Väg­tra­fiks­kat­te­lag (2006:227)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2006:227
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2025:48
Övrigt: Bilaga 2 är inte med här, bila­gan senast änd­rad genom lag (2024:294). Rät­tel­se­blad 2006:227 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2006:227
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S2
Utfär­dad: 2006-​03-30
Änd­rad: t.o.m. SFS

2025:48
Övrig text: Bilaga 2 är inte med här, bila­gan senast änd­rad genom lag (2024:294). Rät­tel­se­blad 2006:227 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Väg­tra­fikskatt i form av for­dons­skatt och salu­vagns­skatt ska beta­las till sta­ten för vissa for­don enligt denna lag.

För vissa per­son­bi­lar, lätta bus­sar och lätta last­bi­lar ska for­dons­skatt i stäl­let beta­las till sta­ten enligt lagen (2006:228) med sär­skilda bestäm­mel­ser om for­dons­skatt.
Lag (2009:1468).

Beslu­tande myn­dig­he­ter

2 §   Beslut om väg­tra­fikskatt enligt 4 kap. 1 § samt beslut om dröjsmåls­av­gift fat­tas av Trans­port­sty­rel­sen för Skat­te­ver­kets räk­ning. Övriga beslut enligt denna lag, med undan­tag av beslut med stöd av ansvars­be­stäm­mel­serna i 6 kap. 4-6 §§, fat­tas av Skat­te­ver­ket.

För Skat­te­ver­kets räk­ning verk­stäl­ler Trans­port­sty­rel­sen debi­te­ring och åter­be­tal­ning av skatt, avgif­ter och ränta enligt denna lag. Lag (2008:1384).

Defi­ni­tio­ner och hän­vis­ningar

3 §   I denna lag avses med

die­sel­olja: de pro­duk­ter för vilka skatt ska beta­las enligt 2 kap. 1 § första styc­ket 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi,
rädd­nings­tjänst: det­samma som i lagen (2003:778) om skydd mot olyc­kor samt mot­sva­rande verk­sam­het som bedrivs av annan än sta­ten eller kom­mu­nerna, och

elhy­brid­buss: buss som
   1. för sin fram­driv­ning häm­tar energi från de båda föl­jande i for­do­net pla­ce­rade käl­lorna för lag­rad energi:
      a) ett för­bruk­nings­bart bränsle,
      b) en lag­rings­an­ord­ning för elekt­risk energi,
   2. kan köras under minst 4 tim­mar var­vid ener­gi­lag­ret belas­tas med en mede­lef­fekt om minst 10 kW, och
   3. i ener­gi­lag­ret kan ta emot 60 kW i mede­lef­fekt under minst 18 sekun­der från bus­sens rörel­see­nergi.

For­dons­be­grep­pen i övrigt samt vikt­be­grep­pen och begrep­pet bärig­hets­klass i denna lag har samma bety­delse som i lagen (2001:559) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner. Lag (2009:1467).

4 §   Med skat­teår avses
   1. i fråga om for­dons­skatt, tolv kalen­der­må­na­der i rad, och
   2. i fråga om salu­vagns­skatt, kalen­derå­ret.

Med skat­te­pe­riod avses fyra kalen­der­må­na­der i rad.

5 §   Med for­don­sår avses den upp­gift i väg­tra­fik­re­gist­ret som anger ett for­dons års­mo­dell eller, om sådan upp­gift sak­nas, till­verk­ningsår. Om båda upp­gif­terna sak­nas i regist­ret, avses med for­don­sår det år under vil­ket for­do­net första gången togs i bruk. Lag (2006:473).

6 §   Med skat­te­vikt avses den vikt efter vil­ken for­dons­skat­ten beräk­nas i vissa fall. Skat­te­vik­ten är för

1. traktorer och motorredskap,          tjänstevikten
2. tunga bussar, tunga lastbilar,       totalvikten, dock högst
tunga terrängvagnar och andra           den bruttovikt som
släpvagnar än påhängsvagnar,            fordonet får föras med
på vägar som till­hör bärig­hets­klass 1

3. påhängsvagnar                        den del av fordonets
total­vikt som vilar på dess fasta axel eller fasta axlar, dock högst den brut­to­vikt som for­do­net får föras med på vägar som till­hör bärig­hets­klass 1.

Om en tung buss, tung last­bil, tung ter­räng­vagn eller släp­vagn kan för­ses med två eller flera olika karos­se­rier, beräk­nas skat­te­vik­ten efter det karos­seri som ger den högsta total­vik­ten för for­do­net. I fråga om last­bi­lar som kan för­ses med en anord­ning för påhängs­vagn beräk­nas dock skat­te­vik­ten efter for­do­nets total­vikt med en sådan anord­ning.

6 a §   Med skat­te­plik­tig för första gången avses den tid­punkt då ett for­don för första gången blir skat­te­plik­tigt enligt 2 kap. 1 § eller, om lagen (2006:228) med sär­skilda bestäm­mel­ser om for­dons­skatt är tillämp­lig, enligt 3 § den lagen.

Om ett for­don har regi­stre­rats i ett annat land än Sve­rige före den tid­punkt som avses i första styc­ket, ska i stäl­let med skat­te­plik­tig för första gången avses den tid­punkt då for­do­net för första gången har regi­stre­rats i ett annat land enligt upp­gift i väg­tra­fik­re­gist­ret.

Om det vid tillämp­ningen av andra styc­ket inte går att fast­ställa den tid­punkt då for­do­net för första gången har regi­stre­rats i ett annat land, ska i stäl­let med skat­te­plik­tig för första gången avses den 1 janu­ari det år som utgör for­don­så­ret enligt 1 kap. 5 §. Lag (2013:965).

6 b §   Upp­gift om for­dons utsläpp av kol­di­oxid häm­tas i väg­tra­fik­re­gist­ret.

Om det för for­don finns upp­gift om for­do­nets utsläpp av kol­di­oxid vid drift med en bräns­le­bland­ning som till över­vä­gande del består av alko­hol, eller helt eller del­vis med annan gas än gasol, ska den upp­gif­ten använ­das. Om det finns flera sådana upp­gif­ter ska det högsta vär­det av dessa beak­tas vid bestäm­mande av for­dons­skatt.

Om det för for­don finns upp­gift om for­do­nets utsläpp av kol­di­oxid vid vik­tad/blan­dad kör­ning, ska den upp­gif­ten använ­das. Om det finns flera sådana upp­gif­ter ska det högsta vär­det av dessa beak­tas vid bestäm­mande av for­dons­skatt.

Om det för andra for­don än sådana som avses i andra och tredje styc­kena finns flera upp­gif­ter om for­do­nets utsläpp av kol­di­oxid vid blan­dad kör­ning, ska det högsta av dessa beak­tas vid bestäm­mande av for­dons­skatt. Lag (2017:1215).

7 §   Vad som sägs i denna lag om väg­tra­fikskatt, med undan­tag av bestäm­mel­serna om använd­nings­för­bud i 6 kap. 1 §, gäl­ler även ränta och dröjsmåls­av­gift.

8 §   I ären­den och mål om väg­tra­fikskatt gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om
   1. före­läg­gande i 37 kap. 6, 7, 9 och 10 §§,
   2. doku­men­ta­tions­skyl­dig­het i 39 kap. 3 §,
   3. Skat­te­ver­kets skyl­dig­het att utreda och kom­mu­ni­cera i 40 kap. 1-3 §§,
   4. revi­sion i 41 kap.,
   5. ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §,
   6. vites­före­läg­gande i 44 kap. och sådant besluts verk­ställ­bar­het i 68 kap. 1 §,
   7. bevis­säk­ring och betal­nings­säk­ring i 45, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap., samt
   8. upp­gif­ter och hand­lingar som ska undan­tas från kon­troll i 47 kap. och 68 kap. 1 och 3 §§. Lag (2011:1260).


