Lag (2005:248) om skat­te­av­tal mel­lan Sve­rige och Polen

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2005:248
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2011:1414
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2005:248
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S3
Utfär­dad: 2005-​05-04
Änd­rad: t.o.m. SFS

2011:1414
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Det avtal för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning och för­hind­rande av skat­te­flykt beträf­fande skat­ter på inkomst som Sve­rige och Polen under­teck­nade den 19 novem­ber 2004 skall gälla som lag här i lan­det. Avta­let är avfat­tat på svenska, polska och eng­elska. Den svenska och den eng­elska tex­ten fram­går av bilaga till denna lag.

2 §   Avta­lets beskatt­nings­reg­ler skall tilläm­pas endast till den del dessa med­för inskränk­ning av den skatt­skyl­dig­het i Sve­rige som annars skulle före­ligga.

3 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1414).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2005:248
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer och tilläm­pas beträf­fande skat­ter på inkomst, på inkomst som för­vär­vas den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter det år då lagen trä­der i kraft eller senare.
   2. Genom lagen upp­hävs
   - för­ord­ningen (1977:475) om dub­bel­be­skatt­nings­av­tal mel­lan Sve­rige och Polen, och
   - för­ord­ningen (1977:476) om kupongskatt för per­son med hem­vist i Polen m.m.

De upp­hävda för­fatt­ning­arna skall dock fort­fa­rande tilläm­pas beträf­fande skatt på inkomst som för­vär­vas, respek­tive beträf­fande skatt på för­mö­gen­het som inne­has, före utgången av det år då lagen trä­der i kraft.

Bilaga

Avtal mel­lan Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Repu­bli­ken Polens rege­ring för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning och för­hind­rande av skat­te­flykt beträf­fande skat­ter på inkomst

Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Repu­bli­ken Polens rege­ring, som öns­kar ingå ett avtal för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning och för­hind­rande av skat­te­flykt beträf­fande skat­ter på inkomst, har kom­mit över­ens om föl­jande:

Arti­kel 1

Per­so­ner på vilka avta­let tilläm­pas

Detta avtal tilläm­pas på per­so­ner som har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller i båda avtals­slu­tande sta­terna.

Arti­kel 2

Skat­ter som omfat­tas av avta­let
   1. De skat­ter på vilka detta avtal tilläm­pas är:
      a) i Sve­rige:
      1) den stat­liga inkomst­skat­ten,
      2) kupongs­kat­ten,
      3) den sär­skilda inkomst­skat­ten för utom­lands bosatta,
      4) den sär­skilda inkomst­skat­ten för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., och
      5) den kom­mu­nala inkomst­skat­ten,

(i det föl­jande benämnda "svensk skatt"),
      b) i Polen:
      1) inkomst­skat­ten för fysiska per­so­ner, och
      2) bolags­skat­ten,

(i det föl­jande benämnda "polsk skatt").
   2. Avta­let tilläm­pas även på skat­ter av samma eller i huvud­sak likar­tat slag, som efter under­teck­nan­det av avta­let påförs vid sidan av eller i stäl­let för, de skat­ter som anges i punkt 1.
De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall med­dela varandra de väsent­liga änd­ringar som gjorts i respek­tive skat­te­lag­stift­ning.

Arti­kel 3

All­männa defi­ni­tio­ner
   1. Om inte sam­man­hanget för­an­le­der annat, har vid tillämp­ningen av detta avtal föl­jande uttryck nedan angi­ven bety­delse:
      a) "Sve­rige" avser Konung­a­ri­ket Sve­rige och inne­fat­tar, när uttryc­ket används i geo­gra­fisk bety­delse, Sve­ri­ges ter­ri­to­rium, Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­vat­ten och andra havs­om­rå­den över vilka Sve­rige, i över­ens­stäm­melse med folk­rät­tens reg­ler, utö­var suve­räna rät­tig­he­ter eller juris­dik­tion,
      b) "Polen" avser, när uttryc­ket används i geo­gra­fisk bety­delse, Repu­bli­ken Polens ter­ri­to­rium och inne­fat­tar områ­den utan­för dess ter­ri­to­ri­al­vat­ten över vilka Polen, enligt polsk lag och i över­ens­stäm­melse med folk­rät­tens reg­ler, utö­var suve­räna rät­tig­he­ter över havs­bott­nen, dess under­lag och natur­till­gångar,
      c) "en avtals­slu­tande stat" och "den andra avtals­slu­tande sta­ten" avser Sve­rige eller Polen, bero­ende på sam­man­hanget,
      d) "per­son" inbe­gri­per fysisk per­son, bolag och annan sam­man­slut­ning,
      e) "bolag" avser juri­disk per­son eller annan som vid beskatt­ningen behand­las såsom juri­disk per­son,
      f) "före­tag i en avtals­slu­tande stat" och "före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten" avser före­tag som bedrivs av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat, respek­tive före­tag som bedrivs av per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten,
      g) "inter­na­tio­nell tra­fik" avser trans­port med skepp eller luft­far­tyg som används av före­tag i en avtals­slu­tande stat utom då skep­pet eller luft­far­ty­get används ute­slu­tande mel­lan plat­ser i den andra avtals­slu­tande sta­ten,
      h) "med­bor­gare" avser:
      1) fysisk per­son som har med­bor­gar­skap i en avtals­slu­tande stat,
      2) juri­disk per­son, han­dels­bo­lag eller annan sam­man­slut­ning som bil­dats enligt den lag­stift­ning som gäl­ler i en avtals­slu­tande stat,
      i) "behö­rig myn­dig­het" avser:
      1) i Sve­rige: finans­mi­nis­tern, den­nes befull­mäk­ti­gade ombud eller den myn­dig­het åt vil­ken upp­dras att vara behö­rig myn­dig­het vid tillämp­ningen av detta avtal,
      2) i Polen: finans­mi­nis­tern, den­nes befull­mäk­ti­gade ombud eller den myn­dig­het åt vil­ken upp­dras att vara behö­rig myn­dig­het vid tillämp­ningen av detta avtal.
   2. Då en avtals­slu­tande stat tilläm­par avta­let vid någon tid­punkt anses, såvida inte sam­man­hanget för­an­le­der annat, varje uttryck som inte defi­ni­e­rats i avta­let ha den bety­delse som uttryc­ket har vid denna tid­punkt enligt den sta­tens lag­stift­ning i fråga om sådana skat­ter på vilka avta­let tilläm­pas, och den bety­delse som uttryc­ket har enligt tillämp­lig skat­te­lag­stift­ning i denna stat äger före­träde fram­för den bety­delse uttryc­ket ges i annan lag­stift­ning i denna stat.

Arti­kel 4

Hem­vist
   1. Vid tillämp­ningen av detta avtal avser uttryc­ket "per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat" per­son som enligt lag­stift­ningen i denna stat är skatt­skyl­dig där på grund av domi­cil, bosätt­ning, plats för före­tags­led­ning eller annan lik­nande omstän­dig­het och inne­fat­tar också denna stat, dess poli­tiska underav­del­ningar, lokala myn­dig­he­ter och offent­li­grätts­liga insti­tu­tio­ner eller organ. I fråga om ett han­dels­bo­lag eller dödsbo tilläm­pas emel­ler­tid uttryc­ket endast i den utsträck­ning han­dels­bo­la­gets eller döds­bo­ets inkomst bes­kat­tas i denna stat på samma sätt som inkomst som för­vär­vas av per­son med hem­vist där, antingen hos han­dels­bo­la­get eller döds­boet eller hos dess delä­gare eller för­månsta­gare.

Uttryc­ket "per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat" inbe­gri­per emel­ler­tid inte per­son som är skatt­skyl­dig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.
   2. Då på grund av bestäm­mel­serna i punkt 1 fysisk per­son har hem­vist i båda avtals­slu­tande sta­terna, bestäms hans hem­vist på föl­jande sätt:
      a) han anses ha hem­vist endast i den stat där han har en bostad som sta­dig­va­rande står till hans för­fo­gande; om han har en sådan bostad i båda sta­terna, anses han ha hem­vist endast i den stat med vil­ken hans per­son­liga och eko­no­miska för­bin­del­ser är star­kast (cent­rum för lev­nads­in­tres­sena),
      b) om det inte kan avgö­ras i vil­ken stat han har cent­rum för sina lev­nads­in­tres­sen eller om han inte i någon­dera sta­ten har en bostad som sta­dig­va­rande står till hans för­fo­gande, anses han ha hem­vist endast i den stat där han sta­dig­va­rande vis­tas,
      c) om han sta­dig­va­rande vis­tas i båda sta­terna eller om han inte vis­tas sta­dig­va­rande i någon av dem, anses han ha hem­vist endast i den stat där han är med­bor­gare,
      d) om han är med­bor­gare i båda sta­terna eller om han inte är med­bor­gare i någon av dem, avgör de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna frå­gan genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse.
   3. Då på grund av bestäm­mel­serna i punkt 1 annan per­son än fysisk per­son har hem­vist i båda avtals­slu­tande sta­terna, skall de behö­riga myn­dig­he­terna söka avgöra frå­gan genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse. Vid sådan över­ens­kom­melse skall de behö­riga myn­dig­he­terna sär­skilt beakta var per­so­nen i fråga har sin verk­liga led­ning.

Arti­kel 5

Fast drift­ställe
   1. Vid tillämp­ningen av detta avtal avser uttryc­ket "fast drift­ställe" en sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het, från vil­ken ett före­tags verk­sam­het helt eller del­vis bedrivs.
   2. Uttryc­ket "fast drift­ställe" inne­fat­tar sär­skilt:
      a) plats för före­tags­led­ning,
      b) filial,
      c) kon­tor,
      d) fabrik,
      e) verk­stad, och
      f) gruva, olje- eller gaskälla, sten­brott eller annan plats för utvin­ning av natur­till­gångar.
   3. Plats för byggnads-​​, anläggnings-​​, monterings-​​ eller instal­la­tions­verk­sam­het eller verk­sam­het som består av över­vak­ning i anslut­ning där­till utgör fast drift­ställe endast om verk­sam­he­ten pågår under en tids­pe­riod som över­sti­ger tolv måna­der.
   4. Utan hin­der av före­gå­ende bestäm­mel­ser i denna arti­kel anses uttryc­ket "fast drift­ställe" inte inne­fatta:
      a) använd­ningen av anord­ningar ute­slu­tande för lag­ring, utställ­ning eller utläm­nande av före­ta­get till­hö­riga varor,
      b) inne­ha­vet av ett före­ta­get till­hö­rigt varu­la­ger ute­slu­tande för lag­ring, utställ­ning eller utläm­nande,
      c) inne­ha­vet av ett före­ta­get till­hö­rigt varu­la­ger ute­slu­tande för bear­bet­ning eller för­äd­ling genom annat före­tags försorg,
      d) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het ute­slu­tande för inköp av varor eller inhäm­tande av upp­lys­ningar för före­ta­get,
      e) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het ute­slu­tande för att för före­ta­get bedriva annan verk­sam­het av för­be­re­dande eller biträ­dande art,
      f) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het ute­slu­tande för att kom­bi­nera verk­sam­he­ter som anges i a-e ovan, under för­ut­sätt­ning att hela den verk­sam­het som bedrivs från den sta­dig­va­rande plat­sen för affärs­verk­sam­het på grund av denna kom­bi­na­tion är av för­be­re­dande eller biträ­dande art.
   5. Om en per­son - som inte är en sådan obe­ro­ende repre­sen­tant på vil­ken punkt 6 tilläm­pas - är verk­sam i en avtals­slu­tande stat för ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten och i den först­nämnda sta­ten har och där regel­mäs­sigt använ­der full­makt att sluta avtal i före­ta­gets namn, anses detta före­tag - utan hin­der av bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 - ha fast drift­ställe i denna stat beträf­fande varje verk­sam­het som denna per­son bedri­ver för före­ta­get. Detta gäl­ler dock inte om den verk­sam­het denna per­son bedri­ver är begrän­sad till sådan som anges i punkt 4 och som, om den bedrevs från en sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het, inte skulle göra denna sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het till fast drift­ställe enligt bestäm­mel­serna i nämnda punkt.
   6. Före­tag i en avtals­slu­tande stat anses inte ha fast drift­ställe i den andra avtals­slu­tande sta­ten endast på den grund att före­ta­get bedri­ver affärs­verk­sam­het i denna andra stat genom för­med­ling av mäk­lare, kom­mis­sio­när eller annan obe­ro­ende repre­sen­tant, under för­ut­sätt­ning att sådan per­son där­vid bedri­ver sin sed­van­liga affärs­verk­sam­het.
   7. Den omstän­dig­he­ten att ett bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat kon­trol­le­rar eller kon­trol­le­ras av ett bolag med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller ett bolag som bedri­ver affärs­verk­sam­het i denna andra stat (antingen från fast drift­ställe eller på annat sätt), med­för inte i och för sig att något­dera bola­get utgör fast drift­ställe för det andra.

