Lag (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2004:1341

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Skatt till sta­ten utgår enligt denna lag för egen­dom, som för­vär­vas genom arv eller tes­ta­mente (arvs­skatt) eller genom gåva (gåvoskatt).

För egen­dom, som för­vär­vas genom att arv eller för­säk­rings­be­lopp avstås enligt 24 eller 25 § lagen (1994:243) om All­männa arvs­fon­den, utgår arvs­skatt till sta­ten som om för­vär­vet skett genom tes­ta­mente efter den avlidne. Lag (1994:244).

2 §   Skatt­skyl­dig är den som för­vär­var egen­do­men.

3 §   Från skatt­skyl­dig­het enligt denna lag äro befri­ade

sta­ten;

tros­sam­fund som avses i 2 § lagen (1998:1593) om tros­sam­fund, kyrka, sam­ar­bets­or­gan för sådana juri­diska per­so­ner samt stif­telse eller sam­man­slut­ning som är anknu­ten till tros­sam­fund och vars verk­sam­het kan anses utgöra ett led i sam­fun­dets verk­sam­het;

stif­telse eller sam­man­slut­ning med huvud­sak­ligt ända­mål att under sam­ver­kan med mili­tär eller annan myn­dig­het stärka rikets för­svar;

stif­telse eller sam­man­slut­ning, som har till huvud­sak­ligt ända­mål att främja barns eller ung­doms vård och fost­ran eller utbild­ning eller att främja vård av behö­vande ålder­stigna, sjuka eller lytta, dock icke där ända­må­let är att sålunda till­go­dose med­lem­mar av viss eller vissa släk­ter;

aka­demi och sådan stif­telse eller sam­man­slut­ning, som har till huvud­sak­ligt ända­mål att främja veten­skap­lig under­vis­ning eller forsk­ning.

Skat­te­be­fri­else enligt denna para­graf till­kom­mer icke sam­man­slut­ning, som har till syfte att i sin verk­sam­het till­go­dose med­lem­mar­nas eko­no­miska intres­sen, och ej hel­ler utländsk aka­demi, stif­telse eller sam­man­slut­ning.
Lag (1999:1049).

3 a §   Har upp­hävts genom lag (2004:128).

Om arvs­skatt

Skatt­skyl­dig­he­tens omfatt­ning

4 §   Arvs­skatt tas ut för egen­dom inom eller utom Sve­rige som efter­läm­nas av den som vid sin död var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des i Sve­rige eller var antingen svensk med­bor­gare eller gift med en svensk med­bor­gare och hade flyt­tat från Sve­rige mindre än tio år före döds­fal­let.

Arvs­skatt tas också ut för föl­jande slag av egen­dom som efter­läm­nas av en annan per­son än som avses i första styc­ket, näm­li­gen
   1. fast egen­dom, tomträtt och vat­ten­falls­rätt i Sve­rige,
   2. i Sve­rige befint­lig lös egen­dom som är att hän­föra till anläggnings-​​ eller drift­ka­pi­tal i för­värvs­verk­sam­het som bedrevs här av den avlidne,
   3. andel i bostads­rätts­för­e­ning, bostads­för­e­ning eller bostads­ak­tie­bo­lag i Sve­rige och rätt till royalty och peri­o­diskt utgå­ende för­mån från egen­dom som avses i punk­ten 2,
   4. svenska aktier och ande­lar i svenska eko­no­miska för­e­ningar, bolag, akti­e­fon­der och rede­rier, under för­ut­sätt­ning att de efter­läm­nas av svensk med­bor­gare.

Utlän­ning, som vid sin död till­hörde främ­mande makts här­va­rande beskick­ning eller lönade kon­su­lat eller beskick­ning­ens eller kon­su­la­tets betjä­ning, anses inte ha varit bosatt här i riket; ej hel­ler sådan per­sons make, barn under 18 år och enskilda tjä­nare, om de vid sin död bodde hos honom och var utlän­ningar. Lag (1988:1516).

Tid för skatt­skyl­dig­he­tens inträde

5 §   Skatt­skyl­dig­het inträ­der, där ej nedan annorlunda stad­gas, vid arv­lå­ta­rens (tes­ta­tors) död.

6 §   Har genom tes­ta­mente eller annan före döds­fal­let till­kom­men rätts­hand­ling upp­lå­tits hela nytt­jan­de­rät­ten till eller rätt till all ränta, avkomst eller annan för­mån av viss egen­dom och har ägan­de­rät­ten till­fal­lit annan, inträ­der skatt­skyl­dig­het för ägan­de­rät­ten först då rät­tig­he­ten upp­hör.

Vad nu sagts skall dock icke gälla
      a) om äga­ren för­u­tom sålunda belas­tad egen­dom sam­ti­digt erhål­lit annan egen­dom, vars värde upp­går till mer än tre gånger den skatt, som belö­per å sam­man­lagda vär­det av äga­rens för­värv;
      b) om rät­tig­he­ten upp­lå­tits på viss tid, under­sti­gande fem år;
      c) om enligt för­ord­nande i tes­ta­mente å den belas­tade egen­do­men belö­pande skatt skall gäl­das av döds­boet eller eljest av annan än den egen­do­men till­fal­ler; eller
      d) om äga­ren senast då skat­teä­ren­det i övrigt upp­ta­ges till avgö­rande begär, att jäm­väl hans för­värv skall tagas till beskatt­ning.

Har någon fått sig tillagd ränta till visst belopp eller avkomst till viss angi­ven stor­lek, skall, såframt rän­tan eller avkoms­ten för år räk­nat upp­går till minst fem pro­cent av vär­det av den belas­tade egen­do­men, rät­tig­he­ten anses omfatta all av egen­do­men utgå­ende avkast­ning.

Erläg­ges i fall, som avses i d), för ägan­de­rät­ten fast­ställd skatt icke inom tid, varom i 52 § 1 mom. första styc­ket för­mä­les, skall med­de­lat beslut om skat­tens fast­stäl­lande icke vidare gälla och skatt­skyl­dig­het för ägan­de­rät­ten inträda efter vad eljest är stad­gat. För­ord­ning (1958:562).

7 §   Där jäm­likt för­ord­nande i tes­ta­mente eller annan rätts­hand­ling av fram­tida hän­delse beror, vem egen­dom skall till­komma, eller egen­dom eljest först fram­de­les skall till­falla någon utan att ägan­de­rät­ten under tiden till­kom­mer annan, inträ­der skatt­skyl­dig­het för ägan­de­rät­ten vid tiden för för­vär­vet.

Är för tid efter för­vär­vet av ägan­de­rät­ten upp­lå­ten rät­tig­het, som avses i 6 §, inträ­der skatt­skyl­dig­het för ägan­de­rät­ten efter vad i nämnda para­graf stad­gas.

8 §   Skall jäm­likt 3 kap. ärv­da­bal­ken eller på grund av tes­ta­mente egen­dom, som till­fal­lit någon med fri för­fo­gan­de­rätt, där­ef­ter övergå å annan eller å flera efter varandra, inträ­der skatt­skyl­dig­het för senare för­värv, då före­gå­ende inne­ha­vares rätt upp­hör. I fall av avstå­ende från arv enligt 3 kap. 9 § ärv­da­bal­ken inträ­der skatt­skyl­dig­het för den avstå­ende först vid den efter­le­vande makens död.

Vad sålunda stad­gas äger tillämp­ning jäm­väl då genom tes­ta­mente viss egen­dom tillagts två eller flera efter varandra under vill­kor att egen­do­men skall oför­mins­kad övergå från den ene till den andre.

I fall, som avses i denna para­graf, skall vad i 7 § andra styc­ket stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning. Lag (1987:1206).

9 §   Har genom tes­ta­mente nytt­jan­de­rätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan för­mån tillagts två eller flera efter varandra, inträ­der skatt­skyl­dig­het för senare inne­ha­vares för­värv av rät­tig­he­ten då före­gå­ende inne­ha­vares rätt upp­hör.

Skall eljest rätt, som nu avses, till­komma någon först fram­de­les, inträ­der skatt­skyl­dig­het vid tiden för för­vär­vet.

Beräk­nande av skat­te­plik­tig lott

10 §   Arvs­skatt utgår efter vär­det av skatt­skyl­digs lott.

11 § 1 mom. Såsom arvinges eller tes­ta­ment­s­ta­ga­res lott anses vad enligt lag och tes­ta­mente å honom belö­per av behåll­ningen i döds­boet eller i sådan kvar­lå­ten­skap, varom för­mä­les i 4 § andra styc­ket 1--4; dock skall, där i skat­teä­ren­det före­lig­ger arv­skifte, den däri gjorda för­del­ningen efter vad i 16 § stad­gas lända till efter­rät­telse.

Behåll­ningen beräk­nas med led­ning av boupp­teck­ning eller, där skat­ten utta­ges efter dekla­ra­tion, med led­ning av denna. Lag (1988:1516).

2 mom. Skall enligt för­ord­nande i tes­ta­mente skatt för legat gäl­das av döds­boet, anses den del av behåll­ningen, som åtgår till skatt för lega­tet, utgöra en sär­skild lott (skat­te­lott), dock icke där mot­ta­ga­ren av lega­tet jäm­väl är arvinge eller uni­ver­sell tes­ta­ment­s­ta­gare eller skatt­skyl­dig­het för lega­tet inträ­der senare än vid tes­ta­tors död.

12 §   Har någon i enlig­het med lagen (1927:77) om för­säk­rings­av­tal insatts såsom för­månsta­gare och erhål­ler han vid för­säk­rings­ta­ga­rens död för­fo­gan­de­rät­ten över för­säk­ringen eller, utan att sådan rätt för­vär­vas, utbe­tal­ning på grund av för­säk­ringen, skall vad för­månsta­ga­ren sålunda bekom­mer vid beräk­nande av arvs­skatt anses såsom arv­fal­len egen­dom. Vad nu sagts skall gälla jäm­väl vad som till­fal­ler någon enligt bestäm­mel­serna i 104 § andra styc­ket nämnda lag. Hälf­ten av vad som till­fal­ler för­säk­rings­ta­ga­rens make i egen­skap av för­månsta­gare är fritt från skatt.

Vidare skall
      a) där liv­för­säk­ring, som är kapi­tal­för­säk­ring men ej liv­rän­te­för­säk­ring, tagits å för­säk­rings­ta­ga­rens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av för­säk­rings­av­ta­let till­kom­mit endera av dem, jäm­likt 116 § första styc­ket lagen om för­säk­rings­av­tal icke kun­nat tagas i mät för någon­de­ras gäld, eller
      b) där för­säk­ring tagits för olycks­fall eller sjuk­dom, vid skat­tens beräk­nande från vär­det av vad som till­fal­lit någon i egen­skap av för­månsta­gare såsom skat­te­fritt avräk­nas ett belopp som mot­sva­rar sex gånger pris­bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring för det år under vil­ket skatt­skyl­dig­he­ten inträdde. Har på grund av för­ord­nande av samma per­son för­månsta­ga­ren tidi­gare erhål­lit sådant för­värv, som jäm­likt 37 § 2 mom. är i beskatt­nings­hän­se­ende lik­ställt med gåva, får lik­väl från vär­det av vad som inom lop­pet av tio år till­fal­lit för­månsta­ga­ren ej avräk­nas mer än ett belopp som mot­sva­rar sex gånger pris­bas­belop­pet enligt lagen om all­män för­säk­ring för det år under vil­ket skatt­skyl­dig­het inträdde för det senaste för­vär­vet.

Vad som på grund av insätt­ningar av samma per­son i ränte-​​ och kapi­tal­för­säk­rings­an­stalt på en gång till­fal­ler någon såsom för­månsta­gare skall denne anses erhålla på grund av en och samma för­säk­ring, och skall så anses som om för­säk­ringen tagits vid tiden för den första insätt­ningen och på vill­kor att pre­mie­be­tal­ning sko­lat ske i den ord­ning, vari insätt­ning­arna i anstal­ten skett eller enligt avtal mel­lan anstal­ten och för­säk­rings­ta­ga­ren sko­lat äga rum.

Skatt­skyl­dig­het enligt första styc­ket före­lig­ger inte för rätt till pen­sion som utgår på grund av pen­sions­för­säk­ring.
Skatt­skyl­dig­het före­lig­ger inte hel­ler för rätt till liv­ränta som utgår på grund av annan för­säk­ring än pen­sions­för­säk­ring i den mån vad som på grund av för­ord­nande av samma per­son till­fal­lit den berät­ti­gade inte över­sti­ger 2 500 kro­nor per år.

Angå­ende vad som för­stås med kapi­tal­för­säk­ring och pen­sions­för­säk­ring stad­gas i 58 kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Vad i första och andra styc­kena här ovan sägs skall, även om för­månsta­gar­för­ord­nande i enlig­het med lagen om för­säk­rings­av­tal icke före­lig­ger, äga tillämp­ning jäm­väl i fråga om vad som till­fal­lit någon på grund av sta­tens gruppliv­för­säk­ring eller jäm­för­bar av kom­mu­nal eller enskild arbets­gi­vare avta­lad gruppliv­för­säk­ring eller på grund av sådan för­mån från kom­mun, som mot­sva­rar sta­tens gruppliv­för­säk­ring, även om för­må­nen inte utgår på grund av för­säk­ring.