2 kap. For­dons­skatt

Skat­te­plikt

1 §   Föl­jande for­don är, om annat inte föl­jer av 2 §, skat­te­plik­tiga om de är eller bör vara regi­stre­rade i väg­tra­fik­re­gist­ret och inte är avställda eller endast till­fäl­ligt regi­stre­rade:
   1. motor­cyklar,
   2. per­son­bi­lar,
   3. bus­sar,
   4. last­bi­lar,
   5. trak­to­rer,
   6. motor­red­skap,
   7. tunga ter­räng­vag­nar, och
   8. släp­vag­nar.

Undan­tag från skat­te­plikt

2 §   Föl­jande for­don, vars ålder, beräk­nad som skill­na­den mel­lan for­don­så­ret och inne­va­rande kalen­derår, är tret­tio år eller äldre, är inte skat­te­plik­tiga (vete­ran­for­don):
   1. motor­cyklar, och
   2. bus­sar, last­bi­lar och per­son­bi­lar som inte används i yrkes­mäs­sig tra­fik som avses i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1071/2009 av den 21 okto­ber 2009 om gemen­samma reg­ler beträf­fande de vill­kor som ska upp­fyl­las av per­so­ner som bedri­ver yrkes­mäs­sig tra­fik och om upp­hä­vande av rådets direk­tiv 96/26/EG eller yrkestra­fi­kla­gen (2012:210) eller i tax­i­tra­fik enligt tax­i­tra­fi­kla­gen (2012:211).

Skat­te­plik­tiga enligt denna lag är inte hel­ler
   1. per­son­bi­lar, lätta bus­sar och lätta last­bi­lar som bes­kat­tas enligt lagen (2006:228) med sär­skilda bestäm­mel­ser om for­dons­skatt,
   2. trak­to­rer, motor­red­skap eller tunga ter­räng­vag­nar som hör till skat­teklass II enligt 17 §,
   3. släp­vag­nar som dras av tunga ter­räng­vag­nar som hör till skat­teklass II eller av motor­red­skap som hör till skat­teklass II eller bes­kat­tas enligt 19 §,
   4. påhängs­vag­nar med en skat­te­vikt över 3 ton om de dras ute­slu­tande av bilar som kan dri­vas med die­sel­olja eller av trak­to­rer som avses i 16 § 5, och
   5. släp­vag­nar med en skat­te­vikt av högst 750 kilo­gram.
Lag (2012:222).

3 §   Skat­te­ver­ket skall efter ansö­kan från den som är skatt­skyl­dig för ett for­don besluta om befri­else från skat­te­plik­ten för for­don som används ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande vid rädd­nings­tjänst. Befri­else från skat­te­plikt får dock inte med­ges för per­son­bi­lar och inte hel­ler för sådana bus­sar eller last­bi­lar med skåp­ka­ros­seri som har en skat­te­vikt av högst 3 ton.

Skatt­skyl­dig­het

4 §   Skatt­skyl­dig är äga­ren av for­do­net.

Som ägare av ett for­don anses den som är anteck­nad i väg­tra­fik­re­gist­ret som ägare eller den som bör vara anteck­nad som ägare.

Skat­tens stor­lek

Skat­teår och skat­te­pe­riod

5 §   For­dons­skat­ten skall beta­las för ett skat­teår eller, om skat­ten för ett for­don över­sti­ger 3 600 kro­nor för ett helt år, för en skat­te­pe­riod.

För en skat­te­pe­riod är skat­ten en tred­je­del av skat­ten för ett helt år.

Motor­cyklar

6 §   For­dons­skat­ten för motor­cyklar är 180 kro­nor för ett skat­teår.

Per­son­bi­lar, lätta bus­sar och lätta last­bi­lar

7 §   For­dons­skat­ten tas ut med ett grund­be­lopp och i före­kom­mande fall ett kol­di­ox­id­be­lopp för
   1. per­son­bi­lar klass I som enligt upp­gift i väg­tra­fik­re­gist­ret är av for­don­sår 2006 eller senare,
   2. per­son­bi­lar klass I som är av tidi­gare for­don­sår än 2006, men upp­fyl­ler kra­ven för mil­jö­klass 2005, El eller Hybrid enligt bilaga 1 till den upp­hävda lagen (2001:1080) om motor­for­dons avgasre­ning och motor­bräns­len, och
   3. per­son­bi­lar klass II, lätta bus­sar och lätta last­bi­lar som bli­vit skat­te­plik­tiga för första gången efter utgången av år 2010.

För bilar som kan dri­vas med die­sel­olja ska, om inte annat föl­jer av tredje styc­ket, sum­man av grund­be­lop­pet och kol­di­ox­id­be­lop­pet mul­ti­pli­ce­ras med en bräns­le­fak­tor och ett mil­jö­tillägg tas ut.

För bilar av for­don­sår 2018 eller senare som blir skat­te­plik­tiga för första gången den 1 juli 2018 eller senare och som kan dri­vas med die­sel­olja ska sum­man av grund­be­lop­pet och kol­di­ox­id­be­lop­pet adde­ras med ett bräns­le­tillägg och ett mil­jö­tillägg. Lag (2017:1215).

8 §   Grund­be­lop­pet är 360 kro­nor för ett skat­teår.

9 §   Kol­di­ox­id­be­lop­pet är för ett skat­teår 22 kro­nor per gram kol­di­oxid som for­do­net vid blan­dad kör­ning släp­per ut per kilo­me­ter utö­ver 111 gram.

För for­don som är utrus­tade med tek­nik för drift med en bräns­le­bland­ning som till över­vä­gande del består av alko­hol, eller helt eller del­vis med annan gas än gasol, är kol­di­ox­id­be­lop­pet 11 kro­nor per gram kol­di­oxid som for­do­net vid blan­dad kör­ning släp­per ut per kilo­me­ter utö­ver 111 gram. Lag (2017:1215).

9 a §   För per­son­bi­lar klass I, lätta bus­sar och lätta last­bi­lar av for­don­sår 2018 eller senare som blir skat­te­plik­tiga för första gången den 1 juni 2022 eller senare ska, i stäl­let för vad som sägs i 9 § om kol­di­ox­id­be­lop­pet, andra styc­ket gälla under tid som infal­ler under de tre första åren från det att for­do­net blir skat­te­plik­tigt för första gången.

Kol­di­ox­id­be­lop­pet är för ett skat­teår sum­man av
   - 107 kro­nor per gram kol­di­oxid som for­do­net vid blan­dad kör­ning släp­per ut per kilo­me­ter utö­ver 75 gram och upp till och med 125 gram, och
   - 132 kro­nor per gram kol­di­oxid som for­do­net vid blan­dad kör­ning släp­per ut per kilo­me­ter utö­ver 125 gram.

Första styc­ket gäl­ler inte för for­don som är utrus­tade med tek­nik för drift helt eller del­vis med annan gas än gasol.
Lag (2024:1134).

10 §   Bräns­le­fak­torn är 2,37.

Bräns­le­tilläg­get är pro­duk­ten av 13,52 och det antal gram kol­di­oxid som for­do­net vid blan­dad kör­ning släp­per ut per kilo­me­ter.

