Lag (2001:1080) om motor­for­dons avgasre­ning och motor­bräns­len. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2011:318

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2001:1080
Depar­te­ment: Mil­jö­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2010:209
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2001:1080
Depar­te­ment/myn­dig­het: Mil­jö­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 2001-​12-06
Änd­rad: t.o.m. SFS

2010:209
Upp­hävd: 2011-​05-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2011:318
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Denna lag syf­tar till att före­bygga att bränsle till motor­for­don eller utsläpp av för­bru­kat bränsle från motor­for­don ska­dar eller orsa­kar olä­gen­he­ter för män­ni­skors hälsa eller mil­jön.

Med lagen genom­förs EU-​direktiv om typ­god­kän­nande av motor­for­don med avse­ende på utsläpp från sådana for­don och om kva­li­tet på motor­bräns­len.

Lagen kom­plet­te­rar EU-​förordningar om typ­god­kän­nande av motor­for­don med avse­ende på utsläpp från sådana for­don samt om till­gång till infor­ma­tion om repa­ra­tion och under­håll av for­don. Lag (2010:209).

Defi­ni­tio­ner

2 §   I denna lag avses med

för­ord­ning (EG) nr 715/2007: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typ­god­kän­nande av motor­for­don med avse­ende på utsläpp från lätta per­son­bi­lar och lätta nyt­to­for­don (Euro 5 och Euro 6) och om till­gång till infor­ma­tion om repa­ra­tion och under­håll av for­don,
för­ord­ning (EG) nr 595/2009: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typ­god­kän­nande av motor­for­don och moto­rer vad gäl­ler utsläpp från tunga for­don (Euro 6) och om till­gång till infor­ma­tion om repa­ra­tion och under­håll av for­don samt om änd­ring av för­ord­ning (EG) nr 715/2007 och direk­tiv 2007/46/EG och om upp­hä­vande av direk­ti­ven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG,
ramdi­rek­tiv: dels rådets direk­tiv 70/156/EEG av den 6 feb­ru­ari 1970 om till­närm­ning av med­lems­sta­ter­nas lag­stift­ning om typ­god­kän­nande av motor­for­don och släp­vag­nar till dessa for­don, upp­hävt genom Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2007/46/EG, dels Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typ­god­kän­nande av två- och tre­hju­liga motor­for­don och om upp­hä­vande av rådets direk­tiv 92/61/EEG, senast änd­rat genom Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1137/2008, samt dels Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2007/46/EG av den 5 sep­tem­ber 2007 om fast­stäl­lande av en ram för god­kän­nande av motor­for­don och släp­vag­nar till dessa for­don samt av system, kom­po­nen­ter och sepa­rata tek­niska enhe­ter som är avsedda för sådana for­don, senast änd­rat genom Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 661/2009,
sär­di­rek­tiv: direk­tiv som anta­gits med stöd av bestäm­mel­serna i något av ramdi­rek­ti­ven,
typ­god­kän­nande: det för­fa­rande genom vil­ket det inty­gas att en typ av for­don, system, kom­po­nen­ter eller sepa­rata tek­niska enhe­ter upp­fyl­ler före­skrivna krav i fråga om beskaf­fen­het och utrust­ning,
till­ver­kare: den som inför typ­god­kän­nan­de­myn­dig­he­ten ansva­rar för alla aspek­ter av typ­god­kän­nan­de­pro­ces­sen och för pro­duk­tions­ö­ver­ens­stäm­mel­sen, även om denne inte varit direkt enga­ge­rad i samt­liga sta­dier av pro­duk­tio­nen av det for­don, det system, den kom­po­nent eller den sepa­rata tek­niska enhet som typ­god­kän­nan­det avser, eller den som denne har utsett som sin före­trä­dare i frå­gor som omfat­tas av denna lag,
utsläpps­be­grän­sande anord­ningar: de kom­po­nen­ter i en bil som styr eller begrän­sar utsläpp av avga­ser och andra för­ore­ningar,
for­don­styp: for­don som inte skil­jer sig från varandra i fråga om till­ver­kare, till­ver­ka­rens typ­be­teck­ning och väsent­liga konstruktions-​ eller form­giv­nings­a­spek­ter som chassi, bot­ten­platta eller motor,
motor­typ: en kate­gori av moto­rer som inte skil­jer sig från varandra i fråga om till­ver­kare, till­ver­ka­rens typ­be­teck­ning eller väsent­liga kon­struk­tions­a­spek­ter,
for­dons­sy­stem: ett sådant tek­niskt for­dons­sy­stem som omfat­tas av kra­ven i något av sär­di­rek­ti­ven,
kom­po­nent: anord­ning som är avsedd att vara en del av ett for­don och som kan typ­god­kän­nas sepa­rat obe­ro­ende av for­do­net, om ett sådant för­fa­rande uttryck­li­gen är tillå­tet enligt något av sär­di­rek­ti­ven,
sepa­rat tek­nisk enhet: anord­ning som är avsedd att vara en del av ett for­don men som kan typ­god­kän­nas sepa­rat men då endast i sam­band med en spe­ci­fi­ce­rad for­don­styp, för­ut­satt att ett sådant för­fa­rande uttryck­li­gen är till­lå­tet enligt något av sär­di­rek­ti­ven,
motor­ben­sin: ben­sin som är avsedd för motor­drift och som omfat­tas av nr 2710 11 41, 2710 11 45, 2710 11 49, 2710 11 51 eller 2710 11 59 i Kom­bi­ne­rade nomen­kla­tu­ren (KN-nr) enligt rådets för­ord­ning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe-​ och sta­tistik­no­men­kla­tu­ren och om Gemen­samma tull­taxan,
die­sel­bränsle: bränsle som omfat­tas av nr 2710 19 41 eller 2710 19 25 i Kom­bi­ne­rade nomen­kla­tu­ren (KN-nr) enligt rådets för­ord­ning (EEG) nr 2658/87 och som är avsett att använ­das i sådana motor­for­don som avses i rådets direk­tiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om till­närm­ning av med­lems­sta­ter­nas lag­stift­ning om åtgär­der mot luft­för­ore­ning genom avga­ser från motor­for­don, senast änd­rat genom rådets direk­tiv 2006/96/EG, och Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2005/55/EG av den 28 sep­tem­ber 2005 om till­närm­ning av med­lems­sta­ter­nas lag­stift­ning om åtgär­der mot utsläpp av gas- och par­ti­kel­for­miga för­ore­ningar från moto­rer med kom­pres­sions­tänd­ning som används i for­don samt mot utsläpp av gas­for­miga för­ore­ningar från moto­rer med gnist­tänd­ning drivna med natur­gas eller gasol vilka används i for­don, senast änd­rat genom kom­mis­sio­nens direk­tiv 2008/74/EG,
alter­na­tivt motor­bränsle: för motor­drift avsett motor­bränsle som inte är motor­ben­sin eller die­sel­bränsle som till över­vä­gande del har sitt ursprung i råolja, och

