Straff­tids­lag (2018:1251)

Inle­dande bestäm­melse

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om när fäng­el­se­straff får verk­stäl­las och hur straff­tid ska beräk­nas.

Inle­dande av verk­stäl­lig­het

För­ut­sätt­ningar för verk­stäl­lig­het

2 §   Ett fäng­el­se­straff får verk­stäl­las när
   1. en dom eller ett beslut i den del som avser fäng­el­se­straff fått laga kraft mot den dömde, eller
   2. ett beslut om verk­stäl­lig­het i Sve­rige av ett mot­sva­rande utländskt straff fått laga kraft.

Om ett beslut enligt första styc­ket 2 inne­bär att en ny påföljd ska bestäm­mas genom svensk dom får verk­stäl­lig­het ske först när den domen fått laga kraft.

3 §   Ett fäng­el­se­straff får, om det föl­jer av sär­skilda bestäm­mel­ser, verk­stäl­las utan att en dom eller ett beslut som avses i 2 § fått laga kraft.

4 §   Kri­mi­nal­vår­den ska kon­trol­lera om ett fäng­el­se­straff är verk­ställ­bart.

Rät­ten att påbörja verk­stäl­lig­het

5 §   En dömd har rätt att påbörja verk­stäl­lig­he­ten av ett fäng­el­se­straff om han eller hon begär det och straf­fet är verk­ställ­bart.

Dömda som inte är fri­hets­be­rö­vade

6 §   Om en dömd inte är fri­hets­be­rö­vad när fäng­el­se­straf­fet är verk­ställ­bart ska han eller hon utan dröjs­mål före­läg­gas att senast en viss dag inställa sig vid den kri­mi­nal­vårds­an­stalt där fäng­el­se­straf­fet ska verk­stäl­las.

Om den dömde inte föl­jer eller inte kan nås av ett före­läg­gande enligt första styc­ket eller om det finns risk för det, ska Polis­myn­dig­he­ten på begä­ran av Kri­mi­nal­vår­den för­passa honom eller henne till ett häkte eller en kri­mi­nal­vårds­an­stalt.

Om det bedöms kunna ske utan risk för att den dömde undand­rar sig verk­stäl­lig­het, får Polis­myn­dig­he­ten före­lägga honom eller henne att inställa sig vid en kri­mi­nal­vårds­an­stalt i stäl­let för att för­passa honom eller henne dit.

7 §   Kri­mi­nal­vår­den får skjuta upp verk­stäl­lig­he­ten av ett fäng­el­se­straff
   1. för domar eller beslut på fäng­else i högst tre måna­der om syf­tet är att åstad­komma en jäm­nare belägg­ning i kri­mi­nal­vårds­an­stal­terna,
   2. i avvak­tan på ett ställ­nings­ta­gande om över­fö­rande av verk­stäl­lig­het av en svensk dom eller ett svenskt beslut på fäng­else till en annan stat, eller
   3. i avvak­tan på rege­ring­ens beslut i ett ärende om nåd.

I de fall som avses i första styc­ket 1 får verk­stäl­lig­he­ten skju­tas upp under högst sex måna­der från den dag fäng­el­se­straf­fet är verk­ställ­bart.

Dömda som är fri­hets­be­rö­vade

8 §   Om en dömd är häk­tad, omhän­der­ta­gen enligt 26 kap. 22 § eller 28 kap. 11 § brotts­bal­ken eller inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt för verk­stäl­lig­het i ett annat mål när fäng­el­se­straf­fet är verk­ställ­bart, ska verk­stäl­lig­he­ten påbör­jas ome­del­bart där han eller hon för­va­ras.

Om den dömde inte för­va­ras i kri­mi­nal­vårds­an­stalt när verk­stäl­lig­he­ten enligt första styc­ket påbör­jas och inte hel­ler sam­ti­digt är häk­tad eller omhän­der­ta­gen enligt 26 kap. 22 § eller 28 kap. 11 § brotts­bal­ken i ett annat mål, ska han eller hon över­fö­ras till kri­mi­nal­vårds­an­stalt för fort­satt verk­stäl­lig­het. Lag (2022:933).

