeringen utse erforder
ligt antal ersättare.
Besvärsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra
ledamöter. 5 § andra stycket äger motsvarande tillämpning på besvärs
nämnden.
Regeringen får förordna att besvärsnämnden skall vara delad i avdel
ningar. Vad som föreskrives om nämnd äger motsvarande tillämpning på
sådan avdelning. Lag (1979:240).
5 b § Med domstol förstås i denna lag allmän do mstol, allmän förvalt
ningsdomstol, bostadsdomstolen, försäkringsöverdomstolen, försäkrings
rätt, marknadsdomstolen, patentbesvärsrätten, arbetsdomstolen och
krigsrätt. Vad i lagen sägs o m domstol skall även gälla arr endenämnd,
hyresnämnd och statens va-nämnd. Lag (1981:830).
Allmän rättshjälp
Tillämpningsområdet
6 § Allmän rättshjälp beviljas fysisk person i rättslig angelägenhet, om
han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger
etthundratiotusen kronor.
Bidrar den rättssökande i väsentlig omfattning till någon annans under
håll, ökas beloppet enligt första stycket med niotusen kron or för var och en
till vilkens underhåll han på detta sätt bidrar.
Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av
förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt
nedsatt på grund av skuld sättning eller annan särskild omständighet, skall
den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp tillägges
eller fråndrages.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket med
delar närmare föreskrifter för beräkning av den rättssökandes ekonomiska
förhållanden. Lag (1983:153).
7 § Allmän rättshjälp beviljas dödsbo i rättslig angelägenhet, om boet
behöver sådant bistånd och det med hänsyn till boets behållning och
delägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt.
Avlider den som har allmän rättshjälp, utgår därefter rättshjälpen till
dödsboet. Lag (1979:240).
8 § Allmän rättshjälp får ej beviljas
1. i angelägenhet som skall prövas eller på a nnat sätt behandlas utom
1189
¬
SFS 1983:487
riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,
j
2. den som är bosatt utom riket, om han ej är svensk medborgare eller,
om särskilda skäl ej föreligger för rättshjälp,
3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverk sam
het, om ej skäl föreligger för rätts hjälp med hänsyn till verksamhete ns art
och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden
eller omständigheterna i övrigt,
4. i frå ga om anspråk som öv erlåtits till den rättssökande, om överlåtel
sen kan antagas ha ägt rum i syft e att åstadkomma fördel vid prövning a v
begäran om rättshjälp,
5. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord eller testamen
te,
6. i må l om boskillnad enligt 9 kap. 2 § giftermålsbalken,
7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelä
genhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har av
gjorts slutligt,
8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser
fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsför
säkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenhe
ten,
9. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.
I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och
normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts
hjälp ej skall beviljas.
Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med
borgare i viss främmande stat i fråga om allmän rättshjälp skall vara
likställd med svensk medborgare. Lag (1983:153).
Förmåner m.m.
9
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange
lägenhet som rättshjälpen av ser.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för
1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt, '
2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomsto
len, arbetsdomstolen eller krigsrätt samt nödvändig utredning i a ngelägen
het, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas
av skiljemän,
3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet om utredningen ä r skäligen påkallad för tillva
ratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myn dighe
ten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare
och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse
inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställe lse ålagts, eller i
samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan under-
1190
' Senaste lydelse 1981:1287.
¬
sökning rörande ärftliga egenskaper som avses i la gen (1958:642) om blod-
SFS 1983:487
undersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning
enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,
5. avgift som utgår för ansökan enligt expeditionskungörelsens (1964:
618) avgiftslista, avdelning II, samt särskild avgift som skall beta las enligt
förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter,
6. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i
ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid
utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 §
första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat
om,
7. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad,
8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.
Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycke t 2 anses ej den rättssö
kandes kostnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodunder
sökning m.m. vid utredning av faderskap. Lag (1983:487).