Arti­kel 6

Inkomst av fast egen­dom
   1. Inkomst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var av fast egen­dom (däri inbe­gri­pet inkomst av lant­bruk eller skogs­bruk) belä­gen i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. Uttryc­ket "fast egen­dom" har den bety­delse som uttryc­ket har enligt lag­stift­ningen i den avtals­slu­tande stat där egen­do­men är belä­gen. Uttryc­ket inbe­gri­per dock all­tid till­be­hör till fast egen­dom, levande och döda inven­ta­rier i lant­bruk och skogs­bruk, rät­tig­he­ter på vilka bestäm­mel­serna i pri­vaträt­ten om fast egen­dom tilläm­pas, bygg­na­der, nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom samt rätt till för­än­der­liga eller fasta ersätt­ningar för nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja mine­ral­fö­re­komst, källa eller annan natur­till­gång.
Skepp, båtar och luft­far­tyg anses inte vara fast egen­dom.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas på inkomst som för­vär­vas genom ome­del­bart bru­kande, genom uthyr­ning eller annan använd­ning av fast egen­dom.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 3 till­läm­pas även på inkomst av fast egen­dom som till­hör före­tag och på inkomst av fast egen­dom som används vid själv­stän­dig yrkes­ut­öv­ning.

Arti­kel 7

Inkomst av rörelse
   1. Inkomst av rörelse, som före­tag i en avtals­slu­tande stat för­vär­var, bes­kat­tas endast i denna stat, såvida inte före­ta­get bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe. Om före­ta­get bedri­ver rörelse på nyss angi­vet sätt, får före­ta­gets inkomst bes­kat­tas i den andra sta­ten, men endast så stor del av den som är hän­för­lig till det fasta drift­stäl­let.
   2. Om före­tag i en avtals­slu­tande stat bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe hän­förs, om inte bestäm­mel­serna i punkt 3 för­an­le­der annat, i var­dera avtals­slu­tande sta­ten till det fasta drift­stäl­let den inkomst som det kan antas att drift­stäl­let skulle ha för­vär­vat, om det varit ett fri­stå­ende före­tag som bedri­vit verk­sam­het av samma eller lik­nande slag under samma eller lik­nande vill­kor och själv­stän­digt avslu­tat affä­rer med det före­tag till vil­ket drift­stäl­let hör.
   3. Vid bestäm­man­det av fast drift­stäl­les inkomst med­ges avdrag för utgif­ter som upp­kom­mit för det fasta drift­stäl­let, härun­der inbe­gripna utgif­ter för före­ta­gets led­ning och all­männa för­valt­ning, oav­sett om utgif­terna upp­kom­mit i den stat där det fasta drift­stäl­let är belä­get eller annor­stä­des.
   4. Inkomst hän­förs inte till fast drift­ställe endast av den anled­ningen att varor inköps genom det fasta drift­stäl­lets försorg för före­ta­get.
   5. Vid tillämp­ningen av före­gå­ende punk­ter bestäms inkomst som är hän­för­lig till det fasta drift­stäl­let genom samma för­fa­rande år från år, såvida inte goda och till­räck­liga skäl för­an­le­der annat.
   6. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behand­las sär­skilt i andra artik­lar av detta avtal, berörs bestäm­mel­serna i dessa artik­lar inte av reg­lerna i denna arti­kel.

Arti­kel 8

Sjö­fart och luft­fart
   1. Inkomst, som för­vär­vas av ett före­tag i en avtals­slu­tande stat genom använd­ning av skepp eller luft­far­tyg i inter­na­tio­nell tra­fik, bes­kat­tas endast i denna stat.
   2. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas beträf­fande inkomst som för­vär­vas av luft­fartskon­sor­tiet Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS) endast i fråga om den del av inkoms­ten som mot­sva­rar den andel i kon­sor­tiet som inne­has av SAS Sve­rige AB, den svenske delä­ga­ren i SAS.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas även på inkomst som för­vär­vas genom del­ta­gande i en pool, ett gemen­samt före­tag eller en inter­na­tio­nell drifts­or­ga­ni­sa­tion.

Arti­kel 9

Före­tag med intres­se­ge­men­skap
   1. I fall då
      a) ett före­tag i en avtals­slu­tande stat direkt eller indi­rekt del­tar i led­ningen eller kon­trol­len av ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller äger del i detta före­tags kapi­tal, eller
      b) samma per­so­ner direkt eller indi­rekt del­tar i led­ningen eller kon­trol­len av såväl ett före­tag i en avtals­slu­tande stat som ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller äger del i båda dessa före­tags kapi­tal, iakt­tas föl­jande.

Om mel­lan före­ta­gen i fråga om han­dels­för­bin­del­ser eller finan­si­ella för­bin­del­ser avta­las eller före­skrivs vill­kor, som avvi­ker från dem som skulle ha avta­lats mel­lan av varandra obe­ro­ende före­tag, får all inkomst, som utan sådana vill­kor skulle ha till­kom­mit det ena före­ta­get men som på grund av vill­ko­ren i fråga inte till­kom­mit detta före­tag, inräk­nas i detta före­tags inkomst och bes­kat­tas i över­ens­stäm­melse där­med.
   2. I fall då en avtals­slu­tande stat i inkoms­ten för ett före­tag i denna stat inräk­nar - och i över­ens­stäm­melse där­med bes­kat­tar - inkomst, för vil­ken ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten bes­kat­tats i denna andra stat, samt den sålunda inräk­nade inkoms­ten är sådan som skulle ha till­kom­mit före­ta­get i den först­nämnda sta­ten om de vill­kor som avta­lats mel­lan före­ta­gen hade varit sådana som skulle ha avta­lats mel­lan av varandra obe­ro­ende före­tag, skall denna andra stat genom­föra veder­bör­lig juste­ring av det skat­te­be­lopp som påförts för inkoms­ten där, om den anser att juste­ringen är berät­ti­gad. Vid sådan juste­ring iakt­tas övriga bestäm­mel­ser i detta avtal och de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna över­läg­ger vid behov med varandra.

Arti­kel 10

Utdel­ning
   1. Utdel­ning från bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten får bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. Utdel­ningen får emel­ler­tid bes­kat­tas även i den avtals­slu­tande stat där det bolag som beta­lar utdel­ningen har hem­vist, enligt lag­stift­ningen i denna stat, men om den som har rätt till utdel­ningen har hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten får skat­ten inte över­stiga:
      a) 5 pro­cent av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp, om den som har rätt till utdel­ningen är ett bolag (med undan­tag för han­dels­bo­lag) som direkt inne­har minst 25 pro­cent av det utbe­ta­lande bola­gets kapi­tal,
      b) 15 pro­cent av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp i övriga fall.

Denna punkt berör inte bola­gets beskatt­ning för vinst av vil­ken utdel­ningen beta­las.
   3. Med uttryc­ket "utdel­ning" för­stås i denna arti­kel inkomst av aktier eller andra rät­tig­he­ter, som inte är ford­ringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra ande­lar i bolag, som enligt lag­stift­ningen i den stat där det utde­lande bola­get har hem­vist vid beskatt­ningen behand­las på samma sätt som inkomst av aktier.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 till­läm­pas inte om den som har rätt till utdel­ningen har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten, där det bolag som beta­lar utdel­ningen har hem­vist, från där belä­get fast drift­ställe eller utö­var själv­stän­dig yrkes­verk­sam­het i denna andra stat från där belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning, samt den andel på grund av vil­ken utdel­ningen beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7 respek­tive arti­kel 14.
   5. Om bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var inkomst från den andra avtals­slu­tande sta­ten, får denna andra stat inte beskatta utdel­ning som bola­get beta­lar, utom i den mån utdel­ningen beta­las till per­son med hem­vist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vil­ken utdel­ningen beta­las äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning i denna andra stat, och ej hel­ler på bola­gets icke utde­lade vinst ta ut en skatt som utgår på bola­gets icke utde­lade vinst, även om utdel­ningen eller den icke utde­lade vins­ten helt eller del­vis utgörs av inkomst som upp­kom­mit i denna andra stat.

Arti­kel 11

Ränta
   1. Ränta, som här­rör från en avtals­slu­tande stat och som beta­las till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, bes­kat­tas endast i denna andra stat om per­so­nen i fråga har rätt till rän­tan.
   2. Med uttryc­ket "ränta" för­stås i denna arti­kel inkomst av varje slags ford­ran, antingen den säker­ställts genom inteck­ning i fast egen­dom eller inte och antingen den med­för rätt till andel i gäl­de­nä­rens vinst eller inte. Uttryc­ket avser sär­skilt inkomst av vär­de­pap­per som utfär­dats av sta­ten och inkomst av obli­ga­tio­ner eller deben­tu­res, däri inbe­gri­pet agi­o­be­lopp och vins­ter som hän­för sig till sådana vär­de­pap­per, obli­ga­tio­ner eller deben­tu­res. Straffav­gift på grund av sen betal­ning anses inte som ränta vid tillämp­ningen av denna arti­kel.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas inte om den som har rätt till rän­tan har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten, från vil­ken rän­tan här­rör, från där belä­get fast drift­ställe eller utö­var själv­stän­dig yrkes­verk­sam­het i denna andra stat från där belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning, samt den ford­ran för vil­ken rän­tan beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7 respek­tive arti­kel 14.
   4. Då på grund av sär­skilda för­bin­del­ser mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till rän­tan eller mel­lan dem båda och annan per­son rän­te­be­lop­pet, med hän­syn till den ford­ran för vil­ken rän­tan beta­las, över­sti­ger det belopp som skulle ha avta­lats mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till rän­tan om sådana för­bin­del­ser inte före­le­gat, tilläm­pas bestäm­mel­serna i denna arti­kel endast på sist­nämnda belopp. I sådant fall bes­kat­tas över­skju­tande belopp enligt lag­stift­ningen i var­dera avtals­slu­tande sta­ten med iakt­ta­gande av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal.

Arti­kel 12

Royalty
   1. Royalty, som här­rör från en avtals­slu­tande stat och som beta­las till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. Royal­tyn får emel­ler­tid även bes­kat­tas i den avtals­slu­tande stat från vil­ken den här­rör och i enlig­het med lag­stift­ningen i denna avtals­slu­tande stat men om den som har rätt till royal­tyn har hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten får skat­ten inte över­stiga 5 pro­cent av royal­tyns brut­to­be­lopp.
   3. Med uttryc­ket "royalty" för­stås i denna arti­kel varje slags betal­ning som tas emot såsom ersätt­ning för nytt­jan­det av eller för rät­ten att nyttja upp­hovs­rätt till lit­te­rärt, konst­när­ligt eller veten­skap­ligt verk, häri inbe­gri­pet bio­graf­film och fil­mer eller band för radio-​​ eller tele­vi­sions­ut­sänd­ning, patent, varu­märke, möns­ter eller modell, rit­ning, hem­ligt recept eller hem­lig till­verk­nings­me­tod samt för nytt­jan­det av eller för rät­ten att nyttja indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig utrust­ning eller för upp­lys­ning om erfa­ren­hets­rön av indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig natur.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 till­läm­pas inte om den som har rätt till royal­tyn har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten, från vil­ken royal­tyn här­rör, från där belä­get fast drift­ställe eller utö­var själv­stän­dig yrkes­verk­sam­het i denna andra stat från där belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning, samt den rät­tig­het eller egen­dom i fråga om vil­ken royal­tyn beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7 respek­tive arti­kel 14.
   5. Royalty anses här­röra från en avtals­slu­tande stat om utbe­ta­la­ren är en per­son med hem­vist i denna stat. Om emel­ler­tid den per­son som beta­lar royal­tyn, antingen han har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller inte, i en avtals­slu­tande stat har fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning i sam­band var­med skyl­dig­he­ten att betala royal­tyn upp­kom­mit, och royal­tyn belas­tar det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen, anses royal­tyn här­röra från den stat där det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen finns.
   6. Då på grund av sär­skilda för­bin­del­ser mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till royal­tyn eller mel­lan dem båda och annan per­son royal­ty­be­lop­pet, med hän­syn till det nytt­jande, den rät­tig­het eller den upp­lys­ning för vil­ken royal­tyn beta­las, över­sti­ger det belopp som skulle ha avta­lats mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till royal­tyn om sådana för­bin­del­ser inte före­le­gat, tilläm­pas bestäm­mel­serna i denna arti­kel endast på sist­nämnda belopp. I sådant fall bes­kat­tas över­skju­tande belopp enligt lag­stift­ningen i var­dera avtals­slu­tande sta­ten med iakt­ta­gande av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal.

Arti­kel 13

Rea­li­sa­tions­vinst
   1. Vinst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var på grund av över­lå­telse av sådan fast egen­dom som avses i arti­kel 6 och som är belä­gen i den andra avtals­slu­tande sta­ten, eller på grund av avytt­ring av ande­lar i ett bolag vars till­gångar huvud­sak­li­gen består av sådan egen­dom, får bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. Vinst på grund av över­lå­telse av lös egen­dom som utgör del av rörel­se­till­gång­arna i fast drift­ställe, vil­ket ett före­tag i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, eller av lös egen­dom hän­för­lig till sta­dig­va­rande anord­ning för att utöva själv­stän­dig yrkes­verk­sam­het, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat. Det­samma gäl­ler vinst på grund av över­lå­telse av sådant fast drift­ställe (för sig eller till­sam­mans med hela före­ta­get) eller av sådan sta­dig­va­rande anord­ning.
   3. Vinst som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var på grund av över­lå­telse av skepp eller luft­far­tyg som används i inter­na­tio­nell tra­fik eller lös egen­dom som är hän­för­lig till använd­ningen av sådana skepp eller luft­far­tyg, bes­kat­tas endast i denna stat.

