Lag (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1998:812
Depar­te­ment: Klimat-​​ och närings­livs­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:970
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1998:812
Depar­te­ment/myn­dig­het: Klimat-​​ och närings­livs­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1998-​06-11
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:970
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag är tillämp­lig på vat­ten­verk­sam­het och vat­ten­an­lägg­ningar. Bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het och vat­ten­an­lägg­ningar finns också i mil­jö­bal­ken.

2 §   De defi­ni­tio­ner som finns i mil­jö­bal­ken gäl­ler också i denna lag.

3 §   När vat­ten­verk­sam­het enligt denna lag skall bedri­vas inom ramen för en sam­fäl­lig­het, skall till­ses att var och en av del­ta­garna till­go­do­ses utan väsent­lig nack­del för någon annan del­ta­gare.

4 §   Om det vid till­stånds­pröv­ningen av vat­ten­verk­sam­het fram­går att verk­sam­he­ten utan väsent­lig änd­ring kan bedri­vas så att den med­för en bety­dande nytta för någon annan, skall på begä­ran av denne vill­kor med­de­las om detta. Sådana vill­kor får dock inte med­de­las om det finns för­ut­sätt­ningar för att bilda en sam­fäl­lig­het enligt denna lag.

Den som får nytta enligt första styc­ket skall betala skä­lig ersätt­ning till till­stånds­ha­va­ren.

En till­stånds­ha­vare som får en kost­nad på grund av vill­kor enligt första styc­ket har rätt till ersätt­ning enligt 31 kap.
mil­jö­bal­ken.


2 kap. Rådig­het över vat­ten m.m.

1 §   För att få bedriva vat­ten­verk­sam­het skall verk­sam­hets­ut­ö­va­ren ha rådig­het över vatt­net inom det område där verk­sam­he­ten skall bedri­vas.

2 §   Var och en råder över det vat­ten som finns inom hans fas­tig­het. Rådig­het över en fas­tig­hets vat­ten kan också någon ha till följd av upp­lå­telse av fas­tig­hets­ä­ga­ren eller, enligt vad som är sär­skilt före­skri­vet, för­värv tvångs­vis.

3 §   I rin­nande vat­ten råder var­dera sidans ägare över en lika stor andel i vatt­net, även om en större del av vatt­net rin­ner fram på den enes fas­tig­het än på den andres.

4 §   Den som vill bedriva vat­ten­verk­sam­het har för detta ända­mål rådig­het som anges i 1 §, om vat­ten­verk­sam­he­ten inne­bär
   1. vat­ten­re­gle­ring,
   2. vat­ten­täkt för all­män vat­ten­för­sörj­ning, all­män vär­me­för­sörj­ning eller bevatt­ning,
   3. mar­kav­vatt­ning,
   4. vat­ten­verk­sam­het som behövs för all­män väg, all­män far­led eller all­män hamn,
   5. vat­ten­verk­sam­het som behövs för att mot­verka för­ore­ning genom avlopps­vat­ten,
   6. vat­ten­verk­sam­het som behövs för järn­väg, eller
   7. vat­ten­verk­sam­het som behövs för en stark­ströms­led­ning för vil­ken nät­kon­ces­sion för linje krävs. Lag (2021:743).

5 §   Sta­ten, kom­mu­ner och vat­ten­för­bund har rådig­het som anges i 1 § för att bedriva sådan vat­ten­verk­sam­het som är önsk­värd från all­män miljö-​​ eller häl­so­syn­punkt eller som främ­jar fis­ket.

Den som är bero­ende av att vat­ten­för­hål­lan­dena består har också sådan rådig­het för att utföra rens­ningar för att bibe­hålla vatt­nets djup eller läge eller för att ome­del­bart åter­ställa ett vat­ten­drag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har för­änd­rat sitt lopp.

6 §   Utförs rens­ningar eller andra åtgär­der som avses i 5 § andra styc­ket, får rens­nings­mas­sorna läg­gas på när­maste strand, om det inte med­för avse­värda olä­gen­he­ter från all­män eller enskild syn­punkt. Mas­sorna får annars föras till ett lämp­ligt ställe i när­he­ten.

Mar­kens ägare skall under­rät­tas innan rens­nings­mas­sorna läggs upp. Den som läg­ger upp mas­sorna är skyl­dig att vidta åtgär­der för att före­bygga eller minska skada av upp­lägg­ningen. Kra­vet gäl­ler inte åtgär­der som leder till att verk­sam­hets­ut­ö­va­ren där­i­ge­nom drab­bas av oskä­liga kost­na­der.

Den som läg­ger upp mas­sorna och där­i­ge­nom ska­dar annans egen­dom, skall betala ersätt­ning för vad som ska­das. Ersätt­ning skall dock endast beta­las för ska­dor som kvar­står sedan före­byg­gande eller avhjäl­pande åtgär­der har utförts.

7 §   Den som äger strand vid någon annans vat­ten­om­råde har rätt att för sin fas­tig­hets behov ha mindre brygga, båt­hus eller någon annan sådan bygg­nad vid stran­den, om inte vat­ten­om­rå­dets ägare genom bygg­na­den lider skada av någon bety­delse.

I 1 kap. 6 § jor­da­bal­ken finns bestäm­mel­ser om att även andra än strandä­gare kan ha denna rätt.

8 §   Till­hör en fall­sträcka olika ägare, får en av dem till­go­do­göra sig vat­ten­kraf­ten i hela sträc­kan, om denna ägare råder över mer än hälf­ten av kraf­ten på grund av ägan­de­rätt eller annan rät­tig­het som gäl­ler mot alla och inte är begrän­sad till tiden. Hän­syn skall tas till den kraft som sva­rar mot ande­lar i en sådan sam­fäl­lig­het som avses i 1 kap. 3 § fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988).

Detta gäl­ler även när någon i ett vat­ten­kraft­verk vill till­go­do­göra sig vat­ten­kraft i fall­sträc­kor som ingår i olika vat­ten­drag, om det gemen­samma till­go­do­gö­ran­det är en från tek­nisk och eko­no­misk syn­punkt nöd­vän­dig för­ut­sätt­ning för kraft­ver­kets till­komst.

9 §   Rege­ringen får besluta att ett ström­fall eller sär­skild rätt till det får tas i anspråk, om någon som vill till­go­do­göra sig vat­ten­kraf­ten har ansökt om det och det för att kraft­för­sörj­ningen skall utveck­las plan­mäs­sigt är nöd­vän­digt att det tas i anspråk ett sådant ström­fall som någon annan än sta­ten har och som inte är utnytt­jat på ett från all­män syn­punkt ända­måls­en­ligt sätt.

Den som har fått ett till­stånd som avses i första styc­ket skall inom ett år från det att till­stån­det bevil­ja­des ansöka om bestäm­mande av ersätt­ning hos mark- och mil­jö­dom­sto­len för vad som tas i anspråk enligt första styc­ket. Om ansö­kan inte görs inom den tiden, upp­hör till­stån­det att gälla.

Rätt att ta ström­fall i anspråk på grund av ett beslut enligt första styc­ket får inte utan rege­ring­ens med­gi­vande övergå från inne­ha­va­ren till någon annan.

Rege­ringen får besluta de vill­kor för rät­tig­he­tens utnytt­jande som behövs från all­män syn­punkt. Lag (2010:937).

10 §   Den som bedri­ver en vat­ten­verk­sam­het eller råder över en vat­ten­till­gång enligt 2 § är skyl­dig att vid all­var­lig vat­ten­brist avstå det vat­ten som är ound­gäng­li­gen nöd­vän­digt för den all­männa vat­ten­för­sörj­ningen eller för något annat all­mänt behov, om vat­ten­bris­ten orsa­kas av torka eller någon annan jäm­för­lig omstän­dig­het.

Den som lider skada genom att avstå vat­ten har rätt till skä­lig ersätt­ning.

Läns­sty­rel­sen får vid vite före­lägga den som bedri­ver verk­sam­he­ten eller råder över vat­ten­till­gången att iaktta sin skyl­dig­het enligt första styc­ket. Läns­sty­rel­sen får då bestämma att beslu­tet skall gälla även om det över­kla­gas.


