Tra­fik­för­ord­ning (1998:1276)

Tra­fik­för­ord­ningen inne­hål­ler de gene­rella tra­fik­reg­lerna. För­ord­ningen omfat­tar både tra­fik på väg och i ter­räng. Med ter­räng menas allt som inte är väg. Bestäm­mel­serna gäl­ler även del­vis för dem som rider eller leder kre­a­tur. Det är äga­ren av ett for­don som är skyl­dig att se till att for­do­net inte bru­kas i strid med bestäm­mel­serna. En tra­fi­kant ska iaktta den omsorg och var­sam­het som med hän­syn till omstän­dig­he­terna krävs för att und­vika tra­fi­ko­lyc­kor. 

SFS nr:

1998:1276
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Utfär­dad: 1998-​09-17
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:1265
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2008:46, 2010:714 och 2014:1265 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Denna för­ord­ning inne­hål­ler bestäm­mel­ser för tra­fik på väg och i ter­räng.

Bestäm­mel­ser om för­bud mot kör­ning i ter­räng i vissa fall finns i ter­räng­kör­nings­la­gen (1975:1313) och ter­räng­kör­nings­för­ord­ningen (1978:594).

I mili­tär­tra­fik­för­ord­ningen (2009:212) och väg­tra­fik­för­ord­ningen (1995:137) för den kom­mu­nala orga­ni­sa­tio­nen för rädd­nings­tjänst under utbild­ning och höjd bered­skap finns bestäm­mel­ser om undan­tag från denna för­ord­ning.

Bestäm­mel­ser om spår­vägs­tra­fik finns i för­ord­ningen (1990:1165) om säker­het vid tun­nel­bana och spår­väg.
För­ord­ning (2009:217).

2 §   Inom inhäg­nat järnvägs-​​ eller indu­stri­om­råde, inhäg­nat täv­lings­om­råde eller annat lik­nande inhäg­nat område gäl­ler inte föl­jande bestäm­mel­ser:

2 kap. 1 § tredje styc­ket, 2 kap. 2, 9 och 10 §§, 3 kap. 2-4, 11, 13 och 14 §§, 3 kap. 15 § första styc­ket 1-8 och 15, 3 kap. 16, 18, 30, 31, 33 och 35 §§, 3 kap. 47 § första styc­ket 1, 3 kap. 49-52 §§, 3 kap. 55 § första styc­ket 2 och 4, 3 kap. 57, 58 och 64-83 §§, 4 kap. 2-7, 9, 19 och 21 §§, 6 kap. 1-4 och 5 §§, samt 7 kap. 1 och 5 §§.

I ter­räng gäl­ler inte hel­ler bestäm­mel­serna om färd­has­tig­het i 3 kap. 17 § inom sådana inhäg­nade områ­den som avses i första styc­ket. För­ord­ning (2004:296).

3 §   Om sta­ten är väg­hål­lare enligt väg­la­gen (1971:948) avses med myn­dig­het som har hand om väg- eller gatu­håll­ningen den stat­liga väg­håll­nings­myn­dig­he­ten.

I övrigt har de beteck­ningar som används i denna för­ord­ning samma bety­delse som i lagen (2001:559) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner och i för­ord­ningen (2001:651) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner. För­ord­ning (2017:921).

4 §   Bestäm­mel­serna om tra­fik med for­don gäl­ler i tillämp­liga delar även den som rider och den som leder eller dri­ver kre­a­tur.

Bestäm­mel­serna om gående gäl­ler även den som
   1. åker ski­dor, rull­ski­dor, skrid­skor, rullskrid­skor eller lik­nande,
   2. för, leder, skju­ter eller drar spark­stöt­ting, lek­for­don eller lik­nande for­don,
   3. leder, skju­ter eller drar cykel, moped, motor­cy­kel, barn­vagn eller rull­stol, eller
   4. för ett motor­dri­vet for­don avsett att föras av gående.

Bestäm­mel­serna om gående gäl­ler även den som i gång­fart själv för
   1. en rull­stol, eller
   2. ett annat for­don, utan tramp-​​ eller vevan­ord­ning, som är en cykel och är
      a) avsett för använd­ning av per­so­ner med fysisk funk­tions­ned­sätt­ning, eller
      b) själv­ba­lan­se­rande.
För­ord­ning (2022:1369).

5 §   Äga­ren av ett for­don är skyl­dig att se till att for­do­net inte bru­kas i strid mot bestäm­mel­serna i denna för­ord­ning eller mot bestäm­mel­ser eller för­bud som har med­de­lats med stöd av denna för­ord­ning. När någon annan bru­kar for­do­net gäl­ler äga­rens skyl­dig­het endast bestäm­mel­serna i 4 kap. 3, 4, 12-14, 18 a och 18 b §§ samt sådana tra­fik­reg­ler som med­de­lats genom lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter enligt 10 kap. 1 § andra styc­ket som rör for­dons axel-, boggi-​​ eller trip­pe­lax­el­tryck eller brut­to­vikt. För­ord­ning (2022:1412).

6 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​02-01/ Det som sägs om utryck­nings­for­don i denna för­ord­ning ska även gälla for­don som används vid utfö­rande av upp­gif­ter enligt 2 kap. 4 och 5 §§, 3 kap. 1 och 2 §§, samt 4 och 4 a kap. lagen (2017:496) om inter­na­tio­nellt poli­siärt sam­ar­bete. Det som sägs om före­skrivna lar­man­ord­ningar ska då i stäl­let avse mot­sva­rande anord­ningar som for­do­net är för­sett med.

Första styc­ket gäl­ler endast om for­do­net är att anse som utryck­nings­for­don eller mot­sva­rande i regi­stre­rings­lan­det.

Bestäm­mel­ser om undan­tag som enligt 11 kap. gäl­ler för polis­män eller för förare av for­don som används i Polis­myn­dig­he­tens eller Säker­hetspo­li­sens spa­nings­verk­sam­het ska tilläm­pas också för utländska tjäns­te­män som utför upp­gif­ter enligt 4 och 4 a kap. lagen om inter­na­tio­nellt poli­siärt sam­ar­bete. För­ord­ning (2020:86).

6 §    /Trä­der i kraft I:2025-​02-01/ Det som sägs om utryck­nings­for­don i denna för­ord­ning ska även gälla for­don som används vid utfö­rande av upp­gif­ter enligt 2 kap. 4 och 5 §§, 3 kap. 1 och 2 §§, samt 4-4 b kap. lagen (2017:496) om inter­na­tio­nellt poli­siärt sam­ar­bete. Det som sägs om före­skrivna lar­man­ord­ningar ska då i stäl­let avse mot­sva­rande anord­ningar som for­do­net är för­sett med.

Första styc­ket gäl­ler endast om for­do­net är att anse som utryck­nings­for­don eller mot­sva­rande i regi­stre­rings­lan­det.

Bestäm­mel­ser om undan­tag som enligt 11 kap. gäl­ler för polis­män eller för förare av for­don som används i Polis­myn­dig­he­tens eller Säker­hetspo­li­sens spa­nings­verk­sam­het ska tilläm­pas också för utländska tjäns­te­män som utför upp­gif­ter enligt 4-4 b kap. lagen om inter­na­tio­nellt poli­siärt sam­ar­bete. För­ord­ning (2024:1265).


2 kap. Bestäm­mel­ser för alla tra­fi­kan­ter

Grund­be­stäm­mel­ser

1 §   För att und­vika tra­fi­ko­lyc­kor skall en tra­fi­kant iaktta den omsorg och var­sam­het som krävs med hän­syn till omstän­dig­he­terna. Tra­fi­kan­ten skall visa sär­skild hän­syn mot barn, äldre, skol­patrul­ler och per­so­ner som det fram­går har ett funk­tions­hin­der eller en sjuk­dom som är till hin­der för dem i tra­fi­ken.

En tra­fi­kant skall upp­träda så att han eller hon inte i onö­dan hind­rar eller stör annan tra­fik.

En väg­tra­fi­kant skall visa hän­syn mot dem som bor eller uppe­hål­ler sig vid vägen.

En ter­räng­tra­fi­kant skall anpassa sin färd­väg och has­tig­het samt sitt färd­sätt så att män­ni­skor och djur inte störs i onö­dan och så att skada på annans mark eller växt­lig­het und­viks.

2 §   En tra­fi­kant ska följa anvis­ningar för tra­fi­ken som med­de­las genom ett väg­märke, en väg­mar­ke­ring, en tra­fik­sig­nal, en ljus­sig­nal eller ett sådant tec­ken av en vakt som avses i 5 kap. 2 § väg­mär­kes­för­ord­ningen (2007:90). Om en anvis­ning inne­bär en avvi­kelse från en tra­fik­re­gel, gäl­ler anvis­ningen fram­för regeln.

En anvis­ning genom fast sken i en tra­fik­sig­nal gäl­ler fram­för en anvis­ning om stopplikt eller väj­nings­plikt som med­de­las genom ett väg­märke.

En sär­skild anvis­ning för cyklist, förare av moped klass II eller gående gäl­ler för sådan tra­fi­kant fram­för andra anvis­ningar. För­ord­ning (2017:921).

3 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​02-01/ En tra­fi­kant ska lyda en polis­mans anvis­ning för tra­fi­ken.
En anvis­ning som ges av en polis­man gäl­ler fram­för tra­fik­reg­lerna och sådana anvis­ningar som avses i 2 §.

Detta gäl­ler även anvis­ningar av en bil­in­spek­tör, en väg­trans­port­le­dare, en tra­fik­nyk­ter­hets­kon­trol­lant eller av någon annan per­son som av en myn­dig­het för­ord­nats att över­vaka tra­fi­ken, ge anvis­ningar för denna eller utföra punkt­skat­te­kon­troll.

På svenskt ter­ri­to­rium på den fasta för­bin­del­sen över Öresund som den defi­nie­ras i arti­kel 2 i avta­let av den 6 okto­ber 1999 mel­lan Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Konung­a­ri­ket Dan­marks rege­ring om poli­siärt sam­ar­bete i Öresunds­re­gi­o­nen gäl­ler vad som sägs i första styc­ket även anvis­ningar av en dansk polis­man. För­ord­ning (2010:373).

3 §    /Trä­der i kraft I:2025-​02-01/ En tra­fi­kant ska lyda en polis­mans anvis­ning för tra­fi­ken. En anvis­ning som ges av en polis­man gäl­ler fram­för tra­fik­reg­lerna och sådana anvis­ningar som avses i 2 §.

Detta gäl­ler även anvis­ningar av
   1. en bil­in­spek­tör, en väg­trans­port­le­dare eller en tra­fik­nyk­ter­hets­kon­trol­lant eller av någon annan per­son som en myn­dig­het har för­ord­nat att över­vaka tra­fi­ken, ge anvis­ningar för denna eller utföra punkt­skat­te­kon­troll,
   2. en dansk polis­man på svenskt ter­ri­to­rium på den fasta för­bin­del­sen över Öresund som den defi­nie­ras i arti­kel 2 i avta­let av den 6 okto­ber 1999 mel­lan Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Konung­a­ri­ket Dan­marks rege­ring om poli­siärt sam­ar­bete i Öresunds­re­gi­o­nen, eller
   3. en finsk polis­man som utför upp­gif­ter enligt 4 b kap. lagen (2017:496) om inter­na­tio­nellt poli­siärt sam­ar­bete.
För­ord­ning (2024:1265).

4 §   Behö­rig­he­ten hos en polis­man eller någon annan per­son som enligt 3 § andra styc­ket över­va­kar tra­fi­ken, ger anvis­ningar för denna eller utför punkt­skat­te­kon­troll eller hos den som enligt 4 kap. 1 § kon­trol­le­rar for­don eller förare skall tyd­ligt framgå av kläd­seln eller något annat sär­skilt kän­ne­tec­ken.

Fri väg m.m. för viss tra­fik

5 §   En tra­fi­kant skall lämna fri väg för
   1. utryck­nings­for­don som avger sig­nal med före­skri­ven lar­man­ord­ning, och
   2. järn­vägs­tåg eller spår­vagn om inte spår­vagns­fö­ra­ren har väj­nings­plikt som utmärks genom väg­märke.

Förare som skall lämna fri väg skall stanna om det är nöd­vän­digt.

6 §   En tra­fi­kant får inte bryta eller på annat sätt hindra en mili­tär­ko­lonn, en kolonn av for­don som till­hör den kom­mu­nala orga­ni­sa­tio­nen för rädd­nings­tjänst, en grupp av barn under leda­res upp­sikt, ett begrav­nings­följe eller någon annan pro­ces­sion. För­ord­ning (2003:818).

Tra­fik i kors­ning med järn­väg eller spår­väg

7 §   En tra­fi­kant som har för avsikt att korsa en järn­väg eller spår­väg skall vara sär­skilt för­sik­tig och vara upp­märk­sam på om något tåg eller någon spår­vagn när­mar sig. Förare av for­don skall anpassa has­tig­he­ten så att for­do­net kan stan­nas före kors­ningen. Kors­ningen skall pas­se­ras utan onö­digt dröjs­mål.

En tra­fi­kant får inte fär­das in i en kors­ning med järn­väg eller spår­väg
   1. om ett tåg eller en spår­vagn när­mar sig,
   2. när en ljus­sig­nal visar rött sken, en ljud­sig­nal lju­der eller en bom fälls, är fälld eller reses, eller
   3. om det finns risk för att tra­fi­kan­ten måste stanna i kors­ningen.

En tra­fi­kant som inte får fär­das in i en kors­ning med järn­väg eller spår­väg skall stanna på betryg­gande avstånd från kors­ningen och före sig­na­ler eller bom­mar.

Ålig­gan­den vid tra­fi­ko­lyc­kor

8 §   En tra­fi­kant som med eller utan egen skuld haft del i en tra­fi­ko­lycka ska stanna kvar på plat­sen. I mån av för­måga ska tra­fi­kan­ten hjälpa ska­dade och med­verka till de åtgär­der som olyc­kan skä­li­gen för­an­le­der. På begä­ran av någon annan, som haft del i olyc­kan eller vars egen­dom ska­dats vid olyc­kan, ska tra­fi­kan­ten uppge namn och adress samt lämna upp­lys­ningar om hän­del­sen.

Om egen­dom har ska­dats och ingen är när­va­rande som kan ta emot upp­gif­ter och upp­lys­ningar, ska tra­fi­kan­ten sna­rast möj­ligt under­rätta den som lidit skada eller Polis­myn­dig­he­ten. I det senare fal­let ska Polis­myn­dig­he­ten under­rätta den som lidit skada, om han eller hon är känd eller lätt kan spå­ras. Har någon per­son ska­dats och är ska­dan inte obe­tyd­lig, ska tra­fi­kan­ten sna­rast möj­ligt under­rätta Polis­myn­dig­he­ten.

Om ett for­don efter en tra­fi­ko­lycka är pla­ce­rat så att det kan vara till fara eller hin­der för tra­fi­ken ska tra­fi­kan­ten se till att det ome­del­bart flyt­tas till en lämp­lig plats. Om någon har dött eller ska­dats svårt får dock for­do­net flyt­tas endast om det utgör en fara för annan tra­fik. I sådana fall får tra­fi­kan­ten i övrigt inte utplåna spår som kan vara av bety­delse för utred­ningen av olyc­kan eller på andra sätt ändra för­hål­lan­dena på olycks­plat­sen. Tra­fi­kan­ten ska även för­söka se till att ingen annan vid­tar sådana åtgär­der.
För­ord­ning (2014:1265).

Rub­bande av tra­fi­kan­ord­ning och hin­der på väg

9 §   Väg­mär­ken, väg­mar­ke­ringar, tra­fik­sig­na­ler och andra anord­ningar för tra­fi­ken får inte rub­bas eller änd­ras.

Den som rub­bat eller änd­rat ett väg­märke, en väg­mar­ke­ring, en tra­fik­sig­nal eller någon annan anord­ning för tra­fi­ken ska ome­del­bart åter­ställa anord­ningen i till­freds­stäl­lande skick.
Om det inte går, ska han eller hon sna­rast under­rätta Polis­myn­dig­he­ten eller den som satt upp och under­hål­ler anord­ningen om för­hål­lan­det samt vidta de åtgär­der som tra­fi­ken krä­ver. För­ord­ning (2014:1265).

10 §   Sådant som kan med­föra fara eller olä­gen­het för tra­fi­ken får inte kas­tas eller läm­nas på en väg.

Den som för­or­sa­kat att något som kan med­föra fara eller olä­gen­het för tra­fi­ken finns på vägen skall ome­del­bart avlägsna detta. Om det inte går skall han eller hon upp­märk­samma andra på för­hål­lan­det genom utmärk­ning eller dylikt tills han eller hon låtit undan­röja faran eller olä­gen­he­ten.


3 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik med for­don

Gemen­samma bestäm­mel­ser

1 §   For­don får inte föras av den som på grund av sjuk­dom, uttrött­ning, påver­kan av alko­hol, andra sti­mu­le­rande eller bedö­vande ämnen eller av andra skäl inte kan föra for­do­net på ett betryg­gande sätt.

2 §   Avstån­det till ett fram­för­va­rande for­don skall anpas­sas så att det inte finns risk för påkör­ning om det sak­tar in eller stan­nar. Avstån­det skall också anpas­sas så att andra tra­fi­kan­ters omkör­ning under­lät­tas.

3 §   När ett for­don eller en spår­vagn är i rörelse får på- eller avstig­ning inte ske. Inte hel­ler får någon fär­das på for­do­nets eller spår­vag­nens fot­steg eller lik­nande anord­ning, om den inte är sär­skilt inrät­tad för detta.

4 §   Den som åker kälke, spark­stöt­ting eller lik­nande for­don eller som åker ski­dor, skrid­skor, rullskrid­skor eller lik­nande på väg får inte låta sig skju­tas på eller tolka, dras eller låta sig dras av ett motor­dri­vet for­don eller en spår­vagn.

På ägo­vä­gar eller lik­nande vägar med ringa tra­fik får dock tolk­ning ske.

5 §   Förare som har väj­nings­plikt skall tyd­ligt visa sin avsikt att väja genom att i god tid sänka has­tig­he­ten eller stanna.

Föra­ren får köra vidare endast om det med beak­tande av andra tra­fi­kan­ters pla­ce­ring, avstån­det till dem och deras has­tig­het inte upp­kom­mer fara eller hin­der.

For­dons plats på väg

6 §   Vid färd på väg ska for­don föras på kör­bana. Detta gäl­ler dock inte for­don för vilka enligt 1 kap. 4 § andra eller tredje styc­ket bestäm­mel­serna om gående ska tilläm­pas. Cyklar och två­hju­liga mope­der klass II ska vid färd på väg föras på cykel­bana om sådan finns.

Cyk­lande och förare av två­hju­liga mope­der klass II får dock om sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas använda kör­ba­nan i stäl­let för cykel­ba­nan om
   1. den cyk­lande fyllt 15 år, och
   2. den högsta tillåtna has­tig­he­ten på kör­ba­nan är högst 50 kilo­me­ter i tim­men och i övrigt när det är lämp­li­gare med hän­syn till färd­må­lets läge.

Om sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas, får tre­hju­liga mope­der klass II föras på en cykel­bana med ringa tra­fik och till­räck­lig bredd.

Är en bana avsedd för viss tra­fik får annan tra­fik före­komma på banan endast för att korsa den.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om använd­ning av vägre­nen finns i 12 §.
För­ord­ning (2023:180).

7 §   Vid färd på väg skall for­don föras i det kör­fält som är längst till höger i färd­rikt­ningen och som är avsett för for­do­net.

Cykel, moped och for­don som är kon­stru­e­rat för en has­tig­het av högst 40 kilo­me­ter i tim­men eller som inte får föras med högre has­tig­het än 40 kilo­me­ter i tim­men skall föras så nära som möj­ligt den högra kan­ten av vägre­nen eller av den bana som används.

Om kör­ba­nan är inde­lad i kör­fält som anvi­sats för olika väg­vis­nings­mål genom kör­fälts­väg­vi­sare, får for­don föras i det kör­fält som är lämp­li­gast med hän­syn till den fort­satta fär­den.

På en väg där den högsta tillåtna has­tig­he­ten är 70 kilo­me­ter i tim­men eller lägre och kör­ba­nan har minst två kör­fält för tra­fik i samma rikt­ning som anges med väg­mar­ke­ring, får förare använda det kör­fält som är lämp­li­gast med hän­syn till den fort­satta fär­den.

8 §   Om en kör­bana har fyra eller flera kör­fält, får for­don inte föras i de kör­fält som lig­ger till väns­ter om kör­ba­nans mitt i färd­rikt­ningen.

Om en kör­bana har tre kör­fält, får for­don inte föras i fäl­tet längst till väns­ter i färd­rikt­ningen.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler inte om tra­fi­ken på kör­ba­nan är enkel­rik­tad.

9 §   Om flera kör­fält för färd i samma rikt­ning är skilda åt genom en väg­mar­ke­ring, skall hela for­do­net föras inom ett av de avskilda fäl­ten. Om en hel­dra­gen linje skil­jer kör­fäl­ten åt får byte av kör­fält inte ske.

Om en kör­bana har två eller flera kör­fält för färd i samma rikt­ning och det är tät köbild­ning i alla kör­fäl­ten, får endast den förare som fär­das i kör­fäl­tet längst till höger byta kör­fält. Annan förare får dock byta kör­fält om föra­ren skall stanna eller par­kera, eller om det behövs för att for­do­net skall vara pla­ce­rat i ett lämp­ligt kör­fält när det när­mar sig en kors­ning.

I fall som avses i 7 § fjärde styc­ket får förare inte byta kör­fält annat än för att stanna eller par­kera for­do­net, göra omkör­ning eller pla­cera for­do­net i ett lämp­ligt kör­fält före sväng i kors­ning. För­ord­ning (2007:101).

10 §   Om ett kör­fält är anvi­sat för ett visst eller vissa slag av for­don får andra for­don föras i kör­fäl­tet endast för att korsa det.

11 §   Ett for­don får inte med något hjul föras på ett spärr­om­råde eller över en hel­dra­gen linje.

Om sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas får dock undan­tag göras från detta om
   1. det behövs för att for­do­net skall kunna pas­sera ett hin­der på vägen,
   2. utrym­met i en väg­kors­ning annars inte är till­räck­ligt för for­do­net,
   3. en hel­dra­gen linje behö­ver kor­sas för färd till eller från en fas­tig­het eller mot­sva­rande, eller
   4. det i for­do­nets färd­rikt­ning löper en strec­kad linje ome­del­bart till höger om den hel­dragna lin­jen.

Trots vad som anges i första styc­ket får ett for­don föras över en hel­dra­gen kant­linje om det behövs för att for­do­net skall kunna fram­fö­ras på vägre­nen enligt vad som anges i 12 § första styc­ket. För­ord­ning (2007:101).

12 §   På väg ska vägre­nen använ­das
   1. vid färd med cykel eller moped klass II när cykel­bana sak­nas,
   2. vid färd med moped klass I,
   3. vid färd med ett for­don som är kon­stru­e­rat för en has­tig­het av högst 40 kilo­me­ter i tim­men eller som inte får föras med högre has­tig­het än 40 kilo­me­ter i tim­men, eller
   4. av dem som för ett for­don för­spänt med drag­djur, rider samt leder eller dri­ver kre­a­tur.

Skyl­dig­he­ten att använda vägre­nen enligt första styc­ket 1-4 gäl­ler endast om vägre­nen är av till­räck­lig bredd och i övrigt är lämp­lig att använda.

Om det behövs för att under­lätta fram­kom­lig­he­ten för annan tra­fik, får vägre­nen använ­das till­fäl­ligt även vid färd med andra for­don.

Har kör­ba­nan avgrän­sats med en hel­dra­gen kant­linje får vägre­nen använ­das endast i de fall som anges i första styc­ket. För­ord­ning (2014:1035).

12 a §   Vid färd med cykel får barn till och med det år de fyl­ler åtta år använda gång­bana om cykel­bana sak­nas.
För­ord­ning (2014:1044).

13 §   I en cir­ku­la­tions­plats skall ett for­don föras motsols i cir­ku­la­tio­nen runt ron­del­len.

Ett for­don skall pas­sera till höger om en refug eller någon annan anord­ning pla­ce­rad i mit­ten av en kör­bana med tra­fik i båda rikt­ning­arna.

Är refu­gen eller anord­ningen belä­gen till höger om kör­ba­nans mitt eller på en kör­bana med enkel­rik­tad tra­fik får den pas­se­ras även till väns­ter om inget annat anges med väg­märke.
För­ord­ning (1999:240).

Has­tig­het

14 §   Ett for­dons has­tig­het skall anpas­sas till vad tra­fik­sä­ker­he­ten krä­ver. Hän­syn skall tas till väg-, terräng-​​, väderleks-​​ och sikt­för­hål­lan­dena, for­do­nets skick och belast­ning samt tra­fik­för­hål­lan­dena i övrigt. Has­tig­he­ten får ald­rig vara högre än att föra­ren behål­ler kon­trol­len över for­do­net och kan stanna det på den del av den fram­för­va­rande vägen eller ter­rängen som han eller hon kan över­blicka och fram­för varje hin­der som går att för­utse.

15 §   Utö­ver andra fall som anges sär­skilt skall förare hålla en med hän­syn till omstän­dig­he­terna till­räck­ligt låg has­tig­het
   1. inom tätt­be­byggt område,
   2. när sik­ten är ned­satt på grund av ljus- eller väder­leks­för­hål­lan­dena,
   3. vid över­gångs­stäl­len eller andra plat­ser där gående kor­sar vägen,
   4. där kor­sande for­donstra­fik kan före­komma,
   5. i skarpa kur­vor,
   6. vid back­krön och andra stäl­len där sik­ten är skymd,
   7. vid risk för bländ­ning,
   8. vid möte med andra for­don på smala vägar,
   9. vid halt väg­lag,
   10. när for­do­net när­mar sig en spår­vagn, en buss eller en skol­skjuts som stan­nats för pas­sa­ge­rar­nas på- eller avstig­ning,
   11. när for­do­net när­mar sig barn som uppe­hål­ler sig på eller bred­vid vägen,
   12. när for­do­net när­mar sig kre­a­tur på vägen,
   13. där väg­ar­bete pågår,
   14. förbi en olycks­plats, samt
   15. vid smut­sigt väg­lag där det finns risk för att någon annan tra­fi­kant utsätts för smuts­stänk.

16 §   En förare får inte utan gil­tigt skäl köra med över­dri­vet låg has­tig­het, plöts­ligt bromsa eller på något annat sätt hindra andra föra­res kör­ning.

17 §   Inom tätt­be­byggt område får for­don inte föras med högre has­tig­het än 50 kilo­me­ter i tim­men.

Om det är moti­ve­rat av hän­syn till tra­fik­sä­ker­he­ten, fram­kom­lig­he­ten eller mil­jön får kom­mu­nen med­dela före­skrif­ter om att den högsta tillåtna has­tig­he­ten inom ett tätt­be­byggt område eller del av ett sådant område ska vara 30 eller 40 kilo­me­ter i tim­men.

Utom tätt­be­byggt område får for­don inte föras med högre has­tig­het än 70 kilo­me­ter i tim­men (bashas­tig­het).

Tra­fik­ver­ket får med­dela före­skrif­ter om att den högsta tillåtna has­tig­he­ten på en väg ska vara 80, 90, 100 eller 110 kilo­me­ter i tim­men.