Bestäm­mel­serna i denna punkt tilläm­pas i fråga om vinst som för­vär­vas av luft­fartskon­sor­tiet Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS), men endast i fråga om den del av vins­ten som mot­sva­rar den andel i kon­sor­tiet vil­ken inne­has av SAS Sve­rige AB, den svenske delä­ga­ren i SAS.
   4. Vinst på grund av över­lå­telse av annan egen­dom än sådan som avses i punk­terna 1, 2 och 3 bes­kat­tas endast i den avtals­slu­tande stat där över­lå­ta­ren har hem­vist.
   5. Vinst, på grund av avytt­ring av till­gång, som för­vär­vas av en fysisk per­son som har haft hem­vist i en avtals­slu­tande stat och fått hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten får - utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 4 - bes­kat­tas i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten om över­lå­tel­sen av till­gången inträf­far vid något till­fälle under de tio år som föl­jer när­mast efter den tid­punkt då per­so­nen upp­hört att ha hem­vist i den först­nämnda sta­ten.

Arti­kel 14

Själv­stän­dig yrkes­ut­öv­ning
   1. Inkomst, som en fysisk per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var genom att utöva fritt yrke eller annan själv­stän­dig verk­sam­het, bes­kat­tas endast i denna stat om han inte i den andra avtals­slu­tande sta­ten har sta­dig­va­rande anord­ning, som regel­mäs­sigt står till hans för­fo­gande för att utöva verk­sam­he­ten. Om han har sådan sta­dig­va­rande anord­ning, får inkoms­ten bes­kat­tas i denna andra stat men endast så stor del av den som är hän­för­lig till denna sta­dig­va­rande anord­ning.
   2. Uttryc­ket "fritt yrke" inbe­gri­per sär­skilt själv­stän­dig veten­skap­lig, lit­te­rär och konst­när­lig verk­sam­het, uppfostrings-​​ och under­vis­nings­verk­sam­het samt sådan själv­stän­dig verk­sam­het som läkare, advo­kat, ingen­jör, arki­tekt, tand­lä­kare och revi­sor utö­var.

Arti­kel 15

Enskild tjänst
   1. Om inte bestäm­mel­serna i artik­larna 16, 18 och 19 för­an­le­der annat, bes­kat­tas lön och annan lik­nande ersätt­ning, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär på grund av anställ­ning, endast i denna stat, såvida inte arbe­tet utförs i den andra avtals­slu­tande sta­ten. Om arbe­tet utförs i denna andra stat, får ersätt­ning som upp­bärs för arbe­tet bes­kat­tas där.
   2. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 1 bes­kat­tas ersätt­ning, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär för arbete som utförs i den andra avtals­slu­tande sta­ten, endast i den först­nämnda sta­ten, om:
      a) mot­ta­ga­ren vis­tas i den andra sta­ten under tids­pe­riod eller tids­pe­ri­o­der som sam­man­lagt inte över­sti­ger 183 dagar under en tolv­må­na­ders­pe­riod som bör­jar eller slu­tar under beskatt­nings­å­ret i fråga, och
      b) ersätt­ningen beta­las av arbets­gi­vare som inte har hem­vist i den andra sta­ten eller på den­nes väg­nar, samt
      c) ersätt­ningen inte belas­tar fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning som arbets­gi­va­ren har i den andra sta­ten.
   3. Utan hin­der av före­gå­ende bestäm­mel­ser i denna arti­kel får ersätt­ning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luft­far­tyg som används i inter­na­tio­nell tra­fik av ett före­tag i en avtals­slu­tande stat, bes­kat­tas i denna stat. Om per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär inkomst av arbete, vil­ket utförs ombord på ett luft­far­tyg som används i inter­na­tio­nell tra­fik av luft­fartskon­sor­tiet Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS), bes­kat­tas inkoms­ten endast i Sve­rige.

Arti­kel 16

Sty­rel­se­ar­vode

Sty­rel­se­ar­vode och annan lik­nande ersätt­ning, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär i egen­skap av med­lem i sty­relse eller annat lik­nande organ i bolag med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat.

Arti­kel 17

Artis­ter och idrotts­män
   1. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i artik­larna 14 och 15 får inkomst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var genom sin per­son­liga verk­sam­het i den andra avtals­slu­tande sta­ten i egen­skap av artist, såsom teater-​​ eller film­skå­de­spe­lare, radio-​​ eller tele­vi­sions­ar­tist eller musi­ker, eller i egen­skap av idrotts­man, bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. I fall då inkomst genom per­son­lig verk­sam­het, som artist eller idrotts­man bedri­ver i denna egen­skap, inte till­fal­ler artis­ten eller idrotts­man­nen själv utan annan per­son, får denna inkomst, utan hin­der av bestäm­mel­serna i artik­larna 7, 14 och 15, bes­kat­tas i den avtals­slu­tande stat där artis­ten eller idrotts­man­nen bedri­ver verk­sam­he­ten.
   3. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 skall inkomst som en artist eller idrotts­man för­vär­var, vid besök i en avtals­slu­tande stat, genom per­son­lig verk­sam­het undan­tas från beskatt­ning i denna avtals­slu­tande stat om verk­sam­he­ten utövas inom ramen för ett besök som till avse­värd del finan­sie­ras av den andra avtals­slu­tande sta­ten, en poli­tisk underav­del­ning, lokal myn­dig­het eller all­män insti­tu­tion i denna andra stat.

Arti­kel 18

Pen­sion, liv­ränta och lik­nande ersätt­ning
   1. Pen­sion och annan lik­nande ersätt­ning, utbe­tal­ning enligt soci­al­för­säk­rings­lag­stift­ningen och liv­ränta, vilka här­rör från en avtals­slu­tande stat och beta­las till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten.
   2. Med uttryc­ket "liv­ränta" för­stås ett fast­ställt belopp, som utbe­ta­las peri­o­diskt på fast­ställda tider under en per­sons livs­tid eller under angi­ven eller fast­ställ­bar tids­pe­riod och som utgår på grund av för­plik­telse att verk­ställa dessa utbe­tal­ningar som ersätt­ning för där­e­mot fullt sva­rande veder­lag i pengar eller peng­ars värde.

Arti­kel 19

Offent­lig tjänst
   1. a) Ersätt­ning (med undan­tag för pen­sion), som beta­las av en avtals­slu­tande stat, en av dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter till fysisk per­son på grund av arbete som utförs i denna stats, underav­del­nings eller myn­dig­hets tjänst, bes­kat­tas endast i denna stat.
      b) Sådan ersätt­ning bes­kat­tas emel­ler­tid endast i den andra avtals­slu­tande sta­ten om arbe­tet utförs i denna stat och per­so­nen i fråga har hem­vist i denna stat och:
      1) är med­bor­gare i denna stat, eller
      2) inte fick hem­vist i denna stat ute­slu­tande för att utföra arbe­tet.
   2. Bestäm­mel­serna i artik­larna 15 och 16 tilläm­pas på ersätt­ning som beta­las på grund av arbete som utförts i sam­band med rörelse som bedrivs av en avtals­slu­tande stat, en av dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter.

Arti­kel 20

Stu­de­rande

Stu­de­rande eller affärsprak­ti­kant, som har eller ome­del­bart före vis­telse i en avtals­slu­tande stat hade hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten och som vis­tas i den först­nämnda sta­ten ute­slu­tande för sin under­vis­ning eller prak­tik, bes­kat­tas inte i denna stat för belopp som han erhål­ler för sitt uppe­hälle, sin under­vis­ning eller prak­tik, under för­ut­sätt­ning att belop­pen här­rör från källa utan­för denna stat.

Arti­kel 21

Annan inkomst
   1. Inkomst som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var och som inte behand­las i före­gå­ende artik­lar av detta avtal bes­kat­tas endast i denna stat, oav­sett var­i­från inkoms­ten här­rör.
   2. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas inte på inkomst, med undan­tag för inkomst av fast egen­dom som avses i arti­kel 6 punkt 2, om mot­ta­ga­ren av inkoms­ten har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe eller utö­var själv­stän­dig yrkes­verk­sam­het i denna andra stat från där belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning, samt den rät­tig­het eller egen­dom i fråga om vil­ken inkoms­ten beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7 respek­tive arti­kel 14.

Arti­kel 22

Undan­rö­jande av dub­bel­be­skatt­ning
   1. I fråga om en per­son med hem­vist i Sve­rige skall dub­bel­be­skatt­ning und­vi­kas på föl­jande sätt:
      a) Om per­son med hem­vist i Sve­rige för­vär­var inkomst som enligt polsk lag­stift­ning och i enlig­het med bestäm­mel­serna i detta avtal får bes­kat­tas i Polen, skall Sve­rige - med beak­tande av bestäm­mel­serna i svensk lag­stift­ning beträf­fande avräk­ning av utländsk skatt (även i den lydelse de fram­de­les kan få genom att änd­ras utan att den all­männa prin­cip som anges här änd­ras) - från den svenska skat­ten på inkoms­ten avräkna ett belopp mot­sva­rande den polska skatt som erlagts på inkoms­ten.
      b) Om per­son med hem­vist i Sve­rige för­vär­var inkomst, som enligt bestäm­mel­serna i detta avtal bes­kat­tas endast i Polen, får Sve­rige - vid bestäm­man­det av svensk pro­gres­siv skatt - beakta sådan inkomst som bes­kat­tas endast i Polen.
      c) Utan hin­der av bestäm­mel­serna i a) i denna punkt är utdel­ning från bolag med hem­vist i Polen till bolag med hem­vist i Sve­rige undan­ta­gen från svensk skatt enligt bestäm­mel­serna i svensk lag om skat­te­be­fri­else för utdel­ning som erhålls av svenska bolag från bolag utom­lands.
   2. I fråga om en per­son med hem­vist i Polen skall dub­bel­be­skatt­ning und­vi­kas på föl­jande sätt:
      a) Om per­son med hem­vist i Polen för­vär­var inkomst, som i enlig­het med bestäm­mel­serna i detta avtal får bes­kat­tas i Sve­rige, skall Polen, om inte bestäm­mel­serna i b) i denna punkt för­an­le­der annat, undanta sådan inkomst från beskatt­ning. När skat­ten på övrig inkomst för sådan per­son beräk­nas får Polen tillämpa den skat­te­sats som skulle ha varit tillämp­lig om den undan­tagna inkoms­ten inte undan­ta­gits.
      b) Om per­son med hem­vist i Polen för­vär­var inkomst som i enlig­het med bestäm­mel­serna i artik­larna 10 och 12 får bes­kat­tas i Sve­rige, skall Polen från den polska skat­ten på sådan per­sons inkomst avräkna ett belopp mot­sva­rande den svenska skat­ten. Avräk­ningen skall emel­ler­tid inte över­stiga den del av skat­ten, beräk­nad före avräk­ning, som är hän­för­lig till sådan inkomst som här­rör från Sve­rige.

Arti­kel 23

För­bud mot dis­kri­mi­ne­ring
   1. Med­bor­gare i en avtals­slu­tande stat skall inte i den andra avtals­slu­tande sta­ten bli före­mål för beskatt­ning eller där­med sam­man­häng­ande krav som är av annat slag eller mer tyng­ande än den beskatt­ning och där­med sam­man­häng­ande krav som med­bor­gare i denna andra stat under samma för­hål­lan­den är eller kan bli under­kas­tad. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i arti­kel 1 tilläm­pas denna bestäm­melse även på per­son som inte har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller i båda avtals­slu­tande sta­terna.
   2. Beskatt­ningen av fast drift­ställe, som före­tag i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, skall i denna andra stat inte vara mindre för­del­ak­tig än beskatt­ningen av före­tag i denna andra stat, som bedri­ver verk­sam­het av samma slag. Denna bestäm­melse anses inte med­föra skyl­dig­het för en avtals­slu­tande stat att medge per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten sådant per­son­ligt avdrag vid beskatt­ningen, sådan skat­te­be­fri­else eller skat­tened­sätt­ning på grund av civil­stånd eller för­sörj­nings­plikt mot familj som med­ges per­son med hem­vist i den egna sta­ten.
   3. Utom i de fall då bestäm­mel­serna i arti­kel 9 punkt 1, arti­kel 11 punkt 4 eller arti­kel 12 punkt 6 tilläm­pas, är ränta, royalty och annan betal­ning från före­tag i en avtals­slu­tande stat till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten avdrags­gilla vid bestäm­man­det av den beskatt­nings­bara inkoms­ten för sådant före­tag på samma vill­kor som betal­ning till per­son med hem­vist i den först­nämnda sta­ten.
På samma sätt är skuld som före­tag i en avtals­slu­tande stat har till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten avdrags­gill vid bestäm­man­det av sådant före­tags beskatt­nings­bara för­mö­gen­het på samma vill­kor som skuld till per­son med hem­vist i den först­nämnda sta­ten.
   4. Före­tag i en avtals­slu­tande stat, vars kapi­tal helt eller del­vis ägs eller kon­trol­le­ras, direkt eller indi­rekt, av en eller flera per­so­ner med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, skall inte i den först­nämnda sta­ten bli före­mål för beskatt­ning eller där­med sam­man­häng­ande krav som är av annat slag eller mer tyng­ande än den beskatt­ning och där­med sam­man­häng­ande krav som annat lik­nande före­tag i den först­nämnda sta­ten är eller kan bli under­kas­tat.
   5. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i arti­kel 2 tilläm­pas bestäm­mel­serna i denna arti­kel på skat­ter av varje slag och beskaf­fen­het.

