Soci­al­för­säk­rings­balk (2010:110)

AVD. A ÖVER­GRI­PANDE BESTÄM­MEL­SER

I Inle­dande bestäm­mel­ser, defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

1 kap. Inne­håll m.m.

1 §   Denna balk inne­hål­ler bestäm­mel­ser om social trygg­het genom de soci­ala för­säk­ringar samt andra ersättnings-​​ och bidrags­sy­stem som behand­las i avdel­ning­arna B-G (soci­al­för­säk­ringen).

2 §   Bal­ken är inde­lad i avdel­ningar, som beteck­nas med stora bok­stä­ver.

Avdel­ning­arna är inde­lade i underav­del­ningar, som beteck­nas med romerska siff­ror.

3 §   Över­gri­pande bestäm­mel­ser finns i 1-7 kap. (avdel­ning A).

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - famil­je­för­må­ner i 8-22 kap. (avdel­ning B),
   - för­må­ner vid sjuk­dom eller arbets­skada i 23-47 kap. (avdel­ning C),
   - sär­skilda för­må­ner vid funk­tions­hin­der i 48-52 kap. (avdel­ning D),
   - för­må­ner vid ålder­dom i 53-74 a kap. (avdel­ning E),
   - för­må­ner till efter­le­vande i 75-92 kap. (avdel­ning F), och
   - bostads­stöd i 93-​103 e kap. (avdel­ning G).

Vissa gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­nerna, hand­lägg­ningen och orga­ni­sa­tio­nen finns i 104-​117 kap. (avdel­ning H).
Lag (2020:1239).

4 §   I avdel­ning A finns
   - all­männa bestäm­mel­ser, defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar i 2 kap., och
   - över­gri­pande bestäm­mel­ser om soci­al­för­säk­rings­skyd­det i 3-7 kap.

Det finns defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar också i andra avdel­ningar.

2 kap. All­männa bestäm­mel­ser, defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - soci­al­för­säk­ring­ens admi­nist­ra­tion, m.m. i 2 §,
   - soci­al­för­säk­ring­ens finan­sie­ring, m.m. i 3 och 4 §§,
   - inter­na­tio­nella för­hål­lan­den i 5 §,
   - pris­bas­belopp m.m. i 6-10 §§,
   - rik­t­ål­der för pen­sion i 10 a-10 d §§, och
   - defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar i 11-17 §§.
Lag (2019:649).

Soci­al­för­säk­ring­ens admi­nist­ra­tion, m.m.

2 §   Soci­al­för­säk­ringen admi­ni­stre­ras av För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten, Fond­torgs­nämn­den och Skat­te­ver­ket.

Hos För­säk­rings­kas­san ska det fin­nas ett all­mänt ombud för soci­al­för­säk­ringen. Rege­ringen utser det all­männa ombu­det.

I inled­ningen av avdel­ning­arna B-G finns bestäm­mel­ser om vil­ken myn­dig­het som hand­läg­ger ären­den om för­må­ner som avses i den avdel­ningen. Lag (2022:761).

Soci­al­för­säk­ring­ens finan­sie­ring, m.m.

3 §   Bestäm­mel­ser om finan­sie­ring av soci­al­för­säk­ringen finns i
   - soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   - lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift,
   - lagen (1998:676) om stat­lig ålderspen­sions­av­gift, och
   - lagen (2000:981) om för­del­ning av soci­al­av­gif­ter.

Soci­al­för­säk­ringen finan­sie­ras också genom avkast­ning på vissa av de avgif­ter som anges i första styc­ket.

4 §   För­u­tom enligt de lagar som anges i 3 § finan­sie­ras soci­al­för­säk­ringen med medel från stats­bud­ge­ten samt, i den omfatt­ning som anges i denna balk, genom sär­skilda betal­ningar från kom­mu­ner och enskilda.

Inter­na­tio­nella för­hål­lan­den

5 §   Uni­ons­rät­ten inom Euro­pe­iska uni­o­nen (EU) eller inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller avtal om social trygg­het eller andra avtal som ingåtts med andra sta­ter kan med­föra begräns­ningar i tillämp­lig­he­ten av bestäm­mel­serna i denna balk. Lag (2010:1312).

Extra­or­di­nära hän­del­ser i freds­tid

5 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om undan­tag från bestäm­mel­serna om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i 13 kap., sjuk­pen­ning och karens i 27 och 28 kap., smitt­bä­rar­pen­ning i 46 kap. och hand­lägg­ning av ären­den i 110 kap. Sådana före­skrif­ter kan endast med­de­las vid extra­or­di­nära hän­del­ser i freds­tid. Lag (2020:189).

Pris­bas­belopp m.m.

6 §   Vissa beräk­ningar som anges i denna balk ska grun­das på ett pris­bas­belopp eller för­höjt pris­bas­belopp som beräk­nas för varje år.

7 §   Pris­bas­belop­pet räk­nas fram genom att basta­let 36 396 mul­ti­pli­ce­ras med det jäm­fö­rel­se­tal som anger för­hål­lan­det mel­lan det all­männa prislä­get i juni året före det som pris­bas­belop­pet avser och prislä­get i juni 1997. Det fram­räk­nade pris­bas­belop­pet avrun­das till när­maste hund­ra­tal kro­nor.

8 §   Det för­höjda pris­bas­belop­pet räk­nas fram och avrun­das på samma sätt som pris­bas­belop­pet. Vid fram­räk­ning av det för­höjda pris­bas­belop­pet används dock i stäl­let basta­let 37 144.

9 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om pris­bas­belop­pet och det för­höjda pris­bas­belop­pet.

10 §   I 58 kap. finns bestäm­mel­ser om inkomst­bas­belopp, inkomstin­dex, balan­stal och balan­sin­dex.

Rik­t­ål­der för pen­sion

10 a §   Vissa för­må­ner och beräk­ningar som anges i denna balk ska kny­tas till en sär­skild ålder (rik­t­ål­der för pen­sion) som beräk­nas för varje år enligt bestäm­mel­serna i 10 b §.
Lag (2019:649).

10 b §   Rik­t­ål­der för pen­sion räk­nas fram genom att det till basta­let 65 läggs 2/3 av dif­fe­ren­sen mel­lan
   - den vid 65 års ålder åter­stå­ende medel­livs­läng­den för befolk­ningen i Sve­rige under femårs­pe­ri­o­den när­mast före det år rik­t­ål­dern beräk­nas, och
   - mot­sva­rande värde för jäm­fö­rel­seå­ret 1994.

Den fram­räk­nade rik­t­ål­dern för pen­sion ska avrun­das till när­maste helår. Lag (2019:649).

10 c §   Den beräk­nade rik­t­ål­dern för pen­sion ska gälla för det sjätte året efter beräk­nings­å­ret.

När en gäl­lande rik­t­ål­der för pen­sion änd­ras ska en ålders­gräns som är knu­ten till den rik­t­ål­dern som gällde före änd­ringen fort­sätta att gälla för en för­säk­rad som före änd­ringen har upp­nått en sådan ålders­gräns. Lag (2019:649).

10 d §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2019:649).

Defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

För­mån

11 §   Med för­må­ner avses i denna balk dager­sätt­ningar, pen­sio­ner, liv­rän­tor, kost­nads­er­sätt­ningar, bidrag samt andra utbe­tal­ningar eller åtgär­der som den enskilde är för­säk­rad för enligt 4-7 kap.

Ogift

12 §   Det som i denna balk före­skrivs om den som är ogift tilläm­pas även i fråga om den som är änka, änk­ling eller från­skild, om inget annat anges.

Sam­bor

13 §   Vad som avses med sam­bor fram­går av 1 § sam­bo­la­gen (2003:376).

För­äl­der

14 §   Om för­äld­ra­skap till barn och rätts­ver­kan av adop­tion finns bestäm­mel­ser i 1 och 4 kap. för­äld­ra­bal­ken.

Bli­vande adop­tiv­för­äl­der

15 §   Med bli­vande adop­tiv­för­äl­der avses i denna balk den som efter soci­al­nämn­dens med­gi­vande har tagit emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i syfte att adop­tera bar­net. Lag (2018:1290).

Famil­je­hems­för­äl­der

16 §   Med famil­je­hems­för­äl­der avses i denna balk den som har tagit emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i ett enskilt hem som inte till­hör någon av bar­nets för­äld­rar eller någon annan som har vård­na­den om bar­net.

Avgifts­plik­tig

17 §   Med avgifts­plik­tig ersätt­ning och avgifts­plik­tig inkomst avses det­samma som i 2 kap. 10-11 §§ respek­tive 3 kap. 3-8 §§ soci­al­av­giftsla­gen (2000:980). Lag (2012:834).

II Soci­al­för­säk­rings­skyd­det

3 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns all­männa bestäm­mel­ser om soci­al­för­säk­rings­skyd­det i 4 kap.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - bosätt­nings­ba­se­rade för­må­ner i 5 kap.,
   - arbets­ba­se­rade för­må­ner i 6 kap., och
   - övriga för­må­ner i 7 kap.

4 kap. All­männa bestäm­mel­ser om för­säk­rings­skyd­det

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - för­säk­rings­gre­nar i 2 §,
   - för­säk­rad och gäl­lande skydd i 3 och 4 §§, och
   - inter­na­tio­nella för­hål­lan­den i 5 §.

För­säk­rings­gre­nar

2 §   Soci­al­för­säk­ringen är inde­lad i tre för­säk­rings­gre­nar.
Dessa avser
   1. för­må­ner som grun­das på bosätt­ning i Sve­rige (bosätt­nings­ba­se­rade för­må­ner),
   2. för­må­ner som grun­das på arbete i Sve­rige (arbets­ba­se­rade för­må­ner), och
   3. för­må­ner som grun­das på andra omstän­dig­he­ter än bosätt­ning eller arbete i Sve­rige (övriga för­må­ner).

För­säk­rad och gäl­lande skydd

3 §   För­säk­rad är den som upp­fyl­ler de krav i fråga om bosätt­ning, arbete eller andra omstän­dig­he­ter som avses i 2 § samt gäl­lande krav på för­säk­rings­ti­der.

För att omfat­tas av soci­al­för­säk­rings­skyd­det ska den för­säk­rade dess­utom upp­fylla de andra vill­kor som gäl­ler för respek­tive för­mån enligt 5-7 kap.

4 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om rät­ten till för­må­ner finns i 8-117 kap. (avdel­ning­arna B-H).

Inter­na­tio­nella för­hål­lan­den

5 §   Den som, enligt vad som föl­jer av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men, omfat­tas av lag­stift­ningen i en annan stat är inte för­säk­rad för sådana för­må­ner enligt denna balk som mot­sva­rar för­må­ner som avses i för­ord­ningen.
Lag (2010:1312).

5 a §   En per­son som är lokalt anställd vid en svensk utlands­myn­dig­het är inte för­säk­rad enligt denna balk när det gäl­ler den anställ­ningen. En sådan per­son ska inte anses som offent­ligt anställd vid tillämp­ning av för­ord­ning (EG) nr 883/2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men.
Lag (2013:747).

5 kap. Bosätt­nings­ba­se­rade för­må­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - bosätt­ning i Sve­rige i 2 och 3 §§,
   - sär­skilda per­son­ka­te­go­rier i 4-8 §§,
   - de bosätt­nings­ba­se­rade för­må­nerna i 9 och 10 §§,
   - soci­al­för­säk­rings­skyd­det i sam­band med inflytt­ning till Sve­rige i 11 och 12 §§,
   - för­må­ner vid utlands­vis­telse i 13-16 §§, och
   - spe­ci­ella för­säk­rings­si­tu­a­tio­ner i 17 och 18 §§.
Lag (2019:646).

Bosätt­ning i Sve­rige

2 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i denna balk ska, om inget annat sär­skilt anges, en per­son anses vara bosatt i Sve­rige om han eller hon har sitt egent­liga hem­vist här i lan­det.

3 §   Den som kom­mer till Sve­rige och kan antas komma att vis­tas här under längre tid än ett år ska anses vara bosatt här i lan­det. Detta gäl­ler dock inte om syn­ner­liga skäl talar mot det.

En utlän­ning som har ett uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd, eller uppe­hålls­till­stånd efter till­fäl­ligt skydd, enligt 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlän­nings­la­gen (2005:716) ska inte anses vara bosatt här. Detta gäl­ler dock inte, om utlän­ningen har bevil­jats en flyk­tingsta­tus­för­kla­ring enligt 4 kap. 3 c § utlän­nings­la­gen eller ett rese­do­ku­ment enligt 4 kap. 4 § utlän­nings­la­gen.

En i Sve­rige bosatt per­son som läm­nar lan­det ska fort­fa­rande anses vara bosatt här i lan­det om utlands­vis­tel­sen kan antas vara längst ett år. Lag (2024:694).

Sär­skilda per­son­ka­te­go­rier

Stats­an­ställda

4 §   Den som av en stat­lig arbets­gi­vare sänds till ett annat land för arbete för arbets­gi­va­rens räk­ning ska anses vara bosatt i Sve­rige under hela utsänd­nings­ti­den om han eller hon tidi­gare någon gång varit bosatt här i lan­det.

När en annan stat som arbets­gi­vare sän­der en per­son till Sve­rige för arbete för arbets­gi­va­rens räk­ning ska den per­so­nen inte anses vara bosatt här i lan­det.

Diplo­ma­ter m.fl.

5 §   En per­son som till­hör en annan stats beskick­ning eller kar­riär­kon­su­lat eller dess betjä­ning ska anses vara bosatt i Sve­rige endast om det är för­en­ligt med bestäm­mel­serna om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i de kon­ven­tio­ner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall. Detta gäl­ler även en sådan per­sons pri­vattjä­nare.

En per­son som på grund av anknyt­ning till en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion omfat­tas av bestäm­mel­serna i 4 § lagen om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall ska anses vara bosatt i Sve­rige endast i den mån det är för­en­ligt med vad som föl­jer av tillämp­lig stadga eller avtal som anges i bila­gan till den lagen.

5 a §   Den som till­hör en främ­mande stats mili­tära styrka eller ett Nato­hög­kvar­ter, inklu­sive deras civila kom­po­nen­ter, och omfat­tas av 7, 8 eller 10 § lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall ska inte anses vara bosatt här i lan­det.

Första styc­ket gäl­ler inte den som är anställd av en utländsk orga­ni­sa­tion och ingår i den civila kom­po­nen­ten av en sådan mili­tär styrka som avses i 10 § lagen om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall, om han eller hon är svensk med­bor­gare.

Den som är anhö­rig till den som avses i första styc­ket eller är en sådan leve­ran­tör till styr­kan som avses i 10 § lagen om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall, ska anses vara bosatt i Sve­rige endast om han eller hon är svensk med­bor­gare eller, utan att vara svensk med­bor­gare, var bosatt här när han eller hon fick ställ­ning som anhö­rig eller leve­ran­tör.
Lag (2024:536).

Bistånds­ar­be­tare m.fl.

6 §   En i Sve­rige bosatt per­son som läm­nar lan­det för arbete för arbets­gi­va­rens räk­ning ska fort­fa­rande anses vara bosatt här, om han eller hon är anställd av
   1. en svensk ide­ell orga­ni­sa­tion som bedri­ver bistånds­verk­sam­het, eller
   2. ett svenskt tros­sam­fund eller ett organ som är knu­tet till ett sådant sam­fund.

Första styc­ket gäl­ler endast om utlands­vis­tel­sen kan antas vara längst fem år.

Utlands­stu­de­rande m.fl.

7 §   En i Sve­rige bosatt per­son som läm­nar lan­det för att stu­dera i ett annat land ska fort­fa­rande anses vara bosatt här så länge han eller hon genom­går en stu­di­e­stöds­be­rät­ti­gande utbild­ning.

Den som kom­mer till Sve­rige för att stu­dera ska inte anses vara bosatt här. Lag (2017:277).

Famil­je­med­lem­mar

8 §   Det som före­skrivs om per­so­ner som avses i 4-7 §§ gäl­ler även med­föl­jande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make lik­ställs den som utan att vara gift med den utsände lever till­sam­mans med denne, om de tidi­gare har varit gifta eller gemen­samt har eller har haft barn.

De bosätt­nings­ba­se­rade för­må­nerna

9 §   Den som är bosatt i Sve­rige är för­säk­rad för föl­jande för­må­ner:

Avdel­ning B Famil­je­för­må­ner
   1. för­äld­ra­pen­ning på lägsta­nivå

och grundnivå,                          (11 och 12 kap.)

2. barnbidrag,                          (15 och 16 kap.)

3. underhållsstöd,                      (17-19 kap.)

4. adoptionsbidrag,                     (21 kap.)

5. omvårdnadsbidrag                     (22 kap.)

Avdel­ning C För­må­ner vid sjuk­dom eller arbets­skada

6. sjukpenning i särskilda fall,        (28 a kap.)

7. reha­bi­li­te­ring, bidrag till arbets­hjälp­me­del, sär­skilt bidrag och reha­bi­li­te­rings­pen­ning i

särskilda fall,                         (29-31 a kap.)

8. sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av

garantiersättning,                      (33 och 35-37 kap.)

Avdel­ning D Sär­skilda för­må­ner vid funk­tions­hin­der

9. merkostnadsersättning,               (50 kap.)

10. assistansersättning,                (51 kap.)

11. bilstöd,                            (52 kap.)

Avdel­ning E För­må­ner vid ålder­dom

12. garantipension,                     (55, 56, 65-67 och

                                        69-71 kap.)

13. särskilt pensionstillägg,           (73 kap.)

14. äldreförsörjningsstöd,              (74 kap.)

Avdel­ning F För­må­ner till efter­le­vande

15. efterlevandestöd,                   (77, 79 och 85 kap.)

16. garan­ti­pen­sion till

omställningspension,                    (77, 81 och 85 kap.)

Avdel­ning G Bostads­stöd

17. bostadsbidrag,                      (95-98 kap.)

18. bostadstillägg, och                 (100-103 kap.)

19. boendetillägg.                      (103 a-103 e kap.)

Lag (2018:1265).

10 §   När det gäl­ler för­må­ner till efter­le­vande enligt 9 § 15 och 16 är det den efter­le­vande som ska vara för­säk­rad för för­må­nerna. Lag (2011:1513).

Soci­al­för­säk­rings­skyd­det i sam­band med inflytt­ning till Sve­rige

Vid anmä­lan om bosätt­ning

11 §   Till den som bosät­ter sig i Sve­rige men inte är folk­bok­förd här får bosätt­nings­ba­se­rade för­må­ner inte läm­nas för längre tid till­baka än tre måna­der före den månad när anmä­lan om bosätt­ningen gjor­des till För­säk­rings­kas­san eller när För­säk­rings­kas­san på annat sätt fick kän­ne­dom om bosätt­ningen.

Bestäm­mel­ser om anmä­lan om bosätt­ning i Sve­rige finns i 110 kap. 43 §.

När uppe­hålls­till­stånd behövs

12 §   Till den som enligt utlän­nings­la­gen (2005:716) behö­ver ha uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige får bosätt­nings­ba­se­rade för­må­ner läm­nas tidi­gast från och med den dag då ett sådant till­stånd bör­jar gälla men inte för längre tid till­baka än tre måna­der före det att till­stån­det bevil­ja­des. Om det finns syn­ner­liga skäl, får för­må­ner läm­nas även om uppe­hålls­till­stånd inte har bevil­jats.

Till den som har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd får bosätt­nings­ba­se­rade för­må­ner läm­nas utan hin­der av att till­stån­det har upp­hört att gälla, om en ansö­kan om fort­satt uppe­hålls­till­stånd har kom­mit in till Migra­tions­ver­ket innan det tidi­gare till­stån­det har upp­hört att gälla och ansö­kan avser ett fort­satt till­stånd på samma grund eller på en sådan annan grund som enligt 5 kap. 18 § andra styc­ket 8 b, 5 b kap. 15 § andra styc­ket 3 eller 6 a kap. 4 § andra styc­ket 10 utlän­nings­la­gen kan bevil­jas efter inre­san eller ett nytt till­stånd med stöd av någon bestäm­melse i lagen (2017:353) om uppe­hålls­till­stånd för stu­de­rande på gym­na­sial nivå. Om ansö­kan avslås får för­må­ner läm­nas till dess att utlän­ning­ens tids­frist för fri­vil­lig avresa enligt 8 kap. 21 § första styc­ket utlän­nings­la­gen har löpt ut. Om avslags­be­slu­tet inte inne­hål­ler någon tids­frist för fri­vil­lig avresa får för­må­ner läm­nas till dess att beslu­tet har fått laga kraft.

För­må­ner enligt första styc­ket läm­nas inte för tid då bistånd enligt lagen (1994:137) om mot­ta­gande av asyl­sö­kande m.fl. har läm­nats till den för­säk­rade, om för­må­nerna är av mot­sva­rande karak­tär. Lag (2024:1221).

För­må­ner vid utlands­vis­telse

13 §   För tid då en för­säk­rad inte vis­tas i ett land som ingår i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller i Schweiz kan för­må­ner som grun­das på bosätt­ning läm­nas endast i de fall som avses i 14 och 15 §§.

14 §   För­må­ner får läm­nas om utlands­vis­tel­sen kan antas vara längst sex måna­der. Äldre­för­sörj­nings­stöd enligt 9 § 14 kan dock läm­nas endast om utlands­vis­tel­sen kan antas vara längst tre måna­der. Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall enligt 9 § 6 och reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall enligt 9 § 7 får för tid då en för­säk­rad vis­tas utom­lands läm­nas endast om För­säk­rings­kas­san med­ger att den för­säk­rade reser till utlan­det.

För­må­ner enligt 9 § 8, 12, 13, 15 och 16 kan läm­nas så länge den för­säk­ra­des bosätt­ning i Sve­rige består. Lag (2011:1513).

15 §   Tids­be­gräns­ningen och kra­vet på med­gi­vande i 14 § första styc­ket gäl­ler inte för sådana stats­an­ställda och deras famil­je­med­lem­mar som avses i 4 och 8 §§.

Tids­be­gräns­ningen och kra­vet på med­gi­vande gäl­ler inte hel­ler för famil­je­för­må­ner enligt 9 § 1-4 till bistånds­ar­be­tare m.fl.
och stu­de­rande eller deras famil­je­med­lem­mar som avses i 6-8 §§. Lag (2011:1513).

16 §   I 110 kap. 45 § finns bestäm­mel­ser om när den för­säk­rade är skyl­dig att anmäla till För­säk­rings­kas­san att han eller hon läm­nar Sve­rige.

Spe­ci­ella för­säk­rings­si­tu­a­tio­ner

17 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om i vil­ken utsträck­ning barn som är poli­tiska flyk­tingar är för­säk­rade för under­hålls­stöd enligt 9 § 3 även om de inte är bosatta i Sve­rige.

17 a §   Har upp­hävts genom lag (2019:646).

18 §   Har rät­ten till en bosätt­nings­ba­se­rad för­mån upp­hört med tillämp­ning av bestäm­mel­serna om bosätt­ning i 2-8 §§ eller bestäm­mel­serna om utlands­vis­telse i 13-15 §§, får för­må­nen efter ansö­kan hos den hand­läg­gande myn­dig­he­ten fort­sätta att läm­nas om det med hän­syn till omstän­dig­he­terna skulle fram­stå som uppen­bart oskä­ligt att dra in för­må­nen. Lag (2019:644).

18 a §   Har upp­hävts genom lag (2019:646).

6 kap. Arbets­ba­se­rade för­må­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - arbete i Sve­rige i 2 §,
   - sär­skilda per­son­ka­te­go­rier i 3-5 §§,
   - de arbets­ba­se­rade för­må­nerna i 6 och 7 §§,
   - för­säk­rings­tid i 8-12 §§,
   - soci­al­för­säk­rings­skyd­dets tids­mäs­siga omfatt­ning i sam­band med arbete i Sve­rige i 13 och 14 §§,
   - för­må­ner vid utlands­vis­telse i 15-18 §§, och
   - spe­ci­ella för­säk­rings­si­tu­a­tio­ner i 19-22 §§.

Arbete i Sve­rige

2 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i denna balk avses med arbete i Sve­rige, om inget annat sär­skilt anges, för­värvs­ar­bete i verk­sam­het här i lan­det.

Om en fysisk per­son som bedri­ver närings­verk­sam­het har sådant fast drift­ställe i Sve­rige som avses i 2 kap. 29 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska verk­sam­het som hän­för sig till drift­stäl­let anses bedri­ven här i lan­det.

Sär­skilda per­son­ka­te­go­rier

Sjö­män

3 §    /Upp­hör att gälla U:den dag rege­ringen bestäm­mer/ Arbete som sjö­man på svenskt han­dels­far­tyg ska anses som arbete i Sve­rige. Detta gäl­ler även arbete som utförs
   1. i anställ­ning på ett utländskt han­dels­far­tyg som en svensk redare hyr i huvud­sak obe­man­nat, om anställ­ningen sker hos reda­ren eller hos någon arbets­gi­vare som reda­ren har anli­tat, eller
   2. i anställ­ning hos äga­ren till ett svenskt han­dels­far­tyg eller hos någon arbets­gi­vare som anli­tats av äga­ren, om far­ty­get hyrs ut till en utländsk redare i huvud­sak obe­man­nat.

Med sjö­man avses den som enligt 3 § sjö­mansla­gen (1973:282) ska anses som sjö­man.

3 §    /Trä­der i kraft I:den dag rege­ringen bestäm­mer/ Arbete som sjö­man på ett svenskt han­dels­far­tyg ska anses som arbete i Sve­rige. Detta gäl­ler även arbete som utförs
   1. i anställ­ning på ett utländskt han­dels­far­tyg som en svensk redare hyr i huvud­sak obe­man­nat, om anställ­ningen sker hos reda­ren eller hos någon arbets­gi­vare som reda­ren har anli­tat, eller
   2. i anställ­ning hos äga­ren till ett svenskt han­dels­far­tyg eller hos någon arbets­gi­vare som anli­tats av äga­ren, om far­ty­get hyrs ut till en utländsk redare i huvud­sak obe­man­nat.

Arbete som sjö­man på ett han­dels­far­tyg från tred­je­land ska också anses som arbete i Sve­rige, om sjö­man­nen är bosatt i Sve­rige och far­ty­get inte ute­slu­tande går i sådan inre fart som avses i 3 § sjö­mansla­gen (1973:282).

Andra styc­ket gäl­ler inte fis­ke­far­tyg eller tra­di­tions­far­tyg.

Med sjö­man avses den som enligt 3 § sjö­mansla­gen ska anses som sjö­man. Lag (2012:98).

Utsänd­ning m.m.

4 §   Arbete utom­lands för en arbets­gi­vare med verk­sam­het i Sve­rige ska anses som arbete här i lan­det, om arbets­ta­ga­ren är utsänd av arbets­gi­va­ren och arbe­tet kan antas vara längst ett år.

När en utländsk arbets­gi­vare under mot­sva­rande för­hål­lande sän­der någon till Sve­rige för arbete ska arbete i Sve­rige inte anses före­ligga.

I fall som anges i 5 kap. 4 § gäl­ler första och andra styc­kena även om utsänd­nings­ti­den kan antas vara längre än ett år.

Diplo­ma­ter m.fl.

5 §   Arbete som utförs av en per­son som till­hör en annan stats beskick­ning eller kar­riär­kon­su­lat ska anses som arbete i Sve­rige endast om det är för­en­ligt med bestäm­mel­serna om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i de kon­ven­tio­ner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall. Detta gäl­ler även en sådan per­sons pri­vattjä­nare.

Ett sådant arbete som med­för att en per­son på grund av anknyt­ning till en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion omfat­tas av bestäm­mel­serna i 4 § lagen om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall ska anses som arbete i Sve­rige endast i den mån det är för­en­ligt med vad som föl­jer av tillämp­lig stadga eller avtal som anges i bila­gan till den lagen.

Arbete som utförs av en per­son som till­hör en ame­ri­kansk styrka, en anhö­rig till en sådan per­son eller en leve­ran­tör till styr­kan ska anses som arbete i Sve­rige endast om det är för­en­ligt med avta­let den 5 decem­ber 2023 mel­lan Sve­rige och Ame­ri­kas för­enta sta­ter om för­svars­sam­ar­bete. Lag (2024:536).

De arbets­ba­se­rade för­må­nerna

6 §   Den som arbe­tar i Sve­rige är för­säk­rad för föl­jande för­må­ner:

Avdelning B Familjeförmåner    

1. graviditetspenning,                  (10 kap.)

2. för­äld­ra­pen­ning på grund­nivå eller sjuk­pen­ning­nivå och

tillfällig föräldrapenning,             (11-13 kap.)

Avdel­ning C För­må­ner vid sjuk­dom eller arbets­skada

3. sjukpenning,                         (24-28 kap.)

4. reha­bi­li­te­ring, reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning och

bidrag till arbetshjälpmedel,           (29-31 kap.)

5. inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad

aktivitetsersättning,                   (33, 34, 36 och 37 kap.)

6. arbetsskadeersättning,               (39-42 kap.)

7. närståendepenning,                   (47 kap.)

Avdel­ning E För­må­ner vid ålder­dom

8. inkomstgrundad ålderspension,        (55-64 och 69-71 kap.)

8 a. inkomstpensionstillägg,        (74 a kap.)

Avdelning F Förmåner till efterlevande    

9. inkomstre­la­te­rad

efterlevandepension,                    (77, 78, 80 och 82-85

                                        kap.)

10. efter­le­van­de­för­må­ner från

arbetsskadeförsäkringen, och            (87 och 88 kap.)

11. efter­le­van­de­skydd i form av

premiepension.                          (89-92 kap.)

Lag (2020:1239).

7 §   När det gäl­ler pen­sions­för­må­ner och ska­de­er­sätt­ning till efter­le­vande enligt 6 § 9-11 är det den avlidne som ska ha varit för­säk­rad för för­må­nerna.

För­säk­rings­tid

All­männa bestäm­mel­ser

8 §   För arbets­ta­gare gäl­ler för­säk­ringen enligt 6 § från och med den första dagen av anställ­nings­ti­den. För andra gäl­ler för­säk­ringen från och med den dag då arbe­tet har påbör­jats.

För­säk­ringen upp­hör att gälla tre måna­der, eller för sådana för­må­ner som anges i 6 § 5 ett år, efter den dag då arbe­tet har upp­hört av någon annan anled­ning än ledig­het för semes­ter, ferier eller mot­sva­rande uppe­håll (efter­skydds­tid).
För­säk­ringen upp­hör tidi­gare än som nu sagts om den enskilde bör­jar arbeta i ett annat land och omfat­tas av mot­sva­rande för­säk­ring i det lan­det eller om det finns andra sär­skilda skäl.

9 §   Om en för­mån som avses i 6 § läm­nas när för­säk­ringen ska upp­höra enligt 8 §, fort­sät­ter för­säk­ringen enligt 6 § att gälla under den tid för vil­ken för­må­nen läm­nas.

10 §   För­säk­ringen enligt 6 § fort­sät­ter att gälla efter efter­skydds­ti­den enligt 8 § så länge bestäm­mel­serna i 26 kap. 11-16 §§ om sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst vid för­värvs­av­brott (SGI-​skyd­dad tid) är tillämp­liga på per­so­nen. Lag (2017:585).

11 §   För­säk­ringen för pen­sio­ner eller ska­de­er­sätt­ningar som avses i 6 § 6 och 8-11 gäl­ler när rät­ten till en för­mån enligt de bestäm­mel­ser som anges där kan här­le­das från ett arbete i Sve­rige. Det­samma gäl­ler för­säk­ringen för för­äld­ra­pen­ning på grund-​​ eller sjuk­pen­ning­nivå enligt 6 § 2.

För­säk­ringen för pen­sio­ner enligt första styc­ket gäl­ler också när rät­ten till för­må­nen kan här­le­das från sådan ersätt­ning som anges i 19 och 20 §§.

12 §   För bistånds­ar­be­tare m.fl. enligt 5 kap. 6 § som till följd av utlands­ar­bete inte omfat­tas av den arbets­ba­se­rade för­säk­ringen och som efter utlands­tjänst­gö­ring­ens slut åter­vän­der till Sve­rige ska efter­skydds­ti­den börja löpa först efter åter­koms­ten, om utlands­tjänst­gö­ringen varat längst fem år.

Soci­al­för­säk­rings­skyd­dets tids­mäs­siga omfatt­ning i sam­band med arbete i Sve­rige

Vid anmä­lan om arbete i Sve­rige

13 §   Arbets­ba­se­rade för­må­ner enligt 6 § 1-5 och 7-8 a får inte läm­nas för längre tid till­baka än tre måna­der före den månad då För­säk­rings­kas­san fick kän­ne­dom om arbe­tet.

Bestäm­mel­ser om anmä­lan om arbete för den som inte är bosatt i Sve­rige finns i 110 kap. 44 §. Lag (2020:1239).

När arbets­till­stånd eller uppe­hålls­till­stånd behövs

14 §   Den som enligt utlän­nings­la­gen (2005:716) behö­ver ha arbets­till­stånd i Sve­rige eller ett uppe­hålls­till­stånd med mot­sva­rande ver­kan har inte rätt till arbets­ba­se­rade för­må­ner för­rän ett sådant till­stånd har bevil­jats. Ersätt­ning får läm­nas tidi­gast från och med den dag då till­stån­det bör­jar gälla men inte för längre tid till­baka än tre måna­der före det att till­stån­det bevil­ja­des.

Begräns­ning­arna i första styc­ket gäl­ler inte arbets­ska­de­er­sätt­ning enligt 6 § 6 eller arbets­ska­de­er­sätt­ning till efter­le­vande enligt 6 § 10.

För­må­ner vid utlands­vis­telse

15 §   För tid då en för­säk­rad vis­tas utom­lands kan för­må­ner vid sjuk­dom, gra­vi­di­tet, till­fäl­lig vård av barn och reha­bi­li­te­ring enligt 6 § 1-4 läm­nas endast
   - om ett ersätt­nings­fall inträf­far utom­lands medan den för­säk­rade där utför sådant arbete som ska anses som arbete i Sve­rige, eller
   - om För­säk­rings­kas­san med­ger att den för­säk­rade reser till utlan­det.

16 §   För­må­ner enligt 6 § 5, 6, 8 och 9-11 läm­nas för tid då den för­säk­rade vis­tas utom­lands så länge rät­ten till för­må­nen består. Detta gäl­ler också i fråga om för­äld­ra­pen­ning på grund-​​ eller sjuk­pen­ning­nivå enligt 6 § 2,
   1. om bar­net är bosatt i Sve­rige, eller
   2. om För­säk­rings­kas­san med­ger det, när ett barn häm­tas i sam­band med adop­tion.

Första styc­ket första meningen gäl­ler också i fråga om inkomst­pen­sions­tillägg enligt 6 § 8 a om den för­säk­rade anses vara bosatt i Sve­rige. Lag (2020:1239).

17 §   När det gäl­ler efter­le­van­de­för­må­ner ska det som anges i 16 § om för­säk­rad gälla den för­säk­ra­des efter­le­vande.

18 §   I 110 kap. 45 § finns bestäm­mel­ser om när den för­säk­rade är skyl­dig att anmäla till För­säk­rings­kas­san att han eller hon läm­nar Sve­rige.

Spe­ci­ella för­säk­rings­si­tu­a­tio­ner

19 §   En per­son som får inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 6 § 5 är för­säk­rad för inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt 6 § 8 beräk­nad på denna ersätt­ning.

20 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​10-01/ Den som får någon av föl­jande för­må­ner är för­säk­rad för inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 6 § 5, inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt 6 § 8 och inkomstre­la­te­rad efter­le­van­de­för­mån enligt 6 § 9 och 11:
   1. omvård­nads­bi­drag enligt 5 kap. 9 § 5,
   2. dag­pen­ning från arbets­lös­hets­kassa,
   3. akti­vi­tets­stöd till den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram,
   4. ersätt­ning till del­ta­gare i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF),
   5. dag­pen­ning till total­för­svars­plik­tiga som tjänst­gör enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt och till andra som får dag­pen­ning enligt de grun­der som gäl­ler för total­för­svars­plik­tiga, och
   6. sti­pen­dium som enligt 11 kap. 46 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get tjänst.
Lag (2018:1265).

20 §    /Trä­der i kraft I:2025-​10-01/ Den som får någon av föl­jande för­må­ner är för­säk­rad för inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 6 § 5, inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt 6 § 8 och inkomstre­la­te­rad efter­le­van­de­för­mån enligt 6 § 9 och 11:
   1. omvård­nads­bi­drag enligt 5 kap. 9 § 5,
   2. arbets­lös­het­s­er­sätt­ning enligt lagen (2024:506) om arbets­lös­hets­för­säk­ring,
   3. akti­vi­tets­stöd till den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram,
   4. ersätt­ning till del­ta­gare i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF),
   5. dag­pen­ning till total­för­svars­plik­tiga som tjänst­gör enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt och till andra som får dag­pen­ning enligt de grun­der som gäl­ler för total­för­svars­plik­tiga, och
   6. sti­pen­dium som enligt 11 kap. 46 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get tjänst.
Lag (2024:508).

21 §   När det gäl­ler inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt 6 § 8 finns i 60 kap. dess­utom bestäm­mel­ser om beräk­ning av pen­sions­grun­dande belopp för
   - plikt­tjänst­gö­ring,
   - stu­dier, och
   - vård av små­barn (barnår).

22 §   Den som genom­går utbild­ning som är för­e­nad med sär­skild risk för arbets­skada är för­säk­rad för arbets­ska­de­er­sätt­ning enligt 6 § 6 och 10.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om för­säk­ring enligt första styc­ket.

7 kap. Övriga för­må­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - stat­ligt per­sonska­deskydd i 2-6 §§,
   - krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män i 7-9 §§, och
   - smitt­bä­ra­rer­sätt­ning i 10 §.

Stat­ligt per­sonska­deskydd

Per­son­kret­sen

2 §   För­säk­rad för stat­ligt per­sonska­deskydd enligt 43 kap. är
   1. den som tjänst­gör enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt, eller instäl­ler sig till mönst­ring eller annan uttag­ning enligt den lagen eller genom­går mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten som rekryt,
   2. den som med­ver­kar i rädd­nings­tjänst eller i övning med en kom­mu­nal orga­ni­sa­tion för rädd­nings­tjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyc­kor, eller i rädd­nings­tjänst enligt 10 kap. 1 § andra styc­ket luft­fartsla­gen (2010:500),
   3. den som är inta­gen för vård i kri­mi­nal­vårds­an­stalt, i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga eller i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall samt den som är häk­tad eller anhål­len eller i annat fall inta­gen eller tagen i för­var i kri­mi­nal­vårds­an­stalt, häkte eller poli­sar­rest,
   4. den som utför sam­hälls­tjänst på grund av en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brotts­bal­ken,
   5. den som utför ung­doms­tjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första styc­ket 1 brotts­bal­ken, och
   6. den som utför oav­lö­nat arbete enligt en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 8 § första styc­ket 2 lagen (1994:451) om inten­sivö­ver­vak­ning med elektro­nisk kon­troll.
Lag (2010:1308).

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om i vilka fall bestäm­mel­serna i 43 kap. ska tilläm­pas även på den som, i annat fall än som avses i 2 §, fri­vil­ligt del­tar i verk­sam­het inom total­för­sva­ret eller i verk­sam­het för att avvärja eller begränsa skada på män­ni­skor eller egen­dom eller i mil­jön.

För­säk­rings­ti­der

4 §   Per­sonska­deskyd­det bör­jar gälla när den första resan påbör­jas till sådan verk­sam­het eller intag­ning som avses i 2 § 1-3 och upp­hör när den sista resan från verk­sam­he­ten eller intag­ningen avslu­tats.

Vid sådan verk­sam­het som avses i 2 § 4-6 bör­jar per­sonska­deskyd­det gälla när den dömde påbör­jar resan till plat­sen för verk­sam­he­ten och upp­hör när resan från plat­sen avslu­tats.

5 §   Vis­tas någon under tid som avses i 4 § i något annat land än Sve­rige, Dan­mark utom Färö­arna och Grön­land, Fin­land eller Norge gäl­ler per­sonska­deskyd­det endast om sta­ten har ord­nat eller bekostat resan.

6 §   Bestäm­mel­serna i 6 kap. 7 §, 11 § första styc­ket och 16 § om för­säk­ring, för­säk­rings­tid och utlands­vis­telse ska tilläm­pas även när det gäl­ler per­sonska­de­er­sätt­ning.

Krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män

Per­son­kret­sen

7 §   För­säk­rad för krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män enligt 44 kap. är den som vid en tjänst­gö­ring på svenskt far­tyg är för­säk­rad för arbets­ska­de­er­sätt­ning enligt 6 kap. 6 § 6 och som anses som sjö­man enligt sjö­mansla­gen (1973:282) eller ändå föl­jer med far­ty­get och utför arbete för far­ty­gets räk­ning.

För­säk­ringen gäl­ler dock inte den som tjänst­gör på krigs­far­tyg eller ska­das i ett krig som Sve­rige befin­ner sig i.

För­säk­rings­tid

8 §   Skyd­det enligt 7 § gäl­ler utom­lands när sjö­man­nen
   1. är på resa till en ort där han eller hon ska till­träda tjänst­gö­ring på svenskt far­tyg,
   2. under tjänst­gö­ring på svenskt far­tyg vis­tas på en ort där far­ty­get lig­ger, eller
   3. efter avslu­tad tjänst­gö­ring på svenskt far­tyg vän­tar på eller är på hem­resa.

9 §   Bestäm­mel­serna i 6 kap. 7 §, 11 § första styc­ket och 16 § om för­säk­ring, för­säk­rings­tid och utlands­vis­telse ska tilläm­pas även när det gäl­ler krigs­ska­de­er­sätt­ning.

Smitt­bä­ra­rer­sätt­ning

10 §   För­säk­rad för smitt­bä­ra­rer­sätt­ning enligt 46 kap. i sam­band med åtgär­der för smitt­skydd eller skydd för livs­me­del är en sådan smitt­bä­rare som avses i 3 § samma kapi­tel.

AVD. B FAMIL­JE­FÖR­MÅ­NER

I Inle­dande bestäm­mel­ser

8 kap. Inne­håll, defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Inne­håll

1 §   I avdel­ning B finns bestäm­mel­ser om soci­al­för­säk­rings­för­må­ner till för­äld­rar och barn (famil­je­för­må­ner).

2 §   Famil­je­för­må­ner enligt denna avdel­ning är
   - gra­vi­di­tets­pen­ning till den som på grund av gra­vi­di­tet har ned­satt arbets­för­måga eller är för­bju­den att utföra sitt för­värvs­ar­bete,
   - för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner i sam­band med barns födelse, vid adop­tion av barn eller i andra situ­a­tio­ner när en för­äl­der vår­dar barn,
   - barn­bi­drag som gene­rellt bidrag för barn,
   - under­hålls­stöd till ett barn vars för­äld­rar inte bor till­sam­mans, och
   - sär­skilda famil­je­för­må­ner vid vissa fall av adop­tion eller när ett barn lider av sjuk­dom eller har funk­tions­hin­der.

3 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser om famil­je­för­må­ner.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - gra­vi­di­tets­pen­ning och för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner i 9-13 kap.,
   - barn­bi­drag i 14-16 kap.,
   - under­hålls­stöd i 17-19 kap., och
   - sär­skilda famil­je­för­må­ner i 20-22 kap.

För­säk­ring och ansö­kan, m.m.

4 §   En för­mån enligt denna avdel­ning läm­nas endast till den som har ett gäl­lande för­säk­rings­skydd för för­må­nen enligt 4-6 kap.

Bestäm­mel­ser om anmä­lan och ansö­kan samt vissa gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­ner och hand­lägg­ning finns i 104-​117 kap. (avdel­ning H).

5 §   Ären­den som avser för­må­ner enligt denna avdel­ning hand­läggs av För­säk­rings­kas­san.

II Gra­vi­di­tets­pen­ning och för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner

9 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns
   - bestäm­mel­ser om gra­vi­di­tets­pen­ning i 10 kap., och
   - all­männa bestäm­mel­ser om för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner i 11 kap.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - för­äld­ra­pen­ning i 12 kap., och
   - till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i 13 kap.

10 kap. Gra­vi­di­tets­pen­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till gra­vi­di­tets­pen­ning i 2-5 §§,
   - för­måns­ti­den i 6-9 §§, och
   - beräk­ning av gra­vi­di­tets­pen­ning, m.m. i 10 och 11 §§.

Rät­ten till gra­vi­di­tets­pen­ning

Ned­satt arbets­för­måga

2 §   En för­säk­rad som är gra­vid har rätt till gra­vi­di­tets­pen­ning,
   1. om gra­vi­di­te­ten sät­ter ned hen­nes för­måga att utföra sitt för­värvs­ar­bete med minst en fjär­de­del, och
   2. hon inte kan ompla­ce­ras till annat mindre ansträng­ande arbete enligt 19 § för­äld­ra­le­dig­hets­la­gen (1995:584).

Som för­värvs­ar­bete ska inte betrak­tas sådant för­värvs­ar­bete som den för­säk­rade utför under tid för vil­ken hon får sju­ker­sätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 37 kap. 3 §. Om det inte går att avgöra under vil­ken tid den för­säk­rade avstår från för­värvs­ar­bete ska från­va­ron i första hand anses som från­varo från sådant för­värvs­ar­bete som avses i 37 kap. 3 §.

För­bud mot för­värvs­ar­bete

3 §   En för­säk­rad som är gra­vid har rätt till gra­vi­di­tets­pen­ning om hon
   1. inte får sys­sel­sät­tas i sitt för­värvs­ar­bete på grund av en före­skrift om för­bud mot arbete under gra­vi­di­te­ten, som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 6 § arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160), och
   2. inte kan ompla­ce­ras till annat arbete enligt 18 § för­äld­ra­le­dig­hets­la­gen (1995:584).

Bestäm­mel­serna i 2 § andra styc­ket tilläm­pas även i fall som avses i denna para­graf.

Ris­ker i arbets­mil­jön

3 a §   En gra­vid för­säk­rad som har inkomst av annat för­värvs­ar­bete än anställ­ning och som bedri­ver närings­verk­sam­het har rätt till gra­vi­di­tets­pen­ning, om för­värvs­ar­be­tet inne­hål­ler någon risk för skad­lig inver­kan på hen­nes hälsa, gra­vi­di­te­ten eller fost­ret.

Bestäm­mel­serna i 2 § andra styc­ket tilläm­pas även i fall som avses i denna para­graf. Lag (2013:746).

För­måns­ni­våer

4 §   Gra­vi­di­tets­pen­ning läm­nas som hel, tre fjär­de­dels, halv eller en fjär­de­dels för­mån.

Sam­ord­ning med andra för­må­ner

5 §   Gra­vi­di­tets­pen­ning läm­nas inte till den del den för­säk­rade för samma tid får
   - sjuk­pen­ning, eller
   - sjuk­lön eller sådan ersätt­ning från För­säk­rings­kas­san som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuk­lön.

För­måns­ti­den

6 §   Gra­vi­di­tets­pen­ning vid ned­satt arbets­för­måga enligt 2 § läm­nas för varje dag som ned­sätt­ningen består. Ersätt­ningen läm­nas dock tidi­gast från och med den sex­tionde dagen före den beräk­nade tid­punk­ten för bar­nets födelse.

7 §   Gra­vi­di­tets­pen­ning vid för­bud mot för­värvs­ar­bete enligt 3 § läm­nas för varje dag som för­bu­det gäl­ler.

7 a §   Gra­vi­di­tets­pen­ning enligt 3 a § läm­nas för varje dag som kvin­nan avstår från att utföra för­värvs­ar­be­tet.
Lag (2013:746).

8 §   Gra­vi­di­tets­pen­ning läm­nas längst till och med den elfte dagen före den beräk­nade tid­punk­ten för bar­nets födelse.

9 §   Gra­vi­di­tets­pen­ning bevil­jas för en viss period.

Beräk­ning av gra­vi­di­tets­pen­ning, m.m.

10 §   Gra­vi­di­tets­pen­ning beräk­nas enligt bestäm­mel­serna om sjuk­pen­ning och sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst i 25-28 kap., med de undan­tag som anges i 11 §. Lag (2017:1305).

11 §   Det som i denna balk i övrigt eller i annan för­fatt­ning före­skrivs om sjuk­pen­ning enligt 25-28 kap. gäl­ler i tillämp­liga delar även i fråga om gra­vi­di­tets­pen­ning, med undan­tag av bestäm­mel­serna i
   - 25 kap. 5 § om bort­se­ende från inkomst av anställ­ning och annat för­värvs­ar­bete över­sti­gande 10,0 pris­bas­belopp,
   - 27 kap. 5 § om ersätt­ning för merut­gif­ter,
   - 27 kap. 27 §, 27 a § och 28 b § första styc­ket om karens­av­drag och karens­da­gar,
   - 27 kap. 29-33 a §§ om karens­tid, och
   - 28 kap. 7 § 2 om beräk­nings­un­der­lag för sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån.

Vid beräk­ning av gra­vi­di­tets­pen­ning ska det vid beräk­ningen av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten bort­ses från inkomst av anställ­ning och annat för­värvs­ar­bete till den del sum­man av dessa inkoms­ter över­sti­ger 7,5 pris­bas­belopp. Det ska vid denna beräk­ning i första hand bort­ses från inkomst av annat för­värvs­ar­bete.

För hel gra­vi­di­tets­pen­ning mot­sva­rar ersätt­ningsni­vån beräk­nings­un­der­la­get för sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån enligt 28 kap. 7 § 1 grun­dat på en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst beräk­nad enligt första och andra styc­kena. Lag (2021:1240).

11 kap. All­männa bestäm­mel­ser om för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2-3 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - för­äld­ra­be­grep­pet i 4-6 §§,
   - adop­tions­be­grep­pet i 7 §,
   - rät­ten till för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner i 8-13 §§,
   - sam­ord­ning med andra för­må­ner i 14-16 §§, och
   - utbe­tal­ning till annan än för­äl­der i 17 §.

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   För­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner läm­nas i föl­jande for­mer:
   1. för­äld­ra­pen­ning för vård av barn med anled­ning av barns födelse eller vid adop­tion av barn (12 kap.), och
   2. till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i sär­skilda situ­a­tio­ner när någon avstår från för­värvs­ar­bete för att vårda barn eller i sam­band med att ett barn har avli­dit (13 kap.). Lag (2010:2005).

3 §   I för­äld­ra­le­dig­hets­la­gen (1995:584) finns bestäm­mel­ser i vilka anges när en arbets­ta­gare som får för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner har rätt att vara ledig från sin anställ­ning.

För­äld­ra­be­grep­pet

Vem som lik­ställs med för­äl­der

4 §   Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna om för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner lik­ställs med en för­äl­der föl­jande per­so­ner:
   1. för­äl­ders make som sta­dig­va­rande sam­man­bor med för­äl­dern,
   2. för­äl­ders sambo,
   3. sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare som har vård om bar­net, och
   4. bli­vande adop­tiv­för­äl­der. Lag (2018:1952).

Utvidg­ning för för­äld­ra­pen­ning

4 a §   I fråga om för­äld­ra­pen­ning för en för­säk­rad som har fått rätt till sådan för­mån genom över­lå­telse enligt 12 kap. 17 a § lik­ställs den för­säk­rade med en för­äl­der. Lag (2023:905).

Utvidg­ning för till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning

5 §   När det gäl­ler till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning lik­ställs med en för­äl­der även famil­je­hems­för­äl­der.

Första styc­ket gäl­ler inte i fall som avses i 13 kap. 8 och 9 §§. Lag (2018:1952).

6 §   I fråga om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för en för­säk­rad som har fått rätt till sådan för­mån enligt 13 kap. 8, 9, 11 eller 31 a § lik­ställs den för­säk­rade med en för­äl­der.

En för­säk­rad som enligt första styc­ket är lik­ställd med en för­äl­der får dock inte över­låta rät­ten till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 13 kap. 8 §. Inte hel­ler får För­säk­rings­kas­san bevilja till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 13 kap. 9 § på grund­val av ett med­gi­vande av en sådan för­säk­rad.

Adop­tions­be­grep­pet

7 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner lik­ställs med adop­tion att någon efter soci­al­nämn­dens med­gi­vande har tagit emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i syfte att adop­tera bar­net.

Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner lik­ställs den tid­punkt när den som adop­te­rat ett barn har fått bar­net i sin vård med tid­punk­ten för ett barns födelse, dock inte vid beräk­ning av bar­nets ålder. Lag (2018:1290).

Rät­ten till för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner

All­männa bestäm­mel­ser

8 §   En för­äl­der har rätt till för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner endast för vård av barn som är bosatt i Sve­rige. Vid adop­tion ska bar­net anses bosatt i Sve­rige om den bli­vande för­äl­dern är bosatt här.

Trots det som anges i första styc­ket har en för­äl­der rätt till för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner för vård av barn som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd, eller uppe­hålls­till­stånd efter till­fäl­ligt skydd, enligt 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlän­nings­la­gen (2005:716). Lag (2024:694).

9 §   Oav­sett anta­let barn kan en för­äl­der inte få mer än sam­man­lagt hel för­äld­ra­pen­ning per dag.

10 §   För­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner får inte läm­nas till båda för­äld­rarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i 12 kap. 4 a § och 5 a-7 §§ samt 13 kap. 10, 11, 13, 26 och 30 §§.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 13 kap. 31 e § får läm­nas till flera för­äld­rar för samma barn och tid.

För till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning gäl­ler även 13 kap. 3 §.
Lag (2018:1628).

11 §   För­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner läm­nas inte för dag då en för­äl­der är semes­ter­le­dig enligt semes­ter­la­gen (1977:480).

Anmä­lan till För­säk­rings­kas­san

12 §   För­äld­ra­pen­ning får inte läm­nas för tid innan anmä­lan gjorts till För­säk­rings­kas­san. Detta gäl­ler dock inte om det har fun­nits hin­der för en sådan anmä­lan eller det finns sär­skilda skäl för att för­äld­ra­pen­ning ändå bör läm­nas. Lag (2018:1628).

Arbets­gi­var­in­träde m.m.

13 §   Bestäm­mel­serna i 27 kap. 56-58 och 60 §§ om arbets­gi­var­in­träde och kon­su­lärt bistånd tilläm­pas även i fråga om för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner.

Sam­ord­ning med andra för­må­ner

All­männa bestäm­mel­ser

14 §   För­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner läm­nas inte om en för­äl­der för samma tid får någon av föl­jande för­må­ner:
   1. sjuk­lön eller sådan ersätt­ning från För­säk­rings­kas­san som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuk­lön,
   2. sjuk­pen­ning, och
   3. ersätt­ning som mot­sva­rar sjuk­pen­ning enligt annan för­fatt­ning eller på grund av rege­ring­ens beslut i ett sär­skilt fall.

Första styc­ket gäl­ler även när för­äl­dern får mot­sva­rande för­mån på grund­val av utländsk lag­stift­ning.

För­äld­ra­pen­ning och mot­sva­rande utländska för­må­ner

15 §   För­äld­ra­pen­ning med anled­ning av ett barns födelse läm­nas inte om det för samma barn och tid läm­nas en mot­sva­rande för­mån enligt utländsk lag­stift­ning.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning och omvård­nads­bi­drag

16 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas inte för sådant behov av omvård­nad eller till­syn av ett barn som har grun­dat rätt till omvård­nads­bi­drag. Lag (2018:1265).

Utbe­tal­ning till annan än för­äl­der

17 §   Om en för­äl­der som inte fyllt 18 år har rätt till en för­äld­ra­pen­ning­s­för­mån, får För­säk­rings­kas­san på begä­ran av soci­al­nämn­den besluta att för­äld­ra­pen­ningen helt eller del­vis ska beta­las ut till någon annan per­son eller till nämn­den att använ­das till för­äl­derns och famil­jens nytta.

12 kap. För­äld­ra­pen­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till för­äld­ra­pen­ning i 2-11 §§,
   - för­måns­ti­den i 12-13 §§,
   - vem som får för­äld­ra­pen­ningen i 14-17 c §§,
   - ersätt­ningsni­våer i 18-24 §§,
   - beräk­ning av för­äld­ra­pen­ning på sjuk­pen­ning­ni­vån i 25-31 §§,
   - beräk­ning av anta­let dagar med rätt till för­äld­ra­pen­ning i 32-34 §§,
   - för­äld­ra­pen­ning för de första 180 dagarna i 35-38 §§,
   - för­äld­ra­pen­ning efter 180 dagar i 39-41 §§,
   - för­äld­ra­pen­ning för tid efter bar­nets fjärde lev­nadsår i 41 a-41 h §§, och
   - för­äld­ra­pen­ning vid fler­barns­föd­sel i 42-46 §§. Lag (2023:905).

Rät­ten till för­äld­ra­pen­ning

All­männa bestäm­mel­ser

2 §   Rätt till för­äld­ra­pen­ning har en för­säk­rad för­äl­der som vår­dar barn under tid när han eller hon inte för­värvs­ar­be­tar eller avstår från för­värvs­ar­bete.

För­äld­ra­pen­ning läm­nas i de fall och under de när­mare för­ut­sätt­ningar som anges i detta kapi­tel. För­må­nen kan vara bosätt­nings­ba­se­rad enligt 5 kap. eller arbets­ba­se­rad enligt 6 kap.

3 §   För rätt till för­äld­ra­pen­ning enligt 2 § gäl­ler också som vill­kor att för­äl­dern under tid som anges där till huvud­sak­lig del fak­tiskt vår­dar bar­net på det sätt som krävs med hän­syn till bar­nets ålder. Lag (2013:999).

4 §   I andra fall än som avses i 5-6 och 7 a §§ har en för­äl­der som inte har bar­net i sin vård rätt till för­äld­ra­pen­ning endast om det finns sär­skilda skäl.
Lag (2018:1628).

4 a §   För­äld­ra­pen­ning får för samma barn och tid läm­nas till båda för­äld­rarna sam­ti­digt i högst 60 dagar under 15 måna­der, räk­nat från bar­nets födelse eller där­med lik­ställd tid­punkt. Detta gäl­ler endast dagar för vilka det inte för någon av för­äld­rarna finns hin­der enligt 17 § andra styc­ket mot att avstå för­äld­ra­pen­ning till för­mån för den andra för­äl­dern.

Bestäm­mel­ser om ansö­kan i fall som avses i första styc­ket finns i 110 kap. 5 a §. Lag (2023:905).

Bar­nets mor

5 §   Bar­nets mor har rätt till för­äld­ra­pen­ning från och med den sex­tionde dagen före den beräk­nade tid­punk­ten för bar­nets födelse.

Även om bar­nets mor inte har bar­net i sin vård har hon rätt till för­äld­ra­pen­ning till och med den tju­go­ni­onde dagen efter för­loss­nings­da­gen.

Möd­ra­vårds­be­sök

5 a §   En för­äl­der som besö­ker möd­ra­vår­den när det gäl­ler ett ofött barn eller en gra­vi­di­tet har rätt till för­äld­ra­pen­ning i sam­band med besö­ket.

För­äld­ra­pen­ning i sam­band med besök hos möd­ra­vår­den kan läm­nas för tid från och med den sex­tionde dagen före den beräk­nade tid­punk­ten för bar­nets födelse fram till och med för­loss­nings­da­gen. Lag (2018:1628).

För­äld­ra­ut­bild­ning

6 §   En för­äl­der som del­tar i för­äld­ra­ut­bild­ning har rätt till för­äld­ra­pen­ning i sam­band med utbild­ningen.

För­äld­ra­pen­ning i sam­band med för­äld­ra­ut­bild­ning kan läm­nas före bar­nets födelse och även där­ef­ter till en för­äl­der som inte har bar­net i sin vård.

För­skola, skola och viss annan peda­go­gisk verk­sam­het

7 §   En för­äl­der som besö­ker bar­nets för­skola eller sådan peda­go­gisk verk­sam­het som avses i 25 kap. skol­la­gen (2010:800), som kom­plet­te­rar eller erbjuds i stäl­let för för­skola och som bar­net del­tar i har rätt till för­äld­ra­pen­ning i sam­band med besö­ket. Lag (2010:870).

7 a §   En för­äl­der som har ett barn som del­tar i en intro­duk­tion till en verk­sam­het enligt skol­la­gen (2010:800) har rätt till för­äld­ra­pen­ning för att delta i intro­duk­tio­nen, om den avser
   1. för­skola,
   2. för­sko­le­klass,
   3. grund­skola, anpas­sad grund­skola, spe­ci­al­skola, same­skola eller inter­na­tio­nell skola på grund­sko­le­nivå,
   4. fri­tids­hem som kom­plet­te­rar utbild­ningen i en skol­form enligt 2 eller 3, eller
   5. verk­sam­het enligt 25 kap. 2, 4 eller 5 § skol­la­gen.

För­äld­ra­pen­ning i sam­band med ett barns intro­duk­tion kan läm­nas till en för­äl­der som inte har bar­net i sin vård.
Lag (2023:348).

Adop­tion

8 §   Bestäm­mel­serna om för­äld­ra­pen­ning gäl­ler i tillämp­liga delar också vid adop­tion av barn, med föl­jande undan­tag:
   1. Vid adop­tion av den andra makens eller sam­bons barn läm­nas för­äld­ra­pen­ning inte utö­ver vad som skulle ha gällt om adop­tio­nen inte hade ägt rum.
   2. För­äld­ra­pen­ning i sam­band med för­äld­ra­ut­bild­ning enligt 6 § till den som avser att adop­tera ett barn läm­nas inte före den dag då för­äl­dern har fått bar­net i sin vård.
Lag (2018:1290).

För­måns­ni­våer och för­värvs­ar­bete

9 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​04-01/ För­äld­ra­pen­ning läm­nas enligt föl­jande för­måns­ni­våer:
   1. Hel för­äld­ra­pen­ning läm­nas för dag när för­äl­dern inte för­värvs­ar­be­tar.
   2. Tre fjär­de­dels för­äld­ra­pen­ning läm­nas när för­äl­dern för­värvs­ar­be­tar högst en fjär­de­del av nor­mal arbets­tid.
   3. Halv för­äld­ra­pen­ning läm­nas när för­äl­dern för­värvs­ar­be­tar högst hälf­ten av nor­mal arbets­tid.
   4. En fjär­de­dels för­äld­ra­pen­ning läm­nas när för­äl­dern för­värvs­ar­be­tar högst tre fjär­de­de­lar av nor­mal arbets­tid.
   5. En åtton­dels för­äld­ra­pen­ning läm­nas när för­äl­dern för­värvs­ar­be­tar högst sju åtton­de­lar av nor­mal arbets­tid.

För­äld­ra­pen­ning får dock läm­nas som hel, tre fjär­de­dels, halv, en fjär­de­dels eller en åtton­dels för­äld­ra­pen­ning på grund­nivå enligt 23 § eller på lägsta­nivå enligt 24 § när för­äl­dern arbe­tar högst sju åtton­de­lar av nor­mal arbets­tid.

9 §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ För­äld­ra­pen­ning läm­nas enligt föl­jande för­måns­ni­våer:
   1. Hel för­äld­ra­pen­ning läm­nas för dag när för­äl­dern inte för­värvs­ar­be­tar.
   2. Tre fjär­de­dels för­äld­ra­pen­ning läm­nas när för­äl­dern för­värvs­ar­be­tar högst en fjär­de­del av nor­mal arbets­tid.
   3. Halv för­äld­ra­pen­ning läm­nas när för­äl­dern för­värvs­ar­be­tar högst hälf­ten av nor­mal arbets­tid.
   4. En fjär­de­dels för­äld­ra­pen­ning läm­nas när för­äl­dern för­värvs­ar­be­tar högst tre fjär­de­de­lar av nor­mal arbets­tid.
   5. En åtton­dels för­äld­ra­pen­ning läm­nas när för­äl­dern för­värvs­ar­be­tar högst sju åtton­de­lar av nor­mal arbets­tid.
Lag (2024:1255).

10 §   Som för­värvs­ar­bete betrak­tas inte
   1. vård av barn som har tagits emot för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i för­äl­derns hem, och
   2. sådant för­värvs­ar­bete som den för­säk­rade utför under tid för vil­ken han eller hon får sju­ker­sätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 37 kap. 3 §.

Om det vid tillämp­ningen av första styc­ket 2 inte går att avgöra vil­ken tid den för­säk­rade avstår från för­värvs­ar­bete för att vårda sitt barn ska från­va­ron i första hand anses som från­varo från sådant för­värvs­ar­bete som avses i 37 kap. 3 §.

11 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​04-01/ För­äld­ra­pen­ning på sjuk­pen­ning­nivå enligt 21 och 22 §§ läm­nas för tid som nor­malt är arbets­fri för för­äl­dern endast om han eller hon i direkt anslut­ning till den arbets­fria tiden får för­äld­ra­pen­ning på mot­sva­rande eller högre för­måns­nivå. Detta gäl­ler dock endast för peri­o­der av arbets­fri tid om högst fyra dagar.

11 §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ För­äld­ra­pen­ning läm­nas för tid som nor­malt är arbets­fri för för­äl­dern endast om han eller hon i direkt anslut­ning till den arbets­fria tiden får för­äld­ra­pen­ning på mot­sva­rande eller högre för­måns­nivå och ersätt­ningsnivå. Detta gäl­ler dock endast för peri­o­der av arbets­fri tid om högst fyra dagar.
Lag (2024:1255).

För­måns­ti­den

12 §   För­äld­ra­pen­ning med anled­ning av ett barns födelse läm­nas under högst 480 dagar sam­man­lagt för för­äld­rarna, och vid fler­barns­föd­sel under ytter­li­gare högst 180 dagar för varje barn utö­ver det första.

Om ett barn blir bosatt här i lan­det under bar­nets andra lev­nadsår läm­nas för­äld­ra­pen­ning under högst 200 dagar sam­man­lagt för för­äld­rarna, och vid fler­barns­föd­sel under ytter­li­gare högst 76 dagar för varje barn utö­ver det första. Om bar­net blir bosatt här i lan­det efter det andra lev­nads­å­ret läm­nas för­äld­ra­pen­ning under högst 100 dagar sam­man­lagt för för­äld­rarna, och vid fler­barns­föd­sel under ytter­li­gare högst 38 dagar för varje barn utö­ver det första.

För tid efter bar­nets fjärde lev­nadsår, räk­nat från bar­nets födelse eller där­med lik­ställd tid­punkt, läm­nas för­äld­ra­pen­ning dock under högst 96 dagar sam­man­lagt för för­äld­rarna, och vid fler­barns­föd­sel under ytter­li­gare högst 36 dagar för varje barn utö­ver det första. Lag (2017:559).

12 a §   För­äld­ra­pen­ning läm­nas inte för längre tid till­baka än 90 dagar före den dag ansö­kan om för­äld­ra­pen­ning kom in till För­säk­rings­kas­san. Detta gäl­ler dock inte om det finns syn­ner­liga skäl för att för­äld­ra­pen­ning ändå bör läm­nas.
Lag (2013:999).

13 §   För­äld­ra­pen­ning läm­nas längst till dess bar­net har fyllt tolv år eller till den senare tid­punkt då bar­net har avslu­tat det femte skol­å­ret i grund­sko­lan. Lag (2013:999).

Vem får för­äld­ra­pen­ningen?

Ensam vård­nad

14 §   En för­äl­der som har ensam vård­nad om ett barn får för­äld­ra­pen­ning under hela den tid som anges i 12 §.

Gemen­sam vård­nad

15 §   Om för­äld­rarna har gemen­sam vård­nad om ett barn får var­dera för­äl­dern för­äld­ra­pen­ning under hälf­ten av den tid som anges i 12 §. Var­dera för­äl­dern får då för­äld­ra­pen­ning under hälf­ten av den tid för vil­ken för­må­nen enligt 19 § läm­nas på sjukpenning-​​ eller grund­ni­vån och hälf­ten av den tid för vil­ken den läm­nas på lägsta­ni­vån. Om endast en av för­äld­rarna har rätt till för­äld­ra­pen­ning, får han eller hon dock för­äld­ra­pen­ning under hela den tid som anges i 12 §.
Lag (2013:999).

15 a §   Om anta­let kvar­stå­ende dagar för för­äld­ra­pen­ning ome­del­bart före utgången av bar­nets fjärde lev­nadsår över­sti­ger det antal dagar för vilka för­äld­ra­pen­ning kan läm­nas enligt 12 § tredje styc­ket, för­de­las anta­let dagar för för­äld­ra­pen­ning enligt nämnda lag­rum mel­lan för­äld­rar som har gemen­sam vård­nad om ett barn på så sätt att var­dera för­äl­dern får så stor andel av anta­let dagar som mot­sva­rar den för­äl­derns andel av de dagar som kvar­stod ome­del­bart före utgången av bar­nets fjärde lev­nadsår. Anta­let dagar som ingår i respek­tive beräk­nad andel avrun­das till när­maste hel dag, var­vid halv dag avrun­das uppåt. Lag (2013:999).

15 b §   Om den ena för­äl­dern får rätt till för­äld­ra­pen­ning först under sådan tid som avses i 12 § tredje styc­ket, läm­nas för­äld­ra­pen­ning till var­dera för­äl­dern under hälf­ten av det antal dagar som åter­står för för­äld­ra­pen­ning ome­del­bart efter utgången av bar­nets fjärde lev­nadsår. Det antal dagar under vilka den först berät­ti­gade för­äl­dern har fått för­äld­ra­pen­ning för nämnda tid, fram till dess att båda för­äld­rarna fick rätt till för­äld­ra­pen­ning, ska räk­nas av. I första hand ska avräk­ning göras från den först berät­ti­gade för­äl­derns andel. Lag (2013:999).

För­måga att vårda bar­net sak­nas

16 §   Om en för­äl­der på grund av sjuk­dom eller funk­tions­hin­der var­ak­tigt sak­nar för­måga att vårda bar­net, får den andra för­äl­dern för­äld­ra­pen­ning under hela den tid som anges i 12 §.
Avstå­ende från för­äld­ra­pen­ning

17 §   En för­äl­der kan genom skrift­lig anmä­lan till För­säk­rings­kas­san avstå rät­ten att få för­äld­ra­pen­ning till för­mån för den andra för­äl­dern.

Detta gäl­ler dock inte för­äld­ra­pen­ning på sjuk­pen­ning­nivå enligt 21 och 22 §§ eller på grund­nivå enligt 23 § såvitt avser en tid om
   1. 90 dagar för varje barn, eller
   2. 90 dagar för bar­nen gemen­samt vid fler­barns­föd­sel.

I anmä­lan ska det anges vilka ersätt­ningsni­våer enligt 18 § avstå­en­det avser. Lag (2022:1291).

Över­lå­telse av rät­ten till för­äld­ra­pen­ning

17 a §   En för­äl­der kan genom skrift­lig anmä­lan till För­säk­rings­kas­san över­låta rät­ten till för­äld­ra­pen­ning till någon annan som är för­säk­rad för sådan för­mån. Detta gäl­ler dock inte för­äld­ra­pen­ning för sådan tid som avses i 17 § andra styc­ket.

I anmä­lan ska det anges vilka ersätt­ningsni­våer enligt 18 § över­lå­tel­sen avser.

En för­säk­rad som har fått rätt till för­äld­ra­pen­ning genom en över­lå­telse får inte i sin tur över­låta för­må­nen eller avstå den enligt 17 §. Lag (2023:905).

17 b §   Högst 90 dagar för varje barn får över­lå­tas. Om för­äld­rarna har gemen­sam vård­nad om ett barn, har var­dera för­äl­dern rätt att över­låta högst 45 dagar. Lag (2023:905).

Åter­ta­gande av avstå­en­det eller över­lå­tel­sen

17 c §   En för­äl­der som har avstått eller över­lå­tit rät­ten till för­äld­ra­pen­ning får återta avstå­en­det eller över­lå­tel­sen för dagar som inte har utnytt­jats. Lag (2023:905).

Ersätt­ningsni­våer

Inle­dande bestäm­mel­ser

18 §   För­äld­ra­pen­ning kan läm­nas på
   - sjuk­pen­ning­nivå,
   - grund­nivå, eller
   - lägsta­nivå.

19 §   För de första 180 dagarna med rätt till för­äld­ra­pen­ning för vård av ett barn gäl­ler att för­må­nen kan läm­nas på antingen sjuk­pen­ning­ni­vån eller grund­ni­vån.

Efter 180 dagar gäl­ler att för­äld­ra­pen­ning kan läm­nas för 210 dagar på antingen sjuk­pen­ning­ni­vån eller grund­ni­vån och för 90 dagar på lägsta­ni­vån.

20 §   När det gäl­ler fler­barns­föd­sel finns bestäm­mel­ser om ersätt­ningsni­vå­erna i 42-46 §§. Lag (2013:999).

Sjuk­pen­ning­ni­vån

21 §   För­äld­ra­pen­ning på sjuk­pen­ning­ni­vån kan läm­nas till en för­äl­der som är för­säk­rad för arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning enligt 6 kap. 6 § 2 om det enligt 25 kap. 3 § kan fast­stäl­las en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst för för­äl­dern.

22 §   För hel för­äld­ra­pen­ning mot­sva­rar sjuk­pen­ning­ni­vån för­äl­derns beräk­nings­un­der­lag för sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån enligt 28 kap. 7 § 1 grun­dat på en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst beräk­nad enligt 25-31 §§.

Om hel för­äld­ra­pen­ning på sjuk­pen­ning­ni­vån inte över­sti­ger 250 kro­nor om dagen, läm­nas i stäl­let för­äld­ra­pen­ning på grund­ni­vån enligt 23 §. Lag (2015:964).

Grund­ni­vån

23 §   För­äld­ra­pen­ning på grund­ni­vån kan läm­nas till en för­äl­der som är för­säk­rad för bosätt­nings­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning enligt 5 kap. 9 § 1 eller arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning enligt 6 kap. 6 § 2.

För hel för­äld­ra­pen­ning är grund­ni­vån 250 kro­nor om dagen.
Lag (2015:964).

Lägsta­ni­vån

24 §   För­äld­ra­pen­ning på lägsta­ni­vån kan läm­nas till en för­äl­der som är för­säk­rad för bosätt­nings­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning enligt 5 kap. 9 § 1 och avser tid då för­äld­ra­pen­ning inte får läm­nas på sjuk­pen­ning­ni­vån eller grund­ni­vån.

För hel för­äld­ra­pen­ning är lägsta­ni­vån 180 kro­nor om dagen.

Beräk­ning av för­äld­ra­pen­ning på sjuk­pen­ning­ni­vån

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

25 §   När för­äld­ra­pen­ning ska läm­nas på sjuk­pen­ning­ni­vån ska ersätt­ningen beräk­nas enligt bestäm­mel­serna om sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån och sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst i 25, 26 och 28 kap., med undan­tag av bestäm­mel­serna i
   - 25 kap. 5 § om bort­se­ende från inkomst av anställ­ning och annat för­värvs­ar­bete över­sti­gande 10,0 pris­bas­belopp,
   - 26 kap. 19-22 §§ om beräk­ning i vissa fall,
   - 28 kap. 7 § 2 om beräk­nings­un­der­la­get för sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån, och
   - 28 kap. 12-18 §§ om arbets­tids­be­räk­nad sjuk­pen­ning.
Lag (2021:1240).

26 §   Vid beräk­ning av för­äld­ra­pen­ning som ska läm­nas på sjuk­pen­ning­ni­vån ska det vid beräk­ningen av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten bort­ses från inkomst av anställ­ning och annat för­värvs­ar­bete till den del sum­man av dessa inkoms­ter över­sti­ger 10 pris­bas­belopp. Det ska vid denna beräk­ning i första hand bort­ses från inkomst av annat för­värvs­ar­bete.

Barn som inte har fyllt två år

27 §   Om en för­äl­ders sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst har sänkts sedan den tid som avses i 26 kap. 15 § (SGI-​skyd­dad tid för för­äld­ra­le­dig­het) har gått ut, ska för­äld­ra­pen­ningen till dess att bar­net fyl­ler två år beräk­nas lägst på grund­val av
   1. den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som gällde innan sänk­ningen skedde, eller
   2. den högre inkomst som löne­av­tal där­ef­ter för­an­le­der.

Första styc­ket gäl­ler all för­äld­ra­pen­ning som läm­nas till för­äl­dern, när han eller hon avstår från för­värvs­ar­bete för vård av barn under den tid som anges där.

Skulle den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten som gällde innan sänk­ningen skedde ha över­sti­git 10,0 pris­bas­belopp, om inkoms­ten alltjämt hade beräk­nats utan begräns­ningen i 25 kap. 5 § andra styc­ket första meningen, tilläm­pas det beräk­nings­sätt som anges i 26 §. Lag (2021:1240).

28 §   För en för­äl­der som helt eller del­vis sak­nar anställ­ning ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som för­äld­ra­pen­ningen beräk­nas på enligt 27 § räk­nas om på sätt som anges i 26 kap. 28-30 §§ och 31 § första styc­ket.

Ny gra­vi­di­tet och adop­tion

29 §   Om en för­äl­der är gra­vid på nytt innan ett barn har upp­nått eller skulle ha upp­nått ett år och nio måna­ders ålder, ska för­äld­ra­pen­ning för för­äld­rarna även fort­sätt­nings­vis beräk­nas på det sätt som anges i 27 och 28 §§.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler även vid adop­tion av ett barn som sker högst två år och sex måna­der efter det att det före­gå­ende bar­net har fötts eller adop­te­rats.

30 §   Har efter tid som avses i 26 kap. 15 § (SGI-​skyd­dad tid för för­äld­ra­le­dig­het) sänk­ning inte skett av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som avses i 25 kap. på grund av att den årliga inkoms­ten över­sti­ger 10,0 pris­bas­belopp, gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i 25-29 §§. Lag (2021:1240).

Ersätt­ning till famil­je­hems­för­äl­der

31 §   Om en famil­je­hems­för­äl­der får ersätt­ning för vår­den av bar­net, ska det vid beräk­ningen av för­äld­ra­pen­ning bort­ses från den del av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten som grun­das på ersätt­ningen.

Beräk­ning av anta­let dagar med rätt till för­äld­ra­pen­ning

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

32 §   Vid beräk­ning av anta­let dagar med rätt till för­äld­ra­pen­ning gäl­ler föl­jande:
   - En dag med hel för­äld­ra­pen­ning mot­sva­rar en dag.
   - En dag med tre fjär­de­dels, halv, en fjär­de­dels eller en åtton­dels för­äld­ra­pen­ning mot­sva­rar tre fjär­de­de­lar, hälf­ten, en fjär­de­del respek­tive en åtton­del av en dag.

Avräk­ning för utländsk för­mån

33 §   Om en för­äl­der har fått en för­mån enligt utländsk lag­stift­ning, som mot­sva­rar för­äld­ra­pen­ning med anled­ning av ett barns födelse, ska den tid som den utländska för­må­nen har läm­nats för räk­nas av från det högsta antal dagar som för­äld­ra­pen­ning kan läm­nas för enligt 12 §.

Om rät­ten till för­äld­ra­pen­ning inträ­der först under sådan tid som avses i 12 § andra eller tredje styc­ket och den ena av för­äld­rarna eller båda har fått en sådan utländsk för­mån som ska räk­nas av enligt första styc­ket, ska avräk­ningen göras från det högsta antal dagar som för­äld­ra­pen­ning hade kun­nat läm­nas för enligt 12 § första styc­ket. Lag (2017:559).

34 §   Avräk­ning enligt 33 § första styc­ket ska i första hand göras från de dagar som för­äl­dern själv har rätt till enligt 15 § första meningen samt, när det gäl­ler dessa dagar, från de dagar som avses i 35-37 §§.

För åter­stå­ende dagar som ska räk­nas av gäl­ler föl­jande:
   1. Om den utländska för­må­nen grun­das på inkomst av anställ­ning eller av annat för­värvs­ar­bete, ska avräk­ningen i första hand göras från de dagar för vilka för­äld­ra­pen­ning kan läm­nas på sjuk­pen­ning­ni­vån.
   2. Om den utländska för­må­nen läm­nas med ett belopp som för alla för­månsta­gare är enhet­ligt och obe­ro­ende av inkomst av anställ­ning eller av annat för­värvs­ar­bete, ska avräk­ningen i första hand göras från de dagar för vilka för­äld­ra­pen­ning kan läm­nas endast på lägsta­ni­vån. Lag (2013:999).

34 a §   Avräk­ning enligt 33 § andra styc­ket ska i första hand göras från de dagar under vilka för­äl­dern enligt 15 § första meningen själv skulle ha kun­nat ha rätt till för­äld­ra­pen­ning. Lag (2013:999).

För­äld­ra­pen­ning för de första 180 dagarna

Både bosätt­nings­ba­se­rad och arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning

35 §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för både bosätt­nings­ba­se­rad och arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas för­må­nen för de första 180 dagarna enligt föl­jande:
   1. För­äld­ra­pen­ning läm­nas på sjuk­pen­ning­ni­vån, om för­äl­dern under minst 240 dagar i följd före bar­nets födelse eller den beräk­nade tid­punk­ten för födel­sen har varit för­säk­rad för sjuk­pen­ning enligt 6 kap. 6 § 3 och under hela den tiden skulle ha haft rätt till en sjuk­pen­ning som över­sti­ger lägsta­ni­vån för för­äld­ra­pen­ning (240-​dagars­vill­ko­ret).
   2. Om för­ut­sätt­ning­arna i 1 inte är upp­fyllda eller hel för­äld­ra­pen­ning på sjuk­pen­ning­ni­vån i annat fall inte över­sti­ger 250 kro­nor om dagen, läm­nas för­äld­ra­pen­ning på grund­ni­vån. Lag (2015:964).

Enbart bosätt­nings­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning

36 §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för enbart bosätt­nings­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas för­må­nen för de första 180 dagarna på grund­ni­vån.

Enbart arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning

37 §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för enbart arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas för­må­nen för de första 180 dagarna enligt 35 §.

För att för­äld­ra­pen­ning ska läm­nas på grund­ni­vån krävs dock att för­äl­dern upp­fyl­ler 240-​dagars­vill­ko­ret i 35 § 1.

Sär­skilt om 240-​dagars­vill­ko­ret

38 §   För en för­äl­der som anses bosatt i Sve­rige även under vis­telse utom­lands enligt bestäm­mel­serna i 5 kap. 6 och 8 §§, ska det bort­ses från tiden för utlands­vis­tel­sen när det bestäms om 240-​dagars­vill­ko­ret i 35 § 1 är upp­fyllt.

Vidare ska för en för­äl­der som fått sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst beräk­nad enligt 26 kap. 22 a § anses ha gällt hela den tid som för­äl­dern fått sådan ersätt­ning. Lag (2015:758).

För­äld­ra­pen­ning efter 180 dagar

Både bosätt­nings­ba­se­rad och arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning

39 §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för både bosätt­nings­ba­se­rad och arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas för­må­nen efter den 180 dagen för
   1. 210 dagar på sjuk­pen­ning­ni­vån, dock lägst på grund­ni­vån, och
   2. 90 dagar på lägsta­ni­vån.

Enbart bosätt­nings­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning

40 §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för enbart bosätt­nings­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas för­må­nen efter den 180 dagen för
   1. 210 dagar på grund­ni­vån, och
   2. 90 dagar på lägsta­ni­vån.

Enbart arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning

41 §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för enbart arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas för­må­nen efter den 180 dagen för 210 dagar på sjuk­pen­ning­ni­vån, dock lägst på grund­ni­vån.

För­äld­ra­pen­ning för tid efter bar­nets fjärde lev­nadsår

41 a §   Bestäm­mel­serna i 35-41 §§ gäl­ler inte för för­äld­ra­pen­ning för tid efter bar­nets fjärde lev­nadsår, räk­nat från bar­nets födelse eller där­med lik­ställd tid­punkt.
För sådan tid tilläm­pas i stäl­let 41 b-41 h §§.
Lag (2013:999).

41 b §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för både bosätt­nings­ba­se­rad och arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas för­må­nen på sjuk­pen­ning­ni­vån, dock lägst på grund­ni­vån.
Lag (2013:999).

41 c §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för enbart bosätt­nings­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas för­må­nen på grund­ni­vån. Lag (2013:999).

41 d §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för enbart arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas för­må­nen på sjuk­pen­ning­ni­vån, dock lägst på grund­ni­vån. Lag (2013:999).

41 e §   Anta­let dagar för vilka för­äld­ra­pen­ning kan läm­nas anges i 12 § tredje styc­ket.

Vid gemen­sam vård­nad om ett barn ska det antal dagar som det kan läm­nas för­äld­ra­pen­ning för för­de­las på det sätt som före­skrivs i 15 a och 15 b §§. Lag (2013:999).

41 f §   Om anta­let dagar för vilka en för­äl­der kan få för­äld­ra­pen­ning enligt 41 e § över­sti­ger det antal dagar för vilka för­må­nen kan läm­nas på sjuk­pen­ning­nivå eller grund­nivå, läm­nas för­må­nen på lägsta­ni­vån för det över­skju­tande anta­let dagar, om för­äl­dern är för­säk­rad för för­må­nen på lägsta­nivå.
Lag (2013:999).

41 g §   Om en för­äl­der för tid före utgången av bar­nets fjärde lev­nadsår, räk­nat från bar­nets födelse eller där­med lik­ställd tid­punkt, har fått för­äld­ra­pen­ning som avses i 17 § under färre än 90 dagar, kan han eller hon inte avstå rät­ten att få för­äld­ra­pen­ning till för­mån för den andra för­äl­dern i fråga om en tid som mot­sva­rar de 90 dagarna efter avdrag för det antal dagar under vilka han eller hon har fått sådan för­äld­ra­pen­ning. Lag (2015:674).

41 h §   Om en för­äl­der har rätt till för­äld­ra­pen­ning enbart under sådan tid som avses i 12 § tredje styc­ket, ska det som före­skrivs i 17 § tilläm­pas på för­äld­ra­pen­ning för den tiden.
Där­vid ska 17 § andra styc­ket dock endast omfatta det antal dagar som för­äl­dern kan få för­äld­ra­pen­ning för.
Lag (2013:999).

För­äld­ra­pen­ning vid fler­barns­föd­sel

Både bosätt­nings­ba­se­rad och arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning

42 §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för både bosätt­nings­ba­se­rad och arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas vid fler­barns­föd­sel för­äld­ra­pen­ning för det andra bar­net för ytter­li­gare
   1. 90 dagar på sjuk­pen­ning­ni­vån, dock lägst på grund­ni­vån, och
   2. 90 dagar på lägsta­ni­vån.

Enbart bosätt­nings­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning

43 §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för enbart bosätt­nings­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas vid fler­barns­föd­sel för­äld­ra­pen­ning för det andra bar­net för ytter­li­gare
   1. 90 dagar på grund­ni­vån, och
   2. 90 dagar på lägsta­ni­vån.

Enbart arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning

44 §   Till en för­äl­der som är för­säk­rad för enbart arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning läm­nas vid fler­barns­föd­sel för­äld­ra­pen­ning för det andra bar­net för ytter­li­gare 90 dagar på sjuk­pen­ning­ni­vån, dock lägst på grund­ni­vån.

Fler­barns­föd­sel med minst tre barn

45 §   För varje barn utö­ver det andra läm­nas för­äld­ra­pen­ning för ytter­li­gare 180 dagar enligt den ersätt­ningsnivå som anges i
   1. 42 § 1 till en för­äl­der som är för­säk­rad för såväl bosätt­nings­ba­se­rad som arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning,
   2. 43 § 1 till en för­äl­der som är för­säk­rad för enbart bosätt­nings­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning, eller
   3. 44 § till en för­äl­der som är för­säk­rad för enbart arbets­ba­se­rad för­äld­ra­pen­ning.

Anta­let dagar för vilka för­äld­ra­pen­ning kan läm­nas vid bosätt­ning efter första lev­nads­å­ret

45 a §   När det gäl­ler för­äld­ra­pen­ning för sådan tid som avses i 12 § andra styc­ket, ska vid fler­barns­föd­sel för­äld­ra­pen­ning läm­nas på sjuk­pen­ning­nivå, dock lägst på grund­nivå.
Lag (2017:559).

Anta­let dagar för vilka för­äld­ra­pen­ning kan läm­nas efter bar­nets fjärde lev­nadsår

46 §   När det gäl­ler för­äld­ra­pen­ning för sådan tid som avses i 41 a §, ska vid fler­barns­föd­sel
   - det som före­skrivs om antal dagar och ersätt­ningsni­våer i 42 § i stäl­let avse 36 dagar enbart på sjuk­pen­ning­ni­vån, dock lägst på grund­ni­vån,
   - det som före­skrivs om antal dagar och ersätt­ningsni­våer i 43 § i stäl­let avse 36 dagar enbart på grund­ni­vån,
   - det som före­skrivs om antal dagar i 44 § i stäl­let avse 18 dagar, och
   - det som före­skrivs om antal dagar i 45 § i stäl­let avse 36 dagar. Lag (2013:999).

13 kap. Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser om rät­ten till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i 2-9 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för tid före ansö­kan i 9 a §,
   - till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning vid barns födelse eller adop­tion i 10-15 §§,
   - vård av barn som inte har fyllt 12 år i 16-21 §§,
   - vård av barn som har fyllt 12 år i 22-25 §§,
   - vård av barn som omfat­tas av lagen om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade i 26-29 §§,
   - vård av all­var­ligt sjukt barn i 30 och 31 §§,
   - utvid­gad rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning vid för­äl­ders sjuk­dom eller smitta i 31 a-31 d §§,
   - till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i sam­band med att ett barn har avli­dit i 31 e och 31 f §§,
   - beräk­ning av anta­let dagar med rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i 32 §, och
   - beräk­ning av till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i 33-38 §§.
Lag (2018:1628).

All­männa bestäm­mel­ser om rät­ten till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   Rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning har en för­säk­rad för­äl­der som avstår från att utföra för­värvs­ar­bete i sam­band med ett barns födelse eller behov av vård eller i sam­band med att ett barn har avli­dit.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas i de fall och under de när­mare för­ut­sätt­ningar som anges i detta kapi­tel. Lag (2010:2005).

2 a §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning när denna för­mån läm­nas till en för­säk­rad som är arbets­lös finns i 36 § 2. Lag (2010:2005).

3 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning får för­u­tom i de fall som anges i 11 kap. 10 § första styc­ket läm­nas till båda för­äld­rarna för samma barn och tid:
   1. om för­äld­rarna föl­jer med sitt barn till läkare när bar­net lider av all­var­lig sjuk­dom, och
   2. om för­äld­rarna, som en del i behand­lingen av sitt barn, behö­ver delta i läkar­be­sök eller i behand­ling som ordi­ne­rats av läkare.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning får för­u­tom i de fall som anges i 11 kap. 10 § andra styc­ket läm­nas till flera för­äld­rar för samma barn och tid, om för­äld­rarna del­tar i en kurs som ord­nas av en sjuk­vårds­hu­vud­man för att lära sig vårda bar­net. Lag (2018:1628).

3 a §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning när denna för­mån läm­nas på grund­val av inkomst av annat för­värvs­ar­bete finns i 35 §. Lag (2010:423).

För­hands­be­sked om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning

4 §   För­säk­rings­kas­san får i för­väg pröva om för­ut­sätt­ning­arna för till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 22 eller 27 § är upp­fyllda. Ett sådant beslut är bin­dande för den tid som anges i beslu­tet men kan omprö­vas om de för­hål­lan­den som har lagts till grund för beslu­tet änd­ras.

För­måns­ni­våer och för­värvs­ar­bete

5 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas enligt föl­jande för­måns­ni­våer:
   1. Hel till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas för dag när en för­äl­der helt avstått från för­värvs­ar­bete.
   2. Tre fjär­de­dels till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas för dag när en för­äl­der för­värvs­ar­be­tat högst en fjär­de­del av den tid han eller hon annars skulle ha arbe­tat.
   3. Halv till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas för dag när en för­äl­der för­värvs­ar­be­tat högst hälf­ten av den tid han eller hon annars skulle ha arbe­tat.
   4. En fjär­de­dels till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas för dag när en för­äl­der för­värvs­ar­be­tat högst tre fjär­de­de­lar av den tid han eller hon annars skulle ha arbe­tat.
   5. En åtton­dels till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas för dag när en för­äl­der för­värvs­ar­be­tat högst sju åtton­de­lar av den tid han eller hon annars skulle ha arbe­tat.

6 §   Som för­värvs­ar­bete betrak­tas inte
   1. vård av barn som har tagits emot för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i för­äl­derns hem, och
   2. sådant för­värvs­ar­bete som den för­säk­rade utför under tid för vil­ken han eller hon får sju­ker­sätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 37 kap. 3 §.

Om det vid tillämp­ningen av första styc­ket 2 inte går att avgöra under vil­ken tid den för­säk­rade avstår från för­värvs­ar­bete för att vårda sitt barn ska från­va­ron i första hand anses som från­varo från sådant för­värvs­ar­bete som avses i 37 kap. 3 §.

7 §   Om en för­äl­der får oav­kor­tade löne­för­må­ner under tid då han eller hon bedri­ver stu­dier, lik­ställs avstå­ende från stu­dier med avstå­ende från för­värvs­ar­bete vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning. Detta gäl­ler dock endast i den utsträck­ning för­äl­dern går miste om löne­för­må­nerna.

Över­lå­telse av rät­ten till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning

8 §   En för­äl­der får över­låta rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för vård av ett barn till någon som är för­säk­rad för till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning och som i stäl­let för för­äl­dern avstår från för­värvs­ar­bete för vård av bar­net.
Sådan över­lå­telse får göras i föl­jande fall:
   1. i sam­band med sjuk­dom eller smitta hos bar­net, och
   2. i sam­band med sjuk­dom eller smitta hos bar­nets ordi­na­rie vår­dare, när det gäl­ler barn som avses i 16-19, 22 och 26 §§.

9 §   För­säk­rings­kas­san får, efter med­gi­vande av en för­äl­der, besluta att en annan per­son som är för­säk­rad för till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning och som i stäl­let för för­äl­dern avstår från för­värvs­ar­bete ska få rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i de fall som anges i 8 §.

Som vill­kor för detta gäl­ler
   1. dels att för­äl­dern på grund av egen sjuk­dom eller smitta inte kan vårda bar­net,
   2. dels att för­äl­dern inte får till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning endast av det skä­let att han eller hon för samma tid får sådan för­mån som avses i 11 kap. 14 § eller smitt­bä­rar­pen­ning.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning vid en för­äl­ders sjuk­dom eller smitta finns i 31 a-31 d §§.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för tid före ansö­kan

9 a §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas inte för längre tid till­baka än 90 dagar före den dag ansö­kan kom in till För­säk­rings­kas­san.

Detta gäl­ler dock inte om det finns syn­ner­liga skäl för att till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning ändå bör läm­nas. Tids­be­gräns­ningen gäl­ler inte hel­ler i fråga om sådan till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning som avses i 31 e §. Lag (2018:1628).

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning vid barns födelse eller adop­tion

Rät­ten till för­må­nen

10 §   Rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning har en far som avstår från för­värvs­ar­bete i sam­band med sitt barns födelse för att
   1. när­vara vid för­loss­ningen,
   2. sköta hem­met, eller
   3. vårda barn.

Det som före­skrivs om en far i första styc­ket och i 11-13 §§ gäl­ler även en för­äl­der enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken.

11 §   I föl­jande fall får För­säk­rings­kas­san besluta att en annan per­son som är för­säk­rad för till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning och som i stäl­let för en far eller mor avstår från sitt för­värvs­ar­bete i sam­band med ett barns födelse ska ha rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för ända­mål som anges i 10 §:
   1. Bar­net har inte någon far som har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning.
   2. Bar­nets mor är avli­den.
   3. Bar­nets far avstår från sin rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 § och det skulle vara oskä­ligt att inte låta honom avstå.
   4. Bar­nets far kan inte utnyttja sin rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 §.
   5. Bar­nets far kom­mer san­no­likt inte att utnyttja sin rätt enligt 10 § på grund av kon­takt­för­bud enligt lagen (1988:688) om kon­takt­för­bud eller lik­nande eller på grund av andra sär­skilda omstän­dig­he­ter. Lag (2011:486).

12 §   Vid adop­tion läm­nas till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 och 11 §§, dock endast om bar­net inte fyllt 10 år.

13 §   Vid adop­tion eller när två per­so­ner enligt 6 kap. 10 a § för­äld­ra­bal­ken har för­ord­nats att gemen­samt utöva vård­na­den om ett barn gäl­ler föl­jande:
   1. Rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 § till­kom­mer båda adop­tiv­för­äld­rarna eller de sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­varna.
   2. Det som i 11 § före­skrivs om en far eller mor ska i stäl­let gälla adop­tiv­för­äld­rarna eller de sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­varna.

För­måns­ti­den

14 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10-13 §§ läm­nas under högst tio dagar per barn, dock inte för tid efter sex­tionde dagen efter bar­nets hem­komst efter för­loss­ningen. Vid adop­tion räk­nas tiden från den tid­punkt för­äld­rarna fått bar­net i sin vård.

Är det fråga om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 11 § eller 13 § 2, ska dock avräk­ning ske för dagar med till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning som en för­äl­der kan ha fått med stöd av 10 § och 13 § 1.

För­del­ning av för­måns­ti­den

15 §   Vid adop­tion och för sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare för­de­las de dagar som anges i 14 § med hälf­ten till var­dera för­äl­dern eller vård­nads­ha­va­ren om de inte kom­mer över­ens om annat.

Om det finns endast en adop­tiv­för­äl­der eller sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare med rätt till ersätt­ning, har den för­äl­dern eller vård­nads­ha­va­ren ensam rätt till alla dagar som anges i 14 §.

Vård av barn som inte har fyllt 12 år

Vid smitta, sjuk­dom eller annat vård­be­hov

16 §   En för­äl­der har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för vård av ett barn, som inte har fyllt 12 år, om för­äl­dern behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete i sam­band med
   1. sjuk­dom eller smitta hos bar­net i annat fall än som avses i 30 §,
   2. sjuk­dom eller smitta hos bar­nets ordi­na­rie vår­dare,
   3. besök i sam­häl­lets före­byg­gande barn­häl­so­vård, eller
   4. vård­be­hov som upp­kom­mer till följd av att bar­nets andra för­äl­der besö­ker läkare med ett annat barn till någon av för­äld­rarna, under för­ut­sätt­ning att det sist­nämnda bar­net omfat­tas av bestäm­mel­serna om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning.

17 §   För vård av ett barn som är yngre än 240 dagar läm­nas till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 16 § endast om till­sy­nen av bar­net är sta­dig­va­rande ord­nad. Där­ut­ö­ver läm­nas ersätt­ning endast om bar­net vår­das på sjuk­hus eller får mot­sva­rande vård i hem­met.

18 §   För vård av ett barn som är 240 dagar eller äldre läm­nas till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 16 § inte för tid när för­äld­ra­pen­ning annars skulle ha läm­nats. Detta gäl­ler dock inte om bar­net vår­das på sjuk­hus.

19 §   Med vård på sjuk­hus enligt 17 och 18 §§ lik­ställs till­fäl­lig vård i över­gångs­bo­ende för barn som omfat­tas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade.

Vid läkar­be­sök, behand­ling eller del­ta­gande i kurs

20 §   En för­äl­der till ett sjukt eller funk­tions­hind­rat barn, som inte har fyllt 12 år, har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning när för­äl­dern behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete i sam­band med
   1. besök på en insti­tu­tion för med­ver­kan i behand­ling av bar­net eller för att lära sig vårda bar­net,
   2. del­ta­gande i en kurs som ord­nas av sjuk­vårds­hu­vud­man i samma syfte som anges i 1,
   3. läkar­be­sök på grund av att bar­net lider av all­var­lig sjuk­dom,
   4. läkar­be­sök som är en del i behand­lingen av bar­net, eller
   5. del­ta­gande i någon behand­ling som är ordi­ne­rad av läkare i samma syfte som anges i 4.

För­måns­ti­den

21 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 16-20 §§ läm­nas under sam­man­lagt högst 60 dagar för varje barn och år.

Om för­äl­dern behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § läm­nas till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning under ytter­li­gare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av barn som har fyllt 12 år

Vid behov av sär­skild till­syn eller vård

22 §   En för­äl­der har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för vård av ett barn som har fyllt 12 men inte 16 år om det är styrkt att bar­net är i behov av sär­skild till­syn eller vård på grund av
   1. sjuk­dom i annat fall än som avses i 30 §,
   2. utveck­lings­stör­ning, eller
   3. annat funk­tions­hin­der.

23 §   En för­äl­der har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 22 § endast om han eller hon behö­ver avstå från sitt för­värvs­ar­bete av skäl som anges i 16 eller 20 §.

24 §   För tid när för­äld­ra­pen­ning annars skulle ha läm­nats har en för­äl­der rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 22 § endast om bar­net vår­das på sjuk­hus.

För­måns­ti­den

25 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 22 § läm­nas under högst 60 dagar för varje barn och år.

Om för­äl­dern behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § läm­nas till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning under ytter­li­gare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av barn som omfat­tas av lagen om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade

Barn som inte har fyllt 16 år

26 §   En för­äl­der till ett barn som omfat­tas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade har även rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för kon­takt­da­gar från bar­nets födelse till dess att det fyl­ler 16 år. Detta gäl­ler endast om för­äl­dern avstår från för­värvs­ar­bete i sam­band med
   1. del­ta­gande i för­äld­ra­ut­bild­ning,
   2. besök i bar­nets skola, eller
   3. besök i bar­nets för­skola eller fri­tids­hem eller i sådan peda­go­gisk verk­sam­het som avses i 25 kap. skol­la­gen (2010:800) och som bar­net del­tar i. Lag (2010:870).

Barn som har fyllt 16 år

27 §   En för­äl­der till ett barn som omfat­tas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade har rätt till till­fäl­lig föräldra-​​pen­ning för vård av bar­net från det att bar­net fyllt 16 år till dess att det fyl­ler 21 år. Rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning före­lig­ger dock endast om för­äl­dern behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete av skäl som anges i 16 § 1.

Om bar­net efter att ha fyllt 21 år går i sådan skola som avses i 15 kap. 36 § eller 18 kap. 8 § skol­la­gen (2010:800) har för­äl­dern rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för vård av bar­net till och med vår­ter­mi­nen det år då bar­net fyl­ler 23 år. Lag (2010:870).

För­måns­ti­den

28 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 26 § läm­nas under högst 10 dagar för varje barn och år.

29 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 27 § läm­nas under högst 60 dagar för varje barn och år.

Om för­äl­dern behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § läm­nas till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning under ytter­li­gare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av all­var­ligt sjukt barn

30 §   För­äld­rar till ett all­var­ligt sjukt barn som inte har fyllt 18 år har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning när de behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete för vård av bar­net.

31 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 30 § läm­nas under ett obe­grän­sat antal dagar.

Utvid­gad rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning vid för­äl­ders sjuk­dom eller smitta

Rät­ten till för­må­nen

31 a §   För­säk­rings­kas­san får besluta att en annan per­son som är för­säk­rad för till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning och som avstår från för­värvs­ar­bete ska få rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för att i stäl­let för för­äl­dern vårda ett barn som inte har fyllt tre år. Som vill­kor för detta gäl­ler
   1. att för­äl­dern på grund av egen sjuk­dom eller smitta inte kan vårda bar­net,
   2. att för­äl­dern enligt 12 kap. 14-16 §§ har rätt att själv upp­bära för­äld­ra­pen­ningen eller skulle ha haft rätt att själv upp­bära för­äld­ra­pen­ningen, och
   3. att för­äl­dern inte bor till­sam­mans med någon som kan bevil­jas till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning med stöd av bestäm­mel­serna i 11 kap. 4 § 1 eller 2. Lag (2018:1952).

31 b §   Vid adop­tion läm­nas till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 31 a § längst till dess bar­net har fyllt fem år.

31 c §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 31 a § får inte läm­nas till den som på annan grund kan få för­äld­ra­pen­ning eller till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för vård av bar­net.

För­måns­ti­den

31 d §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 31 a § läm­nas under högst 120 dagar för varje barn och år.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i sam­band med att ett barn har avli­dit

31 e §   För­äld­rar till ett barn som inte har fyllt 18 år har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning när de avstår från att utföra för­värvs­ar­bete i sam­band med att bar­net har avli­dit.
Lag (2010:2005).

31 f §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 31 e § läm­nas under högst 10 dagar per för­äl­der och barn. För­må­nen läm­nas tidi­gast från och med dagen efter den då bar­net har avli­dit och senast för den dag som infal­ler 90 dagar efter den dag då bar­net har avli­dit. Lag (2013:999).

Beräk­ning av anta­let dagar med rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning

32 §   Vid beräk­ning av antal dagar med rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning gäl­ler föl­jande:
   - En dag med hel till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning mot­sva­rar en dag.
   - En dag med tre fjär­de­dels, halv, en fjär­de­dels eller en åtton­dels till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning mot­sva­rar tre fjär­de­de­lar, hälf­ten, en fjär­de­del respek­tive en åtton­del av en dag.

Beräk­ning av till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

33 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning beräk­nas enligt bestäm­mel­serna om sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån och sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst i 25-28 kap. samt 34-38 §§ i detta kapi­tel, dock med undan­tag av bestäm­mel­serna i
   - 25 kap. 5 § om bort­se­ende från inkomst av anställ­ning och annat för­värvs­ar­bete över­sti­gande 10,0 pris­bas­belopp,
   - 27 kap. 27 §, 27 a § och 28 b § första styc­ket om karens­av­drag och karens­da­gar,
   - 27 kap. 29-33 a §§ om karens­tid, och
   - 28 kap. 7 § 2 om beräk­nings­un­der­lag för sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån.

Vid beräk­ning av till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning ska det vid beräk­ningen av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten bort­ses från inkomst av anställ­ning och annat för­värvs­ar­bete till den del sum­man av dessa inkoms­ter över­sti­ger 7,5 pris­bas­belopp. Det ska vid denna beräk­ning i första hand bort­ses från inkomst av annat för­värvs­ar­bete.

För hel till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning mot­sva­rar ersätt­ningsni­vån för­äl­derns beräk­nings­un­der­lag för sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån enligt 28 kap. 7 § 1 grun­dat på en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst beräk­nad enligt första och andra styc­kena (beräk­nings­un­der­la­get). Lag (2021:1240).

Inkomst av anställ­ning

34 §   Om inte annat föl­jer av 35-38 §§ ska hel till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning beräk­nas på grund­val av beräk­nings­un­der­la­get med tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 28 kap. 13-16 §§.

Inkomst av annat för­värvs­ar­bete m.m.

35 §   Om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas på grund­val av inkomst av annat för­värvs­ar­bete, ska hel till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för dag mot­svara kvo­ten mel­lan beräk­nings­un­der­la­get och 260.

Belop­pet avrun­das till när­maste hela kron­tal, var­vid 50 öre avrun­das uppåt. Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas under högst fem kalen­der­da­gar per sju­da­gars­pe­riod. För det fall för­äl­dern avstår från för­värvs­ar­bete under fler än fem kalen­der­da­gar under en sju­da­gars­pe­riod, läm­nas till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för de första fem dagarna i peri­o­den. Sju­da­gars­pe­ri­o­den ska all­tid beräk­nas med utgångs­punkt i den dag för vil­ken ersätt­ning begärs, var­ef­ter de när­mast före­gå­ende sex dagarna räk­nas med i peri­o­den. Lag (2010:423).

36 §   Hel till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning ska för dag mot­svara kvo­ten mel­lan beräk­nings­un­der­la­get och 365, var­vid belop­pet avrun­das till när­maste hela kron­tal och 50 öre avrun­das uppåt
   1. när den för­säk­rade ska få till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för tid då annars gra­vi­di­tets­pen­ning, för­äld­ra­pen­ning eller reha­bi­li­te­rings­pen­ning skulle ha läm­nats, och
   2. när den för­säk­rade är arbets­lös och anmäld som arbets­sö­kande hos den offent­liga arbets­för­med­lingen samt är beredd att ta ett erbju­det arbete i en omfatt­ning som sva­rar mot den bestämda sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten. Om det som nu före­skri­vits skulle fram­stå som oskä­ligt, får kalen­der­dags­be­räk­nad till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning ändå läm­nas. Lag (2010:2005).

Inkomst av såväl anställ­ning som annat för­värvs­ar­bete

37 §   Om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning ska läm­nas på grund­val av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av såväl anställ­ning som annat för­värvs­ar­bete beräk­nas den del av för­må­nen som sva­rar mot inkomst av anställ­ning enligt 34 §, medan den del av för­må­nen som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete beräk­nas enligt 35 §.

Famil­je­hems­för­äl­der

38 §   Om en famil­je­hems­för­äl­der får ersätt­ning för vår­den av bar­net, ska det bort­ses från den del av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten som grun­das på ersätt­ningen.

Vidare ska till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning beräk­nas enligt 36 § i fall som avses i 28 kap. 6 § andra styc­ket. Lag (2010:423).

III Barn­bi­drag

14 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till barn­bi­drag i 15 kap., och
   - vem som får barn­bi­dra­get i 16 kap.

15 kap. Rät­ten till barn­bi­drag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - för­måns­for­mer i 2 §,
   - all­mänt barn­bi­drag i 3 och 4 §§,
   - för­längt barn­bi­drag i 5-7 §§,
   - fler­barnstillägg i 8-12 §§,
   - änd­rade för­hål­lan­den i 13 §, och
   - för­lust av bidrag i 14 §.

För­måns­for­mer

2 §   Barn­bi­drag för ett för­säk­rat barn läm­nas i form av
   - all­mänt barn­bi­drag,
   - för­längt barn­bi­drag, och
   - fler­barnstillägg.

All­mänt barn­bi­drag

3 §   All­mänt barn­bi­drag läm­nas med 1 250 kro­nor i måna­den för varje barn från och med måna­den efter bar­nets födelse.
Lag (2017:1308).

4 §   All­mänt barn­bi­drag läm­nas till och med det kvar­tal då bar­net fyl­ler 16 år.

För­längt barn­bi­drag

5 §   För­längt barn­bi­drag läm­nas med 1 250 kro­nor i måna­den från och med kvar­ta­let efter den tid som anges i 4 § för ett barn som går i
   1. grund­sko­lan, same­sko­lan, eller inter­na­tio­nell skola på grund­sko­le­nivå, eller
   2. anpas­sade grund­sko­lan, anpas­sade gym­na­sie­sko­lan eller spe­ci­al­sko­lan. Lag (2023:348).

6 §   För­längt barn­bi­drag läm­nas för ett barn som går i sko­lan utom­lands om svenskt stats­bi­drag beta­las till sko­lan och om utbild­ningen i huvud­sak mot­sva­rar svensk grund­skola.

7 §   För­längt barn­bi­drag läm­nas till och med den månad då bar­net slut­för utbild­ningen eller avbry­ter stu­di­erna.

Fler­barnstillägg

8 §   Om någon enligt 16 kap. får barn­bi­drag för två eller flera barn läm­nas fler­barnstillägg med
   1. 150 kro­nor i måna­den för det andra bar­net,
   2. 580 kro­nor i måna­den för det tredje bar­net,
   3. 1 010 kro­nor i måna­den för det fjärde bar­net, och
   4. 1 250 kro­nor i måna­den för det femte bar­net och varje ytter­li­gare barn.

I 16 kap. 12 § finns bestäm­mel­ser om anmä­lan för att få fler­barnstillägg. Lag (2016:1294).

9 §   Föl­jande barn berät­ti­gar till fler­barnstillägg:
   1. barn för vilka all­mänt barn­bi­drag läm­nas,
   2. barn för vilka rätt till för­längt barn­bi­drag före­lig­ger, och
   3. barn som bedri­ver stu­dier som ger rätt till stu­di­e­hjälp enligt 2 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) om bar­net, bort­sett från åldern, upp­fyl­ler kra­ven för all­mänt barn­bi­drag.

10 §   Vid tillämp­ningen av 9 § beak­tas inte barn i famil­je­hem, stöd­bo­ende eller hem för vård eller boende som avses i 106 kap. 6 och 7 §§. Lag (2015:983).

11 §   Barn som avses i 9 § 2 och 3 berät­ti­gar till fler­barnstillägg från och med det kvar­tal då stu­di­erna påbör­jas och längst till och med det andra kvar­ta­let det år då bar­net fyl­ler 20 år.

Ett sådant barn berät­ti­gar inte till fler­barnstillägg om bar­net
   - del­tar endast i under­vis­ning som omfat­tar kor­tare tid än åtta vec­kor eller del­tids­ut­bild­ning,
   - är gift, eller
   - inte sta­dig­va­rande sam­man­bor med den som ska få fler­barnstillägg.

12 §   Vid beräk­ningen av fler­barnstillägg ska de barn för vilka någon får barn­bi­drag räk­nas sam­man med de barn för vilka någon annan får barn­bi­drag om dessa bidrags­mot­ta­gare
   1. är gifta med varandra och sta­dig­va­rande sam­man­bor, eller
   2. är sam­bor och tidi­gare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemen­samt.

Änd­rade för­hål­lan­den

13 §   Om det inträf­far något som påver­kar rät­ten till barn­bi­drag ska bidra­get läm­nas eller upp­höra att läm­nas från och med måna­den efter för­änd­ringen.

För­lust av bidrag

14 §   Rät­ten till barn­bi­drag går för­lo­rad om bidra­get ännu inte har beta­lats ut under året efter det år som det hän­för sig till. Detta gäl­ler dock inte om den bidrags­be­rät­ti­gade inom den tiden gör gäl­lande sin rätt till bidra­get hos För­säk­rings­kas­san.

16 kap. Vem får barn­bi­dra­get?

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser
   - om bidrags­mot­ta­gare i 2 och 3 §§,
   - vid ensam vård­nad i 4 §,
   - vid gemen­sam vård­nad i 5-8 §§,
   - om det finns sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare i 9 §,
   - vid adop­tion i 11 §,
   - när fler­barnstillägg ska läm­nas m.m. i 12-17 §§,
   - om utbe­tal­ning till annan i 18 §,
   - om änd­ring av bidrags­mot­ta­gare i 19 §, och
   - om utbe­tal­ning av barn­bi­drag i 20 §.
Lag (2013:1018).

Bidrags­mot­ta­gare

2 §   För att få barn­bi­drag krävs, utom i fall som avses i 18 § och 106 kap. 7 §, att bidrags­mot­ta­ga­ren är för­säk­rad för barn­bi­drag.

3 §   Om inte annat föl­jer av detta kapi­tel får ett barn som är myn­digt eller gift självt barn­bi­dra­get.

Ensam vård­nad

4 §   Den som har ensam vård­nad om ett barn får barn­bi­dra­get.

Gemen­sam vård­nad

5 §   När för­äld­rar har gemen­sam vård­nad om ett barn läm­nas barn­bi­drag med hälf­ten till var­dera för­äl­dern. Anger för­äld­rarna i en gemen­sam anmä­lan till För­säk­rings­kas­san vem av dem som ska vara bidrags­mot­ta­gare läm­nas dock barn­bi­dra­get till den angivna mot­ta­ga­ren.

Är endast en av för­äld­rarna för­säk­rad för barn­bi­drag läm­nas hela barn­bi­dra­get till den för­äl­dern.

Första styc­ket tilläm­pas inte om annat föl­jer av 6, 7 eller 18 §. Lag (2013:1018).

6 §   Om en för­äl­der som enligt 5 eller 7 § ska få barn­bi­drag under en längre tid inte kan delta i vård­na­den på grund av från­varo, sjuk­dom eller något annat skäl, över­går rät­ten att få barn­bi­drag till den andra för­äl­dern.
Lag (2013:1018).

7 §   Har för­äld­rar, som inte bor till­sam­mans, gemen­sam vård­nad om ett barn gäl­ler föl­jande.
   1. När bar­net bor var­ak­tigt till­sam­mans med endast en för­äl­der läm­nas barn­bi­dra­get till den för­äl­dern, om han eller hon har gjort anmä­lan om det.
   2. När bar­net bor var­ak­tigt hos båda för­äld­rarna (väx­el­vist boende), läm­nas barn­bi­dra­get med hälf­ten till var­dera för­äl­dern efter anmä­lan av någon av dem. Lag (2013:1018).

8 §   Ett barn ska anses ha väx­el­vist boende, om sådant boende görs san­no­likt av den för­äl­der som har anmält att barn­bi­dra­get ska läm­nas med hälf­ten till var­dera för­äl­dern.
Lag (2013:1018).

Sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare

9 §   För barn med två sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare gäl­ler det som före­skrivs i 5-8 §§ om bar­nets för­äld­rar i stäl­let bar­nets vård­nads­ha­vare. Lag (2013:1018).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2013:1018).

Bli­vande adop­tiv­för­äld­rar

11 §   Bli­vande adop­tiv­för­äld­rar vid adop­tion av ett barn som inte är svensk med­bor­gare och som inte är bosatt här i lan­det när de får bar­net i sin vård lik­ställs med för­äld­rar i fråga om rät­ten att få barn­bi­drag.

När fler­barnstillägg ska läm­nas m.m.

12 §   Den som får all­mänt barn­bi­drag för de barn som omfat­tas av fler­barnstilläg­get får också fler­barnstillägg för dessa barn.

Den som vill få fler­barnstillägg med stöd av 15 kap. 9 § 2 eller 3 ska anmäla detta till För­säk­rings­kas­san. Detta gäl­ler dock inte om för­längt barn­bi­drag eller stu­di­e­hjälp enligt 2 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) läm­nas för bar­net.

Den som vill få fler­barnstillägg med stöd av 15 kap. 12 § 1 behö­ver inte anmäla det. Den som vill få fler­barnstillägg med stöd av 15 kap. 12 § 2 ska anmäla det till För­säk­rings­kas­san, utom i de fall där två för­äld­rar har ett gemen­samt barn och det för bar­net läm­nas någon sådan för­mån eller något sådant stöd som anges i 15 kap. 9 §. Lag (2018:1628).

13 §   Om all­mänt barn­bi­drag har upp­hört att läm­nas för samt­liga barn som fler­barnstilläg­get avser, får bar­nens vård­nads­ha­vare fler­barnstilläg­get. Om samt­liga barn som berät­ti­gar till fler­barnstilläg­get är myn­diga eller annars sak­nar vård­nads­ha­vare, får den eller de för­äld­rar som de sta­dig­va­rande sam­man­bor med fler­barnstilläg­get.

14 §   Skulle två per­so­ner som bor till­sam­mans och som inte får barn­bi­drag för samma barn kunna få fler­barnstilläg­get, beta­las detta till den av dem som anmäls som bidrags­mot­ta­gare. Anmä­lan ska göras till För­säk­rings­kas­san av per­so­nerna gemen­samt.

Om inte någon anmä­lan enligt första styc­ket görs beta­las fler­barnstilläg­get till var­dera för­äl­dern och beräk­nas för varje mot­ta­gare för sig med tillämp­ning av 16 och 17 §§.
Lag (2013:1018).

15 §   Om barn­bi­dra­get delas enligt 5 eller 7 § för ett eller flera barn ska fler­barnstilläg­get beräk­nas för varje för­äl­der för sig enligt 16 och 17 §§. Lag (2013:1018).