Bestäm­mel­ser om has­tig­het på motor­väg finns i 9 kap. 1 §.

I ter­räng gäl­ler bestäm­mel­serna i första, andra och tredje styc­kena endast vid färd med motor­dri­vet for­don.
För­ord­ning (2010:144).

Kor­sande tra­fik

18 §   När två for­dons kur­ser skär varandra har förare väj­nings­plikt mot det for­don som när­mar sig från höger utom i de fall som avses i 21-23 §§.

19 §   En förare som har stopplikt eller skall stanna på grund av tra­fik­sig­nal skall stanna vid stopp­linje. Om stopp­linje sak­nas skall föra­ren stanna ome­del­bart före sig­na­len eller innan föra­ren kör in på den kor­sande vägen, leden eller spår­om­rå­det.

Bestäm­mel­serna i 5 § andra styc­ket gäl­ler även förare som har stopplikt.

Tra­fik i en väg­kors­ning m.m.

20 §   När en förare när­mar sig eller kör in i en väg­kors­ning, skall kör­sät­tet anpas­sas så att det inte upp­står onö­digt hin­der för tra­fi­ken på den kor­sande vägen, om for­do­net tvingas stanna i kors­ningen.

21 §   En förare som från en väg kör in på en annan väg som är huvud­led, motor­väg eller motor­tra­fik­led och där acce­le­ra­tions­fält sak­nas, har väj­nings­plikt mot for­don på den väg föra­ren kör in på. Väj­nings­plik­ten gäl­ler dock inte där föra­ren kom­mer in på huvud­le­den, motor­vä­gen eller motor­tra­fik­le­den utan att byta kör­fält.

En förare har också väj­nings­plikt mot varje for­don vars kurs skär den egna kur­sen när föra­ren kom­mer in på en väg
   1. från en par­ke­rings­plats, en fas­tig­het, en ben­sin­sta­tion eller från något annat lik­nande område i anslut­ning till vägen,
   2. från en stig, en ägo­väg eller någon annan lik­nande utfarts­väg,
   3. från en cykel­bana, en gågata, ett gång­farts­om­råde, en cykel­gata eller från ter­räng, eller
   4. efter att ha kor­sat en gång- eller cykel­bana.

En förare har dess­utom väj­nings­plikt mot for­don på en kör­bana när föra­ren kom­mer in på den från en vägren eller från en sådan cykel­bana som är en del av vägen.

Väj­nings­plik­ten enligt första och andra styc­kena gäl­ler inte cyk­lande och förare av moped klass II som ska korsa en kör­bana eller cykel­bana på en cykelö­ver­fart. För­ord­ning (2020:842).

22 §   En förare som kör in i en cir­ku­la­tions­plats har väj­nings­plikt mot varje for­don som befin­ner sig i cir­ku­la­tio­nen.

23 §   En förare som fär­das i ett acce­le­ra­tions­fält skall anpassa has­tig­he­ten till tra­fi­ken i det kör­fält som han eller hon avser att köra in i. Föra­ren skall lämna acce­le­ra­tions­fäl­tet så snart det kan ske utan fara eller onö­digt hin­der.

En förare som avser att lämna vägen skall i god tid inta det kör­fält som är bäst läm­pat för detta. Om det finns ett retar­da­tions­fält skall föra­ren sna­rast möj­ligt köra in i det.

24 §   En förare som skall svänga i en väg­kors­ning eller skall lämna eller korsa den kör­bana han eller hon fär­das på skall för­vissa sig om att det kan ske utan hin­der för mötande tra­fik eller för tra­fi­kan­terna på den kör­bana som föra­ren avser att köra in på.

25 §   Där kör­ba­nan före en väg­kors­ning har två eller flera kör­fält i samma färd­rikt­ning skall föra­ren i god tid pla­cera sitt for­don i kör­fäl­tet längst till höger om föra­ren skall svänga till höger, och i kör­fäl­tet längst till väns­ter om han eller hon skall svänga till väns­ter. Vid färd rakt fram skall föra­ren pla­cera for­do­net i det kör­fält som är lämp­li­gast med hän­syn till övrig tra­fik och den fort­satta fär­den.

Om sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas får avvi­kelse dock ske om utrym­met i kors­ningen annars inte är till­räck­ligt för for­do­net.

26 §   En förare får svänga i en väg­kors­ning endast om det kan ske utan fara eller onö­digt hin­der för andra som fär­das i samma rikt­ning. Sär­skild upp­märk­sam­het skall rik­tas på den bakom­va­rande tra­fi­ken.

Vid höger­sväng skall ett for­don föras så nära kör­ba­nans högra kant som lämp­li­gen kan ske eller, om for­do­net förs på vägre­nen, så nära vägens högra kant som möj­ligt.

Vid väns­ter­sväng skall ett for­don föras så nära kör­ba­nans mitt som möj­ligt eller, på kör­bana med enkel­rik­tad tra­fik, så nära kör­ba­nans vänstra kant som möj­ligt.

En sväng skall göras så att for­do­net, när det läm­nar väg­kors­ningen, befin­ner sig till höger på den kör­bana det förs in på.

27 §   Om ett for­don som fär­das på väg efter en sväng förs in på en kör­bana som har två eller flera kör­fält i färd­rikt­ningen, skall svängen göras på det sätt som bäst läm­par sig med hän­syn till övrig tra­fik och den fort­satta fär­den.

For­don som från mot­satta håll förs in i en väg­kors­ning och som båda skall svänga till väns­ter i sin färd­rikt­ning får vid möte hål­las till väns­ter, om det kan ske utan fara eller olä­gen­het.

28 §   Cyk­lande och förare av moped klass II får trots bestäm­mel­serna i 25 och 26 §§ före en väg­kors­ning hålla till höger på vägen även när de avser att svänga till väns­ter. De skall fort­sätta genom kors­ningen till dess mot­satta sida och svänga först när det kan ske utan fara med hän­syn till den övriga tra­fi­ken.

Första styc­ket gäl­ler inte i ett kör­fält som är avsett enbart för tra­fik som skall svänga till höger.

29 §   Bestäm­mel­serna i 24-28 §§ gäl­ler i tillämp­liga delar även när en förare har för avsikt att korsa eller lämna kör­ba­nan på annan plats än i en väg­kors­ning.

Möte och omkör­ning

30 §   Ett for­don skall vid möte med andra for­don hål­las till höger. Förarna skall lämna ett betryg­gande avstånd i sid­led mel­lan for­do­nen.

Om det finns något hin­der för möte skall den förare stanna som har hind­ret på sin sida, om det är nöd­vän­digt för att den mötande skall kunna pas­sera.

31 §   Omkör­ning skall ske till väns­ter utom i de fall som avses i 7 § fjärde styc­ket. Omkör­ning skall dock ske till höger när föra­ren av det fram­för­va­rande for­do­net svänger till väns­ter eller tyd­ligt för­be­re­der en sådan sväng.

Cyk­lande och moped­fö­rare får köra om andra for­don än cykel och moped till höger.

32 §   En förare får köra om endast om det kan ske utan fara.

Omkör­ning får inte ske om föra­ren av bakom­va­rande for­don har påbör­jat en omkör­ning.

Omkör­ning får inte ske till väns­ter om föra­ren av fram­för­va­rande for­don givit tec­ken som visar att han eller hon har för avsikt att köra om ett annat for­don eller av andra skäl föra sitt for­don åt väns­ter.

33 §   Den förare som kör om skall lämna ett betryg­gande avstånd i sid­led mel­lan sitt for­don och det for­don som körs om.

Möte och omkör­ning på väg

34 §   Vid möte med ett järn­vägs­tåg eller en spår­vagn på väg skall ett for­don hål­las till höger.

Där ske­nor­nas läge för­an­le­der det, får for­do­net dock hål­las till väns­ter, om det kan ske utan fara eller olä­gen­het.

35 §   Omkör­ning av ett järn­vägs­tåg eller en spår­vagn på väg skall ske till höger.

Där ske­nor­nas läge för­an­le­der det får dock omkör­ning göras till väns­ter, om det kan ske utan fara eller olä­gen­het. På en kör­bana med enkel­rik­tad tra­fik får omkör­ning även äga rum till väns­ter, om tra­fik­för­hål­lan­dena med­ger det.

36 §   Omkör­ning får ske endast om det kör­fält som skall använ­das vid omkör­ningen på en till­räck­ligt lång sträcka är fritt från mötande tra­fik eller annat hin­der mot omkör­ning.

En förare får inte köra om, om det inte finns möj­lig­het att efter omkör­ningen föra for­do­net till­baka till högra delen av kör­ba­nan utan fara för övriga tra­fi­kan­ter. Detta gäl­ler dock inte när omkör­ningen skall ske i ett kör­fält där mötande tra­fik inte får före­komma.

37 §   När en omkör­ning på väg sker till väns­ter skall den som kör om hålla till höger så snart det kan ske utan fara eller olä­gen­het. Detta gäl­ler dock inte på sådan väg som avses i 7 § fjärde styc­ket.

Om kör­ba­nan har minst två kör­fält för färd i samma rikt­ning, behö­ver den omkö­rande inte köra till­baka till det högra kör­fäl­tet, om han eller hon strax efter omkör­ningen avser att köra om ytter­li­gare for­don eller svänga till väns­ter och om det inte upp­står någon påtag­lig olä­gen­het för upp­hin­nande tra­fik.

38 §   När en förare som fär­das på väg upp­märk­sam­mar att någon avser att köra om till väns­ter, skall föra­ren med iakt­ta­gande av bestäm­mel­serna i 7 § hålla så långt till höger som möj­ligt.
Föra­ren får inte öka has­tig­he­ten eller på något annat sätt för­svåra omkör­ningen.

Om ett for­don förs sakta eller upp­tar stort utrymme och kör­ba­nan är smal, kro­kig eller har en icke obe­tyd­lig mötande tra­fik, skall föra­ren för att under­lätta omkör­ning minska far­ten och om det behövs föra for­do­net åt sidan så snart detta är möj­ligt.

39 §   Omkör­ning får inte ske strax före eller i en väg­kors­ning, utom när
   1. omkör­ningen skall ske till höger,
   2. tra­fi­ken i väg­kors­ningen är regle­rad av en polis­man eller genom tra­fik­sig­na­ler, eller
   3. det fram­går av väg­mär­ken eller något annat för­hål­lande att förarna på den kor­sande vägen har väj­nings­plikt eller stopplikt.

Omkör­ning får inte hel­ler ske strax före eller i en plan­kors­ning, utom när
   1. kors­ningen har bom­mar, eller
   2. tra­fi­ken i kors­ningen är regle­rad genom sådana tra­fik­sig­na­ler som används i väg­kors­ningar.

Där sik­ten är skymd vid ett back­krön eller i en kurva får omkör­ning ske endast om kör­ba­nan i färd­rikt­ningen har minst två kör­fält i vilka mötande tra­fik inte får före­komma eller i andra fall där omkör­ningen kan ske utan att ett kör­fält avsett för for­don i mötande färd­rikt­ning behö­ver tas i anspråk.

Två­hju­liga for­don utan sid­vagn får dock köras om.
För­ord­ning (1999:240).

40 §   For­don eller spår­vag­nar får inte köras om strax före eller på ett obe­va­kat över­gångs­ställe, en obe­va­kad cykel­pas­sage eller en cykelö­ver­fart. För­ord­ning (2014:1035).

41 §   I föl­jande fall anses det inte som omkör­ning när ett for­don i ett kör­fält pas­se­rar for­don i ett annat kör­fält
   1. om kör­ba­nan har två eller flera kör­fält för färd i samma rikt­ning och det är tät köbild­ning i alla kör­fält,
   2. om kör­ba­nan är inde­lad i kör­fält för olika färd­mål som är utmärkta med kör­fälts­väg­vi­sare, eller
   3. om for­do­nen har pla­ce­rats i skilda kör­fält i anslut­ning till en väg­kors­ning.

Om ett for­don före ett över­gångs­ställe, en cykel­pas­sage eller en cykelö­ver­fart pas­se­rar ett annat for­don i fall som avses i första styc­ket, ska det ske med så låg has­tig­het att föra­ren kan stanna ome­del­bart om gående befin­ner sig på över­gångs­stäl­let eller stanna ome­del­bart om cyk­lande eller förare av moped klass II befin­ner sig på cykel­pas­sa­gen eller cykelö­ver­far­ten. För­ord­ning (2014:1035).

42 §   Bestäm­mel­serna i 31, 34, 35 §§, 36 § andra styc­ket, 37 och 38 §§ gäl­ler inte vid omkör­ning av for­don som förs i ett kör­fält som är för­be­hål­let för viss tra­fik. De gäl­ler inte hel­ler när föra­ren av ett for­don i ett sådant kör­fält kör om for­don i andra kör­fält.

Vänd­ning, back­ning, kör­fälts­byte m.m.

43 §   En förare får starta från väg­kan­ten, byta kör­fält eller på annat sätt ändra for­do­nets pla­ce­ring i sid­led endast om det kan ske utan fara eller onö­digt hin­der för andra väg­tra­fi­kan­ter.
Det­samma gäl­ler när en förare stan­nar eller has­tigt mins­kar far­ten.

En förare som upp­märk­sam­mar att någon annan förare avser att köra in i det kör­fält han eller hon fär­das i skall anpassa has­tig­he­ten så att inkör­ningen under­lät­tas.

44 §   Om två kör­fält löper sam­man till ett skall förarna under ömse­si­digt hän­synsta­gande anpassa sig till de nya för­hål­lan­dena. Detta gäl­ler även när två kör­ba­nor löper sam­man.
För­ord­ning (2007:447).

45 §   Där den högsta tillåtna has­tig­he­ten är 50 kilo­me­ter i tim­men eller lägre, skall en förare som när­mar sig en buss, vars förare ger tec­ken för att starta från en buss­håll­plats, sakta ner och ge bus­sen möj­lig­het att lämna håll­plat­sen. Om det behövs skall föra­ren stanna.

Buss­fö­ra­ren skall vara sär­skilt för­sik­tig så att inte fara eller onö­dig olä­gen­het upp­står.

46 §   En förare får vända eller backa endast om det kan ske utan fara eller hin­der för andra väg­tra­fi­kan­ter.

Bestäm­mel­ser om för­bud mot att vända och backa på motor­vä­gar och motor­tra­fik­le­der finns i 9 kap. 1 och 2 §§.

Stan­nande och par­ke­ring

47 §   Ett for­don får inte stan­nas eller par­ke­ras
   1. på en sådan plats eller på ett sådant sätt att fara upp­står eller tra­fi­ken onö­digt­vis hind­ras eller störs,
   2. i en kors­ning med järn­väg eller spår­väg, eller
   3. på ett sådant sätt att väg­mär­ken eller tra­fik­sig­na­ler skyms.

48 §   Inom tätt­be­byggt område får for­don inte stan­nas eller par­ke­ras på all­män plats som är ter­räng.

På en gång- eller cykel­bana får andra for­don än två­hju­liga cyklar eller två­hju­liga mope­der klass II inte stan­nas eller par­ke­ras.

En cykel utan tramp-​​ eller vevan­ord­ning, som har en elmo­tor vars kon­ti­nu­er­liga mär­kef­fekt inte över­sti­ger 250 watt och som inte är själv­ba­lan­se­rande, får dock inte par­ke­ras på en gång- eller cykel­bana annat än på en upp­ställ­nings­plats eller anord­ning för par­ke­ring av cyklar. För­ord­ning (2022:905).

49 §   Ett for­don får inte par­ke­ras så att
   1. det hind­rar till­träde till andra for­don eller så att dessa inte kan föras från plat­sen, eller
   2. for­do­net med något hjul står utan­för en upp­ställ­nings­plats eller annan mar­ke­ring som anger var par­ke­ring får ske.
För­ord­ning (2007:101).

49 a §   På all­män plats inom tätt­be­byggt område där kom­mu­nen är huvud­man för hål­lande av all­männa plat­ser och inom vägom­råde för all­män väg får for­don par­ke­ras högst 24 tim­mar i följd på var­da­gar, utom var­dag före sön- och helg­dag.

Om sär­skilda vill­kor för par­ke­ring gäl­ler på en plats som avses i första styc­ket gäl­ler föl­jande:
   1. Avgift ska beta­las på det sätt som anges på plat­sen och enligt angi­ven taxa.
   2. Om en par­ke­rings­bil­jett eller mot­sva­rande används, ska denna pla­ce­ras fram­till i eller, om detta inte är möj­ligt, på for­do­net. Detta gäl­ler oav­sett om avgift ska beta­las för par­ke­ringen eller inte. Tids­an­gi­vel­ser eller andra upp­gif­ter om att vill­ko­ren för par­ke­ringen är upp­fyllda ska vara väl syn­liga och läs­bara uti­från.
   3. Om en par­ke­rings­skiva eller mot­sva­rande används, ska tiden på denna stäl­las in på den när­mast föl­jande halv­tim­men räk­nat från den tid­punkt då upp­ställ­ningen påbör­ja­des. Par­ke­ras for­do­net innan en tids­be­gräns­ning bör­jar, ska klock­sla­get för tids­be­gräns­ning­ens bör­jan stäl­las in om for­do­net ska stå kvar efter denna tid­punkt. Ski­van ska pla­ce­ras fram­till i eller, om detta inte är möj­ligt, på for­do­net med tids­an­gi­vel­sen väl syn­lig och läs­bar uti­från. Par­ke­rings­skiva eller mot­sva­rande behö­ver inte använ­das om for­do­net endast är par­ke­rat under tid då tids­be­gräns­ning inte råder. För­ord­ning (2017:921).

50 §   När ett for­don stan­nats eller par­ke­rats, skall föra­ren vidta åtgär­der för att hindra att for­do­net kom­mer i rörelse av sig självt.

Föra­ren av ett motor­dri­vet for­don skall även vidta lämp­liga åtgär­der för att för­hindra att for­do­net obe­hö­ri­gen bru­kas av någon annan.

Ett for­dons dör­rar eller andra anord­ningar får inte öpp­nas på sådant sätt att fara eller onö­dig olä­gen­het upp­står. Inte hel­ler får på- eller avstig­ning eller på- eller avlast­ning ske så att fara eller onö­dig olä­gen­het upp­står.

51 §   När ett for­don på grund av olycks­hän­delse, motor­fel eller lik­nande orsak bli­vit stå­ende på en plats där det enligt 47-49, 52-55 §, 9 kap. 1 eller 2 § eller lokal tra­fik­fö­re­skrift inte får stan­nas eller par­ke­ras, skall föra­ren se till att for­do­net sna­rast flyt­tas till en lämp­lig plats, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­sen i 2 kap. 8 § om ålig­gan­den vid tra­fi­ko­lyc­kor.
För­ord­ning (2001:753).

Stan­nande och par­ke­ring på väg

52 §   På en väg får for­don stan­nas eller par­ke­ras endast på högra sidan i färd­rikt­ningen. Om det finns järnvägs-​​ eller spår­vägs­spår på högra sidan, får dock for­don stan­nas eller par­ke­ras på vägens vänstra sida. På vägar med enkel­rik­tad tra­fik får for­don även i andra fall stan­nas eller par­ke­ras på vänstra sidan.

Ett for­don ska stan­nas eller par­ke­ras så långt från kör­ba­nans mitt som möj­ligt och i vägens längd­rikt­ning. Bestäm­mel­sen om stan­nande eller par­ke­ring i vägens längd­rikt­ning gäl­ler dock inte två­hju­liga for­don inom en upp­ställ­nings­plats som angetts med väg­mar­ke­ring. Par­ke­ring ska ske utan­för kör­ba­nan, om väg­för­hål­lan­dena med­ger det.

Vid stan­nande eller par­ke­ring på en par­ke­rings­plats, som utom tätt­be­byggt område är anord­nad i ome­del­bar anslut­ning till vägen, bör om möj­ligt en par­ke­rings­plats till höger i färd­rikt­ningen använ­das. För­ord­ning (2017:921).

53 §   Ett for­don får inte stan­nas eller par­ke­ras
   1. på eller inom ett avstånd av tio meter före ett över­gångs­ställe, en cykel­pas­sage eller en cykelö­ver­fart,
   2. i en väg­kors­ning eller inom ett avstånd av tio meter från en kor­sande kör­ba­nas när­maste ytter­kant,
   3. på eller inom ett avstånd av tio meter före en kor­sande cykel­bana eller gång­bana,
   4. i en väg­port eller tun­nel,
   5. på eller i när­he­ten av ett back­krön eller i eller i när­he­ten av en kurva där sik­ten är skymd,
   6. längs en hel­dra­gen linje som anger gräns mel­lan kör­fält, om avstån­det mel­lan for­do­net och lin­jen är mindre än tre meter, såvida inte en strec­kad linje löper mel­lan for­do­net och den hel­dragna lin­jen,
   7. i ett cykel­fält,
   8. i ett spärr­om­råde,
   9. i en cir­ku­la­tions­plats, eller
   10. i ett kör­fält eller en kör­bana för for­don i lin­je­tra­fik m.fl.

För­bu­det i första styc­ket 2 gäl­ler inte for­don i lin­je­tra­fik och skol­skjuts som stan­nats för pas­sa­ge­ra­res på- eller avstig­ning vid sådan buss­håll­plats som enligt lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter ska vara buss­håll­plats och som utmärkts med väg­märke för buss­håll­plats.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om stan­nande i ett kör­fält eller en kör­bana för for­don i lin­je­tra­fik m.fl. finns i 8 kap. 2 § andra styc­ket. För­ord­ning (2017:921).

54 §   På en mar­ke­rad håll­plats för spår­vagn, for­don i lin­je­tra­fik eller skol­skjuts får andra for­don inte par­ke­ras eller stan­nas annat än för på- eller avstig­ning som kan ske utan hin­der för spårvägs-​​, linje-​​ eller skol­skjuts­tra­fi­ken. Om det sak­nas mar­ke­ring som anger en sådan håll­plats, gäl­ler för­bu­det inom tjugo meter före och fem meter efter mär­ket E22, buss­håll­plats, i väg­mär­kes­för­ord­ningen (2007:90) eller en annan skylt som anger en sådan håll­plats.

På en ända­måls­plats som har märkts ut med mär­ket C40, ända­måls­plats, i väg­mär­kes­för­ord­ningen får for­don inte par­ke­ras eller stan­nas annat än för det före­skrivna ända­må­let. For­don får dock stan­nas för på- eller avstig­ning som kan ske utan hin­der för detta ända­mål.

På en par­ke­rings­plats där endast ett visst for­dons­slag eller en viss tra­fi­kant­grupp får par­kera får andra for­don inte par­ke­ras eller stan­nas annat än för på- eller avstig­ning.

På en ladd­plats får endast for­don som kan lad­das externt med elekt­risk energi för for­do­nets fram­driv­ning par­ke­ras eller stan­nas. Andra for­don får inte par­ke­ras eller stan­nas annat än för på- eller avstig­ning. För­ord­ning (2017:921).

55 §   Ett for­don får inte par­ke­ras
   1. på en väg inom ett avstånd av tret­tio meter från en plan­kors­ning,
   2. på en väg fram­för infar­ten till en fas­tig­het eller så att for­donstra­fik till eller från fas­tig­he­ten väsent­li­gen för­svå­ras,
   3. på en huvud­led,
   4. på en kör­bana bred­vid ett annat for­don som stan­nats eller par­ke­rats längs kör­ba­nans kant eller bred­vid en anord­ning som har ställts upp där,
   5. på en mötes­plats som har märkts ut med märke E18, mötes­plats, i väg­mär­kes­för­ord­ningen (2007:90).

För­bu­det i första styc­ket 4 gäl­ler inte om det andra for­do­net är en två­hju­lig cykel, moped eller motor­cy­kel utan sid­vagn eller om anord­ningen är av mot­sva­rande stor­lek.
För­ord­ning (2007:101).

56 §   Bestäm­mel­ser om för­bud mot att stanna och par­kera på motor­vä­gar och motor­tra­fik­le­der finns i 9 kap. 1 och 2 §§.

57 §   Föra­ren av ett for­don som ska vara utrus­tat med en var­ningstri­angel ska sätta ut tri­ang­eln när for­do­net på grund av en olycks­hän­delse, ett motor­fel eller något lik­nande har bli­vit stå­ende på kör­ba­nan eller vägre­nen där den högsta tillåtna has­tig­he­ten är högre än 50 kilo­me­ter i tim­men och där for­do­net inte får stan­nas eller par­ke­ras enligt 47 §, 53 § första styc­ket 4 eller 5 eller 9 kap. 1 eller 2 §. En var­ningstri­angel ska sät­tas ut också när for­do­net av något annat skäl har par­ke­rats på en kör­bana och väder­leks­för­hål­lan­dena eller andra omstän­dig­he­ter gör det svårt för andra förare att se for­do­net i tid. Föra­ren ska också i övrigt genom utmärk­ning eller dylikt vidta de åtgär­der som behövs för att varna andra tra­fi­kan­ter. Om ett for­don har bli­vit stå­ende i en plan­kors­ning och inte genast kan flyt­tas, ska föra­ren även vidta de åtgär­der som behövs för for­dons­pas­sa­ge­rar­nas säker­het och för att varna förare av järn­vägs­tåg eller spår­vagn.

Var­ningstri­ang­eln ska vara av den typ som är före­skri­ven för for­do­net och pla­ce­ras på sådant avstånd från det upp­ställda for­do­net och på sådant sätt att andra förare var­nas i god tid.
För­ord­ning (2010:2037).

Skyl­dig­he­ter mot gående, cyk­lande och moped­fö­rare

58 §   På gång­ba­nor, vägar som är avsedda för gående samt i ter­räng har förare väj­nings­plikt mot gående. Förare har också väj­nings­plikt mot gående när for­don förs in på en kör­bana eller en vägren från en fas­tig­hets­ut­fart vid vägen.

I 8 kap. 1 § finns bestäm­mel­ser om att förare har väj­nings­plikt mot gående i gång­farts­om­rå­den och på gåga­tor.

En förare som möter eller kör om gående skall lämna dessa till­räck­ligt utrymme och tid att vika åt sidan.

En förare som avser att köra förbi till höger om en spår­vagn eller buss som har stan­nat vid en håll­plats utan refug, skall stanna och lämna fri pas­sage åt på- eller avsti­gande pas­sa­ge­rare. För­ord­ning (2007:101).

59 §   På cykel­ba­nor ska cyk­lande och förare av moped klass II läm­nas före­träde av andra for­dons­fö­rare.

I 8 kap. 1 a § finns bestäm­mel­ser om att en förare har väj­nings­plikt mot for­don när föra­ren kör in på en cykel­gata.
För­ord­ning (2020:842).

60 §   Vid ett beva­kat över­gångs­ställe ska en förare lämna gående som på rätt sätt gått ut på över­gångs­stäl­let möj­lig­het att pas­sera. Detta gäl­ler även om föra­ren får korsa över­gångs­stäl­let enligt tra­fik­sig­na­ler eller tec­ken av polis­man.

En förare som efter att ha svängt i en kors­ning ska pas­sera ett beva­kat över­gångs­ställe ska köra med låg has­tig­het och har väj­nings­plikt mot gående som på rätt sätt har gått ut på eller just ska gå ut på över­gångs­stäl­let.

