Lag (2018:1219) om för­säk­rings­dis­tri­bu­tion

1 kap. Tillämp­nings­om­råde och uttryck i lagen

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om för­säk­rings­dis­tri­bu­tion som gäl­ler för för­säk­rings­för­med­lare och för­säk­rings­fö­re­tag.

Med för­säk­rings­dis­tri­bu­tion avses verk­sam­het som består i att
   1. ge råd om eller före­slå för­säk­rings­av­tal eller utföra annat för­be­re­dande arbete innan ett för­säk­rings­av­tal ingås,
   2. ingå ett för­säk­rings­av­tal, eller
   3. bistå vid för­valt­ning eller full­gö­rande av ett för­säk­rings­av­tal.

1 a §   I 1 kap. 16 § lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag och 8 kap. 6 § lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige finns bestäm­mel­ser om att denna lag gäl­ler för tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag och utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut.
Lag (2019:773).

2 §   Med för­säk­rings­dis­tri­bu­tion avses inte verk­sam­het som bara består i att
   1. hän­visa någon till en för­säk­rings­dis­tri­butör eller en för­säk­rings­dis­tri­butör till en pre­sum­tiv kund,
   2. lämna all­män infor­ma­tion om för­säk­ring till någon, eller
   3. inom ramen för en annan yrkes­verk­sam­het i enskilda fall lämna infor­ma­tion eller ge råd om för­säk­ring till någon.

Med för­säk­rings­dis­tri­bu­tion avses inte hel­ler att yrkes­mäs­sigt hand­lägga, vär­dera eller reglera för­säk­rings­fall.

3 §   Bestäm­mel­serna om för­säk­rings­dis­tri­bu­tion i denna lag gäl­ler även vid dis­tri­bu­tion av åter­för­säk­ring, om inte annat anges.

4 §   Bestäm­mel­serna om för­säk­rings­för­med­lare i denna lag gäl­ler även anknu­ten för­säk­rings­för­med­lare, sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare och anknu­ten sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare, om inte annat anges.

5 §   För utländska för­säk­rings­dis­tri­bu­tö­rers verk­sam­het i Sve­rige gäl­ler bestäm­mel­serna i denna lag i tillämp­liga delar. För fili­a­ler till utländska för­säk­rings­för­med­lare, som är ett avdel­nings­kon­tor med själv­stän­dig för­valt­ning, gäl­ler i övrigt lagen (1992:160) om utländska fili­a­ler m.m.

Undan­tag från lagens tillämp­nings­om­råde

6 §   Lagen är inte tillämp­lig på en sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­la­res för­säk­rings­dis­tri­bu­tion, om
   1. den dis­tri­bu­e­rade för­säk­ringen kom­plet­te­rar en vara eller tjänst och för­säk­ringen täc­ker ris­ken för
      a) för­lust av varan eller funk­tions­fel i eller skada på varan,
      b) att tjäns­ten inte kun­nat utnytt­jas, eller
      c) skada på eller för­lust av bagage och andra ris­ker i sam­band med resa, och
   2. den årliga pre­mien för den dis­tri­bu­e­rade för­säk­ringen inte över­sti­ger ett värde mot­sva­rande 600 euro, beräk­nat pro­por­tio­nellt på års­ba­sis, eller
   3. pre­mien för den dis­tri­bu­e­rade för­säk­ringen inte över­sti­ger ett värde mot­sva­rande 200 euro per per­son, i de fall för­säk­ringen kom­plet­te­rar en tjänst och den tjäns­tens var­ak­tig­het inte är längre än tre måna­der.

6 a §   Lagen är inte tillämp­lig på för­säk­rings­för­e­ningar som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 d § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043). Lag (2020:662).

7 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska, när dis­tri­bu­tio­nen sker via en sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare som undan­ta­gits från tillämp­ningen av denna lag enligt 6 §, säker­ställa att
   1. infor­ma­tion till­han­da­hålls kun­den innan för­säk­rings­av­ta­let ingås, med upp­gif­ter om för­säk­rings­dis­tri­butö­rens iden­ti­tet och adress och om de för­fa­ran­den som avses i 4 kap. 15 § och som gör det möj­ligt för kun­der och andra berörda par­ter att anmäla kla­go­mål,
   2. det införts ända­måls­en­liga och pro­por­tio­ner­liga system som är för­en­liga med 4 kap. 1 §, 3 § första styc­ket, 5 och 13 §§ samt 5 kap. 14, 18 och 19 §§ och som beak­tar kun­dens krav och behov innan avtals­för­sla­get läggs fram, och
   3. det pro­dukt­fak­tab­lad som avses i 5 kap. 13 § läm­nas till kun­den innan för­säk­rings­av­ta­let ingås.

Avtals­vill­kor som avvi­ker från lagen

8 §   Avtals­vill­kor som avvi­ker från 4 kap. 1 och 16 §§ får inte åbe­ro­pas mot kun­den eller någon som här­le­der sin rätt från kun­den, i annat fall än när dis­tri­bu­tio­nen avser åter­för­säk­ring eller för­säk­ring mot stora ris­ker.

Bestäm­mel­serna i 6 kap. 4-6, 10-12, 14 och 15 §§ om infor­ma­tion som ska läm­nas vid dis­tri­bu­tion av för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter behö­ver inte tilläm­pas, om en för­säk­rings­dis­tri­butör och en pro­fes­sio­nell kund har kom­mit över­ens om det. Efter en sådan över­ens­kom­melse behö­ver inte hel­ler 6 kap. 10 och 13-15 §§ tilläm­pas enligt 7 kap. 1 § vid dis­tri­bu­tion av vissa pen­sions­för­säk­ringar.

Uttryck i lagen

9 §   I denna lag bety­der
   1. anknu­ten för­säk­rings­för­med­lare: en för­säk­rings­för­med­lare som har träf­fat avtal med ett eller flera för­säk­rings­fö­re­tag om att dis­tri­bu­era för­säk­rings­pro­duk­ter, om dessa pro­duk­ter inte kon­kur­re­rar med varandra och avta­let inne­bär att för­säk­rings­fö­re­ta­get är ansva­rigt för ren för­mö­gen­hets­skada enligt 4 kap. 16 §,
   2. anknu­ten sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare: en sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare som har träf­fat avtal med ett eller flera för­säk­rings­fö­re­tag eller för­säk­rings­för­med­lare om att dis­tri­bu­era sådana för­säk­rings­pro­duk­ter som anges i 20 b och c, om avta­let inne­bär att för­säk­rings­fö­re­ta­get eller för­säk­rings­för­med­la­ren är ansva­rig för ren för­mö­gen­hets­skada enligt 4 kap. 16 §,
   3. behö­rig myn­dig­het: en utländsk myn­dig­het eller annat utländskt organ som har behö­rig­het att besluta om till­stånd för eller regi­stre­ring av för­säk­rings­för­med­lare eller att utöva till­syn över för­säk­rings­för­med­lare,
   4. EES: Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
   5. EES-​försäkringsförmedlare: en utländsk för­säk­rings­för­med­lare vars hem­land är ett annat land inom EES och som omfat­tas av för­säk­rings­dis­tri­bu­tions­di­rek­ti­vet,
   6. ersätt­ning: en pro­vi­sion, avgift eller annan betal­ning, inbe­gri­pet en eko­no­misk ersätt­ning av något slag eller even­tu­ell annan finan­si­ell eller icke-​finansiell för­mån eller ett inci­ta­ment, som erbjuds eller beta­las ut med avse­ende på för­säk­rings­dis­tri­bu­tion,
   7. filial: en för­säk­rings­för­med­la­res agen­tur eller filial som lig­ger i ett annat land inom EES än hem­lan­det,
   8. för­säk­rings­ba­se­rad inve­ste­rings­pro­dukt: en för­säk­ring med ett förfallo-​ eller åter­köps­värde som helt eller del­vis är direkt eller indi­rekt expo­ne­rat mot mark­nads­vo­la­ti­li­tet, med undan­tag för
      a) ska­de­för­säk­ring,
      b) liv­för­säk­ring där ersätt­ning enligt avta­let endast beta­las ut vid döds­fall eller vid inva­li­di­tet till följd av skada, sjuk­dom eller funk­tions­ned­sätt­ning, och
      c) pen­sions­för­säk­ring,
   9. för­säk­rings­dis­tri­bu­tions­di­rek­ti­vet: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2016/97 av den 20 janu­ari 2016 om för­säk­rings­dis­tri­bu­tion, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2018/411,
   10. för­säk­rings­dis­tri­butör: en för­säk­rings­för­med­lare eller ett för­säk­rings­fö­re­tag,
   11. för­säk­rings­för­med­lare: en fysisk eller juri­disk per­son, med undan­tag för för­säk­rings­fö­re­tag eller deras anställda, som mot ersätt­ning bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion,
   12. för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land: en för­säk­rings­för­med­lare vars hem­land inte omfat­tas av för­säk­rings­dis­tri­bu­tions­di­rek­ti­vet,
   13. hem­land:
      a) om för­säk­rings­för­med­la­ren är en fysisk per­son, det land där för­med­la­ren har sin hem­vist,
      b) om för­säk­rings­för­med­la­ren är en juri­disk per­son, det land där för­med­la­rens säte lig­ger, eller, om för­med­la­ren enligt natio­nell rätt inte har något säte, det land där för­med­la­rens huvud­kon­tor lig­ger,
   14. kva­li­fi­ce­rat inne­hav: ett direkt eller indi­rekt ägande i ett före­tag, om inne­ha­vet repre­sen­te­rar tio pro­cent eller mer av kapi­ta­let eller av samt­liga rös­ter eller annars möj­lig­gör ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av före­ta­get,
   15. nära för­bin­del­ser: det som avses i 1 kap. 14 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043), med den skill­na­den att det som anges där om för­säk­rings­fö­re­tag i stäl­let ska avse för­säk­rings­för­med­lare,
   16. pen­sions­för­säk­ring: för­säk­rings­av­tal som har som främsta syfte att ge inkomst vid pen­sio­ne­ring och som berät­ti­gar den för­säk­rade till vissa ersätt­ningar,
   17. pro­fes­sio­nell kund: en kund som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den,
   18. råd­giv­ning grun­dad på en opar­tisk och per­son­lig ana­lys: sådan råd­giv­ning som avses i 4 kap. 2 §,
   19. råd­giv­ning: till­han­da­hål­lande av en per­son­lig rekom­men­da­tion till en kund, antingen på kun­dens begä­ran eller på ini­ti­a­tiv av för­säk­rings­dis­tri­butö­ren, i fråga om ett eller flera för­säk­rings­av­tal,
   20. sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare: en för­säk­rings­för­med­lare - utom kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­fö­re­tag enligt defi­ni­tio­nen i arti­kel 4.1.1 och 4.1.2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om till­synskrav för kre­di­tin­sti­tut och om änd­ring av för­ord­ning (EU) nr 648/2012 - som bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion som sido­verk­sam­het, under för­ut­sätt­ning att samt­liga föl­jande vill­kor är upp­fyllda:
      a) den har inte för­säk­rings­dis­tri­bu­tion som huvud­sak­lig yrkes­verk­sam­het,
      b) den dis­tri­bu­e­rar bara vissa för­säk­rings­pro­duk­ter som kom­plet­te­rar en vara eller en tjänst, och
      c) de berörda för­säk­rings­pro­duk­terna omfat­tar inte liv­för­säk­ring eller ansvars­för­säk­ring, utom när sådant skydd kom­plet­te­rar den vara eller tjänst som för­med­la­ren bedri­ver som huvud­sak­lig yrkes­verk­sam­het,
   21. ska­de­för­säk­ring: en för­säk­ring som är hän­för­lig till någon av de för­säk­rings­klas­ser som anges i 2 kap. 11 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen,
   22. stora ris­ker: det som avses i 3 kap. 16 § andra och tredje styc­kena för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen,
   23. tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring: en liv­för­säk­ring som har sam­band med yrkes­ut­öv­ning och där utbe­tal­ning av för­säk­rings­be­lopp (engångs­be­lopp eller peri­o­diska utbe­tal­ningar) beror av att en eller flera per­so­ner uppnår eller för­vän­tas uppnå en viss ålder samt för­säk­ringar som med­de­las som tillägg till sådana för­säk­ringar,
   24. svensk fysisk per­son och svensk juri­disk per­son: en fysisk eller juri­disk per­son vars hem­land är Sve­rige,
   25. var­ak­tigt medium: ett medel som
      a) gör det möj­ligt för kun­den att bevara infor­ma­tion som rik­tas till kun­den per­son­li­gen, på ett sätt som är till­gäng­ligt för använd­ning i fram­ti­den under en tid som är lämp­lig med hän­syn till vad som är avsik­ten med infor­ma­tio­nen, och
      b) tillå­ter oför­änd­rad åter­giv­ning av den beva­rade infor­ma­tio­nen, och
   26. värd­land: det land inom EES där en för­säk­rings­för­med­lare har en per­ma­nent när­varo eller ett eta­ble­rings­ställe eller till­han­da­hål­ler tjäns­ter, och som inte är för­med­la­rens hem­land. Lag (2021:499).

2 kap. Till­stånd och regi­stre­ring samt vissa bestäm­mel­ser för för­säk­rings­fö­re­tag

Tillstånds-​ och regi­stre­rings­plikt

1 §   En svensk för­säk­rings­för­med­lare får, med de undan­tag som före­skrivs i detta kapi­tel, bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion endast efter till­stånd av Finansin­spek­tio­nen.

Beslut i fråga om till­stånd ska fat­tas inom tre måna­der från det att en full­stän­dig ansö­kan om till­stånd togs emot.

I 3 kap. finns kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser om under­rät­telse till Finansin­spek­tio­nen om den svenska för­säk­rings­för­med­la­ren ska bedriva verk­sam­het utom­lands. I det kapit­let finns också bestäm­mel­ser om utländska för­säk­rings­för­med­la­res verk­sam­het i Sve­rige.

1 a §   I Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneu­ro­pe­isk pri­vat pen­sions­pro­dukt (PEPP-​produkt) finns bestäm­mel­ser om att en för­säk­rings­för­med­lare som har till­stånd enligt 1 § får dis­tri­bu­era PEPP-​produkter. Lag (2022:1762).

2 §   Till­stånd för att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion får avse
   1. alla slag av för­säk­ringar,
   2. bara liv­för­säk­ringar, eller
   3. bara ska­de­för­säk­ringar.

Till­stån­det får begrän­sas till att avse en eller flera för­säk­rings­klas­ser eller grup­per av för­säk­ringar som avses i 2 kap. 11-13 §§ för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) och i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 19 § 2 samma lag.