Mil­jö­tilläg­get är
      a) 500 kro­nor för for­don som bli­vit skat­te­plik­tiga för första gången före utgången av år 2007, och
      b) 250 kro­nor för for­don som bli­vit skat­te­plik­tiga för första gången efter utgången av år 2007. Lag (2017:1215).

11 §   För per­son­bil klass I som hör hemma i en kom­mun som anges i bilaga 1 till denna lag ska for­dons­skat­ten beta­las endast till den del for­dons­skat­ten för skat­teår över­sti­ger 384 kro­nor.

En per­son­bil anses höra hemma i den kom­mun där den skatt­skyl­dige har sin adress enligt väg­tra­fik­re­gist­ret vid den tid­punkt som anges i 5 kap. 2 §. Första styc­ket tilläm­pas endast i sam­band med att for­dons­skatt ska beta­las enligt vad som i övrigt gäl­ler i denna lag. Lag (2009:1469).

11 a §   Har upp­hävts genom lag (2017:1215).

Övriga skat­te­plik­tiga for­don

12 §   För föl­jande for­don fram­går for­dons­skat­tens stor­lek för ett skat­teår av bilaga 2 till denna lag:
   1. tunga bus­sar och tunga last­bi­lar,
   2. trak­to­rer, motor­red­skap och tunga ter­räng­vag­nar, samt
   3. släp­vag­nar.

I fråga om EG-​mobil­kra­nar, trak­to­rer, motor­red­skap och tunga ter­räng­vag­nar finns kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser i 18 och 19 §§. Lag (2009:1468).

Skat­tens stor­lek för en del av ett skat­teår eller en skat­te­pe­riod

13 §   Om ett for­don är skat­te­plik­tigt under endast en del av ett skat­teår eller en skat­te­pe­riod, tas for­dons­skatt ut för den tid då for­do­net är skat­te­plik­tigt. Om skat­te­plikt före­lig­ger under en del av en kalen­der­må­nad, tas dock skatt ut för hela måna­den, om inte något annat föl­jer av andra styc­ket.

I fråga om for­don för vilka for­dons­skat­ten upp­går till minst 4 800 kro­nor för ett helt skat­teår tas skatt ut per dag för den månad under vil­ken skat­te­plik­ten första gången inträ­der för for­do­net eller skat­te­plik­ten upp­hör av annan anled­ning än avställ­ning. Om ett sådant for­don har varit avställt och avställ­nings­ti­den har omfat­tat minst 15 dagar eller om for­do­net har gått över till en ny ägare under avställ­nings­ti­den, tas skatt ut för dag under den månad då avställ­ningen bör­jade eller upp­hörde.

För en kalen­der­må­nad utgör for­dons­skat­ten en tolf­te­del och för en dag 1/360 av skat­ten för ett helt år. Lag (2024:1134).

Skat­tens stor­lek när ett for­dons beskaf­fen­het eller använd­ning änd­ras

14 §   Om ett for­dons beskaf­fen­het änd­ras så att for­dons­skatt skall tas ut med ett högre belopp än tidi­gare, tas den högre skat­ten ut från och med den kalen­der­må­nad under vil­ken regi­stre­rings­be­sikt­ning med anled­ning av änd­ringen skedde eller senast skulle ha skett. Om änd­ringen med­för att for­dons­skatt skall tas ut med ett lägre belopp än tidi­gare, tas den lägre skat­ten ut från och med kalen­der­må­na­den efter den under vil­ken regi­stre­rings­be­sikt­ning med anled­ning av änd­ringen skedde.

Om ett for­dons använd­ning änd­ras så att for­dons­skatt skall tas ut med ett högre belopp än tidi­gare, tas den högre skat­ten ut från och med den kalen­der­må­nad då änd­ringen skedde. Om änd­ringen med­för att for­dons­skatt skall tas ut med ett lägre belopp än tidi­gare, tas den lägre skat­ten ut från och med kalen­der­må­na­den efter den då änd­ringen skedde.

Sär­skilt om beskatt­ningen av EG-​mobil­kra­nar, trak­to­rer, motor­red­skap och tunga ter­räng­vag­nar

Indel­ning i skat­teklas­ser

15 §   Trak­to­rer, vissa motor­red­skap samt tunga ter­räng­vag­nar delas i skat­te­hän­se­ende in i skat­teklass I och skat­teklass II.

16 §   Till skat­teklass I hör
   1. trak­to­rer som har en tjäns­te­vikt över 2 ton och som används för trans­port på andra vägar än enskilda, om inte något annat föl­jer av bestäm­mel­serna i 17 §,
   2. motor­red­skap som har en tjäns­te­vikt över 2 ton och som används för trans­port av gods på andra vägar än enskilda, om trans­por­terna inte är begrän­sade till sådana som anges i 17 §,
   3. tunga ter­räng­vag­nar som används för trans­port av gods på andra vägar än enskilda, om trans­por­terna inte är begrän­sade till sådana som anges i 17 § första styc­ket 1, 2 a, 2 b eller 2 d,
   4. en till trak­tor eller till motor­red­skap klass II ombyggd bil, och
   5. trak­to­rer som är sär­skilt kon­stru­e­rade för att använ­das för på- och avlast­ning av påhängs­vag­nar inom hamn- och ter­mi­nal­om­rå­den eller andra lik­nande områ­den.

17 §   Till skat­teklass II hör sådana trak­to­rer som avses i 16 § 1, om trak­to­rerna
   1. ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande används för trans­port av pro­duk­ter från eller för­nö­den­he­ter för lant­bruk, skogs­bruk, yrkes­mäs­sig växt­od­ling eller yrkes­mäs­sigt fiske, under för­ut­sätt­ning, när det gäl­ler skogs­bruk, att las­ten sam­man­lagt inte över­sti­ger 15 ton, eller
   2. används endast för trans­por­ter som är begrän­sade till
      a) trans­port av endast trak­torn med förare,
      b) gods­trans­port vid pas­sage över en väg,
      c) trans­port av gods som är las­tat på trak­torn,
      d) trans­port vid färd till eller från en arbets­plats, ett för­sälj­nings­ställe eller dylikt av red­skap som skall dri­vas med trak­torn eller av sådant gods som behövs för drif­ten av trak­torn eller red­ska­pet eller som behövs för dess förare.

Till skat­teklass II hör också
   1. trak­to­rer och tunga ter­räng­vag­nar som inte hör till skat­teklass I, och
   2. motor­red­skap som, utan att höra till skat­teklass I enligt 16 § 4, har en tjäns­te­vikt som inte över­sti­ger 2 ton.

Skat­tens stor­lek i vissa fall

18 §   Om en trak­tor som hör till skat­teklass II till­fäl­ligt skall använ­das på sådant sätt som avses i 16 § 1, skall for­dons­skat­ten tas ut på det sätt som fram­går av C 1 i bilaga 2 till denna lag.

Om en tung ter­räng­vagn som hör till skat­teklass II till­fäl­ligt skall använ­das på sådant sätt som avses i 16 § 3, skall for­dons­skat­ten tas ut på det sätt som fram­går av C 3 i bilaga 2 till denna lag.

For­dons­skat­ten enligt denna para­graf skall vid varje till­fälle beta­las för en tids­pe­riod på 15 dagar.

19 §   Ett motor­red­skap som inte hör till skat­teklass I eller skat­teklass II och en EG-​mobil­kran bes­kat­tas på det sätt som fram­går av C 2 i bilaga 2 till denna lag. Lag (2009:228).

