SFS 2025:154 Lag om änd­ring i lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete rörande verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag sfs 2025:154 om änd­ring i lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt den 5 mars 2025 pub­li­ce­rad sam­ar­bete rörande verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom utfär­dad den 27 feb­ru­ari 2025 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 5, 6 och 21 §§ lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete rörande verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom ska ha föl­jande lydelse. 5 § verk­stäl­lig­het i sve­rige av euro­pe­isk brott­måls­dom får ske endast efter fram­ställ­ning av behö­rig myn­dig­het i den främ­mande sta­ten. euro­pe­isk brott­måls­dom får inte verk­stäl­las här i lan­det 1. om domen inte har fått laga kraft eller om påfölj­den inte får verk­stäl­las i den främ­mande sta­ten, 2. om gär­ning som påfölj­den avser inte mot­sva­rar brott enligt svensk lag eller gär­nings­man­nen, om gär­ningen begåtts här i lan­det, på annan grund än som avses i 6 § första styc­ket 7 inte skulle ha kun­nat dömas till påföljd för brot­tet, 3. om den dömde inte har hem­vist i sve­rige, såvida inte verk­stäl­lig­het här kan antas för­bättra möj­lig­he­terna till hans eller hen­nes åter­an­pass­ning eller den utdömda påfölj­den avser fri­hets­be­rö­vande och kan verk­stäl­las här i sam­band med verk­stäl­lig­het av annan fri­hets­be­rö­vande påföljd, som ska verk­stäl­las i sve­rige, eller sve­rige är den döm­des ursprung­liga hem­land, 4. om verk­stäl­lig­het i sve­rige skulle vara ofören­lig med grund­läg­gande prin­ci­per för rätts­ord­ningen här i lan­det, 5. om verk­stäl­lig­het här skulle strida mot sve­ri­ges inter­na­tio­nella för­plik­tel­ser, 6. om dom i mål om ansvar för gär­ning som påfölj­den avser har med­de­lats här i lan­det eller om här utfär­dat straf­fö­re­läg­gande eller före­läg­gande av ord­nings­bot för samma gär­ning har god­känts, 7. om den dömde genom en dom som har fått laga kraft och som med­de­lats i annan främ­mande stat än den stat som gjort fram­ställ­ning om verk­stäl­lig­het, för en gär­ning som påfölj­den avser har frikänts från ansvar eller dömts till påföljd som har verk­ställts i sin hel­het eller hål­ler på att verk­stäl­las eller har pre­skri­be­rats eller bort­fal­lit på grund av att nåd eller amne­sti bevil­jats i nämnda stat, eller om den dömde genom sådan dom för­kla­rats skyl­dig till brot­tet utan att påföljd har dömts ut, eller 8. om verk­stäl­lig­het i sve­rige i övrigt skulle strida mot brottmålsdoms-​ kon­ven­tio­nen. 1 1 prop. 2024/25:59, bet. 2024/25:juu22, rskr. 2024/25:150. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 : ; 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 : ; 6 §2 fram­ställ­ning om verk­stäl­lig­het av euro­pe­isk brott­måls­dom kan avslås sfs 2025:154 1. om gär­ningen som påfölj­den avser utgör poli­tiskt eller mili­tärt brott, 2. om det finns grun­dad anled­ning att anta att domen för­an­letts eller den i domen bestämda påfölj­den skärpts av hän­syn till ras, reli­gion, natio­na­li­tet eller poli­tisk åsikt, 3. om gär­ningen som påfölj­den avser omfat­tas av här i lan­det pågående för­un­der­sök­ning, väckt åtal, utfär­dat straf­fö­re­läg­gande eller före­läg­gande av ord­nings­bot, eller om beslut har med­de­lats att åtal för gär­ningen inte ska väc­kas eller full­föl­jas, 4. om gär­ningen som påfölj­den avser inte har begåtts i den stat där påfölj­den bestämts, 5. om påfölj­den inte kan verk­stäl­las här i lan­det, 6. om det kan antas att påfölj­den kan verk­stäl­las i den främ­mande sta­ten, 7. om den dömde vid tiden för brot­tet inte fyllt fem­ton år, 8. om en tillämp­ning av 35 kap. 7 § eller 36 kap. 31 § brotts­bal­ken skulle inne­bära att påfölj­den pre­skri­be­rats eller beslu­tet om för­ver­kande för­fal­lit. om det i den främ­mande sta­ten har vid­ta­gits åtgärd som enligt lagen i den sta­ten med­för att tiden för påföljds­pre­skrip­tion skjuts upp, ska åtgär­den ha samma ver­kan här i lan­det vid tillämp­ning av första styc­ket 8. 21 § när en ansö­kan som avses i 20 § andra styc­ket inkom­mit till rät­ten, kal­lar rät­ten den dömde att inställa sig vid för­hand­ling inför rät­ten. för- hand­ling får inte utan den döm­des sam­tycke hål­las för­rän tju­goen dagar gått från det att den dömde per­son­li­gen del­getts kal­lel­sen. om den dömde ute­blir från en för­hand­ling som avses i första styc­ket eller om rät­ten av annat skäl fin­ner att oppo­si­tio­nen inte kan tas upp till pröv­ning, ska den döm­des talan avvi­sas. när avvis­nings­be­slu­tet har fått laga kraft tilläm­pas 9–16 §§. fråga om ansvar för en gär­ning som avses med en fram­ställ­ning om verk- stäl­lig­het av en ute­va­ro­dom får prö­vas, även om åtal för gär­ningen enligt 2 kap. brotts­bal­ken inte kun­nat väc­kas i sve­rige eller kun­nat väc­kas här endast efter sär­skilt för­ord­nande, och utan hin­der av bestäm­mel­serna i 35 kap. 2–6 och 10 §§ samma balk. frå­gan om ansvar för gär­ningen enligt svensk lag ska bedö­mas som om mot­sva­rande brott hade begåtts här i lan­det. om en åtgärd för att väcka åtal eller för­un­der­sök­ning har vid­ta­gits i den främ­mande sta­ten enligt dess lag, ska åtgär­den ha samma ver­kan som om åtgär­den hade vid­ta­gits här i lan­det. en sådan åtgärd får dock inte ges någon annan ver­kan än den har enligt lagen i den främ­mande sta­ten. denna lag trä­der i kraft den 1 april 2025. på rege­ring­ens väg­nar ben­ja­min dousa caro­line nisell (justi­tie­de­par­te­men­tet) 2 senaste lydelse 1991:454. 2