Vad som vid en för­säk­rings­ta­ga­res död till­fal­ler någon på grund av för­ord­nande som avser utländsk för­säk­ring skall vid beräk­nande av arvs­skatt behand­las som om det hade till­hört boet och tillagts för­månsta­ga­ren genom tes­ta­mente. Har för­säk­ringen tagits för olycks­fall eller sjuk­dom eller är fråga om en sådan för­säk­ring som - om den inte hade varit utländsk - skulle ha upp­fyllt de för­ut­sätt­ningar som anges i andra styc­ket a), tilläm­pas bestäm­mel­serna i det styc­ket. För rätt till pen­sion på grund av en utländsk för­säk­ring som skall behand­las som pen­sions­för­säk­ring vid inkomst­tax­e­ringen före­lig­ger inte skatt­skyl­dig­het. Vid övriga för­värv av liv­ränta på grund av utländsk för­säk­ring tilläm­pas bestäm­mel­serna i fjärde styc­ket andra meningen.

Med utländsk för­säk­ring för­stås en för­säk­ring som har med­de­lats i en utom­lands bedri­ven för­säk­rings­rö­relse.

Skatt­skyl­dig­het före­lig­ger inte för rätt till pen­sion på grund av pen­sions­sparav­tal enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande. När behåll­ning på pen­sions­spar­konto skall tas upp som en till­gång i döds­boet och avskatt­ning skall ske enligt 58 kap. 33 § inkomst­skat­te­la­gen skall behåll­ningen tas upp till halva vär­det. Lag (1999:1233).

13 § 1 mom. Vid beräk­nande av behåll­ning i dödsbo iakt­ta­ges
      1) att bland boets till­gångar inräk­nas egen­dom, vartill den avlidne på livs­tid haft i 8 § första styc­ket avsedd rätt;
      2) att bland boets till­gångar icke inräk­nas egen­dom, vil­ken av den avlidne inne­hafts med sådan rätt, som avses i 8 § andra styc­ket;
      3) att avdrag må ske för begravnings-​​ och boupp­teck­nings­kost­nad;
      4) att bland boets skul­der icke må inräk­nas:
      a) gäld, för vil­ken under 2) avsedd egen­dom på grund av inteck­ning eller eljest sär­skilt häf­tar;
      b) belopp, som skall beta­las i arvs­skatt.

2 mom. Vid beräk­nande av behåll­ning i kvar­lå­ten­skap, som avses i 4 § andra styc­ket, får avdrag från vär­det av den skat­te­plik­tiga egen­do­men göras endast för de skul­der som kan hän­fö­ras till egen­do­men, såsom skul­der på grund av för­värv, för­bätt­ring, repa­ra­tion eller under­håll av den skat­te­plik­tiga egen­do­men eller, om fråga är om för­värvs­verk­sam­het, löne­kost­na­der, skat­ter och avgif­ter som belö­per på för­värvs­verk­sam­he­ten.
Lag (1988:1516).

14 §   Har ägan­de­rätt eller annan rätt till egen­dom genom tes­ta­mente tillagts två eller flera per­so­ner att sam­ti­digt av dem åtnju­tas, skall för envar beräk­nas andel i rät­ten efter huvud­ta­let, där icke annan för­del­ning bli­vit i tes­ta­men­tet bestämd.

15 § 1 mom. Andel, som vid bodel­ning skall till­falla efter­le­vande make, beräk­nas till hälf­ten av makar­nas behållna gif­to­rätts­gods. Den efter­le­vande makens andel skall dock beräk­nas i enlig­het med en bodel­nings­hand­ling som ges in i skat­teä­ren­det under för­ut­sätt­ning att bodel­ningen för­rät­tats enligt lag. Med bodel­ning lik­ställs det fall att i skat­teä­ren­det före­lig­ger
   1. skrift­ligt avtal, vari­ge­nom efter­le­vande make och de som vid avtalstill­fäl­let, näst denne, har rätt till arv eller tes­ta­mente, enligt lag har bestämt vad som skall till­komma den efter­le­vande med ägan­de­rätt och med fri för­fo­gan­de­rätt,
   2. skrift­lig upp­gift, utvi­sande att efter­le­vande make fram­ställt sådan begä­ran som avses i 12 kap. 2 § äkten­skaps­bal­ken eller
   3. dom eller avtal mel­lan efter­le­vande make och sådan efterar­vinge eller tes­ta­ment­s­ta­gare som avses i punk­ten 1, vari 12 kap. 3 § äkten­skaps­bal­ken tilläm­pats.

Är äldre gif­ter­måls­bal­ken tillämp­lig å för­mö­gen­hets­för­hål­lan­dena i boet, beräk­nas den andel, som till­fal­ler efter­le­vande make såsom för­del, gif­to­rätt och mor­gon­gåva, till hälf­ten av den gemen­samma behåll­ningen i boet, där den inte enligt lag annorlunda bestämts vid boskifte och där­ö­ver i skat­teä­ren­det före­lig­ger behö­ri­gen upp­rät­tad hand­ling. Med boskifte lik­ställs sådant avtal som avses i första styc­ket 1.

För efter­le­vande makes sålunda beräk­nade andel erläg­ges ej arvs­skatt.

När efter­le­vande makes enskilda egen­dom enligt 20 kap. 4 § ärv­da­bal­ken anteck­nas i boupp­teck­ning, skall vid dess vär­de­ring 20-​-27 §§ äga mot­sva­rande tillämp­ning. Lag (1987:1206).

15 § 1 a mom. I boupp­teck­ningen eller i sär­skild hand­ling som ges in till­sam­mans med boupp­teck­ningen skall anges
   1. om den efter­le­vande maken i fall som avses i 15 § 1 mom.
första styc­ket med tillämp­ning av 12 kap. 2 § äkten­skaps­bal­ken erhål­lit mindre än hälf­ten av gif­to­rätts­god­set,
   2. om den efter­le­vande makens enskilda egen­dom med tillämp­ning av 10 kap. 4 § äkten­skaps­bal­ken ingått i sådan del­ning som avses i 15 § 1 mom. första styc­ket, eller
   3. om någon, som är brös­tar­vinge till den först avlidne maken men inte till den efter­le­vande maken, vid den först avlidne makens död avstått från sitt arv till för­mån för den efter­le­vande maken.

Sådan hand­ling som avses i första styc­ket skall ges in till­sam­mans med boupp­teck­ningen. Om hand­lingen upp­rät­tas efter det att boupp­teck­ningen getts in men innan beslut med­de­lats om fast­stäl­lande av skatt, skall hand­lingen ges in till Skat­te­ver­ket. Lag (2003:646).

15 § 2 mom. Har kvar­lå­ten­skap till­kom­mit efter­le­vande make såsom arvinge och har vid den­nes död den först avlid­nes arvingar rätt till andel i den efter­le­van­des bo, beräk­nas denna andel till hälf­ten, om inte annat sägs i andra-​​fjärde styc­kena.

Andel som nu sagts skall bestäm­mas med tillämp­ning av 3 kap. 2 § tredje styc­ket ärv­da­bal­ken, om
   1. makarna eller någon av dem ägde enskild egen­dom vid den först avlidne makens död,
   2. den först avlidne genom tes­ta­mente så för­ord­nat att något av kvar­lå­ten­ska­pen vid den­nes död till­föll annan än den efter­le­vande maken,
   3. den först avlidne efter­läm­nade brös­tar­vinge som inte är den efter­le­vande makens brös­tar­vinge och denne inte avstod från sin rätt till arv till för­mån för den efter­le­vande maken eller
   4. den efter­le­vande makens andel efter den först avlidne maken i fall, som avses i 15 § 1 mom. första styc­ket, enligt lag bli­vit bestämd till annat än hälf­ten av boet.

Har den andel i den sist avlidne makens bo som till­kom­mer den först avlid­nes arvingar vid del­nings­för­rätt­ning bli­vit enligt lag bestämd till annat än hälf­ten av boet och före­lig­ger i skat­teä­ren­det i behö­rig ord­ning upp­rät­tad hand­ling över för­rätt­ningen, skall ande­len bestäm­mas i enlig­het med denna.

Ett ytter­li­gare undan­tag från första styc­ket föl­jer av 3 kap. 8 § ärv­da­bal­ken.

I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärv­da­bal­ken, skall vad i första - fjärde styc­kena stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning, där ej annat föl­jer av tes­ta­mente, varom fråga är.

I boupp­teck­ning skall anges om den avlidne tidi­gare varit gift och om det finns efterar­vingar till den avlid­nes tidi­gare bort­gångne make. I sådant fall skall boupp­teck­ning och, i före­kom­mande fall, del­nings­hand­ling avse­ende den först avlid­nes dödsbo ges in till Skat­te­ver­ket. Lag (2003:646).

15 § 3 mom. En sådan hand­ling rörande del­ning av dödsbo, som avses i 1, 1 a och 2 mom. skall vid ingi­van­det vara åtföljd av styrkt avskrift eller styrkt kopia. Inges ej avskrift eller kopia, skall sådan göras på bekost­nad av döds­boet eller den skatt­skyl­dige. Avskrif­ten eller kopian för­va­ras hos Skat­te­ver­ket. Lag (2003:646).

15 a §   Om bodel­ning skall äga rum enligt sam­bo­la­gen (2003:376), skall den andel som skall till­falla den avlid­nes sambo vid för­del­ning av bostad och bohag beräk­nas till hälf­ten av den behållna egen­do­men om inte annat föl­jer av 18 § andra styc­ket nämnda lag eller ande­len bli­vit enligt lag annorlunda bestämd vid bodel­ning över vil­ken i behö­rig ord­ning upp­rät­tad hand­ling före­lig­ger i skat­teä­ren­det.

För sam­bons sålunda beräk­nade andel erläggs inte arvs­skatt.

När en sådan hand­ling som avses i första styc­ket ges in till Skat­te­ver­ket gäl­ler vad som stad­gas i 15 § 3 mom.
Lag (2003:646).

16 §   Före­lig­ger i skat­teä­ren­det i behö­rig ord­ning upp­rät­tad arv­skif­tes­hand­ling, skola arving­ars och uni­ver­sella tes­ta­ment­s­ta­ga­res lot­ter beräk­nas enligt skif­tes­hand­lingen med tillämp­ning av däri angivna vär­den, dock icke där i 15 eller 15 a § avsedd del­ning av boet skett annorlunda än enligt lag eller uni­ver­sell tes­ta­ment­s­ta­ga­res lott enligt skif­tes­hand­lingen utgör större del av kvar­lå­ten­ska­pen än i tes­ta­men­tet bestämts.
Om i skif­tes­hand­ling angi­vits grun­den för bli­vande del­ning av från skif­tet undan­ta­gen egen­dom ävensom dess värde, skall jäm­väl sådan egen­dom anses för­de­lad å lot­terna enligt angi­ven grund.

Har sam­man­lagda vär­det av arving­ars och uni­ver­sella tes­ta­ment­s­ta­ga­res sålunda bestämda lot­ter i skif­tes­hand­lingen upp­ta­gits lägre än vad som åter­står av behåll­ningen i döds­boet, beräk­nad på sätt i 13, 20-23 och 27 §§ stad­gas, sedan där­i­från avräk­nats dels efter­le­vande makes jäm­likt 15 § skat­te­fria andel eller efter­le­vande sam­bos enligt 15 a § skat­te­fria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omför­mäld skat­te­lott och dels vär­det av jäm­likt 6 och 7 §§ först fram­de­les beskatt­nings­bar egen­dom, skola lot­terna bestäm­mas såsom om det belopp, var­med deras sam­man­lagda värde under­sti­ger döds­bo­be­håll­ningen efter nu nämnd avräk­ning, upp­de­lats å lot­terna i för­hål­lande till deras stor­lek.

När skif­tes­hand­ling ges in till Skat­te­ver­ket gäl­ler vad som stad­gas i 15 § 3 mom. Lag (2003:646).

17 §   För före­te­ende av sådan hand­ling rörande del­ning av dödsbo, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom. eller av sådan hand­ling, som avses i 15 a §, eller av arv­skif­tes­hand­ling skall Skat­te­ver­ket medge anstånd med skat­tens fast­stäl­lande, om arvinge, uni­ver­sell tes­ta­ment­s­ta­gare, bout­red­nings­man eller tes­ta­mentsex­e­ku­tor gör fram­ställ­ning om det i sam­band med ingi­vande av boupp­teck­ning för inre­gi­stre­ring.

Anstånd skall bestäm­mas till högst fyra måna­der från det boupp­teck­ningen senast sko­lat vara ingi­ven. Stäl­les ome­del­bart eller, om anstånd redan bevil­jats, före anstånds­ti­dens utgång nöj­ak­tig säker­het för det belopp, vartill skat­ten upp­går vid lot­ter­nas beräk­ning enligt lag och tes­ta­mente, må anstånd med­gi­vas högst ett år från det boupp­teck­ningen senast sko­lat vara ingi­ven.

Anstånd som nu sagts skall icke för­an­leda upp­skov med boupp­teck­ning­ens regi­stre­ring.

