SFS 1983:487

Lag

SFS 1983:487

om ändring i rättshjälpsiagen (1972:429);

utkom från trycket

utfärdad den 2 juni 1983.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 9, 16 och 26 §§ rättshj älpslagen

(1972:429)^ skall ha nedan angivna lydelse.

Till följd härav komtner lagen att ha följande lydelse från och med den

dag då denna lag träder i kr aft.

den 17 juni 1983

' Prop. 1982/83:165, LU41. rskr369.

^ Lagen omtryckt 1979:240.

1187

¬

SFS 1983:487

Inledande bestämmelser

J

1 § Rättshjälp enligt denna lag utgår såsom allmän rättshjälp (6- 34 §§),

rättshjälp åt misstänkt i brottmål (35-40 §§), rättshjälp genom offentligt
biträde (41-45 §§) och rådgivning (46-48 §§). Lag (1 973:118).

2 § Biträde och rådgivning enligt denna lag lämnas, när annat icke anges

i lagen, av advokat eller biträdande jurist på allmän eller enskild advokat­
byrå. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om vem som enligt

denna lag är biträdande juri st på enskild advokatbyrå. Lag (1979:240).

3 § För handläggning av vissa ärenden om rättshjälp finns rättshjälps­

nämnder. Verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd bestämmes av rege­
ringen.

Skall ärende om allmän rättshjälp handläggas av rättshjälpsnämnd, upp­

tages ärendet av den rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde den
rättssökande är bosatt eller, om den rättssökande är dödsbo, den avlidne

var bosatt. 1 fråga om den som e j är bosatt i landet eller d ödsbo efter den

som ej var bosatt här, upptages ärendet av den rättshjälpsnämnd som

regeringen bestämmer.

Skall ärende om rättshjälp genom offentligt biträde handläggas av rätts­

hjälpsnämnd, upptages ärendet av den rättshjälpsnämnd inom vars verk­

samhetsområde den som åtgärden avser är bosatt eller, i fråga om den som
ej är bosatt i landet, av den rättshjälpsnämnd som regeringen bestämmer.

Om ersätt ning för utlägg vid rådgivning skall fastställas, skall ärendet

handläggas av den rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde advo­

katbyrån är belägen.

Rättshjälpsnämnd står under tillsyn av domsto lsverket.
Regeringen får förordna att rättshjälpsnämnd skall vara dela d i avdel­

ningar. Vad som föreskrives om nämnd äger motsvarande tillämpning på

sådan avdelning. Lag (1983:153).

4 § Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara lagfaren och

erfaren i domarv ärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara
advokater, en anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. De
två övriga skall vara svenska medborgare och myndiga.

Regeringen utser ordförande och övriga ledamöter för viss tid. För

ordförande skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ordfö­
rande äger motsvarande tillämpning på ersättare. I övrigt får reger ingen
utse erforderligt antal ersättare. Lag (1979:240).

5 § Rättshjälpsnämnd är beslutför med ordförande n och minst två andra
ledamöter, av vilka en icke är advokat. Vid avgörande av ärende, som är
av principiell betydelse eller annars av särskild vikt, skall dock samtliga
ledamöter deltaga.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande

tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall

dock säga sin mening först.

I den utsträckning regeringen bestämmer får tjänsteman vid rättsh jälps-

1188

nämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälpsärende. Lag

(1975:1302).

¬

5 a § För prövning av besvär i vissa fal l enligt denna lag fi nns besvä rs-

SFS 1983:487

nämnden för rättshjälpen. Den består av ordförande och sex andra leda­
möter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara lagfarna och

erfarna i domarvärv. Av övriga ledamöter skall två vara advokater, en
anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. Återstående tre

ledamöter skall vara svenska medborgare och myndiga.

Regeringen utser ordföranden och övriga ledamöter för viss tid.

För de ledamöter som skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv skall

finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om sådan ledamot äger

motsvarande tillämpning på ersättare. I övrigt får regeringen utse erforder­
ligt antal ersättare.

Besvärsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra

ledamöter. 5 § andra stycket äger motsvarande tillämpning på besvärs­

nämnden.

Regeringen får förordna att besvärsnämnden skall vara delad i avdel­

ningar. Vad som föreskrives om nämnd äger motsvarande tillämpning på

sådan avdelning. Lag (1979:240).

5 b § Med domstol förstås i denna lag allmän do mstol, allmän förvalt­

ningsdomstol, bostadsdomstolen, försäkringsöverdomstolen, försäkrings­
rätt, marknadsdomstolen, patentbesvärsrätten, arbetsdomstolen och

krigsrätt. Vad i lagen sägs o m domstol skall även gälla arr endenämnd,
hyresnämnd och statens va-nämnd. Lag (1981:830).