16 §   För de barn för vilka det läm­nas ett helt barn­bi­drag ska varje för­äl­ders andel av fler­barnstilläg­get beräk­nas som pro­duk­ten av
      a. kvo­ten mel­lan
   - fler­barnstilläg­get per månad för det antal barn som barn­bi­drag läm­nas för och
   - det antal barn för vilka det läm­nas barn­bi­drag och
      b. det antal barn för vilka det läm­nas ett helt barn­bi­drag.

För de barn för vilka det läm­nas ett halvt barn­bi­drag ska varje för­äl­ders andel av fler­barnstilläg­get beräk­nas som pro­duk­ten av
      a. kvo­ten mel­lan
   - fler­barnstilläg­get per månad för det antal barn som barn­bi­drag läm­nas för och
   - det antal barn för vilka det läm­nas barn­bi­drag och
      b. pro­duk­ten av
   - 0,5 och
   - det antal barn för vilka det läm­nas ett halvt barn­bi­drag.

17 §   Sum­man av de belopp som erhålls vid beräk­ning enligt 16 § är vad respek­tive för­äl­der får i fler­barnstillägg om barn­bi­dra­get delas.

Utbe­tal­ning till annan

18 §   Om det finns sär­skilda skäl får barn­bi­dra­get, i stäl­let för vad som fram­går av 2-17 §§, på begä­ran av soci­al­nämn­den, beta­las ut till den andra av för­äld­rarna, någon annan lämp­lig per­son eller nämn­den att använ­das för bar­nets bästa.
Lag (2013:1018).

Änd­ring av bidrags­mot­ta­gare

19 §   Om för­hål­lan­dena änd­ras på ett sätt som är avgö­rande för vem som får barn­bi­dra­get ska änd­ringen ha ver­kan från och med måna­den efter den då änd­ringen ägde rum.

Utbe­tal­ning av barn­bi­drag

20 §   Barn­bi­drag beta­las ut månads­vis. Det månads­be­lopp som ska beta­las ut avrun­das till när­mast högre hela kron­tal.

IV Under­hålls­stöd

17 kap. Inne­håll, defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om
   - under­hålls­stö­det i 18 kap., och
   - bidrags­skyl­di­gas betal­nings­skyl­dig­het mot För­säk­rings­kas­san i 19 kap.

Inle­dande bestäm­melse

2 §   Under­hålls­stöd kan läm­nas till ett barn vars för­äld­rar inte bor till­sam­mans. En för­äl­der som är under­hålls­skyl­dig för bar­net kan bli skyl­dig att till För­säk­rings­kas­san betala hela eller delar av det stöd som läm­nats till bar­net.

Defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Boför­äl­der

3 §   När det gäl­ler under­hålls­stöd avses med boför­äl­der den av för­äld­rarna som bar­net är folk­bok­fört hos om bar­net bor var­ak­tigt endast hos den för­äl­dern.

4 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1123).

Bidrags­skyl­dig

5 §   När det gäl­ler under­hålls­stöd avses med bidrags­skyl­dig den som enligt 7 kap. 2 § första styc­ket för­äld­ra­bal­ken ska full­göra sin under­hålls­skyl­dig­het genom att betala under­hålls­bi­drag till bar­net.

Bli­vande adop­tiv­för­äl­der

6 §   När det gäl­ler under­hålls­stöd lik­ställs en bli­vande adop­tiv­för­äl­der vid adop­tion av ett barn, som inte är svensk med­bor­gare och som inte är bosatt här i lan­det när han eller hon får bar­net i sin vård, med en för­äl­der som har vård­na­den om ett barn.

18 kap. Under­hålls­stö­det

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser om rät­ten till under­hålls­stöd i 2-4, 6 och 7 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - undan­tag från rät­ten till under­hålls­stöd i 8-12 §§,
   - för­måns­ti­den i 13 och 14 §§,
   - vem som får utbe­tal­ningen av under­hålls­stö­det i 15 och 17-19 §§,
   - beräk­ning av under­hålls­stöd i 20-24, 26-30 och 32 §§,
   - ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den i 33-35 §§,
   - jämk­ning av under­hålls­stöd i 36 §, och
   - hand­lägg­ningen i 38 och 40-42 §§. Lag (2017:1123).

All­männa bestäm­mel­ser om rät­ten till under­hålls­stöd

Barn vars för­äld­rar inte bor till­sam­mans

2 §   Ett barn har rätt till under­hålls­stöd under de för­ut­sätt­ningar som anges i 4 §, om för­äld­rarna inte bor till­sam­mans och en av för­äld­rarna är boför­äl­der.

Om bar­net har fyllt 18 år läm­nas för­längt under­hålls­stöd, om även vill­ko­ren i 6 § är upp­fyllda. Lag (2017:1123).

3 §   När bar­nets för­äld­rar är folk­bok­förda på samma adress eller är gifta med varandra ska de anses bo till­sam­mans.
Detta gäl­ler dock inte om den som begär under­hålls­stöd eller som stöd beta­las ut till visar något annat.

Om andra omstän­dig­he­ter gör det san­no­likt att för­äld­rarna bor till­sam­mans, måste den som begär under­hålls­stöd eller som stöd beta­las ut till visa att de inte gör det.

Vård­nads­ha­vare i Sve­rige

4 §   Under­hålls­stöd läm­nas endast om bar­nets boför­äl­der bor här i lan­det. Om bar­net är underå­rigt krävs dess­utom att boför­äl­dern är vård­nads­ha­vare för bar­net.

5 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1123).

För­längt under­hålls­stöd

6 §   Ett barn som har fyllt 18 år och som inte har ingått äkten­skap har rätt till för­längt under­hålls­stöd om han eller hon bedri­ver stu­dier som ger rätt till för­längt barn­bi­drag eller till stu­di­e­hjälp enligt 2 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

Stu­dier som omfat­tar kor­tare tid än åtta vec­kor eller del­tids­stu­dier ger dock inte rätt till för­längt under­hålls­stöd.

Läm­nas för­längt under­hålls­stöd gäl­ler det som före­skrivs om boför­äl­dern i 23 § andra styc­ket den stu­de­rande.
Barn hos sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare

7 §   Under­hålls­stöd och för­längt under­hålls­stöd läm­nas även till ett barn som var­ak­tigt bor och är folk­bok­fört hos
   1. en eller två sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare som bor här i lan­det, eller
   2. någon eller några som bor här i lan­det och som var sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare för bar­net, när det fyllde 18 år.

Det som i denna underav­del­ning före­skrivs om boför­äl­der gäl­ler då den eller de sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­varna.
Bestäm­mel­serna i 3, 8 och 9 a §§ tilläm­pas inte i dessa fall. Lag (2015:755).

Undan­tag från rät­ten till under­hålls­stöd

Väg­ran att uppge fader­skap

8 §   Under­hålls­stöd läm­nas inte om bar­nets mor är boför­äl­der och hon uppen­bar­li­gen utan gil­tigt skäl låter bli att vidta eller med­verka till åtgär­der för att få fader­ska­pet eller för­äld­ra­ska­pet enligt för­äld­ra­bal­ken till bar­net fast­ställt.

Betal­ning av under­håll

9 §   Under­hålls­stöd läm­nas inte om det finns anled­ning att anta att en bidrags­skyl­dig för­äl­der i rätt ord­ning beta­lar under­håll med minst det belopp som skulle beta­las ut som under­hålls­stöd till bar­net.

Under­hålls­stöd läm­nas inte hel­ler om det är uppen­bart att den bidrags­skyl­dige för­äl­dern på något annat sätt ser till att bar­net får mot­sva­rande under­håll.

Full­gö­rande av betal­nings­skyl­dig­het mot För­säk­rings­kas­san

9 a §   Under­hålls­stöd enligt 20 § läm­nas inte längre om den bidrags­skyl­dige under minst tolv måna­der i följd, i rätt ord­ning, till För­säk­rings­kas­san har beta­lat det belopp som har bestämts enligt 19 kap. 16-18 och 21-27 §§.

Trots vad som före­skrivs i första styc­ket ska under­hålls­stöd läm­nas, om det finns sär­skilda skäl. Under­hålls­stöd på grund av sär­skilda skäl läm­nas under en tids­pe­riod om minst sex måna­der och högst fyra år. Ett beslut om att lämna under­hålls­stöd under en bestämd tids­pe­riod gäl­ler dock längst till och med den månad då rät­ten till under­hålls­stöd annars upp­hör.

Efter att en tids­pe­riod med under­hålls­stöd enligt andra styc­ket har löpt ut läm­nas under­hålls­stöd enligt det under­lig­gande beslu­tet om att bevilja under­hålls­stöd (grund­be­slu­tet) om för­ut­sätt­ning­arna för sådant stöd fort- farande är upp­fyllda. Lag (2021:991)

Väg­ran att begära under­hålls­bi­drag

10 §   Under­hålls­stöd läm­nas inte om boför­äl­dern trots före­läg­gande enligt 19 kap. 30 § utan gil­tigt skäl låter bli att vidta eller med­verka till de åtgär­der som begärs.

Barn med barn­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd

11 §   Under­hålls­stöd läm­nas inte om bar­net har rätt till barn­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd efter en bidrags­skyl­dig för­äl­der.

För­längt under­hålls­stöd

12 §   För­längt under­hålls­stöd läm­nas inte till ett barn i fall som avses i 8-11 §§. Det som anges om boför­äl­dern i 8 och 10 §§ ska då i stäl­let gälla bar­net.

För­måns­ti­den

Under­hålls­stöd

13 §   Under­hålls­stöd läm­nas från och med måna­den efter den månad när för­äld­rarna har flyt­tat isär eller rätt till stöd annars har upp­kom­mit, dock inte för längre tid till­baka än en månad före ansök­nings­må­na­den.

Under­hålls­stöd läm­nas till och med måna­den då bar­net har fyllt 18 år eller den tidi­gare månad när rät­ten till stöd annars har upp­hört.
För­längt under­hålls­stöd

14 §   För­längt under­hålls­stöd läm­nas från och med måna­den efter det att den stu­de­rande har fyllt 18 år eller åter­upp­ta­git stu­dier som avses i 6 §. För­längt under­hålls­stöd läm­nas dock tidi­gast från och med måna­den efter den månad när för­äld­rarna har flyt­tat isär eller rätt till stöd annars har upp­kom­mit och inte för längre tid till­baka än en månad före ansök­nings­må­na­den.
För­längt under­hålls­stöd läm­nas till och med måna­den när rät­ten till stöd upp­hör, dock längst till och med juni månad det år då bar­net fyl­ler 20 år. Lag (2011:1075).

Vem får utbe­tal­ningen av under­hålls­stö­det?

Boende hos endast en för­äl­der

15 §   Under­hålls­stö­det beta­las ut till den som är boför­äl­der.

16 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1123).

Sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare

17 §   Om två sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare har utsetts att ha vård­na­den gemen­samt beta­las under­hålls­stö­det ut till den kvinn­liga vård­nads­ha­va­ren. Om vård­nads­ha­varna begär det hos För­säk­rings­kas­san beta­las under­hålls­stö­det i stäl­let ut till den man­lige vård­nads­ha­va­ren.

Om de sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­varna är av samma kön beta­las under­hålls­stö­det ut till den äldre av dem. Om vård­nads­ha­varna begär det beta­las under­hålls­stö­det i stäl­let ut till den yngre av dem.

För­längt under­hålls­stöd

18 §   Det för­längda under­hålls­stö­det beta­las ut till den stu­de­rande.

Utbe­tal­ning till annan

19 §   Om det finns syn­ner­liga skäl får under­hålls­stö­det, i stäl­let för vad som fram­går av 15-18 §§, på begä­ran av soci­al­nämn­den beta­las ut till någon annan lämp­lig per­son eller till nämn­den att använ­das för bar­nets bästa.

Beräk­ning av under­hålls­stöd

Grund­läg­gande bestäm­melse

20 §   Under­hålls­stöd till ett barn läm­nas med
   - 1 673 kro­nor i måna­den till och med måna­den då bar­net fyl­ler 7 år,
   - 1 823 kro­nor i måna­den från och med måna­den efter den då bar­net har fyllt 7 år till och med måna­den då bar­net fyl­ler 15 år, och
   - 2 223 kro­nor i måna­den från och med måna­den efter den då bar­net har fyllt 15 år.

Första styc­ket gäl­ler om inte något annat föl­jer av 21-24 och 26-30 §§. Lag (2021:1268).

Utfyll­nads­bi­drag efter avräk­ning för under­håll

21 §   Om det finns anled­ning att anta att en bidrags­skyl­dig för­äl­der i rätt ord­ning beta­lar under­håll till bar­net med minst det belopp som skulle ha fast­ställts som betal­nings­be­lopp enligt 19 kap. 10-17 samt 21, 26 och 27 §§, ska det sist avsedda belop­pet räk­nas av från under­håll­stö­det.
Lag (2012:896).

22 §   I stäl­let för det som före­skrivs i 21 § ska föl­jande gälla, om
   1. den bidrags­skyl­dige bor utom­lands, eller
   2. den bidrags­skyl­dige bor i Sve­rige och i eller från utlan­det får lön eller annan sådan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsök­nings­bal­ken men som inte kan tas i anspråk genom utmät­ning på sådant sätt som anges i samma kapi­tel.

Finns det anled­ning att anta att den bidrags­skyl­dige i rätt ord­ning beta­lar fast­ställt under­hålls­bi­drag, ska detta belopp räk­nas av från under­hålls­stö­det. Har under­hålls­bi­dra­get fast­ställts med beak­tande av att den bidrags­skyl­dige till någon del full­gör sin under­hålls­skyl­dig­het genom att ha bar­net hos sig, ska under­hålls­stö­det mins­kas med ett belopp mot­sva­rande den del av under­hålls­skyl­dig­he­ten som på detta sätt får anses ha beak­tats.

23 §   Inträ­der För­säk­rings­kas­san i bar­nets rätt till under­hålls­bi­drag enligt 19 kap. 29 § och är den bidrags­skyl­di­ges under­hålls­bi­drag fast­ställt med beak­tande av att han eller hon till någon del full­gör sin under­hålls­skyl­dig­het genom att ha bar­net hos sig, ska under­hålls­stö­det mins­kas med ett belopp mot­sva­rande den del av under­hålls­skyl­dig­he­ten som på detta sätt får anses ha beak­tats.

Om det under­hålls­bi­drag som har bli­vit fast­ställt uppen­bart under­sti­ger vad den bidrags­skyl­dige bör betala i under­hålls­bi­drag till bar­net och detta kan läg­gas boför­äl­dern till last, läm­nas inte under­hålls­stöd med högre belopp än under­hålls­bi­dra­get.

24 §   Om sökan­den begär det, läm­nas under­hålls­stöd med det belopp som ska läm­nas enligt 20 § första styc­ket med avräk­ning för det betal­nings­be­lopp som skulle ha fast­ställts om 19 kap. 10-17 samt 21, 26 och 27 §§ hade tilläm­pats på inkoms­ten för den av för­äld­rarna som inte är boför­äl­der.
Lag (2017:995).

25 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1123).

Sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare

26 §   Om ett barn bor hos en eller två sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare eller hos någon eller några som var sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare när bar­net fyllde 18 år, läm­nas dubbla under­hålls­stöd enligt 20 och 21 §§.

Under­håll i form av engångs­be­lopp

27 §   Om under­hålls­bi­drag har fast­ställts enligt för­äld­ra­bal­ken i form av ett engångs­be­lopp, ska avräk­ning från under­hålls­stö­det ske med vad det fast­ställda under­hålls­bi­dra­get skä­li­gen kan anses mot­svara i under­håll per månad.

Under­håll före beslu­tet om betal­nings­skyl­dig­het

28 §   Om en bidrags­skyl­dig för­äl­der, innan han eller hon har del­getts beslu­tet om betal­nings­skyl­dig­het enligt 19 kap., har beta­lat under­håll till bar­net för en viss månad, ska mot­sva­rande belopp dras av från under­hålls­stö­det för den måna­den.

Under­håll vid umgänge med bar­net

29 §   Har den bidrags­skyl­dige, när hans eller hen­nes betal­nings­skyl­dig­het bestäms, enligt 19 kap. 22-25 §§ fått till­go­do­räkna sig ett avdrag för bar­nets vis­telse hos honom eller henne, ska under­hålls­stö­det mins­kas med ett belopp mot­sva­rande avdra­get. Lag (2015:755).

Avräk­ning för bar­nets inkoms­ter

30 §   Om bar­net har en sådan inkomst som fram­kom­mer vid en tillämp­ning som avser bar­net av 19 kap. 10-15 §§, ska under­hålls­stö­det mins­kas med hälf­ten av inkoms­ten. I stäl­let för den minsk­ning som anges i 19 kap. 10 § ska inkoms­ten mins­kas med 60 000 kro­nor. Lag (2017:995).

31 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1123).

För­skott, avrund­ning och lägsta utbe­tal­ning

32 §   Under­hålls­stöd beta­las ut månads­vis i för­skott.

Om det belopp som ska beta­las ut för ett barn till en sökande en viss månad är lägre än 50 kro­nor, bort­fal­ler det. I övrigt avrun­das belopp som slu­tar på öre­tal till när­mast lägre kron­tal.

Ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den

Grund­läg­gande bestäm­melse

33 §   För­säk­rings­kas­san ska ompröva rät­ten till under­hålls­stöd, om något har inträf­fat som gör att under­hålls­stöd inte ska läm­nas, eller att det ska läm­nas med ett lägre belopp.

Ompröv­ning vid nytt beslut om slut­lig skatt och ny pro­cent­sats

34 §   Under­hålls­stöd som beräk­nats enligt 21 eller 24 § ska omprö­vas när
   1. det finns ett nytt beslut om slut­lig skatt för den bidrags­skyl­dige, eller
   2. grun­den för tillämp­lig pro­cent­sats enligt 19 kap. 16 och 17 §§ änd­ras.

För­an­le­der det nya beslu­tet om skatt en änd­ring av under­hålls­stö­det, ska änd­ringen gälla från och med feb­ru­ari året efter det år då beslu­tet med­de­la­des. Vid änd­ring av grun­den för tillämp­lig pro­cent­sats juste­ras under­hålls­stö­dets belopp från och med måna­den efter den månad då För­säk­rings­kas­san fick kän­ne­dom om änd­ringen.
Lag (2011:1434).

35 §   Ned­sätt­ning av under­hålls­stöd enligt 30 § ska omprö­vas när det finns ett nytt beslut om slut­lig skatt för bar­net.

För­an­le­der det nya beslu­tet om skatt en änd­ring av under­hålls­stö­det, ska änd­ringen gälla från och med feb­ru­ari året efter det år då beslu­tet med­de­la­des. Lag (2017:1123).

Jämk­ning av under­hålls­stöd

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

36 §   Under­hålls­stöd som beräk­nats enligt 21 eller 24 § ska jäm­kas om det beslut om skatt som legat till grund för För­säk­rings­kas­sans bedöm­ning änd­rats väsent­ligt.

Jämk­ningen gäl­ler från och med måna­den efter den då För­säk­rings­kas­san fick kän­ne­dom om änd­ringen.
Lag (2011:1434).

37 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1123).

Sär­skilda hand­lägg­nings­be­stäm­mel­ser

38 §   När under­hålls­stöd enligt 20, 21, 22, eller 24 § har sökts ska För­säk­rings­kas­san ome­del­bart sända med­de­lande om ansö­kan till den bidrags­skyl­dige, under för­ut­sätt­ning att hans eller hen­nes vis­tel­se­ort är känd eller går att ta reda på.

Med­de­lan­det ska inne­hålla en upp­ma­ning till den bidrags­skyl­dige att yttra sig munt­li­gen eller skrift­li­gen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot ansö­kan eller har något att anföra i fråga om betal­nings­skyl­dig­het för under­hålls­stöd enligt 19 kap. 2-5, 10-16 och 21-27 §§.

39 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1123).

40 §   När den bidrags­skyl­dige begär beräk­ning enligt 19 kap. 22-25 §§ ska För­säk­rings­kas­san ome­del­bart sända med­de­lande till den andra för­äl­dern. Med­de­lan­det ska inne­hålla en upp­ma­ning till den andra för­äl­dern att yttra sig munt­li­gen eller skrift­li­gen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot begä­ran.

40 a §   Inför För­säk­rings­kas­sans pröv­ning enligt 9 a § ska myn­dig­he­ten sända med­de­lande till boför­äl­dern och den bidrags­skyl­dige och, vid för­längt under­hålls­stöd, även till den stu­de­rande. Med­de­lan­det ska inne­hålla en upp­ma­ning till mot­ta­garna att inom en viss tid yttra sig munt­li­gen eller skrift­li­gen, om de har något att anföra i fråga om huruvida under­hålls­stöd ska läm­nas fort­sätt­nings­vis. För­säk­rings­kas­san ska sända ett sådant med­de­lande även om myn­dig­he­ten har bedömt att det finns sådana sär­skilda skäl som med­för att under­hålls­stöd ändå ska läm­nas. Lag (2015:755).

41 §   När För­säk­rings­kas­san har med­de­lat beslut i ären­det, ska sökan­den skrift­li­gen under­rät­tas om beslu­tet.
Beslut om att bevilja under­hålls­stöd, att fast­ställa betal­nings­skyl­dig­het och beslut enligt 19 kap. 22-25 §§ eller 19 kap. 39 § ska del­ges den bidrags­skyl­dige.

42 §   Beslut om att medge beräk­ning enligt 19 kap. 22-25 §§ och att minska under­hålls­stö­det enligt 29 § ska del­ges boför­äl­dern.

42 a §   När För­säk­rings­kas­san har fat­tat beslut med stöd av 9 a § ska boför­äl­dern och den bidrags­skyl­dige och, vid för­längt under­hålls­stöd, även den stu­de­rande skrift­li­gen under­rät­tas om beslu­tet. Lag (2021:991).

43 §   Vid tillämp­ning av 41 § andra styc­ket och 42 § får kun­gö­rel­se­del­giv­ning enligt 47-51 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932) inte använ­das. Lag (2010:1938).

19 kap. Bidrags­skyl­di­gas betal­nings­skyl­dig­het mot För­säk­rings­kas­san

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - betal­nings­skyl­dig­het för under­hålls­stöd i 2-9 §§,
   - inkomst­un­der­lag för betal­nings­skyl­dig­het i 10-15 §§, - beräk­ning av betal­nings­be­lopp i 16-27 §§,
   - när den bidrags­skyl­dige bor utom­lands eller får lön från utlan­det i 28-33 §§,
   - ompröv­ning och änd­ring av betal­nings­skyl­dig­het i 34-39 §§, - anstånd i 40-44 §§,
   - efter­gift i 45 och 46 §§,
   - ränta i 47 och 48 §§, och
   - indriv­ning i 49 §.

Betal­nings­skyl­dig­het för under­hålls­stöd

Grund­läg­gande bestäm­melse

2 §   När under­hålls­stöd läm­nas till ett barn och det finns en bidrags­skyl­dig för­äl­der, ska för­äl­dern i för­skott för varje månad betala ett belopp till För­säk­rings­kas­san som helt eller del­vis mot­sva­rar under­hålls­stö­det.

När fast­ställs betal­nings­skyl­dig­het?

3 §   Betal­nings­skyl­dig­het ska fast­stäl­las av För­säk­rings­kas­san sam­ti­digt som eller sna­rast efter det att ett beslut om under­hålls­stöd med­de­las.

4 §   Ett beslut om betal­nings­skyl­dig­het ska inte med­de­las, om 18 kap. 21 eller 24 § tilläm­pas eller om under­hålls­skyl­dig­het enligt för­äld­ra­bal­ken har fast­ställts i form av ett engångs­be­lopp.

Om den bidrags­skyl­dige är bosatt utom­lands eller i Sve­rige och i eller från utlan­det får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmät­ning enligt 7 kap. utsök­nings­bal­ken och en tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 28 och 29 §§ där­för över­vägs, behö­ver betal­nings­skyl­dig­het inte fast­stäl­las. Lag (2017:1123).

5 §   Betal­nings­skyl­dig­het får inte beslu­tas för längre tid till­baka än tre år före den dag då med­de­lande om en gjord ansö­kan sän­des till den bidrags­skyl­dige enligt 18 kap. 38 §.

Betal­nings­skyl­dig­het får inte beslu­tas för tid under vil­ken För­säk­rings­kas­san har trätt in i bar­nets rätt till under­hålls­bi­drag enligt 29 §.

Till­fäl­liga beslut om betal­nings­skyl­dig­het

6 §   Om För­säk­rings­kas­san enligt 112 kap. 2 § har beslu­tat om under­hålls­stöd för tid till dess att slut­ligt beslut kan fat­tas, ska betal­nings­skyl­dig­het fast­stäl­las för den bidrags­skyl­dige för mot­sva­rande tid.

7 §   Om under­hålls­stöd har läm­nats och det pågår ett mål om fast­stäl­lande av fader­skap till bar­net, får den man som är instämd åläg­gas betal­nings­skyl­dig­het, om det finns san­no­lika skäl för att han är far till bar­net. Ett beslut om betal­nings­skyl­dig­het får dock inte med­de­las om flera män är instämda i målet.

Första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­äld­ra­skap enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken.

8 §   Om den slut­liga betal­nings­skyl­dig­he­ten bestäms till ett lägre belopp än vad som för samma tid har beta­lats enligt 6 eller 7 §, ska skill­na­den beta­las ut till den bidrags­skyl­dige. Bestäms den slut­liga betal­nings­skyl­dig­he­ten till ett högre belopp, ska den bidrags­skyl­dige betala in skill­na­den till För­säk­rings­kas­san.

Upp­hävt fader­skap eller för­äld­ra­skap

9 §   Om betal­nings­skyl­dig­het har fast­ställts slut­ligt för en man och denne senare frias från fader­ska­pet till bar­net, har han rätt att få till­baka vad han har beta­lat jämte ränta enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) från varje betal­nings­dag.

Första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­äld­ra­skap enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken.

Inkomst­un­der­lag för betal­nings­skyl­dig­het

Grund­läg­gande bestäm­melse

10 §   Den bidrags­skyl­di­ges betal­nings­skyl­dig­het beräk­nas på ett under­lag som mot­sva­rar den bidrags­skyl­di­ges inkomst enligt 11-15 §§ till den del den över­sti­ger 120 000 kro­nor.
Lag (2017:995).

Inkomst enligt beslut om slut­lig skatt

11 §   Den bidrags­skyl­di­ges inkomst beräk­nas i enlig­het med det beslut om slut­lig skatt enligt 56 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) som fat­tats när­mast före feb­ru­ari det år betal­nings­skyl­dig­he­ten avser och med utgångs­punkt i
   1. över­skott i inkomst­sla­get tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   2. över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal beräk­nat enligt 13 §, och
   3. över­skott av en närings­verk­sam­het beräk­nad enligt 14 §.
Lag (2011:1434).

12 §   När betal­nings­skyl­dig­he­ten fast­ställs för för­flu­ten tid ska det beslut om skatt som förelåg den eller de måna­der som betal­nings­skyl­dig­he­ten avser läg­gas till grund för inkomst­be­räk­ningen. Lag (2011:1434).

Inkomst­sla­get kapi­tal

13 §   Över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal enligt 41 kap. 12 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska ökas med gjorda avdrag i inkomst­sla­get, dock inte med
   1. avdrag för kapi­tal­för­lus­ter till den del de mot­sva­rar kapi­tal­vins­ter som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomst­skat­te­la­gen, och
   2. avdrag för upp­skovs­be­lopp enligt 47 kap. inkomst­skat­te­la­gen vid byte av bostad.

Under­skott i inkomst­sla­get kapi­tal ska mins­kas med gjorda avdrag i inkomst­sla­get, dock inte med avdrag som avses i första styc­ket 1 och 2.

Upp­kom­mer ett över­skott vid beräk­ningen ska detta mins­kas med scha­blo­nin­täkt enligt 42 kap. 36 och 43 §§ samt 47 kap. 11 b § inkomst­skat­te­la­gen. Lag (2011:1288).

Inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

14 §   Över­skott av en närings­verk­sam­het enligt 14 kap. 21 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska

ökas med
   1. avdrag för under­skott för tidi­gare beskatt­ningsår enligt 40 kap. inkomst­skat­te­la­gen,
   2. avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomst­skat­te­la­gen för utgift för egen pen­sion intill ett halvt pris­bas­belopp,
   3. avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond enligt 30 kap. inkomst­skat­te­la­gen, och
   4. avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond enligt 34 kap.
inkomst­skat­te­la­gen,
samt mins­kas med
   5. åter­fört avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond, och
   6. åter­fört avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond.

Under­skot­tet av en närings­verk­sam­het som avses i första styc­ket ska mins­kas med avdrag som avses i första styc­ket 1-4 och ökas med åter­förda avdrag som avses i första styc­ket 5 och 6.

Stu­di­e­me­del och stu­di­estarts­stöd

15 §   Till belop­pen enligt 11-14 §§ ska läg­gas stu­di­e­me­del i form av stu­die­bi­drag enligt 3 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) och stu­di­estarts­stöd enligt lagen (2017:527) om stu­di­estarts­stöd, utom de delar som avser tilläggs­bi­drag.
Lag (2017:528).

Beräk­ning av betal­nings­be­lopp

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

16 §   Betal­nings­skyl­dig­het ska för varje barn som har rätt till under­hålls­stöd bestäm­mas till ett visst belopp per år (betal­nings­be­lopp). Belop­pet ska mot­svara det pro­cent­tal av den bidrags­skyl­di­ges inkomst som anges i 17 §.

När pro­cent­ta­let bestäms ska hän­syn tas till samt­liga barn som den bidrags­skyl­dige är under­hålls­skyl­dig för enligt 7 kap. 1 § för­äld­ra­bal­ken.

17 §   Om den bidrags­skyl­dige är under­hålls­skyl­dig enligt 7 kap. 1 § för­äld­ra­bal­ken för ett, två eller tre barn utgör pro­cent­ta­let 14, 11,5 respek­tive 10 pro­cent.

Om under­hålls­skyl­dig­he­ten gäl­ler fler än tre barn mot­sva­rar pro­cent­ta­let kvo­ten mel­lan
   - sum­man av anta­let barn och 27 och
   - anta­let barn.

Pro­cent­ta­let bestäms med högst två deci­ma­ler.

Avdrag för under­håll före beslut om betal­nings­skyl­dig­het

18 §   Under­håll som har beta­lats till bar­net innan den bidrags­skyl­dige har del­getts beslu­tet om betal­nings­skyl­dig­het får, i den utsträck­ning som det sva­rar mot under­hålls­stö­det, räk­nas av från vad som ska beta­las till För­säk­rings­kas­san.

19 §   Har upp­hävts genom lag (2015:755).

20 §   Har upp­hävts genom lag (2015:755).

Beräk­ning efter skä­lig­het

21 §   Betal­nings­skyl­dig­het kan, i stäl­let för vad som föl­jer av 10-15 §§, bestäm­mas genom en skä­lig­hets­be­döm­ning, om det är uppen­bart att den bidrags­skyl­di­ges för­värvs­för­måga väsent­ligt över­sti­ger vad som mot­sva­rar inkoms­ten beräk­nad enligt nämnda para­gra­fer och han eller hon inte visar god­tag­bar anled­ning till att för­värvs­för­må­gan inte utnytt­jas.

Avdrag för under­håll vid laga­kraft­vun­nen dom eller avtal

22 §   Har det i en laga­kraft­vun­nen dom eller ett avtal som soci­al­nämn­den god­känt bestämts att den bidrags­skyl­dige ska ha bar­net hos sig under minst 30 hela dygn per kalen­derår, ska på den bidrags­skyl­di­ges begä­ran ett avdrag till­go­do­räk­nas när betal­nings­skyl­dig­he­ten bestäms.

Avdrag ska för varje helt dygn göras med 1/40 av det belopp per månad som den bidrags­skyl­dige annars skulle betala enligt 10-17, 21, 26 och 27 §§.

23 §   Vid beräk­ning av anta­let hela dygn enligt 22 § räk­nas även det dygn då bar­nets vis­telse hos den bidrags­skyl­dige upp­hör som ett helt dygn. Detta gäl­ler dock inte om vis­tel­sen bör­jar och upp­hör under samma dygn.

24 §   Rätt till avdrag enligt 22 § före­lig­ger inte om det finns anled­ning att anta att umgänget i väsent­lig mån under­sti­ger eller kom­mer att under­stiga det som fast­ställts i domen eller avta­let. Om det finns sär­skilda skäl får avdrag dock med­ges även i ett sådant fall.

25 §   Avdrag enligt 22 § med­ges från och med måna­den efter den månad då anmä­lan om domen eller avta­let kom in till För­säk­rings­kas­san.

Högsta betal­nings­be­lopp

26 §   Betal­nings­be­lop­pet för ett barn får ald­rig över­stiga vad som beta­las ut i under­hålls­stöd till bar­net under den tid betal­nings­skyl­dig­he­ten avser.

Avrund­ning och lägsta betal­nings­be­lopp

27 §   Om det belopp som ska beta­las för ett barn under en månad slu­tar på öre­tal, avrun­das belop­pet till när­mast lägre kron­tal. Om månads­be­lop­pet för ett barn blir lägre än 50 kro­nor, fal­ler betal­nings­skyl­dig­he­ten bort.

När den bidrags­skyl­dige bor utom­lands eller får lön från utlan­det

Inle­dande bestäm­melse

28 §   Om den bidrags­skyl­dige är bosatt utom­lands eller om den bidrags­skyl­dige bor i Sve­rige och i eller från utlan­det får lön eller annan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsök­nings­bal­ken och som inte kan tas i anspråk genom utmät­ning på sätt som anges i samma kapi­tel gäl­ler det som före­skrivs i 29-33 §§.

Om under­hålls­bi­drag är fast­ställt

29 §   Om under­hålls­bi­drag är fast­ställt, inträ­der För­säk­rings­kas­san i bar­nets rätt till under­hålls­bi­drag till den del det sva­rar mot utbe­talt under­hålls­stöd.

Om under­hålls­bi­drag inte är fast­ställt

30 §   Om under­hålls­bi­drag inte är fast­ställt, kan För­säk­rings­kas­san före­lägga boför­äl­dern att vidta eller med­verka till åtgär­der för att få under­hålls­bi­drag fast­ställt. För­säk­rings­kas­san kan också före­lägga boför­äl­dern att vidta eller med­verka till åtgär­der för att få fast­ställt ett under­hålls­bi­drag som inte uppen­bart under­sti­ger vad den bidrags­skyl­dige bör betala.

Om För­säk­rings­kas­san begär det ska boför­äl­dern till För­säk­rings­kas­san ge in en skrift­lig hand­ling om fast­ställt under­hålls­bi­drag som kan ligga till grund för indriv­ning av bidra­get.

31 §   Om bar­net har fyllt 18 år ska det som anges om boför­äl­dern i 30 § i stäl­let gälla bar­net.

Betal­ning av under­hålls­bi­drag m.m.

32 §   I fall som avses i 28 § tilläm­pas även 2, 18 och 40-46 §§ samt 49 § första styc­ket och 110 kap. 48 §. Det som där före­skrivs om betal­nings­skyl­dig­het gäl­ler då skyl­dig­het att betala fast­ställt under­hålls­bi­drag till För­säk­rings­kas­san. Betal­ning till För­säk­rings­kas­san ska dock ske allt­ef­tersom under­hålls­bi­dra­get för­fal­ler till betal­ning. Lag (2015:755).

33 §   För­säk­rings­kas­san bör ge den som får föra bar­nets talan möj­lig­het att i sam­band med För­säk­rings­kas­sans krav på betal­ning av under­hålls­bi­drag utkräva sådan del av obe­talda under­hålls­bi­drag som över­sti­ger under­hålls­stö­det.

Ompröv­ning och änd­ring av betal­nings­skyl­dig­het

34 §   Betal­nings­be­lopp enligt 10-17, 21, 26 och 27 §§ ska omprö­vas
   1. när det finns ett nytt beslut om slut­lig skatt,
   2. när grun­den för tillämp­lig pro­cent­sats enligt 17 § änd­ras, och
   3. när ett högre under­hålls­stöd läm­nas till ett barn med anled­ning av att bar­net har fyllt 7 eller 15 år.

En änd­ring av betal­nings­be­lop­pet vid ompröv­ning enligt första styc­ket 1 ska gälla från och med feb­ru­ari året efter det år då beslu­tet om slut­lig skatt med­de­la­des. En änd­ring av betal­nings­be­lop­pet vid ompröv­ning enligt första styc­ket 2 ska gälla från och med måna­den efter den då grun­den för tillämp­lig pro­cent­sats enligt 17 § änd­ra­des, dock ald­rig längre tid till­baka än tre år före den dag då För­säk­rings­kas­san fick kän­ne­dom om änd­ringen. En änd­ring av betal­nings­be­lop­pet vid ompröv­ning enligt första styc­ket 3 ska gälla från och med måna­den efter den då bar­net fyllde 7 eller 15 år.
Lag (2021:1268).

35 §   Betal­nings­skyl­dig­het som bestämts enligt 16-27 §§ för viss tid kan på ansö­kan av den bidrags­skyl­dige eller på ini­ti­a­tiv av För­säk­rings­kas­san jäm­kas om det beslut om skatt som legat till grund för För­säk­rings­kas­sans bedöm­ning änd­rats väsent­ligt. En fråga om jämk­ning på grund av änd­rat beslut om skatt får dock ald­rig tas upp till pröv­ning efter utgången av sjätte året efter det beskatt­ningsår som beslu­tet avser.
Lag (2011:1434).

36 §   Om betal­nings­skyl­dig­he­ten enligt 35 § bestäms till ett lägre belopp än vad den bidrags­skyl­dige i enlig­het med tidi­gare beslut beta­lat för samma tid, ska skill­na­den beta­las ut till den bidrags­skyl­dige. Det­samma gäl­ler betald ränta som hän­för sig till skill­nads­be­lop­pet, om rän­tan upp­går till minst 100 kro­nor.

Om betal­nings­skyl­dig­he­ten bestäms till ett högre belopp än vad den bidrags­skyl­dige i enlig­het med tidi­gare beslut beta­lat för samma tid, ska den bidrags­skyl­dige betala in skill­na­den till För­säk­rings­kas­san.

37 §   Beslut om betal­nings­skyl­dig­het som har bestämts enligt 16-21, 26 och 27 §§ får upp­hä­vas helt eller del­vis om den bidrags­skyl­dige bosatt sig utom­lands. Det­samma gäl­ler om den bidrags­skyl­dige bor i Sve­rige och i eller från utlan­det får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmät­ning enligt 7 kap. utsök­nings­bal­ken.

38 §   En bidrags­skyl­dig vars betal­nings­skyl­dig­het har bestämts enligt 22-25 §§ är skyl­dig att till För­säk­rings­kas­san omgå­ende anmäla de änd­ringar i umgänget som beslu­tas av all­män dom­stol eller görs i avtal som god­känts av soci­al­nämn­den.

När en anmä­lan har gjorts ska För­säk­rings­kas­san omgå­ende göra en ompröv­ning av betal­nings­skyl­dig­he­ten.

39 §   För­säk­rings­kas­san ska upp­häva ett beslut som har med­de­lats med stöd av bestäm­mel­ser i 22-25 §§, om den bidrags­skyl­dige begär det eller om något har inträf­fat som med­för att betal­nings­skyl­dig­he­ten inte längre bör vara fast­ställd med beak­tande av dom eller avtal om umgänge.

Har ett beslut upp­hävts kan en ny begä­ran om beräk­ning enligt 22-25 §§ prö­vas tidi­gast två år från upp­hä­van­det.

Anstånd

40 §   För­säk­rings­kas­san får på ansö­kan av den bidrags­skyl­dige helt eller del­vis bevilja anstånd med att full­göra betal­nings­skyl­dig­he­ten.

Ett beslut om anstånd gäl­ler för högst ett år.

41 §   Anstånd enligt 40 § ska bevil­jas i den utsträck­ning som det behövs för att den bidrags­skyl­dige ska få behålla vad som behövs för sitt eget och famil­jens under­håll. Bestäm­mel­serna om för­be­hålls­be­lopp i 7 kap. 4 och 5 §§ utsök­nings­bal­ken ska då tilläm­pas. För­säk­rings­kas­san får vid denna pröv­ning beakta också om den bidrags­skyl­dige har andra lätt rea­li­ser­bara till­gångar.

Anstånd får också bevil­jas om det annars finns anled­ning till det med hän­syn till den bidrags­skyl­di­ges per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den eller andra sär­skilda för­hål­lan­den.

42 §   Det belopp som beslu­tet om anstånd avser ska beta­las före belopp som avser senare tid.

43 §   En bidrags­skyl­dig som har en skuld till sta­ten på grund av att han eller hon har haft anstånd ska, sedan anstån­det har löpt ut, betala skul­den månads­vis i del­pos­ter (avbe­tal­ning) med en tolf­te­del av ett belopp som mot­sva­rar 1,5 gånger det betal­nings­be­lopp som föl­jer av 2-5, 10-17 och 21-27 §§ eller, om betal­nings­skyl­dig­he­ten för något barn har upp­hört, skulle ha fast­ställts enligt dessa para­gra­fer, dock minst 150 kro­nor per barn och månad. Den bidrags­skyl­dige behö­ver dock inte betala större del­pos­ter än att den bidrags­skyl­dige får behålla vad han eller hon behö­ver för sitt eget och famil­jens under­håll enligt bestäm­mel­serna i 7 kap. 4 och 5 §§ utsök­nings­bal­ken beräk­nat per månad.

För belopp som över­sti­ger det den bidrags­skyl­dige är skyl­dig att betala enligt första styc­ket ska på ansö­kan av honom eller henne nytt beslut om anstånd med­de­las.

Om en del­post enligt första styc­ket inte är betald på för­fal­lo­da­gen, ska den och de därpå föl­jande fem del­pos­terna vara betalda senast fem måna­der efter det att den först­nämnda del­pos­ten skulle ha beta­lats. Om inte samt­liga sex del­pos­ter är betalda inom den angivna tiden för­fal­ler hela skul­den till ome­del­bar betal­ning. Lag (2012:896).

44 §   För­säk­rings­kas­san ska upp­häva eller ändra ett beslut om anstånd, om det inträf­far något som med­för att anstånd inte längre bör gälla eller bör gälla i mindre omfatt­ning.

Efter­gift

45 §   För­säk­rings­kas­san får på eget ini­ti­a­tiv eller på ansö­kan av den bidrags­skyl­dige helt eller del­vis efterge ford­ran i fråga om betal­nings­skyl­dig­het och ränta, om det finns syn­ner­liga skäl med hän­syn till den bidrags­skyl­di­ges per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den.

46 §   För­säk­rings­kas­san får på ansö­kan av den bidrags­skyl­dige helt eller del­vis efterge ford­ran i fråga om betal­nings­skyl­dig­het, som avser tid före den dag då hans fader­skap till ett barn har fast­ställts genom bekräf­telse eller dom, om det finns syn­ner­liga skäl.

Ränta

47 §   Om den bidrags­skyl­dige inte beta­lar belopp som bestämts enligt 16-27 §§ i rätt tid, ska han eller hon betala ränta på skul­den.

Den årliga rän­tan enligt första styc­ket tas ut efter en rän­te­sats som för varje kalen­derår beräk­nas med led­ning av emis­sions­rän­torna för Riks­gälds­kon­to­rets stats­skuld­väx­lar och stats­ob­li­ga­tio­ner för de senaste tre åren. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om ränta enligt denna para­graf. Lag (2015:755).

48 §   De belopp som den bidrags­skyl­dige beta­lar in ska i första hand avräk­nas på upp­lu­pen ränta.

Indriv­ning

49 §   För­säk­rings­kas­san ska utan dröjs­mål vidta åtgär­der för att driva in ford­ringen, om den bidrags­skyl­dige inte full­gör sin betal­nings­skyl­dig­het.

Beslut om betal­nings­skyl­dig­het enligt 16-27 och 43 §§ samt ränta enligt 47 och 48 §§ får verk­stäl­las enligt bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken. Lag (2012:896).

V Sär­skilda famil­je­för­må­ner

20 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om
   - adop­tions­bi­drag i 21 kap., och
   - omvård­nads­bi­drag i 22 kap.
Lag (2018:1265).

21 kap. Adop­tions­bi­drag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till adop­tions­bi­drag i 2-6 §§, och
   - vem av för­äld­rarna som får adop­tions­bi­dra­get i 7 §.

Rät­ten till adop­tions­bi­drag

2 §   Adop­tions­bi­drag kan läm­nas till för­säk­rade för­äld­rar för kost­na­der vid adop­tion av barn som inte är svenska med­bor­gare och som inte är bosatta här i lan­det när för­äld­rarna får dem i sin vård.

Bidra­get läm­nas med 75 000 kro­nor för varje barn.
Lag (2016:1294).

3 §   För att adop­tions­bi­drag ska läm­nas krävs
   1. att för­äld­rarna var bosatta här i lan­det såväl när de fick bar­net i sin vård som när adop­tio­nen blev gil­tig här, och
   2. att ansö­kan om bidra­get görs inom ett år från det att adop­tio­nen blev gil­tig här i lan­det.

4 §   Adop­tions­bi­drag läm­nas endast till den eller de för­äld­rar som har adop­te­rat enligt beslut av svensk dom­stol.

Med svensk dom­stols beslut lik­ställs
   1. ett utom­lands med­de­lat beslut om adop­tion som gäl­ler i Sve­rige enligt lagen (1997:191) med anled­ning av Sve­ri­ges till­träde till Haag­kon­ven­tio­nen om skydd av barn och sam­ar­bete vid inter­na­tio­nella adop­tio­ner, och
   2. ett utom­lands med­de­lat beslut om adop­tion som gäl­ler i Sve­rige enligt lagen (2018:1289) om adop­tion i inter­na­tio­nella situ­a­tio­ner. Lag (2018:1290).

5 §   Adop­tions­bi­drag läm­nas endast för barn som inte hade fyllt tio år när för­äld­rarna fick bar­net i sin vård.

Bidrag läm­nas inte för adop­tion av en makes eller sam­bos barn. Lag (2018:1290).

6 §   Bidrag läm­nas endast för adop­tion som har för­med­lats av en sam­man­slut­ning som är auk­to­ri­se­rad enligt lagen (1997:192) om inter­na­tio­nell adop­tions­för­med­ling.

Vem av för­äld­rarna får adop­tions­bi­dra­get?

7 §   För­äld­rarna får hälf­ten var av adop­tions­bi­dra­get om de inte begär en annan för­del­ning.

22 kap. Omvård­nads­bi­drag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - per­so­ner som lik­ställs med för­äl­der i 2 §,
   - rät­ten till omvård­nads­bi­drag i 3-7 §§,
   - för­måns­ti­den i 8-12 §§,
   - beräk­ning av omvård­nads­bi­drag i 13 §,
   - ansö­kan i 14 §,
   - ompröv­ning i 15 och 16 §§, och
   - utbe­tal­ning i 17 §.
Lag (2018:1265).

Per­so­ner som lik­ställs med för­äl­der

2 §   Föl­jande per­so­ner lik­ställs med för­äl­der när det gäl­ler omvård­nads­bi­drag:
   1. för­äl­ders make som sta­dig­va­rande sam­man­bor med för­äl­dern,
   2. för­äl­ders sambo som tidi­gare har varit gift med eller har eller har haft barn med för­äl­dern,
   3. sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare som har vård om bar­net, och
   4. bli­vande adop­tiv­för­äl­der vid adop­tion av ett barn som inte är svensk med­bor­gare och inte är bosatt här i lan­det när den bli­vande adop­tiv­för­äl­dern får bar­net i sin vård. Lag (2018:1265).

Rät­ten till omvård­nads­bi­drag

Huvud­re­gel

3 §   En för­säk­rad för­äl­der har rätt till omvård­nads­bi­drag för ett för­säk­rat barn, om bar­net på grund av funk­tions­ned­sätt­ning kan antas vara i behov av omvård­nad och till­syn under minst sex måna­der i sådan omfatt­ning som anges i 4 §.

En för­säk­rad per­son som lik­ställs med för­äl­der enligt 2 § 1 eller 2 har rätt till omvård­nads­bi­drag endast om för­äl­dern inte har ansökt om eller bevil­jats bidra­get. En för­säk­rad per­son som lik­ställs med för­äl­der enligt 2 § 3 har rätt till omvård­nads­bi­drag i stäl­let för för­äl­dern.

Omvård­nads­bi­drag kan endast bevil­jas för högst två per­so­ner för samma barn och tid. Lag (2018:1265).

För­måns­ni­våer

4 §   Omvård­nads­bi­dra­get läm­nas som
   1. en fjär­de­dels för­mån om bar­net har mer än mått­liga behov av omvård­nad och till­syn på grund av funk­tions­ned­sätt­ning,
   2. halv för­mån om bar­net har stora behov av omvård­nad och till­syn på grund av funk­tions­ned­sätt­ning,
   3. tre fjär­de­dels för­mån om bar­net har myc­ket stora behov av omvård­nad och till­syn på grund av funk­tions­ned­sätt­ning, och
   4. hel för­mån om bar­net har sär­skilt stora behov av omvård­nad och till­syn på grund av funk­tions­ned­sätt­ning. Lag (2018:1265).

5 §   Vid bedöm­ningen enligt 4 § av beho­vet av omvård­nad och till­syn ska det bort­ses från de behov som en vård­nads­ha­vare nor­malt ska till­go­dose enligt för­äld­ra­bal­ken med hän­syn till bar­nets ålder, utveck­ling och övriga omstän­dig­he­ter. Vid denna bedöm­ning ska det även bort­ses från behov som till­go­do­ses genom annat sam­hälls­stöd. Lag (2018:1265).

Flera barn

6 §   Om en för­äl­der har flera barn som på grund av funk­tions­ned­sätt­ning har behov av omvård­nad och till­syn, ska rät­ten till omvård­nads­bi­drag grun­das på en bedöm­ning av de sam­man­lagda beho­ven.

Första styc­ket gäl­ler inte om det finns sär­skilda skäl mot en sådan bedöm­ning. Lag (2018:1265).

Delad rätt till omvård­nads­bi­drag

7 §   Om ett barns båda för­äld­rar ansö­ker om och har rätt till omvård­nads­bi­drag, ska bidra­get läm­nas med hälf­ten till var­dera för­äl­dern.

Om för­äld­rarna begär en annan för­del­ning av omvård­nads­bi­dra­get än den som anges i första styc­ket, ska bidra­get läm­nas till dem enligt deras begä­ran. Om för­äld­rarna är oense om för­del­ningen av omvård­nads­bi­dra­get, ska bidra­get för­de­las mel­lan dem i fjär­de­de­lar med hän­syn till var bar­net bor eller vis­tas. En till­fäl­lig för­änd­ring av ett barns vis­telse ska dock inte påverka för­del­ningen av bidra­get. Lag (2018:1265).

För­mån­stid

Huvud­reg­ler

8 §   Omvård­nads­bi­drag läm­nas från och med den månad när rät­ten till bidra­get har inträtt, dock inte för längre tid till­baka än tre måna­der före ansök­nings­må­na­den. Omvård­nads­bi­drag läm­nas inte ret­ro­ak­tivt för en sådan månad för vil­ken det redan har läm­nats bidrag för bar­net utom till den del det avser en ökning av bidra­get. Lag (2018:1265).

9 §   Omvård­nads­bi­drag läm­nas till och med juni det år när bar­net fyl­ler 19 år eller den tidi­gare månad när rät­ten till för­må­nen annars upp­hör.

Rät­ten till omvård­nads­bi­dra­get får begrän­sas till att omfatta viss tid. Lag (2018:1265).

Avbrott i omvård­na­den

10 §   Om för­äl­dern till­fäl­ligt är för­hind­rad att ge bar­net omvård­nad, läm­nas omvård­nads­bi­drag under avbrott i omvård­na­den som varar högst sex måna­der.

Om det finns sär­skilda skäl kan bidra­get läm­nas även under ett avbrott som varar ytter­li­gare högst sex måna­der.
Lag (2018:1265).

Om bar­net avli­der

11 §   Om det läm­nas mer än en fjär­de­dels omvård­nads­bi­drag för ett barn och bar­net avli­der, läm­nas omvård­nads­bi­dra­get till och med den åttonde måna­den efter döds­fal­let eller den tidi­gare månad när bidra­get annars skulle ha upp­hört.
Lag (2018:1265).

12 §   Under den tid som anges i 11 § läm­nas omvård­nads­bi­drag som
   1. halv för­mån om bidra­get vid tiden för döds­fal­let läm­na­des som hel eller tre fjär­de­dels för­mån, och
   2. en fjär­de­dels för­mån om bidra­get vid tiden för döds­fal­let läm­na­des som halv för­mån.

Om bidra­get före döds­fal­let läm­na­des till bar­nets båda för­äld­rar, ska det fort­fa­rande läm­nas i enlig­het med den för­del­ning som redan är beslu­tad för för­äld­rarna.
Lag (2018:1265).

Beräk­ning av omvård­nads­bi­drag

13 §   Helt omvård­nads­bi­drag för ett år mot­sva­rar 250 pro­cent av pris­bas­belop­pet. Par­ti­ell för­mån mot­sva­rar tillämp­lig nivå enligt 4 § av helt bidrag. Lag (2018:1265).

Ansö­kan

14 §   Ansö­kan om omvård­nads­bi­drag kan göras gemen­samt av för­äld­rarna, av var och en av dem för sig eller av endast den ena för­äl­dern. Lag (2018:1265).

Ompröv­ning

15 §   Rät­ten till omvård­nads­bi­drag ska omprö­vas
   1. minst vartan­nat år, om det inte finns skäl för ompröv­ning med längre mel­lan­rum, eller
   2. när för­hål­lan­den som påver­kar rät­ten till bidra­get änd­ras.
Ompröv­ning enligt första styc­ket 2 ska dock inte göras vid enbart till­fäl­liga för­änd­ringar. Lag (2018:1265).

16 §   Änd­ring av omvård­nads­bi­drag ska gälla från och med måna­den när­mast efter den månad när anled­ningen till änd­ringen upp­kom. Gäl­ler det ökning efter ansö­kan ska dock även 8 § beak­tas. Lag (2018:1265).

Utbe­tal­ning

17 §   Omvård­nads­bi­drag ska beta­las ut månads­vis. När bidra­get beräk­nas för månad ska det bidrag för år räk­nat som beräk­ningen utgår från avrun­das till när­maste kron­tal som är jämnt del­bart med tolv. Lag (2018:1265).

AVD. C FÖR­MÅ­NER VID SJUK­DOM ELLER ARBETS­SKADA

I Inle­dande bestäm­mel­ser

23 kap. Inne­håll, defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Inne­håll

1 §   I avdel­ning C finns bestäm­mel­ser om soci­al­för­säk­rings­för­må­ner vid sjuk­dom eller arbets­skada.

2 §   För­må­ner vid sjuk­dom eller arbets­skada enligt denna avdel­ning är
   - sjuk­pen­ning som läm­nas vid sjuk­dom och ned­satt arbets­för­måga,
   - reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der vid sjuk­dom och ned­satt arbets­för­måga,
   - reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning i sam­band med reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der,
   - sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning när arbets­för­må­gan är lång­va­rigt ned­satt,
   - arbets­ska­de­er­sätt­ning vid skada i sam­band med för­värvs­ar­bete,
   - stat­lig per­sonska­de­er­sätt­ning vid skada i sam­band med vissa stat­liga eller kom­mu­nala verk­sam­he­ter,
   - krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män vid skada utom­lands,
   - smitt­bä­ra­rer­sätt­ning för inkomst­för­lust m.m., och
   - när­stå­en­de­pen­ning i sam­band med ledig­het för vård av en svårt sjuk per­son.

3 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser om för­må­ner vid sjuk­dom och arbets­skada.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - sjuk­pen­ning m.m. i 24-28 a kap.,
   - reha­bi­li­te­ring och reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning i 29-31 a kap.,
   - sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 32-37 kap.,
   - för­må­ner vid arbets­skada m.m. i 38-44 kap., och
   - sär­skilda för­må­ner vid smitta, sjuk­dom eller skada i 45-47 kap. Lag (2011:1513).

För­säk­ring och ansö­kan, m.m.

4 §   En för­mån enligt denna avdel­ning läm­nas endast till den som har ett gäl­lande för­säk­rings­skydd för för­må­nen enligt 4-7 kap.

Bestäm­mel­ser om anmä­lan och ansö­kan samt vissa gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­ner och hand­lägg­ning finns i 104-​117 kap. (avdel­ning H).

5 §   Ären­den som avser för­må­ner enligt denna avdel­ning hand­läggs av För­säk­rings­kas­san.

II Sjuk­pen­ning m.m.

24 kap. Inne­håll och inle­dande bestäm­mel­ser

Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns all­männa bestäm­mel­ser om sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst och års­ar­bets­tid i 25 kap.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - bestäm­mande och behål­lande av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst samt beräk­ning av års­ar­bets­ti­den i vissa situ­a­tio­ner i 26 kap.,
   - sjuk­pen­ning i 27 och 28 kap., och
   - sjuk­pen­ning i sär­skilda fall i 28 a kap.
Lag (2011:1513).

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   Sjuk­pen­ning kan läm­nas till en för­säk­rad som har ned­satt arbets­för­måga på grund av sjuk­dom. Ersätt­ning­ens stor­lek är bero­ende av den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst (SGI) och den omfatt­ning i vil­ken den­nes arbets­för­måga är ned­satt.

Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall enligt 28 a kap. kan dock läm­nas även till en för­säk­rad för vil­ken det inte kan fast­stäl­las någon sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst. Lag (2011:1513).

3 §   En för­säk­rads sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst lig­ger också till grund för beräk­ning av föl­jande för­må­ner enligt denna balk:
   - gra­vi­di­tets­pen­ning,
   - för­äld­ra­pen­ning på sjuk­pen­ning­nivå,
   - till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning,
   - reha­bi­li­te­rings­pen­ning enligt 31 kap.,
   - ska­de­liv­ränta,
   - smitt­bä­rar­pen­ning, och
   - när­stå­en­de­pen­ning. Lag (2011:1513).

25 kap. All­männa bestäm­mel­ser om sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst och års­ar­bets­tid

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns grund­läg­gande bestäm­mel­ser om sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst i 2-6 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - inkomst av anställ­ning i 7 och 7 a §§,
   - inkomst av annat för­värvs­ar­bete i 8-15 §§,
   - undan­tag för vissa inkoms­ter i 16-24 §§, och
   - års­ar­bets­tid i 25-31 §§.
Lag (2018:670).

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

2 §   Sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en för­säk­rad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen
   1. som arbets­ta­gare i all­män eller i enskild tjänst (inkomst av anställ­ning), eller
   2. på annan grund (inkomst av annat för­värvs­ar­bete).

3 §   För att sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst ska kunna fast­stäl­las för en per­son krävs att han eller hon är för­säk­rad för arbets­ba­se­rade för­må­ner enligt 4 och 6 kap.

För att sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst ska kunna fast­stäl­las krävs dess­utom att den för­säk­ra­des årliga inkomst
   1. kom­mer från arbete i Sve­rige,
   2. kom­mer från arbete som kan antas vara under minst sex måna­der i följd eller vara årli­gen åter­kom­mande, och
   3. kan antas uppgå till minst 24 pro­cent av pris­bas­belop­pet.

4 §   Av ett beslut om fast­stäl­lande av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst ska det framgå hur stor den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten är och i vil­ken utsträck­ning denna avser inkomst av anställ­ning eller inkomst av annat för­värvs­ar­bete.

5 §   När sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst beräk­nas ska inkomst av anställ­ning och inkomst av annat för­värvs­ar­bete var för sig beräk­nas och avrun­das till när­mast lägre hund­ra­tal kro­nor.

Vid beräk­ningen ska det bort­ses från inkomst av anställ­ning och inkomst av annat för­värvs­ar­bete till den del sum­man av dessa över­sti­ger 10,0 pris­bas­belopp. Det ska där­vid i första hand bort­ses från inkomst av annat för­värvs­ar­bete.
Lag (2021:1240).

6 §   Om den för­säk­ra­des för­hål­lan­den inte är kända för För­säk­rings­kas­san, ska beräk­ningen av den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning­grun­dade inkomst grun­das på
   1. de upp­lys­ningar som För­säk­rings­kas­san kan få av den för­säk­rade eller den­nes arbets­gi­vare, eller
   2. den upp­skatt­ning av den för­säk­ra­des inkoms­ter som gjorts vid inkomst­be­skatt­ningen. Lag (2011:1434).

Inkomst av anställ­ning

7 §   Ersätt­ning med minst 1 000 kro­nor om året för utfört arbete för någon annans räk­ning ska räk­nas som inkomst av anställ­ning. Detta gäl­ler även om betal­nings­mot­ta­ga­ren inte är anställd av den som beta­lar ersätt­ningen. Den som har beta­lat ut sådan ersätt­ning ska då anses som arbets­gi­vare, och den som har utfört arbe­tet ska anses som arbets­ta­gare. När utbe­tal­ningen avser stat­lig ersätt­ning för arbete i eta­ble­rings­jobb ska dock den för vars räk­ning arbe­tet har utförts anses som arbets­gi­vare.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler inte om
   1. ersätt­ningen beta­las ut i form av pen­sion,
   2. ersätt­ningen ska räk­nas som inkomst av annat för­värvs­ar­bete enligt 10-15 §§, eller
   3. ersätt­ningen omfat­tas av undan­tag enligt 16-24 §§.
Lag (2020:475).

7 a §    /Upp­hör att gälla U:2025-​10-01/ För en för­säk­rad som har inkomst av anställ­ning, bedri­ver närings­verk­sam­het i aktie­bo­lags­form och som är före­ta­gare i den mening som avses i 34-34 c §§ lagen (1997:238) om arbets­lös­hets­för­säk­ring ska, under en tid om 36 måna­der räk­nat från den månad då anmä­lan för regi­stre­ring enligt 7 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) har gjorts eller borde ha gjorts (upp­bygg­nads­ske­det), den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten av anställ­ningen i aktie­bo­la­get beräk­nas till minst vad som mot­sva­rar skä­lig avlö­ning för lik­nande arbete för annans räk­ning.

Om den för­säk­rade tidi­gare har bedri­vit samma verk­sam­het i en sådan före­tags­form som avses i 9 § första styc­ket ska upp­bygg­nads­ske­det räk­nas från den tid­punkt som föl­jer av den para­gra­fen. Lag (2018:670).

7 a §    /Trä­der i kraft I:2025-​10-01/ För en för­säk­rad som har inkomst av anställ­ning, bedri­ver närings­verk­sam­het i aktie­bo­lags­form och som är före­ta­gare i den mening som avses i 2 kap. 6 och 7 §§ lagen (2024:506) om arbets­lös­hets­för­säk­ring ska, under en tid om 36 måna­der räk­nat från den månad då anmä­lan för regi­stre­ring enligt 7 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) har gjorts eller borde ha gjorts (upp­bygg­nads­ske­det), den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten av anställ­ningen i aktie­bo­la­get beräk­nas till minst vad som mot­sva­rar skä­lig avlö­ning för lik­nande arbete för annans räk­ning.

Om den för­säk­rade tidi­gare har bedri­vit samma verk­sam­het i en sådan före­tags­form som avses i 9 § första styc­ket ska upp­bygg­nads­ske­det räk­nas från den tid­punkt som föl­jer av den para­gra­fen. Lag (2024:508).

Inkomst av annat för­värvs­ar­bete

Närings­verk­sam­het

8 §   Inkomst av närings­verk­sam­het ska räk­nas som inkomst av annat för­värvs­ar­bete. Det­samma gäl­ler sådan inkomst av arbete för egen räk­ning som utgör inkomst av tjänst.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler endast i den utsträck­ning inkoms­ten inte ska räk­nas som inkomst av anställ­ning. Vidare gäl­ler det som anges i 9-17 och 19-24 §§.

9 §   För en för­säk­rad som har inkomst av annat för­värvs­ar­bete och som bedri­ver närings­verk­sam­het i någon form ska, under en tid om 36 måna­der räk­nat från den månad då en anmä­lan för regi­stre­ring enligt 7 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) har gjorts eller borde ha gjorts (upp­bygg­nads­ske­det), den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten från närings­verk­sam­he­ten beräk­nas till minst vad som mot­sva­rar skä­lig avlö­ning för lik­nande arbete för annans räk­ning. I det fall den för­säk­rade inte är skyl­dig att göra en anmä­lan för regi­stre­ring, ska upp­bygg­nads­ske­det räk­nas som om en sådan skyl­dig­het hade fun­nits.

Om den för­säk­rade efter det att anmä­lan om regi­stre­ring enligt första styc­ket gjor­des, borde ha gjorts eller ska anses som gjord, bör­jar bedriva samma verk­sam­het i en annan sådan före­tags­form som avses i första styc­ket ska upp­bygg­nads­ske­det räk­nas från det att den första närings­verk­sam­he­ten påbör­ja­des.

Om den för­säk­rade tidi­gare har bedri­vit samma verk­sam­het i aktie­bo­lags­form ska upp­bygg­nads­ske­det räk­nas från den tid­punkt som föl­jer av 7 a § första styc­ket. Lag (2018:670).

Ersätt­ning till den som är god­känd för F-​skatt

10 §   Som inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas ersätt­ning för arbete om ersätt­ningen beta­las ut till en mot­ta­gare som är god­känd för F-​skatt när ersätt­ningen bestäms eller när den beta­las ut.

Om mot­ta­ga­ren är god­känd för F-​skatt med vill­kor enligt 9 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), räk­nas ersätt­ningen som inkomst av annat för­värvs­ar­bete bara om god­kän­nan­det åbe­ro­pas skrift­li­gen. Lag (2024:1135).

11 §   Den som i en hand­ling som upp­rät­tas i sam­band med upp­dra­get har läm­nat upp­gift om god­kän­nande för F-​skatt ska anses ha ett sådant god­kän­nande om hand­lingen även inne­hål­ler föl­jande upp­gif­ter:
   1. utbe­ta­la­rens och betal­nings­mot­ta­ga­rens namn och adress eller andra för iden­ti­fi­e­ring god­tag­bara upp­gif­ter, och
   2. betal­nings­mot­ta­ga­rens per­son­num­mer, sam­ord­nings­num­mer eller orga­ni­sa­tions­num­mer.

Upp­gif­ten om god­kän­nande för F-​skatt gäl­ler även som sådant skrift­ligt åbe­ro­pande av god­kän­nan­det som avses i 10 § andra styc­ket. Lag (2011:1434).

12 §   Det som anges i 11 § gäl­ler dock inte om den som beta­lar ut ersätt­ningen kän­ner till att upp­gif­ten om god­kän­nande för F-​skatt är orik­tig.

Bestäm­mel­ser om påföljd för den som läm­nar orik­tig upp­gift finns i skat­te­brottsla­gen (1971:69). Lag (2011:1434).

Viss ersätt­ning från pri­vat­per­so­ner

13 §   Som inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas ersätt­ning för arbete om ersätt­ningen beta­las ut till en mot­ta­gare som inte är god­känd för F-​skatt eller är god­känd för F-​skatt med vill­kor enligt 9 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), om
   1. utbe­ta­la­ren är en fysisk per­son eller ett dödsbo,
   2. ersätt­ningen inte är en utgift i en närings­verk­sam­het som bedrivs av utbe­ta­la­ren,
   3. ersätt­ningen till­sam­mans med annan ersätt­ning för arbete från samma utbe­ta­lare under beskatt­nings­å­ret kan antas bli mindre än 10 000 kro­nor,
   4. utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren inte har träf­fat en över­ens­kom­melse om att ersätt­ningen ska anses som inkomst av anställ­ning, och
   5. det inte är fråga om sådan ersätt­ning för arbete som avses i 12 kap. 16 § för­äld­ra­bal­ken. Lag (2024:1135).

Ersätt­ning från han­dels­bo­lag till delä­gare, m.m.

14 §   Som inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas ersätt­ning för arbete om ersätt­ningen beta­las ut från 1. ett han­dels­bo­lag till en delä­gare i han­dels­bo­la­get, eller 2. en euro­pe­isk eko­no­misk intres­se­grup­pe­ring till en med­lem i intres­se­grup­pe­ringen.

Ersätt­ning som läm­nas av vissa mili­tära ser­vice­verk­sam­he­ter

15 §   Som inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas lön eller annan ersätt­ning för arbete som den för­säk­rade får från en ame­ri­kansk styrka eller en utländsk orga­ni­sa­tion som dri­ver en sådan mili­tär ser­vice­verk­sam­het som regle­ras i avta­let den 5 decem­ber 2023 mel­lan Sve­rige och Ame­ri­kas för­enta sta­ter om för­svars­sam­ar­bete, om den för­säk­rade är en sådan lokal civi­lan­ställd som avses i arti­kel 24 i avta­let. Lag (2024:536).

Undan­tag för vissa inkoms­ter

Ersätt­ning under­sti­gande 1 000 kro­nor 16 § Om ersätt­ning för arbete för någon annans räk­ning inte kan antas uppgå till minst 1 000 kro­nor under året, räk­nas ersätt­ningen från denne som sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst endast om ersätt­ningen utgör inkomst av närings­verk­sam­het.
Semes­ter­lön och semeste­rer­sätt­ning

17 §   Som sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst räk­nas inte semes­ter­lön till den del lönen över­sti­ger vad som skulle ha beta­lats i lön för utfört arbete under mot­sva­rande tid. Mot­sva­rande begräns­ning gäl­ler för semeste­rer­sätt­ning.

Vissa utdel­ningar, kapi­talin­koms­ter och lån

18 §   Som sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst räk­nas inte inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1-3 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Mindre ersätt­ning till idrotts­ut­ö­vare

19 §   Som sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av anställ­ning räk­nas inte ersätt­ning som en idrotts­ut­ö­vare får från en ide­ell för­e­ning som har till ända­mål att främja idrott och som upp­fyl­ler kra­ven i 7 kap. 4-6 och 10 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), om ersätt­ningen från för­e­ningen under året kan antas bli mindre än ett halvt pris­bas­belopp.
Lag (2013:949).

Vissa avtals­för­må­ner som avses i lagen om sär­skild löneskatt

20 §   Som sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst räk­nas inte föl­jande ersätt­ningar:
   1. ersätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1-5 och fjärde styc­ket lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter, och
   2. ersätt­ning enligt grupp­sjuk­för­säk­ring eller trygg­hets­för­säk­ring vid arbets­skada som enligt 2 § första styc­ket lagen om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter utgör under­lag för nämnda skatt.

Ersätt­ning från vins­tan­dels­stif­telse 21 § Som sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst räk­nas inte ersätt­ning från en stif­telse som har till väsent­ligt ända­mål att till­go­dose eko­no­miska intres­sen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbets­gi­vare som har läm­nat bidrag till stif­tel­sen (vins­tan­dels­stif­telse) om föl­jande för­ut­sätt­ningar är upp­fyllda: - ersätt­ningen avser en sådan anställd som omfat­tas av ända­må­let med vins­tan­dels­stif­tel­sen,
   - ersätt­ningen avser inte betal­ning för den anställ­des arbete åt vins­tan­dels­stif­tel­sen, och
   - de bidrag arbets­gi­va­ren har läm­nat till vins­tan­dels­stif­tel­sen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalen­derår och att på likar­tade vill­kor till­komma en bety­dande andel av de anställda.

Detta gäl­ler även ersätt­ning från en annan juri­disk per­son med mot­sva­rande ända­mål som en vins­tan­dels­stif­telse.

22 §   Om arbets­gi­va­ren är ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag gäl­ler det som före­skrivs i 21 § inte ersätt­ning som den juri­diska per­so­nen läm­nar till före­tags­le­dare eller delä­gare i före­ta­get eller till en per­son som är när­stå­ende till någon av dem.
Med fåmans­fö­re­tag, fåmans­han­dels­bo­lag, före­tags­le­dare och när­stå­ende avses det­samma som i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

23 §   Som sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst räk­nas inte sådan ersätt­ning från en vins­tan­dels­stif­telse som här­rör från bidrag som arbets­gi­va­ren har läm­nat under något av åren 1988-​1991.

För­säk­rade som senast för juli 2008 bevil­jats icke tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning

24 §   Som sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst räk­nas inte inkomst på grund av för­värvs­ar­bete som den för­säk­rade utför under tid för vil­ken han eller hon får sju­ker­sätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 37 kap. 3 §.

Års­ar­bets­tid

All­männa bestäm­mel­ser

25 §   Års­ar­bets­tid ska beräk­nas för en för­säk­rad som har en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som helt eller del­vis avser anställ­ning. Års­ar­bets­ti­den beräk­nas när den enligt sär­skilda bestäm­mel­ser har bety­delse för beräk­ningen av en för­mån. 26 § Års­ar­bets­ti­den är det antal tim­mar eller dagar per år som en för­säk­rad tills vidare kan antas komma att ha som ordi­na­rie arbets­tid eller mot­sva­rande nor­mal arbets­tid i sitt för­värvs­ar­bete.

27 §   Års­ar­bets­ti­den beräk­nas i dagar endast när den scha­blon­be­räk­nas. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om scha­blon­be­räk­ning av års­ar­bets­ti­den.

Ledig­het som lik­ställs med för­värvs­ar­bete

28 §   När års­ar­bets­ti­den beräk­nas ska föl­jande ledig­he­ter lik­stäl­las med för­värvs­ar­bete: 1. ledig­het för semes­ter, dock inte om den för­säk­rade under ledig­he­ten får semes­ter­lön enligt semes­ter­la­gen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dagar då han eller hon är oför­mögen till arbete på grund av sjuk­dom inte räk­nas som semes­ter­dag,
   2. ledig­het under stu­di­e­tid för vil­ken oav­kor­tade löne­för­må­ner läm­nas,
   3. ledig­het under tid då den för­säk­rade får ersätt­ning för att delta i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF), och
   4. ledig­het för ferier eller för mot­sva­rande uppe­håll för lärare som är anställda inom utbild­nings­vä­sen­det.

Beräk­ning av års­ar­bets­ti­den

29 §   Års­ar­bets­ti­den avrun­das till när­mast hela tim­tal, var­vid halv timme avrun­das uppåt.

30 §   När den för­säk­ra­des för­hål­lan­den inte är kända för För­säk­rings­kas­san ska beräk­ningen av års­ar­bets­ti­den grun­das på upp­lys­ningar som För­säk­rings­kas­san kan inhämta från den för­säk­rade eller den­nes arbets­gi­vare eller upp­drags­gi­vare.

31 §   I 26 kap. samt 28 kap. 8 och 9 §§ finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser om beräk­ning av års­ar­bets­tid i vissa situ­a­tio­ner.

26 kap. Bestäm­mande och behål­lande av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst samt beräk­ning av års­ar­bets­ti­den i vissa situ­a­tio­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - när sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst bestäms i 2 och 3 §§,
   - änd­ring av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten i 4-8 §§,
   - sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst vid för­värvs­av­brott (SGI- skyd­dad tid) i 9-18 §§,
   - sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst och års­ar­bets­tid i vissa situ­a­tio­ner i 19-27 §§, och
   - årlig omräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst vid för­värvs­av­brott i vissa fall (SGI-​skyd­dad tid) i 28-31 §§.

När bestäms sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst?

2 §   Sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst bestäms för en för­säk­rad i sam­band med att han eller hon begär att få en för­mån som beräk­nas på grund­val av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst eller att det annars behövs för hand­lägg­ningen av ett ärende.

3 §   För­säk­rings­kas­san ska på begä­ran av en för­säk­rad bestämma den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst även om något ersätt­nings­ä­rende inte är aktu­ellt.

Änd­ring av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten

4 §   Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten ska änd­ras om För­säk­rings­kas­san har fått reda på att den för­säk­ra­des inkomst­för­hål­lan­den eller andra omstän­dig­he­ter har änd­rats på ett sätt som har bety­delse antingen för rät­ten till en för­mån som redan läm­nas eller för stor­le­ken på för­må­nen.

5 §   Änd­ring enligt 4 § får inte avse änd­ring av den för­säk­ra­des inkomst­för­hål­lan­den på grund av sådant för­värvs­ar­bete som avses i 37 kap. 3 §.

6 §   En änd­ring av den fast­ställda sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten ska gälla från och med den dag då anled­ning till änd­ringen upp­kom.

Den änd­rade sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten får dock läg­gas till grund för ersätt­ning tidi­gast från och med första dagen i den ersätt­nings­pe­riod som infal­ler i anslut­ning till att För­säk­rings­kas­san fått kän­ne­dom om inkomständ­ringen.

7 §   Det som före­skrivs i 6 § andra styc­ket tilläm­pas inte om änd­ringen för­an­leds av att
   1. sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har bevil­jats den för­säk­rade eller att sådan ersätt­ning som redan läm­nats har änd­rats på grund av att den för­säk­ra­des arbets­för­måga har änd­rats,
   2. ett beslut om vilan­de­för­kla­ring av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 36 kap. 13-15 §§ har upp­hört,
   3. liv­ränta enligt bestäm­mel­serna i denna avdel­ning har bevil­jats den för­säk­rade eller sådan liv­ränta som redan läm­nas har änd­rats, eller
   4. tjäns­te­pen­sion har bevil­jats den för­säk­rade.

8 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​06-01/ Bestäm­mel­sen i 7 § 1 ska tilläm­pas även när den för­säk­rade skulle ha fått sådan ersätt­ning som avses där i form av garan­ti­er­sätt­ning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 35 kap. 4-15 §§ om för­säk­rings­tid. Lag (2014:239).

8 §    /Trä­der i kraft I:2025-​06-01/ Bestäm­mel­sen i 7 § 1 ska tilläm­pas även när den för­säk­rade skulle ha fått sådan ersätt­ning som avses där i form av garan­ti­er­sätt­ning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 35 kap. 4-7 och 11-15 §§ om för­säk­rings­tid. Lag (2024:1270).

Sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst vid avbrott eller inskränk­ning av för­värvs­ar­bete (SGI-​skyd­dad tid)

All­männa bestäm­mel­ser

9 §   SGI-​skydd inne­bär att den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten för tid då den för­säk­rade avbry­ter eller inskrän­ker sitt för­värvs­ar­bete av något skäl som anges i 11-18 a §§ (SGI-​skyd­dad tid) beräk­nas med utgångs­punkt i för­hål­lan­dena när­mast före avbrot­tet eller inskränk­ningen, om den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten där­i­ge­nom blir högre än om den hade beräk­nats med beak­tande av för­hål­lan­dena under avbrot­tet eller inskränk­ningen.

Det som före­skrivs i denna para­graf gäl­ler dock inte när 7 § 1, 3 eller 4 är tillämp­lig. Lag (2013:949).

10 §   I 28-31 §§ finns bestäm­mel­ser om omräk­ning av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten under SGI-​skyd­dad tid i vissa fall.

Stu­dier

11 §   SGI-​skydd gäl­ler under tid då den för­säk­rade bedri­ver stu­dier, för vilka han eller hon får stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395). SGI-​skydd gäl­ler även under tid då den för­säk­rade utan att få stu­di­e­stöd bedri­ver stu­dier på minst halv­tid för vilka stu­di­e­me­del får läm­nas enligt stu­di­e­stöds­la­gen under för­ut­sätt­ning att stu­di­erna bedrivs på efter­gym­na­sial nivå eller bedrivs från och med det andra kalen­der­halv­å­ret det år den för­säk­rade fyl­ler 20 år.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om vilka stu­dier som med­för att skyd­det är tillämp­ligt. Lag (2018:670).

Peri­o­diskt eko­no­miskt stöd

12 §   SGI-​skydd gäl­ler under tid då den för­säk­rade får peri­o­diskt eko­no­miskt stöd enligt sär­skilda avtal mel­lan arbets­mark­na­dens par­ter. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om för­ut­sätt­ning­arna för att avta­len ska med­föra att skyd­det är tillämp­ligt.

Arbets­mark­nads­po­li­tiska åtgär­der m.m.

13 §   SGI-​skydd gäl­ler under tid då den för­säk­rade
   1. del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram och får akti­vi­tets­stöd, utveck­lings­er­sätt­ning eller eta­ble­rings­er­sätt­ning, eller
   2. står till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela
   1. före­skrif­ter om undan­tag från kra­vet på att den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram ska få akti­vi­tets­stöd, utveck­lings­er­sätt­ning eller eta­ble­rings­er­sätt­ning, och
   2. före­skrif­ter om de vill­kor som gäl­ler för att den för­säk­rade ska anses stå till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.
Lag (2017:585).

Gra­vi­di­tet

14 §   SGI-​skydd gäl­ler under tid då den för­säk­rade är gra­vid och avbry­ter eller inskrän­ker sitt för­värvs­ar­bete tidi­gast sex måna­der före bar­nets födelse eller den beräk­nade tid­punk­ten för födel­sen.

För­äld­ra­le­dig­het

15 §   SGI-​skydd gäl­ler under tid då den för­säk­rade helt eller del­vis avstår från för­värvs­ar­bete för vård av barn, om den för­säk­rade är för­äl­der till bar­net eller lik­ställs med för­äl­der enligt 1 § för­äld­ra­le­dig­hets­la­gen (1995:584) och bar­net inte fyllt ett år.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler även vid adop­tion av barn som inte fyllt tio år eller vid mot­ta­gande av sådant barn i avsikt att adop­tera det, om mindre än ett år har för­flu­tit sedan den för­säk­rade fick bar­net i sin vård.

Plikt­tjänst­gö­ring samt annan mili­tär utbild­ning och tjänst­gö­ring

16 §   SGI-​skydd gäl­ler under tid då den för­säk­rade full­gör tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt eller genom­går mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten som rekryt. Lag (2010:467).

16 a §   Har upp­hävts genom lag (2017:585).

Sjuk­pen­ning och reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning, m.m.

17 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ SGI-​skydd gäl­ler under tid då den för­säk­rade inte för­värvs­ar­be­tar av någon anled­ning som ger rätt till ersätt­ning i form av
   1. sjuk­pen­ning,
   2. ersätt­ning för arbets­re­sor i stäl­let för sjuk­pen­ning,
   3. reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning, eller
   4. ersätt­ning från arbets­ska­de­för­säk­ringen enligt 38-42 kap. som mot­sva­rar ersätt­ning enligt 1-3 eller någon annan jäm­för­bar eko­no­misk för­mån.

Om det inte finns skäl som talar emot det gäl­ler SGI-​skydd också under tid då den för­säk­rade har ansökt om sådan ersätt­ning som anges i första styc­ket 1 och vän­tar på ett slut­ligt beslut av För­säk­rings­kas­san i ären­det.

Första och andra styc­kena gäl­ler endast för tid före 66 års ålder. Lag (2022:878).

17 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ SGI-​skydd gäl­ler under tid då den för­säk­rade inte för­värvs­ar­be­tar av någon anled­ning som ger rätt till ersätt­ning i form av
   1. sjuk­pen­ning,
   2. ersätt­ning för arbets­re­sor i stäl­let för sjuk­pen­ning,
   3. reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning, eller
   4. ersätt­ning från arbets­ska­de­för­säk­ringen enligt 38-42 kap. som mot­sva­rar ersätt­ning enligt 1-3 eller någon annan jäm­för­bar eko­no­misk för­mån.

Om det inte finns skäl som talar emot det gäl­ler SGI-​skydd också under tid då den för­säk­rade har ansökt om sådan ersätt­ning som anges i första styc­ket 1 och vän­tar på ett slut­ligt beslut av För­säk­rings­kas­san i ären­det.

Första och andra styc­kena gäl­ler endast för tid före upp­nådd rik­t­ål­der för pen­sion. Lag (2022:879).

Kor­tare avbrott i för­värvs­ar­bete

18 §   SGI-​skydd gäl­ler under högst tre måna­der i följd för en för­säk­rad som avbry­ter sitt för­värvs­ar­bete, oav­sett om avsik­ten är att för­värvs­av­brot­tet ska pågå längre tid.

Första styc­ket gäl­ler endast för tid före upp­nådd rik­t­ål­der för pen­sion. Lag (2022:879).

Kort­tids­ar­bete

18 a §   SGI-​skydd gäl­ler under tid då den för­säk­rade del­tar i kort­tids­ar­bete som berät­ti­gar arbets­gi­va­ren till pre­li­mi­närt stöd enligt lagen (2013:948) om stöd vid kort­tids­ar­bete.
Lag (2013:949).

Sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst och års­ar­bets­tid i vissa situ­a­tio­ner

Stu­dier, peri­o­diskt eko­no­miskt stöd och arbets­mark­nads­po­li­tiska åtgär­der

19 §   Vid sjuk­dom gäl­ler det som före­skrivs i andra styc­ket för en för­säk­rad som
   1. bedri­ver stu­dier som avses i 11 §,
   2. får peri­o­diskt eko­no­miskt stöd som avses i 12 §, eller
   3. del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram och får akti­vi­tets­stöd, utveck­lings­er­sätt­ning eller eta­ble­rings­er­sätt­ning.

Under den tid som avses i första styc­ket ska sjuk­pen­ningen för den för­säk­rade beräk­nas på en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som har fast­ställts på grund­val av enbart den inkomst av eget arbete som den för­säk­rade kan antas få under den tiden. Om den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten då helt eller del­vis är inkomst av anställ­ning, ska års­ar­bets­ti­den beräk­nas på grund­val av enbart det antal arbetstim­mar som den för­säk­rade kan antas ha i det för­värvs­ar­be­tet under den aktu­ella tiden. Lag (2017:585).

Plikt­tjänst­gö­ring samt annan mili­tär utbild­ning och tjänst­gö­ring

20 §   Det som före­skrivs i 19 § andra styc­ket tilläm­pas även vid sjuk­dom för en för­säk­rad som full­gör plikt­tjänst­gö­ring eller mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten som avses i 16 §.
Detta gäl­ler dock endast vid utbild­ning som är längre än 60 dagar. Lag (2010:467).
Behand­ling eller reha­bi­li­te­ring

21 §   För en för­säk­rad som får sådan behand­ling eller reha­bi­li­te­ring som avses i 27 kap. 6 § eller 29 kap. 2 § och då får liv­ränta från arbets­ska­de­för­säk­ringen enligt 41 kap.
eller mot­sva­rande ersätt­ning enligt annan för­fatt­ning, gäl­ler vid sjuk­dom det som anges i andra styc­ket.
Under den tid som liv­rän­tan beta­las ut ska sjuk­pen­ningen beräk­nas på en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som har fast­ställts på grund­val av enbart den inkomst av eget arbete som den för­säk­rade kan antas få under denna tid.

Stu­di­e­uppe­håll

22 §   För en för­säk­rad som avses i 28 kap. 6 § första styc­ket 1 eller 2, eller i den para­gra­fens tredje stycke, och som under stu­di­e­uppe­håll mel­lan vår- och höst­ter­min inte får stu­di­e­so­ci­ala för­må­ner för stu­dier som avses i 11 §, gäl­ler vid sjuk­dom det som anges i andra styc­ket.
Under stu­di­e­uppe­hål­let ska sjuk­pen­ning beräk­nas på den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som föl­jer av 4-7, 9 och 10 §§ om sjuk­pen­ningen då blir högre än sjuk­pen­ning beräk­nad på den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten enligt 19 §. Lag (2010:2005).

För­säk­rade som fått sju­ker­sätt­ning, akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller liv­ränta

22 a §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Vid utgången av en period då en för­säk­rad helt eller del­vis har fått sju­ker­sätt­ning, akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller liv­ränta enligt 41, 43 eller 44 kap., ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten mot­svara den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som den för­säk­rade skulle ha varit berät­ti­gad till ome­del­bart före en eller flera sådana peri­o­der. Om ett år eller längre tid har för­flu­tit från den tid­punkt när sju­ker­sätt­ningen, akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen eller liv­rän­tan enligt 41, 43 eller 44 kap. bör­jade läm­nas ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten räk­nas om enligt 31 § för varje helt år som har för­flu­tit.

Första styc­ket gäl­ler längst till och med måna­den före den när den för­säk­rade fyl­ler 66 år, om inte annat anges i 22 b §.
Lag (2022:878).

22 a §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Vid utgången av en period då en för­säk­rad helt eller del­vis har fått sju­ker­sätt­ning, akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller liv­ränta enligt 41, 43 eller 44 kap., ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten mot­svara den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som den för­säk­rade skulle ha varit berät­ti­gad till ome­del­bart före en eller flera sådana peri­o­der. Om ett år eller längre tid har för­flu­tit från den tid­punkt när sju­ker­sätt­ningen, akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen eller liv­rän­tan enligt 41, 43 eller 44 kap. bör­jade läm­nas ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten räk­nas om enligt 31 § för varje helt år som har för­flu­tit.

Första styc­ket gäl­ler längst till och med måna­den före den när den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion, om inte annat anges i 22 b §. Lag (2022:879).

22 b §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Om liv­ränta har läm­nats till följd av arbets­skada som inträf­fat tidi­gast den månad då den för­säk­rade fyllde 66 år, gäl­ler det som före­skrivs i 22 a § första styc­ket längst till och med måna­den före den när den för­säk­rade fyl­ler 69 år. Lag (2022:878).

22 b §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om liv­ränta har läm­nats till följd av arbets­skada som inträf­fat tidi­gast den månad då den för­säk­rade upp­nådde rik­t­ål­dern för pen­sion, gäl­ler det som före­skrivs i 22 a § första styc­ket längst till och med måna­den före den när den för­säk­rade fyl­ler 69 år. Lag (2022:879).

23 §   Har upp­hävts genom lag (2015:758).

För­säk­rade som vid vis­telse utom­lands ansetts bosatta i Sve­rige

24 §   För sådana per­so­ner som enligt 5 kap. 6 och 8 §§ anses bosatta i Sve­rige även under vis­telse utom­lands, ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten vid åter­koms­ten till Sve­rige mot­svara lägst det belopp som utgjorde deras sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst ome­del­bart före utlands­re­san.

För­säk­rade som får tjäns­te­pen­sion

25 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Om en för­säk­rad får tjäns­te­pen­sion i form av ålderspen­sion eller där­med lik­ställd pen­sion före utgången av den månad han eller hon fyl­ler 66 år, ska sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst fast­stäl­las endast om den för­säk­rade har ett för­värvs­ar­bete som beräk­nas pågå under minst sex måna­der i följd. Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten ska då beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i 25 kap. Lag (2022:878).

25 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om en för­säk­rad får tjäns­te­pen­sion i form av ålderspen­sion eller där­med lik­ställd pen­sion före utgången av den månad då han eller hon uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion, ska sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst fast­stäl­las endast om den för­säk­rade har ett för­värvs­ar­bete som beräk­nas pågå under minst sex måna­der i följd. Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten ska då beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i 25 kap. Lag (2022:879).

26 §   Om en för­säk­rad som får sådan tjäns­te­pen­sion som avses i 25 § är helt eller del­vis arbets­lös och är arbets­sö­kande, ska sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst fast­stäl­las endast om tjäns­te­pen­sio­nen under­sti­ger 60 pro­cent av lönen när­mast före pen­sions­av­gången.

27 §   För en för­säk­rad som avses i 26 § ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten beräk­nas på grund­val av lönen när­mast före pen­sions­av­gången. Om den för­säk­rade inte har för avsikt att för­värvs­ar­beta i samma omfatt­ning som tidi­gare, ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten beräk­nas på grund­val av den inkomst han eller hon kan antas få av arbete som sva­rar mot arbets­ut­bu­det. Vid beräk­ningen ska det iakt­tas att den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten inte får över­stiga 10,0 pris­bas­belopp.

Vid beräk­ningen ska den för­säk­ra­des inkomst mins­kas med tjäns­te­pen­sio­nen. Minsk­ningen får dock inte leda till att en för­säk­rad som är endast del­vis arbets­lös får lägre sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst än om beräk­ningen skulle ha gjorts enligt 25 §. Lag (2021:1240).

Årlig omräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst vid för­värvs­av­brott i vissa fall (SGI-​skyd­dad tid)

28 §   När För­säk­rings­kas­san ska bestämma den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten för en för­säk­rad som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 11-18 §§ och som helt eller del­vis sak­nar anställ­ning ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten räk­nas om enligt 29-31 §§.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler även en för­säk­rad vars anställ­ning upp­hör under en pågående ersätt­nings­pe­riod.

29 §   Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten ska räk­nas om när minst ett år har för­flu­tit från den tid­punkt när den anställ­ning upp­hörde som senast för­an­lett eller kun­nat för­an­leda beräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst. Där­ef­ter ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten räk­nas om årli­gen, räk­nat ett år från den senaste omräk­ningen.

Med den tid­punkt när anställ­ningen upp­hörde lik­ställs den tid­punkt då den för­säk­rade helt upp­hörde med annat för­värvs­ar­bete än arbete som anställd.

Efter omräk­ning enligt 22 a § lik­ställs utgången av det senaste hela år för vil­ket omräk­ning skett med den tid­punkt när anställ­ningen upp­hörde.

30 §   Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten av annat för­värvs­ar­bete, grun­dad på annan inkomst än som avses i 25 kap. 15 §, ska räk­nas om för en för­säk­rad som inte har upp­hört med för­värvs­ar­be­tet.

Omräk­ning ska göras under en pågående ersätt­nings­pe­riod efter det att ett år har för­flu­tit från ersätt­nings­pe­ri­o­dens bör­jan. Där­ef­ter ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten räk­nas om årli­gen, räk­nat ett år från den senaste omräk­ningen.

31 §   Omräk­ningen ska göras med den pro­cen­tu­ella för­änd­ringen i det all­männa prislä­get räk­nad från det senast fast­ställda talet för kon­su­ment­pris­in­dex jäm­fört med mot­sva­rande tal tolv måna­der dess­förin­nan. En omräk­ning som inne­bär en sänk­ning av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten ska inte beak­tas.

Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten får ald­rig fast­stäl­las till ett belopp som över­sti­ger 10,0 pris­bas­belopp. Lag (2021:1240).

27 kap. All­männa bestäm­mel­ser om sjuk­pen­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till sjuk­pen­ning i 2-8 §§,
   - sam­ord­ning med sjuk­lön i 9 §,
   - sjuk­pen­ning för anställda och vissa andra vid kor­tare sjuk­doms­fall, m.m. i 10-16 a §§,
   - sju­kan­mä­lan i 17 och 18 §§,
   - ersätt­ningsni­våer i 19 §,
   - för­måns­ti­den och karens i 20-38 §§,
   - all­mänt hög­risk­skydd i 39 och 39 a §§,
   - sär­skilt hög­risk­skydd i 40-44 §§,
   - för­måns­ni­våer och arbets­för­måga i 45 §,
   - bedöm­ning av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning (reha­bi­li­te­rings­ked­jan) i 46-55 b §§, och
   - arbets­gi­var­in­träde m.m. i 56-61 §§. Lag (2021:1240).

Rät­ten till sjuk­pen­ning

All­männa vill­kor

2 §   En för­säk­rad har rätt till sjuk­pen­ning vid sjuk­dom som sät­ter ned hans eller hen­nes arbets­för­måga med minst en fjär­de­del.

Med sjuk­dom lik­ställs ett till­stånd av ned­satt arbets­för­måga som orsa­kats av sjuk­dom för vil­ken det läm­nats sjuk­pen­ning, om till­stån­det fort­fa­rande kvar­står efter det att sjuk­do­men upp­hört.

3 §   Vid bedöm­ningen av om den för­säk­rade är sjuk ska det bort­ses från arbets­mark­nads­mäs­siga, eko­no­miska, soci­ala och lik­nande för­hål­lan­den.

4 §   Sjuk­pen­ning läm­nas som hel, tre fjär­de­dels, halv eller en fjär­de­dels för­mån enligt 45 §.

Ersätt­ning för arbets­re­sor i stäl­let för sjuk­pen­ning

5 §   För att under­lätta den för­säk­ra­des åter­gång till arbete i anslut­ning till ett sjuk­doms­fall får, i stäl­let för den sjuk­pen­ning som annars skulle ha läm­nats, skä­lig ersätt­ning läm­nas för den för­säk­ra­des merut­gif­ter för resor till och från arbe­tet.

Ersätt­ning läm­nas endast om merut­gif­terna beror på att den för­säk­ra­des häl­so­till­stånd inte tillå­ter honom eller henne att utnyttja det färd­sätt som han eller hon nor­malt använ­der för att ta sig till sitt arbete.

Sjuk­pen­ning i före­byg­gande syfte m.m.

6 §   En för­säk­rad har rätt till sjuk­pen­ning även när han eller hon genom­går en medi­cinsk behand­ling eller medi­cinsk reha­bi­li­te­ring som syf­tar till att
   1. före­bygga sjuk­dom,
   2. för­korta sjuk­doms­ti­den, eller
   3. helt eller del­vis före­bygga eller häva ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan.

Som vill­kor för att sjuk­pen­ning ska läm­nas gäl­ler att den medi­cinska behand­lingen eller medi­cinska reha­bi­li­te­ringen har
   - ordi­ne­rats av läkare, och
   - ingår i en av För­säk­rings­kas­san god­känd plan.

7 §   Om sjuk­pen­ning läm­nas enligt 6 § ska arbets­för­må­gan anses ned­satt i den utsträck­ning som den för­säk­rade på grund av behand­lingen eller reha­bi­li­te­ringen är för­hind­rad att för­värvs­ar­beta.

Famil­je­hems­för­äl­der

8 §   Om en famil­je­hems­för­äl­der får ersätt­ning för vår­den av barn som omfat­tas av upp­dra­get för tid när sjuk­pen­ning kom­mer i fråga, bedöms rät­ten till sjuk­pen­ning med bort­se­ende från ersätt­ningen.

Sam­ord­ning med sjuk­lön

9 §   Sjuk­pen­ning läm­nas inte på grund­val av anställ­nings­för­må­ner för tid som ingår i en sjuk­lö­ne­pe­riod när den för­säk­ra­des arbets­gi­vare ska svara för sjuk­lön enligt lagen (1991:1047) om sjuk­lön.

Sjuk­pen­ning läm­nas inte hel­ler på grund­val av stat­lig ersätt­ning för arbete i eta­ble­rings­jobb för tid som ingår i en sjuk­lö­ne­pe­riod när den för­säk­ra­des arbets­gi­vare i eta­ble­rings­job­bet ska svara för sjuk­lön enligt samma lag.
Lag (2020:475).

9 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om att ersätt­ning i form av sjuk­pen­ning ska läm­nas till en för­säk­rad som får ett karens­av­drag enligt 6 § andra styc­ket lagen (1991:1047) om sjuk­lön. Sådana före­skrif­ter kan endast med­de­las vid extra­or­di­nära hän­del­ser i freds­tid. Lag (2020:189).

Sjuk­pen­ning för anställda och vissa andra vid kor­tare sjuk­doms­fall, m.m.

De första fjor­ton dagarna

10 §   För de första 14 dagarna i en sjuk­pe­riod läm­nas sjuk­pen­ning som sva­rar mot sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av anställ­ning endast under för­ut­sätt­ning att den för­säk­rade skulle ha för­värvs­ar­be­tat om han eller hon inte hade varit sjuk.

Med tid för för­värvs­ar­bete enligt första styc­ket lik­ställs tid som avses i 25 kap. 28 §.

11 §   Kan det inte utre­das hur den för­säk­rade skulle ha för­värvs­ar­be­tat under sjuk­pe­ri­o­dens första 14 dagar gäl­ler föl­jande. Sjuk­pen­ningen får läm­nas efter vad som kan anses skä­ligt med led­ning av hur den för­säk­rade har för­värvs­ar­be­tat före sjuk­pe­ri­o­den, om det kan antas att den för­säk­rade skulle ha för­värvs­ar­be­tat i mot­sva­rande omfatt­ning under de första 14 dagarna i sjuk­pe­ri­o­den.

11 a §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om rätt till sjuk­pen­ning under de första 14 dagarna i en sjuk­pe­riod när denna för­mån läm­nas till en för­säk­rad som är helt eller del­vis arbets­lös finns i 28 kap. 6 § tredje styc­ket. Lag (2010:2005).

Stu­dier

12 §   Det som före­skrivs i 10 § gäl­ler även för tid efter de första 14 dagarna av sjuk­pe­ri­o­den för en för­säk­rad som bedri­ver sådana stu­dier som avses i 26 kap. 11 §.

Peri­o­diskt eko­no­miskt stöd

13 §   Det som före­skrivs i 10 § gäl­ler även för tid efter de första 14 dagarna av sjuk­pe­ri­o­den för en för­säk­rad som får peri­o­diskt eko­no­miskt stöd enligt sådana sär­skilda avtal mel­lan arbets­mark­na­dens par­ter som avses i 26 kap. 12 §.

Arbets­mark­nads­po­li­tiska åtgär­der m.m.

14 §   Det som före­skrivs i 10 § gäl­ler även för tid efter de första 14 dagarna av sjuk­pe­ri­o­den för en för­säk­rad som, på det sätt som avses i 26 kap. 13 §,
   1. del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram och får akti­vi­tets­stöd, utveck­lings­er­sätt­ning eller eta­ble­rings­er­sätt­ning, eller
   2. står till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.
Lag (2017:585).

Behand­ling och reha­bi­li­te­ring

15 §   Det som före­skrivs i 10 § gäl­ler även för tid efter de första 14 dagarna av sjuk­pe­ri­o­den för en för­säk­rad som får sådan behand­ling som avses i 6 § eller 31 kap. 3 § och som under denna tid får liv­ränta vid arbets­skada eller annan skada som avses i 41-44 kap.

Plikt­tjänst­gö­ring

16 §   Det som före­skrivs i 10 § gäl­ler även för tid efter de första 14 dagarna för en för­säk­rad som full­gör tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt, om tjänst­gö­ringen avser grund­ut­bild­ning som är längre än 60 dagar.

Behov­san­ställda

16 a §   Med behov­san­ställd avses i detta kapi­tel en för­säk­rad som vid behov kal­las in för att arbeta i en tids­be­grän­sad anställ­ning eller som är anställd för att arbeta vid behov.

Sjuk­pen­ning till en för­säk­rad i egen­skap av behov­san­ställd läm­nas under de första 90 dagarna i sjuk­pe­ri­o­den endast under för­ut­sätt­ning att det kan antas att den för­säk­rade skulle ha för­värvs­ar­be­tat om han eller hon inte hade varit sjuk.
Lag (2021:1240).

Sju­kan­mä­lan

17 §   Sjuk­pen­ning får inte läm­nas för längre tid till­baka än sju dagar före den dag då anmä­lan om sjuk­doms­fal­let gjor­des till För­säk­rings­kas­san. Detta gäl­ler dock inte om det har fun­nits hin­der mot att göra en sådan anmä­lan eller det finns sär­skilda skäl för att för­må­nen ändå bör läm­nas.
Lag (2013:747).

18 §   Om den för­säk­ra­des arbets­gi­vare ska anmäla sjuk­doms­fal­let enligt 12 § första styc­ket lagen (1991:1047) om sjuk­lön, ska sjuk­pen­ning som grun­das på inkomst av anställ­ning läm­nas utan hin­der av det som anges i 17 §.

Ersätt­ningsni­våer

Inle­dande bestäm­mel­ser

19 §   Sjuk­pen­ning läm­nas på
   - nor­mal­nivå, eller
   - fort­sätt­ningsnivå.

Sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån beräk­nas på ett beräk­nings­un­der­lag enligt 28 kap. 7 § 1 och sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån beräk­nas på ett beräk­nings­un­der­lag enligt 28 kap. 7 § 2.

För­måns­ti­den

Inle­dande bestäm­melse

20 §   Sjuk­pen­ning kan läm­nas för dagar i en sjuk­pe­riod så länge den för­säk­rade upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för rätt till sjuk­pen­ning inom den tid som anges i 21-24 §§.
Lag (2015:963).

För­måns­ti­den för sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån

21 §   Sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån läm­nas för högst 364 dagar under en ram­tid som omfat­tar de 450 när­mast före­gå­ende dagarna. Om ett avdrag enligt 27 § ska göras och sjuk­pe­ri­o­den inleds med sjuk­pen­ning, ska den första dagen med sjuk­pen­ning inte räk­nas in i de 364 dagar som sjuk­pen­ning får läm­nas för på nor­mal­ni­vån under ram­ti­den. Lag (2018:647).

22 §   Om den för­säk­rade inom ram­ti­den redan har fått sjuk­pen­ning för max­i­malt antal dagar på nor­mal­ni­vån, kan sjuk­pen­ning läm­nas enligt bestäm­mel­serna i 24 §. Vid beräk­ningen av anta­let dagar med sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån anses som sådana dagar även dagar med
   1. sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån, och
   2. reha­bi­li­te­rings­pen­ning enligt 31 kap.

Som dagar med sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån räk­nas vidare tret­ton dagar under sådana peri­o­der som avses i 26 § andra styc­ket. Lag (2018:647).

23 §   Om den för­säk­rade har en all­var­lig sjuk­dom läm­nas sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån trots att sådan sjuk­pen­ning redan har läm­nats för max­i­malt antal dagar under ram­ti­den. I sådant fall tilläm­pas inte bestäm­mel­serna i 22 och 24 §§.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler när den för­säk­ra­des arbets­för­måga till minst en fjär­de­del är ned­satt till följd av en all­var­lig sjuk­dom. Lag (2018:647).

För­måns­ti­den för sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån

24 §   Sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån läm­nas om sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån inte kan läm­nas på grund av det som före­skrivs i 21 §. Detta gäl­ler även för dagar i en ny sjuk­pe­riod.
Lag (2015:963).

24 a §   Har upp­hävts genom lag (2015:963).

Läka­rin­tyg

25 §   Den för­säk­rade ska styrka ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan på grund av sjuk­dom senast från och med den sjunde dagen efter sjuk­pe­ri­o­dens första dag genom att lämna in ett läka­rin­tyg till För­säk­rings­kas­san.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter dels om undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna läka­rin­tyg enligt första styc­ket när ett sådant intyg inte behövs, dels om att skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket ska gälla från och med en annan dag. Lag (2013:747).

Sjuk­pe­riod

26 §   Som sjuk­pe­riod anses tid då en för­säk­rad
   1. i oav­bru­ten följd lider av sjuk­dom som avses i 2 §,
   2. har rätt till sjuk­pen­ning enligt 6 §,
   3. har rätt till reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning enligt 31 kap. 2 och 3 §§, eller
   4. får sjuk­pen­ning eller sjuk­pen­ning i sär­skilda fall enligt 112 kap. 2 a §.

Om rätt till sjuk­pen­ning för den för­säk­rade upp­kom­mer i ome­del­bar anslut­ning till en period med lön enligt 34 § sjö­mansla­gen (1973:282), en sjuk­lö­ne­pe­riod enligt lagen (1991:1047) om sjuk­lön eller en period när en arbets­gi­vare för sjö­män som avses i sjö­mansla­gen har beta­lat ut lön vid sjuk­dom med stöd av sådant kol­lek­tivav­tal som avses i 56 §, ska sjuk­pe­ri­o­den enligt denna lag anses omfatta också sådana peri­o­der. Lag (2017:1305).

Karens­av­drag och karens­da­gar

27 §   Om sjuk­pe­ri­o­den inleds med sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av anställ­ning och inte något annat föl­jer av 27 a §, 28 §, 28 b §, 39 §, 39 a § eller 40-44 §§ ska ett karens­av­drag göras från och med den första dagen med sjuk­pen­ning.

Om sjuk­pen­ningen ska kalen­der­dags­be­räk­nas under de första 14 dagarna i en sjuk­pe­riod, görs ett karens­av­drag som mot­sva­rar ersätt­ningen för en hel dag med sjuk­pen­ning.

Om sjuk­pen­ningen ska arbets­tids­be­räk­nas under de första 14 dagarna i en sjuk­pe­riod, görs ett karens­av­drag som mot­sva­rar 20 pro­cent av den sjuk­pen­ning som den för­säk­rade genom­snitt­li­gen beräk­nas få under en vecka.
Lag (2018:647).

27 a §   För sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete gäl­ler att sjuk­pen­ning inte läm­nas under de första sju dagarna i en sjuk­pe­riod (karens­da­gar) om inte karens­tid har anmälts enligt 29 § första styc­ket.

Bestäm­mel­ser om karens­tid i stäl­let för karens­da­gar finns i 29-31 §§. Lag (2018:647).

28 §   Till en för­säk­rad som har rätt till sjuk­pen­ning under medi­cinsk behand­ling eller medi­cinsk reha­bi­li­te­ring enligt 6 § läm­nas sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån eller fort­sätt­ningsni­vån utan beak­tande av sådan karens som avses i 27 och 27 a §§.

Det­samma gäl­ler för den som beta­lar egen­av­gift och som gjort anmä­lan om karens­tid på 1 dag enligt 29 §, för den första dagen i en sjuk­pe­riod. Lag (2018:647).

28 a §   Till en sjö­man på far­tyg som inte ute­slu­tande går i inre fart läm­nas sjuk­pen­ning utan beak­tande av sådan karens som avses i 27 och 27 a §§.

Med inre fart avses det­samma som i 64 kap. 6 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2018:647).

28 b §   För en för­säk­rad som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 27 a § och som blir arbets­lös, gäl­ler i stäl­let bestäm­mel­serna om karens­av­drag i 27 §. Det­samma gäl­ler för en för­säk­rad som inte längre upp­fyl­ler vill­ko­ren för karens­tid i 29-31 §§ på grund av att han eller hon är arbets­lös.

Till en för­säk­rad som omfat­tas av första styc­ket läm­nas sjuk­pen­ning utan beak­tande av bestäm­mel­serna om karens enligt 28 § första styc­ket. Lag (2018:647).

Karens­tid för den som beta­lar egen­av­gift

29 §   En för­säk­rad som har inkomst av annat för­värvs­ar­bete och som beta­lar egen­av­gift har rätt att anmäla till För­säk­rings­kas­san att han eller hon vill ha sjuk­pen­ning med en karens­tid på 1 dag, eller 14, 30, 60 eller 90 dagar.

Om den som beta­lar egen­av­gift inte gör någon sådan anmä­lan, läm­nas sjuk­pen­ning efter de karens­da­gar som anges i 27 a §.
Lag (2018:647).

30 §   Om den som beta­lar egen­av­gift gör en sådan anmä­lan som anges i 29 §, ska sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete inte läm­nas för den första dagen, eller de första 14, 30, 60 eller 90 dagarna av varje sjuk­pe­riod, den dag sjuk­doms­fal­let inträf­fade inräk­nad (karens­tid).
Lag (2012:932).

31 §   Den som beta­lar egen­av­gift och som gjort anmä­lan om karens­tid enligt 29 § får efter upp­säg­nings­tid övergå till sjuk­pen­ning med kor­tare eller ingen karens­tid. Upp­säg­nings­ti­den är det antal dagar med vilka karens­ti­den för­kor­tas.

Upp­säg­nings­tid enligt första styc­ket gäl­ler även för en för­säk­rad som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 27 a § och som gör anmä­lan om karens­tid på 1 dag enligt 29 §.

Änd­ringen bör­jar gälla efter det att upp­säg­nings­ti­den löpt ut. Änd­ringen får dock inte tilläm­pas vid sjuk­dom som inträf­fat innan änd­ringen har bör­jat gälla. Lag (2024:1269).

Åter­in­sjuk­nande

32 §   Om en sjuk­pe­riod bör­jar inom fem dagar från det att en tidi­gare sjuk­pe­riod har avslu­tats ska bestäm­mel­serna i 20-24, 27 och 27 a §§ tilläm­pas som om den senare sjuk­pe­ri­o­den är en fort­sätt­ning på den tidi­gare sjuk­pe­ri­o­den. Lag (2018:647).

33 §   Om en sjuk­pe­riod bör­jar inom 20 dagar efter före­gå­ende sjuk­pe­ri­ods slut ska bestäm­mel­sen i 30 § om karens­tid för den som beta­lar egen­av­gift tilläm­pas på så sätt att de båda peri­o­derna ska anses som en sjuk­pe­riod.

För den som beta­lar egen­av­gift och som gjort anmä­lan om karens­tid på 1 dag enligt 29 § gäl­ler dock i stäl­let 32 §.
Lag (2012:932).

33 a §   För en för­säk­rad som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 28 b § första styc­ket gäl­ler 32 §. Lag (2012:932).

Sjuk­pen­ning i sam­band med sju­ker­sätt­ning, akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller pen­sion

34 §   En för­säk­rad har inte rätt till sjuk­pen­ning om han eller hon får hel sju­ker­sätt­ning eller hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

En för­säk­rad har inte hel­ler rätt till sjuk­pen­ning om han eller hon under måna­den när­mast före den då han eller hon bör­jade få hel ålderspen­sion fick hel sju­ker­sätt­ning.

35 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​06-01/ Bestäm­mel­serna i 34 § om sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska tilläm­pas även när den för­säk­rade skulle ha haft sådan ersätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 35 kap. 4-15 §§ om för­säk­rings­tid.
Lag (2014:239).

35 §    /Trä­der i kraft I:2025-​06-01/ Bestäm­mel­serna i 34 § om sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska tilläm­pas även när den för­säk­rade skulle ha haft sådan ersätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 35 kap. 4-7 och 11-15 §§ om för­säk­rings­tid.
Lag (2024:1270).

35 a §   Har upp­hävts genom lag (2015:963).

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​12-01/

Sjuk­pen­ning efter 66-​års­da­gen

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​12-01/

Sjuk­pen­ning efter upp­nådd rik­t­ål­der för pen­sion

36 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Har den för­säk­rade fått sjuk­pen­ning för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 66 år, får För­säk­rings­kas­san besluta att sjuk­pen­ning inte längre ska läm­nas till den för­säk­rade. Lag (2022:878).

36 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Har den för­säk­rade fått sjuk­pen­ning för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon upp­nådde rik­t­ål­dern för pen­sion, får För­säk­rings­kas­san besluta att sjuk­pen­ning inte längre ska läm­nas till den för­säk­rade. Lag (2022:879).

Sjuk­pen­ning efter 71-​års­da­gen

37 §   För tid efter ingången av den månad då den för­säk­rade fyllt 71 år får sjuk­pen­ning läm­nas under högst 180 dagar.
Lag (2022:878).

Beräk­ning av anta­let dagar

38 §   När anta­let dagar beräk­nas enligt 36 eller 37 § ska varje dag som sjuk­pen­ning har läm­nats för räk­nas som en dag.

All­mänt hög­risk­skydd

39 §   Om den för­säk­rade gått miste om sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av anställ­ning till följd av bestäm­mel­sen i 27 § vid sam­man­lagt tio till­fäl­len under de senaste tolv måna­derna, kan sjuk­pen­ning läm­nas utan karens­av­drag som avses i 27 § (all­mänt hög­risk­skydd). Om den för­säk­rade gått miste om sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete till följd av bestäm­mel­sen i 27 a § under fem sjuk­pe­ri­o­der under de senaste tolv måna­derna, kan sjuk­pen­ning läm­nas även för dagar som avses i 27 a § från och med den sjuk­pe­riod som inträ­der efter det att den för­säk­rade gått miste om sjuk­pen­ning för sam­man­lagt minst 21 dagar.

Om den som beta­lar egen­av­gift och som gjort anmä­lan om karens­tid på 1 dag enligt 29 § gått miste om sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete till följd av bestäm­mel­serna i 27 a § eller 30 § under minst tio sjuk­pe­ri­o­der under de senaste tolv måna­derna, kan sjuk­pen­ning läm­nas även för den första dagen i en sjuk­pe­riod. Lag (2018:647).

39 a §   För en för­säk­rad som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 28 b § första styc­ket gäl­ler, i fråga om all­mänt hög­risk­skydd, 39 § andra styc­ket. Lag (2012:932).

Sär­skilt hög­risk­skydd

40 §   Efter ansö­kan av den för­säk­rade får För­säk­rings­kas­san besluta att sjuk­pen­ning kan läm­nas utan beak­tande av sådan karens som avses i 27 och 27 a §§ (sär­skilt hög­risk­skydd).

För­säk­rings­kas­san får även efter ansö­kan av den som beta­lar egen­av­gift och som gjort anmä­lan om karens­tid på 1 dag enligt 29 § besluta att sjuk­pen­ning kan läm­nas även för den första dagen i en sjuk­pe­riod.

Det­samma gäl­ler i för­hål­lande till en för­säk­rad som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 28 b § första styc­ket. Lag (2018:647).

41 §   Ett beslut om sär­skilt hög­risk­skydd får med­de­las om den för­säk­rade har en sjuk­dom som under en tolv­må­na­ders­pe­riod kan antas med­föra ett större antal sjuk­pe­ri­o­der.

42 §   Ett beslut om sär­skilt hög­risk­skydd får även med­de­las för en sjuk­pe­riod när den för­säk­rade, som givare av bio­lo­giskt mate­rial enligt lagen (1995:831) om trans­plan­ta­tion m.m., har rätt till sjuk­pen­ning till följd av ingrepp för att ta till vara det bio­lo­giska mate­ri­a­let eller för­be­re­del­ser för sådant ingrepp.

43 §   Ett beslut om sär­skilt hög­risk­skydd enligt 41 § gäl­ler från och med den kalen­der­må­nad när ansö­kan gjor­des, om inte annat anges i beslu­tet.

Hög­risk­skyd­det ska gälla för viss tid som anges i beslu­tet eller, om det finns sär­skilda skäl, tills vidare.

44 §   Ett beslut om sär­skilt hög­risk­skydd enligt 41 § ska upp­hä­vas om det vill­kor som anges där inte längre är upp­fyllt.

För­måns­ni­våer och arbets­för­måga

45 §   Sjuk­pen­ning läm­nas enligt föl­jande för­måns­ni­våer:
   1. Hel sjuk­pen­ning läm­nas för dag när den för­säk­rade sak­nar arbets­för­måga.
   2. Tre fjär­de­dels sjuk­pen­ning läm­nas när den för­säk­ra­des arbets­för­måga är ned­satt med minst tre fjär­de­de­lar men inte sak­nas helt.
   3. Halv sjuk­pen­ning läm­nas när den för­säk­ra­des arbets­för­måga är ned­satt med minst hälf­ten men inte med tre fjär­de­de­lar.
   4. En fjär­de­dels sjuk­pen­ning läm­nas när den för­säk­ra­des arbets­för­måga är ned­satt med minst en fjär­de­del men inte med hälf­ten.

Bedöm­ning av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning - (Reha­bi­li­te­rings­ked­jan)

Grund­läg­gande bestäm­melse

46 §   Vid bedöm­ningen av om arbets­för­må­gan är ned­satt ska det beak­tas om den för­säk­rade på grund av sjuk­do­men inte kan utföra sitt van­liga arbete eller annat lämp­ligt arbete som arbets­gi­va­ren till­fäl­ligt erbju­der honom eller henne.

Om den för­säk­rade på grund av sjuk­do­men behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete under minst en fjär­de­del av sin nor­mala arbets­tid en viss dag, ska hans eller hen­nes arbets­för­måga anses ned­satt i minst mot­sva­rande grad den dagen.

Vid bedöm­ningen av i vil­ken omfatt­ning arbets­för­må­gan är ned­satt enligt 45 § 2-4 gäl­ler att arbets­ti­den varje dag ska mins­kas i mot­sva­rande grad eller, om arbets­ti­den för­läggs på ett annat sätt, att arbets­ti­dens för­lägg­ning inte får för­sämra möj­lig­he­terna till åter­gång i arbete. Lag (2021:1240).