kon­ver­te­rings­sats: ett system för änd­ring av ett for­don från drift med motor­ben­sin eller die­sel­bränsle till drift med ett alter­na­tivt motor­bränsle.

I övrigt har beteck­ning­arna i denna lag samma inne­börd som i lagen (2001:559) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner. Lag (2010:209).

Avgasre­nings­krav

3 §   I fråga om avgasre­ning som inte regle­ras i för­ord­ning (EG) nr 715/2007 eller för­ord­ning (EG) nr 595/2009 ska ett motor­for­don anses stämma över­ens med de avgasre­nings­krav som föl­jer av denna lag, om for­do­net
   1. har god­känts enligt något av ramdi­rek­ti­ven och åtföljs av intyg av for­dons­till­ver­ka­ren att for­do­net stäm­mer över­ens med den god­kända typen, eller
   2. har god­känts enligt något sär­di­rek­tiv. Lag (2010:209).

Mil­jö­klas­ser

4 §   Bilar skall delas in i mil­jö­klas­ser i enlig­het med de krav­ni­våer för utsläpp som beslu­tas inom Euro­pe­iska gemen­ska­pen för för­brän­nings­mo­tor­drivna bilar enligt bilaga 1 till denna lag.

Ytter­li­gare mil­jö­klas­ser får fin­nas för
   1. bilar som är inrät­tade för att dri­vas enbart med elekt­ri­ci­tet från bat­te­rier (elbi­lar),
   2. bilar som är inrät­tade för att kunna dri­vas såväl med elekt­ri­ci­tet från bat­te­rier som med för­brän­nings­mo­tor (hybrid­bi­lar), samt
   3. andra bilar med sär­skilt låga utsläpp av för­ore­ningar.

En bil hän­förs till den mil­jö­klass som anges av till­ver­ka­ren, om bilen upp­fyl­ler kra­ven för utsläpp i den angivna mil­jö­klas­sen.

Om en bil inte upp­fyl­ler kra­ven för den mil­jö­klass den inde­lats i, skall bilen hän­fö­ras till den mil­jö­klass vars krav den upp­fyl­ler.

Ansvar för att gäl­lande krav upp­fylls

5 §   Till­ver­kare av motor­for­don eller moto­rer till for­don ansva­rar för att for­do­nen upp­fyl­ler gäl­lande avgasre­nings­krav.

Första styc­ket gäl­ler inte fel som beror på att ett for­don eller en motor har änd­rats med en kon­ver­te­rings­sats.
Lag (2008:262).

5 a §   Om ett motor­for­don eller en motor som har änd­rats med en kon­ver­te­rings­sats inte upp­fyl­ler gäl­lande avgasre­nings­krav, ansva­rar till­ver­ka­ren av kon­ver­te­rings­sat­sen för felet om det beror på kon­ver­te­rings­sat­sen. Lag (2008:262).

6 §   Den som äger ett motor­for­don är skyl­dig att under­hålla och sköta for­do­net på ett sådant sätt att de för for­do­net gäl­lande gräns­vär­dena för utsläpp inte över­skrids under bru­kan­det av for­do­net.