Allmän rättshjälp

Tillämpningsområdet
6 § Allmän rättshjälp beviljas fysisk person i rättslig angelägenhet, om

han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger

etthundratiotusen kronor.

Bidrar den rättssökande i väsentlig omfattning till någon annans under­

håll, ökas beloppet enligt första stycket med niotusen kron or för var och en
till vilkens underhåll han på detta sätt bidrar.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt

nedsatt på grund av skuld sättning eller annan särskild omständighet, skall

den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp tillägges
eller fråndrages.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket med­

delar närmare föreskrifter för beräkning av den rättssökandes ekonomiska

förhållanden. Lag (1983:153).

7 § Allmän rättshjälp beviljas dödsbo i rättslig angelägenhet, om boet
behöver sådant bistånd och det med hänsyn till boets behållning och
delägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt.

Avlider den som har allmän rättshjälp, utgår därefter rättshjälpen till

dödsboet. Lag (1979:240).

8 § Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på a nnat sätt behandlas utom

1189

¬

SFS 1983:487

riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för

rättshjälp,

j

2. den som är bosatt utom riket, om han ej är svensk medborgare eller,

om särskilda skäl ej föreligger för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverk sam­

het, om ej skäl föreligger för rätts hjälp med hänsyn till verksamhete ns art

och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden
eller omständigheterna i övrigt,

4. i frå ga om anspråk som öv erlåtits till den rättssökande, om överlåtel­

sen kan antagas ha ägt rum i syft e att åstadkomma fördel vid prövning a v

begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord eller testamen­

te,

6. i må l om boskillnad enligt 9 kap. 2 § giftermålsbalken,
7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelä­

genhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har av­
gjorts slutligt,

8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser

fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsför­

säkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenhe­
ten,

9. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och

normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts­

hjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med­

borgare i viss främmande stat i fråga om allmän rättshjälp skall vara
likställd med svensk medborgare. Lag (1983:153).

Förmåner m.m.

9

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange­

lägenhet som rättshjälpen av ser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för
1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes

rätt, '

2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomsto­

len, arbetsdomstolen eller krigsrätt samt nödvändig utredning i a ngelägen­

het, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas

av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol

eller förvaltningsmyndighet om utredningen ä r skäligen påkallad för tillva­

ratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myn dighe­

ten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare

och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse

inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställe lse ålagts, eller i

samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan under-

1190

' Senaste lydelse 1981:1287.

¬

sökning rörande ärftliga egenskaper som avses i la gen (1958:642) om blod-

SFS 1983:487

undersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning

enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

5. avgift som utgår för ansökan enligt expeditionskungörelsens (1964:

618) avgiftslista, avdelning II, samt särskild avgift som skall beta las enligt

förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter,

6. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i

ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid

utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 §

första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat
om,

7. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med

anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad,

8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycke t 2 anses ej den rättssö­

kandes kostnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning

rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodunder­

sökning m.m. vid utredning av faderskap. Lag (1983:487).

9 a § Den som beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärende t befriad
från avgift för expedition enligt expeditionskungörelsens (1964:618) av­
giftslista, avdelningarna I och II samt avdelning III under rubriken Utsök-

ning m.m. Avgiftsfriheten för expedition gäller endast i den mån expeditio­
nen är erforderlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller ej i fråga om

sådan expedition som utfärdas endast på särskild begäran, om icke expedi­
tionen begäres innan avgör andet i huvudsaken vunnit laga kraft.

Den som beviljats allmän rättshjäl p i angelägenhet som lett till verkställ-

bart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift enligt

förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter. Detsamma gäller den som

har beviljats allmän rättshjä lp i ett mål om verkställighet .

Kostnader för kungörelse i m ål eller ärende vid allmän domstol, bostads­

domstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt skall, såvitt de belastar den som

beviljats allmän rättshjälp, utgå av allmännna med el. Lag (1981:1287).

10 § Skall den som beviljats allmän rätts hjälp ställa säkerhet för att få till

stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd enligt rättegångsbalken eller

konkurslagen (1921:225), får rättshjälpsnämnden utfärda ansvarsförbin­

delse på statens vägnar.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om verkställighet

enligt 3 kap. 8 eller 9 § utsökningsbalken, om allmän rättshjälp beviljats i
verkställighetsärendet.

Föranleder ansvarsförb indelsen utgift för staten, anses utgiften såsom

kostnad för rättshjälpen. Lag (1981:8 30).