3 kap. Mar­kav­vatt­nings­sam­fäl­lig­he­ter

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Ansö­ker någon om till­stånd enligt mil­jö­bal­ken till en mar­kav­vatt­ning skall verk­sam­he­ten bedri­vas så att den blir till nytta även för en annan fas­tig­het, om det begärs av äga­ren till den andra fas­tig­he­ten och det prö­vas lämp­ligt. Ägare av fas­tig­he­ter för vilka mar­kav­vatt­ningen med­för nytta skall delta i verk­sam­he­ten. Skyl­dig­het att delta i annan mar­kav­vatt­ning än dik­ning finns dock endast om det begärs av ägare till fas­tig­he­ter som får mer än hälf­ten av den beräk­nade nyt­tan av verk­sam­he­ten.

Första styc­ket gäl­ler även väg­hål­lare som inte är fas­tig­hets­ä­gare, om vägen med­för en avse­värd inver­kan på mar­kav­vatt­ningen.

2 §   För utfö­rande och drift av verk­sam­he­ten utgör del­ta­garna en sam­fäl­lig­het. Till­stån­det till verk­sam­he­ten samt anlägg­ningar och rät­tig­he­ter som hör till verk­sam­he­ten är sam­fällda för del­ta­garna.

När en sam­fäl­lig­het har bil­dats, gäl­ler för sam­fäl­lig­he­ten vad som i denna lag och i mil­jö­bal­ken före­skrivs om till­stånds­ha­vare eller ägare av en anlägg­ning.

Inlöst mark är sam­fälld för de fas­tig­he­ter som vid inlö­sen ägs av del­ta­gare i sam­fäl­lig­he­ten och omfat­tas av mar­kav­vatt­ningen.

3 §   Kost­na­derna för verk­sam­het som utgör mar­kav­vatt­ning för­de­las mel­lan del­ta­garna på grund­val av andel­stal som bestäms efter vad som är skä­ligt med hän­syn främst till den nytta var och en har av verk­sam­he­ten.

Mar­kav­vatt­ning skall delas in i avdel­ningar som avgrän­sas med hän­syn till olik­he­terna, om det med hän­syn till olik­he­ter i natur­för­hål­lan­dena eller av någon annan anled­ning kan antas att ett visst område skulle få en avse­värt mindre kost­nad i för­hål­lande till nyt­tan av mar­kav­vatt­ningen om ett annat område inte hade omfat­tats av verk­sam­he­ten.

Vad del­ta­garna har kom­mit över­ens om kost­nads­för­del­ningen skall läg­gas till grund för till­stånds­be­slu­tet, om bor­ge­nä­rer med panträtt i de fas­tig­he­ter som ägs av del­ta­gare och omfat­tas av mar­kav­vatt­ningen med­ger det. Om en fas­tig­het sva­rar för gemen­sam inteck­ning, krävs det dess­utom de med­gi­van­den från fas­tig­hets­ä­gare och ford­rings­ha­vare som före­skrivs för relax­a­tion i 22 kap. 11 § jor­da­bal­ken. Med­gi­vande av rätt­sä­gare behövs inte, om över­ens­kom­mel­sen inte har väsent­lig bety­delse för dem.

4 §   Bestäm­mel­serna i 1-3 §§ gäl­ler inte i fråga om mar­kav­vatt­ning som söks av någon annan än en ägare av en fas­tig­het eller en väg­hål­lare.

Mar­kav­vatt­ning och avle­dande av avlopps­vat­ten

5 §   Kan led­ningar för en mar­kav­vatt­ning med väsent­lig för­del använ­das för att avleda avlopps­vat­ten från en fas­tig­het, skall äga­ren av denna fas­tig­het delta i verk­sam­he­ten, om äga­ren själv eller den sökande till mar­kav­vatt­ningen begär det. Detta skall gälla även vid avle­dande av avlopps­vat­ten från verksamhets-​​ områ­det för en all­män vatten-​​ och avlopps­an­lägg­ning. Vad som sägs om fas­tig­he­tens ägare skall då i stäl­let gälla huvud­man­nen för anlägg­ningen.

6 §   Kost­na­derna för utfö­rande och drift av en gemen­sam led­ning för­de­las mel­lan mar­kav­vatt­nings­in­tres­set och avlopps­in­tres­set med hän­syn till den mängd och det slag av vat­ten som till­förs led­ningen samt till vad som kan anses skä­ligt med hän­syn till intres­sen­ter­nas nytta av led­ningen.

Detta gäl­ler också vid för­del­ningen av kost­na­derna mel­lan avlopps­in­tres­sen­ter.

I fråga om över­ens­kom­mel­ser mel­lan intres­sen­terna tilläm­pas 3 § tredje styc­ket.

7 §   Bestäm­mel­serna i 5 och 6 §§ om avle­dande av avlopps­vat­ten från fas­tig­he­ter får tilläm­pas även i fråga om avle­dande av avlopps­vat­ten från bygg­na­der och anlägg­ningar som inte hör till någon fas­tig­het, om det kan ske utan olä­gen­het av bety­delse för de övriga del­ta­garna.

8 §   Bestäm­mel­serna i 5-7 §§ gäl­ler inte avle­dande av avlopps­vat­ten från enskilda fas­tig­he­ter inom verk­sam­hets­om­rå­det för en all­män vatten-​​ och avlopps­an­lägg­ning.

Mar­kav­vatt­ning och väg­fö­re­tag m.m.

9 §   Skall för mar­kav­vatt­ning ett vat­ten­av­lopp byg­gas genom en väg eller ett avlopp genom en väg utvid­gas eller för­dju­pas och vill väg­hål­la­ren själv utföra åtgär­den, har väg­hål­la­ren rätt till detta.

Är det inte oskä­ligt skall sådana åtgär­der bekostas av väg­hål­la­ren, om åtgär­den behövs för avvatt­ning till 1,2 meters djup av åker och äng som sedan vägens till­komst eller sedan minst tju­go­fem år räk­nat från dagen för begä­ran om åtgär­den varit att hän­föra till åker eller äng. Väg­hål­la­rens kost­nads­an­svar gäl­ler inte i fråga om ägo­vä­gar eller där­med jäm­för­liga vägar och inte hel­ler i fråga om broar och annan vat­ten­verk­sam­het som har bedri­vits i över­ens­stäm­melse med till­stånd som har med­de­lats enligt mil­jö­bal­ken, vat­ten­la­gen (1983:291) eller vat­ten­la­gen (1918:523).

När väg­hål­la­ren inte har kost­nads­an­svar enligt andra styc­ket, skall åtgär­den bekostas av den för vil­ken mar­kav­vatt­ning görs.

10 §   Om den kost­nad som väg­hål­la­ren har enligt 9 § andra styc­ket avse­värt över­sti­ger vär­det av den skada som upp­står om åtgär­den inte utförs, får väg­hål­la­ren i stäl­let för att bekosta åtgär­den betala ersätt­ning för ska­dan.

11 §   Om en väg skall byg­gas eller änd­ras och en mar­kä­gare begär att ett vat­ten­av­lopp för en fram­tida mar­kav­vatt­ning skall göras genom vägen, skall väg­hål­la­ren utföra åtgär­den om det kan göras utan olä­gen­het för vägens fram­tida bruk­bar­het. I fråga om kost­nads­an­sva­ret för den för­dy­ring av byg­gan­det och drif­ten av vägen som åtgär­den med­för gäl­ler 9 § andra och tredje styc­ket samt 10 §.

En sådan begä­ran skall fram­stäl­las hos väg­hål­la­ren eller, i fråga om enskild väg för vil­ken det ännu inte finns någon väg­håll­nings­skyl­dig­het, hos den som hand­läg­ger väg­för­rätt­ningen. Begä­ran skall vara skrift­lig och i fråga om mer omfat­tande åtgär­der vara åtföljd av en plan för mar­kav­vatt­ningen.

12 §   Bestäm­mel­serna i 9-11 §§ inne­bär inte någon inskränk­ning i den rätt som väg­hål­la­ren eller mar­kä­ga­ren kan grunda på dom, avtal eller någon annan sär­skild rätts­grund.

13 §   Bestäm­mel­serna i 9-12 §§ gäl­ler också i fråga om ban­val­lar för järn­vä­gar, tun­nel­ba­nor och spår­vä­gar.


4 kap. Bevatt­nings­sam­fäl­lig­he­ter

1 §   Om flera ansö­ker om till­stånd enligt mil­jö­bal­ken till vat­ten­täkt för bevatt­ning ur samma vat­ten­till­gång och vatt­net behö­ver för­de­las mel­lan dem, får det vid med­de­lande av till­stånd bestäm­mas att till­stånds­ha­varna skall utgöra en sam­fäl­lig­het för sådan för­del­ning (bevatt­nings­sam­fäl­lig­het).