9 a § Den som beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärende t befriad
från avgift för expedition enligt expeditionskungörelsens (1964:618) av
giftslista, avdelningarna I och II samt avdelning III under rubriken Utsök-
ning m.m. Avgiftsfriheten för expedition gäller endast i den mån expeditio
nen är erforderlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller ej i fråga om
sådan expedition som utfärdas endast på särskild begäran, om icke expedi
tionen begäres innan avgör andet i huvudsaken vunnit laga kraft.
Den som beviljats allmän rättshjäl p i angelägenhet som lett till verkställ-
bart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift enligt
förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter. Detsamma gäller den som
har beviljats allmän rättshjä lp i ett mål om verkställighet .
Kostnader för kungörelse i m ål eller ärende vid allmän domstol, bostads
domstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt skall, såvitt de belastar den som
beviljats allmän rättshjälp, utgå av allmännna med el. Lag (1981:1287).
10 § Skall den som beviljats allmän rätts hjälp ställa säkerhet för att få till
stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd enligt rättegångsbalken eller
konkurslagen (1921:225), får rättshjälpsnämnden utfärda ansvarsförbin
delse på statens vägnar.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om verkställighet
enligt 3 kap. 8 eller 9 § utsökningsbalken, om allmän rättshjälp beviljats i
verkställighetsärendet.
Föranleder ansvarsförb indelsen utgift för staten, anses utgiften såsom
kostnad för rättshjälpen. Lag (1981:8 30).
Rättshjälpsavgift och tilläg gsavgift
;
11 § Den rättssökande skall bidra till de kostnader för allmän r ättshjälp
;
som avses i 9 och 10 8 § genom att betala r ättshjälpsavgift och tilläggsavgift
I
enligt vad som sägs i 1 2-15 §§.
1191
(•
¬
SFS 1983:487
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket med-j
delar närmare föreskrifter för beräkning av maximibelopp för rättsh jälps
avgift. Lag (1983:153).
12 § Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst trettiofemtu
sen kronor, utgör maximibeloppet för rättshjälpsavgiften tfehundrafemtio
kronor. Maximibeloppet får sättas ned om d et finns särskilda skäl. Belop
pet får dock inte understiga etthundrasjuttiofem kronor, om det inte är
uppenbart att den rättssökande saknar möjlighet att betala en så stor
avgift.
Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet
för rättshjälpsavgiften den avgift som utgår enligt första stycket ökad med
fyra procent av den del av inkomsten som överstiger trettiofemtusen
men ej sextiotusen kronor,
sex procent av den del av inkomsten som överstiger sextiotusen men ej
sjuttiofemtusen kronor,
tio procent av den del av inkomsten som överstiger sjuttiofemtusen men
ej nittiotusen kronor,
femton procent av den del av inkomsten som överstiger nittiotusen men
ej etthundrafemtusen kronor,
tjugo procent av den del av inkomsten som överstiger etthundrafemtu
sen kronor.
Vid tillämpning av andra stycket iakttas att inkomsten avrundas till
närmast lägre tusental kronor . Lag (1983:153).
13 § Bidrar den rättssökande i väsentlig omfattning till någon annans
underhåll, skall inkomstgränserna enligt 12 § f örsta och andra styckena
höjas med niotusen kronor för var och en till vilkens underhåll han sålunda
bidrar.
,
Ar den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på gru nd av
förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt
nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild oms tändighet, skall
den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp tillägges
eller fråndrages. Lag (1983:153).
14 § Söker dödsbo rättshjälp, utgör maximibeloppet ett med hänsyn til l
boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden skäligt belopp.
14 a § Om den ersättning som skall tillerkännas biträde för arbete enligt
22 § överstiger tretusen kronor, skall den rättssökande utöver rättshjälps-
avgiften betala en tilläggsa vgift om tio procent av den del av ersättningen
som överstiger tretusen kronor, dock högst ett belopp som uppgår till fem
gånger maximibeloppet. Det belopp som skall betalas avrundas till närmast
lägre tiotal kr onor. Lag (1983:153).
14 b § Om det är uppenbart att den rättssökande saknar möjlighet att
betala tilläggsavgiften eller någon del av den, får han helt eller delvis
befrias från denna.
Om det framkommer att den rättssökande inte längre saknar möjlighet
1192
att betala den tilläggsavgift som han befriats från, skall beslutet omprövas.
