SFS 1988:213

Lag

SFS 1988:213

om ändring i rättshjälpslagen (1972:429);

utkom från trycket

den 10 maj 1988

Utfärdad den 21 april 19 88.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen

(1972:429)2

dels att 5 h, 6,8-13, 14 a, 15, 19-22, 24, 25, 27, 30 -32, 34, 36,41,43,

44,47 , 49 och 49 a §§ skall ha följande lyde lse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 31 a och 49 c §§, av

följande lydelse.

' Prop. 1987/88:73, JuU 21. rskr. 193.

^ Lagen omtryckt 1983; 487.

¬

SFS 1988:213

5 b

Med domstol förstås i denna lag allmän domstol, allmän föryalfi

ningsdomstol, bostadsdomstolen, försäkringsöverdomstolen, försäkring^- -
rätt och arbetsdomstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla

arrendenämnd och hyresnämnd.

6 § Allmän rättshjälp beviljas fysisk person i rättslig angelägenhet, pm

han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger

ett belopp som motsvarar sju gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gällde året innan rättshjälp begärs.

rj .

Bidrar den rätlssökande till underhållet av make, tidigare make, sambo

eller eget barn, ökas beloppet enligt första stycket för var och en till

vilkens underhåll han på detta sätt bidrar med e tt belopp som motsvatar
hälften av det basbelopp som anges i förs ta stycket. Med eget barn jätri-
ställs härvid annans barn som den rättssökande är underhållsskyldig mot

enligt 7 kap. 5 § föräldrabalken.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt'

nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall

den beräknade årsinkomsten jämkas genom att skäligt belopp läggs till
eller dras från.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket med­

delar närmare föreskrifter för beräkning av den rättssökandes ekonomiska

förhållanden.

8 §"* Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i a ngelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom

riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för

rättshjälp,

2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte

finns särskilda skäl för rättshjälp,

3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har

uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rättshjälp
med hänsyn till v erksamhetens art och begränsade omfattning, hans eko­
nomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt,

;

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtel­

sen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövnin g av

begäran om rä ttshjälp,

>J

5. för upprättande av självdeklaration,

' ;p,0

6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling,

7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till boet s

beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga förhållanden finns

särskilda skäl för rättshjälp,

j

8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägen^

het, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts^

slutligt,

9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i angelägelf^i,'

het som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha jiäjh

596

' Senaste lydelse 1986:657,

'* Senaste lydelse 1987:806.

, V '

I s

¬

rältsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar

SFS 1988:213

angelägenheten,

10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen

(1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en föreliggande
ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skadelidande om ange­
lägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart annan skada än person­
skada,

.11. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och

normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts­
hjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med­

borgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i

den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråg a

om allmän rättshjälp.

9

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange­

lägenhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes

rätt,

2. bevisn ing vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomsto­

len eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som

kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av
skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol

eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillva­

ratagande av den rätt ssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndighe­

ten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och

för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför

domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i
samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan under­
sökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om

blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap eller läkarundersök­
ning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

5. ansökning savgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de

allmänna domstolarna samt särskild avgift som skall betalas enligt förord­

ningen (1981:1185) om utsökningsavgifter,

vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen

(1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller
enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för

bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa

bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan
bodelning mellan sambor som fö rrättas av annan anledning än att den ena

sambon har avlidit,

8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

' Senaste lydelse 1987: 806. Ändringen innebär att tredje styck et upphävs.

597

¬

SFS 1988:213

598

9 a

Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendetji

befriad från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter|'

vid de allmänna domstolarna och för avgifter enligt expeditionskungöfel-i

sens (1964:618) avgiftslista, avdelning 1 samt avdelning II under rubfikfciij

Utsökning m. m. Detsamma gäller i fråga om avgift för mantalsskrivnings-l
bevis.

Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är erfor-'

derlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om hand ling'

som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen begärs innan
avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.

Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till ver kställ-

bart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift enligt

förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter. Detsamma gäller den

som har beviljats allmän rättshjälp i ett mål om verkställighet.

Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, bostads­

domstolen eller arbetsdomstolen skall, såvitt de belastar den som beviljats
allmän rättshjälp, utgå av allmänna medel.