På fram­ställ­ning av delä­gare, bout­red­nings­man eller tes­ta­mentsex­e­ku­tor i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hem­vist i riket, skall för för­rät­tande av sådan del­ning av dödsbo, som avses i 15 § 1 eller 2 mom. eller 15 a §, eller av arv­skifte anstånd bevil­jas med avläm­nande av dekla­ra­tion, där­vid bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena skola äga mot­sva­rande tillämp­ning.

Mot bevis att påförd skatt bli­vit betald skall säker­he­ten åter­stäl­las till den som ned­satt den. Om säker­he­ten mins­kat genom bor­gensmans död eller av annan orsak och inte efter anma­ning annan god­tag­bar säker­het läm­nas, skall Skat­te­ver­ket för­klara att bevil­jat anstånd inte längre skall gälla. Lag (2003:646).

18 §   Har, då beslut om fast­stäl­lande av skatt skall med­de­las, ej kun­nat utrö­nas, huruvida den döde efter­läm­nat arvinge, som före all­männa arvs­fon­den eller före eller jämte annan känd arvinge är berät­ti­gad till arvet, skall ändock lott beräk­nas till­komma arvinge, om vil­ken kän­ne­dom sålunda sak­nas.

Är utrönt, att arvingar fin­nas, men äro arving­arna eller en del av dem icke kända till anta­let, skall vad som till­kom­mer sådana arvingar inom varje gren bes­kat­tas såsom en lott.

19 § 1 mom. Arvs- eller tes­ta­ment­slott, för vil­ken inträde av skatt­skyl­dig­het är att hän­föra till döds­fal­let, skall vid skat­tens beräk­ning sam­man­läg­gas med gåva, som arvingen eller tes­ta­ment­s­ta­ga­ren erhål­lit av den avlidne, under för­ut­sätt­ning att skatt­skyl­dig­het för gåvan inträtt vid döds­fal­let eller inom tio år dess­förin­nan. Har den avlidne till arvingen eller tes­ta­ment­s­ta­ga­ren över­läm­nat hand­ling, inne­fat­tande gil­tig utfäs­telse om gåva av lös egen­dom, skall, i den mån gåvan icke föe döds­fal­let bli­vit full­bor­dad, sam­man­lägg­ning äga rum även om hand­lingen över­läm­nats mer än tio år före döds­fal­let. Skat­ten å arvs- eller tes­ta­ment­slot­ten skall utgå efter den eller de pro­cent­sat­ser som sko­lat tilläm­pas, där­est skatt sko­lat utta­gas för de sam­man­lagda för­vär­ven samt arvs- eller tes­ta­ment­slot­ten utgjort den högst bes­kat­tade delen därav.

Lott, för vil­ken inträde av skatt­skyl­dig­het är att hän­föra till senare tid­punkt än döds­fal­let, skall vid skat­tens beräk­ning sam­man­läg­gas med annan från samme arv­lå­tare (tes­ta­tor) här­rö­rande arvs- eller tes­ta­ment­slott, för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt inom tio år före den tid­punkt, då skatt­skyl­dig­het för först­nämnda lott inträdde; och skall skat­ten beräk­nas med tillämp­ning av de i första styc­ket stad­gade grun­derna. Det­samma skall gälla, där arvingen eller tes­ta­ment­s­ta­ga­ren av arv­lå­ta­ren (tes­ta­tor) erhål­lit gåva, för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt inom tid som nu är sagt. För­ord­ning (1958:562).

2 mom. Utgö­res arvs- eller tes­ta­ment­slott av egen­dom, för vil­ken jäm­likt 8 § första styc­ket skatt­skyl­dig­het är att hän­föra till senare tid­punkt än arv­lå­ta­rens (tes­ta­tors) död, och har mot­ta­ga­ren av lot­ten, medan före­gå­ende inne­ha­vare för­fo­gade över egen­do­men, erhål­lit gåva av denne, skall, med tillämp­ning i övrigt av före­skrif­terna i 1 mom., vid skat­tens beräk­ning lot­ten sam­man­läg­gas med sådan gåva, där ej mot­ta­ga­ren såsom arvinge eller tes­ta­ment­s­ta­gare efter före­gå­ende inne­ha­vare erhål­ler egen­dom till högre värde än nämnda lott.

Inträ­der för gåvan skatt­skyl­dig­het senare än för lot­ten, skall vad i första styc­ket är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning vid beskatt­ning av gåvan.

3 mom. Har givare för­be­hål­lit sig nytt­jan­de­rätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan för­mån av bort­gi­ven egen­dom, skall, ändå att sådant för­be­håll icke för­an­lett beskatt­ning­ens upp­skju­tande, vid tillämp­ning av denna para­graf så anses som om skatt­skyl­dig­het inträtt först då den giva­ren för­be­hållna rät­tig­he­ten upp­hörde.

För­värv, som avses i 12 § och 37 § 2 mom., skola sam­man­läg­gas med annat för­värv alle­nast i den mån de ej äro skat­te­fria jäm­likt 12 §. För­ord­ning (1970:174).

4 mom. Boupp­teck­ning skall vid ingi­van­det vara åtföljd av skrift­lig upp­gift angå­ende i denna para­graf avsett tidi­gare för­värv eller för­säk­ran att sådant för­värv ej före­kom­mit. Ena­handa upp­gif­ter eller för­säk­ran skall läm­nas i dekla­ra­tion angå­ende arv­fal­len eller tes­ta­men­te­rad egen­dom. För­ord­ning (1958:562).

5 mom. har upp­hävts genom för­ord­ning (1958:562).

Vär­de­ring av egen­do­men

20 §   Vid upp­skatt­ning av egen­dom skall lända till efter­rät­telse i boupp­teck­ning eller, där skatt utta­ges efter dekla­ra­tion, i denna upp­ta­get värde, så framt icke före­skrif­terna i 21, 22 eller 23 § för­an­leda åsät­tande av annat värde. Nyt­tan­de­rätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan för­mån, som av arv­lå­ta­ren stif­tats genom tes­ta­mente, upp­skat­tas enligt i 23 § med­de­lade före­skrif­ter.

Att i vissa fall skatt skall utgå efter lägre värde än nu sagts, därom stad­gas i 27 §.

Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 21-​-27 §§ skall vad som före­skri­ves om fas­tig­het äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om bygg­nad som är lös egen­dom. För­ord­ning (1973:1104).

21 §   Upp­skatt­ningen sker med hän­syn till för­hål­lan­dena vid tiden för skatt­skyl­dig­he­tens inträde.

Där jäm­likt 19 § skatt skall beräk­nas efter sam­man­lagda vär­det av skilda för­värv, upp­skat­tas det tidi­gare för­vär­vet med hän­syn till för­hål­lan­dena vid den i fråga om sist­nämnda för­värv för varje sär­skilt fall angivna tiden.

22 § 1 mom. Som värde av fast egen­dom vid den tid­punkt, som avses i 21 §, skall gälla det före­gå­ende årets tax­e­rings­värde om inte bestäm­mel­serna i 2 eller 3 mom. för­an­le­der annat. Finns det sådana till­be­hör till fas­tig­he­ten som avses i 2 kap. 3 § jor­da­bal­ken skall dessa tas upp sär­skilt. Bestäm­mel­serna i 23 § F om vär­de­sätt­ning av lös egen­dom tilläm­pas vid vär­de­ringen. Lag (1981:634).

22 § 2 mom. Har fast egen­dom efter den tid­punkt som näst före­gå­ende års tax­e­rings­värde avsett, sjun­kit i värde genom elds­våda, vat­ten­flöde eller annan sådan hän­delse eller genom bort­ta­gande av bygg­nad eller annan anlägg­ning på egen­do­men eller av till­be­hör där­till eller genom skogs­av­verk­ning eller genom ned­lägg­ning eller väsent­lig för­änd­ring av verk­sam­het i vil­ken egen­do­men använts, eller av annan lik­nande anled­ning, skall på ansö­kan av skatt­skyl­dig, bout­red­nings­man eller tes­ta­mentsex­e­ku­tor, efter verk­ställd utred­ning, egen­do­men åsät­tas sär­skilt värde till led­ning för beräk­ning av på egen­do­men belö­pande arvs­skatt.

Där efter tid­punkt som nyss nämnts fort­satt bebyg­gelse skett på fast egen­dom eller dess värde annars höjts till följd av ny-, till- eller ombygg­nad eller väsent­lig för­änd­ring av verk­sam­het, vari egen­do­men använts, eller annan lik­nande anled­ning, får egen­do­men för ända­mål enligt första styc­ket, åsät­tas sär­skilt värde.

Fast egen­dom som inte har sär­skilt tax­e­rings­värde skall också vär­de­ras till led­ning för arvs­skat­tens bestäm­mande. Vär­de­ring behövs dock inte om det är uppen­bart att egen­do­mens värde inte över­sti­ger 50 000 kro­nor.

Vär­de­ring enligt detta moment görs av Skat­te­ver­ket.

Vid vär­de­ringen skall hän­syn tas till egen­do­mens beskaf­fen­het vid den tid­punkt som avses i 21 §. Vär­det skall upp­skat­tas enligt de grun­der som gäl­ler för bestäm­mande av tax­e­rings­värde året före det år då denna tid­punkt inföll. Före­skrif­terna i 22 § 1 mom. andra och tredje mening­arna skall där­vid tilläm­pas.
Skatt­skyl­dig, bout­red­nings­man eller tes­ta­mentsex­e­ku­tor skall lämna Skat­te­ver­ket de upp­lys­ningar som behövs för pröv­ning av ansök­ningen. Ver­ket får även besluta om besikt­ning av egen­do­men. Har ären­det tagits upp på ansö­kan, får dock sådant beslut fat­tas endast om sökan­den åtar sig att betala kost­na­derna för besikt­ningen.

Skat­te­ver­kets beslut enligt detta moment får inte över­kla­gas.
Lag (2003:646).

22 § 3 mom. Ingår fast egen­dom enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) i en närings­verk­sam­het tilläm­pas bestäm­mel­serna i 4 § och, med undan­tag av femte styc­ket sista meningen, punkt 2 av anvis­ning­arna till 3 och 4 §§ den upp­hävda lagen (1947:577) om stat­lig för­mö­gen­hets­skatt. Vad nu har sagts gäl­ler även sådan egen­dom som enligt punkt 2 sjunde och åttonde styc­kena av anvis­ning­arna till 3 och 4 §§ den upp­hävda lagen om stat­lig för­mö­gen­hets­skatt skulle anses som en sär­skild för­värvs­källa inom inkomst­sla­get närings­verk­sam­het. Vid tillämp­ningen av den upp­hävda lagen om stat­lig för­mö­gen­hets­skatt skall vad som där sägs om rörelse och jord­bruks­fas­tig­het gälla sådan rörelse som avses i 2 kap. 24 § inkomst­skat­te­la­gen.

Vid tillämp­ningen av de bestäm­mel­ser som anges i första styc­ket skall som tax­e­rings­värde anses det värde som enligt 1 eller 2 mom. skall ligga till grund för beräk­ning av arvs­skatt.
Lag (2003:1199).

23 §   Vid upp­skatt­ning av lös egen­dom iakt­ta­ges:
      A. Tomträtt eller vat­ten­falls­rätt upp­skat­tas, i den mån ej annat föl­jer av 20 § tredje styc­ket, till vad rät­tig­he­ten med hän­syn till vill­ko­ren vid upp­lå­tel­sen och den tid, som där­för åter­står, kan anta­gas hava betingat vid en av boets avveck­ling för­an­ledd, med till­bör­lig omsorg skedd för­sälj­ning.
      B. Aktier som är inre­gi­stre­rade vid inländsk börs eller note­ras på utländsk börs, ande­lar i inve­ste­rings­fon­der samt andra vär­de­pap­per än aktier som omsätts mark­nads­mäs­sigt och är av det slag som anges i 48 kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) tas upp till 75 pro­cent av det note­rade vär­det.

Aktier som inte är av det slag som avses i första styc­ket men som är före­mål för mark­nads­mäs­sig omsätt­ning med regel­bundna note­ringar om avslut tas upp till 30 pro­cent av det note­rade vär­det.

Finns i ett bolag skilda akti­e­slag av vilka ett eller flera är börsno­te­rade eller före­mål för sådan note­ring som avses i andra styc­ket, skall de aktier i bola­get som inte är note­rade tas upp till samma värde som de note­rade akti­erna. Är flera akti­e­slag note­rade, skall de icke note­rade akti­erna tas upp till samma värde som de note­rade aktier som har den lägsta kur­sen.

Om det vid vär­de­ring enligt de före­gå­ende styc­kena bedöms att det note­rade vär­det inte mot­sva­rar vad som skulle kunna påräk­nas vid en för­sälj­ning under nor­mala för­hål­lan­den, får i stäl­let pri­set vid en sådan för­sälj­ning läg­gas till grund för vär­de­ringen.

