SFS 1996:1424 Lag om änd­ring i lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1996:1424 utkom från tryc­ket den 20 decem­ber 1996 lag om änd­ring i lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd; utfär­dad den 12 decem­ber 1996. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd dels att 2-5, 11,15, 25, 26, 32 och 33 §§ skall ha föl­jande lydelse, dels att rubri­ken när­mast före 25 § skall lyda "före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning m.m.", dels att det i lagen skall infö­ras två nya para­gra­fer, 5 a och 25 a §§, av föl­jande lydelse. 2602 1 prop. 1996/97:16, bet. 1996/97:au4, rskr. 1996/97:107. 2 § 2 om det i en annan lag eller i en för­ord­ning som har med­de­lats med stöd av en lag finns sär­skilda före­skrif­ter som avvi­ker från denna lag, skall dessa före­skrif­ter gälla. ett avtal är ogil­tigt i den mån det upp­hä­ver eller inskrän­ker arbets­ta­gar­nas rät­tig­he­ter enligt denna lag. genom ett kol­lek­tivav­tal får det göras avvi­kel­ser från 5, 5 a, 6, 22 och 25-27 §§. har avta­let inte slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, krävs dock att det mel­lan par­terna i andra frå­gor gäl­ler ett kol­lek­tivav­tal som har slu­tits eller god­känts av en sådan orga­ni­sa­tion eller att ett sådant kol­lek­tivav­tal till­fäl­ligt inte gäl­ler. under samma för­ut­sätt­ning är det också tillå­tet att genom ett kol­lek­tivav­tal bestämma den när­mare beräk­ningen av för­må­ner som avses i 12 §. genom ett kol­lek­tivav­tal som har slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får det även göras avvi­kel­ser från 11, 15, 21, 28, 32, 33, 40 och 41 §§. det är också tillå­tet att genom ett sådant kol­lek­tivav­tal göra avvi­kel­ser 1. från 6 a och 6 b §§ under för­ut­sätt­ning att avta­let inte inne­bär att mindre för­mån­liga reg­ler skall tilläm­pas för arbets­ta­garna än som föl­jer av - rådets direk­tiv 77/187/eeg av den 14 feb­ru­ari 1977 om till­närm­ning av med­lems­sta­ter­nas lag­stift­ning om skydd för arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter vid över­lå­telse av före­tag, verk­sam­he­ter eller delar av verksamheter3, eller - rådets direk­tiv 91/533/eeg av den 14 okto­ber 1991 om arbets­gi­vares skyl­dig­het att upp­lysa arbets­ta­garna om de reg­ler som är tillämp­liga på anställ­nings­av­ta­let eller anställningsförhållandet4, 2. från 30 a §, såvitt gäl­ler besked enligt 15 §, och 3. från 30, 30 a och 31 §§, såvitt gäl­ler den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nens rät­tig­he­ter. avtal om avvi­kel­ser från 21 § får träf­fas även utan­för kol­lek­tivav­tals­för­hål­lan­den, om avta­let inne­bär att kol­lek­tivav­tal som med stöd av fjärde styc­ket har träf­fats för verk­sam­hets­om­rå­det skall tilläm­pas. en arbets­gi­vare som är bun­den av ett kol­lek­tivav­tal enligt tredje eller fjärde styc­ket får tillämpa avta­let även på arbets­ta­gare som inte är med­lem­mar av den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen men sys­sel­sätts i arbete som avses med avta­let. 3 §5 vid tillämp­ning av 5 § andra styc­ket, 11, 15, 22, 25, 26 och 39 §§ gäl­ler föl­jande sär­skilda bestäm­mel­ser om beräk­ning av anställ­nings­tid: l.en arbets­ta­gare, som byter anställ­ning genom att övergå från en arbets­gi­vare till en annan, får i den senare anställ­ningen till­go­do­räkna sig också tiden i den förra, om arbets­gi­varna vid tid­punk­ten för över­gången till­hör samma kon­cern. 2. en arbets­ta­gare, som byter anställ­ning i sam­band med att ett före­tag, en verk­sam­het eller en del av en verk­sam­het över­går från en arbets­gi­vare till en annan genom en sådan över­gång som omfat­tas av 6 b §, får till­go­do­räkna sig tiden hos den förre arbets­gi­va­ren när anställ­nings­tid skall beräk­nas hos den senare. detta gäl­ler även vid byte av anställ­ning i sam­band med kon­kurs. senaste lydelse 1994:1685. änd­ringen inne­bär bl.a. att det tidi­gare femte styc­ket upp­hävs. 3 egt nr l 61, 5.3.1977, s. 26 (celex 377l0187). 