3 §   Den som har fått till­stånd enligt 1 § att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion ska senast sex måna­der efter det att till­stånd bevil­ja­des anmäla sig för regi­stre­ring hos Bolags­ver­ket.

Om anmä­lan för regi­stre­ring inte görs inom denna tid eller om Bolags­ver­ket genom beslut som har fått laga kraft avskri­vit en sådan anmä­lan eller väg­rat regi­stre­ring, upp­hör till­stån­det att gälla.

Verk­sam­he­ten får inte påbör­jas för­rän regi­stre­ring har skett.

4 §   För en anknu­ten sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare gäl­ler i stäl­let för det som anges i 1-3 §§ att det för­säk­rings­fö­re­tag eller den andra för­säk­rings­för­med­lare som för­med­la­ren har ingått avtal med om att dis­tri­bu­era dess för­säk­rings­pro­duk­ter ska anmäla för­med­la­ren för regi­stre­ring hos Bolags­ver­ket.

Innan anmä­lan görs, ska anmä­la­ren kon­trol­lera att för­med­la­ren upp­fyl­ler kra­ven i 7 § första styc­ket 1-4 och 7 eller 8 § första styc­ket 1 och 3-5 och andra styc­ket. Kra­vet på att de per­so­ner som avses i 8 § första styc­ket 3 även i övrigt ska vara lämp­liga för att ingå i led­ningen behö­ver dock inte kon­trol­le­ras. Anmä­la­ren ska, genom att begära att ett utdrag ur det regis­ter som förs enligt lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter visas upp, kon­trol­lera att kra­ven i 7 § första styc­ket 2 eller 8 § första styc­ket 3 i detta avse­ende är upp­fyllda.

I en anmä­lan om regi­stre­ring ska det anges om dis­tri­bu­tio­nen av för­säk­rings­pro­duk­ter ska avse alla slag av för­säk­ringar, bara liv­för­säk­ringar eller bara ska­de­för­säk­ringar eller om den ska begrän­sas till att avse en eller flera för­säk­rings­klas­ser eller sådana grup­per av för­säk­rings­klas­ser som avses i 2 kap. 11-13 §§ för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) och i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 19 § 2 samma lag.

Första-​tredje styc­kena gäl­ler även anknutna för­säk­rings­för­med­lare som endast avser att dis­tri­bu­era andra för­säk­ringar än för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter eller sådana pen­sions­för­säk­ringar som avses i 7 kap. 1 §.

Verk­sam­he­ten får inte påbör­jas för­rän regi­stre­ring har skett.

5 §   En sam­man­slut­ning av för­säk­rings­fö­re­tag eller för­säk­rings­för­med­lare får anmäla en anknu­ten sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare för regi­stre­ring hos Bolags­ver­ket. I sådana fall gäl­ler 4 §.

6 §   Anställda hos ett för­säk­rings­fö­re­tag eller hos en sådan för­säk­rings­för­med­lare som är juri­disk per­son behö­ver inte ha till­stånd enligt denna lag.

För­ut­sätt­ningar för till­stånd för en fysisk per­son

7 §   Till­stånd för en svensk fysisk per­son att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion får ges bara om den fysiska per­so­nen 1. inte är underå­rig, för­satt i kon­kurs, har närings­för­bud eller för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken,
   2. inte före­kom­mer i det regis­ter som förs enligt lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter avse­ende vissa all­var­liga för­mö­gen­hets­brott eller viss all­var­lig eko­no­misk brotts­lig­het och har visat sköt­sam­het i eko­no­miska ange­lä­gen­he­ter,
   3. har lämp­lig kun­skap och kom­pe­tens för den verk­sam­het som ska bedri­vas,
   4. upp­fyl­ler kra­ven på fort­lö­pande fort­bild­ning och yrkes­ut­veck­ling,
   5. omfat­tas av en för­säk­ring för ska­de­stånds­skyl­dig­het som kan upp­komma om han eller hon åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter,
   6. även i övrigt är lämp­lig att bedriva verk­sam­he­ten, och
   7. inte har eller kan vän­tas komma att få sådana nära för­bin­del­ser med någon annan som hind­rar en effek­tiv till­syn över den fysiska per­so­nen.

Första styc­ket 5 gäl­ler inte för anknutna för­säk­rings­för­med­lare som avser att dis­tri­bu­era för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter eller sådana pen­sions­för­säk­ringar som anges i 7 kap. 1 §.

För­ut­sätt­ningar för till­stånd för en juri­disk per­son

8 §   Till­stånd för en svensk juri­disk per­son att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion får ges bara om
   1. den juri­diska per­so­nen inte är i kon­kurs eller lik­vi­da­tion,
   2. den juri­diska per­so­nen omfat­tas av en för­säk­ring för ska­de­stånds­skyl­dig­het som kan upp­komma om den åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter,
   3. den som ska ingå i den juri­diska per­so­nens led­ning eller vara ersät­tare för denne upp­fyl­ler kra­ven i 7 § första styc­ket 2 samt har till­räck­lig insikt och erfa­ren­het för att delta i led­ningen av en juri­disk per­son som bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion och även i övrigt är lämp­lig att ingå i led­ningen,
   4. anställda som direkt del­tar i dis­tri­bu­tio­nen av för­säk­ringar för den juri­diska per­so­nens räk­ning upp­fyl­ler kra­ven i 7 § första styc­ket 1-4, och
   5. den juri­diska per­so­nen inte har eller kan vän­tas komma att få sådana nära för­bin­del­ser med någon annan som hind­rar en effek­tiv till­syn över den juri­diska per­so­nen.

Den juri­diska per­so­nen ska kon­trol­lera att för­ut­sätt­ning­arna enligt första styc­ket 4 är upp­fyllda. I sam­band med detta ska den juri­diska per­so­nen begära att ett utdrag ur det regis­ter som förs enligt lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter visas upp för att kon­trol­lera att kra­ven i 7 § första styc­ket 2 i detta avse­ende är upp­fyllda.

Första styc­ket 2 gäl­ler inte för anknutna för­säk­rings­för­med­lare som avser att dis­tri­bu­era för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter eller sådana pen­sions­för­säk­ringar som anges i 7 kap. 1 §.

Vissa bestäm­mel­ser om för­säk­rings­fö­re­tag

9 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska kon­trol­lera att anställda som direkt del­tar i dis­tri­bu­tio­nen av för­säk­ringar för före­ta­gets räk­ning upp­fyl­ler kra­ven i 7 § första styc­ket 1-4. Vid den kon­trol­len ska 8 § andra styc­ket tilläm­pas.

10 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion ska kon­trol­lera att den som ingår i led­ningen för före­ta­get eller är ersät­tare för denne upp­fyl­ler kra­ven i 8 § första styc­ket 3.

Bemyn­di­gan­den

11 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. vilka all­var­liga för­mö­gen­hets­brott och vil­ken all­var­lig eko­no­misk brotts­lig­het som avses i 7 § första styc­ket 2, och
   2. om hur regis­ter­kon­trol­len enligt 4, 5 och 7-10 §§ ska gå till.

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vad en ansö­kan om till­stånd enligt 1 § och en anmä­lan om regi­stre­ring enligt 4 eller 5 § ska inne­hålla,
   2. vad en anmä­lare enligt 4 eller 5 § ska iaktta vid kon­trol­len av anknutna sido­verk­samma för­säk­rings­för­med­lare eller anknutna för­säk­rings­för­med­lare vid anmä­lan av dessa för­med­lare för regi­stre­ring hos Bolags­ver­ket.
   3. vad som avses med sköt­sam­het i eko­no­miska ange­lä­gen­he­ter enligt 7 § första styc­ket 2,
   4. vil­ken kun­skap och kom­pe­tens samt fort­lö­pande fort­bild­ning och yrkes­ut­veck­ling som krävs enligt 7 § första styc­ket 3 och 4 och 8 § första styc­ket 4,
   5. sådan för­säk­ring för ska­de­stånds­skyl­dig­het som avses i 7 § första styc­ket 5 och 8 § första styc­ket 2,
   6. vad som avses med i övrigt lämp­lig när det gäl­ler att bedriva verk­sam­he­ten enligt 7 § första styc­ket 6 och att ingå i led­ningen enligt 8 § första styc­ket 3,
   7. vil­ken insikt och erfa­ren­het som krävs enligt 8 § första styc­ket 3,
   8. vilka som ska anses ingå i den juri­diska per­so­nens led­ning eller vara ersät­tare för någon av dem enligt 8 § första styc­ket 3, och
   9. vad den juri­diska per­so­nen i övrigt ska iaktta enligt 8 § andra styc­ket i sam­band med kon­troll av anställda.

3 kap. Verk­sam­het över grän­serna

Utländska för­säk­rings­för­med­la­res verk­sam­het i Sve­rige

EES-​försäkringsförmedlare

1 §   En EES-​försäkringsförmedlare får bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion
   1. genom att erbjuda och till­han­da­hålla tjäns­ter i Sve­rige utan att inrätta en filial eller en per­ma­nent när­varo här för tid från det att Finansin­spek­tio­nen från en behö­rig myn­dig­het i för­säk­rings­för­med­la­rens hem­land har tagit emot en under­rät­telse om för­med­la­rens avsikt att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion genom att erbjuda och till­han­da­hålla tjäns­ter i Sve­rige utan att inrätta filial eller en per­ma­nent när­varo här, och
   2. från en filial eller en per­ma­nent när­varo i Sve­rige för tid från och med en månad efter det att Finansin­spek­tio­nen från en behö­rig myn­dig­het i för­säk­rings­för­med­la­rens hem­land har tagit emot en under­rät­telse om för­med­la­rens avsikt att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion från filial eller en per­ma­nent när­varo i Sve­rige, eller tidi­gare om Finansin­spek­tio­nen tillå­ter det.

Finansin­spek­tio­nen ska genom den behö­riga myn­dig­he­ten i hem­lan­det upp­lysa för­säk­rings­för­med­la­ren om de bestäm­mel­ser som gäl­ler för verk­sam­he­ten här i lan­det.

När Finansin­spek­tio­nen har tagit emot en under­rät­telse enligt första styc­ket, ska inspek­tio­nen sna­rast bekräfta det till den behö­riga myn­dig­he­ten i hem­lan­det.

2 §   En under­rät­telse enligt 1 § första styc­ket ska inne­hålla upp­gift om
   1. för­med­la­rens iden­ti­tet, adress och person-​ eller orga­ni­sa­tions­num­mer,
   2. kate­gori av för­med­lare och, i före­kom­mande fall, namn på det eller de för­säk­rings­fö­re­tag som repre­sen­te­ras, och
   3. inom vilka för­säk­rings­klas­ser för­med­la­ren avser att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion.

En under­rät­telse enligt 1 § första styc­ket 2 ska där­ut­ö­ver inne­hålla upp­gift om
   1. den adress i Sve­rige där doku­ment kan bestäl­las, och
   2. namn på den per­son som ska ansvara för led­ningen av fili­a­len eller den per­ma­nenta när­va­ron.

För­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land

3 §   En för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land får efter till­stånd av Finansin­spek­tio­nen bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion från en filial eller en per­ma­nent när­varo i Sve­rige.

Till­stånd får ges bara om
   1. för­säk­rings­för­med­la­ren i sitt hem­land står under betryg­gande till­syn av en behö­rig myn­dig­het och den myn­dig­he­ten har med­gett att för­med­la­ren eta­ble­rar sig i Sve­rige, och
   2. det finns skäl att anta att för­säk­rings­för­med­la­ren upp­fyl­ler kra­ven i 2 kap. 7 eller 8 §.

4 §   Till­stånd enligt 3 § får avse
   1. alla slag av för­säk­ringar,
   2. bara liv­för­säk­ringar, eller
   3. bara ska­de­för­säk­ringar.

Till­stån­det får begrän­sas till att avse en eller flera för­säk­rings­klas­ser eller grup­per av för­säk­rings­klas­ser som avses i 2 kap. 11-13 §§ för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) och i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 19 § 2 samma lag.

5 §   Den som har fått till­stånd enligt 3 § att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion ska senast sex måna­der efter det att till­stånd bevil­ja­des anmäla sig för regi­stre­ring hos Bolags­ver­ket.

Om anmä­lan för regi­stre­ring inte görs inom denna tid eller om Bolags­ver­ket genom beslut som har fått laga kraft avskri­vit en sådan anmä­lan eller väg­rat regi­stre­ring, upp­hör till­stån­det att gälla.

Verk­sam­he­ten får inte påbör­jas för­rän regi­stre­ring har skett.
Svenska för­säk­rings­för­med­la­res verk­sam­het utom­lands

6 §   Om en svensk för­säk­rings­för­med­lare avser att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion i ett annat land inom EES utan att inrätta en filial eller en per­ma­nent när­varo där, ska för­med­la­ren under­rätta Finansin­spek­tio­nen innan verk­sam­he­ten påbör­jas. Under­rät­tel­sen ska inne­hålla upp­gift om
   1. för­med­la­rens iden­ti­tet, adress och person-​ eller orga­ni­sa­tions­num­mer,
   2. det eller de län­der inom EES som för­säk­rings­för­med­la­ren avser att bedriva verk­sam­het i,
   3. kate­gori av för­med­lare och, i före­kom­mande fall, namn på det eller de för­säk­rings­fö­re­tag som repre­sen­te­ras, och
   4. inom vilka för­säk­rings­klas­ser för­med­la­ren avser att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion.

Finansin­spek­tio­nen ska inom en månad från det att under­rät­tel­sen togs emot lämna över den till behö­rig myn­dig­het i det land där verk­sam­he­ten ska bedri­vas.

Finansin­spek­tio­nen ska skrift­li­gen under­rätta för­säk­rings­för­med­la­ren när den behö­riga myn­dig­he­ten i värd­lan­det har bekräf­tat mot­ta­gan­det av under­rät­tel­sen. Inspek­tio­nen ska även infor­mera för­säk­rings­för­med­la­ren om de bestäm­mel­ser som gäl­ler för verk­sam­he­ten i värd­lan­det och att verk­sam­he­ten måste vara för­en­lig med dessa.

7 §   Om en svensk för­säk­rings­för­med­lare avser att inrätta en filial eller en per­ma­nent när­varo i ett annat land inom EES för att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion, ska för­med­la­ren under­rätta Finansin­spek­tio­nen innan verk­sam­he­ten påbör­jas.