Om någon har fått till­stånd till en vat­ten­täkt för bevatt­ning och någon annan söker till­stånd till en ny vat­ten­täkt för bevatt­ning ur samma vat­ten­till­gång, får mark- och mil­jö­dom­sto­len, om det finns sär­skilda skäl, vid med­de­lande av det nya till­stån­det bestämma att till­stånds­ha­varna skall utgöra en bevatt­nings­sam­fäl­lig­het. Om en sam­fäl­lig­het bil­das enligt första styc­ket får i stäl­let bestäm­mas att den som redan har till­stånd skall ingå i sam­fäl­lig­he­ten.

Om, sedan en sam­fäl­lig­het har bil­dats, någon gör en ansö­kan om till­stånd till en ny vat­ten­täkt för bevatt­ning ur samma vat­ten­till­gång, får mark- och mil­jö­dom­sto­len vid med­de­lande av till­stånd till vat­ten­täk­ten bestämma att till­stånds­ha­va­ren skall ingå i sam­fäl­lig­he­ten. Lag (2010:937).

2 §   Del­ta­garna i en bevatt­nings­sam­fäl­lig­het för­de­lar till­gäng­ligt vat­ten mel­lan sig, om det behövs på grund av vat­ten­brist eller någon annan omstän­dig­het eller om någon del­ta­gare inte utnytt­jar sin rätt att ta vat­ten. Vid för­del­ningen skall de vill­kor iakt­tas som har bestämts av mark- och mil­jö­dom­sto­len i sam­band med att till­stånd med­de­la­des. Lag (2010:937).

3 §   Om det är lämp­ligt, får mark- och mil­jö­dom­sto­len bestämma att gemen­samma anlägg­ningar för bevatt­ning skall inrät­tas för samt­liga eller vissa av dem som skall ingå i sam­fäl­lig­he­ten.
Lag (2010:937).

4 §   En gemen­sam anlägg­ning får endast inrät­tas för sådana del­ta­gare i sam­fäl­lig­he­ten för vilka det är av väsent­lig bety­delse att ha del i anlägg­ningen.

En gemen­sam anlägg­ning får inte inrät­tas, om de som skall delta i anlägg­ningen mera all­mänt mot­sät­ter sig åtgär­den och har beak­tans­värda skäl för det. Vid denna pröv­ning skall främst deras mening beak­tas som har störst nytta av anlägg­ningen.

Andra styc­ket gäl­ler inte, om beho­vet av anlägg­ningen är syn­ner­li­gen ange­lä­get för att till­go­dose mot­stå­ende all­männa och enskilda intres­sen.

5 §   En gemen­sam anlägg­ning och rätt till utrymme är sam­fällda för dem som del­tar i anlägg­ningen. Del­ta­garna sva­rar gemen­samt för utfö­rande och drift av anlägg­ningen.

Mark som har lösts in för gemen­samma anlägg­ningar är sam­fälld för de fas­tig­he­ter som vid inlö­sen ägs av del­ta­gare i sam­fäl­lig­he­ten och omfat­tas av bevatt­nings­verk­sam­he­ten.

6 §   En bevatt­nings­sam­fäl­lig­hets för­valt­nings­kost­na­der och kost­na­der för utfö­rande och drift av gemen­samma anlägg­ningar för­de­las mel­lan del­ta­garna efter vad som är skä­ligt med hän­syn främst till den mängd vat­ten som var och en får ta ut enligt med­de­lat till­stånd. I enlig­het med detta bestäms andel­stal för varje del­ta­gare.

Om det finns sär­skilda skäl, får sär­skilda andel­stal bestäm­mas för en viss del av verk­sam­he­ten.

Om det är lämp­ligt, får kost­na­derna för drif­ten av gemen­samma anlägg­ningar för­de­las genom avgif­ter som beräk­nas på grund­val av den omfatt­ning i vil­ken varje del­ta­gare utnytt­jar anlägg­ning­arna.

7 §   Vad del­ta­garna har över­ens­kom­mit om andel­sta­len och grun­derna för avgifts­be­räk­ningen skall läg­gas till grund för mark- och mil­jö­dom­sto­lens dom, om bor­ge­nä­rer med panträtt i fas­tig­he­ter som ägs av del­ta­gare och omfat­tas av bevatt­nings­verk­sam­he­ten med­ger det. Om en fas­tig­het sva­rar för gemen­sam inteck­ning, krävs dess­utom de med­gi­van­den från fas­tig­hets­ä­gare och ford­rings­ha­vare som före­skrivs för relax­a­tion i 22 kap. 11 § jor­da­bal­ken. Med­gi­vande av rätt­sä­gare behövs inte, om över­ens­kom­mel­sen är väsent­li­gen utan bety­delse för dem. Lag (2010:937).


5 kap. Vat­ten­re­gle­rings­sam­fäl­lig­he­ter

Vat­ten­re­gle­ring för kraftän­da­mål

1 §   På yrkande av den som ansö­ker om eller har fått till­stånd enligt mil­jö­bal­ken till vat­ten­re­gle­ring för kraftän­da­mål skall mark- och mil­jö­dom­sto­len besluta att ägare av andra ström­fall som får nytta av regle­ringen skall delta i regle­rings­verk­sam­he­ten. Detta skall ske om mer än hälf­ten av verk­sam­he­tens nytta belö­per på de ström­fall som till­hör den som fram­stäl­ler yrkan­det och dem som för­e­nat sig med denne samt varje ström­fall som yrkan­det avser är utbyggt eller kan beräk­nas bli utbyggt för kraftän­da­mål inom den när­maste tiden.

Om någon ansö­ker om eller har fått till­stånd enligt mil­jö­bal­ken till vat­ten­re­gle­ring för kraftän­da­mål, skall mark- och mil­jö­dom­sto­len på yrkande av äga­ren av ett annat ström­fall som får nytta av regle­ringen besluta att denne skall delta i verk­sam­he­ten. Lag (2010:937).

2 §   Har beslut enligt 1 § med­de­lats, utgör samt­liga del­ta­gare i regle­rings­verk­sam­he­ten en sam­fäl­lig­het för utfö­rande och drift av verk­sam­he­ten. Till­stån­det till verk­sam­he­ten samt anlägg­ningar och rät­tig­he­ter som hör till den är sam­fällda för del­ta­garna.

När en sam­fäl­lig­het har bil­dats gäl­ler vad som i denna lag och i mil­jö­bal­ken före­skrivs om till­stånds­ha­vare eller ägare av en anlägg­ning i stäl­let sam­fäl­lig­he­ten.

Inlöst mark är sam­fälld för de fas­tig­he­ter som vid inlö­sen ägs av del­ta­garna i sam­fäl­lig­he­ten och till vilka deras ström­fall hör.

3 §   Kost­na­derna för regle­rings­verk­sam­he­ten för­de­las mel­lan del­ta­garna på grund­val av andel­stal som bestäms efter vad som är skä­ligt med hän­syn främst till den nytta var och en har av verk­sam­he­ten.

Om en vat­ten­re­gle­ring avser flera sjöar eller skilda sträc­kor i ett vat­ten­drag och det på grund av detta behövs flera damm­bygg­na­der eller sär­skilda anlägg­ningar, skall, om det behövs, kost­na­derna för varje sådan del av verk­sam­he­ten beräk­nas sär­skilt och för­de­las enligt grun­derna i första styc­ket.

Vad del­ta­garna har över­ens­kom­mit om kost­nads­för­del­ningen skall läg­gas till grund för mark- och mil­jö­dom­sto­lens dom, om bor­ge­nä­rer med panträtt i de fas­tig­he­ter till vilka del­ta­gar­nas ström­fall hör med­ger det. Om en fas­tig­het sva­rar för gemen­sam inteck­ning, krävs det dess­utom de med­gi­van­den från fas­tig­hets­ä­gare och ford­rings­ha­vare som före­skrivs för relax­a­tion i 22 kap. 11 § jor­da­bal­ken. Med­gi­vande av rätt­sä­gare behövs inte, om över­ens­kom­mel­sen är väsent­li­gen utan bety­delse för dem. Lag (2010:937).