10 §' Reglerna i rätte gångsbalken och konkurslagen (1987:672) om skyl­
dighet att ställa säkerhet för att få till stånd kvarstad eller annan liknande

åtgärd gäller inte i fråga om den som beviljats allmän rättshjälp. I såda na
fall svarar staten för den skada som kan tillfogas motparten genom åtg är­
den.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om verkställighet

enligt 3 kap. 8 eller 9 § utsökningsbalken, om allmän rä ttshjälp beviljats i

verkställighetsärendet.

Föranleder statens ansvar enligt denna paragraf utgift för s taten, anses

utgiften som kostnad för rättshjälpen.

^

Il § Den r ättssökande skall bidra till de kostnader för allmän rätt shjälp

som avses i 9 och 10 §§ genom att betala rättshjälpsavgift och tilläggsavgift
enligt vad som sägs i 12—15 §§.

Regeringen e ller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer

grundbelopp för rättshjälpsavgiften och meddelar närmare föreskrifter för

beräkning av det belopp vartill rättshjälpsavgiften högst kan uppgå (maxi^

mibeloppet).

12 § Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst ett belo|){3

som motsvarar två gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket\

utgör maximibeloppet för rättshjälpsavgiften grundbeloppet. Maximibe­

loppet får sättas ned om det finns särskilda skäl.

'

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet

för rättshjälpsavgiften grundbeloppet ökat med

två procent av den del av inkomsten som överstiger två men ej tre

gånger basbeloppet,

4

fyra procent av den del av inkomsten som överstiger tre men ej

gånger basbeloppet,

(

.4:

Senaste lydelse 1987:450.

' Senaste lydelse 1987:682.

'^1

/

¬

sex procent av den del av inkomsten som överstiger fyra men ej fem

SFS 1988:213

gånger basbeloppet,

åtta procent av den del av inkomsten som överstiger fem men e j sex

gånger basbeloppet,

tolv procent av den del av inkomsten som överstiger sex gånger basbe­

loppet.

Vid tillämpning av andra stycket iakttas att inkomsten avrundas till

närmast lägre tusental kronor och maximibeloppet för rättshjälpsavgiften
till närmast lägre tiotal kronor.

13 § Bidrar den rättssökande till underhållet av make, tidigare make,

sambo eller eget barn, skall inko mstgränserna enligt 12 § första och andra

styckena för var och en till vilkens underhåll han sålunda bidrar höjas med
ett belopp som motsvarar hälften av det basbelopp som anges i 6 § första

stycket. Med eget barn jämställs härvid annans barn som den r ättssökande
är underhållsskyldig mot enligt 7 kap. 5 § föräldrabalken.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt

nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall

den beräknade årsinkomsten jämkas på det sät t att skäligt belopp tillägges
eller fråndrages.

14 a § Om den ersättning som skall tillerkännas biträde för arbete enligt

22 § öve rstiger et t belopp som motsvarar en femtedel av det basbelopp

som anges i 6 § första stycket eller rättshjälpsavgiften, om denna är högre
än det beloppet, skall den rättssökande utöver rättshjälpsavgiften betala en

tilläggsavgift om tio procent av den överskjutande delen av ersättningen,

dock högst ett belopp som motsvarar det dubbla maximibeloppet. Det

belopp som skall betalas avrundas till närmast lägre tiotal k ronor.

15 § I samband med a tt allmän rättshjälp beviljas, fastställs det för sö­

kanden gällande maximibeloppet och det belopp vartill tilläggsavgiften

rj! högst kan uppgå.

Undergår inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 eller 14 §

tiöfejC väsentlig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maximibelop­

pet jämkas efter vad som är skäligt, dock ej under vad som redan b etalats i
rättshjälpsavgift. Jämkning skall också ske, om väsentlig felbedömning

gjorts, när maximibeloppet tidigare bestäm des, eller om oriktiga uppgifter

legat till grund för beslutet.

Fråga om jämkning upptages endast om särskild anledning därtill fram­

kommit.

När maximibeloppet jämkas, skall även det belopp vartill tilläggsavgif­

ten högst kan uppgå jämkas i motsvarande mån.

19 § ® Beviljas allmän rätt shjälp, betalas därefter uppkommande kostna­

der enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även

biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rä ttshjälp kommit in
till de n myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma

® Senaste lydelse 1987:806.

