Kust­be­vak­nings­lag (2019:32)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2019:32
Depar­te­ment: För­svars­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2025:137
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2019:32
Depar­te­ment/myn­dig­het: För­svars­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 2019-​02-21
Änd­rad: t.o.m. SFS

2025:137
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om vilka upp­gif­ter och vil­ken rätt som Kust­be­vak­ningen och en tjäns­te­man vid Kust­be­vak­ningen (kust­be­vak­nings­tjäns­te­man) har att själv­stän­digt ansvara för eller biträda en annan myn­dig­het i verk­sam­het som avser brotts­be­kämp­ning och ord­nings­håll­ning.

I lagen finns även vissa all­männa bestäm­mel­ser om en kust­be­vak­nings­tjäns­te­mans medel för att genom­föra en tjäns­teåt­gärd vid kon­troll och till­syn.

Kust­be­vak­ning­ens och en kust­be­vak­nings­tjäns­te­mans upp­gif­ter att bedriva kon­troll och till­syn fram­går av sär­skilda bestäm­mel­ser eller för­fatt­nings­en­liga över­ens­kom­mel­ser med andra myn­dig­he­ter.

2 §   Har upp­hävts genom lag (2024:755).

3 §   I fråga om Kust­be­vak­ning­ens och en kust­be­vak­nings­tjäns­te­mans upp­gif­ter och ansvar för rädd­nings­tjänst finns bestäm­mel­ser i lagen (2003:778) om skydd mot olyc­kor.

Lagens geo­gra­fiska tillämp­nings­om­råde

Inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium

4 §   Denna lag gäl­ler inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium.

Inom vat­ten­om­rå­den på land gäl­ler lagen dock endast
   1. Vänern och Mäla­ren samt Troll­hätte kanal och Söder­tälje kanal och övrigt vat­ten­om­råde som för­bin­der Vänern med Väs­ter­ha­vet och Mäla­ren med Öster­sjön, och
   2. föl­jande sträc­kor på älvar och andra vat­ten­drag:
      a) Tor­neäl­ven upp­ströms till Vita­kari udde,
      b) Kalix­äl­ven upp­ströms till Rolfs,
      c) Luleäl­ven upp­ströms till Karlsviks syd­li­gaste udde,
      d) Piteäl­ven upp­ströms till Bergs­vi­ken,
      e) Skel­l­ef­teäl­ven upp­ströms till slus­sen i Bergs­byn,
      f) Umeäl­ven upp­ströms till Lundå­kern,
      g) Ång­er­manäl­ven upp­ströms till Dan­nero,
      h) Indal­säl­ven upp­ströms till norra spet­sen av Bogrun­det,
      i) Ljungan upp­ströms till Ess­vik,
      j) Gäv­leån upp­ströms till Alder­holms­bron, och
      k) Daläl­ven upp­ströms till Älv­kar­leby.

Utan­för Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium

5 §   Utan­för Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium gäl­ler denna lag inom Sve­ri­ges mari­tima zoner.

Ett utö­kat geo­gra­fiskt tillämp­nings­om­råde

6 §   Lagen får tilläm­pas i ett annat geo­gra­fiskt område än de som anges i 4 och 5 §§ i den utsträck­ning som föl­jer av
   1. ett för­fatt­nings­en­ligt upp­drag att biträda Polis­myn­dig­he­ten, åkla­gare, Tull­ver­ket eller någon annan myn­dig­het med en viss åtgärd,
   2. en sär­skild för­fatt­nings­re­gle­ring, eller
   3. en för­fatt­nings­en­lig över­ens­kom­melse med en annan myn­dig­het om kon­troll och till­syn.

Lagen får också tilläm­pas när ett ingri­pande på Sve­ri­ges ter­ri­to­rium påbör­jas eller avslu­tas på land, om den hän­delse som lig­ger till grund för ingri­pan­det inträf­far till sjöss inom ett område där lagen får tilläm­pas och ingri­pan­det avser ett brott som omfat­tas av den direkta brotts­be­kämp­ningen.


2 kap. Gemen­samma bestäm­mel­ser om brotts­be­kämp­ning och ord­nings­håll­ning

Pro­por­tio­na­li­tet vid ingri­pan­den

1 §   För att genom­föra en upp­gift i den brotts­be­käm­pande eller ord­nings­hål­lande verk­sam­he­ten ska en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man ingripa på ett sätt som är för­svar­ligt med hän­syn till åtgär­dens syfte och övriga omstän­dig­he­ter. Om tvång måste använ­das ska detta ske endast i den form och den utsträck­ning som behövs för att uppnå det avsedda resul­ta­tet.

Jävs­re­gel för anställda vid Kust­be­vak­ningen

2 §   Om det för en anställd vid Kust­be­vak­ningen finns omstän­dig­he­ter som enligt 4 kap. 13 § rät­te­gångs­bal­ken skulle utgöra jäv, får den anställde inte besluta om eller vidta någon åtgärd i brotts­be­käm­pande verk­sam­het. Jäv får dock inte grun­das på en åtgärd som den anställde har vid­ta­git i tjäns­ten eller en gär­ning som har begåtts mot honom eller henne i eller på grund av hans eller hen­nes tjänst.