Skyl­dig­he­ten enligt första och andra styc­kena vid beva­kade över­gångs­stäl­len gäl­ler även mot cyk­lande och förare av moped klass II vid beva­kade cykel­pas­sa­ger. För­ord­ning (2014:1035).

61 §   Vid ett obe­va­kat över­gångs­ställe har en förare väj­nings­plikt mot gående som gått ut på eller just ska gå ut på över­gångs­stäl­let.

En förare som när­mar sig en obe­va­kad cykel­pas­sage ska anpassa has­tig­he­ten så att det inte upp­står fara för cyk­lande och moped­fö­rare som är ute på cykel­pas­sa­gen.

En förare som ska köra ut ur en cir­ku­la­tions­plats eller annars efter att ha svängt i en väg­kors­ning ska pas­sera en obe­va­kad cykel­pas­sage ska köra med låg has­tig­het och lämna cyk­lande och moped­fö­rare som är ute på eller just ska fär­das ut på cykel­pas­sa­gen till­fälle att pas­sera.
För­ord­ning (2014:1035).

61 a §   Vid en cykelö­ver­fart har en förare väj­nings­plikt mot cyk­lande och förare av moped klass II som är ute på eller just ska fär­das ut på cykelö­ver­far­ten. För­ord­ning (2014:1035).

62 §   En förare som när­mar sig ett över­gångs­ställe, en cykel­pas­sage eller en cykelö­ver­fart ska anpassa sitt kör­sätt så att han eller hon inte tvingas stanna på över­gångs­stäl­let, pas­sa­gen eller över­far­ten. För­ord­ning (2014:1035).

63 §   Bestäm­mel­ser om för­bud mot att köra om och pas­sera andra for­don strax före eller på ett över­gångs­ställe, en cykel­pas­sage eller en cykelö­ver­fart finns i 40 och 41 §§.
För­ord­ning (2014:1035).

Sig­na­ler och tec­ken

64 §   När det behövs för att före­bygga eller avvärja fara, skall en förare ge ljud- eller ljus­sig­na­ler eller på något annat lämp­ligt sätt väcka andra tra­fi­kan­ters upp­märk­sam­het.

Sig­na­ler får inte ges längre än nöd­vän­digt.

65 §   När en förare avser att starta från en väg­kant eller att vända, svänga, byta kör­fält eller ändra for­do­nets pla­ce­ring i sid­led på något annat inte ovä­sent­ligt sätt skall föra­ren ge tec­ken med kör­rikt­nings­vi­sa­ren för att visa sin avsikt. Om for­do­net inte har kör­rikt­nings­vi­sare, skall föra­ren i stäl­let visa sin avsikt genom att sträcka ut armen.

En förare som avser att stanna eller has­tigt minska far­ten skall ge tec­ken med stopp­lyk­tan för att visa sin avsikt. Om for­do­net inte har någon stopp­lykta skall föra­ren i stäl­let visa sin avsikt genom att höja armen.

Tec­ken skall ges i god tid innan den avsedda manö­vern genom­förs och vara väl syn­ligt och otve­ty­digt. Tec­ken­giv­ningen skall upp­höra så snart manö­vern är avslu­tad.

66 §   Även om en förare givit sig­nal eller tec­ken är han eller hon skyl­dig att för­säkra sig om att den avsedda manö­vern kan göras utan fara eller onö­digt hin­der för någon annan.

Belys­ning

67 §   Lyk­tor och strål­kas­tare får inte använ­das på sådant sätt att andra förare kan blän­das.

Belys­ning vid färd på väg

68 §   Vid färd på väg med ett for­don ska lyk­tor och strål­kas­tare som är före­skrivna för for­do­net vara tända. Används före­skrivna var­sel­lyk­tor på en bil under dags­ljus behö­ver inte lyk­tor bak­till eller på sidan vara tända.

Vid färd på väg med ett motor­dri­vet for­don som har utrus­tats med strål­kas­tare för färd ska dessa vara tända även om de inte är före­skrivna för for­do­net.

En moped som fram­förs på väg med avstängd motor behö­ver ha strål­kas­tare och lyk­tor tända endast vid färd under mör­ker.

Används hel­ljus behö­ver inte halv­ljus eller främre posi­tions­ljus vara tänt. Inte hel­ler behö­ver främre posi­tions­ljus vara tänt, när halv­ljus används.

Vid bärg­ning eller bog­se­ring av ett ska­dat for­don på väg ska, om det ska­dade for­do­nets belys­ning inte kan använ­das på före­skri­vet sätt, det ska­dade for­do­net i stäl­let mär­kas ut enligt bestäm­mel­serna i 82 § andra styc­ket.
För­ord­ning (2009:960).

69 §   Vid färd på väg med motor­drivna for­don ska halv­ljus använ­das, om inte annat föl­jer av 68, 70 eller 71 §.
För­ord­ning (2009:960).

70 §   Vid färd på väg med bil, trak­tor b, motor­red­skap klass I, tung ter­räng­vagn, motor­cy­kel eller moped klass I ska hel­ljus använ­das, när föra­rens syn­fält med hän­syn till for­do­nets has­tig­het annars inte är till­räck­ligt för att for­do­net ska kunna föras säkert.

Hel­ljus får inte använ­das
   1. på sträcka där vägen är till­freds­stäl­lande belyst,
   2. på sådant avstånd från ett mötande for­don att dess förare kan blän­das,
   3. vid möte med ett spår­bun­det tra­fik­me­del eller ett far­tyg som förs längs vägen, om risk för bländ­ning kan upp­stå, eller
   4. på ringa avstånd bakom ett annat for­don.
För­ord­ning (2015:929).

71 §   Vid färd på väg med bil, trak­tor b, motor­red­skap klass I, tung ter­räng­vagn, motor­cy­kel eller moped klass I får i stäl­let för halv­ljus använ­das annat ljus som är till­räck­ligt för att upp­märk­samma andra tra­fi­kan­ter på for­do­net. Detta gäl­ler dock inte vid färd under mör­ker, i gry­ning eller skym­ning eller när väder­leks­för­hål­lan­dena eller andra omstän­dig­he­ter för­an­le­der att halv­lju­set behö­ver vara tänt.

I dimma och vid kraf­tig neder­börd får dim­ljus använ­das i stäl­let för halv­ljus.

Sådant ljus som avses i första styc­ket, dim­ljus eller halv­ljus får inte använ­das sam­ti­digt. För­bu­det gäl­ler inte vid färd med motor­cy­kel under dags­ljus. För­ord­ning (2015:929).

72 §   Vid färd på väg får dim­bak­ljus använ­das endast i dimma, vid kraf­tig neder­börd eller under där­med jäm­för­liga sikt­för­hål­lan­den och på sådant sätt att förare av bakom­va­rande for­don inte blän­das.

73 §   Ett for­don som inte skall vara utrus­tat med lyk­tor eller strål­kas­tare skall vid färd på väg under mör­ker, i skym­ning eller gry­ning och i övrigt när väder­le­ken eller andra omstän­dig­he­ter gör det nöd­vän­digt ha en lykta som visar vitt eller gult ljus framåt och en som visar rött ljus bakåt.
Lyk­torna skall fäs­tas eller bäras på den sida av for­do­net som är vänd mot vägens mitt. Om det är till­räck­ligt för att upp­märk­samma andra tra­fi­kan­ter på for­do­net får lju­set visas framåt och bakåt från samma lykta.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte sådana väg­tra­fi­kan­ter som avses i 1 kap. 4 § första och andra styc­kena.

74 §   När ett for­don har stan­nats eller par­ke­rats på en väg skall for­do­nets parkerings-​​ och bak­lyk­tor vara tända under mör­ker, skym­ning eller gry­ning och i övrigt när väder­le­ken eller andra omstän­dig­he­ter gör det nöd­vän­digt för att andra tra­fi­kan­ter skall upp­märk­samma det.

Om for­do­net inte är utrus­tat med parkerings-​​ eller bak­lyk­tor skall det i stäl­let ha annan belys­ning som är före­skri­ven för for­do­net tänd. För ett for­don för vil­ket det sak­nas sär­skilda före­skrif­ter om lyk­tor eller strål­kas­tare skall bestäm­mel­serna i 73 § tilläm­pas. I övrigt får inga andra lyk­tor eller strål­kas­tare än par­ke­rings­lyk­tor, bak­lyk­tor eller skylt­lyk­tor vara tända.

Om ett motor­dri­vet for­don, som är högst sex meter långt och två meter brett, par­ke­ras längs kan­ten på en väg där den högsta tillåtna has­tig­he­ten är 50 kilo­me­ter i tim­men eller lägre, är det till­räck­ligt att parkerings-​​ och bak­lyk­tor mot vägens mitt hålls tända, om inte ett annat for­don är kopp­lat till for­do­net.

75 §   Bestäm­mel­serna i 74 § gäl­ler inte om vägen är så väl belyst att for­do­net ändå kan upp­märk­sam­mas tyd­ligt på till­räck­ligt avstånd eller om for­do­net stan­nats eller par­ke­rats utan­för kör­ba­nan och vägre­nen.

Inte hel­ler behö­ver belys­ning vara tänd på två­hju­liga cyklar, mope­der eller motor­cyklar utan sid­vagn, om for­do­net stan­nats eller par­ke­rats längs vägens yttersta kant.

76 §   Under färd på väg får från ett for­don
   1. inte visas annat än vitt eller gult ljus framåt, samt
   2. inte visas vitt ljus bakåt annat än vid back­ning eller vid arbete som krä­ver vitt ljus.

Detta gäl­ler dock inte lykta med annan färg som före­skri­vits för for­do­net.

På ett for­don som fär­das på väg får inga andra lyk­tor eller strål­kas­tare med blin­kande ljus använ­das än
   1. kör­rikt­nings­vi­sare,
   2. lar­man­ord­ning,
   3. bak­lykta på cykel,
   4. stopp­lykta som är sär­skilt anord­nad som nödstopps­sig­nal, samt
   5. lykta som avger oran­ge­gult ljus och som är sär­skilt anord­nad som var­nings­an­ord­ning i den utsträck­ning som Trans­port­sty­rel­sen före­skri­ver.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler inte sådana lyk­tor som används för att ge tec­ken 11_§, kör in till väg­kan­ten och stanna fram­för polis­for­do­net, enligt 7 kap. 2 § väg­mär­kes­för­ord­ningen (2007:90). För­ord­ning (2009:960).

Belys­ning vid färd i ter­räng

77 §   Vid färd i ter­räng under mör­ker, i skym­ning eller i gry­ning och i övrigt när det är påkal­lat av väder­le­ken eller andra omstän­dig­he­ter skall de lyk­tor och strål­kas­tare som är före­skrivna för for­do­net vara tända. Detta gäl­ler dock inte par­ke­rings­lyk­tor.

Hel­ljus skall använ­das när föra­rens syn­fält med hän­syn till for­do­nets has­tig­het annars är otill­räck­ligt för att for­do­net skall kunna föras säkert.

Vid färd i ter­räng med ett motor­dri­vet for­don som har utrus­tats med strål­kas­tare för färd skall dessa vara tända under mör­ker, i skym­ning eller i gry­ning och i övrigt när det är påkal­lat av väder­le­ken eller andra omstän­dig­he­ter även om de inte är före­skrivna för for­do­net. För­ord­ning (2000:869).

Belys­ning vid färd med Polis­myn­dig­he­tens utryck­nings­for­don

77 a §   Trots 74 och 76 §§ får fast, svagt, blått ljus visas från ett utryck­nings­for­don som till­hör Polis­myn­dig­he­ten och används i yrkes­ut­öv­ning av en polis­man. För­ord­ning (2022:1702).

For­dons last

78 §   Ett for­don får inte las­tas på sådant sätt att
   1. föra­rens sikt eller möj­lig­he­ter till manövre­ring hind­ras, eller
   2. före­skrivna kör­rikt­nings­tec­ken, stopp­tec­ken, lyk­tor eller strål­kas­tare skyms. För­ord­ning (2001:667).

79 §   På eller i ett for­don får pas­sa­ge­rare inte tas med i sådant antal eller pla­ce­ras på sådant sätt att fara kan upp­stå.
För­ord­ning (2001:753).

80 §   Last får inte med­fö­ras på eller i ett for­don på sådant sätt att den kan
   1. utgöra fara för per­son,
   2. orsaka ska­dor på egen­dom,
   3. släpa efter eller falla av for­do­net,
   4. orsaka stö­rande damm­bild­ning eller lik­nande,
   5. för­svåra kör­ningen av for­do­net, eller
   6. fram­kalla onö­digt bul­ler.

Las­ten skall vara fast­gjord om det krävs med hän­syn till lastut­rym­mets eller las­tens beskaf­fen­het. Om det behövs skall las­ten vara över­täckt.

For­dons last vid färd på väg

81 §   Vid färd på väg får inte ked­jor, rep, pre­sen­ningar eller andra anord­ningar som tjä­nar till att hålla fast eller skydda las­ten hänga lösa utan­för ett for­don eller släpa på mar­ken.

82 §   Vid färd på väg skall las­tens yttersta del vara tyd­ligt utmärkt när las­ten skju­ter ut fram­för ett for­don eller mer än en meter bakom ett for­don. Som last räk­nas även red­skap och utrust­ning som inte är fast mon­te­rad på for­do­net. Last som skju­ter ut mindre än en meter fram­för for­do­net behö­ver dock inte mär­kas ut om den utskju­tande delen tyd­ligt fram­går för andra tra­fi­kan­ter.

Under mör­ker, i skym­ning och gry­ning och i övrigt när det är påkal­lat av väder­le­ken eller andra omstän­dig­he­ter skall las­ten mär­kas ut
   1. fram­till med en lykta som visar vitt ljus framåt och med vita reflexer, och
   2. bak­till med en lykta som visar rött ljus bakåt och med röda reflexer.

Reflex­erna skall vara pla­ce­rade så lågt att de kan åter­kasta ske­net från andra for­dons halv­ljus.

83 §   Last som i sid­led skju­ter ut utan­för for­do­net och är mer än 260 cen­ti­me­ter bred eller skju­ter ut mer än 20 cen­ti­me­ter utan­för for­do­net skall vid färd på väg vara tyd­ligt utmärkt.
Sådan utmärk­ning behövs dock inte om de utskju­tande delarna ändå tyd­ligt fram­går för andra tra­fi­kan­ter. Som last räk­nas även red­skap och utrust­ning som inte är fast mon­te­rad på for­do­net.

Under mör­ker, i skym­ning eller gry­ning och i övrigt när det är påkal­lat av väder­le­ken eller andra omstän­dig­he­ter skall sådan last som avses i första styc­ket all­tid mär­kas ut
   1. fram­till med en lykta som visar vitt ljus framåt och med vita reflexer, och 2. bak­till med en lykta som visar rött ljus bakåt och med röda reflexer.

Lyk­torna och reflex­an­ord­ning­arna skall i sid­led sitta mindre än 40 cen­ti­me­ter innan­för las­tens yttersta kant. Om las­ten är mer än 260 cen­ti­me­ter bred skall dock lyk­torna och reflex­erna sitta på las­tens yttersta kant. Reflex­erna skall vara pla­ce­rade så lågt att de kan åter­kasta ske­net från andra for­dons halv­ljus.
Bestäm­mel­ser om väg­tunn­lar

83 a §   Väg­tunn­lar delas in i tun­nel­ka­te­go­ri­erna A, B, C, D och E. En väg­tun­nel till­hör tun­nel­ka­te­gori A om något annat inte föl­jer av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 10 kap. 1 § tredje styc­ket.

I fråga om väg­tunn­lar som till­hör tun­nel­ka­te­gori B, C, D eller E gäl­ler de för­bud för respek­tive tun­nel­ka­te­gori som anges i 83 b-83 e §§ mot färd med for­don med sådan last som omfat­tas av krav på märk­ning enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen (2006:263) om trans­port av far­ligt gods.
För­ord­ning (2011:1220).

83 b §   I en väg­tun­nel som till­hör tun­nel­ka­te­gori B får det inte föras for­don med en last av far­ligt gods som kan leda till en myc­ket stor explo­sion. För­ord­ning (2011:1220).

83 c §   I en väg­tun­nel som till­hör tun­nel­ka­te­gori C får det inte föras for­don med en last av far­ligt gods som kan leda till en myc­ket stor explo­sion, en stor explo­sion eller ett stort gif­tigt utsläpp. För­ord­ning (2011:1220).

83 d §   I en väg­tun­nel som till­hör tun­nel­ka­te­gori D får det inte föras for­don med en last av far­ligt gods som kan leda till en myc­ket stor explo­sion, en stor explo­sion, ett stort gif­tigt utsläpp eller en stor brand. För­ord­ning (2011:1220).

83 e §   I en väg­tun­nel som till­hör tun­nel­ka­te­gori E får det inte föras for­don med en last av far­ligt gods med undan­tag för sådant gods som anges efter under­ru­bri­ken tun­nel­ka­te­gori E i punk­ten 1.9.5.2 bilaga A till den euro­pe­iska över­ens­kom­mel­sen den 30 sep­tem­ber 1957 om inter­na­tio­nell trans­port av far­ligt gods på väg (ADR [SÖ 1974:9]). För­ord­ning (2011:1220).

Täv­ling på väg

84 §   Täv­ling eller upp­vis­ning med for­don, eller där sådana tra­fi­kan­ter som avses i 1 kap. 4 § andra styc­ket del­tar, får inte anord­nas på väg utan till­stånd. Frå­gor om till­stånd prö­vas av läns­sty­rel­sen. Om en täv­ling eller upp­vis­ning berör mer än ett län, prö­vas frå­gan av läns­sty­rel­sen i det län där täv­lingen eller upp­vis­ningen star­tar. Läns­sty­rel­sen skall då inhämta ytt­rande från övriga berörda läns­sty­rel­ser.

Om till­stånd läm­nas, skall läns­sty­rel­sen med­dela sådana före­skrif­ter som utö­ver tra­fik­reg­lerna behövs för att före­bygga fara eller olä­gen­het för tra­fi­ken och för dem som bor eller uppe­hål­ler sig vid vägen eller som behövs av annat skäl.
För­ord­ning (2005:71).


4 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik med motor­drivna for­don

Gemen­samma bestäm­mel­ser

1 §   Föra­ren av ett motor­dri­vet for­don skall stanna på tec­ken av den per­son som en myn­dig­het har för­ord­nat att kon­trol­lera for­don eller förare.

2 §   Ett motor­dri­vet for­don får inte dra fler än
   1. ett for­don som inte är inrät­tat för kopp­ling till drag­for­do­net, eller
   2. två for­don som är inrät­tade för kopp­ling till drag­for­do­net.

Den sam­man­lagda brut­to­vik­ten av de for­don som dras får vid färd på väg inte över­stiga drag­for­do­nets brut­to­vikt och vid färd i ter­räng två gånger drag­for­do­nets brut­to­vikt.

Trots bestäm­mel­serna i första styc­ket får bilar, trak­to­rer, motor­red­skap och ter­räng­mo­tor­for­don dra ett eller flera for­don, om samt­liga for­don som dras är inrät­tade för kopp­ling till drag­for­do­net och
   1. kan brom­sas effek­tivt, eller
   2. den sam­man­lagda brut­to­vik­ten av till­kopp­lade for­don som sak­nar effek­tiva brom­sar inte över­sti­ger drag­for­do­nets brut­to­vikt eller vid färd i ter­räng två gånger drag­for­do­nets brut­to­vikt.

3 §   Om en viss max­i­mal släp­vagns­vikt gäl­ler för ett motor­dri­vet for­don, får den sam­man­lagda vik­ten av dragna släp­vag­nar inte över­stiga denna.

4 §   Vid färd får total­vik­ten för ett motor­dri­vet for­don eller för ett där­till kopp­lat for­don inte över­skri­das.
För­ord­ning (2020:890).

5 §   For­don som dras av ett annat for­don skall vara kopp­lade på ett från tra­fik­sä­ker­hets­syn­punkt till­freds­stäl­lande sätt.

Vid färd på väg skall kopp­lings­an­ord­ningen vara tyd­ligt utmärkt om det dragna for­do­net inte är inrät­tat för kopp­ling till drag­for­do­net och avstån­det mel­lan for­do­nen över­sti­ger 2,0 meter.

6 §   I en bil får inte fler pas­sa­ge­rare tas med än den är regi­stre­rad för. Pas­sa­ge­rare ska fär­das på en plats som är avsedd för pas­sa­ge­rare. För­ord­ning (2023:377).

6 a §   Vid färd på väg i en trak­tor som utgörs av en ombyggd bil ska pas­sa­ge­rare fär­das på en plats som är avsedd för pas­sa­ge­rare. Det får endast sitta en pas­sa­ge­rare per plats.
För­ord­ning (2023:377).

6 b §   På en motor­cy­kel får pas­sa­ge­rare tas med endast om motor­cy­keln är inrät­tad för det. På motor­cy­keln får högst en pas­sa­ge­rare tas med. I en sid­vagn som är kopp­lad till motor­cy­keln får inte fler pas­sa­ge­rare tas med än vag­nen är avsedd för. Pas­sa­ge­rare ska sitta på en plats som är avsedd för pas­sa­ge­rare.

Pas­sa­ge­rare får tas med endast om föra­ren fyllt 18 år. Vid övnings­kör­ning med motor­cy­kel tilläm­pas dock bestäm­mel­serna i 4 kap. 2 och 3 §§ kör­kort­sla­gen (1998:488) om föra­res ålder.
För­ord­ning (2023:377).

6 c §   Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter eller i enskilda fall besluta om undan­tag från 6-6 b §§.
För­ord­ning (2023:377).

7 §   Föra­ren av ett motor­dri­vet for­don skall behandla for­do­net så att det inte bull­rar onö­digt myc­ket och i möj­li­gaste mån se till att for­do­net inte släp­per ut avga­ser i sådan mängd att de orsa­kar olä­gen­he­ter.

8 §   Med ett motor­dri­vet for­don får onö­dig och stö­rande kör­ning inte äga rum vid bostads­be­byg­gelse. Föra­ren av ett sådant for­don skall i övrigt anpassa färd­väg, has­tig­het och färd­sätt så att andra inte störs i onö­dan.

9 §   Skydds­hjälm ska använ­das av den som fär­das med
   1. motor­cy­kel,
   2. moped,
   3. trak­tor b utan karos­seri, eller
   4. ter­räng­sko­ter utan karos­seri.

Skydds­hjälm behö­ver inte använ­das
   1. av pas­sa­ge­rare som inte fyllt sju år och som använ­der annat lämp­ligt huvud­skydd,
   2. när for­do­net inte är i rörelse,
   3. vid färd inom par­ke­rings­plats, par­ke­rings­hus, bensinstations-​​ eller verk­stads­om­råde eller lik­nande område,
   4. på en moped som fram­förs med avstängd motor,
   5. i en tre- eller fyr­hju­lig motor­cy­kel med karos­seri eller i en tre- eller fyr­hju­lig moped med karos­seri om bil­bälte används, eller
   6. vid färd med en moped klass II som är kon­stru­e­rad för att dri­vas med en tramp-​​ och vevan­ord­ning och där motorn inte ger något kraft­till­skott vid has­tig­he­ter över 25 kilo­me­ter i tim­men.

Föra­ren ska se till att pas­sa­ge­rare som är under fem­ton år använ­der skydds­hjälm eller annat huvud­skydd i enlig­het med bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om undan­tag från kra­vet att använda skydds­hjälm.
För­ord­ning (2015:929).

Tra­fik med motor­drivna for­don på väg

10 §   Vid färd på väg i en per­son­bil, en last­bil, en trak­tor som utgörs av en ombyggd bil, en tre- eller fyr­hju­lig motor­cy­kel med karos­seri eller en tre- eller fyr­hju­lig moped med karos­seri gäl­ler i fråga om använd­ning av bil­bäl­ten och andra skydds­an­ord­ningar föl­jande:
   1. Alla som fär­das i ett for­don som är utrus­tat med bil­bäl­ten ska använda en plats som är för­sedd med bil­bälte, om en sådan plats är till­gäng­lig, och använda bäl­tet. Barn som är kor­tare än 135 cen­ti­me­ter ska använda bil­barn­stol, bäl­teskudde eller annan sär­skild skydds­an­ord­ning för barn i stäl­let för eller till­sam­mans med bil­bäl­tet.
   2. Ett barn som är tre år eller äldre och kor­tare än 135 cen­ti­me­ter får inte fär­das i ett for­don där det inte finns möj­lig­het att använda en sär­skild skydds­an­ord­ning för barn, annat än vid till­fäl­liga trans­por­ter under korta sträc­kor. I sådana fall ska bar­net i stäl­let använda bil­bäl­tet när det är möj­ligt och får då inte fär­das i fram­sä­tet i en per­son­bil eller i en lätt last­bil.
   3. Ett barn som är yngre än tre år får inte fär­das i ett for­don där det inte har möj­lig­het att använda en sär­skild skydds­an­ord­ning för barn, annat än vid till­fäl­lig färd i taxi under korta sträc­kor. I sådant fall får bar­net dock inte fär­das i fram­sä­tet. För­ord­ning (2023:377).

10 a §   Alla som är äldre än tre år och som fär­das i en buss som är utrus­tad med bil­bäl­ten skall använda en plats som är för­sedd med bil­bälte, om en sådan plats är till­gäng­lig, och använda bäl­tet. Vid lokala trans­por­ter i tätt­be­byggda områ­den får dock pas­sa­ge­rare använda en annan plats än en plats som är för­sedd med bil­bälte.

Pas­sa­ge­rare i en buss skall infor­me­ras om skyl­dig­he­ten att använda bil­bälte på det sätt som Trans­port­sty­rel­sen före­skri­ver. För­ord­ning (2008:1109).

10 b §   Den som fär­das sit­tande i rull­stol i en bil skall fär­das på rull­stols­plats och använda bil­bälte om plat­sen är för­sedd med bil­bälte. Rull­sto­len skall vara fast­satt med eller stöd­jas av en anord­ning som är avsedd för det i for­do­net.
För­ord­ning (2006:1208).

10 c §   Föra­ren, annan ombord­per­so­nal, led­sa­gare och ledare för en grupp skall vidta lämp­liga åtgär­der så att pas­sa­ge­rare som är under fem­ton år använ­der bil­bälte eller annan sär­skild skydds­an­ord­ning och hjälpa pas­sa­ge­rare att pla­cera rull­stol i enlig­het med bestäm­mel­serna i 10 b §. För­ord­ning (2006:1208).

10 d §   Trots vad som sägs i 10 §, 10 a § första styc­ket och 10 b § behö­ver bil­bäl­tet eller den sär­skilda skydds­an­ord­ningen inte använ­das
   1. när for­do­net inte är i rörelse,
   2. vid back­ning, eller
   3. vid färd inom par­ke­rings­plats, par­ke­rings­hus, bensinstations-​​ eller verk­stads­om­råde eller lik­nande områ­den.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om ytter­li­gare undan­tag från kra­vet att använda bil­bälte och sär­skild skydds­an­ord­ning. För­ord­ning (2017:921).

10 e §   Vid färd på väg med ett motor­dri­vet for­don får föra­ren ägna sig åt akti­vi­te­ter som använd­ning av mobil­te­le­fon och annan kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning endast om det inte inver­kar men­ligt på föran­det av for­do­net. Föra­ren får inte använda denna utrust­ning på ett sådant sätt att han eller hon hål­ler den i han­den. För­ord­ning (2017:1284).