Arti­kel 24

För­fa­ran­det vid ömse­si­dig över­ens­kom­melse
   1. Om en per­son anser att en avtals­slu­tande stat eller båda avtals­slu­tande sta­terna vid­ta­git åtgär­der som för honom med­för eller kom­mer att med­föra beskatt­ning som stri­der mot bestäm­mel­serna i detta avtal, kan han, utan att detta påver­kar hans rätt att använda sig av de rätts­me­del som finns i dessa sta­ters interna rätts­ord­ning, lägga fram saken för den behö­riga myn­dig­he­ten i den avtals­slu­tande stat där han har hem­vist eller, om fråga är om tillämp­ning av arti­kel 23 punkt 1, i den avtals­slu­tande stat där han är med­bor­gare. Saken skall läg­gas fram inom tre år från den tid­punkt då per­so­nen i fråga fick vet­skap om den åtgärd som givit upp­hov till beskatt­ning som stri­der mot bestäm­mel­serna i avta­let.
   2. Om den behö­riga myn­dig­he­ten fin­ner invänd­ningen grun­dad men inte själv kan få till stånd en till­freds­stäl­lande lös­ning, skall myn­dig­he­ten söka avgöra saken genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse med den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten i syfte att und­vika beskatt­ning som stri­der mot avta­let. Över­ens­kom­melse som träf­fats genom­förs utan hin­der av tids­grän­ser i de avtals­slu­tande sta­ter­nas interna lag­stift­ning.
   3. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse söka avgöra svå­rig­he­ter eller tvi­vels­mål som upp­kom­mer i fråga om tolk­ningen eller tillämp­ningen av avta­let. De kan även över­lägga i syfte att undan­röja dub­bel­be­skatt­ning i fall som inte omfat­tas av avta­let.
   4. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna kan träda i direkt för­bin­delse med varandra i syfte att träffa över­ens­kom­melse i den mening som avses i före­gå­ende punk­ter.

Arti­kel 25

Utbyte av upp­lys­ningar
   1. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall utbyta sådana upp­lys­ningar som kan antas vara rele­vanta vid till­lämp­ningen av bestäm­mel­serna i detta avtal eller för admi­nist­ra­tion eller verk­stäl­lig­het av intern lag­stift­ning i fråga om skat­ter av varje slag och beskaf­fen­het som tas ut för de avtals­slu­tande sta­terna eller för deras poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter, om beskatt­ningen enligt denna lag­stift­ning inte stri­der mot avta­let. Utby­tet av upp­lys­ningar begrän­sas inte av artik­larna 1 och 2.
   2. Upp­lys­ningar som en avtals­slu­tande stat tagit emot enligt punkt 1 skall behand­las som hem­liga på samma sätt som upp­lys­ningar som erhål­lits enligt den interna lag­stift­ningen i denna stat och får yppas endast för per­so­ner eller myn­dig­he­ter (däri inbe­gri­pet dom­sto­lar och för­valt­nings­or­gan) som fast­stäl­ler, upp­bär eller dri­ver in de skat­ter som åsyf­tas i punkt 1 eller hand­läg­ger åtal eller över­kla­gande i fråga om dessa skat­ter eller som utö­var till­syn över nämnda verk­sam­he­ter. Dessa per­so­ner eller myn­dig­he­ter får använda upp­lys­ning­arna bara för sådana ända­mål. De får yppa upp­lys­ning­arna vid offent­lig rät­te­gång eller i dom­stols­av­gö­ran­den.
   3. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 med­för inte skyl­dig­het för en avtals­slu­tande stat att:
      a) vidta för­valt­nings­åt­gär­der som avvi­ker från lag­stift­ning och admi­nist­ra­tiv praxis i denna avtals­slu­tande stat eller i den andra avtals­slu­tande sta­ten,
      b) lämna upp­lys­ningar som inte är till­gäng­liga enligt lag­stift­ning eller sed­van­lig admi­nist­ra­tiv praxis i denna avtals­slu­tande stat eller i den andra avtals­slu­tande sta­ten,
      c) lämna upp­lys­ningar som skulle röja affärs­hem­lig­het, industri-​​, handels-​​ eller yrkes­hem­lig­het eller i närings­verk­sam­het nytt­jat för­fa­rings­sätt eller upp­lys­ningar, vil­kas över­läm­nande skulle strida mot all­männa hän­syn (ordre pub­lic).
   4. Då en avtals­slu­tande stat begär upp­lys­ningar enligt denna arti­kel skall den andra avtals­slu­tande sta­ten använda de medel som denna stat för­fo­gar över för att inhämta de begärda upp­lys­ning­arna, även om denna andra stat inte har behov av upp­lys­ning­arna för sina egna beskatt­nings­än­da­mål. För­plik­tel­sen i före­gå­ende mening begrän­sas av bestäm­mel­serna i punkt 3, men detta med­för inte en rätt för en avtals­slu­tande stat att vägra att lämna upp­lys­ningar ute­slu­tande där­för att denna stat inte har något eget intresse av sådana upp­lys­ningar.
   5. Bestäm­mel­serna i punkt 3 med­för inte en rätt för en avtals­slu­tande stat att vägra att lämna upp­lys­ningar ute­slu­tande där­för att upp­lys­ning­arna inne­has av en bank, annan finan­si­ell insti­tu­tion, ombud, repre­sen­tant eller för­val­tare eller där­för att upp­lys­ning­arna gäl­ler ägan­de­rätt i en per­son.

Arti­kel 26

Handräck­ning vid indriv­ning av skat­ter
   1. De avtals­slu­tande sta­terna skall bistå varandra vid indriv­ning av skat­te­ford­ringar. Sådant bistånd begrän­sas inte av artik­larna 1 och 2. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna kan träffa över­ens­kom­melse om tillämp­ningen av denna arti­kel.
   2. Med uttryc­ket "skat­te­ford­ran" för­stås i denna arti­kel en ford­ran på ett belopp avse­ende skatt av varje slag och beskaf­fen­het som tas ut för de avtals­slu­tande sta­terna, deras poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter, om denna beskatt­ning inte stri­der mot avta­let eller mot något annat instru­ment till vil­ket de avtals­slu­tande sta­terna är par­ter, samt ränta, sär­skilda avgif­ter och kost­na­der för indriv­ning eller säk­ringsåt­gärd som hän­för sig till sådant belopp.
   3. När en skat­te­ford­ran i en avtals­slu­tande stat är verk­ställ­bar enligt denna stats lag­stift­ning och då gäl­de­nä­ren enligt lag­stift­ningen i denna stat sak­nar rätt att vid denna tid­punkt för­hindra dess indriv­ning, skall denna skat­te­ford­ran, på begä­ran av den behö­riga myn­dig­he­ten i denna stat, erkän­nas för indriv­ning av den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten. Denna skat­te­ford­ran skall dri­vas in av den andra sta­ten enligt bestäm­mel­serna i denna stats lag­stift­ning om verk­stäl­lig­het och indriv­ning som om denna vore en av dess egna skat­te­ford­ringar.
   4. När en skat­te­ford­ran i en avtals­slu­tande stat enligt dess lag­stift­ning kan bli före­mål för säk­ringsåt­gär­der i syfte att säker­ställa indriv­ningen skall denna skat­te­ford­ran, på begä­ran av den behö­riga myn­dig­he­ten i denna stat, erkän­nas för vid­ta­gande av säk­ringsåt­gär­der av den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten. Den andra sta­ten skall vidta åtgär­der för säker­stäl­lande av denna skat­te­ford­ran enligt bestäm­mel­serna i dess lag­stift­ning som om denna vore en av dess egna skat­te­ford­ringar. Detta gäl­ler även om skat­te­ford­ringen vid tid­punk­ten då sådana åtgär­der vid­tas inte är verk­ställ­bar i den först­nämnda sta­ten eller gäl­de­nä­ren har rätt att för­hindra dess indriv­ning.
   5. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punk­terna 3 och 4 skall en skat­te­ford­ran som erkänns av en avtals­slu­tande stat enligt punkt 3 eller 4 inte i denna stat berö­ras av tids­fris­ter eller åtnjuta någon för­måns­rätt som gäl­ler för en skat­te­ford­ran enligt lag­stift­ningen i denna stat på grund av ford­ring­ens art.
En skat­te­ford­ran som erkänts av en avtals­slu­tande stat enligt punkt 3 eller 4 skall inte hel­ler åtnjuta för­måns­rätt som gäl­ler för denna skat­te­ford­ran enligt lag­stift­ningen i den andra avtals­slu­tande sta­ten.
   6. Mål eller ärende som rör före­koms­ten, gil­tig­he­ten eller belop­pet av en skat­te­ford­ran i en avtals­slu­tande stat skall inte anhäng­ig­gö­ras vid dom­sto­lar eller admi­nist­ra­tiva myn­dig­he­ter i den andra avtals­slu­tande sta­ten.
   7. Om, efter det att en begä­ran gjorts av en avtals­slu­tande stat enligt punkt 3 eller 4 men innan den andra avtals­slu­tande sta­ten dri­vit in och över­fört skat­te­be­lop­pet till den först­nämnda sta­ten, skat­te­ford­ringen upp­hör att vara
      a) i fall som avses i punkt 3, en skat­te­ford­ran i den först­nämnda sta­ten som är verk­ställ­bar enligt denna stats lag­stift­ning och som gäl­de­nä­ren enligt lag­stift­ningen i denna stat sak­nar rätt att vid denna tid­punkt för­hindra indriv­ningen av, eller
      b) i fall som avses i punkt 4, en skat­te­ford­ran i den först­nämnda sta­ten som enligt dess lag­stift­ning kan bli före­mål för säk­ringsåt­gär­der i syfte att säker­ställa indriv­ningen,
skall den behö­riga myn­dig­he­ten i den först­nämnda sta­ten sna­rast under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra sta­ten om detta och i enlig­het med vad den andra sta­ten bestäm­mer skall den först­nämnda sta­ten antingen vilan­de­för­klara eller åter­kalla sin begä­ran.
   8. Bestäm­mel­serna i denna arti­kel med­för inte skyl­dig­het för en avtals­slu­tande stat att:
      a) vidta för­valt­nings­åt­gär­der som avvi­ker från lag­stift­ning och admi­nist­ra­tiv praxis i denna eller den andra avtals­slu­tande sta­ten,
      b) vidta åtgär­der som står i strid mot all­männa hän­syn (ordre pub­lic),
      c) lämna bistånd om den andra avtals­slu­tande sta­ten inte uttömt alla rim­liga möj­lig­he­ter till indriv­ning eller säk­ringsåt­gär­der som finns till­gäng­liga enligt dess lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiva praxis,
      d) lämna bistånd i fall där den admi­nist­ra­tiva bör­dan för denna stat uppen­bart inte står i pro­por­tion till den nytta som står att vinna för den andra avtals­slu­tande sta­ten.

Arti­kel 27

Begräns­ning av för­må­ner

Utan hin­der av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal, om
      a) bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat huvud­sak­li­gen för­vär­var sina inkoms­ter från andra sta­ter
      1) från akti­vi­te­ter sådana som bank-, sjöfarts-​​, finans-​​ eller för­säk­rings­verk­sam­het, eller
      2) genom att vara huvud­kon­tor, coor­di­na­tion centre eller lik­nande enhet som till­han­da­hål­ler admi­nist­ra­tiva eller andra tjäns­ter till en grupp av bolag som bedri­ver rörelse huvud­sak­li­gen i andra sta­ter, och
      b) sådan inkomst, i andra fall än då tillämp­ning sker av den metod för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning som nor­malt tilläm­pas av denna stat, bes­kat­tas väsent­ligt lägre enligt den sta­tens lag­stift­ning än inkomst av lik­nande verk­sam­het som bedrivs inom denna stat eller inkomst från verk­sam­het som huvud­kon­tor, coor­di­na­tion centre eller lik­nande enhet som till­han­da­hål­ler admi­nist­ra­tiva eller andra tjäns­ter till en grupp av bolag som bedri­ver rörelse i denna stat,
skall de bestäm­mel­ser i detta avtal som med­ger undan­tag från beskatt­ning eller reduk­tion av skatt inte tilläm­pas på inkomst som sådant bolag för­vär­var och inte hel­ler på utdel­ning som beta­las av sådant bolag.

Arti­kel 28

Med­lem­mar av diplo­ma­tisk beskick­ning och kon­su­lat

Bestäm­mel­serna i detta avtal berör inte de pri­vi­le­gier vid beskatt­ningen som enligt folk­rät­tens all­männa reg­ler eller bestäm­mel­ser i sär­skilda över­ens­kom­mel­ser till­kom­mer med­lem­mar av diplo­ma­tisk beskick­ning och kon­su­lat.