Ned­sätt­ning av eller befri­else från for­dons­skatt i vissa fall

20 §   Skat­te­ver­ket skall efter ansö­kan av den som är skatt­skyl­dig för ett for­don besluta om ned­sätt­ning av eller befri­else från for­dons­skatt i fråga om for­don som
   1. ute­slu­tande skall använ­das på sådana öar som sak­nar bro- eller fär­je­för­bin­del­ser och helt eller näs­tan helt sak­nar vägar som bekostas av all­männa medel, eller
   2. var­ak­tigt har förts ut ur Sve­rige.

Ett beslut enligt första styc­ket 2 får avse skatt för tid efter det att for­do­net har regi­stre­rats i ett annat land eller för tid under vil­ken skatt eller avgift för tra­fik med eller inne­hav av for­do­net har tagits ut även i ett annat land än Sve­rige.

21 §   Om det finns syn­ner­liga skäl skall Skat­te­ver­ket, själv­mant eller efter ansö­kan av den som är skatt­skyl­dig för ett for­don, även i annat fall än som avses i 20 § besluta om ned­sätt­ning av eller befri­else från for­dons­skatt.

22 §   Ett beslut enligt 20 eller 21 § får för­e­nas med sär­skilda vill­kor.


3 kap. Salu­vagns­skatt

Skat­te­plikt

1 §   Motor­cyklar och bilar samt släp­vag­nar med skat­te­vikt över 750 kilo­gram är skat­te­plik­tiga för salu­vagns­skatt om de får använ­das med stöd av en salu­vagnsli­cens som har med­de­lats enligt lagen (2019:370) om for­dons regi­stre­ring och använd­ning. Lag (2019:375).

Skatt­skyl­dig­het

2 §   Skatt­skyl­dig är den för vil­ken salu­vagnsli­cen­sen har med­de­lats.

Skat­tens stor­lek

3 §   Salu­vagns­skatt skall för ett helt skat­teår beta­las för varje for­don som den skatt­skyl­dige sam­ti­digt öns­kar använda med stöd av licen­sen. Skat­ten per for­don upp­går för ett helt skat­teår till
      a) 125 kro­nor för motor­cyklar,
      b) 715 kro­nor för bilar, och
      c) 200 kro­nor för släp­vag­nar.

4 §   Om skat­te­plikt gäl­ler under endast en del av ett skat­teår, tas salu­vagns­skatt ut för den del av året som åter­står när skat­te­plik­ten bör­jar gälla. Om skat­te­plikt gäl­ler under en del av en kalen­der­må­nad, tas dock skatt ut för hela måna­den.


4 kap. Beskatt­nings­be­slut

Beslut om väg­tra­fikskatt

1 §   Väg­tra­fikskatt beslu­tas av Trans­port­sty­rel­sen genom auto­ma­ti­se­rad behand­ling med stöd av upp­gif­ter i väg­tra­fik­re­gist­ret.

Om skatt som har beslu­tats enligt första styc­ket har bli­vit uppen­bart orik­tig på grund av miss­tag vid den auto­ma­ti­se­rade behand­lingen, ska Trans­port­sty­rel­sen rätta beslu­tet.

Bestäm­mel­serna i 36-39 §§ för­valt­nings­la­gen (2017:900) om rät­telse och änd­ring av beslut tilläm­pas inte i fråga om Trans­port­sty­rel­sens beslut enligt första styc­ket.
Lag (2018:824).

Beslut som kan omprö­vas

2 §   Skat­te­ver­ket skall ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha bety­delse för betal­ning eller åter­be­tal­ning av väg­tra­fikskatt, om den skatt­skyl­dige begär det eller om det finns andra skäl.

Av 7 kap. 1 och 4 §§ föl­jer att ompröv­ning skall göras när den skatt­skyl­dige har över­kla­gat ett beslut.

Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fat­tats, får Skat­te­ver­ket besluta i frå­gan på det sätt och inom den tid som gäl­ler för ompröv­ning.

3 §   Om en fråga som avses i 2 § har avgjorts av en all­män för­valt­nings­dom­stol, får Skat­te­ver­ket inte ompröva frå­gan.

Trots bestäm­mel­sen i första styc­ket får en fråga som har avgjorts av en för­valt­nings­rätt eller kam­mar­rätt genom beslut som fått laga kraft omprö­vas, om beslu­tet avvi­ker från rätts­tillämp­ningen i ett avgö­rande av Högsta för­valt­nings­dom­sto­len som har med­de­lats efter beslu­tet.
Lag (2010:1505).

Ompröv­ning på ini­ti­a­tiv av den skatt­skyl­dige

4 §   En begä­ran om ompröv­ning skall, om inte något annat föl­jer av andra eller tredje styc­ket, ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast tredje året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket skat­teå­ret eller skat­te­pe­ri­o­den har gått ut.

Även efter den tid som anges i första styc­ket får ompröv­ning begä­ras av ett beslut som är till den skatt­skyl­di­ges nack­del, om den skatt­skyl­dige gör san­no­likt att han eller hon inte inom 60 dagar före utgången av denna tid har fått kän­ne­dom om beslu­tet eller om ett skat­te­be­sked eller en annan hand­ling som inne­hål­ler upp­gift om vad som skall beta­las. Begä­ran skall ha kom­mit in inom 60 dagar från den dag då den skatt­skyl­dige fick sådan kän­ne­dom.

Om den skatt­skyl­dige vill begära ompröv­ning av ett beslut enligt 1 § på den grun­den att for­do­net före den tid­punkt som är avgö­rande för skatt­skyl­dig­he­ten har gått över till en ny ägare, skall fram­ställ­ningen göras hos Skat­te­ver­ket senast 60 dagar efter den dag då skat­ten senast skulle ha beta­lats. Om den skatt­skyl­dige har fått ett krav på skat­ten först sedan den skulle ha beta­lats, räk­nas dock tiden från mot­tag­nings­da­gen.

Ompröv­ning på ini­ti­a­tiv av Skat­te­ver­ket

5 §   Om Skat­te­ver­ket själv­mant omprö­var ett beslut, får ompröv­nings­be­slut som är till för­del för den skatt­skyl­dige med­de­las senast tredje året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket skat­teå­ret eller skat­te­pe­ri­o­den har gått ut.

Ett sådant ompröv­nings­be­slut får med­de­las även efter denna tid, om det av mate­rial som är till­gäng­ligt för Skat­te­ver­ket fram­går att ett beskatt­nings­be­slut är fel­ak­tigt.

Ett ompröv­nings­be­slut som är till nack­del för den skatt­skyl­dige får inte med­de­las senare än under andra året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket skat­teå­ret eller skat­te­pe­ri­o­den har gått ut, utom i de fall som avses i 6 §.

Efter­be­skatt­ning

För­ut­sätt­ningar för efter­be­skatt­ning

6 §   Skat­te­ver­ket får med­dela ett ompröv­nings­be­slut som är till nack­del för den skatt­skyl­dige efter utgången av den tid som anges i 5 § under de för­ut­sätt­ningar och på det sätt som anges i 7-9 §§ (efter­be­skatt­ning).

7 §   Efter­be­skatt­ning får ske, om ett beskatt­nings­be­slut bli­vit fel­ak­tigt eller inte har fat­tats på grund av att den skatt­skyl­dige
   1. har använt ett for­don i strid mot vad som är före­skri­vet om regi­stre­ring eller avställ­ning av for­don,
   2. inte har läm­nat före­skri­ven anmä­lan till Trans­port­sty­rel­sen om änd­rad använd­ning av for­do­net,
   3. har läm­nat någon orik­tig upp­gift i en anmä­lan eller i en ansö­kan till Trans­port­sty­rel­sen eller Skat­te­ver­ket eller annars under för­fa­ran­det till led­ning för beskatt­ningen,
   4. inte har regi­stre­rings­be­sik­ti­gat for­do­net i före­skri­ven ord­ning efter en sådan änd­ring som avses i 2 kap. 14 §, eller
   5. har läm­nat någon orik­tig upp­gift i ett mål vid dom­stol om betal­ning eller åter­be­tal­ning av väg­tra­fikskatt.