Aktier som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna i första-​​tredje styc­kena samt ande­lar i eko­no­miska för­e­ningar och han­dels­bo­lag tas upp till det pris som kan påräk­nas vid en för­sälj­ning under nor­mala för­hål­lan­den, var­vid dock föl­jande skall iakt­tas. I den mån upp­skatt­ningen grun­das på vär­det av till­gångar som ingår i en närings­verk­sam­het beräk­nas - under för­ut­sätt­ning att verk­sam­he­ten är sådan som avses i 2 kap. 24 § inkomst­skat­te­la­gen - till­gång­ar­nas värde med tillämp­ning av reg­lerna i F tredje styc­ket; vid gåva dock under den ytter­li­gare för­ut­sätt­ningen att de i 43 § tredje styc­ket angivna kra­ven iakt­ta­gits. I den mån upp­skatt­ningen grun­das på vär­det av till­gångar som avses i första-​​tredje styc­kena, skall vär­det av dessa till­gångar anses mot­svara vad som skulle tas upp vid en tillämp­ning av bestäm­mel­serna i första-​​fjärde styc­kena.

Vär­de­pap­per som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna i första-​​tredje och femte styc­kena tas upp till det pris som kan påräk­nas vid en för­sälj­ning under nor­mala för­hål­lan­den. Lag (2004:48).
      C. Ford­ran upp­skat­tas till sitt kapi­tal­be­lopp jämte upp­lu­pen ränta å tid, som avses i 21 §. Är ford­ringen ej för­fal­len och skall ränta därå ej beräk­nas för tiden före för­fal­lo­da­gen, upp­skat­tas ford­ringen till belopp, som utgör dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabel­len I.

Osä­ker ford­ran upp­skat­tas till belopp, var­med den kan beräk­nas inflyta.
Vär­de­lös ford­ran anses icke utgöra till­gång. Den omstän­dig­he­ten att gäl­de­nä­ren är delä­gare i döds­boet för­an­le­der icke ford­ring­ens upp­skat­tande enligt andra grun­der än som eljest äro tillämp­liga.

Medel, för vilka upp­skov med inkomst­be­skatt­ning åtnju­tes enligt bestäm­mel­serna om skogs­konto, upp­hovs­man­na­konto, upp­fin­nar­konto eller inve­ste­rings­konto för skog, tas upp till halva vär­det. Har medel satts av till fond för sär­skilt ända­mål enligt före­skrift i lag eller annan för­fatt­ning och har avdrag vid inkomst­be­räk­ningen med­getts för avsätt­ningen, får halva det avsatta belop­pet tas upp som skuld.
      D. För evärd­lig tid utgå­ende ränta, avkomst eller annan för­mån upp­skat­tas till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år upp­gått.

Nytt­jan­de­rätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan för­mån, som utgår under viss tid eller någons livs­tid, upp­skat­tas till sitt kapi­tal­värde. Är rät­tig­he­ten bestämd till visst belopp eller eljest till viss stor­lek, beräk­nas kapi­tal­vär­det efter det belopp rät­tig­he­ten för helt år mot­sva­rar enligt de vid denna lag fogade tabel­lerna II och III.
Om liv­ränta på grund av för­säk­ring skall utgå så länge någon är i livet, dock längst under viss tid, eller skall börja utgå fram­de­les, beräk­nas vär­det enligt för­säk­rings­tek­niska beräk­nings­grun­der med iakt­ta­gande av före­skrif­terna i denna para­graf. Där rät­tig­het, som belas­tar viss egen­dom, ej är på nyss angi­vet sätt bestämd, anses årliga vär­det utgöra fem pro­cent av det pen­ning­värde, vartill egen­do­men upp­skat­tats, dock att, där rät­tig­het avser endast del av egen­dom eller dess årliga värde eljest icke kan bestäm­mas enligt nyss angivna grund, detta upp­skat­tas efter vad som prö­vas skä­ligt.

Kapi­tal­vär­det av rät­tig­het, som icke är bestämd att utgå under någons livs­tid men ändock är av obe­stämd var­ak­tig­het, upp­skat­tas med led­ning av tabell III, såsom om den sko­lat utgå för den berät­ti­ga­des livs­tid, dock högst till tio gånger det värde, rät­tig­he­ten för helt år mot­sva­rar.

Är rät­tig­het bero­ende av flera per­so­ners liv sålunda, att rät­tig­he­ten upp­hör vid den först avlid­nes från­fälle, bestäm­mes rät­tig­he­tens kapi­tal­värde efter den älds­tes lev­nads­ål­der.
Fort­far där­e­mot rät­tig­he­ten oför­änd­rad till den sist avlid­nes från­fälle, beräk­nas vär­det efter den yngs­tes ålder.
Lag (1999:1131).
      E. Vär­det av utländskt myntslag beräk­nas efter den köp­kurs på chec­kar, utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skatt­skyl­dig­he­tens inträde. Fin­nes ej sådan kurs eller kan av annan anled­ning vär­det icke beräk­nas efter denna grund, bestäm­mer rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen för­ord­nar, hur beräk­ningen skall ske.
      F. Andel i bostads­för­e­ning eller bostads­ak­tie­bo­lag tas upp till ett värde som mot­sva­rar med­lem­mens eller delä­ga­rens andel i för­e­ning­ens eller bola­gets behållna för­mö­gen­het beräk­nad med utgångs­punkt i det värde som för­e­ning­ens eller bola­gets fas­tig­het skall tas upp till enligt 22 § och med hän­syn till för­e­ning­ens eller bola­gets övriga till­gångar och skul­der enligt senaste bok­slut.

Annan lös egen­dom än förut nämnts upp­skat­tas till vad den kan antas ha betingat vid en med till­bör­lig omsorg skedd för­sälj­ning, som för­an­letts av boets avveck­ling.

Vid vär­de­ringen av en närings­verk­sam­het eller en del av en närings­verk­sam­het tilläm­pas - under för­ut­sätt­ning att verk­sam­he­ten är sådan som avses i 2 kap. 24 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) - bestäm­mel­serna i 4 § och, med undan­tag av femte styc­ket sista meningen, punkt 2 av anvis­ning­arna till 3 och 4 §§ den upp­hävda lagen (1947:577) om stat­lig för­mö­gen­hets­skatt. Lag (2003:1199).

24 §   Har egen­dom till­fal­lit någon med i 8 § första styc­ket avsedd rätt, upp­skat­tas denna såsom om egen­do­men bekom­mits med ägan­de­rätt.

Sådan rätt till egen­dom, som omför­mä­les i 8 § andra styc­ket, upp­skat­tas såsom nytt­jan­de­rätt.

25 §   Häf­tar vid egen­dom för­plik­telse på grund av nytt­jan­de­rätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan för­mån, skall egen­do­mens värde mins­kas med rät­tig­he­tens kapi­tal­värde. Har rät­tig­he­ten för livs­tid tillagts två eller flera efter varandra, skall vid avräk­ningen kapi­tal­vär­det bestäm­mas efter den yngs­tes lev­nads­ål­der.

26 §   Den som omhän­der­har döds­bos egen­dom ävensom skatt­skyl­dig har att till­han­da­hålla den utred­ning, som prö­vas erfor­der­lig för bedö­mande av egen­doms värde.

Om en skatt­skyl­dig påkal­lar tillämp­ning av sådant sär­skilt värde av fast egen­dom som avses i 22 § 2 mom. första eller tredje styc­ket, skall erfor­der­ligt anstånd med skat­teä­ren­dets avgö­rande läm­nas när ansö­kan om åsät­tande av sär­skilt värde av egen­do­men bli­vit gjord.

Till led­ning för vär­de­ring av aktier, obli­ga­tio­ner och där­med jäm­för­liga vär­de­hand­lingar som är börsno­te­rade eller annars omsätts på kapi­tal­mark­na­den skall före­tes intyg av bank, mäk­lare eller annan sak­kun­nig.

Skat­te­ver­ket får, där sär­skild anled­ning före­lig­ger, för­ordna lämp­lig per­son att verk­ställa upp­skatt­ning av lös egen­dom till led­ning för dess vär­de­ring. För­ord­nande som nu sagts får efter över­kla­gande med­de­las av rät­ten. Det ålig­ger skatt­skyl­dig eller den, som för skatt­skyl­dig har hand om egen­dom, att hålla egen­do­men till­gäng­lig för besikt­ning samt att till­han­dagå för­rätt­nings­man­nen med upp­lys­ningar och annan utred­ning.
Ersätt­ning åt för­rätt­nings­man­nen beta­las, om egen­do­men ingår i dödsbo, av boet och annars av den för egen­do­men skatt­skyl­dige.
Lag (2003:646).

27 §   Har fast egen­dom efter den tid­punkt, som näst före­gå­ende årets tax­e­rings­värde avsett, väsent­ligt ned­gått i värde på grund av all­män för­änd­ring i det eko­no­miska läget eller har å börs eller eljest i mark­na­den note­rad aktie, obli­ga­tion eller där­med jäm­för­lig vär­de­hand­ling efter den tid­punkt, som avses i 21 §, ned­gått i värde med en fjär­de­del eller mera och upp­går, där­est egen­do­men upp­skat­tas efter ovan i denna lag stad­gade grun­der, skat­ten för sådana lot­ter i boet, om vil­kas bes­kat­tande är fråga, till sam­man­lagt minst 3 000 kro­nor, må rege­ringen, såframt det fin­nes uppen­bart att utgö­ran­det av skatt efter nämnda beräk­nings­grun­der skulle verka oskä­ligt betung­ande, på ansö­kan av skatt­skyl­dig, bout­red­nings­man eller tes­ta­mentsex­e­ku­tor med­giva, att skat­ten skall utgå efter lägre värde än det, vartill egen­do­men eljest skall upp­skat­tas.

Ansö­kan som i denna para­graf sägs skall för att kunna upp­ta­gas till pröv­ning vara till rege­ringen ingi­ven innan beslut om skat­tens fast­stäl­lande med­de­las. Lag (1974:857).

Skat­tens bestäm­mande

28 §   Till klass I hän­fö­ras efter­le­vande make, sambo, barn, avkom­ling till barn, make och sambo till barn och efter­le­vande make eller sambo till avli­det barn. Detta gäl­ler även om bar­net eller avkom­lingen till följd av adop­tion för­lo­rat sin arvs­rätt efter arv­lå­ta­ren.

På lott som till­kom­mer den avlid­nes efter­le­vande make eller sambo tas arvs­skatt inte ut. Som skat­te­fritt avdra­ges från lott som till­kom­mer annan i klass I 70 000 kro­nor och från lott, som bes­kat­tas enligt klass II eller klass III, 21 000 kro­nor. Har barn eller avkom­ling till avli­det barn vid skatt­skyl­dig­he­tens inträde ej fyllt 18 år, avdra­ges ytter­li­gare 10 000 kro­nor för varje helt år eller del därav, som då åter­stod till dess sagda ålder upp­nås.

Styvbarns-​​ och fos­ter­barns­för­hål­lande räk­nas lika med skyld­skap. Med fos­ter­barn avses barn, som före fyllda 16 år sta­dig­va­rande vis­tats i den avlid­nes hem och där­vid erhål­lit vård och fost­ran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra styc­ket får ej åtnju­tas i fråga om vad som erhål­les från samme arv­lå­tare eller tes­ta­tor, även om det erhål­les vid skilda till­fäl­len.

Till klass II hän­fö­res annan arvinge eller tes­ta­ment­s­ta­gare än sådan som avses i klass I eller III.

Till klass III hän­fö­ras

lands­tings­kom­mun, kom­mun eller annan menig­het ävensom hus­håll­nings­säll­skap med stad­gar som fast­ställts av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer;

stif­telse med huvud­sak­ligt syfte att främja reli­giösa, väl­gö­rande, soci­ala, poli­tiska, konst­när­liga, idrotts­liga eller andra där­med jäm­för­liga kul­tu­rella eller eljest all­män­nyt­tiga ända­mål;

stif­telse med huvud­sak­ligt ända­mål att främja lan­dets närings­liv;

regi­stre­rad under­stöds­för­e­ning;

sådan sam­man­slut­ning, som, utan att hava till syfte att i sin verk­sam­het till­go­dose med­lem­mar­nas eko­no­miska intres­sen, huvud­sak­li­gen full­föl­jer ovan angi­vet ända­mål;

fol­kets­hus­för­e­ning, byg­de­gårds­för­e­ning eller annan lik­nande sam­man­slut­ning, som har till främsta syfte att anordna eller till­han­da­hålla all­män sam­lings­lo­kal,
där fråga är om svensk juri­disk per­son och skat­te­be­fri­else ej åtnju­tes jäm­likt 3 §.

För skat­te­lott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräk­nas skat­ten efter den klass, gäl­lande för arvinge eller uni­ver­sell tes­ta­ment­s­ta­gare i döds­boet eller för mot­ta­ga­ren av det legat varom fråga är, som med­för lägst skatt. Från skat­te­lott med­gi­ves icke avdrag enligt andra styc­ket.

Vad som åter­står, sedan avdrag enligt andra styc­ket gjorts, utgör skat­te­plik­tig lott. Denna skall jäm­nas till när­mast lägre hund­ra­tal kro­nor. Om öre­tal upp­kom­mer vid beräk­ning av skatt, skall skat­ten jäm­nas nedåt till när­mast hela kron­tal.

Skat­ten beräk­nas enligt föl­jande ska­lor.

                                        Klass I

Skattepliktig lott, kr.                 Arvsskatt, kr.

          --   300 000                         10 %     inom skiktet;

   300 000--   600 000                  30 000+20 %     "" ;

   600 000--                            90 000+30 %     "" ;

                                        Klass II

Skattepliktig lott, kr.                 Arvsskatt, kr.