Vat­ten­re­gle­ring för bevatt­ning

4 §   På yrkande av den som ansö­ker om eller har fått till­stånd till vat­ten­re­gle­ring för bevatt­ning skall mark- och mil­jö­dom­sto­len besluta att andra som har till­stånd till vat­ten­täkt för bevatt­ning och som får sta­dig­va­rande för­del av regle­ringen genom för­bätt­rade möj­lig­he­ter att bevattna skall delta i regle­rings­verk­sam­he­ten. Detta skall ske om den som fram­stäl­ler yrkan­det och de som för­e­nat sig med denne om verk­sam­he­ten har större för­del av regle­rings­verk­sam­he­ten än de som yrkan­det avser.

Om någon ansö­ker om eller har fått till­stånd till vat­ten­re­gle­ring för bevatt­ning, skall på yrkande av någon annan som har till­stånd till vat­ten­täkt för bevatt­ning och som får sta­dig­va­rande för­del av regle­ringen genom för­bätt­rade möj­lig­he­ter att bevattna beslu­tas att denne skall delta i verk­sam­he­ten. Lag (2010:937).

5 §   När det gäl­ler vat­ten­re­gle­ring för bevatt­ning skall 2 och 3 §§ tilläm­pas med föl­jande avvi­kel­ser.

Inlöst mark är sam­fälld för de fas­tig­he­ter som, vid inlö­sen, ägs av del­ta­gare i regle­rings­sam­fäl­lig­he­ten och för vil­kas bevatt­ning regle­ringen sker.

Del­ta­gar­nas andel­stal bestäms efter vad som är skä­ligt med hän­syn främst till den mängd vat­ten som varje del­ta­gare får ta ut enligt med­de­lat till­stånd till vat­ten­täkt.

Vid tillämp­ningen av 3 § tredje styc­ket första meningen gäl­ler att med­gi­vande skall läm­nas av bor­ge­nä­rer som har panträtt i fas­tig­he­ter som ägs av del­ta­gare i regle­rings­sam­fäl­lig­he­ten och för vil­kas bevatt­ning regle­ringen sker.

Vat­ten­re­gle­ring på grund av över­ens­kom­melse

6 §   Har till­stånd till vat­ten­re­gle­rings­verk­sam­het med­de­lats på ansö­kan av flera som till gemen­sam nytta vill utföra verk­sam­he­ten, utgör sökan­dena en sam­fäl­lig­het för utfö­rande och drift av verk­sam­he­ten, om de inte har kom­mit över­ens om annat.

Om vat­ten­re­gle­rings­verk­sam­het, till vil­ken till­stånd har läm­nats enligt första styc­ket, avser olika slag av ända­mål, skall 1 och 4 §§ inte tilläm­pas.

7 §   För vat­ten­re­gle­rings­verk­sam­het enligt 6 § gäl­ler i tillämp­liga delar
   1. i fråga om inlö­sen: 2 § tredje styc­ket och 5 § andra styc­ket, och
   2. i fråga om kost­nads­för­del­ningen: 3 § samt 5 § tredje och fjärde styc­ket.


6 kap. Avgif­ter

Byg­de­av­gif­ter

1 §   Den som har till­stånd till vat­ten­verk­sam­het skall betala en årlig byg­de­av­gift som bestäms av mark- och mil­jö­dom­sto­len att tas ut efter avgift­sen­he­ter och avgifts­klas­ser enligt 2 och 3 §§, om verk­sam­he­ten inne­bär
   1. drift av ett vat­ten­kraft­verk,
   2. vat­ten­re­gle­ring som avser års- eller flerårs­re­gle­ring,
   3. vat­ten­ö­ver­led­ning för något annat ända­mål än kraftän­da­mål, eller
   4. ytvat­ten­täkt.

Avser vat­ten­verk­sam­he­ten utvidg­ning av annan vat­ten­verk­sam­het eller, om utvidg­ning tidi­gare har skett, flera andra vat­ten­verk­sam­he­ter, för vilka till­stånd har läm­nats enligt mil­jö­bal­ken, skall en gemen­sam avgift fast­stäl­las såsom för en enda verk­sam­het. Denna avgift ersät­ter tidi­gare avgif­ter.

Byg­de­av­gift skall enligt de när­mare bestäm­mel­ser som med­de­las av rege­ringen använ­das dels för att före­bygga eller minska sådana ska­dor av vat­ten­verk­sam­he­ten eller anlägg­ningar för denna som inte har ersatts enligt 31 kap. mil­jö­bal­ken och för att gott­göra sådana ska­dor, dels för att till­go­dose all­männa ända­mål för den bygd som berörs av vat­ten­verk­sam­he­ten eller anlägg­ningar för denna. Lag (2010:937).

2 §   Avgift­sen­he­ter är
   1. för vat­ten­kraft­verk: varje enhet instal­le­rad gene­ra­to­ref­fekt som omfat­tar tio kilo­watt intill 150 pro­cent av effek­ten vid medel­vat­ten­fö­ring och varje enhet om tjugo kilo­watt där­ut­ö­ver,
   2. för vat­ten­re­gle­ringar: varje enhet av regle­rings­ma­ga­si­nets rymd som omfat­tar 25 000 kubik­me­ter intill 100 mil­jo­ner kubik­me­ter, varje ytter­li­gare enhet om 50 000 kubik­me­ter intill 1 000 mil­jo­ner kubik­me­ter samt varje enhet om 100 000 kubik­me­ter där­ut­ö­ver, och
   3. för vat­ten­ö­ver­led­ningar och ytvat­ten­täk­ter: varje kubik­me­ter i sekun­den av den vat­ten­mängd som högst får ledas bort enligt med­de­lat till­stånd.

Avgift skall inte beta­las för vat­ten­kraft­verk eller vat­ten­re­gle­ringar, om anta­let avgift­sen­he­ter är mindre än fem­hundra.

3 §   För vat­ten­kraft­verk och vat­ten­re­gle­ringar är avgif­ten för varje avgift­sen­het, om verk­sam­he­ten till­hör

klass 1: 0,5 pro­mille av pris­bas­belop­pet,
klass 2: 1 pro­mille av pris­bas­belop­pet,
klass 3: 1,5 pro­mille av pris­bas­belop­pet,
klass 4: 2 pro­mille av pris­bas­belop­pet.

För vat­ten­ö­ver­led­ningar och vat­ten­täk­ter är avgif­ten för varje avgift­sen­het, om verk­sam­he­ten till­hör

klass 1: 5 pro­cent av pris­bas­belop­pet,
klass 2: 10 pro­cent av pris­bas­belop­pet,
klass 3: 15 pro­cent av pris­bas­belop­pet,
klass 4: 20 pro­cent av pris­bas­belop­pet.

Med pris­bas­belop­pet avses pris­bas­belop­pet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken för det år som avgif­ten avser.

Vid inpla­ce­ring i avgifts­klass ska det tas hän­syn till de mindre eller större för­änd­ringar i vat­ten­för­hål­lan­dena samt de mindre eller större olä­gen­he­ter eller för­de­lar för byg­den som vat­ten­verk­sam­he­ten eller anlägg­ningar för denna med­för. Lag (2010:1273).

4 §   Byg­de­av­gift skall tas ut från och med kalen­derå­ret när­mast efter det år då till­stån­det till vat­ten­verk­sam­het togs i anspråk till och med det år då verk­sam­he­ten läggs ned.

Byg­de­av­gif­ten skall före varje kalen­derårs utgång beta­las till läns­sty­rel­sen i det län där verk­sam­he­ten huvud­sak­li­gen bedrivs.

Fis­ke­av­gif­ter

5 §   Mark- och mil­jö­dom­sto­len, läns­sty­rel­sen eller till­syns­myn­dig­he­ten får, om det är lämp­li­gare, i stäl­let för att med­dela sådana vill­kor eller före­läg­gan­den som avses i 11 kap. 8 § mil­jö­bal­ken ålägga till­stånds­ha­va­ren att betala en sär­skild avgift för främ­jande av fis­ket i det vat­ten som berörs av vat­ten­verk­sam­he­ten eller inom något angrän­sande vat­ten­om­råde. Avgif­ten kan fast­stäl­las som en engångs­av­gift eller som en årlig avgift.

Belop­pet av årlig avgift beräk­nas så, att det av mark- och mil­jö­dom­sto­len, läns­sty­rel­sen eller till­syns­myn­dig­he­ten fast­ställda avgifts­be­lop­pet mul­ti­pli­ce­ras med det tal som anger för­hål­lan­det mel­lan pris­bas­belop­pet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken för det år då avgif­ten ska beta­las och pris­bas­belop­pet för det år då avgif­ten fast­ställ­des. Lag (2010:1274).