Rättshjälpsavgift och tilläg gsavgift

;

11 § Den rättssökande skall bidra till de kostnader för allmän r ättshjälp

;

som avses i 9 och 10 8 § genom att betala r ättshjälpsavgift och tilläggsavgift

I

enligt vad som sägs i 1 2-15 §§.

1191

(•

¬

SFS 1983:487

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket med-j

delar närmare föreskrifter för beräkning av maximibelopp för rättsh jälps­

avgift. Lag (1983:153).

12 § Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst trettiofemtu­
sen kronor, utgör maximibeloppet för rättshjälpsavgiften tfehundrafemtio

kronor. Maximibeloppet får sättas ned om d et finns särskilda skäl. Belop­
pet får dock inte understiga etthundrasjuttiofem kronor, om det inte är
uppenbart att den rättssökande saknar möjlighet att betala en så stor

avgift.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet

för rättshjälpsavgiften den avgift som utgår enligt första stycket ökad med

fyra procent av den del av inkomsten som överstiger trettiofemtusen

men ej sextiotusen kronor,

sex procent av den del av inkomsten som överstiger sextiotusen men ej

sjuttiofemtusen kronor,

tio procent av den del av inkomsten som överstiger sjuttiofemtusen men

ej nittiotusen kronor,

femton procent av den del av inkomsten som överstiger nittiotusen men

ej etthundrafemtusen kronor,

tjugo procent av den del av inkomsten som överstiger etthundrafemtu­

sen kronor.

Vid tillämpning av andra stycket iakttas att inkomsten avrundas till

närmast lägre tusental kronor . Lag (1983:153).

13 § Bidrar den rättssökande i väsentlig omfattning till någon annans

underhåll, skall inkomstgränserna enligt 12 § f örsta och andra styckena
höjas med niotusen kronor för var och en till vilkens underhåll han sålunda

bidrar.

,

Ar den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på gru nd av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt

nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild oms tändighet, skall

den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp tillägges
eller fråndrages. Lag (1983:153).

14 § Söker dödsbo rättshjälp, utgör maximibeloppet ett med hänsyn til l

boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden skäligt belopp.

14 a § Om den ersättning som skall tillerkännas biträde för arbete enligt

22 § överstiger tretusen kronor, skall den rättssökande utöver rättshjälps-
avgiften betala en tilläggsa vgift om tio procent av den del av ersättningen
som överstiger tretusen kronor, dock högst ett belopp som uppgår till fem
gånger maximibeloppet. Det belopp som skall betalas avrundas till närmast

lägre tiotal kr onor. Lag (1983:153).

14 b § Om det är uppenbart att den rättssökande saknar möjlighet att

betala tilläggsavgiften eller någon del av den, får han helt eller delvis
befrias från denna.

Om det framkommer att den rättssökande inte längre saknar möjlighet

1192

att betala den tilläggsavgift som han befriats från, skall beslutet omprövas.

Lag (1983:153).

¬

15 § I samband med at t allmän rättshjälp beviljas, fastställs det för sö-

SFS 1983:487

Randen gällande maximibeloppet och det belopp vartill tilläggsavgiften
högst kan uppgå.

Undergår inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 e ller 14 §

väsentlig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maximibelop­

pet jämkas efter vad som är skäligt, dock ej under vad som redan betalats i
rättshjälpsavgift. Jämkning skall också ske, om väsentlig felbedömning

gjorts, när maximibeloppet tidigare bestämdes.

Fråga om jämkning upptages endast om särskild anledning därtill fram­

kommit.

När maximibeloppet jämkas, skall även det belopp vartill tilläggsavgif­

ten högst kan uppgå jämkas i motsvarande mån. Lag (1983:153).

Beviljande av allmän rättshjälp m.m.

16 §'' Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 §, beviljas av adv o­

kat eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga angelägen­

heten avser

äktenskapsskillnad
boskillnad, dock inte enligt 9 kap. 2 § giftermålsbalken
underhållsbidrag till make eller barn

faderskap till barn

vårdnad
umgänge.

Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej bevilja allmän

rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag, vårdnad

eller umgänge. Ej heller får advokat eller biträdande jurist bevilja allmän

rättshjälp

1. om den rättssökande är dödsbo,

2. om den rättssökande är bosatt utom riket,

3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt

behandlas utom riket. Lag (1983:487).