^^9

¬

SFS 1988:213

gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet
eller, i fall som avses i 16 §, före beslutet om rättshjälp, om arbetet har

varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts

eller beslutet om rättshjälp har fattats utan väsentligt dröjsmål eller om det
annars finns synnerliga skäl för det.

Vad som har sagts nu om ersättning till bit räde gäller även i fråga om

ersättning till bodelningsförrättare.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället

för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän

rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad

för rättshjälpen.

20

Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom

biträde till den rättssökande. I annat fall far biträde förordnas på sökan­

dens begäran, om han inte kan ta till vara sin rätt själv och inte heller är

berättigad att få behövligt bistånd av någon annan.

I sådan angelägenhet där tingsrätt skall bestå av en lagfaren domare

enligt 1 kap. 3 a § rättegångsbalken får biträde förordnas endast om sär­
skilda skäl föreligger med hänsyn till sö kandens personliga förhållanden
eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning, som inte avser klander,

f^ biträde inte förordnas.

När biträde kan förordnas enligt 10 kap. 13 § föräldrabalken, förordnas

ej biträde enligt denna lag.

600

21 § Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit

någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande skulle

medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder

annat. Biträde får entledigas om skäl föreligger därtill.

Byte av biträde far ske bara efter särskilt tillstånd. Sådant tillstånd far

lämnas om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och dén
rättssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger. Om ett biträde tidiga­
re har entledigats på begäran av den rättssökande, får nytt biträde förord­
nas endast om förutsättningar för biträdesbyte förelåg.

Ett biträde far sätta advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt

ställe (substitution), om det inte medför en beaktansvärd ökning av kostna­

derna. I övrigt far substitution äga rum bara efter särskilt tillstånd.

Är den rättsliga angelägenheten anhängig vid domstol, ankommer det på

domstolen att besluta om förordnande och entledigande samt om särskilt

tillstånd till byte och substitution. I annat fall beslutar rättshjälpsnämnden i

dessa frågor.

22 §'^ Biträde, bodelningsförrättare och medlare har rätt till skälig er­
sättning för arbete, tidspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid

bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfatt­
ning beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydeh.

se, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts mod'
samt den tid som har lagts ned på uppdraget. Regeringen eller, efter

Senaste lydelse 1987:7 49.

'"Senaste lydelse 1987:806.

¬

regeringens bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall

SFS 1988:213

tillämpas vid bestämma nde av ersättningen.

Vid biträdesbyte enligt 21 § andra stycket gäller i fråga om det nya

biträdets rätt till ersättning för arbete som har utförts före beslutet om

bytet vad som sägs i 19 § första stycket.

Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom vårdslöshet eller

försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid

ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att

bevilja allmän r ättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest före­
ligger särskilda skäl, får ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av dom­

stolen. Ersättning till biträde i annat fall och till bodel ningsförrättare fast­

ställes av rättsh jälpsnämnden. Ersättning till medlare fastställes av dom­
stolen.

Ersättning till biträde skall fa stställas i samband med a tt den rättsliga

angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller avslutas på något
annat sätt. Ersättning till bo delningsförrättare eller medlare skall faststäl­
las när uppdraget har slutfö rts.

Har ett biträde underlåtit att i tid begära ersättning vid den domstol som

haft att besluta om den och har biträdet därigenom förlorat rätten att fa

ersättning fastställd av domstolen, får rättshjälpsnämnden fastställa ersätt­

ningen under föru tsättning att biträdet inte kände till att angelägenheten
varit anhängig vid domstolen eller att underlåtenheten beror på något

annat ursäktligt misstag. Ersättningen skall då alltid stanna på staten.

24 §" I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för
bevisning i mål eller ärende vid allmän domstol, bostadsdomstolen eller

arbetsdomstolen med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande. Ut­
över vad som följer av rättegångsbalken utgår ersättning också för sådan
sakkunnig som avses i 40 kap. 19 § rättegångsbalken med belopp som
sammanlagt högst motsvarar en tiondel av det basbelopp som anges i 6 §
första stycket.

25 §'^ I angelägenhet som inte handläggs vid allmän domstol, bostads­
domstolen eller arbetsdomstolen beslutar rättshjälpsnämnden om utred­

ning. Utan hinder härav far biträde besluta om utredning av mindre omfatt­
ning. Samma befogenhet tillkommer bodelningsförrättare.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till

ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i

mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättnin g­

en av domstolen. I an nat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämn­

den.