Arti­kel 29

Ikraft­trä­dande
   1. De avtals­slu­tande sta­terna skall under­rätta varandra när de kon­sti­tu­tio­nella åtgär­der vid­ta­gits som enligt respek­tive stats lag­stift­ning krävs för att detta avtal skall träda i kraft.
   2. Avta­let trä­der i kraft den tret­tionde dagen efter den dag då den sista av dessa under­rät­tel­ser tas emot och dess bestäm­mel­ser tilläm­pas på inkomst som för­vär­vas den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter det år då avta­let trä­der i kraft eller senare.
   3. Den dag då detta avtal bör­jar tilläm­pas skall "Avta­let mel­lan Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Folk­re­pu­bli­ken Polens rege­ring för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning beträf­fande skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het", under­teck­nat i Stock­holm den 5 juni 1975, upp­höra att gälla. Såvitt avser skatt på för­mö­gen­het skall 1975 års avtal inte längre tilläm­pas på för­mö­gen­het som inne­has den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter det år då det nya avta­let trä­der i kraft eller senare.

Arti­kel 30

Upp­hö­rande

Detta avtal för­blir i kraft till dess att det sägs upp av en avtals­slu­tande stat. Var­dera avtals­slu­tande sta­ten kan på diplo­ma­tisk väg skrift­li­gen säga upp avta­let genom under­rät­telse härom minst sex måna­der före utgången av något kalen­derår. I hän­delse av sådan upp­säg­ning upp­hör avta­let att gälla i fråga om inkomst som för­vär­vas den 1 janu­ari det kalen­derår som föl­jer när­mast efter utgången av sex­må­na­ders­pe­ri­o­den eller senare.

Till bekräf­telse härav har under­teck­nade, där­till veder­bör­li­gen bemyn­di­gade, under­teck­nat detta avtal.

Som skedde i Stock­holm den 19 novem­ber 2004, i två exem­plar på svenska, polska och eng­elska. För den hän­delse att tvist upp­kom­mer vid tolk­ningen skall den eng­elska tex­ten ha före­träde.

För Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring Göran Pers­son

För Repu­bli­ken Polens rege­ring Marek Belka

Con­ven­tion between the Govern­ment of the King­dom of Swe­den and the Govern­ment of the Repu­b­lic of Poland for the avo­i­dance of double tax­a­tion and the pre­ven­tion of fiscal eva­sion with respect to taxes on income

The Govern­ment of the King­dom of Swe­den and the Govern­ment of the Repu­b­lic of Poland, desi­ring to con­clude a Con­ven­tion for the avo­i­dance of double tax­a­tion and the pre­ven­tion of fiscal eva­sion with respect to taxes on income, have agreed as follows:

Article 1

Per­so­nal scope

This Con­ven­tion shall apply to per­sons who are resi­dents of one or both of the Contracting Sta­tes.

Article 2

Taxes cove­red

(1) The taxes to which this Con­ven­tion shall apply are:

(a) in Swe­den:

(i) the natio­nal income tax (den stat­liga inkomst­skat­ten),

(ii) the wit­h­hol­ding tax on divi­dends (kupongs­kat­ten),

(iii) the income tax on non-​resi­dents (den sär­skilda inkomst­skat­ten för utom­lands bosatta),

(iv) the income tax on non-​resi­dent artis­tes and athle­tes (den sär­skilda inkomst­skat­ten för utom­lands bosatta artis­ter m.fl.), and

(v) the muni­ci­pal income tax (den kom­mu­nala inkomst­skat­ten),

(here­inaf­ter refer­red to as "Swe­dish tax");

(b) in Poland:

(i) the per­so­nal income tax, and

(ii) the cor­po­rate income tax,

(here­inaf­ter refer­red to as "Polish tax").

(2) The Con­ven­tion shall apply also to any iden­ti­cal or sub­stan­ti­ally simi­lar taxes which are impo­sed after the date of sig­na­ture of the Con­ven­tion in addi­tion to, or in place of, the taxes refer­red to in paragraph (1). The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall notify each other of any sub­stan­tial changes which have been made in their respective tax­a­tion laws.

Article 3

Gene­ral defi­ni­tions

(1) For the pur­po­ses of this Con­ven­tion, unless the con­text other­wise requires:

(a) the term "Swe­den" means the King­dom of Swe­den and, when used in a geo­grap­hi­cal sense, inclu­des the natio­nal ter­ri­tory, the ter­ri­to­rial sea of Swe­den as well as other mari­time areas over which Swe­den in accor­dance with inter­na­tio­nal law exer­ci­ses sove­reign rights or juris­dic­tion;

(b) the term "Poland" when used in a geo­grap­hi­cal sense means the ter­ri­tory of the Repu­b­lic of Poland, inclu­ding any area beyond its ter­ri­to­rial waters, wit­hin which under the laws of Poland and in accor­dance with inter­na­tio­nal law, Poland may exer­cise its sove­reign rights over the sea-​bed, its sub­soil and their natu­ral resour­ces;

(c) the terms "a Contracting State" and "the other Contracting State" mean Swe­den or Poland, as the con­text requires;

(d) the term "per­son" inclu­des an indi­vi­dual, a com­pany and any other body of per­sons;

(e) the term "com­pany" means any body cor­po­rate or any entity that is tre­a­ted as a body cor­po­rate for tax pur­po­ses;

(f) the terms "enter­prise of a Contracting State" and "enter­prise of the other Contracting State" mean respecti­vely an enter­prise car­ried on by a resi­dent of a Contracting State and an enter­prise car­ried on by a resi­dent of the other Contracting State;

(g) the term "inter­na­tio­nal traf­fic" means any trans­port by a ship or aircraft ope­ra­ted by an enter­prise of a Contracting State, except when the ship or aircraft is ope­ra­ted solely between pla­ces in the other Contracting State;

(h) the term "natio­nal" means:

(i) any indi­vi­dual pos­ses­sing the natio­na­lity of a Contracting State;

(ii) any legal per­son, part­ners­hip or asso­ci­a­tion deriving its sta­tus as such from the laws in force in a Contracting State;

(i) the term "com­pe­tent aut­ho­rity" means:

(i) in Swe­den, the Minis­ter of Finance, his aut­ho­ri­zed repre­sen­ta­tive or the aut­ho­rity which is desig­na­ted as a com­pe­tent aut­ho­rity for the pur­po­ses of this Con­ven­tion;

(ii) in Poland, the Minis­ter of Finance, his aut­ho­ri­zed repre­sen­ta­tive or the aut­ho­rity which is desig­na­ted as a com­pe­tent aut­ho­rity for the pur­po­ses of this Con­ven­tion.

(2) As regards the appli­ca­tion of the Con­ven­tion at any time by a Contracting State, any term not defi­ned the­rein shall, unless the con­text other­wise requires, have the mea­ning that it has at that time under the law of that State for the pur­po­ses of the taxes to which the Con­ven­tion applies, any mea­ning under the appli­cable tax laws of that State pre­vailing over a mea­ning given to the term under other laws of that State.

Article 4

Resi­dent

(1) For the pur­po­ses of this Con­ven­tion, the term "resi­dent of a Contracting State" means any per­son who, under the laws of that State, is liable to tax the­rein by rea­son of his domi­cile, resi­dence, place of mana­ge­ment or any other cri­te­rion of a simi­lar nature, and also inclu­des that State, a poli­ti­cal sub­di­vi­sion, a local aut­ho­rity and any govern­men­tal body or agency the­reof. However, in the case of a part­ners­hip or estate the term applies only to the extent that the income deri­ved by such part­ners­hip or estate is sub­ject to tax in that State as the income of a resi­dent, eit­her in its hands or in the hands of its part­ners or bene­fi­ci­a­ries.

The term "resi­dent of a Contracting State" does not include any per­son who is liable to tax in that State in respect only of income from sour­ces in that State.

(2) Where by rea­son of the pro­vi­sions of paragraph (1) an indi­vi­dual is a resi­dent of both Contracting Sta­tes, then his sta­tus shall be deter­mi­ned as follows:

(a) he shall be dee­med to be a resi­dent only of the State in which he has a per­ma­nent home avai­lable to him; if he has a per­ma­nent home avai­lable to him in both Sta­tes, he shall be dee­med to be a resi­dent only of the State with which his per­so­nal and eco­no­mic rela­tions are clo­ser (centre of vital inte­rests);

(b) if the State in which he has his centre of vital inte­rests can­not be deter­mi­ned, or if he has not a per­ma­nent home avai­lable to him in eit­her State, he shall be dee­med to be a resi­dent only of the State in which he has an habi­tual abode;

(c) if he has an habi­tual abode in both Sta­tes or in neit­her of them, he shall be dee­med to be a resi­dent only of the State of which he is a natio­nal;

(d) if he is a natio­nal of both Sta­tes or of neit­her of them, the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall settle the ques­tion by mutual agre­e­ment.

(3) Where by rea­son of the pro­vi­sions of paragraph (1) a per­son other than an indi­vi­dual is a resi­dent of both Contracting Sta­tes, the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall ende­a­vour to settle the ques­tion by mutual agre­e­ment. In such an agre­e­ment the com­pe­tent aut­ho­ri­ties shall pay par­ticu­lar regard to where the place of effective mana­ge­ment of the per­son is situ­a­ted.

Article 5

Per­ma­nent establish­ment

(1) For the pur­po­ses of this Con­ven­tion, the term "per­ma­nent establish­ment" means a fixed place of busi­ness through which the busi­ness of an enter­prise is wholly or partly car­ried on.

(2) The term "per­ma­nent establish­ment" inclu­des espe­ci­ally:

(a) a place of mana­ge­ment;

(b) a branch;

(c) an office;

(d) a factory;

(e) a works­hop; and

(f) a mine, an oil or gas well, a quarry or any other place of extrac­tion of natu­ral resour­ces.

(3) A buil­ding site or a con­struc­tion, assembly or instal­la­tion pro­ject or super­vi­sory acti­vi­ties in con­nec­tion the­rewith con­sti­tu­tes a per­ma­nent establish­ment only if such site, pro­ject or acti­vi­ties con­ti­nue for a period of more than twelve months.

(4) Notwit­h­stan­ding the pre­ce­ding pro­vi­sions of this Article, the term "per­ma­nent establish­ment" shall be dee­med not to include:

(a) the use of faci­li­ties solely for the pur­pose of sto­rage, dis­play or deli­very of goods or mer­chan­dise belon­ging to the enter­prise;

(b) the main­te­nance of a stock of goods or mer­chan­dise belon­ging to the enter­prise solely for the pur­pose of sto­rage, dis­play or deli­very;

(c) the main­te­nance of a stock of goods or mer­chan­dise belon­ging to the enter­prise solely for the pur­pose of pro­ces­sing by anot­her enter­prise;

(d) the main­te­nance of a fixed place of busi­ness solely for the pur­pose of pur­cha­sing goods or mer­chan­dise or of col­lecting infor­ma­tion, for the enter­prise;

(e) the main­te­nance of a fixed place of busi­ness solely for the pur­pose of car­ry­ing on, for the enter­prise, any other acti­vity of a pre­pa­ra­tory or aux­i­li­ary cha­rac­ter;

(f) the main­te­nance of a fixed place of busi­ness solely for any com­bi­na­tion of acti­vi­ties men­tio­ned in sub-​paragraphs (a) to (e), pro­vi­ded that the ove­rall acti­vity of the fixed place of busi­ness resul­ting from this com­bi­na­tion is of a pre­pa­ra­tory or aux­i­li­ary cha­rac­ter.

(5) Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraphs (1) and (2), where a per­son - other than an agent of an inde­pen­dent sta­tus to whom paragraph (6) applies - is acting in a Contracting State on behalf of an enter­prise of the other Contracting State, that enter­prise shall be dee­med to have a per­ma­nent establish­ment in the first-​​men­tio­ned Contracting State in respect of any acti­vi­ties which that per­son under­ta­kes for the enter­prise, if such a per­son has and habi­tu­ally exer­ci­ses in that State an aut­ho­rity to con­clude contracts in the name of the enter­prise, unless the acti­vi­ties of such per­son are limi­ted to those men­tio­ned in paragraph (4) which, if exer­ci­sed through a fixed place of busi­ness, would not make this fixed place of busi­ness a per­ma­nent establish­ment under the pro­vi­sions of that paragraph.

(6) An enter­prise of a Contracting State shall not be dee­med to have a per­ma­nent establish­ment in the other Contracting State merely because it car­ries on busi­ness in that other State through a bro­ker, gene­ral com­mis­sion agent or any other agent of an inde­pen­dent sta­tus, pro­vi­ded that such per­sons are acting in the ordi­nary course of their busi­ness.

(7) The fact that a com­pany which is a resi­dent of a Contracting State con­trols or is con­trol­led by a com­pany which is a resi­dent of the other Contracting State, or which car­ries on busi­ness in that other State (whet­her through a per­ma­nent establish­ment or other­wise), shall not of itself con­sti­tute eit­her com­pany a per­ma­nent establish­ment of the other.

Article 6

Income from immo­vable pro­perty

(1) Income deri­ved by a resi­dent of a Contracting State from immo­vable pro­perty (inclu­ding income from agricul­ture or forestry) situ­a­ted in the other Contracting State may be taxed in that other State.