17 § Om en rättslig angelägenhet är anhäng ig vid domstol, prövar dom­
stolen frågan om beviljande av allmän rättsh jälp. Den domstol, där de n
rättsliga angelägenheten är anhängig, beslutar också om jämkning av maxi­
mibeloppet för rättshjälpsavgiften och av det belopp vartill tilläggsavgiften
högst kan uppgå. Domstolen fattar även beslut enligt 14 b §. Lag

(1983:153).

18 § Har allmän rättshjälp icke beviljats enligt 16 § och är den rättsliga
angelägenheten ej anhängig vid domstol, prövas fråga om beviljande av
allmän rättshjälp av rättshjälpsnämnden.

Är den rättsliga angelägenheten ej anhä ngig vid d omstol, beslutar rätts­

hjälpsnämnden också om jämkning av maximibeloppet för rättshjälpsavgif­

ten och av det belopp vartill tilläggsavgifte n högst kan uppgå samt medde­
lar beslut enligt 14 b §. Lag (1983 :153).

'Senaste lydelse 1981:1287.

1193

¬

SFS 1983:487

18 a § Allmän rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande.'

Ansökan skall vara skriftlig samt innehålla uppgi fter i de hänseenden som

regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestäm­

mer. Lag (1979:240).

19 § Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostna­
der enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna mede l betalas även

biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rätts hjälp kommit in
till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma

gäller biträdesk ostnad som uppkommit före ansökningen hos myndigh et,
om arbetet har varit av mindre omfattning eller bråds kande art och ansök­

ningen har gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl

föreligger.

Vad som har sagts nu om ersättning till biträde gäller även i fråga om

ersättning till skiftesman.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället

för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän

rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad

för rättshjälpen. Lag (1983:153).

Förordnande av biträde m. m.
20 § Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom
biträde till den rättssökande. I anna t fall får biträde förordnas på sökan ­
dens begäran, om denne ej själv eller genom någon som i tjänstest ällning

eller annars lämnar honom bistånd kan behörigen tillvarataga sin rätt.

I angelägenhet, som kan an tas bli prövad enligt lagen (19 74:8) om rätte­

gången i tvistemål om mindre värden, far biträde förordnas endast om
särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden
eller sakens beskaffenhet. I äre nde om bodelning, som inte av ser klander,
får biträde inte förordnas.

När biträde kan förordnas enligt 10 kap. 13 § föräldrabalken, förordnas

ej biträde enligt denna lag. Lag (1 983:153).

21 § Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit
någon som ä r lämplig, skall den ne förordnas, om ej hans anlitande skulle
medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder

annat. Biträde får entledigas om skäl föreligger därtill.

Byte av biträde får ske bara efter särskilt tillstånd. Sådant tillstånd får

lämnas om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och den

rättssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger.

Biträde får sätta advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt

ställe (substitution). I övrigt får substitution äga rum bara efter särskilt

tillstånd.

Är den rättsliga angelägenheten anhängig vid domstol, ankommer det på

domstolen att besluta om förordnande och entledigande samt om särskilt
tillstånd till byte och substitution. 1 annat fall beslutar rättshjälpsnämnden i

dessa frågor. Lag (19 79:240).

1194

¬

Ersättning till biträde m.fl.

SFS 1983; 487

22 § Biträde, skiftesman och medlare har rätt till skälig ersättning för
arbete, tidsspillan och utlägg som up pdraget har krävt. Vid bedömningen

av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas.

Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den

skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med sam t den tid
som har lagts ned på uppdraget. Regeringen eller, efter regeringens bemyn­
digande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid bestäm­

mande av ersättningen.

Har biträde, skiftesman eller medlare genom vårdslöshet eller försum­

melse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättning­

ens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att bevilja allmän

rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest föreligger särskilda

skäl, får ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av dom­

stolen. Ersättning till biträde i annat fall och till skiftesman fastställes av

rättshjälpsnämnden. Ersättning till medlare fastställes av do mstolen. Lag

(1981:1287).

23 § Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvud­
man utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan
verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket. 1 fråga

om ersättning till skiftesman och till medlare skall v ad som har sa gts nu äga

motsvarande tillämpning. Lag (1979:240).

Ersättning för bevisning och annan utredning m.m.
24 § I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevis­

ning i mål eller ärende vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknads­

domstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt med skäligt belopp enligt dom­

stolens bestämmande. Lag (1979:240).

25 § I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostadsdom­
stolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt, beslutar
rättshjälpsnämnden om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta
om utredning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer
skiftesman som förordnats i ärende om bodelning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till

ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i

mål eller ärende som har anhän giggjorts vid domsto l fastställes ersättning­

en av domstolen. I annat fall bestämm es ersättningen av rättshjälpsnämn­
den. Lag (1979:240).