En upp­gift skall anses vara orik­tig, om det klart fram­går att den är fel­ak­tig eller att den skatt­skyl­dige har ute­läm­nat en upp­gift till led­ning för beskatt­ningen som han eller hon har varit skyl­dig att lämna. En upp­gift skall dock inte anses vara orik­tig, om upp­gif­ten till­sam­mans med övriga läm­nade upp­gif­ter utgör till­räck­ligt under­lag för ett rik­tigt beslut. En upp­gift skall inte hel­ler anses vara orik­tig, om upp­gif­ten är så orim­lig att den uppen­bart inte kan läg­gas till grund för ett beslut. Lag (2008:1384).

8 §   Efter­be­skatt­ning får inte ske, om det skat­te­be­lopp som den avser är att anse som ringa eller om det med hän­syn till omstän­dig­he­terna skulle fram­stå som uppen­bart oskä­ligt. Om pröv­ningen beträf­fande for­dons­skatt avser flera skat­te­pe­ri­o­der för samma skat­teår, skall frå­gan om skat­te­be­lop­pet är att anse som ringa bedö­mas med hän­syn till det sam­man­lagda belop­pet för peri­o­derna.

Tids­fris­ter för efter­be­skatt­ning

9 §   Skat­te­ver­kets beslut om efter­be­skatt­ning ska, om inte något annat föl­jer av andra eller tredje styc­ket, med­de­las senast under sjätte året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket skat­teå­ret eller skat­te­pe­ri­o­den har gått ut.

Beslut om efter­be­skatt­ning på grund av en orik­tig upp­gift i ett ompröv­nings­ä­rende eller i ett mål om betal­ning eller åter­be­tal­ning av väg­tra­fikskatt får med­de­las efter den tid som anges i första styc­ket, men senast ett år från utgången av den månad då Skat­te­ver­kets eller dom­sto­lens beslut i ären­det eller målet fått laga kraft.

Vid efter­be­skatt­ning gäl­ler i övrigt bestäm­mel­serna i 66 kap. 29 och 32-34 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Om den skatt­skyl­dige har avli­dit, ska efter­be­skatt­ningen påfö­ras döds­boet. Lag (2011:1260).

Gemen­sam bestäm­melse om beskatt­nings­be­slut

10 §   Om väg­tra­fiks­kat­ten inte kan bestäm­mas till­för­lit­ligt med led­ning av upp­gif­ter i väg­tra­fik­re­gist­ret eller med stöd av en verk­ställd utred­ning, skall den beräk­nas efter skä­lig grund.


5 kap. Betal­ning av väg­tra­fikskatt

Hur väg­tra­fiks­kat­ten skall beta­las

1 §   Väg­tra­fiks­kat­ten skall beta­las genom att sät­tas in på ett sär­skilt konto för skat­te­in­be­tal­ningar enligt denna lag.
Betal­ningen anses ha skett den dag då den har bok­förts på kon­tot.

Vem som skall betala och betal­nings­ti­der

For­dons­skatt

2 §   Om inte något annat föl­jer av andra eller tredje styc­ket, skall for­dons­skat­ten beta­las av den som enligt 2 kap. 4 § är skatt­skyl­dig för for­do­net vid ingången av den månad under vil­ken skat­ten enligt 3 § skall beta­las eller skulle ha beta­lats.

När ett for­don blir skat­te­plik­tigt skall for­dons­skat­ten beta­las av den som var skatt­skyl­dig när skat­te­plik­ten bör­jade gälla. Om en sådan änd­ring som avses i 2 kap. 14 § sker, skall for­dons­skat­ten beta­las av den som var skatt­skyl­dig när regi­stre­rings­be­sikt­ning med anled­ning av änd­ringen skedde eller senast skulle ha skett eller, i fråga om änd­rad använd­ning av for­do­net, när använd­ningen änd­ra­des.

For­dons­skatt som fast­ställs genom ett beslut om efter­be­skatt­ning skall beta­las av den som var skatt­skyl­dig under den tid skat­ten avser.

3 §   For­dons­skat­ten för ett skat­teår eller en skat­te­pe­riod skall beta­las under måna­den före ingången av skat­teå­ret eller skat­te­pe­ri­o­den (betal­nings­må­na­den).

Om for­do­net har bli­vit skat­te­plik­tigt efter ingången av den månad som avses i första styc­ket, skall for­dons­skat­ten beta­las senast tre vec­kor efter det att skat­te­plik­ten bör­jade gälla.

Om for­dons­skatt i det fall som avses i andra styc­ket skall beta­las för högst en kalen­der­må­nad under skat­teå­ret eller skat­te­pe­ri­o­den, skall for­dons­skatt för när­mast föl­jande skat­teår eller skat­te­pe­riod beta­las sam­ti­digt.

4 §   Om skat­ten enligt 2 kap. 14 § skall tas ut med ett högre belopp än tidi­gare, skall skat­ten beta­las
   1. vid änd­ring av for­do­nets beskaf­fen­het, senast tre vec­kor efter utgången av den kalen­der­må­nad under vil­ken regi­stre­rings­be­sikt­ningen skedde eller senast skulle ha skett, och
   2. vid änd­ring av for­do­nets använd­ning, senast tre vec­kor efter den dag då änd­ringen skedde.

5 §   Till­kom­mande for­dons­skatt enligt 13 § skall beta­las senast 30 dagar efter det att skat­teänd­ringen har trätt i kraft.

Om en trak­tor eller tung ter­räng­vagn som hör till skat­teklass II till­fäl­ligt skall använ­das på sådant sätt som avses i 2 kap. 16 § 1 eller 16 § 3, skall for­dons­skat­ten enligt 2 kap. 18 § beta­las inom tre vec­kor efter det att använd­ningen anmäl­des.

Salu­vagns­skatt

6 §   Salu­vagns­skatt skall beta­las senast tre vec­kor efter det att salu­vagnsli­cens har med­de­lats.

Om skatt­skyl­dig­het gäl­ler vid ingången av decem­ber månad, skall skat­ten beta­las före ingången av det skat­teår som skat­ten avser.

Gemen­sam bestäm­melse om betal­nings­ti­der

7 §   Väg­tra­fikskatt som har fast­ställts genom beslut om ompröv­ning enligt 4 kap. skall beta­las inom 30 dagar från besluts­da­gen.

Anstånd med betal­ning av skatt

Anstånd vid ompröv­ning eller över­kla­gande

8 §   Skat­te­ver­ket får bevilja anstånd med betal­ning av väg­tra­fikskatt om
   1. den skatt­skyl­dige har begärt ompröv­ning av eller har över­kla­gat ett beskatt­nings­be­slut och det är tvek­samt om betal­nings­skyl­dig­het kom­mer att gälla, eller
   2. det i andra fall kan antas att den skatt­skyl­dige kom­mer att bli helt eller del­vis befriad från skat­ten.

Bestäm­mel­serna i 65 kap. 4 § första styc­ket och 7 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om kost­nads­ränta vid anstånd ska då tilläm­pas.