27 § Finns biträde eller bodelningsförrättare enligt denna lag, betalas

rättshjälpsavgiften till denne intill det enligt 15 § första st ycket fastställda

maximibeloppet. Finns varken biträde eller bodelningsförrättare, skall
rättshjälpsavgiften betalas till staten. Rättshjälpsavgiften får tas ut så snart

"Senaste lydelse 1986:657.

"Senaste lydelse 1987:806.

¬

SFS 1988:213

maximibeloppet har fastställts. Har maximibeloppet höjts sedan rättshjälp
beviljades, skall den avgift som kan föranledas a\ höjningen betalas till

staten.

Tilläggsavgiften betalas till biträdet när ersättningen till biträdet har

fastställts. Biträdet far ta ut förskott på tilläggsavgiften med skäligt bel opp; i

Om det belopp vartill tilläggsavgiften högst får uppgå höjs i samband me d

att ersättning till biträdet fastställs, skall det belopp som kan föranledas av

höjningen och som hänför sig till den ersättningen eller till en tidigare

fastställd biträdesersättning betalas till staten.

30 § När myndighet fastställt rättshjälpsavgiften och i förekommande
fall tilläggsavgiften skall genom dess försorg avräkning göras med den

rättssökande och med biträde eller bodelningsförrättare.

Från ersättning till biträde eller bodelningsförrättare enligt 22 § skall

avräknas vad den rättssökande enligt 27 § ä r skyldig att utge till denn e.

Understiger ersättningen vad som skall avräknas, svarar biträdet eller

bodelningsförrättaren, om kostnader utöver dennes ersättning uppkommit

för rättshjälpen, mot staten för mellanskillnaden.

. i

Fastställs rättshjälpsavgiften och tilläggsavgiften till lägre belopp än det

som den rättssökande inbetalat, får återbetalning av mellanskillnaden an­
stå, om det finns anledning anta att högre belopp kommer att fastställas på -
grund av ytterligare kostnader för rättshjälpen.

31 §'^ I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid

domstol äger i fråga om ko stnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om
parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta. :
Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall
åläggas att utge ersättningen enligt vad som sä gs i 33 §.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam '

ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten
ålägga den andra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rätts-'

hjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rättshjälpsavgift skulle
ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnadema, skall åläggandet dock

begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet

skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd,
gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hän syn f

till omständigheterna annars är obilligt.

J

Har bodelningsförrättare förordnats och har ena maken eller sambon,

åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden med motsvaraiide^

tillämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för bodelningsföirät-: ^
tåren och för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet om ersätt?
ningsskyldighet far verkställas enligt vad som är föreskrivet om allm än

domstols dom.

Om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans;J ^

med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och lrcdjcj

styckena eller som medpart har ålagts att betala enligt 31 a § överstiger^

rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande berättigas att få tillbakaicieh

överskjutande delen.

602

"Senaste lydelse 1987:806.

¬

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan

SFS 1988:213

parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga

om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyl­
dighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan

angivande av bestämt belopp.

31 a § Har i mål eller äre nde vid domstol en kostnad som är gemensam
för flera medparter ers atts som rättshjälpskostnad, skall var och en av de

medparter som inte har rättshjälp åläggas att till staten betala den del av
kostnaden som kan anses belöpa på honom . Fördelningen skall göras efter
huvudtalet, om omständigheterna inte föranleder något annat.

Vid tillämpning av första stycket skall avdrag göras för den del av

kostnaden som en motpart eller någon annan har ålagts att betala med stöd

av 31 §.

32 §''' När mål eller ärende i vilket part har allmän rättshjälp avgörs,

skall beslut samtidigt meddelas angående ersättningsskyldighet enligt 31
eller 31 a §.

När en borgenär ha r beviljats allmän rä ttshjälp i angelägenhet som rör

försättande i konk urs, skall beslut om ersättningsskyldighet meddelas se­

nast i samband med att utdelningen i konkursen fastställs.

34 § Allmän rättshjälp skall u pphöra om

1. rättshjälpsavgift eller tilläggsavgift ej erläggs enligt 27 §,

2. den rättssökande lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha

beviljats om riktig up pgift lämnats,

3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig

uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse från eller till för låg rätts­

hjälpsavgift,

4. den rättssökande ej längre kan anses ha befogat intresse av att få sin

sak behandlad, eller

5. de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att den rättssökan­

de ej längre är berättigad till allmä n rättshjälp.