Under­rät­tel­sen enligt första styc­ket ska inne­hålla upp­gift om
   1. för­med­la­rens iden­ti­tet, adress och person-​ eller orga­ni­sa­tions­num­mer,
   2. det eller de län­der inom EES som för­säk­rings­för­med­la­ren avser att bedriva verk­sam­het i,
   3. kate­gori av för­med­lare och i före­kom­mande fall namn på det eller de för­säk­rings­fö­re­tag som repre­sen­te­ras,
   4. inom vilka för­säk­rings­klas­ser för­med­la­ren avser att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion,
   5. den adress i värd­lan­det där doku­ment kan bestäl­las, och
   6. namn på den per­son som ska ansvara för led­ningen av fili­a­len eller den per­ma­nenta när­va­ron.

8 §   Om Finansin­spek­tio­nen i sådana fall som avses i 7 § anser att det inte finns skäl att ifrå­ga­sätta för­säk­rings­för­med­la­rens orga­ni­sa­to­riska struk­tur eller eko­no­miska situ­a­tion uti­från den pla­ne­rade dis­tri­bu­tions­verk­sam­he­ten, ska inspek­tio­nen inom en månad från det att under­rät­tel­sen togs emot lämna över den till behö­rig myn­dig­het i det land där fili­a­len eller den per­ma­nenta när­va­ron ska inrät­tas.

Finansin­spek­tio­nen ska skrift­li­gen under­rätta för­säk­rings­för­med­la­ren när den behö­riga myn­dig­he­ten i värd­lan­det har bekräf­tat mot­ta­gan­det av under­rät­tel­sen. När Finansin­spek­tio­nen under­rät­tats av den behö­riga myn­dig­he­ten i värd­lan­det om de bestäm­mel­ser som gäl­ler för verk­sam­he­ten i det lan­det, ska inspek­tio­nen i sin tur under­rätta för­säk­rings­för­med­la­ren om dessa.

Om Finansin­spek­tio­nen anser att det inte finns för­ut­sätt­ningar för att lämna över under­rät­tel­sen enligt första styc­ket, ska inspek­tio­nen med­dela beslut om det inom en månad från det att under­rät­tel­sen togs emot.

9 §   Om en för­säk­rings­för­med­lare avser att ändra något som angetts i under­rät­tel­sen enligt 6 eller 7 § när det gäl­ler för­med­la­rens avsikt att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion efter det att verk­sam­he­ten har inletts, ska för­med­la­ren skrift­li­gen under­rätta Finansin­spek­tio­nen om detta senast en månad innan änd­ringen genom­förs.

Finansin­spek­tio­nen ska infor­mera den behö­riga myn­dig­he­ten i värd­lan­det om änd­ringen skynd­samt och senast en månad från den dag under­rät­tel­sen togs emot.

10 §   Om en för­säk­rings­för­med­lare har under­rät­tat Finansin­spek­tio­nen enligt 6 § första styc­ket, 7 § första styc­ket eller 9 § första styc­ket, ska inspek­tio­nen anmäla detta till Bolags­ver­ket.

I de fall som avses i 6 § första styc­ket och 7 § första styc­ket ska anmä­lan göras när Finansin­spek­tio­nen läm­nar över under­rät­tel­sen till den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där fili­a­len eller den per­ma­nenta när­va­ron ska inrät­tas eller verk­sam­he­ten ska bedri­vas.

I de fall som avses i 9 § första styc­ket ska anmä­lan göras när Finansin­spek­tio­nen har tagit emot under­rät­tel­sen om änd­ring.

Bemyn­di­gande

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad en ansö­kan om till­stånd enligt 3 § ska inne­hålla.

4 kap. Reg­ler för verk­sam­he­ten

Grund­läg­gande krav vid för­säk­rings­dis­tri­bu­tion

1 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska bedriva sin verk­sam­het enligt god för­säk­rings­dis­tri­bu­tions­sed och med till­bör­lig omsorg ta till vara kun­dens intres­sen. För­säk­rings­dis­tri­butö­ren ska handla heder­ligt, rätt­vist och pro­fes­sio­nellt.

För­säk­rings­dis­tri­butö­ren ska anpassa sin råd­giv­ning efter kun­dens öns­ke­mål och behov samt endast rekom­men­dera lös­ningar som är lämp­liga för kun­den. För­säk­rings­dis­tri­butö­ren ska avråda en kund som är en fysisk per­son som hand­lar huvud­sak­li­gen för ända­mål som fal­ler utan­för närings­verk­sam­het från att vidta åtgär­der som inte kan anses lämp­liga med hän­syn till kun­dens behov, eko­no­miska för­hål­lan­den eller andra omstän­dig­he­ter.

Vill­kor för för­säk­rings­för­med­la­res råd­giv­ning grun­dad på en opar­tisk och per­son­lig ana­lys

2 §   Om en för­säk­rings­för­med­lare har infor­me­rat kun­den enligt 5 kap. 6 § första styc­ket 1 om att den till­han­da­hål­ler råd­giv­ning grun­dad på en opar­tisk och per­son­lig ana­lys, ska för­med­la­ren lämna råd­giv­ningen efter en ana­lys av ett till­räck­ligt stort antal för­säk­rings­av­tal på mark­na­den, vilka ska vara till­räck­ligt diver­si­fi­e­rade med avse­ende på typ och pro­dukt­le­ve­ran­tö­rer för att säker­ställa att kun­dens mål på lämp­ligt sätt kan till­go­do­ses.

En ana­lys enligt första styc­ket får inte omfatta för­säk­rings­pro­duk­ter som helt eller del­vis utveck­lats av för­säk­rings­för­med­la­ren själv, av före­tag som för­säk­rings­för­med­la­ren har nära för­bin­del­ser med eller av andra före­tag som för­med­la­ren har ett sådant rätts­ligt eller eko­no­miskt för­hål­lande till att det finns risk för att råd­giv­ningen inte grun­dar sig på en opar­tisk och per­son­lig ana­lys.

Ersätt­ningar från någon annan än kun­den

3 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör får inte ta emot ersätt­ning i sam­band med för­säk­rings­dis­tri­bu­tio­nen från någon annan än kun­den, om ersätt­ningen kan mot­verka att dis­tri­butö­ren upp­fyl­ler kra­ven i 1 §.

För en för­säk­rings­för­med­lare som läm­nar råd­giv­ning om för­säk­ring grun­dad på en opar­tisk och per­son­lig ana­lys enligt 2 § gäl­ler utö­ver första styc­ket även att för­med­la­ren inte får ta emot och behålla ersätt­ning i sam­band med för­säk­rings­dis­tri­bu­tio­nen från någon annan än kun­den.

Andra styc­ket gäl­ler inte mindre icke-​monetära för­må­ner som för­säk­rings­för­med­la­ren har infor­me­rat kun­den om och som kan höja kva­li­te­ten på tjäns­ten till kun­den och som är av en sådan omfatt­ning och art att de inte kan anses hindra för­med­la­ren från att upp­fylla sina skyl­dig­he­ter enligt 1 §.

För­bud mot mark­nads­fö­ring av andra finan­si­ella tjäns­ter och pro­duk­ter

4 §   En för­säk­rings­för­med­lare får inte i sam­band med för­säk­rings­dis­tri­bu­tion mark­nads­föra andra finan­si­ella tjäns­ter och pro­duk­ter än sådana för­säk­ringar som omfat­tas av till­stån­det enligt 2 kap. 1 § eller regi­stre­ringen enligt 2 kap. 4 eller 5 §.

För­bu­det gäl­ler inte om för­säk­rings­för­med­la­ren enligt någon annan för­fatt­ning har rätt att till­han­da­hålla andra finan­si­ella tjäns­ter än de som omfat­tas av till­stån­det eller regi­stre­ringen enligt denna lag.

Ersätt­nings­sy­stem

5 §   En för­säk­rings­dis­tri­butörs system för ersätt­ning till anställda som är sys­sel­satta inom dis­tri­butö­rens för­säk­rings­dis­tri­bu­tion, inklu­sive till dem som direkt leder eller ansva­rar för detta arbete, ska vara upp­byggt på ett sätt som inte mot­ver­kar för­säk­rings­dis­tri­butö­rens för­måga att upp­fylla sina skyl­dig­he­ter enligt 1 §.

Ruti­ner och rikt­lin­jer för intern kon­troll av kun­skap och kom­pe­tens

6 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska ha ruti­ner och rikt­lin­jer för intern kon­troll av att den och dess anställda upp­fyl­ler kra­ven i 2 kap. 7 § första styc­ket 1-4, 8 § första styc­ket 1, 3 och 4 samt 9 och 10 §§. För­säk­rings­dis­tri­butö­ren ska inrätta, upp­rätt­hålla och upp­da­tera regis­ter för doku­men­ta­tion av de åtgär­der som den vid­tar för att upp­fylla kra­ven.

En för­säk­rings­dis­tri­butör ska utse en eller flera per­so­ner som ansva­rar för att dis­tri­butö­ren full­gör de skyl­dig­he­ter som anges i första styc­ket. På begä­ran av Finansin­spek­tio­nen ska för­säk­rings­dis­tri­butö­ren lämna inspek­tio­nen upp­gift om nam­net på den eller de per­so­nerna.

Intern pro­cess för pro­dukt­god­kän­nande

7 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör som utveck­lar för­säk­rings­pro­duk­ter för dis­tri­bu­tion till kun­der ska fast­ställa, tillämpa och löpande se över en pro­cess för god­kän­nande av de för­säk­rings­pro­duk­ter som den utveck­lar. Pro­ces­sen ska även avse bety­dande för­änd­ringar av befint­liga för­säk­rings­pro­duk­ter.

En för­säk­rings­pro­dukt eller en bety­dande för­änd­ring av en för­säk­rings­pro­dukt ska god­kän­nas enligt den pro­cess som avses i första styc­ket innan den mark­nads­förs eller dis­tri­bue­ras till kun­der (pro­dukt­god­kän­nande).

8 §   I pro­ces­sen för pro­dukt­god­kän­nande ska det anges en fast­ställd mål­grupp av slut­kun­der för varje för­säk­rings­pro­dukt. I pro­ces­sen ska alla rele­vanta ris­ker för mål­grup­pen bedö­mas och det ska prö­vas om den avsedda stra­te­gin för dis­tri­bu­tion av för­säk­rings­pro­duk­ten är lämp­lig för mål­grup­pen.

För­säk­rings­dis­tri­butö­ren ska vidta alla rim­liga åtgär­der för att de för­säk­rings­pro­duk­ter som den utveck­lar dis­tri­bue­ras till mål­grup­pen.

9§ En för­säk­rings­dis­tri­butör ska i pro­ces­sen för pro­dukt­god­kän­nande regel­bun­det se över de för­säk­rings­pro­duk­ter som den erbju­der eller mark­nads­för.

För­säk­rings­dis­tri­butö­ren ska vid över­sy­nen
   1. beakta vilka hän­del­ser som skulle kunna väsent­ligt påverka ris­kerna för mål­grup­pen, och
   2. bedöma om för­säk­rings­pro­duk­ten fort­fa­rande mot­sva­rar mål­grup­pens behov och om den avsedda dis­tri­bu­tions­stra­te­gin fort­fa­rande är lämp­lig.

10 §   Pro­ces­sen för pro­dukt­god­kän­nande enligt 7-9 §§ ska vara pro­por­tio­ner­lig och ända­måls­en­lig i för­hål­lande till de för­säk­rings­pro­duk­ter som ska dis­tri­bue­ras.

11 §   För­säk­rings­dis­tri­butö­ren ska lämna till­räck­lig infor­ma­tion om sina för­säk­rings­pro­duk­ter och om pro­ces­sen för pro­dukt­god­kän­nande till de övriga för­säk­rings­dis­tri­bu­tö­rer som ska dis­tri­bu­era pro­duk­terna.

En för­säk­rings­dis­tri­butör som dis­tri­bu­e­rar för­säk­rings­pro­duk­ter som dis­tri­butö­ren inte själv utveck­lar ska ha ruti­ner för att få till­gång till sådan infor­ma­tion. En sådan för­säk­rings­dis­tri­butör ska skaffa sig god kän­ne­dom om de dis­tri­bu­e­rade för­säk­rings­pro­duk­terna och om de mål­grup­per som har fast­ställts.

12 §   Bestäm­mel­serna i 7-11 §§ gäl­ler inte vid dis­tri­bu­tion av för­säk­ringar mot stora ris­ker.

Kors­för­sälj­ning och kopp­lings­för­be­håll

13 §   När en för­säk­rings­dis­tri­butör erbju­der en kund att ingå ett för­säk­rings­av­tal till­sam­mans med en annan tjänst eller en pro­dukt (kors­för­sälj­ning) eller som ett vill­kor för över­ens­kom­mel­sen (kopp­lings­för­be­håll) och för­säk­rings­av­ta­let är av under­ord­nad bety­delse, ska dis­tri­butö­ren erbjuda kun­den att i stäl­let köpa den andra tjäns­ten eller pro­duk­ten utan att ingå för­säk­rings­av­ta­let.

Första styc­ket gäl­ler inte om för­säk­rings­av­ta­let erbjuds till­sam­mans med
   1. inve­ste­rings­tjäns­ter eller inve­ste­rings­verk­sam­he­ter som avses i 1 kap. 4 c § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, eller
   2. betal­konto med grund­läg­gande funk­tio­ner som avses i 4 a kap. 1 § betal­tjänst­la­gen (2010:751).

Till­gångar som till­hör kun­den

14 §   Pengar och andra till­gångar som en för­säk­rings­för­med­lare tar emot för en kunds räk­ning ska hål­las avskilda från för­med­la­rens egna till­gångar.

Kla­gomåls­han­te­ring

15 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska se till att kun­der och andra som är berörda av för­säk­rings­dis­tri­bu­tio­nen på ett lämp­ligt sätt kan anmäla kla­go­mål mot dis­tri­butö­ren. För­fa­ran­det för han­te­ring av anmälda kla­go­mål ska vara effek­tivt. För­säk­rings­dis­tri­butö­ren ska besvara kla­gomå­len sna­rast möj­ligt.

Ska­de­stånd

16 §   Om en för­säk­rings­för­med­lare upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter enligt 1 §, ska för­säk­rings­för­med­la­ren ersätta ren för­mö­gen­hets­skada som på grund av detta drab­bar en kund, ett för­säk­rings­fö­re­tag, ett fond­bo­lag, ett för­valt­nings­bo­lag, ett fond­fö­re­tag, en för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der eller någon som här­le­der sin rätt från kun­den.

Om ett för­säk­rings­fö­re­tag upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter enligt 1 §, ska för­säk­rings­fö­re­ta­get ersätta ren för­mö­gen­hets­skada som på grund av detta drab­bar en kund eller någon som här­le­der sin rätt från kun­den.