Lag (1983:153).
¬
15 § I samband med at t allmän rättshjälp beviljas, fastställs det för sö-
SFS 1983:487
Randen gällande maximibeloppet och det belopp vartill tilläggsavgiften
högst kan uppgå.
Undergår inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 e ller 14 §
väsentlig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maximibelop
pet jämkas efter vad som är skäligt, dock ej under vad som redan betalats i
rättshjälpsavgift. Jämkning skall också ske, om väsentlig felbedömning
gjorts, när maximibeloppet tidigare bestämdes.
Fråga om jämkning upptages endast om särskild anledning därtill fram
kommit.
När maximibeloppet jämkas, skall även det belopp vartill tilläggsavgif
ten högst kan uppgå jämkas i motsvarande mån. Lag (1983:153).
Beviljande av allmän rättshjälp m.m.
16 §'' Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 §, beviljas av adv o
kat eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga angelägen
heten avser
äktenskapsskillnad
boskillnad, dock inte enligt 9 kap. 2 § giftermålsbalken
underhållsbidrag till make eller barn
faderskap till barn
vårdnad
umgänge.
Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej bevilja allmän
rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag, vårdnad
eller umgänge. Ej heller får advokat eller biträdande jurist bevilja allmän
rättshjälp
1. om den rättssökande är dödsbo,
2. om den rättssökande är bosatt utom riket,
3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt
behandlas utom riket. Lag (1983:487).
17 § Om en rättslig angelägenhet är anhäng ig vid domstol, prövar dom
stolen frågan om beviljande av allmän rättsh jälp. Den domstol, där de n
rättsliga angelägenheten är anhängig, beslutar också om jämkning av maxi
mibeloppet för rättshjälpsavgiften och av det belopp vartill tilläggsavgiften
högst kan uppgå. Domstolen fattar även beslut enligt 14 b §. Lag
(1983:153).
18 § Har allmän rättshjälp icke beviljats enligt 16 § och är den rättsliga
angelägenheten ej anhängig vid domstol, prövas fråga om beviljande av
allmän rättshjälp av rättshjälpsnämnden.
Är den rättsliga angelägenheten ej anhä ngig vid d omstol, beslutar rätts
hjälpsnämnden också om jämkning av maximibeloppet för rättshjälpsavgif
ten och av det belopp vartill tilläggsavgifte n högst kan uppgå samt medde
lar beslut enligt 14 b §. Lag (1983 :153).
'Senaste lydelse 1981:1287.
1193
¬
SFS 1983:487
18 a § Allmän rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande.'
Ansökan skall vara skriftlig samt innehålla uppgi fter i de hänseenden som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestäm
mer. Lag (1979:240).
19 § Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostna
der enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna mede l betalas även
biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rätts hjälp kommit in
till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma
gäller biträdesk ostnad som uppkommit före ansökningen hos myndigh et,
om arbetet har varit av mindre omfattning eller bråds kande art och ansök
ningen har gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl
föreligger.
Vad som har sagts nu om ersättning till biträde gäller även i fråga om
ersättning till skiftesman.
I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället
för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän
rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad
för rättshjälpen. Lag (1983:153).
Förordnande av biträde m. m.
20 § Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom
biträde till den rättssökande. I anna t fall får biträde förordnas på sökan
dens begäran, om denne ej själv eller genom någon som i tjänstest ällning
eller annars lämnar honom bistånd kan behörigen tillvarataga sin rätt.
I angelägenhet, som kan an tas bli prövad enligt lagen (19 74:8) om rätte
gången i tvistemål om mindre värden, far biträde förordnas endast om
särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden
eller sakens beskaffenhet. I äre nde om bodelning, som inte av ser klander,
får biträde inte förordnas.
När biträde kan förordnas enligt 10 kap. 13 § föräldrabalken, förordnas
ej biträde enligt denna lag. Lag (1 983:153).
21 § Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit
någon som ä r lämplig, skall den ne förordnas, om ej hans anlitande skulle
medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder
annat. Biträde får entledigas om skäl föreligger därtill.