Om allmän rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall

som avses i 8 § 8, far det beslutas att rättshjälpen skall upphöra.

Första stycket 2 gäller ej, om oriktigheten endast bestått i att den

rättssökande underlåtit att lämna en uppgift som han varken visste eller

hade skälig anledning att anta var av betydelse för bedömningen a v hans

ansökan. Första stycket 3 och 4 och andra stycket gäller ej, om det är
uppenbart obilligt att rättshjälpen upphör.

^beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt första stycket,

rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. Det får dock

beslutas att kostnaderna helt eller delvis skall betalas av staten, om det

p föreligger särskilda skäl.

beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt andra stycke t,

'"^^.11)1'

kostnaderna för rättshjälpen betalas av staten. Det får dock beslutas

' att kostnaderna helt eller delvis skall bära s av den som haft rättsh jälp, om

det föreligger särskilda skäl.

Senaste lydelse 1987:682.

603

¬

SFS 1988:213

Beslut i f råga om upphörande av allmän rättshjälp meddelas, om.den

rättsliga angelägenheten är anhängig vid domstol, av domstolen och i annat

fall av rättshjälpsnämnden. Sådant beslut får också meddelas i samba nd

med prövning av besvär enligt 49 §.

36 §

Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avses i 35 §

beviljas tilltalad, om hans beräknade årsinkomst ej överstiger ett belopp

som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket.

Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra och tredje styckena

motsvarande tillämpning.

Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för de kostnader som

ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas.

604

41 §'^ Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intag­

ning enligt 8, 9 eller 10 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen

(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos u tskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskriv­

ning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjpkhus enligt 35 § lagen

(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

3. angående beredande av vård enligt lagen (1980:621) med särskilda

bestämmelser om vård av unga eller omedelbart omhändertagande enligt
6 § samma lag eller angående upphörande av sådan vård enligt 5 § s amma

lag eller hos förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 20 § första s tyc­

ket 1 samma lag,

4. hos förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt lagen

(1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall, angående omedelbart

omhändertagande enligt 8 § eller vid öv erklagande av beslut om förläng­

ning enligt 16 § samma lag,

5. angående utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen

(1980:376) samt vid utr edning hos polismyndighet när fråga har uppkom­

mit om utvisning enligt angivna lagrum,

6. angående avvisning enligt utlänningslagen, dock ej hos polismyndig- ^

het, såvida icke anledning föreligger att överlämna ärendet till statens

invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i ,

förvar längre än tre dagar,

,

7. angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning förelig­

ger att överlämna ärendet till statens invandrarverk med stöd av 85.eller j
86 § samm a lag eller hänskjuta ärendet dit med stöd av 87 § samm a lag

eller om utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre an

tre dagar,

8. angående föreskrifter som meddelats enligt 13 §, 48 § eller 7 4 § tindra

stycket utlänningslagen,

ij,

9. angående hemsändande av utlänning med stöd av 104 § förstastycket

utlänningslagen,

;•

10. angå ende förverkande av villkorligt medgiven frih et enligt 26 k,a^.

brottsbalken,

5

11. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd cnHgt ^

lagen (1963: 193) om samarb ete med Dan mark, Finland, Island och N orge

Senaste lydelse 1986:238.

¬

-'Sr®

angående ve rkställighet av str aff m. m. eller lag en (1 972; 260) om in terna-

SFS 1988:213

tionellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

12. angående utlämning enligt lagen (1970: 375) om utlämning till Dan­

mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling,

13. angående kastrering enligt lagen (1944; 133) om kastrering, om giltigt

samtycke till åtgärden ej lämnats,

14. hos regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (1975; 1360) om tvångs­

åtgärder i spaningssyfte i vissa fall,

15. hos allmän förvaltningsdomstol angående intagning på sjukhus enligt

7, 14 eller 15 § smittskyddslagen (1968:231) eller angående utskrivning
från sjukhus enligt samma lag.

43 § Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då

annars anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas

rättshjälp och i mål eller ärende som anges i 4 1 § 1 även av annan som lar

föra talan i m ålet eller ärendet.