En anställd vid Kust­be­vak­ningen får inte besluta om eller vidta en åtgärd i ord­nings­hål­lande verk­sam­het om
   1. frå­gan angår honom eller henne själv eller hans eller hen­nes make, för­äl­der, barn eller sys­kon eller någon annan när­stå­ende, eller om åtgär­den kan antas påverka honom eller henne själv eller någon när­stå­ende i en inte ovä­sent­lig utsträck­ning,
   2. han eller hon eller någon när­stå­ende som anges i 1 är ställ­fö­re­trä­dare för den som åtgär­den rör eller för någon som kan antas bli påver­kad i en inte ovä­sent­lig utsträck­ning, eller
   3. det i övrigt finns någon sär­skild omstän­dig­het som gör att hans eller hen­nes opar­tisk­het kan ifrå­ga­sät­tas.

Om åtgär­den är så bråds­kande att den inte utan fara kan skju­tas upp, får den beslu­tas eller vid­tas trots det som sägs i första och andra styc­kena.

En fråga om jäv prö­vas av Kust­be­vak­ningen.

Medel för att genom­föra en tjäns­teåt­gärd

Preja, borda och föra far­tyg till hamn

3 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har rätt att preja, borda och hålla kvar ett far­tyg om det behövs för att ingripa mot en ord­nings­stör­ning enligt 5 kap., eller för att hålla för­hör enligt 23 kap. rät­te­gångs­bal­ken under den tid som krävs, eller använda tvångs­me­del enligt 24-28 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Om det uppen­bart behövs för att kunna hindra ord­nings­stör­ningen eller för att åtgär­den enligt rät­te­gångs­bal­ken ska kunna vid­tas, får far­ty­get även föras till hamn.

Om det inte längre finns grund för en sådan åtgärd ska den ome­del­bart upp­höra.

Ett far­tyg får inte hål­las kvar längre än sex tim­mar utan att den tjäns­te­man som beslu­tat om åtgär­den anmä­ler beslu­tet till sin för­man. Om åtgär­den inte redan har upp­hört ska för­man­nen ome­del­bart pröva om beslu­tet ska bestå.

Om det i lag finns avvi­kande bestäm­mel­ser om rät­ten att preja, borda och föra far­tyg till hamn gäl­ler dessa i stäl­let.

Använda våld

4 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man får, i den mån andra medel är otill­räck­liga och det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är för­svar­ligt, använda våld för att genom­föra en tjäns­teåt­gärd i den brotts­be­käm­pande eller ord­nings­hål­lande verk­sam­he­ten, om
   1. tjäns­te­man­nen möts med våld eller hot om våld,
   2. någon som ska häk­tas eller anhål­las eller annars med stöd i lag ska berö­vas fri­he­ten för­sö­ker und­komma eller tjäns­te­man­nen annars möts av mot­stånd när ett sådant fri­hets­be­rö­vande ska verk­stäl­las,
   3. det är fråga om att avvärja en straff­be­lagd hand­ling eller fara för liv, hälsa eller vär­de­full egen­dom eller för omfat­tande skada i mil­jön,
   4. tjäns­te­man­nen med stöd i lag ska avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme, eller verk­ställa eller biträda vid kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning eller någon annan lik­nande åtgärd, vid beslag eller något annat omhän­der­ta­gande av egen­dom eller vid hus­rann­sa­kan eller vid genom­sök­ning på distans,
   5. tjäns­te­man­nen med stöd i lag ska stoppa ett far­tyg, for­don eller något annat trans­port­me­del eller ska kon­trol­lera ett far­tyg eller for­don eller dess last, eller
   6. tjäns­te­man­nen annars med stöd i lag ska bereda sig till­träde till eller spärra av en bygg­nad, ett rum eller ett område.

I fall som avses i första styc­ket 4 och 6 får våld mot en per­son använ­das endast om kust­be­vak­nings­tjäns­te­man­nen eller den som han eller hon biträ­der möts av mot­stånd.

I 24 kap. brotts­bal­ken finns också före­skrif­ter om rät­ten att i vissa fall använda våld. Lag (2022:327).

Kropps­vi­si­tera

5 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man som med stöd i lag gri­per eller annars omhän­der­tar eller avlägs­nar någon, får i anslut­ning till ingri­pan­det kropps­vi­si­tera den som åtgär­den rik­tar sig mot i den utsträck­ning som är nöd­vän­dig för att
   1. av säker­hets­skäl kunna ta om hand vapen eller andra far­liga före­mål, eller
   2. fast­ställa hans eller hen­nes iden­ti­tet.

En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man får också i sam­band med ett för­hör som hålls i myn­dig­he­tens loka­ler, i loka­ler som ställts till myn­dig­he­tens för­fo­gande eller ombord på myn­dig­he­tens far­tyg kropps­vi­si­tera för­hörs­per­so­nen, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl för att söka efter vapen eller andra far­liga före­mål. Lag (2024:755).