11 §   Vägar som inte är enskilda delas in i fyra bärig­hets­klas­ser. Om inte annat har före­skri­vits till­hör en all­män väg bärig­hets­klass 1 (BK1) och övriga vägar som inte är enskilda bärig­hets­klass 2 (BK2). Före­skrif­ter om att en all­män väg eller del av en sådan väg ska till­höra bärig­hets­klass 2, 3 eller 4 med­de­las av Tra­fik­ver­ket eller, om kom­mu­nen är väg­hål­lare, av kom­mu­nen. Före­skrif­ter om att någon annan väg som inte är enskild eller en del av en sådan väg ska till­höra bärig­hets­klass 1, 3 eller 4 med­de­las av kom­mu­nen.

Tra­fik­ver­ket får med­dela före­skrif­ter om att föran­det av for­don eller for­dons­tåg på väg med bärig­hets­klass 4 ska vara för­e­nade med vill­kor. För­ord­ning (2018:102).

12 §   På vägar som inte är enskilda får motor­drivna for­don eller där­till kopp­lade for­don föras endast om de vär­den för respek­tive bärig­hets­klass som anges nedan inte över­skrids.

            BK1    BK2    BK3    BK4
1. Axeltryck                    
a. Axel som inte är
drivande        10    10    8    10
            ton    ton    ton    ton
b. Drivande axel    11,5    10    8    11,5        
            ton    ton    ton    ton
2. Boggitryck                            
a. Avstån­det mel­lan axlarna är mindre än
1,0 meter        11,5    11,5    11,5    11,5    
            ton    ton    ton    ton
b. Avstån­det mel­lan axlarna är 1,0 meter eller större men
inte 1,3 meter        16    16    12    16
            ton    ton    ton    ton
c. Avstån­det mel­lan axlarna är 1,3 meter eller större men
inte 1,8 meter        18    16    12    18
            ton    ton    ton    ton
d. Avstån­det mel­lan axlarna är 1,3 meter eller större men inte 1,8 meter och dri­vax­eln är för­sedd med dub­bel­mon­te­rade hjul och luft­fjäd­ring eller lik­vär­dig fjäd­ring, eller
drivaxlarna är försedda    
med dub­bel­mon­te­rade hjul och vik­ten inte över­sti­ger 9,5 ton på
någon av axlarna    19    16    12    19
            ton    ton    ton    ton    
e. Avstån­det mel­lan axlarna är 1,8 meter
eller större        20    16    12    20
            ton    ton    ton    ton
3. Trippelaxeltryck                            
a. Avstån­det mel­lan de yttre axlarna är mindre
än 2,6 meter        21    20    13    21
            ton    ton    ton    ton
b. Avstån­det mel­lan de yttre axlarna är 2,6 meter eller större men
inte 4,4 meter        24    22    13    24
            ton    ton    ton    ton
c. Avstån­det mel­lan de yttre axlarna är 4,4 meter eller större men
inte 4,7 meter        25    22    13    25
            ton    ton    ton    ton
d. Avstån­det mel­lan de yttre axlarna är 4,7
meter eller större    26    22    13    26
            ton    ton    ton    ton
4. Brut­to­vikt av for­don
och fordonståg                            
a. Fordon på hjul    Bilaga    Bilaga    Bilaga    Bilaga
            1    2    3    4    
b. Fordon på band    24    18    18    24
            ton    ton    ton    ton
c. Fordon på medar    18    18    18    18
            ton    ton    ton    ton
Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om ytter­li­gare vill­kor för föran­det än vad som fram­går av bilaga 4 till denna för­ord­ning. Vill­ko­ren ska avse for­do­net eller for­dons­tå­gets kon­struk­tion och utrust­ning och vara moti­ve­rade av hän­syn till tra­fik­sä­ker­he­ten eller fram­kom­lig­he­ten.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om att for­don eller for­dons­tåg får föras trots att de vär­den som anges i första styc­ket över­skrids. Före­skrif­terna ska vara för­e­nade med sådana vill­kor i fråga om föran­det och for­do­nets kon­struk­tion och utrust­ning att tra­fik­sä­ker­he­ten inte även­ty­ras. Före­skrif­terna får begrän­sas till en viss väg eller ett visst väg­nät. För­ord­ning (2018:102).

13 §   På vägar som inte är enskilda får for­dons­tåg föras endast om de vär­den som anges nedan för avstån­det mel­lan den första axeln på ett till­kopp­lat for­don och den sista axeln på for­do­net som det är kopp­lat till inte under­skrids.

            BK1    BK2    BK3    BK4
1. Båda axlarna är
enkelaxlar        3 meter    3 meter    3 meter    3 meter
2. Den ena axeln är en enke­laxel och den andra ingår i en boggi eller
trippelaxel        3 meter    4 meter    4 meter    3 meter
3. Axlarna ingår i var
sin boggi        4 meter    4 meter    4 meter    4 meter
4. Den ena axeln ingår i en boggi och den andra i en trip­pe­laxel eller
båda i en trippelaxel    5 meter    -    -    4 meter
Ett for­dons­tåg får dock föras på sådan väg som avses i första styc­ket om vik­ten för varje möj­lig kom­bi­na­tion av axlar inom for­dons­tå­get under­sti­ger högsta tillåtna brut­to­vikt för mot­sva­rande avstånd mel­lan första och sista axeln enligt bilaga 1-4 till denna för­ord­ning. Vid jäm­fö­relse med bilaga 1 får de vär­den som anges för släp­vag­nar även tilläm­pas för de fall där drag­for­do­net ingår i jäm­fö­rel­sen.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om att for­dons­tåg får föras trots att de vär­den som anges i första och andra styc­kena under­skrids. Före­skrif­terna ska vara för­e­nade med sådana vill­kor i fråga om föran­det och for­do­nets kon­struk­tion och utrust­ning att tra­fik­sä­ker­he­ten inte även­ty­ras. Före­skrif­terna får begrän­sas till en viss väg eller ett visst väg­nät. För­ord­ning (2018:102).

14 §   For­don eller for­dons­tåg som huvud­sak­li­gen används i inter­na­tio­nell tra­fik får föras på vägar med bärig­hets­klass 1 och 4 även om de brut­to­vik­ter som anges i 12 § första styc­ket 4 och bilaga 1 eller 4 över­skrids eller de avstånd som anges i 13 § under­skrids. Undan­ta­get gäl­ler endast om föl­jande brut­to­vik­ter och längd­mått inte över­skrids:
   1. 26 ton för tre­ax­ligt motor­for­don.
   2. 38 ton för fyrax­ligt for­dons­tåg.
   3. 40 ton för fem- eller sex­ax­ligt for­dons­tåg.
   4. 44 ton för tre­ax­ligt motor­for­don med två- eller tre­ax­lig påhängs­vagn vid trans­port av 40 fots ISO-​con­tai­ner.
   5. 16,5 meter för bil med påhängs­vagn.
   6. 18,75 meter för bil med släp­vagn.

Om ett tre­ax­ligt motor­for­don drivs helt eller del­vis med alter­na­tivt bränsle får de brut­to­vik­ter som anges i första styc­ket över­skri­das med den extra vikt som tek­ni­ken för det alter­na­tiva bräns­let krä­ver. Brut­to­vik­ten får dock inte över­skri­das med mer än ett ton eller, om drif­ten är utsläpps­fri, två ton. För­ord­ning (2020:1094).

15 §   Om ett motor­dri­vet for­don eller ett där­till kopp­lat for­don las­tas så att las­ten på någon­dera sidan skju­ter ut mer än 20 cen­ti­me­ter utan­för for­do­net eller om for­do­nets bredd, las­ten inräk­nad, över­sti­ger 260 cen­ti­me­ter eller för en buss 255 cen­ti­me­ter, får for­do­net eller där­till kopp­lat for­don föras endast på enskild väg.

Föl­jande for­don får dock föras på väg som inte är enskild.
   1. Lätt motor­cy­kel vars bredd med last inte över­sti­ger 120 cen­ti­me­ter.
   2. Red­skap som används i jord­bruks­ar­bete, även om bred­den över­sti­ger 260 cen­ti­me­ter.
   3. For­don som är las­tat med opac­kat hö eller lik­nande, även om las­ten på någon sida skju­ter ut mer än 20 cen­ti­me­ter utan­för for­do­net.
   4. Trak­tor med påmon­te­rat red­skap eller utrust­ning även om for­do­net är bre­dare än 260 cen­ti­me­ter, red­skap eller utrust­ning inräk­nad.
   5. Motor­red­skap vid kor­tare färd till eller från en arbets­plats eller för lik­nande ända­mål, även om for­do­net är bre­dare än 260 cen­ti­me­ter, red­skap eller utrust­ning inräk­nad.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om att for­don eller for­dons­tåg som trans­por­te­rar odel­bar last får föras på vägar som inte är enskilda trots att den bredd som anges i första styc­ket över­skrids. Las­ten får där­vid skjuta ut mer än 20 cen­ti­me­ter utan­för for­do­net. Där­vid får det även före­skri­vas att färd får ske med avvi­kelse från bestäm­mel­serna i 3 kap. 7 § första och andra styc­kena, 9 § första och tredje styc­kena, 11 § och 12 § första styc­ket 3 samt 9 kap. 1 § första styc­ket 1 och 2 och 2 §, om det behövs av fram­kom­lig­hets­skäl och sker med stor för­sik­tig­het. Före­skrif­terna ska vara för­e­nade med sådana vill­kor när det gäl­ler föran­det och for­do­nets kon­struk­tion och utrust­ning att tra­fik­sä­ker­he­ten inte även­ty­ras. Före­skrif­terna får begrän­sas till en viss väg eller ett visst väg­nät.

Trots vad som sägs i första styc­ket får bus­sar som har regi­stre­rats före den 1 novem­ber 2004 och vars utfö­rande där­ef­ter inte väsent­li­gen har för­änd­rats, till utgången av år 2020 föras på andra vägar än enskilda om for­do­nets bredd, las­ten inräk­nad, inte över­sti­ger 260 cen­ti­me­ter.
För­ord­ning (2008:1109).

15 a §   Vid färd på väg får det till en två­hju­lig motor­cy­kel eller en två­hju­lig moped klass I inte kopp­las en släp­vagn med en bredd som över­sti­ger 125 cen­ti­me­ter eller med en vikt som över­sti­ger hälf­ten av det dra­gande for­do­nets tjäns­te­vikt mins­kad med vik­ten av bränsle och verk­tyg som hör till for­do­net.

Vid färd på väg får det till en tre- eller fyr­hju­lig motor­cy­kel eller en tre- eller fyr­hju­lig moped inte kopp­las en släp­vagn med en bredd som över­sti­ger motor­cy­kelns respek­tive mope­dens bredd eller i något fall 200 cen­ti­me­ter eller med en vikt som över­sti­ger hälf­ten av det dra­gande for­do­nets tjäns­te­vikt mins­kad med vik­ten av bränsle och verk­tyg som hör till for­do­net. För­ord­ning (2002:943).

15 b §   Vid färd på väg får föl­jande for­don inte använ­das för per­son­be­ford­ran.
   1. En släp­vagn som kopp­lats till en motor­cy­kel eller en moped klass I.
   2. En släpsläde som kopp­lats till ett motor­for­don, en trak­tor eller ett motor­red­skap. För­ord­ning (2006:21).

16 §   Ett for­dons bredd mäts över de delar av for­do­net eller las­ten som skju­ter ut längst.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall medge att viss utrust­ning inte ska räk­nas in i for­dons­bred­den. För­ord­ning (2008:1109).

17 §   Ett annat motor­dri­vet for­don än en buss med eller utan ett där­till kopp­lat for­don får inte föras på andra vägar än enskilda om for­do­net eller for­dons­tå­get, las­ten inräk­nad, är längre än 24,0 meter. Läng­den av ett for­dons­tåg, las­ten inräk­nad, får dock uppgå till 25,25 meter om föl­jande vill­kor är upp­fyllda:
   1. Varje ingå­ende for­don är utrus­tat med sådana lås­nings­fria brom­sar och kopp­lings­an­ord­ningar som Trans­port­sty­rel­sen före­skri­ver.
   2. Varje ingå­ende motor­dri­vet for­don har en största längd av 12,0 meter.
   3. Varje ingå­ende släp­vagn, utom påhängs­vagn, har en största längd av 12,0 meter.
   4. Avstån­det mel­lan kopp­lings­tap­pen och bak­kan­ten på en påhängs­vagn över­sti­ger inte 12,0 meter.
   5. Det hori­son­tella avstån­det mel­lan kopp­lings­tap­pen och varje punkt på fram­kan­ten av en påhängs­vagn över­sti­ger inte 2,04 meter.
   6. For­dons­tå­gets sam­man­lagda last­längd bakom förar­hyt­ten, mätt paral­lellt med for­dons­tå­gets längs­gå­ende axel, över­sti­ger inte 21,86 meter.
   7. Avstån­det, mätt paral­lellt med for­dons­tå­gets längs­gå­ende axel, från den längst fram belägna yttre punk­ten på lastut­rym­met bakom förar­hyt­ten till den längst bak belägna yttre punk­ten på for­dons­tå­get över­sti­ger inte 22,9 meter.
   8. For­dons­bred­den, utom för påbygg­nad för tem­pe­ra­tur­kon­trol­le­rade for­don, eller tem­pe­ra­tur­kon­trol­le­rade con­tain­rar eller väx­el­flak, är högst 2,55 meter.
   9. Bred­den på påbygg­nad för tem­pe­ra­tur­kon­trol­le­rade for­don, eller tem­pe­ra­tur­kon­trol­le­rade con­tain­rar eller väx­el­flak, är högst 2,60 meter.
   10. Varje ingå­ende motor­dri­vet for­don som är i rörelse kan vända inom en cir­kel­ring som har en yttre radie på 12,5 meter och en inre radie på 5,3 meter.
   11. For­dons­tå­get upp­fyl­ler de vänd­nings­krav som Trans­port­sty­rel­sen före­skri­ver.

Bestäm­mel­serna om längd och avstånd i första styc­ket 2-5 ska omfatta även avtag­bara påbygg­na­der och stan­dar­di­se­rade gods­be­hål­lare såsom con­tain­rar. För­ord­ning (2017:610).

17 a §   En buss med eller utan ett där­till kopp­lat for­don får föras på andra vägar än enskilda endast om for­do­nets eller for­dons­tå­gets längd, las­ten inräk­nad, inte över­sti­ger de mått som anges nedan samt upp­fyl­ler de vänd­nings­krav som Trans­port­sty­rel­sen före­skri­ver.

Fordon                          Längd
Buss med två axlar        13,5 meter
Buss med fler än två axlar    15,0 meter
Ledbuss med en ledad sektion    18,75 meter
Led­buss med fler än en ledad
sektion                24,0 meter
Buss med en släp­vagn för
personbefordran            24,0 meter
Buss med en annan släpvagn    18,75 meter
Bus­sar som har regi­stre­rats före den 1 juli 2004 och vars utfö­rande där­ef­ter inte väsent­li­gen har för­änd­rats, ska till utgången av år 2020 inte omfat­tas av bestäm­mel­serna i första styc­ket. För­ord­ning (2019:119).

17 b §   Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om att for­don eller for­dons­tåg får föras trots att de läng­der som anges i 17 § första styc­ket första meningen och i 17 a § över­skrids. Där­vid får det även före­skri­vas att färd får ske med avvi­kelse från bestäm­mel­serna i 3 kap. 7 § första och andra styc­kena, 9 § första och tredje styc­kena, 11 § och 12 § första styc­ket 3 samt 9 kap. 1 § första styc­ket 1 och 2 och 2 §, om det behövs av fram­kom­lig­hets­skäl och sker med stor för­sik­tig­het.
Före­skrif­terna ska vara för­e­nade med sådana vill­kor när det gäl­ler föran­det och for­do­nets kon­struk­tion och utrust­ning att tra­fik­sä­ker­he­ten inte även­ty­ras. Före­skrif­terna får begrän­sas till en viss väg eller ett visst väg­nät. För­ord­ning (2008:1109).

17 c §   Ett for­dons eller for­dons­tågs längd mäts över de delar av for­do­net, for­dons­tå­get eller las­ten som skju­ter ut längst.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall medge att viss utrust­ning inte ska räk­nas in i for­donsläng­den. För­ord­ning (2008:1109).

17 d §   Trans­port­sty­rel­sen får med­dela till­stånd om att for­don eller for­dons­tåg under en prov­pe­riod får föras på en väg som inte är enskild trots bestäm­mel­serna i 4 kap. 12, 13, 17 och 17 a §§, om det behövs för att pröva ny tek­nik eller nya kon­struk­tio­ner.

Ett till­stånd ska vara för­e­nat med sådana vill­kor i fråga om föran­det och for­do­nens eller for­dons­tå­gens kon­struk­tion och utrust­ning att det inte upp­står fara för tra­fik­sä­ker­he­ten, skada på vägen eller annan väsent­lig olä­gen­het. Till­stån­det ska begrän­sas till en viss väg eller ett visst väg­nät och får även i övrigt för­e­nas med vill­kor.

Till­stån­det får åter­kal­las om för­ut­sätt­ning­arna för det inte längre finns eller om det finns någon annan sär­skild anled­ning att åter­kalla det. För­ord­ning (2017:1284).

17 e §   For­don eller for­dons­tåg med en förar­hytt som ger bättre aero­dy­na­misk pre­standa, ener­gi­ef­fek­ti­vi­tet och säker­hets­pre­standa får föras på andra vägar än enskilda trots att de for­dons­tågs­läng­der som anges i 17 § över­skrids. För ett for­dons­tåg som hade haft en största längd av 24,0 meter om det hade varit för­sett med en förar­hytt som inte är aero­dy­na­misk, ska föl­jande vill­kor vara upp­fyllda:
   1. Last­läng­den bakom förar­hyt­ten, mätt paral­lellt med for­do­nets eller for­dons­tå­gets längs­gå­ende axel, får inte över­stiga 20,61 meter.
   2. Avstån­det, mätt paral­lellt med for­do­nets eller for­dons­tå­gets längs­gå­ende axel, från den längst fram belägna yttre punk­ten på lastut­rym­met bakom förar­hyt­ten till den längst bak belägna yttre punk­ten på for­do­net eller for­dons­tå­get, får inte över­stiga 21,65 meter.
   3. Varje ingå­ende motor­dri­vet for­don eller for­dons­tåg som är i rörelse ska kunna vända inom en cir­kel­ring som har en yttre radie på 12,5 meter och en inre radie på 5,3 meter.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta om undan­tag från de vill­kor som anges i första styc­ket. För­ord­ning (2020:745).

17 f §   Tra­fik­ver­ket eller, om kom­mu­nen är väg­hål­lare, kom­mu­nen får före­skriva att på en viss väg, del av väg eller väg­sträcka får ett for­dons­tåg, trots 17 §, föras med en längd som upp­går till högst 34,5 meter, las­ten inräk­nad, under för­ut­sätt­ning att föl­jande vill­kor är upp­fyllda för for­dons­tå­get:
   1. Varje ingå­ende motor­dri­vet for­don har en största längd av 12,0 meter.
   2. Varje ingå­ende släp­vagn, utom påhängs­vagn, har en största längd av 12,0 meter.
   3. Avstån­det mel­lan kopp­lings­tap­pen och bak­kan­ten på en påhängs­vagn över­sti­ger inte 12,0 meter.
   4. Det hori­son­tella avstån­det mel­lan kopp­lings­tap­pen och varje punkt på fram­kan­ten av en påhängs­vagn över­sti­ger inte 2,04 meter.
   5. For­dons­tå­gets sam­man­lagda last­längd bakom förar­hyt­ten, mätt paral­lellt med for­dons­tå­gets längs­gå­ende axel, över­sti­ger inte 29,25 meter.
   6. For­dons­bred­den, utom för påbygg­nad för tem­pe­ra­tur­kon­trol­le­rade for­don, eller tem­pe­ra­tur­kon­trol­le­rade con­tain­rar eller väx­el­flak, är högst 2,55 meter.
   7. Bred­den på påbygg­nad för tem­pe­ra­tur­kon­trol­le­rade for­don, eller tem­pe­ra­tur­kon­trol­le­rade con­tain­rar eller väx­el­flak, är högst 2,60 meter.
   8. For­do­net eller for­dons­tå­get upp­fyl­ler de krav på kon­struk­tion och utrust­ning som Trans­port­sty­rel­sen före­skri­ver. För­ord­ning (2022:1396).

18 §   Ett motor­dri­vet for­don och for­don som har kopp­lats till ett sådant for­don får inte föras på andra vägar än enskilda om for­do­nets hjul, band eller medar är sådana att de kan med­föra nämn­värd skada på kör­ba­nan.

18 a §   Per­son­bil klass I, per­son­bil klass II, trak­tor som utgörs av en ombyggd bil, lätt last­bil, tung last­bil, tung buss och lätt buss samt släp­vagn, som dras av sådana for­don, ska vid färd på väg vara för­sedd med vin­ter­däck eller lik­vär­dig utrust­ning den 1 december-​​31 mars när vin­ter­väg­lag råder.

Ett for­don får bru­kas trots bestäm­mel­serna i första styc­ket
   1. om det kan ske utan fara för tra­fik­sä­ker­he­ten
      a) för prov­kör­ning eller bog­se­ring av for­do­net i sam­band med repa­ra­tion eller lik­nande ända­mål, eller
      b) för färd kor­taste lämp­liga väg till och från när­maste besikt­nings­or­gan enligt for­donsla­gen (2002:574) för besikt­ning, eller
   2. om for­do­net enligt väg­tra­fik­re­gist­ret är av en års­mo­dell som är tret­tio år eller äldre.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om att for­don även i andra fall än som avses i andra styc­ket får bru­kas trots bestäm­mel­sen i första styc­ket om det kan ske utan att tra­fik­sä­ker­he­ten sätts i fara. För­ord­ning (2023:565).

18 b §   För en tung last­bil med två axlar, varav en är dri­vande, till vil­ken det kopp­lats ett eller flera släp­for­don, gäl­ler vid färd på väg den 1 december-​​31 mars att
   1. minst 25 pro­cent av for­dons­tå­gets sam­man­lagda brut­to­vikt ska belasta den dri­vande axeln, eller
   2. den sam­man­lagda brut­to­vik­ten av de till­kopp­lade släp­for­do­nen inte ska över­skrida last­bi­lens brut­to­vikt med mer än 1,5 gånger. För­ord­ning (2022:1412).

19 §   Föra­ren av en två­hju­lig motor­cy­kel får vid färd på väg inte låta motor­cy­keln dras eller skju­tas av ett annat for­don eller spår­vagn. Föra­ren får inte hel­ler dra eller fram­för sig skjuta någon annan väg­tra­fi­kant eller föra något annat for­don vid sidan än till­kopp­lad sid­vagn.

Bestäm­mel­ser för has­tig­het på väg med vissa motor­drivna for­don och for­donskom­bi­na­tio­ner

20 §   Vid färd på väg får föl­jande for­don inte föras med högre has­tig­het än som anges nedan.

Fordon        Förutsättningar                Hastighet 
                            kilometer 
                            i timmen
1. Tung buss    Om samtliga som färdas i bussen och 
        som är äldre än tre år har tillgång 
        till en plats försedd med bilbälte    100
2. Tung buss                        90
3. Tung lastbil    På motorväg eller motortrafikled    90
4. Tung lastbil                        80
5. Ledbuss    Med fler än en ledad sektion        60
6. Tung
terrängvagn                        50
7. Motor­red­skap
klass I                            50
8. Traktor b                         50
9. Moped
klass I                            45
10. Trak­tor som utgörs av en
ombyggd bil                                             30
Om det till ett motor­for­don, ett motor­red­skap klass I eller en tung ter­räng­vagn har kopp­lats ytter­li­gare for­don, får for­do­nen på väg inte föras med högre has­tig­het än som anges nedan.

Fordon        Förutsättningar                Hastighet
                            kilometer 
                            i timmen
1. Motor­for­don med en
släpvagn    a. Släpvagnen är försedd med effektiva 
        bromsar som kan manövreras från 
        motorfordonets färdbroms,
        b. släpvagnen har oledad dragstång och 
        en totalvikt som inte överstiger 3,5 
        ton och är försedd med påskjutsbroms,
        c. släpvagnen har en totalvikt eller, 
        när släpvagnen inte är lastad, en 
        tjänstevikt som inte överstiger 
        motorfordonets halva tjänstevikt, 
        dock högst 750 kilogram, eller
        d. släpvagnen är kopplad till en
        motorcykel                80
2. Bil med två
släpvagnar    Släpvagnarna är utrustade med 
        låsningsfria bromsar och utgörs av 
        en dolly med tillkopplad påhängsvagn 
        där dollyns vändskiva är vridbart 
        lagrad kring en vertikal axel genom 
        kopplingspunkten            80
3. Bil som drar ett sådant for­don på minst fyra hjul vars ena ände är upp­lyft genom en fast upphängnings-​​ anord­ning på drag­for­do­net så att minst ett av det dragna for­do­nets övriga hjul­par rul­lar
på vägen    Fordonet är särskilt inrättat för 
        bärgning och bogsering av skadade 
        fordon och fordonstågets vikt inte 
        överskrider dragfordonets totalvikt    80
4. Motor­for­don med en släp­vagn vilka är för­bundna genom den gemen­samma
lasten        Släpvagnen är försedd med effektiva 
        bromsar som kan manövreras från 
        motorfordonets färdbroms och fordonen 
        är särskilt inrättade för ändamålet 
        samt godkända vid sådan besiktning 
        som föreskrivits för fordonståget    50
5. Motor­red­skap klass I eller tung ter­räng­vagn med
en släpvagn    Släpvagnen är försedd med effektiva 
        bromsar som kan manövreras från 
        dragfordonets färdbroms            50
6. Motor­for­don, motor­red­skap klass I eller tung ter­räng­vagn med en släp­vagn i andra fall än
1, 4 eller 5    Släpvagnen har en bruttovikt som inte 
        överstiger dragfordonets bruttovikt    40
7. Motor­for­don, motor­red­skap klass I eller tung ter­räng­vagn med två släp­vag­nar i annat fall
än 2        Släpvagnarna är försedda med 
        effektiva bromsar som kan manövreras 
        från dragfordonets färdbroms        40
8. Bil i andra fall än 3, motor­red­skap klass I eller tung ter­räng­vagn som drar ett sådant for­don på minst fyra hjul vars ena ände är upp­lyft genom en fast upphängnings-​​ anord­ning på drag­for­do­net eller en sär­skild bogserings-​​ anord­ning så att minst ett av det dragna for­do­nets övriga hjul­par rul­lar på
vägen        Fordonet är särskilt inrättat för 
        bärgning och bogsering av skadade 
        fordon                    40
9. Motor­for­don, motor­red­skap klass I eller tung ter­räng­vagn med ett eller flera for­don i andra fall
än 1-8                            30
Bil med dolly till vil­ken det har kopp­lats en påhängs­vagn får fram­fö­ras med högst 80 kilo­me­ter i tim­men även om kra­ven i andra styc­ket 2 inte är upp­fyllda, om dol­lyn och påhängs­vag­nen regi­stre­rats och tagits i bruk före den 1 janu­ari 1999, ingår i ett for­dons­tåg som är högst 24,0 meter långt och är för­sedda med effek­tiva brom­sar som kan manö­vre­ras från bilens färd­broms. Buss med till­kopp­lad släp­vagn avsedd för per­son­be­ford­ran får dock fram­fö­ras med högst 60 kilo­me­ter i tim­men även om kra­ven i andra styc­ket 1 eller 2 är upp­fyllda.