17 §   Den som vill göra anspråk på ska­de­stånd enligt 16 § ska under­rätta för­säk­rings­dis­tri­butö­ren inom skä­lig tid efter det att han eller hon märkt eller borde ha märkt att skada har upp­kom­mit.

Om under­rät­telse inte görs inom skä­lig tid, fal­ler rät­ten till ska­de­stånd enligt denna lag bort. Det­samma gäl­ler om talan inte väcks inom tio år från dis­tri­bu­tions­till­fäl­let.

Arbets­ord­ning och instruk­tio­ner om arbets­för­del­ningen mel­lan bolags­or­ga­nen

18 §   Skyl­dig­he­ten enligt 8 kap. 46 a § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) för sty­rel­sen i ett publikt aktie­bo­lag att årli­gen fast­ställa en skrift­lig arbets­ord­ning för sitt arbete gäl­ler även för sty­rel­sen i ett pri­vat aktie­bo­lag som har till­stånd enligt 2 kap. 1 §. Detta gäl­ler dock inte i fråga om bolag som endast har en leda­mot i sty­rel­sen.

Skyl­dig­he­ten enligt 8 kap. 46 b § aktie­bo­lags­la­gen för sty­rel­sen i ett publikt aktie­bo­lag att i skrift­liga instruk­tio­ner ange arbets­för­del­ningen mel­lan bolags­or­ga­nen gäl­ler även för sty­rel­sen i ett pri­vat aktie­bo­lag som har till­stånd enligt 2 kap. 1 §.

Sty­rel­sens ord­fö­rande ska bevaka att sty­rel­sen full­gör de upp­gif­ter som anges i denna para­graf.

Bemyn­di­gan­den

19 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vad en för­säk­rings­dis­tri­butör ska iaktta för att upp­fylla kra­ven i 1 §,
   2. vill­kor för råd­giv­ning grun­dad på en opar­tisk och per­son­lig ana­lys enligt 2 § och 3 § andra och tredje styc­kena,
   3. hur en ersätt­ning som avses i 3 § första styc­ket ska vara utfor­mad för att inte mot­verka att en för­säk­rings­dis­tri­butör upp­fyl­ler kra­ven i 1 §,
   4. en för­säk­rings­dis­tri­butörs ersätt­nings­sy­stem enligt 5 §,
   5. vad en för­säk­rings­dis­tri­butör ska iaktta för att upp­fylla kra­ven på ruti­ner och rikt­lin­jer i 6 § första styc­ket, och
   6. vad en för­säk­rings­dis­tri­butör ska iaktta enligt 15 § vid han­te­ring av kla­go­mål.

5 kap. Infor­ma­tions­krav och pröv­ning av kun­dens krav och behov All­män infor­ma­tion till kun­den

1 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska i god tid innan ett för­säk­rings­av­tal ingås lämna infor­ma­tion till kun­den om
   1. sin iden­ti­tet och adress och om dis­tri­butö­ren är för­säk­rings­för­med­lare eller för­säk­rings­fö­re­tag,
   2. den eller de myn­dig­he­ter som utö­var till­syn över för­säk­rings­dis­tri­butö­ren,
   3. huruvida dis­tri­butö­ren till­han­da­hål­ler råd­giv­ning om de för­säk­rings­pro­duk­ter som dis­tri­butö­ren dis­tri­bu­e­rar, och
   4. de möj­lig­he­ter som finns för kun­den att fram­ställa kla­go­mål mot dis­tri­butö­ren och få en tvist med dis­tri­butö­ren prö­vad utan­för dom­stol.

2 §   En för­säk­rings­för­med­lare ska i god tid innan ett för­säk­rings­av­tal ingås infor­mera kun­den om
   1. det regis­ter som för­med­la­ren är upp­ta­gen i och hur regi­stre­ringen kan kon­trol­le­ras,
   2. ansvars­för­säk­ringen, och
   3. huruvida för­med­la­ren age­rar för kun­dens eller ett för­säk­rings­fö­re­tags räk­ning.

3 §   En sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare ska i stäl­let för det som anges i 1 och 2 §§ i god tid innan ett för­säk­rings­av­tal ingås lämna sådan infor­ma­tion som avses i 1 § 1, 2 och 4 samt 2 § 1 och 2. Det­samma gäl­ler en anknu­ten sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare med undan­tag av infor­ma­tion som avses i 2 § 2.

4 §   En anknu­ten för­säk­rings­för­med­lare och en anknu­ten sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare ska i stäl­let för det som anges i 2 § 2 infor­mera kun­den om att den för­säk­rings­dis­tri­butör med vil­ken för­med­la­ren ingått avtal om att dis­tri­bu­era dess för­säk­rings­pro­duk­ter är ansva­rig för ren för­mö­gen­hets­skada enligt 4 kap. 16 §.

5 §   En för­säk­rings­för­med­lare ska i god tid innan ett för­säk­rings­av­tal ingås lämna infor­ma­tion till kun­den om huruvida för­med­la­ren har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i ett för­säk­rings­fö­re­tag eller om ett för­säk­rings­fö­re­tag eller ett moder­bo­lag till ett för­säk­rings­fö­re­tag har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i för­säk­rings­för­med­la­ren.

6 §   En för­säk­rings­för­med­lare ska i god tid innan ett för­säk­rings­av­tal ingås lämna infor­ma­tion till kun­den om huruvida för­med­la­ren
   1. läm­nar råd­giv­ning som grun­dar sig på en opar­tisk och per­son­lig ana­lys,
   2. genom avtal är för­plik­tad att dis­tri­bu­era för­säk­ringar ute­slu­tande för ett eller flera för­säk­rings­fö­re­tags räk­ning, och
   3. dis­tri­bu­e­rar för­säk­ringar från ett eller flera för­säk­rings­fö­re­tag i annat fall än som avses i 1 och 2.

För­säk­rings­för­med­la­ren ska, i de fall som avses i första styc­ket 2 och 3, även ange nam­net på för­säk­rings­fö­re­ta­get eller för­säk­rings­fö­re­ta­gen.

Pris- och ersätt­nings­in­for­ma­tion

7 §   En för­säk­rings­för­med­lare ska i god tid innan ett för­säk­rings­av­tal ingås lämna infor­ma­tion till kun­den om vil­ken form av ersätt­ning som för­med­la­ren får för för­säk­rings­av­ta­let, vem som beta­lar ersätt­ningen och stor­le­ken på ersätt­ningen eller, om detta inte är möj­ligt, grun­derna för hur ersätt­ningen bestäms.

8 §   En sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare och en anknu­ten sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare ska i stäl­let för det som anges i 7 § i god tid innan ett för­säk­rings­av­tal ingås lämna infor­ma­tion till kun­den om vil­ken form av ersätt­ning som för­med­la­ren får för för­säk­rings­av­ta­let.

9 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska i god tid innan ett för­säk­rings­av­tal ingås lämna infor­ma­tion till kun­den om vil­ken form av ersätt­ning som före­ta­gets anställda får för för­säk­rings­av­ta­let.

Infor­ma­tion vid för­ny­else eller änd­ring av för­säk­rings­av­tal

10 §   Infor­ma­tion som avses i 1-9 §§ ska läm­nas till kun­den även vid för­ny­else eller änd­ring av för­säk­rings­av­ta­let, om det behövs.

Infor­ma­tions­krav och upp­fö­ran­de­reg­ler vid råd­giv­ning och vid för­sälj­ning utan råd­giv­ning

11 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska innan ett för­säk­rings­av­tal ingås
   1. klar­göra kun­dens krav och behov i fråga om för­säk­rings­skydd grun­dat på de upp­gif­ter som kun­den har läm­nat, och
   2. ge kun­den objek­tiv och tyd­lig infor­ma­tion om för­säk­rings­pro­duk­ten.

För­säk­rings­dis­tri­butö­rens skyl­dig­he­ter enligt första styc­ket ska anpas­sas efter typen av kund och pro­duk­tens kom­plex­i­tet.

12 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör som till­han­da­hål­ler kun­den råd­giv­ning innan ett visst för­säk­rings­av­tal ingås ska ge kun­den en per­son­lig rekom­men­da­tion, med en för­kla­ring av var­för en viss pro­dukt bäst mot­sva­rar kun­dens krav och behov. Råd­giv­ningen ska anpas­sas efter typen av kund och pro­duk­tens kom­plex­i­tet.

Sär­skilt form­krav vid dis­tri­bu­tion av ska­de­för­säk­ring

13 §   Vid dis­tri­bu­tion av en ska­de­för­säk­rings­pro­dukt till en enskild kund som är en fysisk per­son som hand­lar huvud­sak­li­gen för ända­mål som fal­ler utan­för närings­verk­sam­het ska för­säk­rings­dis­tri­butö­ren i god tid innan ett för­säk­rings­av­tal ingås ge kun­den infor­ma­tion om för­säk­rings­pro­duk­ten i form av ett stan­dar­di­se­rat pro­dukt­fak­tab­lad på pap­per eller annat var­ak­tigt medium. För­säk­rings­dis­tri­butö­ren får till­sam­mans med pro­dukt­fak­tab­la­det lämna annan infor­ma­tion som dis­tri­butö­ren är skyl­dig att lämna till kun­den.

Pro­dukt­fak­tab­la­det ska vara upp­rät­tat av utveck­la­ren av ska­de­för­säk­rings­pro­duk­ten.

Infor­ma­tio­nens form

14 §   All infor­ma­tion, inklu­sive mark­nads­fö­rings­ma­te­rial, som en för­säk­rings­dis­tri­butör läm­nar till kun­der ska vara rätt­vi­sande och får inte vara vil­se­le­dande. Mark­nads­fö­rings­ma­te­rial ska all­tid klart och tyd­ligt kunna iden­ti­fie­ras som sådant.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om en näringsid­ka­res mark­nads­fö­ring av pro­duk­ter och tjäns­ter och vil­ken infor­ma­tion som ska läm­nas till kun­der finns i mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) och lagen (2005:59) om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler.

15 §   Infor­ma­tion som avses i 1-12 §§ ska läm­nas avgifts­fritt till kun­den i en pap­pers­hand­ling, på ett annat var­ak­tigt medium eller på en webb­plats som är till­gäng­lig för kun­den. Infor­ma­tio­nen ska var klar och begrip­lig och läm­nas på svenska, på ett offi­ci­ellt språk i det land inom EES där ris­ken är belä­gen eller där åta­gan­det görs eller på ett annat språk som dis­tri­butö­ren och kun­den kom­mer över­ens om.

Infor­ma­tio­nen får läm­nas på ett annat var­ak­tigt medium än pap­per endast om
   1. det kan anses lämp­ligt med hän­syn till för­säk­rings­dis­tri­butö­rens och kun­dens affärs­för­bin­del­ser, och
   2. kun­den uttryck­li­gen har valt att få infor­ma­tio­nen på ett annat var­ak­tigt medium än pap­per.

Infor­ma­tio­nen får läm­nas på en webb­plats endast om
   1. den till­ställs kun­den per­son­li­gen, eller
   2. föl­jande vill­kor är upp­fyllda:
      a) det kan anses lämp­ligt med hän­syn till för­säk­rings­dis­tri­butö­rens och kun­dens affärs­för­bin­del­ser,
      b) kun­den har god­ta­git att infor­ma­tio­nen läm­nas på en webb­plats,
      c) kun­den på elektro­nisk väg har under­rät­tats om adres­sen till webb­plat­sen och den plats på webb­plat­sen där kun­den kan få till­träde till infor­ma­tio­nen, och
      d) det är säker­ställt att infor­ma­tio­nen är till­gäng­lig på webb­plat­sen under en så lång period som kun­den rim­li­gen kan för­vän­tas behöva den.

Kun­den har all­tid rätt att på begä­ran få infor­ma­tio­nen avgifts­fritt i en pap­pers­hand­ling.

Undan­tag för tele­fon­för­sälj­ning

16 §   När ett för­säk­rings­av­tal ingås per tele­fon tilläm­pas inte 1-9, 11, 13 och 15 §§. För­säk­rings­dis­tri­butö­ren ska dock all­tid upp­lysa kun­den om vil­ken typ av infor­ma­tion som finns till­gäng­lig enligt detta kapi­tel innan ett avtal ingås på sådant sätt. Kun­den har all­tid rätt att på begä­ran få den infor­ma­tio­nen munt­li­gen innan ett avtal ingås. Sär­skilda bestäm­mel­ser om infor­ma­tion som ska läm­nas till en kon­su­ment innan ett avtal ingås per tele­fon finns i 3 kap. lagen (2005:59) om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler.

Sna­rast efter det att ett för­säk­rings­av­tal har ingåtts per tele­fon ska för­säk­rings­dis­tri­butö­ren lämna kun­den den infor­ma­tion som avses i 1-9, 11 och 12 §§ på det sätt som anges i 15 § och ett pro­dukt­fak­tab­lad enligt 13 §.

Sär­skilt infor­ma­tions­krav vid anslut­ning till obli­ga­to­risk tjäns­te­pen­sions­för­säk­rings­plan

17 §   Om en anställd ansluts till en obli­ga­to­risk tjäns­te­pen­sions­plan, ska de för­säk­rings­fö­re­tag som omfat­tas av pla­nen säker­ställa att infor­ma­tion som avses i 1, 7 och 9 §§ samt 11 § första styc­ket 2 läm­nas till den anställde utan dröjs­mål efter anslut­ningen.

Sär­skilda infor­ma­tions­krav vid kors­för­sälj­ning och kopp­lings­för­be­håll

18 §   När ett för­säk­rings­av­tal erbjuds till­sam­mans med en annan, under­ord­nad tjänst eller pro­dukt som inte är en för­säk­ring ska för­säk­rings­dis­tri­butö­ren infor­mera kun­den om huruvida det är möj­ligt att köpa de olika delarna sepa­rat. Om detta är möj­ligt ska dis­tri­butö­ren ge kun­den en ade­kvat beskriv­ning av delarna samt lämna upp­gif­ter om kost­na­der och avgif­ter för varje del.

19 §   Om ris­ken eller för­säk­rings­skyd­det i ett sådant avtal som erbjuds en kund enligt 18 § skil­jer sig från ris­ken eller för­säk­rings­skyd­det när de olika delarna köps sepa­rat, ska för­säk­rings­dis­tri­butö­ren ge kun­den en ade­kvat beskriv­ning av hur för­hål­lan­det mel­lan delarna för­änd­rar ris­ken eller för­säk­rings­skyd­det.