Använda fäng­sel

6 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man som i den brotts­be­käm­pande eller ord­nings­hål­lande verk­sam­he­ten omhän­der­tar eller på annat sätt inskrän­ker någons rörel­se­fri­het får belägga honom eller henne med fäng­sel
   1. om han eller hon upp­trä­der våld­samt och det är abso­lut nöd­vän­digt med hän­syn till hans eller hen­nes egen eller någon annans säker­het till liv eller hälsa, eller
   2. vid för­flytt­ning inom en för­va­rings­lo­kal och vid trans­port eller någon annan vis­telse utan­för en sådan lokal, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl.

Doku­men­ta­tion

7 §   Pro­to­koll ska föras över ingri­pan­den som inne­bär att någon avvi­sas, avlägs­nas, omhän­der­tas eller grips och över före­mål som omhän­der­tas enligt 3 kap. 16 a §. Av pro­to­kol­let ska det framgå
   1. vem som har fat­tat beslu­tet,
   2. grun­den för beslu­tet och tid­punk­ten när det har fat­tats,
   3. vem eller vilka som har del­ta­git i ingri­pan­det,
   4. vem eller vilka som ingri­pan­det har rik­tat sig mot,
   5. tiden för ingri­pan­det, och
   6. vad som i övrigt har före­kom­mit vid ingri­pan­det.

Ansva­rig för att pro­to­kol­let upp­rät­tas är, i fråga om upp­gif­ter som avses i första styc­ket 1 och 2, den som har fat­tat beslu­tet och i övrigt den som varit för­man vid ingri­pan­det.

I rät­te­gångs­bal­ken finns bestäm­mel­ser om pro­to­koll över för­var, beslag, hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning. Lag (2024:755).

8 §   Använd­ning av fäng­sel enligt 6 § ska anteck­nas i ett pro­to­koll. Pro­to­kol­let ska inne­hålla upp­gift om
   1. fängs­lets art,
   2. tiden när fängs­let sat­tes på och när det togs bort, och
   3. skä­len till åtgär­den.

Ansva­rig för att pro­to­kol­let upp­rät­tas är den som har fat­tat beslu­tet.


3 kap. Den direkta brotts­be­kämp­ningen

Upp­gif­ter som ingår i den direkta brotts­be­kämp­ningen

1 §   Till Kust­be­vak­ning­ens upp­gif­ter inom den direkta brotts­be­kämp­ningen hör att själv­stän­digt
   1. före­bygga, för­hindra och upp­täcka brotts­lig verk­sam­het,
   2. ingripa vid miss­tanke om brott,
   3. utreda brott, eller
   4. beivra brott.

Brott som ingår i den direkta brotts­be­kämp­ningen

2 §   Kust­be­vak­ning­ens direkta brotts­be­kämp­ning omfat­tar brott som rör
   1. skydds­lag­stift­ning i
      a) lagen (2004:487) om sjö­farts­skydd,
      b) skydds­la­gen (2010:305), och
      c) lagen (2016:319) om skydd för geo­gra­fisk infor­ma­tion,
   2. sjö­tra­fik och sjö­sä­ker­het i
      a) lagen (1983:293) om inrät­tande, utvidg­ning och avlys­ning av all­män far­led och all­män hamn,
      b) lagen (1983:294) om inrät­tande, utvidg­ning och avlys­ning av all­män flott­led,
      c) mönst­rings­la­gen (1983:929),
      d) sjö­la­gen (1994:1009),
      e) lagen (1994:1776) om skatt på energi,
      f) lagen (1998:958) om vilo­tid för sjö­män,
      g) far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364),
      h) lagen (2006:263) om trans­port av far­ligt gods,
      i) bar­last­vat­ten­la­gen (2009:1165), och
      j) lagen (2021:626) om för­ar­be­vis för vat­ten­sko­ter,
   3. vat­ten­för­ore­ning och miljö i
      a) 10 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgär­der mot för­ore­ning från far­tyg, och
      b) 29 kap. 1 § första styc­ket 1 mil­jö­bal­ken i fråga om utsläpp från fri­tids­far­tyg, samt 29 kap. 2-2 b §§, 4 § första styc­ket 1 j i fråga om otillå­ten han­te­ring av ammu­ni­tion som inne­hål­ler bly, 4 a § och 8 § första styc­ket 12 och 13 samma balk,
   4. över­trä­del­ser av fiske-​ och jakt­lag­stift­ning i
      a) jakt­la­gen (1987:259),
      b) fis­ke­la­gen (1993:787),
      c) lagen (1994:1709) om EU:s för­ord­ningar om den gemen­samma fis­ke­ri­po­li­ti­ken, och
      d) vapen­la­gen (1996:67),
   5. forn­min­nen och vrak i
      a) 2 kap. kul­turmil­jö­la­gen (1988:950), och
      b) lagen (1995:732) om skydd för grav­fri­den vid vra­ket efter pas­sa­ge­rar­far­ty­get Esto­nia,
   6. Sve­ri­ges mari­tima zoner i
      a) lagen (1966:314) om kon­ti­nen­tal­soc­keln, och
      b) lagen (1992:1140) om Sve­ri­ges eko­no­miska zon,
   7. tra­fik­brottslag­stift­ning i 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa tra­fik­brott, och
   8. tul­lag­stift­ning i
      a) inre­gräns­la­gen (1996:701),
      b) lagen (2000:1064) om kon­troll av pro­duk­ter med dubbla använd­nings­om­rå­den och av tek­niskt bistånd,
      c) lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling,
      d) lagen (2006:1329) om han­del med vissa varor som kan använ­das till döds­straff eller tor­tyr, m.m., och
      e) tul­la­gen (2016:253).