6 §   Om vat­ten­verk­sam­het som avses i 1 § eller anlägg­ningar för denna kan antas skada fis­ket eller kom­mer att orsaka en inte obe­tyd­lig änd­ring i de natur­liga vat­ten­stånds­för­hål­lan­dena, skall den som har till­stånd till verk­sam­he­ten betala en årlig all­män fis­ke­av­gift för främ­jande av fis­ket inom lan­det.

Avgif­ten bestäms av mark- och mil­jö­dom­sto­len att tas ut efter avgift­sen­he­ter och avgifts­klas­ser enligt 7 och 8 §§.

Avser vat­ten­verk­sam­het utvidg­ning av annan vat­ten­verk­sam­het eller, om utvidg­ning tidi­gare har skett, flera andra vat­ten­verk­sam­he­ter, för vilka till­stånd har läm­nats enligt mil­jö­bal­ken, skall en gemen­sam avgift fast­stäl­las såsom för en enda verk­sam­het. Denna avgift ersät­ter tidi­gare avgif­ter.
Lag (2010:937).

7 §   Avgift­sen­he­ter är
   1. för vat­ten­kraft­verk: varje enhet instal­le­rad gene­ra­to­ref­fekt som omfat­tar tio kilo­watt intill 150 pro­cent av effek­ten vid medel­vat­ten­fö­ring och varje enhet om tjugo kilo­watt där­ut­ö­ver,
   2. för vat­ten­re­gle­ringar: varje enhet av regle­rings­ma­ga­si­nets rymd som omfat­tar 25 000 kubik­me­ter intill 100 mil­jo­ner kubik­me­ter och varje enhet om 50 000 kubik­me­ter där­ut­ö­ver, och
   3. för vat­ten­ö­ver­led­ningar och ytvat­ten­täk­ter: varje kubik­me­ter i sekun­den av den vat­ten­mängd som högst får ledas bort enligt med­de­lat till­stånd.

Avgift skall inte beta­las för vat­ten­kraft­verk och vat­ten­re­gle­ringar, om anta­let avgift­sen­he­ter är mindre än tio.

8 §   För vat­ten­kraft­verk och vat­ten­re­gle­ringar är avgif­ten för varje avgift­sen­het, om verk­sam­he­ten till­hör klass 1: 0,05 pro­mille av pris­bas­belop­pet,
klass 2: 0,1 pro­mille av pris­bas­belop­pet,
klass 3: 0,15 pro­mille av pris­bas­belop­pet,
klass 4: 0,2 pro­mille av pris­bas­belop­pet.

För vat­ten­ö­ver­led­ningar och vat­ten­täk­ter är avgif­ten för varje avgift­sen­het, om verk­sam­he­ten till­hör

klass 1: 1 pro­cent av pris­bas­belop­pet,
klass 2: 5 pro­cent av pris­bas­belop­pet,
klass 3: 10 pro­cent av pris­bas­belop­pet,
klass 4: 15 pro­cent av pris­bas­belop­pet.

Med pris­bas­belop­pet avses pris­bas­belop­pet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken för det år som avgif­ten avser.

Vid inpla­ce­ring i avgifts­klass ska hän­syn tas till
   - den omfatt­ning i vil­ken fisk och fiske före­kom­mer i det vat­ten­om­råde som berörs av vat­ten­verk­sam­he­ten eller anlägg­ningar för denna,
   - den utsträck­ning i vil­ken vat­ten­för­hål­lan­dena och fis­ket påver­kas av vat­ten­verk­sam­he­ten eller anlägg­ningar för denna, och
   - omfatt­ningen av de för­plik­tel­ser som verk­sam­hets­ut­ö­va­ren har ålagts enligt 5 § eller i vill­kor eller före­läg­gan­den enligt 11 kap. 8 § mil­jö­bal­ken. Lag (2010:1273).

9 §   Om det årliga belop­pet av den all­männa fis­ke­av­gif­ten är ringa, får mark- och mil­jö­dom­sto­len eller läns­sty­rel­sen bestämma att avgifts­skyl­dig­he­ten skall full­gö­ras genom engångs­be­tal­ning. Ett sådant vill­kor skall med­de­las om det årliga avgifts­be­lop­pet skulle under­stiga fem­hundra kro­nor.
Lag (2010:937).

10 §   En årlig fis­ke­av­gift enligt 6 § ska tas ut från och med kalen­derå­ret när­mast efter det år då arbe­ten eller andra åtgär­der som inver­kar på vat­ten­för­hål­lan­dena påbör­ja­des eller då beslut om lag­lig­för­kla­ring med­de­la­des till och med det år då verk­sam­he­ten läggs ned.

Årlig fis­ke­av­gift enligt 5 eller 6 § ska före varje kalen­derårs utgång beta­las till Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten.

Engångs­av­gift ska beta­las till Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten senast vid den tid­punkt som anges när avgif­ten bestäms.
Lag (2011:610).


7 kap. Pröv­ningen av viss vat­ten­verk­sam­het

Ansök­nings­mål

1 §   Bestäm­mel­ser om ansök­nings­mål finns i 21 kap. 1 a § mil­jö­bal­ken. Ansök­nings­mål är även mål om
   1. bestäm­mande enligt 2 kap. 9 § av ersätt­ning för rät­ten att ta i anspråk ett ström­fall,
   2. inrät­tande enligt 4 kap. 3 § av en gemen­sam anlägg­ning för bevatt­ning, sedan en sam­fäl­lig­het enligt 4 kap. har bil­dats,
   3. över­flytt­ning enligt 8 kap. 3 § första styc­ket av rät­ten till andels­kraft,
   4. ompröv­ning, utan sam­band med pågående ansök­nings­mål, enligt 17 § första styc­ket eller ompröv­ning enligt 17 § andra styc­ket, och
   5. fast­stäl­lelse enligt 18 § av en över­ens­kom­melse.
Lag (2010:937).

Stäm­nings­mål

2 §   Stäm­nings­mål är talan om
   1. utriv­ning eller änd­ring av en vat­ten­an­lägg­ning, när talan grun­das på att anlägg­ningen inte har till­kom­mit i laga ord­ning eller inte är av laga beskaf­fen­het,
   2. ersätt­ning för skada eller intrång genom en sådan anlägg­ning som avses i 1,
   3. ersätt­ning för skada genom utriv­ning av en vat­ten­an­lägg­ning, om utriv­ningen har skett utan till­stånd men sådant till­stånd skulle ha behövts, eller ersätt­ning, utan sam­band med pågående ansök­nings­mål, enligt 11 kap. 22 § andra styc­ket mil­jö­bal­ken,
   4. ersätt­ning enligt 2 kap. 10 § andra styc­ket,
   5. del­ta­gande, utan sam­band med pågående ansök­nings­mål, i en vat­ten­re­gle­ring enligt 5 kap. 1 eller 4 §,
   6. sär­skild tvångs­rätt, utan sam­band med pågående ansök­nings­mål, enligt 2 kap. 6 § tredje styc­ket denna lag och 28 kap. 10-13 §§ mil­jö­bal­ken,
   7. ompröv­ning enligt 8 kap. 2 § andra styc­ket,
   8. med­de­lande av bestäm­mel­ser enligt 16 §,
   9. ersätt­ning enligt 31 kap. 33 § mil­jö­bal­ken,
   10. ersätt­ning eller annat på grund av att en vat­ten­an­lägg­ning inte under­hålls i enlig­het med 11 kap. 17 eller 18 §§ mil­jö­bal­ken,
   11. ersätt­ning för skada på grund av att vat­ten­verk­sam­het inte drivs i enlig­het med vill­ko­ren i en till­stånds­dom eller ett till­stånds­be­slut eller, om sådana vill­kor sak­nas, drivs så att det genom inver­kan på vat­ten­för­hål­lan­dena ska­dar all­männa eller enskilda intres­sen,
   12. ersätt­ning enligt 28 kap. 11 § mil­jö­bal­ken,
   13. ersätt­ning, utan sam­band med pågående ansök­nings­mål, enligt 25 kap. 11 § mil­jö­bal­ken, och
   14. för­del­ning av vat­ten enligt 9 kap. 6 §.