Anstånds­ti­den får bestäm­mas till längst tre måna­der efter den dag då beslut fat­ta­des med anled­ning av begä­ran om befri­else eller ompröv­ning eller med anled­ning av över­kla­gan­det.
Lag (2011:1260).

Anstånd i övriga fall

9 §   Om det finns syn­ner­liga skäl, skall Skat­te­ver­ket bevilja anstånd med att betala väg­tra­fikskatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 8 §.

Gemen­samma bestäm­mel­ser om anstånd

10 §   En ansö­kan om anstånd med att betala väg­tra­fikskatt skall ges in till Skat­te­ver­ket.

11 §   Om de för­hål­lan­den som lig­ger till grund för anstånd har för­änd­rats väsent­ligt sedan anstånd bevil­jats eller om det finns andra sär­skilda skäl, får beslu­tet om anstånd omprö­vas.

Åter­be­tal­ning samt betal­ning av till­kom­mande skatt i vissa fall

12 §   Om skat­te­plik­ten för for­dons­skatt för ett for­don upp­hör under tid för vil­ken skatt har beta­lats, skall den över­skju­tande skat­ten åter­be­ta­las till den som var skatt­skyl­dig när skat­te­plik­ten upp­hörde.

Om skat­ten i det fall som avses i 2 kap. 14 § sänks, skall den över­skju­tande skat­ten åter­be­ta­las till den som var skatt­skyl­dig när regi­stre­rings­be­sikt­ning med anled­ning av änd­ringen skedde eller, om sänk­ningen beror av änd­rad använd­ning, när använd­ningen änd­ra­des.

Om skat­te­plikt för salu­vagns­skatt upp­hör under tid för vil­ken skatt har beta­lats, skall över­skju­tande belopp efter ansö­kan åter­be­ta­las till den skatt­skyl­dige sedan utläm­nad salu­vagns­skylt har åter­ställts.

13 §   Om for­dons­skat­ten för ett for­don på grund av änd­ring i denna lag skall tas ut med ett annat belopp än tidi­gare och for­dons­skatt har beslu­tats för tiden efter ikraft­trä­dan­det enligt äldre bestäm­mel­ser, skall till­kom­mande skat­te­be­lopp beta­las för tiden från och med dagen för änd­ringen till utgången av skat­teå­ret eller, om for­dons­skatt har beslu­tats för en skat­te­pe­riod, till utgången av skat­te­pe­ri­o­den. För samma tid skall över­skju­tande skat­te­be­lopp som har beta­lats åter­be­ta­las.

Den som är skatt­skyl­dig vid ikraft­trä­dan­det av lagänd­ringen skall betala till­kom­mande skat­te­be­lopp och är berät­ti­gad till åter­be­tal­ning av över­skju­tande skat­te­be­lopp.

14 §   Om skatt som enligt 12 och 13 §§ skall åter­be­ta­las inte har beta­lats skall den ute­stå­ende skat­ten sät­tas ned.

For­dons­skatt enligt beslut som anges i 13 § behö­ver inte beta­las om den under­sti­ger 200 kro­nor. Åter­be­tal­ning skall inte göras av belopp som under­sti­ger 100 kro­nor.

15 §   Om en last­bil eller en släp­vagn har trans­por­te­rats på järn­väg inom Sve­rige skall Skat­te­ver­ket, om för­ut­sätt­ning­arna i andra styc­ket är upp­fyllda, efter ansö­kan besluta att hela eller halva den for­dons­skatt som har beta­lats för for­do­net för det skat­teår då trans­por­ten har ägt rum skall åter­be­ta­las.

Skat­ten åter­be­ta­las
   1. helt, om for­do­net har trans­por­te­rats på järn­väg sam­man­lagt minst 120 dygn under skat­teå­ret, och
   2. med hälf­ten, om for­do­net har trans­por­te­rats på järn­väg under minst 60 dygn men mindre än 120 dygn.

16 §   Berät­ti­gad till åter­be­tal­ning enligt 15 § är den som är skatt­skyl­dig för for­do­net vid utgången av skat­teå­ret eller, om skat­te­plik­ten för for­do­net har upp­hört dess­förin­nan av någon annan anled­ning än avställ­ning, den som då var skatt­skyl­dig för for­do­net.

Ansö­kan om åter­be­tal­ning prö­vas endast om den har kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom fyra måna­der efter skat­teå­rets utgång.
För Skat­te­ver­kets beslut tilläm­pas 4 kap. 2 §.

Dröjsmåls­av­gift

17 §   En avgift (dröjsmåls­av­gift) ska tas ut för varje for­don där väg­tra­fikskatt inte beta­las inom den tid och i den ord­ning som har bestämts enligt denna lag.

Om anstånd med betal­ning av skat­ten har bevil­jats enligt 8 eller 9 §, ska dröjsmåls­av­gift tas ut endast på det skat­te­be­lopp som inte har beta­lats senast vid anstånds­ti­dens slut.

Skat­te­ver­ket får medge befri­else helt eller del­vis från skyl­dig­he­ten att betala dröjsmåls­av­gift, om det finns sär­skilda skäl.

I övrigt gäl­ler bestäm­mel­serna i 1-5 och 7 §§ lagen (1997:484) om dröjsmåls­av­gift. Lag (2008:186).


6 kap. Effek­ter av att skatt inte har beta­lats

För­bud att använda for­don på grund av att skatt inte har beta­lats

1 §   Ett skat­te­plik­tigt for­don får inte använ­das, om for­dons­skat­ten inte har beta­lats inom den tid som har bestämts enligt denna lag. Använd­nings­för­bu­det gäl­ler till dess skat­ten har beta­lats.

For­do­net får dock använ­das, om det är fråga om
   1. skatt som avser tid före det när­mast före­gå­ende skat­teå­ret,
   2. skatt som en tidi­gare ägare av for­do­net är skyl­dig att betala och som har fast­ställts genom beslut om efter­be­skatt­ning enligt 4 kap. 6 § eller avser ytter­li­gare skatt som har beslu­tats efter ägar­by­tet, eller
   3. skatt för vil­ken anstånd med betal­ningen gäl­ler.

Om det finns sär­skilda skäl, skall Skat­te­ver­ket medge att ett visst for­don får använ­das trots bestäm­mel­serna i första styc­ket.

2 §   Om ett for­don har sålts vid en exe­ku­tiv för­sälj­ning, av ett kon­kursbo eller enligt lagen (1982:129) om flytt­ning av for­don i vissa fall får det använ­das av den nya äga­ren även om for­dons­skatt, som en tidi­gare ägare är skatt­skyl­dig för, inte har beta­lats. Det­samma gäl­ler för for­don som till­hör ett kon­kursbo i fråga om skatt som kon­kurs­gäl­de­nä­ren eller en tidi­gare ägare är skatt­skyl­dig för. Lag (2022:1233).

Använd­ning av for­don trots att skatt inte har beta­lats

Omhän­der­ta­gande av regi­stre­rings­skyl­tar

3 §   Om ett for­don används i strid mot 1 § och två måna­der har gått från den dag, då den skatt som har för­an­lett använd­nings­för­bu­det senast skulle ha beta­lats, ska en polis­man eller bil­in­spek­tör ta hand om for­do­nets regi­stre­rings­skyl­tar.

En polis­man eller bil­in­spek­tör ska ta hand om regi­stre­rings­skyl­tarna även på ett avställt for­don, om för­ut­sätt­ning­arna för en sådan åtgärd skulle ha före­le­gat enligt första styc­ket, om for­do­net hade varit skat­te­plik­tigt.