4 egt nr l 288, 18.10.1991, s. 32 (celex 391l0533). 5 senaste lydelse 1994:1685. 2 sfs 1996:1424 2603 sfs 1996:1424 3. om det sker flera sådana byten av anställ­ning som avses i 1-2, får arbets­ta­ga­ren räkna sam­man anställ­nings­ti­derna hos alla arbets­gi­varna. vid tillämp­ning av 22, 26 och 39 §§ får arbets­ta­ga­ren till­go­do­räkna sig en extra anställ­nings­må­nad för varje anställ­nings­må­nad som arbets­ta­ga­ren har påbör­jat efter fyllda 45 år. sam­man­lagt får arbets­ta­ga­ren dock till­go­do­räkna sig högst 60 sådana extra anställ­nings­må­na­der. arbets­ta­gare som har fått åter­an­ställ­ning enligt 25 § skall anses ha upp­nått den anställ­nings­tid som fordras för besked enligt 15 § och före­trä­des­rätt enligt 25 §. 4 § anställ­nings­av­tal gäl­ler tills vidare. avtal om tids­be­grän­sad anställ­ning får dock träf­fas i de fall som anges i 5, 5 a och 6 §§. träf­fas i annat fall ett sådant avtal, kan arbets­ta­ga­ren på det sätt som anges i 36 § få dom­stols för­kla­ring att avta­let skall gälla tills vidare. anställ­nings­av­tal som gäl­ler tills vidare kan sägas upp av arbets­gi­va­ren eller arbets­ta­ga­ren för att upp­höra efter en viss upp­säg­nings­tid. en tids­be­grän­sad anställ­ning upp­hör utan före­gå­ende upp­säg­ning vid anställ­nings­ti­dens utgång eller när arbe­tet är slut­fört, om inte annat har avta­lats eller föl­jer av 5 § andra styc­ket eller 6 §. i 33 § finns sär­skilda reg­ler om avgång med pen­sion. en arbets­ta­gare får med ome­del­bar ver­kan från­träda sin anställ­ning, om arbets­gi­va­ren i väsent­lig mån har åsi­do­satt sina ålig­gan­den mot arbets­ta­ga­ren. i de fall som avses i 18 § kan en arbets­gi­vare genom avske­dande avbryta anställ­ningen med ome­del­bar ver­kan. att arbets­gi­va­ren i vissa fall är skyl­dig att infor­mera och över­lägga med arbets­ta­ga­ren och berörd arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion samt att tillämpa ett visst för­fa­rande i sam­band med att ett anställ­nings­av­tal ingås eller upp­hör föl­jer av 6, 8-10, 15, 16, 19, 20 och 28-33 §§. 5 §6 avtal om tids­be­grän­sad anställ­ning får träf­fas i föl­jande fall: 1. avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det för­an­leds av arbe­tets sär­skilda beskaf­fen­het. 2. avtal för viss tid som avser vika­riat, prak­tik­ar­bete eller feri­e­ar­bete. 3. avtal för viss tid, dock sam­man­lagt högst sex måna­der under två år, om det för­an­leds av till­fäl­lig arbetsan­hop­ning. 4. avtal som gäl­ler för tiden till dess arbets­ta­ga­ren skall börja sådan tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt, som skall pågå mer än tre måna­der. 5. avtal för viss tid som avser anställ­ning efter pen­sio­ne­ring, om arbets­ta­ga­ren har upp­nått den ålder som med­för skyl­dig­het att avgå från anställ­ningen med ålderspen­sion eller, om någon sådan avgångs­skyl­dig­het inte finns, när arbets­ta­ga­ren har fyllt 67 år. om en arbets­ta­gare har varit anställd hos arbets­gi­va­ren som vika­rie i sam­man­lagt mer än tre år under de senaste fem åren, över­går anställ­ningen till en tills­vi­da­re­an­ställ­ning. 5 a § avtal får även i andra fall än som avses i 5 § träf­fas om tids­be­grän­sad anställ­ning (över­ens­kom­men viss­tids­an­ställ­ning). avtal om sådan 2604 6 senaste lydelse 1995:777. anställ­ning får beträf­fande en och samma arbets­ta­gare omfatta sam­man­lagt högst tolv måna­der under tre år, och ingen avtal­s­pe­riod får vara kor­tare än en månad. träf­fas avtal om kor­tare tid än en månad, gäl­ler avta­let en månad. i ett före­tag eller en verk­sam­het som tidi­gare inte har haft någon arbets­ta­gare får, när arbets­ta­gare anställs första gången och under tre år där­ef­ter, avtal som avses i första styc­ket beträf­fande en och samma arbets­ta­gare träf­fas för sam­man­lagt högst 18 måna­der under tre år. en arbets­gi­vare får vid en och samma