Trots andra styc­ket får en bil som ingår i ett sådant for­dons­tåg som avses i 17 f § föras med högst 80 kilo­me­ter i tim­men, på väg enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av den para­gra­fen.

Bestäm­mel­serna i första-​​fjärde styc­kena gäl­ler dock inte om lägre has­tig­het är före­skri­ven för vägen.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om att
   1. en bil med två släp­vag­nar även i andra fall än som anges i andra styc­ket 2 får föras med högre has­tig­het än 40 kilo­me­ter i tim­men, och
   2. ett motor­red­skap klass I och en trak­tor b får föras med högre has­tig­het än 50 kilo­me­ter i tim­men. För­ord­ning (2023:378).

20 a §   Trots 20 § andra styc­ket 7 och 9 får en bil som ingår i ett sådant for­dons­tåg som avses i 17 f § föras i högst 80 kilo­me­ter i tim­men på enskild väg som är motor­väg, om vill­ko­ren i 17 f § och kra­ven på kon­struk­tion och utrust­ning i före­skrif­ter med­de­lade med stöd av den para­gra­fen är upp­fyllda. Om lägre has­tig­het är före­skri­ven för vägen, gäl­ler den has­tig­hets­be­gräns­ningen för for­dons­tå­get.
För­ord­ning (2024:438).

21 §   For­don med band får på väg inte föras med högre has­tig­het än 20 kilo­me­ter i tim­men. For­don med hjul­ringar av järn eller annat hårt mate­rial får på väg inte föras med högre has­tig­het än 10 kilo­me­ter i tim­men.

Bestäm­mel­ser om mil­jö­zo­ner

22 §   Föl­jande mil­jö­zo­ner får fin­nas:
   1. Mil­jö­zon klass 1. Klass 1 omfat­tas av bestäm­mel­ser för tunga bus­sar och tunga last­bi­lar.
   2. Mil­jö­zon klass 2. Klass 2 omfat­tas av bestäm­mel­ser för lätta bus­sar, lätta last­bi­lar och per­son­bi­lar.
   3. Mil­jö­zon klass 3. Klass 3 omfat­tas av bestäm­mel­ser för for­don som anges i 1 och 2. För­ord­ning (2018:1562).

22 a §   I mil­jö­zon klass 1 får tunga bus­sar och tunga last­bi­lar föras endast om den första regi­stre­ringen, oav­sett första regi­stre­rings­land, skett under de senaste sex åren, inne­va­rande år oräk­nat. För­ord­ning (2018:1562).

22 b §   I mil­jö­zon klass 2 får lätta bus­sar, lätta last­bi­lar och per­son­bi­lar föras.

For­don som har gnist­tänd för­brän­nings­mo­tor får föras endast om for­do­net vid tid­punk­ten för typ­god­kän­nande, regi­stre­ring eller ibruk­ta­gande upp­fyllde minst de gräns­vär­den för utsläpp som anges i tabell 1 och 2 i bilaga 1 till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typ­god­kän­nande av motor­for­don med avse­ende på utsläpp från lätta per­son­bi­lar och lätta nyt­to­for­don (Euro 5 och Euro 6) och om till­gång till infor­ma­tion om repa­ra­tion och under­håll av for­don, i lydel­sen enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 459/2012.

For­don som har kom­pres­sions­tänd motor får föras endast om for­do­net vid tid­punk­ten för typ­god­kän­nande, regi­stre­ring eller ibruk­ta­gande upp­fyllde minst de gräns­vär­den för utsläpp som anges i tabell 2 i bilaga 1 till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 715/2007, i lydel­sen enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 459/2012.
För­ord­ning (2018:1563).

22 c §   I mil­jö­zon klass 3 får tunga bus­sar och tunga last­bi­lar föras endast om for­do­net enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) 2017/1151 av den 1 juni 2017 om kom­plet­te­ring av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 715/2007 om typ­god­kän­nande av motor­for­don med avse­ende på utsläpp från lätta per­son­bi­lar och lätta nyt­to­for­don (Euro 5 och Euro 6) och om till­gång till infor­ma­tion om repa­ra­tion och under­håll av for­don samt om änd­ring av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2007/46/EG, kom­mis­sio­nens för­ord­ningar (EG) nr 692/2008 och (EU) nr 1230/2012 och om upp­hä­vande av kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 692/2008, i den ursprung­liga lydel­sen, är
      a) ett for­don med endast eldrift (elfor­don),
      b) ett bräns­le­cell­s­for­don (vät­gas­for­don),
      c) ett gas­dri­vet en- eller två­bräns­le­for­don (gas­for­don) och for­do­nets motor vid tid­punk­ten för typ­god­kän­nande, regi­stre­ring eller ibruk­ta­gande upp­fyllde minst de gräns­vär­den för utsläpp som anges i bilaga 1 till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typ­god­kän­nande av motor­for­don och moto­rer vad gäl­ler utsläpp från tunga for­don (Euro 6) och om till­gång till infor­ma­tion om repa­ra­tion och under­håll av for­don samt om änd­ring av för­ord­ning (EG) nr 715/2007 och direk­tiv 2007/46/EG och om upp­hä­vande av direk­ti­ven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG, i lydel­sen enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning 133/2014, eller
      d) ett hybri­del­for­don som drivs med elekt­risk energi från extern ladd­ning (ladd­hy­brid) och for­do­nets motor vid tid­punk­ten för typ­god­kän­nande, regi­stre­ring eller ibruk­ta­gande upp­fyllde minst de gräns­vär­den för utsläpp som anges i bilaga 1 till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 595/2009, i lydel­sen enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning 133/2014. För­ord­ning (2018:1562).

22 d §   I mil­jö­zon klass 3 får lätta bus­sar, lätta last­bi­lar och per­son­bi­lar föras endast om for­do­net enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) 2017/1151 om kom­plet­te­ring av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 715/2007 om typ­god­kän­nande av motor­for­don med avse­ende på utsläpp från lätta per­son­bi­lar och lätta nyt­to­for­don (Euro 5 och Euro 6), i den ursprung­liga lydel­sen, är
      a) ett for­don med endast eldrift (elfor­don),
      b) ett bräns­le­cell­s­for­don (vät­gas­for­don), eller
      c) ett gas­dri­vet en- eller två­bräns­le­for­don (gas­for­don) och for­do­nets motor vid tid­punk­ten för typ­god­kän­nande, regi­stre­ring eller ibruk­ta­gande upp­fyllde minst de gräns­vär­den för utsläpp som anges i tabell 2 i bilaga 1 till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 715/2007 (Euro 5 och Euro 6), i lydel­sen enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 459/2012. För­ord­ning (2018:1562).

23 §   Föl­jande undan­tag gäl­ler från det för­bud som anges i 22 a §:
   1. For­don vars motor vid tid­punk­ten för typ­god­kän­nande, regi­stre­ring eller ibruk­ta­gande upp­fyllde minst de emis­sions­krav som anges i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2005/55/EG av den 28 sep­tem­ber 2005 om till­närm­ning av med­lems­sta­ter­nas lag­stift­ning om åtgär­der mot utsläpp av gas- och par­ti­kel­for­miga för­ore­ningar från moto­rer med kom­pres­sions­tänd­ning som används i for­don samt mot utsläpp av gas­for­miga för­ore­ningar från moto­rer med gnist­tänd­ning drivna med natur­gas eller gasol vilka används i for­don, rad A, (Euro 3), i tabel­lerna i avsnitt 6.2.1 i bilaga I, får föras i mil­jö­zon klass 1 under en period av åtta år räk­nat från första regi­stre­ringen, regi­stre­rings­å­ret oräk­nat.
   2. For­don vars motor vid tid­punk­ten för typ­god­kän­nande, regi­stre­ring eller ibruk­ta­gande upp­fyllde minst de emis­sions­krav som anges i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2005/55/EG, rad B.1, (Euro 4), i tabel­lerna i punkt 6.2.1 i bilaga I, får föras i mil­jö­zon klass 1 till och med utgången av år 2016, eller under en period av åtta år räk­nat från första regi­stre­ringen, regi­stre­rings­å­ret oräk­nat.
   3. For­don vars motor vid tid­punk­ten för typ­god­kän­nande, regi­stre­ring eller ibruk­ta­gande upp­fyllde minst de emis­sions­krav som anges i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2005/55/EG, rad B.2, (Euro 5), eller rad C, (EEV), i tabel­lerna i punkt 6.2.1 i bilaga I, får föras i mil­jö­zon klass 1 till och med utgången av 2020 eller under en period av åtta år räk­nat från första regi­stre­ringen, regi­stre­rings­å­ret oräk­nat.
   4. For­don med gas­mo­tor eller motor för drift med eta­nol för die­sel­mo­tor enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2005/55/EG får föras i mil­jö­zon klass 1 till utgången av 2025.
   5. For­don vars motor vid tid­punk­ten för typ­god­kän­nande, regi­stre­ring eller ibruk­ta­gande upp­fyllde minst de emis­sions­krav som anges i bilaga I till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning 595/2009 av den 18 juni 2009 om typ­god­kän­nande av motor­for­don och moto­rer vad gäl­ler utsläpp från tunga for­don (Euro 6), i lydel­sen enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning 133/2014, får föras i mil­jö­zon klass 1.
   6. For­don vars motor har anpas­sats för att upp­fylla de emis­sions­krav som anges i 2 får föras i mil­jö­zon klass 1 till och med utgången av 2016.
   7. For­don vars motor har anpas­sats för att upp­fylla de emis­sions­krav som anges i 3 får föras i mil­jö­zon klass 1 till och med utgången av 2020.
   8. For­don vars motor har anpas­sats för att upp­fylla de emis­sions­krav som anges i 5 får föras i mil­jö­zon klass 1.
   9. EG-​mobil­kran får föras i mil­jö­zon klass 1.
För­ord­ning (2018:1562).

24 §   Vid färd i mil­jö­zon klass 1 med en tung buss eller tung last­bil som har regi­stre­rats för mer än sex år sedan, inne­va­rande år oräk­nat, ska hand­lingar med­fö­ras som visar vilka emis­sions­krav som for­do­nets motor upp­fyllde vid tid­punk­ten för typ­god­kän­nande, regi­stre­ring, ibruk­ta­gande eller när motorn anpas­sats enligt vad som anges i 23 § 6-8. Detta gäl­ler dock inte om upp­gif­ten fram­går av väg­tra­fik­re­gist­ret eller om for­do­net omfat­tas av undan­tag enligt 11 kap. 4 § eller 13 kap. 3 § 13.
För­ord­ning (2018:1562).

24 a §   Vid färd i mil­jö­zon klass 2 eller 3 ska hand­lingar med­fö­ras som visar vilka emis­sions­krav som for­do­nets motor upp­fyllde vid tid­punk­ten för typ­god­kän­nande, regi­stre­ring eller ibruk­ta­gande. Detta gäl­ler dock inte om upp­gif­ten fram­går av väg­tra­fik­re­gist­ret eller om for­do­net omfat­tas av undan­tag enligt 11 kap. 4 § eller 13 kap. 3 § 13.
För­ord­ning (2018:1562).


5 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik med ter­räng­mo­tor­for­don och ter­räng­släp på väg

1 §   Ter­räng­mo­tor­for­don och ter­räng­släp får inte föras på andra vägar än enskilda utom i de fall som anges i 2 och 6 §§.
För­ord­ning (2002:943).

2 §   Den som vid färd med ett ter­räng­mo­tor­for­don eller ett ter­räng­släp behö­ver korsa en väg som inte är enskild får föra for­do­net på vägen kor­taste lämp­liga sträcka. Det­samma gäl­ler om det med hän­syn till ter­räng­för­hål­lan­dena är nöd­vän­digt att fär­das på vägen. För­ord­ning (2002:943).

3 §   En förare av ett ter­räng­mo­tor­for­don som kör ut från ter­rängen skall stanna for­do­net innan han eller hon kör ut på en väg. Tra­fi­kan­ter på vägen skall läm­nas före­träde.

4 §   När ter­räng­mo­tor­for­don eller ter­räng­släp förs på annan väg än sådan enskild väg som i mindre omfatt­ning används av all­män­he­ten för tra­fik får pas­sa­ge­rare inte tas med i for­do­net eller ett där­till kopp­lat for­don. För­ord­ning (2002:943).

5 §   På annan väg än sådan enskild väg som i mindre omfatt­ning används av all­män­he­ten för tra­fik får ter­räng­mo­tor­for­don eller ter­räng­släp inte föras med högre has­tig­het än 20 kilo­me­ter i tim­men. För­ord­ning (2002:943).

6 §   Tung ter­räng­vagn på hjul får föras på väg trots bestäm­mel­serna i 1, 4 och 5 §§.


6 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik med cykel och moped

Gemen­samma bestäm­mel­ser

1 §   Cyk­lande skall fär­das efter varandra. När det kan ske utan fara eller olä­gen­het för tra­fi­ken får de dock fär­das i bredd.

2 §   Cyk­lande och moped­fö­rare skall hålla minst en hand på sty­ret.

Moped­fö­rare skall hålla båda föt­terna på peda­lerna eller fot­stö­den.

3 §   På en cykel eller en moped får inte sam­ti­digt fär­das flera per­so­ner än cykeln eller mope­den är byggd för.

När en cykel eller moped klass II har lämp­liga säten och effek­tivt skydd mot hju­lek­rarna får dock på for­do­net fär­das ytter­li­gare
   1. ett barn under tio år, om den som styr for­do­net har fyllt fem­ton år, eller
   2. två barn under sex år, om den som styr for­do­net har fyllt arton år.

4 §   Cyk­lande eller moped­fö­rare får inte trans­por­tera gods som är så tungt eller stort att cykeln eller mope­den inte kan manö­vre­ras säkert eller så att annan tra­fik hind­ras.

4 a §   Den som är under fem­ton år och fär­das med en två­hju­lig cykel skall använda cykel­hjälm eller annat lämp­ligt huvud­skydd.

Cykel­fö­ra­ren skall se till att pas­sa­ge­rare använ­der cykel­hjälm eller annat lämp­ligt huvud­skydd i enlig­het med bestäm­mel­sen i första styc­ket. För­ord­ning (2004:296).

4 b §   Den som fär­das med en två­hju­lig moped klass II som är kon­stru­e­rad för att dri­vas med en tramp-​​ och vevan­ord­ning och där motorn inte ger något kraft­till­skott vid has­tig­he­ter över 25 kilo­me­ter i tim­men ska använda cykel­hjälm eller annat lämp­ligt huvud­skydd. För­ord­ning (2015:929).

Tra­fik med cykel och moped vid färd på väg

5 §   Vid färd på väg får cyk­lande eller moped­fö­rare inte låta cykeln eller mope­den dras eller skju­tas av annat for­don eller spår­vagn. Moped­fö­rare får inte hel­ler dra eller fram­för sig skjuta någon annan väg­tra­fi­kant eller föra något annat for­don vid sidan.

6 §   Cyk­lande eller förare av moped klass II som ska fär­das ut på en cykel­pas­sage ska sänka has­tig­he­ten och ta hän­syn till for­don som när­mar sig pas­sa­gen och får korsa vägen endast om det kan ske utan fara.

Cyk­lande eller förare av moped klass II som ska fär­das ut på en cykelö­ver­fart ska ta hän­syn till avstån­det till och has­tig­he­ten hos for­don som när­mar sig över­far­ten.
För­ord­ning (2014:1035).


7 kap. Bestäm­mel­ser för gående på väg

1 §   Gående på väg ska använda gång­ba­nan eller vägre­nen.

Om det inte finns någon gång­bana eller vägren ska gående använda cykel­ba­nan eller kör­ba­nan. Det­samma gäl­ler sådana tra­fi­kan­ter som avses i 1 kap. 4 § andra styc­ket om gång­ba­nan är smal eller utrym­met på den är begrän­sat på annat sätt eller om det finns andra sär­skilda skäl för det.

Gående som använ­der vägre­nen, kör­ba­nan eller en gemen­sam gång- och cykel­bana ska om möj­ligt gå längst till väns­ter i färd­rikt­ningen. Den som åker rull­ski­dor, rullskrid­skor eller lik­nande och som fär­das med högre has­tig­het än gång­fart ska dock fär­das längst till höger om det är lämp­li­gare.

De som går i grupp under upp­sikt av en ledare eller i en pro­ces­sion ska om det är lämp­ligt använda vägre­nen eller kör­ba­nans högra sida i färd­rikt­ningen. Om grup­pen består av barn som går högst två i bredd, ska om möj­ligt gång­bana, vägren eller cykel­bana använ­das. För­ord­ning (2018:1559).

2 §   På en väg där for­donstra­fik är för­bju­den och i ett sådant gång­farts­om­råde eller på en gågata som avses i 8 kap. 1 § gäl­ler inte bestäm­mel­serna i 1 §. För­ord­ning (2007:101).

3 §   Gående skall korsa en kör- eller cykel­bana på ett över­gångs­ställe. Om det inte finns något över­gångs­ställe i när­he­ten, skall gående i stäl­let korsa kör- eller cykel­ba­nan tvärs över denna och helst vid en väg­kors­ning.

Kör- eller cykel­ba­nan skall kor­sas utan onö­digt dröjs­mål.

4 §   Gående som skall gå ut på ett över­gångs­ställe skall ta hän­syn till avstån­det till och has­tig­he­ten hos de for­don som när­mar sig över­gångs­stäl­let. Utan­för ett över­gångs­ställe får gående korsa vägen endast om det kan ske utan fara eller olä­gen­het för tra­fi­ken.

5 §   När en grupp som går under upp­sikt av en ledare eller en pro­ces­sion använ­der vägre­nen, kör­ba­nan eller cykel­ba­nan under annan tid än då det är dags­ljus med klar sikt, skall den som går i täten ha minst en lykta som mot vägens mitt visar vitt eller gult ljus framåt och den som går i kön minst en lykta som mot vägens mitt visar rött ljus bakåt.


8 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik på gågata, cykel­gata och i gång­farts­om­råde m.m.

1 §   På en gågata och i ett gång­farts­om­råde gäl­ler föl­jande.
   1. For­don får inte föras med högre has­tig­het än gång­fart.
   2. For­don får inte par­ke­ras.
   3. For­dons­fö­rare har väj­nings­plikt mot gående.

På en gågata får motor­drivna for­don inte föras annat än för att korsa den. Sådana for­don får dock föras på gåga­tor om det behövs för
   1. varu­le­ve­ran­ser till eller från buti­ker eller mot­sva­rande vid gåga­tan,
   2. trans­por­ter av gods eller boende till eller från adress vid gåga­tan,
   3. trans­por­ter av gäs­ter till eller från hotell eller mot­sva­rande vid gåga­tan, eller
   4. trans­por­ter av sjuka eller rörel­se­hind­rade per­so­ner till eller från adress vid gåga­tan. För­ord­ning (2017:921).

1 a §   På en cykel­gata gäl­ler föl­jande:
   1. For­don får inte föras med högre has­tig­het än 30 kilo­me­ter i tim­men.
   2. For­don får inte par­ke­ras på någon annan plats än sär­skilt anord­nade par­ke­rings­plat­ser.
   3. En förare som från en väg kör in på en väg som är cykel­gata har väj­nings­plikt mot for­don på cykel­ga­tan.
   4. En förare av ett motor­dri­vet for­don ska anpassa has­tig­he­ten till cykel­tra­fi­ken. För­ord­ning (2020:842).

2 §   I ett kör­fält eller en kör­bana för for­don i lin­je­tra­fik m.fl. får endast for­don i lin­je­tra­fik föras samt, om kör­fäl­tet eller kör­ba­nan är belä­get till höger i färd­rikt­ningen, cykel och moped klass II.

For­don som får föras i kör­fäl­tet får trots 3 kap. 53 § första styc­ket 10 stan­nas där för på- eller avstig­ning.
För­ord­ning (2010:2037).


9 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik på motor­väg och motor­tra­fik­led

1 §   På en motor­väg gäl­ler föl­jande.
   1. Endast tra­fik med motor­for­don eller motor­for­don med till­kopp­lat for­don som är kon­stru­e­rade för och får fram­fö­ras med en has­tig­het av minst 40 kilo­me­ter i tim­men får före­komma.
Mope­der klass I får dock inte fram­fö­ras på en motor­väg.
   2. For­don får föras in på en motor­väg endast vid vägens bör­jan eller på en påfarts­väg och föras av motor­vä­gen endast på en avfarts­väg eller vid dess slut.
   3. For­don får inte föras på skil­je­rem­san eller på en tvär­gå­ende för­bin­del­se­väg mel­lan kör­ba­norna.
   4. For­don får inte vän­das eller bac­kas.
   5. For­don får inte stan­nas eller par­ke­ras annat än på plat­ser som utmärkts med ett väg­märke som parkerings-​​ eller rast­plats.
Bus­sar i lin­je­tra­fik får dock stan­nas vid sär­skilt anord­nade håll­plat­ser.
   6. For­don får inte föras med högre has­tig­het än 110 kilo­me­ter i tim­men.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om att for­don eller for­dons­tåg även i andra fall än som anges i första styc­ket 1 får föras på motor­väg. Före­skrif­terna ska vara för­e­nade med sådana vill­kor att tra­fik­sä­ker­he­ten inte även­ty­ras.

Tra­fik­ver­ket får med­dela före­skrif­ter om att den högsta tillåtna has­tig­he­ten på en motor­väg ska vara 120 kilo­me­ter i tim­men.
För­ord­ning (2010:144).

2 §   Bestäm­mel­serna i 1 § första styc­ket 1-5 och andra styc­ket gäl­ler i till­lämp­liga delar även tra­fik på en motor­tra­fik­led samt på- och avfarts­vä­gar till en sådan väg.


10 kap. Lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter m.m.

1 §   Sär­skilda tra­fik­reg­ler får, utom i de fall som avses i 10 och 14 §§, med­de­las genom lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter för en viss väg eller väg­sträcka eller för samt­liga vägar inom ett visst område eller för ett område eller en färd­led i ter­räng. Sär­skilda tra­fik­reg­ler om stan­nande eller par­ke­ring får även med­de­las genom lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter för samt­liga vägar som inte är enskilda inom ett visst område.

De sär­skilda tra­fik­reg­lerna får gälla föl­jande:
   1. Att en viss väg eller väg­sträcka ska vara huvud­led, motor­väg eller motor­tra­fik­led.
   2. Att en viss väg eller väg­sträcka eller samt­liga vägar inom ett område ska vara gågata, gång­farts­om­råde eller cykel­gata.
   3. Att ett visst område ska vara tätt­be­byggt område eller att ett sär­skilt mil­jö­käns­ligt område inom tätt­be­byggt område ska vara mil­jö­zon.
   4. Att en viss plats ska vara cir­ku­la­tions­plats eller cykelö­ver­fart.
   5. Att ett visst kör­fält eller en viss kör­bana ska vara kör­fält eller kör­bana för for­don i lin­je­tra­fik m.fl.
   6. Att en viss plats på sträcka där för­bud att stanna eller par­kera råder enligt 3 kap. 53 § första styc­ket 2 ska vara buss­håll­plats.
   7. Att en viss plats ska vara ända­måls­plats och ända­må­let för upp­ställ­ning på plat­sen eller att en viss plats ska vara ladd­plats.
   8. Avvi­kel­ser från bestäm­mel­serna om gågata enligt 8 kap. 1 § andra styc­ket och bestäm­mel­serna om kör­fält för for­don i lin­je­tra­fik m.fl. enligt 8 kap. 2 §.
   9. För­bud mot tra­fik med for­don.
   10. För­bud eller påbud att svänga eller köra i viss rikt­ning.
   11. För­bud mot omkör­ning.
   12. Väj­nings­plikt eller stopplikt med avvi­kel­ser från bestäm­mel­serna i 3 kap. 18 eller 21 § eller i stäl­let för bestäm­mel­serna i 3 kap. 23 § första styc­ket.
   13. Stopplikt i kors­ning med järn­väg eller spår­väg.
   14. Avvi­kel­ser från bestäm­mel­serna om has­tig­het i 3 kap. 17 § första styc­ket eller i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 17 § andra styc­ket, om det är moti­ve­rat av hän­syn till tra­fik­sä­ker­he­ten, fram­kom­lig­he­ten eller mil­jön.
   15. Begräns­ning till lägre has­tig­het än som föl­jer av 3 kap. 17 § tredje styc­ket, 4 kap. 20 § eller 9 kap. 1 § eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 17 § fjärde styc­ket eller 9 kap. 1 § tredje styc­ket, om det är moti­ve­rat av hän­syn till tra­fik­sä­ker­he­ten, fram­kom­lig­he­ten eller mil­jön.
   16. Tillå­telse att stanna eller par­kera for­don med avvi­kelse från bestäm­mel­serna i 3 kap. 48 §, 49 a § första styc­ket, 52 §, 53 § första styc­ket 2-5, 9 och 10, 54 §, 55 § första styc­ket 3-5 eller 8 kap. 1 och 1 a §§ eller för­bud mot att par­kera eller mot att stanna och par­kera for­don.
   17. Tids­be­gräns­ning, avgifts­plikt eller andra vill­kor för par­ke­ring.
   18. Undan­tag från 3 kap. 77 § om belys­ning vid färd i ter­räng.
   19. Axel­tryck, bog­gi­tryck, trip­pe­lax­el­tryck eller brut­to­vikt på motor­drivna for­don eller for­dons­tåg med begräns­ning till lägre vik­ter än som föl­jer av 4 kap. 12 §.
   20. Inskränk­ning till mindre bredd eller längd på motor­drivna for­don, for­dons­tåg eller last än som tillåts i 4 kap. 15, 17 eller 17 a §.
   21. Tra­fik med ter­räng­mo­tor­for­don eller ter­räng­släp med avvi­kel­ser från bestäm­mel­serna i 5 kap. 1, 4 eller 5 §.
   22. Andra sär­skilda tra­fik­reg­ler.

Vidare får det genom lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter med­de­las sär­skilda tra­fik­reg­ler om att en väg­tun­nel ska till­höra tun­nel­ka­te­gori B, C, D eller E, sär­skilda tra­fik­reg­ler för trans­port av far­ligt gods och för sådana täv­lingar som läns­sty­rel­sen har läm­nat till­stånd till enligt 3 kap. 84 §.
För­ord­ning (2021:355).

2 §   Före­skrif­ter enligt 1 § andra styc­ket 9-11, 14-18, 20 och 21 får avse
   1. en viss tra­fi­kant­grupp,
   2. ett visst eller vissa for­dons­slag, eller
   3. for­don med last av viss beskaf­fen­het.

Lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter om par­ke­ring får inne­fatta sär­skilda bestäm­mel­ser för att under­lätta för dem som bor i ett visst område att par­kera inom detta område. Om det behövs av sär­skilda skäl får vissa par­ke­rings­plat­ser i områ­det reser­ve­ras för de boende genom sådana bestäm­mel­ser. Frå­gor om till­stånd att par­kera enligt före­skrif­terna prö­vas av kom­mu­nen.

Lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter om par­ke­ring får inne­fatta sär­skilda bestäm­mel­ser om att högst tre par­ke­rings­plat­ser får reser­ve­ras för varje utländsk beskick­ning i anslut­ning till beskick­ning­ens kansli eller resi­dens. Det­samma gäl­ler par­ke­rings­plat­ser för kon­su­lat som före­stås av en kar­riär­kon­sul samt sådana inter­na­tio­nella organ som avses i 4 § lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall.

Lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter om för­bud mot tra­fik med for­don som med­de­las av en kom­mun för en viss väg, viss väg­sträcka eller för samt­liga vägar inom ett visst område får avse for­don med dubb­däck. För­ord­ning (2011:912).

3 §   Lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter med­de­las av föl­jande myn­dig­he­ter:
   1. kom­mu­nen
      a) i fråga om vil­ket område som enligt 1 § andra styc­ket 3 ska utgöra tätt­be­byggt område eller mil­jö­zon,
      b) för andra vägar inom tätt­be­byggt område än all­männa vägar för vilka sta­ten är väg­hål­lare,
      c) för samt­liga vägar inom tätt­be­byggt område om före­skrif­terna rör färd­has­tig­het, stan­nande eller par­ke­ring, d) för vägar utom tätt­be­byggt område för vilka kom­mu­nen är väg­hål­lare, och
      e) för ter­räng, och
   2. läns­sty­rel­sen
      a) i andra fall än som avses i 1,
      b) i fråga om stopplikt och väj­nings­plikt enligt 1 § andra styc­ket 12 och 13 för vägar i kors­ningar med all­män väg för vil­ken sta­ten är väg­hål­lare, och
      c) i fråga om sådana före­skrif­ter som avses i 1 § tredje styc­ket.

Polis­myn­dig­he­ten får med­dela före­skrif­ter om ett beslut av kom­mu­nen eller läns­sty­rel­sen inte kan avvak­tas utan sär­skild olä­gen­het. För­ord­ning (2018:1562).

4 §   Om före­skrif­ter enligt 1 § andra styc­ket 1 utfor­mas så att huvud­le­der kor­sar varandra, ska väj­nings­plikt eller stopplikt regle­ras sär­skilt i kors-​ningen. Sär­skild regle­ring behövs dock inte i de fall for­don kom­mer in på huvud­le­den utan att byta kör­fält.

Om före­skrif­ter enligt 1 § andra styc­ket 2 utfor­mas så att två cykel­ga­tor kor­sar varandra, ska väj­nings­plikt eller stopplikt regle­ras sär­skilt i kors­ningen. För­ord­ning (2023:180).

5 §   Innan en kom­mun beslu­tar före­skrif­ter om has­tig­hets­be­gräns­ning enligt 3 kap. 17 § andra styc­ket eller lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter enligt 1 § ska Polis­myn­dig­he­ten och den stat­liga väg­håll­nings­myn­dig­het som berörs läm­nas till­fälle att yttra sig.

Innan en läns­sty­relse beslu­tar sådana lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter för trans­port av far­ligt gods som avses i 1 § tredje styc­ket ska ytt­rande inhäm­tas från Myn­dig­he­ten för sam­hälls­skydd och bered­skap. För­ord­ning (2014:1265).

6 §   Om en enskild väg sär­skilt berörs i ett ärende om lokal tra­fik­fö­re­skrift skall äga­ren till den enskilda vägen ges till­fälle att yttra sig under bered­ningen. Det­samma gäl­ler äga­ren till mark som sär­skilt berörs.

Lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter för enskilda vägar som endast i mindre utsträck­ning används av all­män­he­ten för tra­fik får med­de­las endast efter med­gi­vande av vägens ägare. Med­gi­vande behövs dock inte om före­skrif­terna avser
   1. has­tig­het,
   2. regle­ring av tra­fi­ken i kors­ning med järn­väg eller spår­väg,
   3. regle­ring av tra­fi­ken vid vägens anslut­ning till en väg som inte är enskild eller till en enskild väg som i större utsträck­ning används av all­män­he­ten för tra­fik, eller
   4. regle­ring av tra­fi­ken vid en täv­ling som läns­sty­rel­sen har läm­nat till­stånd till enligt 3 kap. 84 §.

Den som med­de­lar sådana lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter som inte får med­de­las utan med­gi­vande av vägens ägare, skall också erinra vägens ägare om bestäm­mel­serna om utmärk­ning. För­ord­ning (1999:240).

7 §   En väg får för­kla­ras för motor­väg eller motor­tra­fik­led endast om
   1. den är fri från kors­ningar i samma plan med andra vägar, och 2. for­don inte lämp­li­gen kan föras in på eller ut från vägen annat än vid vägens änd­punk­ter eller vid sär­skilt anord­nade på- och avfarts­vä­gar.

För att för­kla­ras för motor­väg skall vägen dess­utom 1. vara upp­de­lad i två kör­ba­nor, en för tra­fi­ken i var­dera rikt­ningen, och
   2. ha kör­ba­norna skilda genom en skil­je­remsa eller på något annat sätt.

På- och avfarts­vä­gar hör till motor­vä­gen eller motor­tra­fik­le­den i den omfatt­ning som läns­sty­rel­sen eller kom­mu­nen bestäm­mer för varje fall.

8 §   En väg eller ett område får för­kla­ras som gång­farts­om­råde endast om det är utfor­mat så att det fram­går att gående nytt­jar hela ytan samt att det inte är lämp­ligt att föra for­don med högre has­tig­het än gång­fart. För­ord­ning (2007:101).

9 §   Ett område får för­kla­ras vara tätt­be­byggt område om det har stads-​​ eller byka­rak­tär eller annars har där­med jäm­för­bart väg­nät och bebyg­gelse.

9 a §   En plats får för­kla­ras som ladd­plats endast om det finns anord­ningar för extern ladd­ning med elekt­risk energi för for­dons fram­driv­ning. För­ord­ning (2010:2037).

10 §   I fråga om en enskild väg skall äga­ren av vägen avgöra om tra­fik med motor­drivna for­don eller ett visst eller vissa slag av sådana for­don får äga rum. Sådant för­bud får avse även for­don med viss största bredd, längd eller vikt.

För­bud enligt första styc­ket skall utmär­kas med väg­märke eller på annat tyd­ligt sätt.

Väg­håll­nings­myn­dig­he­tens befo­gen­het att med­dela före­skrif­ter om för­bud eller inskränk­ning av tra­fik med motor­drivna for­don på enskild väg fram­går av 41 § väg­la­gen (1971:948).
För­ord­ning (1999:240).

11 §   Har upp­hävts genom för­ord­ning (2007:235).

12 §   Den myn­dig­het som har beslu­tat en före­skrift som avses i 2 § för­ord­ningen (2007:231) om elektro­niskt kun­gö­rande av vissa tra­fik­fö­re­skrif­ter skall sna­rast under­rätta
   1. berörd väg­håll­nings­myn­dig­het, och
   2. sådana mar­kä­gare och ägare av enskilda vägar som sär­skilt berörs.

En före­skrift enligt 1 § andra styc­ket 9 som avser ter­räng skall del­ges mar­kä­ga­ren. För­ord­ning (2007:235).

12 a §   Har upp­hävts genom för­ord­ning (2012:601).

13 §   I föl­jande fall ska före­skrif­ter som gäl­ler på väg mär­kas ut enligt bestäm­mel­serna i väg­mär­kes­för­ord­ningen (2007:90) eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av den för­ord­ningen. Det­samma gäl­ler före­skrif­ter som gäl­ler i ter­räng, om det finns skäl till det.
   1. Has­tig­hets­be­gräns­ningar och före­skrif­ter om högsta tillå­ten has­tig­het enligt 3 kap. 17 §, 8 kap. 1 a § och 9 kap. 1 §.
   2. Före­skrif­ter om bärig­hets­klass 2 eller 3 enligt 4 kap. 11 §.
   3. Sär­skilda tra­fik­reg­ler som med­de­lats genom lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter enligt 1 §.
   4. Sär­skilda tra­fik­reg­ler som med­de­lats genom före­skrif­ter enligt 14 §. För­ord­ning (2020:842).

13 a §   Trots vad som anges i 13 § gäl­ler föl­jande:
   1. Sär­skilda tra­fik­reg­ler om att ett visst område ska vara tätt­be­byggt område eller mil­jö­zon klass 1 behö­ver inte mär­kas ut.
   2. Has­tig­hets­grän­ser enligt 3 kap. 17 § första eller tredje styc­ket behö­ver inte mär­kas ut vid sådan väg som avses i 3 kap. 21 § andra styc­ket.
   3. Om sär­skilda tra­fik­reg­ler eller före­skrif­ter om has­tig­het med­de­las så att två lika­dana tra­fik­reg­ler eller has­tig­hets­be­gräns­ningar grän­sar till varandra behö­ver utmärk­ning inte ske i grän­sen mel­lan dem.
   4. Sär­skilda tra­fik­reg­ler som är tillämp­liga endast under en viss tid eller under vissa för­hål­lan­den behö­ver inte vara utmärkta då de inte är tillämp­liga. De tids­be­gräns­ningar eller andra för­hål­lan­den som ska före­ligga för att en tra­fik­re­gel ska vara tillämp­lig behö­ver inte mär­kas ut om regeln endast märks ut när den är tillämp­lig.
   5. Sär­skilda tra­fik­reg­ler om trans­port av far­ligt gods behö­ver mär­kas ut endast om det finns skäl till det.
   6. De sär­skilda tra­fik­reg­ler som före­skrif­ter enligt 14 § avvi­ker från behö­ver inte mär­kas ut.
   7. Sär­skilda tra­fik­reg­ler med avvi­kel­ser från 3 kap. 48 § tredje styc­ket behö­ver inte mär­kas ut.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om och i enskilda fall medge ytter­li­gare undan­tag från utmärk­nings­skyl­dig­he­ten i fråga om vägar med lite tra­fik eller om det finns andra sär­skilda skäl till det och det kan ske utan fara för tra­fik­sä­ker­he­ten. Detta gäl­ler dock inte i fråga om före­skrif­ter om högsta tillå­ten has­tig­het.

Om före­skrif­ter om has­tig­het samt sär­skilda tra­fik­reg­ler inte ska eller behö­ver mär­kas ut, ska de föras in i en orts­tid­ning.
För­ord­ning (2022:905).

14 §   Före­skrif­ter med sär­skilda tra­fik­reg­ler för en väg eller en viss väg­sträcka om
   1. för­bud mot tra­fik med for­don eller med visst slag av for­don,
   2. begräns­ning av axel­tryck, bog­gi­tryck, trip­pe­lax­el­tryck eller brut­to­vikt,
   3. begräns­ning av bredd eller längd på for­don, for­dons­tåg eller last,
   4. för­bud mot omkör­ning,
   5. för­bud eller påbud att svänga eller köra i viss rikt­ning,
   6. för­bud mot infart,
   7. lägre has­tig­het än som annars gäl­ler,
   8. stan­nande eller par­ke­ring,
   9. väj­nings­plikt eller stopplikt,
   10. minsta avstånd mel­lan for­don, och
   11. cir­ku­la­tions­plats

får med­de­las av
      a. Polis­myn­dig­he­ten om det behövs i sam­band med tra­fi­kö­ver­vak­ning, kon­troll av förare och for­don eller tra­fi­ko­lyc­kor,
      b. Tull­ver­ket om det behövs i sam­band med punkt­skat­te­kon­troll, eller
      c. den myn­dig­het som har hand om väg- eller gatu­håll­ningen inom områ­det om det behövs på grund av väg­ar­bete eller lik­nande arbete eller under kor­tare tid på grund av ska­dor eller risk för ska­dor på vägen och på grund av annat som kan med­föra fara eller hin­der för tra­fi­ken, eller om det behövs på sär­skild vin­ter­väg över istäckt vat­ten.

Vid väg­ar­bete eller lik­nande arbete som berör väg­sträc­kor inom två eller flera myn­dig­he­ters väg­håll­nings­om­rå­den ska före­skrift enligt första styc­ket c med­de­las av den myn­dig­het som hål­ler den väg som till största delen berörs av väg­ar­be­tet eller ska­dan.

Polis­myn­dig­he­ten eller den myn­dig­het som har hand om väg- eller gatu­håll­ningen inom områ­det får med­dela före­skrif­ter för en viss väg om till­fäl­lig begräns­ning av den has­tig­het som annars är tillå­ten om det behövs för att före­bygga tra­fi­ko­lyc­kor med klöv­vilt eller tam­re­nar.
För­ord­ning (2023:180).

15 §   Om en all­män väg som sta­ten är väg­hål­lare för till­hör bärig­hets­klass 2 eller 3 under en del av året, får den stat­liga väg­håll­nings­myn­dig­he­ten besluta att vägen under en kor­tare tid inte skall till­höra bärig­hets­klas­sen, om det är lämp­ligt med hän­syn till tjäl­för­hål­lan­dena.
För­ord­ning (2004:1070).


11 kap. Bestäm­mel­ser om undan­tag vid tra­fi­kö­ver­vak­ning, rädd­nings­tjänst m.m.

1 §   Ett for­don som används av en polis­man, per­so­nal vid Säker­hetspo­li­sen när de vid­tar en skydds­åt­gärd i sådan verk­sam­het som anges i 5 § för­ord­ningen (2022:1719) med instruk­tion för Säker­hetspo­li­sen, bil­in­spek­tör eller tull­tjäns­te­man i tjäns­teut­öv­ning får föras på gång- och cykel­ba­nor samt på gåga­tor, om sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas. For­do­net får inte föras med högre has­tig­het än 30 kilo­me­ter i tim­men.

En väg samt ett visst område eller färd­led i ter­räng får använ­das trots 8 kap. 2 § och trots för­bud eller inskränk­ning i rät­ten att tra­fi­kera vägen, områ­det eller leden enligt före­skrif­ter som med­de­lats enligt 10 kap. 1, 10 eller 14 § eller enligt 41 § väg­la­gen (1971:948)
   1. i yrkes­ut­öv­ning av en polis­man, bil­in­spek­tör, tull­tjäns­te­man, kust-​bevak­nings­tjäns­te­man, läkare, sjuk­skö­terska, barn­morska eller vete­ri­när,
   2. per­so­nal vid Säker­hetspo­li­sen när de vid­tar en skydds­åt­gärd i sådan verk­sam­het som anges i 5 § för­ord­ningen med instruk­tion för Säker­hetspo­li­sen,
   3. för trans­por­ter av sjuka per­so­ner till läkare eller sjuk­vårds­an­stalt,
   4. vid rädd­nings­tjänst, eller
   5. i andra jäm­för­liga träng­ande fall.
För­ord­ning (2022:1720).

2 §   Om sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas och om omstän­dig­he­terna krä­ver det får avvi­kelse göras från 3 kap. 6-13 och 25 §§, 26 § andra och tredje styc­kena samt 29 §,
   1. av en polis­man vid eskort av väg­trans­por­ter som enligt sär­skilda vill­kor ska utfö­ras med eskort, och
   2. av en väg­trans­port­le­dare under ett eskortupp­drag enligt lagen (2004:1167) om väg­trans­port­le­dare.

Trots före­skrif­ter om för­bud enligt 10 kap. 1 § får en väg använ­das av väg­trans­port­le­dare under ett eskortupp­drag enligt lagen (2004:1167) om väg­trans­port­le­dare, om den eskor­te­rade trans­por­ten har med­getts färd på vägen. För­ord­ning (2011:178).

3 §   Ett kör­fält eller en kör­bana för for­don i lin­je­tra­fik m.fl. får trots 8 kap. 2 § använ­das
   1. av for­don som används av ett auk­to­ri­se­rat bevak­nings­fö­re­tag i sam­band med trans­port av egen­dom,
   2. av for­don som används av per­so­nal inom Kri­mi­nal­vår­den vid trans­port av fri­hets­be­rö­vade per­so­ner eller vid bråds­kande yrkes­ut­öv­ning, och
   3. av for­don som används av per­so­nal vid Säker­hetspo­li­sen när de vid­tar en skydds­åt­gärd i sådan verk­sam­het som anges i 5 § för­ord­ningen (2022:1719) med instruk­tion för Säker­hetspo­li­sen.

Undan­ta­gen i första styc­ket gäl­ler endast om omstän­dig­he­terna krä­ver det och sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas.
För­ord­ning (2022:1720).

4 §   Trots 4 kap. 22 a-22 d §§ får föl­jande for­don föras i mil­jö­zon:
   1. For­don som används i yrkes­ut­öv­ning av en polis­man eller någon annan anställd tjäns­te­man vid Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen, tull­tjäns­te­man, kust­be­vak­nings­tjäns­te­man, läkare, sjuk­skö­terska, barn­morska eller vete­ri­när.
   2. For­don som används för trans­por­ter av sjuka per­so­ner till läkare eller sjuk­vårds­an­stalt.
   3. For­don som används vid rädd­nings­tjänst.
   4. For­don som används i andra jäm­för­liga träng­ande fall.
   5. Utryck­nings­for­don i andra fall än som avses i 1-4.
   6. For­don som defi­nie­ras som vete­ran­for­don i 2 kap. 2 § väg­tra­fiks­kat­te­la­gen (2006:227). Vete­ran­for­don får dock inte föras i en mil­jö­zon klass 3.
   7. For­don som används av per­so­nal inom Kri­mi­nal­vår­den vid trans­port av fri­hets­be­rö­vade per­so­ner eller vid bråds­kande yrkes­ut­öv­ning.
   8. For­don som till­hör eller bru­kas av För­svars­mak­ten, För­sva­rets mate­ri­el­verk, För­sva­rets radi­o­an­stalt eller Total­för­sva­rets forsk­nings­in­sti­tut.
   9. For­don som används vid sär­skilt anord­nade trans­por­ter som avses i lagen (1997:736) om färd­tjänst.
   10. For­don vars förare eller pas­sa­ge­rare inne­har ett par­ke­rings­till­stånd för rörel­se­hind­rade enligt 13 kap. 8 § denna för­ord­ning.
   11. For­don för vil­ket det har läm­nats bil­stöd enligt 52 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken. För­ord­ning (2018:1562).

5 §   Om sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas och om omstän­dig­he­terna krä­ver det, får avvi­kelse göras från 9 kap. 1 § första styc­ket 1-5 och 2 §
   1. vid rädd­nings­tjänst,
   2. i tjäns­teut­öv­ning av en polis­man, bil­in­spek­tör, tull­tjäns­te­man eller kust­be­vak­nings­tjäns­te­man,
   3. i andra med 1 och 2 jäm­för­liga träng­ande fall,
   4. av per­so­nal vid Säker­hetspo­li­sen som vid­tar en skydds­åt­gärd i sådan verk­sam­het som anges i 5 § för­ord­ningen (2022:1719) med instruk­tion för Säker­hetspo­li­sen, och
   5. av väg­trans­port­le­dare under ett eskortupp­drag enligt lagen (2004:1167) om väg­trans­port­le­dare. För­ord­ning (2022:1720).

6 §   Ter­räng­mo­tor­for­don och ter­räng­släp får föras på väg trots 5 kap. 1, 4 och 5 §§
   1. i yrkes­ut­öv­ning av en polis­man, bil­in­spek­tör, tull­tjäns­te­man, kust­be­vak­nings­tjäns­te­man, läkare, sjuk­skö­terska, barn­morska eller vete­ri­när,
   2. för trans­port av sjuka per­so­ner till läkare eller sjuk­vårds­an­stalt,
   3. vid rädd­nings­tjänst, eller
   4. i andra jäm­för­liga träng­ande fall.
För­ord­ning (2015:34).

7 §   För­tur till över­fart med sådan färja som enligt väg­la­gen (1971:948) är vägan­ord­ning har
   1. for­don som används vid bråds­kande utryck­ning för rädd­nings­tjänst eller vid sjuk­trans­port enligt 7 kap. 6 § hälso-​​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30),
   2. for­don som används i bråds­kande yrkes­ut­öv­ning av en polis­man, bil­in­spek­tör, tull­tjäns­te­man, kust­be­vak­nings­tjäns­te­man, läkare, sjuk-​skö­terska, barn­morska eller vete­ri­när,
   3. for­don som används av per­so­nal vid Säker­hetspo­li­sen när de vid­tar en skydds­åt­gärd i sådan verk­sam­het som anges i 5 § för­ord­ningen (2022:1719) med instruk­tion för Säker­hetspo­li­sen,
   4. for­don i lin­je­tra­fik,
   5. for­don i tax­i­tra­fik,
   6. for­don som används för skol­skjuts och färd­tjänst,
   7. for­don som används av per­so­nal inom Kri­mi­nal­vår­den vid trans­port av fri­hets­be­rö­vade per­so­ner eller vid bråds­kande yrkes­ut­öv­ning, och
   8. for­don som används av ett auk­to­ri­se­rat bevak­nings­fö­re­tag i sam­band med trans­port av egen­dom.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om för­tur till över­fart med färja för tra­fi­kan­ter som under större delen av året utnytt­jar fär­je­le­den till och från sin fasta bostad eller andra tra­fi­kan­ter om det finns sär­skilda skäl.
För­ord­ning (2022:1720).

8 §   Trots 3 kap. 47 § 3, 48, 52-54 §§, 55 § första styc­ket 3 eller för­bud som har med­de­lats genom lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter får for­don stan­nas eller par­ke­ras när det används
   1. av en polis­man vid eskort av väg­trans­por­ter som enligt sär­skilda vill­kor ska utfö­ras med eskort, och
   2. av väg­trans­port­le­dare under ett eskortupp­drag enligt lagen (2004:1167) om väg­trans­port­le­dare.

Undan­ta­gen i första styc­ket gäl­ler endast om omstän­dig­he­terna krä­ver det och sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas.
För­ord­ning (2011:178).

9 §   Trots 3 kap. 49 a § första styc­ket, 53 § första styc­ket 10, 54 § eller 55 § första styc­ket 3, 8 kap. 1 § första styc­ket 2 eller för­bud som har med­de­lats genom lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter får ett for­don stan­nas eller par­ke­ras när det används
   1. vid par­ke­rings­ö­ver­vak­ning som avses i lagen (1987:24) om kom­mu­nal par­ke­rings­ö­ver­vak­ning m.m.,
   2. av en polis­man, bil­in­spek­tör eller tull­tjäns­te­man i tjäns­teut­öv­ning,
   3. av en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man i tjäns­teut­öv­ning,
   4. vid yrkes­ut­öv­ning av per­so­nal vid Skat­te­ver­kets skat­te­brottsen­he­ter,
   5. vid rädd­nings­tjänst,
   6. vid bråds­kande yrkes­ut­öv­ning av en läkare, sjuk­skö­terska, barn­morska, per­so­nal i hem­sjuk­vår­den eller en vete­ri­när,
   7. vid trans­port av sjuka eller rörel­se­hind­rade,
   8. vid efter­sök av vilt som kan ha ska­dats vid en vilto­lycka eller vid andra åtgär­der i sam­band med en sådan olycka,
   9. vid trans­port av fri­hets­be­rö­vade per­so­ner eller vid bråds­kande yrkes­ut­öv­ning av per­so­nal inom Kri­mi­nal­vår­den,
   10. av per­so­nal vid Säker­hetspo­li­sen när de vid­tar en skydds­åt­gärd i sådan verk­sam­het som anges i 5 § för­ord­ningen (2022:1719) med instruk­tion för Säker­hetspo­li­sen, eller
   11. vid yrkes­ut­öv­ning av per­so­nal vid Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten när de vid­tar verkställighets-​​ eller del­giv­nings­åt­gär­der.

Undan­ta­gen i första styc­ket gäl­ler endast om omstän­dig­he­terna krä­ver det och sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas.
För­ord­ning (2022:1720).

10 §   Bestäm­mel­serna om färd­has­tig­het i 3 kap. 17 §, 4 kap. 20 § och 9 kap. 1 § första styc­ket 6 samt sådana före­skrif­ter om färd­has­tig­het som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 17 §, 10 kap. 1 eller 14 § gäl­ler inte när ett for­don används
   1. vid bråds­kande utryck­ning för rädd­nings­tjänst eller sjuk­trans­port enligt 7 kap. 6 § hälso-​​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30),
   2. i bråds­kande yrkes­ut­öv­ning av en polis­man, bil­in­spek­tör, tull­tjäns­te­man, kust­be­vak­nings­tjäns­te­man, läkare, sjuk­skö­terska, barn­morska, vete­ri­när eller av per­so­nal inom Kri­mi­nal­vår­den, eller
   3. i andra jäm­för­liga träng­ande fall.

Bestäm­mel­serna om färd­has­tig­het i 4 kap. 21 § första meningen gäl­ler inte när for­do­net används i bråds­kande yrkes­ut­öv­ning av en polis­man eller bil­in­spek­tör. För­ord­ning (2017:86).

10 a §   Bestäm­mel­serna om mobil­te­le­fon och annan kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning i 4 kap. 10 e § andra meningen gäl­ler inte när ett for­don används
   1. vid rädd­nings­tjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyc­kor,
   2. vid sjuk­trans­port enligt 7 kap. 6 § hälso-​​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30),
   3. i tjäns­teut­öv­ning av
      a) en polis­man,
      b) per­so­nal vid Säker­hetspo­li­sen som vid­tar en skydds­åt­gärd i sådan verk­sam­het som anges i 5 § för­ord­ningen (2022:1719) med instruk­tion för Säker­hetspo­li­sen, eller
      c) en väg­trans­port­le­dare enligt lagen (2004:1167) om väg­trans­port­le­dare eller någon annan del­ta­gare som ingår i väg­trans­por­ten, eller
   4. i bråds­kande tjäns­teut­öv­ning av en tull­tjäns­te­man, kust­be­vak­nings­tjäns­te­man, läkare, sjuk­skö­terska, barn­morska, per­so­nal inom Kri­mi­nal­vår­den eller i andra jäm­för­liga fall.

Undan­ta­gen i första styc­ket gäl­ler endast om omstän­dig­he­terna krä­ver det och sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas.
För­ord­ning (2022:1720).

11 §   Föra­ren av ett utryck­nings­for­don behö­ver i träng­ande fall inte följa före­skrif­ter som inte sär­skilt gäl­ler honom eller henne. Det­samma gäl­ler föra­ren av ett for­don som används i Polis­myn­dig­he­tens, Säker­hetspo­li­sens, Tull­ver­kets eller Kust­be­vak­ning­ens spa­nings­verk­sam­het, när det är abso­lut nöd­vän­digt för att full­göra spa­nings­upp­dra­get och det uppen­bar­li­gen kan ske utan fara för tra­fik­sä­ker­he­ten. Föra­ren ska dock lyda anvis­ningar av en polis­man eller någon annan per­son som en myn­dig­het för­ord­nat att över­vaka tra­fi­ken eller ge anvis­ningar för denna.

Undan­ta­gen i första styc­ket gäl­ler endast under för­ut­sätt­ning att sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas. För­ord­ning (2014:1265).

12 §   Föra­ren av ett utryck­nings­for­don får i träng­ande fall kräva fri väg för for­do­net genom att ge sig­nal med före­skrivna lar­man­ord­ningar. Föra­ren är trots sig­na­lerna skyl­dig att ta hän­syn till and­ras säker­het. För­ord­ning (2011:178).