Ersättning för inställelse
26

Ersättning som avses i 9 § andra stycket 4 utgår enligt bestämmel­

ser som regeringen meddelar.

Senaste lydelse 1979:240.

1195

Ii
'I

¬

SFS 1983:487

Ersättning enligt första st ycket bestäms av den myndighet inför vilken

inställelsen sker. Vid inställelse för sådan blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om
blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap bestäms ersättningen

av domstolen. Ersättning för inställelse vid läkarundersökning enligt 21
kap. 11 § föräldrab alken bestäms av länsrätten. Lag (1983:487).

Betalning och fastställande av rättslyälpsavgift och tilläggsavgift, avräkning
med den rättssökande och med biträde

27 § Finns biträde enligt denna lag, betalas rättshjälpsavgiften till biträ­
det intill det enligt 15 § första stycket fastställda maximibeloppet. Finns
inte något bit räde, skall rättshjälpsavgiften betalas till staten. Rättshjälps­
avgiften far tas ut så snart maximibeloppet har f astställts. Har maximibe­
loppet höjts sedan rättshjälp beviljades, skall den avgift som kan föranle­
das av höjningen betalas till state n.

Tilläggsavgiften betalas till biträdet när ersättningen till biträdet har

fastställts. Biträdet far ta ut förskott på tilläggsavgiften med skäligt be lopp.

Om det belopp vartill tilläggsavgiften högst får uppgå höjs i samba nd med

att ersättning till biträdet fastställs, skall det belopp som kan föranledas av
höjningen och som hänför sig till den ersättningen eller till en tidigare

fastställd biträdesersättning betalas till sta ten. Lag (1983:153).

1196

28 § I mål eller ärende vid domstol skall domstolen fastställa rättshjälps­

avgiften och i förekommande fall tilläggsavgif ten i samband med att den
fastställer ersättning till biträde. Finns ej biträde eller begär biträdet ej
ersättning, fastställs rättshjälpsavgiften när domstolen skiljer målet eller
ärendet från sig eller när rättshjälpen upphör. Vad nu sagts gäller även om
rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tidigare har fastställts för den rättssö­
kande.

Är den rättsliga angelägenheten ej anhängig vid domstol, skall rätts­

hjälpsnämnden fastställa rättshjälpsavgiften och tilläggsavgiften. Därvid

skall första stycket tillämpas. Lag (1983:153).

29 § Har den som beviljats allmän rättshjälp eller ställföreträdare för
honom genom vårdslöshet eller försummelse föranlett ökade kostnader för

rättshjälpen, far vid fastställande av rättshjälpsavgiften maximibeloppet

överskridas efter vad som är skäligt. Lag (19 79:240).

30 § När myndighet fastställt rättshjälpsavgiften och i förekommande

fall tilläggsavgiften skall genom dess försorg avräkning göras med den

rättssökande och med biträde.

Från ersättning till biträde enligt 22 § skall avräknas vad den rättssö­

kande enligt 27 § är skyldig att utge till biträdet . Understiger ersättningen
vad som skall a vräknas, svarar biträdet, om kostn ader utöver biträdeser­

sättningen uppkommit för rä ttshjälpen, mot staten för mellanskillnaden.

Fastställs rättshjälpsavgiften och tilläggsavgiften till lägr e belopp än de t

som den rättssökande inbetalat, får återbe talning av mellanskillnaden a n­
stå, om det finns anledning ant a att högre belopp kommer att fastställas p å

grund av ytterligare kostnader för rättshjälpen. Lag ( 1983:153).

¬

Motparts ersättningsskyldighet för kostnad för allmän rättshjälp

SFS 1983:487

31 § I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid
domstol äger i fråga om kostna derna för rättshjälpen bestämmelse i lag om

parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta.
Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall

åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam

ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten
ålägga den andra maken att betala staten hälften av k ostnaderna för rätts­

hjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rättshjälpsavgift skulle
ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock
begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet

skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd
gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hänsyn
till omständigheterna annars är obilligt.

Har i ärende om bodelning skiftesman förordnats och har ena maken

åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden med motsvarande
tillämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för skiftesmannen
och för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet om ersättnings­
skyldighet får verkställas enligt vad som är föreskrivet om allmän domstols
dom.

Om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans

med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och tredje

styckena överstiger rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande berätti­
gas att få tillbaka den öve rskjutande delen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan

parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i frå ga

om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall b etalningsskyl­
dighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller t ill viss kvotdel utan

angivande av bestämt belopp. Lag {1983:153).