Brott som har begåtts i Sve­ri­ges mari­tima zoner omfat­tas all­tid av den direkta brotts­be­kämp­ningen.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att ytter­li­gare brott med endast böter i straff­ska­lan ska ingå i den direkta brotts­be­kämp­ningen. Lag (2024:755).

Befo­gen­he­ter inom den direkta brotts­be­kämp­ningen

Inleda för­un­der­sök­ning

3 §   Kust­be­vak­ningen får besluta att inleda för­un­der­sök­ning enligt 23 kap. rät­te­gångs­bal­ken om brott som avses i 2 § första styc­ket 1-7 och tredje styc­ket. De befo­gen­he­ter och skyl­dig­he­ter som under­sök­nings­le­da­ren har enligt rät­te­gångs­bal­ken gäl­ler då den som Kust­be­vak­ningen har utsett att full­göra den upp­gif­ten.

Vad som sägs i 23 kap. 3 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken om hur en för­un­der­sök­ning kan inle­das av en polis­man ska gälla även för en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man.

Om saken inte är av enkel beskaf­fen­het ska led­ningen av för­un­der­sök­ningen över­tas av åkla­gare så snart någon skä­li­gen kan miss­tän­kas för brot­tet. Åkla­ga­ren ska också i andra fall överta led­ningen när det behövs av sär­skilda skäl. Åkla­ga­ren får begära biträde av Kust­be­vak­ningen med för­un­der­sök­ningen. Åkla­ga­ren får också upp­dra åt en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man att vidta en viss åtgärd som hör till för­un­der­sök­ningen, om det är lämp­ligt med hän­syn till åtgär­dens beskaf­fen­het och omstän­dig­he­terna i övrigt. Lag (2024:755).

Hålla för­hör och vidta andra utred­nings­åt­gär­der

4 §   Innan en för­un­der­sök­ning har hun­nit inle­das har en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man samma rätt som en polis­man att enligt 23 kap. 3 § fjärde styc­ket rät­te­gångs­bal­ken hålla för­hör och vidta andra utred­nings­åt­gär­der som är av bety­delse för utred­ningen av brott som omfat­tas av den direkta brotts-​ bekämp­ningen.

Ta med någon till för­hör

5 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 23 kap. 8 § rät­te­gångs­bal­ken beordra någon att följa med till för­hör och ta med någon till för­hör med anled­ning av brott som omfat­tas av den direkta brotts­be­kämp­ningen.

Ta hand om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning

6 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 23 kap. 9 a § rät­te­gångs­bal­ken efter till­sä­gelse till­fäl­ligt ta hand om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning från den som ska höras och besluta om kropps­vi­si­ta­tion med anled­ning av brott som omfat­tas av den direkta brotts­be­kämp­ningen.

Gripa en miss­tänkt

7 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 24 kap. 7 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken gripa den som miss­tänks för brott som omfat­tas av den direkta brotts­be­kämp­ningen.

Det som före­skrivs i rät­te­gångs­bal­ken om befo­gen­he­ter och skyl­dig­he­ter i för­hål­lande till den som gri­pits gäl­ler för kust­be­vak­nings­tjäns­te­man­nen i samma utsträck­ning som för en polis­man samt för Kust­be­vak­ningen i samma utsträck­ning som för Polis­myn­dig­he­ten.

Göra en hus­rann­sa­kan

8 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 28 kap. 5 § rät­te­gångs­bal­ken göra hus­rann­sa­kan för brott som omfat­tas av den direkta brotts­be­kämp­ningen.

En hus­rann­sa­kan får göras även om påfölj­den för gär­ningen, till följd av bestäm­mel­serna i lagen (1996:517) om begräns­ning av tillämp­ningen av svensk lag när det gäl­ler vissa brott som begåtts på utländska far­tyg eller 41 § första styc­ket fis­ke­la­gen (1993:787), endast kan bestäm­mas till böter.

Finns det anled­ning att anta att ett brott som anges i 3 kap. 2 § 8 har begåtts, får även i annat fall än som sägs i 28 kap. 1 § rät­te­gångs­bal­ken en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man göra hus­rann­sa­kan i maga­sin eller lik­nande utrym­men för att söka efter egen­dom som skä­li­gen kan antas bli för­ver­kad på grund av ett sådant brott. Lag (2024:755).

Göra en under­sök­ning

9 §   I fråga om brott som ingår i den direkta brotts­be­kämp­ningen har en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man samma rätt som en polis­man att göra en under­sök­ning enligt 28 kap. 10 § rät­te­gångs­bal­ken.

Utföra genom­sök­ning på distans

9 a §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 28 kap. 10 d § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken utföra en genom­sök­ning på distans för brott som omfat­tas av den direkta brotts­be­kämp­ningen. Lag (2022:327).