Byte av biträde får ske bara efter särskilt tillstånd. Sådant tillstånd får
lämnas om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och den
rättssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger.
Biträde får sätta advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt
ställe (substitution). I övrigt får substitution äga rum bara efter särskilt
tillstånd.
Är den rättsliga angelägenheten anhängig vid domstol, ankommer det på
domstolen att besluta om förordnande och entledigande samt om särskilt
tillstånd till byte och substitution. 1 annat fall beslutar rättshjälpsnämnden i
dessa frågor. Lag (19 79:240).
1194
¬
Ersättning till biträde m.fl.
SFS 1983; 487
22 § Biträde, skiftesman och medlare har rätt till skälig ersättning för
arbete, tidsspillan och utlägg som up pdraget har krävt. Vid bedömningen
av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas.
Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den
skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med sam t den tid
som har lagts ned på uppdraget. Regeringen eller, efter regeringens bemyn
digande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid bestäm
mande av ersättningen.
Har biträde, skiftesman eller medlare genom vårdslöshet eller försum
melse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättning
ens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att bevilja allmän
rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest föreligger särskilda
skäl, får ersättningen jämkas.
Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av dom
stolen. Ersättning till biträde i annat fall och till skiftesman fastställes av
rättshjälpsnämnden. Ersättning till medlare fastställes av do mstolen. Lag
(1981:1287).
23 § Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvud
man utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan
verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket. 1 fråga
om ersättning till skiftesman och till medlare skall v ad som har sa gts nu äga
motsvarande tillämpning. Lag (1979:240).
Ersättning för bevisning och annan utredning m.m.
24 § I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevis
ning i mål eller ärende vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknads
domstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt med skäligt belopp enligt dom
stolens bestämmande. Lag (1979:240).
25 § I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostadsdom
stolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt, beslutar
rättshjälpsnämnden om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta
om utredning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer
skiftesman som förordnats i ärende om bodelning.
Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till
ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i
mål eller ärende som har anhän giggjorts vid domsto l fastställes ersättning
en av domstolen. I annat fall bestämm es ersättningen av rättshjälpsnämn
den. Lag (1979:240).
Ersättning för inställelse
26
Ersättning som avses i 9 § andra stycket 4 utgår enligt bestämmel
ser som regeringen meddelar.
Senaste lydelse 1979:240.
1195
Ii
'I
¬
SFS 1983:487
Ersättning enligt första st ycket bestäms av den myndighet inför vilken
inställelsen sker. Vid inställelse för sådan blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om
blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap bestäms ersättningen
av domstolen. Ersättning för inställelse vid läkarundersökning enligt 21
kap. 11 § föräldrab alken bestäms av länsrätten. Lag (1983:487).
Betalning och fastställande av rättslyälpsavgift och tilläggsavgift, avräkning
med den rättssökande och med biträde
27 § Finns biträde enligt denna lag, betalas rättshjälpsavgiften till biträ
det intill det enligt 15 § första stycket fastställda maximibeloppet. Finns
inte något bit räde, skall rättshjälpsavgiften betalas till staten. Rättshjälps
avgiften far tas ut så snart maximibeloppet har f astställts. Har maximibe
loppet höjts sedan rättshjälp beviljades, skall den avgift som kan föranle
das av höjningen betalas till state n.
Tilläggsavgiften betalas till biträdet när ersättningen till biträdet har
fastställts. Biträdet far ta ut förskott på tilläggsavgiften med skäligt be lopp.
Om det belopp vartill tilläggsavgiften högst får uppgå höjs i samba nd med
att ersättning till biträdet fastställs, skall det belopp som kan föranledas av
höjningen och som hänför sig till den ersättningen eller till en tidigare
fastställd biträdesersättning betalas till sta ten. Lag (1983:153).
1196
28 § I mål eller ärende vid domstol skall domstolen fastställa rättshjälps
avgiften och i förekommande fall tilläggsavgif ten i samband med att den
fastställer ersättning till biträde. Finns ej biträde eller begär biträdet ej
ersättning, fastställs rättshjälpsavgiften när domstolen skiljer målet eller
ärendet från sig eller när rättshjälpen upphör. Vad nu sagts gäller även om
rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tidigare har fastställts för den rättssö
kande.