Skyl­dig­het att vida­re­be­fordra infor­ma­tion

20 §   En för­säk­rings­för­med­lare ska till kun­den vida­re­be­fordra sådan infor­ma­tion om för­säk­rings­av­ta­let som ett för­säk­rings­fö­re­tag är skyl­digt att lämna till en för­säk­rings­ta­gare.

Doku­men­ta­tions­skyl­dig­het

21 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska doku­men­tera vad som före­kom­mit vid dis­tri­bu­tions­till­fäl­let och lämna doku­men­ta­tio­nen till kun­den.

Undan­tag från infor­ma­tions­plik­ten

22 §   Bestäm­mel­serna i 1-13 och 21 §§ gäl­ler inte vid dis­tri­bu­tion av för­säk­ringar mot stora ris­ker eller åter­för­säk­ring.

Sank­tio­ner vid ute­bli­ven infor­ma­tion

23 §   Om infor­ma­tion inte till­han­da­hålls i enlig­het med 1-19 §§ ska även mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) tilläm­pas, med undan­tag av bestäm­mel­serna i 29-36 §§ om mark­nads­stör­nings­av­gift. Sådan infor­ma­tion ska anses vara väsent­lig enligt 10 § tredje styc­ket mark­nads­fö­rings­la­gen.

Bemyn­di­gan­den

24 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. för­säk­rings­dis­tri­bu­tö­rers infor­ma­tions­skyl­dig­het enligt 1-9 §§,
   2. vill­kor för läm­nande av infor­ma­tion på annat var­ak­tigt medium än pap­per eller på en webb­plats enligt 15 §,
   3. vad ett för­säk­rings­fö­re­tag ska iaktta för att full­göra skyl­dig­he­ten enligt 17 §,
   4. vilka infor­ma­tions­krav som ska gälla vid kors­för­sälj­ning enligt 18 och 19 §§, och
   5. vad en för­säk­rings­dis­tri­butör ska iaktta när det gäl­ler doku­men­ta­tion av för­säk­rings­dis­tri­bu­tio­nen och utläm­nande av sådan doku­men­ta­tion enligt 21 §.

6 kap. Ytter­li­gare krav vid dis­tri­bu­tion av för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter

Tillämp­nings­om­rå­det för ytter­li­gare krav

1 §   Detta kapi­tel gäl­ler när för­säk­rings­dis­tri­bu­tion avser för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter. Bestäm­mel­serna gäl­ler utö­ver det som anges i 4 och 5 kap.

För­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter får inte dis­tri­bue­ras av sido­verk­samma för­säk­rings­för­med­lare eller anknutna sido­verk­samma för­säk­rings­för­med­lare.

Håll­bar­hets­re­la­te­rade upp­lys­ningar

1 a §   I Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/2088 av den 27 novem­ber 2019 om håll­bar­hets­re­la­te­rade upp­lys­ningar som ska läm­nas inom den finan­si­ella tjäns­te­sek­torn finns bestäm­mel­ser som, utö­ver bestäm­mel­serna i denna lag, gäl­ler för råd­giv­ning om för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter. Lag (2021:108).

1 b §   Bestäm­mel­serna i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/2088 ska även gälla för för­säk­rings­för­med­lare som har färre än tre anställda.
Lag (2021:108).

Före­byg­gande av intres­se­kon­flik­ter

2 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska fast­ställa och tillämpa effek­tiva orga­ni­sa­to­riska och admi­nist­ra­tiva för­fa­ran­den så att alla rim­liga åtgär­der vid­tas för att för­hindra att kun­der­nas intres­sen påver­kas nega­tivt av intres­se­kon­flik­ter.
Han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter

3 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska vidta alla lämp­liga åtgär­der för att iden­ti­fi­era, för­hindra och han­tera de intres­se­kon­flik­ter som kan upp­komma mel­lan dis­tri­butö­ren, en anknu­ten för­säk­rings­för­med­lare eller någon när­stå­ende per­son till dem och en kund eller mel­lan kun­der i sam­band med för­säk­rings­dis­tri­bu­tion och till­han­da­hål­lande av sido­tjäns­ter, inklu­sive intres­se­kon­flik­ter som orsa­kas av ersätt­ningar eller för­må­ner från någon annan än kun­den, dis­tri­butö­rens eget ersätt­nings­sy­stem eller andra inci­ta­ment.
Om de för­fa­ran­den som en för­säk­rings­dis­tri­butör har fast­ställt och tilläm­par enligt 2 § och de åtgär­der som vid­ta­gits enligt första styc­ket inte räc­ker för att för­hindra att kun­der­nas intres­sen kan komma att påver­kas nega­tivt, ska dis­tri­butö­ren infor­mera kun­den om arten av eller käl­lan till intres­se­kon­flik­ten i god tid innan ett för­säk­rings­av­tal ingås.

Infor­ma­tio­nen enligt andra styc­ket ska läm­nas på ett var­ak­tigt medium och vara till­räck­ligt tyd­lig och detal­je­rad med hän­syn till typen av kund, för att kun­den ska kunna fatta ett väl­grun­dat beslut när det gäl­ler den för­säk­rings­dis­tri­bu­tion där intres­se­kon­flik­ten upp­står.

Infor­ma­tion till kun­der

Infor­ma­tion om för­säk­rings­dis­tri­bu­tio­nen och om ris­ker

4 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska förse kun­den med lämp­lig och lätt­be­grip­lig infor­ma­tion enligt 5 och 6 §§ i god tid innan ett avtal ingås.

Infor­ma­tio­nen ska ge kun­den rim­liga möj­lig­he­ter att för­stå arten av och vilka ris­ker som är för­knip­pade med den för­säk­rings­dis­tri­bu­tion och de för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter som för­säk­rings­dis­tri­butö­ren erbju­der.
Infor­ma­tio­nen får läm­nas i stan­dar­di­se­rad form.

Infor­ma­tion vid alla typer av för­säk­rings­dis­tri­bu­tion

5 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska förse kun­den med infor­ma­tion om
   1. för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter och före­slagna pla­ce­rings­stra­te­gier, inbe­gri­pet väg­led­ning om och var­ningar för de ris­ker som är för­knip­pade med inve­ste­ringar i för­säk­ring­arna eller pla­ce­rings­stra­te­gi­erna, och
   2. alla kost­na­der och avgif­ter för­knip­pade med dis­tri­bu­tio­nen av den för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ten, inbe­gri­pet kost­na­derna för even­tu­ell råd­giv­ning och kost­na­derna för den för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­dukt som rekom­men­de­ras eller mark­nads­förs till kun­den samt hur kun­den får betala kost­na­der och avgif­ter, inbe­gri­pet even­tu­ella betal­ningar från tred­je­part.

Infor­ma­tio­nen om kost­na­der och avgif­ter, inbe­gri­pet kost­na­der och avgif­ter som har sam­band med dis­tri­bu­tio­nen av den för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ten, som inte orsa­kas av före­koms­ten av under­lig­gande mark­nads­risk, ska räk­nas sam­man så att kun­den kan för­stå den totala kost­na­den lik­som den kumu­la­tiva effek­ten på inve­ste­ring­ens avkast­ning. Om kun­den begär det, ska en upp­del­ning per post göras. Infor­ma­tio­nen ska i före­kom­mande fall ges till kun­den regel­bun­det, åtminstone årli­gen, under inve­ste­ring­ens var­ak­tig­het.

Ytter­li­gare infor­ma­tion till kun­den när råd­giv­ning till­han­da­hålls

6 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör som till­han­da­hål­ler råd­giv­ning ska, utö­ver vad som föl­jer av 5 §, infor­mera kun­den om föl­jande:
   1. om råd­giv­ningen till­han­da­hålls grun­dad på en opar­tisk och per­son­lig ana­lys eller inte,
   2. om råd­giv­ningen är base­rad på en all­män eller mer begrän­sad ana­lys av olika för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter, och sär­skilt om urva­let omfat­tar eller är begrän­sat till för­säk­ringar helt eller del­vis utveck­lade av för­säk­rings­dis­tri­butö­ren, före­tag som dis­tri­butö­ren har nära för­bin­del­ser med eller andra före­tag som dis­tri­butö­ren har ett sådant rätts­ligt eller eko­no­miskt för­hål­lande till att det kan för­sämra för­ut­sätt­ning­arna för dis­tri­butö­ren att till­va­rata kun­dens intres­sen, och
   3. om för­säk­rings­dis­tri­butö­ren regel­bun­det kom­mer att bedöma lämp­lig­he­ten av de för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter som den rekom­men­de­rar kun­den.

Sank­tio­ner vid ute­bli­ven infor­ma­tion

7 §   Om infor­ma­tion inte till­han­da­hålls i enlig­het med 4-6 §§ ska även mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) tilläm­pas, med undan­tag av bestäm­mel­serna i 29-36 §§ om mark­nads­stör­nings­av­gift. Sådan infor­ma­tion ska anses vara väsent­lig enligt 10 § tredje styc­ket mark­nads­fö­rings­la­gen.

Ersätt­ningar till och från tred­je­part

8 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör får i sam­band med dis­tri­bu­tion av för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter eller sido­tjäns­ter erbjuda eller ta emot ersätt­ning från någon annan än kun­den bara om
   1. ersätt­ningen inte har någon nega­tiv inver­kan på dis­tri­bu­tions­tjäns­ten eller för­säk­rings­pro­duk­ten, och
   2. den inte för­säm­rar för­säk­rings­dis­tri­butö­rens för­ut­sätt­ningar att upp­fylla sina skyl­dig­he­ter att agera heder­ligt, rätt­vist och pro­fes­sio­nellt i enlig­het med kun­dens bästa intresse.

9 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör får i sam­band med dis­tri­bu­tion av för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter eller sido­tjäns­ter inte erbjuda eller ta emot ersätt­ning från någon annan än kun­den om ersätt­ningen
   1. till väsent­lig del avser tjäns­ter som ännu inte utförts,
   2. till sin stor­lek base­ras på pre­mie­be­tal­ningar som ännu inte beta­lats, eller
   3. är av sådan stor­lek att den står i uppen­bart miss­för­hål­lande till de tjäns­ter som utförs.

Krav på lämp­lig­hets­be­döm­ning när råd­giv­ning till­han­da­hålls

10 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska när den till­han­da­hål­ler råd­giv­ning om en för­säk­rings­ba­se­rad inve­ste­rings­pro­dukt inhämta nöd­vän­diga upp­gif­ter från kun­den om den­nes kun­ska­per om och erfa­ren­he­ter av den spe­ci­fika typen av pro­dukt eller tjänst samt om den­nes eko­no­miska situ­a­tion och mål med inve­ste­ringen, så att dis­tri­butö­ren kan rekom­men­dera kun­den de för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter som är lämp­liga för denne.

De upp­gif­ter om kun­dens eko­no­miska situ­a­tion och inve­ste­rings­mål som inhäm­tas ska kunna ligga till grund för för­säk­rings­dis­tri­butö­rens bedöm­ning av kun­dens risk­to­le­rans och möj­lig­het att klara av för­lus­ter.

Om en för­säk­rings­dis­tri­butör till­han­da­hål­ler råd­giv­ning om en för­säk­rings­ba­se­rad inve­ste­rings­pro­dukt till­sam­mans med inve­ste­rings­råd­giv­ning enligt 1 kap. 4 c § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, ska dis­tri­butö­ren bedöma lämp­lig­he­ten av över­ens­kom­mel­sen eller pake­tet som hel­het.

Krav på pas­san­de­be­döm­ning när råd­giv­ning inte till­han­da­hålls

11 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska, när den till­han­da­hål­ler någon annan för­säk­rings­dis­tri­bu­tion än sådan som avses i 10 §, begära att kun­den läm­nar upp­gif­ter om sina kun­ska­per och erfa­ren­he­ter av den erbjudna eller efter­frå­gade typen av pro­dukt eller tjänst, så att dis­tri­butö­ren kan bedöma om den pas­sar kun­den. Om en tjänst avser en kom­bi­na­tion av tjäns­ter eller pro­duk­ter ska bedöm­ningen avse över­ens­kom­mel­sen eller pake­tet som hel­het.

Om för­säk­rings­dis­tri­butö­ren anser att tjäns­ten eller pro­duk­ten inte pas­sar kun­den, ska dis­tri­butö­ren varna kun­den för det.

Om en kund inte läm­nar upp­gif­ter eller läm­nar ofull­stän­diga upp­gif­ter, ska för­säk­rings­dis­tri­butö­ren varna kun­den att dis­tri­butö­ren inte kan avgöra om pro­duk­ten pas­sar kun­den.

Var­ning enligt andra och tredje styc­kena får läm­nas i stan­dar­di­se­rad form.

Undan­tag från krav på pas­san­de­be­döm­ning

12 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör får till­han­da­hålla annan för­säk­rings­dis­tri­bu­tion än sådan som avses i 10 § utan att upp­fylla kra­ven i 11 §, om
   1. dis­tri­bu­tio­nen avser någon av föl­jande för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter:
      a) för­säk­rings­av­tal som endast ger inve­ste­rings­ex­po­ne­ring mot sådana finan­si­ella instru­ment som avses i 9 kap. 25 § första styc­ket 1 lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den och som inte inne­hål­ler en struk­tur som gör det svårt för kun­den att för­stå den risk som avta­let är för­e­nad med, eller
      b) andra okom­pli­ce­rade för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter,
   2. för­säk­rings­dis­tri­bu­tio­nen till­han­da­hålls på kun­dens ini­ti­a­tiv, och
   3. för­säk­rings­dis­tri­butö­ren har infor­me­rat kun­den klart och tyd­ligt om att dis­tri­butö­ren inte kom­mer att bedöma om den erbjudna eller till­han­da­hållna för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ten eller den till­han­da­hållna eller erbjudna för­säk­rings­dis­tri­bu­tio­nen pas­sar kun­den.

Infor­ma­tion enligt första styc­ket 3 får läm­nas i stan­dar­di­se­rad form.

Om en kre­dit bevil­jas i sam­band med för­säk­rings­dis­tri­bu­tio­nen för att kun­den, genom för­säk­rings­dis­tri­butö­ren, ska kunna genom­föra en dis­po­si­tion i ett eller flera för­säk­rings­av­tal, ska dis­tri­butö­ren upp­fylla kra­ven i 11 §.

Doku­men­ta­tion och rap­por­te­ring till kun­der

13 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska doku­men­tera vad dis­tri­butö­ren och en kund har kom­mit över­ens om när det gäl­ler par­ter­nas rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter samt övriga vill­kor för de tjäns­ter som dis­tri­butö­ren ska utföra åt kun­den.