9 b §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har för brott som omfat­tas av den direkta brotts­be­kämp­ningen samma rätt som en polis­man att enligt 28 kap. 10 f § rät­te­gångs­bal­ken till­fäl­ligt omhän­derta elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning från den som när­va­rar vid en genom­sök­ning på distans och besluta om kropps­vi­si­ta­tion. Lag (2022:327).

Ta före­mål i beslag

10 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 27 kap. 4 § andra styc­ket rät­te­gångs­bal­ken ta före­mål i beslag för brott som ingår i den direkta brotts­be­kämp­ningen.

Vid brott som anges i 3 kap. 2 § 8 får en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man även i andra fall än som anges i 27 kap. 4 § rät­te­gångs­bal­ken ta egen­dom i beslag, om den skä­li­gen kan antas bli för­ver­kad på grund av brot­tet eller ha bety­delse för en utred­ning om ett sådant brott.

Om det i lag finns avvi­kande bestäm­mel­ser om beslag gäl­ler dessa. Lag (2024:755).

Han­tera egen­dom som tagits i beslag

11 §   Egen­dom som tagits i beslag ska för­va­ras av Kust­be­vak­ningen om inget annat är före­skri­vet eller åkla­ga­ren bestäm­mer något annat.

12 §   Om inget annat föl­jer av lag eller annan för­fatt­ning får egen­dom som har tagits i beslag och som kan antas bli för­ver­kad ome­del­bart säl­jas av Kust­be­vak­ningen om
   1. egen­do­men inte kan vår­das utan fara för att den för­störs,
   2. vår­den av egen­do­men är för­e­nad med allt­för stora kost­na­der, eller
   3. det annars finns sär­skilda skäl.

Sådan egen­dom får i stäl­let för­stö­ras, om den
   1. inte kan säl­jas,
   2. kan befa­ras komma till brotts­lig använd­ning, eller
   3. annars är olämp­lig för för­sälj­ning.

Om egen­dom som sålts eller för­störts inte för­ver­kas, har äga­ren eller någon annan rätts­in­ne­ha­vare rätt till ersätt­ning. För egen­dom som sålts läm­nas dock inte ersätt­ning med högre belopp än vad som kom­mit in vid för­sälj­ningen. Om egen­do­men har för­störts läm­nas ersätt­ning med skä­ligt belopp.

Ta egen­dom i för­var

13 §   I fråga om brott som ingår i den direkta brotts­be­kämp­ningen har en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man samma rätt som en polis­man att enligt 26 kap. 3 § andra styc­ket rät­te­gångs­bal­ken ta egen­dom i för­var.

Besluta om avspärr­ning och för­bud att flytta före­mål

14 §   I fråga om brott som ingår i den direkta brotts­be­kämp­ningen har en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man rätt att besluta om avspärr­ning och för­bud att flytta före­mål samt andra åtgär­der enligt 27 kap. 15 § rät­te­gångs­bal­ken.

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​07-01/

Kropps­vi­si­tera och kropps­be­sikta

15 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ I fråga om brott som ingår i den direkta brotts­be­kämp­ningen har en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man samma rätt som en polis­man att
   1. besluta om kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning enligt 28 kap. 13 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken, och
   2. ta med den som ska kropps­vi­si­te­ras eller kropps­be­sik­ti­gas till den plats där åtgär­den ska genom­fö­ras, enligt 28 kap. 13 a § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken.

En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har samma rätt som en tull­tjäns­te­man att vidta åtgär­der enligt 7 kap. 1-3 §§ tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710). Lag (2024:755).

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​07-01/

Kropps­vi­si­tera, kropps­be­sikta och ta fin­gerav­tryck och andra under­lag

15 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ I fråga om brott som ingår i den direkta brotts­be­kämp­ningen har en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man samma rätt som en polis­man att
   1. enligt 28 kap. 13 och 14 b §§ rät­te­gångs­bal­ken besluta om kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning och upp­tag­ning av fin­gerav­tryck och andra under­lag, och
   2. enligt 28 kap. 13 a och 14 b §§ rät­te­gångs­bal­ken
      a) hålla kvar den som ska kropps­vi­si­te­ras, kropps­be­sik­ti­gas eller bli före­mål för en upp­tag­ning av fin­gerav­tryck och andra under­lag, och
      b) ta med den som ska kropps­vi­si­te­ras, kropps­be­sik­ti­gas eller bli före­mål för en upp­tag­ning av fin­gerav­tryck och andra under­lag till den plats där åtgär­den ska genom­fö­ras.

En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har samma rätt som en tull­tjäns­te­man att vidta åtgär­der enligt 7 kap. 1-3 §§ tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710). Lag (2025:137).

Genom­föra bio­met­risk auten­ti­se­ring

15 a §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har samma rätt som en polis­man att enligt 27 kap. 17 f § rät­te­gångs­bal­ken genom­föra bio­met­risk auten­ti­se­ring för brott som omfat­tas av den direkta brotts­be­kämp­ningen. Lag (2022:327).