tid­punkt ha högst fem arbets­ta­gare anställda med över­ens­kom­men viss­tids­an­ställ­ning. 11 § för både arbets­gi­vare och arbets­ta­gare gäl­ler en minsta upp­säg­nings­tid av en månad. arbets­ta­ga­ren har rätt till en upp­säg­nings­tid av - två måna­der, om den sam­man­lagda anställ­nings­ti­den hos arbets­gi­va­ren är minst två år men kor­tare än fyra år, - tre måna­der, om den sam­man­lagda anställ­nings­ti­den är minst fyra år men kor­tare än sex år, - fyra måna­der, om den sam­man­lagda anställ­nings­ti­den är minst sex år men kor­tare än åtta år, - fem måna­der, om den sam­man­lagda anställ­nings­ti­den är minst åtta år men kor­tare än tio år, och - sex måna­der, om den sam­man­lagda anställ­nings­ti­den är minst tio år. 15 § en arbets­ta­gare som är anställd för begrän­sad tid enligt 5 eller 5 a § och som inte kom­mer att få fort­satt anställ­ning när anställ­ningen upp­hör, skall få besked av arbets­gi­va­ren om detta minst en månad före anställ­nings­ti­dens utgång. en för­ut­sätt­ning för rätt till sådant besked är dock att arbets­ta­ga­ren, när anställ­ningen upp­hör, har varit anställd hos arbets­gi­va­ren mer än tolv måna­der under de senaste tre åren. är anställ­nings­ti­den så kort att besked inte kan läm­nas en månad i för­väg, skall beske­det i stäl­let läm­nas när anställ­ningen bör­jar. om en säsong­an­ställd arbets­ta­gare, som när anställ­ningen upp­hör har varit anställd för viss säsong hos arbets­gi­va­ren mer än sex måna­der under de senaste två åren, inte kom­mer att få fort­satt säsong­an­ställ­ning vid den nya säsong­ens bör­jan, skall arbets­gi­va­ren ge arbets­ta­ga­ren besked om detta minst en månad innan den nya säsongen bör­jar. 25 §7 arbets­ta­gare som har sagts upp på grund av arbets­brist har före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning i den verk­sam­het där de tidi­gare har varit sys­sel­satta. det­samma gäl­ler arbets­ta­gare som har anställts för begrän­sad tid enligt 5 eller 5 a § och som på grund av arbets­brist inte har fått fort­satt anställ­ning. en för­ut­sätt­ning för före­trä­des­rätt är dock att arbets­ta­ga­ren har varit anställd hos arbets­gi­va­ren sam­man­lagt mer än tolv måna­der under de senaste tre åren eller, när det gäl­ler före­trä­des­rätt till ny säsong­an­ställ­ning för en tidi­gare säsong­an­ställd arbets­ta­gare, sex måna­der under de senaste två åren och att arbets­ta­ga­ren har till­räck­liga kva­li­fi­ka­tio­ner för den nya anställ­ningen. en arbets­ta­gare kan inte göra gäl­lande sin före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning, om en åter­an­ställ­ning skulle strida mot 5 § första styc­ket 3 eller 5 a §. 7 sfs 1996:1424 senaste lydelse 1994:1685. 2605 sfs 1996:1424 före­trä­des­rät­ten gäl­ler från den tid­punkt då upp­säg­ning skedde eller besked läm­na­des eller skulle ha läm­nats enligt 15 § första styc­ket och där­ef­ter till dess nio måna­der har för­flu­tit från den dag då anställ­ningen upp­hörde. vid säsong­an­ställ­ning gäl­ler före­trä­des­rät­ten i stäl­let från tid­punk­ten då besked läm­na­des eller skulle ha läm­nats enligt 15 § andra styc­ket och där­ef­ter till dess nio måna­der har för­flu­tit från den nya säsong­ens bör­jan. har under de nu nämnda tids­pe­ri­o­derna före­ta­get, verk­sam­he­ten eller en del av verk­sam­he­ten över­gått till en ny arbets­gi­vare genom en sådan över­gång som omfat­tas av 6 b §, gäl­ler före­trä­des­rät­ten mot den nya arbets­gi­va­ren. före­trä­des­rät­ten gäl­ler även i de fall att den tidi­gare arbets­gi­va­ren för­satts i kon­kurs. om arbets­gi­va­ren har flera drift­sen­he­ter eller om det i arbets­gi­va­rens verk­sam­het finns olika kol­lek­tivav­tals­om­rå­den, gäl­ler före­trä­des­rät­ten anställ­ning inom den enhet och det avtals­om­råde där arbets­ta­ga­ren var sys­sel­satt när den tidi­gare anställ­ningen upp­hörde. finns det i ett sådant fall flera drift­sen­he­ter på samma ort, skall inom en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tions avtals­om­råde före­trä­des­rät­ten gälla arbets­gi­va­rens samt­liga enhe­ter på orten, om orga­ni­sa­tio­nen begär det senast vid för­hand­lingar enligt 32 §. 