Den polis­man eller bil­in­spek­tör som har tagit hand om for­do­nets regi­stre­rings­skyl­tar får medge att for­do­net förs till när­maste lämp­liga avlast­nings­plats eller upp­ställ­nings­plats. Lag (2014:1413).

Ansvars­be­stäm­mel­ser

4 §   En for­don­sä­gare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het använ­der for­do­net eller låter det använ­das i strid mot 1 § sedan for­do­nets regi­stre­rings­skyl­tar har tagits om hand enligt 3 §, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Första styc­ket gäl­ler även när ett avställt for­don används, om for­do­nets regi­stre­rings­skyl­tar har tagits om hand enligt 3 §, och använd­nings­för­bud skulle ha gällt för for­do­net enligt 1 §, om for­do­net hade varit skat­te­plik­tigt.

En for­don­sä­gare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het använ­der for­do­net eller låter det använ­das på något annat sätt i strid mot 1 § döms till pen­ning­bö­ter.

5 §   Den som upp­såt­li­gen använ­der någon annans for­don utan lov döms i äga­rens ställe enligt 4 §. Det­samma gäl­ler den som inne­har for­do­net med nytt­jan­de­rätt och har befo­gen­het att bestämma om förare av for­do­net eller anli­tar någon annan förare än den äga­ren utsett.

6 §   Bestäm­mel­serna i 4 § gäl­ler även föra­ren, om han eller hon kände till att for­do­net inte fick använ­das. Detta gäl­ler dock inte när for­do­net prov­körs vid kon­troll, pröv­ning, till­syn eller have­ri­un­der­sök­ning enligt 3 kap. 4 § for­donsla­gen (2002:574).

7 §   Ansvars­be­stäm­mel­serna för ägare eller använ­dare av for­don skall i fråga om for­don som till­hör eller används av sta­ten eller kom­mun tilläm­pas på föra­rens när­maste för­man. Om denne har gjort vad som ankom­mer på honom eller henne för att hindra att ett brott mot lagen begås men sker detta ändå på grund av en över­ord­nads åtgärd eller vål­lande, tilläm­pas ansvars­be­stäm­mel­serna i stäl­let på den över­ord­nade.

I fråga om for­don som till­hör eller används av dödsbo, aktie­bo­lag, eko­no­misk för­e­ning eller annan juri­disk per­son, skall ansvars­be­stäm­mel­serna till­läm­pas på den eller dem som har rätt att före­träda den juri­diska per­so­nen. Om Trans­port­sty­rel­sen på begä­ran av en juri­disk per­son god­ta­git en viss fysisk per­son som bärare av äga­res ansvar, skall dock bestäm­mel­serna i stäl­let gälla denne. Lag (2008:1384).


7 kap. Över­kla­gande

Över­klag­bara beslut

1 §   Beslut enligt denna lag får, utom i de fall som avses i andra styc­ket, över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol av den skatt­skyl­dige och av det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket om inte något annat föl­jer av andra före­skrif­ter.
Trans­port­sty­rel­sens beslut om väg­tra­fikskatt genom auto­ma­ti­se­rad behand­ling med stöd av 4 kap. 1 § får dock över­kla­gas av den skatt­skyl­dige först när beslu­tet har omprö­vats av Skat­te­ver­ket enligt 4 kap. 2 §. En skatt­skyl­digs över­kla­gande av ett sådant beslut innan beslu­tet har omprö­vats ska anses som en begä­ran om ompröv­ning.

Beslut om revi­sion får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2011:1260).

2 §   Om det är den skatt­skyl­dige som över­kla­gar, ska Skat­te­ver­ket vara den skatt­skyl­di­ges mot­part sedan hand­ling­arna i målet över­läm­nats till för­valt­nings­rät­ten. Om det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket över­kla­gar, till­läm­pas dock bestäm­mel­serna i 67 kap. 11 § andra styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Det all­männa ombu­det får föra talan till den skatt­skyl­di­ges för­mån. Ombu­det har då samma behö­rig­het som den skatt­skyl­dige.
Lag (2011:1260).

Den skatt­skyl­di­ges över­kla­gande

3 §   Den skatt­skyl­di­ges över­kla­gande skall, om inte något annat föl­jer av andra styc­ket, ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast tredje året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket skat­teå­ret eller skat­te­pe­ri­o­den har gått ut. Om beslu­tet har med­de­lats efter den 30 sep­tem­ber tredje året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket skat­teå­ret eller skat­te­pe­ri­o­den har gått ut och den skatt­skyl­dige har fått del av beslu­tet efter utgången av novem­ber samma år, eller om beslu­tet avser efter­be­skatt­ning, får över­kla­gan­det dock komma in inom tre vec­kor från den dag då kla­gan­den fick del av beslu­tet.

Om en part har över­kla­gat ett beslut om fast­stäl­lande av skatt eller om efter­be­skatt­ning, får också mot­par­ten över­klaga beslu­tet, även om den för mot­par­ten gäl­lande tiden för över­kla­gande har gått ut. Ett sådant över­kla­gande skall ha kom­mit in inom två vec­kor från utgången av den tid inom vil­ken det första över­kla­gan­det skulle ha skett. Om det första över­kla­gan­det för­fal­ler av någon anled­ning, för­fal­ler också det senare.

4 §   Vid en begä­ran om ompröv­ning av Trans­port­sty­rel­sens auto­ma­ti­se­rade beslut enligt 4 kap. 1 § gäl­ler 67 kap. 19-21 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Vid över­kla­gande av Skat­te­ver­kets ompröv­nings­be­slut enligt 4 kap. 2 § gäl­ler 67 kap. 19-22 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen.
Lag (2011:1260).

Det all­männa ombu­dets över­kla­gande

5 §   Det all­männa ombu­dets över­kla­gande skall ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom den tids­frist som enligt 4 kap. gäl­ler för beslut om ompröv­ning på ini­ti­a­tiv av Skat­te­ver­ket eller efter sådan tid men inom tre vec­kor från den dag då det över­kla­gade beslu­tet med­de­la­des.

Om ett ompröv­nings­be­slut som avser efter­be­skatt­ning över­kla­gas och det begärs änd­ring till den skatt­skyl­di­ges nack­del, skall över­kla­gan­det ha kom­mit in inom tre vec­kor från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

För­fa­ran­det vid över­kla­gande

6 §   Vid över­kla­gande av för­valt­nings­rät­tens och kam­mar­rät­tens beslut till­läm­pas 67 kap. 29 och 30 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2013:108).


8 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Avrund­ning

1 §   Belopp som avser skatt enligt denna lag skall avrun­das till när­maste lägre hela kron­tal.

Om det till följd av ett skat­te­be­slut upp­kom­mer ett skat­te­be­lopp under 50 kro­nor, bort­fal­ler belop­pet och behö­ver inte beta­las in till sta­ten. Sådant belopp åter­be­ta­las inte hel­ler.

Avräk­ning

2 §   Vid åter­be­tal­ning av väg­tra­fikskatt ska räk­nas av
   1. sådan väg­tra­fikskatt som är för­fal­len till betal­ning och som inte har beta­lats, och
   2. sådana avgif­ter för regi­stre­ring enligt väg­tra­fik­da­ta­la­gen (2019:369) som ska beta­las i sam­band med betal­ning av väg­tra­fikskatt.

I fråga om avräk­ningen ska bestäm­mel­serna i 4 kap. 1-5 och 10 §§ och i 7 kap. tilläm­pas på mot­sva­rande sätt.
Lag (2019:375).