Ta alko­ho­lu­tand­nings­prov och göra ögon­un­der­sök­ning

15 b §    /Upp­hör att gälla U:2030-​03-01/ I lagen (1976:1090) om alko­ho­lu­tand­nings­prov, lagen (1999:216) om ögon­un­der­sök­ning vid miss­tanke om vissa brott i tra­fi­ken och lagen (2024:1231) om för­söks­verk­sam­het med rutin­mäs­siga ögon­un­der­sök­ningar i tra­fi­ken finns bestäm­mel­ser om rät­ten för en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man att ta alko­ho­lu­tand­nings­prov och göra ögon­un­der­sök­ning.
Lag (2024:1232).

15 b §    /Trä­der i kraft I:2030-​03-01/ I lagen (1976:1090) om alko­ho­lu­tand­nings­prov och lagen (1999:216) om ögon­un­der­sök­ning vid miss­tanke om vissa brott i tra­fi­ken finns bestäm­mel­ser om rät­ten för en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man att ta alko­ho­lu­tand­nings­prov och göra ögon­un­der­sök­ning. Lag (2024:1233).

Medel för att genom­föra en tjäns­teåt­gärd

Stoppa far­tyg, for­don eller annat trans­port­me­del

16 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har i den direkta brotts­be­kämp­ningen rätt att stoppa ett far­tyg, for­don eller något annat trans­port­me­del om det
   1. finns anled­ning att anta att någon som befin­ner sig i eller på trans­port­med­let har gjort sig skyl­dig till brott som tjäns­te­man­nen får ingripa mot,
   2. av någon annan anled­ning behövs för att med stöd i lag ingripa mot någon som befin­ner sig i eller på trans­port­med­let, genom att beröva honom eller henne fri­he­ten, på annat sätt inskränka hans eller hen­nes rörel­se­fri­het eller utsätta honom eller henne för kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning,
   3. behövs för att med stöd i lag göra hus­rann­sa­kan i eller på trans­port­med­let, eller
   4. behövs för att med stöd i lag eller annan för­fatt­ning reglera tra­fi­ken eller för att kon­trol­lera trans­port­med­let, den som för det eller dess last.

Till­fäl­ligt omhän­derta for­donsnyck­lar och andra sär­skilda befo­gen­he­ter

16 a §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har vid miss­tanke om brott enligt 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa tra­fik­brott samma befo­gen­het som en polis­man har enligt 24 a § polisla­gen (1984:387) att till­fäl­ligt omhän­derta for­donsnyck­lar, annat som behövs för fär­den, eller for­do­net samt att göra kropps­vi­si­ta­tion och genom­söka for­do­net.
Lag (2024:755).

16 b §   I fråga om det fort­satta för­fa­ran­det vid omhän­der­ta­gande tilläm­pas bestäm­mel­serna i 24 c och 24 d §§ polisla­gen (1984:387) om upp­hö­rande av omhän­der­ta­gande och för­stö­ring eller för­sälj­ning av egen­dom.

Egen­dom som för­va­ras av Kust­be­vak­ningen ska över­läm­nas till Polis­myn­dig­he­ten, om den inte häm­tas. Lag (2024:755).

16 c §   I 7 kap. 4 § kör­kortsla­gen (1998:488) finns bestäm­mel­ser om Kust­be­vak­ning­ens rätt att besluta om omhän­der­ta­gande av kör­kort. Lag (2024:755).

Rap­por­te­rings­skyl­dig­het

17 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man som ingri­per med stöd av 4-10 §§ eller 13-15 §§ ska genast anmäla detta till någon som är behö­rig att leda en för­un­der­sök­ning.

En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man som har omhän­der­ta­git något enligt 16 a § ska skynd­samt anmäla det till Polis­myn­dig­he­ten, som ome­del­bart ska pröva om omhän­der­ta­gan­det ska bestå. Omhän­der­ta­gen egen­dom ska för­va­ras av Kust­be­vak­ningen, om inte Polis­myn­dig­he­ten bestäm­mer något annat. Lag (2024:755).

18 §   Om en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man får kän­ne­dom om att ett brott som omfat­tas av den direkta brotts­be­kämp­ningen har begåtts inom lagens geo­gra­fiska tillämp­nings­om­råde, ska tjäns­te­man­nen rap­por­tera detta till sin för­man så snart det kan ske.

En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man får lämna rap­por­t­ef­ter­gift om brot­tet med hän­syn till omstän­dig­he­terna i det sär­skilda fal­let är obe­tyd­ligt och det är uppen­bart att brot­tet inte skulle leda till någon annan påföljd än böter.

19 §   Om en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man upp­täc­ker att ett brott har begåtts utan­för Sve­ri­ges ter­ri­to­rium ska tjäns­te­man­nen skynd­samt anmäla saken till åkla­gare.


4 kap. Den indi­rekta brotts­be­kämp­ningen

Biträde åt en annan myn­dig­het innan en för­un­der­sök­ning har inletts

Biträde efter god­kän­nande av behö­rig myn­dig­het

1 §   Innan en för­un­der­sök­ning har inletts får Kust­be­vak­ningen i ett enskilt fall ingripa, även om brot­tet inte ingår i den direkta brotts­be­kämp­ningen.