(2) The term "immo­vable pro­perty" shall have the mea­ning which it has under the law of the Contracting State in which the pro­perty in ques­tion is situ­a­ted. The term shall in any case include pro­perty acces­sory to immo­vable pro­perty, live­stock and equip­ment used in agricul­ture and forestry, rights to which the pro­vi­sions of gene­ral law respecting lan­ded pro­perty apply, buil­dings, usufruct of immo­vable pro­perty and rights to vari­able or fixed pay­ments as con­si­de­ra­tion for the wor­king of, or the right to work, mine­ral depo­sits, sour­ces and other natu­ral resour­ces; ships, boats and aircraft shall not be regar­ded as immo­vable pro­perty.

(3) The pro­vi­sions of paragraph (1) shall apply to income deri­ved from the direct use, let­ting, or use in any other form of immo­vable pro­perty.

(4) The pro­vi­sions of paragraphs (1) and (3) shall also apply to the income from immo­vable pro­perty of an enter­prise and to income from immo­vable pro­perty used for the per­for­mance of inde­pen­dent per­so­nal ser­vices.

Article 7

Busi­ness pro­fits

(1) The pro­fits of an enter­prise of a Contracting State shall be tax­able only in that State unless the enter­prise car­ries on busi­ness in the other Contracting State through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein. If the enter­prise car­ries on busi­ness as afo­re­said, the pro­fits of the enter­prise may be taxed in the other State but only so much of them as is attri­bu­table to that per­ma­nent establish­ment.

(2) Sub­ject to the pro­vi­sions of paragraph (3), where an enter­prise of a Contracting State car­ries on busi­ness in the other Contracting State through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein, there shall in each Contracting State be attri­bu­ted to that per­ma­nent establish­ment the pro­fits which it might be expec­ted to make if it were a distinct and sepa­rate enter­prise enga­ged in the same or simi­lar acti­vi­ties under the same or simi­lar con­di­tions and dealing wholly inde­pen­dently with the enter­prise of which it is a per­ma­nent establish­ment.

(3) In deter­mi­ning the pro­fits of a per­ma­nent establish­ment, there shall be allo­wed as deduc­tions expen­ses which are incur­red for the pur­po­ses of the per­ma­nent establish­ment, inclu­ding execu­tive and gene­ral admi­nist­ra­tive expen­ses so incur­red, whet­her in the State in which the per­ma­nent establish­ment is situ­a­ted or elsewhere.

(4) No pro­fits shall be attri­bu­ted to a per­ma­nent establish­ment by rea­son of the mere pur­chase by that per­ma­nent establish­ment of goods or mer­chan­dise for the enter­prise.

(5) For the pur­po­ses of the pre­ce­ding paragraphs, the pro­fits to be attri­bu­ted to the per­ma­nent establish­ment shall be deter­mi­ned by the same met­hod year by year unless there is good and suf­fi­ci­ent rea­son to the cont­rary.

(6) Where pro­fits include items of income which are dealt with sepa­ra­tely in other Articles of this Con­ven­tion, then the pro­vi­sions of those Articles shall not be affec­ted by the pro­vi­sions of this Article.

Article 8

Ship­ping and air trans­port

(1) Pro­fits of an enter­prise of a Contracting State from the ope­ra­tion of ships or aircraft in inter­na­tio­nal traf­fic shall be tax­able only in that State.

(2) With respect to pro­fits deri­ved by the air trans­port con­sor­tium Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS) the pro­vi­sions of paragraph (1) shall apply only to such part of the pro­fits as cor­re­sponds to the par­ti­ci­pa­tion held in that con­sor­tium by SAS Sve­rige AB, the Swe­dish part­ner of SAS.

(3) The pro­vi­sions of paragraph (1) shall also apply to pro­fits from the par­ti­ci­pa­tion in a pool, a joint busi­ness or an inter­na­tio­nal ope­ra­ting agency.

Article 9

Asso­ci­a­ted enter­pri­ses

(1) Where:

(a) an enter­prise of a Contracting State par­ti­ci­pa­tes directly or indirectly in the mana­ge­ment, con­trol or capi­tal of an enter­prise of the other Contracting State, or

(b) the same per­sons par­ti­ci­pate directly or indirectly in the mana­ge­ment, con­trol or capi­tal of an enter­prise of a Contracting State and an enter­prise of the other Contracting State,
and in eit­her case con­di­tions are made or impo­sed between the two enter­pri­ses in their com­mer­cial or finan­cial rela­tions which dif­fer from those which would be made between inde­pen­dent enter­pri­ses, then any pro­fits which would, but for those con­di­tions, have accrued to one of the enter­pri­ses, but, by rea­son of those con­di­tions, have not so accrued, may be inclu­ded in the pro­fits of that enter­prise and taxed accor­dingly.

(2) Where a Contracting State inclu­des in the pro­fits of an enter­prise of that State - and taxes accor­dingly - pro­fits on which an enter­prise of the other Contracting State has been char­ged to tax in that other State and the pro­fits so inclu­ded are pro­fits which would have accrued to the enter­prise of the first-​​men­tio­ned State if the con­di­tions made between the two enter­pri­ses had been those which would have been made between inde­pen­dent enter­pri­ses, then that other State shall make an appro­pri­ate adjust­ment to the amount of the tax char­ged the­rein on those pro­fits, if it con­si­ders this adjust­ment to be justi­fied. In deter­mi­ning such adjust­ment, due regard shall be had to the other pro­vi­sions of this Con­ven­tion and the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall if neces­sary con­sult each other.

Article 10

Divi­dends

(1) Divi­dends paid by a com­pany which is a resi­dent of a Contracting State to a resi­dent of the other Contracting State may be taxed in that other State.

(2) However, such divi­dends may also be taxed in the Contracting State of which the com­pany pay­ing the divi­dends is a resi­dent and accor­ding to the laws of that State, but if the bene­fi­cial owner of the divi­dends is a resi­dent of the other Contracting State, the tax so char­ged shall not exceed:

(a) 5 per cent of the gross amount of the divi­dends if the bene­fi­cial owner is a com­pany (other than a part­ners­hip), which holds directly at least 25 per cent of the capi­tal of the com­pany pay­ing the divi­dends;

(b) 15 per cent of the gross amount of the divi­dends in all other cases.

This paragraph shall not affect the tax­a­tion of the com­pany in respect of the pro­fits out of which the divi­dends are paid.

(3) The term "divi­dends" as used in this Article means income from sha­res or other rights, not being debt-​claims, par­ti­ci­pa­ting in pro­fits, as well as income from other cor­po­rate rights which is sub­jec­ted to the same tax­a­tion tre­at­ment as income from sha­res by the laws of the State of which the com­pany making the dis­tri­bu­tion is a resi­dent.

(4) The pro­vi­sions of paragraphs (1) and (2) shall not apply if the bene­fi­cial owner of the divi­dends, being a resi­dent of a Contracting State, car­ries on busi­ness in the other Contracting State of which the com­pany pay­ing the divi­dends is a resi­dent, through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein, or per­forms in that other State inde­pen­dent per­so­nal ser­vices from a fixed base situ­a­ted the­rein, and the hol­ding in respect of which the divi­dends are paid is effecti­vely con­nec­ted with such per­ma­nent establish­ment or fixed base. In such case the pro­vi­sions of Article 7 or Article 14, as the case may be, shall apply.

(5) Where a com­pany which is a resi­dent of a Contracting State deri­ves pro­fits or income from the other Contracting State, that other State may not impose any tax on the divi­dends paid by the com­pany, except inso­far as such divi­dends are paid to a resi­dent of that other State or inso­far as the hol­ding in respect of which the divi­dends are paid is effecti­vely con­nec­ted with a per­ma­nent establish­ment or a fixed base situ­a­ted in that other State, nor sub­ject the com­pany's undis­tri­bu­ted pro­fits to a tax on the com­pany's undis­tri­bu­ted pro­fits, even if the divi­dends paid or the undis­tri­bu­ted pro­fits con­sist wholly or partly of pro­fits or income ari­sing in such other State.

Article 11

Inte­rest

(1) Inte­rest ari­sing in a Contracting State and bene­fi­ci­ally owned by a resi­dent of the other Contracting State shall be tax­able only in that other State.

(2) The term "inte­rest" as used in this Article means income from debt-​claims of every kind, whet­her or not secu­red by mort­gage and whet­her or not car­ry­ing a right to par­ti­ci­pate in the deb­tor's pro­fits, and in par­ticu­lar, income from govern­ment secu­ri­ties and income from bonds or deben­tu­res, inclu­ding pre­mi­ums and pri­zes atta­ching to such secu­ri­ties, bonds or deben­tu­res. Penalty char­ges for late pay­ment shall not be regar­ded as inte­rest for the pur­pose of this Article.

(3) The pro­vi­sions of paragraph (1) shall not apply if the bene­fi­cial owner of the inte­rest, being a resi­dent of a Contracting State, car­ries on busi­ness in the other Contracting State in which the inte­rest ari­ses, through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein, or per­forms in that other State inde­pen­dent per­so­nal ser­vices from a fixed base situ­a­ted the­rein, and the debt-​claim in respect of which the inte­rest is paid is effecti­vely con­nec­ted with such per­ma­nent establish­ment or fixed base. In such case the pro­vi­sions of Article 7 or Article 14, as the case may be, shall apply.

(4) Where, by rea­son of a spe­cial rela­tions­hip between the payer and the bene­fi­cial owner or between both of them and some other per­son, the amount of the inte­rest, having regard to the debt-​claim for which it is paid, exceeds the amount which would have been agreed upon by the payer and the bene­fi­cial owner in the absence of such rela­tions­hip, the pro­vi­sions of this Article shall apply only to the last-​men­tio­ned amount. In such case, the excess part of the pay­ments shall remain tax­able accor­ding to the laws of each Contracting State, due regard being had to the other pro­vi­sions of this Con­ven­tion.

Article 12

Royal­ties

(1) Royal­ties ari­sing in a Contracting State and paid to a resi­dent of the other Contracting State may be taxed in that other State.

(2) However, such royal­ties may also be taxed in the Contracting State in which they arise and in accor­dance with the law of that Contracting State, but if the bene­fi­cial owner of the royal­ties is a resi­dent of the other Contracting State, the tax so char­ged shall not exceed 5 per cent of the gross amount of the royal­ties.

(3) The term "royal­ties" as used in this Article means pay­ments of any kind recei­ved as a con­si­de­ra­tion for the use of, or the right to use, any copy­right of lite­rary, artistic or sci­en­ti­fic work inclu­ding cine­ma­to­graph films, or films or tapes for radio or tele­vi­sion bro­adcasting, any patent, trade mark, design or model, plan, sec­ret for­mula or pro­cess, or for the use of, or the right to use, indust­rial, com­mer­cial, or sci­en­ti­fic equip­ment, or for infor­ma­tion con­cer­ning indust­rial, com­mer­cial or sci­en­ti­fic expe­ri­ence.

(4) The pro­vi­sions of paragraphs (1) and (2) shall not apply if the bene­fi­cial owner of the royal­ties, being a resi­dent of a Contracting State, car­ries on busi­ness in the other Contracting State in which the royal­ties arise, through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein, or per­forms in that other State inde­pen­dent per­so­nal ser­vices from a fixed base situ­a­ted the­rein, and the right or pro­perty in respect of which the royal­ties are paid is effecti­vely con­nec­ted with such per­ma­nent establish­ment or fixed base. In such case the pro­vi­sions of Article 7 or Article 14, as the case may be, shall apply.

(5) Royal­ties shall be dee­med to arise in a Contracting State when the payer is a resi­dent of that State. Where, however, the per­son pay­ing the royal­ties, whet­her a resi­dent of a Contracting State or not, has in a Contracting State a per­ma­nent establish­ment or a fixed base in con­nec­tion with which the obli­ga­tion to pay the royal­ties was incur­red, and such royal­ties are borne by such per­ma­nent establish­ment or fixed base, then such royal­ties shall be dee­med to arise in the State in which the per­ma­nent establish­ment or fixed base is situ­a­ted.

(6) Where, by rea­son of a spe­cial rela­tions­hip between the payer and the bene­fi­cial owner or between both of them and some other per­son, the amount of the royal­ties, having regard to the use, right or infor­ma­tion for which they are paid, exceeds the amount which would have been agreed upon by the payer and the bene­fi­cial owner in the absence of such rela­tions­hip, the pro­vi­sions of this Article shall apply only to the last- men­tio­ned amount. In such case, the excess part of the pay­ments shall remain tax­able accor­ding to the laws of each Contracting State, due regard being had to the other pro­vi­sions of this Con­ven­tion.

Article 13

Capi­tal gains

(1) Gains deri­ved by a resi­dent of a Contracting State from the ali­e­na­tion of immo­vable pro­perty refer­red to in Article 6 and situ­a­ted in the other Contracting State, or from the ali­e­na­tion of sha­res in a com­pany the assets of which con­sist prin­ci­pally of such pro­perty, may be taxed in that other State.

(2) Gains from ali­e­na­tion of movable pro­perty for­ming part of the busi­ness pro­perty of a per­ma­nent establish­ment which an enter­prise of a Contracting State has in the other Contracting State or of movable pro­perty per­tai­ning to a fixed base avai­lable to a resi­dent of a Contracting State in the other Contracting State for the pur­pose of per­for­ming inde­pen­dent per­so­nal ser­vices, inclu­ding such gains from the ali­e­na­tion of such a per­ma­nent establish­ment (alone or with the whole enter­prise) or of such fixed base, may be taxed in that other State.