Typ­god­kän­nande, kon­troll och åtgärds­pla­ner

7 §   En for­don­styp, en motor­typ, ett for­dons­sy­stem, en kom­po­nent, en sepa­rat tek­nisk enhet eller en kon­ver­te­rings­sats kan typ­god­kän­nas i fråga om avgasre­ning. Ett sådant god­kän­nande för­ut­sät­ter att rele­vanta krav enligt sär­di­rek­tiv eller enligt denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen är upp­fyllda.

Ett typ­god­kän­nande som har med­de­lats i en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen med stöd av ramdi­rek­ti­ven eller sär­di­rek­ti­ven gäl­ler utan sär­skild pröv­ning i Sve­rige.
Lag (2008:262).

8 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer (typ­god­kän­nan­de­myn­dig­he­ten) får utfärda typ­god­kän­nande i fråga om avgasre­ning.

Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall indela bilar i mil­jö­klas­ser enligt 4 §.

9 §   Till­ver­ka­ren är skyl­dig att med­verka till den kon­troll som behövs med anled­ning av ett typ­god­kän­nande. Sådan med­ver­kan kan vara att utan ersätt­ning till typ­god­kän­nan­de­myn­dig­he­ten lämna de upp­lys­ningar och till­han­da­hålla de for­don, for­dons­de­lar, hand­lingar och den utrust­ning som behövs för kon­trol­len.

För att utöva till­syn enligt denna lag har typ­god­kän­nan­de­myn­dig­he­ten rätt till till­träde till en fabrik eller annan anlägg­ning och att där utföra nöd­vän­diga under­sök­ningar.

10 §   Om typ­god­kän­nan­de­myn­dig­he­ten fin­ner att utsläpps­be­grän­sande anord­ningar som omfat­tas av ett typ­god­kän­nande som myn­dig­he­ten med­de­lat inte upp­fyl­ler de krav som gäl­ler för fordons-​ eller motor­ty­pen, får myn­dig­he­ten före­lägga till­ver­ka­ren att lägga fram en åtgärds­plan för att avhjälpa bris­terna.

Typ­god­kän­nan­de­myn­dig­he­ten skall besluta om god­kän­nande av åtgärds­pla­nen.

11 §   Om typ­god­kän­nan­de­myn­dig­he­ten fin­ner att for­don, moto­rer, system, kom­po­nen­ter eller sepa­rata tek­niska enhe­ter inte längre stäm­mer över­ens med den typ som myn­dig­he­ten har god­känt, får myn­dig­he­ten åter­kalla god­kän­nan­det.

12 §   Typ­god­kän­nan­de­myn­dig­he­ten skall se till att åtgärds­pla­ner som beslu­tats av en annan typ­god­kän­nan­de­myn­dig­het inom Euro­pe­iska uni­o­nen genom­förs i Sve­rige.

13 §   Har upp­hävts genom lag (2007:219).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2007:219).

15 §   I fråga om fel på utsläpps­be­grän­sande anord­ningar på per­son­bi­lar, lätta last­bi­lar samt bus­sar med en total­vikt av högst 3 500 kilo­gram gäl­ler vad som före­skrivs i 16-19 §§, om for­do­nen inte är äldre än fem år eller har körts mer än 80 000 kilo­me­ter.

16 §   Till­ver­ka­ren sva­rar gente­mot bilä­ga­ren för att fel på bilens utsläpps­be­grän­sande anord­ningar kost­nads­fritt avhjälps, om det vid en myn­dig­hets kon­troll eller på annat till­för­lit­ligt sätt kon­sta­te­ras att anord­ning­arna inte upp­fyl­ler de krav som föl­jer av denna lag.

I de fall som avses i första styc­ket har bilä­ga­ren rätt även till ersätt­ning för kost­na­der som för­an­leds av ny kon­troll­be­sikt­ning efter anmärk­ning mot de utsläpps­be­grän­sande anord­ning­arna och kost­na­der som för­an­leds av kör­för­bud för bilen.

17 §   Vad som sägs i 16 § gäl­ler inte om det görs san­no­likt att felet beror på att bilä­ga­ren
   1. inte låtit bilen genomgå den under­hålls­ser­vice som behövs för att vid­makt­hålla funk­tio­nerna hos bilens utsläpps­be­grän­sande anord­ningar, eller
   2. har använt bränsle av en kva­li­tet som i väsent­lig mån avvi­ker från det som till­ver­ka­ren rekom­men­de­rat för att vid­makt­hålla funk­tio­nerna hos bilens utsläpps­be­grän­sande anord­ningar, eller
   3. vid utbyte av utsläpps­be­grän­sande anord­ningar har utrus­tat bilen med nya delar som från mil­jö­syn­punkt är sämre än de delar som bilen var utrus­tad med när den var ny.

Vad som sägs i 16 § gäl­ler inte hel­ler om det görs san­no­likt att felet beror på en olycks­hän­delse eller där­med jäm­för­lig hän­delse eller på van­vård, onor­malt bru­kande eller något annat lik­nande för­hål­lande på bilä­ga­rens sida.