Sär­skilt om bedöm­ningen efter 90 dagar

47 §   Från och med den tid­punkt då den för­säk­rade har haft ned­satt arbets­för­måga under 90 dagar ska det även beak­tas om han eller hon kan för­sörja sig efter en ompla­ce­ring till annat arbete hos arbets­gi­va­ren.

Bedöm­ningen av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning ska göras i för­hål­lande till högst ett hel­tids­ar­bete.

Sär­skilt om bedöm­ningen efter 180 dagar

48 §   Från och med den tid­punkt då den för­säk­rade har haft ned­satt arbets­för­måga under 180 dagar ska det dess­utom beak­tas om den för­säk­rade har sådan för­måga att han eller hon kan för­sörja sig själv genom
   1. för­värvs­ar­bete i en sådan angi­ven yrkes­grupp som inne­hål­ler arbe­ten som är nor­malt före­kom­mande på arbets­mark­na­den, eller
   2. annat lämp­ligt arbete är till­gäng­ligt för honom eller henne.

Vid bedöm­ningen tilläm­pas 47 § andra styc­ket.

Den för­säk­ra­des arbets­för­måga ska, trots det som sägs i första styc­ket, från och med den tid­punkt då han eller hon har haft ned­satt arbets­för­måga under 180 dagar bedö­mas enligt 46 och 47 §§ om
   1. över­vä­gande skäl talar för att den för­säk­rade kan återgå till arbete som avses i 46 och 47 §§ före den tid­punkt då han eller hon har haft ned­satt arbets­för­måga i 365 dagar,
   2. det finns sär­skilda skäl som grun­das på att den för­säk­rade kan för­vän­tas återgå till arbete som avses i 46 och 47 §§ före den tid­punkt då han eller hon har haft ned­satt arbets­för­måga i 550 dagar, eller
   3. det kan anses oskä­ligt att bedöma den för­säk­ra­des arbets­för­måga enligt första styc­ket. Lag (2021:1243).

Sär­skilt om bedöm­ningen efter 365 dagar

49 §   Från och med den tid­punkt då den för­säk­rade har haft ned­satt arbets­för­måga under 365 dagar ska det beak­tas om han eller hon har sådan för­måga som avses i 48 § första styc­ket.

Vid bedöm­ningen tilläm­pas 47 § andra styc­ket.

Den för­säk­ra­des arbets­för­måga ska, trots det som sägs i första styc­ket, från och med den tid­punkt då han eller hon har haft ned­satt arbets­för­måga under 365 dagar bedö­mas enligt 46 och 47 §§ om
   1. det finns sär­skilda skäl som grun­das på att den för­säk­rade kan för­vän­tas återgå till arbete som avses i 46 och 47 §§ före den tid­punkt då han eller hon har haft ned­satt arbets­för­måga i 550 dagar, eller
   2. det kan anses oskä­ligt att bedöma den för­säk­ra­des arbets­för­måga enligt 48 § första styc­ket. Lag (2021:1240).

49 a §   Har upp­hävts genom lag (2022:1854).

Bedöm­ningen för behov­san­ställda

49 b §   För en behov­san­ställd för­säk­rad ska arbets­för­må­gan bedö­mas mot sådant arbete som avses i 46 § första styc­ket.

Från och med den tid­punkt då den behov­san­ställde har haft ned­satt arbets­för­måga under 90 dagar ska det dess­utom beak­tas om den behov­san­ställde har sådan för­måga att han eller hon kan för­sörja sig själv genom
   1. för­värvs­ar­bete i en sådan angi­ven yrkes­grupp som inne­hål­ler arbe­ten som är nor­malt före­kom­mande på arbets­mark­na­den, eller
   2. annat lämp­ligt arbete som är till­gäng­ligt för honom eller henne.

Vid bedöm­ningen tilläm­pas 47 § andra styc­ket. Lag (2022:939).

49 c §   Om den behov­san­ställde omfat­tas av en över­ens­kom­melse om att utföra arbete under en sär­skilt angi­ven tid, gäl­ler för den tiden bestäm­mel­serna om bedöm­ning av arbets­för­måga i 46-49 §§ i stäl­let för vad som anges i 49 b §. Lag (2021:1240).

Undan­tag för vissa för­säk­rade som har rätt till inkomst­grun­dad ålderspen­sion

49 d §   Bestäm­mel­serna i 48 och 49 §§ gäl­ler inte för en för­säk­rad som har ett för­värvs­ar­bete och som har upp­nått den ålder då inkomst­grun­dad ålderspen­sion tidi­gast kan läm­nas.

För en för­säk­rad som avses i första styc­ket gäl­ler bestäm­mel­serna om bedöm­ning av arbets­för­måga i 46 och 47 §§. Från och med den tid­punkt då den för­säk­rade har haft ned­satt arbets­för­måga under 180 dagar ska det vid bedöm­ningen dess­utom beak­tas om den för­säk­rade har sådan för­måga att han eller hon kan för­sörja sig själv genom annat lämp­ligt arbete som är till­gäng­ligt för honom eller henne.

Sjuk­pen­ning med stöd av andra styc­ket kan som längst läm­nas fram till den tid­punkt då den för­säk­rade tidi­gast kan ta ut garan­ti­pen­sion. Lag (2021:1240).

49 e §   Den som har upp­nått den ålder då inkomst­grun­dad ålderspen­sion tidi­gast kan läm­nas ska omfat­tas av regle­ringen i 49 d § även om tid­punk­ten för uttag av sådan pen­sion där­ef­ter skulle sena­re­läg­gas genom en för­fatt­nings­änd­ring.
Lag (2021:1240).

Bedöm­ning av arbets­för­må­gan vid medi­cinsk behand­ling och reha­bi­li­te­ring

50 §   I de fall den för­säk­rade är i behov av någon medi­cinsk behand­ling eller medi­cinsk reha­bi­li­te­ring som avses i 27 kap. 6 § eller reha­bi­li­te­rings­åt­gärd som avses i 29-31 kap., ska bedöm­ningen enligt 46-49 §§ göras med beak­tande av den för­säk­ra­des arbets­för­måga efter en sådan åtgärd.

Sam­man­lägg­ning av sjuk­pe­ri­o­der

51 §   Vid beräk­ningen av hur lång tid den för­säk­rade har haft ned­satt arbets­för­måga enligt 46-49 §§ ska dagar i sjuk­pe­ri­o­der läg­gas sam­man om färre än 90 dagar för­flu­tit mel­lan sjuk­pe­ri­o­derna. Lag (2015:963).

För­äld­ra­le­diga

52 §   Vid pröv­ning av rätt till sjuk­pen­ning för tid när den för­säk­rade annars skulle ha fått för­äld­ra­pen­ning, ska arbets­för­må­gan anses ned­satt endast i den utsträck­ning som den för­säk­ra­des för­måga att vårda barn är ned­satt på grund av sjuk­dom.

För­säk­rade som får sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning m.m.

53 §   Vid pröv­ningen av den för­säk­ra­des rätt till sjuk­pen­ning ska det vid bedöm­ningen av hans eller hen­nes arbets­för­måga bort­ses från den ned­sätt­ning av för­må­gan eller möj­lig­he­ten att bereda sig arbetsin­komst som lig­ger till grund för ersätt­ning till den för­säk­rade i form av
   1. sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, eller
   2. liv­ränta vid arbets­skada eller annan skada som avses i 41-44 kap.

54 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​06-01/ Bestäm­mel­sen i 53 § 1 ska tilläm­pas även när den för­säk­rade skulle ha haft sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 35 kap. 4-15 §§ om för­säk­rings­tid.
Lag (2014:239).

54 §    /Trä­der i kraft I:2025-​06-01/ Bestäm­mel­sen i 53 § 1 ska tilläm­pas även när den för­säk­rade skulle ha haft sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 35 kap. 4-7 och 11-15 §§ om för­säk­rings­tid. Lag (2024:1270).

55 §   För en för­säk­rad som för­värvs­ar­be­tar under tid som han eller hon får sju­ker­sätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 37 kap. 3 § ska ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan, om det inte går att avgöra till vil­ken tid och till vil­ket för­värvs­ar­bete ned­sätt­ningen hän­för sig, i första hand anses hän­föra sig till sådant för­värvs­ar­bete som avses i den para­gra­fen.

För en för­säk­rad som avses i första styc­ket ska bedöm­ningen enligt 53 § all­tid göras som om sju­ker­sätt­ning och liv­ränta läm­nas med oav­kor­tade belopp.

55 a §   Har upp­hävts genom lag (2020:427).

För­säk­rade som läm­nat arbets­mark­nads­po­li­tiska pro­gram

55 b §   För en för­säk­rad som på grund av sjuk­dom har läm­nat ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram, och som har for­mell möj­lig­het att åter­in­träda i ett sådant pro­gram, ska det vid bedöm­ningen av ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan även beak­tas den för­säk­ra­des för­måga att delta i ett sådant pro­gram.

Arbets­gi­var­in­träde m.m.

All­männa bestäm­mel­ser

56 §   Genom ett kol­lek­tivav­tal som på arbets­ta­gar­si­dan har slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får det bestäm­mas att en arbets­gi­vare, som har beta­lat ut lön till en arbets­ta­gare under sjuk­dom, har rätt till arbets­ta­ga­rens sjuk­pen­ning. En arbets­gi­vare som har beta­lat ut lön till en arbets­ta­gare under sjuk­dom enligt sjö­mansla­gen (1973:282) har dock all­tid rätt till ersätt­ning i den utsträck­ning som föl­jer av 61 §. Lag (2011:1075).

57 §   En arbets­gi­vare som är bun­den av ett kol­lek­tivav­tal enligt 56 § får tillämpa avta­let även på en arbets­ta­gare som inte till­hör den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen, om arbets­ta­ga­ren sys­sel­sätts i arbete som avses med avta­let och inte omfat­tas av något annat tillämp­ligt kol­lek­tivav­tal.

Ytter­li­gare före­skrif­ter

58 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om sjuk­pen­ning­be­räk­ning och hand-​lägg­ning av sjuk­doms­fall för arbets­ta­gare hos sta­ten som omfat­tas av sådant avtal som avses i 56 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar även före­skrif­ter om sjuk­pen­ning­be­räk­ning för arbets­ta­gare med stat­ligt regle­rad anställ­ning som är anställda hos en annan arbets­gi­vare än sta­ten och som omfat­tas av sådant kol­lek­tivav­tal som anges i 56 §.

Utbe­tal­ning till arbets­gi­vare

59 §   Sjuk­pen­ning som enligt bestäm­mel­serna i 56-58 §§ beta­las ut till en arbets­gi­vare ska mins­kas med sådan lön under sjuk­dom som arbets­gi­va­ren läm­nar till arbets­ta­ga­ren för samma tid som sjuk­pen­ningen avser, dock endast med den del av lönen under sjuk­dom som över­sti­ger
   1. 90 pro­cent i fråga om sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån, och
   2. 85 pro­cent i fråga om sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån.

Vid beräk­ningen tilläm­pas bestäm­mel­serna i 28 kap. 20 och 21 §§.

Inträde av sta­ten efter kon­su­lärt bistånd

60 §   Om en för­säk­rad har bli­vit sjuk utom­lands och då fått eko­no­misktstöd av utri­kes­för­valt­ningen kan för­valt­ningen få rätt till den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning. Detta gäl­ler dock endast i den utsträck­ning sjuk­pen­ningen inte över­sti­ger vad som läm­nats som eko­no­miskt stöd.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om utri­kes­för­valt­ning­ens rätt enligt första styc­ket.

Före­skrif­ter för arbets­gi­vare för sjö­män

61 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om i vil­ken utsträck­ning ersätt­ning som en arbets­gi­vare för sjö­män som avses i sjö­mansla­gen (1973:282) har rätt till enligt 56-59 §§ ska läm­nas för varje dag och med viss pro­cent av utbe­tald lön och andra kost­na­der som arbets­gi­va­ren haft för den anställde.

28 kap. Beräk­ning av sjuk­pen­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns grund­läg­gande bestäm­mel­ser i 2-6 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - ersätt­ningsnivå och beräk­nings­un­der­lag i 7-9 §§,
   - kalen­der­dags­be­räk­nad sjuk­pen­ning i 10 och 11 §§,
   - arbets­tids­be­räk­nad sjuk­pen­ning i 12-18 §§, och
   - sam­ord­ning av sjuk­pen­ning med sam­ti­dig lön i 19-21 §§.
Grund­läg­gande bestäm­mel­ser Beräk­nings­me­to­der

2 §   Sjuk­pen­ning läm­nas som
   - kalen­der­dags­be­räk­nad sjuk­pen­ning, eller
   - arbets­tids­be­räk­nad sjuk­pen­ning.

3 §   Kalen­der­dags­be­räk­nad sjuk­pen­ning läm­nas för alla dagar i vec­kan oav­sett om den för­säk­rade skulle ha utfört för­värvs­ar­bete eller inte.
Arbets­tids­be­räk­nad sjuk­pen­ning läm­nas bara för tim­mar eller dagar när den för­säk­rade skulle ha för­värvs­ar­be­tat.
När kalen­der­dags­be­räk­nas respek­tive arbets­tids­be­räk­nas sjuk­pen­ningen?

4 §   Sjuk­pen­ning ska kalen­der­dags­be­räk­nas om inte annat föl­jer av 5 §.

5 §   Sjuk­pen­ning ska arbets­tids­be­räk­nas
   1. under de första 14 dagarna i en sjuk­pe­riod enligt 27 kap. 10 och 11 §§, om inte annat föl­jer av 6 § tredje styc­ket,
   2. under stu­di­e­tid som avses i 27 kap. 12 §,
   3. under tid med peri­o­diskt eko­no­miskt under­stöd som avses i 27 kap. 13 §,
   4. under del­ta­gande i arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram som avses i 27 kap. 14 §,
   5. under behand­ling eller reha­bi­li­te­ring som avses i 27 kap. 15 §, och
   6. under plikt­tjänst­gö­ring som avses i 27 kap. 16 §.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler endast till den del sjuk­pen­ningen mot­sva­rar sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av anställ­ning. Om den för­säk­rade har inkomst även av annat för­värvs­ar­bete, ska sjuk­pen­ningen kalen­der­dags­be­räk­nas i den delen. Lag (2010:2005).

6 §   Sjuk­pen­ning ska all­tid kalen­der­dags­be­räk­nas när den för­säk­rade
   1. är helt eller del­vis arbets­lös, om inte annat föl­jer av tredje styc­ket,
   2. får sjuk­pen­ning för tid då han eller hon annars skulle ha fått gra­vi­di­tets­pen­ning, för­äld­ra­pen­ning eller reha­bi­li­te­rings­pen­ning, eller
   3. är egen­fö­re­ta­gare och har en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som består av endast inkomst av annat för­värvs­ar­bete.
Om sjuk­pen­ning till en famil­je­hems­för­äl­der ska beräk­nas på grund­val av en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som omfat­tar ersätt­ning för vår­den, ska sjuk­pen­ning som mot­sva­rar denna ersätt­ning kalen­der­dags­be­räk­nas.

För en för­säk­rad som avses i första styc­ket 1 läm­nas kalen­der­dags­be­räk­nad sjuk­pen­ning under de första 14 dagarna i en sjuk­pe­riod endast om den för­säk­rade är anmäld som arbets­sö­kande hos den offent­liga arbets­för­med­lingen samt är beredd att ta ett erbju­det arbete i en omfatt­ning som sva­rar mot den bestämda sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten. Om det som nu före­skri­vits skulle fram­stå som oskä­ligt, får kalen­der­dags­be­räk­nad sjuk­pen­ning ändå läm­nas under de första 14 dagarna i sjuk­pe­ri­o­den. Lag (2010:2005).

Beräk­nings­un­der­lag

All­männa bestäm­mel­ser

7 §   Den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning ska beräk­nas på ett under­lag (beräk­nings­un­der­lag) som för
   1. sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån mot­sva­rar 80 pro­cent av den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst sedan denna har mul­ti­pli­ce­rats med talet 0,97, och
   2. sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån mot­sva­rar 75 pro­cent av den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst sedan denna har mul­ti­pli­ce­rats med talet 0,97.

Beräk­nings­un­der­lag vid sjuk­lön

8 §   Om en arbets­gi­vare ska svara för sjuk­lön för samma dag som sjuk­pen­ning kom­mer i fråga, ska sjuk­pen­ning­ens stor­lek beräk­nas på grund­val av en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som inte omfat­tar anställ­nings­för­må­ner från den arbets­gi­va­ren. Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten ska inte hel­ler omfatta stat­lig ersätt­ning som läm­nas för arbete i eta­ble­rings­jobb hos den arbets­gi­vare som ska svara för sjuk­lön.

Års­ar­bets­ti­den beräk­nas i de fall som anges i första styc­ket på grund­val av beräk­nat antal tim­mar i för­värvs­ar­bete hos arbets­gi­vare som inte ska svara för sjuk­lön. Lag (2020:475).

Beräk­ning för famil­je­hems­för­äl­der

9 §   För en famil­je­hems­för­äl­der som får ersätt­ning för vår­den för tid då sjuk­pen­ning kom­mer i fråga, ska sjuk­pen­ning­ens stor­lek och års­ar­bets­ti­den beräk­nas på en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst respek­tive ett beräk­nat antal tim­mar i för­värvs­ar­bete som inte omfat­tar ersätt­ningen.

Kalen­der­dags­be­räk­nad sjuk­pen­ning

10 §   För dagar i en sjuk­pe­riod gäl­ler att hel kalen­der­dags­be­räk­nad sjuk­pen­ning mot­sva­rar kvo­ten mel­lan
   - beräk­nings­un­der­la­get enligt 7 § 1 eller 2 och
   - 365.

Sjuk­pen­ningen avrun­das till när­maste hela kron­tal, var­vid 50 öre avrun­das uppåt.

11 §   Till den del den för­säk­rade är arbets­lös läm­nas hel sjuk­pen­ning med högst 543 kro­nor om dagen. Detta gäl­ler dock inte sjuk­pen­ning som avses i 27 kap. 6 eller 16 a §. Lag (2021:1240).

Arbets­tids­be­räk­nad sjuk­pen­ning

12 §   När arbets­tids­be­räk­nad sjuk­pen­ning ska beräk­nas tilläm­pas
   - 13 och 16 §§, om sjuk­pen­ning ska läm­nas för endast en dag, och
   - 14-16 §§, om sjuk­pen­ning ska läm­nas för mer än en dag.

13 §   Om sjuk­pen­ning ska läm­nas för endast en dag, ska hel sjuk­pen­ning beräk­nas enligt föl­jande:
   1. Först ska beräk­nings­un­der­la­get enligt 7 § 1 eller 2 divi­de­ras med års­ar­bets­ti­den, var­ef­ter kvo­ten avrun­das till när­maste hela kron­tal.
   2. Där­ef­ter ska kvo­ten som fås i 1 mul­ti­pli­ce­ras med anta­let tim­mar av ordi­na­rie arbets­tid eller mot­sva­rande nor­mal arbets­tid.

14 §   Om sjuk­pen­ning på samma för­måns­nivå läm­nas för mer än en dag, ska hel sjuk­pen­ning för dag beräk­nas för dessa dagar enligt föl­jande:
   1. Först ska kvo­ten enligt 13 § 1 beräk­nas.
   2. Där­ef­ter ska kvo­ten enligt 1 mul­ti­pli­ce­ras med det sam­man­lagda anta­let tim­mar av ordi­na­rie arbets­tid eller mot­sva­rande nor­mal arbets­tid som avser dessa dagar. 3. Slut­li­gen ska den pro­dukt som fås i 2 divi­de­ras med anta­let dagar med sjuk­pen­ning.

15 §   Om sjuk­pen­ning läm­nas på olika för­måns­ni­våer för mer än en dag ska de tim­mar som avser samma nivå adde­ras var för sig. Sjuk­pen­ning ska beräk­nas för varje sådan period för sig.

16 §   Om anta­let tim­mar eller det sam­man­lagda anta­let tim­mar enligt 13-15 §§ inte upp­går till ett helt tim­tal, ska avrund­ning göras till när­maste hela tim­tal, var­vid halv timme avrun­das uppåt.
Sjuk­pen­ning avrun­das till när­maste hela kron­tal, var­vid 50 öre avrun­das uppåt.

17 §   Om den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning i de fall som avses i 5 § mot­sva­rar sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av såväl anställ­ning som annat för­värvs­ar­bete beräk­nas belop­pet av hel sjuk­pen­ning för dag enligt föl­jande:
   1. Den del av sjuk­pen­ningen som mot­sva­rar inkomst av anställ­ning beräk­nas enligt 12-16 §§.
   2. Den del av sjuk­pen­ningen som mot­sva­rar inkomst av annat för­värvs­ar­bete beräk­nas enligt 10 och 11 §§.

18 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om scha­blon­be­räk­ning av ordi­na­rie arbets­tid och mot­sva­rande nor­mal arbets­tid.

Sam­ord­ning av sjuk­pen­ning med sam­ti­dig lön

19 §   Om den för­säk­rade får lön av arbets­gi­va­ren under sjuk­dom för samma tid som sjuk­pen­ningen avser, ska sjuk­pen­ningen mins­kas med det belopp som lönen under sjuk­do­men över­sti­ger 10 pro­cent av vad den för­säk­rade skulle ha fått i lön om han eller hon hade arbe­tat.

Till den del lönen under sjuk­dom läm­nas i för­hål­lande till lön i arbete som för år räk­nat över­sti­ger den högsta sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som kan beräk­nas enligt 25 kap. 5 § andra styc­ket, ska minsk­ning dock endast göras med belopp som över­sti­ger
   1. 90 pro­cent av lönen i arbete i fråga om sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån, och
   2. 85 pro­cent av lönen i arbete i fråga om sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån.

20 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 19 § ska ersätt­ning som läm­nas till den för­säk­rade på grund av för­mån av fri grupp­sjuk­för­säk­ring enligt grun­der som fast­ställs i kol­lek­tivav­tal anses som lön under sjuk­dom från arbets­gi­vare.

21 §   Det belopp var­med minsk­ning enligt 19 § ska göras, avrun­das till när­mast lägre hela kron­tal.

Avräk­ning ska i första hand göras vid utbe­tal­ning av sjuk­pen­ning som avser samma tid som den lön under sjuk­dom som för­an­lett minsk­ningen. Avräk­ningen får också göras vid när­mast föl­jande utbe­tal­ning av sjuk­pen­ning.

28 a kap. Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns en inle­dande bestäm­melse i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till sjuk­pen­ning i sär­skilda fall i 3-7 §§,
   - bedöm­ning av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning i 8 §,
   - ersätt­ningsni­våer i 9 §,
   - beräk­ning av sjuk­pen­ning i sär­skilda fall i 10-12 §§,
   - sjuk­pen­ning i sär­skilda fall vid sju­ker­sätt­ning i 13 §,
   - sjuk­pen­ning i sär­skilda fall vid liv­ränta enligt 41 eller 43 kap. i 14 §,
   - för­måns­ti­den i 15 §,
   - karens­av­drag och karens­da­gar i 16 och 17 §§,
   - behål­lande av rät­ten till sjuk­pen­ning i sär­skilda fall i 18 §,
   - upp­hö­rande av rät­ten till sjuk­pen­ning i sär­skilda fall i 19 §, och
   - arbets­gi­var­in­träde m.m. i 20 §. Lag (2018:647).

Inle­dande bestäm­melse

2 §   Bestäm­mel­serna i 27 och 28 kap. gäl­ler även i fråga om sjuk­pen­ning i sär­skilda fall, om inte annat föl­jer av detta kapi­tel. Lag (2011:1513).

Rät­ten till sjuk­pen­ning i sär­skilda fall

3 §   En för­säk­rad som helt eller del­vis har fått tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning under det högsta anta­let måna­der som sådan ersätt­ning kan beta­las ut enligt 4 kap. 31 § lagen (2010:111) om infö­rande av soci­al­för­säk­rings­bal­ken har i de fall och under de när­mare för­ut­sätt­ningar som anges i detta kapi­tel rätt till sjuk­pen­ning i sär­skilda fall. Detta gäl­ler även för en för­säk­rad vars rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning upp­hör på grund av att han eller hon fyl­ler 30 år. Lag (2011:1514).

4 §   En för­säk­rad som omfat­tas av 3 § och som på grund av bestäm­mel­serna om sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst i denna balk inte skulle ha rätt till hel sjuk­pen­ning som på fort­sätt­ningsni­vån med­för en sjuk­pen­ning om minst 230 kro­nor per kalen­der­dag, har rätt till sjuk­pen­ning i sär­skilda fall vid sjuk­dom som sät­ter ned hans eller hen­nes arbets­för­måga.

Med sjuk­dom lik­ställs, för­u­tom vad som före­skrivs i 27 kap. 2 § andra styc­ket, även annan ned­sätt­ning av den fysiska eller psy­kiska pre­sta­tions­för­må­gan. Lag (2024:1269).

5 §   Rät­ten till sjuk­pen­ning i sär­skilda fall inträ­der från och med dagen efter den då rät­ten till sådan tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som avses i 3 § har upp­hört. Lag (2011:1514).

6 §   Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall läm­nas inte när den för­säk­rade
   1. bedri­ver stu­dier, för vilka han eller hon upp­bär stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395), stu­di­estarts­stöd enligt lagen (2017:527) om stu­di­estarts­stöd eller omställ­nings­stu­di­e­stöd enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd, eller
   2. del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram och får akti­vi­tets­stöd.

Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall läm­nas inte hel­ler när den för­säk­rade del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram men är avstängd från rätt till akti­vi­tets­stöd. Lag (2022:858).

7 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall läm­nas längst till och med måna­den före den när den för­säk­rade fyl­ler 66 år.
Lag (2022:878).

7 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall läm­nas längst till och med måna­den före den när den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2022:879).

Bedöm­ning av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning

8 §   Vid bedöm­ningen av om arbets­för­må­gan är ned­satt ska det beak­tas om den för­säk­rade på grund av sjuk­do­men har sådan för­måga att han eller hon kan för­sörja sig själv genom
   1. för­värvs­ar­bete i en sådan angi­ven yrkes­grupp som inne­hål­ler arbe­ten som är nor­malt före­kom­mande på arbets­mark­na­den, eller
   2. annat lämp­ligt arbete som är till­gäng­ligt för honom eller henne.

Bedöm­ningen av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning ska göras i för­hål­lande till ett hel­tids­ar­bete. Lag (2021:990).

Ersätt­ningsni­våer

9 §   Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall läm­nas med högst
   - 230 kro­nor per dag vid hel för­mån,
   - 173 kro­nor per dag vid tre fjär­de­dels för­mån,
   - 115 kro­nor per dag vid halv för­mån, och
   - 58 kro­nor per dag vid en fjär­de­dels för­mån.
Lag (2024:1269).

Beräk­ning av sjuk­pen­ning i sär­skilda fall

10 §   Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall läm­nas för sju dagar per vecka. Lag (2011:1513).

11 §   Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall beräk­nas, om inte annat föl­jer av 12 eller 13 §, enligt föl­jande:
   1. För en för­säk­rad för vil­ken en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst inte kan fast­stäl­las, upp­går sjuk­pen­ning i sär­skilda fall per dag för respek­tive för­måns­nivå till de belopp som anges i 9 §.
   2. För annan för­säk­rad än den som avses i 1, mot­sva­rar sjuk­pen­ning i sär­skilda fall per dag för respek­tive för­måns­nivå dif­fe­ren­sen mel­lan
   - de belopp som anges i 9 § och
   - den sjuk­pen­ning som läm­nas per dag enligt 27 och 28 kap.
Lag (2011:1513).

12 §   Om sjuk­pen­ning ska läm­nas under de första 14 dagarna i en sjuk­pe­riod med stöd av 27 kap. 10 eller 11 §, läm­nas sjuk­pen­ning i sär­skilda fall endast till den del denna ersätt­ning, sam­man­lagt under fjor­ton­da­gars­pe­ri­o­den, över­sti­ger vad som annars ska läm­nas i sjuk­pen­ning under samma period.
Lag (2011:1513).

Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall vid sju­ker­sätt­ning

13 §   I det fall en för­säk­rad får sju­ker­sätt­ning läm­nas hel sjuk­pen­ning i sär­skilda fall med högst
   - 173 kro­nor per dag när sju­ker­sätt­ning läm­nas som en fjär­de­dels för­mån,
   - 115 kro­nor per dag när sju­ker­sätt­ning läm­nas som en halv för­mån, och
   - 58 kro­nor per dag när sju­ker­sätt­ning läm­nas som tre fjär­de­dels för­mån.

När sjuk­pen­ning i sär­skilda fall ska läm­nas som par­ti­ell för­mån, läm­nas ersätt­ning med högst tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av belop­pen i första styc­ket.

För en för­säk­rad för vil­ken en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst kan fast­stäl­las, mot­sva­rar sjuk­pen­ning i sär­skilda fall per dag dif­fe­ren­sen mel­lan
   - de belopp som fram­går av första eller andra styc­kena och
   - den sjuk­pen­ning som läm­nas per dag enligt 27 och 28 kap.
Lag (2024:1269).

14 §   I det fall en för­säk­rad får liv­ränta enligt 41 eller 43 kap., mins­kas sjuk­pen­ning i sär­skilda fall per dag enligt föl­jande.

När sjuk­pen­ning i sär­skilda fall har beräk­nats enligt 11 §, ska det fram­räk­nade belop­pet per dag mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar det liv­rän­te­be­lopp enligt 41 eller 43 kap. som gäl­ler vid tiden för beslu­tet delat med 365. Liv­rän­te­be­lop­pet avrun­das till när­maste hela kron­tal och 50 öre avrun­das nedåt.

Det som före­skrivs i första och andra styc­kena gäl­ler endast om den för­säk­rade inte får sju­ker­sätt­ning för samma tid som liv­ränta enligt 41 eller 43 kap. Lag (2011:1513).

För­måns­ti­den

15 §   När det enligt 27 kap. 20-24 §§ kan läm­nas sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån eller fort­sätt­ningsni­vån, ska även sjuk­pen­ning i sär­skilda fall kunna läm­nas. Lag (2015:963).

Karens­av­drag och karens­da­gar

16 §   För en för­säk­rad för vil­ken en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst inte kan fast­stäl­las eller för vil­ken en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst har fast­ställts eller skulle ha kun­nat fast­stäl­las som sva­rar mot inkomst av anställ­ning, tilläm­pas vad som före­skrivs om karens­av­drag i 27 kap. 27 §.

För en för­säk­rad för vil­ken en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst har fast­ställts eller skulle ha kun­nat fast­stäl­las som sva­rar mot endast inkomst av annat för­värvs­ar­bete, och som inte är arbets­lös, tilläm­pas vad som före­skrivs om karens­da­gar i 27 kap. 27 a §. Lag (2018:647).

17 §   Sjuk­pen­ning i sär­skilda fall kan läm­nas utan karens­av­drag eller avdrag för karens­da­gar i mot­sva­rande fall som det enligt 27 kap. 28 § kan läm­nas sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån eller fort­sätt­ningsni­vån. Lag (2018:647).

Behål­lande av rät­ten till sjuk­pen­ning i sär­skilda fall

18 §   En för­säk­rad behål­ler sin rätt till sjuk­pen­ning i sär­skilda fall under tid då
   1. han eller hon för­värvs­ar­be­tar,
   2. en sådan situ­a­tion före­lig­ger som anges i 26 kap. 11, 12, eller 14-18 §§ som grund för SGI-​skydd, eller
   3. han eller hon del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram och får akti­vi­tets­stöd eller står till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.

Rät­ten enligt första styc­ket gäl­ler endast om den inte upp­hör på grund av 19 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela
   1. före­skrif­ter om undan­tag från kra­vet på att den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram ska få akti­vi­tets­stöd, och
   2. före­skrif­ter om de vill­kor som gäl­ler för att den för­säk­rade ska anses stå till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.
Lag (2015:119).

Upp­hö­rande av rät­ten till sjuk­pen­ning i sär­skilda fall

19 §   Rät­ten till sjuk­pen­ning i sär­skilda fall upp­hör när det för den för­säk­rade har bestämts eller skulle ha kun­nat bestäm­mas en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som upp­går till minst 115 400 kro­nor. Lag (2024:1269).

Arbets­gi­var­in­träde m.m.

20 §   Bestäm­mel­serna om arbets­gi­var­in­träde m.m. i 27 kap. 56-59 och 61 §§ gäl­ler inte sjuk­pen­ning i sär­skilda fall.
Lag (2011:1513).

III Reha­bi­li­te­ring och reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning

29 kap. Inne­håll och inle­dande bestäm­mel­ser

Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om
   - reha­bi­li­te­ring i 30 kap.,
   - reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning i 31 kap., och
   - reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall i 31 a kap.
Lag (2011:1513).

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   Reha­bi­li­te­ring enligt bestäm­mel­serna i denna underav­del­ning ska syfta till att en för­säk­rad som har drab­bats av sjuk­dom ska få till­baka sin arbets­för­måga och få för­ut­sätt­ningar att för­sörja sig själv genom för­värvs­ar­bete (arbets­livs­in­rik­tad reha­bi­li­te­ring).

3 §   Under den tid som den arbets­livs­in­rik­tade reha­bi­li­te­ringen pågår kan reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning läm­nas enligt bestäm­mel­serna i 31 och 31 a kap. Lag (2011:1513).

30 kap. Reha­bi­li­te­ring

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om reha­bi­li­te­ring i 2-14 §§. Lag (2017:1306).

All­männa bestäm­mel­ser

Reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der

2 §   En för­säk­rad har rätt till reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

3 §   Reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der ska pla­ne­ras i sam­råd med den för­säk­rade och utgå från hans eller hen­nes indi­vi­du­ella för­ut­sätt­ningar och behov.

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om reha­bi­li­te­ring av för­säk­rade som inte är bosatta här i lan­det.

Arbets­hjälp­me­del

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om bidrag till sådana arbets­hjälp­me­del som en för­värvs­ar­be­tande för­säk­rad behö­ver som ett led i sin reha­bi­li­te­ring.

Arbets­gi­va­rens skyl­dig­he­ter

6 §   Om det kan antas att den för­säk­ra­des arbets­för­måga kom­mer att vara ned­satt på grund av sjuk­dom under minst 60 dagar ska arbets­gi­va­ren senast den dag när den för­säk­ra­des arbets­för­måga har varit ned­satt under 30 dagar ha upp­rät­tat en plan för åter­gång i arbete. Om det har anta­gits att den för­säk­ra­des arbets­för­måga inte kom­mer att vara ned­satt under minst 60 dagar och det senare fram­kom­mer att ned­sätt­ningen kan antas komma att fortgå under minst 60 dagar ska dock en sådan plan omgå­ende upp­rät­tas.

En plan för åter­gång i arbete behö­ver inte upp­rät­tas om det med hän­syn till den för­säk­ra­des häl­so­till­stånd klart fram­går att den för­säk­rade inte kan återgå i arbete. Om häl­so­till­stån­det senare för­bätt­ras ska dock en plan omgå­ende upp­rät­tas. Pla­nen ska i den utsträck­ning som det är möj­ligt upp­rät­tas i sam­råd med den för­säk­rade.

Arbets­gi­va­ren ska fort­lö­pande se till att pla­nen för åter­gång i arbete följs och att det vid behov görs änd­ringar i den.
Lag (2017:1306).

6 a §   Den för­säk­ra­des arbets­gi­vare ska efter sam­råd med den för­säk­rade lämna de upp­lys­ningar till För­säk­rings­kas­san som behövs för att den för­säk­ra­des behov av reha­bi­li­te­ring sna­rast ska kunna klar­läg­gas och även i övrigt med­verka till det. Arbets­gi­va­ren ska också svara för att de åtgär­der vid­tas som behövs för en effek­tiv reha­bi­li­te­ring.

Bestäm­mel­ser om arbets­gi­va­rens skyl­dig­he­ter avse­ende arbetsan­pass­ning och reha­bi­li­te­ring finns även i arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160). Lag (2017:1306).

Den för­säk­ra­des skyl­dig­he­ter

7 §   Den för­säk­rade ska
   - lämna de upp­lys­ningar som behövs för att klar­lägga hans eller hen­nes behov av reha­bi­li­te­ring, och
   - efter bästa för­måga aktivt med­verka i reha­bi­li­te­ringen.

För­säk­rings­kas­sans skyl­dig­he­ter

8 §   För­säk­rings­kas­san sam­ord­nar och utö­var till­syn över de insat­ser som behövs för reha­bi­li­te­rings­verk­sam­he­ten.

9 §   För­säk­rings­kas­san ska i sam­råd med den för­säk­rade se till att
   - den för­säk­ra­des behov av reha­bi­li­te­ring sna­rast klar­läggs, och
   - de åtgär­der vid­tas som behövs för en effek­tiv reha­bi­li­te­ring av den för­säk­rade.

10 §   För­säk­rings­kas­san ska, om den för­säk­rade med­ger det, i arbe­tet med reha­bi­li­te­ringen sam­verka med
   - den för­säk­ra­des arbets­gi­vare och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion,
   - hälso-​​ och sjuk­vår­den,
   - soci­al­tjäns­ten,
   - Arbets­för­med­lingen, och
   - andra myn­dig­he­ter som berörs av reha­bi­li­te­ringen av den för­säk­rade.

För­säk­rings­kas­san ska verka för att de orga­ni­sa­tio­ner och myn­dig­he­ter som anges i första styc­ket, var och en inom sitt verk­sam­hets­om­råde, vid­tar de åtgär­der som behövs för en effek­tiv reha­bi­li­te­ring av den för­säk­rade.

11 §   För­säk­rings­kas­san ska se till att reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der påbör­jas så snart det är möj­ligt av medi­cinska och andra skäl.

Reha­bi­li­te­rings­plan

När en reha­bi­li­te­rings­plan ska upp­rät­tas

12 §   Om den för­säk­rade behö­ver en reha­bi­li­te­rings­åt­gärd, för vil­ken reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning kan läm­nas, ska För­säk­rings­kas­san upp­rätta en reha­bi­li­te­rings­plan. Pla­nen ska i den utsträck­ning det är möj­ligt upp­rät­tas i sam­råd med den för­säk­rade.

Reha­bi­li­te­rings­pla­nens inne­håll

13 §   En reha­bi­li­te­rings­plan ska ange
      1. de reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der som ska komma i fråga,
      2. vem som har ansva­ret för reha­bi­li­te­rings­åt­gär­derna,
      3. en tids­plan för reha­bi­li­te­ringen, och
      4. de upp­gif­ter i övrigt som behövs för att genom­föra reha­bi­li­te­ringen. Lag (2013:747).

Kon­troll och upp­följ­ning

14 §   För­säk­rings­kas­san ska fort­lö­pande se till att en reha­bi­li­te­rings­plan följs och att det vid behov görs änd­ringar i den.

31 kap. Reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - ersätt­nings­for­mer i 2 §,
   - rät­ten till reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning i 3-7 §§,
   - reha­bi­li­te­rings­pen­ning i 8-13 §§, och
   - sär­skilt bidrag i 14 §.

Ersätt­nings­for­mer

2 §   Reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning läm­nas i föl­jande for­mer:
   1. Reha­bi­li­te­rings­pen­ning till en för­säk­rad som del­tar i arbets­livs­in­rik­tad reha­bi­li­te­ring.
   2. Sär­skilt bidrag till en för­säk­rad för kost­na­der som upp­står i sam­band med arbets­livs­in­rik­tad reha­bi­li­te­ring.

Rät­ten till reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning

All­männa bestäm­mel­ser

3 §   Vid sjuk­dom som sät­ter ned en för­säk­rads arbets­för­måga med minst en fjär­de­del har den för­säk­rade rätt till reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning under tid då han eller hon del­tar i arbets­livs­in­rik­tad reha­bi­li­te­ring som avser att
   1. för­korta sjuk­doms­ti­den, eller
   2. helt eller del­vis före­bygga eller häva ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan.

4 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning läm­nas längst till och med måna­den före den när den för­säk­rade fyl­ler 66 år.
Lag (2022:878).

4 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning läm­nas längst till och med måna­den före den när den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2022:879).

5 §   En för­säk­rad som får reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning får behålla ersätt­ningen
   1. vid kort­va­rig ledig­het för enskild ange­lä­gen­het av vikt,
   2. vid ledig­het på grund av uppe­håll i reha­bi­li­te­ringen enligt före­skrif­ter som rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med­dela med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men, och
   3. när den för­säk­rade på grund av sjuk­dom är helt eller del­vis ur stånd att delta i reha­bi­li­te­ringen.

Reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ningen får läm­nas enligt första styc­ket 3 för högst 30 kalen­der­da­gar i följd. Efter den sjunde dagen läm­nas ersätt­ningen endast om den för­säk­rade genom att lämna in ett läka­rin­tyg till För­säk­rings­kas­san styr­ker ned­sätt­ningen av för­må­gan att delta i reha­bi­li­te­ringen på grund av sjuk­dom.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter dels om undan­tag från kra­vet att lämna ett läka­rin­tyg enligt andra styc­ket när ett sådant intyg inte behövs, dels om att kra­vet ska gälla för ersätt­ning från och med en annan dag än den som föl­jer av andra styc­ket. Lag (2020:427).

Reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning vid utbild­ning

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning vid utbild­ning.

Famil­je­hems­för­äl­der

7 §   Om en famil­je­hems­för­äl­der får ersätt­ning för vår­den av barn som omfat­tas av upp­dra­get för tid när reha­bi­li­te­rings­pen­ning kom­mer i fråga, bedöms rät­ten till reha­bi­li­te­rings­pen­ning med bort­se­ende från ersätt­ningen.

Reha­bi­li­te­rings­pen­ning

För­måns­ni­våer och arbets­för­måga

8 §   Reha­bi­li­te­rings­pen­ning läm­nas enligt föl­jande för­måns­ni­våer:
   1. Hel reha­bi­li­te­rings­pen­ning läm­nas för dag när den för­säk­rade sak­nar arbets­för­måga.
   2. Tre fjär­de­dels reha­bi­li­te­rings­pen­ning läm­nas för dag när den för­säk­ra­des arbets­för­måga är ned­satt med minst tre fjär­de­de­lar men inte sak­nas helt.
   3. Halv reha­bi­li­te­rings­pen­ning läm­nas för dag när den för­säk­ra­des arbets­för­måga är ned­satt med minst hälf­ten men inte med tre fjär­de­de­lar.
   4. En fjär­de­dels reha­bi­li­te­rings­pen­ning läm­nas för dag när den för­säk­ra­des arbets­för­måga är ned­satt med minst en fjär­de­del men inte med hälf­ten.

Arbets­för­må­gan ska under tiden för reha­bi­li­te­rings­åt­gär­den anses ned­satt i den utsträck­ning den för­säk­rade på grund av åtgär­den är för­hind­rad att för­värvs­ar­beta.

9 §   Vid tillämp­ningen av 8 § första styc­ket ska det bort­ses från sådan arbets­för­måga som den för­säk­rade utnytt­jar i sam­band med för­värvs­ar­bete som utförs med stöd av 37 kap. 3 §. Om det inte går att avgöra till vil­ken tid och till vil­ket för­värvs­ar­bete ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan hän­för sig ska denna i första hand anses hän­föra sig till sådant för­värvs­ar­bete som avses i 37 kap. 3 §.

Ersätt­ningsnivå och beräk­nings­un­der­lag

10 §   Hel reha­bi­li­te­rings­pen­ning för dag mot­sva­rar kvo­ten mel­lan
   - den för­säk­ra­des beräk­nings­un­der­lag enligt 28 kap. 7 § 1 eller 2 och
   - 365.

Vid beräk­ningen ska bestäm­mel­serna i 27 kap. 21-24, 26 och 32 §§ samt 28 kap. 10 och 11 §§ tilläm­pas. Lag (2015:963).

Beräk­nings­un­der­lag för famil­je­hems­för­äl­der

11 §   I fall som avses i 7 § ska reha­bi­li­te­rings­pen­ning­ens stor­lek beräk­nas på en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som inte omfat­tar den ersätt­ning som den för­säk­rade får i egen­skap av famil­je­hems­för­äl­der.

Sam­ord­ning med andra för­må­ner

12 §   Reha­bi­li­te­rings­pen­ningen ska mins­kas med det belopp den för­säk­rade för samma tid får som
   1. för­äld­ra­pen­ning­s­för­mån,
   2. sjuk­pen­ning,
   3. sjuk­pen­ning eller liv­ränta vid arbets­skada eller annan skada som avses i 40-44 kap. eller mot­sva­rande ersätt­ning enligt någon annan för­fatt­ning, dock endast till den del ersätt­ningen avser samma inkomst­bort­fall som reha­bi­li­te­rings­pen­ningen är avsedd att täcka, eller
   4. stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395), stu­di­estarts­stöd enligt lagen (2017:527) om stu­di­estarts­stöd, omställ­nings­stu­di­e­stöd enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd eller ersätt­ning till del­ta­gare i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF), dock inte till den del stu­di­e­stö­det eller omställ­nings­stu­di­e­stö­det är åter­be­tal­nings­plik­tigt.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler även för mot­sva­rande för­mån som läm­nas till den för­säk­rade på grund­val av utländsk lag­stift­ning. Lag (2022:858).

Arbets­gi­var­in­träde m.m.

13 §   Bestäm­mel­serna om arbets­gi­var­in­träde och inträde av sta­ten i vissa fall i 27 kap. 56-58 och 60 §§ ska tilläm­pas även när det gäl­ler reha­bi­li­te­rings­pen­ning.

Sär­skilt bidrag

14 §   Sär­skilt bidrag läm­nas under reha­bi­li­te­rings­ti­den för kost­na­der som upp­står för den för­säk­rade i sam­band med reha­bi­li­te­ringen. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om sådant bidrag.

31 a kap. Reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns en inle­dande bestäm­melse i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall i 3-5 §§,
   - bedöm­ning av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning i 6 §,
   - ersätt­ningsni­våer i 7 §,
   - beräk­ning av reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall i 8 och 9 §§,
   - reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall vid sju­ker­sätt­ning i 10 §,
   - reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall vid liv­ränta enligt 41 eller 43 kap. i 11 §,
   - för­måns­ti­den i 12 §,
   - behål­lande av rät­ten till reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall i 13 §,
   - upp­hö­rande av rät­ten till reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall i 14 §, och
   - arbets­gi­var­in­träde m.m. i 15 §. Lag (2011:1513).

Inle­dande bestäm­melse

2 §   Bestäm­mel­serna i 31 kap. gäl­ler även i fråga om reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall, om inte annat föl­jer av detta kapi­tel. Lag (2011:1513).

Rät­ten till reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall

3 §   En för­säk­rad som helt eller del­vis har fått tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning under det högsta anta­let måna­der som sådan ersätt­ning kan beta­las ut enligt 4 kap. 31 § lagen (2010:111) om infö­rande av soci­al­för­säk­rings­bal­ken har i de fall och under de när­mare för­ut­sätt­ningar som anges i detta kapi­tel rätt till reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall. Detta gäl­ler även för en för­säk­rad vars rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning upp­hör på grund av att han eller hon fyl­ler 30 år. Lag (2011:1514).

4 §   En för­säk­rad som omfat­tas av 3 § och som på grund av bestäm­mel­serna om sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst i denna balk inte skulle ha rätt till hel reha­bi­li­te­rings­pen­ning mot­sva­rande vad som för sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån med­för en sjuk­pen­ning om minst 230 kro­nor per kalen­der­dag, har rätt till reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall vid sjuk­dom som sät­ter ned hans eller hen­nes arbets­för­måga under tid som anges i 31 kap. 3 §.

Med sjuk­dom lik­ställs, för­u­tom vad som före­skrivs i 27 kap. 2 § andra styc­ket, även annan ned­sätt­ning av den fysiska eller psy­kiska pre­sta­tions­för­må­gan. Lag (2024:1269).

5 §   Rät­ten till reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall inträ­der från och med dagen efter den då rät­ten till sådan tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som avses i 3 § har upp­hört. Lag (2011:1514).

Bedöm­ning av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning

6 §   Bedöm­ningen av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning ska göras i för­hål­lande till ett hel­tids­ar­bete. Lag (2011:1513).

Ersätt­ningsni­våer

7 §   Reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall läm­nas med högst
   - 230 kro­nor per dag vid hel för­mån,
   - 173 kro­nor per dag vid tre fjär­de­dels för­mån,
   - 115 kro­nor per dag vid halv för­mån, och
   - 58 kro­nor per dag vid en fjär­de­dels för­mån. Lag (2024:1269).

Beräk­ning av reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall

8 §   Reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall läm­nas för sju dagar per vecka. Lag (2011:1513).

9 §   Reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall beräk­nas, om inte annat föl­jer av 10 §, enligt föl­jande:
   1. För en för­säk­rad för vil­ken en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst inte kan fast­stäl­las, upp­går reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall per dag för respek­tive för­måns­nivå till de belopp som anges i 7 §.
   2. För annan för­säk­rad än den som avses i 1, mot­sva­rar reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall per dag för respek­tive för­måns­nivå dif­fe­ren­sen mel­lan
   - de belopp som anges i 7 § och
   - den reha­bi­li­te­rings­pen­ning som läm­nas per dag enligt 31 kap.
Lag (2011:1513).

Reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall vid sju­ker­sätt­ning

10 §   I det fall en för­säk­rad får sju­ker­sätt­ning läm­nas hel reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall med högst
   - 173 kro­nor per dag när sju­ker­sätt­ning läm­nas som en fjär­de­dels för­mån,
   - 115 kro­nor per dag när sju­ker­sätt­ning läm­nas som en halv för­mån, och
   - 58 kro­nor per dag när sju­ker­sätt­ning läm­nas som tre fjär­de­dels för­mån.

När reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall ska läm­nas som par­ti­ell för­mån, läm­nas ersätt­ning med högst tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av belop­pen i första styc­ket.

För en för­säk­rad för vil­ken en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst kan fast­stäl­las, mot­sva­rar reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall per dag dif­fe­ren­sen mel­lan
   - de belopp som fram­går av första eller andra styc­kena och
   - den reha­bi­li­te­rings­pen­ning som läm­nas per dag enligt 31 kap.
Lag (2024:1269).

11 §   I det fall en för­säk­rad får liv­ränta enligt 41 eller 43 kap., mins­kas reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall per dag enligt föl­jande.

När reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall har beräk­nats enligt 9 §, ska det fram­räk­nade belop­pet per dag mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar det liv­rän­te­be­lopp enligt 41 eller 43 kap. som gäl­ler vid tiden för beslu­tet delat med 365.
Liv­rän­te­be­lop­pet avrun­das till när­maste hela kron­tal och 50 öre avrun­das nedåt.

Det som före­skrivs i första och andra styc­kena gäl­ler endast om den för­säk­rade inte får sju­ker­sätt­ning för samma tid som liv­ränta enligt 41 eller 43 kap. Lag (2011:1513).

För­måns­ti­den

12 §   När det kan läm­nas reha­bi­li­te­rings­pen­ning på den nivå som före­skrivs i 27 kap. 21-24 §§, ska även reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall kunna läm­nas.
Lag (2015:963).

Behål­lande av rät­ten till reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall

13 §   En för­säk­rad behål­ler sin rätt till reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall under tid då
   1. han eller hon för­värvs­ar­be­tar,
   2. en sådan situ­a­tion före­lig­ger som anges i 26 kap. 11, 12, eller 14-18 §§ som grund för SGI-​skydd, eller
   3. han eller hon del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram och får akti­vi­tets­stöd eller står till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.

Rät­ten enligt första styc­ket gäl­ler endast om den inte upp­hör på grund av 14 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela
   1. före­skrif­ter om undan­tag från kra­vet på att den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram ska få akti­vi­tets­stöd, och
   2. före­skrif­ter om de vill­kor som gäl­ler för att den för­säk­rade ska anses stå till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.
Lag (2015:119).

Upp­hö­rande av rät­ten till reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall

14 §   Rät­ten till reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall upp­hör när det för den för­säk­rade har bestämts eller skulle ha kun­nat bestäm­mas en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som upp­går till minst 115 400 kro­nor. Lag (2024:1269).

Arbets­gi­var­in­träde m.m.

15 §   Bestäm­mel­serna om arbets­gi­var­in­träde m.m. i 31 kap. 13 § gäl­ler inte reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall.
Lag (2011:1513).

IV Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

32 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns all­männa bestäm­mel­ser om sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 33 kap.

Vidare finns
   - bestäm­mel­ser om inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 34 kap.,
   - bestäm­mel­ser om sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning i 35 kap.,
   - gemen­samma bestäm­mel­ser om sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 36 kap., och
   - bestäm­mel­ser om för­säk­rade som senast för juli 2008 bevil­jats icke tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning i 37 kap.

33 kap. All­männa bestäm­mel­ser om sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2-4 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 5-8 §§,
   - för­måns­ni­våer i 9-13 §§,
   - för­måns­ti­den i 14-20 §§,
   - akti­vi­te­ter under tid med akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 21-25 §§, och
   - sär­skilda insat­ser för för­säk­rade med tre fjär­de­dels ersätt­ning i 26-28 §§.

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   Sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning kan läm­nas till en för­säk­rad vars arbets­för­måga är lång­va­rigt ned­satt.

3 §   Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas i form av
   1. inkomstre­la­te­rad ersätt­ning enligt 34 kap., och
   2. garan­ti­er­sätt­ning enligt 35 kap.

4 §   Sju­ker­sätt­ning läm­nas tills vidare, medan akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas för viss tid.

Rät­ten till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

Ned­satt arbets­för­måga

5 §   En för­säk­rad vars arbets­för­måga är ned­satt med minst en fjär­de­del på grund av sjuk­dom eller annan ned­sätt­ning av den fysiska eller psy­kiska pre­sta­tions­för­må­gan och som var för­säk­rad vid för­säk­rings­fal­let har, enligt när­mare bestäm­mel­ser i denna underav­del­ning, rätt till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

Om för­säk­rings­fal­let har inträf­fat före ingången av det år då den för­säk­rade fyllde 18 år, gäl­ler inte kra­vet att den för­säk­rade ska vara för­säk­rad vid för­säk­rings­fal­let.

6 §   För rätt till sju­ker­sätt­ning krävs att arbets­för­må­gan kan anses sta­dig­va­rande ned­satt och att åtgär­der som avses i 27 kap. 6 § samt i 29-31 kap. inte bedöms kunna leda till att den för­säk­rade åter­får någon arbets­för­måga i ett sådant arbete som avses i 10 eller 10 a §. Lag (2022:1222).

7 §   För rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning krävs att ned­sätt­ningen kan antas bestå under minst ett år.

Funk­tions­hind­rade som går i sko­lan

8 §   En för­säk­rad som på grund av funk­tions­hin­der ännu inte har avslu­tat sin skol­gång på grund­sko­le­nivå och gym­na­sial nivå vid ingången av juli det år då han eller hon fyl­ler 19 år har rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

För­måns­ni­våer

För­måns­ni­vå­erna och arbets­för­må­gan

9 §   Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas enligt föl­jande för­måns­ni­våer:
   1. Hel sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas när den för­säk­ra­des arbets­för­måga är helt eller i det när­maste helt ned­satt.
   2. Tre fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas när den för­säk­ra­des arbets­för­måga är ned­satt i mindre grad än som anges i 1 men med minst tre fjär­de­de­lar.
   3. Halv sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas när den för­säk­ra­des arbets­för­måga är ned­satt med mindre än tre fjär­de­de­lar men med minst hälf­ten.
   4. En fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas när den för­säk­ra­des arbets­för­måga är ned­satt med mindre än hälf­ten men med minst en fjär­de­del.

Bedöm­ningen av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning

10 §   När det bedöms hur ned­satt arbets­för­må­gan är ska För­säk­rings­kas­san beakta den för­säk­ra­des för­måga att för­sörja sig själv genom för­värvs­ar­bete på arbets­mark­na­den.

Sju­ker­sätt­ning för äldre

10 a §   För en för­säk­rad som har upp­nått den ålder då det åter­står som mest fem år till den tid­punkt då sju­ker­sätt­ning som längst kan läm­nas enligt 16 § och som har erfa­ren­het av sådant för­värvs­ar­bete som är nor­malt före­kom­mande på arbets­mark­na­den ska För­säk­rings­kas­san, när det bedöms hur ned­satt arbets­för­må­gan är, beakta den för­säk­ra­des för­måga att för­sörja sig själv genom
   1. sådant för­värvs­ar­bete som är nor­malt före­kom­mande på arbets­mark­na­den och som den för­säk­rade har erfa­ren­het av, eller
   2. annat lämp­ligt arbete som är till­gäng­ligt för honom eller henne.

Med för­värvs­ar­be­ten som den för­säk­rade har erfa­ren­het av avses arbe­ten som den för­säk­rade har haft under en tids­pe­riod på fem­ton år före den månad för vil­ken han eller hon ansö­ker om sju­ker­sätt­ning, före ett bevil­jande enligt 36 kap. 25 § eller före en ompröv­ning av rät­ten till sju­ker­sätt­ning enligt 36 kap. 19 §. Lag (2022:1222).

10 b §   Den som har upp­nått den ålder då det åter­står som mest fem år till den tid­punkt då sju­ker­sätt­ning som längst kan läm­nas enligt 16 § ska omfat­tas av regle­ringen i 10 a § även om tid­punk­ten då sju­ker­sätt­ning som längst kan läm­nas där­ef­ter skulle sena­re­läg­gas genom en för­fatt­nings­änd­ring.
Lag (2022:1222).

Övriga bestäm­mel­ser om bedöm­ningen av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning

11 §   Bedöm­ningen enligt 10 och 10 a §§ ska göras
   - efter samma grun­der oav­sett på vil­ket sätt pre­sta­tions­för­må­gan är ned­satt, och
   - i för­hål­lande till ett hel­tids­ar­bete.

Med inkomst av arbete lik­ställs i skä­lig omfatt­ning vär­det av arbete med sköt­sel av hem­met. Lag (2022:1222).

12 §   Under tid som den för­säk­rade genom­går behand­ling eller reha­bi­li­te­ring som avses i 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 §, ska arbets­för­må­gan anses ned­satt i den utsträck­ning som behand­lingen eller reha­bi­li­te­ringen hind­rar honom eller henne från att för­värvs­ar­beta.

Funk­tions­hind­rade som går i sko­lan

13 §   En funk­tions­hind­rad som avses i 8 § får hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning obe­ro­ende av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning.

För­måns­ti­den

All­männa bestäm­mel­ser

14 §   Sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas från och med den månad då rät­ten till för­må­nen har upp­kom­mit, dock inte för längre tid till­baka än tre måna­der före ansök­nings­må­na­den.

När sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas utan ansö­kan enligt 36 kap. 25 §, läm­nas ersätt­ningen dock från och med måna­den efter den då beslu­tet om för­må­nen med­de­lats.

15 §   Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas, om inte något annat är sär­skilt före­skri­vet, till och med den månad när rät­ten till för­må­nen upp­hör.

Sju­ker­sätt­ning

16 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Hel sju­ker­sätt­ning kan läm­nas tidi­gast från och med juli det år då den för­säk­rade fyl­ler 19 år och längst till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 66 år.

Tre fjär­de­dels, halv eller en fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning kan läm­nas tidi­gast från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 30 år och längst till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 66 år. Lag (2022:878).

16 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Hel sju­ker­sätt­ning kan läm­nas tidi­gast från och med juli det år då den för­säk­rade fyl­ler 19 år och längst till och med måna­den före den månad då han eller hon uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion.

Tre fjär­de­dels, halv eller en fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning kan läm­nas tidi­gast från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 30 år och längst till och med måna­den före den månad då han eller hon uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2022:879).

17 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ För­säk­rings­kas­san ska senast tre år räk­nat från ett beslut om sju­ker­sätt­ning göra en upp­följ­ning av den för­säk­ra­des arbets­för­måga. För­säk­rings­kas­san ska där­ef­ter, så länge den för­säk­rade har rätt till sju­ker­sätt­ning, minst vart tredje år på nytt följa upp den för­säk­ra­des arbets­för­måga.

Om den för­säk­rade har fyllt 61 år, behö­ver någon upp­följ­ning inte göras. Lag (2022:878).

17 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ För­säk­rings­kas­san ska senast tre år räk­nat från ett beslut om sju­ker­sätt­ning göra en upp­följ­ning av den för­säk­ra­des arbets­för­måga. För­säk­rings­kas­san ska där­ef­ter, så länge den för­säk­rade har rätt till sju­ker­sätt­ning, minst vart tredje år på nytt följa upp den för­säk­ra­des arbets­för­måga.

Om den för­säk­rade har fem eller färre år kvar tills rik­t­ål­dern för pen­sion upp­nås, behö­ver någon upp­följ­ning inte göras.
Lag (2022:879).

Akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

18 §   Akti­vi­tet­s­er­sätt­ning kan tidi­gast läm­nas från och med juli det år då den för­säk­rade fyl­ler 19 år och längst till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 30 år.

19 §   Ett beslut om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning får inte avse längre tid än tre år.

Funk­tions­hind­rade som går i sko­lan

20 §   En funk­tions­hind­rad som avses i 8 § har rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under den tid som skol­gången varar.

Akti­vi­te­ter under tid med akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

All­männa bestäm­mel­ser

21 §   I sam­band med ett beslut om att bevilja en för­säk­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska För­säk­rings­kas­san under­söka om han eller hon under den tid ersätt­ningen ska läm­nas kan delta i akti­vi­te­ter som kan antas ha en gynn­sam inver­kan på hans eller hen­nes sjuk­doms­till­stånd eller fysiska eller psy­kiska pre­sta­tions­för­måga.

22 §   Om den för­säk­rade bedöms kunna delta i akti­vi­te­ter ska För­säk­rings­kas­san när­mare pla­nera vilka akti­vi­te­ter som är lämp­liga för honom eller henne. Pla­ne­ringen ska ske i sam­råd med den för­säk­rade och För­säk­rings­kas­san ska i möj­li­gaste mån till­go­dose den för­säk­ra­des öns­ke­mål. Om För­säk­rings­kas­san och den för­säk­rade kom­mer över­ens ska För­säk­rings­kas­san upp­rätta en plan för akti­vi­te­terna.

23 §   För­säk­rings­kas­san ska verka för att pla­ne­rade akti­vi­te­ter kom­mer till stånd. För­säk­rings­kas­san ska sam­ordna de insat­ser som behövs och se till att åtgär­der vid­tas för att under­lätta för den för­säk­rade att delta i akti­vi­te­terna.

24 §   Som akti­vi­te­ter enligt 21-23 §§ räk­nas inte sådana åtgär­der som avses i 110 kap. 14 § 4.

Kost­nads­er­sätt­ning med anled­ning av akti­vi­te­ter

25 §   Sär­skild ersätt­ning kan läm­nas för den för­säk­ra­des kost­na­der med anled­ning av de akti­vi­te­ter som han eller hon del­tar i. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om sådan ersätt­ning.

Sär­skilda insat­ser för för­säk­rade med tre fjär­de­dels ersätt­ning

26 §   För den som får tre fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska sär­skilda insat­ser göras för att han eller hon ska kunna få en anställ­ning mot­sva­rande den åter­stå­ende arbets­för­må­gan.

27 §   För­säk­rings­kas­san ska med den för­säk­ra­des sam­tycke se till att sådana insat­ser som avses i 26 § inleds.
Lag (2020:1256).

28 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om sådana insat­ser som avses i 26 §.
Lag (2020:1256).

34 kap. Inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till inkomstre­la­te­rad ersätt­ning i 2 §,
   - ram­tid i 3 §,
   - beräk­nings­un­der­lag för inkomstre­la­te­rad ersätt­ning i 4-11 §§, och
   - beräk­ning av inkomstre­la­te­rad ersätt­ning i 12-14 §§.

Rät­ten till inkomstre­la­te­rad ersätt­ning

2 §   Rätt till inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har en för­säk­rad som avses i 33 kap. om det för honom eller henne har fast­ställts pen­sions­grun­dande inkomst enligt 59 kap. för minst ett år under en viss tids­pe­riod (ram­tid) när­mast före det år då för­säk­rings­fal­let inträf­fade.

Ram­tid

3 §   Ram­ti­den är, om inte något annat föl­jer av 10 och 11 §§,
   - 5 år för den som fyl­ler 53 år eller mer det år då för­säk­rings­fal­let inträf­far,
   - 6 år för den som fyl­ler minst 50 år och högst 52 år det år då för­säk­rings­fal­let inträf­far,
   - 7 år för den som fyl­ler minst 47 år och högst 49 år det år då för­säk­rings­fal­let inträf­far, och
   - 8 år för den som fyl­ler högst 46 år det år då för­säk­rings­fal­let inträf­far.

Beräk­nings­un­der­lag för inkomstre­la­te­rad ersätt­ning

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

4 §   Inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning beräk­nas på grund­val av en anta­gan­de­in­komst. Denna beräk­nas enligt 6-11 §§ med led­ning av den för­säk­ra­des brut­to­årsin­koms­ter inom ram­ti­den.

5 §   Anta­gan­de­in­koms­ten anknyts till pris­bas­belop­pet för det år då ersätt­ningen ska börja läm­nas och räk­nas om vid för­änd­ringar av detta belopp.

Brut­to­årsin­komst

6 §   Med brut­to­årsin­komst avses
   1. pen­sions­grun­dande inkomst enligt 59 kap. med tillägg för debi­te­rade all­männa pen­sions­av­gif­ter för respek­tive år, och
   2. pen­sions­grun­dande belopp enligt 60 kap. som till­go­do­räk­nats med anled­ning av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

7 §   När brut­to­årsin­koms­ten beräk­nas ska det bort­ses från pen­sions­grun­dande inkoms­ter och pen­sions­grun­dande belopp som sam­man­tagna över­sti­ger 7,5 gånger det pris­bas­belopp som gäl­ler för beskatt­nings­å­ret. Lag (2011:1434).

8 §   Brut­to­årsin­koms­ten räk­nas om med hän­syn till för­änd­ringar i pris­bas­belop­pet på föl­jande sätt:

Brut­to­årsin­koms­ten mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten mel­lan
   - pris­bas­belop­pet för det år sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen ska börja läm­nas och
   - pris­bas­belop­pet för det år brut­to­årsin­koms­ten avser.

Anta­gan­de­in­komst

9 §   Anta­gan­de­in­koms­ten mot­sva­rar genom­snit­tet av de tre högsta enligt 8 § omräk­nade brut­to­årsin­koms­terna inom ram­ti­den.

Om endast en eller två brut­to­årsin­koms­ter kan till­go­do­räk­nas inom ram­ti­den, ska två respek­tive en brut­to­årsin­komst om noll kro­nor tas med i beräk­ningen.

10 §   Vid beräk­ning av inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning till och med måna­den före den månad då den för­säk­rade fyl­ler 30 år eller vid beräk­ning av inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning får, om det med­för en högre anta­gan­de­in­komst, vid tillämp­ning av 9 § i stäl­let använ­das de två högsta enligt 8 § omräk­nade brut­to­årsin­koms­terna inom en ram­tid av tre år.

Om endast en brut­to­årsin­komst kan till­go­do­räk­nas inom ram­ti­den, ska en brut­to­årsin­komst om noll kro­nor tas med i beräk­ningen. Lag (2016:1291).

11 §   Om den för­säk­rade, vid beräk­ning av anta­gan­de­in­komst enligt 10 §, kan till­go­do­räk­nas en brut­to­årsin­komst året före det år då för­säk­rings­fal­let inträf­far men denna är lägre än den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst enligt 25 och 26 kap. som den för­säk­rade skulle ha haft vid tid­punk­ten för för­säk­rings­fal­let, får den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten, till den del den inte över­sti­ger 7,5 pris­bas­belopp, i stäl­let utgöra brut­to­årsin­komst.

Beräk­ning av inkomstre­la­te­rad ersätt­ning

Ersätt­ningsni­vån

12 §   Hel inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas för år räk­nat med 64,7 pro­cent av den för­säk­ra­des anta­gan­de­in­komst. Lag (2015:453).

Par­ti­ell ersätt­ning

13 §   Par­ti­ell inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas för år räk­nat med så stor andel av hel sådan ersätt­ning som mot­sva­rar den andel av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som den för­säk­rade har rätt till enligt 33 kap. 9 §.

Sam­ord­ning med utländsk ersätt­ning

14 §   Från inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska sådana för­må­ner räk­nas av som läm­nas till den för­säk­rade enligt utländsk lag­stift­ning och som mot­sva­rar sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller som utgör pen­sion vid inva­li­di­tet.

35 kap. Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning

Inne­håll

1 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​06-01/ I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till garan­ti­er­sätt­ning i 2 och 3 §§,
   - för­säk­rings­ti­den i 4-15 §§,
   - ersätt­ningsni­våer i 18-20 §§,
   - beräk­nings­un­der­lag för garan­ti­er­sätt­ning i 21 och 22 §§, och
   - beräk­ning av garan­ti­er­sätt­ning i 23-25 §§.
Lag (2014:239).

1 §    /Trä­der i kraft I:2025-​06-01/ I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till garan­ti­er­sätt­ning i 2 och 3 §§,
   - för­säk­rings­ti­den i 4-7 och 11-15 §§,
   - ersätt­ningsni­våer i 18-20 §§,
   - beräk­nings­un­der­lag för garan­ti­er­sätt­ning i 21 och 22 §§, och
   - beräk­ning av garan­ti­er­sätt­ning i 23-25 §§.
Lag (2024:1270).

Rät­ten till garan­ti­er­sätt­ning

2 §   Rätt till sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning har en för­säk­rad som avses i 33 kap. och
   1. som sak­nar inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 34 kap., eller
   2. vars inkomstre­la­te­rade ersätt­ning enligt samma kapi­tel under­sti­ger en viss nivå (garan­ti­nivå).

Garan­ti­er­sätt­ningen är bero­ende av en sär­skilt beräk­nad för­säk­rings­tid.

3 §   Garan­ti­er­sätt­ning läm­nas endast till den som kan till­go­do­räk­nas en för­säk­rings­tid om minst tre år.

För­säk­rings­ti­den

Inle­dande bestäm­mel­ser

4 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​06-01/ För­säk­rings­tid för rätt till garan­ti­er­sätt­ning till­go­do­räk­nas en för­säk­rad
   1. enligt 6-11 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let (fak­tisk för­säk­rings­tid),
   2. enligt 12 och 13 §§ för tiden där­ef­ter till och med det år då han eller hon fyl­ler 65 år (fram­tida för­säk­rings­tid), och
   3. enligt 14 och 15 §§ om för­säk­rings­fal­let har inträf­fat före 18 års ålder. Lag (2022:878).

4 §    /Trä­der i kraft I:2025-​06-01/ För­säk­rings­tid för rätt till garan­ti­er­sätt­ning till­go­do­räk­nas en för­säk­rad
   1. enligt 6, 7 och 11 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let (fak­tisk för­säk­rings­tid),
   2. enligt 12 och 13 §§ för tiden där­ef­ter till och med det år då han eller hon fyl­ler 65 år (fram­tida för­säk­rings­tid), och
   3. enligt 14 och 15 §§ om för­säk­rings­fal­let har inträf­fat före 18 års ålder. Lag (2024:1270).

4 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ För­säk­rings­tid för rätt till garan­ti­er­sätt­ning till­go­do­räk­nas en för­säk­rad
   1. enligt 6, 7 och 11 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let (fak­tisk för­säk­rings­tid),
   2. enligt 12 och 13 §§ för tiden där­ef­ter till och med det år då han eller hon fyl­ler 65 år (fram­tida för­säk­rings­tid), och
   3. enligt 14 och 15 §§ om för­säk­rings­fal­let har inträf­fat före 18 års ålder. Lag (2024:1270).

4 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ För­säk­rings­tid för rätt till garan­ti­er­sätt­ning till­go­do­räk­nas en för­säk­rad
   1. enligt 6, 7 och 11 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let (fak­tisk för­säk­rings­tid),
   2. enligt 12 och 13 §§ för tiden där­ef­ter till och med året före det år då han eller hon uppnår den vid för­säk­rings­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion (fram­tida för­säk­rings­tid), och
   3. enligt 14 och 15 §§ om för­säk­rings­fal­let har inträf­fat före 18 års ålder. Lag (2024:1272).

5 §   Fak­tisk för­säk­rings­tid och fram­tida för­säk­rings­tid sätts ned var för sig till när­maste antal hela måna­der.

Den sam­man­lagda för­säk­rings­ti­den utgör sum­man av fak­tisk för­säk­rings­tid och fram­tida för­säk­rings­tid. Den sam­man­lagda för­säk­rings­ti­den ska sät­tas ned till när­maste antal hela år.

Bosätt­ning i Sve­rige

6 §   Som fak­tisk för­säk­rings­tid räk­nas tid när en per­son har varit för­säk­rad på grund av bosätt­ning i Sve­rige enligt 5 kap.

Vis­telse i Sve­rige

7 §   Som fak­tisk för­säk­rings­tid räk­nas även tid när en per­son före tid­punk­ten för bosätt­ning i Sve­rige oav­bru­tet har vis­tats här i lan­det efter att ha ansökt om uppe­hålls­till­stånd.

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​06-01 genom lag (2024:1270)./ Bosätt­ning i tidi­gare hem­land

8 §   /Upp­hör att gälla U:2025-​06-01 genom lag (2024:1270)./ Om den för­säk­rade har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 2 § utlän­nings­la­gen (2005:716) eller enligt mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser eller bevil­jats sta­tus­för­kla­ring enligt 4 kap. 3 c § utlän­nings­la­gen eller mot­sva­rande för­kla­ring enligt äldre bestäm­mel­ser räk­nas som fak­tisk för­säk­rings­tid även tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidi­gare hem­land från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tid­punk­ten då han eller hon först kom till Sve­rige. Lag (2021:767).

9 §   /Upp­hör att gälla U:2025-​06-01 genom lag (2024:1270)./ Vid beräk­ningen enligt 8 § ska en så stor andel av tiden i hem­lan­det räk­nas in som sva­rar mot kvo­ten mel­lan
   - den tid när den för­säk­rade har varit bosatt i Sve­rige, inklu­sive den tid som avses i 7 §, från den första ankoms­ten till lan­det till och med året före för­säk­rings­fal­let och
   - hela tidrym­den från det att den för­säk­rade första gången kom till lan­det till och med året före för­säk­rings­fal­let.

Vid beräk­ningen ska det bort­ses från tid för vil­ken den för­säk­rade, vid bosätt­ning i Sve­rige, har rätt till sådan ersätt­ning från det andra lan­det som inte enligt 22 § ska ligga till grund för beräk­ning av garan­ti­er­sätt­ning.

10 §   /Upp­hör att gälla U:2025-​06-01 genom lag (2024:1270)./ Vid tillämp­ning av 8 och 9 §§ lik­ställs med tid för bosätt­ning i hem­lan­det tid då den för­säk­rade före den första ankoms­ten till Sve­rige har befun­nit sig i ett annat land där han eller hon beretts en till­fäl­lig fristad.

Bistånds­ar­be­tare m.fl.

11 §   När fak­tisk för­säk­rings­tid beräk­nas för en per­son som enligt 5 kap. 6 § anses bosatt i Sve­rige även under vis­telse utom­lands ska det bort­ses från tid för vil­ken den utsände, vid bosätt­ning i Sve­rige, har rätt till sådan ersätt­ning från det andra lan­det som inte enligt 22 § ska ligga till grund för beräk­ning av garan­ti­er­sätt­ning.

Fram­tida för­säk­rings­tid

12 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​06-01/ Om den fak­tiska för­säk­rings­ti­den enligt 6-11 §§ utgör minst fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då den för­säk­rade fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let räk­nas hela tiden där­ef­ter till och med det år då den för­säk­rade fyl­ler 65 år som fram­tida för­säk­rings­tid.
Lag (2022:878).

12 §    /Trä­der i kraft I:2025-​06-01/ Om den fak­tiska för­säk­rings­ti­den enligt 6, 7 och 11 §§ utgör minst fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då den för­säk­rade fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let, räk­nas hela tiden där­ef­ter till och med det år då den för­säk­rade fyl­ler 65 år som fram­tida för­säk­rings­tid.
Lag (2024:1270).

12 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Om den fak­tiska för­säk­rings­ti­den enligt 6, 7 och 11 §§ utgör minst fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då den för­säk­rade fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let, räk­nas hela tiden där­ef­ter till och med det år då den för­säk­rade fyl­ler 65 år som fram­tida för­säk­rings­tid.
Lag (2024:1270).

12 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om den fak­tiska för­säk­rings­ti­den enligt 6, 7 och 11 §§ utgör minst fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då den för­säk­rade fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let, räk­nas hela tiden där­ef­ter till och med året före det år då den för­säk­rade uppnår den vid för­säk­rings­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion som fram­tida för­säk­rings­tid. Lag (2024:1272).

13 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Om den fak­tiska för­säk­rings­ti­den mot­sva­rar mindre än fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då den för­säk­rade fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let gäl­ler föl­jande.

Som fram­tida för­säk­rings­tid räk­nas en så stor andel av tiden från och med året för för­säk­rings­fal­let, till och med det år då den för­säk­rade fyl­ler 65 år, som mot­sva­rar kvo­ten mel­lan den fak­tiska för­säk­rings­ti­den och fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då den för­säk­rade fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let. Lag (2022:878).

13 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om den fak­tiska för­säk­rings­ti­den mot­sva­rar mindre än fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då den för­säk­rade fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let gäl­ler föl­jande.

Som fram­tida för­säk­rings­tid räk­nas en så stor andel av tiden från och med året för för­säk­rings­fal­let, till och med året före det år då den för­säk­rade uppnår den vid för­säk­rings­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion, som mot­sva­rar kvo­ten mel­lan den fak­tiska för­säk­rings­ti­den och fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då den för­säk­rade fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let. Lag (2022:879).

För­säk­rings­fall före 18 års ålder

14 §   Om ett för­säk­rings­fall har inträf­fat före det år då den för­säk­rade fyllde 18 år, får för­säk­rings­ti­den i stäl­let för vad som föl­jer av 12 och 13 §§ beräk­nas enligt 15 §.
Lag (2014:239).

15 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​06-01/ För en för­säk­rad som avses i 14 § ska som för­säk­rings­tid räk­nas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyl­ler 65 år. Hän­syn ska dock bara tas till tid då den för­säk­rade efter fyllda 16 år har upp­fyllt för­ut­sätt­ning­arna för till­go­do­räk­nande av för­säk­rings­tid enligt 6-11 §§. Lag (2022:878).

15 §    /Trä­der i kraft I:2025-​06-01/ För en för­säk­rad som avses i 14 § ska som för­säk­rings­tid räk­nas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyl­ler 65 år. Hän­syn ska dock bara tas till tid då den för­säk­rade efter fyllda 16 år har upp­fyllt för­ut­sätt­ning­arna för till­go­do­räk­nande av för­säk­rings­tid enligt 6, 7 och 11 §§. Lag (2024:1270).

15 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ För en för­säk­rad som avses i 14 § ska som för­säk­rings­tid räk­nas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyl­ler 65 år. Hän­syn ska dock bara tas till tid då den för­säk­rade efter fyllda 16 år har upp­fyllt för­ut­sätt­ning­arna för till­go­do­räk­nande av för­säk­rings­tid enligt 6, 7 och 11 §§. Lag (2024:1270).

15 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ För en för­säk­rad som avses i 14 § ska som för­säk­rings­tid räk­nas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före det år då han eller hon uppnår den rik­t­ål­der för pen­sion som gällde när han eller hon fyllde 17 år. Hän­syn ska dock bara tas till tid då den för­säk­rade efter fyllda 16 år har upp­fyllt för­ut­sätt­ning­arna för till­go­do­räk­nande av för­säk­rings­tid enligt 6, 7 och 11 §§.
Lag (2024:1272).

16 §   Har upp­hävts genom lag (2014:239).

17 §   Har upp­hävts genom lag (2014:239).

Ersätt­ningsni­våer

Sju­ker­sätt­ning från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 30 år

18 §   Garan­ti­ni­vån för hel sju­ker­sätt­ning från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 30 år mot­sva­rar för år räk­nat 2,78 pris­bas­belopp. Lag (2021:1240).

Sju­ker­sätt­ning till och med måna­den före den månad då den för­säk­rade fyl­ler 30 år samt akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

19 §   Garan­ti­ni­vån för hel sju­ker­sätt­ning till och med måna­den före den månad då den för­säk­rade fyl­ler 30 år samt för hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning mot­sva­rar för år räk­nat
   - 2,48 pris­bas­belopp till och med måna­den före den månad då den för­säk­rade fyl­ler 21 år,
   - 2,53 pris­bas­belopp från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 21 år till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 23 år,
   - 2,58 pris­bas­belopp från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 23 år till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 25 år,
   - 2,63 pris­bas­belopp från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 25 år till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 27 år,
   - 2,68 pris­bas­belopp från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 27 år till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 29 år, samt
   - 2,73 pris­bas­belopp från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 29 år till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 30 år. Lag (2021:1240).

Avkort­ning om för­säk­rings­ti­den under­sti­ger 40 år

20 §   För den som inte kan till­go­do­räk­nas 40 års för­säk­rings­tid gäl­ler föl­jande:

Garan­ti­ni­vån enligt 18 eller 19 § ska avkor­tas till så stor andel av denna som sva­rar mot kvo­ten mel­lan - för­säk­rings­ti­den enligt 5 § andra styc­ket och
   - 40.

Beräk­nings­un­der­lag för garan­ti­er­sätt­ning

21 §   Till grund för beräk­ning av garan­ti­er­sätt­ning ska ligga den årliga inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 34 kap. som den för­säk­rade har rätt till för det år som garan­ti­er­sätt­ningen avser, före minsk­ning med liv­ränta enligt 36 kap. 3-8 §§.

22 §   Med inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning avses i detta kapi­tel även sådana utländska för­må­ner som
   - ska avräk­nas från inkomstre­la­te­rad ersätt­ning enligt 34 kap. 14 §, och
   - inte är att lik­ställa med garan­ti­er­sätt­ning enligt detta kapi­tel.

Beräk­ning av garan­ti­er­sätt­ning

Huvud­reg­ler

23 §   För den som inte har inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning mot­sva­rar årlig hel garan­ti­er­sätt­ning garan­ti­ni­vån.

24 §   För den vars hela inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning för år räk­nat under­sti­ger garan­ti­ni­vån gäl­ler föl­jande:

Årlig garan­ti­er­sätt­ning mot­sva­rar dif­fe­ren­sen mel­lan
   - garan­ti­ni­vån och
   - hela den årliga inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen enligt 21 och 22 §§.

Beräk­ningen görs efter det att garan­ti­ni­vån mins­kats enligt 20 §.

Par­ti­ell ersätt­ning

25 §   Par­ti­ell garan­ti­er­sätt­ning läm­nas för år räk­nat med så stor andel av hel sådan ersätt­ning enligt 23 och 24 §§ som mot­sva­rar den andel av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som den för­säk­rade har rätt till enligt 33 kap. 9 §.

36 kap. Gemen­samma bestäm­mel­ser om sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - sam­ord­ning med andra för­må­ner 2-8 §§,
   - för­värvs­ar­bete som hin­der för rätt till för­mån i 9 §,
   - akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under prö­vo­tid i 9 a §,
   - vilande sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 10-18 §§,
   - akti­vi­tet­s­er­sätt­ning efter tid för vilan­de­för­kla­ring i 18 a-18 d §§,
   - ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den i 19-24 §§,
   - ersätt­ning utan ansö­kan i vissa fall i 25-27 §§,
   - änd­ring av ersätt­ning i 28 §, och
   - utbe­tal­ning av ersätt­ning i 29 och 30 §§.
Lag (2016:1291).

Sam­ord­ning med andra för­må­ner

Efter­le­van­de­stöd

2 §   Om en för­säk­rad för samma månad har rätt till såväl sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning som efter­le­van­de­stöd, läm­nas endast den till belop­pet största av för­må­nerna. Lag (2016:1291).

Liv­ränta

3 §   Inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning ska mins­kas om den för­säk­rade
   1. har rätt till liv­ränta på grund av obli­ga­to­risk för­säk­ring enligt den upp­hävda lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller någon annan för­fatt­ning,
   2. enligt någon annan för­fatt­ning eller enligt sär­skilt beslut av rege­ringen har rätt till annan liv­ränta, som bestäms eller beta­las ut av För­säk­rings­kas­san, eller
   3. får liv­ränta enligt utländsk lag­stift­ning om yrkes­ska­de­för­säk­ring.

4 §   Minsk­ning enligt 3 § får inte göras på grund av liv­ränta enligt 41-44 kap.

5 §   Om en skada, som liv­ränta har bör­jat läm­nas för, åter­i­gen med­för sjuk­dom som berät­ti­gar till sjuk­pen­ning, ska det anses som om liv­ränta hade läm­nats under sjuk­doms­ti­den.

6 §   Sum­man av inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och garan­ti­er­sätt­ning ska mins­kas med tre fjär­de­de­lar av varje liv­ränta vars års­be­lopp över­sti­ger en sjät­te­del av pris­bas­belop­pet och som den sju­ker­sätt­nings­be­rät­ti­gade har rätt till som ska­dad. Minsk­ningen ska i första hand göras på garan­ti­er­sätt­ningen.

7 §   Om liv­ränta, del av liv­ränta eller liv­ränta för viss tid har bytts ut mot ett engångs­be­lopp, ska det vid beräk­ningen enligt 6 § anses som om den liv­ränta som läm­nas har höjts med ett belopp som mot­sva­rar engångs­be­lop­pet enligt de för­säk­rings­tek­niska grun­der som tilläm­pa­des vid utby­tet.

8 §   Sam­man­lagd hel sju­ker­sätt­ning får ald­rig, på grund av bestäm­mel­serna i 3-7 §§, för månad räk­nat under­stiga 5 pro­cent av pris­bas­belop­pet.
För­värvs­ar­bete som hin­der för rätt till för­mån

9 §   En för­säk­rad som för­värvs­ar­be­tar med utnytt­jande av en arbets­för­måga som han eller hon antogs sakna när beslu­tet om sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning fat­ta­des har inte rätt att få sådan ersätt­ning för samma tid och i den omfatt­ning som för­värvs­ar­be­tet utförs. Bestäm­mel­ser om åter­krav finns i 108 kap.

Akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under prö­vo­tid

9 a §   För­säk­rings­kas­san får efter ansö­kan av en för­säk­rad som under minst tolv måna­der har fått akti­vi­tet­s­er­sätt­ning på grund av ned­satt arbets­för­måga besluta att han eller hon får stu­dera utan att akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen mins­kas med hän­syn till stu­di­erna (akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under prö­vo­tid).

Under hela den tids­pe­riod som akti­vi­tet­s­er­sätt­ning kan läm­nas enligt 33 kap. 18 § kan akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under prö­vo­tid beta­las ut under sam­man­lagt högst sex måna­der.

Om stu­di­erna avbryts under prö­vo­ti­den eller beslu­tet avser kor­tare tid än sex måna­der, får För­säk­rings­kas­san senare fatta ett nytt beslut om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under prö­vo­tid. Ett sådant beslut får till­sam­mans med redan läm­nad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under prö­vo­tid sam­man­lagt uppgå till högst sex måna­der. Lag (2016:1291).

Vilande sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

All­männa bestäm­mel­ser

10 §   För­säk­rings­kas­san får efter ansö­kan av den för­säk­rade besluta att hans eller hen­nes sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i den omfatt­ning som anges i 13-15 §§ ska för­kla­ras vilande när den för­säk­rade för­värvs­ar­be­tar eller stu­de­rar med utnytt­jande av en arbets­för­måga som han eller hon antogs sakna när beslu­tet om för­må­nen fat­ta­des. Ett sådant beslut får fat­tas endast om den för­säk­rade under minst tolv måna­der ome­del­bart dess­förin­nan har fått sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

11 §   Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som har för­kla­rats vilande får inte beta­las ut för den tid som vilan­de­för­kla­ringen avser.

12 §   Vilan­de­för­kla­ring får avse hel sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller en sådan andel av ersätt­ningen som anges i 33 kap. 9 §. När det bedöms hur stor del av för­må­nen som ska för­kla­ras vilande ska För­säk­rings­kas­san beakta omfatt­ningen av det för­värvs­ar­bete som den för­säk­rade avser att utföra. Vid stu­dier ska dock all­tid den bevil­jade för­må­nen i sin hel­het för­kla­ras vilande.

Tiden för vilan­de­för­kla­ring

13 §   För­säk­rings­kas­san får besluta att sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen ska för­kla­ras vilande från och med den månad som anges i ansö­kan.

14 §   Sju­ker­sätt­ningen får för­kla­ras vilande under högst tju­go­fyra måna­der, dock längst till utgången av tju­gofjärde måna­den från och med den första månad som beslu­tet omfat­tar.

15 §   Akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen får för­kla­ras vilande under högst 24 måna­der, dock längst till utgången av tju­gofjärde måna­den från och med den första månad som beslu­tet omfat­tar.

Om den för­säk­rade under en period om tolv måna­der före den första månad som vilan­de­för­kla­ringen avser har fått akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under prö­vo­tid, får ett beslut om vilan­de­för­kla­ring till­sam­mans med prö­vo­tids­pe­ri­o­den uppgå till högst 24 måna­der.

Beslut om vilan­de­för­kla­ring får avse en period som är längre än den period som åter­står enligt beslu­tet om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

Ett beslut om vilan­de­för­kla­ring enligt tredje styc­ket får fat­tas senast under måna­den före den sista månad som beslu­tet om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning omfat­tar. Lag (2016:1291).

15 a §   Sedan tiden för ett beslut om vilan­de­för­kla­ring enligt 15 § tredje styc­ket har löpt ut eller beslu­tet har upp­hävts enligt 16 § får ett nytt beslut om vilan­de­för­kla­ring av akti­vi­tet­s­er­sätt­ning fat­tas endast om den för­säk­rade under minst tolv måna­der ome­del­bart dess­förin­nan har fått akti­vi­tet­s­er­sätt­ning. Lag (2016:1291).

För­läng­ning av akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under tid för vilan­de­för­kla­ring

15 b §   Om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har för­kla­rats vilande enligt 15 § tredje styc­ket och den för­säk­rade fort­fa­rande för­värvs­ar­be­tar eller stu­de­rar vid utgången av den period som beslu­tet om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning omfat­tar, ska peri­o­den med akti­vi­tet­s­er­sätt­ning för­längas med den tid som mot­sva­rar den åter­stå­ende tiden för vilan­de­för­kla­ringen. För­läng­ningen av akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen får dock endast avse den del av arbets­för­må­gan som fort­fa­rande används för för­värvs­ar­bete. Vid stu­dier ska all­tid akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen för­längas i sin hel­het. Lag (2016:1291).

Upp­hä­vande av beslut om vilan­de­för­kla­ring

16 §   Ett beslut om vilan­de­för­kla­ring ska upp­hä­vas om den för­säk­rade begär det.

17 §   För­säk­rings­kas­san får utan att den för­säk­rade har begärt det upp­häva ett beslut om vilan­de­för­kla­ring om den för­säk­rade insjuk­nar och beräk­nas bli lång­va­rigt sjuk.

Det­samma gäl­ler om den för­säk­rade helt eller del­vis avbry­ter det arbets­för­sök eller de stu­dier som legat till grund för beslu­tet om vilan­de­för­kla­ring för att i stäl­let få
   - gra­vi­di­tets­pen­ning,
   - för­äld­ra­pen­ning, eller
   - till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning.

Sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under period med vilande sådan ersätt­ning

18 §   För­säk­rings­kas­san får besluta att en för­säk­rad som för­värvs­ar­be­tar, när sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning helt eller del­vis har för­kla­rats vilande, varje månad ska erhålla ett belopp som mot­sva­rar 25 pro­cent av den sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som har för­kla­rats vilande. Belop­pet får beta­las ut för varje månad under en period om 24 måna­der. Lag (2016:1291).

Akti­vi­tet­s­er­sätt­ning efter tid för vilan­de­för­kla­ring

18 a §   När tiden för ett beslut om vilan­de­för­kla­ring av akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har löpt ut eller beslu­tet har upp­hävts enligt 16 § läm­nas akti­vi­tet­s­er­sätt­ning för en period om tre måna­der i den omfatt­ning som ersätt­ningen tidi­gare var för­kla­rad vilande. Ersätt­ningen läm­nas utan någon ny pröv­ning av i vil­ken mån arbets­för­må­gan är ned­satt. Ersätt­ning läm­nas inte till en för­säk­rad till den del denne för­värvs­ar­be­tar eller till en för­säk­rad som stu­de­rar. Lag (2012:933).

18 b §   Ett beslut om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 18 a § ersät­ter ett beslut om för­läng­ning enligt 15 b §.
Lag (2012:933).

18 c §   Vid andra fall av vilan­de­för­kla­ring än sådant där akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen har för­längts enligt 15 b § gäl­ler vad som sägs i 18 a § endast om det inte åter­står någon tid med akti­vi­tet­s­er­sätt­ning när tiden för vilan­de­för­kla­ring upp­hör eller om den åter­stå­ende tiden med sådan ersätt­ning är kor­tare än tre kalen­der­må­na­der.

Peri­o­den om tre måna­der med akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 18 a § ersät­ter i före­kom­mande fall den kor­tare tid som åter­står av den tidi­gare bevil­jade akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen i den omfatt­ning som denna ersätt­ning har varit för­kla­rad vilande.
Lag (2012:933).

18 d §   Den sam­man­lagda tiden med vilande akti­vi­tet­s­er­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 18 a § får ald­rig över­stiga 24 måna­der.

Akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 18 a § läm­nas längst till och med måna­den före den månad då den för­säk­rade fyl­ler 30 år.
Lag Lag (2012:933).

Ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den

Ompröv­ning av sju­ker­sätt­ning

19 §   Om arbets­för­må­gan för­bätt­ras för en för­säk­rad som får sju­ker­sätt­ning, ska rät­ten till för­må­nen omprö­vas.

En för­säk­rad som har upp­vi­sat en arbets­för­måga som han eller hon antogs sakna när beslu­tet om sju­ker­sätt­ning fat­ta­des ska, om inte annat fram­kom­mer, antas ha en för­bätt­rad arbets­för­måga. Om arbets­för­må­gan för en för­säk­rad som har upp­nått den ålder som avses i 33 kap. 10 a § fort­fa­rande är ned­satt i för­hål­lande till arbe­ten som avses i den para­gra­fen, ska dock rät­ten till sju­ker­sätt­ning inte omprö­vas.
Lag (2022:1222).

20 §   Om rät­ten till sju­ker­sätt­ning ska omprö­vas enligt 19 § får för­må­nen läm­nas till dess att den för­säk­rade har fått ett arbete som mot­sva­rar den för­bätt­ring som har upp­kom­mit.
Sju­ker­sätt­ningen får dock i sådana fall läm­nas för längst sex måna­der.

21 §   Vid ompröv­ning enligt 19 § får sådan sju­ker­sätt­ning som har för­kla­rats vilande enligt 13 § inte änd­ras med anled­ning av att den för­säk­rade under den tid och i den omfatt­ning som anges i beslu­tet genom för­värvs­ar­bete eller stu­dier har upp­vi­sat en för­bätt­rad arbets­för­måga.

Ompröv­ning av akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

22 §   Om arbets­för­må­gan väsent­ligt för­bätt­ras för en för­säk­rad som får akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, ska rät­ten till för­må­nen omprö­vas.

En för­säk­rad som regel­bun­det och under en längre tid har visat en arbets­för­måga som han eller hon antogs sakna när beslu­tet om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning fat­ta­des ska antas ha en väsent­ligt för­bätt­rad arbets­för­måga, om inte något annat fram­kom­mer.

23 §   Vid ompröv­ning enligt 22 § får sådan akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som har för­kla­rats vilande enligt 13 § inte änd­ras med anled­ning av att den för­säk­rade under den tid och i den omfatt­ning som anges i beslu­tet genom för­värvs­ar­bete eller stu­dier har visat en väsent­ligt för­bätt­rad arbets­för­måga.

24 §   Vid ompröv­ning enligt 22 § får akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen inte änd­ras på grund av att den för­säk­rade del­tar i sådan akti­vi­tet som avses i 33 kap. 21-23 §§.

Ersätt­ning utan ansö­kan i vissa fall

25 §   Om en för­säk­rad får sjuk­pen­ning eller reha­bi­li­te­rings­pen­ning enligt denna balk får För­säk­rings­kas­san bevilja honom eller henne sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning även om han eller hon inte ansökt om det.

Det­samma ska gälla då en för­säk­rad får sjuk­pen­ning, ersätt­ning för sjuk­hus­vård eller liv­ränta enligt 40-44 kap.
eller mot­sva­rande ersätt­ning som läm­nas enligt annan för­fatt­ning eller på grund av sär­skilt beslut av rege­ringen.

26 §   Om en för­säk­rad får akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, får tiden för för­må­nen för­längas även om han eller hon inte ansökt om det.

27 §   Det som före­skrivs i 25 § gäl­ler även i fråga om ökning av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

Änd­ring av ersätt­ning

28 §   Änd­ring av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska gälla från och med måna­den efter den när anled­ningen till änd­ringen upp­kom­mit. Om ökningen krä­ver ansö­kan av den som är berät­ti­gad till sådan ersätt­ning tilläm­pas 33 kap. 14 § första styc­ket.
Utbe­tal­ning av ersätt­ning 29 § Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska beta­las ut månads­vis. Om det årliga belop­pet av sådana för­må­ner upp­går till högst 2 400 kro­nor ska dock, om det inte finns sär­skilda skäl, utbe­tal­ning ske i efter­skott en eller två gånger per år. Efter över­ens­kom­melse med den för­säk­rade får utbe­tal­ning även i annat fall ske en eller två gånger per år. 30 § När månads­be­lopp för sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning beräk­nas ska det belopp för år räk­nat som beräk­ningen utgår från avrun­das till när­maste hela kron­tal som är jämnt del­bart med tolv. Är det årliga belop­pet av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning lägre än tolv kro­nor, fal­ler ersätt­ningen bort för den månad som beräk­ningen avser. Avrund­ning ska i första hand göras på garan­ti­er­sätt­ning enligt 35 kap.

37 kap. För­säk­rade som senast för juli 2008 bevil­jats icke tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser i 2-4 §§.
Vidare finns beräk­nings­reg­ler i 5-9 §§.

Slut­li­gen finns sär­skilda hand­lägg­nings­reg­ler i 10-23 §§.

All­männa bestäm­mel­ser

Vem som omfat­tas av bestäm­mel­serna

2 §   För en för­säk­rad som för juni 2008 hade rätt till sju­ker­sätt­ning enligt 7 kap. 1 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och vars arbets­för­måga har ansetts var­ak­tigt ned­satt (icke tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning) ska bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gälla i stäl­let för bestäm­mel­serna i 36 kap. 9-21 §§ samt 110 kap. 50-52 §§ om inte annat föl­jer av 4 eller 23 §. Det­samma gäl­ler den som före den 1 juli 2008 bevil­jats icke tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning för tiden från och med juli 2008.

Det som anges i första styc­ket ska inte gälla för en för­säk­rad som får sju­ker­sätt­ning med en högre för­måns­nivå efter juni eller, för en för­säk­rad som avses i första styc­ket andra meningen, juli 2008.

Ansö­kan om för­mån vid för­värvs­ar­bete m.m.

3 §   För­säk­rings­kas­san får efter ansö­kan av den för­säk­rade besluta att hans eller hen­nes sju­ker­sätt­ning, i den omfatt­ning som anges i 5-7 §§, ska beta­las ut när den för­säk­rade för­värvs­ar­be­tar med utnytt­jande av en arbets­för­måga som han eller hon antogs sakna när beslu­tet om sju­ker­sätt­ning fat­ta­des.

Ansö­kan ska göras hos För­säk­rings­kas­san varje år innan sådant för­värvs­ar­bete som avses i första styc­ket påbör­jas för året.

4 §   En ansö­kan som utan gil­tig anled­ning görs efter den tid som anges i 3 § andra styc­ket ska avvi­sas. I sådant fall ska övriga bestäm­mel­ser i detta kapi­tel inte tilläm­pas. I stäl­let ska bestäm­mel­serna i 36 kap. 9-21 §§ samt 110 kap. 50-52 §§ tilläm­pas.

Det som anges i första styc­ket sista meningen ska gälla även för den som för­värvs­ar­be­tar utan att ha gjort en ansö­kan.

Beräk­nings­reg­ler

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

5 §   Sju­ker­sätt­ning enligt 3 § första styc­ket ska läm­nas med ett pre­li­mi­närt belopp och bestäm­mas slut­ligt i efter­hand på grund­val av den för­säk­ra­des redu­ce­rings­in­komst.

6 §   Sju­ker­sätt­ningen ska mins­kas med 50 pro­cent av redu­ce­rings­in­koms­ten till den del den över­sti­ger ett visst fri­be­lopp, som för den som får
   - hel sju­ker­sätt­ning är 1 pris­bas­belopp, - tre fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning är 2,6 pris­bas­belopp,
   - två tred­je­dels sju­ker­sätt­ning är 3,6 pris­bas­belopp, - halv sju­ker­sätt­ning är 4,2 pris­bas­belopp, och - en fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning är 5,8 pris­bas­belopp.

Avdra­get enligt första styc­ket ska i första hand göras från inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning.

7 §   Sju­ker­sätt­ning läm­nas inte till den del sum­man av den beräk­nade sju­ker­sätt­ningen och redu­ce­rings­in­koms­ten över­sti­ger 8 pris­bas­belopp.

Redu­ce­rings­in­komst

8 §   Redu­ce­rings­in­koms­ten beräk­nas med utgångs­punkt i den pen­sions­grun­dande inkomst som fast­ställts enligt bestäm­mel­serna om pen­sions­grun­dande inkomst i 59 kap.

9 §   Den för­säk­ra­des redu­ce­rings­in­komst beräk­nas enligt föl­jande:
   1. Först ska från den fast­ställda pen­sions­grun­dande inkoms­ten avdrag göras för inkomst enligt
   - 59 kap. 13 § 1, i form av för­äld­ra­pen­ning på lägsta­ni­vån,
   - 59 kap. 13 § 2, i form av omvård­nads­bi­drag,
   - 59 kap. 13 § 5, i form av inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, samt
   - 59 kap. 13 § 6, i form av liv­ränta enligt 41-44 kap.
   2. Där­ef­ter ska det avdrag som enligt 59 kap. 37 § ska göras för debi­te­rad all­män pen­sions­av­gift läg­gas till i den utsträck­ning avgif­ten hän­för sig till de i redu­ce­rings­in­koms­ten inräk­nade inkoms­terna.

Utländska inkoms­ter ska ingå i redu­ce­rings­in­koms­ten, om de är av mot­sva­rande slag som dem som anges i första styc­ket och skulle ha varit pen­sions­grun­dande enligt 59 kap. om de tjä­nats in i Sve­rige. Lag (2018:1265).

Sär­skilda hand­lägg­nings­reg­ler

Pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning

10 §   För en för­säk­rad som ansö­ker om att bestäm­mel­serna om beräk­ning av sju­ker­sätt­ning i detta kapi­tel ska tilläm­pas, ska För­säk­rings­kas­san fatta ett beslut om pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning.

Ett beslut om pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning får avse längst 12 måna­der.

11 §   Pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning beräk­nas efter en upp­skat­tad redu­ce­rings­in­komst och ska så nära som möj­ligt mot­svara den slut­liga sju­ker­sätt­ning som kan antas komma att bestäm­mas enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

Pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning beta­las ut med ett månads­be­lopp.
När månads­be­lopp för pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning beräk­nas ska det belopp för år räk­nat som beräk­ningen utgår från avrun­das till när­maste hela kron­tal som är jämnt del­bart med tolv. Är det årliga belop­pet av pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning lägre än tolv kro­nor, fal­ler ersätt­ningen bort för den månad som beräk­ningen avser. Avrund­ning ska i första hand göras på garan­ti­er­sätt­ning enligt 35 kap. Lag (2013:747).

Slut­lig sju­ker­sätt­ning

12 §   För­säk­rings­kas­san ska fatta ett beslut om slut­lig sju­ker­sätt­ning för varje kalen­derår som ett beslut om pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning har fat­tats.

13 §   Slut­lig sju­ker­sätt­ning bestäms efter den tid­punkt då pen­sions­grun­dande inkomst har fast­ställts enligt bestäm­mel­serna i 59 kap. om pen­sions­grun­dande inkomst.

14 §   Bestäms den slut­liga sju­ker­sätt­ningen till högre belopp än den som för samma år har beta­lats ut i pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning, ska skill­na­den beta­las ut. Bestäms den slut­liga sju­ker­sätt­ningen till lägre belopp än den som för samma år har beta­lats ut i pre­li­mi­när ersätt­ning, ska skill­na­den beta­las till­baka enligt 108 kap. 9, 11-14 och 22 §§.

Belopp under 1 200 kr ska var­ken beta­las ut eller beta­las till­baka. Lag (2014:470).

15 §   Belopp som ska beta­las ut enligt 14 § första styc­ket ska ökas med ett tillägg. Tilläg­get på det över­skju­tande belop­pet beräk­nas med led­ning av den stats­lå­ne­ränta som gällde vid utgången av det år som sju­ker­sätt­ningen avser.

På belopp som ska beta­las till­baka enligt 14 § första styc­ket ska en avgift beta­las. Avgif­ten på åter­be­tal­nings­be­lop­pet beräk­nas med led­ning av den stats­lå­ne­ränta som gällde vid utgången av det år som sju­ker­sätt­ningen avser.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om beräk­ningen av tilläg­get och avgif­ten.

16 §   Har upp­hävts genom lag (2014:470).

17 §   Har upp­hävts genom lag (2014:470).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2014:470).

19 §   Har upp­hävts genom lag (2014:470).

20 §   Har upp­hävts genom lag (2014:470).

Ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den

21 §   Den pre­li­mi­nära sju­ker­sätt­ningen ska omprö­vas om något har inträf­fat som påver­kar stor­le­ken av ersätt­ningen.
För­säk­rings­kas­san får avstå från att besluta om änd­ring, om det som har inträf­fat endast i liten utsträck­ning påver­kar ersätt­ningen.

22 §   Om den för­säk­ra­des pen­sions­grun­dande inkomst änd­ras efter det att slut­lig sju­ker­sätt­ning bestämts och änd­ringen inne­bär att sju­ker­sätt­ningen skulle ha varit högre eller lägre, ska en ny slut­lig sju­ker­sätt­ning bestäm­mas, om den för­säk­rade begär det inom ett år från det att beslu­tet om änd­ring av den pen­sions­grun­dande inkoms­ten med­de­la­des eller om För­säk­rings­kas­san själv­mant tar upp frå­gan.

En fråga om ny slut­lig sju­ker­sätt­ning enligt bestäm­mel­serna i första styc­ket får inte tas upp efter utgången av femte året efter det år beslu­tet om pen­sions­grun­dande inkomst med­de­la­des.

Ansö­kan om indrag­ning eller minsk­ning av sju­ker­sätt­ning

23 §   Efter ansö­kan av den för­säk­rade får För­säk­rings­kas­san besluta att dra in eller minska sju­ker­sätt­ning som avses i detta kapi­tel i den omfatt­ning som den för­säk­rade ansökt om.
Bestäm­mel­serna i 36 kap. 19-21 §§ ska då tilläm­pas. För sådan sju­ker­sätt­ning som åter­står efter minsk­ningen ska bestäm­mel­serna i detta kapi­tel fort­fa­rande gälla.

V För­må­ner vid arbets­skada m.m.

38 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns all­männa bestäm­mel­ser om arbets­skada i 39 kap.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - ersätt­ning vid sjuk­dom i 40 kap, och
   - ersätt­ning vid bestå­ende ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan i 41 kap.

Dess­utom finns sär­skilda bestäm­mel­ser om arbets­ska­de­er­sätt­ning och hand­lägg­ning i 42 kap.

Slut­li­gen finns bestäm­mel­ser om
   - stat­ligt per­sonska­deskydd i 43 kap., och
   - krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män i 44 kap.

39 kap. All­männa bestäm­mel­ser om arbets­skada Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - arbets­ska­de­be­grep­pet i 3-7 §§, och
   - ska­de­tid­punkt i 8 §.

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   Från arbets­ska­de­för­säk­ringen kan ersätt­ning läm­nas till för­säk­rade för­värvs­ar­be­tande och vissa stu­de­rande.

I 86-88 kap. finns bestäm­mel­ser om att ersätt­ning från arbets­ska­de­för­säk­ringen kan läm­nas även till efter­le­vande.

Arbets­ska­de­be­grep­pet

All­männa bestäm­mel­ser

3 §   Med arbets­skada avses en skada till följd av olycks­fall eller annan skad­lig inver­kan i arbe­tet. En skada ska anses ha upp­kom­mit av sådan orsak, om över­vä­gande skäl talar för det.

4 §   Med skada avses en per­son­skada eller en skada på en pro­tes eller annan lik­nande anord­ning som använ­des för avsett ända­mål när ska­dan inträf­fade.

Vissa psy­kiska eller psy­ko­so­ma­tiska ska­dor

5 §   Som arbets­skada anses inte en skada av psy­kisk eller psy­ko­so­ma­tisk natur som är en följd av en före­tags­ned­läg­gelse, bris­tande upp­skatt­ning av den för­säk­ra­des arbetsin­sat­ser, van­triv­sel med arbets­upp­gif­ter eller arbets­kam­ra­ter eller där­med jäm­för­liga för­hål­lan­den.

Smitta

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om i vil­ken utsträck­ning en skada, som inte beror på ett olycks­fall men som har fram­kal­lats av smitta, ska anses som arbets­skada.

Olycks­fall vid färd

7 §   Olycks­fall vid färd till eller från arbets­stäl­let räk­nas som olycks­fall i arbe­tet, om fär­den för­an­led­des av och stod i nära sam­band med arbe­tet.

Ska­de­tid­punkt

8 §   En skada som beror på ett olycks­fall anses ha inträf­fat dagen för olycks­fal­let.

En skada som beror på annan skad­lig inver­kan än ett olycks­fall anses ha inträf­fat den dag när den först visade sig.

40 kap. Ersätt­ning vid sjuk­dom

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - arbets­ska­de­sjuk­pen­ning i 4-9 §§,
   - åter­in­sjuk­nande i 10 §, och
   - sjuk­vårds­er­sätt­ning i 11 och 12 §§.

All­männa bestäm­mel­ser

2 §   En för­säk­rad har vid arbets­skada rätt till samma för­må­ner enligt denna balk som han eller hon har rätt till vid annan sjuk­dom.

3 §   Om någon som avses i 2 § inte är för­säk­rad enligt 5 kap. 9 § 7 eller 6 kap. 6 § 3 eller 4, har han eller hon vid arbets­skada rätt till mot­sva­rande för­må­ner från arbets­ska­de­för­säk­ringen. Mot­sva­rande gäl­ler den som på grund av att han eller hon inte är bosatt i Sve­rige inte har rätt till vård­för­må­ner eller ersätt­ning för kost­na­der i sam­band med vård. Lag (2011:1513).

Arbets­ska­de­sjuk­pen­ning

Sjuk­pen­ning vid karens­av­drag och för karens­da­gar

4 §   En för­säk­rad som bevil­jas ersätt­ning för inkomst­för­lust till följd av arbets­skada har rätt till arbets­ska­de­sjuk­pen­ning för inkomst­för­lust som avser två sjuk­da­gar.

För en sjuk­dag mot­sva­rar sjuk­pen­ningen kvo­ten mel­lan
   - 80 pro­cent av det liv­rän­te­un­der­lag enligt 41 kap. som gäl­ler vid tiden för beslu­tet och
   - 365.

5 §   Om den för­säk­rade kan visa att han eller hon har haft fler än två sjuk­da­gar med inkomst­för­lust under sjuk­doms­pe­ri­o­der till följd av arbets­skada har han eller hon rätt till arbets­ska­de­sjuk­pen­ning för dessa ytter­li­gare dagar.

För en sjuk­dag mot­sva­rar sjuk­pen­ningen 80 pro­cent av den fak­tiska inkomst­för­lus­ten, dock högst vad den för­säk­rade fått för en sjuk­dag enligt 4 §.

6 §   Arbets­ska­de­sjuk­pen­ningen avrun­das för dag till när­maste hela kron­tal, var­vid 50 öre avrun­das uppåt.

Sjuk­pen­ning till stu­de­rande

7 §   Till en för­säk­rad som genom­går utbild­ning som avses i 6 kap. 22 § eller som i annat fall genom­går yrkes­ut­bild­ning när ska­dan inträf­far kan arbets­ska­de­sjuk­pen­ning läm­nas. Detta gäl­ler vid sjuk­dom som fort­fa­rande 180 dagar efter det att ska­dan inträf­fade sät­ter ned den för­säk­ra­des för­måga att skaffa sig arbetsin­komst med minst en fjär­de­del.

Sjuk­pen­ningen läm­nas på grund­val av den för­säk­ra­des liv­rän­te­un­der­lag som anges i 41 kap. 14-16 och 18 §§ samt beräk­nas enligt 28 eller 31 kap.

Sjuk­pen­ningen läm­nas endast i den utsträck­ning som den över­sti­ger den sjuk­pen­ning som den för­säk­rade är berät­ti­gad till enligt 2 eller 3 §.

Sjuk­pen­ning i före­byg­gande syfte

8 §   Den för­säk­rade har rätt till arbets­ska­de­sjuk­pen­ning under tid när han eller hon avhål­ler sig från arbete på upp­ma­ning av För­säk­rings­kas­san eller med dess sam­tycke i syfte att före­bygga att en arbets­skada upp­står, åter­upp­står eller för­vär­ras.

Sjuk­pen­ningen läm­nas med skä­ligt belopp och får mot­svara högst hel sjuk­pen­ning enligt 2 eller 3 § samt 7 §.

Den som inte är för­säk­rad för sjuk­pen­ning

9 §   Om någon som avses i 2 § inte är för­säk­rad för sjuk­pen­ning enligt 6 kap. 6 § 3, ska arbets­ska­de­sjuk­pen­ning läm­nas med det belopp som sjuk­pen­ningen skulle ha upp­gått till om den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten hade beräk­nats med bort­se­ende från bestäm­mel­serna i 25 kap. 3 § andra styc­ket 2 och 3.

Åter­in­sjuk­nande

10 §   Om en arbets­skada som har gett den för­säk­rade rätt till liv­ränta enligt 41 kap. på nytt med­för sjuk­dom, har den för­säk­rade rätt till sjuk­pen­ning enligt 2 och 7 §§, om sjuk­do­men sät­ter ned hans eller hen­nes kvar­stå­ende för­måga att skaffa sig inkomst genom arbete.

Sjuk­vårds­er­sätt­ning

11 §   I den utsträck­ning som ersätt­ning inte läm­nas enligt 2 och 3 §§, ersät­ter arbets­ska­de­för­säk­ringen nöd­vän­diga kost­na­der för
   1. sjuk­vård utom­lands,
   2. tand­vård, och
   3. sär­skilda hjälp­me­del.

Som kost­na­der räk­nas även nöd­vän­diga utgif­ter för resor.

12 §   Ersätt­ning enligt 11 § första styc­ket 2 läm­nas endast för tand­vård som ges av en vård­gi­vare vars vård kan berät­tiga till ersätt­ning enligt lagen (2008:145) om stat­ligt tand­vårds­stöd.

41 kap. Ersätt­ning vid bestå­ende ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till liv­ränta i 2-4 §§,
   - för­måns­ti­den i 5-7 §§,
   - beräk­ning av liv­ränta i 8-10 §§,
   - liv­rän­te­un­der­la­get i 11-18 §§,
   - vilande liv­ränta i 19 och 20 §§,
   - index­e­ring av liv­ränta i 21 §,
   - ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den i 22 och 23 §§, och
   - omräk­ning av liv­rän­te­un­der­la­get i 24 §.

Rät­ten till liv­ränta

All­männa bestäm­mel­ser

2 §   Liv­ränta läm­nas till en för­säk­rad som till följd av arbets­skada har fått sin för­måga att skaffa sig inkomst genom arbete ned­satt med minst en fem­ton­del.

Detta gäl­ler endast om
   1. ned­sätt­ningen av för­må­gan att skaffa inkomst genom arbete kan antas bestå under minst ett år, och
   2. inkomst­för­lus­ten för år räk­nat upp­går till minst en fjär­de­del av pris­bas­belop­pet för det år när liv­rän­tan ska börja läm­nas.

3 §   Om en för­säk­rad, som genom arbets­skada har fått sin arbets­för­måga ned­satt med mindre än en fem­ton­del, senare drab­bas av ytter­li­gare arbets­skada, bestäms rät­ten till liv­ränta på grund­val av båda ska­dorna.

Behand­ling eller reha­bi­li­te­ring

4 §   Under tid när den för­säk­rade genom­går behand­ling eller reha­bi­li­te­ring som avses i 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 § ska hans eller hen­nes för­måga att skaffa sig inkomst genom arbete anses ned­satt även i den utsträck­ning som åtgär­den hind­rar honom eller henne från att för­värvs­ar­beta.

För­måns­ti­den

5 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Liv­ränta läm­nas längst till och med måna­den före den då den för­säk­rade fyl­ler 66 år, om inte något annat anges i 6 §.
Lag (2022:878).

5 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Liv­ränta läm­nas längst till och med måna­den före den då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion, om inte något annat anges i 6 §. Lag (2022:879).

6 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Liv­ränta läm­nas längst till och med måna­den före den då den för­säk­rade fyl­ler 69 år, om
   - ska­dan inträf­far den månad då den för­säk­rade fyl­ler 66 år eller senare, och
   - en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst kan fast­stäl­las för den för­säk­rade enligt 25 kap. 3 §. Lag (2022:878).

6 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Liv­ränta läm­nas längst till och med måna­den före den då den för­säk­rade fyl­ler 69 år, om
   - ska­dan inträf­far den månad då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion eller senare, och
   - en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst kan fast­stäl­las för den för­säk­rade enligt 25 kap. 3 §. Lag (2022:879).

7 §   Liv­ränta läm­nas för viss tid eller tills vidare.

För­säk­rings­kas­san ska i sam­band med beslut om liv­ränta också bedöma om för­nyad utred­ning av för­må­gan att skaffa sig inkomst genom arbete ska göras efter viss tid.

Beräk­ning av liv­ränta

Huvud­re­gel

8 §   Liv­ränta läm­nas med så stor andel av den för­säk­ra­des liv­rän­te­un­der­lag enligt 11-18 §§ som mot­sva­rar gra­den av ned­sätt­ning av hans eller hen­nes för­måga att skaffa sig inkomst genom arbete.

Bedöm­ning av för­värvs­för­må­gan

9 §   När för­värvs­för­må­gan enligt 8 § bedöms ska det beak­tas vad som rim­li­gen kan begä­ras med hän­syn till den för­säk­ra­des arbets­skada, utbild­ning och tidi­gare verk­sam­het samt ålder, bosätt­nings­för­hål­lan­den och andra sådana omstän­dig­he­ter.