Intag­ning i häkte

9 §   En dömd som ska över­fö­ras eller för­pas­sas till kri­mi­nal­vårds­an­stalt för verk­stäl­lig­het av fäng­el­se­straff får i anslut­ning till det tas in i häkte
   1. i avvak­tan på anstalts­pla­ce­ring, eller
   2. om det behövs med hän­syn till trans­port­för­hål­lan­dena.

Den dömde får i de fall som avses i första styc­ket till­fäl­ligt tas in i poli­sar­rest. Är den dömde under arton år får han eller hon tas in i poli­sar­rest endast om det är abso­lut nöd­vän­digt.

10 §   Tiden i häkte med stöd av 9 § första styc­ket får inte vara längre än nöd­vän­digt och inte längre än sju dagar, om det inte finns sär­skilda skäl för en längre tid. Även om det finns sär­skilda skäl får tiden inte vara längre än tret­tio dagar.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska tid i poli­sar­rest räk­nas som tid i häkte.

Nöjd­för­kla­ring

11 §   En dömd får för­klara att han eller hon avstår från att över­klaga eller full­följa ett över­kla­gande av en dom eller ett beslut i den del som avser fäng­el­se­straff (nöjd­för­kla­ring).

En nöjd­för­kla­ring får läm­nas inför Kri­mi­nal­vår­den. Om en dömd inte är fri­hets­be­rö­vad får en nöjd­för­kla­ring också läm­nas inför Polis­myn­dig­he­ten.

Form­krav

12 §   En nöjd­för­kla­ring får inte tas emot utan att både den som tar emot för­kla­ringen och den dömde har till­gång till domen, beslu­tet eller rät­tens bevis om utgången i målet som rör den dömde (doms­be­vis). Om den dömde är fri­hets­be­rö­vad, krävs även att han eller hon har haft betän­ke­tid till den andra dagen efter den då domen avkun­na­des för honom eller henne vid rät­ten eller på annat sätt del­gavs honom eller henne i sin hel­het. Den dömde ska om möj­ligt ges till­fälle att under betän­ke­ti­den sam­råda med sin för­sva­rare.

Innan en nöjd­för­kla­ring läm­nas ska den som tar emot för­kla­ringen på lämp­ligt sätt ha klar­gjort inne­bör­den och ver­kan av nöjd­för­kla­ringen för den dömde.

När en nöjd­för­kla­ring läm­nas ska ett vittne när­vara. En nöjd­för­kla­ring ska doku­men­te­ras.

Effek­terna av en nöjd­för­kla­ring

13 §   En nöjd­för­kla­ring får inte tas till­baka.

En nöjd­för­kla­ring inne­bär att domen eller beslu­tet i den del som avser fäng­el­se­straff får laga kraft mot den dömde.

Upp­skov

För­ut­sätt­ningar för upp­skov

14 §   På ansö­kan av en dömd och i den utsträck­ning som intres­set av sam­hälls­skydd med­ger det, får upp­skov med verk­stäl­lig­he­ten av ett fäng­el­se­straff bevil­jas under högst sex måna­der från den dag fäng­el­se­straf­fet är verk­ställ­bart, om det finns sär­skilda skäl med hän­syn till den döm­des hälsa, familje-​, arbets-​ eller utbild­nings­för­hål­lan­den eller andra lik­nande omstän­dig­he­ter. Om det finns syn­ner­liga skäl, får upp­skov bevil­jas under ytter­li­gare högst sex måna­der. En dömd som är gra­vid eller ammar barn får bevil­jas upp­skov under så lång tid som anses skä­lig.

En ansö­kan om upp­skov får inte bifal­las om den dömde är berö­vad fri­he­ten som häk­tad eller inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt för verk­stäl­lig­het i ett annat mål.