18 §   Om bilä­ga­ren låter någon annan än till­ver­ka­ren avhjälpa fel på de utsläpps­be­grän­sande anord­ning­arna på bilen och där­vid anli­tar någon som yrkes­mäs­sigt utför bil­re­pa­ra­tio­ner, är till­ver­ka­ren skyl­dig att betala skä­lig ersätt­ning för repa­ra­tio­nen till den som har utfört arbe­tet, om till­ver­ka­ren ansva­rar enligt 16 §. Den som har utfört arbe­tet har inte rätt att kräva betal­ning för repa­ra­tio­nen från bilä­ga­ren och får inte hel­ler gente­mot bilä­ga­ren göra gäl­lande åtgär­der som kan komma i fråga vid bris­tande betal­ning.

Anspråk på ersätt­ning som avses i första styc­ket skall, om inte till­ver­ka­ren med­ger annat, åtföl­jas av en redo­gö­relse för de åtgär­der som har vid­ta­gits och en utred­ning om resul­ta­tet av repa­ra­tio­nen. Till­ver­ka­ren har rätt att inom två vec­kor från det han fick del av ersätt­nings­an­språ­ket kräva att den som har utfört arbe­tet till­stäl­ler till­ver­ka­ren på den­nes bekost­nad de delar som har bytts ut vid repa­ra­tio­nen. Till­ver­ka­ren får inte ifrå­ga­sätta betal­nings­skyl­dig­he­ten sedan fyra vec­kor har för­flu­tit efter det han fick del av ersätt­nings­an­språ­ket och, om han har krävt att få utbytta delar, dessa delar till­ställ­des honom.

19 §   I fråga om for­don som till­ver­kats utom­lands sva­rar den som yrkes­mäs­sigt för in for­don i Sve­rige för till­ver­ka­rens räk­ning soli­da­riskt med till­ver­ka­ren för de för­plik­tel­ser som till­ver­ka­ren har enligt 16-18 §§. Till­ver­ka­ren ansva­rar endast för for­don som förts in i Sve­rige av till­ver­ka­ren själv eller av någon som fört in for­do­net för till­ver­ka­rens räk­ning.

19 a §   Om ett for­don har änd­rats med en kon­ver­te­rings­sats, ska
   1. det som sägs om till­ver­ka­rens ansvar i 16-18 §§ gälla för till­ver­ka­ren av kon­ver­te­rings­sat­sen, om felet beror på kon­ver­te­rings­sat­sen, och
   2. det som sägs om ansvar för ett utom­lands till­ver­kat for­don i 19 § gälla i fråga om kon­ver­te­rings­sat­sen, om den har till­ver­kats utom­lands. Lag (2008:262).

Bemyn­di­gan­den och avgif­ter

20 §   I fråga om utsläpp av avga­ser och andra för­ore­ningar från motor­for­don får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om
   1. begräns­ning av utsläpp av avga­ser och andra för­ore­ningar från motor­for­don,
   2. motor­for­dons och moto­rers utrust­ning, håll­bar­het, funk­tion, instal­la­tion eller beskaf­fen­het i övrigt,
   3. skyl­dig­het att under­hålla utrust­ning som begrän­sar utsläpp,
   4. skyl­dig­het att använda visst bränsle,
   5. till­syn och annan kon­troll,
   6. för­fa­ran­det i sam­band med typ­god­kän­nande och god­kän­nande av för­slag till åtgärds­pla­ner,
   7. ibruk­ta­gande och för­sälj­ning av motor­for­don, moto­rer och moto­rers utrust­ning,
   8. skyl­dig­het för till­ver­ka­ren att till­han­da­hålla infor­ma­tion och doku­men­ta­tion om motor­for­don, moto­rer och moto­rers utrust­ning, och
   9. för­fa­ran­det i sam­band med mil­jö­klass­in­del­ning av bilar.
Lag (2008:262).

21 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får, om det inte är ofören­ligt med något av ramdi­rek­ti­ven eller sär­di­rek­ti­ven, med­dela före­skrif­ter om eller i enskilda fall besluta om undan­tag från krav enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen. Undan­tag får för­e­nas med sär­skilda vill­kor.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler inte beträf­fande kra­ven i 15-19, 24 och 27 §§.

22 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att sär­skilda avgif­ter skall tas ut för till­syn, pröv­ning i sam­band med typ­god­kän­nande samt pröv­ning i sam­band med mil­jö­klass­in­del­ning och med­de­lande av undan­tag. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om avgif­ter­nas stor­lek och beräk­ning.

Rege­ringen får före­skriva att en myn­dig­het får bestämma att beslut om betal­ning av avgift enligt denna lag skall gälla ome­del­bart även om beslu­tet över­kla­gas.

Bräns­len

23 §   Ben­sin som är avsedd för motor­drift eller upp­värm­ning skall av den som till­ver­kar eller yrkes­mäs­sigt till Sve­rige för in sådan ben­sin delas in i och till­han­da­hål­las i de mil­jö­klas­ser som anges i bilaga 2 till denna lag.