10 §   För­värvs­för­må­gan ska bestäm­mas utan hän­syn till det all­männa läget på arbets­mark­na­den.

I fråga om en äldre för­säk­rad ska hän­syn främst tas till hans eller hen­nes för­måga och möj­lig­het att skaffa sig fort­satt inkomst genom sådant arbete som han eller hon har utfört tidi­gare, eller genom annat lämp­ligt arbete som är till­gäng­ligt för honom eller henne.

Liv­rän­te­un­der­lag

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

11 §   Liv­rän­te­un­der­la­get mot­sva­rar, om inte annat föl­jer av 12-18 §§, den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst enligt 25 och 26 kap. vid den tid­punkt från vil­ken liv­rän­tan första gången ska läm­nas.

Om den ska­dade inte är för­säk­rad för sjuk­pen­ning enligt 6 kap. 6 § 3 ska beräk­ningen enligt första styc­ket göras med bort­se­ende från bestäm­mel­serna i 25 kap. 3 § andra styc­ket 2 och 3.

12 §   När liv­rän­te­un­der­la­get beräk­nas gäl­ler föl­jande avvi­kel­ser från bestäm­mel­serna i 25 och 26 kap.:
   1. Andra skat­te­plik­tiga för­må­ner än pengar ska beak­tas och ska vär­de­ras på det sätt som är före­skri­vet för beräk­ning av pen­sions­grun­dande inkomst enligt 59 kap. 35 §.
   2. Med inkomst av anställ­ning lik­ställs kost­nads­er­sätt­ning som inte enligt 10 kap. 3 § 9 eller 10 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) undan­tas vid beräk­ning av skat­te­av­drag.
   3. Semes­ter­lön och semeste­rer­sätt­ning ska räk­nas med utan den begräns­ning som anges i 25 kap. 17 §.
   4. Inkomst av sådant för­värvs­ar­bete som avses i 37 kap. 3 § ska med­räk­nas.

Vid beräk­ning av liv­rän­te­un­der­la­get får även beak­tas ett löne­av­tal som har träf­fats efter den tid­punkt från vil­ken liv­ränta första gången ska läm­nas om avta­let omfat­tar denna tid­punkt. Lag (2011:1434).

Liv­rän­te­un­der­lag när avse­värd tid för­flu­tit efter skad­lig inver­kan

13 §   Ska liv­ränta börja läm­nas avse­värd tid efter det att den för­säk­rade utsat­tes för skad­lig inver­kan i arbe­tet, får någon annan högre inkomst av för­värvs­ar­bete än den som anges i 11 och 12 §§ använ­das som liv­rän­te­un­der­lag, om det finns sär­skilda skäl.

Liv­rän­te­un­der­lag för unga för­säk­rade

14 §   Hade den för­säk­rade inte fyllt 25 år när ska­dan inträf­fade, mot­sva­rar liv­rän­te­un­der­la­get, för tiden efter 25 års ålder, den inkomst som han eller hon med hän­syn till sin sys­sel­sätt­ning när ska­dan inträf­fade san­no­likt skulle ha haft vid 25 års ålder, om ska­dan inte hade inträf­fat.

Mot­sva­rande gäl­ler för en för­säk­rad som
   1. när ska­dan inträf­fade inte hade fyllt 21 år, i fråga om liv­rän­te­un­der­la­get för tiden mel­lan 21 och 25 års ålder, eller
   2. när ska­dan inträf­fade inte hade fyllt 18 år, i fråga om liv­rän­te­un­der­la­get för tiden mel­lan 18 och 21 års ålder.

Liv­rän­te­un­der­lag för stu­de­rande

15 §   För en för­säk­rad som genom­går utbild­ning som avses i 6 kap. 22 § eller som i annat fall genom­gick yrkes­ut­bild­ning när ska­dan inträf­fade mot­sva­rar liv­rän­te­un­der­la­get för den beräk­nade utbild­nings­ti­den lägst den inkomst som han eller hon san­no­likt skulle ha haft, om han eller hon när ska­dan inträf­fade hade avbru­tit utbild­ningen och bör­jat för­värvs­ar­beta.

Liv­rän­te­un­der­la­get för tid efter utbild­nings­ti­dens slut mot­sva­rar lägst den inkomst av för­värvs­ar­bete som den för­säk­rade då san­no­likt skulle ha haft, om ska­dan inte hade inträf­fat.

16 §   Ett liv­rän­te­un­der­lag enligt 15 § beräk­nas till minst
   - 2 pris­bas­belopp för tid före 21 års ålder,
   - 2,5 pris­bas­belopp för tid mel­lan 21 och 25 års ålder, och
   - 3 pris­bas­belopp för tid från och med 25 års ålder.

Liv­rän­te­un­der­lag i sär­skilda fall

17 §   Om det redan vid den tid­punkt från vil­ken liv­ränta första gången ska läm­nas är san­no­likt att liv­rän­te­un­der­la­get skulle bli väsent­li­gen högre eller lägre vid en senare tid­punkt får ett nytt liv­rän­te­un­der­lag fast­stäl­las och läg­gas till grund för beräk­ning av liv­ränta vid ett sådant senare till­fälle.

Högsta liv­rän­te­un­der­lag

18 §   När liv­rän­te­un­der­la­get beräk­nas ska det bort­ses från belopp som över­sti­ger 7,5 gånger det pris­bas­belopp som fast­ställts för året när liv­rän­tan ska börja läm­nas.

Vilande liv­ränta

19 §   Ett beslut om vilan­de­för­kla­ring av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 36 kap. ska också omfatta sådan liv­ränta som enligt 42 kap. 2 och 4 §§ sam­ord­nats med ersätt­ningen.

20 §   För den tid när en vilan­de­för­kla­ring gäl­ler enligt 19 § ska liv­ränta beräk­nas uti­från
   - dels det liv­rän­te­un­der­lag som legat till grund för bestäm­mande av liv­rän­tan före vilan­de­för­kla­ringen,
   - dels de inkomst­för­hål­lan­den som råder under tiden med vilan­de­för­kla­ring.

Index­e­ring av liv­ränta

21 §   En fast­ställd liv­ränta ska för varje år räk­nas om med led­ning av ett sär­skilt tal. Detta tal ska visa den årliga pro­cen­tu­ella för­änd­ringen av halva den reala inkomst­för­änd­ringen med tillägg för den pro­cen­tu­ella för­änd­ringen i det all­männa prislä­get i juni två år före det år liv­rän­tan omräk­nas och det all­männa prislä­get i juni året när­mast före det året. Den reala inkomst­för­änd­ringen ska beräk­nas på det sätt som anges i 58 kap. 12 § med den änd­ringen att när inkoms­terna beräk­nas ska den årliga för­änd­ringen i det all­männa prislä­get under samma period, räk­nat från juni till juni, räk­nas bort.

Liv­rän­tan får räk­nas om till högst ett belopp som utgör samma andel av 7,5 gånger det för året fast­ställda pris­bas­belop­pet som den andel av liv­rän­te­un­der­la­get som sva­rar mot ned­sätt­ningen av för­värvs­för­må­gan enligt 8 §. Lag (2015:676).

Ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den

22 §   Rät­ten till liv­ränta ska omprö­vas om det har skett någon änd­ring av bety­delse i de för­hål­lan­den som var avgö­rande för beslu­tet, eller om den för­säk­ra­des möj­lig­het att skaffa sig inkomst genom arbete väsent­li­gen har för­bätt­rats. Liv­ränta för för­flu­ten tid får dock inte änd­ras till den för­säk­ra­des nack­del. I 108 kap. finns bestäm­mel­ser om åter­krav i vissa fall.

23 §   Utan hin­der av bestäm­mel­serna i 22 § ska föl­jande gälla.

Ett beslut om sju­ker­sätt­ning enligt 37 kap. ska också omfatta sådan liv­ränta som enligt 42 kap. 2 § är sam­ord­nad med sju­ker­sätt­ningen. Det som där före­skrivs om sju­ker­sätt­ning ska då även avse liv­ränta.

Omräk­ning av liv­rän­te­un­der­lag

24 §   Om en liv­ränta ska beräk­nas på nytt efter det år den första gången ska läm­nas eller om den ska omprö­vas enligt 22 § ska det liv­rän­te­un­der­lag som anges i 11-13 och 17 §§ räk­nas om med led­ning av det sär­skilda tal som anges i 21 § för varje år efter det år liv­rän­tan första gången ska läm­nas.

Vid omräk­ning enligt första styc­ket ska även bestäm­mel­sen i 18 § om högsta liv­rän­te­un­der­lag beak­tas.

42 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser om arbets­ska­de­er­sätt­ning och hand­lägg­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - sam­ord­ning med andra soci­al­för­säk­rings­för­må­ner i 2-4 §§,
   - arbets­gi­vares rätt till ersätt­ning i 5 §,
   - för­lust av ersätt­ning i 6 §,
   - under­rät­telse till arbets­gi­vare om skada i 7-9 §§,
   - ska­de­an­mä­lan till För­säk­rings­kas­san i 10 och 11 §§, och
   - pröv­ning av frå­gan om arbets­skada i 12 §.

Sam­ord­ning med andra soci­al­för­säk­rings­för­må­ner

2 §   Liv­ränta ska mins­kas om den för­säk­rade, med anled­ning av den inkomst­för­lust som för­an­lett liv­rän­tan, sam­ti­digt har rätt till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

Minsk­ningen görs genom att liv­rän­tan beta­las ut endast i den utsträck­ning som den över­sti­ger dessa för­må­ner.

3 §   Liv­rän­tan ska även mins­kas på det sätt som anges i 2 § andra styc­ket i fråga om pen­sion som enligt ett utländskt system för social trygg­het läm­nas med anled­ning av arbets­ska­dan.

4 §   Om den för­säk­rade får liv­ränta och vid en senare tid­punkt blir berät­ti­gad till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning för en sjuk­dom som inte är arbets­re­la­te­rad gäl­ler föl­jande.

Liv­rän­tan ska mins­kas med den andel av ersätt­ningen som mot­sva­rar gra­den av ned­sätt­ningen av för­värvs­för­må­gan till följd av ska­dan jäm­fört med hel för­värvs­för­måga när liv­rän­tan bestäm­des.

Sam­ord­ning med andra för­må­ner

4 a §   Liv­ränta vid arbets­skada eller annan skada som avses i 41-44 kap. ska mins­kas med det belopp den för­säk­rade för samma tid får som omställ­nings­stu­di­e­stöd enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd, dock endast till den del omställ­nings­stu­di­e­stö­det avser samma inkomst­bort­fall som liv­rän­tan är avsedd att täcka. Lag (2022:858).

Arbets­gi­vares rätt till ersätt­ning

5 §   En arbets­gi­vare som enligt för­fatt­ning är skyl­dig att lämna ersätt­ning vid arbets­skada har rätt att få sådan ersätt­ning från arbets­ska­de­för­säk­ringen som den för­säk­rade annars skulle ha haft rätt till för mot­sva­rande ända­mål.
Ersätt­ningen får dock inte över­stiga vad arbets­gi­va­ren har beta­lat ut.

För­lust av ersätt­ning

6 §   Rät­ten till ersätt­ning går för­lo­rad om en ansö­kan om arbets­ska­de­er­sätt­ning inte görs inom sex år
   - för sjuk­pen­ning och liv­ränta, från den dag ersätt­ningen avser, och
   - för annan ersätt­ning, från den dag då den för­säk­rade beta­lade det belopp för vil­ket ersätt­ning begärs.

Under­rät­telse till arbets­gi­vare om skada

7 §   Om en arbets­ta­gare drab­bas av en arbets­skada ska den arbets­gi­vare som han eller hon var anställd hos när ska­dan inträf­fade under­rät­tas ome­del­bart.

Om en skada till följd av annat än olycks­fall har visat sig först när den för­säk­rade har upp­hört att vara utsatt för den inver­kan som har orsa­kat ska­dan, är det den arbets­gi­vare hos vil­ken den för­säk­rade senast var utsatt för sådan inver­kan som ska under­rät­tas.

8 §   Om en arbets­gi­vare enligt 7 § ska under­rät­tas om en skada får under­rät­tel­sen i stäl­let läm­nas till en per­son som på arbets­gi­va­rens väg­nar före­står arbe­tet.

9 §   När det gäl­ler en för­säk­rad som genom­går utbild­ning som avses i 6 kap. 22 § lik­ställs med en arbets­gi­vare en rek­tor eller någon annan som före­står utbild­ningen.

Ska­de­an­mä­lan till För­säk­rings­kas­san

10 §   En arbets­gi­vare eller arbets­fö­re­stån­dare som har fått kän­ne­dom om en inträf­fad arbets­skada är skyl­dig att ome­del­bart anmäla ska­dan till För­säk­rings­kas­san.

Om den för­säk­rade inte är arbets­ta­gare ska han eller hon själv anmäla arbets­ska­dan till För­säk­rings­kas­san. Om den för­säk­rade har avli­dit till följd av ska­dan, ska anmä­lan göras av den som har rätt att före­träda döds­boet.

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om ersätt­ning för nöd­vän­diga utgif­ter för läkarut­lå­tan­den.

Pröv­ning av frå­gan om arbets­skada

12 §   Frå­gan om den för­säk­rade har fått en arbets­skada ska prö­vas endast i den utsträck­ning det behövs för att bestämma arbets­ska­de­er­sätt­ning enligt denna balk eller sjuk­pen­ning enligt 28 kap.

43 kap. Stat­ligt per­sonska­deskydd

Inne­håll

1 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​04-01/ I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - ska­de­be­grep­pet i 3-6 §§,
   - för­må­nerna i 7-10 §§,
   - total­för­svars­plik­tiga m.fl. i 11-18 §,
   - intagna m.fl. i 19 och 20 §§,
   - fri­vil­liga inom total­för­sva­ret m.fl. i 21 §,
   - under­rät­telse om skada i 22 §, och
   - ska­de­an­mä­lan till För­säk­rings­kas­san, m.m. i 23 §.

1 §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - ska­de­be­grep­pet i 3-6 §§,
   - för­må­nerna i 7-10 §§,
   - total­för­svars­plik­tiga m.fl. i 11-18 §§,
   - intagna m.fl. i 19 och 20 §§,
   - fri­vil­liga inom total­för­sva­ret m.fl. i 21 §,
   - under­rät­telse om skada i 22 §,
   - ska­de­an­mä­lan till För­säk­rings­kas­san m.m. i 23 §, och
   - pröv­ning av frå­gan om skada i 24 och 25 §§. Lag (2025:211).

All­männa bestäm­mel­ser

2 §   Det stat­liga per­sonska­deskyd­det gäl­ler för ska­dor som upp­kom­mer under sådan skydds­tid som anges i 7 kap. 4-6 §§.

I 86-88 kap. finns bestäm­mel­ser om att ersätt­ning från per­sonska­deskyd­det kan läm­nas även till efter­le­vande.

Ska­de­be­grep­pet

3 §   Bestäm­mel­serna om per­son­skada, pro­tes­skada och ska­de­tid­punkt i 39 kap. 4 och 8 §§ tilläm­pas i fråga om skada enligt detta kapi­tel.

4 §   Om den för­säk­rade under skydds­ti­den har varit utsatt för ett olycks­fall ska en skada som han eller hon har fått anses vara orsa­kad av olycks­fal­let, om över­vä­gande skäl talar för det.

5 §   Om en skada, som inte beror på ett olycks­fall, visar sig under skydds­ti­den ska ska­dan anses ha upp­kom­mit under denna tid.

Detta gäl­ler dock inte om det finns skä­lig anled­ning att anta att ska­dan har orsa­kats av annat än verk­sam­he­ten eller intag­ningen i fråga och att verk­sam­he­ten eller intag­ningen inte väsent­ligt har bidra­git till ska­dan.

6 §   Visar sig en skada, som inte beror på ett olycks­fall, efter skydds­ti­den, ska den anses ha upp­kom­mit under denna tid om det skä­li­gen kan antas att verk­sam­he­ten eller intag­ningen väsent­ligt har bidra­git till ska­dan.

För­må­nerna

Huvud­reg­ler

7 §   Om den för­säk­rade även enligt 40-42 kap. har rätt till arbets­ska­de­er­sätt­ning för en skada, läm­nas ersätt­ning enligt detta kapi­tel endast i den utsträck­ning som ersätt­ningen där­i­ge­nom blir högre.

8 §   Ersätt­ning läm­nas vid sjuk­dom och bestå­ende ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan. Där­vid tilläm­pas 40 och 41 kap. samt 42 kap. 2-6 §§, om inte något annat föl­jer av 9-21 §§.

Sjuk­vårds­er­sätt­ning

9 §   Sjuk­vårds­er­sätt­ning läm­nas endast i den utsträck­ning som sta­ten inte till­han­da­hål­ler mot­sva­rande för­mån på annat sätt.

Sjuk­pen­ning och liv­ränta

10 §   Sjuk­pen­ning och liv­ränta enligt detta kapi­tel läm­nas inte under skydds­ti­den. Sjuk­pen­ning läm­nas ald­rig för den dag då ska­dan inträf­fade.

Total­för­svars­plik­tiga m.fl.

Inle­dande bestäm­mel­ser

11 §   Bestäm­mel­serna i 12-18 §§ gäl­ler den som enligt 7 kap. 2 § 1 är för­säk­rad på grund av tjänst­gö­ring inom total­för­sva­ret eller lik­nande verk­sam­het och tilläm­pas utö­ver vad som föl­jer av 8 §.

Sjuk­pen­nin­g­un­der­lag

12 §   För en för­säk­rad som har ska­dats under mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten utgör sjuk­pen­nin­g­un­der­la­get vid tillämp­ning av 8 § minst
   - 4 pris­bas­belopp för tid före 21 års ålder,
   - 4,5 pris­bas­belopp för tid mel­lan 21 och 25 års ålder, och
   - 5 pris­bas­belopp för tid från och med 25 års ålder.
Lag (2010:467).

Liv­rän­te­un­der­lag

13 §   För en för­säk­rad som har ska­dats under mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten utgör liv­rän­te­un­der­la­get vid tillämp­ning av 8 § minst 7 pris­bas­belopp. Lag (2010:467).

Sär­skild sjuk­pen­ning

14 §   En för­säk­rad har rätt till sär­skild sjuk­pen­ning, om han eller hon under mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten som är längre än 60 dagar har drab­bats av en sjuk­dom som efter skydds­ti­dens slut sät­ter ned hans eller hen­nes för­måga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjär­de­del. Detta gäl­ler även vid sjuk­dom som har upp­kom­mit under utryck­nings­må­na­den eller måna­den efter denna.
Lag (2010:467).

15 §   Beräk­nings­un­der­la­get för sär­skild sjuk­pen­ning är
   - 4 pris­bas­belopp för tid före 21 års ålder,
   - 4,5 pris­bas­belopp för tid mel­lan 21 och 25 års ålder, och
   - 5 pris­bas­belopp för tid från och med 25 års ålder.

16 §   För en dag är hel sär­skild sjuk­pen­ning kvo­ten mel­lan
   - 80 pro­cent av beräk­nings­un­der­la­get och
   - 365.

17 §   Sär­skild sjuk­pen­ning läm­nas endast i den utsträck­ning som den över­sti­ger annan ersätt­ning enligt detta kapi­tel eller sjuk­pen­ning enligt 27, 28 och 40 kap. som den för­säk­rade har rätt till för samma tid.

Ersätt­ning för kost­na­der

18 §   En för­säk­rad som har ska­dats under mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten har under högst tre års tid efter skydds­ti­den rätt till ersätt­ning för nöd­vän­diga kost­na­der för
   1. läkar­vård,
   2. sjuk­vår­dande behand­ling,
   3. sjuk­hus­vård, och
   4. läke­me­del.

Som kost­na­der för vård räk­nas även nöd­vän­diga utgif­ter för resor. Lag (2010:467).

Intagna m.fl.

Sjuk­pen­nin­g­un­der­lag och liv­rän­te­un­der­lag

19 §   För den som är för­säk­rad på grund av intag­ning m.m.
enligt 7 kap. 2 § 3 och som när ska­dan inträf­fade hade varit inta­gen längre tid än sex måna­der, ska sjuk­pen­nin­g­un­der­lag och liv­rän­te­un­der­lag vid tillämp­ning av 8 § beräk­nas till lägst de belopp som anges i 41 kap. 16 §.

Indrag­ning eller ned­sätt­ning av ersätt­ning

20 §   Ersätt­ning till den som avses i 7 kap. 2 § 3 får dras in eller sät­tas ned även i annat fall än som avses i 110 kap. 52-58 §§, om sär­skilda skäl talar för det.

Fri­vil­liga inom total­för­sva­ret m.fl.

21 §   Sjuk­pen­nin­g­un­der­lag och liv­rän­te­un­der­lag ska, i den utsträck­ning som fram­går av före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, beräk­nas till lägst de belopp som anges i 41 kap. 16 § för den som är för­säk­rad på grund av fri­vil­ligt del­ta­gande i verk­sam­het inom total­för­sva­ret eller i rädd­nings­ar­bete enligt 7 kap. 3 §.

Under­rät­telse om skada

22 §   Om den för­säk­rade drab­bas av en skada ska en chef eller någon annan ome­del­bart under­rät­tas. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om till vem sådan under­rät­telse ska ske.

Om ska­dan har visat sig efter skydds­ti­den, ska i stäl­let För­säk­rings­kas­san under­rät­tas.

Ska­de­an­mä­lan till För­säk­rings­kas­san, m.m.

23 §   Bestäm­mel­serna i 42 kap. 10 och 11 §§ om anmä­lan och ersätt­ning för utgif­ter för läka­rin­tyg gäl­ler även i ären­den enligt detta kapi­tel.

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​04-01/

Pröv­ning av frå­gan om skada

24 §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ Frå­gan om någon har fått en skada enligt detta kapi­tel ska prö­vas endast i den utsträck­ning det behövs för att bestämma ersätt­ning från det stat­liga per­sonska­deskyd­det.
Lag (2025:211).

25 §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ Trots 24 § ska För­säk­rings­kas­san eller, om anmä­lan om skada avser döds­fall, Pen­sions­myn­dig­he­ten efter en skrift­lig begä­ran pröva frå­gan om någon har fått en skada enligt detta kapi­tel. En sådan begä­ran får göras av
   - den myn­dig­het som beslu­tar om ersätt­ning enligt lagen (1977:266) om stat­lig ersätt­ning vid ide­ell skada m.m., eller
   - den utbild­nings­an­sva­riga myn­dig­het som hand­läg­ger ett ärende enligt 8 kap. 6 och 7 §§ lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt. Lag (2025:211).

44 kap. Krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - för­må­nerna i 3-5 §§, och
   - övriga frå­gor i 6 §.

All­männa bestäm­mel­ser

2 §   Krigs­ska­de­er­sätt­ning kan läm­nas till en för­säk­rad sjö­man som till följd av olycks­fall på grund av en krigs­hän­delse drab­bas av en per­son­skada utom­lands under sådan tid som anges i 7 kap. 8 och 9 §§.

I 86-88 kap. finns bestäm­mel­ser om att krigs­ska­de­er­sätt­ning kan läm­nas även till efter­le­vande.

För­må­nerna

All­männa bestäm­mel­ser

3 §   Krigs­ska­de­er­sätt­ning läm­nas med tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 40 och 41 kap. samt 42 kap. 2-6 §§.

4 §   Den för­säk­rade har inte rätt till krigs­ska­de­er­sätt­ning om han eller hon för samma tid har rätt till arbets­ska­de­er­sätt­ning enligt 39-42 kap.

Sär­skild ersätt­ning

5 §   Vid skada har den för­säk­rade, utö­ver liv­ränta, rätt till sär­skild ersätt­ning med hän­syn till ska­dans beskaf­fen­het.

Vid för­lust av arbets­för­må­gan mot­sva­rar ersätt­ningen 6 gånger det pris­bas­belopp som gällde för det år då ska­dan inträf­fade.

Vid ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan beta­las så stor andel av sum­man ut som sva­rar mot gra­den av ned­sätt­ningen.

Övriga frå­gor

6 §   Bestäm­mel­serna i 39 kap. och 42 kap. 7-12 §§ tilläm­pas i övrigt på mot­sva­rande sätt i fråga om krigs­ska­de­er­sätt­ning.
VI Sär­skilda för­må­ner vid smitta, sjuk­dom eller skada

45 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om
   - smitt­bä­ra­rer­sätt­ning i 46 kap., och - när­stå­en­de­pen­ning i 47 kap.

46 kap. Smitt­bä­ra­rer­sätt­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser om smitt­bä­ra­rer­sätt­ning i 2-4 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om - rät­ten till smitt­bä­rar­pen­ning i 5-10 §§,
   - för­måns­ni­våer och för­värvs­ar­bete i 11-13 §§, - beräk­ning av smitt­bä­rar­pen­ning i 14-17 §§,
   - sam­ord­ning med andra för­må­ner i 18 och 19 §§, och
   - rese­kost­nads­er­sätt­ning i 20 och 21 §§.

All­männa bestäm­mel­ser

2 §   Smitt­bä­ra­rer­sätt­ning kan läm­nas till en smitt­bä­rare i sam­band med åtgär­der för smitt­skydd eller skydd för livs­me­del.

3 §   Med smitt­bä­rare avses i detta kapi­tel
   1. den som har eller kan antas ha en smitt­sam sjuk­dom utan att ha för­lo­rat sin arbets­för­måga till följd av sjuk­do­men,
   2. den som för eller kan antas föra smitta utan att vara sjuk i en smitt­sam sjuk­dom, och
   3. den som i annat fall har eller kan antas ha varit utsatt för smitta av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom som avses i smitt­skydds­la­gen (2004:168) utan att vara sjuk i en sådan sjuk­dom.

4 §   Smitt­bä­ra­rer­sätt­ning läm­nas i form av smitt­bä­rar­pen­ning och rese­kost­nads­er­sätt­ning.

Rät­ten till smitt­bä­rar­pen­ning

All­männa bestäm­mel­ser

5 §   En smitt­bä­rare har rätt till smitt­bä­rar­pen­ning om han eller hon måste avstå från för­värvs­ar­bete på grund av
   1. beslut enligt smitt­skydds­la­gen (2004:168) eller livs­me­delsla­gen (2006:804) eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av sist­nämnda lag, eller
   2. läkar­un­der­sök­ning eller häl­so­kon­troll som smitt­bä­ra­ren genom­går utan före­gå­ende beslut enligt 1 och som syf­tar till att klar­lägga om han eller hon är smit­tad av en all­män­far­lig sjuk­dom eller har en sjuk­dom, en smitta, ett sår eller en annan skada, som kan göra livs­me­del som han eller hon han­te­rar otjän­ligt som män­ni­sko­föda.
Första styc­ket gäl­ler inte när det är fråga om
   1. häl­so­kon­troll vid inresa enligt 3 kap. 8 § smitt­skydds­la­gen, eller
   2. beslut som avser avspärr­ning enligt 3 kap. 10 § smitt­skydds­la­gen.

6 §   Smitt­bä­rar­pen­ning får dras in eller sät­tas ned om smitt­bä­ra­ren
   1. inte föl­jer för­håll­nings­reg­ler som har beslu­tats med stöd av smitt­skydds­la­gen (2004:168) eller över­trä­der för­bud enligt 3 kap. 9 § den lagen, eller
   2. inte föl­jer sär­skilda vill­kor i sam­band med ett beslut enligt livs­me­delsla­gen (2006:804) eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den lagen.

För­måns­ti­den

7 §   Smitt­bä­rar­pen­ning läm­nas från och med första dagen i ersätt­nings­pe­ri­o­den och där­ef­ter så länge den för­säk­rade upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för rätt till smitt­bä­rar­pen­ning.

8 §   Bestäm­mel­serna om sjuk­pen­ning i sam­band med pen­sion, sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 27 kap. 34 § och sjuk­pen­ning i sam­band med 71-​års­da­gen i 27 kap. 37 § tilläm­pas även i fråga om smitt­bä­rar­pen­ning. Lag (2022:878).

Reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der

9 §   För en för­säk­rad som får smitt­bä­rar­pen­ning ska bestäm­mel­serna i 30 kap. 8-14 §§ om För­säk­rings­kas­sans åtgär­der för reha­bi­li­te­ring tilläm­pas.

Arbets­gi­var­in­träde m.m.

10 §   Bestäm­mel­serna om arbets­gi­var­in­träde, m.m. i 27 kap. 56-60 §§ till­läm­pas även i fråga om smitt­bä­rar­pen­ning.
För­måns­ni­våer och för­värvs­ar­bete

11 §   Smitt­bä­rar­pen­ning läm­nas enligt föl­jande för­måns­ni­våer:
   1. Hel smitt­bä­rar­pen­ning läm­nas när den för­säk­rade helt måste avstå från för­värvs­ar­bete. 2. Tre fjär­de­dels smitt­bä­rar­pen­ning läm­nas när den för­säk­rade arbe­tar högst en fjär­de­del av den tid han eller hon annars skulle ha arbe­tat. 3. Halv smitt­bä­rar­pen­ning läm­nas när den för­säk­rade arbe­tar högst hälf­ten av den tid han eller hon annars skulle ha arbe­tat.
   4. En fjär­de­dels smitt­bä­rar­pen­ning läm­nas när den för­säk­rade arbe­tar högst tre fjär­de­de­lar av den tid han eller hon annars skulle ha arbe­tat.

12 §   Vid tillämp­ning av 11 § ska som för­värvs­ar­bete inte betrak­tas sådant för­värvs­ar­bete som utförs under tid då den för­säk­rade för­värvs­ar­be­tar med stöd av 37 kap. 3 §.

Om det inte går att avgöra under vil­ken tid den för­säk­rade avstår från för­värvs­ar­bete ska från­va­ron i första hand anses som från­varo från sådant för­värvs­ar­bete som avses i 37 kap. 3 §.

13 §   Med tid för för­värvs­ar­bete lik­ställs föl­jande:
   1. Ledig­het för semes­ter, dock inte om den för­säk­rade under ledig­he­ten får semes­ter­lön enligt semes­ter­la­gen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han eller hon inte kan arbeta på grund av sjuk­dom inte ska räk­nas som semes­ter­dag.
   2. Ledig­het under stu­di­e­tid för vil­ken oav­kor­tade löne­för­må­ner läm­nas.
   3. Ledig­het under tid då den för­säk­rade får ersätt­ning för att delta i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF).
   4. Ledig­het för ferier eller mot­sva­rande uppe­håll för lärare som är anställda inom utbild­nings­vä­sen­det.

Beräk­ning av smitt­bä­rar­pen­ning

Den som är för­säk­rad för sjuk­pen­ning

14 §   Smitt­bä­rar­pen­ning läm­nas med ett belopp som mot­sva­rar den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån enligt 28 kap.

Den som inte är för­säk­rad för sjuk­pen­ning

15 §   Är smitt­bä­ra­ren inte för­säk­rad för sjuk­pen­ning enligt 6 kap. 6 § 3, ska smitt­bä­rar­pen­ningen läm­nas med det belopp som sjuk­pen­ningen skulle ha upp­gått till om den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten hade beräk­nats med bort­se­ende från bestäm­mel­serna i 25 kap. 3 § andra styc­ket 1 och 2.

16 §   I fall som avses i 15 § ska som inkomst av anställ­ning även räk­nas ersätt­ning för eget arbete från en arbets­gi­vare som är bosatt utom­lands eller som är en utländsk juri­disk per­son, när arbe­tet har utförts i arbets­gi­va­rens verk­sam­het utom­lands.

17 §   Smitt­bä­rar­pen­ning enligt 15 § ska beräk­nas per kalen­der­dag enligt 28 kap. 10 och 11 §§.

Sam­ord­ning med andra för­må­ner

18 §   Smitt­bä­rar­pen­ningen ska mins­kas med föl­jande för­må­ner i den utsträck­ning för­må­nerna läm­nas för samma tid:
   1. gra­vi­di­tets­pen­ning,
   2. för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner,
   3. sjuk­lön eller sådan ersätt­ning från För­säk­rings­kas­san som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuk­lön,
   4. sjuk­pen­ning enligt denna balk eller mot­sva­rande äldre lag,
   5. reha­bi­li­te­rings­pen­ning,
   6. liv­ränta enligt denna balk eller mot­sva­rande äldre för­fatt­ning på grund av smitta,
   7. när­stå­en­de­pen­ning, och
   8. stat­lig ersätt­ning som läm­nas för arbete i eta­ble­rings­jobb.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler även mot­sva­rande för­mån som läm­nas till smitt­bä­ra­ren på grund­val av utländsk lag­stift­ning. Lag (2020:475).

19 §   Om smitt­bä­ra­ren har inkomst av anställ­ning från en arbets­gi­vare som avses i 1 eller 2 § lagen (1994:260) om offent­lig anställ­ning för tid som avses i 7 §, läm­nas smitt­bä­rar­pen­ning endast till den del den över­sti­ger inkoms­ten.

När anställ­ningen avser arbete i eta­ble­rings­jobb ska även stat­lig ersätt­ning som läm­nas för det arbe­tet räk­nas med i den inkomst som avses i första styc­ket. Lag (2020:475).

Rese­kost­nads­er­sätt­ning

20 §   En smitt­bä­rare har rätt till skä­lig ersätt­ning för rese­kost­na­der i sam­band med läkar­un­der­sök­ning, häl­so­kon­troll, vård, behand­ling eller annan mot­sva­rande åtgärd som sker på grund av bestäm­mel­serna i
   1. smitt­skydds­la­gen (2004:168), eller
   2. livs­me­delsla­gen (2006:804) eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av sist­nämnda lag.

21 §   Ersätt­ning enligt 20 § läm­nas inte till den del ersätt­ning för resan kan läm­nas enligt
   1. andra bestäm­mel­ser i denna balk,
   2. någon äldre för­fatt­ning som mot­sva­rar bestäm­mel­serna i 39-43 kap., eller
   3. bestäm­mel­ser i någon annan för­fatt­ning om ersätt­ning av all­männa medel för sjuk­re­sor och sjuk­trans­por­ter.

47 kap. När­stå­en­de­pen­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till när­stå­en­de­pen­ning i 3-6 §§,
   - för­lust av ersätt­ning i 7 §,
   - för­måns­ti­den i 8-10 §§,
   - för­måns­ni­våer och för­värvs­ar­bete i 11-13 §§,
   - beräk­ning av när­stå­en­de­pen­ning i 14-16 §§, och
   - sam­ord­ning med andra för­må­ner i 17 §.
Lag (2013:747).

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   Bestäm­mel­ser om när­stå­en­de­pen­ning i sam­band med att en svårt sjuk per­son vår­das av en när­stå­ende finns i detta kapi­tel.

I lagen (1988:1465) om ledig­het för när­stå­en­de­vård finns bestäm­mel­ser i vilka anges när en arbets­ta­gare som vår­dar en när­stå­ende har rätt att vara ledig från sin anställ­ning.
Lag (2010:1307).

Rät­ten till när­stå­en­de­pen­ning

3 §   En för­säk­rad som vår­dar en när­stå­ende som är svårt sjuk har rätt till när­stå­en­de­pen­ning för tid då han eller hon avstår från för­värvs­ar­bete i sam­band med vår­den, om
   1. den sjuke är för­säk­rad enligt någon bestäm­melse i 4-7 kap.,
   2. den sjuke vår­das här i lan­det, och 3. den sjuke har gett sitt sam­tycke till vår­den.

Om den sjuke på grund av sitt till­stånd inte kan ge sam­tycke till vår­den enligt första styc­ket 3, ska i stäl­let detta framgå.

4 §   Med en svårt sjuk per­son lik­ställs den som har fått infek­tion av hiv (humant immun­bristvi­rus) genom smitta
   1. vid använd­ning av blod eller blod­pro­duk­ter vid behand­ling inom den svenska hälso-​​ och sjuk­vår­den, eller
   2. av en sådan per­son som avses i 1 och som är hans eller hen­nes nuva­rande eller före detta make eller sambo, under för­ut­sätt­ning att smit­tan ägt rum innan den först smit­tade fått kän­ne­dom om sin infek­tion.

5 §   Om någon vår­dar mer än en per­son under samma tid ger det inte rätt till ytter­li­gare ersätt­ning.

6 §   När­stå­en­de­pen­ning för vård av en per­son får inte läm­nas till flera vår­dare för samma tid.

För­lust av ersätt­ning

7 §   Rät­ten till när­stå­en­de­pen­ning går för­lo­rad om en ansö­kan om denna för­mån inte görs inom tre måna­der från den dag ersätt­ningen avser. Detta gäl­ler dock inte om det har fun­nits hin­der för att göra en ansö­kan inom denna tid eller det finns sär­skilda skäl för att för­må­nen ändå bör läm­nas.
Lag (2013:747).

För­måns­ti­den

8 §   När­stå­en­de­pen­ning läm­nas för högst 100 dagar sam­man­lagt för varje per­son som vår­das. Ersätt­ningen läm­nas från och med första vård­da­gen.

9 §   När­stå­en­de­pen­ning läm­nas för högst 240 dagar sam­man­lagt vid vård av en när­stå­ende som har fått infek­tion av hiv på sätt som anges i 4 §. Ersätt­ningen läm­nas från och med första vård­da­gen.

10 §   Vid beräk­ning av anta­let dagar med rätt till ersätt­ning gäl­ler föl­jande:
   - En dag med hel när­stå­en­de­pen­ning mot­sva­rar en dag.
   - En dag med tre fjär­de­dels, halv eller en fjär­de­dels när­stå­en­de­pen­ning mot­sva­rar tre fjär­de­de­lar, hälf­ten respek­tive en fjär­de­del av en dag. Lag (2018:670).

För­måns­ni­våer och för­värvs­ar­bete

11 §   När­stå­en­de­pen­ning läm­nas enligt föl­jande för­måns­ni­våer:
   1. Hel när­stå­en­de­pen­ning läm­nas för dag när en vår­dare helt avstått från för­värvs­ar­bete.
   2. Tre fjär­de­dels när­stå­en­de­pen­ning läm­nas för dag när en vår­dare för­värvs­ar­be­tat högst en fjär­de­del av den tid han eller hon annars skulle ha arbe­tat.
   3. Halv när­stå­en­de­pen­ning läm­nas för dag när en vår­dare för­värvs­ar­be­tat högst hälf­ten av den tid han eller hon annars skulle ha arbe­tat.
   4. En fjär­de­dels när­stå­en­de­pen­ning läm­nas för dag när en vår­dare för­värvs­ar­be­tat högst tre fjär­de­de­lar av den tid han eller hon annars skulle ha arbe­tat. Lag (2017:1124).

12 §   Vid tillämp­ningen av 11 § ska som för­värvs­ar­bete inte betrak­tas sådant för­värvs­ar­bete som utförs under tid då vår­da­ren för­värvs­ar­be­tar med stöd av 37 kap. 3 §.

Om det inte går att avgöra under vil­ken tid vår­da­ren avstår från för­värvs­ar­bete ska från­va­ron i första hand anses som från­varo från sådant för­värvs­ar­bete som avses i 37 kap. 3 §.

13 §   Om en vår­dare får ore­du­ce­rade löne­för­må­ner under tid då han eller hon bedri­ver stu­dier, lik­ställs avstå­ende från stu­dier med avstå­ende från för­värvs­ar­bete i den utsträck­ning vår­da­ren går miste om löne­för­må­nerna.

Beräk­ning av när­stå­en­de­pen­ning

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

14 §   När­stå­en­de­pen­ning läm­nas med ett belopp som mot­sva­rar vår­da­rens sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån enligt 28 kap. med de avvi­kel­ser som föl­jer av 15 och 16 §§.

Arbetstids-​​ eller kalen­der­dags­be­räk­nad när­stå­en­de­pen­ning

15 §   När­stå­en­de­pen­ning ska arbets­tids­be­räk­nas enligt 28 kap. 12-18 §§ för hela den tid som för­må­nen avser när ersätt­ning läm­nas på grund­val av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av anställ­ning. Detta gäl­ler dock inte i fall som avses i 6 § samma kapi­tel, då när­stå­en­de­pen­ning i stäl­let ska kalen­der­dags­be­räk­nas enligt 10 och 11 §§ i det kapit­let. Vad som före­skrivs i 28 kap. 6 § tredje styc­ket om när kalen­der­dags­be­räk­nad sjuk­pen­ning läm­nas till en arbets­lös för­säk­rad under de första 14 dagarna i en sjuk­pe­riod, tilläm­pas i fråga om när­stå­en­de­pen­ning för hela den tid som för­må­nen avser. Lag (2010:2005).

Sär­skilt om stu­de­rande under stu­di­e­uppe­håll

16 §   För en vår­dare som stu­de­rar får när­stå­en­de­pen­ningen vid ett stu­di­e­uppe­håll inte beräk­nas på grund­val av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som föl­jer av bestäm­mel­serna i 26 kap. 22 §.

Sam­ord­ning med andra för­må­ner

17 §   När­stå­en­de­pen­ning läm­nas inte i den utsträck­ning vår­da­ren för samma tid får
   1. för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner,
   2. sjuk­lön eller sådan ersätt­ning från För­säk­rings­kas­san som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuk­lön,
   3. sjuk­pen­ning,
   4. reha­bi­li­te­rings­pen­ning, eller
   5. ersätt­ning som mot­sva­rar sjuk­pen­ning enligt någon annan för­fatt­ning eller på grund av rege­ring­ens beslut i ett sär­skilt fall.

AVD. D SÄR­SKILDA FÖR­MÅ­NER VID FUNK­TIONS­HIN­DER

I Inle­dande bestäm­mel­ser

48 kap. Inne­håll, defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Inne­håll

1 §   I avdel­ning D finns bestäm­mel­ser om sär­skilda soci­al­för­säk­rings­för­må­ner vid funk­tions­hin­der.

2 §   För­må­ner enligt denna avdel­ning är
   - mer­kost­nads­er­sätt­ning till en per­son med ned­satt funk­tions­för­måga eller till en för­äl­der som har ett barn med ned­satt funk­tions­för­måga,
   - assi­stan­s­er­sätt­ning till en funk­tions­hind­rad som behö­ver per­son­lig assi­stans för sina grund­läg­gande behov, och
   - bil­stöd till per­so­ner med funk­tions­hin­der för att skaffa eller anpassa motor­for­don. Lag (2018:1265).

3 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser om sär­skilda för­må­ner vid funk­tions­hin­der.

Vidare finns bestäm­mel­ser om mer­kost­nads­er­sätt­ning, assi­stan­s­er­sätt­ning och bil­stöd till en funk­tions­hind­rad i 49-52 kap. Lag (2018:1265).

För­säk­ring och ansö­kan, m.m.

4 §   En för­mån enligt denna avdel­ning läm­nas endast till den som har ett gäl­lande för­säk­rings­skydd för för­må­nen enligt 4 och 5 kap.

Bestäm­mel­ser om anmä­lan och ansö­kan samt vissa gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­ner och hand­lägg­ning finns i 104-​117 kap. (avdel­ning H).

5 §   Ären­den som avser för­må­ner enligt denna avdel­ning hand­läggs av För­säk­rings­kas­san.

II Mer­kost­nads­er­sätt­ning, assi­stan­s­er­sätt­ning och bil­stöd till för­säk­rade med funk­tions­hin­der

49 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om
   - mer­kost­nads­er­sätt­ning i 50 kap.,
   - assi­stan­s­er­sätt­ning i 51 kap., och
   - bil­stöd i 52 kap.
Lag (2018:1265).

50 kap. Mer­kost­nads­er­sätt­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - vad som avses med mer­kost­na­der och i vilka fall en per­son ska anses blind eller gravt hör­sel­ska­dad i 2 §,
   - per­so­ner som lik­ställs med för­äl­der i 3 §,
   - rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning i 4-8 §§,
   - ersätt­nings­be­rät­ti­gande mer­kost­na­der i 9 §,
   - för­måns­ti­den i 10 och 11 §§,
   - ersätt­ningsnivå i 12 §,
   - ansö­kan i 13 §,
   - ompröv­ning i 14 och 15 §§, och
   - utbe­tal­ning i 16 §.
Lag (2018:1265).

Defi­ni­tio­ner

2 §   När det gäl­ler mer­kost­nads­er­sätt­ning avses med en mer­kost­nad en skä­lig kost­nad som upp­kom­mer på grund av en per­sons funk­tions­ned­sätt­ning och som går utö­ver en kost­nad som är nor­mal för en per­son utan funk­tions­ned­sätt­ning i mot­sva­rande ålder.

När det gäl­ler mer­kost­nads­er­sätt­ning ska en per­son anses blind om hans eller hen­nes syn­för­måga, sedan ljus­bryt­nings­fel har rät­tats, är så ned­satt att han eller hon sak­nar led­syn.

När det gäl­ler mer­kost­nads­er­sätt­ning ska en per­son anses gravt hör­sel­ska­dad om han eller hon även med hör­ap­pa­rat sak­nar möj­lig­het eller har stora svå­rig­he­ter att upp­fatta tal. Lag (2018:1265).

Per­so­ner som lik­ställs med för­äl­der

3 §   Föl­jande per­so­ner lik­ställs med för­äl­der när det gäl­ler mer­kost­nads­er­sätt­ning:
   1. sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare som har vård om ett barn, och
   2. bli­vande adop­tiv­för­äl­der vid adop­tion av ett barn som inte är svensk med­bor­gare eller bosatt här i lan­det när den bli­vande adop­tiv­för­äl­dern får bar­net i sin vård.
Lag (2018:1265).

Rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning

Huvud­reg­ler

4 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning har en för­säk­rad per­son för mer­kost­na­der, i sådan omfatt­ning som anges i 12 §, till följd av att han eller hon före 66 års ålder har fått sin funk­tions­för­måga ned­satt, om det kan antas att ned­sätt­ningen kom­mer att bestå under minst ett år.

En för­säk­rad som är blind eller gravt hör­sel­ska­dad har dock all­tid rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning, om blind­he­ten eller den grava hör­sel­ska­dan har inträtt före 66 års ålder och det kan antas att denna funk­tions­ned­sätt­ning kom­mer att bestå under minst ett år.

Det som anges i andra styc­ket gäl­ler dock inte för ett för­säk­rat barn som har en för­äl­der som är under­hålls­skyl­dig enligt 7 kap. för­äld­ra­bal­ken eller som har en sådan sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare som avses i 3 § 1. Lag (2022:878).

4 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning har en för­säk­rad per­son för mer­kost­na­der, i sådan omfatt­ning som anges i 12 §, till följd av att han eller hon före upp­nådd rik­t­ål­der för pen­sion har fått sin funk­tions­för­måga ned­satt, om det kan antas att ned­sätt­ningen kom­mer att bestå under minst ett år.

En för­säk­rad som är blind eller gravt hör­sel­ska­dad har dock all­tid rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning, om blind­he­ten eller den grava hör­sel­ska­dan har inträtt före upp­nådd rik­t­ål­der för pen­sion och det kan antas att denna funk­tions­ned­sätt­ning kom­mer att bestå under minst ett år.

Det som anges i andra styc­ket gäl­ler dock inte för ett för­säk­rat barn som har en för­äl­der som är under­hålls­skyl­dig enligt 7 kap. för­äld­ra­bal­ken eller som har en sådan sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare som avses i 3 § 1. Lag (2022:879).

5 §   När det gäl­ler rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning för ett för­säk­rat barn som har en för­äl­der som är under­hålls­skyl­dig enligt 7 kap. för­äld­ra­bal­ken tilläm­pas inte 4 § första styc­ket. Rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning har i sådana fall för­äl­dern för mer­kost­na­der, i den omfatt­ning som anges i 12 §, till följd av att bar­net har fått sin funk­tions­för­måga ned­satt, om det kan antas att ned­sätt­ningen kom­mer att bestå under minst sex måna­der.

En per­son som avses i 3 § 1 har rätt till ersätt­ning i stäl­let för en för­äl­der. Lag (2018:1265).

6 §   Vid bedöm­ningen av rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning ska det bort­ses från mer­kost­na­der för behov som till­go­do­ses genom annat sam­hälls­stöd. Lag (2018:1265).

Flera barn

7 §   Om en för­äl­der har mer­kost­na­der för flera barn, ska bedöm­ningen av rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning grun­das på en bedöm­ning av de sam­man­lagda mer­kost­na­derna för bar­nen.

Första styc­ket gäl­ler inte om det finns sär­skilda skäl mot en bedöm­ning av de sam­man­lagda mer­kost­na­derna. Lag (2018:1265).

Delad rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning

8 §   Om ett barns båda för­äld­rar ansö­ker om och har rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning, ska ersätt­ningen läm­nas med hälf­ten till var­dera för­äl­dern.

Om för­äld­rarna begär en annan för­del­ning av mer­kost­nads­er­sätt­ningen än den som anges i första styc­ket, ska ersätt­ningen läm­nas till dem enligt deras begä­ran. Om för­äld­rarna är oense om för­del­ningen av mer­kost­nads­er­sätt­ningen, ska ersätt­ningen för­de­las mel­lan dem i fjär­de­de­lar uti­från en bedöm­ning av respek­tive för­äl­ders mer­kost­na­der för bar­net. Lag (2018:1265).

Ersätt­nings­be­rät­ti­gande mer­kost­na­der

9 §   Mer­kost­nads­er­sätt­ning läm­nas för mer­kost­na­der för:
   1. hälsa, vård och kost,
   2. sli­tage och ren­gö­ring,
   3. resor,
   4. hjälp­me­del,
   5. hjälp i den dag­liga livs­fö­ringen,
   6. boende, och
   7. övriga ända­mål.
Lag (2018:1265).

För­måns­ti­den

Huvud­re­gel

10 §   Mer­kost­nads­er­sätt­ning läm­nas från och med den månad när rätt till för­må­nen har inträtt, dock inte för längre tid till­baka än tre måna­der före ansök­nings­må­na­den. Mer­kost­nads­er­sätt­ning läm­nas dock inte ret­ro­ak­tivt för en sådan månad för vil­ken det redan har läm­nats ersätt­ning för ett barn utom till den del det avser en ökning av ersätt­ningen.

Rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning får begrän­sas till att omfatta viss tid. Lag (2018:1265).

Om ett barn avli­der

11 §   Om ett barn som avses i 5 § avli­der, läm­nas mer­kost­nads­er­sätt­ning till och med sex måna­der efter döds­fal­let eller den tidi­gare månad när ersätt­ningen annars skulle ha upp­hört. Lag (2018:1265).

Ersätt­ningsnivå

12 §   Mer­kost­nads­er­sätt­ning ska läm­nas med ett belopp som för år räk­nat mot­sva­rar
   1. 30 pro­cent av pris­bas­belop­pet om mer­kost­na­derna upp­går till 25 pro­cent men inte 35 pro­cent av pris­bas­belop­pet,
   2. 40 pro­cent av pris­bas­belop­pet om mer­kost­na­derna upp­går till 35 pro­cent men inte 45 pro­cent av pris­bas­belop­pet,
   3. 50 pro­cent av pris­bas­belop­pet om mer­kost­na­derna upp­går till 45 pro­cent men inte 55 pro­cent av pris­bas­belop­pet,
   4. 60 pro­cent av pris­bas­belop­pet om mer­kost­na­derna upp­går till 55 pro­cent av pris­bas­belop­pet men inte 65 pro­cent av pris­bas­belop­pet, eller
   5. 70 pro­cent av pris­bas­belop­pet om mer­kost­na­derna upp­går till 65 pro­cent av pris­bas­belop­pet eller mer.

Mer­kost­nads­er­sätt­ning ska dock för en för­säk­rad som är blind all­tid läm­nas med ett belopp som för år räk­nat mot­sva­rar 70 pro­cent av pris­bas­belop­pet. Om han eller hon för samma tid får hel sju­ker­sätt­ning, hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller hel ålderspen­sion ska mer­kost­nads­er­sätt­ning, från och med den månad när den andra för­må­nen läm­nas, läm­nas med 40 pro­cent av pris­bas­belop­pet, om inte den för­säk­ra­des mer­kost­na­der är av sådan omfatt­ning att högre ersätt­ning ska läm­nas enligt första styc­ket.

Mer­kost­nads­er­sätt­ning ska dock för en för­säk­rad som är gravt hör­sel­ska­dad all­tid läm­nas med ett belopp som för år räk­nat mot­sva­rar 40 pro­cent av pris­bas­belop­pet, om inte den för­säk­ra­des mer­kost­na­der är av sådan omfatt­ning att högre ersätt­ning ska läm­nas enligt första styc­ket. Lag (2018:1265).

Ansö­kan

13 §   Ansö­kan om mer­kost­nads­er­sätt­ning för ett barn som avses i 5 § kan göras gemen­samt av för­äld­rarna, av var och en av dem för sig eller av endast den ena för­äl­dern.
Lag (2018:1265).

Ompröv­ning

14 §   Rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning ska omprö­vas
   1. minst vart fjärde år, om det inte finns skäl för ompröv­ning med längre mel­lan­rum, eller
   2. när för­hål­lan­den som påver­kar rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ningen änd­ras.

Ompröv­ning enligt första styc­ket 2 ska dock inte göras vid enbart till­fäl­liga för­änd­ringar. Lag (2018:1265).

15 §   Änd­ring av mer­kost­nads­er­sätt­ning ska gälla från och med måna­den när­mast efter den månad när anled­ningen till änd­ringen upp­kom. Gäl­ler det ökning efter ansö­kan ska dock även 10 § första styc­ket beak­tas. Lag (2018:1265).

Utbe­tal­ning

16 §   Mer­kost­nads­er­sätt­ning ska beta­las ut månads­vis. När ersätt­nings­be­lop­pet beräk­nas för månad ska den ersätt­ning för år räk­nat som beräk­ningen utgår från avrun­das till när­maste kron­tal som är jämnt del­bart med tolv. Lag (2018:1265).

51 kap. Assi­stan­s­er­sätt­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till assi­stan­s­er­sätt­ning i 2-6 §§,
   - för­måns­ti­den i 7 och 8 §§,
   - beräk­ning av assi­stan­s­er­sätt­ning i 9-11 a §§,
   - ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den i 12 och 13 §§,
   - utbe­tal­ning av assi­stan­s­er­sätt­ning i 14-19 §§,
   - åter­be­tal­ning av assi­stan­s­er­sätt­ning i 20 §,
   - sam­ver­kan med kom­mu­nen i 21-23 §§, och
   - upp­gifts­skyl­dig­het i 24 §.
Lag (2018:122).

Rät­ten till assi­stan­s­er­sätt­ning

2 §   En för­säk­rad som omfat­tas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade kan för sin dag­liga livs­fö­ring få assi­stan­s­er­sätt­ning för kost­na­der för sådan per­son­lig assi­stans som avses i 9 a § samma lag.

De bestäm­mel­ser i lagen om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade som avser utfö­ran­det av insat­sen per­son­lig assi­stans tilläm­pas också på per­son­lig assi­stans enligt detta kapi­tel. Avser den per­son­liga assi­stan­sen stöd- och ser­vice­in­sat­ser åt barn med funk­tions­hin­der ska bestäm­mel­serna i lagen (2010:479) om regis­ter­kon­troll av per­so­nal som utför vissa insat­ser åt barn med funk­tions­hin­der tilläm­pas.
Lag (2010:482).

3 §   För rätt till assi­stan­s­er­sätt­ning krävs att den för­säk­rade behö­ver per­son­lig assi­stans i genom­snitt mer än 20 tim­mar i vec­kan för sådana grund­läg­gande behov som avses i 9 a § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade.

4 §   Assi­stan­s­er­sätt­ning läm­nas endast under för­ut­sätt­ning att den används för köp av per­son­lig assi­stans eller för kost­na­der för per­son­liga assi­sten­ter.

5 §   Assi­stan­s­er­sätt­ning läm­nas inte för sjuk­vår­dande insat­ser enligt hälso-​​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30).

I 106 kap. 24-25 a §§ finns bestäm­mel­ser om rät­ten till assi­stan­s­er­sätt­ning när den funk­tions­hind­rade vår­das på en insti­tu­tion, bor i en grupp­bo­stad eller vis­tas i eller del­tar i barnom­sorg, skola eller dag­lig verk­sam­het enligt 9 § 10 lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade. Lag (2020:440).

6 §   När beho­vet av per­son­lig assi­stans bedöms för ett barn ska det bort­ses från det hjälp­be­hov som en vård­nads­ha­vare nor­malt ska till­go­dose enligt för­äld­ra­bal­ken med hän­syn till bar­nets ålder, utveck­ling och övriga omstän­dig­he­ter.

Detta ska göras genom scha­blo­nav­drag (för­äld­raav­drag) från bar­nets behov av hjälp med grund­läg­gande behov och andra per­son­liga behov enligt 9 a § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade. För­äld­raav­drag ska fast­stäl­las med hän­syn till bar­nets ålder och göras dels från grund­läg­gande behov, dels från andra per­son­liga behov. Avdrag ska dock inte göras till den del hjälp­be­ho­vet avser
   1. sådant stöd som avses i 9 a § första styc­ket 1 eller 7 lagen om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade,
   2. åtgär­der som är direkt nöd­vän­diga för att hjälp enligt 9 a § första styc­ket 1 eller 7 lagen om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade ska kunna ges,
   3. mål­ti­der i form av sond­mat­ning,
   4. åtgär­der som är direkt nöd­vän­diga för för­be­re­delse och efter­ar­bete i sam­band med sådana mål­ti­der,
   5. grund­läg­gande behov från och med den månad då bar­net fyl­ler 12 år,
   6. andra per­son­liga behov före den månad då bar­net fyl­ler ett år, eller
   7. andra per­son­liga behov från och med den månad då bar­net fyl­ler 18 år.

Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om för­äld­raav­dra­gens stor­lek.

Om omvård­nads­bi­drag läm­nas får det inte påverka bedöm­ningen enligt 3 §. Lag (2022:1251).

För­måns­ti­den

7 §   Assi­stan­s­er­sätt­ning får inte läm­nas för längre tid till­baka än en månad före den månad när ansö­kan gjorts eller det kom­mit in en anmä­lan från kom­mu­nen att det kan antas att den enskilde har rätt till assi­stan­s­er­sätt­ning.
Assi­stan­s­er­sätt­ning som avser assi­stans som utförs innan beslut har fat­tats i ett ärende läm­nas endast om den enskilde månads­vis under hand­lägg­nings­ti­den redo­vi­sar till För­säk­rings­kas­san att assi­stan­sen utförs i enlig­het med kra­ven och för­ut­sätt­ning­arna i denna balk. Lag (2012:935).

8 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Assi­stan­s­er­sätt­ning kan läm­nas för tid efter det att den för­säk­rade har fyllt 66 år endast om
   1. ersätt­ning har bevil­jats innan han eller hon har fyllt 66 år, eller
   2. ansö­kan kom­mer in till För­säk­rings­kas­san senast dagen före 66-​års­da­gen och där­ef­ter blir bevil­jad. Lag (2022:878).

8 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Assi­stan­s­er­sätt­ning kan läm­nas för tid efter det att den för­säk­rade har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion endast om
   1. ersätt­ning har bevil­jats innan han eller hon har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion, eller
   2. ansö­kan kom­mer in till För­säk­rings­kas­san senast dagen före den dag när rik­t­ål­dern för pen­sion upp­nås och där­ef­ter blir bevil­jad. Lag (2022:879).

Beräk­ning av assi­stan­s­er­sätt­ning

9 §   Assi­stan­s­er­sätt­ning ska bevil­jas för ett visst antal tim­mar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex måna­der, när den för­säk­rade har behov av per­son­lig assi­stans för sin dag­liga livs­fö­ring (bevil­jade assi­stan­stim­mar).

10 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Anta­let assi­stan­stim­mar får inte utö­kas efter det att den för­säk­rade har fyllt 66 år. Lag (2022:878).

10 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Anta­let assi­stan­stim­mar får inte utö­kas efter det att den för­säk­rade har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2022:879).

11 §   Assi­stan­s­er­sätt­ning läm­nas med ett sär­skilt angi­vet belopp per timme. Det eller de belopp som assi­stan­s­er­sätt­ning läm­nas med ska för varje år bestäm­mas som scha­blon­be­lopp som beräk­nas med led­ning av de upp­skat­tade kost­na­derna för att få assi­stans.

Om det finns sär­skilda skäl kan ersätt­ning till en för­säk­rad efter ansö­kan läm­nas med ett högre belopp än det scha­blon­be­lopp med vil­ket assi­stan­s­er­sätt­ning ska läm­nas till den för­säk­rade enligt vad som föl­jer av första styc­ket. Ersätt­ningen får dock inte över­stiga scha­blon­be­lop­pet med mer än 12 pro­cent.

Assi­stan­s­er­sätt­ning som beta­las ut enligt 16 § andra styc­ket läm­nas med skä­ligt belopp. Lag (2018:122).

11 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men
   1. med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om sådana belopp som avses i 11 § första och andra styc­kena, och
   2. med­dela före­skrif­ter om i vil­ken omfatt­ning tid som avses i 9 a § fjärde styc­ket 1 och 2 lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade berät­ti­gar till assi­stan­s­er­sätt­ning. Lag (2022:1226).

Ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den

12 §   Rät­ten till assi­stan­s­er­sätt­ning ska omprö­vas i den utsträck­ning som denna rätt har mins­kat i omfatt­ning på grund av väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den som är hän­för­liga till den för­säk­rade. Lag (2018:122).

13 §   En änd­ring av assi­stan­s­er­sätt­ning vid väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den ska gälla från och med den månad när anled­ningen till änd­ring upp­kom.

Utbe­tal­ning av assi­stan­s­er­sätt­ning

Utbe­tal­ning till den för­säk­rade

14 §   Assi­stan­s­er­sätt­ning beta­las ut månads­vis med visst belopp för det antal bevil­jade assi­stan­stim­mar som assi­stans har läm­nats.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om att ersätt­ning med ett högre belopp än scha­blon­be­lop­pet enligt 11 § andra styc­ket ska beta­las ut på annat sätt än månads­vis. Lag (2018:555).

15 §   Utbe­tal­ningen av assi­stan­s­er­sätt­ning för en viss månad får grun­das på ett beräk­nat antal assi­stan­stim­mar för den måna­den. Avräk­ning för större avvi­kel­ser ska då göras senast andra måna­den efter den då den pre­li­mi­nära utbe­tal­ningen skett. Slutav­räk­ning ska göras senast två måna­der efter utgången av varje tids­pe­riod för vil­ken assi­stan­s­er­sätt­ning bevil­jats.

16 §   Assi­stan­s­er­sätt­ning enligt 14 § beta­las inte ut om assi­stan­sen har utförts av någon
   1. som inte har fyllt 18 år,
   2. på arbets­tid som över­sti­ger den tid som anges i 2-4 §§ lagen (1970:943) om arbets­tid m.m. i hus­ligt arbete, 5-10 b §§ arbets­tids­la­gen (1982:673) eller kol­lek­tivav­tal som upp­fyl­ler kra­ven i 3 § arbets­tids­la­gen, eller
   3. som till följd av ålder­dom, sjuk­dom eller lik­nande orsak sak­nar för­måga att utföra arbete som per­son­lig assi­stent.

Om assi­stan­sen har utförts av någon som är bosatt utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, beta­las assi­stan­s­er­sätt­ning ut enligt 14 § endast om det finns sär­skilda skäl. Lag (2012:935).

16 a §   När assi­stan­s­er­sätt­ning har bevil­jats och assi­stan­sen utförs av någon som är när­stå­ende till eller lever i hus­hålls­ge­men­skap med den för­säk­rade och som inte är anställd av kom­mu­nen ska Inspek­tio­nen för vård och omsorg få till­träde till bosta­den för att inspek­tera assi­stan­sen enligt 26 d § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade. Vid sådan inspek­tion gäl­ler inte 26 e § lagen om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade.

Med när­stå­ende enligt första styc­ket avses make, sambo, barn, för­äl­der och sys­kon samt deras makar, sam­bor och barn.
Lag (2012:962).

16 b §   Assi­stan­s­er­sätt­ning enligt 14 § beta­las inte ut för assi­stans som har utförts i en yrkes­mäs­sig enskild verk­sam­het utan till­stånd enligt 23 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade.

Även om assi­stan­sen har utförts utan till­stånd beta­las assi­stan­s­er­sätt­ning ut om
   1. verk­sam­he­ten har haft till­stånd under avtals­ti­den och assi­stan­sen har utförts senast två vec­kor efter den dag då den för­säk­rade under­rät­ta­des om att till­stån­det har upp­hört att gälla, eller
   2. det finns sär­skilda skäl. Lag (2021:878).

Utbe­tal­ning till kom­mu­nen

17 §   Om den för­säk­rade har fått biträde av per­son­lig assi­stent genom kom­mu­nen får För­säk­rings­kas­san besluta att assi­stan­s­er­sätt­ningen ska beta­las ut till kom­mu­nen i den utsträck­ning som den mot­sva­rar avgif­ten till kom­mu­nen för sådan hjälp.

Utbe­tal­ning till annan

18 §   Om den för­säk­rade till följd av ålder­doms­svag­het, sjuk­lig­het, lång­va­rigt miss­bruk av bero­en­de­fram­kal­lande medel eller någon annan lik­nande orsak är ur stånd att själv ta hand om assi­stan­s­er­sätt­ningen, får För­säk­rings­kas­san besluta att ersätt­ningen ska beta­las ut till någon annan per­son eller till en kom­mu­nal myn­dig­het för att använ­das till kost­na­der för per­son­lig assi­stans till den för­säk­rade.

19 §   Utö­ver det som föl­jer av 17 och 18 §§, får För­säk­rings­kas­san på begä­ran av den för­säk­rade besluta att assi­stan­s­er­sätt­ningen ska beta­las ut till en kom­mun eller till någon annan som har till­stånd enligt 23 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade att bedriva verk­sam­het med per­son­lig assi­stans. Lag (2012:935).

Åter­be­tal­ning av assi­stan­s­er­sätt­ning

20 §   Den för­säk­rade eller den som för den för­säk­ra­des räk­ning tagit emot assi­stan­s­er­sätt­ning ska utan upp­ma­ning betala till­baka sådan ersätt­ning som inte har använts för köp av per­son­lig assi­stans eller för kost­na­der för per­son­liga assi­sten­ter. Åter­be­tal­ning ska göras senast i sam­band med slutav­räk­ningen enligt 15 §. Om det inte finns sär­skilda skäl, ska ersätt­ningen beta­las till­baka av den för­säk­ra­des för­myn­dare i stäl­let för av den för­säk­rade om denne är under 18 år. Om det finns flera för­myn­dare sva­rar de soli­da­riskt för skyl­dig­he­ten.

Om åter­be­tal­ning inte görs får För­säk­rings­kas­san besluta om åter­be­tal­ning enligt bestäm­mel­serna i 108 kap. Lag (2012:935).

Sam­ver­kan med kom­mu­nen

21 §   När en för­säk­rad ansö­ker om eller bevil­jas assi­stan­s­er­sätt­ning ska den kom­mun som enligt 16, 16 c eller 16 d § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade har ansvar för insat­ser åt den för­säk­rade höras i ären­det, om det inte är obe­höv­ligt.
Beslut om assi­stan­s­er­sätt­ning och beslut enligt 17-19 §§ ska sän­das till kom­mu­nen. Lag (2011:332).

22 §   För den som bevil­jats assi­stan­s­er­sätt­ning ska den kom­mun som enligt 16, 16 c eller 16 d § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade har ansvar för insat­ser åt den för­säk­rade ersätta kost­na­derna för de första 20 assi­stan­stim­marna per vecka. Lag (2011:332).

23 §   För­säk­rings­kas­san ska under­rätta kom­mu­nen om det belopp som kom­mu­nen ska betala enligt 22 §. Belop­pet ska beta­las månads­vis till För­säk­rings­kas­san, om inte annat föl­jer av före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av tredje styc­ket.

Kom­mu­nen har rätt att ta del av den slutav­räk­ning som ska göras enligt 15 §. Har kom­mu­nen beta­lat ersätt­ning med ett för högt belopp ska belop­pet åter­be­ta­las från För­säk­rings­kas­san.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för kom­mu­nen att betala
   1. en del av ersätt­ningen enligt 22 § på annat sätt än månads­vis, och
   2. dröjsmåls­ränta på en skuld som avser betal­nings­skyl­dig­het enligt 22 §. Lag (2018:555).

Upp­gifts­skyl­dig­het

24 §   Den som är arbets­gi­vare för eller upp­drags­gi­vare åt en per­son­lig assi­stent ska lämna föl­jande upp­gif­ter till För­säk­rings­kas­san:
   1. Upp­gif­ter som visar om assi­sten­ten är när­stå­ende till eller lever i hus­hålls­ge­men­skap med den assi­stans­be­rät­ti­gade, om assi­sten­ten har fyllt 18 år och om assi­sten­ten är bosatt inom eller utan­för EES-​områ­det.

Upp­gif­terna ska läm­nas innan assi­stan­sen bör­jar utfö­ras och vid änd­rade för­hål­lan­den.
   2. Upp­gif­ter som visar den arbets­tid som assi­sten­ten har arbe­tat hos en assi­stans­be­rät­ti­gad. Upp­gif­terna ska läm­nas månads­vis i efter­hand.
   3. Upp­gif­ter som visar att något för­hål­lande som anges i 16 § första styc­ket 3 inte före­lig­ger. Upp­gif­terna ska läm­nas på begä­ran av För­säk­rings­kas­san. Lag (2012:935).

52 kap. Bil­stöd

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till bil­stöd i 2-14 §§,
   - beräk­ning av bil­stöd i 15-22 §§,
   - funk­tions­kon­troll i 22 a §, och
   - åter­be­tal­ning av bil­stöd i 23-25 §§.
Lag (2016:1066).

Rät­ten till bil­stöd

All­männa bestäm­mel­ser

2 §   Bil­stöd kan läm­nas till en för­säk­rad som på grund av ett var­ak­tigt funk­tions­hin­der har väsent­liga svå­rig­he­ter att för­flytta sig på egen hand eller att anlita all­männa kom­mu­ni­ka­tio­ner.

3 §   Bil­stöd kan läm­nas även till en för­säk­rad för­äl­der till ett för­säk­rat barn som har ett sådant funk­tions­hin­der som avses i 2 §.

4 §   Med en för­äl­der lik­ställs när det gäl­ler bil­stöd föl­jande per­so­ner:
   1. en vård­nads­ha­vare som inte är för­äl­der och som har vård om bar­net,
   2. den med vil­ken för­äl­dern är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de sta­dig­va­rande sam­man­bor,
   3. den som tagit emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i syfte att adop­tera det, och
   4. den som i annat fall tagit emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i sitt hem, om pla­ce­ringen kan för­vän­tas pågå i minst tre år.

5 §   Bil­stöd läm­nas inom ramen för anslagna medel och i form av
   1. grund­bi­drag,
   2. anskaff­nings­bi­drag,
   3. tilläggs­bi­drag,
   4. anpass­nings­bi­drag som avser ett for­don, och
   5. bidrag för kör­korts­ut­bild­ning.

Anpass­nings­bi­drag enligt första styc­ket 4 läm­nas för sådana åtgär­der som anges i 8 § första styc­ket 2-4. Lag (2016:1066).

6 §   Grund­bi­drag, anskaff­nings­bi­drag och tilläggs­bi­drag läm­nas endast för for­don som anskaf­fats efter det att ett beslut om rätt till sådant bidrag har med­de­lats. Lag (2016:1066).

7 §   Om en för­säk­rad har fått grund­bi­drag, anskaff­nings­bi­drag eller tilläggs­bi­drag får sådant bidrag bevil­jas på nytt tidi­gast nio år efter det senaste beslu­tet att bevilja något av dessa bidrag.

Nytt bidrag får dock läm­nas tidi­gare om
   1. det finns skäl för det från tra­fik­sä­ker­hets­syn­punkt eller medi­cinsk syn­punkt, eller
   2. for­do­net har fram­förts minst 18 000 mil sedan grund­bi­drag, anskaff­nings­bi­drag eller tilläggs­bi­drag senast bevil­ja­des.
Lag (2016:1066).

Vad avser bil­stö­det?

8 §   Bil­stöd läm­nas för
   1. anskaff­ning av per­son­bil klass I med en utvän­dig höjd som inte över­sti­ger 2 050 mil­li­me­ter, motor­cy­kel eller moped,
   2. änd­ring av ett for­don som avses i 1 och kost­na­der i sam­band där­med samt juste­ring och repa­ra­tion av änd­ringen,
   3. anskaff­ning av en sär­skild anord­ning på ett for­don som avses i 1 och kost­na­der i sam­band där­med samt juste­ring och repa­ra­tion av anord­ningen,
   4. kost­na­der för kör­trä­ning som behövs före och efter sådana åtgär­der som anges i 2 och 3, och kost­na­der i sam­band där­med, eller
   5. kör­korts­ut­bild­ning i sam­band med anskaff­ning av motor­for­don.

Vad som avses med per­son­bil klass I, motor­cy­kel och moped anges i lagen (2001:559) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner.
Lag (2020:509).

9 §   Om det på grund av funk­tions­hind­rets art eller andra omstän­dig­he­ter finns sär­skilda skäl för det, läm­nas bil­stöd enligt 8 § första styc­ket 1-3 för ett annat motor­for­don än som avses i 8 § första styc­ket 1. Lag (2020:509).

Vill­kor för anskaff­ning och änd­ring av for­don

10 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Bil­stöd enligt 8 § första styc­ket 1-3 läm­nas till
   1. en för­säk­rad som är under 66 år och är bero­ende av ett sådant for­don som avses i 8 eller 9 § för att genom arbete få sin för­sörj­ning eller ett väsent­ligt till­skott till sin för­sörj­ning, eller för att genomgå arbets­livs­in­rik­tad utbild­ning eller genomgå reha­bi­li­te­ring under vil­ken han eller hon får reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning enligt 31 kap. eller akti­vi­tets­stöd enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen,
   2. en för­säk­rad som är under 66 år och, efter att ha bevil­jats bidrag enligt 1, har bevil­jats sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning,
   3. en för­säk­rad som fyllt 18 år men inte 50 år, och
   4. en för­säk­rad som har barn som inte fyllt 18 år.

Bil­stöd läm­nas i fall som avses i 3 § till en för­säk­rad som har barn som har ett sådant funk­tions­hin­der som avses i 2 §.
Lag (2022:878).

10 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Bil­stöd enligt 8 § första styc­ket 1-3 läm­nas till
   1. en för­säk­rad som inte har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion och är bero­ende av ett sådant for­don som avses i 8 eller 9 § för att genom arbete få sin för­sörj­ning eller ett väsent­ligt till­skott till sin för­sörj­ning, eller för att genomgå arbets­livs­in­rik­tad utbild­ning eller genomgå reha­bi­li­te­ring under vil­ken han eller hon får reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning enligt 31 kap. eller akti­vi­tets­stöd enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen,
   2. en för­säk­rad som inte har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion och, efter att ha bevil­jats bidrag enligt 1, har bevil­jats sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning,
   3. en för­säk­rad som fyllt 18 år men inte 50 år, och
   4. en för­säk­rad som har barn som inte fyllt 18 år.

Bil­stöd läm­nas i fall som avses i 3 § till en för­säk­rad som har barn som har ett sådant funk­tions­hin­der som avses i 2 §.
Lag (2022:879).

11 §   Bil­stöd enligt 10 § första styc­ket 4 och andra styc­ket läm­nas under för­ut­sätt­ning att för­äl­dern
   1. sam­man­bor med bar­net, och
   2. behö­ver ett for­don för att för­flytta sig till­sam­mans med bar­net.

12 §   Om anpass­nings­bi­drag tidi­gare har läm­nats med stöd av 10 § första styc­ket 1-3 får bidrag för repa­ra­tion av anpass­ningen läm­nas trots att de för­ut­sätt­ningar som anges där inte längre är upp­fyllda.

13 §   Bil­stöd enligt 10 § första styc­ket 1 och 2 kan läm­nas även till en för­säk­rad som inte själv ska köra for­do­net, under för­ut­sätt­ning att någon annan kan anli­tas som förare vid resorna.

Bil­stöd enligt 10 § första styc­ket 3 och 4 samt andra styc­ket läm­nas under för­ut­sätt­ning att den för­säk­rade själv ska köra for­do­net.

Vill­kor för kör­korts­ut­bild­ning

14 §   Bil­stöd till kör­korts­ut­bild­ning läm­nas till en för­säk­rad som har bevil­jats bil­stöd till anskaff­ning av ett motor­for­don och som upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna i 10 § första styc­ket 1 samt är eller ris­ke­rar att bli arbets­lös, om det bedöms att kör­korts­ut­bild­ningen kan leda till att han eller hon får ett sta­dig­va­rande arbete.

Beräk­ning av bil­stöd

Grund­bi­drag

15 §   Vid anskaff­ning av motor­for­don läm­nas grund­bi­drag med högst 30 000 kro­nor.

Vid anskaff­ning av motor­cy­kel eller moped läm­nas dock grund­bi­drag med högst 12 000 respek­tive 3 000 kro­nor.
Lag (2016:1066).

Anskaff­nings­bi­drag

16 §   Anskaff­nings­bi­drag läm­nas med högst 40 000 kro­nor.

Helt sådant bidrag läm­nas till den vars årliga brut­to­in­komst under­sti­ger 121 000 kro­nor. Lag (2016:1066).

17 §   Till den vars årliga brut­to­in­komst upp­går till 121 000 kro­nor eller mer, dock högst 210 000 kro­nor, läm­nas anskaff­nings­bi­drag med högst det belopp som åter­står efter det att det belopp som anges i 16 § första styc­ket har redu­ce­rats med 400 kro­nor för varje tusen­tal kro­nor som inkoms­ten över­sti­ger 120 000 kro­nor.

Till den vars årliga brut­to­in­komst över­sti­ger 210 000 kro­nor men inte 220 000 kro­nor läm­nas anskaff­nings­bi­drag med högst 4 000 kro­nor.

Över­sti­ger den årliga brut­to­in­koms­ten 220 000 kro­nor läm­nas inte något anskaff­nings­bi­drag. Lag (2016:1066).

18 §   Med årlig brut­to­in­komst avses inkomst enligt 102 kap. 7-15 §§.

För en för­säk­rad som avses i 10 § första styc­ket 1-3 ska brut­to­in­koms­ten räk­nas fram utan hän­syn till makes inkomst.

För för­äld­rar som avses i 10 § första styc­ket 4 och andra styc­ket räk­nas inkoms­terna sam­man vid beräk­ning av anskaff­nings­bi­dra­gets stor­lek.

Tilläggs­bi­drag vid behov av efteran­pass­ning

18 a §   Tilläggs­bi­drag för anskaff­ning av en per­son­bil klass I läm­nas med högst 50 000 kro­nor till en för­säk­rad som, för att kunna bruka bilen, har behov av en sådan änd­ring eller anord­ning för vil­ken anpass­nings­bi­drag kan läm­nas.
Lag (2020:509).

Tilläggs­bi­drag för sär­skilt läm­pad per­son­bil

18 b §   Tilläggs­bi­drag för anskaff­ning av en per­son­bil klass I läm­nas, utö­ver vad som anges i 18 a §, med högst 60 000 kro­nor till en för­säk­rad som, för att kunna bruka bilen, har behov av en per­son­bil som är
   1. sär­skilt läm­pad för per­so­ner som behö­ver fär­das i bilen sit­tande i en rull­stol eller göra över­flytt­ning från en rull­stol till ett bil­säte inne i bilen, eller
   2. sär­skilt läm­pad för att i annat fall än som avses i 1 med­föra en motor­dri­ven rull­stol eller ett annat jäm­för­bart hjälp­me­del för för­flytt­ning. Lag (2020:509).

Tilläggs­bi­drag för sär­skilda ori­gi­nal­mon­te­rade anord­ningar

18 c §   Tilläggs­bi­drag för anskaff­ning av en per­son­bil klass I läm­nas med sär­skilt belopp för kost­na­der som föl­jer av att bilen har sär­skilda ori­gi­nal­mon­te­rade anord­ningar.

Bidrag enligt första styc­ket läm­nas endast om anord­ningen behövs för att den för­säk­rade ska kunna bruka bilen.
Lag (2016:1066).

Ytter­li­gare före­skrif­ter

18 d §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om
   - vilka egen­ska­per ett for­don ska ha för att upp­fylla kra­ven i 18 b §,
   - vilka slags anord­ningar som berät­ti­gar till tilläggs­bi­drag enligt 18 c § första styc­ket, och
   - beräk­ningen av tilläggs­bi­drag enligt 18 c § första styc­ket. Lag (2016:1066).

Anpass­nings­bi­drag

19 §   Anpass­nings­bi­dra­get mot­sva­rar kost­na­den för sådana åtgär­der som anges i 8 § första styc­ket 2-4 och som behövs för att den för­säk­rade ska kunna bruka for­do­net.

För­säk­rings­kas­san får besluta att inte medge anpass­nings­bi­drag om det for­don som den för­säk­rade valt är olämp­ligt med hän­syn till den form av anpass­ning som behövs. Det­samma gäl­ler om for­do­net är olämp­ligt med hän­syn till sitt skick.

Om for­do­net är äldre än fyra år eller har fram­förts mer än 6 000 mil, läm­nas anpass­nings­bi­drag för änd­ring av for­do­net eller anskaff­ning av en sär­skild anord­ning på for­do­net endast om det finns sär­skilda skäl. Sådana sär­skilda skäl krävs dock endast när det till den för­säk­rade för första gången ska läm­nas anpass­nings­bi­drag för for­do­net. Lag (2020:509).

19 a §   Anpass­nings­bi­drag läm­nas inte för kost­na­der för anord­ningar för vilka det har läm­nats bidrag enligt 18 c § första styc­ket.

Anpass­nings­bi­drag läm­nas inte hel­ler för kost­na­der för åtgär­der som hade kun­nat und­vi­kas om den för­säk­rade utnytt­jat rät­ten till bidrag enligt 18 b eller 18 c §, för anord­ningar som är att anse som stan­dard­ut­rust­ning i bilen eller för nor­malt före­kom­mande tilläggs­ut­rust­ning till bilen. Detta gäl­ler dock inte om det finns sär­skilda skäl för att ändå lämna anpass­nings­bi­drag. Lag (2020:509).

Begräns­nings­reg­ler

20 §   Ett anskaff­nings­bi­drag ska mins­kas med sådant bidrag till inköp av ett for­don som den för­säk­rade får från en kom­mun eller en region eller i form av för­säk­rings­er­sätt­ning.
Lag (2019:843).

21 §   Grund­bi­drag, anskaff­nings­bi­drag och tilläggs­bi­drag får till­sam­mans inte över­stiga for­do­nets anskaff­nings­kost­nad. Avräk­ning ska i första hand göras på grund­bi­dra­get och i andra hand på anskaff­nings­bi­dra­get. Lag (2016:1066).

22 §   Om grund­bi­drag, anskaff­nings­bi­drag eller tilläggs­bi­drag enligt 7 § andra styc­ket 1 läm­nas tidi­gare än nio år efter det senaste beslu­tet att bevilja rätt till bil­stöd, ska det tidi­gare bidra­get räk­nas av från det nya bidra­get.

Det belopp som enligt första styc­ket ska räk­nas av ska dock mins­kas med en nion­del för varje helt år som har för­flu­tit sedan det tidi­gare bidra­get beta­la­des ut. Lag (2016:1066).

Funk­tions­kon­troll

22 a §   Om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt, ska en kon­troll göras av om utförda anpass­ningar fun­ge­rar för den för­säk­rade på ett tra­fik­sä­kert sätt (funk­tions­kon­troll).

En funk­tions­kon­troll ska göras så snart det är möj­ligt och senast sex måna­der efter det att anpass­ning­arna har utförts. Lag (2016:1066).

Åter­be­tal­ning av bil­stöd

23 §   Grund­bi­drag, anskaff­nings­bi­drag och tilläggs­bi­drag ska beta­las till­baka
   1. om den för­säk­rade säl­jer eller på annat sätt gör sig av med for­do­net inom nio år från det att bidra­get bevil­ja­des, eller
   2. om ett barn som avses i 10 § andra styc­ket efter att ha upp­nått 18 års ålder själv bevil­jas bidrag. Lag (2016:1066).

24 §   Det åter­be­tal­nings­plik­tiga belop­pet enligt 23 § ska mins­kas med en nion­del för varje helt år som har för­flu­tit sedan bidra­get beta­la­des ut. Om det finns sär­skilda skäl, får den för­säk­rade helt eller del­vis befrias från åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten.

25 §   Om den för­säk­rade väg­rar att med­verka till en funk­tions­kon­troll enligt 22 a §, ska För­säk­rings­kas­san besluta att åter­be­tal­ning ska göras med 10 pro­cent av det bevil­jade anpass­nings­bi­dra­get, dock högst med ett belopp som mot­sva­rar ett pris­bas­belopp.

Finns det sär­skilda skäl får För­säk­rings­kas­san helt eller del­vis efterge kra­vet på åter­be­tal­ning enligt första styc­ket. Lag (2016:1066).

AVD. E FÖR­MÅ­NER VID ÅLDER­DOM

I Inle­dande bestäm­mel­ser

53 kap. Inne­håll, defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Inne­håll

1 §   I avdel­ning E finns bestäm­mel­ser om soci­al­för­säk­rings­för­må­ner vid ålder­dom.

2 §   För­må­ner vid ålder­dom enligt denna avdel­ning är
   1. all­män ålderspen­sion i form av
      a) inkomst­grun­dad ålderspen­sion, och
      b) garan­ti­pen­sion,
   2. sär­skilt pen­sions­tillägg som tillägg till all­män ålderspen­sion,
   3. äldre­för­sörj­nings­stöd som tillägg till eller i stäl­let för all­män ålderspen­sion, och
   4. inkomst­pen­sions­tillägg som tillägg till inkomst­grun­dad ålderspen­sion. Lag (2020:1239).

3 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser om för­må­ner vid ålder­dom.

Vidare finns
   - över­gri­pande bestäm­mel­ser om all­män ålderspen­sion i 54-56 kap.,
   - bestäm­mel­ser om inkomst­grun­dad ålderspen­sion i 57-64 kap.,
   - bestäm­mel­ser om garan­ti­pen­sion i 65-67 kap.,
   - vissa gemen­samma bestäm­mel­ser om all­män ålderspen­sion i 68-71 kap., och
   - bestäm­mel­ser om sär­skilda för­må­ner vid ålder­dom i 72-74 a kap.
Lag (2020:1239).

För­säk­ring och ansö­kan, m.m.

4 §   En för­mån enligt denna avdel­ning läm­nas endast till den som har ett gäl­lande för­säk­rings­skydd för för­må­nen enligt 4-6 kap.

Bestäm­mel­ser om anmä­lan och ansö­kan samt vissa gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­ner och hand­lägg­ning finns i 104-​117 kap. (avdel­ning H).

5 §   Ären­den som avser för­må­ner enligt denna avdel­ning hand­läggs av Pen­sions­myn­dig­he­ten. Ären­den om pen­sions­grun­dande inkomst hand­läggs dock av Skat­te­ver­ket.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte om något annat föl­jer av annan bestäm­melse i denna balk eller annan för­fatt­ning.

II Över­gri­pande bestäm­mel­ser om all­män ålderspen­sion

54 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns
   - all­männa bestäm­mel­ser om all­män ålderspen­sion i 55 kap., och
   - bestäm­mel­ser om uttag av all­män ålderspen­sion m.m. i 56 kap.

55 kap. All­männa bestäm­mel­ser om all­män ålderspen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - inkomst­grun­dad ålderspen­sion i 2-7 §§, och
   - garan­ti­pen­sion i 8-10 §§.

Inkomst­grun­dad ålderspen­sion

Försäkrings-​​ och för­måns­for­mer

2 §   För­säk­ringen för inkomst­grun­dad ålderspen­sion består av ett för­del­nings­sy­stem och ett pre­mie­pen­sions­sy­stem.

3 §   Inkomst­grun­dad ålderspen­sion från för­del­nings­sy­ste­met läm­nas som inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion.

Inkomst­grun­dad ålderspen­sion från pre­mie­pen­sions­sy­ste­met läm­nas som pre­mie­pen­sion.

Årlig redo­vis­ning

4 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska för varje år upp­rätta en redo­vis­ning av det inkomst­grun­dade ålderspen­sions­sy­ste­mets finan­si­ella ställ­ning och utveck­ling.
För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten samt Första-​​Fjärde och Sjätte AP-​fon­derna ska lämna de upp­gif­ter som behövs för detta till myn­dig­he­ten.

Vem kan få inkomst­pen­sion, tilläggs­pen­sion och pre­mie­pen­sion?

5 §   En för­säk­rad som är född 1937 eller tidi­gare kan få inkomst­grun­dad ålderspen­sion i form av tilläggs­pen­sion.

6 §   En för­säk­rad som är född 1938 eller senare kan få inkomst­grun­dad ålderspen­sion i form av inkomst­pen­sion och pre­mie­pen­sion. En för­säk­rad som är född något av åren 1938-​1953 kan dess­utom få inkomst­grun­dad ålderspen­sion i form av tilläggs­pen­sion.

7 §   Pen­sions­rätt för inkomst­grun­dad ålderspen­sion i form av pre­mie­pen­sion kan över­fö­ras till den för­säk­ra­des make enligt bestäm­mel­serna i 61 kap. 11-16 §§.

I 89, 91 och 92 kap. (avdel­ning F) finns bestäm­mel­ser om att pre­mie­pen­sion kan läm­nas även som efter­le­van­de­skydd.

Garan­ti­pen­sion

Vad är garan­ti­pen­sion?

8 §   Garan­ti­pen­sion är grund­skyd­det i den all­männa ålderspen­sio­nen.

Vem kan få garan­ti­pen­sion?

9 §   Garan­ti­pen­sion för för­säk­rade födda 1937 eller tidi­gare kan läm­nas som kom­pen­sa­tion för bort­fall av föl­jande för­må­ner enligt äldre lag­stift­ning:
   - folk­pen­sion i form av ålderspen­sion,
   - pen­sions­till­skott, och
   - sär­skilt grundav­drag för folk­pen­sio­nä­rer vid inkomst­tax­e­ringen.

10 §   Garan­ti­pen­sion för för­säk­rade födda 1938 eller senare är bero­ende av för­säk­rings­tid och kan läm­nas till
   - den som sak­nar inkomst­grun­dad ålderspen­sion, och
   - den vars inkomst­grun­dade ålderspen­sion inte över­sti­ger ett visst belopp.

56 kap. Uttag av all­män ålderspen­sion, m.m.

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - för­måns­ni­våer i 2 §,
   - för­måns­ti­den i 3-9 §§,
   - åter­kal­lelse eller minsk­ning av pen­sions­ut­tag i 10 §,
   - sam­ord­ning av pen­sions­ut­tag i 11 och 12 §§, och
   - omräk­ning av all­män ålderspen­sion i 13 §.

För­måns­ni­våer

2 §   Uttag av inkomst­grun­dad ålderspen­sion får begrän­sas till någon av föl­jande för­måns­ni­våer: tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av hel pen­sion.

För garan­ti­pen­sion finns sär­skilda bestäm­mel­ser om för­måns­ni­våer i 66 och 67 kap.

För­måns­ti­den

All­männa bestäm­mel­ser

3 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Inkomst­grun­dad ålderspen­sion läm­nas tidi­gast från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 63 år.

För garan­ti­pen­sion finns sär­skilda bestäm­mel­ser om för­mån­stid i 66 och 67 kap. Lag (2022:878).

3 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Inkomst­grun­dad ålderspen­sion läm­nas tidi­gast från och med tre år före den månad då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion.

För garan­ti­pen­sion finns sär­skilda bestäm­mel­ser om för­mån­stid i 66 och 67 kap. Lag (2022:879).

4 §   All­män ålderspen­sion läm­nas från och med den månad som anges i ansö­kan, dock tidi­gast från och med den månad ansö­kan kom in till Pen­sions­myn­dig­he­ten.

4 a §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ All­män ålderspen­sion får läm­nas utan ansö­kan från och med den månad den för­säk­rade fyl­ler 66 år om den för­säk­rade fick hel sju­ker­sätt­ning ome­del­bart före den måna­den.
Lag (2022:878).

4 a §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ All­män ålderspen­sion får läm­nas utan ansö­kan från och med den månad den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion om den för­säk­rade fick hel sju­ker­sätt­ning ome­del­bart före den måna­den. Lag (2022:879).

5 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ All­män ålderspen­sion får läm­nas för högst tre måna­der före ansök­nings­må­na­den om den för­säk­rade fick sju­ker­sätt­ning ome­del­bart före 66 års ålder.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas bara i fråga om pen­sion som läm­nas tidi­gast från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 66 år. Lag (2022:878).

5 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ All­män ålderspen­sion får läm­nas för högst tre måna­der före ansök­nings­må­na­den om den för­säk­rade fick sju­ker­sätt­ning ome­del­bart före det att han eller hon uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas bara i fråga om pen­sion som läm­nas tidi­gast från och med den månad då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2022:879).

6 §   En för­säk­rad som är född något av åren 1938-​1953 och som får inkomst­pen­sion utan att ha rätt till tilläggs­pen­sion ska, utan att behöva ansöka sär­skilt, få tilläggs­pen­sion från och med den månad då han eller hon har fått rätt till sådan pen­sion.

7 §   All­män ålderspen­sion läm­nas till och med den månad då rät­ten till pen­sio­nen upp­hör.

8 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Pen­sions­myn­dig­he­ten ska utreda om den för­säk­rade vill ta ut all­män ålderspen­sion om han eller hon inte har ansökt om sådan pen­sion måna­den före den då han eller hon fyl­ler 66 år och för den måna­den har fått sju­ker­sätt­ning. Detta gäl­ler inte i de fall 4 a § tilläm­pas. Lag (2022:878).

8 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Pen­sions­myn­dig­he­ten ska utreda om den för­säk­rade vill ta ut all­män ålderspen­sion om han eller hon inte har ansökt om sådan pen­sion måna­den före den då han eller hon uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion och för den måna­den har fått sju­ker­sätt­ning. Detta gäl­ler inte i de fall 4 a § tilläm­pas. Lag (2022:879).

Ökning av pen­sions­ut­tag

9 §   Det som före­skrivs i 4 och 6 §§ gäl­ler också i fråga om ökat uttag av all­män ålderspen­sion. Lag (2018:772).

Åter­kal­lelse eller minsk­ning av pen­sions­ut­tag

10 §   Om den för­säk­rade vill minska eller helt åter­kalla utta­get av all­män ålderspen­sion, ska han eller hon skrift­li­gen anmäla detta till Pen­sions­myn­dig­he­ten.

En anmä­lan om minsk­ning eller hel åter­kal­lelse av uttag av all­män ålderspen­sion gäl­ler från och med den månad som anges i anmä­lan, dock tidi­gast från och med måna­den efter den månad då anmä­lan kom in till Pen­sions­myn­dig­he­ten.

Sam­ord­ning av pen­sions­ut­tag

11 §   En för­säk­rad som är född under något av åren 1938-​1953 och som har rätt till inkomst­pen­sion och tilläggs­pen­sion får ta ut pen­sion endast om han eller hon tar ut båda pen­sio­nerna i samma utsträck­ning.

Åter­kal­lelse eller minsk­ning av uttag av inkomst­pen­sion och tilläggs­pen­sion gäl­ler endast om anmä­lan avser båda pen­sio­nerna i samma utsträck­ning.

12 §   För garan­ti­pen­sion finns sär­skilda bestäm­mel­ser om sam­ord­ning i 66 och 67 kap.

Omräk­ning av all­män ålderspen­sion

13 §   All­män ålderspen­sion ska räk­nas om från och med måna­den efter den då anled­ning till omräk­ning upp­kom.

III Inkomst­grun­dad ålderspen­sion

57 kap. Inne­håll och defi­ni­tio­ner

1 §   I denna underav­del­ning finns all­männa bestäm­mel­ser om inkomst­grun­dad ålderspen­sion i 58 kap.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - pen­sions­grun­dande inkomst i 59 kap.,
   - pen­sions­grun­dande belopp i 60 kap.,
   - pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng i 61 kap.,
   - inkomst­pen­sion i 62 kap.,
   - tilläggs­pen­sion i 63 kap., och
   - pre­mie­pen­sion i 64 kap.

2 §   När det gäl­ler inkomst­grun­dad ålderspen­sion avses med
   1. intjä­nan­deår: det kalen­derår den för­säk­rade har haft en inkomst som är pen­sions­grun­dande respek­tive det kalen­derår för vil­ket ett pen­sions­grun­dande belopp ska fast­stäl­las, och
   2. fast­stäl­lel­seår: kalen­derå­ret efter intjä­nan­deå­ret.

Om inkoms­ter under beskatt­ningsår som inte sam­man­fal­ler med kalen­derår finns bestäm­mel­ser i 59 kap. 33 § andra styc­ket.

58 kap. All­männa bestäm­mel­ser om inkomst­grun­dad ålderspen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns grund­läg­gande bestäm­mel­ser i 2-5 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - under­rät­telse om beslut i 9 §, och
   - index­e­ring, balan­se­ring och anslu­tande defi­ni­tio­ner i 10-28 §§.

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

Inkomst­pen­sion

2 §   Inkomst­pen­sion ska beräk­nas uti­från de pen­sions­rät­ter som fast­ställts för den för­säk­rade.

Inkomst­pen­sio­nens stor­lek är också bero­ende av den all­männa inkomst­ut­veck­lingen.

Pre­mie­pen­sion

3 §   Pre­mie­pen­sion ska beräk­nas uti­från de pen­sions­rät­ter som fast­ställts för den för­säk­rade.

Pre­mie­pen­sio­nens stor­lek är också bero­ende av vär­de­ut­veck­lingen på de medel som fon­de­rats i pre­mie­pen­sions­sy­ste­met.

Tilläggs­pen­sion

4 §   Tilläggs­pen­sio­nen ska beräk­nas uti­från de pen­sions­po­äng som fast­ställts för den för­säk­rade.

Tilläggs­pen­sio­nens stor­lek är också bero­ende av den all­männa inkomst­ut­veck­lingen. Lag (2014:470).

5 §   Pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng fast­ställs årli­gen och grun­das på den för­säk­ra­des pen­sions­un­der­lag. Detta består av sum­man av
   - fast­ställd pen­sions­grun­dande inkomst (PGI) och
   - fast­ställda pen­sions­grun­dande belopp (PGB).

Under­rät­telse om beslut

9 §   Om den för­säk­rade har debi­te­rats slut­lig skatt, ska under­rät­telse om Skat­te­ver­kets beslut om pen­sions­grun­dande inkomst enligt 59 kap. anges på beske­det om slut­lig skatt. I annat fall ska under­rät­telse ske genom sär­skilt besked senast den 15 decem­ber fast­stäl­lel­seå­ret.

Den för­säk­rade ska skrift­li­gen eller, om den för­säk­rade begär det, på något annat sätt under­rät­tas om Pen­sions­myn­dig­he­tens beslut om pen­sions­grun­dande belopp, pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng enligt 60 och 61 kap. senast den 31 mars året efter fast­stäl­lel­seå­ret.

Det ska framgå av en under­rät­telse enligt första eller andra styc­ket hur man begär ompröv­ning av beslu­tet. En under­rät­telse behö­ver inte sän­das till den som inte är bosatt i Sve­rige och vars adress är okänd. Lag (2013:747).

Index­e­ring, balan­se­ring och anslu­tande defi­ni­tio­ner

Inkomstin­dex

10 §   Vissa beräk­ningar som anges i denna balk ska grun­das på ett inkomstin­dex som beräk­nas för varje år. Inkomstin­dexet ska visa den all­männa inkomst­ut­veck­lingen.

Beräk­ning­arna ska grun­das på ett inkomstin­dex för 1999 om 100,00.

11 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Inkomstin­dex ska visa den rela­tiva för­änd­ringen av genom­snit­tet av de årliga pen­sions­grun­dande inkoms­terna, efter avdrag för all­män pen­sions­av­gift, för för­säk­rade som under beskatt­nings­å­ret har fyllt minst 16 år och högst 65 år. Vid beräk­ningen tilläm­pas inte 59 kap. 4 § andra styc­ket.
Lag (2022:878).

11 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Inkomstin­dex ska visa den rela­tiva för­änd­ringen av genom­snit­tet av de årliga pen­sions­grun­dande inkoms­terna, efter avdrag för all­män pen­sions­av­gift, för för­säk­rade som under beskatt­nings­å­ret har fyllt minst 16 år men ännu inte har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion. Vid beräk­ningen tilläm­pas inte 59 kap. 4 § andra styc­ket.

När en gäl­lande rik­t­ål­der änd­ras ska den nya rik­t­ål­dern tilläm­pas första gången vid beräk­ningen av det inkomstin­dex som ska gälla två år efter det år rik­t­ål­dern änd­ra­des. Lag (2022:879).

12 §   För­änd­ringen av index­ta­let mel­lan två på varandra föl­jande år ska mot­svara den beräk­nade årliga rela­tiva för­änd­ringen av de inkoms­ter som anges i 11 § mel­lan det andra året före det år som indexet avser och året där­ef­ter.
Lag (2015:676).

13 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om inkomstin­dexet.

Balan­stal

14 §   Vissa beräk­ningar som anges i denna balk ska grun­das på ett balan­stal och ett däm­pat balan­stal. Balan­sta­let beräk­nas enligt andra styc­ket och 15-20 §§. Det däm­pade balan­sta­let beräk­nas enligt 20 a §.

Balan­sta­let beräk­nas för varje år och ska visa kvo­ten mel­lan
   - sum­man av för­del­nings­sy­ste­mets avgiftstill­gång och vär­det av till­gång­arna hos Första-​​Fjärde och Sjätte AP-​fon­derna och
   - för­del­nings­sy­ste­mets pen­sions­skuld vid utgången av det andra året före det år balan­sta­let avser.

Balan­sta­let ska avrun­das till fyra deci­ma­ler.
Lag (2015:676).

15 §   Med avgiftstill­gång avses pro­duk­ten av
   - avgifts­in­koms­terna till för­del­nings­sy­ste­met och
   - medel­vär­det av tiden i år räk­nat från det att en pen­sions­rätt tjä­nas in till det att den beta­las ut i form av pen­sion (omsätt­nings­ti­den).

Med vär­det av till­gång­arna hos Första-​​Fjärde och Sjätte AP-​fon­derna avses vär­det av de redo­vi­sade mark­nads­vär­dena av till­gång­arna hos Första-​​Fjärde och Sjätte AP-​fon­derna vid utgången av det andra året före det år balan­sta­let avser.
Lag (2015:676).

16 §   Med pen­sions­skuld avses det totala pen­sions­å­ta­gan­det i för­del­nings­sy­ste­met.

17 §   Med avgifts­in­koms­terna avses inkoms­terna det andra året före det år balan­sta­let avser. Lag (2015:676).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2015:676).

19 §   Med omsätt­nings­tid avses omsätt­nings­ti­den för det tredje året före det år balan­sta­let avser. Lag (2015:676).

20 §   Pen­sions­skul­den beräk­nas för det andra året före det år balan­sta­let avser, som sum­man av
   1. pen­sions­be­håll­ningar, enligt 62 kap. 5-7 §§, utan beak­tande av för­änd­ringen av inkomstin­dex mel­lan det andra året före det år balan­sta­let avser och året där­ef­ter,
   2. det beräk­nade vär­det av pen­sions­rät­ter för inkomst­pen­sion enligt 61 kap. 5-10 §§,
   3. utbe­ta­lad pen­sion för varje ålders­grupp i decem­ber mul­ti­pli­ce­rad med beräk­nat antal åter­stå­ende utbe­tal­ningar av ett genom­snitt­ligt pen­sions­be­lopp för samma ålders­grupp, juste­rat med den rän­te­fak­tor som anges i 62 kap. 36 § och
   4. det beräk­nade vär­det av kom­mande utbe­tal­ningar av tilläggs­pen­sion för dem som inte bör­jat ta ut sådan pen­sion.

Om ett balan­sin­dex har beräk­nats enligt 22-24 §§ för det år som vär­det av pen­sions­rät­ter för inkomst­pen­sion ska beräk­nas enligt första styc­ket 2, ska pen­sions­rät­terna beräk­nas på det sätt som anges i 62 kap. 5 § andra styc­ket.

Om ett balan­sin­dex har beräk­nats enligt 22-24 §§ för året före det år balan­sta­let avser, ska det fram­räk­nade belop­pet i första styc­ket 3 mul­ti­pli­ce­ras med det däm­pade balan­sta­let för detta år. Lag (2015:676).

20 a §   Under en sådan period som anges i 22 § ska ett däm­pat balan­stal använ­das.

Det däm­pade balan­sta­let för ett år utgörs av sum­man av talet 1 och det tal som mot­sva­rar en tred­je­del av dif­fe­ren­sen mel­lan balan­sta­let som har fast­ställts för samma år och talet 1. Det däm­pade balan­sta­let ska avrun­das till fyra deci­ma­ler. Lag (2015:676).

21 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om balan­sta­let och det däm­pade balan­sta­let.
Lag (2015:676).

Balan­sin­dex

22 §   Om balan­sta­let för ett år under­sti­ger 1,0000 ska ett balan­sin­dex beräk­nas som ska använ­das vid vissa beräk­ningar enligt denna balk.

Ett balan­sin­dex ska där­ef­ter beräk­nas för varje år fram till dess att det når minst samma värde som inkomstin­dex.

23 §   När balan­sin­dexet första gången bestäms för en sådan period som anges i 22 § ska balan­sin­dexet räk­nas fram som pro­duk­ten av
   - det däm­pade balan­sta­let och
   - inkomstin­dexet för samma år. Lag (2015:676).

24 §   Efter det att balan­sin­dexet beräk­nats första gången enligt 23 § ska, för varje därpå föl­jande år under peri­o­den, det beräk­nade balan­sin­dexet mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten mel­lan
   - inkomstin­dexet efter års­skif­tet och
   - inkomstin­dexet före års­skif­tet.

Pro­duk­ten ska där­ef­ter mul­ti­pli­ce­ras med det däm­pade balan­sta­let som ska gälla efter års­skif­tet.
Lag (2015:676).

25 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om balan­sin­dexet.

Inkomst­bas­belopp

26 §   Vissa beräk­ningar enligt denna balk ska grun­das på ett inkomst­bas­belopp som beräk­nas för varje år.

27 §   Inkomst­bas­belop­pet för ett visst år mot­sva­rar pro­duk­ten av
   - basta­let 43 313 och
   - kvo­ten mel­lan inkomstin­dexet för det år inkomst­bas­belop­pet ska bestäm­mas för och inkomstin­dexet för 2005.

Det omräk­nade belop­pet ska avrun­das till när­maste hund­ra­tal kro­nor.

28 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om inkomst­bas­belop­pet.

59 kap. Pen­sions­grun­dande inkomst

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser om pen­sions­grun­dande inkomst i 2-7 §§,
Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - inkomst av anställ­ning i 8-13 §§,
   - inkomst av annat för­värvs­ar­bete i 14-21 §§,
   - undan­tag för vissa inkoms­ter i 22-28 §§,
   - hur sam­ord­nade soci­ala för­må­ner är pen­sions­grun­dande i 29-31 §§, och
   - beräk­ning av pen­sions­grun­dande inkomst i 32-38 §§.

All­männa bestäm­mel­ser om pen­sions­grun­dande inkomst

Vad är pen­sions­grun­dande inkomst?

2 §   Pen­sions­grun­dande inkomst beräk­nas av Skat­te­ver­ket på inkoms­ter som den för­säk­rade har haft och som är pen­sions­grun­dande.

Vilka inkoms­ter är pen­sions­grun­dande?

3 §   Föl­jande inkoms­ter är pen­sions­grun­dande:
   - inkoms­ter av anställ­ning som avses i 8-13 §§, och
   - inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete som avses i 14-21 §§.

Undan­tag från det som anges i första styc­ket finns i 22-31 §§.

Hur beräk­nas pen­sions­grun­dande inkomst?

4 §   Den för­säk­ra­des pen­sions­grun­dande inkomst för ett år (intjä­nan­deå­ret) utgörs av sum­man av hans eller hen­nes inkoms­ter av anställ­ning och inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete för det året.
Vid beräk­ningen ska det bort­ses från inkoms­ter av anställ­ning och inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete till den del sum­man av dessa över­sti­ger 7,5 inkomst­bas­belopp under intjä­nan­deå­ret (intjä­nan­de­ta­ket). Det bort­ses i första hand från inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete.
När fast­ställs pen­sions­grun­dande inkomst?

5 §   Pen­sions­grun­dande inkomst fast­ställs för varje år som en per­son har varit för­säk­rad och haft sådana inkoms­ter här i lan­det som är pen­sions­grun­dande.

Pen­sions­grun­dande inkomst fast­ställs dock endast om sum­man av de inkoms­ter som är pen­sions­grun­dande upp­går till minst 42,3 pro­cent av det pris­bas­belopp som gäl­ler för intjä­nan­deå­ret.

6 §   Pen­sions­grun­dande inkomst fast­ställs inte för en för­säk­rad som är född 1937 eller tidi­gare. Lag (2011:1075).

7 §   För det år när den för­säk­rade har avli­dit fast­ställs pen­sions­grun­dande inkomst endast om pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion ska föras över till den avlid­nes make för det året.

Inkomst av anställ­ning

Lön och kost­nads­er­sätt­ning

8 §   Som inkomst av anställ­ning räk­nas lön eller annan ersätt­ning i pengar eller annan avgifts­plik­tig för­mån som en för­säk­rad har fått som arbets­ta­gare i all­män eller enskild tjänst.

Med lön lik­ställs kost­nads­er­sätt­ning som inte undan­tas vid beräk­ning av skat­te­av­drag enligt 10 kap. 3 § 9 eller 10 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2012:834).

Upp­dragsin­komst m.m.

9 §   Som inkomst av anställ­ning räk­nas, även om mot­ta­ga­ren inte har varit anställd hos den som beta­lat ut ersätt­ningen, föl­jande:
   1. ersätt­ning i pengar eller annan avgifts­plik­tig för­mån för utfört arbete, dock inte pen­sion, och
   2. till­fäl­lig för­värv­sin­komst av verk­sam­het som inte bedri­vits själv­stän­digt.

I fall som anges i första styc­ket lik­ställs den som har utfört arbe­tet med en arbets­ta­gare och den som beta­lat ut ersätt­ningen med en arbets­gi­vare. När utbe­tal­ningen avser stat­lig ersätt­ning för arbete i eta­ble­rings­jobb lik­ställs dock den för vars räk­ning arbe­tet har utförts med en arbets­gi­vare.
Lag (2020:475).

Rabatt m.m.

10 §   Som inkomst av anställ­ning räk­nas skat­te­plik­tig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan för­mån som har läm­nats på grund av kund­tro­het eller lik­nande.

Detta gäl­ler dock endast om den som slut­ligt har stått för de kost­na­der som lig­ger till grund för för­må­nen är någon annan än den som är skatt­skyl­dig för för­må­nen.

Vissa undan­tag

11 §   I vissa fall ska ersätt­ning som avses i 8-10 §§ inte anses som inkomst av anställ­ning. Bestäm­mel­ser om detta finns i 15-21 §§.

Marie Curie-​​sti­pen­dium

12 §   Som inkomst av anställ­ning räk­nas sti­pen­dium (Marie Curie-​​sti­pen­dium) som enligt 11 kap. 46 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get tjänst.
Detta gäl­ler dock endast om sti­pen­diet har beta­lats ut av
   1. en fysisk per­son bosatt i Sve­rige, eller
   2. en svensk juri­disk per­son.

Den som har beta­lat ut ett sådant sti­pen­dium anses som arbets­gi­vare.

Soci­ala för­må­ner

13 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​10-01/ Som inkomst av anställ­ning räk­nas föl­jande soci­ala för­må­ner:
   1. För­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner.
   2. Omvård­nads­bi­drag.
   3. Ersätt­ning från För­säk­rings­kas­san i form av sjuk­lö­ne­ga­ranti enligt 20 § lagen (1999:1047) om sjuk­lön.
   4. Sjuk­pen­ning eller mot­sva­rande ersätt­ning enligt denna balk eller annan för­fatt­ning eller på grund av sär­skilt beslut av rege­ringen. Detta gäl­ler i den utsträck­ning ersätt­ningen har trätt i stäl­let för en för­säk­rads inkomst som arbets­ta­gare i all­män eller enskild tjänst.
   5. Inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.
   6. Liv­ränta på grund av arbets­skada eller annan skada som avses i 41-44 kap.
   7. När­stå­en­de­pen­ning.
   8. Dag­pen­ning från arbets­lös­hets­kassa.
   9. Akti­vi­tets­stöd till den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram.
   10. Ersätt­ning till del­ta­gare i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF).
   11. Dag­pen­ning till total­för­svars­plik­tiga som tjänst­gör enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt och till andra som får dag­pen­ning enligt de grun­der som gäl­ler för total­för­svars­plik­tiga.
   12. Bidrag från Sve­ri­ges för­fat­tar­fond och Konst­närs­nämn­den i den utsträck­ning som rege­ringen före­skri­ver det.
   13. Omställ­nings­stu­die­bi­drag enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd. Lag (2022:858).

13 §    /Trä­der i kraft I:2025-​10-01/ Som inkomst av anställ­ning räk­nas föl­jande soci­ala för­må­ner:
   1. För­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner.
   2. Omvård­nads­bi­drag.
   3. Ersätt­ning från För­säk­rings­kas­san i form av sjuk­lö­ne­ga­ranti enligt 20 § lagen (1999:1047) om sjuk­lön.
   4. Sjuk­pen­ning eller mot­sva­rande ersätt­ning enligt denna balk eller annan för­fatt­ning eller på grund av sär­skilt beslut av rege­ringen. Detta gäl­ler i den utsträck­ning ersätt­ningen har trätt i stäl­let för en för­säk­rads inkomst som arbets­ta­gare i all­män eller enskild tjänst.
   5. Inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad aktivitets-​​ersätt­ning.
   6. Liv­ränta på grund av arbets­skada eller annan skada som avses i 41-44 kap.
   7. När­stå­en­de­pen­ning.
   8. Arbets­lös­het­s­er­sätt­ning enligt lagen (2024:506) om arbets­lös­hets­för­säk­ring.
   9. Akti­vi­tets­stöd till den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram.
   10. Ersätt­ning till del­ta­gare i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF).
   11. Dag­pen­ning till total­för­svars­plik­tiga som tjänst­gör enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt och till andra som får dag­pen­ning enligt de grun­der som gäl­ler för total­för­svars­plik­tiga.
   12. Bidrag från Sve­ri­ges för­fat­tar­fond och Konst­närs­nämn­den i den utsträck­ning som rege­ringen före­skri­ver det.
   13. Omställ­nings­stu­die­bi­drag enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd. Lag (2024:508).

Inkomst av annat för­värvs­ar­bete

Närings­verk­sam­het m.m.

14 §   Som inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas föl­jande:
   1. Inkomst av en sådan närings­verk­sam­het som enligt 2 kap. 23 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) utgör aktiv närings­verk­sam­het.
   2. Till­fäl­lig för­värv­sin­komst av själv­stän­digt bedri­ven verk­sam­het.
   3. Ersätt­ning för arbete för någon annans räk­ning i pengar eller andra skat­te­plik­tiga för­må­ner.
   4. Sjuk­pen­ning eller mot­sva­rande ersätt­ning enligt denna balk eller annan för­fatt­ning eller på grund av sär­skilt beslut av rege­ringen. Detta gäl­ler i den utsträck­ning ersätt­ningen har trätt i stäl­let för inkomst som anges i 1-3.
   5. Sti­pen­dium som enligt 11 kap. 46 § inkomst­skat­te­la­gen ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get tjänst.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler endast i den utsträck­ning inkoms­ten inte ska räk­nas som inkomst av anställ­ning. Vidare gäl­ler det som anges i 15-21 §§.

Ersätt­ning till den som är god­känd för F-​skatt

15 §   Som inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas sådan ersätt­ning för utfört arbete som anges i 8-10 §§ och som har beta­lats ut till en mot­ta­gare som var god­känd för F-​skatt när ersätt­ningen bestäm­des eller beta­la­des ut.

Första styc­ket gäl­ler inte om ersätt­ningen beta­lats ut från en semes­ter­kassa. Lag (2011:1434).

16 §   Om mot­ta­ga­ren hade ett god­kän­nande för F-​skatt med vill­kor enligt 9 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), räk­nas ersätt­ningen som inkomst av annat för­värvs­ar­bete bara om god­kän­nan­det har åbe­ro­pats skrift­li­gen. Lag (2024:1135).

17 §   Den som i en hand­ling som upp­rät­tas i sam­band med upp­dra­get har läm­nat upp­gift om god­kän­nande för F-​skatt ska anses ha haft ett sådant god­kän­nande om hand­lingen även inne­hål­ler föl­jande upp­gif­ter:
   1. utbe­ta­la­rens och betal­nings­mot­ta­ga­rens namn och adress eller andra upp­gif­ter som är god­tag­bara för iden­ti­fi­e­ring, och 2. betal­nings­mot­ta­ga­rens per­son­num­mer, sam­ord­nings­num­mer eller orga­ni­sa­tions­num­mer.
Upp­gif­ten om god­kän­nande för F-​skatt gäl­ler även som sådant skrift­ligt åbe­ro­pande av god­kän­nande som avses i 16 §.
Lag (2011:1434).

18 §   Det som anges i 17 § gäl­ler inte om den som har beta­lat ut ersätt­ningen känt till att upp­gif­ten om god­kän­nande för F-​skatt var orik­tig. Lag (2011:1434).
Viss ersätt­ning från pri­vat­per­so­ner

19 §   Som inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas ersätt­ning för arbete som avses i 8-10 §§ om
   1. utbe­ta­la­ren var en fysisk per­son eller ett dödsbo,
   2. den ersätt­ning som beta­lats ut inte var en utgift i en närings­verk­sam­het som utbe­ta­la­ren har bedri­vit,
   3. den sam­man­lagda ersätt­ningen för arbete från samma utbe­ta­lare under beskatt­nings­å­ret var mindre än 10 000 kro­nor,
   4. utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren inte hade träf­fat en över­ens­kom­melse om att ersätt­ningen ska anses som inkomst av anställ­ning, och
   5. det inte var fråga om sådan ersätt­ning som avses i 12 kap. 16 § för­äld­ra­bal­ken. Lag (2011:1434).

Ersätt­ning från han­dels­bo­lag till delä­gare, m.m.

20 §   Som inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas ersätt­ning för arbete om ersätt­ningen har beta­lats ut från
   1. ett han­dels­bo­lag till en delä­gare i han­dels­bo­la­get, eller
   2. en euro­pe­isk eko­no­misk intres­se­grup­pe­ring till en med­lem i intres­se­grup­pe­ringen.

Ersätt­ning som läm­nas av vissa mili­tära ser­vice­verk­sam­he­ter

21 §   Som inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas lön eller annan ersätt­ning för arbete som den för­säk­rade får från en ame­ri­kansk styrka eller en utländsk orga­ni­sa­tion som dri­ver en sådan mili­tär ser­vice­verk­sam­het som regle­ras i avta­let den 5 decem­ber 2023 mel­lan Sve­rige och Ame­ri­kas för­enta sta­ter om för­svars­sam­ar­bete, om den för­säk­rade är en sådan lokal civi­lan­ställd som avses i arti­kel 24 i avta­let. Lag (2024:536).

