Lag (2018:1854) om den inter­na­tio­nella fon­den för far­liga och skad­liga ämnen

/Rubri­ken trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Lagens inne­håll

1 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om den inter­na­tio­nella fon­den för far­liga och skad­liga ämnen och om skyl­dig­het att lämna upp­gift om mot­ta­gande av sådana ämnen i vissa fall.

/Rubri­ken trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

Inter­na­tio­nella bestäm­mel­ser som ska gälla som svensk lag

2 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Bestäm­mel­serna i artik­larna 1, 3-5, 13-20, 21bis, 22, 37.2-4 och 39-41 i 2010 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om ansvar och ersätt­ning för skada i sam­band med sjö­trans­port av far­liga och skad­liga ämnen (2010 års HNS-​kon­ven­tion) ska i ori­gi­nal­tex­ter­nas lydelse gälla som svensk lag. Detta gäl­ler dock inte till den del bestäm­mel­serna ute­slu­tande regle­rar de för­drags­slu­tande sta­ter­nas inbör­des för­plik­tel­ser.

Kon­ven­tio­nens ori­gi­nal­tex­ter ska ha samma gil­tig­het. Den eng­elska ori­gi­nal­tex­ten i de delar som anges i första styc­ket finns till­sam­mans med en svensk över­sätt­ning inta­gen som bilaga till denna lag.

/Rubri­ken trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

Fon­dens regress­rätt

3 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Ett belopp som den inter­na­tio­nella fon­den för far­liga och skad­liga ämnen har beta­lat i ersätt­ning enligt arti­kel 14 i 2010 års HNS-​kon­ven­tion får fon­den kräva åter av en per­son som anges i 11 kap. 8 § andra styc­ket a, b eller e-g sjö­la­gen (1994:1009) endast om den mot vil­ken ansprå­ket rik­tas har vål­lat ska­dan upp­såt­li­gen eller av grov vårds­lös­het och med insikt om att skada san­no­likt skulle upp­komma. I övrigt tilläm­pas 7 kap. 9 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) i fråga om fon­dens rätt att kräva åter ett utbe­ta­lat ersätt­nings­be­lopp av någon annan än far­tygs­ä­ga­ren eller den­nes garant.

/Rubri­ken trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

Talan om ersätt­ning

4 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Talan om ersätt­ning mot den inter­na­tio­nella fon­den för far­liga och skad­liga ämnen, som enligt arti­kel 39.1, 39.2 eller 39.4 i 2010 års HNS-​kon­ven­tion får tas upp i Sve­rige, ska väc­kas vid den dom­stol som enligt 21 kap. 5 a § tredje styc­ket sjö­la­gen (1994:1009) är behö­rig att ta upp talan mot far­ty­gets ägare med anled­ning av olyc­kan.

5 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ I fråga om under­rät­tel­ser som avses i arti­kel 39.7 i 2010 års HNS-​kon­ven­tion ska bestäm­mel­serna i 14 kap. 12 och 13 §§ rät­te­gångs­bal­ken om kun­gö­rande av rät­te­gång tilläm­pas.

/Rubri­ken trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

Verk­ställ­bar­het av dom

6 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ När en fråga upp­kom­mer om verk­ställ­bar­het av en dom enligt arti­kel 40.3 i 2010 års HNS-​kon­ven­tion tilläm­pas 21 kap. 6 § sjö­la­gen (1994:1009).

Skyl­dig­het att lämna upp­gift om mot­ta­gande av ämnen

7 §   Mot­ta­gare i Sve­rige av sådan last som enligt 2010 års HNS-​kon­ven­tion är avgifts­plik­tig ska senast den 1 mars varje år lämna upp­gift till Sjö­farts­ver­ket om den mängd som har mot­ta­gits under före­gå­ende kalen­derår, om mot­ta­ga­ren under det året har tagit emot sam­man­lagt mer än:
      a) 150 000 ton oljor som avses i arti­kel 1.3 i 1992 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja och för vilka avgifts­skyl­dig­het till den inter­na­tio­nella oljeska­de­fon­den före­lig­ger enligt arti­kel 10 i den kon­ven­tio­nen,
      b) 20 000 ton andra oljor som anges i bihang 1 till bilaga I till 1973 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion till för­hind­rande av för­ore­ning från far­tyg, som den har änd­rats genom 1978 års pro­to­koll (MAR­POL 73/78) i dess vid varje tid gäl­lande lydelse,
      c) 20 000 ton fly­tande petro­le­um­gas av lätta kolvä­ten med pro­pan och butan som huvud­sak­liga bestånds­de­lar (LPG), eller
      d) 20 000 ton fasta bul­kva­ror som avses i arti­kel 1.5 (vii) i 2010 års HNS-​kon­ven­tion eller andra ämnen som avses i arti­kel 1 i den kon­ven­tio­nen.