Är den rättsliga angelägenheten ej anhängig vid domstol, skall rätts
hjälpsnämnden fastställa rättshjälpsavgiften och tilläggsavgiften. Därvid
skall första stycket tillämpas. Lag (1983:153).
29 § Har den som beviljats allmän rättshjälp eller ställföreträdare för
honom genom vårdslöshet eller försummelse föranlett ökade kostnader för
rättshjälpen, far vid fastställande av rättshjälpsavgiften maximibeloppet
överskridas efter vad som är skäligt. Lag (19 79:240).
30 § När myndighet fastställt rättshjälpsavgiften och i förekommande
fall tilläggsavgiften skall genom dess försorg avräkning göras med den
rättssökande och med biträde.
Från ersättning till biträde enligt 22 § skall avräknas vad den rättssö
kande enligt 27 § är skyldig att utge till biträdet . Understiger ersättningen
vad som skall a vräknas, svarar biträdet, om kostn ader utöver biträdeser
sättningen uppkommit för rä ttshjälpen, mot staten för mellanskillnaden.
Fastställs rättshjälpsavgiften och tilläggsavgiften till lägr e belopp än de t
som den rättssökande inbetalat, får återbe talning av mellanskillnaden a n
stå, om det finns anledning ant a att högre belopp kommer att fastställas p å
grund av ytterligare kostnader för rättshjälpen. Lag ( 1983:153).
¬
Motparts ersättningsskyldighet för kostnad för allmän rättshjälp
SFS 1983:487
31 § I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid
domstol äger i fråga om kostna derna för rättshjälpen bestämmelse i lag om
parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta.
Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall
åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.
Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam
ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten
ålägga den andra maken att betala staten hälften av k ostnaderna för rätts
hjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rättshjälpsavgift skulle
ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock
begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet
skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd
gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hänsyn
till omständigheterna annars är obilligt.
Har i ärende om bodelning skiftesman förordnats och har ena maken
åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden med motsvarande
tillämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för skiftesmannen
och för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet om ersättnings
skyldighet får verkställas enligt vad som är föreskrivet om allmän domstols
dom.
Om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans
med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och tredje
styckena överstiger rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande berätti
gas att få tillbaka den öve rskjutande delen.
Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan
parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i frå ga
om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall b etalningsskyl
dighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller t ill viss kvotdel utan
angivande av bestämt belopp. Lag {1983:153).
32 § När mål eller ärende i vilket part har allmän rättshjälp avgöres, skall
beslut samtidigt meddelas angående ersättningsskyldighet enligt 31 §. Lag
{1979:240).
Fördelning av ersättning mellan staten och den som haft allmän rättshjä lp
33 § Om motpart eller annan enligt 31 § första eller femte stycket har
ålagts ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader, skall ersättningen
betalas till den rättssökande med belopp som m otsx arar rättshjälpsavgiften
jämte tilläggsavgift och till staten med återstoden.
Om ersättningsskyldighet inte har ålagts till fullt belopp skall vad i första
stycket sägs om rättshjälpsavgift och tilläggsavgift avse de delar härav som
svarar mot fördelningen av er sättningsskyldigheten.
Har allmän rättshjälp beviljats sökande i ärende angående verkställighet
enligt utsökningsbalken, skall bestämmelserna i första och andra styckena
om ersättning tillämpas också i fråga om särskild avgift enligt förordningen
(1981:1185) om utsökningsavgifter som i ärend et uttagits hos motparten.
Lag {1983:153).
1197
i. .
¬
SFS 1983:487
Upphörande av allmän rättshjälp
34 § Allmän rättshjälp skall upphöra om
1. rättshjälpsavgift eller tilläggsavgift ej erläggs enligt 27 §,
2. den rättssökande lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha
beviljats om riktig uppg ift lämnats,
3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig
uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse från eller till för låg rätts
hjälpsavgift,
4. den rättssökande ej längre kan anses ha befogat intresse av att få sih
sak behandlad, eller
5. de ekonomiska förhållandena ändrats i s ådan mån att den rättssö
kande ej längre är berättigad till allmän rättshjä lp.