Undan­tag för vissa inkoms­ter

Ersätt­ning under 1 000 kro­nor

22 §   Föl­jande ersätt­ningar och inkoms­ter är inte pen­sions­grun­dande:
   1. ersätt­ning som avses i 8-10 §§, om den kom­mer från en och samma arbets­gi­vare och är mindre än sam­man­lagt 1 000 kro­nor under ett år,
   2. inkomst som avses i 14 § första styc­ket 1 eller 2, om den är mindre än 1 000 kro­nor under ett år,
   3. ersätt­ning som avses i 14 § första styc­ket 3 eller i 15, 16 eller 19 §, om ersätt­ningen från den som arbe­tet utförts åt är mindre än 1 000 kro­nor under ett år, och
   4. sti­pen­dium som avses i 12 § eller 14 § första styc­ket 5, om belop­pet är mindre än 1 000 kro­nor under ett år.

Vissa utdel­ningar, kapi­talin­koms­ter, lån m.m.

23 §   Som pen­sions­grun­dande inkomst räk­nas inte sådan intäkt som avses i 10 kap. 3 § 1-4 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Mindre ersätt­ning till idrotts­ut­ö­vare

24 §   Som pen­sions­grun­dande inkomst av anställ­ning räk­nas inte ersätt­ning som en idrotts­ut­ö­vare får från en ide­ell för­e­ning som har till ända­mål att främja idrott och som upp­fyl­ler kra­ven i 7 kap. 4-6 och 10 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), om ersätt­ningen från för­e­ningen under ett år är mindre än hälf­ten av det för året gäl­lande pris­bas­belop­pet.
Lag (2013:949).

Vissa avtals­för­må­ner som avses i lagen om sär­skild löneskatt

25 §   Som pen­sions­grun­dande inkomst räk­nas inte föl­jande ersätt­ningar, i den utsträck­ning dessa utgör under­lag för sär­skild löneskatt:
   1. ersätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1-5 och fjärde styc­ket lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter, och
   2. ersätt­ning enligt grupp­sjuk­för­säk­ring eller trygg­hets­för­säk­ring vid arbets­skada enligt 2 § första styc­ket lagen om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter.

Ersätt­ning från vins­tan­dels­stif­telse

26 §   Som pen­sions­grun­dande inkomst räk­nas inte ersätt­ning från en stif­telse som har till väsent­ligt ända­mål att till­go­dose eko­no­miska intres­sen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbets­gi­vare som har läm­nat bidrag till stif­tel­sen (vins­tan­dels­stif­telse), om föl­jande för­ut­sätt­ningar är upp­fyllda: - ersätt­ningen avser en sådan anställd som omfat­tas av ända­må­let med vins­tan­dels­stif­tel­sen, - ersätt­ningen avser inte betal­ning för arbete som den anställde utfört åt vins­tan­dels­stif­tel­sen, och - de bidrag arbets­gi­va­ren har läm­nat till vins­tan­dels­stif­tel­sen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalen­derår och att på likar­tade vill­kor till­komma en bety­dande andel av de anställda.

Detta gäl­ler även ersätt­ning från en annan juri­disk per­son med mot­sva­rande ända­mål som en vins­tan­dels­stif­telse.

27 §   Om arbets­gi­va­ren är ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag gäl­ler det som före­skrivs i 26 § inte ersätt­ning som den juri­diska per­so­nen har läm­nat till före­tags­le­dare eller delä­gare i före­ta­get eller till en per­son som är när­stå­ende till någon av dem.

Med fåmans­fö­re­tag, fåmans­han­dels­bo­lag, före­tags­le­dare och när­stå­ende avses det­samma som i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

28 §   När pen­sions­grun­dande inkomst beräk­nas ska det bort­ses från sådan ersätt­ning från en vins­tan­dels­stif­telse som här­rör från bidrag som arbets­gi­va­ren har läm­nat under åren 1988-​1991.
Hur är sam­ord­nade soci­ala för­må­ner pen­sions­grun­dande?

29 §   Har För­säk­rings­kas­san eller en arbets­lös­hets­kassa till en för­säk­rad för en viss månad beta­lat ut en ersätt­ning som är pen­sions­grun­dande antingen genom att den utgör pen­sions­grun­dande inkomst, eller genom att det ska beräk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för den enligt 60 kap. 7 § eller pen­sions­po­äng enligt 61 kap. 20 §, och har den för­säk­rade senare för samma månad bevil­jats annan ersätt­ning som är pen­sions­grun­dande och sam­ord­nad med den ersätt­ning som tidi­gare har beta­lats ut, gäl­ler föl­jande. Den senare bevil­jade ersätt­ningen är pen­sions­grun­dande endast till den del ersätt­ningen avser tid från och med den månad då den har beta­lats ut. 30 § Vid tillämp­ning av 29 § ska det anses som om sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har beta­lats ut före liv­ränta, om det vid samma tid­punkt bevil­jas
   - inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, och - liv­ränta på grund av arbets­skada eller annan skada som avses i 41-44 kap.

31 §   Läm­nas liv­ränta enligt 41-44 kap. till­sam­mans med sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning är liv­rän­tan inte pen­sions­grun­dande till den del den har sam­ord­nats med inkomstre­la­te­rad sådan ersätt­ning.

Beräk­ning av pen­sions­grun­dande inkomst

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

32 §   Inkoms­ter av anställ­ning och inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete som är pen­sions­grun­dande ska beräk­nas enligt 33-38 §§ och var för sig avrun­das till när­maste lägre hund­ra­tal kro­nor.

33 §   Till grund för beräk­ningen av den pen­sions­grun­dande inkoms­ten ett visst intjä­nan­deår läggs den för­säk­ra­des beslut om stat­lig inkomst­skatt för det året.

Om en inkomst som är pen­sions­grun­dande har mot­ta­gits under ett beskatt­ningsår som inte sam­man­fal­ler med kalen­derår ska den inkoms­ten anses ha mot­ta­gits under kalen­derå­ret när­mast före det år då beslu­tet om slut­lig skatt fat­ta­des.
Lag (2011:1434).

34 §   Pen­sions­grun­dande inkomst av anställ­ning, som den för­säk­rade enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) inte är skatt­skyl­dig för i Sve­rige, bestäms med led­ning av en kon­troll­upp­gift eller upp­gif­ter i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Om under­la­get för arbets­gi­var­av­gif­ter på inkoms­ten beräk­nats enligt 2 kap. 25 a § soci­al­av­giftsla­gen (2000:980), ska den pen­sions­grun­dande inkoms­ten bestäm­mas med led­ning av detta under­lag.
Pen­sions­grun­dande inkomst av annat för­värvs­ar­bete, som den för­säk­rade enligt inkomst­skat­te­la­gen inte är skatt­skyl­dig för i Sve­rige, bestäms med led­ning av de upp­gif­ter som den för­säk­rade har läm­nat i en sådan inkomst­de­kla­ra­tion som avses i 30 kap. 1 och 5 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen. Lag (2012:834).

Vär­de­ring av skat­te­plik­tiga för­må­ner

35 §   Skat­te­plik­tiga för­må­ner ska tas upp till ett värde som bestäms i enlig­het med 11 kap. 4-11 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Avvi­kelse får ske från det för­mån­svärde som Skat­te­ver­ket bestämt enligt 2 kap. 10 a första styc­ket 1 och andra styc­ket samt 10 b-10 d §§ soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) om det finns skäl till detta. Lag (2011:1434).

Avdrag för kost­na­der och all­män pen­sions­av­gift

36 §   När den för­säk­ra­des pen­sions­grun­dande inkoms­ter av anställ­ning beräk­nas ska avdrag göras för kost­na­der som han eller hon har haft i arbe­tet. Detta gäl­ler i den utsträck­ning den för­säk­ra­des kost­na­der, mins­kade med erhål­len kost­nads­er­sätt­ning, över­sti­ger 5 000 kro­nor.

Vid beräk­ningen ska avdrag också göras för debi­te­rad all­män pen­sions­av­gift som den för­säk­rade ska betala för dessa inkoms­ter enligt lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift.

Avdra­get görs i första hand från inkomst enligt 13 §.

37 §   När den för­säk­ra­des pen­sions­grun­dande inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete beräk­nas ska avdrag göras för debi­te­rad all­män pen­sions­av­gift som den för­säk­rade ska betala för dessa inkoms­ter enligt lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift.

Avdra­get görs i första hand från inkomst enligt 14 § första styc­ket 4.

38 §   När pen­sions­grun­dande inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete beräk­nas ska under­skott i en för­värvs­källa inte dras av från inkomst av en annan för­värvs­källa.

60 kap. Pen­sions­grun­dande belopp

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2-6 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 7-16 §§,
   - pen­sions­grun­dande belopp för plikt­tjänst­gö­ring i 17 och 18 §§,
   - pen­sions­grun­dande belopp för stu­dier i 19 och 20 §§,
   - pen­sions­grun­dande belopp för barnår i 21-36 §§,
   - över­lå­telse av rät­ten till pen­sions­grun­dande belopp för barnår i 37-41 §§,
   - beräk­ning av pen­sions­grun­dande belopp för barnår i 42-54 §§, och
   - anmä­lan om till­go­do­räk­nande av pen­sions­grun­dande belopp för barnår i 55-59 §§.

Inle­dande bestäm­mel­ser

Vad är pen­sions­grun­dande belopp?

2 §   Pen­sions­grun­dande belopp beräk­nas av Pen­sions­myn­dig­he­ten som kom­pen­sa­tion för att för­säk­rade som anges i 3 § kan antas ha gått miste om inkoms­ter som är pen­sions­grun­dande.

För vad kan man få pen­sions­grun­dande belopp?

3 §   Pen­sions­grun­dande belopp beräk­nas för en för­säk­rad som
   1. har fått inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning (pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning),
   2. har full­gjort plikt­tjänst­gö­ring (pen­sions­grun­dande belopp för plikt­tjänst­gö­ring),
   3. har stu­de­rat med stu­di­e­me­del (pen­sions­grun­dande belopp för stu­dier), eller
   4. har varit små­barns­för­äl­der (pen­sions­grun­dande belopp för barnår).

När det gäl­ler pen­sions­grun­dande belopp som avses i första styc­ket 2-4 behand­las den som är bosatt i Sve­rige som för­säk­rad även om han eller hon under året inte upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna i 6 kap. I 61 kap. 7 och 8 §§ samt 62 kap. 38-41 §§ finns bestäm­mel­ser om ett för­värvs­vill­kor för pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion och för beräk­ning av inkomst­pen­sion på grund­val av sådana belopp.

Fast­stäl­lande av pen­sions­grun­dande belopp

4 §   Pen­sions­grun­dande belopp ska fast­stäl­las för varje år (intjä­nan­deår) som en för­säk­rad upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för att till­go­do­räk­nas ett sådant belopp.

Varje pen­sions­grun­dande belopp beräk­nas och avrun­das var för sig till när­maste lägre hund­ra­tal kro­nor, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­sen i 5 §.

5 §   Pen­sions­grun­dande belopp ska fast­stäl­las endast i den utsträck­ning sum­man av dessa belopp och den för­säk­ra­des pen­sions­grun­dande inkomst inte över­sti­ger 7,5 inkomst­bas­belopp för intjä­nan­deå­ret (intjä­nan­de­ta­ket). Vid beräk­ningen ska det bort­ses från pen­sions­grun­dande belopp i föl­jande tur­ord­ning:
   1. pen­sions­grun­dande belopp för barnår,
   2. pen­sions­grun­dande belopp för stu­dier,
   3. pen­sions­grun­dande belopp för plikt­tjänst­gö­ring, och
   4. pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

6 §   Pen­sions­grun­dande belopp fast­ställs inte
   1. för år före det år då den för­säk­rade fyllt 16 år,
   2. för det år då den för­säk­rade har avli­dit, eller
   3. för för­säk­rad som är född 1937 eller tidi­gare.

Pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

Vem får till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande belopp?

7 §   Pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning till­go­do­räk­nas en för­säk­rad för ett år om han eller hon för någon del av året har fått inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler endast om inte något annat föl­jer av 14 eller 15 §.

8 §   Bestäm­mel­ser om att inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning är pen­sions­grun­dande finns i 59 kap. 3 § och 13 § 5.

Beräk­ning av pen­sions­grun­dande belopp

9 §   Vid beräk­ningen av pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska först den för­säk­ra­des redu­ce­rade anta­gan­de­in­komst räk­nas fram.

Den redu­ce­rade anta­gan­de­in­koms­ten ska mot­svara 93 pro­cent av den anta­gan­de­in­komst som lig­ger till grund för den inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ningen eller inkomstre­la­te­rade akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen.

10 §   När den redu­ce­rade anta­gan­de­in­koms­ten beräk­nats ska det pen­sions­grun­dande belop­pet räk­nas fram för varje månad som inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har läm­nats.

När den för­säk­rade har fått hel inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller hel inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, ska det pen­sions­grun­dande belop­pet beräk­nas som dif­fe­ren­sen mel­lan
   - en tolf­te­del av den redu­ce­rade anta­gan­de­in­koms­ten och
   - den pen­sions­grun­dande inkoms­ten av den inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ningen eller inkomstre­la­te­rade akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen efter avdrag enligt 59 kap. 36 §.

11 §   Har den för­säk­rade för en månad fått en fjär­de­dels, halv, två tred­je­dels eller tre fjär­de­dels inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning används vid beräk­ning enligt 9 och 10 §§ så stor andel av anta­gan­de­in­koms­ten som sva­rar mot nivån av inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

12 §   Om det, enligt bestäm­mel­serna i 106 kap. 16-19 §§, för hel månad beta­las ut endast en del av den inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ningen eller inkomstre­la­te­rade akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen, används vid beräk­ningen enligt 9 och 10 §§ endast så stor andel av anta­gan­de­in­koms­ten som sva­rar mot den del som beta­lats ut.

13 §   Om en inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning har mins­kats enligt bestäm­mel­serna i 37 kap. 6 och 7 §§ ska det pen­sions­grun­dande belop­pet enligt 9-12 §§ beräk­nas med bort­se­ende från sådan minsk­ning.

Sam­ord­nade soci­ala för­må­ner

14 §   Om inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, med tillämp­ning av 42 kap. 2-4 §§ har varit sam­ord­nad med pen­sions­grun­dande liv­ränta gäl­ler föl­jande. Den del av anta­gan­de­in­koms­ten som avses i 9 och 10 §§ till­go­do­räk­nas den för­säk­rade som pen­sions­grun­dande belopp endast om och i den utsträck­ning den över­sti­ger den för­säk­ra­des liv­ränta efter sam­ord­ning.

Om endast en del av den inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ningen eller inkomstre­la­te­rade akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen har varit sam­ord­nad med liv­rän­tan gäl­ler föl­jande. Den andel av det belopp som sva­rar mot den sam­ord­nade delen av den inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ningen eller inkomstre­la­te­rade akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen till­go­do­räk­nas den för­säk­rade som pen­sions­grun­dande belopp endast om och i den utsträck­ning ande­len över­sti­ger den för­säk­ra­des liv­ränta efter sam­ord­ning.

15 §   Om en pen­sions­grun­dande liv­ränta har mins­kats med tillämp­ning av 37 kap. 6 och 7 §§ ska det pen­sions­grun­dande belop­pet enligt 14 § beräk­nas med bort­se­ende från sådan minsk­ning.

16 §   Om en pen­sions­grun­dande ersätt­ning har beta­lats ut av För­säk­rings­kas­san eller en arbets­lös­hets­kassa till en för­säk­rad och den för­säk­rade senare för samma månad bevil­jas inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som är sam­ord­nad med den tidi­gare utbe­ta­lade ersätt­ningen, gäl­ler föl­jande. Den för­säk­rade till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande belopp med anled­ning av den inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ningen eller inkomstre­la­te­rade akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen endast till den del ersätt­ningen avser tid från och med den månad då den har beta­lats ut.

Pen­sions­grun­dande belopp för plikt­tjänst­gö­ring

Vem får till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande belopp?

17 §   Pen­sions­grun­dande belopp för plikt­tjänst­gö­ring ska till­go­do­räk­nas en för­säk­rad för ett år om han eller hon under någon del av året har genom­gått grund­ut­bild­ning enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt.

Pen­sions­grun­dande belopp till­go­do­räk­nas dock den för­säk­rade endast om tjänst­gö­ringen har pågått sam­man­lagt minst 120 dagar utan att grund­ut­bild­ningen avbru­tits. Hän­syn tas enbart till dagar som den för­säk­rade har fått dager­sätt­ning för enligt lagen om total­för­svars­plikt.

Beräk­ning av pen­sions­grun­dande belopp

18 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Det pen­sions­grun­dande belop­pet för plikt­tjänst­gö­ring beräk­nas för de dagar under året som tjänst­gö­ringen har pågått och som den för­säk­rade har fått dager­sätt­ning för enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt. Belop­pet per dag beräk­nas som kvo­ten mel­lan
   - hälf­ten av genom­snit­tet av samt­liga pen­sions­grun­dande inkoms­ter som fast­ställts för intjä­nan­deå­ret för samt­liga för­säk­rade som under det året har fyllt högst 65 år och
   - 365.

Beräk­ningen av den genom­snitt­liga sum­man av samt­liga fast­ställda pen­sions­grun­dande inkoms­ter ska utgå från sådana inkoms­ter som de var bestämda den 1 decem­ber fast­stäl­lel­seå­ret. Lag (2022:878).

18 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Det pen­sions­grun­dande belop­pet för plikt­tjänst­gö­ring beräk­nas för de dagar under året som tjänst­gö­ringen har pågått och som den för­säk­rade har fått dager­sätt­ning för enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt. Belop­pet per dag beräk­nas som kvo­ten mel­lan
   - hälf­ten av genom­snit­tet av samt­liga pen­sions­grun­dande inkoms­ter som fast­ställts för intjä­nan­deå­ret för samt­liga för­säk­rade som under det året inte har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion och
   - 365.

Beräk­ningen av den genom­snitt­liga sum­man av samt­liga fast­ställda pen­sions­grun­dande inkoms­ter ska utgå från sådana inkoms­ter som de var bestämda den 1 decem­ber fast­stäl­lel­seå­ret. Lag (2022:879).

Pen­sions­grun­dande belopp för stu­dier

Vem får till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande belopp?

19 §   Pen­sions­grun­dande belopp för stu­dier ska till­go­do­räk­nas en för­säk­rad för ett år om han eller hon under någon del av året har fått stu­di­e­me­del i form av stu­die­bi­drag enligt 3 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

Pen­sions­grun­dande belopp till­go­do­räk­nas dock inte för den del som avser tilläggs­bi­drag.

Beräk­ning av pen­sions­grun­dande belopp

20 §   Ett pen­sions­grun­dande belopp för stu­dier ska mot­svara 138 pro­cent av det stu­die­bi­drag som den för­säk­rade har fått under året.

Pen­sions­grun­dande belopp för barnår

Vem får till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande belopp?

21 §   Pen­sions­grun­dande belopp för barnår ska till­go­do­räk­nas en för­säk­rad för de år han eller hon har varit små­barns­för­äl­der om vill­ko­ren i 30-36 §§ är upp­fyllda.

22 §   Pen­sions­grun­dande belopp för barnår ska för samma år och barn till­go­do­räk­nas endast en av bar­nets för­äld­rar. Det­samma gäl­ler om två för­äld­rar har eller har haft fler än ett gemen­samt barn för vilka pen­sions­grun­dande belopp för samma år kan till­go­do­räk­nas någon av för­äld­rarna.

En för­äl­der får för samma år inte till­go­do­räk­nas mer än ett pen­sions­grun­dande belopp för barnår.

23 §   Om för­äld­rarna var för sig kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för barnår får de, genom anmä­lan till Pen­sions­myn­dig­he­ten, ange vem av dem som ska till­go­do­räk­nas ett sådant belopp.

24 §   Om anmä­lan enligt 23 § inte görs ska det pen­sions­grun­dande belop­pet för barnår till­go­do­räk­nas den av för­äld­rarna som, för det år belop­pet avser, har lägst pen­sions­un­der­lag enligt 61 kap. 5 §.

Har ingen av för­äld­rarna något pen­sions­un­der­lag för det året eller har de lika högt under­lag, ska det pen­sions­grun­dande belop­pet till­go­do­räk­nas bar­nets mor eller, om för­äld­rarna är av samma kön, den äldre av dem.

25 §   När 24 § tilläm­pas ska i pen­sions­un­der­la­get räk­nas in föl­jande pos­ter:
   1. pen­sions­grun­dande inkomst enligt 59 kap,
   2. utlands­in­koms­ter enligt 47 § första styc­ket 1 och 2,
   3. pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 7 §,
   4. pen­sions­grun­dande belopp för plikt­tjänst­gö­ring enligt 17 §, och
   5. pen­sions­grun­dande belopp för stu­dier enligt 19 §.

26 §   Pen­sions­grun­dande belopp för barnår får över­lå­tas enligt bestäm­mel­serna i 37-41 §§.

Vem som lik­ställs med för­äl­der

27 §   Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna om pen­sions­grun­dande belopp för barnår lik­ställs sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare eller bli­vande adop­tiv­för­äl­der med för­äl­der.

Vem som lik­ställs med mor

28 §   Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i 24 § lik­ställs en kvinna som är sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare eller bli­vande adop­tiv­för­äl­der med mor.

Upp­hävt fader­skap eller för­äld­ra­skap

29 §   För en man som enligt 1 kap. för­äld­ra­bal­ken har ansetts vara far till ett barn eller vars fader­skap har fast­ställts genom bekräf­telse eller dom, men som genom senare dom som har vun­nit laga kraft har för­kla­rats inte vara far till bar­net gäl­ler föl­jande. För tiden innan den sist­nämnda domen har vun­nit laga kraft ska man­nen anses som bar­nets far vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om pen­sions­grun­dande belopp för barnår.

Första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­äld­ra­skap enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken.

Vill­kor om bosätt­ning och vård­nad, m.m.

30 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Pen­sions­grun­dande belopp för barnår får till­go­do­räk­nas en för­äl­der endast om
   1. för­äl­dern har varit för­säk­rad och bosatt i Sve­rige hela intjä­nan­deå­ret,
   2. bar­net har varit bosatt i Sve­rige hela intjä­nan­deå­ret eller, om bar­net inte har levt hela det året, den del av året bar­net levt,
   3. för­äl­dern har fyllt högst 65 år under intjä­nan­deå­ret,
   4. för­äl­dern har haft vård­na­den om bar­net minst halva intjä­nan­deå­ret, och
   5. för­äl­dern under minst halva intjä­nan­deå­ret har bott till­sam­mans med bar­net. Lag (2022:878).

30 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Pen­sions­grun­dande belopp för barnår får till­go­do­räk­nas en för­äl­der endast om
   1. för­äl­dern har varit för­säk­rad och bosatt i Sve­rige hela intjä­nan­deå­ret,
   2. bar­net har varit bosatt i Sve­rige hela intjä­nan­deå­ret eller, om bar­net inte har levt hela det året, den del av året bar­net levt,
   3. för­äl­dern inte har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion under intjä­nan­deå­ret,
   4. för­äl­dern har haft vård­na­den om bar­net minst halva intjä­nan­deå­ret, och
   5. för­äl­dern under minst halva intjä­nan­deå­ret har bott till­sam­mans med bar­net. Lag (2022:879).

31 §   Den tid under vil­ken en för­säk­rad har varit bli­vande adop­tiv­för­äl­der lik­ställs med tid under vil­ken en för­säk­rad har haft vård­na­den om ett barn. I ett sådant fall ska det som före­skrivs i 30 § 2 om bar­nets bosätt­ning i Sve­rige gälla endast från och med den tid­punkt då bar­net först anlände till Sve­rige.

32 §   Om bar­net har avli­dit under intjä­nan­deå­ret ska det anses som om för­äl­dern även under res­ten av året har haft vård­na­den om och bott till­sam­mans med bar­net. Detta gäl­ler dock endast om för­äl­dern när bar­net avled hade vård­na­den om och bodde till­sam­mans med bar­net.

33 §   Om bar­net har avli­dit under samma år som det fötts och för­äl­dern då hade vård­na­den om och var bosatt till­sam­mans med bar­net, ska ett pen­sions­grun­dande belopp för barnår till­go­do­räk­nas för­äl­dern för det året.

Detta gäl­ler
   - även om de för­ut­sätt­ningar som anges i 30 § 4 och 5 inte är upp­fyllda, och
   - med bort­se­ende från det som före­skrivs i 34 och 35 §§.

Vill­kor om bar­nets ålder

34 §   Pen­sions­grun­dande belopp för barnår får för respek­tive år till­go­do­räk­nas enligt föl­jande:
   1. Om bar­net är fött under någon av måna­derna januari-​​juni till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande belopp från och med födel­seå­ret till och med det år bar­net fyl­ler tre år.
   2. Om bar­net är fött under någon av måna­derna juli-​decem­ber till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande belopp från och med det år bar­net fyl­ler ett år till och med det år bar­net fyl­ler fyra år.

35 §   När det gäl­ler bli­vande adop­tiv­för­äl­der ska den tid­punkt då den för­säk­rade fick bar­net i sin vård anses som tid­punk­ten för bar­nets födelse, dock inte vid beräk­ning av bar­nets ålder enligt andra styc­ket.

För barn som avses i första styc­ket gäl­ler dess­utom föl­jande:
   1. Har bar­net tagits emot under någon av måna­derna januari-​​ juni får ett pen­sions­grun­dande belopp inte till­go­do­räk­nas för år efter det år då bar­net fyl­ler nio år.
   2. Har bar­net tagits emot under någon av måna­derna juli- decem­ber får ett pen­sions­grun­dande belopp inte till­go­do­räk­nas för år efter det år då bar­net fyl­ler tio år.

36 §   Pen­sions­grun­dande belopp enligt 35 § får inte till­go­do­räk­nas för mer än fyra år per barn. Om det finns syn­ner­liga skäl får dock pen­sions­grun­dande belopp till­go­do­räk­nas för längre tid.

Över­lå­telse av rät­ten till pen­sions­grun­dande belopp för barnår

All­männa bestäm­mel­ser

37 §   Över­lå­telse av rät­ten att till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för barnår ska göras genom anmä­lan till Pen­sions­myn­dig­he­ten.

38 §   Om en för­äl­der har över­lå­tit rät­ten att till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande belopp för barnår enligt 37 §, har han eller hon inte rätt att för samma år till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för barnår för hel­sys­kon till det barn som över­lå­tel­sen av rätt till pen­sions­grun­dande belopp avser.

Om endast en av för­äld­rarna har bott länge till­sam­mans med bar­net

39 §   Om endast en av för­äld­rarna enligt 30-36 §§ kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för barnår för ett visst barn och år, får den för­äl­dern över­låta rät­ten att få till­go­do­räkna sig ett sådant belopp till den andra för­äl­dern. Detta gäl­ler endast om skä­let till att den andra för­äl­dern inte kan till­go­do­räk­nas belop­pet är att han eller hon inte har bott till­sam­mans med bar­net under minst halva året.

Som vill­kor för över­lå­telse enligt första styc­ket gäl­ler vidare att den för­äl­der som rät­ten över­låts till
   1. under året har bott till­sam­mans med bar­net i inte obe­tyd­lig omfatt­ning, och
   2. inte enligt 30-36 §§ för samma år kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för ett annat barn.

Om en av för­äld­rarna har avli­dit

40 §   Har en för­äl­der avli­dit under det år för vil­ket pen­sions­grun­dande belopp för barnår ska till­go­do­räk­nas eller under ett tidi­gare år gäl­ler föl­jande. Den andra för­äl­dern får, om han eller hon enligt 30-36 §§ ensam kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för barnår för ett visst barn och år, över­låta rät­ten att till­go­do­räkna sig ett sådant belopp till någon annan för­säk­rad.

41 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Över­lå­telse enligt 40 § får göras endast om mot­ta­ga­ren
   1. under intjä­nan­deå­ret var gift med eller hade gemen­samt barn med över­lå­ta­ren,
   2. sta­dig­va­rande sam­man­bodde med över­lå­ta­ren under intjä­nan­deå­ret,
   3. var bosatt i Sve­rige hela intjä­nan­deå­ret,
   4. fyllde högst 65 år under intjä­nan­deå­ret,
   5. under minst halva intjä­nan­deå­ret bodde till­sam­mans med bar­net, och
   6. inte enligt 30-36 §§ för samma år kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för ett annat barn. Lag (2022:878).

41 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Över­lå­telse enligt 40 § får göras endast om mot­ta­ga­ren
   1. under intjä­nan­deå­ret var gift med eller hade gemen­samt barn med över­lå­ta­ren,
   2. sta­dig­va­rande sam­man­bodde med över­lå­ta­ren under intjä­nan­deå­ret,
   3. var bosatt i Sve­rige hela intjä­nan­deå­ret,
   4. inte har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion under intjä­nan­deå­ret,
   5. under minst halva intjä­nan­deå­ret bodde till­sam­mans med bar­net, och
   6. inte enligt 30-36 §§ för samma år kan till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för ett annat barn. Lag (2022:879).

Beräk­ning av pen­sions­grun­dande belopp för barnår

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

42 §   Pen­sions­grun­dande belopp för barnår beräk­nas enligt någon av föl­jande meto­der:
   1. beräk­nings­me­tod 1 (indi­vi­du­ell jäm­fö­relse),
   2. beräk­nings­me­tod 2 (gene­rell jäm­fö­relse), och
   3. beräk­nings­me­tod 3 (enhet­ligt belopp).

Den metod ska använ­das som ger det högsta pen­sions­grun­dande belop­pet för ett visst år.

Beräk­nings­me­tod 1

43 §   Beräk­nings­me­tod 1 inne­bär att en för­äl­ders indi­vi­du­ella jäm­fö­rel­se­in­komst och för­äl­derns utfyll­nads­in­komst jäm­förs.

44 §   Den indi­vi­du­ella jäm­fö­rel­se­in­koms­ten beräk­nas genom att sum­man av för­äl­derns fast­ställda pen­sions­grun­dande inkomst och pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning för året före bar­nets födelse räk­nas om med hän­syn till för­änd­ringar av pris­bas­belop­pet. Det omräk­nade belop­pet ska avrun­das till när­maste lägre hund­ra­tal kro­nor.

45 §   Om för­äl­dern året före bar­nets födelse hade inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete och inte fullt ut eller i före­skri­ven tid beta­lat ålderspen­sions­av­gift och all­män pen­sions­av­gift, ska det vid beräk­ningen av den indi­vi­du­ella jäm­fö­rel­se­in­koms­ten bort­ses från den del av inkoms­ten som avgif­ter inte har beta­lats för.

46 §   Med utfyll­nads­in­komst avses sum­man av för­äl­derns pen­sions­grun­dande inkomst och pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, plikt­tjänst­gö­ring och stu­dier under intjä­nan­deå­ret.

47 §   Med pen­sions­grun­dande inkomst under intjä­nan­deå­ret lik­ställs ersätt­ning, i annan form än pen­sion, som inte är pen­sions­grun­dande enligt denna balk och som en för­säk­rad under det året har fått för arbete
   1. utfört utom­lands, eller
   2. vid en främ­mande makts beskick­ning eller lönade kon­su­lat här i lan­det eller hos en arbets­gi­vare som till­hör sådan beskick­ning eller sådant kon­su­lat.

En för­säk­rad som under intjä­nan­deå­ret har haft ersätt­ning enligt första styc­ket och som för det året ska till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för barnår är skyl­dig att upp­lysa Pen­sions­myn­dig­he­ten om ersätt­ningen.

48 §   Enligt beräk­nings­me­tod 1 ska för­äl­derns pen­sions­grun­dande belopp för barnår beräk­nas som dif­fe­ren­sen mel­lan för­äl­derns
   - indi­vi­du­ella jäm­fö­rel­se­in­komst och
   - utfyll­nads­in­komst.

En sådan beräk­ning ska dock göras endast om för­äl­derns utfyll­nads­in­komst under intjä­nan­deå­ret är mindre än för­äl­derns indi­vi­du­ella jäm­fö­rel­se­in­komst.

49 §   Om för­äl­dern upp­fyl­ler vill­ko­ren för att till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för barnår för fler än ett barn, ska beräk­ningen enligt 48 § göras med avse­ende på det barn som ger för­äl­dern den högsta indi­vi­du­ella jäm­fö­rel­se­in­koms­ten.

50 §   Om för­äl­derns indi­vi­du­ella jäm­fö­rel­se­in­komst över­sti­ger 7,5 inkomst­bas­belopp (intjä­nan­de­ta­ket) ska det pen­sions­grun­dande belop­pet för barnår beräk­nas som dif­fe­ren­sen mel­lan
   - intjä­nan­de­ta­ket och
   - utfyll­nads­in­koms­ten.

Beräk­nings­me­tod 2

51 §   Beräk­nings­me­tod 2 inne­bär att en för­äl­ders pen­sions­grun­dande belopp för barnår beräk­nas som dif­fe­ren­sen mel­lan
   - gene­rell jäm­fö­rel­se­in­komst och
   - för­äl­derns utfyll­nads­in­komst enligt 46 §.

52 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Med gene­rell jäm­fö­rel­se­in­komst avses 75 pro­cent av genom­snit­tet av samt­liga för intjä­nan­deå­ret fast­ställda pen­sions­grun­dande inkoms­ter för för­säk­rade som under det året har fyllt högst 65 år.

Beräk­ningen av genom­snit­tet av de fast­ställda pen­sions­grun­dande inkoms­terna enligt första styc­ket ska avse de pen­sions­grun­dande inkoms­terna som de var bestämda den 1 decem­ber fast­stäl­lel­seå­ret. Lag (2022:878).

52 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Med gene­rell jäm­fö­rel­se­in­komst avses 75 pro­cent av genom­snit­tet av samt­liga för intjä­nan­deå­ret fast­ställda pen­sions­grun­dande inkoms­ter för för­säk­rade som under det året inte har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion.

Beräk­ningen av genom­snit­tet av de fast­ställda pen­sions­grun­dande inkoms­terna enligt första styc­ket ska avse de pen­sions­grun­dande inkoms­terna som de var bestämda den 1 decem­ber fast­stäl­lel­seå­ret. Lag (2022:879).

Beräk­nings­me­tod 3

53 §   Beräk­nings­me­tod 3 inne­bär att en för­äl­der till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp för barnår som mot­sva­rar inkomst­bas­belop­pet för intjä­nan­deå­ret.

54 §   För en för­säk­rad som under intjä­nan­deå­ret har fått sådana utlands­in­koms­ter som avses i 47 § första styc­ket 1 och 2 gäl­ler dock föl­jande. Det inkomst­bas­belopp som gäl­ler för intjä­nan­deå­ret ska mins­kas om det till­sam­mans med utfyll­nads­in­komst enligt 46 § över­sti­ger 7,5 inkomst­bas­belopp (intjä­nan­de­ta­ket). Det pen­sions­grun­dande belop­pet för barnår ska då beräk­nas som dif­fe­ren­sen mel­lan
   - det för intjä­nan­deå­ret gäl­lande inkomst­bas­belop­pet och
   - det belopp som över­sti­ger intjä­nan­de­ta­ket.

Anmä­lan om till­go­do­räk­nande av pen­sions­grun­dande belopp för barnår

All­männa bestäm­mel­ser

55 §   Anmä­lan om vem av för­äld­rarna som ska till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande belopp för barnår enligt 23 § ska göras skrift­li­gen av för­äld­rarna gemen­samt.

56 §   Skrift­lig anmä­lan om över­lå­telse av rätt till pen­sions­grun­dande belopp för barnår enligt 39 och 40 §§ ska göras gemen­samt av över­lå­ta­ren och mot­ta­ga­ren.

57 §   Anmä­lan enligt 55 eller 56 § ska ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten senast den 31 janu­ari fast­stäl­lel­seå­ret.

Bort­se­ende från anmä­lan

58 §   Om den som enligt anmä­lan som avses i 55 eller 56 § ska till­go­do­räk­nas ett pen­sions­grun­dande belopp enligt 30-33 §§ inte kan till­go­do­räk­nas ett sådant belopp, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten besluta om pen­sions­grun­dande belopp för barnår som om någon anmä­lan inte gjorts.

Åter­kal­lelse av anmä­lan

59 §   Åter­kal­lelse av en anmä­lan som avses i 55 eller 56 § ska vara skrift­lig. Åter­kal­lelse får inte göras efter den dag då anmä­lan senast ska ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten.

61 kap. Pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - fast­stäl­lande av pen­sions­rätt i 4 §,
   - beräk­ning av pen­sions­rätt i 5-10 §§,
   - över­fö­ring av pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion i 11-16 §§,
   - fast­stäl­lande av pen­sions­po­äng i 17 §,
   - beräk­ning av pen­sions­po­äng i 18-22 §§, och
   - år med pen­sions­po­äng vid vård av små­barn (vår­dår) i 23-27 §§.

Inle­dande bestäm­mel­ser

Vad är pen­sions­rätt?

2 §   Pen­sions­rätt räk­nas fram årli­gen för den för­säk­rade och lig­ger till grund för beräk­ning av inkomst­pen­sion och pre­mie­pen­sion.

Vad är pen­sions­po­äng?

3 §   Pen­sions­po­äng räk­nas fram årli­gen för den för­säk­rade och lig­ger till grund för beräk­ning av tilläggs­pen­sion.

Fast­stäl­lande av pen­sions­rätt

4 §   För en för­säk­rad som är född 1938 eller senare ska det fast­stäl­las såväl pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion som pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion för varje år som det har fast­ställts
   - pen­sions­grun­dande inkomst, eller
   - pen­sions­grun­dande belopp.

För det år då den för­säk­rade har avli­dit fast­ställs endast pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion.

Beräk­ning av pen­sions­rätt

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

5 §   Pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion för ett år ska beräk­nas var för sig på sum­man av den för­säk­ra­des pen­sions­un­der­lag enligt 58 kap. 5 § för det året.

6 §   Om inte annat föl­jer av bestäm­mel­serna i 7-10 §§, är den för­säk­ra­des pen­sions­rätt
   1. för inkomst­pen­sion 16 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get, och
   2. för pre­mie­pen­sion 2,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get.

När pen­sions­rät­ten beräk­nas ska avrund­ning göras till när­maste lägre hela kron­tal.

Pen­sions­rätt för pen­sions­grun­dande belopp

7 §   För att den för­säk­rade ska till­go­do­räk­nas pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion för pen­sions­grun­dande belopp för plikt­tjänst­gö­ring, stu­dier eller barnår krävs att för­värvs­vill­ko­ret i 62 kap. 38-41 §§ är upp­fyllt vid den tid­punkt när nämnda belopp har fast­ställts.

8 §   Om de för­ut­sätt­ningar som avses i 7 § inte är upp­fyllda, ska pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion inte beräk­nas på den del av pen­sions­un­der­la­get som mot­sva­rar de pen­sions­grun­dande belopp som anges i samma para­graf. Pen­sions­rät­ten för inkomst­pen­sion ska då i stäl­let beräk­nas till 18,5 pro­cent av den delen av pen­sions­un­der­la­get.

Första styc­ket gäl­ler även om pen­sions­grun­dande inkoms­ter och belopp senare änd­ras så att för­värvs­vill­ko­ret i 62 kap. 38 § inte längre är upp­fyllt.

Obe­talda avgif­ter

9 §   För att en för­säk­rad ska till­go­do­räk­nas full pen­sions­rätt på pen­sions­grun­dande inkomst av annat för­värvs­ar­bete för ett år måste hela ålderspen­sions­av­gif­ten enligt soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) och hela den all­männa pen­sions­av­gif­ten enligt lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift för inkoms­ten vara betald.

Om dessa avgif­ter inte helt beta­lats inom den tid som anges i 62 kap. 17 och 18 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) gäl­ler föl­jande. Pen­sions­rätt ska beräk­nas endast på så stor andel av den pen­sions­grun­dande inkomst som här­rör från inkoms­ter av annat för­värvs­ar­bete som mot­sva­rar den andel av årets avgif­ter som beta­lats inom före­skri­ven tid. Lag (2011:1434).

För­säk­rade födda 1938-​1953

10 §   För en för­säk­rad som är född under något av åren 1938-​1953 gäl­ler föl­jande. Pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion ska mins­kas med en tju­gon­del för varje helt år från och med året efter födel­seå­ret till utgången av 1954.

Första styc­ket gäl­ler dock inte pen­sions­rätt för år efter det år då den för­säk­rade har fyllt 64 år.

Över­fö­ring av pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion

11 §   Hela den pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion som för ett år har fast­ställts för en för­säk­rad kan föras över till hans eller hen­nes make. För sådan över­fö­ring, för upp­hö­rande av över­fö­ring och för åter­kal­lelse av anmä­lan om över­fö­ring gäl­ler före­skrif­terna i 12-16 §§.

12 §   Anmä­lan om över­fö­ring av pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion ska skrift­li­gen göras av den make som över­fö­ringen ska ske från och ska ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten senast den 30 april det första år som pen­sions­rät­ten hän­för sig till. Anmä­lan gäl­ler tills vidare om inget annat anges i anmä­lan.
Lag (2017:1124).

13 §   Pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion får föras över till make endast om denne
   1. har varit för­säk­rad för en bosätt­nings­ba­se­rad eller arbets­ba­se­rad för­mån enligt 4-6 kap. någon gång under intjä­nan­deå­ret, eller
   2. tidi­gare har till­go­do­räk­nats pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion.

14 §   Om någon av makarna vill att en över­fö­ring som gäl­ler tills vidare ska upp­höra måste han eller hon skrift­li­gen anmäla detta till Pen­sions­myn­dig­he­ten senast den 30 april det år från och med vil­ket över­fö­ringen ska upp­höra. Lag (2017:1124).

15 §   Om makar­nas äkten­skap har upp­lösts ska över­fö­ringen upp­höra från och med det år då äkten­ska­pet upp­lös­tes.

Har äkten­ska­pet upp­lösts genom att den make som över­fö­ringen ska ske från har avli­dit, ska dock över­fö­ringen gälla även det år då äkten­ska­pet upp­lös­tes, om inte också den andra maken avled samma år.

16 §   Åter­kal­lelse av anmä­lan om över­fö­ring av pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion ska vara skrift­lig. Åter­kal­lelse får inte göras efter den dag då anmä­lan senast ska ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten.

Fast­stäl­lande av pen­sions­po­äng

17 §   För en för­säk­rad som är född 1953 eller tidi­gare ska det fast­stäl­las pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion för varje år som det har fast­ställts pen­sions­grun­dande inkomst.

Pen­sions­po­äng fast­ställs inte för
   1. år efter det år då den för­säk­rade fyllt 64 år, och
   2. det år då den för­säk­rade har avli­dit.

Beräk­ning av pen­sions­po­äng

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

18 §   Den för­säk­ra­des pen­sions­po­äng mot­sva­rar kvo­ten mel­lan
   - den redu­ce­rade pen­sions­grun­dande inkoms­ten och
   - det för­höjda pris­bas­belop­pet.

Pen­sions­po­ängen ska beräk­nas med två deci­ma­ler, lägst till en hund­ra­dels poäng.

19 §   Vid beräk­ningen av pen­sions­po­äng ska den för­säk­ra­des redu­ce­rade pen­sions­grun­dande inkomst räk­nas fram som dif­fe­ren­sen mel­lan
   - den pen­sions­grun­dande inkoms­ten och
   - det för­höjda pris­bas­belopp som gällde för intjä­nan­deå­ret.

Det för­höjda pris­bas­belop­pet ska i första hand räk­nas av mot inkoms­ter av anställ­ning.

Pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

20 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 18 och 19 §§ ska pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 60 kap. lik­stäl­las med pen­sions­grun­dande inkomst.

Obe­talda avgif­ter

21 §   Det som före­skrivs i 9 § om beräk­ning av pen­sions­rätt på pen­sions­grun­dande inkomst som här­rör från inkomst av annat för­värvs­ar­bete ska även gälla beräk­ning av pen­sions­po­äng.

Andels­be­räk­ning ska då göras på den pen­sions­grun­dande inkoms­ten innan det för­höjda pris­bas­belop­pet dras av.

Max­i­mal pen­sions­po­äng

22 §   Den pen­sions­po­äng som till­go­do­räk­nas en för­säk­rad för ett år får sam­man­lagt inte över­stiga den högsta pen­sions­po­äng som någon för det året kan till­go­do­räk­nas på pen­sions­grun­dande inkomst.

År med pen­sions­po­äng vid vård av små­barn (vår­dår)

23 §   Vår­dår som avses i 24 § ska lik­stäl­las med år för vilka pen­sions­po­äng har till­go­do­räk­nats den för­säk­rade, med föl­jande undan­tag: 1. Vår­dår ska inte beak­tas vid beräk­ning enligt 63 kap. 6 § av det medel­tal av pen­sions­po­äng som kan till­go­do­räk­nas den för­säk­rade. 2. Vår­dår ska inte beak­tas när det bestäms om en för­säk­rad enligt 63 kap. 3 § har till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för till­räck­ligt många år för att ha rätt till tilläggs­pen­sion.

24 §   Vår­dår ska till­go­do­räk­nas en för­äl­der som är bosatt här i lan­det och som under större delen av ett kalen­derår har vår­dat ett barn som är bosatt här och som är yngre än tre år.
För samma barn och år får vår­dår till­go­do­räk­nas endast en för­äl­der. 25 § Vid tillämp­ningen av 24 § lik­ställs med för­äl­der
   1. famil­je­hems­för­äl­der såvitt avser barn som vår­das hos honom eller henne,
   2. för­äl­ders make som sta­dig­va­rande sam­man­bor med för­äl­dern, och
   3. för­äl­ders sambo som tidi­gare har varit gift med eller har eller har haft barn med för­äl­dern.

26 §   Vår­dår får inte till­go­do­räk­nas en för­säk­rad för
   1. år före det år då han eller hon fyllt 16 år,
   2. det år då han eller hon avli­dit,
   3. år efter det då han eller hon fyllt 64 år,
   4. år som han eller hon till­go­do­räk­nas pen­sions­po­äng för, eller
   5. år som han eller hon enligt 21 § på grund av bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning inte till­go­do­räk­nas pen­sions­po­äng för.

27 §   En för­äl­der som vill till­go­do­räk­nas ett vår­dår enligt 24 § ska ansöka om det hos Pen­sions­myn­dig­he­ten senast den 31 janu­ari andra året efter det år som vår­dår ska till­go­do­räk­nas för.

62 kap. Inkomst­pen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser om
   - inkomst­pen­sion i 2-4 §§, och
   - pen­sions­be­håll­ning i 5-8 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - omräk­ning av pen­sions­be­håll­ning med hän­syn till arvs­vins­ter i 9-17 §§,
   - omräk­ning med hän­syn till inkomstin­dex i 18-21 §§,
   - omräk­ning med hän­syn till för­valt­nings­kost­na­der i 22-26 §§,
   - fast­stäl­lande av arvs­vinst­fak­to­rerna och för­valt­nings­kost­nads­fak­torn i 27 §,
   - beräk­ning av årlig inkomst­pen­sion i 28-37 §§,
   - för­värvs­vill­kor i fråga om vissa pen­sions­grun­dande belopp i 38-41 §§, och
   - omräk­ning av inkomst­pen­sion i 42-47 §§.

All­männa bestäm­mel­ser om inkomst­pen­sion

2 §   Inkomst­pen­sion base­ras på den pen­sions­be­håll­ning som kan till­go­do­räk­nas den för­säk­rade.

3 §   En för­säk­rad som är född 1938 eller senare har rätt till inkomst­pen­sion om han eller hon har en pen­sions­be­håll­ning. 4 § Bestäm­mel­ser om uttag av inkomst­pen­sion finns i 56 kap.

All­männa bestäm­mel­ser om pen­sions­be­håll­ning

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

5 §   Med pen­sions­be­håll­ning avses sum­man av de pen­sions­rät­ter för inkomst­pen­sion som enligt 61 kap. har fast­ställts för den för­säk­rade, omräk­nade med hän­syn till bestäm­mel­serna om
   1. arvs­vins­ter i 9-17 §§,
   2. index­e­ring i 18-21 §§, och
   3. för­valt­nings­kost­na­der i 22-26 §§.

Om ett balan­sin­dex har beräk­nats enligt 58 kap. 22-24 §§ för det år som pen­sions­rätt ska fast­stäl­las, ska pen­sions­rät­ten för inkomst­pen­sion, innan den läggs till pen­sions­be­håll­ningen, mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten mel­lan det balan­sin­dex och det inkomstin­dex som har fast­ställts för samma år. Lag (2014:1548).

6 §   Pen­sions­be­håll­ningen ska räk­nas om varje år. När omräk­ning gjorts ska pen­sions­be­håll­ningen avrun­das till när­maste lägre hela kron­tal.

7 §   Om den för­säk­rade får inkomst­pen­sion ska belopp som legat till grund för beräk­ning av den pen­sio­nen inte räk­nas in i pen­sions­be­håll­ningen.

Åter­kal­lat eller mins­kat uttag av pen­sion

8 §   Om en för­säk­rad har åter­kal­lat eller mins­kat sitt uttag av inkomst­pen­sion ska hans eller hen­nes pen­sions­be­håll­ning ökas med pro­duk­ten av
   - det del­nings­tal som skulle ha använts om den för­säk­rade hade gjort nytt uttag av inkomst­pen­sion från och med den månad då pen­sions­ut­ta­get upp­hört eller mins­kat och - den årliga inkomst­pen­sion som skulle ha läm­nats om åter­kal­lelse inte hade skett, respek­tive den andel av den årliga inkomst­pen­sio­nen med vil­ken pen­sio­nen mins­kats.
Omräk­ning av pen­sions­be­håll­ning med hän­syn till arvs­vins­ter

All­männa bestäm­mel­ser

9 §   Pen­sions­be­håll­ningar för per­so­ner som har avli­dit (arvs­vins­ter) ska, om inte annat föl­jer av 10 §, för­de­las till för­säk­rade som
   1. är födda samma år som de avlidna,
   2. levde vid utgången av döds­fallså­ret, och 3. har till­go­do­räk­nats pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion.

För­del­ningen ska göras genom en årlig omräk­ning av de kvar­le­van­des pen­sions­be­håll­ningar, med använd­ning av arvs­vinst­fak­to­rer, som fast­ställs varje år.

10 §   Arvs­vins­ter för per­so­ner som har avli­dit före det år då de skulle ha fyllt 17 år ska för­de­las till kvar­le­vande som är under 17 år det år per­so­nerna avled.

För­del­ningen ska göras genom årlig omräk­ning av de kvar­le­van­des pen­sions­be­håll­ningar, med använd­ning av arvs­vinst­fak­to­rer.

11 §   Arvs­vinst­fak­to­rerna ska vara desamma för kvin­nor och män.

Hur ska arvs­vins­terna för­de­las?

12 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Arvs­vins­ter efter per­so­ner som avli­dit före det år de skulle ha fyllt 62 år ska för­de­las för året efter döds­fallså­ret. Arvs­vins­ter efter per­so­ner som avli­dit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 62 år eller senare ska för­de­las för döds­fallså­ret.

Vid för­del­ningen ska det bort­ses från kvar­le­van­des pen­sions­be­håll­ning som här­rör från pen­sions­rätt för året för döds­fal­len och där­ef­ter. Lag (2022:878).

12 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Arvs­vins­ter efter per­so­ner som avli­dit fem eller fler år före det år de skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion ska för­de­las för året efter döds­fallså­ret. Arvs­vins­ter efter per­so­ner som avli­dit fyra eller färre år före det år de skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion ska för­de­las för döds­fallså­ret.

Vid för­del­ningen ska det bort­ses från kvar­le­van­des pen­sions­be­håll­ning som här­rör från pen­sions­rätt för året för döds­fal­len och där­ef­ter. Lag (2022:879).

13 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ För­del­ningen av arvs­vins­ter ska först göras efter per­so­ner som avli­dit före det år de skulle ha fyllt 62 år. När den för­del­ningen skett och pen­sions­rätt för året före det år för­del­ningen avser har fast­ställts, ska arvs­vins­ter efter per­so­ner som har avli­dit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 62 år eller avli­dit senare för­de­las. Lag (2022:878).

13 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ För­del­ningen av arvs­vins­ter ska först göras efter per­so­ner som avli­dit fem eller fler år före det år de skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion. När den för­del­ningen skett och pen­sions­rätt för året före det år för­del­ningen avser har fast­ställts, ska arvs­vins­ter efter per­so­ner som har avli­dit fyra eller färre år före det år de skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion för­de­las. Lag (2022:879).

Arvs­vinst­fak­to­rer vid döds­fall före 17 års ålder

14 §   Arvs­vinst­fak­to­rer som avser för­del­ning av pen­sions­be­håll­ningar efter per­so­ner som har avli­dit före det år då de skulle ha fyllt 17 år ska grun­das på kvo­ten mel­lan
   - sum­man av pen­sions­be­håll­ning­arna för per­so­ner som har avli­dit under året före det år omräk­ningen avser och
   - sum­man av pen­sions­be­håll­ning­arna för de per­so­ner under 17 år som levde vid utgången av samma år.

När pen­sions­be­håll­ning­arna bestäms ska det bort­ses från för­änd­ringar efter den 1 decem­ber det år för­del­ningen avser.

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​12-01/

Arvs­vinst­fak­to­rer vid döds­fall efter 16 års ålder men före 62 års ålder

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​12-01/

Arvs­vinst­fak­to­rer vid döds­fall efter 16 års ålder men minst fem år före rik­t­ål­dern för pen­sion

15 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Arvs­vinst­fak­to­rer som avser för­del­ning av pen­sions­be­håll­ningar efter per­so­ner som har avli­dit efter det år då de har fyllt 16 år, men före det år de skulle ha fyllt 62 år, ska grun­das på kvo­ten mel­lan
   - sum­man av pen­sions­be­håll­ning­arna för per­so­ner som har avli­dit under året före det år omräk­ningen avser och
   - sum­man av pen­sions­be­håll­ning­arna för de per­so­ner i samma ålder som levde vid utgången av samma år.

När pen­sions­be­håll­ning­arna bestäms ska det bort­ses från för­änd­ringar efter den 1 decem­ber det år för­del­ningen avser.
Lag (2022:878).

15 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Arvs­vinst­fak­to­rer som avser för­del­ning av pen­sions­be­håll­ningar efter per­so­ner som har avli­dit efter det år då de har fyllt 16 år, men minst fem år före det år de skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion, ska grun­das på kvo­ten mel­lan
   - sum­man av pen­sions­be­håll­ning­arna för per­so­ner som har avli­dit under året före det år omräk­ningen avser och
   - sum­man av pen­sions­be­håll­ning­arna för de per­so­ner i samma ålder som levde vid utgången av samma år.

När pen­sions­be­håll­ning­arna bestäms ska det bort­ses från för­änd­ringar efter den 1 decem­ber det år för­del­ningen avser.
Lag (2022:879).

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​12-01/

Arvs­vinst­fak­to­rer vid döds­fall efter 62 års ålder

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​12-01/

Arvs­vinst­fak­to­rer vid döds­fall fyra eller färre år före rik­t­ål­dern för pen­sion

16 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Arvs­vinst­fak­to­rer som avser för­del­ning av pen­sions­be­håll­ningar efter per­so­ner som har avli­dit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 62 år eller senare ska grun­das på kvo­ten mel­lan
   - det beräk­nade anta­let per­so­ner som har avli­dit det år de upp­nått eller skulle ha upp­nått samma ålder som den per­son som beräk­ningen ska göras för och
   - det beräk­nade anta­let kvar­le­vande per­so­ner i samma ålder. Lag (2022:878).

16 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Arvs­vinst­fak­to­rer som avser för­del­ning av pen­sions­be­håll­ningar efter per­so­ner som har avli­dit fyra eller färre år före det år de skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion ska grun­das på kvo­ten mel­lan
   - det beräk­nade anta­let per­so­ner som har avli­dit det år de upp­nått eller skulle ha upp­nått samma ålder som den per­son som beräk­ningen ska göras för och
   - det beräk­nade anta­let kvar­le­vande per­so­ner i samma ålder. Lag (2022:879).

17 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ För en för­säk­rad som inte har fyllt 66 år ska beräk­ningen enligt 16 § göras med led­ning av offi­ci­ell sta­tistik över livs­läng­den hos befolk­ningen i Sve­rige under femårs­pe­ri­o­den när­mast före det år per­so­nen upp­nådde 62 års ålder.

Från och med det år den som avses i första styc­ket fyl­ler 66 år ska beräk­ningen enligt 16 § göras med led­ning av sta­tisti­ken för femårs­pe­ri­o­den när­mast före det år per­so­nen upp­nådde 65 års ålder. Lag (2022:878).

17 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ För en för­säk­rad som inte har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion ska beräk­ningen enligt 16 § göras med led­ning av offi­ci­ell sta­tistik över livs­läng­den hos befolk­ningen i Sve­rige under femårs­pe­ri­o­den när­mast före det fjärde året före det år per­so­nen skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion.

Från och med det år den som avses i första styc­ket uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion ska beräk­ningen enligt 16 § göras med led­ning av sta­tisti­ken för femårs­pe­ri­o­den när­mast före året före det år per­so­nen upp­nådde rik­t­ål­dern för pen­sion.
Lag (2022:879).

Omräk­ning med hän­syn till inkomstin­dex

All­männa bestäm­mel­ser

18 §   Pen­sions­be­håll­ningen ska räk­nas om med hän­syn till för­änd­ringen av inkomstin­dex om detta index för­änd­ras mel­lan det år arvs­vinst­om­räk­ningen enligt 9-17 §§ avser och året där­ef­ter.

Om arvs­vinst­om­räk­ning inte ska göras, ska pen­sions­be­håll­ningen räk­nas om med hän­syn till för­änd­ringen av inkomstin­dex mel­lan fast­stäl­lel­seå­ret och året där­ef­ter.

19 §   För år då balan­sin­dex fast­ställs ska beräk­ningen göras med hän­syn till detta index i stäl­let för inkomstin­dexet.

I vil­ken ord­ning ska omräk­ning ske?

20 §   Omräk­ningen av pen­sions­be­håll­ningen med hän­syn till inkomstin­dex eller balan­sin­dex ska göras efter det att pen­sions­rätt för när­mast före­gå­ende år har fast­ställts och arvs­vinst­om­räk­ningen enligt 9-17 §§ har gjorts.

Omräk­ning vid uttag av pen­sion

21 §   Om den för­säk­rade har tagit ut inkomst­pen­sion under det år arvs­vinst­om­räk­ningen enligt 9-17 §§ avser eller om utta­get det året har för­änd­rats, ska omräk­ningen av pen­sions­be­håll­ningen med avse­ende på arvs­vins­ter och inkomstin­dex göras med beak­tande av
   1. att den pen­sions­be­håll­ning som avser pen­sions­rätt som har till­go­do­räk­nats den för­säk­rade för åren till och med det andra året före det år arvs­vinst­om­räk­ningen avser och har räk­nats om på de sätt som anges i 5 och 6 §§ för åren till och med det när­mast före­gå­ende året, har upp­gått till skilda belopp under året, och
   2. den omräk­ning som ska göras enligt 42 och 43 §§.

Omräk­ning med hän­syn till för­valt­nings­kost­na­der

All­männa bestäm­mel­ser

22 §   Pen­sions­be­håll­ningen ska mins­kas med hän­syn till kost­na­derna för för­valt­ningen av för­säk­ringen för inkomst­pen­sion och tilläggs­pen­sion.

23 §   Minsk­ningen för för­valt­nings­kost­na­der ska ske genom att pen­sions­be­håll­ningen mul­ti­pli­ce­ras med den för­valt­nings­kost­nads­fak­tor som bestämts för det år som arvs­vinst­om­räk­ningen enligt 9-17 §§ avser. Innan detta görs ska pen­sions­rätt för när­mast före­gå­ende år fast­stäl­las och omräk­ning göras enligt 9-21 §§.

För­valt­nings­kost­nads­fak­tor

24 §   Den för­valt­nings­kost­nads­fak­tor som avses i 23 § beräk­nas för varje år.

25 §   För­valt­nings­kost­nads­fak­torn ska grun­das på kvo­ten mel­lan
   - kost­na­derna för för­valt­ningen av för­säk­ringen för inkomst­pen­sion och tilläggs­pen­sion det år fak­torn avser och
   - sum­man av alla pen­sions­be­håll­ningar.

När för­valt­nings­kost­nads­fak­torn bestäms ska hän­syn också tas till dif­fe­ren­sen mel­lan
   - det belopp som pen­sions­be­håll­ning­arna mins­kats med genom före­gå­ende års omräk­ning enligt 22 och 23 §§ och
   - de fak­tiska kost­na­derna för för­valt­ning av för­säk­ringen för inkomst­pen­sion och tilläggs­pen­sion för det året.

26 §   När för­valt­nings­kost­nads­fak­torn för 2011 bestäms avser det som före­skrivs i 25 § 80 pro­cent av kost­na­derna för för­valt­ningen av för­säk­ringen för inkomst­pen­sion och tilläggs­pen­sion. För tid där­ef­ter till och med 2021 ska denna andel öka med 2 pro­cen­ten­he­ter per år.

Fast­stäl­lande av arvs­vinst­fak­to­rerna och för­valt­nings­kost­nads­fak­torn

27 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om arvs­vinst­fak­to­rerna och för­valt­nings­kost­nads­fak­torn.

Beräk­ning av årlig inkomst­pen­sion

All­männa bestäm­mel­ser

28 §   Den årliga inkomst­pen­sio­nen beräk­nas genom att den för­säk­ra­des pen­sions­be­håll­ning för­de­las på det antal år en per­son i den åldern kan antas ha kvar att leva. För­del­ningen sker med använd­ning av ett del­nings­tal.

29 §   Hel inkomst­pen­sion ska för år räk­nat vara kvo­ten mel­lan
   - den för­säk­ra­des pen­sions­be­håll­ning vid den tid­punkt från vil­ken pen­sio­nen ska beräk­nas och - det del­nings­tal som då gäl­ler för den för­säk­rade.

Beräk­ning av pen­sions­be­håll­ning

30 §   Pen­sions­be­håll­ning som avses i 28 och 29 §§ ska beräk­nas på pen­sions­rätt
   1. som har till­go­do­räk­nats den för­säk­rade för åren till och med andra året före det år då pen­sio­nen tas ut, och
   2. som har omräk­nats enligt 5 och 6 §§ för åren till och med det år som när­mast har före­gått pen­sions­ut­ta­get.

31 §   För den som har fått folk- eller tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring för tid före den 1 janu­ari 2001 gäl­ler föl­jande. Pen­sions­be­håll­ningen ska mins­kas med 0,5 pro­cent för varje månad före 2001 för vil­ken sådan pen­sion har beta­lats ut.

Om den pen­sion som tagits ut har begrän­sats till viss andel av hel för­mån (par­ti­ellt uttag), ska minsk­ningen av pen­sions­be­håll­ningen begrän­sas till mot­sva­rande andel. 32 § Minsk­ning enligt 31 § ska inte göras i fråga om belopp som pen­sions­be­håll­ningen har ökats med enligt 8 §. 33 § Om inkomst­pen­sion tas ut med tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av hel för­mån, ska beräk­nings­reg­lerna i 30-32 §§ tilläm­pas endast på så stor andel av pen­sions­be­håll­ningen som mot­sva­rar respek­tive för­måns­nivå.
Lag (2010:1307).
Del­nings­tal

34 §   Del­nings­tal för beräk­ning av inkomst­pen­sion enligt 28-33 §§ ska vara desamma för kvin­nor och män.

35 §   Del­nings­tal ska beräk­nas med utgångs­punkt i att vär­det av pen­sions­ut­be­tal­ning­arna under genom­snitt­lig åter­stå­ende livs­längd för per­so­ner i den för­säk­ra­des ålder från den tid­punkt då pen­sion ska börja läm­nas ska mot­svara pen­sions­be­håll­ningen.

36 §   En kom­mande månads­ut­be­tal­ning av inkomst­pen­sio­nen antas ha ett värde som utgör kvo­ten mel­lan
   - vär­det av en månads­ut­be­tal­ning vid den tid­punkt då inkomst­pen­sion ska börja läm­nas och
   - en årlig rän­te­fak­tor om 1,016 fram till tiden för den kom­mande pen­sions­ut­be­tal­ningen.

Anta­let kom­mande pen­sions­ut­be­tal­ningar ska beräk­nas med led­ning av den offi­ci­ella sta­tistik som anges i 17 §.

Fast­stäl­lande av del­nings­ta­let

37 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om del­nings­ta­let.

För­värvs­vill­kor i fråga om vissa pen­sions­grun­dande belopp

38 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Vid beräk­ningen av inkomst­pen­sion ska hän­syn tas till pen­sions­be­håll­ning som här­rör från pen­sions­grun­dande belopp enligt 60 kap. för plikt­tjänst­gö­ring, stu­dier, eller barnår endast om det för­värvs­vill­kor som anges i andra styc­ket är upp­fyllt.

För­värvs­vill­ko­ret är upp­fyllt om det för den för­säk­rade, senast det år han eller hon fyl­ler 71 år, har fast­ställts pen­sions­grun­dande inkoms­ter som för vart och ett av minst fem år upp­gått till lägst två gånger det inkomst­bas­belopp som gällde för intjä­nan­deå­ret. Lag (2022:878).

38 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Vid beräk­ningen av inkomst­pen­sion ska hän­syn tas till pen­sions­be­håll­ning som här­rör från pen­sions­grun­dande belopp enligt 60 kap. för plikt­tjänst­gö­ring, stu­dier, eller barnår endast om det för­värvs­vill­kor som anges i andra styc­ket är upp­fyllt.

För­värvs­vill­ko­ret är upp­fyllt om det för den för­säk­rade, senast det femte året efter att han eller hon uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion, har fast­ställts pen­sions­grun­dande inkoms­ter som för vart och ett av minst fem år upp­gått till lägst två gånger det inkomst­bas­belopp som gällde för intjä­nan­deå­ret. Lag (2022:879).

39 §   Vid bedöm­ningen av om för­värvs­vill­ko­ret är upp­fyllt, ska pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 60 kap. 7 § lik­stäl­las med pen­sions­grun­dande inkomst.

40 §   Pen­sion på den pen­sions­be­håll­ning som avses i 38 § kan läm­nas tidi­gast året efter det fast­stäl­lel­seår då för­värvs­vill­ko­ret upp­fyll­des.

41 §   Pen­sions­grun­dande inkomst som enligt bestäm­mel­serna om bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning i 61 kap. 9 § inte legat till grund för beräk­ning av pen­sions­rätt ska inte beak­tas vid bedöm­ning enligt 38-40 §§.

Omräk­ning av inkomst­pen­sion

Följ­sam­hets­in­dex­e­ring

42 §   Den inkomst­pen­sion som en för­säk­rad har vid ett års­skifte ska räk­nas om genom följ­sam­hets­in­dex­e­ring.

43 §   Följ­sam­hets­in­dex­e­ringen beräk­nas som pro­duk­ten av
   - den inkomst­pen­sion som en för­säk­rad får vid års­skif­tet och
   - kvo­ten mel­lan inkomstin­dexet efter års­skif­tet och inkomstin­dexet före års­skif­tet, sedan den nämnda kvo­ten divi­de­rats med talet 1,016.

För år då balan­sin­dex fast­ställs ska beräk­ningen göras med hän­syn till detta index i stäl­let för inkomstin­dexet.

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​12-01/

Omräk­ning vid 66 års ålder efter tidigt uttag

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​12-01/

Omräk­ning vid upp­nådd rik­t­ål­der för pen­sion vid tidigt uttag

44 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ För den som har tagit ut inkomst­pen­sion före det år då han eller hon fyllt 66 år, ska pen­sio­nen räk­nas om från och med det år då den för­säk­rade uppnår denna ålder om del­nings­ta­let änd­rats. Lag (2022:878).

44 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ För den som har tagit ut inkomst­pen­sion före det år då han eller hon upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion, ska pen­sio­nen räk­nas om från och med det år då den för­säk­rade uppnår denna ålder om del­nings­ta­let änd­rats. Lag (2022:879).

45 §   Omräk­ningen enligt 44 § ska göras genom att pen­sio­nen mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten mel­lan
   - det del­nings­tal som den pen­sion som läm­nas har beräk­nats efter och
   - det del­nings­tal som med led­ning av den offi­ci­ella sta­tistik som avses i 17 § har fast­ställts för per­so­ner i samma ålder som den för­säk­rade vid den tid­punkt när den läm­nade pen­sio­nen beräk­na­des.

Årlig omräk­ning

46 §   Efter omräk­ning enligt 42-45 §§ ska den inkomst­pen­sion som en per­son får vid ett visst års­skifte räk­nas om som om utta­get av pen­sion skulle ha åter­kal­lats från och med janu­ari året efter års­skif­tet sam­ti­digt som nytt uttag av inkomst­pen­sion skulle ha gjorts från och med den måna­den.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler dock inte om den för­säk­rade
   1. har fått hel inkomst­pen­sion hela året före nämnda års­skifte, och
   2. inte har till­go­do­räk­nats pen­sions­rätt för andra året före det års­skif­tet.

Omräk­ning vid par­ti­ellt eller änd­rat pen­sions­ut­tag

47 §   Om den för­säk­rade ökar eller mins­kar sitt uttag av inkomst­pen­sion, ska en omräk­ning mot­sva­rande den som anges i 46 § göras för tid från och med måna­den för det änd­rade utta­get. Det ska då anses som om åter­kal­lelse och nytt uttag har gjorts den nämnda måna­den.

63 kap. Tilläggs­pen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser om tilläggs­pen­sion i 2-5 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om beräk­ning av årlig tilläggs­pen­sion i 6-14 §§.

Slut­li­gen finns sär­skilda bestäm­mel­ser för
   - för­säk­rade födda 1938-​1953 i 15-22 §§, och
   - för­säk­rade födda före 1938 i 23-29 §§.

All­männa bestäm­mel­ser om tilläggs­pen­sion

2 §   Tilläggs­pen­sion base­ras på de pen­sions­po­äng som enligt 61 kap. kan till­go­do­räk­nas den för­säk­rade.

3 §   En för­säk­rad som är född 1953 eller tidi­gare har rätt till tilläggs­pen­sion om han eller hon har till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för minst tre år (treårskra­vet).

4 §   För en för­säk­rad som inte är svensk med­bor­gare ska år före 1974, för vilka sjö­mans­skatt beta­lats, lik­stäl­las med år för vilka pen­sions­po­äng har beräk­nats vid bedöm­ningen av om treårskra­vet i 3 § är upp­fyllt för rätt till tilläggs­pen­sion enligt 6 § första styc­ket 2.

5 §   Bestäm­mel­ser om uttag av tilläggs­pen­sion finns i 56 kap.

Beräk­ning av årlig tilläggs­pen­sion

Ersätt­ningsni­våer m.m.

6 §   Tilläggs­pen­sio­nen upp­går, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­serna i 8 och 10-14 §§, för år räk­nat till sum­man av
   1. 60 pro­cent av pro­duk­ten av det för året gäl­lande pris­bas­belop­pet och medel­ta­let av de pen­sions­po­äng som tjä­nats in av den för­säk­rade och
   2. 96 pro­cent av det för året gäl­lande pris­bas­belop­pet för den som är ogift, eller 78,5 pro­cent av pris­bas­belop­pet för den som är gift.

Om den för­säk­rade har tjä­nat in pen­sions­po­äng för mer än 15 år görs beräk­ningen enligt första styc­ket 1 på medel­ta­let av de 15 högsta poäng­ta­len.

7 §   Bestäm­mel­ser om garan­ti­tillägg för för­säk­rade födda något av åren 1938-​1953 finns i 18-22 §§.
Avkort­ning när den för­säk­rade inte kan till­go­do­räk­nas 30 år med pen­sions­po­äng

8 §   Om en för­säk­rad har tjä­nat in pen­sions­po­äng för färre än 30 år gäl­ler föl­jande vid beräk­ningen av tilläggs­pen­sion enligt 6 §. Hän­syn ska tas endast till så stor del av den pro­dukt som anges i 6 § första styc­ket 1 och till så stor del av det belopp som avses i 6 § första styc­ket 2 som sva­rar mot kvo­ten mel­lan
   - det antal år som pen­sions­po­äng har tjä­nats in för och
   - talet 30.

För en för­säk­rad som inte är svensk med­bor­gare ska år före 1974, för vilka sjö­mans­skatt beta­lats, lik­stäl­las med år för vilka pen­sions­po­äng har beräk­nats vid beräk­ningen av tilläggs­pen­sion enligt 6 § första styc­ket 2.

För­säk­rade som lik­ställs med gift respek­tive ogift

9 §   Vid tillämp­ning av 6 § första styc­ket 2 lik­ställs med 1. gift för­säk­rad en för­säk­rad som är sambo med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med, och
   2. ogift för­säk­rad en för­säk­rad som är gift men sta­dig­va­rande lever åtskild från sin make, om inte sär­skilda skäl för­an­le­der något annat.

Par­ti­ellt uttag

10 §   Om tilläggs­pen­sion tas ut med tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av hel för­mån, ska beräk­nings­reg­lerna i 6, 8 och 11-14 §§ tilläm­pas endast på så stor andel av tilläggs­pen­sio­nen som mot­sva­rar respek­tive för­måns­nivå.

Pris­bas­belopp och följ­sam­hets­in­dex­e­ring

11 §   När tilläggs­pen­sion beräk­nas för år efter det år då den för­säk­rade har fyllt 65 år gäl­ler föl­jande. Pen­sio­nen ska först beräk­nas uti­från det pris­bas­belopp som gällde för det år då den för­säk­rade fyllde 65 år. För tiden från och med års­skif­tet efter det att den för­säk­rade har fyllt 65 år ska pen­sio­nen följ­sam­hets­in­dexe­ras enligt bestäm­mel­serna i 62 kap. 42 och 43 §§.

Pen­sions­ut­tag före 65 års ålder

12 §   Om tilläggs­pen­sio­nen tas ut tidi­gare än från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 65 år gäl­ler föl­jande.
Pen­sio­nen ska mins­kas med 0,5 pro­cent för varje månad som, från och med den månad när den bör­jar tas ut, åter­står till den månad då den för­säk­rade fyl­ler 65 år.

Pen­sions­ut­tag efter 65 års ålder

13 §   Om tilläggs­pen­sion tas ut senare än från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 65 år gäl­ler föl­jande. Efter omräk­ning enligt 11 § ska pen­sio­nen ökas med 0,7 pro­cent för varje månad från ingången av den månad då den för­säk­rade upp­nådde 65 års ålder till och med måna­den före den när pen­sio­nen bör­jar tas ut. Det ska då bort­ses från tid efter ingången av den månad då den för­säk­rade fyl­ler 70 år. Lag (2011:1075).

Nytt pen­sions­ut­tag efter tidi­gare åter­kal­lelse eller minsk­ning

14 §   Beräk­nings­reg­lerna i denna para­graf ska använ­das när
   1. tilläggs­pen­sion bör­jar läm­nas på nytt efter tidi­gare åter­kal­lelse, eller
   2. uttag av tilläggs­pen­sion ökas efter tidi­gare minsk­ning.

När pen­sio­nen beräk­nas ska det bort­ses från den minsk­ning respek­tive ökning som tidi­gare har gjorts enligt 12 och 13 §§.

Efter det att pen­sio­nen enligt bestäm­mel­serna i 6, 8 och 11-13 §§ har beräk­nats på nytt, ska avdrag göras för varje månad för vil­ken pen­sio­nen tidi­gare har läm­nats.

För tid före den månad då den för­säk­rade har fyllt 65 år ska avdra­get mot­svara 0,5 pro­cent av pen­sio­nen, beräk­nad enligt 6, 8 och 11 §§. För annan tid ska avdra­get mot­svara 0,7 pro­cent av pen­sio­nen, beräk­nad enligt 6, 8 och 11 §§.

Sär­skilda bestäm­mel­ser för för­säk­rade födda 1938-​1953

Inle­dande bestäm­melse

15 §   För en för­säk­rad som är född något av åren 1938-​1953 beräk­nas till­läggs­pen­sion, utö­ver vad som tidi­gare angetts i detta kapi­tel, enligt bestäm­mel­serna i 16-22 §§.

Beräk­ning av årlig tilläggs­pen­sion

16 §   För den som är född under något av åren 1938-​1953 ska tilläggs­pen­sio­nen mins­kas med en tju­gon­del för varje helt år från och med 1935 till utgången av födel­seå­ret.

17 §   Om ett balan­sin­dex har fast­ställts för det år den för­säk­rade fyl­ler 65 år ska pen­sion för den som är född något av åren 1938-​1953 från och med den månad den för­säk­rade fyl­ler 65 år mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten mel­lan det balan­sin­dex och det inkomstin­dex som har fast­ställts för det året.
Lag (2015:676). Lag (2015:676).

Garan­ti­tillägg

18 §   En för­säk­rad som är född under något av åren 1938-​1953 har rätt till ett tillägg till tilläggs­pen­sio­nen (garan­ti­tillägg) från och med den månad då han eller hon fyl­ler 65 år, om detta föl­jer av 19-22 §§.

19 §   Garan­ti­tilläg­get ska för år räk­nat mot­svara dif­fe­ren­sen mel­lan
   1. hel årlig tilläggs­pen­sion för den för­säk­rade vid ingången av år 1995 beräk­nad enligt 6 och 8 §§, men med beak­tande av hans eller hen­nes civil­stånd vid ingången av den månad tilläg­get avser, samt omräk­nad enligt 11 § och
   2. sum­man av den för­säk­ra­des inkomst­pen­sion och tilläggs­pen­sion beräk­nad för ett år.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket 1 gäl­ler bestäm­mel­serna i 9 § om vem som lik­ställs med gift eller ogift.

20 §   Har den för­säk­rade tagit ut inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion före den månad han eller hon fyl­ler 65 år ska hel årlig tilläggs­pen­sion enligt 19 § första styc­ket 1 mins­kas med 0,5 pro­cent för varje månad för vil­ken pen­sio­nen läm­nats.

21 §   Om uttag av tilläggs­pen­sion och inkomst­pen­sion avser tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av hel pen­sions­för­mån ska det belopp som avses i 19 § första styc­ket 1 gälla mot­sva­rande andel av det belop­pet.

22 §   Vid beräk­ning enligt 19 § första styc­ket 2 ska den för­säk­ra­des in-​komst­pen­sion beräk­nas som om pen­sions­rätt för denna pen­sion har utgjort 18,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get före minsk­ning enligt 61 kap. 10 §.

Sär­skilda bestäm­mel­ser för för­säk­rade födda före 1938

Inle­dande bestäm­melse

23 §   För en för­säk­rad som är född 1937 eller tidi­gare beräk­nas tilläggs­pen­sion, utö­ver det som före­skrivs i 2-14 §§, enligt bestäm­mel­serna i 24-29 §§.

För­säk­rade födda 1911-​1927

24 §   För en för­säk­rad som är född något av åren 1911-​1927 ska tilläggs­pen­sion beräk­nas som om pen­sions­po­äng kun­nat till­go­do­räk­nas om han eller hon hade fått rätt till för­tidspen­sion enligt 13 kap. 1 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003, från och med janu­ari det år han eller hon upp­nått 65 års ålder. Detta gäl­ler dock endast om pen­sio­nen där­i­ge­nom blir större.

För­säk­rade födda 1935 eller tidi­gare

25 §   För den som är född 1935 eller tidi­gare ska det som före­skrivs i 11 § om pris­bas­belop­pet för det år då den för­säk­rade fyllde 65 år i stäl­let avse pris­bas­belop­pet för 2001.

För­säk­rade födda 1937 eller tidi­gare

26 §   För den som är född 1937 eller tidi­gare ska det som före­skrivs i 13 § om att bortse från viss tid också gälla tid när den för­säk­rade har fått folk­pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring.

Svenska med­bor­gare födda 1896-​1914

27 §   För en för­säk­rad som är svensk med­bor­gare och född under något av åren 1896-​1914 ska, vid tillämp­ning av 8 §, talen 30 bytas ut mot 20.

Svenska med­bor­gare födda 1915-​1923

28 §   För en för­säk­rad som är svensk med­bor­gare och född under något av åren 1915-​1923 ska, vid tillämp­ning av 8 §, talen 30 bytas ut mot 20 ökat med ett för varje helt år från och med 1915 till utgången av den för­säk­ra­des födel­seår.

Icke svenska med­bor­gare födda 1923 eller tidi­gare

29 §   För en för­säk­rad som inte är svensk med­bor­gare och som är född 1923 eller tidi­gare, ska vid tillämp­ning av 8 § från talen 30 räk­nas av det antal år före 1960, för vilka inkomst som tax­e­rats till stat­lig inkomst­skatt har beräk­nats för honom eller henne.

Högst tio år får räk­nas av enligt första styc­ket. Är den för­säk­rade född något av åren 1915-​1923, ska dock det högsta antal år som får räk­nas av mins­kas med ett för varje helt år från och med 1915 till utgången av hans eller hen­nes födel­seår.

64 kap. Pre­mie­pen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser om pre­mie­pen­sion i 2-6 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - uttag av pre­mie­pen­sion i 7-14 §§,
   - kapi­tal­för­valt­ning, m.m. i 15-18 §§,
   - över­fö­ring av medel och byte av fond i 23-27 b §§,
   - änd­rad pen­sions­rätt i 28-31 §§,
   - ska­de­stånd i 32-36 §§,
   - kost­na­der för pre­mie­pen­sions­verk­sam­he­ten i 37-45 §§,
   - för­bud mot mark­nads­fö­ring och för­sälj­ning via tele­fon i 46 §, och
   - sam­ver­kan i 47 §.
Lag (2022:761).

All­männa bestäm­mel­ser om pre­mie­pen­sion

Pre­mie­pen­sions­sy­ste­met

2 §   Pre­mie­pen­sions­sy­ste­met inne­bär att
   - medel som mot­sva­rar fast­ställd pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion fon­de­ras, och
   - pen­sio­ner­nas stor­lek är bero­ende av vär­de­ut­veck­lingen på de fon­de­rade med­len. Lag (2022:761).

Målet för pre­mie­pen­sions­sy­ste­met

2 a §   Pre­mie­pen­sions­sy­ste­met ska erbjuda ett pen­sions­spa­rande av hög kva­li­tet som ger en trygg pen­sion. Det inne­bär att
   1. avkast­ningen på pen­sions­spa­rar­nas fon­de­rade medel bör vara tyd­ligt högre än för­änd­ringen av inkomstin­dex enligt 58 kap. 10 § men utan garan­tier om viss avkast­ning, och
   2. utbe­tal­ning­arna av pre­mie­pen­sio­nen bör vara allt mer för­ut­säg­bara och sta­bila, med beak­tande av den åter­stå­ende utbe­tal­nings­ti­den. Lag (2022:761).

Prin­ci­pen om val­fri­het

2 b §   Pre­mie­pen­sions­sy­ste­met ska erbjuda val­fri­het genom att pen­sions­spa­ra­ren ska kunna påverka ris­knivå och pla­ce­rings­in­rikt­ning för för­valt­ningen av de medel som fon­de­ras för spa­ra­rens räk­ning. Lag (2022:761).

För­säk­rings­gi­vare

3 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten är för­säk­rings­gi­vare för pre­mie­pen­sion. Pen­sions­myn­dig­he­ten ska erbjuda pen­sions­spa­rarna ett urval av upp­hand­lade fon­der på ett fond­torg för pre­mie­pen­sion (fond­tor­get för pre­mie­pen­sio­nen). Myn­dig­he­tens verk­sam­het i fråga om pre­mie­pen­sion ska bedri­vas enligt för­säk­rings­mäs­siga prin­ci­per.

Pen­sions­myn­dig­he­ten ska för­valta pre­mie­pen­sions­med­len genom att
   1. ingå sam­ar­bets­av­tal med Fond­torgs­nämn­den,
   2. ingå sam­ar­bets­av­tal med Sjunde AP-​fon­den, och
   3. pla­cera med­len i fon­der.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om Pen­sions­myn­dig­he­tens verk­sam­het m.m. finns i lagen (2017:230) om Pen­sions­myn­dig­he­tens för­säk­rings­verk­sam­het i pre­mie­pen­sions­sy­ste­met. Lag (2022:761).

Fond­tor­get för pre­mie­pen­sio­nen

3 a §   Pen­sions­spa­rarna ska ha möj­lig­het att pla­cera de medel som fon­de­ras för deras räk­ning i fon­der på fond­tor­get för pre­mie­pen­sio­nen.

Fond­tor­get för pre­mie­pen­sio­nen ska erbjuda en stor bredd i urva­let av för pre­mie­pen­sions­sy­ste­met lämp­liga fon­der med olika ris­knivå och pla­ce­rings­in­rikt­ning som ger val­fri­het för en spa­rare vid pla­ce­ring enligt första styc­ket. Fon­derna ska vara kost­nads­ef­fek­tiva, håll­bara, kon­trol­ler­bara och av hög kva­li­tet. Lag (2022:761).

3 b §   Fond­torgs­nämn­den ska löpande till­han­da­hålla fon­der till fond­tor­get för pre­mie­pen­sio­nen genom att upp­handla fon­der enligt lagen (2022:760) om upp­hand­ling av fon­der till pre­mie­pen­sio­nens fond­torg. Lag (2022:761).

3 c §   Pen­sions­myn­dig­he­ten för­vär­var och löser in ande­lar i fon­derna på fond­tor­get för pre­mie­pen­sio­nen. Fond­torgs­nämn­den ansva­rar för kon­tak­terna i övrigt med de fond­för­val­tare som Fond­torgs­nämn­den har ingått avtal med enligt lagen (2022:760) om upp­hand­ling av fon­der till pre­mie­pen­sio­nens fond­torg (fondav­tal). Lag (2022:761).

Pen­sions­spa­rare

4 §   Med pen­sions­spa­rare avses var och en för vil­ken det har
   - fast­ställts pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion enligt 61 kap., och
   - förts över medel till för­valt­ning enligt 18 §.

Med fast­ställd pen­sions­rätt lik­ställs pen­sions­rätt som förts över från pen­sions­spa­ra­rens make enligt bestäm­mel­serna i 61 kap. 11-15 §§.

Pre­mie­pen­sions­konto

5 §   För varje pen­sions­spa­rare ska Pen­sions­myn­dig­he­ten föra ett pre­mie­pen­sions­konto som visar utveck­lingen av pen­sions­spa­ra­rens till­go­do­ha­vande i pre­mie­pen­sions­sy­ste­met.

Efter­le­van­de­skydd

6 §   Pre­mie­pen­sion läm­nas i vissa fall till pen­sions­spa­ra­rens efter­le­vande som ett efter­le­van­de­skydd. Bestäm­mel­ser om efter­le­van­de­skydd finns i 89, 91 och 92 kap.

Uttag av pre­mie­pen­sion

All­männa bestäm­mel­ser

7 §   Pen­sions­spa­ra­ren kan välja att få ut sin pre­mie­pen­sion antingen i form av uttag från fond­för­säk­ringen enligt 10 § eller i form av liv­ränta med garan­te­rat belopp enligt 11-14 §§.

8 §   Pre­mie­pen­sio­nen är livsva­rig och ska beräk­nas lika för kvin­nor och män.

9 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om uttag av pre­mie­pen­sion finns i 56 kap.

Pre­mie­pen­sion från fond­för­säk­ring

10 §   Pre­mie­pen­sion från fond­för­säk­ring ska beräk­nas med utgångs­punkt i till­go­do­ha­van­det på pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto.

Pre­mie­pen­sion i form av liv­ränta

11 §   Om pen­sions­spa­ra­ren begär det ska pre­mie­pen­sio­nen läm­nas i form av en liv­ränta med garan­te­rade belopp. Den finan­si­ella ris­ken för de till­gångar som mot­sva­rar till­go­do­ha­van­det på pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto över­går då på Pen­sions­myn­dig­he­ten.

12 §   En över­gång till liv­ränta får göras tidi­gast när pen­sions­spa­ra­ren bör­jar ta ut pre­mie­pen­sion.

Över­gången måste avse hela till­go­do­ha­van­det på pre­mie­pen­sions­kon­tot och gäl­ler även för medel som senare till­förs kon­tot.

13 §   En över­gång som begärs senare än vad som avses i 12 § första styc­ket får ver­kan tidi­gast från och med måna­den efter den då begä­ran kom in till Pen­sions­myn­dig­he­ten.

När Pen­sions­myn­dig­he­ten har påbör­jat inlö­sen av pen­sions­spa­ra­rens inne­hav, kan begä­ran om över­gång till liv­ränta inte åter­kal­las.

14 §   Vid över­gång till pre­mie­pen­sion i form av liv­ränta ska pen­sio­nen bestäm­mas med utgångs­punkt i till­gång­ar­nas värde vid inlö­sen av inne­ha­vet.

Inlö­sen ska ske sna­rast efter det att begä­ran kom in till Pen­sions­myn­dig­he­ten, dock tidi­gast tre måna­der före den månad då liv­rän­tan första gången ska beta­las ut. Lag (2018:772).

Kapi­tal­för­valt­ning m.m.

Till­fäl­lig för­valt­ning

15 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ansva­rar för för­valt­ningen av de avgifts­me­del som har förts till Riks­gälds­kon­to­ret enligt
   - 6 § lagen (2000:981) om för­del­ning av soci­al­av­gif­ter, och
   - 8 § lagen (1998:676) om stat­lig ålderspen­sions­av­gift.

Pen­sions­myn­dig­he­ten ansva­rar för för­valt­ningen av avgifts­med­len till dess att de förs över enligt 18 § till annan för­valt­ning.

16 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ska under den till­fäl­liga för­valt­ningen sträva efter att med ett lågt risk­ta­gande och med hän­syn till kra­vet på betal­nings­be­red­skap uppnå så god avkast­ning på med­len som möj­ligt.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om i vilka till­gångs­slag med­len ska pla­ce­ras.

17 §   Avkast­ningen på avgifts­med­len ska för­de­las mel­lan pen­sions­spa­rarna i för­hål­lande till stor­le­ken av vars och ens fast­ställda pen­sions­rätt.

17 a §   Har upp­hävts genom lag (2022:761).

17 b §   Har upp­hävts genom lag (2022:761).

17 c §   Har upp­hävts genom lag (2022:761).

17 d §   Har upp­hävts genom lag (2022:761).

Pla­ce­ring hos fond­för­val­tare

18 §   När pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion har fast­ställts för en pen­sions­spa­rare, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten föra över medel som mot­sva­rar pen­sions­rät­ten samt avkast­ningen på dessa medel till för­valt­ning i
   1. fon­der som omfat­tas av fondav­tal, eller
   2. fon­der som för­val­tas av Sjunde AP-​fon­den enligt lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fon­der).

Om pen­sions­spa­ra­ren har tagit ut pre­mie­pen­sion i form av liv­ränta enligt 11-14 §§ ska med­len i stäl­let föras över till Pen­sions­myn­dig­he­tens liv­rän­te­verk­sam­het. Lag (2022:761).

19 §   Har upp­hävts genom lag (2022:761).

20 §   Har upp­hävts genom lag (2022:761).

21 §   Har upp­hävts genom lag (2022:761).

22 §   Har upp­hävts genom lag (2022:761).

Över­fö­ring av medel och byte av fond

Inle­dande bestäm­mel­ser

23 §   Pen­sions­spa­ra­ren har rätt att bestämma var de medel som för spa­ra­rens räk­ning förs över enligt 18 § ska pla­ce­ras, utom i det fall som avses i 24 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om ett högsta antal fon­der som sam­ti­digt får anteck­nas på ett pre­mie­pen­sions­konto.

Bestäm­mel­ser om för­del­ningen av medel när pen­sions­spa­ra­ren bestäm­mer att hans eller hen­nes medel ska föras över till en eller flera fon­der som för­val­tas av Sjunde AP-​fon­den finns i 5 kap. 1 a § första styc­ket lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fon­der). Lag (2022:1546).

Över­fö­ring av medel när pen­sions­rätt fast­ställs första gången

24 §   När pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion fast­ställs första gången för en pen­sions­spa­rare, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten föra över de medel som avses i 23 § till sådan för­valt­ning som avses i 5 kap. 1 a § andra styc­ket lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fon­der). Lag (2022:1546).

Byte av fond

25 §   På begä­ran av pen­sions­spa­ra­ren ska Pen­sions­myn­dig­he­ten pla­cera om spa­ra­rens fond­me­del på det sätt som spa­ra­ren anger.

Pen­sions­spa­ra­ren ska upp­ly­sas om rät­ten att pla­cera om fond­med­len.

En begä­ran om byte av fond ska vara egen­hän­digt under­teck­nad av pen­sions­spa­ra­ren. Lag (2018:772).

Årlig över­fö­ring

26 §   När pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion för ett senare år än det första året har fast­ställts för pen­sions­spa­ra­ren, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten föra över med­len till en eller flera fon­der. För­del­ningen mel­lan fon­derna ska svara mot vad spa­ra­ren senast bestämt om pla­ce­ringen i fond av med­len på pre­mie­pen­sions­kon­tot.

Om pen­sions­spa­ra­ren inte har bestämt en sådan pla­ce­ring, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten föra över med­len till en eller flera fon­der som för­val­tas av Sjunde AP-​fon­den enligt lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fon­der). Bestäm­mel­ser om för­del­ningen av med­len finns i 5 kap. 1 a § andra styc­ket samma lag. Lag (2022:1546).

Valar­ki­tek­tu­ren för pre­mie­pen­sions­sy­ste­met

26 a §   Med valar­ki­tek­tu­ren för pre­mie­pen­sions­sy­ste­met avses den pre­sen­ta­tion av olika val, det stöd och den infor­ma­tion som läm­nas av Pen­sions­myn­dig­he­ten när en spa­rare ska ange hur spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­me­del ska för­val­tas. Lag (2022:761).

26 b §   Valar­ki­tek­tu­ren för pre­mie­pen­sions­sy­ste­met ska främja att en pen­sions­spa­rare gör väl över­vägda val om hur spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­me­del ska för­val­tas. Lag (2022:761).

26 c §   Utgångs­punk­ten i valar­ki­tek­tu­ren ska vara att pen­sions­spa­ra­rens medel för­val­tas av Sjunde AP-​fon­den med för­del­ning enligt 5 kap. 1 a § andra styc­ket lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fon­der).

En pen­sions­spa­rare som vill bestämma hur spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­me­del ska pla­ce­ras kan välja att med­len enligt 23 § första styc­ket förs över till för­valt­ning i fon­der som omfat­tas av fondav­tal eller i fon­der som för­val­tas av Sjunde AP-​fon­den enligt lagen om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fon­der).
Lag (2022:1546).

26 d §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ska skrift­li­gen infor­mera pen­sions­spa­ra­ren inför varje val enligt 26 c § andra styc­ket om inne­bör­den av valet. Spa­ra­ren ska skrift­li­gen bekräfta att spa­ra­ren har tagit del av infor­ma­tio­nen. Lag (2022:761).

Före­skrif­ter om valar­ki­tek­tu­ren

26 e §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om valar­ki­tek­tu­ren. Lag (2022:761).

27 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ska årli­gen upp­lysa pen­sions­spa­ra­ren om de åtgär­der som myn­dig­he­ten enligt 26 § ska vidta när pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion har fast­ställts.

Över­fö­ring av medel när ett fondav­tal upp­hör att gälla

27 a §   En pen­sions­spa­rare som har pre­mie­pen­sions­me­del pla­ce­rade i en fond som omfat­tas av ett fondav­tal som har löpt ut, sagts upp eller hävts, ska av Pen­sions­myn­dig­he­ten ges möj­lig­het att inom viss tid bestämma att med­len ska pla­ce­ras i en eller flera fon­der som omfat­tas av ett fondav­tal.

Om en pen­sions­spa­rare inte inom den tid som anges av Pen­sions­myn­dig­he­ten bestäm­mer hur med­len ska pla­ce­ras, ska med­len pla­ce­ras i en fond som i väsent­liga avse­en­den är lik­vär­dig med den tidi­gare valda fon­den. Pla­ce­ringen av med­len ska göras med tillämp­ning av den för­del­nings­ord­ning som har fast­ställts enligt 2 kap. 23 § lagen (2022:760) om upp­hand­ling av fon­der till pre­mie­pen­sio­nens fond­torg. Lag (2022:761).

27 b §   Om det inte finns någon lik­vär­dig fond enligt 27 a §, ska med­len pla­ce­ras i för­valt­ning av Sjunde AP-​fon­den enligt 5 kap. 1 a § andra styc­ket lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fon­der).

Om det finns sär­skilda skäl, får Pen­sions­myn­dig­he­ten pla­cera med­len enligt första styc­ket utan att först ge pen­sions­spa­ra­ren möj­lig­het att bestämma hur med­len ska pla­ce­ras. Lag (2022:1546).

Änd­rad pen­sions­rätt

All­männa bestäm­mel­ser

28 §   När ett beslut om pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion har änd­rats, ska det belopp med vil­ket pen­sions­rät­ten har änd­rats ökas med den avkast­ning som enligt 17 § har till­förts eller skulle ha till­förts pen­sions­spa­ra­ren för detta belopp.

Det ökade belop­pet ska där­ef­ter räk­nas upp med bas­ränta enligt 65 kap. 3 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) för tiden från och med den 1 april året efter fast­stäl­lel­seå­ret till och med dagen för beslu­tet om änd­ring av pen­sions­rät­ten.
Lag (2011:1434).

29 §   Det enligt 28 § upp­räk­nade belop­pet ska vid höj­ning av pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion läg­gas till och vid sänk­ning av sådan pen­sions­rätt dras av från pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto.

När tillägg eller avdrag enligt första styc­ket har gjorts, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 30 eller 31 §.

Åtgär­der vid höjd pen­sions­rätt

30 §   Om ett beslut inne­bär att fast­ställd pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion har höjts, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten föra över medel som mot­sva­rar det upp­räk­nade belop­pet enligt 28 § från den till­fäl­liga för­valt­ningen enligt 15-17 §§ till fon­der på det sätt som anges i 26 §.

Om pen­sions­spa­ra­ren har bör­jat ta ut pre­mie­pen­sion i form av liv­ränta enligt 11 §, ska belop­pet i stäl­let föras över till Pen­sions­myn­dig­he­tens liv­rän­te­verk­sam­het.

Åtgär­der vid sänkt pen­sions­rätt

31 §   Om ett beslut inne­bär att fast­ställd pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion har sänkts, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten ta ut medel som mot­sva­rar det upp­räk­nade belop­pet enligt 28 § från de fon­der där medel har pla­ce­rats för pen­sions­spa­ra­rens räk­ning.
Fon­derna ska tas i anspråk i för­hål­lande till vär­det av inne­ha­vet i varje fond. Har pen­sions­spa­ra­ren tagit ut pre­mie­pen­sion i form av liv­ränta enligt 11 §, ska belop­pet i stäl­let beta­las av Pen­sions­myn­dig­he­ten med omräk­ning av fast­ställda liv­rän­te­be­lopp.

Om belop­pet inte täcks av till­go­do­ha­van­det på pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto, ska det res­te­rande belop­pet redo­vi­sas som ett under­skott på kon­tot. Om det senare fast­ställs ny pen­sions­rätt för spa­ra­ren, ska under­skot­tet täc­kas innan medel förs över till för­valt­ning enligt 18 §.

Ska­de­stånd

All­männa bestäm­mel­ser

32 §   Om någon är ska­de­stånds­skyl­dig för att ha orsa­kat att fon­dan­de­lar som Pen­sions­myn­dig­he­ten har för­vär­vat för en eller flera pen­sions­spa­ra­res räk­ning gått ned i värde, ska ska­de­stån­det beta­las till myn­dig­he­ten.

Ska­de­stånds­ta­lan

33 §   Talan om ska­de­stånd som avses i 32 § får föras av Pen­sions­myn­dig­he­ten.

Om Fond­torgs­nämn­den avser att föra talan mot en fond­för­val­tare i fråga om ett fondav­tal som Fond­torgs­nämn­den har ingått, får Pen­sions­myn­dig­he­ten upp­dra åt den myn­dig­he­ten att sam­ti­digt föra talan om ska­de­stånd enligt 32 § mot samma för­val­tare.

En pen­sions­spa­rare för vars räk­ning sådana fon­dan­de­lar som avses i 32 § har för­vär­vats har också rätt att föra talan om ska­de­stånd till myn­dig­he­ten. Detta gäl­ler dock endast om Pen­sions­myn­dig­he­ten har för­kla­rat att den
   - inte avser att föra talan om ska­de­stånd, och
   - inte hel­ler har träf­fat någon upp­gö­relse om ska­de­stånds­skyl­dig­het. Lag (2022:761).

34 §   Om talan enligt 33 § tredje styc­ket väcks, får någon upp­gö­relse om ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten inte träf­fas utan pen­sions­spa­ra­rens sam­tycke. Lag (2023:905).

Rät­te­gångs­kost­na­der

35 §   En pen­sions­spa­rare som för talan om ska­de­stånd till Pen­sions­myn­dig­he­ten sva­rar själv för rät­te­gångs­kost­na­derna.

Pen­sions­spa­ra­ren har dock rätt till ersätt­ning för dessa kost­na­der av Pen­sions­myn­dig­he­ten, i den utsträck­ning de täcks av vad som har kom­mit myn­dig­he­ten till godo genom rät­te­gången. Sådan ersätt­ning ska dras av från ska­de­stånds­be­lop­pet innan för­del­ning enligt 36 § görs.

För­del­ning av ska­de­stånds­be­lopp

36 §   När ett ska­de­stånds­be­lopp har beta­lats till Pen­sions­myn­dig­he­ten, ska myn­dig­he­ten, för varje pen­sions­spa­rare för vars räk­ning ande­lar för­vär­vats i den berörda fon­den, beräkna hur stor del av ska­de­stånds­be­lop­pet som hän­för sig till pen­sions­spa­ra­ren.

Myn­dig­he­ten ska öka till­go­do­ha­van­det på pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto med detta belopp och föra över belop­pet till fon­der på det sätt som anges i 26 §. Om pen­sions­spa­ra­ren har bör­jat ta ut pen­sion i form av liv­ränta enligt 11 §, ska belop­pet i stäl­let föras över till myn­dig­he­tens liv­rän­te­verk­sam­het.

Kost­na­der för pre­mie­pen­sions­verk­sam­he­ten

Avgif­ter för sköt­seln av pre­mie­pen­sions­sy­ste­met

37 §   Pen­sions­myn­dig­he­tens kost­na­der för sköt­seln av pre­mie­pen­sions­sy­ste­met ska täc­kas genom avgif­ter som dras av från till­go­do­ha­van­dena på pen­sions­spa­rar­nas pre­mie­pen­sions­kon­ton, om de inte täcks på något annat sätt.

Pen­sions­myn­dig­he­ten bestäm­mer när avgif­terna ska tas ut.
Avgif­terna dis­po­ne­ras av myn­dig­he­ten.

38 §   Avgif­terna ska bestäm­mas så att de beräk­nas täcka det aktu­ella årets kost­na­der med skä­lig för­del­ning mel­lan pen­sions­spa­rarna. Hän­syn ska då tas till under-​​ eller över­skott från det före­gå­ende året.

39 §   Avgif­terna ska helt eller del­vis anges som en pro­cent­sats av till­go­do­ha­van­det på varje pen­sions­spa­ra­res pre­mie­pen­sions­konto.

När pro­cent­sat­sen fast­ställs får Pen­sions­myn­dig­he­ten utgå från en upp­skatt­ning av det sam­man­lagda vär­det av till­go­do­ha­van­dena på pen­sions­spa­rar­nas pre­mie­pen­sions­kon­ton.

Avgif­ter från fond­för­val­tare

40 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ska ta ut avgif­ter från fond­för­val­tare för att täcka myn­dig­he­tens kost­na­der för infor­ma­tion om fon­der.

Bestäm­mel­serna i 37 § andra styc­ket gäl­ler även för sådana avgif­ter. Lag (2022:761).

41 §   Har upp­hävts genom lag (2018:772).

Bemyn­di­gande

42 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om utta­get av avgif­ter för Pen­sions­myn­dig­he­tens kost­na­der.

Kost­na­der vid änd­ring av pre­mie­pen­sions­ut­tag

43 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten får bestämma att åter­kal­lelse av uttag av pre­mie­pen­sion, nytt uttag av pen­sion efter åter­kal­lelse samt änd­ring av den andel av pen­sio­nen som tas ut ska bekostas av pen­sions­spa­ra­ren. Kost­na­den för åtgär­den ska då dras av från till­go­do­ha­van­det på pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto.

Kost­na­der vid över­fö­ring av pen­sions­rätt

44 §   De pen­sions­spa­rare som tagit emot pen­sions­rätt som över­förts från make enligt bestäm­mel­serna i 61 kap. 11-15 §§ ska svara för mins­kad arvs­vinst och övriga kost­na­der på grund av över­fö­ringen. Detta sker genom att kost­na­derna, efter skä­lig för­del­ning, dras av från till­go­do­ha­van­det på spa­rar­nas pre­mie­pen­sions­kon­ton.

Ett sådant avdrag ska beräk­nas lika för män och kvin­nor.

Kost­na­der vid fond­byte

45 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten får ta ut avgif­ter från pen­sions­spa­rare som genom­för fond­byte.

Avgif­terna dis­po­ne­ras av myn­dig­he­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om utta­get av avgif­ter.

För­bud mot mark­nads­fö­ring och för­sälj­ning via tele­fon

46 §   Mark­nads­fö­ring eller för­sälj­ning av tjäns­ter och pro­duk­ter på pre­mie­pen­sions­om­rå­det får inte ske via tele­fon.

Ett avtal som har ingåtts i strid med för­bu­det i första styc­ket är ogil­tigt. Pen­sions­spa­ra­ren är då inte skyl­dig att betala för några tjäns­ter eller pro­duk­ter.

Ett hand­lande som stri­der mot för­bu­det i första styc­ket ska vid tillämp­ning av 5, 23 och 26 §§ mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) anses som otill­bör­ligt mot kon­su­men­ter. Ett sådant hand­lande kan med­föra mark­nads­stör­nings­av­gift enligt bestäm­mel­serna i 29-36 §§ mark­nads­fö­rings­la­gen. Lag (2018:772).

Sam­ver­kan

47 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten och Fond­torgs­nämn­den ska sam­verka i frå­gor som rör pre­mie­pen­sions­sy­ste­met.

Myn­dig­he­terna ska lämna varandra de upp­gif­ter som respek­tive myn­dig­het behö­ver för sin verk­sam­het avse­ende pre­mie­pen­sions­sy­ste­met. Lag (2022:761).

IV Garan­ti­pen­sion

65 kap. Inne­håll och inle­dande bestäm­mel­ser

Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om
   - garan­ti­pen­sion för den som är född 1937 eller tidi­gare i 66 kap., och
   - garan­ti­pen­sion för den som är född 1938 eller senare i 67 kap.

Per­so­ner som lik­ställs med gifta

2 §   När det gäl­ler garan­ti­pen­sion lik­ställs med gift för­säk­rad en för­säk­rad som är sambo med någon som han eller hon har varit gift med, eller har eller har haft barn med.

Per­so­ner som lik­ställs med ogifta

3 §   När det gäl­ler garan­ti­pen­sion lik­ställs med ogift för­säk­rad en för­säk­rad som är gift men sta­dig­va­rande lever åtskild från sin make, om inte sär­skilda skäl för­an­le­der något annat.

66 kap. Garan­ti­pen­sion för den som är född 1937 eller tidi­gare

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till garan­ti­pen­sion i 2 §,
   - för­måns­ni­våer och sam­ord­ning i 3 och 4 §§,
   - beräk­nings­un­der­lag för garan­ti­pen­sion i 5-15 §§, och
   - beräk­ning av garan­ti­pen­sion i 16-24 §§.

Rät­ten till garan­ti­pen­sion

2 §   Garan­ti­pen­sion till en för­säk­rad som är född 1937 eller tidi­gare läm­nas endast om han eller hon enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring var berät­ti­gad till folk­pen­sion i form av ålderspen­sion vid utgången av 2002.

För­måns­ni­våer och sam­ord­ning

3 §   Uttag av garan­ti­pen­sion får begrän­sas till tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av hel pen­sion.

4 §   Om den för­säk­rade har rätt till inkomst­grun­dad ålderspen­sion i form av tilläggs­pen­sion läm­nas garan­ti­pen­sion endast om och till den del han eller hon tar ut tilläggs­pen­sion för samma tid.

Beräk­nings­un­der­lag för garan­ti­pen­sion

Huvud­reg­ler

5 §   Den för­säk­ra­des årliga garan­ti­pen­sion ska beräk­nas på det under­lag som föl­jer av andra styc­ket och 6-15 §§ (beräk­nings­un­der­la­get).

I beräk­nings­un­der­la­get ska det i före­kom­mande fall ingå
   1. inkomst­grun­dad ålderspen­sion i form av tilläggs­pen­sion för samma år efter sam­ord­ning enligt 69 kap. 12 §,
   2. änke­pen­sion,
   3. svensk tjäns­te­pen­sion,
   4. ålders-​​, efterlevande-​​ och för­tidspen­sion enligt utländsk lag­stift­ning samt utländsk tjäns­te­pen­sion,
   5. ett belopp mot­sva­rande den folk­pen­sion i form av ålderspen­sion som enligt äldre bestäm­mel­ser skulle ha läm­nats till den för­säk­rade, till den del denna pen­sion inte mot­sva­ras av tilläggs­pen­sion,
   6. ett belopp mot­sva­rande det pen­sions­till­skott som skulle ha läm­nats till den för­säk­rade enligt den upp­hävda lagen (1969:205) om pen­sions­till­skott och punk­ten 2 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1998:705) om änd­ring i nämnda lag, allt i bestäm­mel­ser­nas lydelse före den 1 janu­ari 2003, och
   7. andra för­må­ner som är att anse som folk­pen­sion i form av ålderspen­sion.

Tilläggs­pen­sion

6 §   Den tilläggs­pen­sion som ingår i beräk­nings­un­der­la­get enligt 5 § ska all­tid uppgå till minst vad den för­säk­rade skulle ha haft rätt till i form av till­läggs­pen­sion enligt 63 kap. 6 § första styc­ket 2, om den delen av tilläggs­pen­sio­nen i stäl­let för att följ­sam­hets­in­dexe­ras enligt 63 kap. 11 § hade beräk­nats med tillämp­ning av det pris­bas­belopp som gällde för det aktu­ella året.

Om tilläggs­pen­sio­nen har sam­ord­nats enligt 69 kap. 12 §, ska bestäm­mel­serna i första styc­ket inte tilläm­pas.

7 §   Om den för­säk­rade enligt 2 § lagen (2002:125) om över­fö­ring av vär­det av pen­sions­rät­tig­he­ter till och från Euro­pe­iska gemen­ska­perna har över­fört vär­det av rätt till tilläggs­pen­sion och någon över­fö­ring från gemen­ska­perna enligt 8 § samma lag där­ef­ter inte har skett, ska garan­ti­pen­sio­nen beräk­nas som om någon över­fö­ring till gemen­ska­perna inte hade skett.

Tjäns­te­pen­sion

8 §   Med tjäns­te­pen­sion enligt 5 § andra styc­ket 3 och 4 avses föl­jande:
   1. pen­sion som beta­las ut på grund av sådan tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring som avses i 58 kap. 7 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), och
   2. pen­sion som beta­las ut på grund av tidi­gare tjänst på annat sätt än genom för­säk­ring.

9 §   Tjäns­te­pen­sion ska ingå i beräk­nings­un­der­la­get med det belopp som fram­går av beslu­tet om slut­lig skatt året före det år garan­ti­pen­sio­nen avser.

I beräk­nings­un­der­la­get ska det även ingå tjäns­te­pen­sion som avses i 5 § första styc­ket 5 och 7 lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta, om skatt­skyl­dig­het enligt den lagen förelåg kalen­derå­ret två år före det år garan­ti­pen­sio­nen avser. Lag (2011:1434).

10 §   Om en sådan pen­sion till efter­le­vande som avses i 9 § till­kom­mer senare, ska beräk­nings­un­der­la­get räk­nas om med hän­syn till den till­kom­mande pen­sio­nen. Omräk­ningen ska göras från och med måna­den efter den månad då Pen­sions­myn­dig­he­ten fick kän­ne­dom om pen­sio­nen. Det­samma ska gälla när en pen­sion som avses i 9 § till­kom­mer i sam­band med att ålderspen­sion bevil­jas i form av garan­ti­pen­sion.

Ett till­kom­mande belopp enligt första styc­ket ska, om inte 11 § ska tilläm­pas, ingå i beräk­nings­un­der­la­get till dess upp­gif­terna vid inkomst­be­skatt­ningen avser tjäns­te­pen­sio­nen för helt år. Lag (2011:1434).

11 §   Upp­hör eller mins­kar tjäns­te­pen­sio­nen ska beräk­nings­un­der­la­gets belopp för tjäns­te­pen­sion efter anmä­lan av den för­säk­rade juste­ras från och med den månad då Pen­sions­myn­dig­he­ten fick kän­ne­dom om änd­ringen.

12 §   Det som anges i 9-11 §§ ska i tillämp­liga delar även gälla för ålders-​​, efterlevande-​​ och för­tidspen­sion enligt utländsk lag­stift­ning enligt 5 § andra styc­ket 4.

Belopp mot­sva­rande folk­pen­sion

13 §   Det belopp som mot­sva­rar folk­pen­sion enligt 5 § andra styc­ket 5 ska beräk­nas enligt
   1. 5 och 6 kap. i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring,
   2. punk­terna 2 och 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1998:704) om änd­ring i först­nämnda lag, samt
   3. punk­terna 3, 4, 6 och 7 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1992:1277) om änd­ring i först­nämnda lag.

Beräk­ningen ska grun­das på den bosätt­nings­tid samt de år med pen­sions­po­äng och där­med lik­ställda år som ska till­go­do­räk­nas den för­säk­rade för tid före den 1 janu­ari 2003. De bestäm­mel­ser som anges i första styc­ket ska tilläm­pas i sin lydelse före nämnda dag.

Belopp mot­sva­rande pen­sions­till­skott

14 §   När det belopp för pen­sions­till­skott som ingår i beräk­nings­un­der­la­get enligt 5 § andra styc­ket 6 ska beräk­nas gäl­ler föl­jande. Sådan avräk­ning enligt 3 § första styc­ket i den upp­hävda lagen (1969:205) om pen­sions­till­skott som gjor­des för tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion ska göras för tilläggs­pen­sion enligt 63 kap. 6 §.

Vid avräk­ningen ska tilläggs­pen­sio­nen först mins­kas med det belopp som den för­säk­rade skulle ha haft rätt till i tilläggs­pen­sion enligt 63 kap. 6 § första styc­ket 2, om den delen av tilläggs­pen­sio­nen i stäl­let för att följ­sam­hets­in­dexe­ras enligt 63 kap. 11 § hade beräk­nats med tillämp­ning av det pris­bas­belopp som gällde för det aktu­ella året.

Belopp vid sam­ord­ning med liv­ränta

15 §   Sådan avräk­ning som anges i 14 § ska göras för tilläggs­pen­sion före sam­ord­ning enligt 69 kap. 12 §.

Om sam­ord­ning har gjorts enligt 69 kap. 12 §, ska beräk­nings­un­der­la­get enligt 5 § uppgå minst till vad som enligt äldre bestäm­mel­ser skulle ha läm­nats i folk­pen­sion och pen­sions­till­skott före avräk­ning för tilläggs­pen­sion. Vid beräk­ningen tilläm­pas 5 § andra styc­ket 6 och 13 §.

Beräk­ning av garan­ti­pen­sion

Inle­dande bestäm­melse

16 §   Garan­ti­pen­sion ska beräk­nas enligt 17-21 §§ om beräk­nings­un­der­la­get över­sti­ger 0,25 pris­bas­belopp men inte över­sti­ger
   - 3,16 pris­bas­belopp för den som är ogift, eller
   - 2,8275 pris­bas­belopp för den som är gift.

I andra fall ska garan­ti­pen­sio­nen beräk­nas enligt 22-23 §§.
Lag (2019:651).

Upp­räk­ning av vissa beräk­nings­un­der­lag

17 §   Om beräk­nings­un­der­la­get över­sti­ger 0,25 pris­bas­belopp men under­sti­ger 1,354 pris­bas­belopp, mul­ti­pli­ce­ras beräk­nings­un­der­la­get med 1,5174. Pro­duk­ten mins­kas där­ef­ter med 0,1193 pris­bas­belopp.

18 §   För den som är ogift och vars beräk­nings­un­der­lag upp­går till minst 1,354 pris­bas­belopp men under­sti­ger 1,529 pris­bas­belopp mul­ti­pli­ce­ras beräk­nings­un­der­la­get med 1,343.
Pro­duk­ten ökas där­ef­ter med 0,1168 pris­bas­belopp.

19 §   För den som är ogift och vars beräk­nings­un­der­lag upp­går till minst 1,529 pris­bas­belopp men inte över­sti­ger 3,16 pris­bas­belopp mot­sva­rar beräk­nings­un­der­la­get sum­man av
   - 2,17 pris­bas­belopp och
   - pro­duk­ten av den del av beräk­nings­un­der­la­get som över­sti­ger 1,51 pris­bas­belopp och 0,60.

20 §   För den som är gift och vars beräk­nings­un­der­lag upp­går till minst 1,354 pris­bas­belopp men inte över­sti­ger 2,8275 pris­bas­belopp mot­sva­rar beräk­nings­un­der­la­get sum­man av - 1,935 pris­bas­belopp och
   - pro­duk­ten av den del av beräk­nings­un­der­la­get som över­sti­ger 1,34 pris­bas­belopp och 0,60. Lag (2011:1075).

20 a §   Det beräk­nings­un­der­lag som har räk­nats fram enligt 17-20 §§ ska ökas med 0,3 pris­bas­belopp. Ökningen ska dock beräk­nas på samma sätt som anges i 13 § andra styc­ket första meningen. Lag (2022:1031).

Garan­ti­pen­sion efter upp­räk­ning

21 §   Den årliga garan­ti­pen­sio­nen mot­sva­rar dif­fe­ren­sen mel­lan
   - det beräk­nings­un­der­lag som räk­nats upp enligt 17-20 a §§ och
   - sum­man av sådan tilläggs­pen­sion, tjäns­te­pen­sion, änke­pen­sion, utländsk pen­sion och sådana andra för­må­ner som enligt 5 § andra styc­ket 7 har ingått i beräk­nings­un­der­la­get.
Lag (2019:651).

Garan­ti­pen­sion i andra fall

22 §   För den vars beräk­nings­un­der­lag inte över­sti­ger 0,25 pris­bas­belopp gäl­ler föl­jande:

Den årliga garan­ti­pen­sio­nen mot­sva­rar dif­fe­ren­sen mel­lan
   - beräk­nings­un­der­la­get som först har mul­ti­pli­ce­rats med 1,04 och där­ef­ter har ökats med 0,3 pris­bas­belopp som i sin tur har beräk­nats på samma sätt som anges i 13 § andra styc­ket första meningen och
   - sum­man av sådan tilläggs­pen­sion, tjäns­te­pen­sion, änke­pen­sion, utländsk pen­sion och sådana andra för­må­ner som enligt 5 § andra styc­ket 7 har ingått i beräk­nings­un­der­la­get.
Lag (2022:1031).