Die­sel­bränsle skall av den som till­ver­kar eller yrkes­mäs­sigt till Sve­rige för in sådana motor­bräns­len delas in i och till­han­da­hål­las i de mil­jö­klas­ser som anges i bilaga 3 till denna lag.

Ett alter­na­tivt motor­bränsle får delas in och till­han­da­hål­las i den mil­jö­klass som anges i bilaga 4 eller 5 till denna lag, om bräns­let upp­fyl­ler de krav som anges i bila­gan.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer prö­var om ett bränsle upp­fyl­ler kra­ven i bilaga 4 eller 5.
Lag (2006:927).

24 §   Motor­ben­sin som inte upp­fyl­ler mil­jö­spe­ci­fi­ka­tio­nerna i mil­jö­klass 2 och die­sel­bränsle som inte upp­fyl­ler mil­jö­spe­ci­fi­ka­tio­nerna i mil­jö­klass 3 får inte salu­fö­ras.
Lag (2004:1079).

Till­syn och ansvar

25 §   Till­sy­nen över efter­lev­na­den av denna lag och de före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen utövas av myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

26 §   Typ­god­kän­nan­de­myn­dig­he­ten får före­lägga en till­ver­kare att full­göra en skyl­dig­het att enligt det som föl­jer av artik­larna 6 och 7 i för­ord­ning (EG) nr 715/2007 eller arti­kel arti­kel 6 i för­ord­ning (EG) nr 595/2009 till­han­da­hålla sådan infor­ma­tion om repa­ra­tion och under­håll av for­don som har bety­delse för for­do­nets avgasre­ning.
Före­läg­gan­det får för­e­nas med vite. Lag (2010:209).

27 §   Den som med upp­såt eller av oakt­sam­het bry­ter mot för­bu­det att salu­föra motor­ben­sin eller die­sel­bränsle enligt 24 §, döms till böter eller fäng­else i högst två år. Lag (2004:1079).

27 a §   Till böter döms den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. i sam­band med ett typ­god­kän­nan­de­för­fa­rande, åter­kal­lan­de­för­fa­rande eller ett genom­fö­rande av en åtgärds­plan undan­hål­ler en upp­gift, läm­nar en orik­tig upp­gift, för­fals­kar ett testre­sul­tat, använ­der en mani­pu­la­tions­an­ord­ning eller mani­pu­le­rar ett system för begräns­ning av kvä­ve­di­ox­id­ut­släpp och där­i­ge­nom bry­ter mot till­ver­ka­rens skyl­dig­he­ter enligt artik­larna 4 och 5 i för­ord­ning (EG) nr 715/2007 eller artik­larna 4 och 5 i för­ord­ning (EG) nr 595/2009,
   2. inte till­han­da­hål­ler sådan infor­ma­tion om repa­ra­tion och under­håll av for­don som har bety­delse för for­do­nets avgasre­ning och där­i­ge­nom bry­ter mot arti­kel 6 i för­ord­ning (EG) nr 715/2007 eller arti­kel 6 i för­ord­ning (EG) nr 595/2009, eller
   3. mani­pu­le­rar ett system där för­bruk­nings­bart rea­gens används eller använ­der ett for­don utan för­bruk­nings­bart rea­gens och där­i­ge­nom bry­ter mot arti­kel 7 i för­ord­ning (EG) nr 595/2009. Lag (2010:209).

27 b §   Den som har över­trätt ett vites­före­läg­gande enligt 26 § ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det. Lag (2010:209).

Över­kla­gande

28 §   En för­valt­nings­myn­dig­hets beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2001:1080
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002. Genom lagen upp­hävs bil­av­gas­la­gen (1986:1386).
   2. Avgasre­nings­krav enligt äldre bestäm­mel­ser skall gälla för motor­for­don och moto­rer som typ­god­känts före lagens ikraft­trä­dande.
   3. Äldre bestäm­mel­ser om mil­jö­klass­in­del­ning skall gälla för de bilar som delats in i en mil­jö­klass före lagens ikraft­trä­dande.
   4. Vad som före­skri­vits i 13, 14 och 26 §§ skall även gälla per­son­bi­lar, lätta last­bi­lar och bus­sar med en total­vikt av högst 3 500 kg som har typ­god­känts enligt rådets direk­tiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om till­närm­ning av med­lems­sta­ter­nas lag­stift­ning mot luft­för­ore­ning genom avga­ser från motor­for­don, i dess lydelse innan Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 98/69/EG8 av den 13 okto­ber 1998 om åtgär­der mot luft­för­ore­ning genom avga­ser från motor­for­don och om änd­ring av rådets direk­tiv 70/220/EEG.
   5. I fråga om bilar som har tagits i bruk före lagens ikraft­trä­dande gäl­ler äldre bestäm­mel­ser om till­ver­ka­rens ansvar gente­mot bilä­ga­ren.