För­fa­ran­det vid mark- och mil­jö­dom­sto­larna i ansök­nings­mål

3 §   Bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det vid mark- och mil­jö­dom­sto­larna i ansök­nings­mål finns även i 22 kap. mil­jö­bal­ken.
Lag (2010:937).

4 §   Om vat­ten­verk­sam­het avser utfö­rande av ett vat­ten­kraft­verk, skall ansö­kan inne­hålla upp­gift om det område som enligt sökan­den bör utgöra ström­falls­fas­tig­het.

En ansö­kan enligt 1 § 1 skall inne­hålla rit­ningar jämte beskriv­ning av ström­fal­lets läge och beskaf­fen­het, upp­gift om erbjudna ersätt­nings­be­lopp samt övriga upp­lys­ningar som behövs för att bedöma ersätt­nings­frå­gan.

Till en ansö­kan enligt 1 § 3 skall fogas dels ett gra­va­tions­be­vis rörande den fas­tig­het var­i­från rät­ten till andels­kraft skall flyt­tas över, dels över­ens­kom­mel­ser som har träf­fats med bor­ge­nä­rer med panträtt i fas­tig­he­ten och andra rätt­sä­gare.

5 §   Innan mark- och mil­jö­dom­sto­len med­de­lar en dom om ersätt­ning för ström­fall som skall avstås enligt 2 kap. 9 § och utgör fas­tig­hets­del, skall en karta med beskriv­ning ha upp­rät­tats över områ­det samt dess grän­ser ha utmärkts i den ord­ning som gäl­ler för fas­tig­hets­bild­ning.

Innan mark- och mil­jö­dom­sto­len med­de­lar en dom om till­stånd till ett vat­ten­kraft­verk, skall dom­sto­len se till att det finns en lämp­lig fas­tig­het, som ägs av sökan­den och med vil­ken rät­ten till till­go­do­gö­ran­det av vat­ten­kraf­ten för fram­ti­den skall vara för­e­nad (ström­falls­fas­tig­het). Lag (2010:937).

6 §   Domar i mål som rör vat­ten­verk­sam­het skall utö­ver vad som föl­jer av 22 kap. 25 § mil­jö­bal­ken i före­kom­mande fall även inne­hålla bestäm­mel­ser om
   1. de områ­den som får tas i anspråk för vat­ten­verk­sam­he­ten och de sär­skilda tvångs­rät­ter i övrigt som med­ges sökan­den,
   2. ström­falls­fas­tig­het,
   3. vilka som skall delta i en vattenreglerings-​​ eller bevatt­nings­sam­fäl­lig­het samt varje del­ta­ga­res andel­stal i fråga om kost­na­derna för verk­sam­he­ten, och
   4. vill­kor beträf­fande till­han­da­hål­lande av andels­kraft och om kost­nads­bi­drag här­för.

7 §   Fast­ställs bestäm­mel­ser om inne­hål­lande och tapp­ning av vat­ten för att under osed­van­liga för­hål­lan­den till­go­dose säker­he­ten hos en vat­ten­an­lägg­ning och kan de ska­dor som föl­jer om bestäm­mel­serna utnytt­jas inte lämp­li­gen upp­skat­tas på för­hand, får mark- och mil­jö­dom­sto­len skjuta upp frå­gan om ersätt­ning.

Anspråk på grund av skada som avses i första styc­ket prö­vas på det sätt som före­skrivs i 24 kap. 18 § mil­jö­bal­ken.
Lag (2018:1421).

För­fa­ran­det vid mark- och mil­jö­dom­sto­larna i stäm­nings­mål

8 §   Talan i stäm­nings­mål väcks genom ansö­kan om stäm­ning.

9 §   För­be­re­del­sen är skrift­lig eller munt­lig.

Kal­lel­ser och andra med­de­lan­den till par­terna skall del­ges.

10 §   I fråga om före­läg­gan­den för par­terna att avge skrift­ligt sva­ro­mål eller att inställa sig vid munt­lig för­be­re­delse eller vid huvud­för­hand­ling och om parts ute­varo från ett sådant sam­man­träde gäl­ler rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser rörande en sak, om vil­ken för­lik­ning inte är tillå­ten. Lag (2021:458).

11 §   I fråga om för­fa­ran­det i stäm­nings­mål gäl­ler i övrigt bestäm­mel­serna om ansök­nings­mål i 22 kap. 11 a § andra och tredje styc­kena, 12 och 13 §§, 16 § första styc­ket, 18 och 20 §§, 21 § första och andra styc­ket samt 24 § mil­jö­bal­ken.

I mål enligt 2 § 6 gäl­ler också 22 kap. 23 och 28 §§ mil­jö­bal­ken. Om det i ett sådant mål är fråga om arbete för att före­bygga eller minska ska­dor eller olä­gen­he­ter till följd av verk­sam­het enligt bal­ken eller denna lag, gäl­ler även 22 kap. 14 § mil­jö­bal­ken. Lag (2024:970).

12 §   Om sva­ran­den för att bemöta käro­må­let gör en ansö­kan hos mark- och mil­jö­dom­sto­len enligt 21 kap. 1 a § första styc­ket 3 mil­jö­bal­ken eller om änd­rade bestäm­mel­ser om vat­ten­tapp­ning enligt 13 § detta kapi­tel, hand­läggs målet i dess hel­het som ett ansök­nings­mål, om inte målet med stöd av 21 kap. 1 a § andra styc­ket mil­jö­bal­ken ändå behand­las som ett stäm­nings­mål.

Har beslut om bort­ta­gande eller änd­ring av en vat­ten­an­lägg­ning med­de­lats av mark- och mil­jö­dom­sto­len i ett stäm­nings­mål, av kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten med stöd av lagen (1990:746) om betal­nings­före­läg­gande och handräck­ning eller av till­syns­myn­dig­he­ten enligt 26 kap. 9, 10 eller 18 § mil­jö­bal­ken och görs en ansö­kan som avses i första styc­ket, får mark- och mil­jö­dom­sto­len i ansök­nings­må­let bestämma att beslu­tet inte får verk­stäl­las innan målet har bli­vit slut­ligt avgjort eller mark- och mil­jö­dom­sto­len för­ord­nar annat.
Sökan­den ska ställa säker­het för kost­na­der och ska­dor.
Lag (2010:937).

Till­stånds gil­tig­het, ompröv­ning m.m.

13 §   Mark- och mil­jö­dom­sto­len kan fast­ställa änd­rade eller nya bestäm­mel­ser om inne­hål­lande och tapp­ning av vat­ten efter ansö­kan av annan än till­stånds­ha­va­ren, om han vill utnyttja vat­ten­kraf­ten i sitt ström­fall bättre, eller efter ansö­kan av en kom­mun eller ett vat­ten­för­bund som vill till­go­dose den all­männa mil­jö­vår­den eller häl­so­vår­den eller främja fis­ket.
Till för­mån för all­männa far­le­der, all­männa ham­nar, bevattnings-​​ och mar­kav­vatt­nings­sam­fäl­lig­he­ter samt avlopps­fö­re­tag kan sådana bestäm­mel­ser fast­stäl­las på ansö­kan av huvud­man­nen.

Bestäm­mel­ser om att till­stånd krävs för vissa verk­sam­he­ter och åtgär­der finns i 7 kap. 28 a-29 b §§ mil­jö­bal­ken.
Lag (2010:937).

14 §   Ett till­stånd till vat­ten­täkt får omprö­vas av mark- och mil­jö­dom­sto­len efter ansö­kan av den som dri­ver en annan vat­ten­täkt som är bero­ende av samma vat­ten­till­gång eller av den som söker till­stånd till en sådan vat­ten­täkt. Där­vid äger vad som i 16 kap. 11 § mil­jö­bal­ken före­skrivs om jämk­ning av verk­sam­he­ten eller före­träde åt den ena verk­sam­he­ten mot­sva­rande tillämp­ning. Lag (2010:937).

15 §   På ansö­kan av läns­sty­relse eller den avgifts­skyl­dige får mark- och mil­jö­dom­sto­len före­skriva den änd­ring av en byg­de­av­gift eller en all­män fis­ke­av­gift som kan behö­vas med hän­syn till erfa­ren­he­terna av vat­ten­verk­sam­he­tens verk­ningar eller till bestå­ende hin­der att utnyttja verk­sam­he­ten i den avsedda omfatt­ningen.