22 a §   För den som är ogift och vars beräk­nings­un­der­lag över­sti­ger

3,16 pris­bas­belopp eller för den som är gift och vars beräk­nings­un­der­lag över­sti­ger 2,8275 pris­bas­belopp ska beräk­nings­un­der­la­get ökas med 0,3 pris­bas­belopp. Ökningen ska dock beräk­nas på samma sätt som anges i 13 § andra styc­ket första meningen.

För den som det i beräk­nings­un­der­la­get inte ingår något belopp enligt 5 § andra styc­ket 5 ska det belopp som enligt första styc­ket har ökat beräk­nings­un­der­la­get redu­ce­ras med 0,4 mul­ti­pli­ce­rat med den del av beräk­nings­un­der­la­get enligt 5 § som över­sti­ger 3,16 pris­bas­belopp för ogifta eller 2,8275 pris­bas­belopp för gifta. Lag (2022:1031).

23 §   För den vars beräk­nings­un­der­lag har beräk­nats enligt 22 a § gäl­ler föl­jande:

Den årliga garan­ti­pen­sio­nen mot­sva­rar dif­fe­ren­sen mel­lan
   - beräk­nings­un­der­la­get och
   - sum­man av sådan tilläggs­pen­sion, tjäns­te­pen­sion, änke­pen­sion, utländsk pen­sion och sådana andra för­må­ner som enligt 5 § andra styc­ket 7 har ingått i beräk­nings­un­der­la­get.
Lag (2019:651).

Par­ti­ell garan­ti­pen­sion

24 §   Par­ti­ell garan­ti­pen­sion utgör en så stor andel av garan­ti­pen­sion beräk­nad enligt 21-23 §§ vid helt uttag som sva­rar mot den andel som tas ut.

67 kap. Garan­ti­pen­sion för den som är född 1938 eller senare

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till garan­ti­pen­sion i 2 §,
   - sam­ord­ning och uttag av garan­ti­pen­sion i 3 och 4 §§,
   - för­säk­rings­ti­den i 5, 6, 10-12 och 14 §§,
   - beräk­nings­un­der­lag för garan­ti­pen­sion i 15-20 §§, och
   - beräk­ning av garan­ti­pen­sion i 21-26 §§.
Lag (2022:1266).

Rät­ten till garan­ti­pen­sion

2 §   Garan­ti­pen­sion till en för­säk­rad som är född 1938 eller senare kan läm­nas om han eller hon enligt 5, 6, 10-12 och 14 §§ har en för­säk­rings­tid om minst tre år. Lag (2022:1266).

Sam­ord­ning och uttag av garan­ti­pen­sion

3 §   Garan­ti­pen­sion till en för­säk­rad som har rätt till inkomst­grun­dad ålderspen­sion i form av inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion läm­nas endast i den utsträck­ning som han eller hon tar ut sådan pen­sion för samma tid.
Garan­ti­pen­sio­nen kan då begrän­sas till tre fjär­de­de­lar, hälf­ten eller en fjär­de­del av hel pen­sion. I annat fall får garan­ti­pen­sion inte tas ut i ande­lar.

4 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Garan­ti­pen­sion får tas ut tidi­gast från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 66 år. Lag (2022:878).

4 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Garan­ti­pen­sion får tas ut tidi­gast från och med den månad då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2022:879).

För­säk­rings­ti­den

Bosätt­ning i Sve­rige

5 §   Som för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion räk­nas tid under vil­ken en per­son ska anses ha varit bosatt i Sve­rige enligt 5 kap.

Vis­telse i Sve­rige före bosätt­ning

6 §   Som för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion räk­nas även tid under vil­ken en pen­sions­sö­kande före tid­punk­ten för bosätt­ning enligt 5 § oav­bru­tet har vis­tats i Sve­rige efter att ha ansökt om uppe­hålls­till­stånd.

7 §   Har upp­hävts genom lag (2022:1266).

8 §   Har upp­hävts genom lag (2022:1266).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2022:1266).

Bistånds­ar­be­tare m.fl.

10 §   Vid beräk­ning av för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion för bistånds­ar­be­tare m.fl. som enligt 5 kap. 6 § anses bosatta i Sve­rige även under vis­telse utom­lands ska bort­ses från tid för vil­ken den utsände, vid bosätt­ning i Sve­rige, har rätt till sådan pen­sion från det andra lan­det som inte enligt 15-19 §§ ska ligga till grund för beräk­ning av garan­ti­pen­sion.

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​12-01/

Tiden mel­lan 16 och 65 års ålder

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​12-01/

Tiden mel­lan 16 års ålder och året före upp­nådd rik­t­ål­der

11 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Vid beräk­ning av för­säk­rings­tid beak­tas endast tid från och med det kalen­derår då den pen­sions­sö­kande har upp­nått 16 års ålder till och med det kalen­derår då han eller hon har fyllt 65 år. Lag (2022:878).

11 § /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Vid beräk­ning av för­säk­rings­tid beak­tas endast tid från och med det kalen­derår då den pen­sions­sö­kande har upp­nått 16 års ålder till och med året före det kalen­derår då han eller hon uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2022:879).

Tiden mel­lan 16 och 24 års ålder

12 §   Tid från och med det kalen­derår då den pen­sions­sö­kande har fyllt 16 år till och med det kalen­derår då han eller hon har fyllt 24 år räk­nas som för­säk­rings­tid endast om det för den pen­sions­sö­kande för samma tid har fast­ställts pen­sions­grun­dande inkomst eller pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller för för­tidspen­sion eller sjuk­bi­drag enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003, som per kalen­derår upp­går till lägst ett inkomst­bas­belopp enligt 58 kap. 26 och 27 §§.

13 §   Har upp­hävts genom lag (2022:1266).

Sam­man­lagd för­säk­rings­tid

14 §   Den sam­man­lagda för­säk­rings­ti­den för garan­ti­pen­sion ska vid beräk­ningen sät­tas ned till när­maste hela antal år.

Beräk­nings­un­der­lag för garan­ti­pen­sion

Inkomst­grun­dad ålderspen­sion

15 §   Till grund för beräk­ning av garan­ti­pen­sion enligt 21-25 §§ ska ligga den inkomst­grun­dade ålderspen­sion som den för­säk­rade har rätt till för samma år med de änd­ringar och tillägg som anges i 16-20 §§ (beräk­nings­un­der­la­get).

16 §   Med inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt 15 § avses
   - inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt denna balk före minsk­ning som anges i 69 kap. 2-11 §§, och
   - sådan all­män obli­ga­to­risk ålderspen­sion enligt utländsk lag­stift­ning som inte är att lik­ställa med garan­ti­pen­sion enligt denna balk.

Inkomst­pen­sion och pre­mie­pen­sion ska beräk­nas som om den för­säk­rade endast hade till­go­do­räk­nats pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och som om denna pen­sions­rätt, före minsk­ning enligt 61 kap. 10 §, hade utgjort 18,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get. Lag (2019:644).

16 a §   Har upp­hävts genom lag (2019:646).

Övriga för­må­ner som ingår i beräk­nings­un­der­la­get

17 §   I beräk­nings­un­der­la­get ska också ingå
   - änke­pen­sion,
   - efter­le­van­de­pen­sion enligt utländsk lag­stift­ning, och
   - sådana för­må­ner som läm­nas till den för­säk­rade enligt utländsk lag­stift­ning och som mot­sva­rar sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller som utgör pen­sion vid inva­li­di­tet.
Lag (2019:644).

17 a §   Har upp­hävts genom lag (2019:646).

Obe­talda avgif­ter

18 §   När pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng till följd av bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning inte har till­go­do­räk­nats eller har mins­kats för den för­säk­rade ska, vid tillämp­ning av 15 och 16 §§, hän­syn tas till den inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion som skulle ha läm­nats om full avgift hade beta­lats.

Över­fö­ring av pen­sions­rät­tig­he­ter till och från Euro­pe­iska gemen­ska­perna

19 §   Om den för­säk­rade enligt 2 § lagen (2002:125) om över­fö­ring av vär­det av pen­sions­rät­tig­he­ter till och från Euro­pe­iska gemen­ska­perna har över­fört vär­det av pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion, pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion och vär­det av rätt till tilläggs­pen­sion, och någon över­fö­ring från gemen­ska­perna enligt 8 § samma lag där­ef­ter inte har skett, ska beräk­nings­un­der­la­get bestäm­mas som om någon över­fö­ring inte hade skett.

Uttag av inkomst­grun­dad ålderspen­sion från en annan tid­punkt än vid 65 års ålder för den som är född 1953 eller tidi­gare

20 §   Om den för­säk­rade är född 1953 eller tidi­gare och har rätt till inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion ska beräk­nings­un­der­la­get all­tid bestäm­mas som om inkomst­pen­sio­nen och tilläggs­pen­sio­nen hade bör­jat lyf­tas den kalen­der­må­nad då den för­säk­rade fyllde 65 år.

Om sådant garan­ti­tillägg läm­nas som avses i 63 kap. 18 och 19 §§ och inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion har tagits ut före den kalen­der­må­nad då den för­säk­rade fyllde 65 år ska, när beräk­nings­un­der­la­get bestäms, detta tillägg ökas på mot­sva­rande sätt som hel årlig tilläggs­pen­sion har mins­kats enligt 63 kap. 20 §. Lag (2022:878).

Uttag av inkomst­grun­dad ålderspen­sion från en annan tid­punkt än vid 65 års ålder för den som är född 1954-​1957

20 a §   Om den för­säk­rade är född något av åren 1954-​1957 och har rätt till inkomst­pen­sion, ska beräk­nings­un­der­la­get all­tid bestäm­mas som om inkomst­pen­sio­nen hade bör­jat lyf­tas den kalen­der­må­nad då den för­säk­rade fyllde 65 år. Lag (2022:878).

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​12-01/

Uttag av inkomst­grun­dad ålderspen­sion från en annan tid­punkt än vid 66 års ålder för den som är född 1958 eller senare

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​12-01/

Uttag av inkomst­grun­dad ålderspen­sion från en annan tid­punkt än vid rik­t­ål­dern för pen­sion för den som är född 1958 eller 1959

20 b §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Om den för­säk­rade är född 1958 eller senare och har rätt till inkomst­pen­sion, ska beräk­nings­un­der­la­get all­tid bestäm­mas som om inkomst­pen­sio­nen hade bör­jat lyf­tas den kalen­der­må­nad då den för­säk­rade fyl­ler 66 år. Lag (2022:878).

20 b §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om den för­säk­rade är född 1958 eller 1959 och har rätt till inkomst­pen­sion, ska beräk­nings­un­der­la­get all­tid bestäm­mas som om inkomst­pen­sio­nen hade bör­jat lyf­tas den kalen­der­må­nad då den för­säk­rade fyl­ler 66 år. Lag (2022:879).

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​12-01/

Uttag av inkomst­grun­dad ålderspen­sion från en annan tid­punkt än vid rik­t­ål­dern för pen­sion för den som är född 1960 eller senare

20 c §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om den för­säk­rade är född 1960 eller senare och har rätt till inkomst­pen­sion ska beräk­nings­un­der­la­get all­tid bestäm­mas som om inkomst­pen­sio­nen hade bör­jat lyf­tas den kalen­der­må­nad då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion.
Lag (2022:879).

Beräk­ning av garan­ti­pen­sion

Ogifta

21 §   För den som är ogift och vars beräk­nings­un­der­lag inte över­sti­ger 1,26 pris­bas­belopp gäl­ler föl­jande.

Den årliga garan­ti­pen­sio­nen är 2,43 pris­bas­belopp (bas­ni­vån för ogifta) mins­kat med beräk­nings­un­der­la­get. Lag (2022:1031).

22 §   För den som är ogift och vars beräk­nings­un­der­lag över­sti­ger 1,26 pris­bas­belopp gäl­ler föl­jande.

Den årliga garan­ti­pen­sio­nen är 1,17 pris­bas­belopp mins­kat med 48 pro­cent av den del av beräk­nings­un­der­la­get som över­sti­ger 1,26 pris­bas­belopp. Lag (2022:1031).

Gifta

23 §   För den som är gift och vars beräk­nings­un­der­lag inte över­sti­ger 1,14 pris­bas­belopp gäl­ler föl­jande.

Den årliga garan­ti­pen­sio­nen är 2,2 pris­bas­belopp (bas­ni­vån för gifta) mins­kat med beräk­nings­un­der­la­get. Lag (2022:1031).

24 §   För den som är gift och vars beräk­nings­un­der­lag över­sti­ger 1,14 pris­bas­belopp gäl­ler föl­jande.

Den årliga garan­ti­pen­sio­nen är 1,06 pris­bas­belopp mins­kat med 48 pro­cent av den del av beräk­nings­un­der­la­get som över­sti­ger 1,14 pris­bas­belopp. Lag (2022:1031).

Avkort­ning om för­säk­rings­ti­den under­sti­ger 40 år

25 §   För den som inte kan till­go­do­räk­nas 40 års för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion ska samt­liga de pris­bas­belopp­san­knutna belopp som anges i 21-24 §§ avkor­tas till så stor andel som sva­rar mot kvo­ten mel­lan
   - för­säk­rings­ti­den och
   - talet 40.

Par­ti­ell garan­ti­pen­sion

26 §   Par­ti­ell garan­ti­pen­sion utgör en så stor andel av garan­ti­pen­sion beräk­nad enligt 21-25 §§ vid helt uttag som sva­rar mot den andel som tas ut.
V Vissa gemen­samma bestäm­mel­ser om all­män ålderspen­sion

68 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om
   - sam­ord­ning av all­män ålderspen­sion och yrkes­ska­de­liv­ränta i 69 kap.,
   - änd­ring av beräk­nings­un­der­lag för all­män ålderspen­sion i 70 kap., och
   - utbe­tal­ning av all­män ålderspen­sion i 71 kap.

69 kap. Sam­ord­ning av all­män ålderspen­sion och yrkes­ska­de­liv­ränta

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - när sam­ord­ning ska ske i 2-5 §§, och
   - hur sam­ord­ning ska ske i 6-12 §§.

När sam­ord­ning ska ske

2 §   Inkomst­pen­sion, tilläggs­pen­sion eller garan­ti­pen­sion ska mins­kas om den för­säk­rade har rätt till liv­ränta (yrkes­ska­de­liv­ränta) på grund av obli­ga­to­risk för­säk­ring enligt föl­jande upp­hävda lagar:
   1. lagen (1916:235) om för­säk­ring för olycks­fall i arbete,
   2. lagen (1929:131) om för­säk­ring för vissa yrkes­sjuk­do­mar, och
   3. lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring.

Det­samma gäl­ler om den för­säk­rade
   1. enligt någon annan för­fatt­ning eller enligt sär­skilt beslut av rege­ringen har rätt till annan liv­ränta, som bestäms eller beta­las ut av För­säk­rings­kas­san, eller
   2. får liv­ränta enligt utländsk lag­stift­ning om yrkes­ska­de­för­säk­ring.

3 §   Inkomst­pen­sion, tilläggs­pen­sion eller garan­ti­pen­sion ska inte mins­kas på grund av liv­ränta på grund av arbets­skada eller annan skada som avses i 41-44 kap.

4 §   Om sam­ord­ning ska göras enligt 12 §, ska garan­ti­pen­sio­nen inte mins­kas enligt bestäm­mel­serna i 6-11 §§.

5 §   Om en skada som liv­ränta har bör­jat läm­nas för åter­i­gen med­för sjuk­dom som berät­ti­gar till sjuk­pen­ning, ska det anses som om liv­ränta hade läm­nats under sjuk­doms­ti­den.

Hur sam­ord­ning ska ske

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

6 §   Sum­man av inkomst­pen­sion, tilläggs­pen­sion och garan­ti­pen­sion ska mins­kas med tre fjär­de­de­lar av varje liv­ränta som över­sti­ger en sjät­te­del av pris­bas­belop­pet och som den för­säk­rade får som ska­dad.

Minsk­ningen ska i första hand göras på garan­ti­pen­sio­nen och där­ef­ter på tilläggs­pen­sio­nen.

7 §   Avdrag på inkomst­pen­sion och på tilläggs­pen­sion enligt 63 kap. 6 § första styc­ket 1 får göras endast om den för­säk­rade kun­nat till­go­do­räkna sig pen­sions­po­äng för minst ett år när ska­dan inträf­fade.

8 §   Garan­ti­pen­sion ska på mot­sva­rande sätt som anges i 6 § mins­kas med liv­ränta som den för­säk­rade får som efter­le­vande i annat fall än som avses i 87 och 88 kap.
Liv­ränta med engångs­be­lopp 9 § Har liv­ränta eller del av liv­ränta eller liv­ränta för viss tid bytts ut mot ett engångs­be­lopp, ska det vid beräk­ningen anses som om liv­ränta läm­nas eller som om den liv­ränta som läm­nas har höjts med ett belopp som mot­sva­rar engångs­be­lop­pet enligt de för­säk­rings­tek­niska grun­der som tilläm­pa­des vid utby­tet.

Garan­ti­re­gel

10 §   Sum­man av hel inkomst­grun­dad ålderspen­sion och hel garan­ti­pen­sion får ald­rig, på grund av bestäm­mel­serna i 2 och 6-8 §§, för månad räk­nat under­stiga
   - 13 pro­cent av pris­bas­belop­pet för den som är ogift, och
   - 11,5 pro­cent av pris­bas­belop­pet för den som är gift.

11 §   Vid beräk­ningen enligt 10 § ska bestäm­mel­serna i 63 kap. 9 § tilläm­pas.

För­säk­rade födda 1937 eller tidi­gare

12 §   För en för­säk­rad som är född 1937 eller tidi­gare, och som i decem­ber 2002 fick såväl ålderspen­sion som sådan yrkes­ska­de­liv­ränta såsom ska­dad som avses i 2 §, ska tilläggs­pen­sio­nen mins­kas enligt föl­jande.

Minsk­ningen ska ske med ett belopp som mot­sva­rar det belopp var­med den för­säk­ra­des ålderspen­sion i decem­ber 2002 minska­des för liv­ränta såsom ska­dad med stöd av 17 kap. 2 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Om liv­rän­tan mins­kas efter utgången av 2002, ska det belopp som mins­kar tilläggs­pen­sio­nen mins­kas i mot­sva­rande mån.

70 kap. Änd­ring av beräk­nings­un­der­lag för all­män ålderspen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - inkomst­grun­dad ålderspen­sion i 2 och 3 §§,
   - över­förd pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion i 4 §, och
   - garan­ti­pen­sion i 5 §.

Inkomst­grun­dad ålderspen­sion

2 §   Ett beslut om inkomst­grun­dad ålderspen­sion ska änd­ras om det för­an­leds av en änd­ring som gjorts i beräk­nings­un­der­la­get för beslu­tet eller av en änd­ring av ett beslut enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) som avser egen­av­gift.
Det­samma gäl­ler om det efter änd­ring av beslu­tet om slut­lig skatt står klart att pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion, till följd av bestäm­mel­serna i 61 kap. 8 §, inte skulle ha till­go­do­räk­nats.

Ett beslut om pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng ska änd­ras också när det föl­jer av bestäm­mel­serna i 61 kap. 9 eller 21 § om obe­talda avgif­ter. Lag (2011:1434).

3 §   Den som ett beslut om änd­ring enligt 2 § avser ska skrift­li­gen under­rät­tas om änd­ringen och om hur man begär ompröv­ning av beslu­tet.
Över­förd pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion

4 §   Över­förd pen­sions­rätt för pre­mie­pen­sion ska änd­ras om ett beslut för den som över­fört pen­sions­rät­ten har änd­rats och detta för­an­le­der en änd­ring av den över­förda pen­sions­rät­ten.

Garan­ti­pen­sion

5 §   Ett beslut om garan­ti­pen­sion för viss tid för den som är född 1937 eller tidi­gare ska änd­ras av Pen­sions­myn­dig­he­ten, om det för­an­leds av en änd­ring som gjorts i fråga om den pen­sion eller de belopp för samma tid som ingått i beräk­nings­un­der­la­get enligt 66 kap. 5-15 §§.
Ett beslut om garan­ti­pen­sion för viss tid för den som är född 1938 eller senare ska änd­ras av Pen­sions­myn­dig­he­ten, om det för­an­leds av en änd­ring som gjorts i fråga om den inkomst­grun­dade ålderspen­sion, änke­pen­sion eller utländska för­mån för samma tid som legat till grund för beräk­ningen av garan­ti­pen­sio­nen.

71 kap. Utbe­tal­ning av all­män ålderspen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - utbe­tal­nings­pe­riod i 2 §, och
   - avrund­ning i 3-5 §§.

Utbe­tal­nings­pe­riod

2 §   All­män ålderspen­sion ska beta­las ut månads­vis.

Års­pen­sion som beräk­nas uppgå till högst 2 400 kro­nor ska dock, om det inte finns sär­skilda skäl, beta­las ut i efter­skott en eller två gånger per år. Efter över­ens­kom­melse med den för­säk­rade får pen­sio­nen även i andra fall beta­las ut en eller två gånger per år.

Avrund­ning

Inkomst­pen­sion, tilläggs­pen­sion och garan­ti­pen­sion 3 § När inkomst­pen­sion, tilläggs­pen­sion eller garan­ti­pen­sion beräk­nas för månad ska den års­pen­sion som beräk­ningen grun­dar sig på avrun­das till när­maste hela kron­tal som är jämnt del­bart med tolv.

4 §   Vid beräk­ning enligt 3 § ska pen­sio­ner som beta­las ut sam­ti­digt anses som en enda pen­sion.
Om inkomst-​​ eller tilläggs­pen­sion beta­las ut sam­ti­digt med garan­ti­pen­sion, ska avrund­ningen enligt 3 § göras på garan­ti­pen­sio­nen.

Pre­mie­pen­sion

5 §   Pre­mie­pen­sion avrun­das månads­vis till när­maste hela kron­tal, var­vid 50 öre avrun­das uppåt.

VI Sär­skilda för­må­ner vid ålder­dom

72 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om
   - sär­skilt pen­sions­tillägg i 73 kap.,
   - äldre­för­sörj­nings­stöd i 74 kap., och
   - inkomst­pen­sions­tillägg i 74 a kap.
Lag (2020:1239).

73 kap. Sär­skilt pen­sions­tillägg Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns en inle­dande bestäm­melse i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - vår­dår i 3 §,
   - vem som lik­ställs med för­äl­der i 4 §,
   - rät­ten till sär­skilt pen­sions­tillägg i 5 och 6 §§,
   - till­go­do­räk­ning av vår­dår i 7-10 §§,
   - beräk­ning av sär­skilt pen­sions­tillägg i 11-15 §§, och
   - lik­stäl­lande med garan­ti­pen­sion i 16 §.

Inle­dande bestäm­melse

2 §   Sär­skilt pen­sions­tillägg kan läm­nas som tillägg till ålderspen­sion, om en för­äl­der före 1999 lång­va­rigt vår­dat ett sjukt eller funk­tions­hind­rat barn.

Vår­dår

3 §   Med ett vår­dår avses i detta kapi­tel ett kalen­derår före 1999 om
   1. en för­äl­der under större delen av året har vår­dat ett sjukt eller funk­tions­hind­rat barn, och
   2. bar­net under större delen av året har fått hel för­tidspen­sion eller helt sjuk­bi­drag till­sam­mans med han­di­kap­per­sätt­ning enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2001.

Vem som lik­ställs med för­äl­der

4 §   När det gäl­ler sär­skilt pen­sions­tillägg lik­ställs med för­äl­der den som under vår­då­ren
   1. har varit sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare för bar­net,
   2. har varit bli­vande adop­tiv­för­äl­der,
   3. har varit för­äl­derns make och sta­dig­va­rande sam­man­bott med för­äl­dern, eller
   4. har varit sambo med för­äl­dern och haft barn med för­äl­dern.

Den som var sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare för bar­net när bar­net fyllde 18 år eller vid den tidi­gare tid­punkt när bar­net ingick äkten­skap ska för tid där­ef­ter lik­stäl­las med sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare enligt första styc­ket 1.

Rät­ten till sär­skilt pen­sions­tillägg

5 §   Sär­skilt pen­sions­tillägg kan läm­nas till den som är född 1953 eller tidi­gare och har rätt till
   - inkomst­pen­sion,
   - tilläggs­pen­sion, eller
   - garan­ti­pen­sion.

6 §   För rätt till sär­skilt pen­sions­tillägg för­ut­sätts att för­äl­dern har avstått från för­värvs­ar­bete för att vårda ett sjukt eller funk­tions­hind­rat barn under minst sex vår­dår.

Till­go­do­räk­ning av vår­dår

Högsta antal vår­dår

7 §   Högst fem­ton vår­dår får läg­gas till grund för beräk­ningen av pen­sions­tilläg­get.

Avbrott i vår­den

8 §   En för­äl­ders rätt att till­go­do­räk­nas vår­dår påver­kas inte av avbrott i vår­den under den del av dyg­net då bar­net vis­tats i för­skola, skola, dag­cen­ter eller lik­nande, eller av kor­tare avbrott i övrigt i vår­den som varit utan väsent­lig bety­delse för för­äl­derns bun­den­het till vård­upp­gif­ten.

Vad som inte räk­nas som vår­dår

9 §   Som vår­dår räk­nas inte år för vil­ket en för­äl­der
   1. under större delen av kalen­derå­ret har fått för­tidspen­sion eller sjuk­bi­drag enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2001,
   2. har till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng enligt den upp­hävda lagen om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 1999 eller pen­sions­rätt enligt den upp­hävda lagen (1998:675) om infö­rande av lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion,
   3. inte har till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng på grund av bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning, eller
   4. skulle ha till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng, om inte undan­ta­gande från för­säk­ringen för tilläggs­pen­sion enligt 11 kap. 7 § i den upp­hävda lagen om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 1982 hade gällt för honom eller henne.

10 §   För år efter det år då en för­äl­der har fyllt 64 år får vår­dår inte till­go­do­räk­nas honom eller henne. Det­samma gäl­ler för år då för­äl­dern före den månad när han eller hon fyl­ler 65 år har tagit ut ålderspen­sion enligt 6 kap. i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2001.

Beräk­ning av sär­skilt pen­sions­tillägg

Huvud­re­gel

11 §   För sex till­go­do­räk­nade vår­dår är det sär­skilda pen­sions­tilläg­get per kalen­derår 5 pro­cent av pris­bas­belop­pet. För varje vår­dår som till­go­do­räk­nas där­ut­ö­ver ökar tilläg­get med 5 pro­cent av pris­bas­belop­pet.

När pen­sions­tillägg bör­jat läm­nas före 65 års ålder

12 §   För den som bör­jar få sär­skilt pen­sions­tillägg före den månad då han eller hon fyl­ler 65 år mins­kas tilläg­get enligt 11 § med 0,5 pro­cent för varje månad som, när tilläg­get bör­jar läm­nas, åter­står till den månad när han eller hon fyl­ler 65 år.

När pen­sions­tillägg bör­jat läm­nas efter 65 års ålder

13 §   För den som bör­jar få sär­skilt pen­sions­tillägg efter den månad då han eller hon fyl­ler 65 år ökas tilläg­get enligt 11 § med 0,7 pro­cent för varje månad som, när tilläg­get bör­jar läm­nas, för­flu­tit från den månad när han eller hon fyllt 65 år, dock längst till och med den månad när han eller hon fyl­ler 70 år.

Pen­sions­tillägg till avkor­tad folk­pen­sion

14 §   För den som är född 1937 eller tidi­gare och som inte skulle ha till­go­do­räk­nats oav­kor­tad folk­pen­sion enligt bestäm­mel­serna i 5 kap. 3 § andra styc­ket och 5 § fjärde styc­ket i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003 gäl­ler föl­jande.

Det sär­skilda pen­sions­tilläg­get avkor­tas till så stor andel som sva­rar mot kvo­ten mel­lan
   - det antal år som pen­sions­po­äng eller bosätt­nings­tid skulle ha till­go­do­räk­nats för enligt de bestäm­mel­ser som avses i första styc­ket och
   - talet 30 när det gäl­ler pen­sions­po­äng respek­tive talet 40 när det gäl­ler bosätt­nings­tid.

Pen­sions­tillägg till avkor­tad garan­ti­pen­sion

15 §   För den som är född 1938 eller senare och som inte kan till­go­do­räk­nas 40 års för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion gäl­ler föl­jande.

Det sär­skilda pen­sions­tilläg­get avkor­tas till så stor andel som sva­rar mot kvo­ten mel­lan
   - för­säk­rings­ti­den för garan­ti­pen­sion och
   - talet 40.

Lik­stäl­lande med garan­ti­pen­sion

16 §   Om inte annat föl­jer av denna balk ska det som i bal­ken eller i annan för­fatt­ning före­skrivs om garan­ti­pen­sion tilläm­pas på sär­skilt pen­sions­till­lägg. Detta ska dock inte gälla i fråga om sam­ord­ning med sådan liv­ränta som avses i 69 kap. Även i fråga om inkomst­skatt gäl­ler sär­skilda före­skrif­ter.

74 kap. Äldre­för­sörj­nings­stöd

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - sam­bor och makar i 3 och 4 §§,
   - rät­ten till äldre­för­sörj­nings­stöd i 5 och 6 §§,
   - för­måns­ti­den i 7-9 §§,
   - beräk­ning av äldre­för­sörj­nings­stöd i 10-18 §§,
   - ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den i 19 och 20 §§, och
   - utbe­tal­ning av äldre­för­sörj­nings­stöd i 21 §.

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   Äldre­för­sörj­nings­stöd kan läm­nas till en för­säk­rad som inte får sina grund­läg­gande för­sörj­nings­be­hov till­go­do­sedda genom all­män ålderspen­sion.

Rät­ten till äldre­för­sörj­nings­stöd respek­tive stö­dets stor­lek är bero­ende av den för­säk­ra­des inkoms­ter och, om han eller hon är gift, även av makens inkoms­ter.

Sam­bor och makar

3 §   Sam­bor lik­ställs med makar när det gäl­ler äldre­för­sörj­nings­stöd. Om det på grund av omstän­dig­he­terna är san­no­likt att två per­so­ner är sam­bor, ska dessa lik­stäl­las med sam­bor. Detta gäl­ler inte om den som ansö­ker om äldre­för­sörj­nings­stöd eller den som sådant bidrag beta­las ut till visar att de inte är sam­bor.

4 §   När det gäl­ler äldre­för­sörj­nings­stöd ska en per­son som är gift men sta­dig­va­rande lever åtskild från sin make lik­stäl­las med en ogift per­son, om inte sär­skilda skäl talar mot detta.

Rät­ten till äldre­för­sörj­nings­stöd

5 §   Den för­säk­rade ska genom äldre­för­sörj­nings­stö­det till­för­säk­ras medel för att täcka en skä­lig bostads­kost­nad och uppnå en skä­lig lev­nads­nivå i övrigt.

6 §   Om den för­säk­rade har rätt till inkomst­grun­dad ålderspen­sion, garan­ti­pen­sion, bostads­tillägg eller sär­skilt bostads­tillägg, läm­nas äldre­för­sörj­nings­stöd endast om den för­säk­rade tar ut samt­liga sådana för­må­ner som han eller hon är berät­ti­gad till för samma tid.

För­måns­ti­den

7 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Äldre­för­sörj­nings­stöd kan läm­nas tidi­gast från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 66 år.

Äldre­för­sörj­nings­stöd läm­nas från och med den månad då rätt till för­må­nen har inträtt, dock tidi­gast från och med ansök­nings­må­na­den. Lag (2022:878).

7 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Äldre­för­sörj­nings­stöd kan läm­nas tidi­gast från och med den månad då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion.

Äldre­för­sörj­nings­stöd läm­nas från och med den månad då rätt till för­må­nen har inträtt, dock tidi­gast från och med ansök­nings­må­na­den. Lag (2022:879).

8 §   Stö­det kan läm­nas under högst tolv sam­man­häng­ande måna­der på grund­val av de upp­gif­ter som den för­säk­rade har läm­nat i sin ansö­kan. För stöd under tid där­ef­ter krävs att den för­säk­rade ger in en ny ansö­kan.

9 §   Äldre­för­sörj­nings­stöd läm­nas till och med den månad då rät­ten till för­må­nen har upp­hört.

Beräk­ning av äldre­för­sörj­nings­stöd

Huvud­re­gel

10 §   Äldre­för­sörj­nings­stöd ska mot­svara dif­fe­ren­sen mel­lan
   - sum­man av belop­pet för skä­lig bostads­kost­nad och belop­pet för skä­lig lev­nads­nivå i övrigt enligt 15 §, och
   - den för­säk­ra­des inkoms­ter enligt 16-18 §§.

Skä­lig bostads­kost­nad

11 §   För den som är ogift anses som skä­lig bostads­kost­nad högst 7 500 kro­nor i måna­den. Lag (2021:1244).

12 §   För den som är gift anses som skä­lig bostads­kost­nad högst 3 750 kro­nor i måna­den. Bostads­kost­na­den för var och en av makarna ska beräk­nas till hälf­ten av den sam­man­lagda bostads­kost­na­den. Lag (2021:1244).

13 §   För var och en av de boende i två­bädds­rum i sär­skild boen­de­form anses som skä­lig bostads­kost­nad högst 2 850 kro­nor i måna­den.

14 §   Vid bestäm­mande av skä­lig bostads­kost­nad beak­tas inte sådana kost­na­der som enligt bestäm­mel­serna om bostads­tillägg i 101 kap. 7 och 8 §§ inte med­för rätt till bostads­tillägg.

Skä­lig lev­nads­nivå i övrigt

15 §   Skä­lig lev­nads­nivå i övrigt anses per månad mot­svara en tolf­te­del av
   - 1,5357 pris­bas­belopp för den som är ogift, och
   - 1,2353 pris­bas­belopp för den som är gift.
Lag (2021:1244).

Inkoms­ter

16 §   Med inkomst avses den inkomst, för år räk­nat, som en för­säk­rad kan antas komma att få under den när­maste tiden.

Den för­säk­ra­des inkoms­ter beräk­nas enligt bestäm­mel­serna om sär­skilt bostads­tillägg i 102 kap. 29 §.

17 §   Som inkomst räk­nas även
   - bostads­bi­drag, och
   - sär­skilt bostads­tillägg.

18 §   En makes inkomst respek­tive för­mö­gen­het anses vara hälf­ten av makar­nas sam­man­lagda inkomst och för­mö­gen­het.

Ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den

19 §   Äldre­för­sörj­nings­stöd ska omprö­vas när något för­hål­lande som påver­kar stö­dets stor­lek har änd­rats.

Äldre­för­sörj­nings­stöd får räk­nas om utan före­gå­ende under­rät­telse om den del av års­in­koms­ten änd­ras som utgörs av
   - en för­mån som beta­las ut av För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten,
   - pen­sion enligt utländsk lag­stift­ning,
   - avtal­spen­sion eller mot­sva­rande ersätt­ning som föl­jer av kol­lek­tivav­tal, eller
   - över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal som avses i 102 kap. 7 § 3.

Det som före­skrivs i andra styc­ket gäl­ler också när änd­ring sker av
   - sådant belopp som avses i 102 kap. 17-19 §§,
   - pre­li­mi­närt bostads­bi­drag enligt 98 kap., eller
   - tax­e­rings­värde för annan fas­tig­het än sådan som avses i 5 § lagen (2009:1053) om för­mö­gen­het vid beräk­ning av vissa för­må­ner.

Vid omräk­ning av äldre­för­sörj­nings­stö­det med stöd av andra och tredje styc­kena får en ny beräk­ning av stö­det göras uti­från enbart den änd­ring som lig­ger till grund för omräk­ningen. Lag (2017:554).

20 §   Änd­ring av äldre­för­sörj­nings­stöd ska gälla från och med måna­den när­mast efter den månad när anled­ningen till änd­ring upp­kom. Gäl­ler det ökning ska även 7 § andra styc­ket beak­tas.

En änd­ring av äldre­för­sörj­nings­stö­det ska dock gälla från och med den månad under vil­ken de för­hål­lan­den har upp­kom­mit som för­an­le­der änd­ringen, om för­hål­lan­dena avser hela den måna­den.

Om Pen­sions­myn­dig­he­ten har häm­tat in upp­gif­ter som avses i 102 kap. 7 § 3 direkt från Skat­te­ver­ket för omräk­ning av äldre­för­sörj­nings­stö­det utan före­gå­ende under­rät­telse med stöd av 19 §, ska en änd­ring av äldre­för­sörj­nings­stö­det, i stäl­let för vad som föl­jer av första och andra styc­kena, gälla från och med måna­den efter den månad då Pen­sions­myn­dig­he­ten har fått upp­gif­terna från Skat­te­ver­ket.
Lag (2017:554).

Utbe­tal­ning av äldre­för­sörj­nings­stöd

21 §   Äldre­för­sörj­nings­stö­det beta­las ut månads­vis.
Års­be­lop­pet ska avrun­das till när­maste hela kron­tal som är del­bart med tolv.

74 a kap. Tillägg till inkomst­grun­dad ålderspen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns en inle­dande bestäm­melse i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till inkomst­pen­sions­tillägg i 3 §,
   - för­säk­rings­tid i 4-6 §§,
   - uttag av inkomst­pen­sions­tillägg m.m. i 7 och 8 §§,
   - beräk­nings­un­der­lag för inkomst­pen­sions­tillägg i 9-12 §§,
   - beräk­ning av inkomst­pen­sions­tillägg i 13-22 §§,
   - änd­ring av beräk­nings­un­der­lag för inkomst­pen­sions­tillägg i 23 §, och
   - lik­stäl­lande med all­män ålderspen­sion vid utbe­tal­ning i 24 §. Lag (2020:1239).

Inle­dande bestäm­melse

2 §   Ett inkomst­pen­sions­tillägg kan läm­nas till den inkomst­grun­dade ålderspen­sio­nen enligt 55 kap. 5 och 6 §§.
Lag (2020:1239).

Rät­ten till inkomst­pen­sions­tillägg

3 §   Inkomst­pen­sions­tillägg kan läm­nas till en för­säk­rad som har en för­säk­rings­tid enligt 4-6 §§ om minst ett år och som tar ut inkomst­grun­dad ålderspen­sion. Lag (2020:1239).

För­säk­rings­tid

För­säk­rade födda 1938 eller senare

4 §   Som för­säk­rings­tid för inkomst­pen­sions­tillägg för en för­säk­rad som är född 1938 eller senare räk­nas kalen­derår för vil­ket det har fast­ställts pen­sions­grun­dande inkomst enligt 59 kap. För­säk­rings­ti­den ska dock endast räk­nas fram till och med det andra året före det år inkomst­pen­sions­tilläg­get avser.
Lag (2020:1239).

För­säk­rade födda 1937 eller tidi­gare

5 §   Som för­säk­rings­tid för inkomst­pen­sions­tillägg för en för­säk­rad som är född 1937 eller tidi­gare räk­nas kalen­derår för vil­ket han eller hon har till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion enligt 61 kap. Lag (2020:1239).

År med sjö­mans­skatt

6 §   För en för­säk­rad som inte är svensk med­bor­gare ska år före 1974, för vilka sjö­mans­skatt har beta­lats, lik­stäl­las med år för vilka pen­sions­po­äng har beräk­nats vid bedöm­ningen av för­säk­rings­ti­den för inkomst­pen­sions­tillägg. Lag (2020:1239).

Uttag av inkomst­pen­sions­tillägg m.m.

7 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Inkomst­pen­sions­tillägg läm­nas tidi­gast från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 66 år. Lag (2022:878).

7 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Inkomst­pen­sions­tillägg läm­nas tidi­gast från och med den månad då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion.
Lag (2022:879).

8 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Det som före­skrivs om all­män ålderspen­sion i 56 kap. i fråga om för­mån­stid i 4, 5 och 7 §§, ökat uttag i 9 §, åter­kal­lelse och minsk­ning av uttag i 10 § och omräk­ning i 13 § ska även gälla inkomst­pen­sions­tillägg.

Inkomst­pen­sions­tillägg får läm­nas utan ansö­kan från och med den månad den för­säk­rade fyl­ler 66 år om den för­säk­rade fick hel sju­ker­sätt­ning ome­del­bart före den måna­den. Lag (2022:878).

8 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Det som före­skrivs om all­män ålderspen­sion i 56 kap. i fråga om för­mån­stid i 4, 5 och 7 §§, ökat uttag i 9 §, åter­kal­lelse och minsk­ning av uttag i 10 § och omräk­ning i 13 § ska även gälla inkomst­pen­sions­tillägg.

Inkomst­pen­sions­tillägg får läm­nas utan ansö­kan från och med den månad den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion om den för­säk­rade fick hel sju­ker­sätt­ning ome­del­bart före den måna­den. Lag (2022:879).

Beräk­nings­un­der­lag för inkomst­pen­sions­tillägg

9 §   Till grund för beräk­ning av inkomst­pen­sions­tilläg­get enligt 13-22 §§ ska ligga den inkomst­grun­dade ålderspen­sion som den för­säk­rade har rätt till för samma år med de änd­ringar och tillägg som anges i 10-12 §§ (beräk­nings­un­der­la­get).
Lag (2020:1239).

10 §   Med inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt 9 § avses inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt denna balk före sådan minsk­ning som anges i 69 kap. 2-12 §§.

Inkomst­pen­sion och pre­mie­pen­sion ska beräk­nas som om den för­säk­rade endast hade till­go­do­räk­nats pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och som om denna pen­sions­rätt, före sådan minsk­ning enligt 61 kap. 10 §, hade utgjort 18,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get. Lag (2020:1239).

11 §   Arbets­ska­de­liv­ränta som beta­las ut enligt 4 kap. 40 § lagen (2010:111) om infö­rande av soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska ingå i beräk­nings­un­der­la­get. Lag (2020:1239).

12 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Om den för­säk­rade har rätt till inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion ska beräk­nings­un­der­la­get all­tid bestäm­mas som om inkomst­pen­sio­nen och tilläggs­pen­sio­nen hade bör­jat lyf­tas den kalen­der­må­nad då den för­säk­rade fyl­ler 66 år. Om sådant garan­ti­tillägg läm­nas som avses i 63 kap. 18 och 19 §§ och inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion har tagits ut före den kalen­der­må­nad då den för­säk­rade fyllde 66 år ska, när beräk­nings­un­der­la­get bestäms, detta tillägg ökas på mot­sva­rande sätt som hel årlig tilläggs­pen­sion har mins­kats enligt 63 kap. 20 §.

Vidare ska
   - det som före­skrivs om garan­ti­pen­sion i fråga om obe­talda avgif­ter i 67 kap. 18 § tilläm­pas på inkomst­pen­sions­tillägg för en för­säk­rad som är född 1938 eller senare, och
   - det som före­skrivs i 66 kap. 7 § och 67 kap. 19 § om garan­ti­pen­sion i fråga om över­fö­ring av pen­sions­rät­tig­he­ter enligt lagen (2002:125) om över­fö­ring av vär­det av pen­sions­rät­tig­he­ter till och från Euro­pe­iska gemen­ska­perna tilläm­pas på inkomst­pen­sions­tillägg. Lag (2022:878).

12 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om den för­säk­rade har rätt till inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion ska beräk­nings­un­der­la­get all­tid bestäm­mas som om inkomst­pen­sio­nen och tilläggs­pen­sio­nen hade bör­jat lyf­tas den kalen­der­må­nad då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion. Om sådant garan­ti­tillägg läm­nas som avses i 63 kap. 18 och 19 §§ och inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion har tagits ut före den kalen­der­må­nad då den för­säk­rade upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion ska, när beräk­nings­un­der­la­get bestäms, detta tillägg ökas på mot­sva­rande sätt som hel årlig tilläggs­pen­sion har mins­kats enligt 63 kap. 20 §.

Vidare ska
   - det som före­skrivs om garan­ti­pen­sion i fråga om obe­talda avgif­ter i 67 kap. 18 § tilläm­pas på inkomst­pen­sions­tillägg för en för­säk­rad som är född 1938 eller senare, och
   - det som före­skrivs i 66 kap. 7 § och 67 kap. 19 § om garan­ti­pen­sion i fråga om över­fö­ring av pen­sions­rät­tig­he­ter enligt lagen (2002:125) om över­fö­ring av vär­det av pen­sions­rät­tig­he­ter till och från Euro­pe­iska gemen­ska­perna tilläm­pas på inkomst­pen­sions­tillägg. Lag (2022:879).

Beräk­ning av inkomst­pen­sions­tillägg

Inkomst­grän­ser och för­måns­be­lopp

13 §   Inkomst­pen­sions­tillägg läm­nas med föl­jande för­måns­be­lopp per år i kro­nor för kalen­derår 2021. För efter­föl­jande år räk­nas inkomst­grän­serna om på det sätt som anges i 14-16 §§.

Fastställt beräkningsunderlag         Förmånsbelopp i

i kronor                 kronor

Nedre gräns        Övre gräns    

108 000            109 999         300

110 000            111 999         900

112 000            113 999        1 500

114 000            115 999        2 100

116 000            117 999        2 700

118 000            119 999        3 300

120 000            121 999        3 900

122 000            123 999        4 500

124 000            125 999        5 100

126 000            127 999        5 700

128 000            129 999        6 300

130 000            131 999        6 900

132 000            167 999        7 200

168 000            170 999        6 900

171 000            173 999        6 300

174 000            176 999        5 700

177 000            179 999        5 100

180 000            182 999        4 500

183 000            185 999        3 900

186 000            188 999        3 300

189 000            191 999        2 700

192 000            194 999        2 100

195 000            197 999        1 500

198 000            200 999         900

201 000            203 999         300

Lag (2020:1239).

Index­e­ring av inkomst­grän­serna

14 §   För kalen­derå­ret 2022 och föl­jande år ska inkomst­grän­serna i 13 § räk­nas om genom index­e­ring vid varje års­skifte. Lag (2020:1239).

15 §   Index­e­ringen beräk­nas som pro­duk­ten av
   - den inkomst­gräns som gäl­ler före års­skif­tet och
   - kvo­ten mel­lan inkomstin­dexet efter års­skif­tet och inkomstin­dexet före års­skif­tet, sedan den nämnda kvo­ten divi­de­rats med talet 1,016.

De fram­räk­nade inkomst­grän­serna enligt första styc­ket avrun­das till hela kro­nor.

För år då balan­sin­dex fast­ställs ska beräk­ningen göras med hän­syn till detta index i stäl­let för inkomstin­dexet.
Lag (2020:1239).

16 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om inkomst­grän­serna. Lag (2020:1239).

Avkort­ning om för­säk­rings­ti­den under­sti­ger viss tid

17 §   För en för­säk­rad född 1945 eller senare som inte kan till­go­do­räk­nas 40 års för­säk­rings­tid för inkomst­pen­sions­tillägg ska för­måns­be­lop­pet avkor­tas till så stor andel som sva­rar mot kvo­ten mel­lan
   - för­säk­rings­ti­den, och
   - talet 40.
Lag (2020:1239).

18 §   För en för­säk­rad född under något av åren 1938-​1944 som inte kan till­go­do­räk­nas 35 års för­säk­rings­tid för inkomst­pen­sions­tillägg ska för­måns­be­lop­pet avkor­tas till så stor andel som sva­rar mot kvo­ten mel­lan
   - för­säk­rings­ti­den, och
   - talet 35.
Lag (2020:1239).

19 §   För en för­säk­rad född under något av åren 1924-​1937 som inte kan till­go­do­räk­nas 30 års för­säk­rings­tid för inkomst­pen­sions­tillägg ska för­måns­be­lop­pet avkor­tas till så stor andel som sva­rar mot kvo­ten mel­lan
   - för­säk­rings­ti­den, och
   - talet 30.
Lag (2020:1239).

20 §   För en för­säk­rad född under något av åren 1915-​1923 som inte kan till­go­do­räk­nas för­säk­rings­tid för inkomst­pen­sions­tillägg mot­sva­rande 20 år

ökat med 1 för varje helt år från och med 1915 till utgången av den för­säk­ra­des födel­seår, ska för­måns­be­lop­pet avkor­tas till så stor andel som sva­rar mot kvo­ten mel­lan
   - för­säk­rings­ti­den, och
   - talet 20 ökat med 1 för varje år från och med 1915 till utgången av den för­säk­ra­des födel­seår. Lag (2020:1239).

21 §   För en för­säk­rad född 1914 eller tidi­gare som inte kan till­go­do­räk­nas 20 års för­säk­rings­tid för inkomst­pen­sions­tillägg ska för­måns­be­lop­pet avkor­tas till så stor andel som sva­rar mot kvo­ten mel­lan
   - för­säk­rings­ti­den, och
   - talet 20.
Lag (2020:1239).

Par­ti­ellt inkomst­pen­sions­tillägg

22 §   Uttag av inkomst­pen­sions­tillägg får endast göras i samma utsträck­ning som den för­säk­rade tar ut inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion för samma tid.

Par­ti­ellt inkomst­pen­sions­tillägg utgör en så stor andel av inkomst­pen­sions­tilläg­get beräk­nat enligt 13-21 §§ vid helt uttag som sva­rar mot den andel som tas ut. Lag (2020:1239).

Änd­ring av beräk­nings­un­der­lag för inkomst­pen­sions­tillägg

23 §   Ett beslut om inkomst­pen­sions­tillägg ska änd­ras av Pen­sions­myn­dig­he­ten om det för­an­leds av en änd­ring som har gjorts i fråga om den inkomst­grun­dade ålderspen­sio­nen eller den för­säk­rings­tid som har legat till grund för beräk­ningen av inkomst­pen­sions­tilläg­get.

Den för­säk­rade ska skrift­li­gen under­rät­tas om änd­ringen och om möj­lig­he­ten att begära ompröv­ning av beslu­tet. Lag (2020:1239).

Lik­stäl­lande med all­män ålderspen­sion vid utbe­tal­ning

24 §   Det som före­skrivs om utbe­tal­nings­pe­riod om all­män ålderspen­sion i 71 kap. 2 § och om inkomst-​​ och tilläggs­pen­sion i 71 kap. 3 och 4 §§ ska tilläm­pas på inkomst­pen­sions­tillägg. Lag (2020:1239).

AVD. F FÖR­MÅ­NER TILL EFTER­LE­VANDE

I Inle­dande bestäm­mel­ser

75 kap. Inne­håll, defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Inne­håll

1 §   I avdel­ning F finns bestäm­mel­ser om soci­al­för­säk­rings­för­må­ner till efter­le­vande (efter­le­van­de­för­må­ner).

2 §   Efter­le­van­de­för­må­ner enligt denna avdel­ning är
   1. efter­le­van­de­pen­sion i form av
   - barn­pen­sion,
   - omställ­ningspen­sion till efter­le­vande make (änka eller änk­ling),
   - änke­pen­sion till efter­le­vande maka (änka), och
   - garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion,
   2. efter­le­van­de­stöd som garan­ti­för­mån till barn,
   3. efter­le­van­de­för­må­ner vid arbets­skada och vissa andra ska­dor i form av
   - begrav­nings­hjälp,
   - barn­liv­ränta, och
   - omställ­nings­liv­ränta till efter­le­vande make, samt
   4. efter­le­van­de­skydd i form av pre­mie­pen­sion, om pen­sions­spa­ra­ren har ansökt om ett sådant skydd.

3 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser om efter­le­van­de­för­må­ner.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd i 76-85 kap.,
   - efter­le­van­de­för­må­ner vid arbets­skada och vissa andra ska­dor i 86-88 kap., och
   - efter­le­van­de­skydd i form av pre­mie­pen­sion i 89, 91 och 92 kap.

För­säk­ring och ansö­kan, m.m.

4 §   En för­mån enligt denna avdel­ning läm­nas endast efter en avli­den som var för­säk­rad för för­må­nen enligt 4 och 6 kap.
eller till den som själv har ett gäl­lande för­säk­rings­skydd för för­må­nen enligt 4 och 5 kap.

Bestäm­mel­ser om anmä­lan och ansö­kan samt vissa gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­ner och hand­lägg­ning finns i 104-​117 kap. (avdel­ning H).

5 §   Ären­den som avser för­må­ner enligt denna avdel­ning hand­läggs av Pen­sions­myn­dig­he­ten.

II Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd

76 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns all­männa bestäm­mel­ser om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd i 77 kap.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - barn­pen­sion i 78 kap.,
   - efter­le­van­de­stöd i 79 kap.,
   - omställ­ningspen­sion i 80 kap.,
   - garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion i 81 kap.,
   - beräk­nings­un­der­lag för inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion i 82 kap.,
   - änke­pen­sion i 83 kap., och
   - beräk­ning av änke­pen­sion i 84 kap.

Slut­li­gen finns vissa gemen­samma bestäm­mel­ser i 85 kap.

77 kap. All­männa bestäm­mel­ser om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2-6 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd i 7-10 §§,
   - sam­ord­ning av omställ­ningspen­sion och änke­pen­sion i 11 och 12 §§, och
   - för­måns­ti­den i 13-18 §§.

Inle­dande bestäm­mel­ser

För­måns­for­mer

2 §   Efter­le­van­de­pen­sion som är rela­te­rad till de inkoms­ter som den avlidne har haft läm­nas i form av
   - barn­pen­sion,
   - omställ­ningspen­sion, och
   - änke­pen­sion.

3 §   Till efter­le­vande barn kan som ett bosätt­nings­ba­se­rat grund­skydd läm­nas efter­le­van­de­stöd.

Till efter­le­vande vuxna kan som ett bosätt­nings­ba­se­rat grund­skydd läm­nas efter­le­van­de­pen­sion i form av garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion.

Garan­ti­pen­sio­nen är även bero­ende av den avlid­nes för­säk­rings­tid.

Inkomstre­la­te­rad efter­le­van­de­pen­sion

4 §   Barn­pen­sion och omställ­ningspen­sion läm­nas som inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion enligt 78 respek­tive 80 kap. Denna beräk­nas på ett under­lag enligt 82 kap.

5 §   Änke­pen­sion läm­nas som en inkomstre­la­te­rad tilläggs­pen­sion enligt 83 kap. Denna beräk­nas enligt 84 kap.

Grund­skydd

6 §   Efter­le­van­de­stöd läm­nas enligt 79 kap. som tillägg till eller i stäl­let för barn­pen­sion.

Garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion läm­nas enligt 81 kap.
som tillägg till eller i stäl­let för omställ­ningspen­sion.

Rät­ten till efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd

För­må­ner efter avlidna per­so­ner

7 §   Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd kan läm­nas till ett barn vars ena eller båda för­äld­rar har avli­dit.

Efter­le­van­de­pen­sion till en vuxen kan läm­nas till en man eller kvinna vars make har avli­dit.

8 §   Vem som ska vara för­säk­rad och andra vill­kor för rät­ten till en för­mån anges sär­skilt för varje för­mån i 78-81 och 83 kap.

9 §   Rätt till barn­pen­sion, omställ­ningspen­sion eller änke­pen­sion före­lig­ger endast om ett inkomstre­la­te­rat under­lag kan beräk­nas för den avlidne enligt 82 eller 84 kap.

För­må­ner efter för­svunna per­so­ner

10 §   Om någon har för­svun­nit och det kan antas att han eller hon har avli­dit, gäl­ler samma rätt till efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd som vid döds­fall. Visar det sig senare att den för­svunna per­so­nen lever, upp­hör rät­ten till för­må­nen.

Sam­ord­ning av omställ­ningspen­sion och änke­pen­sion

11 §   En efter­le­vande kvinna som är född 1945 eller senare får i första hand omställ­ningspen­sion och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion enligt 80 och 81 kap. Hon har dock, om för­ut­sätt­ning­arna för det är upp­fyllda, också rätt till änke­pen­sion enligt 83 kap.

12 §   Om en efter­le­vande kvinna för samma månad har rätt till såväl änke­pen­sion som omställ­ningspen­sion eller garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion, ska endast omställ­ningspen­sion och garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion läm­nas.

Om änke­pen­sio­nen är större än sum­man av omställ­ningspen­sio­nen och garan­ti­pen­sio­nen till omställ­ningspen­sio­nen, läm­nas dock änke­pen­sio­nen i den utsträck­ning den över­sti­ger omställ­ningspen­sio­nen och garan­ti­pen­sio­nen till sådan pen­sion. Minsk­ning ska i första hand göras på 90- pro­cents­tilläg­get enligt 84 kap. 6 § 2.

För­måns­ti­den

13 §   Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd får läm­nas utan ansö­kan. Lag (2012:599).

14 §   Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd läm­nas från och med den månad då döds­fal­let inträf­fat. Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd läm­nas dock från och med måna­den efter måna­den för döds­fal­let om den avlidne vid sin död fick all­män ålderspen­sion, sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

15 §   Om rät­ten till efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd inträ­der vid en annan tid­punkt än den som avses i 14 §, ska för­må­nen läm­nas från och med den månad när rät­ten inträ­der.

16 §   En annan efter­le­van­de­pen­sion än barn­pen­sion får inte läm­nas för längre tid till­baka än tre måna­der före ansök­nings­må­na­den. Barn­pen­sion får inte läm­nas för längre tid till­baka än två år före ansök­nings­må­na­den.

Efter­le­van­de­stöd får inte läm­nas för längre tid till­baka än en månad före ansök­nings­må­na­den. Lag (2019:1294).

17 §   Änd­ring av efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd ska gälla från och med måna­den efter den månad då anled­ning till änd­ringen upp­kom.

18 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd läm­nas till och med den månad då rät­ten till för­må­nen upp­hör. Dock läm­nas föl­jande för­må­ner längst till och med måna­den före den då den efter­le­vande fyl­ler 66 år:
   1. omställ­ningspen­sion,
   2. garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion, och
   3. änke­pen­sion i form av 90-​pro­cents­tillägg.
Lag (2022:878).

18 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd läm­nas till och med den månad då rät­ten till för­må­nen upp­hör. Dock läm­nas föl­jande för­må­ner längst till och med måna­den före den då den efter­le­vande uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion:
   1. omställ­ningspen­sion,
   2. garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion, och
   3. änke­pen­sion i form av 90-​pro­cents­tillägg.
Lag (2022:879).

78 kap. Barn­pen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till barn­pen­sion i 2-6 §§, och
   - beräk­ning av barn­pen­sion i 7-14 §§.

Rät­ten till barn­pen­sion

2 §   Ett barn har rätt till barn­pen­sion om bar­nets ena eller båda för­äld­rar har avli­dit.

Detta gäl­ler om den avlidne var för­säk­rad för sådan för­mån enligt 4 och 6 kap.

3 §   Om en bli­vande adop­tiv­för­äl­der vår­dar ett barn som inte är svensk med­bor­gare och som inte var bosatt här i lan­det när han eller hon fick det i sin vård ska bar­net, vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna om barn­pen­sion, anses som barn till den för­äl­dern.

4 §   Rät­ten till barn­pen­sion upp­hör när bar­net fyl­ler 18 år, om inte något annat föl­jer av 5 och 6 §§.

5 §   Ett barn som har fyllt 18 år och som bedri­ver stu­dier har rätt till barn­pen­sion även för stu­di­e­ti­den, dock längst till och med juni det år då bar­net fyl­ler 20 år. Detta gäl­ler dock endast om stu­di­erna ger rätt till
   1. för­längt barn­bi­drag enligt 15 kap., eller
   2. stu­di­e­hjälp enligt 2 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

Under­vis­ning som omfat­tar kor­tare tid än åtta vec­kor ger inte rätt till barn­pen­sion.

6 §   Med tid för stu­dier enligt 5 § ska lik­stäl­las
   - tid för ferier, och
   - tid då bar­net på grund av sjuk­dom inte kan bedriva sina stu­dier.

Beräk­ning av barn­pen­sion

Barn­pen­sion till endast ett barn som inte fyllt 12 år

7 §   Barn­pen­sion efter en för­äl­der till ett enda barn som inte har fyllt 12 år mot­sva­rar för år räk­nat 35 pro­cent av under­la­get enligt 82 kap.

Barn­pen­sion till flera barn när det yngsta inte fyllt 12 år

8 §   Har flera barn, varav det yngsta inte har fyllt 12 år, rätt till barn­pen­sion efter samma för­äl­der, ska det pro­cent­tal som anges i 7 § ökas med talet 25 för varje barn utö­ver det första oav­sett dess ålder. Det sam­man­lagda barn­pen­sions­be­lop­pet ska där­ef­ter för­de­las lika mel­lan bar­nen.

Barn­pen­sion till endast ett barn som fyllt 12 år

9 §   Barn­pen­sion efter en för­äl­der till ett enda barn som har fyllt 12 år mot­sva­rar för år räk­nat 30 pro­cent av under­la­get enligt 82 kap.

Barn­pen­sion till flera barn som alla fyllt 12 år

10 §   Har flera barn, som alla har fyllt 12 år, rätt till barn­pen­sion efter samma för­äl­der, ska det pro­cent­tal som anges i 9 § ökas med talet 20 för varje barn utö­ver det första. Det sam­man­lagda barn­pen­sions­be­lop­pet ska där­ef­ter för­de­las lika mel­lan bar­nen.

Om båda för­äld­rarna avli­dit

11 §   Om ett barns båda för­äld­rar har avli­dit mot­sva­rar barn­pen­sio­nen efter var­dera för­äl­dern 35 pro­cent av under­la­get enligt 82 kap. även om bar­net har fyllt 12 år.

Är i sådant fall som avses i första styc­ket flera barn berät­ti­gade till barn­pen­sion efter samma för­äl­der, ska det pro­cent­tal som anges i första styc­ket ökas med talet 25 för varje barn utö­ver det första. Det sam­man­lagda barn­pen­sions­be­lop­pet ska där­ef­ter för­de­las lika mel­lan bar­nen.

Begräns­nings­reg­ler för flera barn­pen­sio­ner

12 §   Om flera barn­pen­sio­ner ska läm­nas efter en avli­den för­äl­der och dessa pen­sio­ner, beräk­nade enligt 8 eller 10 § eller 11 § andra styc­ket, sam­man­tagna skulle över­stiga under­la­get enligt 82 kap., ska pen­sio­nerna sät­tas ned pro­por­tio­nellt så att de till­sam­mans mot­sva­rar det under­la­get.

13 §   De sam­man­lagda barn­pen­sio­nerna efter en avli­den för­äl­der ska läm­nas med högst 80 pro­cent av under­la­get enligt 82 kap., om det efter för­äl­dern för­u­tom barn­pen­sion ska läm­nas omställ­ningspen­sion eller änke­pen­sion.

Om barn­pen­sio­nerna sam­man­ta­get över­sti­ger den högsta nivån enligt första styc­ket, ska de sät­tas ned pro­por­tio­nellt så att de till­sam­mans mot­sva­rar den nivån.

14 §   Vid tillämp­ning av 12 eller 13 § får inte barn­pen­sio­nen för ett barn sän­kas på den grun­den att barn­pen­sio­nen för ett annat barn ska räk­nas om enligt 11 §.

79 kap. Efter­le­van­de­stöd

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till efter­le­van­de­stöd i 2 §, och
   - beräk­ning av efter­le­van­de­stöd i 3-7 §§.

Rät­ten till efter­le­van­de­stöd

2 §   Ett barn som är för­säk­rat enligt 4 och 5 kap. och som upp­fyl­ler vill­ko­ren för rätt till barn­pen­sion i 78 kap. 2 § första styc­ket och 3-6 §§ har rätt till efter­le­van­de­stöd.

Beräk­ning av efter­le­van­de­stöd

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

3 §   Efter­le­van­de­stöd till ett barn mot­sva­rar för år räk­nat 40 pro­cent av pris­bas­belop­pet.

Om bar­nets båda för­äld­rar har avli­dit, mot­sva­rar efter­le­van­de­stö­det 40 pro­cent av pris­bas­belop­pet efter var­dera för­äl­dern.

Minsk­ning med barn­pen­sion eller barn­liv­ränta

4 §   Om bar­net får barn­pen­sion enligt 78 kap. efter den avlidne för­äl­dern, läm­nas efter­le­van­de­stöd endast i den utsträck­ning pen­sio­nen inte upp­går till 40 pro­cent av pris­bas­belop­pet. Har båda för­äld­rarna avli­dit läm­nas efter­le­van­de­stöd i den utsträck­ning pen­sio­nen efter för­äld­rarna sam­man­lagt inte upp­går till 80 pro­cent av pris­bas­belop­pet.

5 §   Vid tillämp­ning av 4 § ska med barn­pen­sion lik­stäl­las barn­liv­ränta enligt 87 och 88 kap., efter sam­ord­ning enligt 88 kap. 18-20 §§.

Minsk­ning med utländsk efter­le­van­de­pen­sion

6 §   Vid tillämp­ning av 4 § ska med barn­pen­sion lik­stäl­las sådan efter­le­van­de­pen­sion som bar­net har rätt till enligt utländsk lag­stift­ning. Det gäl­ler dock inte utländsk efter­le­van­de­pen­sion som är att lik­ställa med efter­le­van­de­stöd enligt detta kapi­tel.

Sam­ord­ning med sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

7 §   Om ett barn för samma månad har rätt till såväl efter­le­van­de­stöd som sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning, läm­nas endast den till belop­pet största av för­må­nerna. Lag (2016:1291).

80 kap. Omställ­ningspen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - för­måns­for­mer i 2 §,
   - rät­ten till all­män omställ­ningspen­sion i 3-5 §§,
   - rät­ten till för­längd omställ­ningspen­sion i 6-8 §§,
   - för­må­ner efter flera avlidna i 9 §, och
   - beräk­ning av omställ­ningspen­sion i 10 §.

För­måns­for­mer

2 §   Inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion i form av omställ­ningspen­sion kan läm­nas som
   - all­män omställ­ningspen­sion, och
   - för­längd omställ­ningspen­sion.

Efter­le­van­de­pen­sion i form av garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion kan enligt 81 kap. läm­nas som tillägg till eller i stäl­let för omställ­ningspen­sion.

Rät­ten till all­män omställ­ningspen­sion

Vem som kan få all­män omställ­ningspen­sion

3 §   En efter­le­vande make, som sta­dig­va­rande sam­man­bodde med sin make vid den­nes död, har rätt till all­män omställ­ningspen­sion om denne var för­säk­rad för sådan för­mån enligt 4 och 6 kap. och den efter­le­vande
   1. vid döds­fal­let sta­dig­va­rande sam­man­bodde med barn under 18 år, som stod under vård­nad av makarna eller en av dem, eller
   2. oav­bru­tet hade sam­man­bott med maken under en tid av minst fem år fram till döds­fal­let.

Med efter­le­vande make lik­ställd per­son

4 §   När det gäl­ler all­män omställ­ningspen­sion lik­ställs med efter­le­vande make en ogift per­son som är sambo med en annan ogift per­son vid hans eller hen­nes död och som
   1. tidi­gare har varit gift med den avlidne,
   2. har eller har haft barn med den avlidne, eller
   3. vid döds­fal­let vän­tade barn med den avlidne.

För­måns­ti­den

5 §   All­män omställ­ningspen­sion kan läm­nas under tolv måna­der från tid­punk­ten för döds­fal­let.

Rät­ten till för­längd omställ­ningspen­sion

Vem som kan få för­längd omställ­ningspen­sion

6 §   En efter­le­vande som har haft rätt till all­män omställ­ningspen­sion har, för tid efter det att rät­ten till denna upp­hört, rätt till för­längd omställ­ningspen­sion om han eller hon har vård­na­den om och sta­dig­va­rande sam­man­bor med barn under 18 år som vid döds­fal­let sta­dig­va­rande vis­ta­des i makar­nas hem.

Om den efter­le­vande gif­ter sig eller blir sambo

7 §   Rätt till för­längd omställ­ningspen­sion före­lig­ger inte
   1. om den efter­le­vande gif­ter sig, eller
   2. om den efter­le­vande är sambo med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.

För­måns­ti­den

8 §   För­längd omställ­ningspen­sion kan läm­nas under tolv måna­der eller till den senare tid­punkt när det yngsta bar­net fyl­ler tolv år.

För­må­ner efter flera avlidna

9 §   Är någon för samma månad berät­ti­gad till omställ­ningspen­sion efter flera avlidna, läm­nas endast pen­sio­nen jämte garan­ti­pen­sion efter den sist avlidne eller, om pen­sions­be­lop­pen efter de avlidna är olika höga, det högsta belop­pet.

Beräk­ning av omställ­ningspen­sion

10 §   Omställ­ningspen­sion mot­sva­rar för år räk­nat 55 pro­cent av det under­lag som anges i 82 kap.

81 kap. Garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion i 2 och 3 §§,
   - för­säk­rings­tid för den avlidne i 4, 5, 7 och 8 §§, och
   - beräk­ning av garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion i 9-12 §§. Lag (2022:1266).

Rät­ten till garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion

Vem som kan få garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion

2 §   En efter­le­vande make som är för­säk­rad enligt 4 och 5 kap. och som upp­fyl­ler vill­ko­ren för rätt till omställ­ningspen­sion har rätt till garan­ti­pen­sion till pen­sio­nen.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler även om kra­vet i 80 kap. 3 § på för­säk­ring enligt 4 och 6 kap. för den avlidne inte är upp­fyllt men endast om en för­säk­rings­tid om minst tre år kan till­go­do­räk­nas för denne enligt 4, 5, 7 och 8 §§.
Lag (2022:1266).

För­måns­ti­den

3 §   Garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion läm­nas under samma tid som omställ­ningspen­sion.

För­säk­rings­tid för den avlidne

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

4 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion ska beräk­nas med hän­syn till den för­säk­rings­tid som kan till­go­do­räk­nas för den avlidne till och med året före döds­fal­let (fak­tisk för­säk­rings­tid).

Som för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion ska tid till­go­do­räk­nas även från och med det år då döds­fal­let inträf­fade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år (fram­tida för­säk­rings­tid). Lag (2022:878).

4 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion ska beräk­nas med hän­syn till den för­säk­rings­tid som kan till­go­do­räk­nas för den avlidne till och med året före döds­fal­let (fak­tisk för­säk­rings­tid).

Som för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion ska tid till­go­do­räk­nas även från och med det år då döds­fal­let inträf­fade till och med året före det år då den avlidne skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion (fram­tida för­säk­rings­tid). Lag (2022:879).

Beräk­ning av fak­tisk för­säk­rings­tid

5 §   Som fak­tisk för­säk­rings­tid ska sådan tid räk­nas som utgör för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion enligt 67 kap. 5, 6, 10 och 11 §§. Lag (2022:1266).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2022:1266).

Beräk­ning av fram­tida för­säk­rings­tid

7 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Om det för den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas för­säk­rings­tid med minst fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före döds­fal­let gäl­ler föl­jande.

Den fram­tida för­säk­rings­ti­den ska beräk­nas som pro­duk­ten av
   - tids­pe­ri­o­den från och med året för döds­fal­let till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år, och
   - kvo­ten mel­lan den för­säk­rings­tid som kan till­go­do­räk­nas den avlidne från och med det år han eller hon fyllde 16 år till och med året före döds­fal­let och fyra fem­te­de­lar av hela den fak­tiska tids­pe­ri­o­den från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före döds­fal­let.

Vid beräk­ningen ska för­säk­rings­ti­den sät­tas ned till när­maste hela antal måna­der. Lag (2022:878).

7 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om det för den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas för­säk­rings­tid med minst fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före döds­fal­let gäl­ler föl­jande.

Den fram­tida för­säk­rings­ti­den ska beräk­nas som pro­duk­ten av
   - tids­pe­ri­o­den från och med året för döds­fal­let till och med året före det år då den avlidne skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion, och
   - kvo­ten mel­lan den för­säk­rings­tid som kan till­go­do­räk­nas den avlidne från och med det år han eller hon fyllde 16 år till och med året före döds­fal­let och fyra fem­te­de­lar av hela den fak­tiska tids­pe­ri­o­den från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före döds­fal­let.

Vid beräk­ningen ska för­säk­rings­ti­den sät­tas ned till när­maste hela antal måna­der. Lag (2022:879).

Sam­man­lagd för­säk­rings­tid

8 §   Den sam­man­lagda för­säk­rings­ti­den för garan­ti­pen­sion ska sät­tas ned till när­maste hela antal år.

Beräk­ning av garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

9 §   Beräk­ningen av garan­ti­pen­sion ska grunda sig på den omställ­ningspen­sion som den efter­le­vande har rätt till.

Med omställ­ningspen­sion avses även sådan efter­le­van­de­pen­sion enligt utländsk lag­stift­ning som inte kan lik­stäl­las med garan­ti­pen­sion enligt detta kapi­tel. Lag (2019:644).

9 a §   Har upp­hävts genom lag (2019:646).

Bas­ni­vån

10 §   Den årliga garan­ti­pen­sio­nen till omställ­ningspen­sion mot­sva­rar 2,13 pris­bas­belopp (bas­ni­vån), om inte något annat anges i 12 §.

11 §   Bas­ni­vån ska mins­kas med omställ­ningspen­sion om den för­säk­rade har rätt till sådan pen­sion.

Minsk­ning enligt första styc­ket ska göras efter det att bas­ni­vån avkor­tats enligt 12 §.

Avkort­ning när den avlid­nes för­säk­rings­tid under­sti­ger 40 år

12 §   Om det för den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas 40 års för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion enligt 4, 5, 7 och 8 §§ gäl­ler föl­jande.

Garan­ti­pen­sio­nens bas­nivå ska avkor­tas till så stor andel som sva­rar mot kvo­ten mel­lan
   - för­säk­rings­ti­den och
   - talet 40.
Lag (2022:1266).

82 kap. Beräk­nings­un­der­lag för inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion

Inne­håll

1 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag efter avlidna som var födda 1938 eller senare i 4-8 §§,
   - pen­sions­be­håll­ning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avli­dit före 66 års ålder i 9-19 §§,
   - pen­sions­be­håll­ning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avli­dit efter 66 års ålder i 20 och 21 §§, och
   - efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag efter avlidna som var födda 1937 eller tidi­gare i 22-26 §§. Lag (2022:878).

1 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag efter avlidna som var födda 1938 eller senare i 4-8 §§,
   - pen­sions­be­håll­ning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avli­dit före det år då de skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion i 9-19 §§,
   - pen­sions­be­håll­ning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avli­dit efter att ha upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion i 20 och 21 §§, och
   - efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag efter avlidna som var födda 1937 eller tidi­gare i 22-26 §§. Lag (2022:879).

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   Den inkomst­grun­dade efter­le­van­de­pen­sio­nen beräk­nas på ett efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag.

3 §   Efter­le­van­de­pen­sions­un­der­la­get bestäms på olika sätt bero­ende på om den avlidne var född
   - 1938 eller senare, eller
   - 1937 eller tidi­gare.

Efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag efter avlidna som var födda 1938 eller senare

All­männa bestäm­mel­ser

4 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Till grund för beräk­ning av efter­le­van­de­pen­sion efter avlidna som var födda 1938 eller senare ska läg­gas den avlid­nes
   - fak­tiska pen­sions­be­håll­ning, och
   - antagna pen­sions­be­håll­ning.

Pen­sions­be­håll­ning beräk­nas på olika sätt bero­ende på om döds­fal­let inträf­fat före eller efter 66 års ålder.
Lag (2022:878).

4 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Till grund för beräk­ning av efter­le­van­de­pen­sion efter avlidna som var födda 1938 eller senare ska läg­gas den avlid­nes
   - fak­tiska pen­sions­be­håll­ning, och
   - antagna pen­sions­be­håll­ning.

Pen­sions­be­håll­ning beräk­nas på olika sätt bero­ende på om döds­fal­let inträf­fat före eller efter upp­nådd rik­t­ål­der för pen­sion. Lag (2022:879).

Fak­tisk pen­sions­be­håll­ning

5 §   Med fak­tisk pen­sions­be­håll­ning avses den avlid­nes pen­sions­be­håll­ning för inkomst­pen­sion, beräk­nad antingen enligt 9-13 §§ eller enligt 20 och 21 §§.

6 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Om den avlidne har tagit ut inkomst­pen­sion före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 66 år (tidigt uttag) gäl­ler vid beräk­ning av den fak­tiska pen­sions­be­håll­ningen det som anges i andra styc­ket.

Oav­sett när döds­fal­let inträf­far ska den avlid­nes pen­sions­be­håll­ning, beräk­nad som om något uttag av inkomst­pen­sion inte hade gjorts, läg­gas till grund för beräk­ningen av fak­tisk pen­sions­be­håll­ning. Lag (2022:878).

6 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om den avlidne har tagit ut inkomst­pen­sion före den månad då han eller hon upp­nått eller skulle ha upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion (tidigt uttag) gäl­ler vid beräk­ning av den fak­tiska pen­sions­be­håll­ningen det som anges i andra styc­ket.

Oav­sett när döds­fal­let inträf­far ska den avlid­nes pen­sions­be­håll­ning, beräk­nad som om något uttag av inkomst­pen­sion inte hade gjorts, läg­gas till grund för beräk­ningen av fak­tisk pen­sions­be­håll­ning. Lag (2022:879).

Anta­gen pen­sions­be­håll­ning

7 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Med anta­gen pen­sions­be­håll­ning avses ett belopp som enligt 14-19 §§ kan till­go­do­räk­nas för den avlidne för tiden från och med det år då döds­fal­let inträf­fade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år. Lag (2022:878).

7 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Med anta­gen pen­sions­be­håll­ning avses ett belopp som enligt 14-19 §§ kan till­go­do­räk­nas för den avlidne för tiden från och med det år då döds­fal­let inträf­fade till och med året före det år då den avlidne skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2022:879).

Beräk­ning av efter­le­van­de­pen­sions­un­der­la­get

8 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Efter­le­van­de­pen­sions­un­der­la­get ska beräk­nas som kvo­ten mel­lan
   - sum­man av fak­tisk pen­sions­be­håll­ning och anta­gen pen­sions­be­håll­ning och
   - det del­nings­tal som enligt 62 kap. 34-37 §§ ska tilläm­pas för beräk­ning av inkomst­pen­sion för för­säk­rade som i janu­ari det år döds­fal­let inträf­fade fyllde 66 år. Lag (2022:878).

8 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Efter­le­van­de­pen­sions­un­der­la­get ska beräk­nas som kvo­ten mel­lan
   - sum­man av fak­tisk pen­sions­be­håll­ning och anta­gen pen­sions­be­håll­ning och
   - det del­nings­tal som enligt 62 kap. 34-37 §§ ska tilläm­pas för beräk­ning av inkomst­pen­sion för för­säk­rade som i janu­ari det år döds­fal­let inträf­fade upp­nådde rik­t­ål­dern för pen­sion.
Lag (2022:879).

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​12-01/

Pen­sions­be­håll­ning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avli­dit före 66 års ålder

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​12-01/

Pen­sions­be­håll­ning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avli­dit före upp­nådd rik­t­ål­der för pen­sion

Beräk­ning av fak­tisk pen­sions­be­håll­ning

9 §   Fak­tisk pen­sions­be­håll­ning är sum­man av de pen­sions­rät­ter för inkomst­pen­sion, beräk­nade enligt 61 kap. 5, 6 och 9 §§, som kan till­go­do­räk­nas för den avlidne till och med den 31 decem­ber året före det år då döds­fal­let inträf­fade, sedan dessa pen­sions­rät­ter räk­nats om enligt 62 kap. 5 och 6 §§.

10 §   Pen­sions­rät­terna ska beräk­nas som om det för den avlidne till­go­do­räk­nats endast pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och som om denna pen­sions­rätt hade utgjort 18,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get.

11 §   Vid beräk­ning av den fak­tiska pen­sions­be­håll­ningen ska hän­syn tas till pen­sions­be­håll­ning som avser pen­sions­grun­dande belopp enligt 60 kap. för plikt­tjänst­gö­ring, barnår och stu­dier endast om vill­ko­ret i andra styc­ket är upp­fyllt.

För den avlidne ska till och med den 31 decem­ber året före det år då döds­fal­let inträf­fade, eller på grund av beräk­ning enligt 13 §, kunna till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande inkomst som för vart och ett av minst fem år har upp­gått till lägst 2 gånger det för respek­tive intjä­nan­deår gäl­lande inkomst­bas­belop­pet.

12 §   Med pen­sions­grun­dande inkomst ska, när 11 § tilläm­pas, lik­stäl­las pen­sions­grun­dande belopp enligt 60 kap. för sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

13 §   Vid bedöm­ningen av om vill­ko­ret i 11 § är upp­fyllt ska hän­syn även tas till sådana år efter döds­fal­let för vilka anta­gen pen­sions­be­håll­ning enligt 14-19 §§ ska beräk­nas.
Beräk­ning av anta­gen pen­sions­be­håll­ning

14 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ En anta­gen pen­sions­be­håll­ning ska beräk­nas för den avlidne enligt 15-19 §§ om
   1. döds­fal­let har inträf­fat före det år då den avlidne skulle ha fyllt 66 år, och
   2. pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion enligt 61 kap. har fast­ställts för den avlidne för minst tre av de fem kalen­derå­ren när­mast före året för döds­fal­let. Lag (2022:878).

14 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ En anta­gen pen­sions­be­håll­ning ska beräk­nas för den avlidne enligt 15-19 §§ om
   1. döds­fal­let har inträf­fat före det år då den avlidne skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion, och
   2. pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion enligt 61 kap. har fast­ställts för den avlidne för minst tre av de fem kalen­derå­ren när­mast före året för döds­fal­let. Lag (2022:879).

15 §   Hän­syn ska tas till pen­sions­rätt som avser pen­sions­grun­dande belopp enligt 60 kap. för plikt­tjänst­gö­ring, barnår och stu­dier endast om vill­ko­ret i andra styc­ket är upp­fyllt.

För den avlidne ska det till och med den 31 decem­ber året före det år då döds­fal­let inträf­fade kunna till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande inkomst som för vart och ett av minst fem år upp­gått till lägst 2 gånger det för respek­tive intjä­nan­deår gäl­lande inkomst­bas­belop­pet. Vid beräk­ningen tilläm­pas bestäm­mel­sen i 12 §.

16 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Den antagna pen­sions­be­håll­ningen ska mot­svara sum­man av de årliga pen­sions­rät­ter som kan till­go­do­räk­nas för den avlidne för tiden från och med det år då döds­fal­let inträf­fade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år.
Lag (2022:878).

16 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Den antagna pen­sions­be­håll­ningen ska mot­svara sum­man av de årliga pen­sions­rät­ter som kan till­go­do­räk­nas för den avlidne för tiden från och med det år då döds­fal­let inträf­fade till och med året före det år då den avlidne skulle ha upp­nått den vid döds­fal­let gäl­lande rik­t­ål­dern för pen­sion.
Lag (2022:879).

17 §   Pen­sions­rät­ten för vart och ett av de år som anges i 16 § ska beräk­nas på ett pen­sions­un­der­lag som sva­rar mot medel­ta­let av de pen­sions­un­der­lag enligt 61 kap. 5 § som kan till­go­do­räk­nas för den avlidne för vart och ett av de fem åren när­mast före det år då döds­fal­let inträf­fade.
När medel­ta­let beräk­nas ska det bort­ses från de två år då pen­sions­un­der­la­get är högst respek­tive lägst.

18 §   Vid beräk­ning av den antagna pen­sions­be­håll­ningen ska pen­sions­rät­ter enligt 17 § beräk­nas som om all pen­sions­rätt skulle ha varit pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och som om denna pen­sions­rätt hade utgjort 18,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get.

19 §   Om inkomstin­dex enligt 58 kap. 10-12 §§ för något eller några av de fem år när­mast före döds­fal­let som avses i 17 § avvi­ker från inkomstin­dex för döds­fallså­ret, ska pen­sions­un­der­la­get för det eller de åren räk­nas om med hän­syn till för­änd­ringen av inkomstin­dex för döds­fallså­ret före beräk­ningen av det medel­tal som anges i 17 §.

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​12-01/

Pen­sions­be­håll­ning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avli­dit efter 66 års ålder

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​12-01/

Pen­sions­be­håll­ning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avli­dit efter upp­nådd rik­t­ål­der för pen­sion

Grund­läg­gande bestäm­melse

20 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Om döds­fal­let inträf­fat efter det år då den avlidne fyllde 66 år ska till grund för beräk­ning av efter­le­van­de­pen­sion läg­gas den avlid­nes fak­tiska pen­sions­be­håll­ning, beräk­nad enligt 9-13 §§, som tjä­nats in till och med det år då den avlidne fyllde 65 år. Lag (2022:878).

20 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om döds­fal­let inträf­fat efter det år då den avlidne upp­nådde rik­t­ål­dern för pen­sion ska till grund för beräk­ning av efter­le­van­de­pen­sion läg­gas den avlid­nes fak­tiska pen­sions­be­håll­ning, beräk­nad enligt 9-13 §§, som tjä­nats in till och med året före det år då den avlidne upp­nådde rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2022:879).

Inkomstin­dex­e­ring och följ­sam­hets­in­dex­e­ring

21 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Den fak­tiska pen­sions­be­håll­ningen enligt 20 § ska räk­nas om med för­änd­ringar av inkomstin­dex enligt 58 kap. 10-12 §§ fram till ingången av det år den avlidne fyllde 66 år.

Från och med års­skif­tet där­ef­ter ska den fak­tiska pen­sions­be­håll­ningen följ­sam­hets­in­dexe­ras. Det görs genom att den räk­nas om i enlig­het med 62 kap. 42 och 43 §§ till ingången av det år då döds­fal­let inträf­fade. Lag (2022:878).

21 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Den fak­tiska pen­sions­be­håll­ningen enligt 20 § ska räk­nas om med för­änd­ringar av inkomstin­dex enligt 58 kap. 10-12 §§ fram till ingången av det år den avlidne upp­nådde rik­t­ål­dern för pen­sion.

Från och med års­skif­tet där­ef­ter ska den fak­tiska pen­sions­be­håll­ningen följ­sam­hets­in­dexe­ras. Det görs genom att den räk­nas om i enlig­het med 62 kap. 42 och 43 §§ till ingången av det år då döds­fal­let inträf­fade. Lag (2022:879).

Efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag efter avlidna som var födda 1937 eller tidi­gare

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

22 §   För avlidna födda 1937 eller tidi­gare ska efter­le­van­de­pen­sion beräk­nas på ett efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag som mot­sva­rar 60 pro­cent av pro­duk­ten av
   - det pris­bas­belopp som gällde det år då den avlidne fyllde 65 år och
   - medel­ta­let av de pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion som enligt 15 § i den upp­hävda lagen (1998:675) om infö­rande av lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion till­go­do­räk­nats för den avlidne efter det att denna medel­po­äng ökats med talet ett.

23 §   Om den avlidne har till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för mer än 15 år, ska vid beräk­ningen av medel­ta­let hän­syn tas enbart till de 15 år för vilka de högsta poäng­ta­len till­go­do­räk­nats.
Vid beräk­ningen ska 6 kap. 18 § lagen (2010:111) om infö­rande av soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas.

Följ­sam­hets­in­dex­e­ring

24 §   Från och med års­skif­tet efter det att den avlidne fyllde 65 år fram till ingången av det år döds­fal­let inträf­fade ska efter­le­van­de­pen­sions­un­der­la­get följ­sam­hets­in­dexe­ras. Detta sker genom att under­la­get räk­nas om enligt 62 kap. 42 och 43 §§.

Avlidna som var födda 1935 eller tidi­gare

25 §   För en avli­den som var född 1935 eller tidi­gare ska det som före­skrivs i 22 och 24 §§ om det år då den avlidne fyllde 65 år i stäl­let avse 2001.

Avkort­ning när den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas 30 år med pen­sions­po­äng

26 §   Om den avlidne har till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion för färre än 30 år gäl­ler vid beräk­ningen enligt 22-25 §§ föl­jande. Hän­syn ska tas endast till så stor del av den i 22 § angivna pro­duk­ten som mot­sva­rar kvo­ten mel­lan
   - det antal år för vilka pen­sions­po­äng har till­go­do­räk­nats och
   - talet 30.

Vid beräk­ningen ska även föl­jande bestäm­mel­ser tilläm­pas:
   - 63 kap. 24 och 27-29 §§, och
   - 6 kap. 12-17 §§ lagen (2010:111) om infö­rande av soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

83 kap. Änke­pen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - för­måns­for­mer i 2 §,
   - rät­ten till änke­pen­sion på grund­val av pen­sions­po­äng i 3-5 §§,
   - rät­ten till 90-​pro­cents­tillägg i 6 och 7 §§, och
   - vad som gäl­ler om en änka gif­ter sig i 8 §.

För­måns­for­mer

2 §   Änke­pen­sion består av
   1. änke­pen­sion på grund­val av den avlidne makens intjä­nade pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion, och
   2. 90-​pro­cents­tillägg, som är ett tillägg mot­sva­rande 90 pro­cent av det pris­bas­belopp som gäl­ler för döds­fallså­ret.

Rät­ten till änke­pen­sion på grund­val av pen­sions­po­äng

All­männa bestäm­mel­ser

3 §   En änka har rätt till änke­pen­sion enligt 2 § första styc­ket 1 om den avlidne maken var för­säk­rad enligt 4 och 6 kap. och vid sin död
   1. hade rätt till inkomst­grun­dad ålderspen­sion, eller
   2. skulle ha haft rätt till för­tidspen­sion enligt 13 kap. 1 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003, om pen­sions­fall enligt samma para­graf hade före­le­gat vid tid­punk­ten för döds­fal­let.

För rätt till änke­pen­sion krävs det vidare att änkan upp­fyl­ler vill­ko­ren i 4 eller 5 §. Dess­utom krävs det att det för den avlidne maken kan till­go­do­räk­nas pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion för minst tre år. Vid bedöm­ning av om detta krav är upp­fyllt tilläm­pas bestäm­mel­serna i 63 kap. 4 § angå­ende sjö­män som inte är svenska med­bor­gare, om änkan är född 1944 eller tidi­gare.

Änkor födda 1944 eller tidi­gare

4 §   En änka som är född 1944 eller tidi­gare har rätt till änke­pen­sion enligt 2 § första styc­ket 1 om hon var gift med den avlidne vid utgången av 1989 och vid tid­punk­ten för döds­fal­let. Vidare krävs att
   1. äkten­ska­pet vid tid­punk­ten för döds­fal­let hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år, eller
   2. den avlidne efter­läm­nar barn som också är barn till änkan.

Änkor födda 1945 eller senare

5 §   En änka som är född 1945 eller senare har rätt till änke­pen­sion enligt 2 § första styc­ket 1 om hon var gift med den avlidne vid utgången av 1989 och fort­lö­pande fram till döds­fal­let. Vidare krävs att
   1. äkten­ska­pet vid utgången av 1989 hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då man­nen fyllde 60 år eller man­nen vid utgången av 1989 hade barn som också var barn till kvin­nan, och
   2. något av de vill­kor som anges i 1 var upp­fyllt även vid döds­fal­let.
Rät­ten till 90-​pro­cents­tillägg

6 §   En änka som är född 1945 eller senare har rätt till 90- pro­cents­tillägg om hon, utö­ver vad som krävs enligt 3 och 5 §§, upp­fyl­ler vill­ko­ren i 7 §.

7 §   En änka som är född 1945 eller senare har rätt till 90- pro­cents­tillägg om hon såväl vid utgången av 1989 som vid döds­fal­let 1. har vård­na­den om och sta­dig­va­rande sam­man­bor med barn under 16 år, som vid makens död sta­dig­va­rande vis­ta­des i makar­nas hem eller hos änkan, eller
   2. har fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.

Om vill­ko­ret enligt första styc­ket 1 inte längre är upp­fyllt, upp­hör rät­ten till 90-​pro­cents­tillägg enligt denna punkt. Vid bedöm­ningen av rät­ten till 90-​pro­cents­tillägg enligt första styc­ket 2 ska det i så fall anses som om man­nen avli­dit då rät­ten till 90-​pro­cents­tillägg enligt första styc­ket 1 upp­hörde och som om äkten­ska­pet varat till den tid­punk­ten.

Om änkan gif­ter sig

8 §   Änke­pen­sion får inte läm­nas om änkan gif­ter sig. Upp­lö­ses äkten­ska­pet inom fem år, läm­nas dock änke­pen­sion på nytt.

84 kap. Beräk­ning av änke­pen­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - änkor som är födda 1944 eller tidi­gare i 2-5 §§,
   - änkor som är födda 1945 eller senare i 6-11 §§, och
   - sam­ord­ning med inkomst­grun­dad ålderspen­sion i 12-17 §.
Änkor som är födda 1944 eller tidi­gare

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

2 §   Änke­pen­sion till en änka som är född 1944 eller tidi­gare ska för år räk­nat mot­svara 40 pro­cent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barn­pen­sion efter honom enligt 78 kap., 35 pro­cent av
   1. hel för­tidspen­sion enligt 4 § för den avlidne, eller
   2. inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt 5 § för den avlidne.

3 §   Under­la­get för änke­pen­sio­nen ska beräk­nas med tillämp­ning av 2 § 2 om den avlidne vid tid­punk­ten för döds­fal­let
   1. fick inkomst­grun­dad ålderspen­sion, eller
   2. hade fyllt 65 år och hade rätt till inkomst­grun­dad ålderspen­sion.

I annat fall ska 2 § 1 tilläm­pas.

4 §   Vid beräk­ningen av för­tidspen­sion som avses i 2 § 1 ska bestäm­mel­serna i 13 kap. 2 § första styc­ket första och andra mening­arna och andra styc­ket samt 3 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, i bestäm­mel­ser­nas lydelse före den 1 janu­ari 2003, tilläm­pas.

För­tidspen­sio­nen ska beräk­nas som om
   1. den avlidne skulle ha haft rätt till för­tidspen­sion om de bestäm­mel­ser som anges i första styc­ket fort­fa­rande hade gällt, och
   2. rät­ten till för­tidspen­sio­nen hade inträtt vid tid­punk­ten för döds­fal­let eller, om den avlidne var född 1954 eller senare, vid ingången av 2003.

5 §   Vid beräk­ningen av inkomst­grun­dad ålderspen­sion som avses i 2 § 2 ska föl­jande bestäm­mel­ser tilläm­pas:
   - 63 kap. 6 § första styc­ket 1 och andra styc­ket,
   - 63 kap. 8, 11, 24, 25 och 27-29 §§, samt
   - 6 kap. 12-18 §§ lagen (2010:111) om infö­rande av soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Änkor som är födda 1945 eller senare

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

6 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Änke­pen­sion till en änka som är född 1945 eller senare läm­nas med ett belopp som mot­sva­rar det som skulle ha läm­nats till kvin­nan om man­nen hade avli­dit vid utgången av 1989. Änke­pen­sio­nen ska för år räk­nat mot­svara
   1. 40 pro­cent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barn­pen­sion efter honom enligt 78 kap., 35 pro­cent av
      a) hel för­tidspen­sion enligt 7 § för den avlidne, eller
      b) tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion enligt 7 § för den avlidne, och
   2. för tid före den månad då änkan fyl­ler 66 år, 90 pro­cent av det pris­bas­belopp som gällde för döds­fallså­ret (90- pro­cents­tillägg). Lag (2022:878).

6 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Änke­pen­sion till en änka som är född 1945 eller senare läm­nas med ett belopp som mot­sva­rar det som skulle ha läm­nats till kvin­nan om man­nen hade avli­dit vid utgången av 1989. Änke­pen­sio­nen ska för år räk­nat mot­svara
   1. 40 pro­cent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barn­pen­sion efter honom enligt 78 kap., 35 pro­cent av
      a) hel för­tidspen­sion enligt 7 § för den avlidne, eller
      b) tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion enligt 7 § för den avlidne, och
   2. för tid före den månad då änkan uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion, 90 pro­cent av det pris­bas­belopp som gällde för döds­fallså­ret (90-​pro­cents­tillägg). Lag (2022:879).

7 §   Belop­pet enligt 6 § 1 ska beräk­nas på grund­val av den för­tidspen­sion som skulle ha läm­nats till man­nen om denne hade fått rätt till hel sådan pen­sion vid utgången av 1989 och om pen­sio­nen då hade beräk­nats med tillämp­ning av 13 kap. 3 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring.
Om man­nen vid utgången av 1989 hade rätt till tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion, ska dock belop­pet enligt 6 § 1 beräk­nas med tillämp­ning av 12 kap. 2 § första och andra styc­kena i den upp­hävda lagen om all­män för­säk­ring i deras lydelse vid utgången av 1989.
Minsk­ning av 90-​pro­cents­tillägg för änkor som inte hade fyllt 50 år vid makens död

8 §   Om en änka med tillämp­ning av 83 kap. 7 § första styc­ket 2 har rätt till 90-​pro­cents­tillägg och inte hade fyllt 50 år vid man­nens död eller vid den tid­punkt som avses i 83 kap. 7 § andra styc­ket, ska 90-​pro­cents­tilläg­get mins­kas enligt föl­jande.

90-​pro­cents­tilläg­get ska mins­kas med en fem­ton­del för varje år som änkan är yngre än 50 år vid
   1. man­nens död, eller
   2. den tid­punkt som avses i 83 kap. 7 § andra styc­ket.

Avkort­ning av 90-​pro­cents­tillägg när den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas 30 år med pen­sions­po­äng

9 §   Om det för den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas pen­sions­po­äng för till­läggs­pen­sion för minst 30 år, ska vid beräk­ningen av 90-​pro­cents­tilläg­get hän­syn tas endast till så stor del av belop­pet som mot­sva­rar kvo­ten mel­lan
   - det antal år för vilka pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nas den avlidne och
   - talet 30.

Vid beräk­ningen enligt första styc­ket ska hän­syn tas endast till det antal år med pen­sions­po­äng som till­go­do­räk­nats för den avlidne till och med 1989.

10 §   Vid tillämp­ning av 9 § ska också föl­jande bestäm­mel­ser tilläm­pas:
   - 63 kap. 24 och 27-29 §§, och
   - 6 kap. 12-17 §§ lagen (2010:111) om infö­rande av soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

11 §   Avkort­ning av 90-​pro­cents­tilläg­get enligt 9 och 10 §§ ska göras efter minsk­ning av 90-​pro­cents­tilläg­get enligt 8 §.

Sam­ord­ning med inkomst­grun­dad ålderspen­sion

Änkor födda 1930-​1953

12 §   Om en änka, som är född något av åren 1930-​1953, har rätt till änke­pen­sion och för samma månad får inkomst­grun­dad ålderspen­sion i form av tilläggs­pen­sion, ska änke­pen­sion läm­nas endast i den utsträck­ning den efter even­tu­ell sam­ord­ning med omställ­ningspen­sion enligt 77 kap. 12 § över­sti­ger ålderspen­sio­nen.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket ska änkans ålderspen­sion i form av tilläggs­pen­sion beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i 63 kap. 6 § första styc­ket 1 och andra styc­ket, 8, 11 och 12 §§ samt i före­kom­mande fall 17 och 25 §§.

Änkor födda 1930-​1944

13 §   Om en änka som avses i 12 § är född något av åren 1930-​1944 har hon, oav­sett det som anges där, rätt till änke­pen­sion med sådant belopp att sum­man av änke­pen­sio­nen och den inkomst­grun­dade ålderspen­sio­nen enligt 12 § ska mot­svara en viss andel av sum­man av hen­nes ålderspen­sion i form av tilläggs­pen­sion, beräk­nad enligt samma para­graf, och den tilläggs­pen­sion för den avlidne man­nen som avses i 2 §.
Änke­pen­sio­nen får dock inte läm­nas med högre belopp än vad som föl­jer av 2 §.

Den andel som avses i första styc­ket upp­går till
   1. 60 pro­cent om änkan är född 1930,
   2. 58 pro­cent om änkan är född 1931,
   3. 56 pro­cent om änkan är född 1932,
   4. 54 pro­cent om änkan är född 1933,
   5. 52 pro­cent om änkan är född 1934, och
   6. 50 pro­cent om änkan är född något av åren 1935-​1944.

Sent uttag av ålderspen­sion av änkor födda 1930-​1953

14 §   Vid tillämp­ning av 12 och 13 §§ ska, om änkan tar ut inkomst­grun­dad ålderspen­sion som avses i nämnda para­gra­fer vid en senare tid­punkt än från och med den månad då hon fyllt 65 år, hän­syn tas till den inkomst­grun­dade ålderspen­sion i form av tilläggs­pen­sion, beräk­nad enligt 12 §, som skulle ha beta­lats ut om hon haft rätt till pen­sio­nen från och med den måna­den.

Obe­talda avgif­ter för änkor födda 1930-​1953

15 §   Vid tillämp­ning av 12 och 13 §§ ska, om pen­sions­po­äng till följd av bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning inte har till­go­do­räk­nats eller har mins­kats, hän­syn tas till den ålderspen­sion i form av tilläggs­pen­sion som skulle ha beta­lats ut om full avgift hade beta­lats.
Änkor födda 1954 eller senare

16 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Om en änka som är född 1954 eller senare har rätt till änke­pen­sion och för samma månad får inkomst­grun­dad ålderspen­sion, läm­nas änke­pen­sio­nen endast i den utsträck­ning den, efter even­tu­ell sam­ord­ning med omställ­ningspen­sion enligt 77 kap. 12 §, över­sti­ger ålderspen­sio­nen.

Inkomst­pen­sion och pre­mie­pen­sion ska i detta sam­man­hang beräk­nas som om änkan endast hade till­go­do­räk­nats pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och som om denna pen­sions­rätt hade utgjort 18,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get.

Om änkan tar ut inkomst­pen­sion vid en senare tid­punkt än från och med den månad då hon fyllde 66 år, ska hän­syn tas till den inkomst­pen­sion som skulle ha beta­lats ut om hon hade haft rätt till sådan pen­sion från och med den måna­den.

Om pen­sions­rätt till följd av bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning inte har till­go­do­räk­nats eller mins­kats, ska hän­syn tas till den inkomst­pen­sion som skulle ha beta­lats ut om full avgift hade beta­lats. Lag (2022:878).

16 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om en änka som är född 1954 eller senare har rätt till änke­pen­sion och för samma månad får inkomst­grun­dad ålderspen­sion, läm­nas änke­pen­sio­nen endast i den utsträck­ning den, efter even­tu­ell sam­ord­ning med omställ­ningspen­sion enligt 77 kap. 12 §, över­sti­ger ålderspen­sio­nen.

Inkomst­pen­sion och pre­mie­pen­sion ska i detta sam­man­hang beräk­nas som om änkan endast hade till­go­do­räk­nats pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och som om denna pen­sions­rätt hade utgjort 18,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get.

Om änkan tar ut inkomst­pen­sion vid en senare tid­punkt än från och med den månad då hon har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion ska hän­syn tas till den inkomst­grun­dade ålderspen­sion som skulle ha beta­lats ut om hon haft rätt till sådan pen­sion från och med den måna­den.

Om pen­sions­rätt till följd av bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning inte har till­go­do­räk­nats eller mins­kats, ska hän­syn tas till den inkomst­pen­sion som skulle ha beta­lats ut om full avgift hade beta­lats. Lag (2022:879).

17 §   Vid beräk­ning enligt 16 § ska ett tillägg om en pen­sions­po­äng göras till det under­lag som beräk­ningen av änke­pen­sio­nen ska grunda sig på. Änke­pen­sion får emel­ler­tid inte beta­las ut med högre belopp än vad som föl­jer av 6 §.

85 kap. Vissa gemen­samma bestäm­mel­ser om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - följ­sam­hets­in­dex­e­ring i 2 §,
   - sam­ord­ning av efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd med yrkes­ska­de­liv­ränta i 3-10 §§,
   - änd­ring av beslut om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd i 11-12 §§, och
   - utbe­tal­ning av efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd i 13-15 §§.

Följ­sam­hets­in­dex­e­ring

2 §   Vid ingången av varje kalen­derår ska barn­pen­sion, omställ­ningspen­sion och änke­pen­sion räk­nas om genom följ­sam­hets­in­dex­e­ring enligt 62 kap. 42 § och 43 § första styc­ket.

Om barn­pen­sion, omställ­ningspen­sion eller änke­pen­sion ska läm­nas först från ett senare år än året för döds­fal­let, ska pen­sio­nen beräk­nas som om den hade läm­nats redan döds­fallså­ret.

Sam­ord­ning av efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd med yrkes­ska­de­liv­ränta

All­männa bestäm­mel­ser

3 §   Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd ska mins­kas enligt 4-10 §§ om den efter­le­vande har rätt till liv­ränta (yrkes­ska­de­liv­ränta) på grund av obli­ga­to­risk för­säk­ring enligt någon av föl­jande upp­hävda lagar:
   1. lagen (1916:235) om för­säk­ring för olycks­fall i arbete,
   2. lagen (1929:131) om för­säk­ring för vissa yrkes­sjuk­do­mar, och
   3. lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring.

Det­samma gäl­ler om den efter­le­vande
   1. enligt någon annan för­fatt­ning eller enligt sär­skilt beslut av rege­ringen har rätt till annan liv­ränta, som bestäms eller beta­las ut av För­säk­rings­kas­san, eller
   2. får liv­ränta enligt utländsk lag­stift­ning om yrkes­ska­de­för­säk­ring.

4 §   Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd ska inte mins­kas på grund av liv­ränta som läm­nas enligt 87 och 88 kap.

Bestäm­mel­ser om hur efter­le­van­de­liv­ränta enligt arbets­ska­de­för­säk­ringen ska mins­kas på grund av efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd finns i 88 kap.

5 §   Har liv­ränta eller del av liv­ränta eller liv­ränta för viss tid bytts ut mot ett engångs­be­lopp, ska det vid beräk­ning enligt 6-10 §§ anses som om liv­ränta läm­nas eller som om den liv­ränta som läm­nas har höjts med ett belopp som sva­rar mot engångs­be­lop­pet enligt de för­säk­rings­tek­niska grun­der som tilläm­pas vid utby­tet.

Barn­pen­sion och efter­le­van­de­stöd

6 §   Sum­man av barn­pen­sion och efter­le­van­de­stöd ska mins­kas med tre fjär­de­de­lar av varje liv­ränta som över­sti­ger en sjät­te­del av pris­bas­belop­pet och som bar­net för samma tid har rätt till såsom efter­le­vande.

Minsk­ningen ska i första hand göras på efter­le­van­de­stö­det.
Avdrag på barn­pen­sion får göras endast om den avlidne kun­nat till­go­do­räkna sig pen­sions­po­äng för minst ett år när ska­dan inträf­fade.

7 §   Barn­pen­sion får ald­rig, på grund av bestäm­mel­serna i 6 §, till­sam­mans med efter­le­van­de­stöd under­stiga en fjär­de­del av det belopp som anges i 79 kap. 3 §.

Omställ­ningspen­sion och garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion

8 §   Sum­man av omställ­ningspen­sion och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion ska mins­kas med tre fjär­de­de­lar av varje liv­ränta som över­sti­ger en sjät­te­del av pris­bas­belop­pet och som den pen­sions­be­rät­ti­gade för samma tid har rätt till såsom efter­le­vande.

Minsk­ningen ska i första hand göras på garan­ti­pen­sio­nen.
Avdrag på omställ­ningspen­sion får göras endast om den avlidne kun­nat till­go­do­räkna sig pen­sions­po­äng för minst ett år när ska­dan inträf­fade.

Änke­pen­sion

9 §   Änke­pen­sion ska mins­kas med tre fjär­de­de­lar av varje liv­ränta som över­sti­ger en sjät­te­del av pris­bas­belop­pet och som den pen­sions­be­rät­ti­gade för samma tid har rätt till såsom efter­le­vande.

Minsk­ningen ska i första hand göras på sådan del av änke­pen­sion som avses i 84 kap. 6 § 2. Avdrag på sådan del av änke­pen­sion som avses i 84 kap. 2 § och 6 § 1 får göras endast om den avlidne kun­nat till­go­do­räkna sig pen­sions­po­äng för minst ett år när ska­dan inträf­fade.

10 §   Änke­pen­sion får ald­rig, på grund av bestäm­mel­serna i 9 §, för månad räk­nat under­stiga 9 pro­cent av pris­bas­belop­pet.

Änd­ring av beslut om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd

11 §   Ett beslut om efter­le­van­de­pen­sion ska änd­ras om det för­an­leds av en änd­ring som har gjorts beträf­fande den pen­sions­be­håll­ning eller de pen­sions­po­äng som legat till grund för beräk­ningen av pen­sio­nen.

12 §   Ett beslut om garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion eller om efter­le­van­de­stöd ska änd­ras om stor­le­ken av garan­ti­pen­sio­nen eller efter­le­van­de­stö­det påver­kas av en änd­ring som gjorts i fråga om den inkomst­grun­dade efter­le­van­de­pen­sion som legat till grund för beräk­ningen av garan­ti­pen­sio­nen eller efter­le­van­de­stö­det.

Utbe­tal­ning av efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd

All­männa bestäm­mel­ser

13 §   Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd ska beta­las ut månads­vis. Års­pen­sion och efter­le­van­de­stöd som beräk­nas uppgå till högst 2 400 kro­nor ska dock, om det inte finns sär­skilda skäl, beta­las ut i efter­skott en eller två gånger per år.
Efter över­ens­kom­melse med den efter­le­vande får utbe­tal­ning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

Avbrott i utbe­tal­ning

14 §   Om den efter­le­vande vill avbryta utta­get av efter­le­van­de­pen­sion, ska han eller hon skrift­li­gen anmäla detta till Pen­sions­myn­dig­he­ten. Sådan anmä­lan ska ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten senast måna­den före den månad som änd­ringen avser.

Avrund­ning

15 §   När efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd beräk­nas ska den totala årliga ersätt­ningen avrun­das till när­maste hela kron­tal som är del­bart med tolv.

Om både garan­ti­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd och inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion eller änke­pen­sion beta­las ut sam­ti­digt ska avrund­ningen ske på garan­ti­pen­sio­nen eller efter­le­van­de­stö­det.

III Efter­le­van­de­för­må­ner från arbets­ska­de­för­säk­ringen m.m.

86 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns all­männa bestäm­mel­ser om arbets­ska­de­er­sätt­ning m.m. vid döds­fall i 87 kap.

Vidare finns bestäm­mel­ser om efter­le­van­de­liv­ränta i 88 kap.

87 kap. All­männa bestäm­mel­ser om arbets­ska­de­er­sätt­ning m.m.

vid döds­fall

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns hän­vis­ningar till bestäm­mel­ser om arbets­ska­de­för­säk­ring, stat­ligt per­sonska­deskydd och krigs­ska­de­er­sätt­ning i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - ersätt­nings­for­mer och grund­vill­kor i 3 §,
   - begrav­nings­hjälp i 4 och 5 §§,
   - liv­ränta efter för­svunna för­säk­rade i 6 §, och
   - för­lust av ersätt­ning i 7 §.

Inle­dande bestäm­mel­ser om arbets­ska­de­för­säk­ring, stat­ligt per­sonska­deskydd och krigs­ska­de­er­sätt­ning

2 §   I 39-42 kap. finns bestäm­mel­ser om ersätt­ning från arbets­ska­de­för­säk­ringen till för­säk­rade för­värvs­ar­be­tande och vissa stu­de­rande vid arbets­skada. Dessa bestäm­mel­ser gäl­ler också i tillämp­liga delar i fråga om för­må­ner till efter­le­vande enligt detta kapi­tel och 88 kap.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler på mot­sva­rande sätt i fråga om bestäm­mel­serna om ersätt­ning till efter­le­vande i form av per­sonska­de­er­sätt­ning eller krigs­ska­de­er­sätt­ning i 43 respek­tive 44 kap.

Ersätt­nings­for­mer och grund­vill­kor

3 §   Om en för­säk­rad har avli­dit till följd av arbets­skada eller skada som avses i 43 eller 44 kap. kan ersätt­ning läm­nas i form av
   - begrav­nings­hjälp enligt 4 §, och
   - efter­le­van­de­liv­ränta enligt 88 kap.

Innan Pen­sions­myn­dig­he­ten fat­tar beslut om ersätt­ning, ska myn­dig­he­ten inhämta För­säk­rings­kas­sans bedöm­ning om döds­fal­let har inträf­fat till följd av en sådan skada som avses i första styc­ket samt, om det är fråga om efter­le­van­de­liv­ränta, För­säk­rings­kas­sans beräk­ning av det ersätt­nings­un­der­lag som avses i 88 kap. 14-16 §§.

Begrav­nings­hjälp

4 §   Begrav­nings­hjälp läm­nas med belopp som mot­sva­rar 30 pro­cent av pris­bas­belop­pet vid tiden för döds­fal­let.

5 §   Begrav­nings­hjäl­pen läm­nas till den som enligt lag ska för­valta den avlid­nes egen­dom.

Liv­ränta efter för­svunna för­säk­rade

6 §   Om en för­säk­rad har för­svun­nit och det kan antas att han eller hon har avli­dit till följd av arbets­skada eller skada som avses i 43 eller 44 kap., gäl­ler samma rätt till liv­ränta som vid döds­fall. Visar det sig senare att den för­säk­rade är vid liv eller att han eller hon har avli­dit av någon annan orsak än sådan skada, upp­hör rät­ten till för­må­nen.

För­lust av ersätt­ning

7 §   Rät­ten till ersätt­ning går för­lo­rad om en ansö­kan om efter­le­van­de­för­må­ner inte görs inom sex år
   - i fråga om begrav­nings­hjälp från dagen för döds­fal­let, och
   - i fråga om efter­le­van­de­liv­ränta från den dag ersätt­ningen avser.

88 kap. Efter­le­van­de­liv­ränta

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till barn­liv­ränta i 2-5 §§,
   - rät­ten till omställ­nings­liv­ränta i 6-9 §§,
   - för­måns­ti­den i 10 och 11 §§,
   - beräk­ning av efter­le­van­de­liv­ränta i 12 och 13 §§,
   - ersätt­nings­un­der­lag för efter­le­van­de­liv­ränta i 14-16 §§,
   - begräns­nings­reg­ler för flera liv­rän­tor i 17 §, och
   - sam­ord­ning av efter­le­van­de­liv­ränta med efter­le­van­de­pen­sion i 18-20 §§.

Rät­ten till barn­liv­ränta

2 §   Ett barn till en avli­den som avses i 87 kap. 3 § har rätt till barn­liv­ränta.

3 §   Rät­ten till barn­liv­ränta upp­hör när bar­net fyl­ler 18 år, om inte något annat föl­jer av 4 §.

4 §   Ett barn som har fyllt 18 år och som bedri­ver stu­dier har rätt till barn­liv­ränta även för stu­di­e­ti­den, dock längst till och med juni det år då bar­net fyl­ler 20 år. Detta gäl­ler dock endast om stu­di­erna och stu­di­e­ti­den upp­fyl­ler de vill­kor som anges i 78 kap. 5 och 6 §§.

5 §   Bestäm­mel­sen i 78 kap. 3 § om barn som vår­das av en bli­vande adop­tiv­för­äl­der gäl­ler även i fråga om barn­liv­ränta.

Rät­ten till omställ­nings­liv­ränta

All­männa bestäm­mel­ser

6 §   Omställ­nings­liv­ränta till efter­le­vande make till en avli­den som avses i 87 kap. 3 § kan läm­nas i form av
   - all­män omställ­nings­liv­ränta, och
   - för­längd omställ­nings­liv­ränta.

Det som före­skrivs om make i detta kapi­tel tilläm­pas också i fråga om sådan efter­le­vande som avses i 80 kap. 4 §.

Vem som kan få all­män omställ­nings­liv­ränta

7 §   En efter­le­vande make har rätt till all­män omställ­nings­liv­ränta under de när­mare för­ut­sätt­ningar som anges i 80 kap. 3 §.

Vem som kan få för­längd omställ­nings­liv­ränta

8 §   En efter­le­vande make har rätt till för­längd omställ­nings­liv­ränta under de när­mare för­ut­sätt­ningar som anges i 80 kap. 6 och 7 §§.

Omställ­nings­liv­ränta efter flera avlidna

9 §   Är någon för samma månad berät­ti­gad till omställ­nings­liv­ränta efter flera avlidna, läm­nas liv­ränta endast efter den sist avlidne eller, om liv­rän­te­be­lop­pen efter de avlidna är olika höga, det högsta belop­pet.

För­måns­ti­den

10 §   Efter­le­van­de­liv­ränta får läm­nas utan ansö­kan.

Bestäm­mel­serna i 77 kap. 16-18 §§ om barn­pen­sion och omställ­ningspen­sion tilläm­pas även i fråga om barn­liv­ränta respek­tive omställ­nings­liv­ränta. Lag (2012:599).

11 §   All­män omställ­nings­liv­ränta läm­nas för den tid som anges i fråga om all­män omställ­ningspen­sion i 80 kap. 5 §.

För­längd omställ­nings­liv­ränta läm­nas för tid som anges i fråga om för­längd omställ­ningspen­sion i 80 kap. 8 §.

Beräk­ning av efter­le­van­de­liv­ränta

Barn­liv­ränta

12 §   Barn­liv­ränta för ett efter­le­vande barn mot­sva­rar för år räk­nat 40 pro­cent av det ersätt­nings­un­der­lag som anges i 14-16 §§.

Har flera barn rätt till barn­liv­ränta efter den avlidne, ska pro­cent­ta­let ökas med talet 20 för varje barn utö­ver det första. Det sam­man­lagda barn­liv­rän­te­be­lop­pet ska där­ef­ter för­de­las lika mel­lan bar­nen.

Omställ­nings­liv­ränta

13 §   Omställ­nings­liv­ränta mot­sva­rar, när den avlidne även efter­läm­nar barn som har rätt till liv­ränta efter honom eller henne, för år räk­nat 20 pro­cent av det ersätt­nings­un­der­lag som anges i 14-16 §§.

Om den avlidne inte efter­läm­nar barn som har rätt till liv­ränta efter honom eller henne, mot­sva­rar liv­rän­tan 45 pro­cent av ersätt­nings­un­der­la­get.

Ersätt­nings­un­der­lag för efter­le­van­de­liv­ränta

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

14 §   Om den avlidne fick liv­ränta enligt 41-44 kap. med anled­ning av för­lust av arbets­för­må­gan till följd av ska­dan, ska liv­ränta efter honom eller henne grun­das på hans eller hen­nes egen liv­ränta.

Liv­ränta efter någon annan avli­den ska grun­das på vad som enligt 41-44 kap. skulle ha utgjort liv­ränta till honom eller henne vid för­lust av arbets­för­må­gan, om sådan liv­ränta skulle ha bör­jat läm­nas vid tiden för döds­fal­let.

Tidi­gare arbets­ska­de­er­sätt­ning

15 §   I den utsträck­ning det är skä­ligt ska till grund för beräk­ningen av liv­ränta till efter­le­vande läg­gas även föl­jande ersätt­ningar som läm­na­des till den avlidne med anled­ning av tidi­gare arbets­skada eller skada som avses i 43 eller 44 kap.:
   1. pen­sion,
   2. liv­ränta, och
   3. annan ersätt­ning som har trätt i stäl­let för arbetsin­komst.