(3) Gains deri­ved by a resi­dent of a Contracting State from the ali­e­na­tion of ships or aircraft ope­ra­ted in inter­na­tio­nal traf­fic or movable pro­perty per­tai­ning to the ope­ra­tion of such ships or aircraft, shall be tax­able only in that State.

With respect to gains deri­ved by the air trans­port con­sor­tium Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS), the pro­vi­sions of this paragraph shall apply only to such por­tion of the gains as cor­re­sponds to the par­ti­ci­pa­tion held in that con­sor­tium by SAS Sve­rige AB, the Swe­dish part­ner of SAS.

(4) Gains from the ali­e­na­tion of any pro­perty other than that refer­red to in paragraphs (1), (2) and (3), shall be tax­able only in the Contracting State of which the ali­e­na­tor is a resi­dent.

(5) Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraph (4), gains from the ali­e­na­tion of any pro­perty deri­ved by an indi­vi­dual who has been a resi­dent of a Contracting State and who has become a resi­dent of the other Contracting State, may be taxed in the first-​​men­tio­ned State if the ali­e­na­tion of the pro­perty occurs at any time during the ten years next following the date on which the indi­vi­dual has cea­sed to be a resi­dent of the first-​​ men­tio­ned State.

Article 14

Inde­pen­dent per­so­nal ser­vices

(1) Income deri­ved by an indi­vi­dual who is a resi­dent of a Contracting State in respect of pro­fes­sio­nal ser­vices or other acti­vi­ties of an inde­pen­dent cha­rac­ter shall be tax­able only in that State unless he has a fixed base regu­larly avai­lable to him in the other Contracting State for the pur­pose of per­for­ming his acti­vi­ties. If he has such a fixed base, the income may be taxed in the other State but only so much of it as is attri­bu­table to that fixed base.

(2) The term "pro­fes­sio­nal ser­vices" inclu­des espe­ci­ally inde­pen­dent sci­en­ti­fic, lite­rary, artistic, educa­tio­nal or teaching acti­vi­ties as well as the inde­pen­dent acti­vi­ties of phy­si­ci­ans, lawy­ers, engi­ne­ers, archi­tects, den­tists and accountants.

Article 15

Depen­dent per­so­nal ser­vices

(1) Sub­ject to the pro­vi­sions of Articles 16, 18 and 19, sala­ries, wages and other simi­lar remu­ne­ra­tion deri­ved by a resi­dent of a Contracting State in respect of an employment shall be tax­able only in that State unless the employment is exer­ci­sed in the other Contracting State. If the employment is so exer­ci­sed, such remu­ne­ra­tion as is deri­ved the­re­from may be taxed in that other State.

(2) Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraph (1), remu­ne­ra­tion deri­ved by a resi­dent of a Contracting State in respect of an employment exer­ci­sed in the other Contracting State shall be tax­able only in the first-​​men­tio­ned State if:

(a) the reci­pi­ent is pre­sent in the other State for a period or peri­ods not excee­ding in the aggre­gate 183 days in any twelve month period com­men­cing or ending in the fiscal year con­cer­ned; and

(b) the remu­ne­ra­tion is paid by, or on behalf of, an employer who is not a resi­dent of the other State; and

(c) the remu­ne­ra­tion is not borne by a per­ma­nent establish­ment or a fixed base which the employer has in the other State.

(3) Notwit­h­stan­ding the pre­ce­ding pro­vi­sions of this Article, remu­ne­ra­tion deri­ved in respect of an employment exer­ci­sed aboard a ship or aircraft ope­ra­ted in inter­na­tio­nal traf­fic by an enter­prise of a Contracting State may be taxed in that State. Where a resi­dent of Swe­den deri­ves remu­ne­ra­tion in respect of an employment exer­ci­sed aboard an aircraft ope­ra­ted in inter­na­tio­nal traf­fic by the air trans­port con­sor­tium Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS), such remu­ne­ra­tion shall be tax­able only in Swe­den.

Article 16

Directors' fees

Directors' fees and other simi­lar pay­ments deri­ved by a resi­dent of a Contracting State in his capa­city as a mem­ber of the board of directors of a com­pany which is a resi­dent of the other Contracting State may be taxed in that other State.

Article 17

Artis­tes and sports­men

(1) Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of Articles 14 and 15, income deri­ved by a resi­dent of a Contracting State as an artiste, such as a theatre, motion picture, radio or tele­vi­sion artiste, or a musi­cian, or as a sports­man, from his per­so­nal acti­vi­ties as such exer­ci­sed in the other Contracting State, may be taxed in that other State.

(2) Where income in respect of per­so­nal acti­vi­ties exer­ci­sed by an artiste or a sports­man in his capa­city as such accrues not to the artiste or sports­man him­self but to anot­her per­son, that income may, notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of Articles 7, 14 and 15, be taxed in the Contracting State in which the acti­vi­ties of the artiste or sports­man are exer­ci­sed.

(3) Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraphs (1) and (2) income deri­ved by an artiste or sports­man visi­ting a Contracting State from his per­so­nal acti­vi­ties as such shall be exempt from tax in that Contracting State where the acti­vi­ties are being exer­ci­sed, if the acti­vi­ties are exer­ci­sed wit­hin the fram­ework of a visit which is sub­stan­ti­ally sup­por­ted by the other Contracting State, a poli­ti­cal sub­di­vi­sion, a local aut­ho­rity or a pub­lic insti­tu­tion the­reof.

Article 18

Pen­sions, annui­ties and simi­lar pay­ments

(1) Pen­sions and other simi­lar remu­ne­ra­tion, dis­bur­se­ments under the Social Secu­rity legis­la­tion and annui­ties ari­sing in a Contracting State and paid to a resi­dent of the other Contracting State may be taxed in the first-​​men­tio­ned Contracting State.

(2) The term "annuity" means a sta­ted sum pay­able peri­o­di­cally at sta­ted times during life or during a spe­ci­fied or ascer­tai­nable period of time under an obli­ga­tion to make the pay­ments in return for adequate and full con­si­de­ra­tion in money or money's worth.

Article 19

Govern­ment ser­vice

(1)(a) Remu­ne­ra­tion, other than a pen­sion, paid by a Contracting State or a poli­ti­cal sub­di­vi­sion or a local aut­ho­rity the­reof to an indi­vi­dual in respect of ser­vices ren­de­red to that State or sub­di­vi­sion or aut­ho­rity shall be tax­able only in that State.

(b) However, such remu­ne­ra­tion shall be tax­able only in the other Contracting State if the ser­vices are ren­de­red in that State and the indi­vi­dual is a resi­dent of that State who:

(i) is a natio­nal of that State; or

(ii) did not become a resi­dent of that State solely for the pur­pose of ren­de­ring the ser­vices.

(2) The pro­vi­sions of Articles 15 and 16 shall apply to remu­ne­ra­tion in respect of ser­vices ren­de­red in con­nec­tion with a busi­ness car­ried on by a Contracting State or a poli­ti­cal sub­di­vi­sion or a local aut­ho­rity the­reof.

Article 20

Stu­dents

Pay­ments which a stu­dent or busi­ness appren­tice who is or was imme­di­a­tely before visi­ting a Contracting State a resi­dent of the other Contracting State and who is pre­sent in the first-​​ men­tio­ned State solely for the pur­pose of his educa­tion or trai­ning recei­ves for the pur­pose of his main­te­nance, educa­tion or trai­ning shall not be taxed in that State, pro­vi­ded that such pay­ments arise from sour­ces out­side that State.

Article 21

Other income

(1) Items of income of a resi­dent of a Contracting State, whe­re­ver ari­sing, not dealt with in the fore­go­ing Articles of this Con­ven­tion shall be tax­able only in that State.

(2) The pro­vi­sions of paragraph (1) shall not apply to income, other than income from immo­vable pro­perty as defi­ned in paragraph (2) of Article 6, if the reci­pi­ent of such income, being a resi­dent of a Contracting State, car­ries on busi­ness in the other Contracting State through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein, or per­forms in that other State inde­pen­dent per­so­nal ser­vices from a fixed base situ­a­ted the­rein, and the right or pro­perty in respect of which the income is paid is effecti­vely con­nec­ted with such per­ma­nent establish­ment or fixed base. In such case the pro­vi­sions of Article 7 or Article 14, as the case may be, shall apply.

Article 22

Eli­mi­na­tion of double tax­a­tion

(1) In the case of a resi­dent of Swe­den, double tax­a­tion shall be avo­i­ded as follows:

(a) Where a resi­dent of Swe­den deri­ves income which under the laws of Poland and in accor­dance with the pro­vi­sions of this Con­ven­tion may be taxed in Poland, Swe­den shall allow - sub­ject to the pro­vi­sions of the laws of Swe­den con­cer­ning cre­dit for foreign tax (as it may be amen­ded from time to time wit­hout chan­ging the gene­ral prin­ciple hereof) - as a deduc­tion from the tax on such income, an amount equal to the Polish tax paid in respect of such income.

(b) Where a resi­dent of Swe­den deri­ves income which, in accor­dance with the pro­vi­sions of this Con­ven­tion, shall be tax­able only in Poland, Swe­den may, when deter­mi­ning the gradu­a­ted rate of Swe­dish tax, take into account the income which shall be tax­able only in Poland.

(c) Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of sub-​paragraph (a) of this paragraph, divi­dends paid by a com­pany which is a resi­dent of Poland to a com­pany which is a resi­dent of Swe­den shall be exempt from Swe­dish tax accor­ding to the pro­vi­sions of Swe­dish law gover­ning the exemp­tion of tax on divi­dends paid to Swe­dish com­pa­nies by com­pa­nies abroad.

(2) In the case of a resi­dent of Poland, double tax­a­tion shall be avo­i­ded as follows:

(a) Where a resi­dent of Poland deri­ves income which, in accor­dance with the pro­vi­sions of this Con­ven­tion, may be taxed in Swe­den, Poland shall, sub­ject to the pro­vi­sions of sub­pa­ragraph (b), exempt such income from tax. Poland may in cal­cu­la­ting the amount of tax on the remai­ning income of such resi­dent apply the rate of tax which would have been appli­cable if the exemp­ted income had not been so exemp­ted.

(b) Where a resi­dent of Poland deri­ves items of income which in accor­dance with the pro­vi­sions of Articles 10 and 12, may be taxed in Swe­den, Poland shall allow as a deduc­tion from the tax on the income of that resi­dent an amount equal to the income tax paid in Swe­den. Such deduc­tion shall not, however, exceed that part of the tax, as com­pu­ted before the deduc­tion is given, which is attri­bu­table to such items of income deri­ved from Swe­den.

Article 23

Non-​discri­mi­na­tion

(1) Natio­nals of a Contracting State shall not be sub­jec­ted in the other Contracting State to any tax­a­tion or any requi­re­ment con­nec­ted the­rewith, which is other or more bur­densome than the tax­a­tion and con­nec­ted requi­re­ments to which natio­nals of that other State in the same cir­cumstan­ces are or may be sub­jec­ted.
This pro­vi­sion shall, notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of Article 1, also apply to per­sons who are not resi­dents of one or both of the Contracting Sta­tes.

(2) The tax­a­tion on a per­ma­nent establish­ment which an enter­prise of a Contracting State has in the other Contracting State shall not be less favou­rably levied in that other State than the tax­a­tion levied on enter­pri­ses of that other State car­ry­ing on the same acti­vi­ties. This pro­vi­sion shall not be con­strued as obli­ging a Contracting State to grant to resi­dents of the other Contracting State any per­so­nal allo­wan­ces, reli­efs or reduc­tions for tax­a­tion pur­po­ses on account of civil sta­tus or family respon­si­bi­li­ties which it grants to its own resi­dents.

(3) Except where the pro­vi­sions of paragraph (1) of Article 9, paragraph (4) of Article 11, or paragraph (6) of Article 12, apply, inte­rest, royal­ties and other dis­bur­se­ments paid by an enter­prise of a Contracting State to a resi­dent of the other Contracting State shall, for the pur­pose of deter­mi­ning the tax­able pro­fits of such enter­prise, be deduc­tible under the same con­di­tions as if they had been paid to a resi­dent of the first-​​men­tio­ned State. Simi­larly, any debts of an enter­prise of a Contracting State to a resi­dent of the other Contracting State shall, for the pur­pose of deter­mi­ning the tax­able capi­tal of such enter­prise, be deduc­tible under the same con­di­tions as if they had been contrac­ted to a resi­dent of the first-​​ men­tio­ned State.

(4) Enter­pri­ses of a Contracting State, the capi­tal of which is wholly or partly owned or con­trol­led, directly or indirectly, by one or more resi­dents of the other Contracting State, shall not be sub­ject in the first-​​men­tio­ned State to any tax­a­tion or any requi­re­ment con­nec­ted the­rewith which is other or more bur­densome than the tax­a­tion and con­nec­ted requi­re­ments to which other simi­lar enter­pri­ses of the first-​​men­tio­ned State are or may be sub­jec­ted.

(5) The pro­vi­sions of this Article shall, notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of Article 2, apply to taxes of every kind and descrip­tion.

