Lag (1963:115) om för­längd semes­ter för vissa arbets­ta­gare med radi­o­lo­giskt arbete

1 §   En arbets­ta­gare som för arbets­gi­va­rens räk­ning utför radi­o­lo­giskt arbete, där arbets­ta­ga­ren utsätts för joni­se­rande strål­ning i sådan utsträck­ning att skad­lig inver­kan kan befa­ras, har under vill­kor som före­skrivs i denna lag rätt till längre semester­le­dig­het än som föl­jer av 4 § semester­la­gen (1977:480). För varje kalen­der­må­nad av intjä­nan­deå­ret, under vil­ken arbets­ta­ga­ren har utfört sådant arbete minst fem­ton dagar, ska semester­le­dig­he­ten påföl­jande semesterår för­längas med fem tolf­te­dels semester­dag. Upp­står vid beräk­ningen ett bru­tet dagan­tal, ska det avrun­das till när­mast högre hela tal.

Dag, när sådant arbete som avses i första styc­ket har utförts, ska jäm­stäl­las med
      1) dag, då arbets­ta­ga­ren varit semester­le­dig, dock endast om hans eller hen­nes arbete ome­del­bart före och ome­del­bart efter ledig­he­ten varit sådant som avses i första styc­ket, samt
      2) dag, då arbets­ta­ga­ren har haft ledig­het som är semester­lö­ne­grun­dande enligt 17-17 b §§ semester­la­gen, dock inte om sådant arbete, som avses i första styc­ket, uppen­bar­li­gen inte kun­nat bere­das honom eller henne sådan dag och anled­ningen till detta varit annan än driftsup­pe­håll för sam­ti­dig semes­ter.

Semester­lön för de semester­da­gar som till­kom­mer enligt första styc­ket beräk­nas enligt 16-16 b §§ semester­la­gen.
Lag (2009:1441).

2 §   På begä­ran av dom­stol eller den som saken rör, ska Arbets­mil­jö­ver­ket avgöra om ett visst arbete är sådant som avses i denna lag.

Om ett mål som hand­läggs vid dom­stol, är bero­ende av en fråga som avses i första styc­ket, ska dom­sto­len hän­skjuta frå­gan till Arbets­mil­jö­ver­ket, när en part yrkar det eller dom­sto­len fin­ner att det är nöd­vän­digt. Dom får inte med­de­las för­rän Arbets­mil­jö­ver­kets beslut kom­mit dom­sto­len till handa.
Lag (2009:1441).

3 §   Om semes­ter för arbets­ta­gare som avses i denna lag gäl­ler i övrigt semester­la­gen (1977:480). Lag (2009:1441).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1963:115

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1964, från och med vil­ken dag semester­rätt enligt lagen kan för­vär­vas.

Genom denna lag upp­hä­ves lagen den 25 maj 1951 (nr 304) om för­längd semes­ter för vissa arbets­ta­gare med häl­so­far­ligt arbete.

Arbets­ta­gare, som den 1 janu­ari 1964 för­vär­vat semester­rätt enligt den äldre lagen, skall, i den mån han icke då åtnju­tit honom enligt nämnda lag till­kom­mande för­mån, äga åtnjuta semester­för­mån enligt före­skrif­terna i den nya lagen.

1977:481

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1978.

Beträf­fande för­läng­ning av semesterå­ret den 1 april 1978 - den 31 mars 1979 skall de nya bestäm­mel­serna tilläm­pas, med iakt­ta­gande av att tiden den 1 janu­ari 1977 - den 31 mars 1978 betrak­tas som intjä­nan­deår. I övrigt skall, i den mån enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till semester­la­gen (1977:480) äldre bestäm­mel­ser i lag eller avtal skall äga fort­satt gil­tig­het, det­samma gälla på före­va­rande lags tillämp­nings­om­råde.