Om allmän rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall
som avses i 8 § 7 , får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra.
Första stycket 3 och 4 och andra stycket gäller ej, om d et är uppenbart
obilligt att rättshjälpen upphör.
Om det beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt första stycket,
skall den som haft rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. Det får dock
beslutas att kostnaderna helt eller delvis skall betalas av staten, om det
föreligger särskilda skäl.
Om det beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt andra stycket,
skall kostnaderna för rättshjälpen betalas av staten. Det får dock beslutas
att kostnaderna helt eller delvis skall bäras av den som haft rättshjälp, om
det föreligger särskilda skäl.
Beslut i fråga om upphörande av allmän rättshjälp meddelas, om den
rättsliga angelägenheten är anhängig vid domstol, av domstolen och i annat
fall av rättshjälpsnämnden. Sådant beslut får ocks å meddelas i samband
med prövning av besvär enligt 49 §. Lag (1 983:153).
Rättshjälp åt misstänkt i brottmål
35 § Om offentlig försvarare finns särskilda bestämmelser.
36 § Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avses i 35 § beviljas
tilltalad, om hans beräknade årsinkomst ej överstiger femtiotusen kronor.
Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra och tredje styckena
motsvarande tillämpning.
Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för de kostnader som
ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp e j beviljas. Lag (1983:153).
37 § Vid rättshjälp enligt 36 § äger 9 § andra stycket 2, 4 och 5, 9 a §, 19 §
första stycket samt 24 och 26 § § motsvarande tillämpning. Lag ( 1979:240).
38 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad ell er
annan att till sta ten återbetala kostnad som enligt rät tens beslut utgått av
allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för
rättshjälp enligt 36 §.
I fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946:804) om införande av nya
1198
¬
rättegångsbalken, 18 § la gen (1957:668) om utlämning för brott, 14 § lagen
SFS 1983:487
(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,
7 och 13 §§ lagen (1964:450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet, 39 §
lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom samt 29 § lagen (1978:801) om internationellt samarbete
rörande kriminalvård i frihet gäll er vad där ä r föreskrivet. Lag (1983:153).
39 § Rättshjälp enligt 36 § beviljas efter ansökan av den tilltalade. Beslut
meddelas av den domstol där målet är anhängigt.
Har rätten skilt saken från sig får den, till des s talan fullföljts av den
tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i högre
rätt.
Föreligger omständighet som anges i 34 § första stycket 2 beträffande
den tilltalade, skall domstolen besluta att rättshjälpen skall upphöra.
Dömes den tilltalade för brottet, skall han utan hinder av vad som före-
skrives i 38 § första stycket åläggas att betala hela kostnaden för rättshjäl
pen. Föreligger särskilda skäl, får dock beslutas att kostnaderna eller del
därav skall betalas av staten.
Ändras den tilltalades ekonomiska förhållanden i sådan mån att han ej
längre är berättigad till rättshjälp, skall domstolen besluta att rättshjälpen
skall upphöra. Lag (1983:153).
40 § Ansökan om rättshjälp enligt 36 § skal l vara skriftlig samt innehålla
uppgifter i de hänseenden som regeringen eller, efter regeringens bemyndi
gande, domstolsverket bestämmer. Om särskilda skäl föreligger, får ansö
kan göras muntligen. Lag (1979:240).