Högsta ersätt­nings­un­der­lag

16 §   Efter­le­van­de­liv­ränta får inte grun­das på högre belopp än som mot­sva­rar 7,5 gånger pris­bas­belop­pet vid döds­fal­let.

Begräns­nings­reg­ler för flera liv­rän­tor

17 §   Om liv­rän­torna till de efter­le­vande efter en avli­den sam­man­tagna över­sti­ger det ersätt­nings­un­der­lag som anges i 14-16 §§, ska liv­rän­torna sät­tas ned pro­por­tio­nellt så att de till­sam­mans mot­sva­rar detta under­lag.

Sam­ord­ning av efter­le­van­de­liv­ränta med efter­le­van­de­pen­sion

18 §   Efter­le­van­de­liv­ränta ska mins­kas om den efter­le­vande sam­ti­digt har rätt till efter­le­van­de­pen­sion med anled­ning av den inkomst­för­lust som för­an­lett liv­rän­tan.

Minsk­ningen görs genom att efter­le­van­de­liv­rän­tan beta­las ut endast i den utsträck­ning som den över­sti­ger efter­le­van­de­pen­sio­nen.

19 §   Efter­le­van­de­liv­rän­tan ska även mins­kas enligt 18 § i fråga om pen­sion som enligt utländskt system för social trygg­het läm­nas med anled­ning av arbets­ska­dan eller sådan skada som avses i 43 eller 44 kap.

20 §   Om bestäm­mel­serna om beräk­ning av pen­sions­po­äng vid under­lå­ten eller bris­tande avgifts­be­tal­ning i 11 kap. 6 § första styc­ket i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, i detta lag­rums lydelse före den 1 janu­ari 1999, 4 kap. 8 § andra styc­ket i den upp­hävda lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion eller 61 kap. 21 § har tilläm­pats för år efter det då arbets­ska­dan inträf­fade, ska vid tillämp­ning av 18 § hän­syn tas till den efter­le­van­de­pen­sion som skulle ha läm­nats om full avgift hade beta­lats.

IV Efter­le­van­de­skydd i form av pre­mie­pen­sion

89 kap. Inne­håll och inle­dande bestäm­mel­ser

Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om
   - efter­le­van­de­skydd under pen­sions­ti­den i 91 kap., och
   - uttag och utbe­tal­ning m.m. av pre­mie­pen­sion till efter­le­vande i 92 kap.

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   Bestäm­mel­ser om pre­mie­pen­sion finns i 53-71 kap. (avdel­ning E) och i lagen (2017:230) om Pen­sions­myn­dig­he­tens för­säk­rings­verk­sam­het i pre­mie­pen­sions­sy­ste­met. I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om efter­le­van­de­skydd inom pre­mie­pen­sions­sy­ste­met. Lag (2017:232).

3 §   Efter­le­van­de­skydd i form av pre­mie­pen­sion kan efter ansö­kan av pen­sions­spa­ra­ren hos Pen­sions­myn­dig­he­ten med­de­las som efter­le­van­de­skydd under pen­sions­ti­den.

91 kap. Efter­le­van­de­skydd under pen­sions­ti­den

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten att teckna efter­le­van­de­skydd i 4 och 5 §§,
   - pre­mie­pen­sio­nens stor­lek i 6 §,
   - gil­tig­hets­ti­den för efter­le­van­de­skyd­det i 7 och 8 §§, och
   - vem som får pre­mie­pen­sio­nen i 9 och 10 §§.

All­männa bestäm­mel­ser

2 §   Efter­le­van­de­skydd under pen­sions­ti­den inne­bär att det vid pen­sions­spa­ra­rens död till hans eller hen­nes efter­le­vande make eller sambo beta­las ut livsva­rig pre­mie­pen­sion till efter­le­vande.

3 §   En ansö­kan om efter­le­van­de­skydd under pen­sions­ti­den ska göras sam­ti­digt med att pen­sions­spa­ra­ren första gången begär att få ut pre­mie­pen­sion.

Om pen­sions­spa­ra­ren bevil­jats pre­mie­pen­sion utan ansö­kan enligt 56 kap. 4 a §, får ansö­kan om efter­le­van­de­skydd göras inom två måna­der från Pen­sions­myn­dig­he­tens beslut om pen­sion.

Om pen­sions­spa­ra­ren senare gif­ter sig eller inle­der ett sådant sam­bo­för­hål­lande som avses i 4 §, får ansö­kan göras inom tre måna­der från det att äkten­ska­pet ingicks eller sam­bo­för­hål­lan­det inled­des. Detta gäl­ler dock inte om pen­sions­spa­ra­ren var gift eller sambo med samma per­son när spa­ra­ren första gången begärde att få ut pre­mie­pen­sion.
Lag (2013:747).

Rät­ten att teckna efter­le­van­de­skydd

4 §   Efter­le­van­de­skydd för pen­sions­spa­ra­ren ska med­de­las om pen­sions­spa­ra­ren
   - är gift, eller
   - är ogift men sambo med någon som är ogift och som spa­ra­ren tidi­gare har varit gift med eller har eller har haft barn med.

5 §   Efter­le­van­de­skyd­det gäl­ler bara om pen­sions­spa­ra­ren vid sin död var gift eller sambo med den per­son med vil­ken han eller hon var gift eller sambo vid ansö­kan om skyd­det.

I fråga om sam­bor krävs också att inte någon av dem var gift med någon annan vid döds­fal­let.

Pre­mie­pen­sio­nens stor­lek

6 §   Omfatt­ningen av efter­le­van­de­skyd­det ska beräk­nas med utgångs­punkt i till­go­do­ha­van­det på pen­sions­spa­ra­rens pre­mie­pen­sions­konto. Pen­sions­spa­ra­rens egen pre­mie­pen­sion ska då räk­nas om.

Beräk­ning­arna ska göras så att pen­sions­spa­ra­rens egen pre­mie­pen­sion och pre­mie­pen­sio­nen till efter­le­vande blir lika stora när samma andel av pen­sio­nen tas ut.

Gil­tig­hets­ti­den för efter­le­van­de­skyd­det

7 §   Efter­le­van­de­skyd­det bör­jar i fall som avses i 3 § första och andra styc­kena gälla vid ingången av den första månad för vil­ken pre­mie­pen­sion ska läm­nas till pen­sions­spa­ra­ren.

I fall som avses i 3 § tredje styc­ket bör­jar efter­le­van­de­skyd­det gälla vid det första månads­skif­tet ett år efter det att ansö­kan kom in till Pen­sions­myn­dig­he­ten.
Lag (2013:747).

8 §   Om äkten­ska­pet eller sam­bo­för­hål­lan­det upp­lö­ses på annat sätt än genom döds­fall, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten på begä­ran av pen­sions­spa­ra­ren räkna om för­säk­ringen till att gälla bara på spa­ra­rens liv.

Vem får pre­mie­pen­sio­nen?

9 §   Pre­mie­pen­sion till efter­le­vande vid för­ord­nande om efter­le­van­de­skydd under pen­sions­ti­den läm­nas endast till efter­le­vande make eller sådan sambo som avses i 4 §.

10 §   För den som fått rätt till pre­mie­pen­sion till efter­le­vande enligt 9 §, gäl­ler sedan pen­sions­spa­ra­ren avli­dit de bestäm­mel­ser som avser pen­sions­spa­ra­ren med undan­tag för
   - 56 kap. 3 § om tidi­gaste tid­punkt för uttag av pen­sion, och
   - 107 kap. 8 §.

Vidare sak­nar den som har fått pre­mie­pen­sion enligt 9 § möj­lig­het att ansöka om efter­le­van­de­skydd under pen­sions­ti­den såvitt avser denna pre­mie­pen­sion.

92 kap. Uttag och utbe­tal­ning m.m. av pre­mie­pen­sion till efter­le­vande

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - uttag av pre­mie­pen­sion i 2 §,
   - änd­ring av beräk­nings­un­der­lag och pen­sions­rätt i 3 §, och
   - utbe­tal­ning av pre­mie­pen­sion i 4 §.

Uttag av pre­mie­pen­sion

2 §   Pre­mie­pen­sion till efter­le­vande läm­nas utan ansö­kan från och med måna­den efter den då pen­sions­spa­ra­ren har avli­dit.

Den som har fått rätt till pre­mie­pen­sion till efter­le­vande får åter­kalla sitt uttag av pre­mie­pen­sion och ändra den andel av pen­sio­nen som tas ut. I sådana fall gäl­ler 56 kap. 10 §.
Vid nytt uttag efter åter­kal­lelse och vid ökat uttag gäl­ler bestäm­mel­serna om ansö­kan i 110 kap. 4 § och bestäm­mel­serna om för­mån­stid efter ansö­kan i 56 kap. 4 §.

Änd­ring av beräk­nings­un­der­lag och pen­sions­rätt

3 §   I ären­den om pre­mie­pen­sion till efter­le­vande tilläm­pas bestäm­mel­serna i
   - 70 kap. 2-4 §§ om änd­ring av beräk­nings­un­der­lag för all­män ålderspen­sion, och
   - 64 kap. 28-31 §§ om änd­rad pen­sions­rätt.

Utbe­tal­ning av pre­mie­pen­sion

4 §   Bestäm­mel­serna i 71 kap. 2 och 5 §§ om utbe­tal­ning av all­män ålderspen­sion gäl­ler även pre­mie­pen­sion till efter­le­vande.

AVD. G BOSTADS­STÖD

I Inle­dande bestäm­mel­ser

93 kap. Inne­håll, defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Inne­håll

1 §   I avdel­ning G finns bestäm­mel­ser om soci­al­för­säk­rings­för­må­ner i form av bidrag som är rela­te­rade till kost­na­der för bostad (bostads­stöd).

2 §   För­må­ner enligt denna avdel­ning är
   - bostads­bi­drag till barn­fa­mil­jer eller per­so­ner i åldern 18-28 år,
   - bostads­tillägg till den som får sju­ker­sätt­ning, pen­sion eller vissa lik­nande för­må­ner, och
   - boen­de­tillägg till den som har fått tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning. Lag (2011:1514).

3 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser om bostads­stöd.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - bostads­bi­drag i 94-98 kap.,
   - bostads­tillägg i 99-​103 kap., och
   - boen­de­tillägg i 103 a-103 e kap.
Lag (2011:1513).

För­säk­ring och ansö­kan, m.m.

4 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ En för­mån enligt denna avdel­ning läm­nas endast till den som har ett gäl­lande för­säk­rings­skydd för för­må­nen enligt 4 och 5 kap.

Bestäm­mel­ser om anmä­lan och ansö­kan samt vissa gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­ner och hand­lägg­ning finns i 104-​117 kap. (avdel­ning H). Bostads­bi­drag i form av tilläggs­bi­drag till barn­fa­mil­jer läm­nas dock utan ansö­kan. Lag (2022:1041).

4 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ En för­mån enligt denna avdel­ning läm­nas endast till den som har ett gäl­lande för­säk­rings­skydd för för­må­nen enligt 4 och 5 kap.

Bestäm­mel­ser om anmä­lan och ansö­kan samt vissa gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­ner och hand­lägg­ning finns i 104-​117 kap. (avdel­ning H). Lag (2022:1042).

5 §   Ären­den som avser bostads­bi­drag och boen­de­tillägg hand­läggs av För­säk­rings­kas­san.

Ären­den som avser bostads­tillägg hand­läggs av Pen­sions­myn­dig­he­ten. Om den för­säk­rade eller, i före­kom­mande fall, hans eller hen­nes make inte har någon annan för­mån som kan ligga till grund för bostads­tillägg än sju­ker­sätt­ning, akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller utländsk inva­li­di­tets­för­mån, hand­läggs ären­det dock av För­säk­rings­kas­san.

Bedöm­ningen enligt andra styc­ket ska i fall som avses i 101 kap. 4 § göras som om för­må­nen läm­nats. Lag (2011:1513).

II Bostads­bi­drag

94 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns all­männa bestäm­mel­ser om bostads­bi­drag i 95 kap.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till bostads­bi­drag i 96 kap.,
   - beräk­ning av bostads­bi­drag i 97 kap., och
   - sär­skilda hand­lägg­nings­reg­ler för bostads­bi­drag i 98 kap.

95 kap. All­männa bestäm­mel­ser om bostads­bi­drag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2-4 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - defi­ni­tio­ner i 5 §,
   - sam­bor och makar i 6 och 7 §§, och
   - ansö­kan i 8 §.

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Bostads­bi­drag läm­nas i form av
   1. bidrag till kost­na­der för bostad,
   2. sär­skilt bidrag för hem­ma­va­rande barn,
   3. sär­skilt bidrag för barn som bor väx­el­vis,
   4. umgäng­es­bi­drag till den som på grund av vård­nad eller umgänge tid­vis har barn boende i sitt hem, och
   5. tilläggs­bi­drag till barn­fa­mil­jer.

Med barn som bor väx­el­vis avses ett barn som bor var­ak­tigt hos båda sina för­äld­rar som inte bor till­sam­mans. Lag (2022:1041).

2 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Bostads­bi­drag läm­nas i form av
   1. bidrag till kost­na­der för bostad,
   2. sär­skilt bidrag för hem­ma­va­rande barn,
   3. sär­skilt bidrag för barn som bor väx­el­vis, och
   4. umgäng­es­bi­drag till den som på grund av vård­nad eller umgänge tid­vis har barn boende i sitt hem.

Med barn som bor väx­el­vis avses ett barn som bor var­ak­tigt hos båda sina för­äld­rar som inte bor till­sam­mans. Lag (2022:1042).

3 §   Rät­ten till bostads­bi­drag och bidra­gets stor­lek är bero­ende av den för­säk­ra­des bidrags­grun­dande inkomst och de andra omstän­dig­he­ter som anges i detta kapi­tel och 96-98 kap.

4 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Bostads­bi­drag enligt 2 § första styc­ket 1-4 beta­las ut löpande som pre­li­mi­närt bidrag, beräk­nat efter en upp­skat­tad bidrags­grun­dande inkomst. Sådant bidrag bestäms slut­ligt i efter­hand på grund­val av den fast­ställda bidrags­grun­dande inkoms­ten.

Bostads­bi­drag enligt 2 § första styc­ket 5 beräk­nas inte på grund­val av en bidrags­grun­dande inkomst. Sådant bidrag beta­las ut löpande med ett belopp som bestäms enligt 97 kap. 23 a §.
Lag (2022:1041).

4 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Bostads­bi­drag beta­las ut löpande som pre­li­mi­närt bidrag, beräk­nat efter en upp­skat­tad bidrags­grun­dande inkomst. Bostads­bi­dra­get bestäms slut­ligt i efter­hand på grund­val av den fast­ställda bidrags­grun­dande inkoms­ten. Lag (2022:1042).

Defi­ni­tio­ner

5 §   När det gäl­ler bostads­bi­drag avses med
   1. hus­håll: barn­fa­mil­jer, makar utan barn och ensam­stå­ende utan barn,
   2. barn: den som är under 18 år och den som får för­längt barn­bi­drag eller får stu­di­e­hjälp enligt 2 kap.
stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395), och
   3. makar: makar som lever till­sam­mans.

Sam­bor och makar

6 §   Sam­bor lik­ställs med makar när det gäl­ler bostads­bi­drag.

Om det på grund av omstän­dig­he­terna är san­no­likt att två per­so­ner är sam­bor, ska de lik­stäl­las med sam­bor. Detta gäl­ler inte om den som ansö­ker om bostads­bi­drag eller den som bidra­get beta­las ut till visar att de inte är sam­bor.

7 §   När det gäl­ler bostads­bi­drag ska per­so­ner som är gifta med varandra anses bo till­sam­mans om inte den som ansö­ker om bostads­bi­drag eller den som får bidra­get visar något annat.

Ansö­kan

8 §   Ansö­kan som avser makars bostad ska vara gemen­sam om det inte finns sär­skilda skäl för att ansö­kan görs av den ena maken.

96 kap. Rät­ten till bostads­bi­drag

Inne­håll

1 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser i 2-3 a §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - barn­fa­mil­jer i 4-9 §§,
   - hus­håll utan barn i 10 och 11 §§, och
   - för­måns­ti­den i 12-15 §§.
Lag (2022:1041).

1 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - barn­fa­mil­jer i 4-9 §§,
   - hus­håll utan barn i 10 och 11 §§, och
   - för­måns­ti­den i 12-15 §§.
Lag (2022:1042).

All­männa bestäm­mel­ser

Bidrag till kost­na­der för bostad

2 §   Bostads­bi­drag i form av bidrag till kost­na­der för bostad kan läm­nas till
   - barn­fa­mil­jer, och
   - hus­håll utan barn.

Sådant bidrag läm­nas endast till kost­na­der för en bostad där den för­säk­rade är bosatt och folk­bok­förd. Vidare krävs att han eller hon äger eller inne­har bosta­den med hyres-​​ eller bostads­rätt. Om det finns sär­skilda skäl, får bidrag dock läm­nas till kost­na­derna för en bostad där den för­säk­rade inte är folk­bok­förd.

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​07-01/

Sär­skilda bidrag och umgäng­es­bi­drag

3 §   Bostads­bi­drag i form av sär­skilt bidrag för hem­ma­va­rande barn kan läm­nas till famil­jer med barn som avses i 4, 7 och 8 §§.

Bostads­bi­drag i form av sär­skilt bidrag för barn som bor väx­el­vis kan läm­nas till famil­jer med barn som avses i 5 a §.

Bostads­bi­drag i form av umgäng­es­bi­drag kan läm­nas till den som tid­vis bor med barn i fall som avses i 6 §. Sådant bidrag läm­nas endast till en för­säk­rad som bor i en bostad som han eller hon äger eller inne­har med hyres-​​ eller bostads­rätt.
Lag (2017:1123).

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​07-01/

Tilläggs­bi­drag till barn­fa­mil­jer

3 a §   /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01 genom lag (2022:1042)./ Den som har rätt till sär­skilt bidrag eller umgäng­es­bi­drag enligt 3 och 4-9 §§ har också rätt till tilläggs­bi­drag till barn­fa­mil­jer.

Tilläggs­bi­drag till barn­fa­mil­jer beräk­nas på grund­val av bidrag till kost­na­der för bostad, sär­skilt bidrag och umgäng­es­bi­drag. Om sådana bidrag sam­man­lagt beräk­nas till ett mindre belopp än 1 200 kro­nor för helt år, finns det dock ingen rätt till tilläggs­bi­drag. Lag (2022:1041).

Barn­fa­mil­jer

Hus­håll med hem­ma­va­rande barn

4 §   Bostads­bi­drag kan läm­nas till en för­säk­rad som har vård­na­den om och var­ak­tigt bor till­sam­mans med barn.

Bostads­bi­drag kan läm­nas även för barn som för vård eller under­vis­ning inte var­ak­tigt bor hemma men vis­tas hemma under minst så lång tid varje år som mot­sva­rar nor­mala skol­fe­rier.

5 §   Om ett barns för­äld­rar inte lever till­sam­mans men har gemen­sam vård­nad om bar­net, har den för­äl­der som bar­net är folk­bok­fört hos rätt till bostads­bi­drag enligt 4 och 8 §§.

Hus­håll med barn som bor väx­el­vis

5 a §   Bostads­bi­drag kan läm­nas till en för­säk­rad som har vård­na­den om ett barn som bor väx­el­vis hos den för­säk­rade.
Lag (2017:1123).

För­säk­rade som tid­vis bor med barn

6 §   Bostads­bi­drag kan läm­nas till en för­säk­rad som på grund av vård­nad eller umgänge tid­vis har barn boende i sitt hem.

Bostads­bi­drag enligt första styc­ket läm­nas endast för bostä­der som
   - omfat­tar minst två rum utö­ver kök eller kokvrå, och
   - har en bostads­yta som upp­går till minst 40 kvadrat­me­ter.

Barn i famil­je­hem m.m.

7 §   Bostads­bi­drag kan läm­nas till en för­säk­rad som efter en myn­dig­hets beslut har tagit emot barn för vård i famil­je­hem, om bar­net beräk­nas bo i hem­met under minst tre måna­der.

8 §   När ett barn bor i ett famil­je­hem, stöd­bo­ende eller hem för vård eller boende, kan bidrag läm­nas även till för­äl­dern eller för­äld­rarna, om det finns sär­skilda skäl.
Lag (2015:983).

Barn som får för­längt barn­bi­drag eller stu­di­e­hjälp

9 §   Bestäm­mel­serna i 4-7 §§ gäl­ler endast i tillämp­liga delar i fråga om barn som är över 18 år och som får för­längt barn­bi­drag eller stu­di­e­hjälp enligt 2 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

Hus­håll utan barn

10 §   Bostads­bi­drag till hus­håll utan barn kan läm­nas till en för­säk­rad som har fyllt 18 år.

11 §   Bostads­bi­drag enligt 10 § kan inte läm­nas om den för­säk­rade eller den­nes make
   1. har fyllt 29 år,
   2. har barn som berät­ti­gar till bostads­bi­drag till barn­fa­mil­jer, eller
   3. får bostads­tillägg eller på grund av bestäm­mel­ser om inkomst­pröv­ning inte får sådant tillägg.

En för­säk­rad som på grund av vård­nad eller umgänge tid­vis har barn boende i sitt hem har rätt till bostads­bi­drag till hus­håll utan barn utan hin­der av första styc­ket 2, om bostads­bi­drag till barn­fa­mil­jer inte kan läm­nas på grund av att kra­ven i 6 § andra styc­ket på bosta­dens stor­lek och utform­ning inte är upp­fyllda.

För­måns­ti­den

12 §   Bidrag läm­nas från och med måna­den efter den då rät­ten till bidrag har upp­kom­mit till och med den månad då rät­ten till bidrag har änd­rats eller upp­hört.

Om rät­ten till bidrag upp­kom­mit eller upp­hört den första dagen i en månad, ska dock bidra­get läm­nas eller upp­höra från och med den måna­den.

13 §   Ett beslut om bidrag får avse längst tolv måna­der.

14 §   Bidrag får inte läm­nas för längre tid till­baka än ansök­nings­må­na­den. Bidrag får dock läm­nas för en längre tid till­baka, om en ansö­kan om bidrag avse­ende höj­ning av hyra eller avgift ges in till För­säk­rings­kas­san inom en månad från den dag då den för­säk­rade fick kän­ne­dom om hyres-​​ eller avgifts­höj­ningen.

15 §   Om ett barn avli­der i en barn­fa­milj som avses i 4-9 §§ och famil­jen redan har ansökt om eller får bostads­bi­drag får bidra­get läm­nas som om bar­net alltjämt levde till och med den sjätte måna­den efter döds­fal­let. Detta gäl­ler längst till och med den månad då famil­jen flyt­tar från bosta­den.

97 kap. Beräk­ning av bostads­bi­drag

Inne­håll

1 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - bidrags­grun­dande inkomst i 2-13 §§,
   - kost­na­der för bostad i 14 §,
   - beräk­ning av bostads­bi­drag till barn­fa­mil­jer i 15-18 och 20-23 a §§,
   - beräk­ning av bostads­bi­drag till hus­håll utan barn i 24-28 §§, och
   - undan­tag när bidrags­be­hov sak­nas i 29 §. Lag (2022:1041).

1 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - bidrags­grun­dande inkomst i 2-13 §§,
   - kost­na­der för bostad i 14 §,
   - beräk­ning av bostads­bi­drag till barn­fa­mil­jer i 15-18 och 20-23 §§,
   - beräk­ning av bostads­bi­drag till hus­håll utan barn i 24-28 §§, och
   - undan­tag när bidrags­be­hov sak­nas i 29 §. Lag (2022:1042).

Bidrags­grun­dande inkomst

Huvud­reg­ler

2 §   Den för­säk­ra­des bidrags­grun­dande inkomst är sum­man av
   1. över­skott i inkomst­sla­get tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   2. över­skott i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het beräk­nat enligt 4 §,
   3. över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal beräk­nat enligt 5 §,
   4. del av egen och barns för­mö­gen­het enligt 6-10 §§,
   5. del av barns inkomst av kapi­tal enligt 11 och 12 §§, och
   6. vissa andra inkoms­ter enligt 13 §.

Vid beräk­ning av inkoms­ter som avses i första styc­ket 6 ska stu­die­bi­drag enligt 3 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) och stu­di­estarts­stöd enligt lagen (2017:527) om stu­di­estarts­stöd ingå med 80 pro­cent. Lag (2018:1628).

3 §   Den bidrags­grun­dande inkoms­ten ska avse samma kalen­derår som bostads­bi­dra­get och ska anses vara lika för­de­lad på varje månad under kalen­derå­ret.

Inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

4 §   Över­skott av en närings­verk­sam­het enligt 14 kap. 21 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska

ökas med
   1. avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomst­skat­te­la­gen för utgift för egen pen­sion intill ett belopp mot­sva­rande ett halvt pris­bas­belopp,
   2. avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond enligt 30 kap. inkomst­skat­te­la­gen,
   3. avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond enligt 34 kap.
inkomst­skat­te­la­gen, och
   4. avdrag för under­skott från tidi­gare beskatt­ningsår enligt 40 kap. inkomst­skat­te­la­gen,
samt mins­kas med
   5. åter­fört avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond, och
   6. åter­fört avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond.

Under­skott av en närings­verk­sam­het som avses i första styc­ket ska mins­kas med avdrag som avses i första styc­ket 1-4 samt ökas med åter­förda avdrag som avses i första styc­ket 5 och 6.

Inkomst­sla­get kapi­tal

5 §   Över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal enligt 41 kap. 12 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska ökas med gjorda avdrag i inkomst­sla­get, dock inte med
   1. avdrag för kapi­tal­för­lus­ter till den del de mot­sva­rar kapi­tal­vins­ter som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomst­skat­te­la­gen,
   2. avdrag för upp­skovs­be­lopp enligt 47 kap. inkomst­skat­te­la­gen vid byte av bostad, och
   3. avdrag för nega­tiv rän­te­för­del­ning enligt 33 kap.
inkomst­skat­te­la­gen.

Under­skott i inkomst­sla­get kapi­tal ska mins­kas med gjorda avdrag i inkomst­sla­get, dock inte med avdrag som avses i första styc­ket 1-3.

Upp­kom­mer ett över­skott vid beräk­ningen ska detta mins­kas med scha­blo­nin­täkt enligt 42 kap. 36 och 43 §§ samt 47 kap. 11 b § inkomst­skat­te­la­gen. Lag (2011:1288).

För­mö­gen­het

6 §   Tillägg till den bidrags­grun­dande inkoms­ten ska göras med 15 pro­cent av den sam­man­lagda för­mö­gen­het som över­sti­ger 100 000 kro­nor, avrun­dad nedåt till helt tio­tu­sen­tal kro­nor.

I den sam­man­lagda för­mö­gen­he­ten ingår för­mö­gen­het för varje för­säk­rad samt för varje barn som avses i 96 kap. 4, 5 a och 9 §§. I fråga om barn som avses i 96 kap. 5 a § ska dock endast hälf­ten av den för­mö­gen­het som till­hör bar­net ingå i den sam­man­lagda för­mö­gen­he­ten. Lag (2017:1123).

7 §   Tillägg för makars för­mö­gen­het ska för­de­las på makarna i för­hål­lande till deras respek­tive andel av den sam­man­lagda för­mö­gen­he­ten.
Tillägg för barns för­mö­gen­het ska för­de­las lika mel­lan makar.

8 §   För­mö­gen­he­ten beräk­nas enligt lagen (2009:1053) om för­mö­gen­het vid beräk­ning av vissa för­må­ner, om inte annat föl­jer av 9 och 10 §§.
För­mö­gen­he­ten beräk­nas per den 31 decem­ber det år som bostads­bi­dra­get avser.

Vissa undan­tag för barns för­mö­gen­het

9 §   Vid beräk­ning av ett barns för­mö­gen­het ska undan­tas ett belopp som mot­sva­rar ersätt­ning som bar­net 1. har fått med anled­ning av per­son­skada eller kränk­ning, om ersätt­ningen inte avser ersätt­ning för kost­na­der, eller
   2. har fått från en för­säk­ring med anled­ning av att bar­net ådra­git sig skada genom olycks­fall eller sjuk­dom, om ersätt­ningen inte avser ersätt­ning för sak­skada.

Första styc­ket gäl­ler även en ford­ran som avser sådana ersätt­ningar. Om ersätt­ningen till någon del är skat­te­plik­tig enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) gäl­ler undan­ta­get belop­pet före beskatt­ning.

10 §   Vid beräk­ningen av ett barns för­mö­gen­het ska sådana till­gångar undan­tas som bar­net har för­vär­vat genom
   1. gåva eller tes­ta­mente,
   2. för­månsta­gar­för­ord­nande vid för­säk­ring eller pen­sions­spa­rande enligt lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande, och
   3. avkast­ning av och sådant som trätt i stäl­let för sådan egen­dom som avses i 1 eller 2.

Ett undan­tag enligt första styc­ket för­ut­sät­ter dock att för­vär­vet har skett från någon annan än bar­nets för­myn­dare och att det är för­e­nat med vill­kor
   - som inne­bär att egen­do­men ska stå under för­valt­ning av någon annan än för­myn­da­ren, utan bestäm­man­de­rätt för denne, och
   - som anger vem som i stäl­let ska utöva för­valt­ningen.

Barns inkomst av kapi­tal

11 §   Om ett eller flera barn som avses i 96 kap. 4, 5 a och 9 §§ har över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal, ska till den för­säk­ra­des bidrags­grun­dande inkomst läg­gas varje barns över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal i den utsträck­ning som över­skot­tet över­sti­ger 1 000 kro­nor. I fråga om barn som avses i 96 kap. 5 a § ska dock endast hälf­ten av varje barns över­skott läg­gas till den bidrags­grun­dande inkoms­ten i den utsträck­ning över­skot­tet över­sti­ger 1 000 kro­nor.

Vid beräk­ning av över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal tilläm­pas 5 §. Lag (2017:1123).

12 §   Tillägg enligt 11 § ska för­de­las lika mel­lan makar.

Vissa andra inkoms­ter

13 §   Med vissa andra inkoms­ter enligt 2 § första styc­ket 6 avses föl­jande:
   1. inkomst som på grund av 3 kap. 9-13 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) eller skat­te­av­tal inte ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het, tjänst eller kapi­tal,
   2. stu­di­e­me­del i form av stu­die­bi­drag enligt 3 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) och stu­di­estarts­stöd enligt lagen (2017:527) om stu­di­estarts­stöd, utom de delar som avser tilläggs­bi­drag,
   3. skat­te­fria sti­pen­dier över 3 000 kro­nor per månad,
   4. skat­te­plik­tiga inkoms­ter enligt 5 § lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta, och
   5. eta­ble­rings­er­sätt­ning för vissa nyan­lända invand­rare.

Inkoms­ter som avses i första styc­ket 2 och 3 och som i slu­tet av ett år beta­las ut i för­skott som hän­för­liga till näst­föl­jande år ska beak­tas för det senare året.
Lag (2018:1628).

Kost­na­der för bostad

14 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om vilka bostads­kost­na­der som beak­tas när det gäl­ler bostads­bi­drag.

Beräk­ning av bostads­bi­drag till barn­fa­mil­jer

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

15 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Bostads­bi­drag till barn­fa­mil­jer beräk­nas enligt 18-23 a §§.

Om den bidrags­grun­dande inkoms­ten över­sti­ger 150 000 kro­nor för en för­säk­rad, eller för makar 75 000 kro­nor för var och en av dem, ska bidra­get enligt 95 kap. 2 § första styc­ket 1-4 mins­kas med 20 pro­cent av den över­skju­tande inkoms­ten.
Lag (2022:1041).

15 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Bostads­bi­drag till barn­fa­mil­jer beräk­nas enligt 18-23 §§.

Om den bidrags­grun­dande inkoms­ten över­sti­ger 150 000 kro­nor för en för­säk­rad, eller för makar 75 000 kro­nor för var och en av dem, ska bidra­get mins­kas med 20 pro­cent av den över­skju­tande inkoms­ten. Lag (2022:1042).

16 §   Bidrag som beräk­nas till mindre belopp än 1 200 kro­nor för helt år beta­las inte ut.

17 §   Bostads­bi­drag får inte läm­nas för fler än tre barn.

Bidrag till kost­na­der för bostad

18 §   Bostads­bi­drag läm­nas månads­vis som bidrag till kost­na­der för bostad med 50 pro­cent av den del av bostads­kost­na­den per månad som för famil­jer med
   - ett barn över­sti­ger 1 400 kro­nor men inte 5 300 kro­nor,
   - två barn över­sti­ger 1 400 kro­nor men inte 5 900 kro­nor, och
   - tre eller flera barn över­sti­ger 1 400 kro­nor men inte 6 600 kro­nor.

Högre bostads­kost­nad än som anges i första styc­ket får beak­tas, om någon med­lem av famil­jen är funk­tions­hind­rad.
Lag (2011:1520).

19 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1520).

20 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om bostads­kost­na­der i 18 § ska För­säk­rings­kas­san bortse från bostads­kost­na­der som avser bostads­y­tor som över­sti­ger - 80 kvadrat­me­ter för hus­håll med ett barn,
   - 100 kvadrat­me­ter för hus­håll med två barn,
   - 120 kvadrat­me­ter för hus­håll med tre barn,
   - 140 kvadrat­me­ter för hus­håll med fyra barn, och
   - 160 kvadrat­me­ter för hus­håll med fem eller flera barn.

Större bostads­y­tor än som anges i första styc­ket får beak­tas, om någon med­lem av famil­jen är funk­tions­hind­rad.

21 §   För­säk­rings­kas­san ska beakta bostads­kost­na­der upp till föl­jande belopp per månad, utan hin­der av bestäm­mel­serna i 20 § första styc­ket:
   - 3 000 kro­nor för hus­håll med ett barn,
   - 3 300 kro­nor för hus­håll med två barn,
   - 3 600 kro­nor för hus­håll med tre barn,
   - 3 900 kro­nor för hus­håll med fyra barn, och
   - 4 200 kro­nor för hus­håll med fem eller flera barn.

Sär­skilda bidrag

22 §   Bostads­bi­drag läm­nas månads­vis som sär­skilt bidrag för hem­ma­va­rande barn med
   - 1 500 kro­nor till famil­jer med ett barn,
   - 2 000 kro­nor till famil­jer med två barn, och
   - 2 650 kro­nor till famil­jer med tre eller flera barn.
Lag (2017:1123).

22 a §   Bostads­bi­drag läm­nas månads­vis som sär­skilt bidrag för barn som bor väx­el­vis med
   - 1 300 kro­nor till famil­jer med ett barn,
   - 1 600 kro­nor till famil­jer med två barn, och
   - 2 100 kro­nor till famil­jer med tre eller flera barn.

Om det i hus­hål­let finns såväl hem­ma­va­rande barn som barn som bor väx­el­vis, läm­nas sär­skilt bidrag för barn som bor väx­el­vis med
   - 300 kro­nor till famil­jer med ett hem­ma­va­rande barn och ett barn som bor väx­el­vis,
   - 500 kro­nor till famil­jer med två hem­ma­va­rande barn och ett barn som bor väx­el­vis, och
   - 800 kro­nor till famil­jer med ett hem­ma­va­rande barn och två barn som bor väx­el­vis. Lag (2017:1123).

Umgäng­es­bi­drag

23 §   Bostads­bi­drag läm­nas månads­vis som umgäng­es­bi­drag med
   - 500 kro­nor för ett barn,
   - 600 kro­nor för två barn, och
   - 700 kro­nor för tre eller flera barn.

Om det i hus­hål­let för­u­tom hem­ma­va­rande barn eller barn som bor väx­el­vis även finns sådana barn som avses i 95 kap. 2 § 4 läm­nas umgäng­es­bi­drag med 100 kro­nor per månad för varje barn som berät­ti­gar till umgäng­es­bi­drag. Lag (2017:1123).

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​07-01/

Tilläggs­bi­drag till barn­fa­mil­jer

23 a §   /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01 genom lag (2022:1042)./ Bostads­bi­drag läm­nas månads­vis som tilläggs­bi­drag till barn­fa­mil­jer med ett belopp som mot­sva­rar 40 pro­cent av det pre­li­mi­nära bostads­bi­drag som läm­nas enligt 95 kap. 2 § första styc­ket 1-4 för samma månad. (2023:441).

Beräk­ning av bostads­bi­drag till hus­håll utan barn

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

24 §   Bostads­bi­drag till hus­håll utan barn beräk­nas enligt 26-28 §§.

Om den bidrags­grun­dande inkoms­ten över­sti­ger 41 000 kro­nor för en för­säk­rad, eller 58 000 kro­nor för makar, ska bidra­get mins­kas med en tred­je­del av den över­skju­tande inkoms­ten. 25 § Bidrag som beräk­nas till mindre belopp än 1 200 kro­nor för helt år beta­las inte ut.

Bidrag till kost­na­der för bostad

26 §   Bostads­bi­drag i form av bidrag till kost­na­derna för bosta­den läm­nas med 90 pro­cent av den del av bostads­kost­na­den per månad som över­sti­ger 1 800 kro­nor men inte 2 600 kro­nor.
Lag (2011:1520). 27 § Om bostads­kost­na­den över­sti­ger 2 600 kro­nor läm­nas bostads­bi­drag med 65 pro­cent av den över­skju­tande bostads­kost­na­den per månad upp till 3 600 kro­nor.

Högre bostads­kost­nad än som anges i första styc­ket får beak­tas, om den för­säk­rade eller hans eller hen­nes make är funk­tions­hind­rad. Lag (2011:1520).

28 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om bostads­kost­na­der i 26 och 27 §§ ska För­säk­rings­kas­san bortse från bostads­kost­na­der som avser bostads­y­tor som över­sti­ger 60 kvadrat­me­ter.

Större bostads­yta än som anges i första styc­ket får beak­tas, om den för­säk­rade eller hans eller hen­nes make är funk­tions­hind­rad.

Undan­tag när bidrags­be­hov sak­nas

29 §   Om det är uppen­bart att den för­säk­rade på grund av hus­hål­lets inkomst eller för­mö­gen­het eller någon annan omstän­dig­het inte behö­ver det bostads­bi­drag som kan beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i denna balk, får För­säk­rings­kas­san efter sär­skild utred­ning avslå en ansö­kan om bidrag eller dra in eller sätta ned bidra­get.

Ett sådant beslut får fat­tas även om viss inkomst eller för­mö­gen­het inte ska räk­nas in i den bidrags­grun­dande inkoms­ten.

98 kap. Sär­skilda hand­lägg­nings­reg­ler för bostads­bi­drag

Inne­håll

1 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - pre­li­mi­närt bostads­bi­drag i 2-4 §§,
   - slut­ligt bostads­bi­drag i 5-7 §§,
   - ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den i 8 och 9 §§,
   - utbe­tal­ning till annan än den för­säk­rade i 10 och 11 §§, och
   - tilläggs­bi­drag till barn­fa­mil­jer i 12 §. Lag (2022:1041).

1 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - pre­li­mi­närt bostads­bi­drag i 2-4 §§,
   - slut­ligt bostads­bi­drag i 5-7 §§,
   - ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den i 8 och 9 §§, och
   - utbe­tal­ning till annan än den för­säk­rade i 10 och 11 §§. Lag (2022:1042).

Pre­li­mi­närt bostads­bi­drag

2 §   Pre­li­mi­närt bostads­bi­drag beräk­nas efter en upp­skat­tad bidrags­grun­dande inkomst och ska så nära som möj­ligt mot­svara det slut­liga bostads­bi­drag som kan antas komma att bestäm­mas.

3 §   Vid tillämp­ningen av 96 kap. 15 § ska bostads­bi­dra­get beräk­nas som om bar­net fort­fa­rande levde och grun­das på bar­nets eko­no­miska för­hål­lan­den måna­den före döds­fal­let.

4 §   Pre­li­mi­närt bostads­bi­drag beta­las ut med ett månads­be­lopp, som avrun­das nedåt till när­maste jämna hund­ra­tal kro­nor.

Slut­ligt bostads­bi­drag

5 §   Slut­ligt bostads­bi­drag bestäms för varje kalen­derår under vil­ket pre­li­mi­närt bidrag har beta­lats ut. Slut­ligt bostads­bi­drag bestäms efter det att beslut om slut­lig skatt enligt 56 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) har med­de­lats. Lag (2018:1628).

6 §   Bestäms det slut­liga bostads­bi­dra­get till högre belopp än det som för samma år har beta­lats ut i pre­li­mi­närt bidrag, ska skill­na­den beta­las ut. Bestäms det slut­liga bostads­bi­dra­get till lägre belopp än det som för samma år har beta­lats ut i pre­li­mi­närt bidrag, ska skill­na­den beta­las till­baka enligt vad som anges i 108 kap. 9, 11-14 och 22 §§.

Belopp under 1 200 kro­nor ska var­ken beta­las ut eller beta­las till­baka.

7 §   Belopp som ska beta­las ut enligt 6 § första styc­ket ska ökas med ett till­lägg. Tilläg­get på det över­skju­tande belop­pet beräk­nas med led­ning av den stats­lå­ne­ränta som gällde vid utgången av det kalen­derår som bidra­get avser.

På belopp som ska beta­las till­baka enligt 6 § första styc­ket ska en avgift beta­las. Avgif­ten på åter­be­tal­nings­be­lop­pet beräk­nas med led­ning av den stats­lå­ne­ränta som gällde vid utgången av det kalen­derår som bidra­get avser.
Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om beräk­ningen av tilläg­get och avgif­ten.
Ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den

8 §   Det pre­li­mi­nära bidra­get ska omprö­vas om något har inträf­fat som påver­kar stor­le­ken av bidra­get.
För­säk­rings­kas­san får avstå från att besluta om änd­ring, om det som har inträf­fat endast i liten utsträck­ning påver­kar bidra­get.

9 §   Om den för­säk­ra­des beslut om slut­lig skatt, beslut om stu­di­e­me­del i form av stu­die­bi­drag eller beslut om stu­di­estarts­stöd änd­ras efter det att slut­ligt bostads­bi­drag bestämts och änd­ringen inne­bär att bostads­bi­dra­get skulle ha varit högre eller lägre, ska ett nytt bostads­bi­drag bestäm­mas, om den för­säk­rade begär det eller om För­säk­rings­kas­san själv­mant tar upp frå­gan.

En fråga om nytt slut­ligt bostads­bi­drag enligt denna para­graf får inte tas upp efter utgången av sjätte året efter det år beslu­tet om slut­lig skatt avser eller sjätte året efter det att stu­die­bi­dra­get läm­na­des. Lag (2017:528).

Utbe­tal­ning till annan än den för­säk­rade

10 §   På begä­ran av den för­säk­rade får För­säk­rings­kas­san besluta att bidra­get ska beta­las ut till någon annan än honom eller henne.

11 §   Om det finns syn­ner­liga skäl, får För­säk­rings­kas­san på fram­ställ­ning av soci­al­nämn­den betala ut bidra­get till en lämp­lig per­son eller till nämn­den att använ­das för hus­hål­lets bästa.

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​07-01/

Tilläggs­bi­drag till barn­fa­mil­jer

12 §   /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01 genom lag (2022:1042)./ Bestäm­mel­serna i 2-9 §§ gäl­ler inte i fråga om tilläggs­bi­drag till barn­fa­mil­jer. Lag (2022:1041).

III Bostads­tillägg

99 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns all­männa bestäm­mel­ser om bostads­tillägg i 100 kap.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till bostads­tillägg i 101 kap.,
   - beräk­ning av bostads­tillägg i 102 kap., och
   - sär­skilda hand­lägg­nings­reg­ler för bostads­tillägg i 103 kap.

100 kap. All­männa bestäm­mel­ser om bostads­tillägg

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns en inle­dande bestäm­melse i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om makar och sam­bor i 3 och 4 §§.

Inle­dande bestäm­melse

2 §   Bostads­tillägg är ett inkomst­prö­vat tillägg till vissa andra soci­al­för­säk­rings­för­må­ner och läm­nas i form av
   - bostads­tillägg, och
   - sär­skilt bostads­tillägg.

Sam­bor och makar

3 §   Sam­bor lik­ställs med makar när det gäl­ler bostads­tillägg.
Om det på grund av omstän­dig­he­terna är san­no­likt att två per­so­ner är sam­bor, ska dessa lik­stäl­las med sam­bor. Detta gäl­ler inte om den som ansö­ker om bostads­tillägg eller den som sådant bidrag beta­las ut till visar att de inte är sam­bor.

4 §   När det gäl­ler bostads­tillägg ska en per­son som är gift men sta­dig­va­rande lever åtskild från sin make lik­stäl­las med en ogift per­son, om inte sär­skilda skäl talar mot detta.
Lag (2010:1307).

101 kap. Rät­ten till bostads­tillägg

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - för­må­ner som kan ge rätt till bostads­tillägg i 3-5 §§,
   - undan­tag från rät­ten till bostads­tillägg i 6 §,
   - bostads­kost­na­der i 7 och 8 §§,
   - sam­ord­ning med bostads­bi­drag i 9 §, och
   - för­måns­ti­den i 10-11 §§.
Lag (2013:747).

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   Bostads­tillägg till vissa andra för­må­ner kan läm­nas enligt 3-6 §§.

Den som får bostads­tillägg kan dess­utom få sär­skilt bostads­tillägg.

För­må­ner som kan ge rätt till bostads­tillägg

Huvud­re­gel

3 §   Bostads­tillägg kan läm­nas till den som får
   1. sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning,
   2. hel all­män ålderspen­sion,
   3. änke­pen­sion, eller
   4. pen­sion eller inva­li­di­tets­för­mån enligt lag­stift­ningen i en stat som ingår i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, under för­ut­sätt­ning att för­må­nen mot­sva­rar svensk pen­sion eller ersätt­ning enligt 1-3.
Sär­skilt om sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

4 §   Bostads­tillägg kan läm­nas även när sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har för­kla­rats vilande enligt 36 kap. 13-15 §§ eller inte läm­nas på grund av bestäm­mel­serna i 106 kap. 16 §.

Bostads­tillägg kan också läm­nas till en per­son som enbart på grund av bestäm­mel­serna i 37 kap. 6 och 7 §§ inte upp­bär sju­ker­sätt­ning.

Sär­skilt om änke­pen­sion

5 §   Bostads­tillägg kan också läm­nas till en änka som enbart på grund av sam­ord­nings­be­stäm­mel­serna i 77 kap. 12 § inte får änke­pen­sion.

Undan­tag från rät­ten till bostads­tillägg

6 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Föl­jande för­må­ner kan inte ligga till grund för bostads­tillägg:
   1. ålderspen­sion för tid före den månad då den för­säk­rade fyl­ler 66 år,
   2. änke­pen­sion för tid från och med den månad då änkan fyl­ler 66 år, och
   3. änke­pen­sion till en änka som är född 1945 eller senare på grund av döds­fall efter 2002. Lag (2022:878).

6 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Föl­jande för­må­ner kan inte ligga till grund för bostads­tillägg:
   1. ålderspen­sion för tid före den månad då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion,
   2. änke­pen­sion för tid från och med den månad då änkan uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion, och
   3. änke­pen­sion till en änka som är född 1945 eller senare på grund av döds­fall efter 2002. Lag (2022:879).

Bostads­kost­na­der

7 §   Bostads­tillägg läm­nas endast för den bostad där den för­säk­rade har sitt huvud­sak­liga boende (per­ma­nent­bo­sta­den).
För bostad i sär­skild boen­de­form läm­nas bostads­tillägg endast för boende i lägen­het eller för boende i en- eller två­bädds­rum.

8 §   Bostads­tillägg läm­nas inte för sådan bostads­kost­nad som fast­ställs med beak­tande av den för­säk­ra­des inkomst.

Sam­ord­ning med bostads­bi­drag

9 §   Bostads­tillägg läm­nas inte för bostads­kost­nad till den del bostads­kost­na­den mot­sva­ras av pre­li­mi­närt bostads­bi­drag enligt 98 kap.

För­måns­ti­den

10 §   Bostads­tillägg läm­nas från och med den månad som anges i ansö­kan, dock inte för längre tid till­baka än tre måna­der före ansök­nings­må­na­den, om inte annat anges i 10 a §.
Lag (2013:747).

10 a §   Bostads­tillägg läm­nas från och med den månad för vil­ken sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har bevil­jats, om en ansö­kan om bostads­tillägg inkom­mit senast under måna­den efter den under vil­ken beslu­tet om sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning fat­ta­des.
Första styc­ket gäl­ler endast när sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har bevil­jats efter ansö­kan.
Lag (2013:747).

11 §   Bostads­tillägg läm­nas tills vidare, men får bevil­jas för viss tid. Lag (2012:599).

102 kap. Beräk­ning av bostads­tillägg

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser i 2-6 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - beräk­ning av bidrags­grun­dande inkomst i 7-13 och 15 §§,
   - beräk­ning av redu­ce­rings­in­komst i 16-19 §§,
   - häk­tade eller intagna m.fl. i 20 §,
   - beräk­ning av bostads­tillägg i 21-25 a §§, och
   - beräk­ning av sär­skilt bostads­tillägg i 26-30 §§.
Lag (2019:651).

All­männa bestäm­mel­ser

Beräk­nings­un­der­lag

2 §   Stor­le­ken på bostads­tilläg­get är bero­ende av den för­säk­ra­des och, om den för­säk­rade är gift, även makens
   - bidrags­grun­dande inkomst, och
   - redu­ce­rings­in­komst.

Bidrags­grun­dande inkomst

3 §   När det gäl­ler bostads­tillägg avses med bidrags­grun­dande inkomst den inkomst enligt 7-15 §§ för år räk­nat, som någon kan antas komma att få under den när­maste tiden.

4 §   I fråga om en för­säk­rad som är gift beräk­nas den bidrags­grun­dande inkoms­ten för den för­säk­rade och hans eller hen­nes make var för sig.
Redu­ce­rings­in­komst

5 §   När det gäl­ler bostads­tillägg avses med redu­ce­rings­in­komst den bidrags­grun­dande inkomst som åter­står efter det att beräk­ning gjorts enligt 16-19 §§.

6 §   I fråga om makar ska redu­ce­rings­in­koms­ten för var och en av dem beräk­nas utgöra hälf­ten av deras sam­man­lagda redu­ce­rings­in­komst.
Beräk­ning av bidrags­grun­dande inkomst

Grund­läg­gande bestäm­melse

7 §   Den bidrags­grun­dande inkoms­ten är sum­man av
   1. ett upp­skat­tat över­skott i inkomst­sla­get tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) mins­kat med inkomst­pen­sions­tillägg enligt 74 a kap.,
   2. ett upp­skat­tat över­skott i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het beräk­nat enligt 8 §,
   3. över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal beräk­nat enligt 9 § uti­från de upp­gif­ter som har legat till grund för Skat­te­ver­kets beslut om slut­lig skatt, för senast möj­liga beskatt­ningsår, som har fat­tats när­mast före den första månad som pröv­ningen av bostads­tilläg­get avser,
   4. del av för­mö­gen­het enligt 10-13 §§, och
   5. vissa andra inkoms­ter enligt 15 §. Lag (2020:1239).

Inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

8 §   Över­skott av en närings­verk­sam­het beräk­nat enligt 14 kap. 21 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska ökas i enlig­het med vad som anges i 97 kap. 4 § första styc­ket 1 och 4. Under­skott av närings­verk­sam­he­ten ska mins­kas med avdrag som avses i 97 kap. 4 § första styc­ket 1 och 4. Lag (2011:1075).

Inkomst­sla­get kapi­tal

9 §   Över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal ska beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i 97 kap. 5 §.

För­mö­gen­het

10 §   För­mö­gen­het enligt 7 § 4 beräk­nas per den 31 decem­ber året före det år då ansö­kan om bostads­tillägg görs eller, vid ompröv­ning av bidrags­grun­dande inkomst av annan anled­ning än som anges i 103 kap. 3 §, per den 31 decem­ber året före det år bostads­tilläg­get avser. Lag (2012:599).

11 §   Tillägg till den bidrags­grun­dande inkoms­ten ska göras med 15 pro­cent av den sam­man­lagda för­mö­gen­het som över­sti­ger 100 000 kro­nor för den som är ogift och 200 000 kro­nor för makar. Det fram­räk­nade för­mö­gen­hets­be­lop­pet avrun­das nedåt till helt tusen­tal kro­nor.

12 §   I fråga om makar ska vär­det av för­mö­gen­het för var och en av dem beräk­nas utgöra hälf­ten av deras sam­man­lagda för­mö­gen­het efter avdrag enligt 11 §.

13 §   För­mö­gen­he­ten beräk­nas enligt lagen (2009:1053) om för­mö­gen­het vid beräk­ning av vissa för­må­ner.

Vissa andra inkoms­ter

15 §   Med vissa andra inkoms­ter enligt 7 § 5 avses det­samma som i 97 kap. 13 § första styc­ket 1-3 och 5 samt ersätt­ning från avtals­grupp­sjuk­för­säk­ringar för sjuk­doms­fall som inträf­fat före år 1991. Lag (2015:758).

Beräk­ning av redu­ce­rings­in­komst

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

16 §   Redu­ce­rings­in­koms­ten är sum­man av
   1. sju­ker­sätt­ning, akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, all­män ålderspen­sion och änke­pen­sion,
   2. pen­sion och inva­li­di­tets­för­mån som läm­nas enligt utländsk lag­stift­ning,
   3. inkomst av kapi­tal enligt 7 § 3,
   4. del av för­mö­gen­het enligt 7 § 4,
   5. 50 pro­cent av de delar av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som består av arbetsin­komst enligt 67 kap. 6 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   6. 50 pro­cent av de delar av inkoms­ten enligt 15 § som, bort­sett från att skat­te­plikt inte före­lig­ger, är av mot­sva­rande slag som arbetsin­komst enligt 67 kap. 6 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen, och
   7. 80 pro­cent av övriga delar av den bidrags­grun­dande inkoms­ten, mins­kad med ett fri­be­lopp enligt 17-19 §§.
Lag (2019:651).

16 a §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Från och med den månad en för­säk­rad, som har hel all­män ålderspen­sion eller mot­sva­rande utländsk för­mån, fyl­ler 66 år är redu­ce­rings­in­koms­ten sum­man av
   1. 93 pro­cent av den inkomst­grun­dade ålderspen­sio­nen,
   2. garan­ti­pen­sion och änke­pen­sion,
   3. 93 pro­cent av den pen­sion och inva­li­di­tets­för­mån som läm­nas enligt utländsk lag­stift­ning,
   4. inkomst av kapi­tal enligt 7 § 3,
   5. del av för­mö­gen­het enligt 7 § 4,
   6. 93 pro­cent av de delar av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som består av arbetsin­komst enligt 67 kap. 6 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   7. 93 pro­cent av de delar av den inkomst enligt 15 § som, bort­sett från att skat­te­plikt inte före­lig­ger, är av mot­sva­rande slag som arbetsin­komst enligt 67 kap. 6 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen, och
   8. 93 pro­cent av övriga delar av den bidrags­grun­dande inkoms­ten, mins­kad med ett fri­be­lopp enligt 17 §.

Inkomst enligt första styc­ket 6 och 7 ska endast beak­tas till den del den över­sti­ger 24 000 kro­nor. Lag (2022:878).

16 a §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Från och med den månad en för­säk­rad, som har hel all­män ålderspen­sion eller mot­sva­rande utländsk för­mån, uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion är redu­ce­rings­in­koms­ten sum­man av
   1. 93 pro­cent av den inkomst­grun­dade ålderspen­sio­nen,
   2. garan­ti­pen­sion och änke­pen­sion,
   3. 93 pro­cent av den pen­sion och inva­li­di­tets­för­mån som läm­nas enligt utländsk lag­stift­ning,
   4. inkomst av kapi­tal enligt 7 § 3,
   5. del av för­mö­gen­het enligt 7 § 4,
   6. 93 pro­cent av de delar av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som består av arbetsin­komst enligt 67 kap. 6 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   7. 93 pro­cent av de delar av den inkomst enligt 15 § som, bort­sett från att skat­te­plikt inte före­lig­ger, är av mot­sva­rande slag som arbetsin­komst enligt 67 kap. 6 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen, och
   8. 93 pro­cent av övriga delar av den bidrags­grun­dande inkoms­ten, mins­kad med ett fri­be­lopp enligt 17 §.

Inkomst enligt första styc­ket 6 och 7 ska endast beak­tas till den del den över­sti­ger 24 000 kro­nor. Lag (2022:879).

Fri­be­lopp

17 §   Det fri­be­lopp som avses i 16 och 16 a §§ mot­sva­rar 2,43 pris­bas­belopp för den som är ogift och 2,2 pris­bas­belopp för den som är gift. Lag (2022:1031).

18 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Om den för­säk­rade får sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller mot­sva­rande utländsk för­mån ska i stäl­let för vad som anges i 17 § ett avdrag göras med ett belopp som mot­sva­rar garan­ti­ni­vån för hel sådan ersätt­ning enligt 35 kap. 18 respek­tive 19 §. Detta gäl­ler dock längst till och med måna­den före den då den för­säk­rade fyl­ler 66 år.
Lag (2022:878).

18 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Om den för­säk­rade får sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller mot­sva­rande utländsk för­mån ska i stäl­let för vad som anges i 17 § ett avdrag göras med ett belopp som mot­sva­rar garan­ti­ni­vån för hel sådan ersätt­ning enligt 35 kap. 18 respek­tive 19 §. Detta gäl­ler dock längst till och med måna­den före den då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2022:879).

19 §   Om den för­säk­rade får mer än en för­mån som enligt 101 kap. 3-5 §§ berät­ti­gar till bostads­tillägg, ska avdrag göras enligt 17 eller 18 § efter vad som är mest för­mån­ligt för honom eller henne.

Häk­tade eller intagna, m.fl.

20 §   När den bidrags­grun­dande inkoms­ten och redu­ce­rings­in­koms­ten beräk­nas ska den hand­läg­gande myn­dig­he­ten bortse från sådan för­änd­ring i utbe­tal­ning av akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, sju­ker­sätt­ning, pen­sions­för­må­ner, äldre­för­sörj­nings­stöd och liv­ränta som för­an­leds av att den för­säk­rade
   - är häk­tad,
   - är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt,
   - är inta­gen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga för verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård, eller
   - på grund av skydds­till­syn med sär­skild behand­lings­plan vis­tas i ett sådant famil­je­hem, stöd­bo­ende eller hem för vård eller boende som avses i soci­al­tjänst­la­gen (2001:453).
Lag (2015:983).

Beräk­ning av bostads­tillägg

21 §   Bostads­tillägg ska mot­svara dif­fe­ren­sen mel­lan den för­säk­ra­des
   - bostads­kost­nad enligt 22-24 §§ och
   - den del av redu­ce­rings­in­koms­ten som anges i 25 §.

22 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Till och med måna­den före den månad då den för­säk­rade fyl­ler 66 år beak­tas vid beräk­ning av bostads­tillägg 96 pro­cent av bostads­kost­na­den per månad av den del som inte över­sti­ger 5 000 kro­nor för den som är ogift och 2 500 kro­nor för den som är gift.

Om bostads­kost­na­den över­sti­ger de belopp som anges i första styc­ket beak­tas 70 pro­cent av den över­skju­tande bostads­kost­na­den per månad upp till 7 500 kro­nor för den som är ogift och 3 750 kro­nor för den som är gift.

För var och en av makar ska bostads­kost­na­den beräk­nas till hälf­ten av deras sam­man­lagda bostads­kost­nad. Lag (2022:878).

22 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Till och med måna­den före den månad då den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion beak­tas vid beräk­ning av bostads­tillägg 96 pro­cent av bostads­kost­na­den per månad av den del som inte över­sti­ger 5 000 kro­nor för den som är ogift och 2 500 kro­nor för den som är gift.

Om bostads­kost­na­den över­sti­ger de belopp som anges i första styc­ket beak­tas 70 pro­cent av den över­skju­tande bostads­kost­na­den per månad upp till 7 500 kro­nor för den som är ogift och 3 750 kro­nor för den som är gift.

För var och en av makar ska bostads­kost­na­den beräk­nas till hälf­ten av deras sam­man­lagda bostads­kost­nad. Lag (2022:879).

22 a §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Från och med den månad en för­säk­rad fyl­ler 66 år beak­tas vid beräk­ning av bostads­tillägg hela bostads­kost­na­den per månad av den del som inte över­sti­ger 3 000 kro­nor för den som är ogift och 1 500 kro­nor för den som är gift.

Om bostads­kost­na­den över­sti­ger de belopp som anges i första styc­ket beak­tas 90 pro­cent av den över­skju­tande bostads­kost­na­den per månad upp till 5 000 kro­nor för den som är ogift och 2 500 kro­nor för den som är gift. Där­ut­ö­ver beak­tas 70 pro­cent av bostads­kost­na­den per månad mel­lan 5 001 kro­nor och 7 000 kro­nor för den som är ogift och mel­lan 2 501 kro­nor och 3 500 kro­nor för den som är gift. Vidare beak­tas 50 pro­cent av bostads­kost­na­den per månad mel­lan 7 001 kro­nor och 7 500 kro­nor för den som är ogift och mel­lan 3 501 kro­nor och 3 750 kro­nor för den som är gift.

För var och en av makar ska bostads­kost­na­den beräk­nas till hälf­ten av deras sam­man­lagda bostads­kost­nad.

Ett belopp om 840 kro­nor för den som är ogift och 420 kro­nor för den som är gift ska läg­gas till den bostads­kost­nad som har beak­tats enligt första-​​tredje styc­kena och 23 §. Lag (2022:1032).

22 a §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Från och med den månad en för­säk­rad uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion beak­tas vid beräk­ning av bostads­tillägg hela bostads­kost­na­den per månad av den del som inte över­sti­ger 3 000 kro­nor för den som är ogift och 1 500 kro­nor för den som är gift.

Om bostads­kost­na­den över­sti­ger de belopp som anges i första styc­ket beak­tas 90 pro­cent av den över­skju­tande bostads­kost­na­den per månad upp till 5 000 kro­nor för den som är ogift och 2 500 kro­nor för den som är gift. Där­ut­ö­ver beak­tas 70 pro­cent av bostads­kost­na­den per månad mel­lan 5 001 kro­nor och 7 000 kro­nor för den som är ogift och mel­lan 2 501 kro­nor och 3 500 kro­nor för den som är gift. Vidare beak­tas 50 pro­cent av bostads­kost­na­den per månad mel­lan 7 001 kro­nor och 7 500 kro­nor för den som är ogift och mel­lan 3 501 kro­nor och 3 750 kro­nor för den som är gift.

För var och en av makar ska bostads­kost­na­den beräk­nas till hälf­ten av deras sam­man­lagda bostads­kost­nad.

Ett belopp om 840 kro­nor för den som är ogift och 420 kro­nor för den som är gift ska läg­gas till den bostads­kost­nad som har beak­tats enligt första-​​tredje styc­kena och 23 §.
Lag (2022:1033).

23 §   Vid boende i två­bädds­rum i sär­skild boen­de­form beak­tas inte bostads­kost­na­der till den del de över­sti­ger 2 250 kro­nor per månad för var och en av de boende.

24 §   Vid beräk­ningen av bostads­kost­nad enligt 22 §, för makar avses den gemen­samma kost­na­den, ska även hem­ma­va­rande barns andel av bostads­kost­na­den räk­nas med under för­ut­sätt­ning att bar­net inte har fyllt 20 år och inte är själv­för­sör­jande.
Det­samma ska gälla så länge bar­net får för­längt barn­bi­drag eller får stu­di­e­hjälp enligt 2 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

25 §   Den del av redu­ce­rings­in­koms­ten som avses i 21 § är
   - 62 pro­cent av inkoms­ten till den del den inte över­sti­ger ett pris­bas­belopp, och
   - 50 pro­cent av inkoms­ten till den del den över­sti­ger ett pris­bas­belopp.

25 a §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Från och med den månad en för­säk­rad, som har hel all­män ålderspen­sion eller mot­sva­rande utländsk för­mån, fyl­ler 66 år ska sådan redu­ce­rings­in­komst som avses i 21 § vara 62 pro­cent av inkoms­ten. Lag (2022:878).

25 a §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Från och med den månad en för­säk­rad, som har hel all­män ålderspen­sion eller mot­sva­rande utländsk för­mån, uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion ska sådan redu­ce­rings­in­komst som avses i 21 § vara 62 pro­cent av inkoms­ten. Lag (2022:879).

Beräk­ning av sär­skilt bostads­tillägg

Huvud­re­gel

26 §   Sär­skilt bostads­tillägg ska läm­nas med det belopp som den för­säk­ra­des inkoms­ter efter avdrag för skä­lig bostads­kost­nad under­sti­ger en skä­lig lev­nads­nivå i övrigt, allt räk­nat per månad.

Skä­lig bostads­kost­nad

27 §   Som skä­lig bostads­kost­nad enligt 26 § anses högst
   - 7 500 kro­nor för den som är ogift, och
   - 3 750 kro­nor för den som är gift.
Lag (2021:1244).

27 a §   Har upp­hävts genom lag (2021:1244).

Skä­lig lev­nads­nivå i övrigt

28 §   Skä­lig lev­nads­nivå i övrigt enligt 26 § anses per månad mot­svara en tolf­te­del av
   - 1,5357 pris­bas­belopp för den som är ogift, och
   - 1,2353 pris­bas­belopp för den som är gift.
Lag (2021:1244).

Inkoms­ter

29 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Vid tillämp­ning av 26 § ska föl­jande inkoms­ter beak­tas:
   1. Den del av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som avses i 7 § 1 och 2 efter avdrag för den skatte-​​ och avgifts­sats som föl­jer av tillämp­lig skat­te­ta­bell enligt 55 kap. 6 och 8 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Om det för den för­säk­rade inte kan beslu­tas någon tillämp­lig skat­te­ta­bell ska den skatte-​​ och avgifts­sats använ­das som föl­jer av den skat­te­ta­bell som skulle ha varit tillämp­lig om sådant beslut hade kun­nat fat­tas.
   2. Den del av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som avses i 7 § 3 efter avdrag med 30 pro­cent.
   3. Den del av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som avses i 7 § 4.
   4. Den del av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som avses i 7 § 5. När det gäl­ler sådan del av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som avses i 97 kap. 13 § 1 ska den inkoms­ten tas upp efter avdrag för de skat­ter och avgif­ter som föl­jer av bestäm­mel­serna i 1 och 2 om inkoms­ten inte hade undan­ta­gits från beskatt­ning i Sve­rige på grund av 3 kap. 9-13 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) eller skat­te­av­tal.
   5. Bostads­tillägg enligt 21 §.

Från och med den månad en för­säk­rad fyl­ler 66 år ska arbetsin­komst som avses i 16 a § 6 och 7 beak­tas i sin hel­het till den del inkoms­ten, före avdrag för skatte-​​ och avgifts­sats, över­sti­ger 24 000 kro­nor. Lag (2022:878).

29 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Vid tillämp­ning av 26 § ska föl­jande inkoms­ter beak­tas:
   1. Den del av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som avses i 7 § 1 och 2 efter avdrag för den skatte-​​ och avgifts­sats som föl­jer av tillämp­lig skat­te­ta­bell enligt 55 kap. 6 och 8 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Om det för den för­säk­rade inte kan beslu­tas någon tillämp­lig skat­te­ta­bell ska den skatte-​​ och avgifts­sats använ­das som föl­jer av den skat­te­ta­bell som skulle ha varit tillämp­lig om sådant beslut hade kun­nat fat­tas.
   2. Den del av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som avses i 7 § 3 efter avdrag med 30 pro­cent.
   3. Den del av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som avses i 7 § 4.
   4. Den del av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som avses i 7 § 5. När det gäl­ler sådan del av den bidrags­grun­dande inkoms­ten som avses i 97 kap. 13 § 1 ska den inkoms­ten tas upp efter avdrag för de skat­ter och avgif­ter som föl­jer av bestäm­mel­serna i 1 och 2 om inkoms­ten inte hade undan­ta­gits från beskatt­ning i Sve­rige på grund av 3 kap. 9-13 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) eller skat­te­av­tal.
   5. Bostads­tillägg enligt 21 §.

Från och med den månad en för­säk­rad uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion ska arbetsin­komst som avses i 16 a § 6 och 7 beak­tas i sin hel­het till den del inkoms­ten, före avdrag för skatte-​​ och avgifts­sats, över­sti­ger 24 000 kro­nor. Lag (2022:879).

30 §   Sum­man av inkoms­terna enligt 29 § 1-3 ska all­tid anses utgöra lägst en tolf­te­del av det för den för­säk­rade gäl­lande fri­be­lop­pet enligt 17-19 §§ efter avdrag för beräk­nad pre­li­mi­när skatt enligt 29 § 1. I fråga om makar ska inkoms­terna för var och en av dem beräk­nas utgöra hälf­ten av deras sam­man­lagda inkoms­ter.

För den som är född 1937 eller tidi­gare ska inkoms­terna i stäl­let för de belopp som anges i 17 §, all­tid, efter avdrag för beräk­nad pre­li­mi­när skatt enligt första styc­ket, anses utgöra lägst en tolf­te­del av
   - 2,47 pris­bas­belopp för den som är ogift, och
   - 2,235 pris­bas­belopp för den som är gift.
Lag (2022:1856).

103 kap. Sär­skilda hand­lägg­nings­reg­ler för bostads­tillägg

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den i 2-4 §§, och
   - utbe­tal­ning av bostads­tillägg i 5 §.
Lag (2013:747).

Ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den

2 §   Bostads­tilläg­get ska omprö­vas när något för­hål­lande som påver­kar till­läg­gets stor­lek har änd­rats.

3 §   Bostads­tilläg­get får räk­nas om utan före­gå­ende under­rät­telse om den del av års­in­koms­ten änd­ras som utgörs av
   - en för­mån som beta­las ut av För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten,
   - pen­sion enligt utländsk lag­stift­ning,
   - avtal­spen­sion eller mot­sva­rande ersätt­ning som föl­jer av kol­lek­tivav­tal, eller
   - över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal som avses i 102 kap. 7 § 3.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler också när änd­ring sker av
   - sådant belopp som avses i 102 kap. 17-19 §§,
   - pre­li­mi­närt bostads­bi­drag enligt 98 kap., eller
   - tax­e­rings­värde för annan fas­tig­het än sådan som avses i 5 § lagen (2009:1053) om för­mö­gen­het vid beräk­ning av vissa för­må­ner.

Vid omräk­ning av bostads­tilläg­get med stöd av första och andra styc­kena får en ny beräk­ning av bostads­tilläg­get göras uti­från enbart den änd­ring som lig­ger till grund för omräk­ningen. Lag (2017:554).

4 §   En änd­ring av bostads­tilläg­get ska gälla från och med måna­den efter den månad då anled­ningen till änd­ring har upp­kom­mit. En änd­ring av bostads­tilläg­get ska dock gälla från och med den månad under vil­ken de för­hål­lan­den har upp­kom­mit som för­an­le­der änd­ringen, om för­hål­lan­dena avser hela den måna­den. Gäl­ler det höj­ning av tilläg­get ska även 101 kap. 10 § beak­tas.

Om Pen­sions­myn­dig­he­ten eller För­säk­rings­kas­san har häm­tat in upp­gif­ter som avses i 102 kap. 7 § 3 direkt från Skat­te­ver­ket för omräk­ning av bostads­tilläg­get utan före­gå­ende under­rät­telse med stöd av 3 §, ska en änd­ring av bostads­tilläg­get, i stäl­let för vad som föl­jer av första styc­ket, gälla från och med måna­den efter den månad då Pen­sions­myn­dig­he­ten eller För­säk­rings­kas­san har fått upp­gif­terna från Skat­te­ver­ket. Lag (2018:670).

Utbe­tal­ning av bostads­tillägg

5 §   Bostads­tillägg ska beta­las ut månads­vis. Års­be­lop­pet ska avrun­das till när­maste hela kron­tal som är del­bart med tolv.

6 §   Har upp­hävts genom lag (2013:747).

IV Boen­de­tillägg

103 a kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns all­männa bestäm­mel­ser om boen­de­tillägg i 103 b kap.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - rät­ten till boen­de­tillägg i 103 c kap.,
   - beräk­ning av boen­de­tillägg i 103 d kap., och
   - sär­skilda hand­lägg­nings­reg­ler för boen­de­tillägg i 103 e kap.
Lag (2011:1513).

103 b kap. All­männa bestäm­mel­ser om boen­de­tillägg

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns en inle­dande bestäm­melse i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om sam­bor och makar i 3 och 4 §§.
Lag (2011:1513).

Inle­dande bestäm­melse

2 §   Boen­de­tillägg är ett kom­plet­te­rande bidrag till boen­det för en för­säk­rad som har fått tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning. Lag (2011:1514).

Sam­bor och makar

3 §   Sam­bor lik­ställs med makar när det gäl­ler boen­de­tillägg.

Om det på grund av omstän­dig­he­terna är san­no­likt att två per­so­ner är sam­bor, ska dessa lik­stäl­las med sam­bor. Detta gäl­ler inte om den som ansö­ker om boen­de­tillägg eller den som sådant tillägg beta­las ut till visar att de inte är sam­bor.
Lag (2011:1513).

4 §   När det gäl­ler boen­de­tillägg ska en per­son som är gift men sta­dig­va­rande lever åtskild från sin make lik­stäl­las med en ogift per­son, om inte sär­skilda skäl talar mot detta.
Lag (2011:1513).

103 c kap. Rät­ten till boen­de­tillägg

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - för­må­ner som kan ge rätt till boen­de­tillägg i 4 §,
   - undan­tag från rät­ten till boen­de­tillägg i 5 §,
   - för­måns­ti­den i 6-8 §§,
   - behål­lande av rät­ten till boen­de­tillägg i 9 §, och
   - upp­hö­rande av rät­ten till boen­de­tillägg i 10 §.
Lag (2011:1513).

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   En för­säk­rad som helt eller del­vis har fått tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning under det högsta anta­let måna­der som sådan ersätt­ning kan beta­las ut enligt 4 kap. 31 § lagen (2010:111) om infö­rande av soci­al­för­säk­rings­bal­ken har i de fall och under de när­mare för­ut­sätt­ningar som anges i detta kapi­tel rätt till ett boen­de­tillägg. Detta gäl­ler även för en för­säk­rad vars rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning upp­hör på grund av att han eller hon fyl­ler 30 år. Lag (2011:1514).

3 §   Rät­ten till boen­de­tillägg inträ­der från och med måna­den efter den då rät­ten till sådan tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som avses i 2 § har upp­hört.
Lag (2011:1514).

För­må­ner som kan ge rätt till boen­de­tillägg

4 §   Boen­de­tillägg kan läm­nas till den som omfat­tas av 2 § och som
   1. får sjuk­pen­ning enligt 27-28 a kap., eller
   2. får reha­bi­li­te­rings­pen­ning enligt 31 eller 31 a kap.
Lag (2015:963).

Undan­tag från rät­ten till boen­de­tillägg

5 §   Boen­de­tillägg läm­nas inte till den som har rätt till bostads­tillägg enligt 101 kap. Lag (2011:1513).

För­måns­ti­den

6 §   Boen­de­tillägg läm­nas från och med den månad den för­säk­rade får sådan ersätt­ning som anges i 4 § till och med den månad sådan ersätt­ning har läm­nats. Lag (2011:1513).

7 §   Boen­de­tillägg läm­nas från och med den månad som anges i ansö­kan, dock inte för längre tid till­baka än tre måna­der före ansök­nings­må­na­den. Lag (2011:1513).

8 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​12-01/ Boen­de­tillägg läm­nas längst till och med måna­den före den när den för­säk­rade fyl­ler 66 år. Lag (2022:878).

8 §    /Trä­der i kraft I:2025-​12-01/ Boen­de­tillägg läm­nas längst till och med måna­den före den när den för­säk­rade uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion. Lag (2022:879).

Behål­lande av rät­ten till boen­de­tillägg

9 §   En för­säk­rad behål­ler sin rätt till boen­de­tillägg under tid då
   1. han eller hon för­värvs­ar­be­tar,
   2. en sådan situ­a­tion före­lig­ger som anges i 26 kap. 11, 12 eller 14-18 §§ som grund för SGI-​skydd, eller
   3. han eller hon del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram och får akti­vi­tets­stöd eller står till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela
   1. före­skrif­ter om undan­tag från kra­vet på att den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram ska få akti­vi­tets­stöd, och
   2. före­skrif­ter om de vill­kor som gäl­ler för att den för­säk­rade ska anses stå till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.
Lag (2015:119).

Upp­hö­rande av rät­ten till boen­de­tillägg

10 §   Rät­ten till boen­de­tillägg upp­hör när den för­säk­rade inte längre får sådan ersätt­ning som anges i 4 § och inte hel­ler upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna i 9 §. Lag (2011:1513).

103 d kap. Beräk­ning av boen­de­tillägg

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - ersätt­ningsni­våer i 2-4 §§,
   - bidrags­grun­dande inkomst i 5 och 6 §§,
   - minsk­ning av boen­de­tillägg i 7 §,
   - andels­be­räk­ning vid par­ti­ell ersätt­ning i 8 §, och
   - sam­ord­ning med bostads­bi­drag i 9 §.
Lag (2015:963).

Ersätt­ningsni­våer

2 §   Helt boen­de­tillägg läm­nas för år räk­nat med högst
   - 104 400 kro­nor till en ogift för­säk­rad, och
   - 52 200 kro­nor till en gift för­säk­rad.
Lag (2024:1269).

3 §   Belop­pen enligt 2 § ska höjas med
   - 18 000 kro­nor till hus­håll med ett barn,
   - 30 000 kro­nor till hus­håll med två barn, och
   - 42 000 kro­nor till hus­håll med tre eller flera barn.

Med barn avses sådana barn som enligt 96 kap. berät­ti­gar till bostads­bi­drag. Lag (2024:1269).

4 §   Om boen­de­tillägg läm­nas till båda makarna ska belop­pen enligt 3 § delas lika mel­lan dem. Lag (2011:1513).

Bidrags­grun­dande inkomst

5 §   När det gäl­ler boen­de­tillägg avses med bidrags­grun­dande inkomst den inkomst enligt 6 § för år räk­nat, som den för­säk­rade kan antas komma att få under den när­maste tiden.
Beräk­ningen av den bidrags­grun­dande inkoms­ten ska göras uti­från för­hål­lan­dena den första dagen som sådan ersätt­ning läm­nas som enligt 103 c kap. 4 och 7 §§ kan ge rätt till boen­de­tillägg. Om denna ersätt­ning inte läm­nas som hel för­mån ska inkoms­ten beräk­nas som om hel för­mån läm­nas.
Lag (2011:1513).

6 §   Den bidrags­grun­dande inkoms­ten är den ersätt­ning som läm­nas i form av
   1. sjuk­pen­ning enligt 27 och 28 kap.,
   2. sjuk­pen­ning i sär­skilda fall enligt 28 a kap.,
   3. reha­bi­li­te­rings­pen­ning enligt 31 kap.,
   4. reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall enligt 31 a kap., eller
   5. akti­vi­tets­stöd.

Till den bidrags­grun­dande inkoms­ten enligt första styc­ket ska läg­gas sådan liv­ränta som läm­nas till den för­säk­rade enligt 41 eller 43 kap. Lag (2011:1513).

Minsk­ning av boen­de­tillägg

7 §   Boen­de­tilläg­get enligt 2-4 §§ ska mins­kas med 70 pro­cent av den bidrags­grun­dande inkoms­ten enligt 5 och 6 §§ som över­sti­ger 83 950 kro­nor. Lag (2024:1269).

Andels­be­räk­ning vid par­ti­ell ersätt­ning

8 §   Boen­de­tilläg­get enligt 7 § läm­nas med samma andel som den ersätt­ning som grun­dar rätt till boen­de­tillägg läm­nas med.

Om såväl sjuk­pen­ning enligt 6 § 1 som sjuk­pen­ning i sär­skilda fall enligt 6 § 2 läm­nas sam­ti­digt ska en andels­be­räk­ning göras i för­hål­lande till den sjuk­pen­ning som läm­nas enligt 6 § 2. Mot­sva­rande gäl­ler i de fall reha­bi­li­te­rings­pen­ning läm­nas enligt 6 § 3 och 4. Lag (2011:1513).

Sam­ord­ning med bostads­bi­drag

9 §   Boen­de­tilläg­get enligt 8 § ska mins­kas med det belopp som läm­nas som pre­li­mi­närt bostads­bi­drag enligt 98 kap.

Om boen­de­tillägg läm­nas till båda makarna ska boen­de­tilläg­get till var­dera maken mins­kas med halva det pre­li­mi­nära bostads­bi­dra­get enligt första styc­ket. Lag (2015:963).

103 e kap. Sär­skilda hand­lägg­nings­reg­ler för boen­de­tillägg

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den i 2-4 §§, och
   - utbe­tal­ning av boen­de­tillägg i 5 §. Lag (2011:1513).

Ompröv­ning vid änd­rade för­hål­lan­den

2 §   Boen­de­tilläg­get ska omprö­vas när något för­hål­lande som påver­kar tilläg­gets stor­lek har änd­rats. Lag (2011:1513).

3 §   Boen­de­tilläg­get får räk­nas om utan före­gå­ende under­rät­telse om den bidrags­grun­dande inkoms­ten enligt 103 d kap. 6 § änd­ras.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler också när änd­ring sker av
   - för­måns­ni­vån i de för­må­ner som anges i 103 c kap. 4 §, eller
   - pre­li­mi­närt bostads­bi­drag enligt 98 kap.
Lag (2015:963).

4 §   En änd­ring av boen­de­tilläg­get ska gälla från och med måna­den efter den månad då anled­ningen till änd­ring har upp­kom­mit. Om änd­ringar av samma slag har skett flera gånger under måna­den ska endast den senaste änd­ringen beak­tas. Gäl­ler det höj­ning av tilläg­get ska även 103 c kap. 7 § beak­tas.
Lag (2011:1513).

Utbe­tal­ning av boen­de­tillägg

5 §   Boen­de­tillägg beta­las ut månads­vis i efter­skott.
Års­be­lop­pet ska avrun­das till när­maste hela kron­tal som är del­bart med tolv. Lag (2011:1513).

AVD. H VISSA GEMEN­SAMMA BESTÄM­MEL­SER

I Inle­dande bestäm­melse

104 kap. Inne­håll

1 §   I avdel­ning H finns
   - gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­ner m.m. i 105-​108 kap.,
   - gemen­samma bestäm­mel­ser om hand­lägg­ning m.m. i 109-​115 kap., och
   - vissa orga­ni­sa­to­riska bestäm­mel­ser i 116 och 117 kap.

II Gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­ner m.m.

105 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns
   - bestäm­mel­ser om för­må­ner vid verk­stäl­lig­het i anstalt eller vård på insti­tu­tion m.m. i 106 kap.,
   - andra gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­ner i 107 kap., och
   - bestäm­mel­ser om åter­krav och ränta i 108 kap.

106 kap. För­må­ner vid verk­stäl­lig­het i anstalt eller vård på insti­tu­tion m.m.

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - famil­je­för­må­ner i 4-11 §§,
   - för­må­ner vid sjuk­dom eller arbets­skada i 12-22 §§,
   - sär­skilda för­må­ner vid funk­tions­hin­der i 23-25 a §§,
   - för­må­ner vid ålder­dom i 26-29 §§,
   - för­må­ner till efter­le­vande i 30-34 §§, och
   - bostads­stöd i 35 och 36 §§.

Slut­li­gen finns gemen­samma bestäm­mel­ser i 37-40 §§. Lag (2020:440).

Inle­dande bestäm­mel­ser

2 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om när ersätt­ning enligt denna balk inte läm­nas, begrän­sas till sitt belopp eller beta­las ut till någon annan under tid när en per­son är häk­tad, är inta­gen i anstalt, vår­das på insti­tu­tion eller av någon annan anled­ning än sjuk­dom är omhän­der­ta­gen på det all­män­nas bekost­nad eller full­gör plikt­tjänst­gö­ring.

Vidare finns i detta kapi­tel bestäm­mel­ser om när en per­son under sådan tid som anges i första styc­ket ska betala för sitt uppe­hälle genom att den hand­läg­gande myn­dig­he­ten gör avdrag från ersätt­ningen.

3 §   Om inte något annat sär­skilt anges ska den som är häk­tad, är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller annars på det all­män­nas bekost­nad är omhän­der­ta­gen, och som olov­li­gen avvi­ker från pla­ce­ringen, vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel fort­fa­rande anses som häk­tad, inta­gen respek­tive omhän­der­ta­gen.

Det som före­skrivs i första styc­ket ska också gälla den som vis­tas utan­för anstalt med anled­ning av per­mis­sion.

Famil­je­för­må­ner

Gra­vi­di­tets­pen­ning och för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner

4 §   Bestäm­mel­serna i 12-14 §§ tilläm­pas även i fråga om gra­vi­di­tets­pen­ning och till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning.

5 §   Om en kvinna vid tiden för för­loss­ningen är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga, får För­säk­rings­kas­san på fram­ställ­ning av före­stån­da­ren för inrätt­ningen besluta att den för­äld­ra­pen­ning som kvin­nan har rätt till ska beta­las ut till före­stån­da­ren att använ­das för kvin­nans och bar­nets nytta.

Barn­bi­drag

6 §   Om soci­al­nämn­den begär det får För­säk­rings­kas­san besluta att famil­je­hems­för­äl­der till ett barn som har pla­ce­rats av soci­al­nämn­den ska få barn­bi­dra­get.

Har ett barn pla­ce­rats i enskilt hem av någon annan än soci­al­nämn­den, får För­säk­rings­kas­san besluta att famil­je­hems­för­äl­dern ska få barn­bi­dra­get om den som annars skulle få bidra­get begär det.

7 §   Om ett barn vid ingången av en viss månad vår­das i ett stöd­bo­ende eller hem för vård eller boende inom soci­al­tjäns­ten, har det kom­mu­nala organ som sva­rar för vård­kost­na­den rätt att få barn­bi­dra­get för den måna­den som bidrag till denna kost­nad. Upp­kom­mer över­skott, ska detta redo­vi­sas till den som annars är berät­ti­gad att få bidra­get. Lag (2015:983).

Under­hålls­stöd

8 §   Under­hålls­stöd läm­nas inte för sådan kalen­der­må­nad då bar­net under hela måna­den
   1. på sta­tens bekost­nad får vård på insti­tu­tion eller annars kost och logi,
   2. bor i famil­je­hem eller bostad med sär­skild ser­vice för barn och ung­do­mar enligt lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade, eller
   3. vår­das i famil­je­hem, stöd­bo­ende eller hem för vård eller boende inom soci­al­tjäns­ten. Lag (2015:983).

Omvård­nads­bi­drag

9 §   För den som vår­das på en insti­tu­tion som till­hör eller till vars drift det beta­las ut bidrag från sta­ten, en kom­mun eller en region, läm­nas omvård­nads­bi­drag endast om vår­den kan beräk­nas pågå högst sex måna­der. Det­samma gäl­ler om han eller hon vår­das utan­för insti­tu­tio­nen genom dess försorg eller i annat fall vår­das utan­för en sådan insti­tu­tion och sta­ten, kom­mu­nen eller regi­o­nen är huvud­man för vår­den.
Lag (2019:843).

10 §   Är den beräk­nade vård­ti­den längre än sex måna­der kan omvård­nads­bi­drag, trots det som före­skrivs i 9 §, läm­nas för ett svårt sjukt barn under högst tolv måna­der om en för­äl­der i bety­dande omfatt­ning regel­bun­det behö­ver vara när­va­rande på insti­tu­tio­nen som en del av behand­lingen av bar­net.
Lag (2018:1265).

11 §   Om ett barn för vil­ket omvård­nads­bi­drag inte läm­nas på grund av 9 § till­fäl­ligt inte vår­das genom huvud­man­nens försorg, läm­nas bidrag för sådan tid om denna upp­går till minst tio dagar per kvar­tal eller till minst tio dagar i följd. Lag (2018:1265).

För­må­ner vid sjuk­dom eller arbets­skada

Sjuk­pen­ning

12 §   Sjuk­pen­ning läm­nas inte för tid när den för­säk­rade
   1. full­gör någon annan tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt än grund­ut­bild­ning som är längre än 60 dagar,
   2. är inta­gen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga med stöd av 3 § samma lag,
   3. är häk­tad eller inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt, eller
   4. i annat fall än som anges i 2 eller 3 av någon annan orsak än sjuk­dom tagits om hand på det all­män­nas bekost­nad.

13 §   För varje dag då en för­säk­rad som får sjuk­pen­ning vis­tas i ett sådant famil­je­hem eller hem för vård eller boende inom soci­al­tjäns­ten som ger vård och behand­ling åt miss­bru­kare av alko­hol eller nar­ko­tika, ska han eller hon betala för sitt uppe­hälle på begä­ran av den som sva­rar för vård­kost­na­derna.

14 §   Utan hin­der av bestäm­mel­serna i 12 § läm­nas sjuk­pen­ning till för­säk­rad som avses under 3 i den para­gra­fen vid sjuk­dom som inträf­far när han eller hon får vis­tas utom anstalt och bereds till­fälle att för­värvs­ar­beta.

Reha­bi­li­te­rings­pen­ning

15 §   Bestäm­mel­serna i 12-14 §§ tilläm­pas även i fråga om reha­bi­li­te­rings­pen­ning.

Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

16 §   Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning läm­nas inte för tid efter det att den för­säk­rade sex­tio dagar i följd varit fri­hets­be­rö­vad på grund av att han eller hon är
   1. häk­tad eller inta­gen i anstalt, eller
   2. inta­gen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga för verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård.

För­må­nerna läm­nas dock åter från och med den tret­tionde dagen före fri­giv­ningen.

17 §   Utan hin­der av 16 § läm­nas sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning för tid under vil­ken den för­säk­rade vis­tas utan­för anstalt enligt 11 kap. 3 eller 5 § fäng­el­se­la­gen (2010:610). Lag (2010:613).

18 §   För­säk­rings­kas­san får medge en nära anhö­rig, som för sitt uppe­hälle är bero­ende av den för­säk­rade, rätt att helt eller del­vis få sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som enligt 16 § annars inte ska läm­nas. Utbe­tal­ning av del av för­mån till nära anhö­rig ska i första hand ske från inkomstre­la­te­rad ersätt­ning.

19 §   Om en för­säk­rad som får sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning vis­tas i ett famil­je­hem, stöd­bo­ende eller hem för vård eller boende inom soci­al­tjäns­ten på grund av skydds­till­syn med sär­skild behand­lings­plan, ska han eller hon för varje dag betala för sitt uppe­hälle när sta­ten bekos­tar vis­tel­sen. Det­samma gäl­ler för tid när den för­säk­rade vis­tas utan­för anstalt enligt 11 kap. 3 § fäng­el­se­la­gen (2010:610). Lag (2015:983).

Arbets­ska­de­er­sätt­ning m.m.

20 §   Bestäm­mel­serna i 12-14 §§ tilläm­pas även i fråga om sjuk­pen­ning enligt 40, 43 och 44 kap.

Bestäm­mel­serna i 16-19 §§ tilläm­pas även i fråga om liv­ränta till den för­säk­rade enligt 41, 43 och 44 kap.

Smitt­bä­rar­pen­ning

21 §   Bestäm­mel­serna i 12-14 §§ tilläm­pas även i fråga om smitt­bä­rar­pen­ning.

När­stå­en­de­pen­ning

22 §   Bestäm­mel­serna i 12 och 14 §§ tilläm­pas även i fråga om när­stå­en­de­pen­ning.

Sär­skilda för­må­ner vid funk­tions­hin­der

Mer­kost­nads­er­sätt­ning

23 §   Bestäm­mel­serna i 9 § tilläm­pas även i fråga om mer­kost­nads­er­sätt­ning. Lag (2018:1265).

Assi­stan­s­er­sätt­ning

24 §   Assi­stan­s­er­sätt­ning läm­nas inte för tid när den funk­tions­hind­rade
   1. vår­das på en insti­tu­tion som till­hör sta­ten, en kom­mun eller en region,
   2. vår­das på en insti­tu­tion som drivs med bidrag från sta­ten, en kom­mun eller en region,
   3. bor i en grupp­bo­stad, eller
   4. vis­tas i eller del­tar i barnom­sorg, skola eller dag­lig verk­sam­het enligt 9 § 10 lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade. Lag (2019:843).

25 §   Om det finns sär­skilda skäl kan assi­stan­s­er­sätt­ning läm­nas även under tid när den funk­tions­hind­rade vår­das på sjuk­hus under en kor­tare tid eller del­tar i verk­sam­het enligt 24 § 4.

25 a §   Bestäm­mel­serna i 24 § 4 och 25 § gäl­ler inte när den funk­tions­hind­rade del­tar i barnom­sorg eller skola och behö­ver hjälp med
   1. and­ning,
   2. åtgär­der som är direkt nöd­vän­diga för att hjälp med and­ning ska kunna ges,
   3. mål­ti­der i form av sond­mat­ning, eller
   4. åtgär­der som är direkt nöd­vän­diga för för­be­re­delse och efter­ar­bete i sam­band med sådana mål­ti­der. Lag (2020:440).

För­må­ner vid ålder­dom

26 §   Bestäm­mel­serna i 27-29 §§ gäl­ler all­män ålderspen­sion, sär­skilt pen­sions­tillägg, äldre­för­sörj­nings­stöd och inkomst­pen­sions­tillägg. När det gäl­ler äldre­för­sörj­nings­stöd tilläm­pas även det som före­skrivs om bostads­tillägg i 35 §.
Lag (2020:1239).

27 §   Den för­säk­rade ska betala för sitt uppe­hälle för varje dag som han eller hon
   1. är häk­tad eller inta­gen i anstalt, eller
   2. vis­tas i famil­je­hem eller hem för vård eller boende inom soci­al­tjäns­ten på grund av skydds­till­syn med sär­skild behand­lings­plan.

Vid vis­telse i ett famil­je­hem eller ett hem för vård eller boende gäl­ler detta endast när sta­ten bekos­tar vis­tel­sen.

28 §   Den för­säk­rade ska inte betala för sitt uppe­hälle när han eller hon vis­tas utan­för anstalt enligt 11 kap. 5 § fäng­el­se­la­gen (2010:610). Lag (2010:613).

29 §   Den för­säk­rade ska inte betala för sitt uppe­hälle när han eller hon är berät­ti­gad till sju­ker­sätt­ning eller liv­ränta men för­må­nen enligt 16 eller 20 § inte ska läm­nas.

För­må­ner till efter­le­vande

Omställnings-​​, änke- och garan­ti­pen­sion

30 §   Om den som får garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion sedan minst tret­tio dagar i följd är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller är häk­tad ska, från och med den tret­tio­första dagen, garan­ti­pen­sio­nen läm­nas med högst ett belopp som inne­bär att denna till­sam­mans med omställnings-​​ eller änke­pen­sio­nen per månad upp­går till 4,5 pro­cent av pris­bas­belop­pet.

Denna begräns­ning gäl­ler inte för tid under vil­ken den pen­sions­be­rät­ti­gade vis­tas utan­för anstalt enligt 11 kap. 3 eller 5 § fäng­el­se­la­gen (2010:610). Lag (2010:613).

31 §   Om den som får omställ­ningspen­sion, garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion eller änke­pen­sion vis­tas i ett famil­je­hem, stöd­bo­ende eller hem för vård eller boende inom soci­al­tjäns­ten på grund av skydds­till­syn med sär­skild behand­lings­plan ska han eller hon för varje dag betala för sitt uppe­hälle när sta­ten bekos­tar vis­tel­sen. Det­samma gäl­ler för tid när en pen­sions­be­rät­ti­gad vis­tas utan­för anstalt enligt 11 kap. 3 § fäng­el­se­la­gen (2010:610). Lag (2015:983).

32 §   Bestäm­mel­serna i 30 och 31 §§ gäl­ler endast under för­ut­sätt­ning att den pen­sions­be­rät­ti­gade inte dess­utom får all­män ålderspen­sion eller äldre­för­sörj­nings­stöd.

Efter­le­van­de­stöd

33 §   Efter­le­van­de­stöd läm­nas inte för sådan kalen­der­må­nad då bar­net under hela måna­den
   1. på sta­tens bekost­nad får vård på insti­tu­tion eller annars får kost och logi,
   2. bor i famil­je­hem eller bostad med sär­skild ser­vice för barn och ung­do­mar enligt lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade, eller
   3. vår­das i famil­je­hem, stöd­bo­ende eller hem för vård eller boende inom soci­al­tjäns­ten. Lag (2022:938).

34 §   Bestäm­mel­serna i 33 § hind­rar inte att efter­le­van­de­stöd läm­nas i fråga om en elev i spe­ci­al­skola för tid när ele­ven vis­tas utom sko­lan. För sådan tid ska 11 § tilläm­pas på mot­sva­rande sätt.

Bostads­stöd

35 §   Om en för­säk­rad som har rätt till bostads­tillägg vis­tas eller bor i en sär­skild boen­de­form eller i ett lik­nande boende är han eller hon berät­ti­gad till bostads­tillägg för sin ursprung­liga per­ma­nent­bo­stad under högst sex måna­der från det att den hand­läg­gande myn­dig­he­ten har bedömt vis­tel­sen eller boen­det i den sär­skilda boen­de­for­men som sta­dig­va­rande.

36 §   I fråga om en för­säk­rad som har rätt till bostads­tillägg och som är inta­gen i anstalt och avtjä­nar fäng­el­se­straff som över­sti­ger två år läm­nas bostads­tillägg under längst två måna­der efter det att vis­tel­sen i anstal­ten inled­des eller fäng­el­se­straf­fet bör­jade verk­stäl­las på något annat sätt.
Bostads­tillägg får dock läm­nas för tiden från och med den tredje måna­den före den månad då fri­giv­ning ska ske eller från och med den månad då den intagne påbör­jar en vis­telse utan­för anstalt enligt 11 kap. 5 § fäng­el­se­la­gen (2010:610).
Lag (2010:613).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

Ersätt­ning endast för del av kalen­der­må­nad

37 §   Ska ersätt­ning beta­las ut endast för del av en kalen­der­må­nad, beräk­nas ersätt­ningen för varje dag till en tret­tion­del av månads­be­lop­pet och avrun­das till när­maste högre kron­tal. Det­samma gäl­ler om garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion ska mins­kas enligt 30 § för del av kalen­der­må­nad.
Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte för för­må­ner som beräk­nas per dag.
Avdrag för kost­na­der för uppe­hälle

38 §   När en per­son ska betala för sitt uppe­hälle enligt detta kapi­tel ska betal­ningen ske genom att den hand­läg­gande myn­dig­he­ten, efter skat­te­av­drag enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), gör avdrag från ersätt­ningen när den ska beta­las ut.

När det gäl­ler gra­vi­di­tets­pen­ning, till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning, sjuk­pen­ning, reha­bi­li­te­rings­pen­ning och smitt­bä­rar­pen­ning ska det inne­hållna belop­pet beta­las ut till den som har begärt avdra­get. Lag (2011:1434). 39 § Avdrag för kost­nad som avses i 38 § ska beräk­nas till 80 kro­nor för dag.
När det gäl­ler gra­vi­di­tets­pen­ning, till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning, sjuk­pen­ning, reha­bi­li­te­rings­pen­ning och smitt­bä­rar­pen­ning får avdra­get utgöra högst en tred­je­del av ersätt­ning­ens belopp efter skat­te­av­drag. I övriga fall får avdra­get utgöra högst en tred­je­del av för­må­ner­nas månads­be­lopp efter skat­te­av­drag delat med 30. Avdra­get på för­må­nen ska avrun­das till när­maste lägre kron­tal.

40 §   Om den som ska betala för sitt uppe­hälle får flera för­må­ner enligt denna balk för samma tid, ska endast ett avdrag göras från de sam­man­lagda ersätt­ning­arna.

107 kap. Andra gemen­samma bestäm­mel­ser om för­må­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - sam­man­träf­fande av för­må­ner vid ret­ro­ak­tiv utbe­tal­ning i 2-5 §§,
   - sjuk­dom, skada eller döds­fall på grund av brott i 6-8 §§,
   - utmät­ning, pant­sätt­ning och över­lå­telse av ford­ran i 9-11 §§,
   - pre­skrip­tion i 12-16 §§, och
   - ska­de­stånd i 17 och 18 §§.
Sam­man­träf­fande av för­må­ner vid ret­ro­ak­tiv utbe­tal­ning

2 §   Om För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten har beta­lat ut en ersätt­ning enligt denna balk till en för­säk­rad och någon av myn­dig­he­terna senare bevil­jar den för­säk­rade en annan ersätt­ning enligt bal­ken ret­ro­ak­tivt för samma tid som den tidi­gare utbe­ta­lade ersätt­ningen avser gäl­ler föl­jande. Avdrag på den ret­ro­ak­tiva ersätt­ningen ska göras med det belopp som över­sti­ger vad som skulle ha beta­lats ut för peri­o­den om beslut om båda ersätt­ning­arna hade fat­tats sam­ti­digt.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler också när den först utbe­talda ersätt­ningen är
   1. en sådan ersätt­ning enligt någon annan för­fatt­ning som För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten eller en arbets­lös­hets­kassa fat­tar beslut om, eller
   2. omställ­nings­stu­di­e­stöd som Cen­trala stu­di­e­stöds­nämn­den fat­tar beslut om enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd. Lag (2022:858).

3 §   Vid utbe­tal­ning av äldre­för­sörj­nings­stöd för för­flu­ten tid till en bidrags­be­rät­ti­gad, vars make tidi­gare har fått en sådan för­mån för samma tid, ska den senare för­må­nen mins­kas på sådant sätt att det sam­man­lagda belop­pet under denna tid mot­sva­rar de ersätt­ningar som skulle ha beta­lats ut om beslut om båda ersätt­ning­arna hade fat­tats sam­ti­digt.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler även bostads­tillägg.

4 §   Vid utbe­tal­ning av efter­le­van­de­pen­sion för tid före ansök­nings­må­na­den ska belop­pet mins­kas om det för samma tid tidi­gare har beta­lats ut efter­le­van­de­pen­sion till någon annan efter­le­vande. Minsk­ningen ska ske med det belopp som över­sti­ger vad som skulle ha beta­lats ut om beslut om båda ersätt­ning­arna hade fat­tats sam­ti­digt.
Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler även efter­le­van­de­liv­ränta.

5 §   Om någon som har rätt till peri­o­disk ersätt­ning enligt denna balk har fått eko­no­miskt bistånd enligt 4 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) får ret­ro­ak­tivt bevil­jad ersätt­ning på begä­ran av soci­al­nämn­den beta­las ut till nämn­den. Betal­ning till soci­al­nämn­den får göras, till den del den ersätt­nings­be­rät­ti­gade inte har åter­be­ta­lat bistån­det och det åter­stå­ende belop­pet över­sti­ger 1 000 kro­nor, med det belopp som mot­sva­rar vad soci­al­nämn­den sam­man­lagt har beta­lat ut till den ersätt­nings­be­rät­ti­gade och den­nes familj för eller under den tid som den ret­ro­ak­tiva ersätt­ningen avser.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler inte barn­bi­drag och assi­stan­s­er­sätt­ning.
Sjuk­dom, skada eller döds­fall på grund av brott

6 §   Ersätt­ning på grund av sjuk­dom eller skada som beta­las ut av För­säk­rings­kas­san får dras in eller sät­tas ned, om den som är berät­ti­gad till ersätt­ningen har ådra­git sig sjuk­do­men eller ska­dan vid upp­såt­ligt brott som han eller hon har dömts för genom dom som har vun­nit laga kraft.

7 §   Den som genom brotts­lig gär­ning upp­såt­li­gen har berö­vat någon livet eller med­ver­kat till brot­tet enligt 23 kap. 4 eller 5 § brotts­bal­ken har inte rätt till efter­le­van­de­pen­sion, efter­le­van­de­stöd eller efter­le­van­de­liv­ränta efter den avlidne.

För­må­nerna får dras in eller sät­tas ned, om den efter­le­vande på något annat sätt än som anges i första styc­ket har vål­lat döds­fal­let genom en hand­ling för vil­ken ansvar ådömts honom eller henne genom dom som vun­nit laga kraft.

8 §   Om den som skulle ha haft rätt till pre­mie­pen­sion till efter­le­vande har begått ett brott som avses i 14 kap. 15 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) mot pen­sions­spa­ra­ren eller har med­ver­kat till ett sådant brott på det sätt som anges där, ska den para­gra­fen gälla för rät­ten till pre­mie­pen­sion till efter­le­vande.

Utmät­ning, pant­sätt­ning och över­lå­telse av ford­ran

9 §   En för­säk­rads ford­ran på ersätt­ning som inne­står hos För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten får inte utmä­tas.
En ford­ran på sådan ersätt­ning får inte hel­ler pant­sät­tas eller över­lå­tas innan den är till­gäng­lig för lyft­ning.

10 §   Bestäm­mel­serna i 9 § hind­rar inte utmät­ning enligt bestäm­mel­serna i 7 kap. utsök­nings­bal­ken.

11 §   Bestäm­mel­serna i 9 och 10 §§ gäl­ler även för till­go­do­ha­vande på pre­mie­pen­sions­konto.

Pre­skrip­tion

Huvud­reg­ler

12 §   Om en ersätt­ning enligt denna balk inte har lyfts före utgången av andra året efter det då belop­pet blev till­gäng­ligt för lyft­ning, är ford­ran på belop­pet pre­skri­be­rad.

Barn­bi­drag

13 §   Om barn­bi­drag inte har lyfts före utgången av året efter det då bidra­get blev till­gäng­ligt för lyft­ning är ford­ran pre­skri­be­rad.
Under­hålls­stöd

14 §   Om under­hålls­stöd inte har lyfts inom sju måna­der efter utgången av den månad då belop­pet blev till­gäng­ligt för lyft­ning, är ford­ran pre­skri­be­rad.

Bil­stöd

15 §   Om bil­stöd inte har använts inom sex måna­der från det att den som bevil­jats bil­stöd fått besked om att stö­det kan beta­las ut är ford­ran pre­skri­be­rad.

Pre­skrip­tions­la­gen

16 §   Pre­skrip­tions­la­gen (1981:130) gäl­ler för en enskilds ford­ringar enligt bal­ken endast när detta är sär­skilt angi­vet.

Ska­de­stånd

17 §   Om någon har rätt till ersätt­ning enligt denna balk, är detta inte något hin­der mot att göra gäl­lande anspråk på ska­de­stånd utö­ver ersätt­ningen.

18 §   Ersätt­ning enligt denna balk får inte krä­vas åter från den som är skyl­dig att betala ska­de­stånd till den ersätt­nings­be­rät­ti­gade.

108 kap. Åter­krav och ränta

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - åter­be­tal­ning av ersätt­ning i 2-10 §§,
   - efter­gift i 11-14 §§,
   - verk­stäl­lig­het m.m. av beslut om åter­krav i 14 a §,
   - ränta i 15-18 §§,
   - dröjsmåls­ränta i 19 och 20 §§,
   - efter­gift av ränta och dröjsmåls­ränta i 21 §,
   - avdrag på ersätt­ning (kvitt­ning) i 22, 24 och 25 §§, och
   - betal­nings­säk­ring i 26-31 §§. Lag (2025:39).

Åter­be­tal­ning av ersätt­ning

Huvud­reg­ler

2 §   För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten ska besluta om åter­be­tal­ning av ersätt­ning som den har beslu­tat enligt denna balk, om den för­säk­rade eller, i före­kom­mande fall, den som annars har fått ersätt­ningen har orsa­kat att denna har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp genom att
   1. lämna orik­tiga upp­gif­ter, eller
   2. under­låta att full­göra en uppgifts-​​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het.

Det­samma gäl­ler om ersätt­ning i annat fall har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp och den som fått ersätt­ningen har insett eller skä­li­gen borde ha insett detta.

3 §   I fråga om efter­le­van­de­pen­sion, efter­le­van­de­stöd, liv­ränta till efter­le­vande och pre­mie­pen­sion till efter­le­vande kan beslut om åter­be­tal­ning med­de­las även när den avlidne på sätt som anges i 2 § första styc­ket har orsa­kat att ersätt­ning beta­lats ut fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp.

Mins­kad pen­sions­rätt m.m.

4 §   Har inkomst-​​, tilläggs-​​ eller efter­le­van­de­pen­sion beta­lats ut och mins­kas där­ef­ter pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng på grund av bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning enligt 61 kap. 9 respek­tive 21 § ska Pen­sions­myn­dig­he­ten besluta om åter­be­tal­ning av för myc­ket utbe­tald pen­sion.

5 §   Om en tjäns­te­man enligt 2 § lagen (2002:125) om över­fö­ring av vär­det av pen­sions­rät­tig­he­ter till och från Euro­pe­iska gemen­ska­perna har över­fört vär­det av pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och vär­det av rätt till tilläggs­pen­sion till gemen­ska­perna och den fast­ställda pen­sions­rät­ten för inkomst­pen­sion eller fast­ställda pen­sions­po­äng där­ef­ter har sänkts, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten i de fall som anges i 6 § åter­kräva av honom eller henne det som har över­förts för myc­ket.

6 §   Åter­krav enligt 5 § ska ske om sänk­ningen beror på att pen­sions­grun­dande inkomst av annat för­värvs­ar­bete har sänkts eller på att pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng inte borde ha till­go­do­räk­nats till följd av bestäm­mel­serna i 61 kap. 9 respek­tive 21 § om bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning. I andra fall ska belop­pet åter­krä­vas endast om den som över­fört vär­det av pen­sions­rät­tig­he­ter genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller genom att under­låta att full­göra en uppgifts-​​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het har orsa­kat att pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng har fast­ställts fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp.

När­mare om pre­mie­pen­sion

7 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ska besluta om åter­be­tal­ning enligt 2 § av pre­mie­pen­sion bara om felet belas­tar övriga pen­sions­spa­rare eller kan inne­bära en avse­värd påver­kan på fram­tida utbe­tal­ningar av pen­sion till pen­sions­spa­ra­ren. Detta gäl­ler också i fråga om pre­mie­pen­sion till efter­le­vande.

Under­hålls­stöd

8 §   Har under­hålls­stöd läm­nats fel­ak­tigt eller med för högt belopp, ska För­säk­rings­kas­san besluta om åter­krav av belop­pet från den som det har beta­lats ut till, även om för­ut­sätt­ning­arna enligt 2 § inte är upp­fyllda.

Sju­ker­sätt­ning och bostads­bi­drag

9 §   För­säk­rings­kas­san ska besluta om åter­be­tal­ning av sju­ker­sätt­ning och bostads­bi­drag som ska beta­las till­baka enligt 37 kap. 14 § respek­tive 98 kap. 6 §.

För­säk­rings­kas­san ska också besluta om åter­be­tal­ning av bostads­bi­drag som har läm­nats fel­ak­tigt eller med för högt belopp, även om för­ut­sätt­ning­arna enligt 2 § inte är upp­fyllda. Lag (2014:470).

Assi­stan­s­er­sätt­ning

9 a §   När det gäl­ler beslut enligt 2 § om åter­be­tal­ning av ersätt­ning får För­säk­rings­kas­san besluta om åter­krav av assi­stan­s­er­sätt­ning från den för­säk­ra­des för­myn­dare, annan ställ­fö­re­trä­dare eller den till vil­ken ersätt­ningen har beta­lats ut enligt 51 kap. 19 § i stäl­let för från den för­säk­rade.

Åter­krav mot någon annan än den för­säk­rade får uppgå till högst det belopp som denne tagit emot.

Om det inte finns sär­skilda skäl, ska hela belop­pet åter­krä­vas från den för­säk­ra­des för­myn­dare i stäl­let för från den för­säk­rade, om denne är under 18 år. Om det finns flera för­myn­dare, sva­rar de soli­da­riskt för åter­kra­vet.
Lag (2012:935).

Inte­ri­mis­tiska beslut

10 §   Om ett sådant inte­ri­mis­tiskt beslut som avses i 112 kap. 2 eller 2 a §§ har fat­tats och det senare bestäms att ersätt­ning inte ska läm­nas eller ska läm­nas med lägre belopp före­lig­ger inte skyl­dig­het att betala till­baka utbe­ta­lad ersätt­ning i andra fall än som anges i 2 §.

När det gäl­ler assi­stan­s­er­sätt­ning före­lig­ger dock, utö­ver det som anges i 2 §, åter­be­tal­nings­skyl­dig­het för ersätt­ning som inte har använts för köp av per­son­lig assi­stans eller för kost­na­der för per­son­liga assi­sten­ter. Lag (2017:1305).

Efter­gift

Huvud­re­gel

11 §   Om det finns sär­skilda skäl får den hand­läg­gande myn­dig­he­ten helt eller del­vis efterge krav på åter­be­tal­ning enligt 2-10 §§.

Sju­ker­sätt­ning och bostads­bi­drag

12 §   Vid bedöm­ningen av om det finns sär­skilda skäl för efter­gift av sådan ersätt­ning som ska beta­las till­baka enligt 9 § ska det sär­skilt beak­tas vil­ken för­måga den eller de för­säk­rade har att kunna betala till­baka ersätt­ningen.
Lag (2014:470).

13 §   Om den eller de för­säk­rade med­ve­tet eller av oakt­sam­het läm­nat fel­ak­tiga upp­gif­ter till grund för beräk­ningen av den pre­li­mi­nära sju­ker­sätt­ningen eller för bedöm­ningen av rät­ten till bostads­bi­drag, får kra­vet på åter­be­tal­ning inte efter­ges. Lag (2014:470).

14 §   För att rät­ten till efter­gift ska kunna prö­vas när det gäl­ler sådan ersätt­ning som ska beta­las till­baka enligt 9 § ska skyl­dig­he­ten enligt 110 kap. 46 och 47 §§ att anmäla änd­rade för­hål­lan­den ha full­gjorts. Om någon anmä­lan inte har gjorts kan frå­gan om efter­gift ändå prö­vas om den anmäl­nings­skyl­dige inte skä­li­gen borde ha insett att en sådan anmä­lan skulle ha gjorts. Lag (2014:470).

Verk­stäl­lig­het m.m. av beslut om åter­krav

14 a §   Efter det att ett beslut om åter­krav har fat­tats av Pen­sions­myn­dig­he­ten i ett ärende ska den fort­satta hand­lägg­ningen på grund av beslu­tet hand­has av För­säk­rings­kas­san, även om åter­kra­vet avser en för­mån som ska admi­ni­stre­ras av Pen­sions­myn­dig­he­ten.

För­säk­rings­kas­san ska handha hand­lägg­ningen av betal­nings­säk­ring enligt 26-31 §§ även innan Pen­sions­myn­dig­he­ten har fat­tat ett beslut om åter­krav. Pen­sions­myn­dig­he­ten ska lämna de upp­gif­ter som behövs för denna hand­lägg­ning till För­säk­rings­kas­san.
Lag (2025:39).

Ränta

Huvud­reg­ler

15 §   Den som är åter­be­tal­nings­skyl­dig enligt bestäm­mel­serna i någon av 2-9 §§ ska betala ränta på det åter­krävda belop­pet om den hand­läg­gande myn­dig­he­ten avse­ende det åter­krävda belop­pet har
   1. träf­fat avtal med honom eller henne om en avbe­tal­nings­plan, eller
   2. med­gett honom eller henne anstånd med betal­ningen.

Rän­tan ska beräk­nas från den dag då avta­let om avbe­tal­nings­pla­nen träf­fa­des eller anstån­det med­gavs. Ränta ska dock inte beta­las för tid innan åter­kra­vet har för­fal­lit till betal­ning. Lag (2018:772).

16 §   Rän­tan enligt 15 § ska tas ut efter en rän­te­sats som vid varje tid­punkt över­sti­ger sta­tens utlå­nings­ränta med 2 pro­cen­ten­he­ter.

Pre­mie­pen­sion

17 §   Den som är åter­be­tal­nings­skyl­dig för pre­mie­pen­sion enligt 2 § ska betala ränta på det fel­ak­tigt utbe­talda belop­pet med bas­ränta enligt 65 kap. 3 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) från utbe­tal­nings­da­gen till och med dagen för Pen­sions­myn­dig­he­tens beslut om åter­krav.

Första styc­ket tilläm­pas inte om åter­kra­vet grun­dar sig på att pre­mie­pen­sion har beta­lats ut för tid efter det att den för­säk­rade har avli­dit. Lag (2018:772).

Sju­ker­sätt­ning och bostads­bi­drag

18 §   Ränta ska inte tas ut på sådan avgift som avses i 37 kap. 15 § andra styc­ket eller 98 kap. 7 § andra styc­ket.
Lag (2014:470).

Dröjsmåls­ränta

Huvud­re­gel

19 §   Om ett belopp som har åter­krävts enligt någon av bestäm­mel­serna i 2-9 §§ inte beta­las i rätt tid, ska dröjsmåls­ränta tas ut på belop­pet.

För uttag av dröjsmåls­ränta gäl­ler i tillämp­liga delar rän­te­la­gen (1975:635). Lag (2018:772).

Sju­ker­sätt­ning och bostads­bi­drag

20 §   Dröjsmåls­ränta ska inte tas ut på sådan avgift som avses i 37 kap. 15 § andra styc­ket eller 98 kap. 7 § andra styc­ket. Lag (2014:470).

Efter­gift av ränta och dröjsmåls­ränta

Huvud­re­gel

21 §   Om det finns sär­skilda skäl får den hand­läg­gande myn­dig­he­ten helt eller del­vis efterge krav på ränta och dröjsmåls­ränta enligt 15-17 och 19 §§.

Avdrag på ersätt­ning (kvitt­ning)

All­männa bestäm­mel­ser

22 §   För­säk­rings­kas­san får, i den utsträck­ning det är skä­ligt, göra avdrag på ersätt­ning enligt denna balk om den ersätt­nings­be­rät­ti­gade enligt beslut av För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten är åter­be­tal­nings­skyl­dig för en ersätt­ning som läm­nats på grund av denna balk eller någon annan för­fatt­ning. Avdrag får även göras för upp­lu­pen ränta och avgif­ter. Avdrag får dock endast göras på ersätt­ning som admi­ni­stre­ras av samma myn­dig­het som fat­tat beslu­tet om åter­krav.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas inte i fråga om ersätt­ning till vård­gi­vare enligt lagen (2008:145) om stat­ligt tand­vårds­stöd. Lag (2013:747).

När­mare om för­må­ner till efter­le­vande

24 §   Om Pen­sions­myn­dig­he­ten har beslu­tat om åter­be­tal­ning av inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion och det till följd av beslu­tet om sänkt sådan pen­sion bevil­jas efter­le­van­de­stöd eller garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion ret­ro­ak­tivt för samma tid, ska avdrag för den åter­krävda pen­sio­nen i första hand göras på den ret­ro­ak­tivt bevil­jade för­må­nen, i den utsträck­ning betal­ning inte redan har skett.

25 §   Om Pen­sions­myn­dig­he­ten har beslu­tat om åter­be­tal­ning av efter­le­van­de­stöd eller garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion, ska avdrag för den åter­krävda för­må­nen i första hand göras på ret­ro­ak­tivt bevil­jad inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion som avser samma tid som åter­kra­vet, i den utsträck­ning betal­ning inte redan har skett.