14 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör ska på ett var­ak­tigt medium lämna en till­freds­stäl­lande rap­por­te­ring till kun­den om de tjäns­ter som dis­tri­butö­ren har utfört åt kun­den. Rap­por­te­ringen ska, i före­kom­mande fall, läm­nas regel­bun­det och inne­hålla med­de­lan­den och upp­gif­ter om kost­na­derna för de dis­po­si­tio­ner och tjäns­ter som har utförts för kun­dens räk­ning.

15 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör som till­han­da­hål­ler råd­giv­ning ska på ett var­ak­tigt medium lämna kun­den en till­freds­stäl­lande doku­men­ta­tion som spe­ci­fi­ce­rar vil­ket råd kun­den har fått och hur rådet mot­sva­rar kun­dens pre­fe­ren­ser, mål och andra egen­ska­per (lämp­lig­hets­för­kla­ring). Doku­men­ta­tio­nen ska läm­nas innan ett avtal ingås, om inte vill­ko­ren i andra styc­ket är upp­fyllda.

Om ett avtal ingås med hjälp av en tek­nik för distans­kom­mu­ni­ka­tion som hind­rar att doku­men­ta­tio­nen läm­nas i för­väg får för­säk­rings­dis­tri­butö­ren lämna lämp­lig­hets­för­kla­ringen efter det att avta­let har ingåtts, om
   1. kun­den har god­ta­git att få lämp­lig­hets­för­kla­ringen utan onö­digt dröjs­mål efter det att avta­let ingåtts, och
   2. för­säk­rings­dis­tri­butö­ren har erbju­dit kun­den möj­lig­he­ten att sena­re­lägga ingå­en­det av avta­let så att kun­den först kan få lämp­lig­hets­för­kla­ringen.

Om en för­säk­rings­dis­tri­butör har infor­me­rat kun­den om att dis­tri­butö­ren kom­mer att utföra en regel­bun­den lämp­lig­hets­be­döm­ning, ska den regel­bundna rap­por­te­ringen inne­hålla en upp­da­te­rad för­kla­ring till hur den för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ten mot­sva­rar kun­dens pre­fe­ren­ser, mål och andra egen­ska­per.

Bemyn­di­gan­den

16 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vil­ken infor­ma­tion som en för­säk­rings­dis­tri­butör ska lämna till kun­den enligt 4-6 §§,
   2. vilka upp­gif­ter en för­säk­rings­dis­tri­butör ska lämna till kun­den om ersätt­ningar och för­må­ner som dis­tri­butö­ren erbju­der eller tar emot av någon annan än kun­den enligt 8 och 9 §§, och
   3. kri­te­ri­erna för att bedöma vilka ersätt­ningar och för­må­ner en för­säk­rings­dis­tri­butör får erbjuda eller ta emot av någon annan än kun­den enligt 9 §.

7 kap. Ytter­li­gare krav vid dis­tri­bu­tion av vissa pen­sions­för­säk­ringar

Tillämp­nings­om­rå­det för ytter­li­gare krav

1 §   En för­säk­rings­dis­tri­butör som bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion som avser pen­sions­för­säk­ringar som har ett förfallo-​ eller åter­köps­värde som helt eller del­vis är direkt eller indi­rekt expo­ne­rat mot mark­nads­vo­la­ti­li­tet, ska i den verk­sam­he­ten tillämpa 6 kap. 2, 3, 8-10 och 13-15 §§. Bestäm­mel­sen gäl­ler utö­ver det som anges i 4 och 5 kap.

Pen­sions­för­säk­ringar som avses i första styc­ket får inte dis­tri­bue­ras av sido­verk­samma för­säk­rings­för­med­lare eller anknutna sido­verk­samma för­säk­rings­för­med­lare.

Bemyn­di­gan­den

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om dis­tri­bu­tion av pen­sions­för­säk­ringar som omfat­tas av 1 § avse­ende
   1. vilka åtgär­der en för­säk­rings­dis­tri­butör rim­li­gen kan för­vän­tas genom­föra och doku­men­tera enligt 6 kap. 2 och 3 §§ för att före­bygga, iden­ti­fi­era, han­tera och infor­mera om intres­se­kon­flik­ter när de bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion,
   2. lämp­liga kri­te­rier för bestäm­ning av vilka typer av intres­se­kon­flik­ter som ris­ke­rar att nega­tivt påverka kun­dens intres­sen som avses i 6 kap. 3 §,
   3. kri­te­ri­erna för att bedöma vilka ersätt­ningar och för­må­ner en för­säk­rings­dis­tri­butör får lämna till eller ta emot av någon annan än kun­den samt vilka upp­gif­ter som ska läm­nas till kun­den om ersätt­ningar och för­må­ner som dis­tri­butö­ren läm­nar till eller tar emot av någon annan än kun­den enligt 6 kap. 8 och 9 §§,
   4. vad en för­säk­rings­dis­tri­butör ska iaktta vid inhäm­tande av upp­gif­ter och pröv­ning enligt 6 kap. 10 §,
   5. doku­men­ta­tion och rap­por­te­ring till kun­den enligt 6 kap. 13-15 §§, och
   6. undan­tag från de skyl­dig­he­ter som anges i 1 §.

8 kap. Till­syn

Regi­stre­rings­myn­dig­het

1 §   Bolags­ver­ket är regi­stre­rings­myn­dig­het för svenska för­säk­rings­för­med­lare och för för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land som avses i 3 kap. 3 §. Hos ver­ket förs regis­ter över för­säk­rings­för­med­lare, där de upp­gif­ter som enligt lag eller andra för­fatt­ningar ska tas in i regis­ter skrivs in.

För regi­stre­ring av fili­a­ler till EES-​försäkringsförmedlare eller för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land, som är ett avdel­nings­kon­tor med själv­stän­dig för­valt­ning, gäl­ler lagen (1992:160) om utländska fili­a­ler m.m.

2 §   Om en sökande vid anmä­lan för regi­stre­ring av för­säk­rings­för­med­lar­verk­sam­het inte har följt vad som är före­skri­vet om anmä­lan eller om det finns något annat hin­der för regi­stre­ring, ska Bolags­ver­ket före­lägga sökan­den att inom en viss tid yttra sig eller göra rät­telse. Om före­läg­gan­det inte följs, ska anmä­lan avskri­vas. En upp­lys­ning om denna påföljd ska tas in i före­läg­gan­det. Om det fort­fa­rande finns hin­der för regi­stre­ring även efter det att ytt­rande har läm­nats, ska sökan­den ges till­fälle att yttra sig över hind­ret. Finns hind­ret ändå kvar, ska regi­stre­ring väg­ras om det inte finns anled­ning att besluta om ett nytt före­läg­gande.

Till­sy­nen och dess omfatt­ning

3 §   Finansin­spek­tio­nen har till­syn över att den som i Sve­rige bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion föl­jer denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar för­säk­rings­dis­tri­butö­rens verk­sam­het.

För EES-​försäkringsförmedlare och för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land omfat­tar till­sy­nen att verk­sam­he­ten bedrivs enligt denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten i Sve­rige.

Finansin­spek­tio­nen har där­ut­ö­ver till­syn över svenska för­säk­rings­för­med­lare som bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion i ett annat land inom EES enligt 3 kap. 6 eller 7 §.

4 §   Om Finansin­spek­tio­nen enligt en över­ens­kom­melse med en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES har tagit över ansva­ret för till­sy­nen över en EES-​försäkringsförmedlare som har sitt huvud­sak­liga verk­sam­hets­ställe i Sve­rige, ska Finansin­spek­tio­nen ha till­syn över den för­med­la­rens verk­sam­het som bedrivs i Sve­rige.

Om Finansin­spek­tio­nen ingår en över­ens­kom­melse enligt första styc­ket eller en över­ens­kom­melse om att en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES ska ha till­syn över en svensk för­säk­rings­för­med­lare som har sitt huvud­sak­liga verk­sam­hets­ställe i det lan­det, ska Finansin­spek­tio­nen där­ef­ter fatta ett beslut i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen.

Finansin­spek­tio­nen ska under­rätta den berörda för­säk­rings­för­med­la­ren och Euro­pe­iska försäkrings-​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten om inspek­tio­nen ingår en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse om över­fö­ring av till­syns­an­svar.

Upp­lys­ningar och under­sök­ningar

5 §   För­säk­rings­dis­tri­bu­tö­rer, EES-​försäkringsförmedlare och för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land som bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige är skyl­diga att till Finansin­spek­tio­nen lämna de upp­lys­ningar om sin verk­sam­het och där­med sam­man­häng­ande frå­gor som inspek­tio­nen begär.

Finansin­spek­tio­nen får när den anser att det är nöd­vän­digt genom­föra en under­sök­ning hos en för­säk­rings­dis­tri­butör, EES-​försäkringsförmedlare som bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige enligt 3 kap. 1 § första styc­ket 2 eller för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om att vissa upp­gif­ter som enligt första styc­ket ska läm­nas till Finansin­spek­tio­nen i stäl­let ska läm­nas till Sta­tis­tiska central­by­rån.

6 §   Om en svensk för­säk­rings­för­med­lare får kän­ne­dom om att aktier eller ande­lar i före­ta­get har för­vär­vats eller avytt­rats på ett sådant sätt att inne­ha­vet utgör eller upp­hör att vara ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav, ska för­med­la­ren sna­rast möj­ligt anmäla för­vär­vet eller avytt­ringen till Finansin­spek­tio­nen.

Om en svensk för­säk­rings­för­med­lare i annat fall får kän­ne­dom om att den har nära för­bin­del­ser med någon annan, ska för­med­la­ren sna­rast möj­ligt anmäla det till Finansin­spek­tio­nen.

Om en anknu­ten sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare eller en anknu­ten för­säk­rings­för­med­lare som inte för­med­lar för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter eller sådana pen­sions­för­säk­ringar som avses i 7 kap. 1 § har nära för­bin­del­ser med någon annan gäl­ler i stäl­let för första och andra styc­kena att det ska anmä­las till Finansin­spek­tio­nen enligt fjärde styc­ket.

Den för­säk­rings­för­med­lare som har anmält en annan för­säk­rings­för­med­lare eller det för­säk­rings­fö­re­tag som har anmält en för­säk­rings­för­med­lare för regi­stre­ring hos Bolags­ver­ket ska göra anmä­lan enligt tredje styc­ket sna­rast möj­ligt från det att för­med­la­ren eller före­ta­get får kän­ne­dom om den nära för­bin­del­sen.

Inter­na­tio­nellt sam­ar­bete

7 §   Finansin­spek­tio­nen ska, i den utsträck­ning som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen, i sin till­syns­verk­sam­het sam­ar­beta och utbyta infor­ma­tion med
   - andra behö­riga myn­dig­he­ter,
   - Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen,
   - Euro­pe­iska försäkrings-​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten, och
   - Euro­pe­iska central­ban­ken.
Lag (2019:737).

Tyst­nads­plikt

8 §   Den som är eller har varit knu­ten till en för­säk­rings­dis­tri­butör som anställd eller upp­drags­ta­gare får inte obe­hö­ri­gen röja en upp­gift i en anmä­lan eller en utsaga om en miss­tänkt över­trä­delse av en bestäm­melse som gäl­ler för verk­sam­he­ten, om upp­gif­ten kan avslöja anmä­la­rens eller den utpe­kade per­so­nens iden­ti­tet.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Revi­sor

9 §   Om en svensk för­säk­rings­för­med­lare enligt lag ska utse revi­sor, får Finansin­spek­tio­nen för­ordna en revi­sor att med övriga revi­so­rer delta i revi­sio­nen av för­säk­rings­för­med­la­ren. Inspek­tio­nen får när som helst åter­kalla ett sådant för­ord­nande och utse en ny revi­sor.

Revi­sorn har rätt till skä­ligt arvode av för­säk­rings­för­med­la­ren för sitt arbete. Arvo­dets stor­lek bestäms av Finansin­spek­tio­nen.

Avgif­ter till Finansin­spek­tio­nen

10 §   För­säk­rings­dis­tri­bu­tö­rer, EES-​försäkringsförmedlare som bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige enligt 3 kap. 1 § första styc­ket 2 och för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land som har inrät­tat filial i Sve­rige ska med årliga avgif­ter bekosta Finansin­spek­tio­nens verk­sam­het med anknyt­ning till denna lag samt Sta­tis­tiska central­by­råns verk­sam­het enligt lagen (2014:484) om en data­bas för över­vak­ning av och till­syn över finans­mark­na­derna.

Finansin­spek­tio­nen får även ta ut avgif­ter från EES-​försäkringsförmedlare som omfat­tas av en över­ens­kom­melse enligt 4 § första styc­ket.

Finansin­spek­tio­nen får ta ut avgif­ter för pröv­ning av ansök­ningar och anmäl­ningar enligt denna lag.

Bemyn­di­gan­den

11 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om sådana avgif­ter som avses i 10 §.

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka upp­lys­ningar en för­säk­rings­dis­tri­butör, en EES-​försäkringsförmedlare eller en för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land, ska lämna enligt 5 § till Finansin­spek­tio­nen samt när och hur upp­lys­ning­arna ska läm­nas.

9 kap. Ingri­pan­den

Ingri­pande mot för­säk­rings­dis­tri­bu­tö­rer och vissa fysiska per­so­ner

1 §   Om en svensk för­säk­rings­dis­tri­butör har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller annan för­fatt­ning som regle­rar för­säk­rings­dis­tri­butö­rens verk­sam­het, ska Finansin­spek­tio­nen ingripa.

Finansin­spek­tio­nen ska då besluta ett före­läg­gande om att göra rät­telse inom en viss tid, ett för­bud att verk­ställa ett beslut eller en anmärk­ning. Om en för­säk­rings­för­med­la­res över­trä­delse är all­var­lig, ska till­stån­det åter­kal­las eller, om det är till­räck­ligt, var­ning med­de­las.

Om en svensk för­säk­rings­för­med­lare bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion i ett annat land inom EES enligt 3 kap. 6 eller 7 § och har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt lag eller annan för­fatt­ning som regle­rar för­säk­rings­för­med­la­rens verk­sam­het i det lan­det ska Finansin­spek­tio­nen, efter under­rät­telse från den behö­riga myn­dig­he­ten där, ingripa mot för­med­la­ren på ett sätt som anges i andra styc­ket. Finansin­spek­tio­nen ska under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i det lan­det om vilka åtgär­der som har vid­ta­gits.