Rättshjälp genom offentligt biträde
I
1
41 § Rättshjälp genom offentligt bit räde beviljas i mål eller ärende
1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intag
ning enligt 8 eller 9 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen (1 966:293)
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,
2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i
eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967 :940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av
särskolelev enligt 28 § samma lag,
3. angående beredande av vård enligt lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga eller omedelbart omhändertagande enligt 6
§ samma lag eller angående upphörande av sådan vård enligt 5 § samma lag
eller hos förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 20 § första stycket 1
samma lag,
4. hos förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt lagen
(1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall, angående omedelbart
» '
omhändertagande enligt 8 § eller vid överklag ande av beslut om förläng-
i
ning enligt 16 § samma lag,
-i
5. angående utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen
(1980:376) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har uppkommit
om utvisning enligt angivna lagrum,
1199
|
I
(t
]
¬
SFS 1983:487
6. angående avvisning enligt utlänningslagen, dock ej hos polismyoi
dighet, såvida icke anledning föreligger att överlämna ärendet till statens
invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i
förvar längre än en vecka,
7. angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning fö relig
ger att överlämna ärendet till statens invandrarverk med stöd av 85 eller 86
§ samma lag eller hänskjuta ärendet dit med stöd av 87 § samma lag e ller
om utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre än en
vecka,
8. angående föreskrifter som meddelats enligt 13 §, 48 § eller 74 § andra
stycket utlänningslagen,
9. angående hemsändande av utlänning med stöd av 104 § första stycket
utlänningslagen,
10. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap .
brottsbalken,
11. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd en
ligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge a ngående verkställighet av straff m.m. eller lagen (197 2:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,
12. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Da n
mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling,
13. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om giltigt
samtycke till åtgärden ej lämnats,
14. hos regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (1975:1360) om tvångs
åtgärder i spaningssyfte i vissa fall. Lag (1981:1256).
42 § Rättshjälp genom offentligt biträde skal l beviljas den som åtgärden
avser och i mål eller ärende som avses i 41 § 3 även vårdnadshavare, o m
det ej måste antaga s att behov av biträde saknas. Lag (1981 :23).
43 § Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då
annars anledning föreligger. Ansökan f år göras av den som kan beviljas
rättshjälp och i mål eller ärende som anges i 41 § 1 även av annan som far
föra talan i målet eller ärend et.
Rättshjälp beviljas och biträde förordnas av den myndighet som hand
lägger målet eller ärendet. Dock ankommer prövningen
i ärende hos socialnämnd eller social distriktsnämnd enligt 41 § 3 på
länsrätten,
i ärende som avses i 41 § 5-9 eller 14 på rättshjälpsnämnden,
i ärende hos polismyndighet enligt 41 § 12 på länsrätten samt
i annat ärende hos regeringen än som avses i 41 § 5-9 eller 14 på
departementstjänsteman som regeringen bestä mmer.
Har myndighet skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till dess
talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket motsvarande
tillämpning.
Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut understä lls
annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets
avgörande,
1200
Ansökan om rättshjälp genom offentligt biträde ges in till den mynd ighet
¬
som handlägger målet ell er ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i 41
SFS 1983:487
§ 5-9 eller 14, ges dock ansökan in till rättshjälpsnämnden.
Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig m yn
dighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade
handlingar eller anmäla behovet av offentligt biträde. Lag (1983:153).
44 § Har den som beviljats rättshjälp enligt 41 § till offentligt biträde själv
föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anli
tande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl
föranleder annat. Har både den unge och vård nadshavaren beviljats rätts
hjälp i mål eller äre nde som avses i 41 § 3, förord nas gemensamt biträde,
om det ej finns motstridiga intressen mellan dem.
I fråga om offentligt biträde äger bestämmelserna i 21 § för sta stycket
sista meningen, andra och tredje styckena, 22 § första och andra styckena
samt 23 § motsvarande tillämpning.
I fråga om beslut som meddelas med stöd av andra stycket äger 43 §
andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.
Ersättning till offentligt biträde utgår av allmä nna medel. Lag (1981:23).
45 § I mål eller ä rende som avses i 41 § får offentligt biträde föranstalta
om sådan utredning som är skäligen påkallad f ör tillvaratagande av dens
rätt som beviljats rättshjälpen och som ej kan e rhållas genom myndighet
som handlägger målet eller ären det.
Har offentligt biträde ej utsetts, får rättshjälpsnämnden på ansökan av
den som beviljats rättshjälpen besluta om utredning.
Den som efter beslut av offentligt biträde eller rättshjälpsnämnd medver
kat vid utredning har rätt till ersättning av allmänna medel enligt bestäm
melser som regeringen meddelar. .1 fråga om fastställande av ersättning
äger 43 § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning. Lag
(1981:23).