Ett sådant ingri­pande får göras av en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man efter en för­frå­gan om biträde i ett enskilt fall från
   1. Kust­be­vak­ningen till Polis­myn­dig­he­ten eller Tull­ver­ket, eller
   2. Polis­myn­dig­he­ten eller Tull­ver­ket till Kust­be­vak­ningen.

En för­ut­sätt­ning för att biträde ska få läm­nas är att den myn­dig­het som fått för­frå­gan har gått med på det.

Befo­gen­he­ter inom den indi­rekta brotts­be­kämp­ningen

2 §   Vid ett ingri­pande enligt 1 § får befo­gen­he­terna i 3 kap. 4-6 §§ utövas.

Gri­pan­den och beslag som inte kan vänta

3 §   Bestäm­mel­serna om gri­pan­den och beslag i 3 kap. 7 och 10 §§ får tilläm­pas om inte ett god­kän­nande enligt 1 § utan väsent­lig olä­gen­het kan avvak­tas.

Biträde åt en för­un­der­sök­nings­le­dare när en för­un­der­sök­ning har inletts

4 §   När en för­un­der­sök­ning har inletts får Kust­be­vak­ningen bistå för­un­der­sök­nings­le­da­ren med utred­ningen av brot­tet, även om brot­tet inte ingår i den direkta brotts­be­kämp­ningen.

En för­un­der­sök­nings­le­dare får anlita biträde av Kust­be­vak­ningen för att genom­föra för­un­der­sök­ningen. För­un­der­sök­nings­le­da­ren får också ge i upp­drag åt en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man att vidta en viss åtgärd som hör till för­un­der­sök­ningen, om det är lämp­ligt med hän­syn till åtgär­dens beskaf­fen­het och omstän­dig­he­terna i övrigt. En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man har då de befo­gen­he­ter som anges i 3 kap. 5-10 och 13-15 §§.

Om för­un­der­sök­ningen leds av åkla­gare är Kust­be­vak­ningen och en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man skyl­diga att lämna det biträde som begärs enligt denna para­graf. Lag (2024:755).

Medel för att genom­föra en tjäns­teåt­gärd

5 §   Vid ett ingri­pande enligt 1-4 §§ får de medel för att genom­föra en tjäns­teåt­gärd som anges i 3 kap. 16 § använ­das.

Rap­por­te­rings­skyl­dig­het

6 §   En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man som enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel biträ­der en annan myn­dig­het ska till den myn­dig­he­ten genast rap­por­tera de åtgär­der och ingri­pan­den som gjorts.


5 kap. Ord­nings­hål­lande verk­sam­het

Upp­gif­ter som ingår i den direkta ord­nings­håll­ningen

1 §   Inom den direkta ord­nings­håll­ningen får Kust­be­vak­ningen själv­stän­digt före­bygga och ingripa mot stör­ningar av ord­ningen.

Ord­nings­stör­ningar som ingår i den direkta ord­nings­håll­ningen

2 §   Kust­be­vak­ning­ens direkta ord­nings­håll­ning omfat­tar
   1. upp­trä­dande till sjöss,
   2. stör­ningar enligt 20 § andra styc­ket lagen (2004:487) om sjö­farts­skydd, och
   3. stör­ningar enligt 4 kap. 7 § andra styc­ket lagen (2006:1209) om hamn­skydd.

Kust­be­vak­ning­ens indi­rekta ord­nings­håll­ning

Ingri­pan­den som god­känts

3 §   Kust­be­vak­ningen får i ett enskilt fall ingripa även mot stör­ningar av ord­ningen som inte ingår i den direkta ord­nings­håll­ningen.

Ett sådant ingri­pande får göras av en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man efter en för­frå­gan om biträde med en viss åtgärd från
   1. Kust­be­vak­ningen till Polis­myn­dig­he­ten, eller
   2. Polis­myn­dig­he­ten till Kust­be­vak­ningen.

En för­ut­sätt­ning för att biträde ska få läm­nas är att den myn­dig­het som mot­ta­git för­frå­gan har gått med på det.

Ingri­pan­den vid all­var­lig fara för liv eller hälsa

4 §   Om ett ome­del­bart ingri­pande är nöd­vän­digt för att hindra all­var­lig fara för liv eller hälsa och faran inte lämp­li­gen kan hind­ras på något annat sätt, får ett ingri­pande göras även utan ett god­kän­nande enligt 3 § .

Befo­gen­he­ter inom den ord­nings­hål­lande verk­sam­he­ten

Avvisa, avlägsna eller till­fäl­ligt omhän­derta per­so­ner

5 §   Om någon genom sitt upp­trä­dande stör ord­ningen eller utgör en ome­del­bar fara för den, får en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man avvisa eller avlägsna honom eller henne från ett visst område eller utrymme, när det är nöd­vän­digt för att ord­ningen inom den direkta eller indi­rekta ord­nings­håll­ningen ska kunna upp­rätt­hål­las. Det­samma gäl­ler om en sådan åtgärd behövs för att avvärja en straff­be­lagd hand­ling.

Om åtgär­den är otill­räck­lig för att det avsedda resul­ta­tet ska upp­nås får per­so­nen omhän­der­tas till­fäl­ligt. Rät­ten att till­fäl­ligt omhän­derta en per­son gäl­ler dock inte vid ingri­pan­den enligt 2 § 2 eller 3.

