SFS 1956:293

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sv tnings­sam­ling »• > {• ' • '/t'. • v 1956 • nr 293—^296 utkom från tryc­ket den 12 juni 1956 nr 293 lag om ersätt­ning åt smitt­bä­rare; gimn stock­holms slott den 18 maj 1956, ' vi gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven des konung, göra ve ter ii g t: att vi, med riks­da­gen^, fun­nit gott för­ordna som föl­jer. 1 • all­männa bestäm­mel­ser 1 §. ^ smitt­bä­rare som på grund av myn­dig­hets ingri­pande, före­ta­get med stöd ^ av epi­de­mi­la­gen, livs­me­dels­stad­gan eller meje­ristad­gan, till före­kom­mande , åv att smitta spri­des under­kas­tas obser­va­tion eller iso­le­ring eller eljest inskränk­ning i arbete var­med han må taga befatt­ning, är berät­ti­gad att av stats­me­del erhålla ersätt­ning enligt vad nedan sägs. med smitt­bä­rare för­stås i denna lag den som, utan att till följd därav hava för­lo­rat sin arbets­för­måga, är behäf­tad med smitt­sam sjuk­dom eller eljest är smitt­fö­rande så ock den som miss­tän­kes föra smitta. smitt­bä­rare som icke är före­mål för ingri­pande längre tid än nit­tio dagar i följd benäm­nes till­fäl­lig smitt­bä­rare. består ingri­pan­det efter denna tid, benäm­nes han där­ef­ter kro­nisk smitt­bä­rare. ersätt­ning åt till­fäl­lig smitt­bä­rare 2 §. i ersätt­ning åt till­fäl­lig smitt­bä­rare utgår från och med den dag då myn- i dig­he­tens ingri­pande trä­der i tillämp­ning och så länge det består, dock j längst under nit­tio dagar i följd. '( 3 §. ersätt­ningen åt den som är sjuk­pen­ning­för­säk­rad jäm­likt lagen om all- ! män sjuk­för­säk­ring utgår för dag räk­nat med det högsta belopp som han vid sjuk­dom är berät­ti­gad att upp­bära i sjuk­hjälp på grund av den obliga-​​ ^ toriska och fri­vil­liga sjuk­pen­ning­för­säk­ringen för dag under de första v nit­tio dagarna av en sjuk­pe­riod, för vilka sjuk­pen­ning utgår; dock att er- j sätt­ning åt den som åtnju­ter annan inkomst av för­värvs­ar­bete än inkomst i av tjänst all­tid skall bestäm­mas till det belopp för dag räl­cnat som skulle ^ prop. 1956: 126; l^ u 29 ; rskr 25 6. * 181—567025, svensk för­fatt­nings­sam­ling 1956, nr 293—296 •••k' ¬ fil/ hava utgått till honom, där­est hela^hans års­in­komst av för­värvs­ar­bete u gjort inkomst av tjänst. ersätt­ningen åt den som icke^arc­sjökpe^^ enligt nyss­nämn lag skall med tillämp­ning av (ic/iiv­förstai­styc­ket angivna grun­derna utgå '^ed déf bélöpp föf dag-​räk­nat •%oiil>lian skulle hava' ägt' iipp­bära^^från' all­män sjuk­kassa, där­est han varit obli­ga­to­riskt sjuk­pen­ning­för­säk­rad en ligt sagda lag. den som ej fyllt sex­ton år må ej åtnjuta ersätt­ning med mindre han visar att han genom ingri­pan­det går miste om arbetsin­komst. 4 §. är den till ersätt­ning berät­ti­gade iii­ta­gen å sjuk­vårds­an­stalt, som i lagen om all­män sjuk­för­säk­ring omför­mä­les, skall ersätt­ningen mins­kas med tre kro­nor för dag, dock med högst hälf­ten av ersätt­ning­ens belopp. det lägsta ersätt­nings­be­lop­pet till k\inna, som är inta­gen å sjuk­vårds­an­stalt och i hem­met har minst ett barn under tio år vil­ket är sjuk­vårds­för­säk­rat såsom barn till henne eller hen­nes make, skall utgöra fem kro­nor för dag. 5 §. från ersätt­ningen skola avräk­nas sjuk- eller hem­pen­ning, tilläggs­pen­ning och barn­tillägg, vartill smitt­bä­ra­ren under tiden för ingri­pan­det må vara berät­ti­gad enligt lagen om all­män sjuk­för­sälcring, lagen med sär­skilda be stäm­mel­ser om fri­vil­lig sjuk­pen­ning­för­säk­ring i all­män sjuk­kassa, lagen cm yrkesskadeförsäla-​​ing eller lagen om moder­skaps­hjälp. från ersätt­ningen skola jäm­väl avräk­nas sjuk­pen­ning som för tid för ingri­pan­det utgår enligt annan lag eller enligt särsldld för­fatt­ning eller enligt konung­ens för­ord­nande och som bestäm­mes av eller utbe­ta­las från riks­för­säk­rings­an­stal­ten eller bolag som omför­mä­les i 1 § lagen om yrkes ska­de­för­säk­ring ävensom liv­ränta, som någon åtnju­ter på grund av att han - är smitt­bä­rare, till den del den belö­per å tid för ingri­pan­det. vad i näst­fö­re­gå­ende stycke sägs skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, där­est smitt­bä­ra­ren äger upp­bära ersätt­ning