Rådgivning
46 § Med rådgivning förstås i denna l ag rådgivning och därmed jämförlig
åtgärd i rättsl ig angelägenhet under högst en timme. Som rådgivning skall
dock ej anses åtgärd för upprättande av självdeklaration eller åtgärd i
angelägenhet som omfattas av förordnande som meddelats med stöd av 8 §
andra stycket. Lag (1982:300).
47 § Rådgivning sker mot en avgift av åttiofem kronor för varje påbörjad
tidsperiod om femton minuter. Avgiften får s ättas ned så att den ej över
stiger det maximibelopp för rättshjälpsavgiften som skulle ha fastställts om
allmän rättshjälp hade beviljats. För vad som har satts ned utgår ersättning
av allmänna medel till den som har meddelat rådgivningen.
Den som har meddelat rådgivning har rätt till skälig ersättning av all
männa medel för de kostnader för tolk och för översättning som uppdraget
har krävt. Ersättningen fastställs av rättshjälpsnämnd.
Beviljas allmän rättshjälp efter rådgivning, skall kostnaden för rådgiv-
1201
76-SFS 1983
¬
SFS 1983:487
ningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Erläggande av
rådgivningsavgift skall anses som betalning på rättshjälpsavgift. Lag
(1983:153).
48 § Rådgivning meddelas av advokat eller av biträdande jurist på advo
katbyrå.
Beslut om rådgivningsavgift jämlikt 4 7 § förs ta stycket ankommer på den
som meddelat rådgivningen. Lag (1979: 240).
Särskilda bestämmelser
49 § I fråga om talan mot domstols beslut enligt denna lag tillämpas va d
som i allmän het gäller om talan mot beslut av domstolen.
Mot beslut enligt denna lag av rättshjälpsnämnd eller annan förvaltnings
myndighet som ej omfattas av första stycket föres talan hos besvärsnämn
den genom besvär. Mot beslut av adv okat eller biträdande jurist på allmän
advokatbyrå far talan dock ej föras.
Talan får ej föras mot besvärsnämndens beslut enligt denna lag. Lag
(1979:240).
49 a § Talan mot beslut i fråga om rättshjälp får föras, förutom av
enskild p art, av domstolsverket. Räknas besvärstid från den dag då part
fatt del av beslu tet, far domstolsverket likväl ej väcka besvärstalan senare
än två månader från dagen för beslutet. Domstolsverket får föra talan även
till förmån för enskild part.
Talan mot beslut i fråga om rättshjälp får föras även av annan myndighet
som regeringen bestämmer. Därvid skall vad i första stycket sägs om
domstolsverkets talerätt tillämpas.
Undanröjes beslut om rättshjälp, skall den som haft rättshjälpen själv
bära kostnaderna för denna. Föreligger särskilda skäl, får dock förordnas
att kostnaderna eller del där av skall betalas av staten . Lag (1983:153).
49 b § Domstolsverket och annan myndighet som regeringen bestämmer
får påkalla beslut om att allmän rättshjälp skall upphöra enligt 34 §. Lag
(1982:299).
50 § Bestämmelserna i denna lag om angelägenhet, som skall prövas av
förvaltningsmyndighet, gäller även sådant ärende vid domstol, som avser
domstolens förvaltande verksamhet. Lag (1979:240).
51 § Den som, i firma eller annars, i yrkesmässig verksamhet som ej
utövas vid advo katbyrå uppsåtligen använder benämningen rättshjälp på
sätt som ä r ägnat att leda till att verksamheten förväxlas med den rätts
hjälpsverksamhet som enligt denna lag utövas vid advokatbyrå dömes till
böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen, i firma eller annars, i yrkes
mässig verksamhet obehörigen använder benämningen allmän advokat-
1202
¬
byrå eller benämning som är ägnad att leda till förväxling därmed. Lag
SFS 1983:487
(1973:118).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
På regeringens vägnar
OVE RAINER
Peter Löfmarck
(Justitiedepartementet)
¬