Bestäm­mel­ser om omhän­der­ta­gande

6 §   Den som har verk­ställt ett omhän­der­ta­gande ska så skynd­samt som möj­ligt anmäla åtgär­den till sin för­man. Om omhän­der­ta­gan­det inte redan har upp­hört ska för­man­nen ome­del­bart pröva om det ska bestå.

Om för­man­nens beslut inne­bär att omhän­der­ta­gan­det ska bestå, ska för­man­nen skynd­samt under­rätta Polis­myn­dig­he­ten om omhän­der­ta­gan­det och skä­let till detta. Den omhän­der­tagne ska så snabbt som möj­ligt över­läm­nas till Polis­myn­dig­he­ten som på nytt ska pröva om omhän­der­ta­gan­det ska bestå.

7 §   Den som har omhän­der­ta­gits ska under­rät­tas om anled­ningen till omhän­der­ta­gan­det så snart som möj­ligt.

Om den som har omhän­der­ta­gits begär det eller om det annars finns skäl för det, ska någon av hans eller hen­nes när­maste anhö­riga eller någon annan per­son som står honom eller henne sär­skilt nära under­rät­tas om åtgär­den. Vid pågående brotts­ut­red­ning får under­rät­tel­sen dock inte läm­nas för­rän det kan ske utan men för utred­ningen.

Om den som har omhän­der­ta­gits mot­sät­ter sig att någon under­rät­tas får en under­rät­telse läm­nas bara om det finns syn­ner­liga skäl.

En under­rät­telse behö­ver inte läm­nas om åtgär­den har upp­hört.

8 §   Vid ett omhän­der­ta­gande ska en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man se till att åtgär­den inte orsa­kar den omhän­der­tagne större olä­gen­het än som är ound­vik­ligt med hän­syn till åtgär­dens syfte, och att den inte väc­ker onö­dig upp­märk­sam­het. Den som har omhän­der­ta­gits får inte utsät­tas för någon annan inskränk­ning i sin fri­het än som behövs med hän­syn till ord­ning, säker­het eller ända­må­let med åtgär­den.

Den omhän­der­tagne får tas i för­var om det är nöd­vän­digt med hän­syn till ord­ning eller säker­het. Den som är under fem­ton år får dock inte tas i för­var.

9 §   En per­son som ska gri­pas enligt 24 kap. rät­te­gångs­bal­ken får inte omhän­der­tas enligt 5 § andra styc­ket eller hål­las kvar enligt 6 § andra styc­ket.

Avvisa eller avlägsna någon från ett område eller utrymme vid till­trä­des­för­bud

10 §   Om någon för­sö­ker att tränga sig in på ett område eller i ett utrymme dit till­träde har för­bju­dits med stöd av denna lag eller annan för­fatt­ning, får en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man avvisa eller avlägsna honom eller henne från områ­det eller utrym­met när det är nöd­vän­digt för att ord­ningen eller säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las. Det­samma gäl­ler den som väg­rar att lämna ett sådant område eller utrymme, eller som inte föl­jer en anvis­ning som är med­de­lad enligt polisla­gen (1984:387) om att följa en viss väg.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om rätt att ingripa

11 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om en kust­be­vak­nings­tjäns­te­mans rätt att ingripa för att upp­rätt­hålla ord­ning och säker­het på far­tyg, i ham­nan­lägg­ningar och i ham­nars områ­den finns i
   1. lagen (2004:487) om sjö­farts­skydd, och
   2. lagen (2006:1209) om hamn­skydd.

Rap­por­te­rings­skyl­dig­het

12 §   Om en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man ingri­per själv­stän­digt mot en ord­nings­stör­ning ska Polis­myn­dig­he­ten genast under­rät­tas.

En kust­be­vak­nings­tjäns­te­man som biträ­der Polis­myn­dig­he­ten med ord­nings­hål­lande åtgär­der ska genast rap­por­tera de åtgär­der som vid­ta­gits till Polis­myn­dig­he­ten.


6 kap. All­männa bestäm­mel­ser om kontroll-​ och till­syns­verk­sam­het

Preja, borda och föra far­tyg till hamn

1 §   Om det behövs för att genom­föra en kon­troll eller till­syn får en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man preja, borda och, om det uppen­bart behövs för att genom­föra åtgär­den, föra ett far­tyg till svensk hamn.

Använda våld

2 §   I kontroll-​ och till­syns­verk­sam­het tilläm­pas bestäm­mel­sen om att använda våld i 2 kap. 4 § första styc­ket 1 och 3-6 och andra styc­ket.

Rätt att ingripa enligt sär­skild regle­ring

3 §   Utö­ver bestäm­mel­serna i detta kapi­tel har Kust­be­vak­ningen och en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man rätt att vidta de åtgär­der som föl­jer av den för­fatt­ning som lig­ger till grund för kon­trol­len eller till­sy­nen.

Om det i lag finns avvi­kande bestäm­mel­ser om rät­ten att preja, borda och föra far­tyg till hamn gäl­ler dessa i stäl­let för 1 §.