32 § När mål eller ärende i vilket part har allmän rättshjälp avgöres, skall

beslut samtidigt meddelas angående ersättningsskyldighet enligt 31 §. Lag
{1979:240).

Fördelning av ersättning mellan staten och den som haft allmän rättshjä lp

33 § Om motpart eller annan enligt 31 § första eller femte stycket har
ålagts ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader, skall ersättningen

betalas till den rättssökande med belopp som m otsx arar rättshjälpsavgiften

jämte tilläggsavgift och till staten med återstoden.

Om ersättningsskyldighet inte har ålagts till fullt belopp skall vad i första

stycket sägs om rättshjälpsavgift och tilläggsavgift avse de delar härav som

svarar mot fördelningen av er sättningsskyldigheten.

Har allmän rättshjälp beviljats sökande i ärende angående verkställighet

enligt utsökningsbalken, skall bestämmelserna i första och andra styckena

om ersättning tillämpas också i fråga om särskild avgift enligt förordningen

(1981:1185) om utsökningsavgifter som i ärend et uttagits hos motparten.

Lag {1983:153).

1197

i. .

¬

SFS 1983:487

Upphörande av allmän rättshjälp

34 § Allmän rättshjälp skall upphöra om

1. rättshjälpsavgift eller tilläggsavgift ej erläggs enligt 27 §,
2. den rättssökande lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha

beviljats om riktig uppg ift lämnats,

3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig

uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse från eller till för låg rätts­
hjälpsavgift,

4. den rättssökande ej längre kan anses ha befogat intresse av att få sih

sak behandlad, eller

5. de ekonomiska förhållandena ändrats i s ådan mån att den rättssö­

kande ej längre är berättigad till allmän rättshjä lp.

Om allmän rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall

som avses i 8 § 7 , får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra.

Första stycket 3 och 4 och andra stycket gäller ej, om d et är uppenbart

obilligt att rättshjälpen upphör.

Om det beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt första stycket,

skall den som haft rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. Det får dock

beslutas att kostnaderna helt eller delvis skall betalas av staten, om det

föreligger särskilda skäl.

Om det beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt andra stycket,

skall kostnaderna för rättshjälpen betalas av staten. Det får dock beslutas

att kostnaderna helt eller delvis skall bäras av den som haft rättshjälp, om
det föreligger särskilda skäl.

Beslut i fråga om upphörande av allmän rättshjälp meddelas, om den

rättsliga angelägenheten är anhängig vid domstol, av domstolen och i annat

fall av rättshjälpsnämnden. Sådant beslut får ocks å meddelas i samband

med prövning av besvär enligt 49 §. Lag (1 983:153).

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

35 § Om offentlig försvarare finns särskilda bestämmelser.

36 § Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avses i 35 § beviljas

tilltalad, om hans beräknade årsinkomst ej överstiger femtiotusen kronor.

Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra och tredje styckena

motsvarande tillämpning.

Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för de kostnader som

ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp e j beviljas. Lag (1983:153).

37 § Vid rättshjälp enligt 36 § äger 9 § andra stycket 2, 4 och 5, 9 a §, 19 §

första stycket samt 24 och 26 § § motsvarande tillämpning. Lag ( 1979:240).

38 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad ell er
annan att till sta ten återbetala kostnad som enligt rät tens beslut utgått av
allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för

rättshjälp enligt 36 §.

I fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946:804) om införande av nya

1198

¬

rättegångsbalken, 18 § la gen (1957:668) om utlämning för brott, 14 § lagen

SFS 1983:487

(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,
7 och 13 §§ lagen (1964:450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet, 39 §

lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av

brottmålsdom samt 29 § lagen (1978:801) om internationellt samarbete
rörande kriminalvård i frihet gäll er vad där ä r föreskrivet. Lag (1983:153).

39 § Rättshjälp enligt 36 § beviljas efter ansökan av den tilltalade. Beslut

meddelas av den domstol där målet är anhängigt.

Har rätten skilt saken från sig får den, till des s talan fullföljts av den

tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i högre
rätt.

Föreligger omständighet som anges i 34 § första stycket 2 beträffande

den tilltalade, skall domstolen besluta att rättshjälpen skall upphöra.

Dömes den tilltalade för brottet, skall han utan hinder av vad som före-
skrives i 38 § första stycket åläggas att betala hela kostnaden för rättshjäl­

pen. Föreligger särskilda skäl, får dock beslutas att kostnaderna eller del

därav skall betalas av staten.

Ändras den tilltalades ekonomiska förhållanden i sådan mån att han ej

längre är berättigad till rättshjälp, skall domstolen besluta att rättshjälpen

skall upphöra. Lag (1983:153).