Frå­gan om änd­ring av en sådan avgift får även tas upp till pröv­ning i sam­band med en ompröv­ning enligt 24 kap. 5, 13 eller 13 a § mil­jö­bal­ken eller enligt 13 eller 14 § detta kapi­tel. Lag (2023:634).

16 §   Sak­nas bestäm­mel­ser om inne­hål­lande eller tapp­ning av vat­ten beträf­fande en vat­ten­verk­sam­het eller bestäm­mel­ser om nytt­jan­det av en vat­ten­täkt eller är med­de­lade bestäm­mel­ser ofull­stän­diga, får mark- och mil­jö­dom­sto­len på talan av den som lider skada genom de rådande för­hål­lan­dena fast­ställa sådana bestäm­mel­ser som är ägnade att för fram­ti­den före­bygga eller minska ska­dor. Bestäm­mel­serna får inte ändra vad som lag­li­gen kan gälla och inte hel­ler skada tredje mans rätt.
Lag (2010:937).

Änd­rade för­hål­lan­den i sam­fäl­lig­he­ter

17 §   Om en dom eller ett beslut enligt 24 kap. 5 eller 13 § mil­jö­bal­ken eller någon av 13-16 §§ detta kapi­tel inver­kar på frå­gan om en sam­fäl­lig­hets fort­satta bestånd, kret­sen av del­ta­gare eller kost­nads­för­del­ningen mel­lan dem, får med­de­las de änd­rade bestäm­mel­ser som behövs.

Inträ­der, sedan en sam­fäl­lig­het har bil­dats enligt denna lag, i andra fall än som avses i första styc­ket änd­rade för­hål­lan­den som inte i ringa mån inver­kar på frå­gan om sät­tet för verk­sam­he­tens bedri­vande, kret­sen av del­ta­gare eller kost­nads­för­del­ningen mel­lan dem, får frå­gan på ansö­kan av en del­ta­gare omprö­vas av mark- och mil­jö­dom­sto­len. Även utan att sådana för­hål­lan­den har inträtt, får en ompröv­ning äga rum, om någon vill ansluta sig som del­ta­gare eller i det tidi­gare avgö­ran­det har före­skri­vits att frå­gan får omprö­vas efter en viss tid och denna tid har gått ut.

Vid ompröv­ningen gäl­ler bestäm­mel­serna om vat­ten­verk­sam­het i tillämp­liga delar.

Den som inträ­der som del­ta­gare i en bestå­ende sam­fäl­lig­het ska åläg­gas att i skä­lig utsträck­ning ersätta de övriga del­ta­garna deras kost­na­der som ned­lagts i gemen­samma anlägg­ningar. Det som sagts nu gäl­ler också när andel­sta­let höjs för en del­ta­gare som ingår i en sam­fäl­lig­het.
Lag (2018:1421).

18 §   En över­ens­kom­melse om att någon skall inträda i eller utträda ur en sam­fäl­lig­het enligt denna lag, att en del­ta­ga­res andel­stal skall änd­ras eller att sam­fäl­lig­he­ten skall upp­höra har samma ver­kan som en till­stånds­dom eller ett till­stånds­be­slut, om över­ens­kom­mel­sen på ansö­kan av en del­ta­gare god­känns av mark- och mil­jö­dom­sto­len. Ett sådant god­kän­nande får inte läm­nas om det är uppen­bart att över­ens­kom­mel­sen stri­der mot denna lag. Lag (2010:937).

Mar­kav­vatt­ning

19 §   Läns­sty­rel­sen skall över­lämna ären­den enligt mil­jö­bal­ken om till­stånd till mar­kav­vatt­ning till mark- och mil­jö­dom­sto­len, om det fram­ställs yrkande om
   1. att även någon annan än sökan­den skall delta i mar­kav­vatt­ningen,
   2. sär­skild tvångs­rätt enligt 28 kap. 10 § mil­jö­bal­ken, eller
   3. ersätt­ning enligt 31 kap. 16 § mil­jö­bal­ken eller inlö­sen enligt 31 kap. 17 § mil­jö­bal­ken.

Läns­sty­rel­sen får över­lämna ären­den enligt mil­jö­bal­ken om andra fas­tig­he­ter än sökan­dens kan komma att berö­ras.

Läns­sty­rel­sen skall till­sam­mans med ären­det över­lämna ett ytt­rande avse­ende den ansökta verk­sam­he­tens inver­kan på all­männa intres­sen. I ytt­ran­det skall sär­skild vikt läg­gas vid natur­vårds­frå­gorna. Lag (2010:937).

20 §   Om det vid en fas­tig­hets­re­gle­ring beslu­tas att en fråga om mar­kav­vatt­ning skall prö­vas enligt mil­jö­bal­ken, skall detta anmä­las av lant­mä­te­ri­myn­dig­he­ten till mark- och mil­jö­dom­sto­len.
Ägarna av de fas­tig­he­ter som ingår i fas­tig­hets­re­gle­ringen anses då som sökande.

Anmä­lan skall vara skrift­lig och inne­hålla samma upp­gif­ter som en ansö­kan om till­stånd till mar­kav­vatt­ning. Lag (2010:937).

21 §   Om det vid pröv­ningen av en mar­kav­vatt­ning enligt mil­jö­bal­ken fram­ställs yrkande om att även någon annan än sökan­den skall delta i mar­kav­vatt­ningen, skall mark- och mil­jö­dom­sto­len för­ordna en mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nig. En mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nig skall för­ord­nas även i mål som inletts genom en anmä­lan enligt 20 §.

Någon mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nig behö­ver inte för­ord­nas om det är uppen­bart hur frå­gan om del­ak­tig­het skall lösas.

Mark- och mil­jö­dom­sto­len får även i annat fall för­ordna en mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nig. Lag (2010:937).

22 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om behö­rig­het att vara mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nig får med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

23 §   Som mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nig får inte för­ord­nas någon som står i ett sådant för­hål­lande till saken eller någon av par­terna att till­för­lit­lig­he­ten kan anses för­ringad.

24 §   Den mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nige bör sam­råda med sökan­den och övriga sakä­gare samt de myn­dig­he­ter som berörs av mar­kav­vatt­ningen.

25 §   Den mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nige får utföra besikt­ning.
Sökan­den, övriga sakä­gare och de myn­dig­he­ter som berörs av mar­kav­vatt­ningen skall under­rät­tas om besikt­ningen.

26 §   Om det behövs med anled­ning av besikt­ningen, har den mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nige rätt att gå in i bygg­na­der, beträda ägor, göra mät­ningar och mar­k­un­der­sök­ningar samt utföra där­med sam­man­häng­ande eller jäm­för­liga åtgär­der. I träd­går­dar eller lik­nande plan­te­ringar får träd inte ska­das eller fäl­las utan äga­rens sam­tycke. Även i övrigt skall ska­dor und­vi­kas, om det är möj­ligt. Rätt att beträda annans ägor har också den som vid mark- och mil­jö­dom­sto­len för talan i målet.

Sökan­den skall betala ersätt­ning för ska­dor som har upp­kom­mit genom åtgär­der enligt första styc­ket. Yrkande om ersätt­ning skall fram­stäl­las innan målet avgörs.

Polis­myn­dig­he­ten skall lämna det biträde som behövs för att den mar­kav­vatt­nings­sak­kun­ni­ges befo­gen­he­ter enligt första styc­ket första meningen skall kunna utövas. Lag (2010:937).

27 §   Om sökan­den åter­kal­lar sin ansö­kan, skall de sakä­gare som har fram­ställt yrkande om att delta i mar­kav­vatt­ningen under­rät­tas. Om sådana sakä­gare sak­nas eller inte inom före­skri­ven tid begär att hand­lägg­ningen fort­sät­ter, skall målet skri­vas av.

Sakä­gare på vars begä­ran målet hand­läggs vidare anses där­ef­ter som sökande.

28 §   Ett mål som har inletts efter anmä­lan av lant­mä­te­ri­myn­dig­he­ten enligt 20 § skall skri­vas av, om fas­tig­hets­re­gle­rings­för­rätt­ningen ställs in. Hand­lägg­ningen skall dock fort­sätta, om sakä­gare som har fört talan i målet och som har kun­nat ansöka om mar­kav­vatt­ningen begär det.
Under­rät­tas sakä­garna om regle­rings­för­rätt­ning­ens instäl­lande vid ett sam­man­träde vid mark- och mil­jö­dom­stol, skall begä­ran fram­stäl­las vid sam­man­trä­det. I annat fall skall begä­ran fram­stäl­las inom den tid som mark- och mil­jö­dom­sto­len bestäm­mer. Lag (2010:937).