Åter­kal­lelse

15 §   Ett beslut om upp­skov får åter­kal­las om
   1. det väsent­li­gen bris­ter i de för­ut­sätt­ningar som legat till grund för beslu­tet, eller
   2. den dömde lag­förs för nytt brott.

Hin­der mot verk­stäl­lig­het innan en första ansö­kan prö­vats

16 §   Om en dömd har ansökt om upp­skov senast den dag han eller hon enligt före­läg­gande som avses i 6 § första styc­ket skulle ha inställt sig i en kri­mi­nal­vårds­an­stalt för verk­stäl­lig­het av straf­fet och har upp­skov inte tidi­gare sökts i ären­det, får den dömde inte tas in i kri­mi­nal­vårds­an­stalt för att påbörja verk­stäl­lig­he­ten innan Kri­mi­nal­vår­den prö­vat ansö­kan.

Beräk­ning av straff­tid

Tid­punk­ten för straff­ti­dens bör­jan

17 §   Om inte annat fram­går av sär­skilda bestäm­mel­ser ska straff­ti­den beräk­nas från och med den dag fäng­el­se­straf­fet är verk­ställ­bart och
   1. den dömde av den anled­ningen berö­vas fri­he­ten, eller
   2. den dömde berö­vas fri­he­ten eller redan är berö­vad fri­he­ten som häk­tad eller omhän­der­ta­gen enligt 26 kap. 22 § eller 28 kap. 11 § brotts­bal­ken.

Straff­ti­den ska beräk­nas till och med den dag den dömde blir fri­gi­ven.

Om ett fäng­el­se­straff redan har avtjä­nats före den dag som avses i första styc­ket, ska tid­punk­ten för straff­ti­dens bör­jan i stäl­let anses vara den dag domen eller beslu­tet i den del som avser fäng­el­se­straff fått laga kraft. Lag (2022:933).

Beräk­nings­grun­der

18 §   När ett fäng­el­se­straff på viss tid verk­ställs ska straff­ti­den beräk­nas i dagar. Ett fäng­el­se­straff i måna­der eller år ska omräk­nas till dagar. Med en månad ska avses tret­tio dagar och med ett år tre­hund­ra­sex­tio­fem dagar.

19 §   Om flera fäng­el­se­straff på viss tid verk­ställs sam­ti­digt, ska den sam­man­lagda fäng­el­se­ti­den i dagar läg­gas till grund för beräk­ningen av straff­ti­den.

20 §   I lagen (2018:1250) om till­go­do­räk­nande av tid för fri­hets­be­rö­vande finns bestäm­mel­ser om till­go­do­räk­nande av tid för fri­hets­be­rö­vande som verk­stäl­lig­het av påföljd.

I 26 kap. brotts­bal­ken finns bestäm­mel­ser om vill­kor­lig fri­giv­ning och prö­vo­tid efter vill­kor­lig fri­giv­ning.

Straff­tids­be­slut

21 §   En dömd ska med­de­las ett straff­tids­be­slut som fast­stäl­ler
   1. dagen för straff­ti­dens bör­jan,
   2. fäng­el­se­straf­fets längd i dagar,
   3. anta­let dagar som ska till­go­do­räk­nas av tidi­gare fri­hets­be­rö­vande, och
   4. dagen för straff­ti­dens slut.

Om fäng­el­se­straf­fet upp­går till mer än tret­tio dagar, ska beslu­tet även fast­ställa
   1. tidi­gaste dag för vill­kor­lig fri­giv­ning,
   2. åter­stå­ende straff­tid i dagar, och
   3. dagen för prö­vo­ti­dens utgång.

Om ett beslut enligt första styc­ket avser ett fäng­el­se­straff på livs­tid, ska beslu­tet fast­ställa
   1. dagen för straff­ti­dens bör­jan, och
   2. anta­let dagar som ska till­go­do­räk­nas av tidi­gare fri­hets­be­rö­vande om straf­fet tids­be­stäms.