Article 24

Mutual agre­e­ment pro­ce­dure

(1) Where a per­son con­si­ders that the actions of one or both of the Contracting Sta­tes result or will result for him in tax­a­tion not in accor­dance with the pro­vi­sions of this Con­ven­tion, he may, irre­spective of the reme­dies pro­vi­ded by the dome­stic law of those Sta­tes, pre­sent his case to the com­pe­tent aut­ho­rity of the Contracting State of which he is a resi­dent or, if his case comes under paragraph (1) of Article 23, to that of the Contracting State of which he is a natio­nal.
The case must be pre­sen­ted wit­hin three years from the first noti­fi­ca­tion of the action resul­ting in tax­a­tion not in accor­dance with the pro­vi­sions of the Con­ven­tion.

(2) The com­pe­tent aut­ho­rity shall ende­a­vour, if the objec­tion appe­ars to it to be justi­fied and if it is not itself able to arrive at a satis­factory solu­tion, to resolve the case by mutual agre­e­ment with the com­pe­tent aut­ho­rity of the other Contracting State, with a view to the avo­i­dance of tax­a­tion which is not in accor­dance with the Con­ven­tion. Any agre­e­ment reached shall be imple­men­ted notwit­h­stan­ding any time limits in the dome­stic law of the Contracting Sta­tes.

(3) The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall ende­a­vour to resolve by mutual agre­e­ment any dif­ficul­ties or doubts ari­sing as to the inter­pre­ta­tion or appli­ca­tion of the Con­ven­tion. They may also con­sult toget­her for the eli­mi­na­tion of double tax­a­tion in cases not pro­vi­ded for in the Con­ven­tion.

(4) The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes may com­mu­ni­cate with each other directly for the pur­pose of reaching an agre­e­ment in the sense of the pre­ce­ding paragraphs.

Article 25

Exchange of infor­ma­tion

(1) The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall exchange such infor­ma­tion as is fore­se­e­ably rele­vant for car­ry­ing out the pro­vi­sions of this Con­ven­tion or of the admi­nist­ra­tion or enfor­ce­ment of the dome­stic laws con­cer­ning taxes of every kind and descrip­tion impo­sed on behalf of the Contracting Sta­tes, or of their poli­ti­cal sub­di­vi­sions or local aut­ho­ri­ties, inso­far as the tax­a­tion the­reun­der is not cont­rary to the Con­ven­tion. The exchange of infor­ma­tion is not restric­ted by Articles 1 and 2.

(2) Any infor­ma­tion recei­ved under paragraph (1) by a Contracting State shall be tre­a­ted as sec­ret in the same man­ner as infor­ma­tion obtai­ned under the dome­stic laws of that State and shall be disclo­sed only to per­sons or aut­ho­ri­ties (inclu­ding courts and admi­nist­ra­tive bodies) con­cer­ned with the assess­ment or col­lec­tion of, the enfor­ce­ment or pro­secu­tion in respect of, the deter­mi­na­tion of appe­als in rela­tion to the taxes refer­red to in paragraph (1), or the over­sight of the above. Such per­sons or aut­ho­ri­ties shall use the infor­ma­tion only for such pur­po­ses. They may disclose the infor­ma­tion in pub­lic court pro­cee­dings or in judi­cial deci­sions.

(3) In no case shall the pro­vi­sions of paragraphs (1) and (2) be con­strued so as to impose on a Contracting State the obli­ga­tion:

(a) to carry out admi­nist­ra­tive mea­su­res at vari­ance with the laws and admi­nist­ra­tive practice of that or of the other Contracting State;

(b) to sup­ply infor­ma­tion which is not obtai­nable under the laws or in the nor­mal course of the admi­nist­ra­tion of that or of the other Contracting State;

(c) to sup­ply infor­ma­tion which would disclose any trade, busi­ness, indust­rial, com­mer­cial or pro­fes­sio­nal sec­ret or trade pro­cess, or infor­ma­tion the disclo­sure of which would be cont­rary to pub­lic policy (ordre pub­lic).

(4) If infor­ma­tion is reques­ted by a Contracting State in accor­dance with this Article, the other Contracting State shall use its infor­ma­tion gat­he­ring mea­su­res to obtain the reques­ted infor­ma­tion, even though that other State may not need such infor­ma­tion for its own tax pur­po­ses. The obli­ga­tion con­tai­ned in the pre­ce­ding sen­tence is sub­ject to the limi­ta­tions of paragraph (3) but in no case shall such limi­ta­tions be con­strued to per­mit a Contracting State to decline to sup­ply infor­ma­tion solely because it has no dome­stic inte­rest in such infor­ma­tion.

(5) In no case shall the pro­vi­sions of paragraph (3) be con­strued to per­mit a Contracting State to decline to sup­ply infor­ma­tion solely because the infor­ma­tion is held by a bank, other finan­cial insti­tu­tion, nomi­nee or per­son acting in an agency or a fidu­ci­ary capa­city or because it rela­tes to owners­hip inte­rests in a per­son.

Article 26

Assistance in the col­lec­tion of taxes

(1) The Contracting Sta­tes shall lend assistance to each other in the col­lec­tion of revenue claims. This assistance is not restric­ted by Articles 1 and 2. The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes may by mutual agre­e­ment settle the mode of appli­ca­tion of this Article.

(2) The term "revenue claim" as used in this Article means an amount owed in respect of taxes of every kind and descrip­tion impo­sed on behalf of the Contracting Sta­tes, or of their poli­ti­cal sub­di­vi­sions or local aut­ho­ri­ties, inso­far as the tax­a­tion the­reun­der is not cont­rary to this Con­ven­tion or any other instru­ment to which the Contracting Sta­tes are par­ties, as well as inte­rest, admi­nist­ra­tive penal­ties and costs of col­lec­tion or con­ser­vancy rela­ted to such amount.

(3) When a revenue claim of a Contracting State is enfor­ce­able under the laws of that State and is owed by a per­son who, at that time, can­not, under the laws of that State, pre­vent its col­lec­tion, that revenue claim shall, at the request of the com­pe­tent aut­ho­rity of that State, be accep­ted for pur­po­ses of col­lec­tion by the com­pe­tent aut­ho­rity of the other Contracting State. That revenue claim shall be col­lec­ted by that other State in accor­dance with the pro­vi­sions of its laws appli­cable to the enfor­ce­ment and col­lec­tion of its own taxes as if the revenue claim were a revenue claim of that other State.

(4) When a revenue claim of a Contracting State is a claim in respect of which that State may, under its law, take mea­su­res of con­ser­vancy with a view to ensure its col­lec­tion, that revenue claim shall, at the request of the com­pe­tent aut­ho­rity of that State, be accep­ted for pur­po­ses of taking mea­su­res of con­ser­vancy by the com­pe­tent aut­ho­rity of the other Contracting State. That other State shall take mea­su­res of con­ser­vancy in respect of that revenue claim in accor­dance with the pro­vi­sions of its laws as if the revenue claim were a revenue claim of that other State even if, at the time when such mea­su­res are applied, the revenue claim is not enfor­ce­able in the first-​​ men­tio­ned State or is owed by a per­son who has a right to pre­vent its col­lec­tion.

(5) Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraphs (3) and (4) a revenue claim accep­ted by a Contracting State for pur­po­ses of paragraph (3) or (4) shall not, in that State, be sub­ject to the time limits or accor­ded any pri­o­rity appli­cable to a revenue claim under the laws of that State by rea­son of its nature as such. In addi­tion, a revenue claim accep­ted by a Contracting State for the pur­po­ses of paragraph (3) or (4) shall not, in that State, have any pri­o­rity appli­cable to that revenue claim under the laws of the other Contracting State.

(6) Pro­cee­dings with respect to the existence, vali­dity or the amount of a revenue claim of a Contracting State shall not be brought before the courts or admi­nist­ra­tive bodies of the other Contracting State.

(7) Where, at any time after a request has been made by a Contracting State under paragraph (3) or (4) and before the other Contracting State has col­lec­ted and remitted the rele­vant revenue claim to the first-​​men­tio­ned State, the rele­vant revenue claim cea­ses to be

(a) in the case of a request under paragraph (3), a revenue claim of the first-​​men­tio­ned State that is enfor­ce­able under the laws of that State and is owed by a per­son who, at that time, can­not, under the laws of that State, pre­vent its col­lec­tion, or

(b) in the case of a request under paragraph (4), a revenue claim of the first-​​men­tio­ned State in respect of which that State may, under its laws, take mea­su­res of con­ser­vancy with a view to ensure its col­lec­tion

the com­pe­tent aut­ho­rity of the first-​​men­tio­ned State shall promptly notify the com­pe­tent aut­ho­rity of the other State of that fact and, at the option of the other State, the first-​​ men­tio­ned State shall eit­her sus­pend or withdraw its request.

(8) In no case shall the pro­vi­sions of this Article be con­strued so as to impose on a Contracting State the obli­ga­tion:

(a) to carry out admi­nist­ra­tive mea­su­res at vari­ance with the laws and admi­nist­ra­tive practice of that or of the other Contracting State;

(b) to carry out mea­su­res which would be cont­rary to pub­lic policy (ordre pub­lic);

(c) to pro­vide assistance if the other Contracting State has not pur­sued all rea­so­nable mea­su­res of col­lec­tion or con­ser­vancy, as the case may be, avai­lable under its laws or admi­nist­ra­tive practice;

(d) to pro­vide assistance in those cases where the admi­nist­ra­tive bur­den for that State is clearly dis­pro­por­tio­nate to the bene­fit to be deri­ved by the other Contracting State.

Article 27

Limi­ta­tion on bene­fits

Notwit­h­stan­ding any other pro­vi­sions of this Con­ven­tion, where

(a) a com­pany that is a resi­dent of a Contracting State deri­ves its income pri­ma­rily from other Sta­tes

(i) from acti­vi­ties such as ban­king, ship­ping, finan­cing or insu­rance, or

(ii) from being the hea­dquar­ters, co-​ordi­na­tion centre or simi­lar entity pro­vi­ding admi­nist­ra­tive ser­vices or other sup­port to a group of com­pa­nies which carry on busi­ness pri­ma­rily in other Sta­tes; and

(b) except for the appli­ca­tion of the met­hod of eli­mi­na­tion of double tax­a­tion nor­mally applied by that State, such income would bear a sig­ni­fi­cantly lower tax under the laws of that State than income from simi­lar acti­vi­ties car­ried out wit­hin that State or from being the hea­dquar­ters, co-​ordi­na­tion centre or simi­lar entity pro­vi­ding admi­nist­ra­tive ser­vices or other sup­port to a group of com­pa­nies which carry on busi­ness in that State, as the case may be,
any pro­vi­sions of this Con­ven­tion con­fer­ring an exemp­tion or a reduc­tion of tax shall not apply to the income of such com­pany and to the divi­dends paid by such com­pany.

Article 28

Mem­bers of diplo­ma­tic mis­sions and con­su­lar posts

Not­hing in this Con­ven­tion shall affect the fiscal pri­vi­le­ges of mem­bers of diplo­ma­tic mis­sions and con­su­lar posts under the gene­ral rules of inter­na­tio­nal law or under the pro­vi­sions of spe­cial agre­e­ments.

Article 29

Entry into force

(1) Each of the Contracting Sta­tes shall notify the other of the com­ple­tion of the pro­ce­du­res requi­red by its law for the entry into force of this Con­ven­tion.

(2) The Con­ven­tion shall enter into force on the thir­ti­eth day after the receipt of the later of these noti­fi­ca­tions and shall the­re­u­pon have effect on income deri­ved on or after the first day of Janu­ary of the year next following that of the entry into force of the Con­ven­tion.

(3) On the day when this Con­ven­tion shall have effect "the Con­ven­tion between the Govern­ment of the King­dom of Swe­den and the Govern­ment of the Polish People's Repu­b­lic for the avo­i­dance of double tax­a­tion with respect to taxes on income and capi­tal", sig­ned in Stock­holm, on June 5, 1975, shall cease to have effect. In rela­tion to taxes on capi­tal the Con­ven­tion of 1975 shall cease to have effect on capi­tal held on or after the first day of Janu­ary of the year next following that of the entry into force of the new Con­ven­tion.

Article 30

Ter­mi­na­tion

This Con­ven­tion shall remain in force until ter­mi­na­ted by a Contracting State. Eit­her Contracting State may ter­mi­nate the Con­ven­tion, through diplo­ma­tic chan­nels, by giving writ­ten notice of ter­mi­na­tion at least six months before the end of any calen­dar year. In such case, the Con­ven­tion shall cease to have effect in respect of income deri­ved on or after the first day of Janu­ary of the calen­dar year next following the end of the six months period.

In wit­ness whe­reof the under­sig­ned being duly aut­ho­ri­zed the­reto have sig­ned this Con­ven­tion.

Done at Stock­holm, this 19th day of Novem­ber, 2004, in dupli­cate in the Swe­dish, Polish and Eng­lish lan­gu­a­ges. In the case of any diver­gency of inter­pre­ta­tion, the Eng­lish text shall pre­vail.

For the Govern­ment of the King­dom of Swe­den Göran Pers­son

For the Govern­ment of the Repu­b­lic of Poland Marek Belka

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med skat­te­rätt? JP Info­nets tjäns­ter ger dig ett utmärkt stöd i ditt arbete. Vi ger dig stän­digt till­gång till alla nya avgö­ran­den, lagänd­ringar och ställ­nings­ta­gan­den. Du kan också ta del av refe­rat och exper­ta­na­ly­ser, som kan hjälpa dig i ditt dag­liga arbete. Se allt inom skat­te­rätt.