25 a § en del­tids­an­ställd arbets­ta­gare som har anmält till sin arbets­gi­vare att han eller hon vill ha en anställ­ning med högre sys­sel­sätt­nings­grad, dock högst hel­tid, har trots 25 § före­trä­des­rätt till sådan anställ­ning. som för­ut­sätt­ning för före­trä­des­rät­ten gäl­ler att arbets­gi­va­rens behov av arbets­kraft till­go­do­ses genom att den del­tids­an­ställde anställs med en högre sys­sel­sätt­nings­grad och att den del­tids­an­ställde har till­räck­liga kva­li­fi­ka­tio­ner för de nya arbets­upp­gif­terna. om arbets­gi­va­ren har flera drift­sen­he­ter, gäl­ler före­trä­des­rät­ten anställ­ning inom den enhet där arbets­ta­ga­ren är sys­sel­satt på del­tid. före­trä­des­rät­ten gäl­ler inte mot den som har rätt till ompla­ce­ring enligt 7 § andra styc­ket. en arbets­ta­gare kan inte göra gäl­lande sin före­trä­des­rätt, om anställ­ningen skulle strida mot 5 § första styc­ket 3 eller 5 a §. 26 § om flera arbets­ta­gare har före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning enligt 25 § eller före­trä­des­rätt till en anställ­ning med högre sys­sel­sätt­nings­grad enligt 25 a §, bestäms tur­ord­ningen dem emel­lan med utgångs­punkt i varje arbets­ta­ga­res sam­man­lagda anställ­nings­tid hos arbets­gi­va­ren. arbets­ta­gare med längre anställ­nings­tid har före­träde fram­för arbets­ta­gare med kor­tare anställ­nings­tid. vid lika anställ­nings­tid ger högre ålder före­träde. 32 § en arbets­gi­vare som avser att anställa en arbets­ta­gare, när någon annan har före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning i verk­sam­he­ten eller före­trä­des­rätt till en anställ­ning med högre sys­sel­sätt­nings­grad, skall först för­handla med den berörda arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen på det sätt som anges i 11-14 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet. det­samma gäl­ler när fråga upp­kom­mer om vem av flera före­trä­des­be­rät­ti­gade som skall få åter­an­ställ­ning eller en anställ­ning med högre sys­sel­sätt­nings­grad. 33 §8 en arbets­gi­vare, som vill att en arbets­ta­gare skall lämna sin anställ­ning när arbets­ta­ga­ren uppnår den ålder som med­för skyl­dig­het att avgå 2606 8 senaste lydelse 1990:1357. med ålderspen­sion eller, om någon sådan avgångs­skyl­dig­het inte finns, vid fyllda 67 år, skall skrift­li­gen ge arbets­ta­ga­ren besked om detta minst en månad i för­väg. om en arbets­gi­vare vill att en arbets­ta­gare skall lämna sin anställ­ning i sam­band med att arbets­ta­ga­ren får rätt till hel för­tidspen­sion enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, skall arbets­gi­va­ren skrift­li­gen ge arbets­ta­ga­ren besked om detta så snart arbets­gi­va­ren har fått kän­ne­dom om pen­sions­be­slu­tet. en arbets­ta­gare som har fyllt 65 år eller upp­nått den lägre ålder som med­för skyl­dig­het att avgå med ålderspen­sion har inte rätt till längre upp­säg­nings­tid än en månad och har inte hel­ler före­trä­des­rätt enligt 22, 23, 25 och 25 a §§. 1. denna lag trä­der i kraft, i fråga om 2 § den 1 juli 1997, i fråga om 5 § andra styc­ket den 1 janu­ari 2000, och i övrigt den 1 janu­ari 1997. 2. för anställ­nings­av­tal som har ingåtts före den 1 janu­ari 1997 gäl­ler 11 § i sin äldre lydelse. 3. för den som har för­vär­vat före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning enligt 25 § före den 1 janu­ari 1997 gäl­ler 25 § i sin äldre lydelse. 4. vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om anställ­nings­tid i 15 § första styc­ket och 25 § första styc­ket bort­ses från anställ­nings­tid före den 1 janu­ari 1995. på rege­ring­ens väg­nar ulrica mes­sing per vir­des­ten (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) sfs 1996:1424 2607