          --    70 000                         10 %     inom skiktet;

    70 000--   140 000                   7 000+20 %     "" ;

   140 000--                            21 000+30 %     "" ;

                                        Klass III

Skattepliktig lott, kr.                 Arvsskatt, kr.

          --    90 000                          10 %    inom skiktet;

    90 000--   170 000                    9 000+20 %    "" ;

   170 000--                             25 000+30 %    "" .

Lag (2003:1198).

29 §   Har upp­hävts genom för­ord­ning (1974:312).

30 §   Där någon bekom­mit egen­dom, för vil­ken jäm­likt 8 § första styc­ket skatt­skyl­dig­het inträtt senare än vid arv­lå­ta­rens (tes­ta­tors) död, beräk­nas skat­ten efter skyld­skaps­för­hål­lan­det mel­lan till­trä­da­ren och före­gå­ende inne­ha­va­ren, där­est skat­ten vid sådan beräk­ning blir lägre än om den bestäm­mes efter skyld­skaps­för­hål­lan­det mel­lan till­trä­da­ren och arv­lå­ta­ren (tes­ta­tor).

Då fide­i­kom­miss, som genom tes­ta­mente eller gåvobrev instif­tats för obe­grän­sad tid, över­går från en till annan, erläg­ges arvs­skatt beräk­nad efter skyld­skaps­för­hål­lan­det mel­lan till­trä­da­ren och när­mast före­gå­ende inne­ha­va­ren. För­ord­ning (1970:174).

31 §   Till led­ning vid uträk­nan­det av skatt enligt denna lag utfär­dar rege­ringen erfor­der­liga tabel­ler. Lag (1974:857).

Efter­be­skatt­ning

32 §   Har efter det beslut med­de­lats om fast­stäl­lande av skatt
      a) kän­ne­dom erhål­lits om förut icke känt tes­ta­mente;
      b) tes­ta­mente, för­ord­nande enligt lagen (1927:77) om för­säk­rings­av­tal om insät­tande av för­månsta­gare eller mot­sva­rande för­ord­nande som avser utländsk för­säk­ring, vartill hän­syn tagits vid skat­teä­ren­dets pröv­ning, bli­vit genom laga­kraft­vun­nen dom helt eller del­vis för­kla­rat ogillt;
      c) genom laga­kraft­vun­nen dom eljest bli­vit bestämt angå­ende del­ningen av egen­dom i dödsbo, där skat­ten fast­ställts med led­ning av hand­ling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom., 15 a § eller 16 §;
      d) omstän­dig­het inträf­fat som för­an­le­der tilläggs­boupp­teck­ning;
      e) kän­ne­dom erhål­lits angå­ende vid tiden för skatt­skyl­dig­he­tens inträde före­lig­gande omstän­dig­het, som för­an­le­der, att i dekla­ra­tion upp­gi­ven behåll­ning eller egen­dom bort upp­ta­gas eller för­de­las annor­le­des än i dekla­ra­tio­nen angi­vits;
      f) kun­skap vun­nits om för­hål­lande, som för­an­le­der tillämp­ning av 19 §;
      g) klar­het vun­nits om hur arvet slut­li­gen skall för­de­las i sådana fall som avses i 18 §;
      h) kun­skap vun­nits om att sådan del­ning som avses i 15 § 1 a mom. har skett;

och hade, om hän­syn tagits till omstän­dig­het som nu avses, för någon lott skatt sko­lat gäl­das utö­ver vad för lot­ten beräk­nats, skall efter­be­skatt­ning ske med sålunda felande belopp. Lag (1987:1206).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om beskatt­ning i fall av döds­bos kon­kurs

33 § 1 mom. Där dödsbo, vari fin­nes skat­te­plik­tig behåll­ning, avträtts till kon­kurs, skall för egen­dom, som hör till kon­kurs­boet, utgå arvs­skatt endast i den mån i kon­kur­sen upp­kom­mer över­skott, som jäm­likt kon­kursla­gen över­läm­nas till gäl­de­nä­rens rätts­in­ne­ha­vare.

Egen­dom, varav sådant över­skott utgö­res, upp­skat­tas sådan den befanns vid över­läm­nan­det till gäl­de­nä­rens rätts­in­ne­ha­vare; och räk­nas med tillämp­ning i övrigt av vad i denna lag stad­gas vid skat­tens bestäm­mande över­skott såsom behåll­ning i döds­boet.

Vad nu stad­gats skall gälla jäm­väl då arv­lå­ta­ren (tes­ta­tor) vid sin död var i kon­kurs.

Om anstånd jäm­likt 17 § bli­vit bevil­jat, skall, där döds­boet avträ­des till kon­kurs, anstån­det anses för­fal­let och ställd säker­het åter­läm­nas.
Lag (1974:857).

33 § 2 mom. Upp­kom­mer efter kon­kur­sens avslu­tande för kon­kurs­boet ytter­li­gare till­gång, som jäm­likt kon­kursla­gen över­läm­nas till gäl­de­nä­rens rätts­in­ne­ha­vare, skall i tillämp­liga delar gälla vad i 32 § stad­gas om efter­be­skatt­ning.

33 § 3 mom. Har inom ett år från det att Skat­te­ver­ket med­de­lat beslut i skat­teä­ren­det dödsbo avträtts till kon­kurs, har döds­boet eller skatt­skyl­dig rätt att återfå betald skatt.
Upp­kom­mer i kon­kur­sen över­skott, skall skatt utgå enligt före­skrif­terna i 1 och 2 mom.

Ansö­kan om åter­vin­ning av skatt efter vad nu sagts görs skrift­li­gen och tas upp av Skat­te­ver­ket. Lag (2003:646).

Beslu­tande myn­dig­het m.m.

34 §   Beslut i fråga om arvs­skatt fat­tas av Skat­te­ver­ket.

Bestäm­mel­ser om debi­te­ring och betal­ning av arvs­skatt finns i skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483).

För­va­ring av hand­lingar skall ske hos Skat­te­ver­ket.
Lag (2003:646).

Om gåvoskatt

35 §   Gåvoskatt tas ut för egen­dom inom eller utom Sve­rige som
   1. ges bort av den som vid tiden för gåvan var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des i Sve­rige eller var antingen svensk med­bor­gare eller gift med en svensk med­bor­gare och hade flyt­tat från Sve­rige mindre än tio år före gåvo­till­fäl­let, eller
   2. ges bort av en svensk juri­disk per­son.

Gåvoskatt tas också ut för
   1. egen­dom som anges i 4 § andra styc­ket 1--3 och som ges bort av en annan per­son än som avses i första styc­ket,
   2. egen­dom som anges i 4 § andra styc­ket 4 och som ges bort av en annan per­son än som avses i första styc­ket, om giva­ren är svensk med­bor­gare eller gåvo­ta­ga­ren är svensk med­bor­gare eller svensk juri­disk per­son. Lag (1988:1516).

36 §   Skatt­skyl­dig­het inträ­der, om inte annat föl­jer av nästa stycke, då gåvan bli­vit full­bor­dad eller hand­ling, inne­fat­tande gil­tig utfäs­telse om gåva av lös egen­dom, över­läm­nats till mot­ta­ga­ren. När en omyn­digs för­äl­der är för­myn­dare och som gåva åt den omyn­dige till sådant kre­di­tin­sti­tut som avses i 2 kap. 4 a § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) eller före­tag som dri­ver verk­sam­het enligt lagen (2004:299) om inlå­nings­verk­sam­het över­läm­nat pengar eller över­fört medel som för­äl­dern haft inne­stå­ende i sådant kre­di­tin­sti­tut eller före­tag utan att för­be­hålla sig rätt att för egen räk­ning för­foga över gåvo­med­len anses gåvan full­bor­dad enligt denna lag när gåvo­med­len mot­ta­gits av kre­di­tin­sti­tu­tet eller före­ta­get för den omyn­di­ges räk­ning eller över­förts till den omyn­di­ges konto.
I fall, som avses i 37 § 2 mom., inträ­der skatt­skyl­dig­het vid den tid, då för­månsta­ga­ren erhål­ler för­fo­gan­de­rät­ten över för­säk­ringen; dock inträ­der, där på grund av för­säk­ringen utbe­tal­ning tidi­gare ägt rum till den berät­ti­gade, skatt­skyl­dig­het för sådant belopp vid dess mot­ta­gande.

Vad i fråga om arvs­skatt är stad­gat i 6-9 §§ skall vid beskatt­ning av gåva äga mot­sva­rande tillämp­ning. Före­skrif­terna i 6 § om skatt­skyl­dig­he­tens inträde först fram­de­les skola här­vid, utan inskränk­ningar som angi­vas i andra styc­ket under c) och d), gälla jäm­väl i fall då giva­ren för­be­hål­lit sig själv nytt­jan­de­rätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan för­mån av den bort­givna egen­do­men. Lag (2004:421).

37 § 1 mom. Gåvoskatt utgår vid köp, byte, lega eller annat sådant avtal, om av miss­för­hål­lan­det mel­lan de å ömse sidor utfästa vill­kor är uppen­bart, att avta­let del­vis har egen­skap av gåva.

37 § 2 mom. Skatt såsom för gåva utgår för vad som i enlig­het med lagen om för­säk­rings­av­tal i annat fall än i 12 § avses till­fal­ler någon i egen­skap av för­månsta­gare.

Vid denna beskatt­ning skall bestäm­mel­serna i 12 § andra-​​-​femte styc­kena tilläm­pas.

Som gåva bes­kat­tas även vad som i annat fall än i 12 § sjunde styc­ket avses till­fal­ler någon på grund av för­ord­nande som avser utländsk för­säk­ring. Där­vid skall bestäm­mel­serna i nämnda stycke tilläm­pas. Lag (1980:75).

37 § 3 mom. Gåvoskatt utgår för utdel­ning från en inve­ste­rings­fond enligt lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der till annan än andelsä­gare i fon­den. En sådan utdel­ning skall vid tillämp­ning av denna lag anses utgöra en gåva från fon­den.
Lag (2004:48).

38 §   Från gåvoskatt äro, för­u­tom i 3 § omför­mälda juri­diska per­so­ner, befri­ade:

lands­tings­kom­mun, kom­mun eller annan menig­het ävensom hus­håll­nings­säll­skap med stad­gar som fast­ställts av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer;

stif­telse med huvud­sak­ligt syfte att främja reli­giösa, väl­gö­rande, soci­ala, poli­tiska, konst­när­liga, idrotts­liga eller andra där­med jäm­för­liga kul­tu­rella eller eljest all­män­nyt­tiga ända­mål;

stif­telse med huvud­sak­ligt ända­mål att främja lan­dets närings­liv;

regi­stre­rad under­stöds­för­e­ning eller sådan sam­man­slut­ning, som, utan att hava till syfte att i sin verk­sam­het till­go­dose med­lem­mar­nas eko­no­miska intres­sen, huvud­sak­li­gen full­föl­jer ovan angi­vet ända­mål;

fol­kets­hus­för­e­ning, byg­de­gårds­för­e­ning eller annan lik­nande sam­man­slut­ning, som har till främsta syfte att anordna eller till­han­da­hålla all­män sam­lings­lo­kal.

Skat­te­be­fri­else enligt denna para­graf till­kom­mer endast svensk juri­disk per­son och äger icke rum, där giva­ren för sin livs­tid eller för viss tid för­be­hål­lit sig nytt­jan­de­rätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan för­mån av den bort­givna egen­do­men eller del därav. Lag (1980:75).

39 §   Skat­te­fri­het åtnju­tes:
      a) för gåva av möb­ler, hus­ge­råd och andra lösö­ren, som äro avsedda för gåvo­ta­ga­rens eller hans familjs per­son­liga bruk och vars värde för samme mot­ta­gare under ett och samma kalen­derår icke över­sti­ger 10 000 kro­nor;
      b) för peri­o­diskt under­stöd i den mån under­stö­det skall inräk­nas i gåvo­ta­ga­rens skat­te­plik­tiga inkomst;
      c) för vad make eller sambo vid bodel­ning, som för­rät­tas av annan anled­ning än makes eller sam­bos död, erhål­lit utö­ver honom enligt lag till­kom­mande andel, i den mån vär­det av vad maken eller sam­bon bekom­mit icke över­sti­ger vär­det av hans i bodel­ningen ingå­ende egen­dom eller, om äldre gif­ter­måls­bal­ken är tillämp­lig, vär­det av sam­fälld egen­dom, som av maken i boet vid äkten­ska­pets ingå­ende eller där­ef­ter införts;
      d) för annan än under a), b) och c) omför­mäld full­bor­dad gåva, i den mån vär­det av gåvan eller, om gåvo­ta­ga­ren under samma kalen­derår av samme givare erhål­ler flera sådana gåvor som här avses, det sam­man­lagda vär­det av dessa gåvor icke över­sti­ger 10 000 kro­nor. Lag (1990:1430).

40 §   För­hål­lan­det mel­lan givare och gåvo­ta­gare läg­ges till grund för beräk­ning av skat­ten; dock skall vad i fråga om arvs­skatt är före­skri­vet i 30 § första styc­ket äga mot­sva­rande tillämp­ning vid beskatt­ning av gåva. För­ord­ning (1970:174).