2007:219
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2007.
   2. Bestäm­mel­serna i 13, 14 och 26 §§ skall fort­sätta att gälla i fråga om
      a) tunga last­bi­lar och tunga bus­sar vars avgasre­nings­sy­stem inte omfat­tas av håll­bar­hets­kra­ven i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2005/55/EG, och
      b) per­son­bi­lar, lätta last­bi­lar och bus­sar med en total­vikt av högst 3 500 kilo­gram som har typ­god­känts enligt rådets direk­tiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om till­närm­ning av med­lems­sta­ter­nas lag­stift­ning mot luft­för­ore­ning genom avga­ser från motor­for­don, i dess lydelse innan Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 98/69/EG av den 13 okto­ber 1998 om åtgär­der mot luft­för­ore­ning genom avga­ser från motor­for­don och om änd­ring av rådets direk­tiv 70/220/EEG.

Bilaga 1

Mil­jö­klas­ser för bilar
      A. Per­son­bi­lar, lätta last­bi­lar och lätta bus­sar

(Nedan angivna direk­tiv är änd­ringar i direk­tiv 70/220/EEG)

Miljöklass 2000         Bilar som uppfyller kraven i direktiv 98/69/EG
                        rad A i tabell 5.3.1.4 i bilaga I.
Miljöklass 2005         Bilar som uppfyller kraven i direktiv 98/69/EG
                        rad B i tabell 5.3.1.4 i bilaga I.
Miljöklass 2005 PM      Personbilar, bussar och lastbilar, som
                        har motor med kompressionständning och
                        uppfyller kraven i direktiv 98/69/EG
                        rad B i tabell 5.3.1.4 i bilaga I, men
                        med partikelutsläpp som vid provning
                        enligt direktivet är högst 5 mg/km.
Miljöklass El           Bilar som är inrättade för att drivas enbart
                        med elektricitet från batterier.
Miljöklass Hybrid       Bilar som är inrättade för att kunna drivas
                        såväl med elektricitet från batterier som med
                        förbränningsmotor.
B. Tunga last­bi­lar och tunga bus­sar som är för­sedda med die­sel­mo­tor

Miljöklass 2000         Bilar vars motorer uppfyller kraven i
                        direktiv 2005/55/EG14, senast ändrat
                        genom direktiv2006/51/EG15, rad A i
                        tabell 1 och 2 i bilaga I.
Miljöklass 2005         Bilar vars motorer uppfyller kraven i
                        direktiv 2005/55/EG, senast ändrat
                        genom direktiv 2006/51/EG, rad B.1 i
                        tabell 1 och 2 i bilaga I.
Miljöklass 2008         Bilar vars motorer uppfyller kraven i
                        direktiv 2005/55/EG, senast ändrat
                        genom direktiv 2006/51/EG, rad B.2 i
                        tabell 1 och 2 i bilaga I.
Miljöklass EEV          Särskilt miljövänliga fordon vars
                        motorer uppfyller kraven enligt
                        direktiv 2005/55/EG, senast ändrat
                        genom direktiv 2006/51/EG, rad C i
                        tabell 1 och 2 i bilaga I.
Miljöklass El           Bilar som är inrättade för att drivas enbart
                        med elektricitet från batterier.
Miljöklass Hybrid       Bilar som är inrättade för att kunna drivas
                        såväl med elektricitet från batterier som med
                        förbränningsmotor.
Lag (2007:219).

Bilaga 2

Mil­jö­klas­ser för ben­sin

Krav                      Miljö-         Miljö-         Miljö-
                          klass 1        klass 1        klass 2
                          Motor-         Alkylat-
                          bensin         bensin
Researchoktantal,         95             -              95
lägst

Motoroktantal, lägst      85             -              85
Ångtryck, högst           70/95          65             70/95
kilo­pa­scal

Ångtryck, lägst           45/65          50             -
kilo­pa­scal

Des­til­la­tion:

- Förångat vid 70ºC,      -              15-42          -
volym­halt pro­cent

- Förångat vid 100ºC,     47/50          46             46
lägst volym­halt pro­cent

- Förångat vid 100ºC,     -              72             -
högst volym­halt pro­cent

- Förångat vid 150ºC,     75             75             75
lägst volym­halt pro­cent

- Förångat vid 180ºC,     -              -              -
lägst volym­halt pro­cent

Slutkokpunkt, högst ºC    205            200            -
Olefiner, högst           13,0           1,0            18,0d
volym­halt pro­cent

Aromater, högst           35,0           1,0            35,0
volym­halt pro­cent

Ben­sen, högst
volymhalt procent         1,0            0,1            1,0
Cyklohexaner, högst       -              2,0            -
volym­halt pro­cent

n-Hexan, högst            -              0,5            -
volym­halt pro­cent

Syre, högst               2,7            -              2,7
mass­halt pro­cent

Oxy­ge­na­ter:

- Metanol, högst          3              -              3
volym­halt pro­cent, sta­bi­li­se­rings­me­del måste till­sät­tas

- Etanol, högst           5              -              5
volym­halt pro­cent, sta­bi­li­se­rings­me­del kan vara nöd­vän­digt

- Isopropylalkohol,       10             -              10
högst volym­halt pro­cent