Betal­nings­säk­ring

26 §   För att säker­ställa åter­be­tal­ning av ersätt­ning samt betal­ning av ränta och dröjsmåls­ränta enligt detta kapi­tel får egen­dom som till­hör den som är betal­nings­skyl­dig tas i anspråk (betal­nings­säk­ring). Lag (2025:39).

27 §   Beslut om betal­nings­säk­ring fat­tas av för­valt­nings­rät­ten på ansö­kan av För­säk­rings­kas­san. Lag (2025:39).

28 §   Betal­nings­säk­ring får beslu­tas om
   1. det finns en påtag­lig risk för att den som är betal­nings­skyl­dig drar sig undan skyl­dig­he­ten, och
   2. betal­nings­skyl­dig­he­ten avser ett bety­dande belopp.

Om ett beslut om åter­be­tal­ning inte har fat­tats, får betal­nings­säk­ring bara beslu­tas om det är san­no­likt att ett beslut om åter­be­tal­ning kom­mer att fat­tas. En betal­nings­säk­ring får i sådana fall inte avse ett högre belopp än det belopp som åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten san­no­likt kom­mer att fast­stäl­las till.

Ett beslut om betal­nings­säk­ring får fat­tas bara om skä­len för beslu­tet upp­vä­ger det intrång eller men i övrigt som beslu­tet inne­bär för den som beslu­tet gäl­ler eller för något annat mot­stå­ende intresse. Lag (2025:39).

29 §   Vid pröv­ning av frå­gor om betal­nings­säk­ring ska 46 kap. 9-13 §§, 14 § första styc­ket 1 och andra styc­ket första meningen, 15 § och 20-22 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) tilläm­pas. Vid tillämp­ningen av 46 kap. 9-13 §§, 14 § andra styc­ket första meningen och 20-22 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen ska det som anges där om Skat­te­ver­ket gälla För­säk­rings­kas­san. Vid tillämp­ningen av 46 kap. 14 § första styc­ket 1 och 15 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen ska det som anges där om Skat­te­ver­ket gälla För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten.
Lag (2025:39).

30 §   Om ett beslut om åter­be­tal­ning har fat­tats, ska frå­gor om betal­nings­säk­ring prö­vas av den för­valt­nings­rätt som enligt 113 kap. 14 § är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av beslu­tet om åter­be­tal­ning.

Om ett beslut om åter­be­tal­ning inte har fat­tats, ska frå­gor om betal­nings­säk­ring som rör en per­son som är bosatt i Sve­rige prö­vas av den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets per­so­nen har sin hem­orts­kom­mun enligt 113 kap. 15 § vid tid­punk­ten för ansö­kan om betal­nings­säk­ring. I övriga fall ska frå­gor om betal­nings­säk­ring prö­vas av den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets det första beslu­tet om ersätt­ning som utred­ningen om åter­be­tal­ning avser fat­ta­des. Lag (2025:39).

31 §   Vid pröv­ning av verk­stäl­lig­het av ett beslut om betal­nings­säk­ring ska 69 kap. 13-18 §§ och 71 kap. 1 § första styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) tilläm­pas. Vid tillämp­ningen ska det som anges där om Skat­te­ver­ket gälla För­säk­rings­kas­san. Lag (2025:39).

III Gemen­samma bestäm­mel­ser om hand­lägg­ning m.m.

109 kap. Inne­håll m.m.

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om
   - hand­lägg­ning av ären­den i 110 kap., - själv­be­tjä­nings­tjäns­ter via Inter­net i 111 kap.,
   - beslut i 112 kap.,
   - änd­ring, ompröv­ning och över­kla­gande av beslut i 113 kap.,
   - behand­ling av per­son­upp­gif­ter i 114 kap., och
   - straff­be­stäm­mel­ser i 115 kap.

110 kap. Hand­lägg­ning av ären­den

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - tillämp­nings­om­rå­det i 2 och 3 §§,
   - ansö­kan och anmä­lan m.m. i 4-12 §§,
   - utred­ning och upp­gifts­skyl­dig­het i 13-18 och 20-30 §§,
   - upp­gifts­skyl­dig­het för andra än par­ter i 31-35, 37 och 37 a §§,
   - bevisupp­tag­ning rörande arbets­skada m.m. vid all­män dom­stol i 38 §,
   - undan­tag från sek­re­tess i 39-42 a §§,
   - anmä­lan om bosätt­ning eller arbete i Sve­rige i 43-45 §§,
   - skyl­dig­het att anmäla änd­rade för­hål­lan­den i 46-51 §§, och
   - indrag­ning och ned­sätt­ning av ersätt­ning i 52-58 §§.
Lag (2022:938).

Tillämp­nings­om­rå­det

2 §   Detta kapi­tel gäl­ler om inte annat anges vid hand­lägg­ningen hos För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten av ären­den som avser för­må­ner enligt denna balk.

3 §   När det är sär­skilt angi­vet ska bestäm­mel­serna även tilläm­pas vid hand­lägg­ningen hos Skat­te­ver­ket.

Ansö­kan och anmä­lan m.m.

Ansö­kan m.m.

4 §   Den som vill begära en för­mån (sökan­den) ska ansöka om den skrift­li­gen. Det­samma gäl­ler begä­ran om ökning av en för­mån.

En ansö­kan om en för­mån ska inne­hålla de upp­gif­ter som behövs i ären­det och ska vara egen­hän­digt under­teck­nad. Upp­gif­ter om fak­tiska för­hål­lan­den ska läm­nas på heder och sam­vete.

5 §   Ansö­kan om för­längt under­hålls­stöd enligt 18 kap. 6 § ska göras av den stu­de­rande själv, även om han eller hon ännu inte har fyllt 18 år. En sådan underå­rig stu­de­rande ska också själv lämna de upp­gif­ter som behövs för att bedöma rät­ten till fort­satt barn­pen­sion, efter­le­van­de­stöd och barn­liv­ränta enligt 78 kap. 5 §, 79 kap. 2 § respek­tive 88 kap. 4 §.

Beträf­fande äldre­för­sörj­nings­stöd och bostads­tillägg ska, om den för­säk­rade är gift, upp­gif­ter om fak­tiska för­hål­lan­den läm­nas på heder och sam­vete även av den för­säk­ra­des make.

När det gäl­ler assi­stan­s­er­sätt­ning ska, i de fall upp­gif­ter läm­nas av ett ombud, upp­gif­ter om fak­tiska för­hål­lan­den läm­nas på heder och sam­vete även av ombu­det.

När det gäl­ler bostads­bi­drag ska ett barn som avses i 96 kap. 4 § eller 5 a § och som är över 18 år på ansök­nings­hand­lingen självt intyga de upp­gif­ter som rör bar­net, om det inte finns sär­skilda skäl mot det. Lag (2017:1123).

5 a §   Ansö­kan om för­äld­ra­pen­ning i fall som avses i 12 kap. 4 a § ska göras gemen­samt av båda för­äld­rarna.
Lag (2011:1082).

6 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Ansö­kan behö­ver, trots det som före­skrivs i 4 §, inte göras om föl­jande för­må­ner.
   1. Barn­bi­drag, i annat fall än som avses i 15 kap. 6 §. Det finns dock sär­skilda bestäm­mel­ser om anmä­lan som gäl­ler fler­barnstillägg i 16 kap. 12 §.
   2. Sjuk­pen­ning i fall där den för­säk­rade på grund av sjuk­do­men är för­hind­rad eller har syn­ner­liga svå­rig­he­ter att göra en ansö­kan.
   3. Assi­stan­s­er­sätt­ning när kom­mu­nen har anmält till För­säk­rings­kas­san att det kan antas att den enskilde har rätt till sådan ersätt­ning.

Om omvård­nads­bi­drag eller mer­kost­nads­er­sätt­ning har bevil­jats för begrän­sad tid får den tid för vil­ken för­må­nen ska läm­nas för­längas utan att ansö­kan om detta har gjorts.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om att för­må­ner läm­nas utan ansö­kan finns beträf­fande
   1. sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 36 kap. 25-27 §§,
   2. all­män ålderspen­sion i 56 kap. 4 a och 6 §§,
   3. inkomst­pen­sions­tillägg i 74 a kap. 8 § andra styc­ket,
   4. efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd i 77 kap. 13 §,
   5. efter­le­van­de­liv­ränta i 88 kap. 10 § första styc­ket,
   6. pre­mie­pen­sion till efter­le­vande i 92 kap. 2 § första styc­ket, och
   7. bostads­bi­drag i form av tilläggs­bi­drag till barn­fa­mil­jer i 93 kap. 4 § andra styc­ket. Lag (2022:1041).

6 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Ansö­kan behö­ver, trots det som före­skrivs i 4 §, inte göras om föl­jande för­må­ner.
   1. Barn­bi­drag, i annat fall än som avses i 15 kap. 6 §. Det finns dock sär­skilda bestäm­mel­ser om anmä­lan som gäl­ler fler­barnstillägg i 16 kap. 12 §.
   2. Sjuk­pen­ning i fall där den för­säk­rade på grund av sjuk­do­men är för­hind­rad eller har syn­ner­liga svå­rig­he­ter att göra en ansö­kan.
   3. Assi­stan­s­er­sätt­ning när kom­mu­nen har anmält till För­säk­rings­kas­san att det kan antas att den enskilde har rätt till sådan ersätt­ning.

Om omvård­nads­bi­drag eller mer­kost­nads­er­sätt­ning har bevil­jats för begrän­sad tid får den tid för vil­ken för­må­nen ska läm­nas för­längas utan att ansö­kan om detta har gjorts.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om att för­må­ner läm­nas utan ansö­kan finns beträf­fande
   1. sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 36 kap. 25-27 §§,
   2. all­män ålderspen­sion i 56 kap. 4 a och 6 §§,
   3. inkomst­pen­sions­tillägg i 74 a kap. 8 § andra styc­ket,
   4. efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd i 77 kap. 13 §,
   5. efter­le­van­de­liv­ränta i 88 kap. 10 § första styc­ket, och
   6. pre­mie­pen­sion till efter­le­vande i 92 kap. 2 § första styc­ket. Lag (2022:1042).

7 §   Obe­ro­ende av det som före­skrivs i 6 § kan upp­gif­ter behöva läm­nas enligt 13 §.

8 §   Bestäm­mel­ser om ansö­kan via Inter­net finns i 111 kap. 4-7 §§.

9 §   Bestäm­mel­serna i 4 och 8 §§ gäl­ler även i fråga om en sådan ansö­kan om något annat än en för­mån som ska göras enligt en bestäm­melse i bal­ken.

Avvis­ning av ansö­kan

10 §   Om ansö­kan är så ofull­stän­dig att den inte kan läg­gas till grund för någon pröv­ning i sak ska den hand­läg­gande myn­dig­he­ten avvisa den.

Om ansö­kan inte i övrigt upp­fyl­ler före­skrif­terna i 4 § andra styc­ket eller det som annars är sär­skilt före­skri­vet, ska myn­dig­he­ten också avvisa ansö­kan om inte bris­ten är av ringa bety­delse.

11 §   Den hand­läg­gande myn­dig­he­ten får inte avvisa ansö­kan enligt 10 § om sökan­den inte först har före­lagts att avhjälpa bris­ten vid påföljd att ansö­kan annars kom­mer att avvi­sas.
Ett sådant före­läg­gande får del­ges.

Ansö­kan till fel myn­dig­het, m.m.

12 §   Om en ansö­kan, anmä­lan eller lik­nande som gäl­ler bostads­tillägg eller ersätt­ning på grund av arbets­skada eller skada som avses i 43 eller 44 kap. och som ska göras hos För­säk­rings­kas­san i stäl­let har kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten, ska den anses inkom­men till För­säk­rings­kas­san samma dag. Det­samma ska gälla om ansö­kan, anmä­lan eller lik­nande ska göras hos Pen­sions­myn­dig­he­ten och den i stäl­let har kom­mit in till För­säk­rings­kas­san.

Utred­ning och upp­gifts­skyl­dig­het

Huvud­reg­ler

13 §   Den hand­läg­gande myn­dig­he­ten ska se till att ären­dena blir utredda i den omfatt­ning som deras beskaf­fen­het krä­ver.

Den enskilde är skyl­dig att lämna de upp­gif­ter som är av bety­delse för bedöm­ningen av frå­gan om ersätt­ning eller i övrigt för tillämp­ningen av denna balk. För sådant upp­gifts­läm­nande gäl­ler även 4 § andra styc­ket, om inte sär­skilda skäl talar mot det.

Sjuk­pen­ning och sjuk­pen­ning i sär­skilda fall

13 a §   Ett ärende om sjuk­pen­ning eller sjuk­pen­ning i sär­skilda fall får inte avgö­ras till den för­säk­ra­des nack­del utan att den för­säk­rade har under­rät­tats om inne­hål­let i det kom­mande beslu­tet och fått till­fälle att inom en bestämd tid yttra sig över det.

Ett ärende får dock avgö­ras utan att den för­säk­rade under­rät­tas om det kom­mande beslu­tet om det är uppen­bart att han eller hon inte kan komma in med upp­gif­ter som kan påverka avgö­ran­det. Lag (2017:1305).

Utred­nings­be­fo­gen­he­ter

14 §   När det behövs för bedöm­ningen av frå­gan om ersätt­ning eller i övrigt för tillämp­ningen av denna balk får den hand­läg­gande myn­dig­he­ten
   1. göra för­frå­gan hos den för­säk­ra­des arbets­gi­vare, läkare, anord­nare av per­son­lig assi­stans eller någon annan som kan antas kunna lämna behöv­liga upp­gif­ter,
   2. besöka den för­säk­rade,
   3. begära ett utlå­tande av viss läkare eller någon annan sak­kun­nig, samt
   4. begära att den för­säk­rade genom­går under­sök­ning enligt lagen (2018:744) om för­säk­rings­me­di­cinska utred­ningar eller någon annan utred­ning eller del­tar i ett avstäm­nings­möte för bedöm­ning av den för­säk­ra­des medi­cinska till­stånd och arbets­för­måga, behov av hjälp i den dag­liga livs­fö­ringen samt beho­vet av och möj­lig­he­terna till reha­bi­li­te­ring.
Lag (2018:745).

Utbe­tal­ning utom­lands

15 §   För utbe­tal­ning av en för­mån utom­lands får det krä­vas bevis om att rät­ten till för­må­nen består.

Gra­vi­di­tets­pen­ning

16 §   När det gäl­ler gra­vi­di­tets­pen­ning får För­säk­rings­kas­san begära att kvin­nan ger in ett utlå­tande från sin arbets­gi­vare.

För­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner

17 §   När det gäl­ler till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i fall som avses i 13 kap. 18 och 24 §§ får För­säk­rings­kas­san kräva att en för­äl­der ger in sär­skilt intyg av arbets­gi­vare eller någon annan som kan ge upp­lys­ning om arbets­för­hål­lan­dena.

För­säk­rings­kas­san får också kräva att en för­äl­der styr­ker sin rätt till för­äld­ra­pen­ning­s­för­mån i sam­band med för­äld­ra­ut­bild­ning eller del­ta­gande i en behand­ling av ett sjukt eller funk­tions­hind­rat barn genom intyg av den som anord­nat utbild­ningen eller ordi­ne­rat behand­lingen.

18 §   När det gäl­ler till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 13 kap. 22 § ska läkarut­lå­tande ges in för att styrka det sär­skilda vård- eller till­syns­be­ho­vet. I fall som avses i 13 kap. 30 § ska bar­nets sjuk­doms­till­stånd styr­kas med ett läkarut­lå­tande om det inte hos För­säk­rings­kas­san redan finns till­räck­lig utred­ning för att bedöma rät­ten till ersätt­ning.

19 §   Har upp­hävts genom lag (2012:931).

Under­hålls­stöd

20 §   Vid tillämp­ning av 14 § 1 och 2 lik­ställs betal­nings­skyl­diga för under­hålls­stöd med för­säk­rade.

Sjuk­pen­ning

21 §   När det gäl­ler sjuk­pen­ning ska den för­säk­rade, om För­säk­rings­kas­san begär det, ge in en skrift­lig sär­skild för­säk­ran avse­ende ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan på grund av sjuk­dom. Den sär­skilda för­säk­ran ska inne­hålla en utför­li­gare beskriv­ning av den för­säk­ra­des arbets­upp­gif­ter och egna bedöm­ning av arbets­för­må­gan än det som har upp­getts i ansö­kan. Upp­gif­terna i den sär­skilda för­säk­ran ska läm­nas på heder och sam­vete. Lag (2017:1306).

22 §   Har upp­hävts genom lag (2018:1265).

Arbets­ska­de­er­sätt­ning m.m.

23 §   För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten och all­män för­valt­nings­dom­stol har i den utsträck­ning som det behövs för att bestämma ska­de­er­sätt­ning, rätt att hos myn­dig­het som utö­var till­syn över arbets­gi­vares verk­sam­het begära under­sök­ning av arbets­för­hål­lan­den eller att, om det finns sär­skilda skäl eller det gäl­ler en annan för­säk­rad än en arbets­ta­gare, själva göra en sådan under­sök­ning.

Smitt­bä­rar­pen­ning

24 §   Till en ansö­kan om smitt­bä­rar­pen­ning som grun­das på beslut som avses i 46 kap. 5 § första styc­ket 1 ska det fogas en kopia av beslu­tet eller ett intyg med upp­gift om beslu­tets inne­håll.

Till en ansö­kan om smitt­bä­rar­pen­ning som grun­das på sådant för­hål­lande som anges i 46 kap. 5 § första styc­ket 2 eller en ansö­kan om rese­kost­nads­er­sätt­ning enligt 46 kap. 20 § ska det fogas ett intyg om den före­tagna åtgär­den.

När­stå­en­de­pen­ning

25 §   Till en ansö­kan om när­stå­en­de­pen­ning ska det fogas ett utlå­tande av en läkare som ansva­rar för den sju­kes vård och behand­ling. Utlå­tan­det ska inne­hålla upp­gif­ter om den vår­da­des sjuk­doms­till­stånd.

Kra­vet på läkarut­lå­tande gäl­ler inte om det hos För­säk­rings­kas­san finns utred­ning om det som avses i första styc­ket och utred­ningen är till­räck­lig för att bedöma ersätt­nings­frå­gan.

26 §   Har upp­hävts genom lag (2018:1265).

All­män ålderspen­sion

27 §   Efter före­läg­gande av Skat­te­ver­ket eller all­män för­valt­nings­dom­stol ska den enskilde, i den omfatt­ning och inom den tid som har angetts i före­läg­gan­det, med­dela sådana upp­lys­ningar som är av bety­delse för tillämp­ningen av bestäm­mel­serna om all­män ålderspen­sion.

För­må­ner till efter­le­vande

28 §   Som vill­kor för utbe­tal­ning av efter­le­van­de­stöd, efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­liv­ränta får det krä­vas en för­kla­ring på heder och sam­vete av den efter­le­vande att denne inte vet om en för­svun­nen per­son är i livet och, i fråga om liv­ränta, hur eller var­för per­so­nen har för­svun­nit.

Är den efter­le­vande omyn­dig får för­kla­ring enligt första styc­ket krä­vas även från hans eller hen­nes för­myn­dare.
För­kla­ring kan också infordras från en god man eller för­val­tare som har för­ord­nats enligt för­äld­ra­bal­ken.

29 §   Efter­le­vande som inte är för­säk­rade lik­ställs ändå med för­säk­rade vid tillämp­ning av 14 § 1 och 2 i fråga om deras rätt till efter­le­van­de­för­må­ner.

Kost­na­der

30 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om ersätt­ning för kost­na­der som en för­säk­rad eller någon annan har med anled­ning av sådan utred­ning som avses i 14 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men även med­dela före­skrif­ter om ersätt­ning för kost­na­der som en för­säk­rad har för läkar­un­der­sök­ning eller läkarut­lå­tande i sam­band med ansö­kan om omvård­nads­bi­drag, sju­ker­sätt­ning, akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller mer­kost­nads­er­sätt­ning.
Lag (2018:1265).

Upp­gifts­skyl­dig­het för andra än par­ter

Myn­dig­he­ter, arbets­gi­vare m.fl.

31 §   Myn­dig­he­ter, arbets­gi­vare och upp­drags­gi­vare, anord­nare av per­son­lig assi­stans samt för­säk­rings­in­rätt­ningar ska på begä­ran lämna För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten, Skat­te­ver­ket och all­män för­valt­nings­dom­stol upp­gif­ter som avser en namn­gi­ven per­son när det gäl­ler för­hål­lan­den som är av bety­delse för tillämp­ningen av denna balk.

Arbets­gi­vare och upp­drags­gi­vare är även skyl­diga att lämna sådana upp­gif­ter om arbe­tet och arbets­för­hål­lan­dena som behövs i ett ärende om arbets­ska­de­för­säk­ring. Lag (2012:935).

Arbets­lös­hets­kas­sor

32 §   Arbets­lös­hets­kas­sor ska på begä­ran lämna upp­gif­ter enligt 31 § första styc­ket till Skat­te­ver­ket, Pen­sions­myn­dig­he­ten och all­män för­valt­nings­dom­stol i ären­den om all­män ålderspen­sion, sär­skilt pen­sions­tillägg, efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd.

Ban­ker och andra pen­ning­in­rätt­ningar

33 §   Ban­ker och andra pen­ning­in­rätt­ningar ska på begä­ran lämna upp­gif­ter enligt 31 § första styc­ket till För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten och all­män för­valt­nings­dom­stol i ären­den om äldre­för­sörj­nings­stöd, bostads­bi­drag och bostads­tillägg.

Cen­trala stu­di­e­stöds­nämn­den

34 §   Cen­trala stu­di­e­stöds­nämn­den ska till För­säk­rings­kas­san lämna de upp­gif­ter som har bety­delse för tillämp­ningen av denna balk och lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen. Detta gäl­ler dock inte sådana per­son­upp­gif­ter som avses i arti­kel 9.1 i EU:s data­skydds­för­ord­ning (käns­liga per­son­upp­gif­ter). Lag (2022:858).

Skat­te­ver­ket

34 a §   Skat­te­ver­ket ska på För­säk­rings­kas­sans begä­ran lämna sådana upp­gif­ter om per­son­liga assi­sten­ter och dem som bedri­ver yrkes­mäs­sig verk­sam­het med per­son­lig assi­stans som behövs för För­säk­rings­kas­sans kon­troll av använd­ningen av assi­stan­s­er­sätt­ning. Lag (2012:935).

Total­för­sva­rets plikt-​​ och pröv­nings­verk och andra ansva­riga för grund­ut­bild­ning av total­för­svars­plik­tiga

35 §   Total­för­sva­rets plikt-​​ och pröv­nings­verk ska lämna Pen­sions­myn­dig­he­ten de upp­gif­ter som behövs för beräk­ning av pen­sions­grun­dande belopp enligt 60 kap. 17 §.

Den som är ansva­rig för grund­ut­bild­ning av en total­för­svars­plik­tig enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt ska under­rätta Total­för­sva­rets plikt-​​ och pröv­nings­verk om utbe­ta­lad dager­sätt­ning samt i före­kom­mande fall om att utbild­ningen har avbru­tits. Lag (2020:1272).

36 §   Har upp­hävts genom lag (2012:931).

Huvud­man för en skola

37 §   Huvud­man­nen för en skola ska lämna de upp­gif­ter som behövs i fråga om för­längt barn­bi­drag.

Kom­mu­nal nämnd

37 a §   Den kom­mu­nala nämnd som ansva­rar för att ett barn får en insats som avses i 106 kap. 8 § 2 eller 3 eller 33 § 2 eller 3 ska så snart som möj­ligt lämna upp­gif­ter till För­säk­rings­kas­san respek­tive Pen­sions­myn­dig­he­ten om den beslu­tade insat­sen. Upp­gifts­skyl­dig­he­ten gäl­ler endast insat­ser till barn som får under­hålls­stöd eller efter­le­van­de­stöd.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om upp­gifts­skyl­dig­he­ten till För­säk­rings­kas­san respek­tive Pen­sions­myn­dig­he­ten om den beslu­tade insats som avses i första styc­ket. Lag (2022:938).

Bevisupp­tag­ning rörande arbets­skada m.m. vid all­män dom­stol

38 §   För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten får i ären­den om arbets­ska­de­för­säk­ring, stat­ligt per­sonska­deskydd och krigs­ska­de­er­sätt­ning begära att tings­rätt hål­ler för­hör med vittne eller sak­kun­nig. För för­hö­ret ska i tillämp­liga delar gälla det som före­skrivs om bevisupp­tag­ning utom huvud­för­hand­ling.

Ingen är skyl­dig att inställa sig vid en annan tings­rätt än den inom vars dom­krets han eller hon vis­tas. Ersätt­ning till den som har inställt sig för att höras läm­nas med skä­ligt belopp som rät­ten bestäm­mer och beta­las av den myn­dig­het som begärt för­hö­ret.

Undan­tag från sek­re­tess

39 §   Sek­re­tess hind­rar inte att Skat­te­ver­ket, För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten och all­män för­valt­nings­dom­stol på begä­ran får lämna ut upp­gif­ter om ersätt­ningar enligt denna balk eller enligt lag­stift­ning om annan jäm­för­bar eko­no­misk för­mån till
   1. en för­säk­rings­in­rätt­ning, ett för­säk­rings­bo­lag eller en arbets­gi­vare, om upp­gif­ten behövs för sam­ord­ning med ersätt­ning där­i­från, och
   2. ett utländskt soci­al­för­säk­rings­or­gan, om upp­gif­ten behövs där vid till­lämp­ningen av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som Sve­rige har anslu­tit sig till.

40 §   Sek­re­tess hind­rar inte att all­män för­valt­nings­dom­stol på begä­ran får lämna ut upp­gif­ter som avses i 39 § till en arbets­lös­hets­kassa, om upp­gif­ten behövs för sam­ord­ning med ersätt­ning där­i­från.

41 §   Sek­re­tess hind­rar inte att Skat­te­ver­ket och Pen­sions­myn­dig­he­ten på begä­ran får lämna ut upp­gif­ter rörande inkomst­grun­dad ålderspen­sion eller inkomstre­la­te­rad efter­le­van­de­pen­sion till en arbets­lös­hets­kassa, om upp­gif­ten behövs för sam­ord­ning med ersätt­ning där­i­från.

42 §   Bestäm­mel­serna i 39 och 40 §§ gäl­ler även för utläm­nande av upp­gift från varje annan myn­dig­het som har till upp­gift att hand­lägga ären­den om ersätt­ningar enligt denna balk eller enligt lag­stift­ning om annan jäm­för­bar eko­no­misk för­mån.

42 a §   För­säk­rings­kas­san ska anmäla till Inspek­tio­nen för vård och omsorg om det finns anled­ning att anta att en enskild bedri­ver yrkes­mäs­sig verk­sam­het med per­son­lig assi­stans utan till­stånd enligt 23 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade eller att en till­stånds­ha­vares lämp­lig­het för att bedriva sådan verk­sam­het kan ifrå­ga­sät­tas.
Lag (2021:878).

Anmä­lan om bosätt­ning eller arbete i Sve­rige

43 §   Den som bosät­ter sig i Sve­rige och som inte är folk­bok­förd här ska anmäla sig till För­säk­rings­kas­san.

En utsänd stats­an­ställd som avses i 5 kap. 4 § första styc­ket och som inte är folk­bok­förd här ska anmäla sig till För­säk­rings­kas­san.

44 §   En anmä­lan om arbete i Sve­rige som görs av den som arbe­tar här utan att vara bosatt i lan­det ska läm­nas till För­säk­rings­kas­san.

45 §   Den som läm­nar Sve­rige för en tid som kan antas ha bety­delse för soci­al­för­säk­rings­skyd­det enligt 5 eller 6 kap.
ska anmäla detta till För­säk­rings­kas­san.

Skyl­dig­het att anmäla änd­rade för­hål­lan­den

All­männa bestäm­mel­ser

46 §   Den som ansö­ker om, har rätt till eller annars får en för­mån enligt denna balk ska anmäla sådana änd­rade för­hål­lan­den som påver­kar rät­ten till eller stor­le­ken av för­må­nen.

Det som anges i första styc­ket kan avse
   1. bosätt­ning i Sve­rige eller utlands­vis­telse,
   2. bostads­för­hål­lan­den,
   3. civil­stånd, vård­nad och sam­man­bo­ende med vuxen eller barn,
   4. häl­so­till­stånd,
   5. för­värvs­ar­bete i Sve­rige eller utom­lands,
   6. arbets­för­måga,
   7. inkomst­för­hål­lan­den,
   8. för­mö­gen­hets­för­hål­lan­den, och
   9. utländsk soci­al­för­säk­rings­för­mån.

Anmä­lan som gäl­ler assi­stan­s­er­sätt­ning ska även göras av den till vil­ken assi­stan­s­er­sätt­ning har beta­lats ut enligt 51 kap. 19 §, om denne har kän­ne­dom om de änd­rade för­hål­lan­dena.

Anmä­lan behö­ver inte göras om den hand­läg­gande myn­dig­he­ten har kän­ne­dom om änd­ringen och där­för sak­nar behov av en anmä­lan. Anmä­lan behö­ver inte hel­ler göras i ett ärende om bostads­tillägg eller äldre­för­sörj­nings­stöd om änd­ringen inne­bär att inkoms­terna eller för­mö­gen­he­ten endast har ökat i mindre omfatt­ning. Lag (2014:470).

47 §   Anmä­lan enligt 46 § ska göras så snart som möj­ligt och senast fjor­ton dagar efter det att den anmäl­nings­skyl­dige fick kän­ne­dom om för­änd­ringen.

Den hand­läg­gande myn­dig­he­ten får, när det anses moti­ve­rat, kräva att upp­gif­terna läm­nas på det sätt som före­skrivs i 4 §.

Anstånd med betal­nings­skyl­dig­het för under­hålls­stöd

48 §   För den som är betal­nings­skyl­dig för under­hålls­stöd och som har bevil­jats anstånd gäl­ler det som anges om anmäl­nings­skyl­dig­het i 46 och 47 §§ i fråga om sådana änd­rade för­hål­lan­den som påver­kar rät­ten till anstånd eller omfatt­ningen av anstån­det.

Gra­vi­di­tets­pen­ning, till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning, sjuk­pen­ning och smitt­bä­rar­pen­ning

49 §   Den som är berät­ti­gad till gra­vi­di­tets­pen­ning, till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning, sjuk­pen­ning eller smitt­bä­rar­pen­ning är skyl­dig att enligt bestäm­mel­serna i 47 § med­dela För­säk­rings­kas­san sin vis­tel­se­a­dress när han eller hon under sjuk­doms­fall eller annat ersätt­nings­fall vis­tas annat än till­fäl­ligt på annan adress än den som angetts till För­säk­rings­kas­san.

Sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

50 §   Den som får sju­ker­sätt­ning ska all­tid göra anmä­lan enligt bestäm­mel­serna i 47 § om arbets­för­må­gan för­bätt­ras.

51 §   Anmä­lan enligt 46 § av den som får sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska göras
   1. om han eller hon avser att börja för­värvs­ar­beta, innan arbe­tet påbör­jas,
   2. om han eller hon avser att börja för­värvs­ar­beta i större omfatt­ning än tidi­gare, innan arbe­tet utö­kas, och
   3. om han eller hon avser att fort­sätta att för­värvs­ar­beta efter tid som avses i 36 kap. 13 §, innan arbe­tet fort­sät­ter.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler också den som får liv­ränta vid arbets­skada eller annan skada som avses i 41-44 kap.

Indrag­ning och ned­sätt­ning av ersätt­ning

För­sum­mad uppgifts-​​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het

52 §   Ersätt­ning enligt denna balk får dras in eller sät­tas ned om den för­säk­rade eller den som annars får ersätt­ningen
   1. med­ve­tet eller av grov vårds­lös­het har läm­nat orik­tig eller vil­se­le­dande upp­gift,
   2. inte har läm­nat upp­gift enligt 13 §, eller
   3. inte har anmält änd­rade för­hål­lan­den enligt 46, 47, 50 och 51 §§.

Indrag­ningen eller ned­sätt­ningen får avse viss tid eller gälla tills vidare. Det som anges i första styc­ket gäl­ler endast om det är fråga om ett för­hål­lande som är av bety­delse för rät­ten till eller stor­le­ken av ersätt­ningen.

Väg­ran att med­verka i utred­ningen

53 §   Ersätt­ning enligt denna balk får dras in eller sät­tas ned om den som är berät­ti­gad till ersätt­ningen utan gil­tig anled­ning väg­rar att med­verka till utred­nings­åt­gär­der enligt 14-18, 27 och 28 §§. Då gäl­ler 52 § andra styc­ket.
Lag (2018:1265).

Väg­ran att följa läka­res före­skrif­ter

54 §   Ersätt­ning enligt denna balk får dras in eller sät­tas ned, om den som är berät­ti­gad till ersätt­ningen väg­rar att följa läka­res före­skrif­ter. Då gäl­ler 52 § andra styc­ket.

Under­lå­ten­het att ge in läka­rin­tyg eller för­säk­ran vid sjuk­doms­fall

55 §   Sjuk­pen­ning får dras in eller sät­tas ned, om den som är berät­ti­gad till ersätt­ningen under­lå­ter att
   1. styrka ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan genom läka­rin­tyg inom före­skri­ven tid, eller
   2. ge in en sådan sär­skild för­säk­ran som avses i 21 §.
Lag (2017:1306).

Under­lå­ten­het att med­dela vis­tel­se­a­dress

56 §   Gra­vi­di­tets­pen­ning, till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning, sjuk­pen­ning och smitt­bä­rar­pen­ning får dras in eller sät­tas ned om den som är berät­ti­gad till ersätt­ningen under­lå­ter att med­dela För­säk­rings­kas­san sin vis­tel­se­a­dress enligt 49 §.

Väg­ran att med­verka till behand­ling eller reha­bi­li­te­ring

57 §   Ersätt­ning får dras in eller sät­tas ned om den för­säk­rade utan gil­tig anled­ning väg­rar att med­verka till
   1. behand­ling eller reha­bi­li­te­ring enligt 27 kap. 6 §, eller
   2. reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der enligt 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 §.
Det som anges i första styc­ket gäl­ler endast
   1. omvård­nads­bi­drag,
   2. sjuk­pen­ning,
   3. sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning,
   4. sjuk­vårds­er­sätt­ning vid arbets­skada,
   5. liv­ränta till den för­säk­rade vid arbets­skada, och
   6. mer­kost­nads­er­sätt­ning.

Det som i andra styc­ket före­skrivs om arbets­skada tilläm­pas också på mot­sva­rande ersätt­ningar enligt 43 och 44 kap.
Lag (2018:1265).

Väg­ran att med­verka till besök eller inspek­tion

57 a §   Assi­stan­s­er­sätt­ning får dras in eller sät­tas ned om den för­säk­rade vid upp­re­pade till­fäl­len utan gil­tig anled­ning väg­rar att med­verka till
   1. besök enligt 14 § 2 när assi­stan­sen utförs av någon som är när­stå­ende till eller lever i hus­hålls­ge­men­skap med den för­säk­rade och som inte är anställd av kom­mu­nen, eller
   2. inspek­tion av Inspek­tio­nen för vård och omsorg enligt 51 kap. 16 a §. Lag (2012:962).

Infor­ma­tion om bety­del­sen av väg­rad med­ver­kan

58 §   För att ersätt­ning ska få dras in eller sät­tas ned på grund av att den för­säk­rade väg­rar att delta vid avstäm­nings­möte enligt 14 § 4 eller behand­ling eller reha­bi­li­te­ring enligt 57 §, eller väg­rar att med­verka till besök eller inspek­tion enligt 57 a §, krävs att den för­säk­rade har infor­me­rats om denna påföljd. Lag (2012:935).

111 kap. Själv­be­tjä­nings­tjäns­ter via Inter­net

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - tillämp­nings­om­rå­det i 2 §,
   - vad som är själv­be­tjä­nings­tjäns­ter i 3 §,
   - när själv­be­tjä­nings­tjäns­ter kan använ­das i 4 §,
   - elektro­nisk under­skrift i 5 och 6 §§, och
   - när en upp­gift anses ha kom­mit in i 7 §.
Lag (2016:563).

Tillämp­nings­om­rå­det

2 §   Detta kapi­tel gäl­ler i fråga om för­må­ner enligt denna balk samt andra för­må­ner och ersätt­ningar som enligt lag eller för­ord­ning hand­läggs av För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten.

Kapit­let är inte tillämp­ligt i fråga om över­kla­gande av beslut i annat fall än då en begä­ran om ompröv­ning ska anses som ett över­kla­gande.

Vad är själv­be­tjä­nings­tjäns­ter?

3 §   Med själv­be­tjä­nings­tjäns­ter avses möj­lig­he­ter att via Inter­net få till­gång till per­son­upp­gif­ter och annan infor­ma­tion samt utföra sådana rätts­hand­lingar som anges i 4 § första styc­ket.

När kan själv­be­tjä­nings­tjäns­ter använ­das?

4 §   En enskild får, i den utsträck­ning som fram­går av före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, använda själv­be­tjä­nings­tjäns­ter för att
   - lämna upp­gif­ter,
   - göra anmäl­ningar eller ansök­ningar,
   - för­foga över rät­tig­he­ter, och
   - utföra andra rätts­hand­lingar.

Sådana rätts­hand­lingar som anges i första styc­ket har samma rätts­verk­ningar som om de utförts i enlig­het med de före­skrif­ter om form­krav som annars gäl­ler för de för­må­ner och ersätt­ningar som avses i 2 § första styc­ket. Före­skrif­ter om att upp­gif­ter ska läm­nas på heder och sam­vete ska dock all­tid iakt­tas när själv­be­tjä­nings­tjäns­ter används.

Elektro­nisk under­skrift

5 §   En enskild som läm­nar upp­gif­ter i sam­band med att han eller hon använ­der en själv­be­tjä­nings­tjänst ska använda en sådan elektro­nisk under­skrift som avses i arti­kel 3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektro­nisk iden­ti­fi­e­ring och betrodda tjäns­ter för elektro­niska trans­ak­tio­ner på den inre mark­na­den och om upp­hä­vande av direk­tiv 1999/93/EG, i den ursprung­liga lydel­sen.

Om det är fråga om att få till­gång till per­son­upp­gif­ter ska cer­ti­fi­kat, till vil­ket en säker iden­ti­fi­e­rings­funk­tion är knu­ten, använ­das för kon­troll av använ­da­rens iden­ti­tet.
Lag (2016:563).

6 §   Om det finns någon annan metod än som avses i 5 § för iden­ti­fi­e­ring eller skydd mot för­vansk­ning av upp­gif­ter som är till­räck­ligt säker med hän­syn till ris­ken för integri­tets­in­trång eller annan skada får dock den använ­das.

Elektro­nisk under­skrift ska dock all­tid använ­das när upp­gif­ter ska läm­nas på heder och sam­vete. Lag (2016:563).

När anses en upp­gift ha kom­mit in?

7 §   En hand­ling eller upp­gift som vid använd­ning av en själv­be­tjä­nings­tjänst har över­sänts till För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten, ska anses ha kom­mit in till den myn­dig­het till vil­ken ären­det hör när den har anlänt till den del av ett system för auto­ma­ti­se­rad behand­ling som anvi­sats som mot­tag­nings­ställe för själv­be­tjä­nings­tjäns­ten.

112 kap. Om beslut

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - inte­ri­mis­tiska beslut i 2-4 §§,
   - när ett beslut blir gäl­lande i 5 §, och
   - beslut genom auto­ma­ti­se­rad behand­ling i 6 och 7 §§.

Inte­ri­mis­tiska beslut

All­männa bestäm­mel­ser

2 §   För tid till dess att ett ärende har avgjorts får För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten besluta i fråga om ersätt­ning från samma myn­dig­het, om
   1. det inte utan bety­dande dröjs­mål kan avgö­ras om rätt till ersätt­ning före­lig­ger,
   2. det är san­no­likt att sådan rätt före­lig­ger, och
   3. det är av väsent­lig bety­delse för den som begär ersätt­ningen.

Ett beslut enligt första styc­ket får med­de­las även när det står klart att rätt till ersätt­ning före­lig­ger men ersätt­ning­ens belopp inte kan bestäm­mas utan bety­dande dröjs­mål.

2 a §   För tid till dess att ett ärende om sjuk­pen­ning eller sjuk­pen­ning i sär­skilda fall har avgjorts slut­ligt får För­säk­rings­kas­san trots 2 § besluta om sådan ersätt­ning, om
   1. den för­säk­rade begär sjuk­pen­ning eller sjuk­pen­ning i sär­skilda fall i anslut­ning till en sjuk­pe­riod som har pågått i minst 15 dagar,
   2. sjuk­pen­ning eller sjuk­pen­ning i sär­skilda fall har läm­nats tidi­gare i sjuk­pe­ri­o­den, och
   3. det sak­nas skäl som talar emot det.
Lag (2017:1305).

3 §   Finns det san­no­lika skäl att dra in eller minska en beslu­tad ersätt­ning, kan den hand­läg­gande myn­dig­he­ten besluta att ersätt­ningen ska hål­las inne eller läm­nas med lägre belopp till dess att ären­det avgjorts.

Undan­tag för vissa för­må­ner

4 §   Inte­ri­mis­tiska beslut om ersätt­ning enligt 2 och 3 §§ får inte fat­tas i ären­den om adop­tions­bi­drag, bil­stöd eller sär­skilt pen­sions­tillägg.

Inte­ri­mis­tiska beslut enligt 2 § får inte fat­tas i ären­den om all­män ålderspen­sion, inkomst­pen­sions­tillägg, efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd.

Inte­ri­mis­tiska beslut enligt 3 § får inte fat­tas i ären­den om assi­stan­s­er­sätt­ning. Lag (2020:1239).

När ett beslut blir gäl­lande

5 §   En myn­dig­hets eller en all­män för­valt­nings­dom­stols beslut enligt denna balk ska gälla ome­del­bart, om inget annat före­skrivs i beslu­tet eller bestäms av en dom­stol som har att pröva beslu­tet.

Beslut genom auto­ma­ti­se­rad behand­ling

Beslut som fat­tas av Skat­te­ver­ket

6 §   Skat­te­ver­kets beslut om pen­sions­grun­dande inkomst får fat­tas genom auto­ma­ti­se­rad behand­ling om en klar­gö­rande moti­ve­ring för beslu­tet får ute­läm­nas enligt 32 § första styc­ket för­valt­nings­la­gen (2017:900).

Beslut som avses i första styc­ket får även sät­tas upp i form av elektro­niska doku­ment. Med ett elektro­niskt doku­ment avses en upp­tag­ning som har gjorts med hjälp av auto­ma­ti­se­rad behand­ling och vars inne­håll och utstäl­lare kan veri­fie­ras genom ett visst tek­niskt för­fa­rande. Lag (2018:780).

Beslut som fat­tas av Pen­sions­myn­dig­he­ten

7 §   Beslut om all­män ålderspen­sion får fat­tas genom auto­ma­ti­se­rad behand­ling av Pen­sions­myn­dig­he­ten om en klar­gö­rande moti­ve­ring för beslu­tet får ute­läm­nas enligt 32 § första styc­ket för­valt­nings­la­gen (2017:900). Det­samma gäl­ler i tillämp­liga delar för beslut om inkomst­pen­sions­tillägg, efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd. Lag (2020:1239).

113 kap. Änd­ring, ompröv­ning och över­kla­gande av beslut

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns all­männa bestäm­mel­ser i 2 §.

Vidare finns bestäm­mel­ser om
   - änd­ring av beslut i 3-6 §§,
   - ompröv­ning av beslut i 7-9 §§,
   - över­kla­gande av För­säk­rings­kas­sans och Pen­sions­myn­dig­he­tens beslut i 10-15 §§,
   - över­kla­gande av all­män för­valt­nings­dom­stols beslut i 16 och 17 §§,
   - tids­fris­ter för begä­ran om ompröv­ning och över­kla­gande i 19 och 20 §§,
   - hand­lingar till fel myn­dig­het i 20 a §, och
   - avvis­nings­be­slut i 21 §.

Slut­li­gen finns sär­skilda bestäm­mel­ser om
   - all­män ålderspen­sion i 22-36 §§,
   - inkomst­pen­sions­tillägg i 36 a §,
   - för­må­ner till efter­le­vande i 37-40 §§, och
   - beslut som rör fond­för­val­tare i 41 §.
Lag (2020:1239).

All­männa bestäm­mel­ser

2 §   Beslut i ären­den om för­må­ner enligt denna balk får änd­ras, omprö­vas och över­kla­gas med tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 3-21 §§, om inget annat föl­jer av bestäm­mel­serna i 22-40 §§.

Första styc­ket gäl­ler även beslut i ären­den
   - enligt 19 kap. om bidrags­skyl­di­gas betal­nings­skyl­dig­het mot För­säk­rings­kas­san,
   - om utfär­dande av intyg för tillämp­ning av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men, och
   - enligt 22 och 23 §§ lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd om bestäm­mande av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst och årlig inkomst för en per­son som ansökt om omställ­nings­stu­di­e­stöd enligt den lagen. Lag (2022:858).

Änd­ring av beslut

3 §   För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten ska ändra ett beslut som har fat­tats av respek­tive myn­dig­het och som inte har prö­vats av dom­stol, om beslu­tet
   1. på grund av skriv­fel, räk­ne­fel eller annat sådant för­bi­se­ende inne­hål­ler uppen­bar orik­tig­het,
   2. har bli­vit orik­tigt på grund av att det har fat­tats på uppen­bart fel­ak­tigt eller ofull­stän­digt under­lag, eller
   3. har bli­vit orik­tigt på grund av uppen­bart fel­ak­tig rätts­tillämp­ning eller annan lik­nande orsak.

Beslu­tet ska änd­ras även om ompröv­ning inte har begärts.
Änd­ring behö­ver dock inte göras om orik­tig­he­ten är av ringa bety­delse.

4 §   Det all­männa ombu­det får begära änd­ring enligt 3 §. Sådan begä­ran får det all­männa ombu­det fram­ställa även till för­mån för enskild part.

5 §   Ett beslut får inte änd­ras till den för­säk­ra­des nack­del med stöd av 3 § när det gäl­ler en för­mån som har för­fal­lit till betal­ning, och inte hel­ler i annat fall om det finns syn­ner­liga skäl mot det.

6 §   En fråga om änd­ring enligt 3 § får inte tas upp av den hand­läg­gande myn­dig­he­ten senare än två år efter den dag då beslu­tet med­de­la­des. Änd­ring får dock ske även senare än två år efter den dag då beslu­tet med­de­la­des
   1. om det först där­ef­ter kom­mit fram att beslu­tet har fat­tats på uppen­bart fel­ak­tigt eller ofull­stän­digt under­lag, eller
   2. om det finns andra syn­ner­liga skäl.

Ompröv­ning av beslut

7 §   För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten ska ompröva ett beslut som har fat­tats av respek­tive myn­dig­het om det skrift­li­gen begärs av en enskild som beslu­tet angår och beslu­tet inte har med­de­lats med stöd av 3 §.

Ett avvis­nings­be­slut som grun­das på att en begä­ran om ompröv­ning eller ett över­kla­gande kom­mit in för sent får inte omprö­vas. Inte hel­ler får ompröv­ning avse en fråga som har avgjorts
   - efter ompröv­ning, eller
   - av dom­stol.

Bestäm­mel­ser om begä­ran om ompröv­ning genom Inter­net finns i 111 kap. 4-7 §§.

8 §   Vid ompröv­ningen får beslu­tet inte änd­ras till den enskil­des nack­del.

9 §   Har ompröv­ning begärts av ett beslut och över­kla­gar det all­männa ombu­det samma beslut, ska beslu­tet inte omprö­vas.
Ären­det ska i stäl­let över­läm­nas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Den enskil­des begä­ran om ompröv­ning ska i sådant fall anses som ett över­kla­gande.

Över­kla­gande av För­säk­rings­kas­sans och Pen­sions­myn­dig­he­tens beslut

All­männa bestäm­mel­ser

10 §   För­säk­rings­kas­sans och Pen­sions­myn­dig­he­tens beslut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.
Ett beslut får dock inte över­kla­gas av en enskild innan beslu­tet har omprö­vats enligt 7 §. En enskilds över­kla­gande av ett sådant beslut innan beslu­tet har omprö­vats ska anses som en begä­ran om ompröv­ning enligt nämnda para­graf. 11 § Det som före­skrivs i 10 § andra styc­ket gäl­ler inte i fråga om beslut som avses i 7 § andra styc­ket första meningen och inte hel­ler beslut som har med­de­lats med stöd av 3 §. Den enskil­des begä­ran om ompröv­ning av ett sådant beslut ska anses som ett över­kla­gande.

12 §   Ett beslut av För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten får över­kla­gas av det all­männa ombu­det.
Det all­männa ombu­det får upp­dra åt en tjäns­te­man vid För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten att före­träda ombu­det i all­män för­valt­nings­dom­stol.

Det all­männa ombu­det får föra talan även till för­mån för enskild part.

13 §   Om det all­männa ombu­det har över­kla­gat ett beslut av För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten, förs det all­män­nas talan i all­män för­valt­nings­dom­stol av ombu­det.
Rätt dom­stol

14 §   Ett beslut som rör en per­son som är bosatt i Sve­rige över­kla­gas hos den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets per­so­nen hade sin hem­orts­kom­mun när beslu­tet i saken fat­ta­des.

Beslut i övriga fall över­kla­gas hos den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets det första beslu­tet i saken fat­ta­des.

15 §   Med hem­orts­kom­mun avses den kom­mun där den fysiska per­so­nen var folk­bok­förd den 1 novem­ber året före det år då beslu­tet fat­ta­des.

För den som var bosatt här i lan­det under någon del av det år då beslu­tet fat­ta­des, men som inte var folk­bok­förd här den 1 novem­ber före­gå­ende år, avses med hem­orts­kom­mun den kom­mun där den fysiska per­so­nen först var bosatt.

Över­kla­gande av all­män för­valt­nings­dom­stols beslut

16 §   Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande hos kam­mar­rät­ten.

17 §   För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten och det all­männa ombu­det får vid över­kla­gande av dom­stols beslut föra talan även till för­mån för enskild part.

18 §   Har upp­hävts genom lag (2013:82).

Tids­fris­ter för begä­ran om ompröv­ning och över­kla­gande

19 §   En begä­ran om ompröv­ning enligt 7 § ska ha kom­mit in till den hand­läg­gande myn­dig­he­ten inom två måna­der från den dag då den enskilde fick del av beslu­tet.

20 §   Ett över­kla­gande av För­säk­rings­kas­sans, Pen­sions­myn­dig­he­tens eller en all­män för­valt­nings­dom­stols beslut ska ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då kla­gan­den fick del av beslu­tet. Om det är det all­männa ombu­det, För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten som över­kla­gar beslu­tet, ska tiden dock räk­nas från den dag då beslu­tet med­de­la­des.
Hand­lingar till fel myn­dig­het

20 a §   Om en begä­ran om ompröv­ning eller ett över­kla­gande som gäl­ler bostads­tillägg eller ersätt­ning på grund av arbets­skada eller skada som avses i 43 eller 44 kap. och som ska göras hos För­säk­rings­kas­san i stäl­let har kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten, ska hand­lingen anses inkom­men till För­säk­rings­kas­san samma dag. Det­samma ska gälla om en begä­ran om ompröv­ning eller ett över­kla­gande ska göras hos Pen­sions­myn­dig­he­ten och hand­lingen i stäl­let har kom­mit in till För­säk­rings­kas­san.

Avvis­nings­be­slut

21 §   Har en begä­ran om ompröv­ning eller ett över­kla­gande avvi­sats ska avvis­nings­be­slu­tet, med de undan­tag som anges i 11 §, över­kla­gas i samma ord­ning som beslu­tet i huvud­sa­ken.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om all­män ålderspen­sion

Änd­ring och ompröv­ning av beslut

22 §   Bestäm­mel­serna om änd­ring i 3-6 §§ tilläm­pas inte i ären­den om all­män ålderspen­sion. I 36 § för­valt­nings­la­gen (2017:900) finns bestäm­mel­ser om rät­telse av skriv­fel och lik­nande.

I fråga om ompröv­ning av Pen­sions­myn­dig­he­tens och Skat­te­ver­kets beslut i ären­den om all­män ålderspen­sion tilläm­pas endast 7 § andra styc­ket samt 9, 21 och 23-31 §§.

När det gäl­ler ompröv­ning av ett beslut om pen­sions­grun­dande inkomst ska vad som i de i andra styc­ket angivna bestäm­mel­serna, utom 25 och 28 §§, före­skrivs om Pen­sions­myn­dig­he­ten och det all­männa ombu­det i stäl­let avse Skat­te­ver­ket och det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket enligt 67 kap. 3 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).
Lag (2018:780).

23 §   Ett beslut om all­män ålderspen­sion ska omprö­vas om det skrift­li­gen begärs av den som beslu­tet avser eller om det finns andra skäl.

24 §   Om den som ett beslut om inkomst­grun­dad ålderspen­sion avser har avli­dit, får även någon annan som är berörd av beslu­tet skrift­li­gen begära ompröv­ning av detta.

25 §   Om det vid ompröv­ning av ett beslut om pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng för inkomst­grun­dad ålderspen­sion även ska göras en pröv­ning av den pen­sions­grun­dande inkomst som legat till grund för beslu­tet, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten över­lämna ären­det i den delen till Skat­te­ver­ket som ska ompröva beslu­tet om denna inkomst.

Den enskil­des begä­ran om ompröv­ning ska i fall som avses i första styc­ket även anses som en begä­ran om ompröv­ning av pen­sions­grun­dande inkomst.

26 §   En begä­ran om ompröv­ning av ett beslut enligt 23 eller 24 § om all­män ålderspen­sion ska ha kom­mit in inom två måna­der från det att den som begär ompröv­ning fick del av beslu­tet.

I fråga om ompröv­ning av ett beslut som avser fast­stäl­lande av pen­sions­grun­dande inkomst ska begä­ran om ompröv­ning ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket före utgången av femte året efter det fast­stäl­lel­seår som beslu­tet avser.
I fråga om ompröv­ning av ett beslut som avser fast­stäl­lande av pen­sions­grun­dande belopp, pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng ska begä­ran om ompröv­ning ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten före utgången av året efter det fast­stäl­lel­seår som beslu­tet avser.

27 §   Gör den som begär ompröv­ning av ett beslut om fast­stäl­lande av pen­sions­grun­dande inkomst, pen­sions­grun­dande belopp, pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng san­no­likt att han eller hon inte inom två måna­der före utgången av den tid som anges i 26 § andra och tredje styc­kena har fått kän­ne­dom om ett beslut eller annan hand­ling med upp­gift om vad som har beslu­tats, ska begä­ran om ompröv­ning i stäl­let ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då den som begär ompröv­ningen fick sådan kän­ne­dom.

28 §   Om en begä­ran om ompröv­ning av ett beslut om all­män ålderspen­sion har kom­mit in till Skat­te­ver­ket, Pen­sions­myn­dig­he­ten eller en all­män för­valt­nings­dom­stol inom den tid som anges i 26 och 27 §§, ska den anses inkom­men i rätt tid, även om den myn­dig­he­ten inte har fat­tat beslu­tet.

I fall som avses i första styc­ket ska hand­lingen sän­das till den myn­dig­het som har med­de­lat beslu­tet med upp­gift om när den kom in.

29 §   Ett beslut om all­män ålderspen­sion får omprö­vas till den enskil­des för­del, utan att den enskilde har begärt detta, inom två måna­der från det att beslu­tet med­de­la­des. En ompröv­ning till den enskil­des nack­del får endast ske när det finns anled­ning till ompröv­ning enligt 30 eller 31 §.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler inte ompröv­ning av ett beslut om pen­sions­grun­dande inkomst, pen­sions­grun­dande belopp eller fast­stäl­lande av pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng. Även ett sådant beslut får omprö­vas utan att den enskilde begär det. Ett sådant ompröv­nings­be­slut ska med­de­las inom ett år efter fast­stäl­lel­seå­ret.

30 §   Om ett beslut om all­män ålderspen­sion har bli­vit fel­ak­tigt på grund av att den som beslu­tet avser har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller inte har full­gjort en uppgifts-​​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het enligt denna balk eller någon annan lag, får ompröv­ning ske också efter de tid­punk­ter som anges i 29 §.

31 §   Ompröv­ning av ett beslut om all­män ålderspen­sion efter de i 29 § angivna tid­punk­terna får också göras om
   1. det först efter de i 29 § angivna tid­punk­terna har visat sig att beslu­tet har fat­tats på uppen­bart fel­ak­tigt eller ofull­stän­digt under­lag eller om det finns andra syn­ner­liga skäl,
   2. beslu­tet påver­kas av en änd­ring av ett beslut enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om arbets­gi­var­av­gift, eller
   3. beslu­tet omprö­vas på grund av att det påver­kas av en änd­ring som har gjorts av ett beslut om pen­sions­grun­dande belopp eller pen­sions­rätt som avser någon annan än den för­säk­rade. Lag (2011:1434).

Över­kla­gande

32 §   Vid över­kla­gande av Pen­sions­myn­dig­he­tens, Skat­te­ver­kets och all­män för­valt­nings­dom­stols beslut i ären­den om all­män ålderspen­sion tilläm­pas 10-17, 20, 21 och 33-36 §§.

Bestäm­mel­serna om det all­männa ombu­det tilläm­pas dock inte i fråga om beslut som avser pre­mie­pen­sion.

När det gäl­ler över­kla­gande av beslut om pen­sions­grun­dande inkomst ska vad som i de i första och andra styc­kena angivna bestäm­mel­serna, utom 35 §, före­skrivs om Pen­sions­myn­dig­he­ten och det all­männa ombu­det i stäl­let avse Skat­te­ver­ket och det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket enligt 67 kap. 3 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2013:82).

33 §   Om den som ett beslut om all­män ålderspen­sion avser har avli­dit, får även någon annan som är berörd av beslu­tet över­klaga detta.

34 §   Om det all­männa ombu­det över­kla­gar ett beslut av Pen­sions­myn­dig­he­ten om pen­sions­grun­dande belopp, pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng ska över­kla­gan­det ha kom­mit in före utgången av året efter fast­stäl­lel­seå­ret.

Om beslu­tet har med­de­lats efter den 31 okto­ber året efter det fast­stäl­lel­seår som beslu­tet avser, ska över­kla­gan­det dock ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

35 §   Bestäm­mel­serna i 28 § om begä­ran om ompröv­ning ska tilläm­pas även i fråga om över­kla­gande.

36 §   Det all­männa ombu­det får över­klaga ett beslut av all­män för­valt­nings­dom­stol endast om ombu­det varit part där.
Pen­sions­myn­dig­he­ten får inte över­klaga ett beslut av all­män för­valt­nings­dom­stol som kan över­kla­gas av det all­männa ombu­det.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om inkomst­pen­sions­tillägg

36 a §   De bestäm­mel­ser som anges i 22 § om änd­ring och ompröv­ning av beslut i ären­den om all­män ålderspen­sion, gäl­ler i tillämp­liga delar i ären­den om inkomst­pen­sions­tillägg.
Lag (2020:1239).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om för­må­ner till efter­le­vande

Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd

37 §   I fråga om änd­ring, ompröv­ning och över­kla­gande av ett beslut i ärende om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd gäl­ler i tillämp­liga delar de bestäm­mel­ser som anges i 22 och 32 §§ om ompröv­ning och över­kla­gande av beslut i ären­den om all­män ålderspen­sion. Föl­jande bestäm­mel­ser är dock inte tillämp­liga:
   - 24 och 25 §§ om ompröv­ning av beslut i ären­den om all­män ålderspen­sion, samt
   - 34 § om över­kla­gande av beslut i ären­den om all­män ålderspen­sion.

38 §   Bestäm­mel­sen i 30 § tilläm­pas även i fall då det är den avlidne som har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller inte full­gjort en uppgifts-​​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het.

Pre­mie­pen­sion till efter­le­vande

39 §   De bestäm­mel­ser som anges i 22 och 32 §§ om änd­ring, ompröv­ning och över­kla­gande av beslut i ären­den om all­män ålderspen­sion, gäl­ler i till­lämp­liga delar i fråga om ompröv­ning och över­kla­gande av beslut i ären­den om pre­mie­pen­sion till efter­le­vande.

40 §   Bestäm­mel­sen i 30 § ska i fråga om beslut i ären­den om pre­mie­pen­sion till efter­le­vande tilläm­pas också då det är pen­sions­spa­ra­ren eller den som tidi­gare hade rätt till sådan pen­sion som har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller inte full­gjort en uppgifts-​​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om beslut som rör fond­för­val­tare

41 §   I fråga om rät­telse, änd­ring och över­kla­gande av Pen­sions­myn­dig­he­tens beslut enligt 64 kap. 40 § om att ta ut avgift från fond­för­val­tare gäl­ler bestäm­mel­serna i 36-49 §§ för­valt­nings­la­gen (2017:900). Lag (2022:761).

114 kap. Behand­ling av per­son­upp­gif­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - tillämp­nings­om­rå­det i 2 §,
   - för­hål­lan­det till annan regle­ring i 3 och 4 §§,
   - upp­gif­ter om avlidna per­so­ner i 5 §,
   - begräns­ning av rät­ten att göra invänd­ningar i 6 §,
   - per­son­upp­gifts­an­svar i 7 §,
   - ända­mål för behand­ling av per­son­upp­gif­ter i 8-10 §§,
   - käns­liga per­son­upp­gif­ter i 11 och 12 §§,
   - till­gång till per­son­upp­gif­ter i 13 §,
   - direktåt­komst i 14 §,
   - gall­ring i 15 §,
   - avgif­ter i 16 §, och
   - tyst­nads­plikt i 17 §. Lag (2024:13).

Tillämp­nings­om­rå­det

2 §   Detta kapi­tel gäl­ler vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter i verk­sam­het som avser för­må­ner enligt denna balk samt andra för­må­ner och ersätt­ningar som enligt lag eller för­ord­ning eller sär­skilt beslut av rege­ringen hand­läggs av För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten.

Kapit­let gäl­ler endast om behand­lingen är helt eller del­vis auto­ma­ti­se­rad eller om per­son­upp­gif­terna ingår i eller kom­mer att ingå i ett regis­ter. Lag (2024:13).

För­hål­lan­det till annan regle­ring

3 §   Detta kapi­tel inne­hål­ler bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning), här benämnd EU:s data­skydds­för­ord­ning.

Vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter enligt detta kapi­tel gäl­ler lagen (2018:218) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s data­skydds­för­ord­ning och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen, om inte annat föl­jer av detta kapi­tel eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till kapit­let. Lag (2024:13).

4 §   I fråga om behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom ramen för den offi­ci­ella sta­tisti­ken finns sär­skilda bestäm­mel­ser i lagen (2001:99) om den offi­ci­ella sta­tisti­ken och i före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen.
Lag (2024:13).

Upp­gif­ter om avlidna per­so­ner

5 §   Vid behand­ling av upp­gif­ter om avlidna per­so­ner ska föl­jande regle­ring gälla i tillämp­liga delar:
   1. detta kapi­tel och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till kapit­let,
   2. EU:s data­skydds­för­ord­ning, och
   3. lagen (2018:218) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s data­skydds­för­ord­ning och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen. Lag (2024:13).

Begräns­ning av rät­ten att göra invänd­ningar

6 §   Arti­kel 21.1 i EU:s data­skydds­för­ord­ning om rät­ten att göra invänd­ningar gäl­ler inte vid sådan behand­ling av per­son­upp­gif­ter som är tillå­ten enligt detta kapi­tel eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till kapit­let.
Lag (2024:13).

Per­son­upp­gifts­an­svar

7 §   För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten är per­son­upp­gifts­an­sva­riga för behand­ling av per­son­upp­gif­ter i sina respek­tive verk­sam­he­ter. Lag (2024:13).

Ända­mål för behand­ling av per­son­upp­gif­ter

8 §   För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten får behandla per­son­upp­gif­ter om det är nöd­vän­digt för att
   1. till­go­dose beho­vet av det under­lag som krävs för att den regi­stre­ra­des eller någon annans rät­tig­he­ter eller skyl­dig­he­ter i fråga om för­må­ner och ersätt­ningar ska kunna bedö­mas eller fast­stäl­las,
   2. infor­mera om för­må­ner och ersätt­ningar,
   3. hand­lägga ären­den,
   4. vidta kon­trollåt­gär­der som syf­tar till att före­bygga, för­hindra och upp­täcka fel­ak­tiga utbe­tal­ningar och bidrags­brott,
   5. pla­nera sina respek­tive verk­sam­he­ter,
   6. inom sina respek­tive verk­sam­he­ter genom­föra resul­tat­s­tyr­ning, resul­tatupp­följ­ning, resul­tat­re­do­vis­ning, utvär­de­ring eller till­syn, eller
   7. fram­ställa sta­tistik i fråga om verk­sam­het enligt 3-6.
Lag (2024:13).

9 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las för ända­mål som anges i 8 § får behand­las av För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten även för att full­göra upp­gifts­läm­nande som
   1. sker i över­ens­stäm­melse med lag eller för­ord­ning, eller
   2. föl­jer av uni­ons­rät­ten, åta­gan­den i sam­ar­be­tet inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller avtal om social trygg­het eller utgi­vande av sjuk­vårds­för­må­ner som Sve­rige ingått med andra sta­ter. Lag (2024:13).

10 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 8 eller 9 § får behand­las även för andra ända­mål, under för­ut­sätt­ning att upp­gif­terna inte behand­las på ett sätt som är ofören­ligt med det ända­mål för vil­ket upp­gif­terna sam­la­des in. Lag (2024:13).

Käns­liga per­son­upp­gif­ter

11 §   Sådana per­son­upp­gif­ter som avses i arti­kel 9.1 i EU:s data­skydds­för­ord­ning (käns­liga per­son­upp­gif­ter) får behand­las om upp­gif­terna har läm­nats i ett ärende eller är nöd­vän­diga för hand­lägg­ning av ett ärende. Käns­liga per­son­upp­gif­ter får också behand­las om det är nöd­vän­digt för något av de ända­mål som anges i 9 §.

Käns­liga per­son­upp­gif­ter om hälsa får även behand­las om det är
   1. nöd­vän­digt för något av de ända­mål som anges i 8 § 1 och 2,
   2. nöd­vän­digt för något av de ända­mål som anges i 8 § 4-7 och upp­gif­terna behand­las eller har behand­lats för något av de ända­mål som anges i 8 § 1-3, eller
   3. abso­lut nöd­vän­digt för behand­ling med stöd av 10 § och upp­gif­terna behand­las eller har behand­lats för något av de ända­mål som anges i 8 § 1-3.

I andra fall får käns­liga per­son­upp­gif­ter inte behand­las.
Lag (2024:13).

12 §   Sök­ningar får inte utfö­ras i syfte att få fram ett urval av per­so­ner grun­dat på käns­liga per­son­upp­gif­ter.

För de ända­mål som anges i 8 § får dock sök­ningar utfö­ras i syfte att få fram ett urval av per­so­ner grun­dat på käns­liga per­son­upp­gif­ter om hälsa, om upp­gif­ten avser för­mån eller ersätt­ning eller om urva­let ska använ­das för att
   1. vidta åtgär­der i hand­lägg­ningen,
   2. pla­nera, följa upp eller utvär­dera hand­lägg­ningen, eller
   3. vidta kon­trollåt­gär­der som syf­tar till att före­bygga, för­hindra och upp­täcka fel­ak­tiga utbe­tal­ningar och bidrags­brott. Lag (2024:13).

Till­gång till per­son­upp­gif­ter

13 §   Till­gången till per­son­upp­gif­ter ska begrän­sas till det som var och en behö­ver för att kunna full­göra sina arbets­upp­gif­ter.

Åtkoms­ten till per­son­upp­gif­ter ska kon­trol­le­ras och föl­jas upp regel­bun­det. Lag (2024:13).

Direktåt­komst

14 §   Direktåt­komst till per­son­upp­gif­ter i sådan verk­sam­het som avses i 2 § är tillå­ten endast i den utsträck­ning som anges i lag eller för­ord­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vem som får med­ges direktåt­komst och vilka upp­gif­ter som då får omfat­tas av direktåt­koms­ten. Lag (2024:13).

Gall­ring

15 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las auto­ma­ti­se­rat ska gall­ras när de inte längre är nöd­vän­diga för de ända­mål som anges i 8 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om att upp­gif­ter får beva­ras för arkivän­da­mål av all­mänt intresse, veten­skap­liga eller histo­riska forsk­nings­än­da­mål eller sta­tis­tiska ända­mål. Lag (2024:13).

Avgif­ter

16 §   Avgif­ter får tas ut för utläm­nande av upp­gif­ter och hand­lingar från sådan verk­sam­het som avses i 2 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om utta­gan­det av avgif­ter.

Rät­ten att ta ut avgif­ter enligt första och andra styc­kena får inte inne­bära någon inskränk­ning i rät­ten att ta del av och mot fast­ställd avgift få en kopia eller utskrift av en all­män hand­ling enligt tryck­fri­hets­för­ord­ningen. Lag (2024:13).

Tyst­nads­plikt

17 §   Den som, genom sin befatt­ning med per­son­upp­gif­ter som har inhäm­tats från sådan verk­sam­het som avses i 2 § till det för kom­mu­nerna och regi­o­nerna gemen­samma orga­net för admi­nist­ra­tion av per­so­nal­pen­sio­ner, får kän­ne­dom om upp­gif­ter om enskil­das eko­no­miska och per­son­liga för­hål­lan­den får inte obe­hö­ri­gen röja dessa upp­gif­ter. Lag (2024:13).

115 kap. Straff­be­stäm­mel­ser

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om arbets­gi­vare och upp­drags­gi­vare m.fl. i 3 och 4 §§. Lag (2013:427).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2013:427).

Arbets­gi­vare och upp­drags­gi­vare m.fl.

3 §   Arbets­gi­vare eller arbets­fö­re­stån­dare som under­lå­ter att full­göra anmäl­nings­skyl­dig­het i fråga om arbets­skada enligt 42 kap. 10 § första styc­ket döms till böter.

4 §   Arbets­gi­vare eller upp­drags­gi­vare som under­lå­ter att full­göra upp­gifts­skyl­dig­het enligt 110 kap. 31 § döms till pen­ning­bö­ter.

IV Vissa orga­ni­sa­to­riska bestäm­mel­ser

116 kap. Inne­håll

1 §   I denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om soci­al­för­säk­rings­vä­sen­det under krig och krigs­fara i 117 kap.

117 kap. Soci­al­för­säk­ringen under krig och krigs­fara

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - tillämp­ningen i 2-4 §§,
   - soci­al­för­säk­rings­skyd­det i 5 §,
   - utbe­tal­ning av soci­al­för­säk­rings­för­må­ner m.m. i 6-8 §§, och
   - avvi­kande före­skrif­ter i 9 §.

Tillämp­ningen

2 §   Kom­mer Sve­rige i krig, ska 5-9 §§ tilläm­pas.

3 §   Rege­ringen får före­skriva att 5-9 §§ helt eller del­vis ska tilläm­pas från den tid­punkt som rege­ringen bestäm­mer
   1. om Sve­rige är i krigs­fara, eller
   2. om det råder sådana uto­mor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av att det är krig utan­för Sve­ri­ges grän­ser eller av att Sve­rige har varit i krig eller krigs­fara.

Före­skrif­ter enligt första styc­ket ska under­stäl­las riks­da­gens pröv­ning inom en månad från det de beslu­ta­des.
Sker inte under­ställ­ning eller god­kän­ner riks­da­gen inte före­skrif­terna inom två måna­der från det under­ställ­ning skedde, upp­hör före­skrif­terna att gälla.

4 §   Under tid då bestäm­mel­serna i 5-9 §§ tilläm­pas gäl­ler inte i lag eller annan för­fatt­ning med­de­lade före­skrif­ter i den mån de stri­der mot 5-9 §§ eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av dessa bestäm­mel­ser.

Gäl­ler inte längre sådana för­hål­lan­den som avses i 2 § eller 3 § första styc­ket, ska rege­ringen före­skriva att bestäm­mel­serna i 5-9 §§ inte längre ska tilläm­pas.

Soci­al­för­säk­rings­skyd­det

5 §   För­säk­rings­kas­san behö­ver inte ta ställ­ning till om en per­son ska omfat­tas av soci­al­för­säk­rings­skyd­det enligt 4-7 kap. för­rän fråga upp­kom­mer om rät­ten till en för­mån.

Om För­säk­rings­kas­san beslu­tar om för­säk­ring för sjuk­pen­ning, gäl­ler beslu­tet i den delen från den tidi­gare tid­punkt då sådana för­hål­lan­den inträtt att den för­säk­rade skulle ha varit för­säk­rad för sjuk­pen­ning.

Utbe­tal­ning av soci­al­för­säk­rings­för­må­ner m.m.

6 §   Bestäm­mel­serna i 7 och 8 §§ ska tilläm­pas på för­må­ner som enligt lag eller annan för­fatt­ning eller rege­ring­ens beslut månat­li­gen eller för längre tids­pe­riod ska beta­las ut av För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten.

Efter över­ens­kom­melse mel­lan Pen­sions­myn­dig­he­ten och Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk ska Pen­sions­myn­dig­he­ten svara för utbe­tal­ningen av stat­liga tjäns­te­pen­sio­ner. Mot­sva­rande gäl­ler pen­sio­ner som admi­ni­stre­ras av ett för kom­mu­nerna och regi­o­nerna gemen­samt organ. Där­vid tilläm­pas bestäm­mel­serna i 7 och 8 §§ på sådana pen­sio­ner. Lag (2019:843).

7 §   Den som är berät­ti­gad till en för­mån som avses i 6 § ska få ett bevis (för­måns­be­vis), som anger den ersätt­ning som han eller hon är berät­ti­gad till.

Den som har anspråk på en för­mån men inte är regi­stre­rad som för­måns­be­rät­ti­gad ska anmäla detta till den hand­läg­gande myn­dig­he­ten. Om myn­dig­he­ten fin­ner att han eller hon är berät­ti­gad till för­må­nen, ska för­måns­be­vis utfär­das. Om för­ut­sätt­ning­arna för rät­ten till eller stor­le­ken av en för­mån änd­ras, ska myn­dig­he­ten, i före­kom­mande fall mot åter­läm­nande av tidi­gare utfär­dat för­måns­be­vis, utfärda nytt för­måns­be­vis.

Den för­säk­rade är skyl­dig att utan dröjs­mål till den hand­läg­gande myn­dig­he­ten över­lämna det för­måns­be­vis som tidi­gare utfär­dats om nytt för­måns­be­vis utfär­das eller om rät­ten att få för­må­ner upp­hör. Detta gäl­ler inte om för­måns­be­vi­set har för­kom­mit eller om hin­der möter mot att åter­lämna för­måns­be­vi­set.

8 §   Om den hand­läg­gande myn­dig­he­tens data­sy­stem har för­satts ur funk­tion, får för­må­ner som avses i 6 § beta­las ut mot upp­vi­sande av för­måns­be­vi­set.

Inträf­far något för­hål­lande som avses i första styc­ket innan för­måns­be­vis har utfär­dats, får för­må­nen beta­las ut mot upp­vi­sande av en utbe­tal­nings­hand­ling som avser när­mast före­gå­ende utbe­tal­nings­pe­riod.

Om utbe­tal­nings­hand­lingen har för­kom­mit, får den hand­läg­gande myn­dig­he­ten på begä­ran av för­månsta­ga­ren utfärda sär­skilt bevis om rät­ten till för­mån. Mot­sva­rande gäl­ler om för­ut­sätt­ning­arna för rät­ten till för­må­nen eller stor­le­ken av för­må­nen har änd­rats.

Avvi­kande före­skrif­ter

9 §   Rege­ringen får i den mån för­hål­lan­dena krä­ver det före­skriva att för­må­ner som admi­ni­stre­ras av För­säk­rings­kas­san eller Pen­sions­myn­dig­he­ten inte ska beta­las ut. Rege­ringen får också före­skriva att sådana för­må­ner ska bestäm­mas enligt andra grun­der eller i annan ord­ning än som gäl­ler enligt lag eller annan för­fatt­ning.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2011:1082

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2011:1091

Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2011. Den nya bestäm­mel­sen ska dock tilläm­pas för tid från och med den 1 juli 2011.

2011:1288
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Bestäm­mel­serna i 19 kap. 13 § i sin nya lydelse tilläm­pas första gången i fråga om betal­nings­skyl­dig­het för under­hålls­stöd som avser tid efter den 31 janu­ari 2014.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 97 kap. 5 § gäl­ler fort­fa­rande för för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2011:1434
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Lagen tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 janu­ari 2012.
   3. Bestäm­mel­serna om ränta i 64 kap. 28 § andra styc­ket och 108 kap. 17 § första styc­ket tilläm­pas på ränta som hän­för sig till tid från och med den 1 janu­ari 2013. För ränta som hän­för sig till tid dess­förin­nan gäl­ler i stäl­let bestäm­mel­serna om ränta i 19 kap. skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483).

2011:1513
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2012 i fråga om 28 a kap. 18 §, 31 a kap. 13 § och 103 c kap. 9 och 10 §§ samt i övrigt den 1 janu­ari 2012.
   2. Bestäm­mel­serna i 27 kap. 22 §, 23 § och 24 a § 1 tilläm­pas även för dagar från och med ikraft­trä­dan­det som ingår i en sjuk­pe­riod som har påbör­jats dess­förin­nan.
   3. Bestäm­mel­serna i 27 kap. 24 a § 5 tilläm­pas även för en för­säk­rad som före ikraft­trä­dan­det har fått sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån för 550 dagar eller tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning under det högsta anta­let måna­der som sådan ersätt­ning kan beta­las ut enligt 4 kap. 31 § lagen (2010:111) om infö­rande av soci­al­för­säk­rings­bal­ken.
   4. Bestäm­mel­serna i 28 a, 31 a och 103 b-103 e kap. tilläm­pas även för en för­säk­rad vars rätt till tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning har upp­hört före den 1 janu­ari 2012. Ersätt­ning enligt dessa bestäm­mel­ser kan dock läm­nas tidi­gast från och med den 1 janu­ari 2012.
   5. Ersätt­ning enligt 28 a kap. läm­nas för dagar i janu­ari 2012, om den för­säk­rade har gjort en sju­kan­mä­lan senast den 31 janu­ari 2012.

2011:1519

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012. De nya bestäm­mel­serna ska tilläm­pas för tid från och med ikraft­trä­dan­det.

2011:1520

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande för bostads­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2012:98

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer och tilläm­pas på arbete som utförs efter ikraft­trä­dan­det.

2012:256
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2012.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även på sjuk­pe­ri­o­der som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. Bestäm­mel­serna tilläm­pas dock första gången vid pröv­ning av rätt till ersätt­ning för dagar från och med ikraft­trä­dan­det.

2012:599
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2012.
   2. De nya bestäm­mel­serna om efter­le­van­de­pen­sion, efter­le­van­de­stöd och efter­le­van­de­liv­ränta i 77 kap. 13 § och 88 kap. 10 § tilläm­pas vid döds­fall som inträf­fat efter den 31 okto­ber 2012.
   3. Den nya bestäm­mel­sen i 101 kap. 11 § tilläm­pas första gången på beslut om bostads­tillägg som fat­tas efter den 31 okto­ber 2012.

2012:834

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013 och tilläm­pas på ersätt­ning som beta­las ut respek­tive inkomst som upp­bärs efter den 31 decem­ber 2012.

2012:896
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. De nya före­skrif­terna i 18 kap. 21, 24 och 25 §§ tilläm­pas första gången i fråga om under­hålls­stöd som avser tid efter den 31 janu­ari 2013.
   3. De nya före­skrif­terna i 19 kap. 43 § tredje styc­ket ska tilläm­pas när en bidrags­skyl­dig inte i rätt tid har beta­lat ett fast­ställt belopp som har för­fal­lit till betal­ning efter ikraft­trä­dan­det.

2012:931

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013. Äldre före­skrif­ter i 12 kap. 22, 23 och 35 §§ gäl­ler fort­fa­rande för för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2012:932
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. En för­säk­rad som vid ikraft­trä­dan­det har fyllt 55 år får senast den 30 april 2013 till För­säk­rings­kas­san anmäla för­säk­ring med karens­tid på 1 dag enligt bestäm­mel­serna i 27 kap. 31 §.
   3. Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 27 kap. 39 § andra styc­ket och 27 kap. 39 a § ska, inom tolv­må­na­ders­pe­ri­o­den, även beak­tas sjuk­pe­ri­o­der som infal­lit före ikraft­trä­dan­det.
   4. För en för­säk­rad som omfat­tas av 27 kap. 27 § första styc­ket 2 och som gör anmä­lan om karens­tid på 1 dag enligt 27 kap. 29 § och för en för­säk­rad som omfat­tas av 27 kap. 28 b § första styc­ket första meningen ska ett beslut om sär­skilt hög­risk­skydd, som fat­tats före ikraft­trä­dan­det enligt 27 kap. 40 § avse­ende de första sju dagarna i en sjuk­pe­riod, istäl­let anses gälla för den första dagen i en sjuk­pe­riod.

2012:933

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013 och tilläm­pas på akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som avser tid efter den 31 janu­ari 2013.

2012:934

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013. De nya bestäm­mel­serna ska tilläm­pas för tid från och med ikraft­trä­dan­det.

2012:935
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
   2. Före­skrif­terna i 51 kap. 16 § första styc­ket 1 och andra styc­ket ska inte tilläm­pas när en per­son­lig assi­stent har anställts före ikraft­trä­dan­det.

2013:82
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2013:747
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2013 i fråga om 4 kap. 5 a § och 37 kap. 11 §, den 1 janu­ari 2015 i fråga om 108 kap. 1, 14 a och 22 §§ samt i övrigt den 1 janu­ari 2014.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 4 kap. 5 a § tilläm­pas första gången i fall som avses i punk­ten 3 från och med den 1 janu­ari 2014.
   3. Vid ikraft­trä­dan­det av 4 kap. 5 a § kan den som med stöd av för­ord­ning (EG) nr 883/2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men omfat­tas av soci­al­för­säk­rings­bal­ken vid utgången av okto­ber 2013, om han eller hon öns­kar det, kvar­stå i svensk för­säk­ring längst till och med den 30 april 2020. En anmä­lan om att fort­satt få omfat­tas av svensk för­säk­ring ska ha inkom­mit till För­säk­rings­kas­san senast den 31 decem­ber 2013.
   4. De nya bestäm­mel­serna i 26 kap. 22 a § första styc­ket och 26 kap. 22 b § tilläm­pas första gången för för­säk­rade som vid utgången av decem­ber månad 2013 har fått liv­ränta enligt 41, 43 eller 44 kap.
   5. Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 27 kap. 17 § första meningen i sin nya lydelse får även beak­tas dagar som infal­lit före ikraft­trä­dan­det.
   6. Bestäm­mel­serna i 27 kap. 25 § första styc­ket i sin nya lydelse tilläm­pas även i de fall sjuk­pe­ri­o­dens första dag har infal­lit före ikraft­trä­dan­det.
   7. Bestäm­mel­serna i 27 kap. 51 § i sin nya lydelse tilläm­pas första gången när en sjuk­pe­riod har påbör­jats efter ikraft­trä­dan­det. Vid bedöm­ningen av om dagar i denna sjuk­pe­riod ska läg­gas sam­man med dagar i en tidi­gare sjuk­pe­riod, ska även beak­tas sjuk­pe­ri­o­der som har infal­lit före ikraft­trä­dan­det.
   8. Bestäm­mel­serna i 37 kap. 11 § i sin nya lydelse tilläm­pas på beslut om utbe­tal­ning av pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning som ska göras från och med den 1 janu­ari 2014.
   9. De nya bestäm­mel­serna i 47 kap. 7 § tilläm­pas även på vård som har påbör­jats, men inte anmälts, före ikraft­trä­dan­det.
   10. De nya bestäm­mel­serna i 101 kap. 10 a § tilläm­pas första gången på beslut vari­ge­nom sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har bevil­jats för tid efter ikraft­trä­dan­det.

2013:999
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014.
   2. De nya före­skrif­terna i 12 kap. 3, 8, 12, 13, 15 a, 15 b, 20, 41 a-41 h och 46 §§ tilläm­pas på för­äld­ra­pen­ning för ett barn som har fötts efter ikraft­trä­dan­det eller, vid adop­tion, när den som adop­te­rat bar­net har fått bar­net i sin vård efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Den nya före­skrif­ten i 12 kap. 12 a § tilläm­pas första gången på för­äld­ra­pen­ning som avser tid från och med den 1 janu­ari 2015.

2013:1018
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2014.
   2. De nya före­skrif­terna i 16 kap. 5-9, 12, 14 och 15 §§ tilläm­pas första gången
   - på barn som är födda efter ikraft­trä­dan­det, eller, vid adop­tion, när den som adop­te­rat bar­net har fått bar­net i sin vård efter ikraft­trä­dan­det, och
   - på barn som har bli­vit för­säk­rade för barn­bi­drag efter ikraft­trä­dan­det.

De nämnda före­skrif­terna tilläm­pas dock också om det efter ikraft­trä­dan­det har gjorts en anmä­lan om till vem barn­bi­drag ska läm­nas.
   3. Vid tillämp­ning av äldre före­skrif­ter i 16 kap. 5-8 §§ gäl­ler fort­fa­rande den upp­hävda 16 kap. 10 §.
   4. Om en för­äl­der har fått fler­barnstillägg med tillämp­ning av de nya före­skrif­terna i 16 kap. 12 eller 14 §, tilläm­pas all­tid de nya före­skrif­terna om fler­barnstillägg för den för­äl­dern och för­äl­derns hus­håll även om det i det hus­hål­let inte ingår något barn som avses i punk­ten 2.
   5. Äldre före­skrif­ter i 16 kap. 18 § gäl­ler fort­fa­rande om soci­al­nämn­dens begä­ran om utbe­tal­ning har kom­mit in till För­säk­rings­kas­san före ikraft­trä­dan­det.

2013:1099

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande för bostads­tillägg som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2013:1100

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande för bostads­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2014:470
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2014.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången på åter­krav som har beslu­tats av För­säk­rings­kas­san efter ikraft­trä­dan­det.

2014:1548
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Den nya före­skrif­ten i 58 kap. 20 § tilläm­pas första gången på balan­stal som ska beräk­nas för år 2016.
   3. Den nya före­skrif­ten i 62 kap. 5 § tilläm­pas första gången för fast­stäl­lel­seå­ret 2015.

2015:119
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2015.
   2. De nya bestäm­mel­serna ska dock tilläm­pas för tid från och med den 1 mars 2015.

2015:452
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2015.
   2. Bestäm­mel­serna i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången i fråga om under­hålls­stöd och betal­nings­skyl­dig­het som avser tid efter den 30 sep­tem­ber 2015.

2015:453
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2015 i fråga om 34 kap. 12 §, den 7 sep­tem­ber 2015 i fråga om 28 kap. 11 § och i övrigt den 1 sep­tem­ber 2015.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2015:674
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­äld­ra­pen­ning för ett barn som har fötts före ikraft­trä­dan­det, eller vid adop­tion, när den som adop­te­rat bar­net har fått bar­net i sin vård före ikraft­trä­dan­det.

2015:676
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 58 kap. tilläm­pas första gången vid beräk­ning av inkomstin­dex, balan­stal, däm­pat balan­stal och balan­sin­dex för år 2017 med de undan­tag som anges i punk­terna 3 och 4. När beräk­ning­arna görs ska de balan­stal som har fast­ställts för respek­tive år använ­das.
   3. Inkomstin­dex för år 2017 ska beräk­nas enligt föl­jande. Det inkomstin­dex som har fast­ställts för år 2016 ska mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten mel­lan
   - beräk­nad genom­snitt­lig pen­sions­grun­dande inkomst för år 2016, efter avdrag för all­män pen­sions­av­gift, för för­säk­rade som under beskatt­nings­å­ret har fyllt minst 16 år och högst 64 år och
   - beräk­nad genom­snitt­lig pen­sions­grun­dande inkomst för år 2015, efter avdrag för all­män pen­sions­av­gift, för för­säk­rade som under beskatt­nings­å­ret har fyllt minst 16 år och högst 64 år.

Vid beräk­ningen av inkoms­terna tilläm­pas inte 59 kap. 4 § andra styc­ket.
   4. Inkomstin­dex för år 2018 ska beräk­nas enligt föl­jande. Det inkomstin­dex som har fast­ställts för år 2016 ska mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten mel­lan
   - beräk­nad genom­snitt­lig pen­sions­grun­dande inkomst för år 2017, efter avdrag för all­män pen­sions­av­gift, för för­säk­rade som under beskatt­nings­å­ret har fyllt minst 16 år och högst 64 år och
   - genom­snitt­lig pen­sions­grun­dande inkomst för år 2015, efter avdrag för all­män pen­sions­av­gift, för för­säk­rade som under beskatt­nings­å­ret har fyllt minst 16 år och högst 64 år.

Vid beräk­ningen av inkoms­terna tilläm­pas inte 59 kap. 4 § andra styc­ket.
   5. De nya bestäm­mel­serna i 41 kap. 21 § och 63 kap. 17 § tilläm­pas första gången vid omräk­ning av liv­ränta respek­tive beräk­ning av årlig tilläggs­pen­sion för år 2017.

2015:755
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2016.
   2. Bestäm­mel­sen i 18 kap. 9 a § tilläm­pas första gången på sådana betal­ningar som har gjorts till För­säk­rings­kas­san efter ikraft­trä­dan­det.
   3. De äldre bestäm­mel­serna i 18 kap. 29 § och 19 kap. 32 § samt de upp­hävda bestäm­mel­serna i 19 kap. 19 och 20 §§ gäl­ler fort­fa­rande avse­ende barns vis­telse hos den bidrags­skyl­dige som har inletts före ikraft­trä­dan­det.
   4. Den äldre lydel­sen av 19 kap. 47 § i fråga om ränta vid anstånd gäl­ler fort­fa­rande för ränta som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2015:758
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2016.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande när kom­mu­nalt vård­nads­bi­drag har läm­nats enligt den upp­hävda lagen (2008:307) om kom­mu­nalt vård­nads­bi­drag.

2015:963
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016 i fråga om 103 d kap. 1 och 9 §§ och 103 e kap. 3 § och i övrigt den 1 feb­ru­ari 2016.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. För den som före den 1 feb­ru­ari 2016 har påbör­jat del­ta­gande i arbets­livs­in­tro­duk­tion gäl­ler 27 kap. 51 § och 103 c kap. 4 § i den äldre lydel­sen.

2015:964
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­äld­ra­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2016:1066
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i ären­den i vilka en ansö­kan om bil­stöd har kom­mit in till För­säk­rings­kas­san före ikraft­trä­dan­det.
   3. Före­skrif­terna i 52 kap. 22 a och 25 §§ tilläm­pas endast om anpass­ningen har utförts efter den 1 juli 2017.

2016:1269
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2017.
   2. För anställ­ningar med löne­bi­drag som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 33 kap. 28 § i den äldre lydel­sen.

2016:1291
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2017.
   2. Före­skrif­terna i 33 kap. 16 §, 34 kap. 10 §, 35 kap. 18 och 19 §§, 36 kap. 2, 9 a, 15 och 18 §§ samt 79 kap. 7 § tilläm­pas första gången i fråga om ersätt­ning som avser tid efter den 28 feb­ru­ari 2017.
   3. Om ett beslut om för­nyad utred­ning enligt 33 kap. 17 § har fat­tats före ikraft­trä­dan­det ska en sådan utred­ning göras även om tid­punk­ten för utred­ningen infal­ler efter ikraft­trä­dan­det. När den utred­ningen har slut­förts ska För­säk­rings­kas­san, så länge rätt till sju­ker­sätt­ning före­lig­ger, minst vart tredje år göra en upp­följ­ning av den för­säk­ra­des arbets­för­måga enligt 33 kap. 17 § i den nya lydel­sen.

2016:1292
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2016:1293
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2017.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2016:1294
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. I fråga om barn som har kom­mit i för­äld­rar­nas vård före den 1 janu­ari 2017 ska 21 kap. 2 § tilläm­pas i sin äldre lydelse.

2017:277
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2017.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för utbild­nings­bi­drag för dok­to­ran­der som läm­nas senast den 30 juni 2022.

2017:554
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2017 i fråga om 112 kap. 4 § och i övrigt den 1 novem­ber 2017.
   2. I fråga om ären­den som avser ansö­kan om äldre­för­sörj­nings­stöd eller bostads­tillägg gäl­ler 74 kap. 19 och 20 §§, 102 kap. 7 § samt 103 kap. 3 och 4 §§ i den äldre lydel­sen fort­fa­rande för för­må­ner som avser tid till och med den månad då beslut om slut­lig skatt för beskatt­nings­å­ret 2017 har fat­tats av Skat­te­ver­ket. I fråga om ären­den som avser ompröv­ning av äldre­för­sörj­nings­stöd och bostads­tillägg tilläm­pas 74 kap. 19 och 20 §§, 102 kap. 7 § samt 103 kap. 3 och 4 §§ i den nya lydel­sen första gången i fråga om för­må­ner som avser tid för vil­ken över­skot­tet i inkomst­sla­get kapi­tal ska beräk­nas uti­från beslut om slut­lig skatt för beskatt­nings­å­ret 2017.

2017:559
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2017.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­äld­ra­pen­ning som avser dagar före ikraft­trä­dan­det.
   3. Om för­äld­ra­pen­ning för ett barn har bevil­jats för dagar före ikraft­trä­dan­det ska 12 kap. 12 § i den äldre lydel­sen tilläm­pas även för för­äld­ra­pen­ning som avser dagar efter ikraft­trä­dan­det.

2017:585
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande när en nyan­länd invand­rare har en eta­ble­rings­plan enligt den upp­hävda lagen (2010:197) om eta­ble­rings­in­sat­ser för vissa nyan­lända invand­rare, så länge den pla­nen gäl­ler.

2017:995
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången i fråga om under­hålls­stöd och betal­nings­skyl­dig­het som avser feb­ru­ari 2018.

2017:1123
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2018.
   2. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 17 kap. 4 § och 18 kap. 5, 16, 25, 31, 37 och 39 §§ samt de äldre bestäm­mel­serna i 18 kap. 2, 20 och 35 §§ och 19 kap. 4 § ska fort­fa­rande gälla för under­hålls­stöd som avser tid före april månad 2018.
   3. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 17 kap. 4 § och 18 kap. 5, 16, 25, 31, 37 och 39 §§ samt de äldre bestäm­mel­serna i 18 kap. 2, 20 och 35 §§ och 19 kap. 4 § ska utö­ver vad som före­skrivs i andra punk­ten fort­fa­rande gälla för under­hålls­stöd som avser tid före feb­ru­ari månad 2021, om det för mars månad 2018 har läm­nats under­hålls­stöd för bar­net vid väx­el­vist boende. I stäl­let för det belopp som avses i den upp­hävda 18 kap. 25 § första styc­ket ska under­hålls­stöd då läm­nas för var och en av för­äld­rarna med hälf­ten av 1 173 kro­nor när stö­det avser en månad som infal­ler under tiden april 2018 - janu­ari 2019, med hälf­ten av 773 kro­nor när stö­det avser en månad som infal­ler under tiden feb­ru­ari 2019 - janu­ari 2020 och med hälf­ten av 373 kro­nor när stö­det avser en månad som infal­ler under tiden feb­ru­ari 2020 - janu­ari 2021. Från och med måna­den efter den då bar­net har fyllt 15 år ska respek­tive belopp före hal­ve­ringen höjas med 150 kro­nor.
   4. Äldre bestäm­mel­ser i 95 kap. 2 §, 96 kap. 3 §, 97 kap. 6, 11, 15 och 23 §§ och 110 kap. 5 § ska fort­fa­rande gälla för bostads­bi­drag som avser tid före mars månad 2018.
   5. De nya bestäm­mel­serna i 95 kap. 2 §, 96 kap. 3 och 5 a §§ och 97 kap. 6, 11, 15 och 22 a §§ ska tilläm­pas första gången på bostads­bi­drag som avser tid efter feb­ru­ari månad 2018.
   6. I stäl­let för de belopp som anges i 97 kap. 15 § andra styc­ket ska minsk­ning av bostads­bi­dra­get göras om den bidrags­grun­dande inkoms­ten över­sti­ger 135 000 kro­nor respek­tive 67 500 kro­nor när bidra­get avser en månad som infal­ler under tiden mars - decem­ber 2018, 142 000 kro­nor respek­tive 71 000 kro­nor när bidra­get avser en månad som infal­ler under år 2019 och 148 000 kro­nor respek­tive 74 000 kro­nor när bidra­get avser en månad som infal­ler under år 2020.

2017:1295
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2017:1305
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018 i fråga om 26 kap. 17 §, 27 kap. 26 §, 108 kap. 10 §, 110 kap. 13 a § och 112 kap. 2 a § samt i övrigt den 1 juli 2018.
   2. Bestäm­mel­serna i 110 kap. 13 a § och 112 kap. 2 a § ska tilläm­pas första gången vid en begä­ran om sjuk­pen­ning eller sjuk­pen­ning i sär­skilda fall som har kom­mit in till För­säk­rings­kas­san den 1 janu­ari 2018 eller där­ef­ter och som avser tid efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2017:1306
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 30 kap. 6 § ska tilläm­pas även i fråga om för­säk­rade vars arbets­för­måga den 30 juni 2018 har varit ned­satt under minst 60 dagar eller kan antas komma att vara ned­satt under minst 60 dagar räk­nat från och med dagen då arbets­för­må­gan blev ned­satt. En plan för åter­gång i arbete ska då ha upp­rät­tats senast den 30 sep­tem­ber 2018.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2017:1308
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2018.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för tid före ikraft­trä­dan­det.

2018:122
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2018.
   2. Den äldre bestäm­mel­sen i 51 kap. 12 § gäl­ler fort­fa­rande för ompröv­nings­be­slut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2018:646
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ansö­kan om efter­le­van­de­stöd som har kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten före ikraft­trä­dan­det.

2018:647
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för en sjuk­pe­riod som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
   3. Vid beräk­ning av det all­männa hög­risk­skyd­det enligt 27 kap. 39 § första styc­ket ska en karens­dag enligt före­skrif­tens äldre lydelse lik­stäl­las med ett till­fälle med karens­av­drag. Vid beräk­ning av det all­männa hög­risk­skyd­det enligt 27 kap. 39 § andra styc­ket ska sådana till­fäl­len då den för­säk­rade har gått miste om sjuk­pen­ning till följd av bestäm­mel­serna i 27 kap. 27 § första styc­ket 2 i före­skrif­tens äldre lydelse lik­stäl­las med till­fäl­len då den för­säk­rade går miste om sjuk­pen­ning till följd av bestäm­mel­serna i 27 kap. 27 a §.
   4. Karens­dag ska lik­stäl­las med karens­av­drag vid åter­in­sjuk­nande enligt 27 kap. 32 §. I de fall en ny sjuk­pe­riod ska anses som en fort­sätt­ning på en tidi­gare sjuk­pe­riod, och den tidi­gare sjuk­pe­ri­o­den inletts med en karens­dag ska 27 kap. 21 § tilläm­pas i före­skrif­tens äldre lydelse i den nya sjuk­pe­ri­o­den.
   5. Karens­dag ska lik­stäl­las med karens­av­drag för den som före ikraft­trä­dan­det har fått ett beslut om sär­skilt hög­risk­skydd enligt 27 kap. 40-42 §§.

2018:670
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2018 i fråga om 25 kap. 1, 7 a och 9 §§ och i övrigt den 1 juli 2018.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 25 kap. 7 a § och bestäm­mel­sen i 25 kap. 9 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på ersätt­nings­pe­ri­o­der som påbör­jas efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser om sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst gäl­ler fort­fa­rande för för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2018:742
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2018.
   2. Den nya bestäm­mel­sen tilläm­pas första gången i fråga om under­hålls­stöd som avser sep­tem­ber 2018.

2018:743
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången i fråga om under­hålls­stöd och betal­nings­skyl­dig­het som avser feb­ru­ari 2019.

2018:745
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Den nya bestäm­mel­sen ska tilläm­pas på för­säk­rings­me­di­cinska utred­ningar som För­säk­rings­kas­san begär från och med ikraft­trä­dan­det.

2018:772
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018 i fråga om 64 kap. 25 och 46 §§ och i övrigt den 1 novem­ber 2018.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sam­ar­bets­av­tal som Pen­sions­myn­dig­he­ten har ingått med fond­för­val­tare före den 1 novem­ber 2018.

2018:1265
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Ett beslut om vård­bi­drag som har med­de­lats enligt äldre bestäm­mel­ser i 22 kap. ska fort­sätta att gälla enligt vad som före­skrivs i beslu­tet, dock längst till dess att beslu­tet skulle ha upp­hört att gälla eller skulle ha omprö­vats om de äldre bestäm­mel­serna i 22 kap. fort­fa­rande hade varit tillämp-​​ liga. Om ett sådant beslut inte har omprö­vats trots att det skulle ha gjorts under tid som de äldre bestäm­mel­serna fort­fa­rande gällde, ska beslu­tet fort­sätta att gälla längst till den 31 decem­ber 2020, om det inte beslu­tas att det ska upp­höra dess­förin­nan.

För­säk­rings­kas­san får besluta att ett beslut om vård­bi­drag som har med­de­lats enligt äldre bestäm­mel­ser i 22 kap. ska fort­sätta att gälla även när
   1. det har kom­mit in en ansö­kan om omvård­nads­bi­drag eller mer­kost­nads­er­sätt­ning som ännu inte har prö­vats, och
   2. det skulle ha fun­nits en rätt till vård­bi­dra­get om de äldre bestäm­mel­serna i 22 kap. fort­fa­rande hade varit tillämp­liga.

Beslut enligt andra styc­ket gäl­ler till dess att För­säk­rings­kas­san har prö­vat eller avskri­vit en ansö­kan om omvård­nads­bi­drag eller mer­kost­nads­er­sätt­ning, dock längst till den 1 juli 2022.

Bestäm­mel­serna i 22 kap. i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för vård­bi­dra­get om ett beslut om för­läng­ning har med­de­lats enligt andra styc­ket. Dock upp­hör för­läng­nings­be­slu­tet att gälla om rät­ten till vård­bi­dra­get ska omprö­vas enligt 22 kap. 17 § i den äldre lydel­sen.
Lag (2020:427).
   3. Äldre bestäm­mel­ser om vård­bi­drag gäl­ler fort­fa­rande i ären­den där ansö­kan om vård­bi­drag har gjorts före den 1 janu­ari 2019.
   4. Ett beslut om han­di­kap­per­sätt­ning som har med­de­lats enligt äldre bestäm­mel­ser i 50 kap. ska fort­sätta att gälla enligt vad som före­skrivs i beslu­tet, dock längst till dess att beslu­tet skulle ha upp­hört att gälla eller skulle ha omprö­vats om de äldre bestäm­mel­serna i 50 kap. fort­fa­rande hade varit tillämp­liga.
   5. Äldre bestäm­mel­ser om han­di­kap­per­sätt­ning gäl­ler fort­fa­rande i de fall ett beslut om han­di­kap­per­sätt­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det upp­hör att gälla eller skulle ha omprö­vats före den 1 juli 2021 om de äldre bestäm­mel­serna i 50 kap. fort­fa­rande hade varit tillämp­liga. I sådana fall får ett nytt beslut om han­di­kap­per­sätt­ning med­de­las enligt de äldre bestäm­mel­serna för en tids­pe­riod om högst 18 måna­der.
   6. Äldre bestäm­mel­ser om han­di­kap­per­sätt­ning gäl­ler fort­fa­rande avse­ende ären­den där ansö­kan om han­di­kap­per­sätt­ning har gjorts före den 1 janu­ari 2019. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler även avse­ende ären­den där rät­ten till han­di­kap­per­sätt­ning skulle ha omprö­vats enligt de äldre bestäm­mel­serna i 50 kap. 14 § 1 i de fall där det har fat­tats beslut om sju­ker­sätt­ning, akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller all­män ålderspen­sion för tid före den 1 janu­ari 2019. Äldre bestäm­mel­ser om han­di­kap­per­sätt­ning gäl­ler fort­fa­rande också avse­ende ären­den om beslut om han­di­kap­per­sätt­ning i fall som avses i 50 kap. 12 § andra meningen där hel sju­ker­sätt­ning, hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller hel ålderspen­sion har bevil­jats för tid före den 1 janu­ari 2019.
   7. Äldre bestäm­mel­ser i 6 kap. 20 §, 11 kap. 16 §, 37 kap. 9 §, 51 kap. 6 §, 59 kap. 13 § och 106 kap. 9-11 §§ gäl­ler fort­fa­rande för vård­bi­drag enligt 22 kap. i dess lydelse före den 1 janu­ari 2019.
   8. Äldre bestäm­mel­ser i 106 kap. 23 § och 110 kap. 6 § gäl­ler fort­fa­rande för han­di­kap­per­sätt­ning enligt 50 kap. i dess lydelse före den 1 janu­ari 2019.
   9. Äldre bestäm­mel­ser i 110 kap. 30 § andra styc­ket och 57 § andra styc­ket 1 och 6 gäl­ler fort­fa­rande för vård­bi­drag enligt 22 kap. och han­di­kap­per­sätt­ning enligt 50 kap., i deras lydelse före den 1 janu­ari 2019.

2018:1627
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2018.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 5 kap. 17 a § och bestäm­mel­serna i 5 kap. 18 §, 67 kap. 16 och 17 §§ och 81 kap. 9 § i den nya lydel­sen tilläm­pas dock för tid från och med den 1 janu­ari 2011.
   3. Den som vid ikraft­trä­dan­det får garan­ti­pen­sion eller garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion utbe­tald till sig har fort­satt rätt att få för­må­nen även om han eller hon inte upp­fyl­ler kra­ven på för­säk­rings­tid i 67 eller 81 kap.
   4. Vid beräk­ning av garan­ti­pen­sion eller garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion får för­må­nen på grund av tillämp­ningen av 67 kap. 16 eller 17 § eller 81 kap. 9 § inte beräk­nas till ett lägre belopp än det belopp med vil­ket för­må­nen tidi­gare har läm­nats till den för­säk­rade. För­må­nen får dock beräk­nas till ett lägre belopp om de belopp som ingår i beräk­nings­un­der­la­get änd­ras.
   5. Lagen upp­hör att gälla vid utgången av 2019.

2018:1628
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner och fler­barnstillägg som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2018:1952
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2019.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner som avser dagar före ikraft­trä­dan­det.

2019:644
   1. Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 2019.
   2. Lagen tilläm­pas för garan­ti­pen­sion och garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion som avser tid från och med den 1 janu­ari 2020.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för garan­ti­pen­sion och garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion som avser tid före den 1 janu­ari 2020.

2019:645
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Bestäm­mel­serna tilläm­pas dock för tid från och med den 1 janu­ari 2011.
   3. Den som med stöd av punk­ten 3 i ikraftträdande-​​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2018:1627) om änd­ring i soci­al­för­säk­rings­bal­ken hade fort­satt rätt att få garan­ti­pen­sion eller garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion, har fort­satt rätt att få för­må­nen även om han eller hon inte upp­fyl­ler kra­ven på för­säk­rings­tid i 67 eller 81 kap.
   4. Vid beräk­ning av garan­ti­pen­sion eller garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion får för­må­nen på grund av tillämp­ningen av 67 kap. 16, 16 a, 17 eller 17 a § eller 81 kap. 9 eller 9 a § inte beräk­nas till ett lägre belopp än det belopp med vil­ket för­må­nen före den 1 decem­ber 2018 har läm­nats till den för­säk­rade. För­må­nen får dock beräk­nas till ett lägre belopp om de belopp som ingår i beräk­nings­un­der­la­get änd­ras.

2019:646
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023. Lag (2022:1036).
   2. De upp­hävda para­gra­ferna gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om garan­ti­pen­sion och garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion för tid före ikraft­trä­dan­det. Lag (2022:1036).

2019:649
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2019.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för för­må­ner som avser tid från och med den 1 janu­ari 2020.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för den som uppnår respek­tive ålders­gräns före den 1 janu­ari 2020.

2019:651
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2019.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas dock för tid från och med den 1 janu­ari 2020.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för tid före utgången av 2019.

2019:1294
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ansö­kan om efter­le­van­de­stöd som har kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten före ikraft­trä­dan­det.

2020:427
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2020.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 31 kap. 5 § första styc­ket 3 och andra styc­ket tilläm­pas inte när från­va­ron från en arbets­livs­in­rik­tad reha­bi­li­te­ring avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. Den upp­hävda bestäm­mel­sen i 27 kap. 55 a § gäl­ler fort­fa­rande när från­va­ron från ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2020:431
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2020.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bostads­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2020:432
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bostads­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2020:440
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2020.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för assi­stan­s­er­sätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2020:509
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2020.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i ären­den i vilka en ansö­kan om bil­stöd har kom­mit in till För­säk­rings­kas­san före ikraft­trä­dan­det.
   3. Om en för­säk­rad har fått bil­stöd för ett for­don med stöd av före­skrif­terna i 52 kap. 8 § i den äldre lydel­sen kan det till den för­säk­rade även fort­sätt­nings­vis läm­nas bil­stöd för det for­do­net i fråga om åtgär­der som avses i 52 kap. 8 § första styc­ket 2-4.

2020:1239
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2021.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången för inkomst­pen­sions­tillägg som avser tid från och med den 1 sep­tem­ber 2021.
   3. Inkomst­pen­sions­tillägg ska läm­nas utan ansö­kan till en för­säk­rad som har påbör­jat uttag av inkomst­grun­dad ålderspen­sion om för­ut­sätt­ning­arna för inkomst­pen­sions­tillägg i 74 a kap. i övrigt är upp­fyllda när lagen tilläm­pas första gången.
   4. En ansö­kan om all­män inkomst­pen­sion, tilläggs­pen­sion eller pre­mie­pen­sion som har kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten när lagen tilläm­pas första gången ska även anses omfatta en ansö­kan om inkomst­pen­sions­tillägg.

2020:1271
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2021.
   2. Den nya bestäm­mel­sen tilläm­pas första gången i fråga om under­hålls­stöd som avser juli 2021.

2021:160
   1. Denna lag trä­der i kraft den 15 mars 2021.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även på sjuk­pe­ri­o­der som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. Bestäm­mel­serna tilläm­pas dock första gången vid pröv­ning av rätt till ersätt­ning för dagar från och med ikraft­trä­dan­det.

2021:585
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bostads­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2021:586
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bostads­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2021:767
   1. Denna lag trä­der i kraft den 20 juli 2021.
   2. För en utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd som övrig skydds­be­hö­vande gäl­ler 35 kap. 8 § och 67 kap. 7 § i den äldre lydel­sen.

2021:878
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för per­son­lig assi­stans som har utförts före ikraft­trä­dan­det.

2021:991
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Bestäm­mel­serna i 18 kap. 9 a § i den nya lydel­sen tilläm­pas även på betal­ningar som har gjorts till För­säk­rings­kas­san från och med den 1 augusti 2021. Detta gäl­ler dock inte betal­ningar som före ikraft­trä­dan­det har beak­tats vid beslut om att lämna under­hålls­stöd på grund av sär­skilda skäl.
   3. För betal­ningar som har gjorts till För­säk­rings­kas­san under minst sex måna­der i följd före ikraft­trä­dan­det gäl­ler fort­fa­rande 18 kap. 9 a § i den äldre lydel­sen. Om För­säk­rings­kas­san efter ikraft­trä­dan­det beslu­tar att lämna under­hålls­stöd på grund av sär­skilda skäl i dessa fall, ska dock de nya bestäm­mel­serna i 18 kap. 9 a § andra och tredje styc­kena tilläm­pas.

2021:1240
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022 i fråga om 10 kap. 11 §, 12 kap. 25, 27 och 30 §§, 13 kap. 33 §, 25 kap. 5 §, 26 kap. 27 och 31 §§, 27 kap. 49 a § och 35 kap. 18 och 19 §§ och i övrigt den 1 feb­ru­ari 2022.
   2. De nya bestäm­mel­serna om sjuk­pen­ning i 27 och 28 kap. tilläm­pas även på sjuk­pe­ri­o­der som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. Bestäm­mel­serna tilläm­pas dock första gången vid pröv­ning av rätt till ersätt­ning för dagar från och med ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   4. Den som för den 31 decem­ber 2022 har bevil­jats sjuk­pen­ning med stöd av 27 kap. 49 a § har rätt att efter ansö­kan få frå­gan om rät­ten till sjuk­pen­ning från och med den 1 janu­ari 2023 prö­vad utan hin­der av att frå­gan tidi­gare avgjorts av För­säk­rings­kas­san eller dom­stol genom beslut som fått laga kraft. Lag (2022:1855).

2021:1244
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2021:1268
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången i fråga om under­hålls­stöd och betal­nings­skyl­dig­het som avser augusti 2022.

2022:761
   1. Denna lag trä­der i kraft den 20 juni 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för fondav­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det. När ett sådant fondav­tal sägs upp ska dock pre­mie­pen­sions­med­len i en fond som omfat­tas av det avta­let ompla­ce­ras med tillämp­ning av 64 kap. 27 a och 27 b §§.
   3. Vid tillämp­ningen av äldre bestäm­mel­ser om gransk­ning i 64 kap. 3 § tredje styc­ket och om uttag av avgif­ter för att täcka kost­na­der för sådan gransk­ning i 64 kap. 40 § första styc­ket andra streck­sat­sen ska det som före­skrivs om Pen­sions­myn­dig­he­ten i stäl­let gälla Fond­torgs­nämn­den. Detta gäl­ler dock inte sådana gransk­ningar enligt 64 kap. 3 § tredje styc­ket som har inletts före ikraft­trä­dan­det.

2022:878
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för för­må­ner som avser tid från och med den 1 janu­ari 2023.
   3. Bestäm­mel­sen om inkomstin­dex i 58 kap. 11 § i den nya lydel­sen tilläm­pas dock första gången vid beräk­ning av det inkomstin­dex som ska gälla från och med den 1 janu­ari 2025.
   4. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för den som uppnår respek­tive ålders­gräns före den 1 janu­ari 2023.
   5. Äldre före­skrif­ter om för­säk­rings­tid i 35 kap. 4, 12, 13 och 15 §§ gäl­ler fort­fa­rande för för­säk­rings­fall som fast­ställs till tid före den 1 janu­ari 2023.
   6. Äldre före­skrif­ter om beräk­nings­un­der­lag för inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion gäl­ler fort­fa­rande för döds­fall som har inträf­fat före den 1 janu­ari 2023.

2022:879
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2025.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för för­må­ner som avser tid från och med den 1 janu­ari 2026.
   3. Bestäm­mel­sen om inkomstin­dex i 58 kap. 11 § i den nya lydel­sen tilläm­pas dock första gången vid beräk­ning av det inkomstin­dex som ska gälla från och med den 1 janu­ari 2028.
   4. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för den som uppnår respek­tive ålders­gräns före den 1 janu­ari 2026.
   5. Äldre före­skrif­ter om för­säk­rings­tid i 35 kap. 4, 12, 13 och 15 §§ gäl­ler fort­fa­rande för för­säk­rings­fall som fast­ställs till tid före den 1 janu­ari 2026.
   6. Äldre före­skrif­ter om beräk­nings­un­der­lag för inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion gäl­ler fort­fa­rande för döds­fall som har inträf­fat före den 1 janu­ari 2026.

2022:934
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för bostads­tillägg som avser augusti 2022.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bostads­tillägg som avser tid före den 1 augusti 2022.

2022:936
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för för­må­ner som avser tid från och med den 1 janu­ari 2023.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för den som uppnår ålders­grän­sen före den 1 janu­ari 2023.

2022:937
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2025.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för för­må­ner som avser tid från och med den 1 janu­ari 2026.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för den som uppnår ålders­grän­sen före den 1 janu­ari 2026.

2022:938
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för insat­ser som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

2022:939
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2022.
   2. Bestäm­mel­sen i 27 kap. 49 b § i den nya lydel­sen tilläm­pas även på sjuk­pe­ri­o­der som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. Bestäm­mel­sen tilläm­pas dock första gången vid pröv­ning av rätt till ersätt­ning för dagar från och med ikraft­trä­dan­det.

2022:1031
   1. Denna lag trä­der i kraft den 15 juli 2022.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas dock för tid från och med den 1 augusti 2022.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för tid före utgången av juli 2022.

2022:1037
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om garan­ti­pen­sion och garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion för tid före ikraft­trä­dan­det.

2022:1041
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bostads­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2022:1042
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2025. (Lag 2024:1256).
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bostads­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2022:1222
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sju­ker­sätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2022:1226
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för assi­stan­s­er­sätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2022:1266
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 decem­ber 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för för­må­ner som avser tid från och med den 1 janu­ari 2023.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i fråga om garan­ti­pen­sion gäl­ler fort­fa­rande för den som är född 1957 eller tidi­gare.
   4. Äldre bestäm­mel­ser i fråga om garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion gäl­ler fort­fa­rande för döds­fall som inträf­fade före den 1 janu­ari 2023.

2022:1291
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 augusti 2022.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för en anmä­lan om att avstå dagar med för­äld­ra­pen­ning på grund­nivå som har gjorts före ikraft­trä­dan­det.

2022:1854
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2024.
   2. Den upp­hävda para­gra­fen gäl­ler dock fort­fa­rande för sjuk­pen­ning som avser tid före utgången av 2023.

2022:1856
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bostads­tillägg som avser tid före utgången av 2022.

2023:441
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bostads­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2023:905
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2024 i fråga om 64 kap. 34 § och i övrigt den 1 juli 2024.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­äld­ra­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2024:508
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2025.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande när en för­säk­rad får dag­pen­ning enligt den upp­hävda lagen (1997:238) om arbets­lös­hets­för­säk­ring.

2024:694
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2024.
   2. För den som var folk­bok­förd i Sve­rige den 31 okto­ber 2024 gäl­ler 5 kap. 3 § i den äldre lydel­sen.

2024:1255
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025 i fråga om 97 kap. 23 a § och i övrigt den 1 april 2025.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för bostads­bi­drag som avser tid före den 1 janu­ari 2025 och för för­äld­ra­pen­ning som avser tid före den 1 april 2025.

2024:1269
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sjuk­pen­ning i sär­skilda fall, reha­bi­li­te­rings­pen­ning i sär­skilda fall och boen­de­tillägg som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2024:1270
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2025.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för tid från och med den 1 juli 2025.
   3. För en för­säk­rad som har rätt till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning från och med juli 2025 eller från och med en senare tid­punkt och som oav­bru­tet haft rätt till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning sedan före den 1 juli 2025 gäl­ler de upp­hävda para­gra­ferna och bestäm­mel­serna i 35 kap. 4, 12 och 15 §§ i den äldre lydel­sen fort­fa­rande för beräk­ning av för­säk­rings­tid för tid från och med 2003 till och med juni 2025.
   4. Bestäm­mel­serna i 26 kap. 8 § och 27 kap. 35 och 54 §§ i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för den som har rätt till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning för tid före den 1 juli 2025.

2025:39
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2025.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas inte på beslut om åter­be­tal­ning som har fat­tats före ikraft­trä­dan­det.