Om en svensk för­säk­rings­för­med­lare har sitt huvud­sak­liga verk­sam­hets­ställe i ett annat land inom EES och omfat­tas av en över­ens­kom­melse om att den behö­riga myn­dig­he­ten i det lan­det ska ha till­syn över för­med­la­ren får Finansin­spek­tio­nen ingripa mot för­med­la­ren när det gäl­ler en över­trä­delse som denne har gjort sig skyl­dig till i sin verk­sam­het i det lan­det endast genom att utfärda en anmärk­ning, med­dela en var­ning eller åter­kalla till­stån­det.

2 §   Finansin­spek­tio­nen ska ingripa mot någon som ingår i en svensk för­säk­rings­för­med­la­res sty­relse, är dess verk­stäl­lande direk­tör eller på mot­sva­rande sätt före­trä­der för­säk­rings­för­med­la­ren, eller är ersät­tare för någon av dem, om för­säk­rings­för­med­la­ren
   1. bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion i Sve­rige och inte upp­fyl­ler kra­ven på till­stånd eller regi­stre­ring i 2 kap.,
   2. har fått till­stånd att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion genom att lämna falska upp­gif­ter eller på annat otill­bör­ligt sätt,
   3. för dis­tri­bu­tion av för­säk­ringar använ­der någon som inte har rätt att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion eller att dis­tri­bu­era sådana för­säk­ringar som dis­tri­bu­tio­nen avser,
   4. har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt någon av 4 kap. 1-3, 5-11 eller 13 §§, 5 kap. 1-8, 10-16 eller 18-21 §§, 6 kap. 1-6 eller 8-15 §§ eller 7 kap. 1 §,
   5. har befun­nits ansva­rig för en över­trä­delse av lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av den lagen, eller
   6. har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt någon av artik­larna 5-10, 11.1-11.10, 12-14, 16.1, 16.2, 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23-25, 26.1-26.8, 27, 28.1-28.8, 29, 30.1-30.4, 31.12 eller 45 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2022/2554 av den 14 decem­ber 2022 om digi­tal ope­ra­tiv mot­stånds­kraft för finans­sek­torn och om änd­ring av för­ord­ning­arna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011.

Ingri­pande får ske genom en eller båda av föl­jande sank­tio­ner:
   1. beslut att per­so­nen i fråga under en viss tid, dock lägst tre och högst tio år, inte får upp­rätt­hålla en funk­tion som avses i första styc­ket hos en för­säk­rings­dis­tri­butör, eller
   2. beslut om sank­tions­av­gift. Lag (2024:1290).

3 §   Finansin­spek­tio­nen ska ingripa mot någon som ingår i ett svenskt för­säk­rings­fö­re­tags sty­relse, är dess verk­stäl­lande direk­tör eller är ersät­tare för någon av dem, om för­säk­rings­fö­re­ta­get
   1. för dis­tri­bu­tion av för­säk­ringar använ­der någon som inte har rätt att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion eller att dis­tri­bu­era sådana för­säk­ringar som dis­tri­bu­tio­nen avser,
   2. har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt någon av 2 kap. 9 eller 10 §, 4 kap. 1, 3, 5-11 eller 13 §§, 5 kap. 1, 9-19 eller 21 §§, 6 kap. 1-6 eller

8-15 §§ eller 7 kap. 1 §.

Ett ingri­pande sker genom ett beslut om
   1. att per­so­nen i fråga under en viss tid, dock lägst tre år och högst tio år, inte får upp­rätt­hålla en funk­tion som avses i första styc­ket hos en för­säk­rings­dis­tri­butör, eller
   2. sank­tions­av­gift.

4 §   Ett ingri­pande enligt 2 § första styc­ket 1-5 eller 3 § får ske bara om över­trä­del­sen är all­var­lig, upp­re­pad eller sys­te­ma­tisk och den fysiska per­so­nen i fråga upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het orsa­kat över­trä­del­sen.

Ett ingri­pande enligt 2 § första styc­ket 6 får ske bara om över­trä­del­sen är all­var­lig och den fysiska per­so­nen i fråga upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het orsa­kat över­trä­del­sen.
Lag (2024:1290).

5 §   Vid val av ingri­pande ska Finansin­spek­tio­nen ta hän­syn till hur all­var­lig över­trä­del­sen är och hur länge den har pågått. Sär­skild hän­syn ska tas till ska­dor som har upp­stått och gra­den av ansvar.

Finansin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande om
   1. en över­trä­delse är ringa eller ursäkt­lig,
   2. för­säk­rings­dis­tri­butö­ren gör rät­telse eller, i fall som avses i 2 eller 3 §, den fysiska per­so­nen i för­säk­rings­dis­tri­butö­rens led­ning ver­kat för att dis­tri­butö­ren gör rät­telse, eller
   3. någon annan myn­dig­het har vid­ta­git åtgär­der mot för­säk­rings­dis­tri­butö­ren eller den fysiska per­so­nen i för­säk­rings­dis­tri­butö­rens led­ning och dessa åtgär­der bedöms till­räck­liga.

6 §   När ett beslut om ingri­pande ska fat­tas ska det i för­svå­rande rikt­ning beak­tas om för­säk­rings­dis­tri­butö­ren tidi­gare har begått en över­trä­delse eller, i fall som avses i 2 eller 3 §, om den fysiska per­so­nen i för­säk­rings­dis­tri­butö­rens led­ning tidi­gare orsa­kat en sådan över­trä­delse.

I förmild­rande rikt­ning ska det beak­tas om
   1. för­säk­rings­dis­tri­butö­ren eller den fysiska per­so­nen i dis­tri­butö­rens led­ning i väsent­lig utsträck­ning genom ett aktivt sam­ar­bete har under­lät­tat Finansin­spek­tio­nens utred­ning, och
   2. dis­tri­butö­ren snabbt har upp­hört med över­trä­del­sen, eller den fysiska per­so­nen i dis­tri­butö­rens led­ning snabbt ver­kat för att över­trä­del­sen ska upp­höra, sedan den anmälts till eller påta­lats av Finansin­spek­tio­nen.

7 §   Finansin­spek­tio­nen ska besluta att åter­kalla en svensk för­säk­rings­för­med­la­res till­stånd om för­med­la­ren
   1. inte inom ett år från det att till­stånd bevil­ja­des har bör­jat bedriva sådan verk­sam­het som till­stån­det avser,
   2. har för­kla­rat sig avstå från till­stån­det, eller
   3. under en sam­man­häng­ande tid av sex måna­der inte har bedri­vit sådan verk­sam­het som till­stån­det avser.

Om en för­säk­rings­för­med­la­res till­stånd ska åter­kal­las på grund av sådana omstän­dig­he­ter som avses i första styc­ket 2 eller 3, får Finansin­spek­tio­nen, innan till­stån­det åter­kal­las, först pröva om det finns skäl att ingripa mot för­säk­rings­för­med­la­ren enligt detta kapi­tel och, om det finns sådana skäl, besluta om ett ingri­pande.

I de fall som avses i första styc­ket 1 och 3 får i stäl­let var­ning med­de­las, om det är till­räck­ligt.

8 §   Om någon som ingår i en svensk för­säk­rings­för­med­la­res sty­relse eller är dess verk­stäl­lande direk­tör inte upp­fyl­ler de krav som anges i 2 kap. 8 § första styc­ket 3, ska Finansin­spek­tio­nen åter­kalla för­säk­rings­för­med­la­rens till­stånd. Det får dock ske bara om inspek­tio­nen först har beslu­tat att anmärka på att per­so­nen ingår i sty­rel­sen eller är verk­stäl­lande direk­tör och han eller hon, sedan en av inspek­tio­nen bestämd tid om högst tre måna­der har för­flu­tit efter det att anmärk­ningen gjor­des, fort­fa­rande finns kvar i sty­rel­sen eller som verk­stäl­lande direk­tör.

I stäl­let för att åter­kalla till­stån­det får Finansin­spek­tio­nen besluta att en sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör inte längre får kvar­stå i sin befatt­ning. Finansin­spek­tio­nen får då för­ordna en ersät­tare. Ersät­ta­rens upp­drag gäl­ler till dess för­säk­rings­för­med­la­ren har utsett en ny sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör.

9 §   När det gäl­ler anknutna sido­verk­samma för­säk­rings­för­med­lare och anknutna för­säk­rings­för­med­lare som inte dis­tri­bu­e­rar för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter eller sådana pen­sions­för­säk­ringar som avses i 7 kap. 1 § ska det som anges i 1, 7 och 8 §§ om åter­kal­lelse av till­stånd i stäl­let avse åter­kal­lelse av regi­stre­ring.

10 §   Ett beslut om åter­kal­lelse av för­säk­rings­för­med­la­res till­stånd får för­e­nas med för­bud att fort­sätta verk­sam­he­ten.

11 §   Om Finansin­spek­tio­nen har beslu­tat att åter­kalla till­stån­det eller regi­stre­ringen för en för­säk­rings­för­med­lare, ska inspek­tio­nen sna­rast under­rätta Bolags­ver­ket om detta.

12 §   Om Finansin­spek­tio­nen har beslu­tat att åter­kalla till­stån­det för en för­säk­rings­för­med­lare som har under­rät­tat inspek­tio­nen enligt 3 kap. 6 § första styc­ket eller 7 § första styc­ket och inspek­tio­nen har läm­nat över under­rät­tel­sen till den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där fili­a­len ska inrät­tas eller verk­sam­he­ten ska bedri­vas, ska inspek­tio­nen under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten om åter­kal­lel­sen.

När det gäl­ler anknutna sido­verk­samma för­säk­rings­för­med­lare eller anknutna för­säk­rings­för­med­lare som inte dis­tri­bu­e­rar för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter eller sådana pen­sions­för­säk­ringar som avses i 7 kap. 1 § ska det som anges i första styc­ket om Finansin­spek­tio­nens beslut om åter­kal­lelse av till­stånd i stäl­let avse inspek­tio­nens åter­kal­lelse av regi­stre­ring.

Första och andra styc­kena gäl­ler också om Finansin­spek­tio­nen, i stäl­let för att åter­kalla till­stån­det eller regi­stre­ringen, har med­de­lat en var­ning.

Sank­tions­av­gift

13 §   Om en svensk för­säk­rings­dis­tri­butör, en EES-​försäkringsförmedlare som omfat­tas av en sådan över­ens­kom­melse som avses i 8 kap. 4 § första styc­ket eller en för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land har med­de­lats beslut om anmärk­ning eller var­ning, får Finansin­spek­tio­nen besluta om sank­tions­av­gift.

14 §   För juri­diska per­so­ner ska sank­tions­av­gif­ten uppgå till lägst 5 000 kro­nor och som högst fast­stäl­las till det högsta av
   1. tio pro­cent av omsätt­ningen när­mast före­gå­ende räken­skapsår för en för­säk­rings­dis­tri­butör, en EES-​försäkringsförmedlare som omfat­tas av en över­ens­kom­melse enligt 8 kap. 4 § första styc­ket eller en för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land eller, i före­kom­mande fall, mot­sva­rande omsätt­ning på kon­cern­nivå,
   2. två gånger den vinst som gjorts till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa, eller
   3. ett belopp som per den 23 feb­ru­ari 2016 i kro­nor mot­sva­rade fem mil­jo­ner euro.

Om över­trä­del­sen har skett under det första verk­sam­hets­å­ret eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får omsätt­ningen upp­skat­tas.

Avgif­ten får inte vara så stor att för­säk­rings­för­med­la­ren eller för­säk­rings­fö­re­ta­get där­ef­ter inte upp­fyl­ler kra­ven i 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse, 8 kap. 3 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den eller 4 kap. 1 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043).

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

15 §   Vid ingri­pande mot en för­säk­rings­för­med­lare som är en fysisk per­son och vid ingri­pande enligt 2, 3, 30 eller 31 § ska sank­tions­av­gif­ten som högst fast­stäl­las till det högsta av
   1. två gånger den vinst som den fysiska per­so­nen gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa, eller
   2. ett belopp som per den 23 feb­ru­ari 2016 i kro­nor mot­sva­rade 700 000 euro.

Vid över­trä­del­ser av lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av den lagen kan sank­tions­av­gif­ten, i stäl­let för vad som anges i första styc­ket 2, bestäm­mas till högst ett belopp som per den 25 juni 2015 i kro­nor mot­sva­rade fem mil­jo­ner euro.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

16 §   När sank­tions­av­gif­tens stor­lek fast­ställs, ska sär­skild hän­syn tas till sådana omstän­dig­he­ter som anges i 5 § första styc­ket och 6 § samt till den fysiska eller juri­diska per­so­nens finan­si­ella ställ­ning och, om det går att fast­ställa, den vinst som gjorts till följd av regelö­ver­trä­del­sen.

Sank­tions­före­läg­gande

17 §   Frå­gor om ingri­pan­den mot fysiska per­so­ner enligt 2 §, 3 §, 30 § tredje styc­ket och 31 § andra styc­ket prö­vas av Finansin­spek­tio­nen genom sank­tions­före­läg­gande.

Ett sank­tions­före­läg­gande inne­bär att den fysiska per­so­nen före­läggs att inom en viss tid god­känna en sank­tion som är bestämd till tid eller belopp.

När före­läg­gan­det har god­känts, gäl­ler det som ett dom­stols­av­gö­rande som har fått laga kraft. Ett god­kän­nande som görs efter den tid som angetts i före­läg­gan­det är utan ver­kan.

18 §   Ett sank­tions­före­läg­gande ska inne­hålla upp­gift om
   1. den fysiska per­son som före­läg­gan­det avser,
   2. över­trä­del­sen och de omstän­dig­he­ter som behövs för att kän­ne­teckna den,
   3. de bestäm­mel­ser som är tillämp­liga på över­trä­del­sen, och
   4. den sank­tion som före­läggs per­so­nen.

Före­läg­gan­det ska också inne­hålla en upp­lys­ning om att ansö­kan om sank­tion kan komma att ges in till dom­stol, om före­läg­gan­det inte god­känns inom den tid som Finansin­spek­tio­nen anger.

19 §   Om ett sank­tions­före­läg­gande inte har god­känts inom angi­ven tid, får Finansin­spek­tio­nen ansöka hos all­män för­valt­nings­dom­stol om att sank­tion ska beslu­tas. En sådan ansö­kan ska göras hos den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av Finansin­spek­tio­nens beslut om ingri­pande mot för­säk­rings­dis­tri­butö­ren för samma över­trä­delse.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

20 §   Ett sank­tions­före­läg­gande enligt 17 § är utan ver­kan, om det inte har del­getts den som det rik­tas mot inom två år från den tid­punkt då över­trä­del­sen ägde rum. I ett sådant fall får inte hel­ler någon sank­tion enligt 19 § första styc­ket beslu­tas. Lag (2023:832).