29 §   Den mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nige skall till mark- och mil­jö­dom­sto­len ge in ett ytt­rande. Om den mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nige anser att ansö­kan skall bifal­las, skall ytt­ran­det inne­hålla
   1. för­slag om hur mar­kav­vatt­ningen skall utfor­mas, med angi­vande av de mil­jö­kon­se­kven­ser en sådan utform­ning kom­mer att med­föra,
   2. vilka som skall delta i mar­kav­vatt­ningen, och
   3. varje del­ta­ga­res andel­stal i fråga om kost­na­derna för verk­sam­he­ten.

Den mar­kav­vatt­nings­sak­kun­nige bör sam­ti­digt med ytt­ran­det ge in sin kost­nads­räk­ning. Lag (2010:937).


8 kap. Andels­kraft

1 §   Den vars vat­ten­kraft skall till­go­do­gö­ras av annan med stöd av 2 kap. 8 § eller på grund av över­ens­kom­melse, får delta i till­go­do­gö­ran­det, om det är av bety­delse för hans verk­sam­het och om hans rätt till kraf­ten är grun­dad på ägan­de­rätt eller annan rät­tig­het som gäl­ler mot alla och som inte är begrän­sad till tiden. Han är då berät­ti­gad till andel i kraft­pro­duk­tio­nen (andels­kraft) och skyl­dig att bidra till kost­na­derna för kraf­tan­lägg­ning­ens utfö­rande och drift, allt i för­hål­lande till sin andel i den vat­ten­kraft som skall till­go­do­gö­ras vid anlägg­ningen. Mot­sva­rande gäl­ler den vars ström­fall tas i anspråk enligt 2 kap. 9 §, om ersätt­ning för ian­språk­ta­gan­det inte redan har bestämts.

Skyl­dig­he­ten att till­han­da­hålla andels­kraft lig­ger på ström­falls­fas­tig­he­ten.

Rät­ten till andels­kraft skall vara för­e­nad med den fas­tig­het till vil­ken vat­ten­kraf­ten har hört eller rät­tig­he­ten har över­flyt­tats enligt 3 § första styc­ket.

2 §   I sam­band med ett beslut om till­han­da­hål­lande av andels­kraft skall nöd­vän­diga bestäm­mel­ser med­de­las om vill­ko­ren för till­han­da­hål­lan­det och om kost­nads­bi­drag.

Om för­hål­lan­dena änd­ras, har kraf­tan­lägg­ning­ens ägare eller mot­ta­ga­ren av andels­kraft rätt till ompröv­ning av rätts­för­hål­lan­det mel­lan dem. Vid ompröv­ningen får endast sådana änd­ringar beslu­tas som inne­bär väsent­lig för­del för någon av par­terna utan att med­föra bety­dande olä­gen­het för mot­par­ten. Om det beslu­tas att rät­ten till andels­kraft skall avlö­sas mot ersätt­ning i pengar, gäl­ler bestäm­mel­serna i 31 kap. mil­jö­bal­ken om ska­de­re­gle­ring vid till­stånds­pröv­ning av vat­ten­verk­sam­het.

3 §   På ansö­kan av äga­ren till en fas­tig­het som har rätt till andels­kraft får beslu­tas att rät­ten till andels­kraft skall flyt­tas över till någon annan fas­tig­het som till­hör samma ägare, om detta kan ske utan skada för bor­ge­nä­rer med panträtt eller andra rätt­sä­gare.

Rät­ten till andels­kraft får upp­lå­tas av äga­ren till den fas­tig­het som har denna rätt. Avtal om upp­lå­telse är inte bin­dande längre än fem­tio år från det avta­let slöts.
Upp­lå­tel­ser för någons livs­tid gäl­ler dock utan begräns­ning till viss tid.

4 §   Om den kraft­mängd som tas ut som andels­kraft mins­kas i sådana fall som avses i 31 kap. 22 eller 23 § mil­jö­bal­ken eller till följd av ompröv­ning för att för­bättra en vat­ten­an­lägg­nings säker­het, är mot­ta­ga­ren av andels­kraf­ten skyl­dig att utan ersätt­ning tåla denna minsk­ning i samma utsträck­ning som inne­ha­va­ren av det kraft­verk från vil­ket andels­kraf­ten till­han­da­hålls.


9 kap. Övriga bestäm­mel­ser

1 §   Vid pröv­ningen av frå­gor om vat­ten­verk­sam­het och vat­ten­an­lägg­ningar skall bestäm­mel­ser om fas­tig­he­ter gälla också gru­vor. Detta gäl­ler dock inte i sådana fall som avses i 3 kap. 2 § tredje styc­ket.

2 §   Vat­ten­verk­sam­het skall anses beröra en viss fas­tig­het
   1. när ett yrkande fram­ställs om skyl­dig­het för fas­tig­he­tens ägare att delta i verk­sam­he­ten,
   2. när fas­tig­he­ten eller dess vat­ten tas i anspråk för verk­sam­he­ten eller för en anlägg­ning i sam­band med verk­sam­he­ten, eller
   3. när verk­sam­he­ten kan med­föra ska­dor på mark eller vat­ten som till­hör fas­tig­he­ten, på bygg­na­der eller anlägg­ningar som finns på fas­tig­he­ten eller på fas­tig­he­tens använd­nings­sätt.

3 §   Om en säker­het som ska stäl­las enligt denna lag eller mil­jö­bal­ken inte har god­känts av den till vars för­mån den ställs, ska säker­he­ten prö­vas av läns­sty­rel­sen.

Bor­gen får god­kän­nas av läns­sty­rel­sen endast om bor­gensman­nen sva­rar som för egen skuld och, om flera har teck­nat bor­gen, de sva­rar soli­da­riskt.

Sta­ten, kom­mu­ner, regi­o­ner och kom­munal­för­bund behö­ver inte ställa säker­het. Lag (2019:903).

4 §   På begä­ran av någon som vill bedriva vat­ten­verk­sam­het men som ännu inte har ansökt om till­stånd, får mark- och mil­jö­dom­sto­len för­ordna en sak­kun­nig som på verk­sam­hets­ut­ö­va­rens bekost­nad gör nöd­vän­diga under­sök­ningar.
Lag (2011:610).

5 §   Efter ansö­kan av äga­ren till en vat­ten­an­lägg­ning eller av någon vars rätt berörs av anlägg­ningen kan läns­sty­rel­sen för­ordna en besikt­nings­man för att utreda om anlägg­ningen har kom­mit till i laga ord­ning eller är av laga beskaf­fen­het.

Den som har ansökt om besikt­ning enligt första styc­ket skall betala kost­na­derna för besikt­ningen med ett belopp som läns­sty­rel­sen bestäm­mer. Om besikt­nings­man­nen begär det, är den som har gjort ansö­kan även skyl­dig att betala för­skott på kost­na­derna för besikt­ningen.

6 §   Är flera fas­tig­he­ter bero­ende av samma grund­vat­ten­till­gång för för­bruk­ning till hus­be­hov, skall vatt­net för­de­las mel­lan dem efter vad som är skä­ligt, om fas­tig­he­ter­nas behov inte kan täc­kas helt. Vid en sådan för­del­ning får en fas­tig­het inte berö­vas vat­ten, som den med hän­syn till läge och natur­lig beskaf­fen­het, äldre bebyg­gelse eller andra omstän­dig­he­ter bör anses ha före­träde till.

En för­del­ning får jäm­kas, om för­hål­lan­dena har änd­rats.

7 §   Mark- och mil­jö­dom­sto­len skall föra en för­teck­ning över vat­ten­verk­sam­het inom doms­om­rå­det (vat­ten­bok) i den utsträck­ning som rege­ringen före­skri­ver. Lag (2010:937).
Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Mil­jö­balk (1998:808)
JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

Job­bar du med mil­jörätts­liga frå­gor? JP Info­nets tjäns­ter ger dig en kom­plett bevak­ning av mil­jörät­ten. Oav­sett om du job­bar med frå­gor om små enskilda avlopp eller till­stånds­frå­gor som rör gigan­tiska mil­jö­far­liga verk­sam­he­ter hit­tar du all infor­ma­tion du behö­ver hos oss. Se allt inom mil­jörätt.