41 § 1 mom. Gåva, för vil­ken inträde av skatt­skyl­dig­het ej är att hän­föra till senare tid­punkt än giva­rens död, skall vid skat­tens beräk­ning sam­man­läg­gas med annan gåva, som gåvo­ta­ga­ren erhål­lit av samme givare, under för­ut­sätt­ning att skatt­skyl­dig­het för sist­nämnda gåva inträtt sam­ti­digt eller inom tio år före det sådan skyl­dig­het inträdde för den gåva, om vars beskatt­ning är fråga. Skat­ten för gåvan skall beräk­nas med tillämp­ning av de i 19 § 1 mom. första styc­ket stad­gade grun­derna.

Har den som mot­ta­git gåva, för vil­ken inträde av skatt­skyl­dig­het är att hän­föra till tid efter giva­rens död, tillika erhål­lit annan gåva av samme givare eller arvs- eller tes­ta­ment­slott efter denne, skall vad i 19 § 1 mom. andra styc­ket är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning.

Att vid beräk­ning av gåvoskatt hän­syn i visst fall skall tagas jäm­väl till arvs- eller tes­ta­ment­slott, som här­rör från annan än giva­ren, därom stad­gas i 19 § 2 mom.

I fall, som avses i denna para­graf, skall gälla vad i 19 § 3 mom. andra styc­ket är för där avsedda fall före­skri­vet. För­ord­ning (1970:174).

2 mom. Då fråga sam­ti­digt före­kom­mer om beskatt­ning av flera, av skilda givare erhållna gåvor, skall skatt beräk­nas för vad som erhål­lits från varje sär­skild givare.

42 §   Egen­dom, för vil­ken gåvoskatt utgår, upp­skat­tas med hän­syn till för­hål­lan­dena vid tiden för skatt­skyl­dig­he­tens inträde.

Vad i 21 § andra styc­ket är stad­gat skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, där gåva enligt 41 § skall sam­man­läg­gas med annan gåva eller med arvs- eller tes­ta­ment­slott.

43 §   Vid beskatt­ning av gåva gäl­ler i tillämp­liga delar, för­u­tom ovan sär­skilt angivna bestäm­mel­ser i 6-9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad i fråga om arvs­skatt vidare är stad­gat i 4 § tredje styc­ket, 13 § 2 mom., 14 och 20 §§, 22 § med undan­tag av 3 mom., 23 § med undan­tag av F tredje styc­ket, 24-27 §§, 28 § med undan­tag av andra och fjärde styc­kena samt 32 §. Där­vid skall hän­vis­ningen i 32 § f) till 19 § i stäl­let gälla 41 § samt 28 § första och tredje styc­kena tilläm­pas som om gåvan utgjorde arv efter giva­ren.

När ersätt­ning räk­nas av från en gåva som skall tas upp till en viss andel av sitt värde, skall ersätt­ningen kvo­te­ras på samma sätt som gåvan.

Har gåva läm­nats utan för­be­håll till för­mån för giva­ren eller annan och avser gåvan giva­rens hela närings­verk­sam­het, en verk­sam­hets­gren eller en ide­ell andel av en närings­verk­sam­het eller en verk­sam­hets­gren eller avser gåvan en andel respek­tive del av en andel i ett ono­te­rat aktie-​​ eller euro­pa­bo­lag, en eko­no­misk för­e­ning eller ett han­dels­bo­lag, skall, utö­ver bestäm­mel­serna i första styc­ket - under för­ut­sätt­ning att verk­sam­he­ten är sådan som avses i 2 kap. 24 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) - även 22 § 3 mom. och 23 § F tredje styc­ket tilläm­pas när gåvoskat­ten bestäms. Har gåvo­ta­ga­ren inom tre år efter det att skatt­skyl­dig­het för gåvan inträtt genom köp, byte eller något där­med jäm­för­ligt fång eller genom gåva eller bodel­ning av annan anled­ning än makes död avhänt sig egen­do­men eller väsent­lig del därav, skall ny gåva anses före­ligga med det värde var­med den ursprung­liga gåvan ned­satts.

Som ett för­be­håll enligt tredje styc­ket räk­nas inte att giva­ren ställt upp ett vill­kor om att gåvo­ta­ga­ren skall lämna en ersätt­ning för gåvan. Lag (2004:496).

44 §   Beslut i fråga om gåvoskatt fat­tas av Skat­te­ver­ket.

Bestäm­mel­ser om debi­te­ring och betal­ning av gåvoskatt finns i skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483).

För­va­ring av hand­lingar skall ske hos Skat­te­ver­ket.
Lag (2003:646).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

Dekla­ra­tion och vissa andra upp­gif­ter för beskatt­ningen

45 §   Dekla­ra­tion skall av den, som är skatt­skyl­dig, avgi­vas
      A) angå­ende för­värv av arvs- eller tes­ta­ment­slott, när lot­ten utgö­res av
      1) egen­dom i dödsbo efter svensk med­bor­gare i fall, då denne vid sin död ej hade hem­vist i riket och skyl­dig­het ej inträtt att efter honom här för­rätta boupp­teck­ning enligt svensk lag;
      2) egen­dom i dödsbo efter utlän­ning, som vid sin död ej hade hem­vist i riket;
      3) ägan­de­rätt eller rät­tig­het, vil­ken jäm­likt 6--9 §§ bes­kat­tas senare än vid arv­lå­ta­rens (tes­ta­tors) död, dock icke där fråga är om för­värv efter den som på livs­tid inne­haft egen­dom med i 8 § första styc­ket avsedd rätt;
      4) egen­dom i dödsbo, som avträtts till kon­kurs, i fall där arvs­skatt skall beräk­nas med tillämp­ning av 33 § 1 mom.;
      B) angå­ende för­värv, som till­fal­lit för­månsta­gare vid för­säk­rings­ta­ga­res död; är för­månsta­ga­ren tillika arvinge eller tes­ta­ment­s­ta­gare, skall han dock avgiva dekla­ra­tion endast om döds­bo­an­mä­lan enligt 20 kap. 8 a § ärv­da­bal­ken gjorts och boupp­teck­ning där­för ej för­rät­tats;
      C) angå­ende sådan i 32 § a)--c) och e)--h) samt i 33 § 2 mom. angi­ven omstän­dig­het, som för­an­le­der efter­be­skatt­ning, dock ej när sådan del­ning som avses i 32 § h) har ägt rum innan beslut med­de­lats om fast­stäl­lande av skatt;
      D) angå­ende för­värv genom gåva eller annat jäm­likt 37 § där­med i beskatt­nings­hän­se­ende lik­ställt fång.

Skall enligt vad nu stad­gas dekla­ra­tion avgi­vas angå­ende lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hem­vist i riket och är den för lot­ten skatt­skyl­dige ej bosatt inom riket, ålig­ger det den som omhän­der­har döds­bo­ets egen­dom att i den skatt­skyl­di­ges ställe avgiva dekla­ra­tion.
Lag (1989:311).

46 §   Dekla­ra­tion skall, i fall som anges i 45 § under A), B) och C), avläm­nas till Skat­te­ver­ket inom fyra måna­der, räk­nat i fall som anges

under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skatt­skyl­dig­het inträdde;

under A) 4) från det över­skott i döds­bo­ets kon­kurs över­läm­na­des till den skatt­skyl­dige;

under C) i fall som avses i 32 § h) från det att del­ningen skedde och i övrigt från det att kän­ne­dom erhölls angå­ende den omstän­dig­het, som för­an­le­der efter­be­skatt­ningen.

I fall som anges i 45 § under D) skall dekla­ra­tion avläm­nas till Skat­te­ver­ket senast den 2 maj året efter det år när skatt­skyl­dig­het inträdde. Har giva­ren eller, vad angår för­värv som avses i 37 § 2 mom., för­säk­rings­ta­ga­ren avli­dit efter det skatt­skyl­dig­het inträtt, skall dock dekla­ra­tio­nen läm­nas senast fyra måna­der efter döds­fal­let. Lag (2003:646).

46 a §   Om det finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket bevilja en skatt­skyl­dig anstånd med att lämna dekla­ra­tion enligt 45 §.

En ansö­kan om anstånd skall ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den dag då dekla­ra­tio­nen skulle ha kom­mit in.

Änd­ras för­ut­sätt­ning­arna för anstån­det innan anstånds­ti­den har gått ut, får beslu­tet om anstånd omprö­vas. Lag (2003:646).

47 §   Dekla­ra­tion skall avges på heder och sam­vete och inne­hålla upp­gift om
      A) då dekla­ra­tio­nen avser arv­fal­len eller tes­ta­men­te­rad egen­dom:
      1) arv­lå­ta­rens (tes­ta­tors) och den skatt­skyl­di­ges full­stän­diga namn, per­son­num­mer eller sam­ord­nings­num­mer enligt folk­bok­fö­rings­la­gen (1991:481) och hem­vist;
      2) arv­lå­ta­rens (tes­ta­tors) döds­dag och om skatt­skyl­dig­het inträtt senare, tid­punk­ten här­för;
      3) för­hål­lan­det mel­lan arv­lå­ta­ren (tes­ta­tor) och den skatt­skyl­dige ävensom, vid tillämp­ning av 30 § första styc­ket, det för­hål­lande, efter vil­ket i sådant fall skat­ten skall beräk­nas:
      4) de grun­der, efter vilka lot­tens stor­lek bestämts;
      5) beskaf­fen­he­ten och vär­det av den egen­dom, varav lot­ten består;
      B) då dekla­ra­tio­nen avser för­värv, som vid för­säk­rings­ta­ga­res död till­fal­lit för­månsta­gare, vil­ken icke tillika är arvinge eller tes­ta­ment­s­ta­gare:

för­hål­lan­den mot­sva­rande de ovan under A) 1), 2), 3) och 5) angivna;
      C) då dekla­ra­tio­nen avser gåva eller annat jäm­likt 37 § där­med i beskatt­nings­hän­se­ende lik­ställt fång:
      1) giva­rens och den skatt­skyl­di­ges full­stän­diga namn, per­son­num­mer eller sam­ord­nings­num­mer enligt folk­bok­fö­rings­la­gen och hem­vist;
      2) tid­punk­ten för gåvans full­bor­dande eller för över­läm­nan­det till mot­ta­ga­ren av hand­ling, inne­fat­tande gil­tig utfäs­telse om gåvan, eller, om skatt­skyl­dig­het inträtt senare, tid­punk­ten här­för;
      3) för­hål­lan­det mel­lan giva­ren och den skatt­skyl­dige ävensom, vid till­lämp­ning jäm­likt 40 § av före­skrif­ten i 30 § första styc­ket, det för­hål­lande efter vil­ket i sådant fall skat­ten skall bestäm­mas;
      4) egen­do­mens beskaf­fen­het och värde;
      5) tidi­gare för­värv, till vilka jäm­likt 41 § hän­syn skall tas vid skat­tens bestäm­mande.

Angå­ende skyl­dig­het att i dekla­ra­tion, som avser arv­fal­len eller tes­ta­men­te­rad egen­dom eller för­värv, som omför­mä­les ovan under B) lämna upp­gift angå­ende vissa tidi­gare för­värv stad­gas i 19 §.

Där dekla­ra­tion avser egen­dom, vil­ken av före­gå­ende inne­ha­va­ren på livs­tid inne­hafts med sådan rätt, som sägs i 8 §, skall också före­gå­ende inne­ha­va­rens full­stän­diga namn, per­son­num­mer eller sam­ord­nings­num­mer enligt folk­bok­fö­rings­la­gen och hem­vist upp­ges.

Vad ovan sägs beträf­fande arv­lå­tare (tes­ta­tor) skall beträf­fande fide­i­kom­miss, som avses i 30 § andra styc­ket, gälla när­mast före­gå­ende inne­ha­va­ren.

Dekla­ra­tion avfat­tas på blan­kett enligt for­mu­lär, som fast­ställs av rege­ringen eller av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Dekla­ra­tio­nen skall åtföl­jas av hand­lingar, inne­fat­tande upp­lys­ning om de för­hål­lan­den, som är av bety­delse för skat­tens bestäm­mande. Har boupp­teck­ning efter utlän­ning för­rät­tats här men vid ingi­van­det av dekla­ra­tion angå­ende kvar­lå­ten­ska­pen ännu inte bli­vit inre­gi­stre­rad, skall vid dekla­ra­tio­nen fogas boupp­teck­ningen i ori­gi­nal eller bestyrkt kopia. Till dekla­ra­tion som ges in med anled­ning av att sådan del­ning som avses i 15 § 1 a mom. har skett skall hand­lingen fogas. Om sådan hand­ling gäl­ler vad i 15 § 3 mom. är stad­gat.
Lag (2001:95).

47 a §   För­se­nings­av­gift skall tas ut med 1 000 kro­nor om den som enligt 45 § första styc­ket D är skyl­dig att lämna en dekla­ra­tion inte gjort detta inom före­skri­ven tid.

För­se­nings­av­gift tas inte ut om den skatt­skyl­dige har avli­dit.
Lag (2001:324).