För­se­nings­av­gift

21 §   Om en svensk för­säk­rings­dis­tri­butör, en EES-​försäkringsförmedlare eller en för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land inte i tid läm­nar de upp­lys­ningar som krävs enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 8 kap. 12 §, får Finansin­spek­tio­nen besluta att denne ska betala en för­se­nings­av­gift med högst 100 000 kro­nor.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

Verk­stäl­lig­het och beslut om sank­tions­av­gift eller för­se­nings­av­gift

22 §   Sank­tions­av­gif­ten eller för­se­nings­av­gif­ten ska beta­las till Finansin­spek­tio­nen inom tret­tio dagar efter det att beslu­tet om den har fått laga kraft eller sank­tions­före­läg­gan­det god­känts eller den längre tid som anges i beslu­tet eller före­läg­gan­det.

23 §   Finansin­spek­tio­nens beslut om sank­tions­av­gift eller för­se­nings­av­gift får verk­stäl­las utan före­gå­ende dom eller utslag om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 22 §.

24 §   Om sank­tions­av­gif­ten eller för­se­nings­av­gif­ten inte beta­las inom den tid som anges i 22 §, ska Finansin­spek­tio­nen lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

25 §   En sank­tions­av­gift eller för­se­nings­av­gift som har beslu­tats fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft eller sank­tions­före­läg­gan­det god­kän­des.

Före­läg­gande mot för­säk­rings­dis­tri­bu­tö­rer som använ­der sig av obe­hö­riga för­säk­rings­för­med­lare

26 §   Om en för­säk­rings­dis­tri­butör för för­säk­rings­dis­tri­bu­tion använ­der någon som inte är berät­ti­gad att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion, ska Finansin­spek­tio­nen före­lägga för­säk­rings­dis­tri­butö­ren att upp­höra med detta. Det­samma gäl­ler om en för­säk­rings­dis­tri­butör använ­der någon som inte är berät­ti­gad att dis­tri­bu­era sådana för­säk­ringar som dis­tri­bu­tio­nen avser.

Ingri­pande mot EES-​försäkringsförmedlare

27 §   Om en EES-​försäkringsförmedlare som bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige enligt 3 kap. 1 § första styc­ket 2 har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt 4-7 kap. eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 19 §, 5 kap. 24 §, 6 kap. 16 § eller 7 kap. 2 §, får Finansin­spek­tio­nen ingripa.

Finansin­spek­tio­nen får före­lägga EES-​försäkringsförmedlaren att göra rät­telse.

Om rät­telse inte sker, får Finansin­spek­tio­nen för­bjuda EES-​försäkringsförmedlaren att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion här i lan­det.

Finansin­spek­tio­nen ska under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i

EES-​försäkringsförmedlarens hem­land, Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen och Euro­pe­iska försäkrings-​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten om åtgär­der som har vid­ta­gits med stöd av denna bestäm­melse.

28 §   Om en EES-​försäkringsförmedlare som bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige enligt 3 kap. 1 § första styc­ket 2 på annat sätt än som anges i 27 § har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller annan för­fatt­ning som regle­rar för­med­la­rens verk­sam­het här i lan­det, får Finansin­spek­tio­nen begära att den behö­riga myn­dig­he­ten i EES-​försäkringsförmedlarens hem­land ska vidta åtgär­der mot för­med­la­ren.

Finansin­spek­tio­nen får också hän­skjuta ären­det till Euro­pe­iska försäkrings-​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1094/2010 av den 24 novem­ber 2010 om inrät­tande av en euro­pe­isk till­syns­myn­dig­het (Euro­pe­iska försäkrings-​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten), om änd­ring av beslut nr 716/2009/EG och om upp­hä­vande av kom­mis­sio­nens beslut 2009/79/EG.

Första och andra styc­kena gäl­ler även i de fall en EES-​försäkringsförmedlare som bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige enligt 3 kap. 1 § första styc­ket 1 har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller enligt annan för­fatt­ning som regle­rar för­med­la­rens verk­sam­het här i lan­det.

29 §   Finansin­spek­tio­nen får utö­ver vad som anges i 28 § före­lägga

EES-​försäkringsförmedlaren att göra rät­telse om
   1. den behö­riga myn­dig­he­ten i för­med­la­rens hem­land, efter en begä­ran enligt 28 § första styc­ket, inte ingri­per eller om ingri­pan­det visar sig vara otill­räck­ligt,
   2. för­med­la­ren har gjort sig skyl­dig till över­trä­delse av en bestäm­melse som enligt före­skrif­ter med stöd av 36 § ska anses ha sär­skild bety­delse för kon­su­ment­skyd­det eller något annat skyd­dat all­mä­nin­tresse och ett ome­del­bart ingri­pande krävs, eller
   3. för­med­la­rens verk­sam­het all­var­ligt ska­dar kon­su­ment­skyd­det i all­män­het och för­med­la­rens hem­land kan antas vara ett annat land inom EES i syfte att kringgå reg­ler som gäl­ler för att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion här i lan­det.

Om rät­telse inte sker, får Finansin­spek­tio­nen för­bjuda EES-​försäkringsförmedlaren att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion här i lan­det.

Finansin­spek­tio­nen ska under­rätta behö­rig myn­dig­het i EES-​försäkringsförmedlarens hem­land, Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen och Euro­pe­iska försäkrings-​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten om åtgär­der som har vid­ta­gits med stöd av första styc­ket. Den behö­riga myn­dig­he­ten i EES-​försäkringsförmedlarens hem­land ska där­ut­ö­ver infor­me­ras innan åtgär­der vid­tas med stöd av första styc­ket 1 eller 3.

Ingri­pande vid inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse om över­fö­ring av till­syns­an­svar

30 §   Om Finansin­spek­tio­nen enligt en över­ens­kom­melse med en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES har tagit över ansva­ret för till­sy­nen över en EES-​försäkringsförmedlare som har sitt huvud­sak­liga verk­sam­hets­ställe i Sve­rige, får inspek­tio­nen ingripa mot för­med­la­ren om denne i sin verk­sam­het här i lan­det inte upp­fyl­ler kra­ven i 2 kap. 7 eller 8 § eller har gjort sig skyl­dig till en över­trä­delse av någon av bestäm­mel­serna i 4-7 kap. eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 19 §, 5 kap. 24 §, 6 kap. 16 § eller 7 kap. 2 §.

Finansin­spek­tio­nen får då utfärda ett före­läg­gande att göra rät­telse, ett för­bud att verk­ställa beslut eller en anmärk­ning. Om över­trä­del­sen är all­var­lig får Finansin­spek­tio­nen för­bjuda EES-​försäkringsförmedlaren att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion här i lan­det eller, om det är till­räck­ligt, med­dela en var­ning.

Om verk­sam­he­ten i Sve­rige bedrivs genom en filial, ska Finansin­spek­tio­nen ingripa mot fili­a­lens verk­stäl­lande direk­tör med tillämp­ning av 2 och 4 §§.

Ingri­pande mot för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land

31 §   Om en för­säk­rings­för­med­lare från tred­je­land bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion i Sve­rige, ska 1 och 7 §§ tilläm­pas på verk­sam­he­ten här i lan­det.

Finansin­spek­tio­nen ska ingripa mot fili­a­lens verk­stäl­lande direk­tör med tillämp­ning av 2 och 4 §§.

Finansin­spek­tio­nen ska under­rätta behö­rig myn­dig­het i hem­lan­det om åtgär­der som har vid­ta­gits med stöd av denna para­graf.

Ingri­pande mot den som sak­nar till­stånd eller regi­stre­ring

32 §   Om någon bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion i Sve­rige utan att vara berät­ti­gad till det, ska Finansin­spek­tio­nen före­lägga denne att upp­höra med verk­sam­he­ten. Det­samma gäl­ler om en för­säk­rings­dis­tri­butör dis­tri­bu­e­rar för­säk­ringar av ett slag som denne inte är berät­ti­gad att dis­tri­bu­era.

Är det osä­kert om verk­sam­he­ten omfat­tas av lagen, får Finansin­spek­tio­nen före­lägga den som bedri­ver verk­sam­he­ten att lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som behövs för att bedöma om lagen är tillämp­lig.

För­bud mot att bedriva sido­verk­sam­het

33 §   Om det finns sär­skilda skäl får Finansin­spek­tio­nen för­bjuda en för­säk­rings­för­med­lare att bedriva sido­verk­sam­het.
Ingri­pande mot ägare

34 §   Om en svensk för­säk­rings­för­med­lare har nära för­bin­del­ser med någon annan och det hind­rar en effek­tiv till­syn över för­med­la­ren, får Finansin­spek­tio­nen före­lägga inne­ha­vare av sådana aktier eller ande­lar i för­säk­rings­för­med­la­ren som med­för att för­bin­del­serna är nära, att avyttra så stor del av akti­erna eller ande­larna att hin­der för till­sy­nen inte längre före­lig­ger.

Vite

35 §   Finansin­spek­tio­nen får för­ena ett beslut om före­läg­gande enligt denna lag med vite.

Bemyn­di­gande

36 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka för­fatt­ningar som enligt 29 § första styc­ket 2 ska anses ha sär­skild bety­delse för kon­su­ment­skyd­det eller något annat skyd­dat all­mä­nin­tresse. 10 kap. Över­kla­gande

Över­kla­gande av Finansin­spek­tio­nens beslut

1 §   Finansin­spek­tio­nens beslut enligt 9 kap. 17 § och beslut enligt 9 kap. 32 § andra styc­ket får inte över­kla­gas.
Andra beslut av Finansin­spek­tio­nen enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Finansin­spek­tio­nen får bestämma att ett beslut om för­bud, före­läg­gande eller åter­kal­lelse ska gälla ome­del­bart.

Över­kla­gande av Bolags­ver­kets beslut

2 §   Bolags­ver­kets beslut att avskriva en anmä­lan eller att vägra en regi­stre­ring får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol inom två måna­der från den dag då kla­gan­den fick del av beslu­tet.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2018:1219
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2018.
   2. Bestäm­mel­sen i 7 kap. 1 § ska dock vid dis­tri­bu­tion av tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring tilläm­pas för tid från och med den 1 okto­ber 2019.
   3. Genom lagen upp­hävs lagen (2005:405) om för­säk­rings­för­med­ling.
   4. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande för
      a) över­trä­del­ser som görs före den 1 okto­ber 2018,
      b) över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före den 1 okto­ber 2018, och
      c) hand­lägg­ning av över­kla­gan­den av beslut som har med­de­lats före den 1 okto­ber 2018.
   5. Denna lag tilläm­pas inte på
      a) avtal om för­säk­rings­för­med­ling som har ingåtts före den 1 okto­ber 2018 och som avser för­säk­rings­av­tal som har ingåtts före det datu­met, och
      b) för­säk­rings­av­tal som har ingåtts före den 1 okto­ber 2018.
Om en för­säk­rings­dis­tri­butör god­tar en för­läng­ning av ett sådant avtal som avses i b) eller vid­tar en för­säk­rings­dis­tri­bu­tions­åt­gärd som är hän­för­lig till avta­let efter den 1 okto­ber 2018, tilläm­pas dock denna lag.
   6. Denna lag tilläm­pas första gången i för­hål­lande till ett land inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det som inte är en med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen från den tid­punkt då för­säk­rings­dis­tri­bu­tions­di­rek­ti­vet inför­li­vas i avta­let om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det

(EES-​avtalet).
   7. Ett till­stånd att utöva för­säk­rings­för­med­ling enligt den upp­hävda lagen gäl­ler som ett till­stånd att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion som för­säk­rings­för­med­lare enligt denna lag. En regi­stre­ring som för­säk­rings­för­med­lare enligt den upp­hävda lagen gäl­ler som en regi­stre­ring enligt denna lag.
   8. En för­säk­rings­för­med­lare som den 1 okto­ber 2018 har till­stånd att utöva sido­verk­sam­het enligt 5 kap. 1 § den upp­hävda lagen får utöva sådan sido­verk­sam­het, med undan­tag för verk­sam­het som avser inve­ste­rings­råd­giv­ning om pre­mie­pen­sion, till och med den 1 janu­ari 2019 eller, om en ansö­kan om till­stånd att driva vär­de­pap­pers­rö­relse enligt lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den har getts in till Finansin­spek­tio­nen före den tid­punk­ten, till dess ansö­kan prö­vats slut­ligt.
   9. En anknu­ten för­säk­rings­för­med­lare enligt 1 kap. 10 § 1 a den upp­hävda lagen som den 1 okto­ber 2018 dis­tri­bu­e­rar för­säk­rings­ba­se­rade inve­ste­rings­pro­duk­ter eller pen­sions­för­säk­ringar som avses i 7 kap. 1 § denna lag får bedriva verk­sam­he­ten utan till­stånd till och med den 1 juli 2019 eller, om ansö­kan om till­stånd att bedriva för­säk­rings­dis­tri­bu­tion som anknu­ten för­säk­rings­för­med­lare har getts in till Finansin­spek­tio­nen före den tid­punk­ten, till dess ansö­kan prö­vats slut­ligt.

För övriga sådana anknutna för­säk­rings­för­med­lare som avses i 1 kap. 10 § 1 a den upp­hävda lagen gäl­ler en regi­stre­ring som anknu­ten för­säk­rings­för­med­lare som en regi­stre­ring som anknu­ten för­säk­rings­för­med­lare enligt denna lag.
   10. En regi­stre­ring som anknu­ten för­säk­rings­för­med­lare enligt 1 kap. 10 § 1 b den upp­hävda lagen gäl­ler som en regi­stre­ring som anknu­ten sido­verk­sam för­säk­rings­för­med­lare enligt denna lag.
   11. En under­rät­telse från en utländsk för­säk­rings­för­med­lare från ett annat land inom EES enligt 3 kap. 1 § den upp­hävda lagen om att bedriva verk­sam­het i Sve­rige gäl­ler som en under­rät­telse enligt 3 kap. 1 § denna lag.
   12. En för­säk­rings­för­med­lare som den 1 okto­ber 2018 har till­stånd eller regi­stre­ring att utöva för­säk­rings­för­med­ling enligt den upp­hävda lagen ska senast den 23 feb­ru­ari 2019 upp­fylla kom­pe­tenskra­ven i 2 kap. 7 § första styc­ket 3 och 4 och 8 § första styc­ket 3 och 4 denna lag samt i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 12 § 4 och 7 denna lag.