Verk­stäl­lig­het

3 §   En begä­ran om ompröv­ning eller ett över­kla­gande av ett beslut enligt denna lag inver­kar inte på skyl­dig­he­ten att betala den väg­tra­fikskatt som ompröv­ningen eller över­kla­gan­det avser.

4 §   Om väg­tra­fikskatt inte beta­las i rätt tid, skall den läm­nas för indriv­ning. Sådan får dock inte begä­ras för ett belopp som omfat­tas av anstånd. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att indriv­ning inte behö­ver begä­ras för ett ringa belopp.

Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het ske enligt utsök­nings­bal­ken.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2006:227
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2006. Genom lagen upp­hävs for­dons­skat­te­la­gen (1988:327) och lagen (1976:339) om salu­vagns­skatt.
   2. For­dons­skatt som avser tid före utgången av sep­tem­ber 2006 skall, med avse­ende på skat­te­plik­ten och skat­tens stor­lek, beräk­nas enligt äldre bestäm­mel­ser.
   3. Om for­dons­skatt på grund av denna lag skall tas ut med ett annat belopp än tidi­gare och for­dons­skatt har beslu­tats för tid efter ikraft­trä­dan­det enligt for­dons­skat­te­la­gen, behö­ver inte till­kom­mande belopp beta­las in om det under­sti­ger 200 kro­nor.
Över­skju­tande belopp skall inte åter­be­ta­las om det under­sti­ger 100 kro­nor.
   4. Bestäm­mel­serna i 14 a och 14 c §§ for­dons­skat­te­la­gen om befri­else eller ned­sätt­ning av for­dons­skatt för vissa for­don gäl­ler fort­fa­rande beträf­fande sådana for­don som vid ikraft­trä­dan­det omfat­tas av bestäm­mel­serna.
   5. Bru­kan­de­för­bud som har inträtt med stöd av 64 § for­dons­skat­te­la­gen skall gälla som använd­nings­för­bud enligt 6 kap. 1 § i denna lag.
   6. Om det i en lag eller någon annan för­fatt­ning hän­vi­sas till en bestäm­melse i for­dons­skat­te­la­gen eller lagen om salu­vagns­skatt som har ersatts med en bestäm­melse i denna lag, tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen.

2009:1467
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 2 kap. 11 a § tilläm­pas även på bilar som för första gången bli­vit skat­te­plik­tiga under tiden den 1 juli - den 31 decem­ber 2009. För sådana bilar åter­be­ta­las utan ansö­kan erlagd for­dons­skatt för peri­o­den med avdrag för belopp som åter­be­ta­lats på grund av avställ­ning eller avre­gi­stre­ring. Åter­be­tal­ning sker till den som vid lagens ikraft­trä­dande var anteck­nad i väg­tra­fik­re­gist­ret som ägare av for­do­net.

2009:1468
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. Äldre lydelse av 2 kap 11 a § gäl­ler fort­fa­rande för per­son­bi­lar som bli­vit skat­te­plik­tiga för första gången före lagens ikraft­trä­dande.
   3. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 12 § gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2009:1469
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 10 § tredje och fjärde styc­kena samt äldre lydelse av 2 kap. 11 § gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2011:478
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2011.
   2. Lagen ska tilläm­pas från och med den 1 maj 2011 i fråga om bilar som från och med detta datum är klas­si­fi­ce­rade i utsläpps­klas­sen El enligt avgasre­nings­la­gen (2011:318).
   3. I övrigt gäl­ler äldre bestäm­mel­ser för väg­tra­fikskatt som avser tid före den 1 juni 2011.

2011:1260
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. De nya bestäm­mel­serna om ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning i 1 kap. 8 § 5 tilläm­pas på kost­na­der i ären­den och mål som inleds efter utgången av 2011.
   3. Bestäm­mel­serna om ränta i 5 kap. 8 § andra styc­ket tilläm­pas på ränta som hän­för sig till tid från och med den 1 janu­ari 2013. För ränta som hän­för sig till tid dess­förin­nan gäl­ler bestäm­mel­serna om ränta i 19 kap. skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483).
   4. Den nya lydel­sen av 7 kap. 1 § tilläm­pas på vites­för­läg­gan­den som med­de­las efter utgången av 2011.

2012:761
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. I fråga om 2 kap. 11 a § gäl­ler äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande för per­son­bi­lar som bli­vit skat­te­plik­tiga för första gången före lagens ikraft­trä­dande.

2013:108
      1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2013:965
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 1 kap. 6 a § ska inte tilläm­pas vid befri­else från for­dons­skatt enligt 2 kap. 11 a § om for­do­net före ikraft­trä­dan­det var befriat från for­dons­skatt.
   3. I övrigt gäl­ler fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser för väg­tra­fikskatt som avser tid före den 1 janu­ari 2014.

2014:1502
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. I fråga om 2 kap. 9 och 10 §§ gäl­ler äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande för väg­tra­fikskatt som avser tid före den 1 janu­ari 2015.

2017:1215
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. För for­don som blir skat­te­plik­tiga för första gången före den 1 janu­ari 2020, ska i stäl­let för vad som sägs i 1 kap. 6 b § om det högsta vär­det, det lägsta vär­det beak­tas vid bestäm­mande av for­dons­skatt.
   3. För väg­tra­fikskatt som avser tid före den 1 juli 2018 gäl­ler 2 kap. 7, 9 och 10 §§ i dess äldre lydelse.
   4. För bilar som för första gången bli­vit skat­te­plik­tiga före den 1 juli 2018 gäl­ler 2 kap. 11 a § i den äldre lydel­sen.

2020:1063
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande vid bestäm­mande av for­dons­skatt för for­don som har ställts av före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för for­dons­skatt som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2021:164
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för for­dons­skatt som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. För for­don som bli­vit skat­te­plik­tiga för första gången före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2022:349
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2022.
   2. För for­don som bli­vit skat­te­plik­tiga för första gången före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2024:294
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag som rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för väg­tra­fikskatt som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2024:1134
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2025.
   2. För for­dons­skatt som avser tid före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 2 kap. 9 a § första styc­ket i den äldre lydel­sen.
   3. För for­don som bli­vit skat­te­plik­tiga för första gången före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 2 kap. 9 a § tredje styc­ket i den äldre lydel­sen.
   4. Vid bestäm­mande av for­dons­skatt för for­don som har ställts av före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 2 kap. 13 § i den äldre lydel­sen.

Bilaga 1

För­teck­ning över kom­mu­ner som avses i 2 kap. 11 §

Norr­bot­tens län: Arjeplogs, Arvid­sjaurs, Gäl­li­vare, Hapa­randa, Jok­k­mokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Älvs­byns, Över­ka­lix och Över­tor­neå kom­mu­ner.

Väs­ter­bot­tens län: Bjur­holms, Doro­tea, Lyck­sele, Malå, Nor­sjö, Sor­sele, Sto­ru­mans, Vil­hel­mina, Vin­delns, Vän­näs och Åsele kom­mu­ner.

Jämt­lands län: Bergs, Bräcke, Här­je­da­lens, Kro­koms, Ragunda, Strömsunds och Åre kom­mu­ner.

Väs­ter­norr­lands län: Sol­l­ef­teå och Ånge kom­mu­ner.

Gäv­le­borgs län: Ljus­dals kom­mun.

Dalar­nas län: Malung-​​Sälens, Vans­bro och Älv­da­lens kom­mu­ner.

Värm­lands län: Torsby kom­mun.
För­ord­ning (2007:1391).

Bilaga 2 är inte med här. Bila­gan senast änd­rad genom lag

(2024:294).

Bilaga 3 Har upp­hävts genom lag (2009:1468).