47 b §   Den skatt­skyl­dige skall befrias helt från för­se­nings­av­gift om
   1. under­lå­ten­he­ten kan antas ha sådant sam­band med den skatt­skyl­di­ges ålder, sjuk­dom, bris­tande erfa­ren­het eller lik­nande för­hål­lande att den fram­står som ursäkt­lig,
   2. under­lå­ten­he­ten fram­står som ursäkt­lig med hän­syn till upp­gif­tens art eller någon annan sär­skild omstän­dig­het, eller
   3. det fram­står som uppen­bart oskä­ligt att ta ut avgif­ten.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket skall beak­tas även om ett yrkande om befri­else inte har fram­ställts, om det för­an­leds av vad som före­kom­mit i ären­det eller målet om för­se­nings­av­gift.
Lag (2001:324).

48 §   Avläm­nade dekla­ra­tio­ner skall för­va­ras hos Skat­te­ver­ket under tolv år från utgången av det år, under vil­ket de har ingi­vits. Vad nu har sagts gäl­ler även om dekla­ra­tio­nen inte har för­an­lett att skatt fast­ställts. Om Skat­te­ver­ket av sär­skild anled­ning fin­ner det påkal­lat, skall en dekla­ra­tion för­va­ras under fem­tio år från utgången av det år, under vil­ket den har ingi­vits. Efter utgången av nu angivna tider skall dekla­ra­tio­nerna för­stö­ras. Lag (2003:646).

49 §   Där någon i enlig­het med lagen (1927:77) om för­säk­rings­av­tal bli­vit insatt såsom för­månsta­gare, ålig­ger det för­säk­rings­gi­va­ren att angå­ende hän­delse, som enligt denna lag med­för skatt­skyl­dig­hets inträde, lämna kon­troll­upp­gift till Skat­te­ver­ket och där­vid även uppge övriga för­hål­lan­den av bety­delse för skat­tens bestäm­mande. När­mare före­skrif­ter om upp­gifts­skyl­dig­he­ten med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Upp­gifts­skyl­dig­het före­lig­ger dock icke, där­est för­säk­rings­be­lop­pet eller, i fråga om belopp som utfal­ler peri­o­diskt, det sam­man­lagda års­be­lop­pet ej över­sti­ger 13 000 kro­nor. Där fråga är om flera för­säk­ringar, skall vad nu sagts hava avse­ende å för­säk­ring­ar­nas sam­man­lagda belopp.

Upp­gift enligt första styc­ket skall för varje kalen­derår läm­nas senast den 31 janu­ari föl­jande år. Har skatt­skyl­dig­het inträtt till följd av döds­fall, skall dock upp­gift läm­nas inom en månad efter det för­säk­rings­gi­va­ren erhöll vet­skap om döds­fal­let.

Vad i första och andra styc­kena sägs skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fall, som avses i 12 § sjätte styc­ket.
Lag (2003:646).

49 a §   Skrift­ligt med­de­lande i två exem­plar angå­ende beslut om avstå­ende av arv enligt 24 och 25 §§ lagen (1994:243) om All­männa arvs­fon­den skall läm­nas till Skat­te­ver­ket.

Innan skat­teä­ren­det avgö­res, skall den skatt­skyl­dige lämna sådan upp­gift eller för­säk­ran som avses i 19 § 4 mom. Till­fälle skall bere­das honom att yttra sig i ären­det i övrigt.
Lag (2001:95).

50 §   Har någon på livs­tid inne­haft egen­dom med sådan rätt, som avses i 8 § andra styc­ket, skall boupp­teck­ning efter honom vara åtföljd av skrift­lig upp­gift om full­stän­diga nam­net å den, till vil­ken egen­do­men över­gått, ävensom hans hem­vist. Sådan upp­gift läm­nas av den som upp­gi­vit boet.

Skat­tens fast­stäl­lande och erläg­gande

51 §   Ärende rörande fast­stäl­lande av skatt, som inte skall tas ut efter dekla­ra­tion, tas upp till avgö­rande vid inre­gi­stre­ring av boupp­teck­ning eller tilläggs­boupp­teck­ning, eller när hand­ling som avses i 49 a § inkom­mit till Skat­te­ver­ket eller, där anstånd med skat­tens fast­stäl­lande bevil­jats enligt 17 §, när till Skat­te­ver­ket ingi­vits hand­ling, för vars före­te­ende anstån­det bevil­jats, eller, om sådan hand­ling inte inges inom anstånds­ti­den, vid utgången av sist­nämnda tid.

Bevis om det belopp, vartill skat­ten bli­vit fast­ställd, skall teck­nas på boupp­teck­ning, tilläggs­boupp­teck­ning eller hand­ling, som avses i 49 a §.

Har anstånd med fast­stäl­lande av skat­ten bevil­jats enligt 17 §, ålig­ger det döds­boet att till­han­da­hålla Skat­te­ver­ket utläm­nad boupp­teck­ning för sådan anteck­ning som sägs i före­gå­ende stycke.

Hand­ling, som anges i andra styc­ket, skall för anteck­ning, som där avses, till­han­da­hål­las dom­stol när denna fast­ställt skatt till högre belopp än förut beräk­nats. Lag (2003:646).

52 § 1 mom. Har upp­hävts genom lag (2001:325).

52 § 2 mom. Har upp­hävts genom lag (2001:95).

52 a §   Har upp­hävts genom lag (2001:325).

53 §   I fall där dom­stol fast­ställt skatt till ett högre belopp än som förut beräk­nats, skall rät­ten till Skat­te­ver­ket sna­rast över­sända hand­ling, som till­han­da­hål­lits rät­ten enligt 51 § fjärde styc­ket. Dess­utom är rät­ten skyl­dig att, enligt vad rege­ringen när­mare bestäm­mer, lämna ver­ket de upp­gif­ter, som ver­ket behö­ver för att debi­tera skat­ten. Lag (2003:646).

54 §   Arvs­skatt för egen­dom, för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt vid arv­lå­ta­rens (tes­ta­tors) eller i fall, som avses i 8 § första styc­ket, före­gå­ende inne­ha­va­rens död, skall för­skju­tas av döds­boet, dock inte där fråga är om lott, som bes­kat­tas efter vad i 6 § andra styc­ket d sägs, eller för­värv, som avses i 1 § andra styc­ket eller 12 §. Den skatt­skyl­dige skall vid till­träde av honom till­kom­mande lott, för vil­ken skat­ten för­skju­tits av döds­boet, till boet betala på lot­ten belö­pande skatt jämte andel i sådan ränta som beta­lats enligt bestäm­mel­serna i 19 kap. skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483). Den skatt­skyl­dige skall dess­utom på det belopp som skall beta­las till döds­boet betala ränta enligt den rän­te­sats som anges i 19 kap. 3 § skat­te­be­tal­nings­la­gen från den dag döds­boet för­sköt skat­ten och rän­tan enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen till dess full betal­ning skett.

Om skatt inte har beta­lats inom den tid som anges i 16 kap. 7 a § skat­te­be­tal­nings­la­gen och om del­ning eller arv­skifte har skett, tilläm­pas reg­lerna i 21 kap. 4 § ärv­da­bal­ken om åter­gång av bodel­ning och skifte. Beträf­fande egen­dom som genom del­ning tillagts efter­le­vande make eller sambo gäl­ler dock vad som nu sagts endast i den mån den efter­le­vande fått mer än som enligt lag till­kom­mer honom. Lag (2001:324).

55 § 1 mom. Har upp­hävts genom lag (2001:325).

55 § 2 mom. Har upp­hävts genom lag (2001:324).

55 § 3 mom. Har upp­hävts genom lag (2001:325).

55 § 4 mom. Har upp­hävts genom lag (2001:325).

55 § 5 mom. Har upp­hävts genom lag (2001:324).

55 § 6 mom. Har upp­hävts genom lag (2001:324).

55 § 7 mom. Har upp­hävts genom för­ord­ning (1974:312).

Efter­gift av skatt

56 §   Avli­der den, som för­vär­vat egen­dom genom arv, tes­ta­mente eller gåva, efter­gi­ves skat­ten enligt föl­jande. Sker döds­fal­let inom ett år från det skatt­skyl­dig­het inträtt, efter­gi­ves hela skat­te­be­lop­pet. Avli­der den skatt­skyl­dige senare men inom tio år efter det skatt­skyl­dig­het inträtt, efter­gi­ves samma belopp, mins­kat med en tion­de­del för varje helt år som för­flu­tit från sagda tid­punkt.

Fråga om efter­gift av fast­ställd skatt tas efter skrift­li­gen gjord fram­ställ­ning upp av Skat­te­ver­ket. Lag (2003:646).

57 §   Rege­ringen äger i sär­skilda fall med­giva befri­else från eller ned­sätt­ning av skatt för
      a) sådan histo­risk, veten­skap­lig eller konst­när­lig sam­ling, som på grund av för­be­håll i tes­ta­mente eller gåvo­hand­ling är avsedd att bibe­hål­las såsom dylik sam­ling;
      b) fast egen­dom, som tillagts någon med sådan rätt, som avses i 8 § andra styc­ket, i den mån skat­ten prö­vas icke kunna erläg­gas utan men för ett med egen­do­men för­bun­det all­mänt intresse av kul­tur­hi­sto­risk eller annan art.

Har, efter det anstånd med skat­tens erläg­gande med­gi­vits, den skat­te­plik­tiga egen­do­men genom oför­ut­sedd hän­delse avse­värt ned­gått i värde eller före­ligga eljest sär­skilda skäl där­till, äger rege­ringen med­giva befri­else från eller ned­sätt­nin av åter­stå­ende del av skat­ten.
Lag (1974:857).

58 §   Har egen­dom bes­kat­tats såväl här i riket som i utländsk stat, må rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen för­ord­nar till und­vi­kande av eller lind­ring i dub­bel­be­skatt­ningen, när skäl där­till äro, på ansö­kan med­giva befri­else från eller nesätt­ning av den här i riket fast­ställda skat­ten. Lag (1974:857).

58 a §   Även i annat fall än som avses i 57 eller 58 § äger rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen för­ord­nar med­giva befri­else från eller ned­sätt­ning av skatt, när syn­ner­liga skäl före­lig­ger. Lag (1974:857).

58 b §   I fall som avses i 57-58 a §§, skall rege­ringen besluta i vad mån ränta skall beta­las. (Lag 2001:324).

Åter­vin­ning av skatt

59 §   Har efter det beslut med­de­lats om fast­stäl­lande av skatt
      a) kän­ne­dom erhål­lits om förut icke känt tes­ta­mente;
      b) tes­ta­mente, för­ord­nande enligt lagen (1927:77) om för­säk­rings­av­tal om insät­tande av för­månsta­gare eller mot­sva­rande för­ord­nande som avser utländsk för­säk­ring, vartill hän­syn tagits vid skat­teä­ren­dets pröv­ning, bli­vit genom laga­kraft­vun­nen dom helt eller del­vis för­kla­rat ogillt;
      c) genom laga­kraft­vun­nen dom eljest bli­vit bestämt angå­ende del­ningen av egen­dom i dödsbo, där skat­ten fast­ställts med led­ning av hand­ling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom., 15 a § eller 16 §;
      d) omstän­dig­het inträf­fat som för­an­le­der tilläggs­boupp­teck­ning;
      e) kän­ne­dom erhål­lits angå­ende vid tiden för skatt­skyl­dig­he­tens inträde före­lig­gande omstän­dig­het, som för­an­le­der att i dekla­ra­tion upp­gi­ven behåll­ning eller egen­dom bort upp­ta­gas eller för­de­las annor­le­des än i dekla­ra­tio­nen angi­vits;
      f) klar­het vun­nits om hur arvet slut­li­gen skall för­de­las i sådana fall som avses i 18 §;
      g) genom sådan del­ning, som enligt 32 § h) för­an­lett efter­be­skatt­ning, för­del­ningen av kvar­lå­ten­ska­pen kom­mit att avvika från den som legat till grund för skat­tens fast­stäl­lande;

och hade, om hän­syn tagits till omstän­dig­het som nu avses, någon skatt­skyl­dig haft att gälda mindre skatt än vad beräk­nats, skall honom påförd skatt ned­sät­tas med sålunda för högt beräk­nat belopp.

Ansö­kan om åter­vin­ning av skatt efter vad nu sagts görs skrift­li­gen och tas upp av Skat­te­ver­ket. Lag (2003:646).

Över­kla­gande

60 §   Skat­te­ver­kets beslut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Beslut av Skat­te­ver­ket i frå­gor som avses i 17 och 26 §§ får inte över­kla­gas. Har någon enligt 67 § före­lagts att vid vite full­göra en skyl­dig­het som anges i 26 §, får före­läg­gan­det prö­vas endast i sam­band med över­kla­gande av beslut om vitets utdö­mande. Lag (2003:646).

60 a §   Ett beslut av Skat­te­ver­ket får över­kla­gas även av det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket. Ombu­det får föra talan till den enskil­des för­mån.

Skat­te­ver­ket får även till den enskil­des för­mån över­klaga ett beslut av läns­rätt eller kam­mar­rätt. Det­samma gäl­ler det all­männa ombu­det om ombu­det tidi­gare har fört det all­män­nas talan. Lag (2003:646).