12 kap. Bestäm­mel­ser för väg­håll­nings­ar­bete

1 §   Om omstän­dig­he­terna krä­ver det och sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas, får vid väg­håll­nings­ar­bete, bärg­ning och lik­nande arbete
   1. for­don föras trots 3 kap. 6-13 och 25 §§, 26 § andra och tredje styc­kena, 29 § samt 8 kap. 1 § andra styc­ket och 2 § första styc­ket,
   2. möte med eller omkör­ning av for­don som används i sådant arbete ske med avvi­kelse från 3 kap. 30 § första styc­ket och 31 § första styc­ket,
   3. for­don stan­nas eller par­ke­ras trots 3 kap. 47 § 3, 48 §, 52-55 §§ och 8 kap. 1 § första styc­ket eller för­bud eller vill­kor för par­ke­ring som med­de­lats genom lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter,
   4. red­skap som är bre­dare än 260 cen­ti­me­ter eller for­don med red­skap eller utrust­ning påmon­te­rad där red­ska­pet eller utrust­ningen skju­ter ut mer än 20 cen­ti­me­ter åt sidan eller med­för att bred­den över­sti­ger 260 cen­ti­me­ter använ­das trots 4 kap. 15 § första styc­ket,
   5. ter­räng­mo­tor­for­don och ter­räng­släp föras trots 5 kap. 1 §, samt
   6. vägar använ­das trots före­skrif­ter om för­bud eller inskränk­ning i rät­ten att tra­fi­kera vägen enligt 10 kap. 1, 10 eller 14 § denna för­ord­ning eller 41 § väg­la­gen (1971:948) vid arbete på eller vid vägen.

Väg­håll­nings­ar­bete, bärg­ning och lik­nande arbete får om sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas utfö­ras på motor­vä­gar och motor­tra­fik­le­der på det sätt för­hål­lan­dena krä­ver trots 9 kap. 1 § första styc­ket 1-5 och 2 §.

Om omstän­dig­he­terna krä­ver det och sär­skild för­sik­tig­het iakt­tas, får bärg­ning utfö­ras trots 4 kap. 17 § första och andra styc­kena. För­ord­ning (2017:921).


13 kap. Bemyn­di­gan­den m.m.

Infor­ma­tion och sam­man­ställ­ning över vägar

1 §   Läns­sty­rel­sen ska före utgången av mars varje år upp­rätta en sam­man­ställ­ning över all­männa vägar och över andra vik­tiga vägar i länet. Sam­man­ställ­ningen ska även ta upp bärig­hets­klas­ser, före­skrif­ter enligt 4 kap. 17 f § och sådana lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter som är av större all­mänt intresse.

Sam­man­ställ­ningen ska föras in i länets för­fatt­nings­sam­ling och sän­das till Tra­fik­ver­ket, Trans­port­sty­rel­sen, För­svars­mak­ten och Polis­myn­dig­he­ten och de myn­dig­he­ter som har hand om väg- eller gatu­håll­ningen. För­ord­ning (2022:1396).

2 §   Hos läns­sty­rel­sen ska det fin­nas en för all­män­he­ten till­gäng­lig karta över de all­männa vägarna inom länet. Kar­tan ska vara upp­rät­tad i lämp­lig skala.

Kopior av kar­tan ska före juni månads utgång varje år sän­das till Tra­fik­ver­ket, Trans­port­sty­rel­sen och de myn­dig­he­ter som har hand om väg- eller gatu­håll­ningen. Om någon änd­ring i den senast över­sända kar­tan inte har gjorts eller om änd­ring­arna har liten omfatt­ning behö­ver endast anmä­lan om detta göras.
För­ord­ning (2010:144).

Undan­tag

3 §   I nedan angivna fall får undan­tag med­ges av föl­jande myn­dig­he­ter.

Bestämmelser            Undantaget rör          Myndighet


3 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik med for­don

For­dons plats på väg
   1. 3 kap. 6 § första
eller fjärde stycket    En kommun        Kommunen
Has­tig­het

2. 3 kap. 17 § eller    Tävling eller träning   Den myndighet som
föreskrifter som har    för tävling             meddelar tillstånd
meddelats med stöd                              till tävling
av 3 kap. 17 §

3. 3 kap. 17 § eller    I andra fall än enligt
föreskrifter som har    2 och undantaget rör
med­de­lats med stöd av 3 kap. 17 §

                        En kommun               Kommunen
                        Mer än en kommun        Länsstyrelsen
                        i ett län
                        Mer än ett län          Transportstyrelsen
Stan­nande och par­ke­ring

4. 3 kap. 48 §,         En kommun               Kommunen
49 a § första stycket   Mer än en kommun        Länsstyrelsen
                        inom ett län
                        Mer än ett län          Transportstyrelsen
Stan­nande och par­ke­ring på väg

5. 3 kap. 52 §, 53 §    En kommun               Kommunen
första stycket 2-5,     Mer än en kommun        Länsstyrelsen
54 §, 55 § första       inom ett län
stycket 3-5             Mer än ett län          Transportstyrelsen
Belys­ning vid färd på väg

6. 3 kap. 68 § första                           Transportstyrelsen
eller andra styc­ket eller 76 §

Bestäm­mel­ser om väg­tunn­lar

6 a. 3 kap.             Ett län                 Länsstyrelsen
83 b-83 e §§            Mer än ett län          Länsstyrelsen i
                                                det län där
                                                färden påbörjas


4 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik med motor­drivna for­don

Gemen­samma bestäm­mel­ser

7. 4 kap. 2 eller 3 §   En kommun               Kommunen
                        Mer än en kommun        Den statliga
                                                väghållningsmyndigheten
                                                i den region där
                                                färden påbörjas
8. 4 kap. 6 §           En kommun               Kommunen
                        Mer än en kommun        Länsstyrelsen
                        inom ett län
                        Mer än ett län          Transportstyrelsen
9. 4 kap. 9 §                                   Transportstyrelsen
första styc­ket

Tra­fik med motor­drivna for­don på väg

10. 4 kap. 10 §,                                Transportstyrelsen
10 a § första styc­ket, 10 b §, 15 b § eller 18 a § första styc­ket

11. 4 kap. 12-15 a §§,  En kommun               Kommunen
17, 17 a eller 18 §     Mer än en kommun        Den statliga
                                                väghållningsmyndigheten
                                                i den region där
                                                färden påbörjas
Bestäm­mel­ser för has­tig­het på väg med vissa motor­drivna for­don och for­donskom­bi­na­tio­ner

12. 4 kap. 20 eller     Ett län                 Länsstyrelsen
21 §                    Mer än ett län          Transportstyrelsen
Bestäm­mel­ser om mil­jö­zo­ner

13. 4 kap. 22 a-d §§      Inom en kommun        Kommunen
            Mer än en kommun    Länsstyrelsen 
            inom ett län       
            Mer än ett län        Transportstyrelsen


5 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik med ter­räng­mo­tor­for­don och ter­räng­släp på väg

14. 5 kap. 1, 4 eller   Ett län                 Länsstyrelsen
5 §                     Mer än ett län          Transportstyrelsen


6 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik med cykel och moped

Gemen­samma bestäm­mel­ser

15. 6 kap. 3 eller 4 §  En kommun               Kommunen
                        Mer än en kommun        Länsstyrelsen
                        inom ett län
                        Mer än ett län          Transportstyrelsen
16. 6 kap. 4 a §                                Transportstyrelsen
första styc­ket


8 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik på gågata och i gång­farts­om­råde m.m.

17. 8 kap. 1 § första   En kommun               Kommunen
styc­ket 2

18. 8 kap. 2 §          En kommun               Kommunen
                        Mer än en kommun        Länsstyrelsen
                        inom ett län
                        Mer än ett län          Transportstyrelsen


9 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik på motor­väg och motor­tra­fik­led

19. 9 kap. 1 § första   a) Eftersök av vilt     Polismyndigheten
stycket 1-5 eller 2 §   som kan ha skadats
                        vid en viltolycka
                        eller vid andra
                        åtgärder i samband
                        med en sådan olycka
                        b) övriga fall
                        En kommun               Kommunen
                        Mer än en kommun        Den statliga
                                                väghållningsmyndigheten
                                                i den region där
                                                färden påbörjas
20. 9 kap. 1 §                                  Transportstyrelsen
första styc­ket 6


10 kap. Lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter m.m.

21. Lokala              En kommun               Kommunen
trafikföreskrifter      Mer än en kommun
enligt 10 kap. 1 §      inom ett län
andra stycket 9         a) undantag i samband   Den statliga
                        med prövning som        väghållningsmyndigheten
                        avser lång, bred        i den region där
                        eller tung transport    färden påbörjas
                        b) övriga fall          Länsstyrelsen
                        Mer än ett län
                        a) undantag i samband   Den statliga
                        med prövning som        väghållningsmyndigheten
                        avser lång, bred        i den region där
                        eller tung transport    färden påbörjas
                        b) övriga fall          Transportstyrelsen
22. Lokala              En kommun               Kommunen
trafikföreskrifter      Mer än en kommun        Länsstyrelsen
enligt 10 kap. 1 §      inom ett län
andra stycket 10-13,    Mer än ett län          Transportstyrelsen
16 eller 17

23. Lokala                                      Kommunen
tra­fik­fö­re­skrif­ter enligt 10 kap. 1 § andra styc­ket 14

24. Lokala              En kommun               Kommunen
trafikföreskrifter      a) vägar inom
enligt 10 kap. 1 §      tättbebyggt område
andra stycket 15        där annan än staten
eller 21                är väghållare
                        b) övriga vägar         Länsstyrelsen
                        Mer än en kommun        Länsstyrelsen
                        inom ett län
                        Mer än ett län          Transportstyrelsen
25. Lokala              En kommun               Kommunen
trafikföreskrifter      Mer än en kommun        Den statliga
enligt 10 kap. 1 §      inom ett län            väghållningsmyndigheten
andra stycket 19                                i den region där
eller 20                                        färden påbörjas
26. Lokala                                      Länsstyrelsen
tra­fik­fö­re­skrif­ter enligt 10 kap. 1 § tredje styc­ket om trans­port av far­ligt gods

27. Föreskrifter        Ett län                 Den myndighet som
enligt 10 kap.                                  meddelat
14 § första stycket                             föreskriften
                        Mer än ett län          Transportstyrelsen
Ett undan­tag ska avse ett visst ända­mål utom när det gäl­ler undan­tag från
   - 3 kap. 49 a § första styc­ket, 68 § första eller andra styc­ket,
   - 4 kap. 9, 12, 13, 14, 15, 15 a, 15 b, 17, 17 a eller 18 a §,
   - 6 kap. 4 a §,
   - 9 kap. 1 eller 2 §, eller
   - lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter om par­ke­ring inom en kom­mun.

Undan­tag från lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter om par­ke­ring får med­ges för ett visst ända­mål även om bestäm­mel­serna i 11 kap. 9 § första styc­ket 7 kan till­läm­pas.

Om en fråga om undan­tag enligt denna para­graf ska prö­vas av kom­mu­nen men kom­mu­nens beslut inte kan avvak­tas utan olä­gen­het, ska i stäl­let Polis­myn­dig­he­ten pröva frå­gan.
Polis­myn­dig­he­ten ska också pröva frå­gor om undan­tag från lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter om trans­port av far­ligt gods när läns­sty­rel­sens beslut inte kan avvak­tas utan olä­gen­het.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om undan­tag för rörel­se­hind­rade per­so­ner från lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter som avser stan­nande och par­ke­ring finns i 8 §. För­ord­ning (2018:1562).

4 §   Undan­tag får före­skri­vas eller med­ges om det behövs av sär­skilda skäl och det kan ske utan fara för tra­fik­sä­ker­he­ten, skada på vägen eller någon annan avse­värd olä­gen­het.

Andra undan­tag enligt 3 § första styc­ket från lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter om par­ke­ring i en kom­mun än för ett visst ända­mål får med­ges eller före­skri­vas endast för näringsid­kare och andra med sär­skilda behov av att par­kera i arbe­tet eller för dem som bor i ett område om det behövs för att under­lätta för dem att par­kera där.

Undan­tag från bestäm­mel­serna i 3 kap. 17 § eller från före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 17 § för täv­ling och trä­ning på en väg får endast med­ges om den väg som skall använ­das är avstängd för annan tra­fik.

Undan­tag från 4 kap. 15 eller 17 § som för­an­leds av las­tens längd eller bredd får med­ges endast om las­ten är odel­bar.
För­ord­ning (1999:835).

5 §   Om en kom­mun eller en stat­lig väg­håll­nings­myn­dig­het med­de­lar före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall beslu­tar om undan­tag från bestäm­mel­serna i 4 kap. 12, 13, 14, 15, 17 eller 18 §, får besluts­myn­dig­he­ten även med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta om undan­tag från bestäm­mel­serna i 3 kap. 7 § första och andra styc­kena, 9 § första och tredje styc­kena, 11 § och 12 § första styc­ket 3, 9 kap. 1 § första styc­ket 1 och 2 och 2 §, om det behövs av säkerhets-​​ eller fram­kom­lig­hets­skäl.

Om en kom­mun med­de­lar före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall beslu­tar om undan­tag från bestäm­mel­serna i 3 kap. 6 § första eller fjärde styc­ket eller 4 kap. 2 §, ska den högsta tillåtna has­tig­he­ten fast­stäl­las. Även i övrigt får undan­tag för­e­nas med sär­skilda vill­kor. För­ord­ning (2023:180).

6 §   I 41 § väg­la­gen (1971:948) finns bestäm­mel­ser om väg­håll­nings­myn­dig­he­tens befo­gen­het att medge undan­tag från en före­skrift som med­de­lats med stöd av samma para­graf.
För­ord­ning (2017:921).

Bemyn­di­gan­den

7 §   Polis­myn­dig­he­ten får med­dela före­skrif­ter om tra­fi­kö­ver­vak­ning på motor­vä­gar och motor­tra­fik­le­der.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter för övriga frå­gor i denna för­ord­ning. Sådana före­skrif­ter får gälla
   1. att viss utrust­ning ska vara av en typ som har god­känts av sty­rel­sen eller någon annan myn­dig­het,
   2. vilka vär­den som får använ­das i lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter om högsta tillåtna has­tig­het och inne­hålla rikt­lin­jer för hur olika vär­den bör använ­das,
   3. krav på säk­ring av last på for­don under färd,
   4. krav på egen­ska­per hos last­säk­rings­ut­rust­ning, och
   5. krav på doku­men­ta­tion vid last­säk­ring.

Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om att en avsän­dare och en trans­por­tör, vid trans­port av con­tain­rar och väx­el­flak, är skyl­diga att till­han­da­hålla viss infor­ma­tion och doku­men­ta­tion om en con­tai­ners eller ett väx­el­flaks vikt. För­ord­ning (2017:610).

Sär­skilda undan­tag för rörel­se­hind­rade

8 §   För rörel­se­hind­rade per­so­ner kan ett sär­skilt par­ke­rings­till­stånd utfär­das. Till­stån­det kan utfär­das både till rörel­se­hind­rade som själva kör motor­drivna for­don och till andra rörel­se­hind­rade som regel­bun­det behö­ver hjälp av föra­ren utan­för for­do­net. Ett till­stånd får endast utfär­das till en rörel­se­hind­rad som har ett var­ak­tigt funk­tions­hin­der som inne­bär att han eller hon har väsent­liga svå­rig­he­ter att för­flytta sig på egen hand. Frå­gor om par­ke­rings­till­stånd prö­vas av den kom­mun där sökan­den är folk­bok­förd eller om sökan­den inte är folk­bok­förd i riket, där han eller hon vis­tas.

Ett par­ke­rings­till­stånd gäl­ler i hela lan­det och ger
   1. rätt att par­kera under högst tre tim­mar där par­ke­ring enligt en lokal tra­fik­fö­re­skrift är för­bju­den eller tillå­ten under kor­tare tid än tre tim­mar,
   2. rätt att par­kera under högst 24 tim­mar där par­ke­ring enligt en lokal tra­fik­fö­re­skrift är tillå­ten under minst tre men mindre än 24 tim­mar,
   3. rätt att par­kera på par­ke­rings­plat­ser som genom lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter reser­ve­rats för rörel­se­hind­rade med par­ke­rings­till­stånd, var­vid viss längsta upp­ställ­nings­tid som före­skri­vits för sådan plats ska iakt­tas, samt
   4. rätt att par­kera under högst tre tim­mar på gågata.

Par­ke­rings­till­stånd ger inte rätt att par­kera på en plats som före­skri­vits vara avsedd för ett visst ända­mål eller for­dons­slag.

Ett par­ke­rings­till­stånd ska gälla under viss tid, dock längst 5 år. Ett till­stånd får åter­kal­las om för­ut­sätt­ning­arna för till­stån­det enligt första styc­ket inte längre finns eller om till­stån­det inte används på före­skri­vet sätt.
För­ord­ning (2014:1367).

9 §   Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om utform­ningen av par­ke­rings­till­stånd för rörel­se­hind­rade samt om hur sådana till­stånd utfär­dade i något annat land skall gälla här i riket.
Trans­port­sty­rel­sen får vidare med­dela före­skrif­ter om hur par­ke­rings­till­stånd för rörel­se­hind­rade skall använ­das.
För­ord­ning (2008:1109).

Avgif­ter för vissa ären­den

10 §   Avgift tas ut för pröv­ning av en ansö­kan enligt för­ord­ningen i föl­jande fall. Bestäm­mel­serna i 10-14 §§ avgifts­för­ord­ningen (1992:191) gäl­ler i till­lämp­liga delar.

Ärendeslag                                      Avgiftsklass
1. Täv­lingar som går genom flera län
(3 kap. 84 §)                                   6
2. Täv­lingar som går genom ett och samma
län (3 kap. 84 §)                               4
3. Undan­tag för tunga trans­por­ter
(13 kap. 3 §)                                   3
4. Undan­tag för breda trans­por­ter (13 kap. 3 §)

Om bredden är högst 450 centimeter              2
Om bredden överstiger 450 centimeter            3
5. Undan­tag för långa trans­por­ter (13 kap. 3 §)

Om längden är högst 35 meter                    2
Om längden överstiger 35 meter                  3
6. Ären­den om undan­tag för visst ända­mål avse­ende for­don som används för trans­port
av rörelsehindrade (13 kap. 3 §)                1
7. Övriga undantag (13 kap. 3 §)                4
För­ord­ning (2014:44).

10 a §   I ären­den om undan­tag enligt 10 § för tunga, breda eller långa trans­por­ter som avser mer än ett av ären­de­sla­gen tas avgift ut enligt föl­jande.

Ärendeslag                                      Avgiftsklass
1. Undan­tag för breda och långa trans­por­ter där bred­den är högst 450 cen­ti­me­ter och
längden högst 35 meter                          2
2. Undantag för övriga fall                     3
I ären­den om undan­tag för tunga, breda eller långa trans­por­ter enligt 10 § eller denna para­graf, där ansö­kan görs elektro­niskt i Tra­fik­ver­kets system för inter­ak­tiv ansö­kan, får avgift tas ut med ett belopp som mot­sva­rar när­mast lägre avgifts­klass än den som anges.
För­ord­ning (2014:44).

11 §   Bestäm­mel­ser om en kom­muns rätt att ta ut avgif­ter för pröv­ning av ansök­ningar finns i lagen (1978:234) om nämn­der för vissa tra­fik­frå­gor. För­ord­ning (2010:1596).

12 §   Trans­port­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter för ären­de­hand­lägg­ning enligt 4 kap. 17 d §.
För­ord­ning (2017:1284).


14 kap. Ansvars­be­stäm­mel­ser m.m.

Täv­ling på väg

1 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het anord­nar täv­ling på väg utan till­stånd enligt 3 kap. 84 § eller i strid mot ett sådant till­stånd döms till böter.

Rub­bande av tra­fi­kan­ord­ning och hin­der på väg

2 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot bestäm­mel­serna i 2 kap. 9 § om rub­bande av tra­fi­kan­ord­ning eller i 2 kap. 10 § om hin­der på väg döms till pen­ning­bö­ter.

Förare av motor­dri­vet for­don

3 §   Till pen­ning­bö­ter döms en förare av ett motor­dri­vet for­don som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot
   1. bestäm­mel­serna i
      a) 2 kap.
   - 1 § fjärde styc­ket,
   - 2 § om inte straff kan dömas ut enligt 2-4,
   - 3, 5-7 eller 8 § andra eller tredje styc­ket,
      b) 3 kap.
   - 2, 3, 5-11 §, 12 § första styc­ket, 13, 16 eller 17 § eller före­skrift som har med­de­lats med stöd av 17 §,
   - 18, 19, 21-25 §, 26 § andra eller tredje styc­ket, 27 §, 29 § om det där hän­vi­sas till bestäm­mel­serna i 25 §, 26 § andra eller tredje styc­ket eller 27 §,
   - 30-33, 35-40, 43, 45, 50, 51, 57-62, 64, 65, 67-74 eller 76-83 §,
      c) 4 kap.
   - 1, 2, 5-8 §, 9 § första styc­ket, 10 §, 10 a § första styc­ket, 10 e, 15, 15 a, 17, 17 a, 18, 19-21 §, 22 a-22 d §, 23 §, 24 § eller 24 a §,
      d) 5 kap.
   - 1 eller 3-5 §,
      e) 6 kap.
   - 3, 4 b eller 5 §,
      f) 8 kap.
   - 1 § första styc­ket 1 eller 3 eller andra styc­ket, 1 a § 1 eller 3 eller 2 § första styc­ket, eller
      g) 9 kap.
   - 1 § eller före­skrift som har med­de­lats med stöd av 1 §,
   - 2 §,
   2. andra lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter enligt 10 kap. 1 § än sådana som rör stan­nande eller par­ke­ring,
   3. för­bud mot tra­fik med motor­drivna for­don eller med for­don med viss största bredd, längd eller vikt enligt 10 kap. 10 § första styc­ket, om för­bu­det har utmärkts med väg­märke eller på annat tyd­ligt sätt,
   4. annan före­skrift enligt 10 kap. 14 § än sådan som rör stan­nande eller par­ke­ring, eller
   5. före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna för­ord­ning för tillämp­ningen av 3 kap. 80-83 § eller 4 kap. 2, 9, 10 eller 20 §. För­ord­ning (2020:842).

4 §   Till pen­ning­bö­ter döms en förare av ett motor­dri­vet for­don som bry­ter mot 4 kap. 3, 4, 12, 13, 18 a eller 18 b § eller mot en lokal tra­fik­fö­re­skrift enligt 10 kap. 1 § andra styc­ket som rör for­dons axel-, boggi-​​, eller trip­pe­lax­el­tryck eller brut­to­vikt, om han eller hon kände till eller borde ha känt till hind­ret för for­do­nets bru­kande. Den som i ett sådant fall bru­kar någon annans for­don utan lov har samma skyl­dig­he­ter som äga­ren enligt 1 kap. 5 § och döms i äga­rens ställe enligt 11 § i detta kapi­tel.

Den som med­ver­kar till en sådan gär­ning som avses i första styc­ket döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.
För­ord­ning (2022:1412).

5 §   En förare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het inte har gjort vad han eller hon är skyl­dig att göra enligt 4 kap. 9 § tredje styc­ket eller 10 c § döms till pen­ning­bö­ter. Denna bestäm­melse gäl­ler dock inte förare av buss i lin­je­tra­fik enligt yrkestra­fi­kla­gen (2012:210). För­ord­ning (2012:241).

Andra tra­fi­kan­ter

6 §   Till pen­ning­bö­ter döms en förare av ett for­don som inte är motor­dri­vet och sådan tra­fi­kant som avses i 1 kap. 4 § första styc­ket, som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot
   1. bestäm­mel­serna i
      a) 2 kap.
   - 1 § fjärde styc­ket,
   - 2 § om inte straff kan dömas ut enligt 2-4,
   - 3, 5-7 § eller 8 § andra eller tredje styc­ket,
      b) 3 kap.
   - 2, 3, 5-11 §, 12 § första styc­ket, 13, 16 eller 17 § eller före­skrift som har med­de­lats med stöd av 17 §,
   - 18, 19, 21-25 §, 26 § andra eller tredje styc­ket, 27 §, 29 § om det där hän­vi­sas till bestäm­mel­serna i 25 §, 26 § andra eller tredje styc­ket eller 27 §,
   - 30-33, 35-40, 43, 45, 50, 51, 58-62, 64, 65, 67, 68, 73, 74, 76-78 eller 80-83 §,
      c) 6 kap.
   - 3 eller 5 §,
      d) 8 kap.
   - 1 § första styc­ket 1 eller 3, 1 a § 1 eller 3 eller 2 § första styc­ket, eller
      e) 9 kap.
   - 1 eller 2 §,
   2. andra lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter enligt 10 kap. 1 § än sådana som rör stan­nande eller par­ke­ring,
   3. annan före­skrift än sådan som rör stan­nande eller par­ke­ring enligt 10 kap. 14 §, eller
   4. före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av denna för­ord­ning för tillämp­ningen av 3 kap. 80-83 §.
För­ord­ning (2020:842).

6 a §   En cykel­fö­rare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har under­lå­tit att göra vad som ankom­mer på honom eller henne enligt 6 kap. 4 a § andra styc­ket döms till pen­ning­bö­ter.
För­ord­ning (2004:296).

7 §   Andra tra­fi­kan­ter än de som avses i 3 och 6 §§, som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot bestäm­mel­serna i 2 kap. 3, 5-7 § eller 8 § andra eller tredje styc­ket, 3 kap. 3, 4 eller 50 § tredje styc­ket, 9 kap. 1 eller 2 § eller lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter enligt 10 kap. 1 § döms till pen­ning­bö­ter.

8 §   Pas­sa­ge­rare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot bestäm­mel­serna i 4 kap. 6-6 b, 9 eller 10 § eller 10 a § första styc­ket, 6 kap. 3 eller 4 b § eller mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna för­ord­ning för tillämp­ningen av 4 kap. 10 § döms till pen­ning­bö­ter.
För­ord­ning (2023:493).

8 a §   Ombord­per­so­nal, led­sa­gare och ledare för en grupp som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het inte har gjort vad han eller hon är skyl­dig att göra enligt 4 kap. 10 c § döms till pen­ning­bö­ter. För­ord­ning (2006:1208).

9 §   Gående som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 7 kap. 1 § första styc­ket eller 3 § döms till pen­ning­bö­ter.

10 §   Ledare för en grupp eller en pro­ces­sion som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 7 kap. 1 § fjärde styc­ket eller 5 § döms till pen­ning­bö­ter.

For­don­sä­gare m.fl.

11 §   Till pen­ning­bö­ter döms äga­ren av ett for­don om han eller hon upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het inte har gjort vad som skä­li­gen har kun­nat krä­vas av honom eller henne för att hindra att for­do­net bru­kas i strid mot 4 kap. 3, 4, 12, 13, 18 a eller 18 b § eller mot en lokal tra­fik­fö­re­skrift enligt 10 kap. 1 § som rör for­dons axel-, boggi-​​, eller trip­pe­lax­el­tryck eller brut­to­vikt. Det­samma gäl­ler den som inne­har for­do­net med nytt­jan­de­rätt och har befo­gen­het att bestämma om förare av for­do­net eller anli­tar någon annan förare än den som äga­ren har utsett.

Den som med­ver­kar till en sådan gär­ning som avses i första styc­ket döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.
För­ord­ning (2022:1412).

12 §   Den som inne­har ett for­don på grund av kre­dit­köp med för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt eller med nytt­jan­de­rätt för bestämd tid om minst ett år har samma skyl­dig­he­ter som äga­ren har enligt 1 kap. 5 § och döms i äga­rens ställe enligt 11 §.