Beslu­tet ska med­de­las utan dröjs­mål.

Änd­ring av straff­tids­be­slut

22 §   Ett straff­tids­be­slut ska änd­ras när omstän­dig­he­terna ger anled­ning till det. Beslu­tet ska med­de­las utan dröjs­mål.

Övriga bestäm­mel­ser

Bemyn­di­gande

23 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om inle­dande av verk­stäl­lig­het, nöjd­för­kla­ring, upp­skov och beräk­ning av straff­tid.

Besluts­myn­dig­het

24 §   Beslut enligt denna lag fat­tas av Kri­mi­nal­vår­den.

Beslut enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart om inte något annat beslu­tas.

Över­kla­gande

25 §   Kri­mi­nal­vår­dens beslut får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol om beslu­tet gäl­ler
   1. instäl­lelse vid kri­mi­nal­vårds­an­stalt enligt 6 § första styc­ket,
   2. upp­skov enligt 14 § eller åter­kal­lelse av ett bevil­jat upp­skov enligt 15 §, eller
   3. straff­tids­be­slut enligt 21 § eller änd­ring av straff­tids­be­slut enligt 22 §.

Andra beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Ett beslut över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets den kri­mi­nal­vårds­an­stalt, det häkte eller det fri­vårds­kon­tor är belä­get där den kla­gande var inskri­ven när det första beslu­tet i ären­det fat­ta­des. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

26 §   Ett beslut får inte över­kla­gas enligt 25 § första styc­ket innan beslu­tet har omprö­vats av Kri­mi­nal­vår­den. En sådan ompröv­ning får begä­ras av den som beslu­tet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett över­kla­gande av ett beslut som inte har omprö­vats ska anses som en begä­ran om ompröv­ning.

Vid ompröv­ning enligt första styc­ket får beslu­tet inte änd­ras till den kla­gan­des nack­del.

27 §   En begä­ran om ompröv­ning ska vara skrift­lig och ha kom­mit in till Kri­mi­nal­vår­den inom tre vec­kor från den dag då den kla­gande fick del av beslu­tet. I begä­ran om ompröv­ning ska den kla­gande ange vil­ket beslut som avses och vil­ken änd­ring i beslu­tet som han eller hon begär.

Kri­mi­nal­vår­den prö­var om skri­vel­sen med begä­ran om ompröv­ning har kom­mit in i rätt tid. Om skri­vel­sen har kom­mit in för sent ska den avvi­sas, om inte för­se­ningen beror på att myn­dig­he­ten läm­nat den kla­gande fel­ak­tig under­rät­telse om hur man begär ompröv­ning.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2018:1251
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2019.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1974:202) om beräk­ning av straff­tid m.m.
   3. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande
      a) i fråga om sådan till­fäl­lig för­va­ring i häkte eller poli­sar­rest som pågår vid ikraft­trä­dan­det,
      b) för pröv­ning av en nöjd­för­kla­ring som har läm­nats före ikraft­trä­dan­det,
      c) för ompröv­ning och över­kla­gande av beslut i ären­den eller mål om upp­skov som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det, och
      d) vid beräk­ning av straff­tid för den som före ikraft­trä­dan­det med­de­lats ett straff­tids­be­slut. Dock ska vid tillämp­ningen av bestäm­mel­sen i 22 § i den upp­hävda lagen med 19 § andra styc­ket och 19 a § samma lag samt 33 kap. 7 § brotts­bal­ken även avses lagen (2018:1250) om till­go­do­räk­nande av tid för fri­hets­be­rö­vande. Avser straff­tids­be­slu­tet ett fäng­el­se­straff på livs­tid ska beslu­tet dock anses ha med­de­lats enligt den nya lagen.
   4. Ett beslut om åter­kal­lelse enligt 15 § får endast grun­das på för­hål­lan­den som har inträf­fat efter ikraft­trä­dan­det.