- Tertiär-butyalkohol,    7              -              7
högst volym­halt pro­cent

- Isobutylalkohol,        10             -              10
högst volym­halt pro­cent

- Etrar som innehåller    15             -              15
fem eller flera kola­to­mer per mole­kyl, högst volym­halt per pro­cent

Andra oxygenatere,        10             -              10
högst volym­halt pro­cent

Svavel, högst milligram   10             10             10
per kilo­gram

Bly, högst gram           0,005          0,002          0,005
per liter

Fosfor                    Inte mätbar    -              -
Densitet vid 15ºC,        -              680-720
kilo­gram per kubik­me­ter

Ben­sin i mil­jö­klass 1 motor­ben­sin skall upp­fylla skä­liga funk­tions­krav vad avser ren­het för insugnings-​ respek­tive insprut­nings­ven­ti­ler. Ben­sin i mil­jö­klass 1 avsedd för for­don med kata­ly­tisk avgasre­ning får ej inne­hålla ask­bildande ämnen.
Lag (2006:927).

Bilaga 3

Mil­jö­klas­ser för die­sel­bränsle

Krav                      Miljö-         Miljö-         Miljö-
                          klass 1        klass 2        klass 3
Cetanindex, lägst         50             47              -
Cetantal, lägst           51             51             51
Densitet vid 15ºC,        800            800            -
lägst kilo­gram per kubik­me­ter

Densitet vid 15ºC,        820            820            845
högst kilo­gram per kubik­me­ter

Des­til­la­tion:
- begynnelsekokpunkt,     180            180            -
lägst ºC - vid 95 pro­cent
destillat, högst ºC       320            320            360
Aromatiska kolväten,      5              20             -
högst volym­halt pro­cent

Polycykliska aromatiska   Inte mätbarb   0,1            -
kolvä­ten, högst volym­halt pro­cent

Polycykliska aromatiska   -              -              11
kolvä­ten, högst mass­halt pro­cent

Svavel, högst             10             10             10
mil­li­gram per kilo­gram

Fett­sy­ra­me­ty­lest­rare,
högst volymhalt procent   5              5              -
Lag (2006:927).

Bilaga 4

Mil­jö­klass för alter­na­tiva motor­bräns­len som är avsedda att ersätta motor­ben­sin

För att inde­las i mil­jö­klass som anges i denna bilaga skall bräns­let upp­fylla föl­jande spe­ci­fi­ka­tion.

Spe­ci­fi­ka­tion (Eta­nol­bränsle för gnist­tända moto­rer)

Krav                                            Miljöklass 1
Researchoktantal, lägst                         95
Motoroktantal, lägst                            85
Ångtryck, högst kilopascal                      70a/ 95b
Ångtryck, lägst kilopascal                      35a/ 50b
Eta­nol samt högre alko­ho­ler, lägst volym­halt
procent                                         75a/70b
Bensinc, volymhalt procent                      (14-25)a/ (14-30)b
Slut­kok­punkt, högst C 205

Destillationsrest, högst volymhalt procent      2
Högre alko­ho­ler med mel­lan tre och åtta kola­to­mer per mole­kyl, högst volym­halt pro­cent 2

Metanol, högst volymhalt procent                1
Etrar som inne­hål­ler fem eller fler kola­to­mer
per molekyl,högst volymhalt procent             5,2
Vatten, högst volymhalt procent                 0,3
Oorganiskt klor, högst milligram per liter      1
Svavelhalt, högst milligram per kilogram        10
Bly, högst milligram per liter                  5d
Fosfor, högst milligram per liter               0,2d
Oxidationsstabilitet, lägst minutere            360
Hartstal, högst milligram per 100 milliliter    5
pHef                                            6,5-9,0
Kor­ro­siv inver­kan på kop­par (3 tim­mar vid
50 C), enligt skalag                            Klass 1
Syratal, högst masshalt procent                 0,005
eller räk­nat som ättiksyra, högst mil­li­gram per
liter                                           40
a Avser tiden fr.o.m. den 16 maj t.o.m. den 31 augusti i X-, Y-, Z-, AC- och BD-​län samt fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 15 sep­tem­ber för övriga län. För övrig tid än den som anges här eller under b är gräns­vär­den enligt antingen a eller b tillåtna.

b Avser tiden fr.o.m. den 16 okto­ber t.o.m. den 31 mars i X-, Y-, Z-, AC- och BD-​län samt fr.o.m. den 1 novem­ber t.o.m. den 15 mars i övriga län. För övrig tid än den som anges här eller under a är gräns­vär­den enligt antingen a eller b tillåtna.

c Ben­sin skall upp­fylla mil­jö­klass 1.

d Inga fosfor-​, järn-, mangan-​ eller bly­hal­tiga ämnen får till­sät­tas bräns­let.

e Enligt stan­dar­di­se­rad metod för bestäm­ning av oxi­da­tions­sta­bi­li­tet hos ben­sin.

f Enligt stan­dar­di­se­rad metod för bestäm­ning av pH-​värde i eta­nol.

g Enligt stan­dar­di­se­rad metod för bedöm­ning av kor­ro­siv inver­kan på kop­par. Lag (2006:927).