Om den som äger ett for­don som är regi­stre­rat i väg­tra­fik­re­gist­ret, eller den som inne­har det under sådana omstän­dig­he­ter som sägs i första styc­ket, inte har fyllt 18 år och en för­myn­dare för honom eller henne har regi­stre­rats i väg­tra­fik­re­gist­ret, har för­myn­da­ren samma skyl­dig­he­ter som äga­ren har enligt 1 kap. 5 § och döms för­myn­da­ren i äga­rens ställe enligt 11 §. För­ord­ning (2006:1064).

13 §   I fråga om for­don som ägs eller bru­kas av sta­ten eller en kom­mun till­läm­pas bestäm­mel­serna om skyl­dig­het och ansvar för ägare eller bru­kare av for­don på föra­rens när­maste för­man. Har för­man­nen gjort vad som ankom­mer på honom eller henne för att före­bygga för­se­else och sker för­se­else lik­väl på grund av över­ord­nads åtgärd eller vål­lande, tilläm­pas bestäm­mel­sen om ansvar för ägare eller bru­kare på den över­ord­nade.

I fråga om for­don som ägs eller bru­kas av ett oskif­tat dödsbo eller kon­kursbo tilläm­pas bestäm­mel­serna om skyl­dig­het och ansvar som anges i första styc­ket på den eller dem som har rätt att före­träda boet.

I fråga om for­don som ägs eller bru­kas av bolag, för­e­ning eller annat sam­fund eller stif­telse eller annan sådan inrätt­ning tilläm­pas bestäm­mel­serna om skyl­dig­het och ansvar som anges i första styc­ket på den eller dem som har rätt att före­träda sam­fun­det eller inrätt­ningen. Har Trans­port­sty­rel­sen på begä­ran av sam­fun­det eller inrätt­ningen god­ta­git viss per­son som bärare av äga­res eller bru­ka­res ansvar tilläm­pas ansvars­be­stäm­mel­serna på denne. För­ord­ning (2008:1109).

Övrigt

14 §   Ansvar enligt denna för­ord­ning inträ­der inte, om straff kan dömas ut enligt brotts­bal­ken eller lagen (1951:649) om straff för vissa tra­fik­brott.

Ansvar för över­trä­del­ser av före­skrif­ter om högsta tillåtna has­tig­het enligt 3 kap. 17 § andra eller fjärde styc­ket, bestäm­mel­ser enligt 4 kap. 12 eller 13 § som föl­jer av före­skrif­ter om bärig­hets­klas­ser enligt 4 kap. 11 §, före­skrif­ter om högsta tillåtna has­tig­het enligt 9 kap. 1 § tredje styc­ket, lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter enligt 10 kap. 1 § eller före­skrif­ter enligt 10 kap. 14 § får dömas ut endast om före­skrif­terna har
   1. märkts ut i enlig­het med bestäm­mel­serna i 10 kap. 13 §, och
   2. kun­gjorts i enlig­het med bestäm­mel­serna i 1 § för­ord­ningen (2007:231) om elektro­niskt kun­gö­rande av vissa tra­fik­fö­re­skrif­ter.

Ansvar får, trots andra styc­ket, dömas ut om
   1. utmärk­ning inte har skett eftersom undan­tag från utmärk­nings­skyl­dig­he­ten gäl­ler enligt 10 kap. 13 a §, eller enligt före­skrif­ter eller ett beslut i enskilt fall som har med­de­lats av Trans­port­sty­rel­sen med stöd av samma para­graf, och före­skrif­ten har förts in i en orts­tid­ning, eller
   2. bris­terna i utmärk­ningen är utan bety­delse för tra­fi­kan­tens för­stå­else av tra­fik­re­gle­ringen.

I 71 § väg­la­gen (1971:948) finns bestäm­mel­ser om ansvar för över­trä­del­ser av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 41 § samma lag. För­ord­ning (2017:921).

15 §   Om ett for­don fram­förs i strid med denna för­ord­ning eller en före­skrift som har med­de­lats med stöd av för­ord­ningen, får fort­satt färd hind­ras enligt klamp­nings­la­gen (2024:1089). För­ord­ning (2024:1197).

16 §   En polis­man eller bil­in­spek­tör ska säker­ställa att ett for­don las­tas om eller las­tas av, om
   1. total­vik­ten för ett for­don över­skri­dits med mer än 10 pro­cent,
   2. det tillåtna axel-, boggi-​​, eller trip­pe­lax­el­tryc­ket över­skri­dits med mer än 10 pro­cent, eller
   3. brut­to­vik­ten för ett for­don eller den sam­man­lagda brut­to­vik­ten för ett for­dons­tåg över­skri­dits med mer än 10 pro­cent, såvida inte sär­skilda skäl för­an­le­der annat.

Det som sägs i första styc­ket 3 gäl­ler oav­sett om över­las­ten beror på las­ten eller anta­let pas­sa­ge­rare.

Om fort­satt färd har hind­rats enligt klamp­nings­la­gen (2024:1089), gäl­ler det som före­skrivs i den lagen.
För­ord­ning (2024:1197).

17 §   Trots 16 § får polis­man­nen eller bil­in­spek­tö­ren medge att for­do­net enligt tjäns­te­man­nens anvis­ningar förs till en lämp­lig avlast­nings­plats. För­ord­ning (2024:1197).


15 kap. Över­kla­gande

1 §   Beslut av en stat­lig myn­dig­het enligt denna för­ord­ning får över­kla­gas enligt föl­jande.

Beslut av                Får överklagas hos
Polismyndigheten            Länsstyrelsen
En myn­dig­het som har hand om
väg- eller gatuhållningen        Länsstyrelsen
Länsstyrelsen                Transportstyrelsen
Tra­fik­ver­ket eller Trans­port­sty­rel­sen
som första instans            Regeringen
För­ord­ning (2017:921).

2 §   Föl­jande beslut får inte över­kla­gas.
   1. Beslut enligt 10 kap. 2 § andra styc­ket tredje meningen.
   2. Beslut enligt 13 kap. 3 § första styc­ket om gene­rella undan­tag från lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter om par­ke­ring inom en kom­mun.

Bestäm­mel­ser om över­kla­gande av andra beslut av en kom­mun enligt denna för­ord­ning finns i lagen (1978:234) om nämn­der för vissa tra­fik­frå­gor. För­ord­ning (2007:101).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1998:1276
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft, i fråga om 3 kap. 61 § den 1 maj 2000, och i övrigt den 1 okto­ber 1999.
   2. Genom för­ord­ningen upp­hävs väg­tra­fik­kun­gö­rel­sen (1972:603).
Dock skall bestäm­mel­serna i 83 § väg­tra­fik­kun­gö­rel­sen och, om någon upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot den bestäm­mel­sen, 164 § första styc­ket 5 väg­tra­fik­kun­gö­rel­sen tilläm­pas till och med den 30 april 2000.
   3. Till utgången av år 1999 får bilar, trak­to­rer, motor­red­skap och ter­räng­mo­tor­for­don dra ett for­don som är inrät­tat för kopp­ling till for­do­net, sak­nar effek­tiva brom­sar och har en brut­to­vikt som inte över­sti­ger en och en halv gång drag­for­do­nets brut­to­vikt, om for­dons­tå­get inte förs med högre has­tig­het än 20 kilo­me­ter i tim­men.
   4. Om det i en lag eller i en annan för­fatt­ning hän­vi­sas till en bestäm­melse som har ersatts genom en bestäm­melse i denna för­ord­ning, tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen.
   5. I fråga om ett sådant läka­rin­tyg som avses i 117 b § tredje styc­ket väg­tra­fik­kun­gö­rel­sen (1972:603) som har utfär­dats före ikraft­trä­dan­det skall bestäm­mel­serna i den kun­gö­rel­sen tilläm­pas till och med utgången av okto­ber månad 2000.
   6. Före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av väg­tra­fik­kun­gö­rel­sen (1972:603) skall vid tillämp­ningen av den nya för­ord­ningen anses med­de­lade med stöd av mot­sva­rande bemyn­di­gande i den nya för­ord­ningen.
   7. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före den 1 okto­ber 1999.
   8. För en moped som har tagits upp i typin­tyg enligt 63 § for­donskun­gö­rel­sen (1972:595) i dess lydelse före den 1 novem­ber 1998 eller har god­känts vid moped­be­sikt­ning enligt 48-54 §§ for­donskun­gö­rel­sen i dess lydelse före den 1 novem­ber 1998 och där­ef­ter inte änd­rats på sådant sätt som anges i 50 § for­donskun­gö­rel­sen, gäl­ler vad som sägs om moped klass II.
   9. Lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter som har med­de­lats enligt 147 § väg­tra­fik­kun­gö­rel­sen (1972:603) samt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 64 § andra eller fjärde styc­ket, 106 § andra styc­ket eller 154 § väg­tra­fik­kun­gö­rel­sen ska upp­höra att gälla vid utgången av juni månad år 2010. Det­samma gäl­ler i fråga om beslut om undan­tag från sådana före­skrif­ter.
För­ord­ning (2008:764).

2005:271
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 juli 2005.
   2. För över­trä­del­ser som har begåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 14 kap. 14 § i sin äldre lydelse.

2007:101
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 juni 2007.
   2. För sådan väg eller väg­sträcka som har för­kla­rats för gårds­gata före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 3 kap. 21 § och 8 kap. 1 § i sin äldre lydelse till och med den 31 maj 2012. 10 kap. 1 § andra styc­ket 2 skall tilläm­pas vid upp­hä­vande av lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter om gårds­gata. Lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter om gårds­gata skall upp­höra att gälla vid utgången av maj 2012.
   3. Sär­skilda tra­fik­reg­ler i lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter som mot­sva­rar bestäm­mel­serna i 3 kap. 48 § första styc­ket, 49 a § och 53 § samt 8 kap. 2 § tra­fik­för­ord­ningen (1998:1276), och som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det, behö­ver inte mär­kas ut.

2007:235
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 juli 2007 i fråga om 13 kap. 3 och 8 §§ och i övrigt den 1 juli 2010.
För­ord­ning (2008:768).
   2. I fråga om före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av väg­tra­fik­kun­gö­rel­sen (1972:603) gäl­ler fort­fa­rande i tillämp­liga delar de äldre bestäm­mel­serna i 10 kap. 11 § första styc­ket och 14 kap. 14 §. Det­samma gäl­ler i fråga om före­skrif­ter som har med­de­lats före den 1 juli 2010 med stöd av väg­la­gen (1971:948) eller tra­fik­för­ord­ningen (1998:1276) till dess att de har pub­li­ce­rats i enlig­het med för­ord­ningen (2007:231) om elektro­niskt kun­gö­rande av vissa tra­fik­fö­re­skrif­ter. För­ord­ning (2008:768). 3. I över­gångs­be­stäm­mel­serna till för­ord­ningen (2007:231) om elektro­niskt kun­gö­rande av vissa tra­fik­fö­re­skrif­ter finns bestäm­mel­ser om när äldre tra­fik­fö­re­skrif­ter senast upp­hör att gälla om de inte pub­li­ce­rats på den sär­skilda webb­plat­sen enligt den för­ord­ningen. För­ord­ning (2010:714).

2016:1215
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 20 maj 2017.
   2. För­ord­ningen tilläm­pas första gången för besikt­ningar och fly­gande inspek­tio­ner som genom­förs från den 20 maj 2018.

2017:921
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 decem­ber 2017.
   2. Ett undan­tag från kra­vet på att använda bil­bälte eller sär­skild skydds­an­ord­ning på grund av medi­cinska hin­der enligt 4 kap. 10 d § i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande, dock längst t.o.m. den 31 decem­ber 2019.

2018:1562
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. En mil­jö­zon som har med­de­lats enligt lokala tra­fik­fö­re­skrif­ter före ikraft­trä­dan­det ska omfat­tas av bestäm­mel­serna för mil­jö­zon klass 1.

Bilaga 1 till tra­fik­för­ord­ningen (1998:1276)

Tabell

över högsta tillåtna brut­to­vik­ter vid olika axelav­stånd på väg med BK1

Avstånd i meter mellan fordonets     Högsta tillåtna bruttovikt i 
eller fordonstågets första och sista     ton för    fordonet eller     
axel                    fordonståget
mindre än    1,0            11,5
1,0 men inte    1,3            16
1,3 men inte    1,8            18
1,8 men inte    2,0            20
2,0 men inte    2,6            21
2,6 men inte    4,4            24
4,4 men inte    4,7            25
4,7 men inte    5,2            26
5,2 men inte    5,4            27
5,4 men inte    5,6            28
5,6 men inte    5,8            29
5,8 men inte    6,0            30
6,0 men inte    6,2            31
6,2 men inte    8,25            32
8,25 men inte    8,5            33
8,5 men inte    8,75            34
8,75 men inte    9,0            35
9,0 men inte    9,25            36
9,25 men inte    9,5            37
9,5 men inte    9,75            38
9,75 men inte    10,0            39
10,0 men inte    10,25            40
10,25 men inte    10,5            41
10,5 men inte    10,75            42
10,75 men inte    11,0            43
11,0 men inte    11,25            44
11,25 men inte    11,5            45
11,5 men inte    11,75            46
11,75 men inte    12,0            47
12,0 men inte    12,5            48
12,5 men inte    13,0            49
13,0 men inte    13,5            50
13,5 men inte    14,0            51
14,0 men inte    14,5            52
14,5 men inte    15,0            53
15,0 men inte    15,5            54
15,5 men inte    16,0            55
16,0 men inte    16,5            56
16,5 men inte    17,0            57
17,0 men inte    17,5            58
17,5 men inte    18,0            59
18,0 men inte    18,5            60
18,5 men inte    19,0            61
19,0 men inte    19,6            62
19,6 men inte    20,2            63
20,2 och större                64
För en släp­vagn eller för en dolly med till­kopp­lad påhängs­vagn med ett minsta avstånd mel­lan första och sista axeln av 6,6 meter gäl­ler dock föl­jande

Avstånd i meter mellan släpvagnens     Högsta tillåtna bruttovikt 
första och sista axel eller mellan     i ton för släpvagnen    
dol­lyns första och påhängs­vag­nens sista axel

6,6 men inte    6,8            33
6,8 men inte    7,0            34
7,0 men inte    7,2            35
7,2 men inte    7,6            36
7,6 men inte    7,8            37
7,8 och större                38
Brut­to­vik­ten för ett motor­dri­vet for­don får dock inte över­stiga föl­jande vär­den när for­do­net

a) har två axlar och inte är en buss            18 ton
b) är en buss och har två axlar                19,5 ton
c) har tre axlar                    25 ton
d) har tre axlar och dri­vax­eln är för­sedd med dub­bel­mon­te­rade hjul och luft­fjäd­ring eller lik­vär­dig fjäd­ring, eller om varje dri­vaxel är för­sedd med dub­bel­mon­te­rade hjul och vik­ten inte
på någon axel överstiger 9,5 ton            28 ton
e) är en ledbuss och har tre axlar            28 ton
f) har fyra eller flera axlar                31 ton
g) har fyra eller flera axlar och dri­vax­eln är för­sedd med dub­bel­mon­te­rade hjul och luft­fjäd­ring eller lik­vär­dig fjäd­ring, eller om varje dri­vaxel är för­sedd med dub­bel­mon­te­rade hjul och vik­ten inte på någon av axlarna
överstiger 9,5 ton                    32 ton
Om ett motor­for­don drivs helt eller del­vis med alter­na­tivt bränsle får de brut­to­vik­ter som anges i a, c och e över­skri­das med den extra vikt som tek­ni­ken för det alter­na­tiva bräns­let krä­ver. Brut­to­vik­ten får dock inte över­skri­das med mer än ett ton eller, om drif­ten är utsläpps­fri, två ton.
För­ord­ning (2020:1094).

Bilaga 2 till tra­fik­för­ord­ningen (1998:1276)

Tabell

över högsta tillåtna brut­to­vik­ter vid olika axelav­stånd på väg med BK2

Avstånd i meter mellan fordonets     Högsta tillåtna bruttovikt
eller fordonstågets första och         i ton för fordonet eller
sista axel                  fordonståget
mindre än    2,0            16,0
2,0 men inte    2,6            20,0
2,6 men inte    4,8            22,0
4,8 men inte    5,0            22,16
5,0 men inte    5,2            22,5
5,2 men inte    5,4            22,84
5,4 men inte    5,6            23,18
5,6 men inte    5,8            23,52
5,8 men inte    6,0            23,86
6,0 men inte    6,2            24,2
6,2 men inte    6,4            24,54
6,4 men inte    6,6            24,88
6,6 men inte    6,8            25,22
6,8 men inte    7,0            25,56
7,0 men inte    7,2            25,9
7,2 men inte    7,4            26,24
7,4 men inte    7,6            26,58
7,6 men inte    7,8            26,92
7,8 men inte    8,0            27,26
8,0 men inte    8,2            27,6
8,2 men inte    8,4            27,94
8,4 men inte    8,6            28,28
8,6 men inte    8,8            28,62
8,8 men inte    9,0            28,96
9,0 men inte    9,2            29,3
9,2 men inte    9,4            29,64
9,4 men inte    9,6            29,98
9,6 men inte    9,8            30,32
9,8 men inte    10,0            30,66
10,0 men inte    10,2            31,0
10,2 men inte    10,4            31,34
10,4 men inte    10,6            31,68
10,6 men inte    10,8            32,02
10,8 men inte    11,0            32,36
11,0 men inte    11,2            32,7
11,2 men inte    11,4            33,04
11,4 men inte    13,4            38,0
13,4 men inte    13,6            38,04
13,6 men inte    13,8            38,56
13,8 men inte    14,0            39,08
14,0 men inte    14,2            39,6
14,2 men inte    14,4            40,12
14,4 men inte    14,6            40,64
14,6 men inte    14,8            41,16
14,8 men inte    15,0            41,68
15,0 men inte    15,2            42,2
15,2 men inte    15,4            42,72
15,4 men inte    15,6            43,24
15,6 men inte    15,8            43,76
15,8 men inte    16,0            44,28
16,0 men inte    16,2            44,8
16,2 men inte    16,4            45,32
16,4 men inte    16,6            45,84
16,6 men inte    16,8            46,36
16,8 men inte    17,0            46,88
17,0 men inte    17,2            47,4
17,2 men inte    17,4            47,92
17,4 men inte    17,6            48,44
17,6 men inte    17,8            48,96
17,8 men inte    18,0            49,48
18,0 men inte    18,2            50,0
18,2 men inte    18,4            50,52
18,4 men inte    18,5            51,04
18,5 och större                51,40
Brut­to­vik­ten för ett motor­dri­vet for­don får dock inte över­stiga föl­jande vär­den när for­do­net

a) har två axlar och inte är en buss            18 ton
b) är en buss och har två axlar                19,5 ton
Om ett motor­dri­vet for­don drivs helt eller del­vis med alter­na­tivt bränsle får den brut­to­vikt som anges i a över­skri­das med den extra vikt som tek­ni­ken för det alter­na­tiva bräns­let krä­ver. Brut­to­vik­ten får dock inte över­skri­das med mer än ett ton eller, om drif­ten är utsläpps­fri, två ton. För­ord­ning (2020:1094).

Bilaga 3 till tra­fik­för­ord­ningen (1998:1276)

Tabell

över högsta tillåtna brut­to­vik­ter vid olika axelav­stånd på väg med BK3

Avstånd i meter mellan fordonets        Högsta tillåtna bruttovikt i ton
eller fordonstågets första och          för fordonet eller fordonståget
sista axel

mindre än       2,0                     12,0
2,0 men inte    2,4                     12,5
2,4 men inte    2,8                     13,0
2,8 men inte    3,2                     13,5
3,2 men inte    3,6                     14,0
3,6 men inte    4,0                     14,5
4,0 men inte    4,4                     15,0
4,4 men inte    4,8                     15,5
4,8 men inte    5,2                     16,0
5,2 men inte    5,6                     16,5
5,6 men inte    6,0                     17,0
6,0 men inte    6,4                     17,5
6,4 men inte    6,8                     18,0
6,8 men inte    7,2                     18,5
7,2 men inte    7,6                     19,0
7,6 men inte    8,0                     19,5
8,0 men inte    8,4                     20,0
8,4 men inte    8,8                     20,5
8,8 men inte    9,2                     21,0
9,2 men inte    9,6                     21,5
9,6 men inte    10,0                    22,0
10,0 men inte   10,4                    22,5
10,4 men inte   10,8                    23,0
10,8 men inte   11,2                    23,5
11,2 men inte   11,6                    24,0
11,6 men inte   12,0                    24,5
12,0 men inte   12,4                    25,0
12,4 men inte   12,8                    25,5
12,8 men inte   13,2                    26,0
13,2 men inte   13,6                    26,5
13,6 men inte   14,0                    27,0
14,0 men inte   14,4                    27,5
14,4 men inte   14,8                    28,0
14,8 men inte   15,2                    28,5
15,2 men inte   15,6                    29,0
15,6 men inte   16,0                    29,5
16,0 men inte   16,4                    30,0
16,4 men inte   16,8                    30,5
16,8 men inte   17,2                    31,0
17,2 men inte   17,6                    31,5
17,6 men inte   18,0                    32,0
18,0 men inte   18,4                    32,5
18,4 men inte   18,8                    33,0
18,8 men inte   19,2                    33,5
19,2 men inte   19,6                    34,0
19,6 men inte   20,0                    34,5
20,0 men inte   20,4                    35,0
20,4 men inte   20,8                    35,5
20,8 men inte   21,2                    36,0
21,2 men inte   21,6                    36,5
21,6 men inte   22,0                    37,0
Är axelav­stån­det 22,0 meter eller större utgör högsta tillåtna brut­to­vik­ten 37,5 ton med tillägg av 0,25 ton för varje 0,2 meter var­med axelav­stån­det över­sti­ger 22,0 meter.

Bilaga 4 till tra­fik­för­ord­ningen (1998:1276)

Tabell över högsta tillåtna brut­to­vik­ter vid olika axelav­stånd på väg med BK4

Avstånd i meter mellan fordonets     Högsta tillåtna bruttovikt
eller fordonstågets första        i ton för fordonet eller
och sista axel                fordonståget
mindre än    1,0            11,5
1,0 men inte    1,3            16
1,3 men inte    1,8            18
1,8 men inte    2,0            20
2,0 men inte    2,6            21
2,6 men inte    4,4            24
4,4 men inte    4,7            25
4,7 men inte    5,2            26
5,2 men inte    5,4            27
5,4 men inte    5,6            28
5,6 men inte    5,8            29
5,8 men inte    6,0            30
6,0 men inte    6,2            31
6,2 men inte    6,4            32
6,4 men inte    6,8            33
6,8 men inte    7,0            34
7,0 men inte    7,2            35
7,2 men inte    7,6            36
7,6 men inte    7,8            37
7,8 men inte    8,0            38
8,0 men inte    8,2            39
8,2 men inte    8,4            40
8,4 men inte    8,6            41
8,6 men inte    8,8            42
8,8 men inte    9,0            43
9,0 men inte    9,2            44
9,2 men inte    9,4            45
9,4 men inte    9,6            46
9,6 men inte    9,8            47
9,8 men inte    10,0            48
10,0 men inte    10,2            49
10,2 men inte    10,6            50
10,6 men inte    11,0            51
11,0 men inte    11,4            52
11,4 men inte    11,8            53
11,8 men inte    12,2            54
12,2 men inte    12,6            55
12,6 men inte    13,0            56
13,0 men inte    13,4            57
13,4 men inte    13,8            58
13,8 men inte    14,2            59
14,2 men inte    14,6            60
14,6 men inte    15,0            61
15,0 men inte    15,4            62
15,4 men inte    15,8            63
15,8 men inte    16,2            64
16,2 men inte    16,6            65
16,6 men inte    17,0            66
17,0 men inte    17,4            67
17,4 men inte    17,8            68
17,8 men inte    18,2            69
18,2 men inte    18,7            70
18,7 men inte    19,2            71
19,2 men inte    19,7            72
19,7 men inte    20,2            73
20,2 och större                74
För­ord­ning (2018:102).

Inne­hålls­för­teck­ning

1 kap. Allmänna bestämmelser                    1-5 §§


2 kap. Bestäm­mel­ser för alla tra­fi­kan­ter

Grundbestämmelser                               1-4 §§
Fri väg m.m. för viss trafik                    5-6 §§
Trafik i korsning med järnväg eller spårväg     7 §
Åligganden vid trafikolyckor                    8 §
Rubbande av trafikanordning och hinder på väg   9-10 §§


3 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik med for­don

Gemensamma bestämmelser                         1-5 §§
Fordons plats på väg                            6-13 §§
Hastighet                                       14-17 §§
Korsande trafik                                 18-19 §§
Trafik i en vägkorsning m.m.                    20-29 §§
Möte och omkörning                              30-33 §§
Möte och omkörning på väg                       34-42 §§
Vändning, backning, körfältsbyte m.m.           43-46 §§
Stannande och parkering                         47-51 §§
Stannande och parkering på väg                  52-57 §§
Skyl­dig­he­ter mot gående, cyk­lande och
mopedförare                                     58-63 §§
Signaler och tecken                             64-66 §§
Belysning                                       67 §
Belysning vid färd på väg                       68-76 §§
Belysning vid färd i terräng                    77 §
Fordons last                                    78-80 §§
Fordons last vid färd på väg                    81-83 §§
Tävling på väg                                  84 §


4 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik med motor­drivna for­don

Gemensamma bestämmelser                         1-9 §§
Trafik med motordrivna fordon på väg            10-19 §§
Bestäm­mel­ser för has­tig­het på väg med vissa motor­drivna for­don och fordons-​​
kombinationer                                   20-21 §§


5 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik

med terrängfordon på väg                        1-6 §§


6 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik med cykel och moped

Gemensamma bestämmelser                         1-4 §§
Trafik med cykel och moped vid färd på väg      5-6 §§


7 kap. Bestäm­mel­ser för gående

på väg                                          1-5 §§


8 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik

på gågata och gårdsgata                         1 §


9 kap. Bestäm­mel­ser för tra­fik

på motorväg och motortrafikled                  1-2 §§
10 kap. Lokala trafikföreskrifter m.m.          1-14 §§
11 kap. Bestäm­mel­ser om undan­tag vid tra­fi­kö­ver­vak­ning,
räddningstjänst m.m.                            1-8 §§


12 kap. Bestäm­mel­ser för

väghållningsarbete                              1 §


13 kap. Bemyn­di­gan­den m.m.

Information och sammanställning över vägar      1-2 §§
Undantag                                        3-6 §§
Bemyndiganden                                   7 §
Särskilda undantag för rörelsehindrade          8-9 §§
Avgifter för vissa ärenden                      10 §


14 kap. Ansvars­be­stäm­mel­ser m.m.

Tävling på väg                                  1 §
Rubbande av trafikanordning och hinder på väg   2 §
Förare av motordrivet fordon                    3-5 §§
Andra trafikanter                               6-10 §§
Fordonsägare m.fl.                              11-13 §§
Övrigt                                          14-15 §§
15 kap. Överklagande                            1-2 §§
Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3
JP Info­nets tjäns­ter inom trans­port och tra­fik

JP Info­nets tjäns­ter inom trans­port och tra­fik

Arbe­tar du med frå­gor som rör trans­port och tra­fik? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom trans­port och tra­fik.