60 b §   Om Skat­te­ver­kets beslut inne­fat­tar pröv­ning av en fråga om fast­stäl­lande, efter­gift eller åter­vin­ning av skatt, får över­kla­gande ske inom tre år från beslu­tets dag. Har ena par­ten över­kla­gat beslu­tet och vill även mot­par­ten över­klaga det, skall dock den­nes över­kla­gande ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket eller till läns­rät­ten inom två måna­der från det att mot­par­ten har fått del av över­kla­gan­det. Pröv­ningen av om mot­par­ten har över­kla­gat i rätt tid skall all­tid göras av läns­rät­ten.

När ett beslut som avses i första styc­ket över­kla­gas skall läns­rät­ten all­tid ge kla­gan­dens mot­part till­fälle att yttra sig. Lag (2003:646).

60 c §   Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten av beslut enligt denna lag. Lag (2001:95).

60 d §   Har upp­hävts genom lag (2003:646).

60 e §   Har upp­hävts genom lag (2003:646).

61 §   Har upp­hävts genom lag (2001:325).

61 a §   Har upp­hävts genom lag (2001:325).

Besluts­för­teck­ning

62 §   Skat­te­ver­kets beslut i skat­teä­ren­den tas upp i sär­skild besluts­för­teck­ning. När­mare före­skrif­ter om sådan för­teck­ning med­de­las av rege­ringen.

Fin­ner Skat­te­ver­ket att avgi­ven dekla­ra­tion bör beva­ras under längre tid än tolv år, skall anteck­ning om detta göras i besluts­för­teck­ningen i sam­band med beslu­tet om skat­tens fast­stäl­lande. Lag (2003:646).

63 §   Har upp­hävts genom lag (1989:311).

64 §   Har upp­hävts genom lag (2001:95).

65 §   Har upp­hävts genom för­ord­ning (1971:77).

66 §   Har upp­hävts genom lag (1996:664).

Vite m.m.

67 §   Skatt­skyl­dig eller annan får av Skat­te­ver­ket före­läg­gas vid vite att full­göra det som ålig­ger honom enligt denna lag, dock ej såvitt avser betal­ning av fast­ställd skatt.

På ansö­kan av Skat­te­ver­ket får den tings­rätt där den döde hade att svara i all­män­het vid vite före­lägga den, som upp­gett dödsbo, att med ed bekräfta rik­tig­he­ten av läm­nade upp­gif­ter.
Edgång får även åläg­gas delä­gare, efter­le­vande make eller efter­le­vande sambo, som ej upp­gett boet, samt annan som tagit befatt­ning med boet.

Vite får inte före­läg­gas sta­ten, kom­mun eller tjäns­te­man i tjäns­ten.

Fråga om utdö­mande av vite enligt första styc­ket prö­vas av den läns­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av beslut enligt denna lag. Lag (2003:646).

68 §   Har upp­hävts genom för­ord­ning (1971:77).

69 §   Har upp­hävts genom lag (1991:257).

Sär­skilda bestäm­mel­ser

70 §   Har upp­hävts genom lag (2001:325).

71 § 1 mom. Slu­tes beträf­fande arvs- eller gåvoskatt avtal med främ­mande stat för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning eller för bere­dande av skat­te­fri­het eller skat­telind­ring åt juri­disk per­son, som full­föl­jer all­män­nyt­tigt ända­mål, äger rege­ringen före­skriva av avta­let beting­ade avvi­kel­ser från vad eljest i denna lag är stad­gat, så ock med­dela de när­mare före­skrif­ter, som må fin­nas erfor­der­liga för avta­lets tillämp­ning. Lag (1974:857).

2 mom. Från tillämp­ning av vad i denna lag stad­gas om skatt­skyl­dig­het må rege­ringen under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het med­giva undan­tag inne­fat­tande befri­else från eller ned­sätt­ning av skatt för egen­dom, som fin­nes i viss annan stat eller efter­läm­nats eller bort­gi­vits av eller till­fal­lit där­stä­des bosatt per­son eller ock bort­gi­vits av eller till­fal­lit i den andra sta­ten hem­ma­hö­rande juri­disk per­son.

Över­ens­kom­melse, som i sådant avse­ende träf­fas med annan stat, skall upp­höra att gälla högst sex måna­der efter där­förut skedd upp­säg­ning. Lag (1974:857).

3 mom. Har rege­ringen jäm­likt 1 kap. 3 § eller 9 kap. 3 § ärv­da­bal­ken för­ord­nat, att av egen­dom, som på grund av arv eller tes­ta­mente till­fal­ler utländsk med­bor­gare, skall utö­ver arvs­skat­ten utgå en sär­skild avgift, skall beträf­fande sådan avgift i tillämp­liga delar gälla vad i denna lag är stad­gat om arvs­skatt. Lag (1974:857).

72 §   Har upp­hävts genom lag (2001:95).

73 §   Angå­ende skyl­dig­het för Skat­te­ver­ket att i vissa fall lämna med­de­lande om fast­stäl­lande av skatt gäl­ler vad rege­ringen för­ord­nat.

Rege­ringen äger ock utfärda de före­skrif­ter, som eljest fin­nas erfor­der­liga för tillämp­ning av denna lag. Lag (2003:646).

74 §   Har upp­hävts genom lag (2003:534).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1983:978

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1984. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om ränta som belö­per på tid före ikraft­trä­dan­det.

1986:475

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1987 och tilläm­pas i fråga om ränta som belö­per på tid efter ikraft­trä­dan­det.

1986:1198

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1987 och tilläm­pas i de fall då skatt­skyl­dig­het inträ­der efter utgången av år 1986.

1987:1206

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1988 och tilläm­pas i de fall då skatt­skyl­dig­het inträ­der efter utgången av år 1987.

1988:1516

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1989. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i de fall då skatt­skyl­dig­het har inträtt före ikraft­trä­dan­det.

1989:311

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1989. Har bevak­ning av tes­ta­mente skett före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

1990:337

Denna lag trä­der i kraft den 30 juni 1990 och tilläm­pas från och med den 1 janu­ari 1991.

1990:1430

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1991 och tilläm­pas i de fall skatt­skyl­dig­het inträ­der efter utgången av år 1990.

1991:417

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1991 och tilläm­pas i de fall skatt­skyl­dig­het inträ­der efter utgången av juni 1991.

1991:1836

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992 och tilläm­pas i de fall skatt­skyl­dig­het inträ­der efter utgången av år 1991.

1992:625

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993. Äldre före­skrif­ter gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om skatt som för­fal­lit till betal­ning före ikraft­trä­dan­det. Ränta som belö­per på tid före ikraft­trä­dan­det beräk­nas enligt äldre före­skrif­ter.

1992:1093

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993 och tilläm­pas i de fall skatt­skyl­dig­het inträ­der efter utgången av år 1992.

1993:895

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993. De nya bestäm­mel­serna i para­gra­fens tredje och fjärde stycke tilläm­pas dock först från och med den 1 janu­ari 1994.

1997:445

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1997 och tilläm­pas avse­ende gåva som givits efter ikraft­trä­dan­det. Avse­ende gåva som givits efter utgången av juni 1995 men före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas denna lag till den del gåvor från samma givare under samma kalen­derår inte över­sti­ger 10 000 kro­nor.

1998:270

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998 och tilläm­pas på utdel­ning som läm­nas efter ikraft­trä­dan­det.

1999:1230

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000 och tilläm­pas i de fall skatt­skyl­dig­het inträ­der efter utgången av år 1999.

2001:95
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001.
   2. Har ett ärende anhäng­ig­gjorts hos tings­rätt eller skatte­myn­dig­het före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser om inte annat sägs nedan.
   3. Rege­ringen får före­skriva att en annan tings­rätt än den som anges som beskatt­nings­myn­dig­het enligt 34 § i dess äldre lydelse skall ha behö­rig­het att hand­lägga ett ärende om arvs­skatt som har getts in till tings­rät­ten före ikraft­trä­dan­det. Den tings­rätt som anges i 34 § i dess äldre lydelse skall då lämna över ingivna hand­lingar till den tings­rätt som skall hand­lägga ären­det samt under­rätta ingi­va­ren om över­läm­nan­det. Läm­nade dekla­ra­tio­ner skall för­va­ras hos den tings­rätt som anges i 34 § i dess äldre lydelse.
   4. Har tings­rätt eller skatte­myn­dig­het med­de­lat beslut i skat­teä­ren­det, upp­tas efter lagens ikraft­trä­dande ärende om efter­be­skatt­ning enligt 32 § av den skatte­myn­dig­het som enligt 34 § första och andra styc­ket eller 44 § första-​​tredje styc­kena är behö­rig.
   5. Har tings­rätt med­de­lat beslut i skat­teä­ren­det prö­vas efter lagens ikraft­trä­dande ansö­kan om åter­vin­ning enligt 33 § 3 mom.
av den skatte­myn­dig­het som enligt 34 § första eller andra styc­ket är behö­rig.
   6. Om skatt­skyl­dig­he­ten för gåva har inträtt före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas 44 § i dess äldre lydelse.
   7. Har före ikraft­trä­dan­det beskatt­nings­myn­dig­he­ten med­gett att arvs­skatt får beta­las med skul­debrev eller aktier enligt 52 § 2 mom. i dess äldre lydelse, skall vad som i 52 § 1 och 2 mom., i deras äldre lydelse, sägs om beskatt­nings­myn­dig­he­ten i stäl­let avse den skatte­myn­dig­het som enligt 34 § första eller andra styc­ket är behö­rig.
   8. Har tings­rätt eller skatte­myn­dig­het med­de­lat beslut i skat­teä­ren­det, prö­vas efter lagens ikraft­trä­dande ansö­kan om efter­gift enligt 56 § av den skatte­myn­dig­het som enligt 34 § första och andra styc­ket eller 44 § första-​​tredje styc­kena är behö­rig.
   9. Har tings­rätt eller skatte­myn­dig­het med­de­lat beslut i skat­teä­ren­det, prö­vas efter lagens ikraft­trä­dande ansö­kan om åter­vin­ning enligt 59 § av den skatte­myn­dig­het som enligt 34 § första och andra styc­ket eller 44 § första-​​tredje styc­kena är behö­rig.
   10. Riks­skat­te­ver­ket skall full­göra de upp­gif­ter som enligt äldre bestäm­mel­ser ankom­mer på den enligt 64 § 1 mom.
för­ord­nade gransk­nings­myn­dig­he­ten.
   11. Har en tings­rätt före ikraft­trä­dan­det före­lagt vite enligt 67 § första styc­ket utan att vitet har dömts ut, skall beslu­tet när fråga är om utdö­mande av vitet anses vara ett beslut som har med­de­lats av den skatte­myn­dig­het som enligt 34 § första eller andra styc­ket är behö­rig.

2001:324

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001. Om en boupp­teck­ning, arvs­de­kla­ra­tion eller gåvo­dekla­ra­tion kom­mit in till en tings­rätt eller skatte­myn­dig­het före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2003:379
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. Om ett sam­bo­för­hål­lande har upp­hört före ikraft­trä­dan­det, tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser.

2003:534
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. Den upp­hävda para­gra­fen gäl­ler dock i de fall 11 § för­måns­rättsla­gen (1970:979), i sin lydelse enligt lagen (1975:1248) om änd­ring i nämnda lag, tilläm­pas.

2003:646
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. Äldre före­skrif­ter i 22 § 2 mom. sjätte styc­ket och 33 § 3 mom. första styc­ket gäl­ler fort­fa­rande för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
   3. Före­skrif­terna om all­mänt ombud i 60 a § gäl­ler även för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
   4. Om någon före ikraft­trä­dan­det har före­lagts enligt äldre före­skrif­ter i 67 § första styc­ket att ge in upp­gif­ter till skatte­myn­dig­het, skall efter ikraft­trä­dan­det upp­gif­terna i stäl­let ges in till Skat­te­ver­ket.
   5. De nya före­skrif­terna i 67 § fjärde styc­ket gäl­ler inte för ansö­kan om utdö­mande av vite som getts in före ikraft­trä­dan­det.

2003:1198

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i de fall skatt­skyl­dig­het har inträtt dess­förin­nan.

2003:1199

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i de fall skatt­skyl­dig­het har inträtt dess­förin­nan.

2004:48
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2004.
   2. Vad som sägs i 23 § B och 37 § 3 mom. om inve­ste­rings­fon­der skall också gälla sådana vär­de­pap­pers­fon­der som för­val­tas av fond­bo­lag eller annan fond­för­val­tare som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om infö­rande av lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der dri­ver verk­sam­het enligt lagen (1990:1114) om vär­de­pap­pers­fon­der.

2004:128

Enligt riks­da­gens beslut före­skrivs att 3 a § lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt skall upp­höra att gälla vid utgången av mars 2004. Bestäm­mel­sen i 3 a § skall dock inte tilläm­pas för tid efter den 30 juni 2003.

2004:1341

Enligt riks­da­gens beslut före­skrivs att lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt skall upp­höra att gälla vid utgången av år 2004. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande i de fall skatt­skyl­dig­het har inträtt före utgången av år 2004, om inte annat föl­jer av nästa stycke.

Bestäm­mel­serna om efter­gift i 56 § tilläm­pas inte i det fall att den som för­vär­vat egen­dom genom arv, tes­ta­mente eller gåva avli­der efter utgången av år 2004.