Bilaga 5

Mil­jö­klass för alter­na­tiva motor­bräns­len som är avsedda att ersätta die­sel­bränsle

För att inde­las i mil­jö­klass som anges i denna bilaga skall bräns­let upp­fylla någon av föl­jande spe­ci­fi­ka­tio­ner.

Spe­ci­fi­ka­tion 1 (FAME - fett­sy­ra­me­ty­lest­rar)

Krav                                            Miljöklass 1
Cetantal, lägst                                 51
Esterhalt, lägst masshalt procent               96,5
Den­si­tet vid 15 C, högst kilo­gram per
kubikmeter                                      900
Den­si­tet vid 15 C, lägst kilo­gram per
kubikmeter                                      860
Vis­ko­si­tet vid 40 C, kvadrat­mil­li­me­ter
per sekund                                      3,50-5,00
Flampunkt, lägst  C                             120
Sulfataska, högst masshalt procent              0,02
Vattenhalt, högst milligram per kilogram        500
Svavelhalt, högst milligram per kilogram        10
Kolå­ter­stod vid 10 pro­cent
destillationsåterstod, högst masshalt procent   0,30
Föroreningshalt, högst milligram per kilogram   24
Kor­ro­siv inver­kan på kop­par (3 tim­mar vid
50 C), enligt skalaa                            Klass 1
Oxidationsstabilitet vid 110 C, lägst timmarb   6
Syratal, högst milligram KOH per gram           0,50
Jodtal, högst gram jod per 100 gram             120
Linolensyrametylester, högst masshalt procent   12,0
Flero­mät­tade mety­lest­rar (fler än tre
dubbelbindningar), högstmasshalt procent        1
Metanolhalt, högst masshalt procent             0,20
Monoglyceridhalt, högst masshalt procent        0,80
Diglyceridhalt, högst masshalt procent          0,20
Triglyceridhalt, högst masshalt procent         0,20
Fri glycerol, högst masshalt procent            0,02
Total glycerol, högst masshalt procent          0,25
Natrium + Kalium, högst mil­li­gram per
kilogram                                        5,0
Kal­cium + Mag­ne­sium, högst mil­li­gram per
kilogram        5,0
Fosfor, högst milligram per kilogram            10,0
a Enligt stan­dar­di­se­rad metod för bedöm­ning av kor­ro­siv inver­kan på kop­par.

b Enligt stan­dar­di­se­rad metod för bestäm­ning av oxi­da­tions­sta­bi­li­tet hos bräns­let.

Spe­ci­fi­ka­tion 2 (Eta­nol­bränsle för kom­pres­sions­tända moto­rer)

Krav                                            Miljöklass 1
Alkohol, lägst masshalt procent                 92,4
varav andra alko­ho­ler än eta­nol, högst
masshalt procent                                2
Den­si­tet vid 15 C, högst kilo­gram per
kubikmeter                                      815
Den­si­tet vid 15 C, lägst kilo­gram per
kubikmeter                                      795
Askhalt, högst masshalt procent                 0,001
Flampunkt, lägst  C                             10
Sur­hets­grad, räk­nat som ättiksyra, högst
masshalt procent                                0,0025
Neut­ra­li­se­rings­tal (stark syra) KOH
milligram per liter högst                       1
Färg, enligt skala högsta                       10
Torr­halt vid 100 C, högst mil­li­gram per
kilogram                                        15
Vattenhalt, högst masshalt procent              6,5
Fosfor, högst gram per liter                    0,2
Alde­hyd­halt, räk­nat som ättiksyra, högst
masshalt procent                                0,0025
Svavelhalt, högst milligram per kilogram        10
Ester­halt, räk­nat som ety­la­ce­tat, högst
masshalt procent                                0,1
Ett bränsle som upp­fyl­ler ovanstå­ende krav får spä­das med cetan­för­bätt­rings­me­del, om späd­ningen upp­går till högst 10 mass­pro­cent av det ospädda bräns­let. Där­ut­ö­ver får denaturerings-​ och fär­gäm­nen till­sät­tas.

a Enligt stan­dar­di­se­rad metod för färg­be­stäm­ning.

Spe­ci­fi­ka­tion 3 (Syn­te­tiska die­sel­bräns­len)

Krav                                            Miljöklass 1
Bränsle som huvud­sak­li­gen består av paraf­fin­kolvä­ten fram­ställda ur bio­massa eller fos­sil råvara.

Cetantal, lägst                                 51
Den­si­tet vid 15 C, högst kilo­gram per
kubikmeter                                      845
Des­til­la­tion: vid 95 volym­pro­cent des­til­lat,
högst  C                                        360
Aromatiska kolväten, högst volymhalt procent    5
Poly­cykliska aro­ma­tiska kolvä­ten, högst
volymhalt procent                               Inte mätbara
Svavelhalt, högst milligram per kilogram        10
a Enligt Svensk Stan­dard SS 155116, utgåva 1.
Lag (2006:927).