Rättshjälp beviljas och biträde förordnas av den myndighet som hand­

lägger målet eller ärendet. Dock ankommer prövningen i ärende hos social­

nämnd eller social distriktsnämnd enligt 41 § 3 på länsrätten, i ärende som

avses i 41 § 5-9,13 eller 14 på rättshjälpsnämnden, i ärende hos polismyn­
dighet enligt 41 § 12 på länsr ätten samt i annat ärende hos regeringen än
som avses i 41 § 5-9 eller 14 på de partementstjänsteman som regeringen
bestämmer.

Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till

dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra s tycket motsvaran­
de tillämpning.

Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut unde rställs

annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets
avgörande.

Ansökan om rättshjälp genom offentligt biträde ges in till den myndighet

som hand lägger målet eller ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i
41 § 5-9,13 eller 14, ges dock ansökan in till rättshjälpsnämnden.

Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig myn-

dighet me d eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade

handlingar eller anmäla behovet av offentligt biträde.

44 § Har den som beviljats rättshjälp enligt 41 § till offentligt biträde
själv föreslagit någon som är lämplig, skall de nne förordnas, om ej hans
anlitande skulle medföra a vsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda
skäl föranleder annat. Har både den unge och vårdnadshavaren beviljats

rättshjälp i mål eller ärende som avses i 41 § 3, förordnas gemensamt
biträde, om det ej finns motstridiga intressen mellan dem.

I fråga om offentl igt biträde äger bestämmelserna i 19 § första stycket,

21 § första stycket sista meningen, andra och tredje styc kena, 22 § första-

^ tredje, femte och sjätte styckena samt 23 § motsvarande tillämpning.

I frå ga om beslut som meddelas med stöd av andra stycket äger 43 §

^atidraoch tredje styckena motsvarande tillämpning.

Ersättning till offentligt biträde utgår av allmänna medel.

605

¬

SFS 1988:213

47 § Rådgivning sker mot en avgift som för varje påbörjad tidsperiod om
femton minuter motsvarar en fjärdedel av grundbeloppet för rättshjälpsav­
giften. Avgiften får sättas ned så att den ej överstiger det maximibelopp för

rättshjälpsavgiften som skulle ha fastställts om allmän rättshjälp hade
beviljats. För vad som har satts ned utgår ersättning av allmänna medel till

den som har meddelat rådgivningen.

Den som har meddelat rådgivningen har rätt till skälig ersättning av

allmänna medel för de kostnader för tolk och för översättning som uppdra­
get har krävt. Ersättningen fastställs av rättshjälpsnämnd.

Beviljas allmän rättshjälp efter rådgivning, skall kostnaden för rådgiv­

ningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Erläggande av
rådgivningsavgift skall anses som betalning på rättshjälpsavgift.

49 § I fråga om talan mot domstols beslut enligt denna lag tillämpas vad
som i allmänhet gäller om talan mot beslut av domstolen.

Beslut enligt denna lag av rättshjälpsnämnd eller annan förvaltnings­

myndighet som ej omfattas av första stycket överklagas hos besvärsnämn­

den. Beslut av utskrivningsnämnd överklagas dock hos psykiatriska nämn­
den.

Beslut av advokat eller biträdande jurist på allmän advokatbyrå far inte

överklagas.

Talan får ej föras mot besvärsnämndens eller psykiatriska nämndens

beslut enligt denna lag.

49 a § Talan mot beslut i fråga om rättshjälp får föras, förutom av enskild

part, av domstolsverket. Räknas besvärstid från den dag då part fatt del av
beslutet, får domstolsverket likväl ej väcka besvärstalan senare än två

månader från dagen för beslutet. Domstolsverket far föra talan även till

förmån för enskild part.

Talan mot b eslut i fråga om rättshjälp får föras även av annan myndighet

som regeringen bestämmer. Därvid skall vad i första stycket sägs om
domstolsverkets talerätt tillämpas.

Undanröjs annat beslut om rättshjälp än sådant som avser offentligt

biträde, skall den som haft rättshjälpen själv bära kostnaderna för denna.
Föreligger särskilda skäl, far dock förordnas att kostnaderna eller del

därav skall betalas av staten.

49 c § Ett biträde som överklagat ett beslut om ersättning får i den högre

instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt anspråk endast om

det finns särskilda skäl för det.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre föreskrifter gäller fortfa­

rande i de fall där rättshjälp har sökts före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

ANNA-GRETA LEIJON

Lars Eklycke

(Justitiedepartementet)

606

¬