40 § Ansökan om rättshjälp enligt 36 § skal l vara skriftlig samt innehålla

uppgifter i de hänseenden som regeringen eller, efter regeringens bemyndi­

gande, domstolsverket bestämmer. Om särskilda skäl föreligger, får ansö­
kan göras muntligen. Lag (1979:240).

Rättshjälp genom offentligt biträde

I

1

41 § Rättshjälp genom offentligt bit räde beviljas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intag­

ning enligt 8 eller 9 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen (1 966:293)

om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i

eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967 :940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av
särskolelev enligt 28 § samma lag,

3. angående beredande av vård enligt lagen (1980:621) med särskilda

bestämmelser om vård av unga eller omedelbart omhändertagande enligt 6

§ samma lag eller angående upphörande av sådan vård enligt 5 § samma lag

eller hos förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 20 § första stycket 1

samma lag,

4. hos förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt lagen

(1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall, angående omedelbart

» '

omhändertagande enligt 8 § eller vid överklag ande av beslut om förläng-

i

ning enligt 16 § samma lag,

-i

5. angående utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen

(1980:376) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har uppkommit

om utvisning enligt angivna lagrum,

1199

|

I

(t

]

¬

SFS 1983:487

6. angående avvisning enligt utlänningslagen, dock ej hos polismyoi

dighet, såvida icke anledning föreligger att överlämna ärendet till statens
invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i

förvar längre än en vecka,

7. angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning fö relig­

ger att överlämna ärendet till statens invandrarverk med stöd av 85 eller 86
§ samma lag eller hänskjuta ärendet dit med stöd av 87 § samma lag e ller
om utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre än en

vecka,

8. angående föreskrifter som meddelats enligt 13 §, 48 § eller 74 § andra

stycket utlänningslagen,

9. angående hemsändande av utlänning med stöd av 104 § första stycket

utlänningslagen,

10. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap .

brottsbalken,

11. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd en­

ligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och

Norge a ngående verkställighet av straff m.m. eller lagen (197 2:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

12. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Da n­

mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling,

13. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om giltigt

samtycke till åtgärden ej lämnats,

14. hos regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (1975:1360) om tvångs­

åtgärder i spaningssyfte i vissa fall. Lag (1981:1256).

42 § Rättshjälp genom offentligt biträde skal l beviljas den som åtgärden
avser och i mål eller ärende som avses i 41 § 3 även vårdnadshavare, o m
det ej måste antaga s att behov av biträde saknas. Lag (1981 :23).

43 § Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då

annars anledning föreligger. Ansökan f år göras av den som kan beviljas

rättshjälp och i mål eller ärende som anges i 41 § 1 även av annan som far

föra talan i målet eller ärend et.

Rättshjälp beviljas och biträde förordnas av den myndighet som hand­

lägger målet eller ärendet. Dock ankommer prövningen

i ärende hos socialnämnd eller social distriktsnämnd enligt 41 § 3 på

länsrätten,

i ärende som avses i 41 § 5-9 eller 14 på rättshjälpsnämnden,
i ärende hos polismyndighet enligt 41 § 12 på länsrätten samt
i annat ärende hos regeringen än som avses i 41 § 5-9 eller 14 på

departementstjänsteman som regeringen bestä mmer.

Har myndighet skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till dess

talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket motsvarande
tillämpning.

Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut understä lls

annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets
avgörande,

1200

Ansökan om rättshjälp genom offentligt biträde ges in till den mynd ighet

¬

som handlägger målet ell er ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i 41

SFS 1983:487

§ 5-9 eller 14, ges dock ansökan in till rättshjälpsnämnden.

Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig m yn­

dighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade
handlingar eller anmäla behovet av offentligt biträde. Lag (1983:153).

44 § Har den som beviljats rättshjälp enligt 41 § till offentligt biträde själv

föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anli­

tande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl

föranleder annat. Har både den unge och vård nadshavaren beviljats rätts­

hjälp i mål eller äre nde som avses i 41 § 3, förord nas gemensamt biträde,

om det ej finns motstridiga intressen mellan dem.

I fråga om offentligt biträde äger bestämmelserna i 21 § för sta stycket

sista meningen, andra och tredje styckena, 22 § första och andra styckena

samt 23 § motsvarande tillämpning.

I fråga om beslut som meddelas med stöd av andra stycket äger 43 §

andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

Ersättning till offentligt biträde utgår av allmä nna medel. Lag (1981:23).