enligt främ­mande makts lag stift­ning om yrkes­ska­de­för­säk­ring. 6 §. till­fäl­lig smitt­bä­rare, vil­ken under tid för ingri­pande som i denna lag avses är till­för­säk­rad lön av all­männa medel, äger rätt till ersätt­ning en dast i den mån lönen under­sti­ger vad som eljest skulle hava utgått i er sätt­ning åt honom enligt denna lag. siiu 7 §. det ankom­mer på all­män sjuk­kassa att besluta om ersätt­ning åt till­fäl­lig, smitt­bä­rare. ärende angå­ende ersätt­ning upp­ta­ges av den lokal­sjuk­kassa eller, där sådan ej fin­nes inrät­tad, den cen­tral­sjuk­kassa som smitt­bä­ra­ren till­hör. till- ^. hör han icke någon sjuk­kassa, upp­ta­ges ären­det av sjuk­kas­san i den kom-. mun, där han är bosatt. är smitt­bä­ra­ren icke bosatt i riket, upp­ta­ges ären­det av sjuk­kas­san i den kom­mun, där ingri­pan­det skett. fram­ställ­ning om ersätt­ning skall göras skrift­li­gen och senast inom sek • t 5 måna­der från den dag ersätt­ningen avser, vid ävent3rr att rät­ten till ersätta ning för­lo­ras; konungen dock obe­ta­get att, då sär­skilda skäl där­till förr anleda, besluta att fram­ställ­ning må upp­ta­gas till pröv­ning ändå att den göres senare, • ' i* ¬ -​niv293^-^' 659 eller tjäns­te­lä­ka­ren' iit-'vm'frädj­ställm^^ 'skäll fbgds'-av"'fflyn­dig­hete'n"' :teäat^'b'évis om ingripäh­det.' ' där­est sökan­den under tiden för ingri­pan­det äger upp­bära ersätt­nings som i 5 § avses, eller lön, som utgår av-​äll­r­tiänna medel, skall fram­ställ­ning en där­jämte inne­hålla ay-sö^ican­den p å^heder och sam­vete avgi­ven för­säk­ran angå­ende den ersätt­ning iochuöh^ han äger lupp­bär^^mnder nyss­nämnda tid. 9 g. béträf­fah­def' ersätt­ning åt till­fäl­lig smitt­bä­rare skola i övrigt bestäm mel­serna i 11 § tredje styc­ket, 23 § första styc­ket, 27 § första styc­ket, 28 § andra och fjärde styc­kena, 30 § andra styc­ket, 32 §, 45 § andra styc ket samt 46, 59, 89, 101—103 och 105—107 §§ lagen om all­män sjuk­för­säk ring äga mot­sva­rande tillämp­ning, dock/att vad i 103 § stad­gas om social depar­te­men­tet i stäl­let skall gälla inri­kes­de­par­te­men­tet. utö­ver vad i 27 § första styc­ket nämnda lag sägs må ersätt­ning ned sät­tas elfer indra­gas, om smitt­bä­rare under­lå­ter att ställa sig till efter rät­telse av myn­dig­het med­de­lade före­skrif­ter angå­ende vad han har att iakt­taga under den tid ingri­pan­det avser. ersätt­ning åt kro­nisk smitt­bä­rare 10 §. kro­nisk smitt­bä­rare, som till följd av ingri­pande som i 1 § sägs till fogats inltomst­bort­fall eller annan för­lust, må erhålla ersätt­ning med be lopp, som med hän­syn till beho­vet av ersätt­ning, för­lus­tens stor­lek och omstän­dig­he­terna i övrigt i varje sär­skilt fall prö­vas skä­ligt. 11 §. fram­ställ­ning om ersätt­ning jäm­likt 10 § skall göras skrift­li­gen hos läns sty­rel­sen i det län, där sökan­den är bosatt eller, där­est han icke är hosatt i riket, där ingri­pan­det skett. vid fram­ställ­ningen skola fogas myn­dig­hets "beslut om ingri­pan­det och utred­ning angå­ende den för­lust, som sökan­den lidit, ävensom den övriga utred­ning som sökan­den öns­kar åbe­ropa. 12 §. • läns­sty­rel­sen äger besluta om ersätt­ning jäm­likt 10 § och utbe­ta­lar till sökan­den belopp som tiller­känts honom. talan mot läns­sty­rel­ses beslut föres hos konungen genom besvär, vilka skola ingi­vas till inri­kes­de­par­te­men­tet. sär­skild bestäm­melse 13 §. de när­mare före­skrif­ter, som fin­nas erfor­der­liga för tillämp­ningen av denna lag, med­de­las av konungen eller av myn­dig­het, som konungen be stäm­mer. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1956. är smitt­bä­rare före­mål för ingri­pande vid tiden for lagens ikraft­trä­dande, må ersätt­ning jäm­likt denna lag utgå från och med dagen för ikraft­trä­dan det och skall för avgö­rande av frå­gan, huruvida han är att betrakta som kro­nisk smitt­bä­rare, även med­räk­nas den tid, ingri­pan­det dess­förin­nan varat. ' ' ¬ t, ' t, 660 1956 . nr 293 f det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytte visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. si bekräfta låtit. stock­holms slott den 18 maj 1956. gustaf adolf (l. s.) (inri­kes­de­par­te­men­tet) gun­nar h edlund •t"' ¬