45 § I mål eller ä rende som avses i 41 § får offentligt biträde föranstalta
om sådan utredning som är skäligen påkallad f ör tillvaratagande av dens

rätt som beviljats rättshjälpen och som ej kan e rhållas genom myndighet
som handlägger målet eller ären det.

Har offentligt biträde ej utsetts, får rättshjälpsnämnden på ansökan av

den som beviljats rättshjälpen besluta om utredning.

Den som efter beslut av offentligt biträde eller rättshjälpsnämnd medver­

kat vid utredning har rätt till ersättning av allmänna medel enligt bestäm­
melser som regeringen meddelar. .1 fråga om fastställande av ersättning
äger 43 § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning. Lag

(1981:23).

Rådgivning

46 § Med rådgivning förstås i denna l ag rådgivning och därmed jämförlig

åtgärd i rättsl ig angelägenhet under högst en timme. Som rådgivning skall
dock ej anses åtgärd för upprättande av självdeklaration eller åtgärd i
angelägenhet som omfattas av förordnande som meddelats med stöd av 8 §

andra stycket. Lag (1982:300).

47 § Rådgivning sker mot en avgift av åttiofem kronor för varje påbörjad
tidsperiod om femton minuter. Avgiften får s ättas ned så att den ej över­
stiger det maximibelopp för rättshjälpsavgiften som skulle ha fastställts om
allmän rättshjälp hade beviljats. För vad som har satts ned utgår ersättning
av allmänna medel till den som har meddelat rådgivningen.

Den som har meddelat rådgivning har rätt till skälig ersättning av all­

männa medel för de kostnader för tolk och för översättning som uppdraget
har krävt. Ersättningen fastställs av rättshjälpsnämnd.

Beviljas allmän rättshjälp efter rådgivning, skall kostnaden för rådgiv-

1201

76-SFS 1983

¬

SFS 1983:487

ningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Erläggande av
rådgivningsavgift skall anses som betalning på rättshjälpsavgift. Lag

(1983:153).

48 § Rådgivning meddelas av advokat eller av biträdande jurist på advo­

katbyrå.

Beslut om rådgivningsavgift jämlikt 4 7 § förs ta stycket ankommer på den

som meddelat rådgivningen. Lag (1979: 240).

Särskilda bestämmelser

49 § I fråga om talan mot domstols beslut enligt denna lag tillämpas va d
som i allmän het gäller om talan mot beslut av domstolen.

Mot beslut enligt denna lag av rättshjälpsnämnd eller annan förvaltnings­

myndighet som ej omfattas av första stycket föres talan hos besvärsnämn­

den genom besvär. Mot beslut av adv okat eller biträdande jurist på allmän

advokatbyrå far talan dock ej föras.

Talan får ej föras mot besvärsnämndens beslut enligt denna lag. Lag

(1979:240).

49 a § Talan mot beslut i fråga om rättshjälp får föras, förutom av

enskild p art, av domstolsverket. Räknas besvärstid från den dag då part
fatt del av beslu tet, far domstolsverket likväl ej väcka besvärstalan senare

än två månader från dagen för beslutet. Domstolsverket får föra talan även

till förmån för enskild part.

Talan mot beslut i fråga om rättshjälp får föras även av annan myndighet

som regeringen bestämmer. Därvid skall vad i första stycket sägs om
domstolsverkets talerätt tillämpas.

Undanröjes beslut om rättshjälp, skall den som haft rättshjälpen själv

bära kostnaderna för denna. Föreligger särskilda skäl, får dock förordnas
att kostnaderna eller del där av skall betalas av staten . Lag (1983:153).

49 b § Domstolsverket och annan myndighet som regeringen bestämmer

får påkalla beslut om att allmän rättshjälp skall upphöra enligt 34 §. Lag

(1982:299).

50 § Bestämmelserna i denna lag om angelägenhet, som skall prövas av

förvaltningsmyndighet, gäller även sådant ärende vid domstol, som avser

domstolens förvaltande verksamhet. Lag (1979:240).

51 § Den som, i firma eller annars, i yrkesmässig verksamhet som ej

utövas vid advo katbyrå uppsåtligen använder benämningen rättshjälp på

sätt som ä r ägnat att leda till att verksamheten förväxlas med den rätts­
hjälpsverksamhet som enligt denna lag utövas vid advokatbyrå dömes till

böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen, i firma eller annars, i yrkes­
mässig verksamhet obehörigen använder benämningen allmän advokat-

1202

¬

byrå eller benämning som är ägnad att leda till förväxling därmed. Lag

SFS 1983:487

(1973:118).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

På regeringens vägnar

OVE RAINER

Peter Löfmarck

(Justitiedepartementet)

¬