Samma upp­gifts­skyl­dig­het har den som tagit emot avgifts­plik­tig last som består av fly­tande natur­gas av lätta kolvä­ten med metan som huvud­sak­lig bestånds­del (LNG). Om mot­ta­ga­ren av LNG har kom­mit över­ens med den som ome­del­bart före loss­ningen ägde ämnet att denne i mot­ta­ga­rens ställe ska vara skyl­dig att betala före­skri­ven avgift, gäl­ler skyl­dig­he­ten att lämna upp­gif­ter den tidi­gare äga­ren. Mot­ta­ga­ren är dock även i ett sådant fall skyl­dig att lämna upp­gif­ten, om den tidi­gare äga­ren inte gör det.

8 §   En mot­ta­gare enligt 7 § första styc­ket som har tagit emot högst de mäng­der som anges där är skyl­dig att lämna upp­gift enligt den para­gra­fen, om den mängd ämnen som denne har tagit emot till­sam­mans med den mängd ämnen som har mot­ta­gits av ett dot­ter­fö­re­tag eller en annan gemen­samt kon­trol­le­rad enhet upp­går till mer än de mäng­der som anges i 7 § första styc­ket.

Upp­ma­ning att lämna upp­gift

9 §   Var och en som under ett visst kalen­derår har tagit emot sådan last som är avgifts­plik­tig enligt 2010 års HNS-​kon­ven­tion ska efter upp­ma­ning av Sjö­farts­ver­ket lämna upp­gift om den mängd som har mot­ta­gits under året.

Sjö­farts­ver­ket får före­lägga den som är skyl­dig att lämna upp­gift om avgifts­plik­tig last att lämna upp­gif­ten inom en viss tid. Ett sådant före­läg­gande får för­e­nas med vite.

Ansvar vid orik­tig upp­gift

10 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het läm­nar orik­tig upp­gift vid full­gö­rande av skyl­dig­het enligt 7-9 §§ döms till böter, om gär­ningen inte är belagd med straff i brotts­bal­ken. All­mänt åtal får väc­kas endast efter anmä­lan från Sjö­farts­ver­ket.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2018:1854
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019 i fråga om 7-10 §§ och i övrigt den dag som rege­ringen bestäm­mer.
   2. Bestäm­mel­serna i 7-10 §§ tilläm­pas första gången i fråga om last som har mot­ta­gits under kalen­derå­ret 2019.

Bilaga /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

Artik­larna 1, 3-5, 13-20, 21bis, 22, 37.2-4 och 39-41 i 2010 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om ansvar och ersätt­ning för skada i sam­band med sjö­trans­port av far­liga och skad­liga ämnen

Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on Lia­bi­lity and Com­pen­sa­tion for Damage in Con­nec­tion with the Car­ri­age of Hazar­dous and Nox­ious Sub­stan­ces by Sea, 2010 (2010 HNS Con­ven­tion)

(Con­so­li­da­ted text of the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on Lia­bi­lity and Com­pen­sa­tion for Damage in Con­nec­tion with the Car­ri­age of Hazar­dous and Nox­ious Sub­stan­ces by Sea, 1996, and the Pro­tocol of 2010 to the Con­ven­tion)

Chap­ter I

Gene­ral pro­vi­sions

Defi­ni­tions

Article 1

For the pur­po­ses of this Con­ven­tion:
   1. "Ship" means any sea­go­ing vessel and sea­borne craft, of any type whatso­e­ver.
   2. "Per­son" means any indi­vi­dual or part­ners­hip or any pub­lic or pri­vate body, whet­her cor­po­rate or not, inclu­ding a State or any of its con­sti­tu­ent sub­di­vi­sions.
   3. "Owner" means the per­son or per­sons regis­te­red as the owner of the ship or, in the absence of regi­stra­tion, the per­son or per­sons owning the ship. However, in the case of a ship owned by a State and ope­ra­ted by a com­pany which in that State is regis­te­red as the ship's ope­ra­tor,"owner" shall mean such com­pany.
   4. "Recei­ver" means eit­her:

(a) the per­son who phy­si­cally recei­ves con­tri­bu­ting cargo dischar­ged in the ports and ter­mi­nals of a State Party; pro­vi­ded that if at the time of receipt the per­son who phy­si­cally recei­ves the cargo acts as an agent for anot­her who is sub­ject to the juris­dic­tion of any State Party, then the prin­ci­pal shall be dee­med to be the recei­ver, if the agent disclo­ses the prin­ci­pal to the HNS Fund; or

(b) the per­son in the State Party who in accor­dance with the natio­nal law of that State Party is dee­med to be the recei­ver of con­tri­bu­ting cargo dischar­ged in the ports and ter­mi­nals of a State Party, pro­vi­ded that the total con­tri­bu­ting cargo recei­ved accor­ding to such natio­nal law is sub­stan­ti­ally the same as that which would have been recei­ved under (a).
   5. "Hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces (HNS)" means:

(a) any sub­stan­ces, mate­ri­als and articles car­ried on board a ship as cargo, refer­red to in (i) to (vii) below:

(i) oils, car­ried in bulk, as defi­ned in regu­la­tion 1 of Annex I to the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion for the Pre­ven­tion of Pol­lu­tion from Ships, 1973, as modi­fied by the Pro­tocol of 1978 rela­ting the­reto, as amen­ded;

(ii) nox­ious liquid sub­stan­ces, car­ried in bulk, as defi­ned in regu­la­tion 1.10 of Annex II to the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion for the Pre­ven­tion of Pol­lu­tion from Ships, 1973, as modi­fied by the Pro­tocol of 1978 rela­ting the­reto, as amen­ded, and those sub­stan­ces and mix­tu­res pro­vi­sio­nally cate­go­ri­zed as fal­ling in pol­lu­tion cate­gory X, Y or Z in accor­dance with regu­la­tion 6.3 of the said Annex II;

(iii) dang­e­rous liquid sub­stan­ces car­ried in bulk lis­ted in chap­ter 17 of the Inter­na­tio­nal Code for the Con­struc­tion and Equip­ment of Ships Car­ry­ing Dang­e­rous Che­mi­cals in Bulk, as amen­ded, and the dang­e­rous pro­ducts for which the pre­li­mi­nary sui­table con­di­tions for the car­ri­age have been pre­scri­bed by the Admi­nist­ra­tion and port admi­nist­ra­tions invol­ved in accor­dance with paragraph 1.1.6 of the Code;

(iv) dang­e­rous, hazar­dous and harm­ful sub­stan­ces, mate­ri­als and articles in pac­ka­ged form cove­red by the Inter­na­tio­nal Mari­time Dang­e­rous Goods Code, as amen­ded;

(v) lique­fied gases as lis­ted in chap­ter 19 of the Inter­na­tio­nal Code for the Con­struc­tion and Equip­ment of Ships Car­ry­ing Lique­fied Gases in Bulk, as amen­ded, and the pro­ducts for which pre­li­mi­nary sui­table con­di­tions for the car­ri­age have been pre­scri­bed by the Admi­nist­ra­tion and port admi­nist­ra­tions invol­ved in accor­dance with paragraph 1.1.6 of the Code;

(vi) liquid sub­stan­ces car­ried in bulk with a flas­h­point not excee­ding 60°C (mea­su­red by a closed-​​cup test);

(vii) solid bulk mate­ri­als pos­ses­sing che­mi­cal hazards cove­red by the Inter­na­tio­nal Mari­time Solid Bulk Car­goes Code, as amen­ded, to the extent that these sub­stan­ces are also sub­ject to the pro­vi­sions of the Inter­na­tio­nal Mari­time Dang­e­rous Goods Code in effect in 1996, when car­ried in pac­ka­ged form; and

(b) resi­dues from the pre­vious car­ri­age in bulk of sub­stan­ces refer­red to in (a)(i) to (iii) and (v) to (vii) above.

5bis "Bulk HNS" means any hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces refer­red to in article 1, paragraph 5(a)(i) to (iii) and (v) to (vii) and paragraph 5(b).

5ter "Pac­ka­ged HNS" means any hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces refer­red to in article 1, paragraph 5(a)(iv).
   6. "Damage" means:

(a) loss of life or per­so­nal injury on board or out­side the ship car­ry­ing the hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces cau­sed by those sub­stan­ces;

(b) loss of or damage to pro­perty out­side the ship car­ry­ing the hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces cau­sed by those sub­stan­ces;

(c) loss or damage by con­ta­mi­na­tion of the envi­ron­ment cau­sed by the hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces, pro­vi­ded that com­pen­sa­tion for impair­ment of the envi­ron­ment other than loss of pro­fit from such impair­ment shall be limi­ted to costs of rea­so­nable mea­su­res of rein­sta­te­ment actu­ally under­ta­ken or to be under­ta­ken; and

(d) the costs of pre­ven­tive mea­su­res and furt­her loss or damage cau­sed by pre­ven­tive mea­su­res.

Where it is not rea­so­nably pos­sible to sepa­rate damage cau­sed by the hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces from that cau­sed by other factors, all such damage shall be dee­med to be cau­sed by the hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces except if, and to the extent that, the damage cau­sed by other factors is damage of a type refer­red to in article 4, paragraph 3.

In this paragraph, "cau­sed by those sub­stan­ces" means cau­sed by the hazar­dous or nox­ious nature of the sub­stan­ces.
   7. "Pre­ven­tive mea­su­res" means any rea­so­nable mea­su­res taken by any per­son after an inci­dent has occur­red to pre­vent or mini­mize damage.
   8. "Inci­dent" means any occur­rence or series of occur­rences having the same ori­gin, which cau­ses damage or cre­a­tes a grave and immi­nent threat of cau­sing damage.
   9. "Car­ri­age by sea" means the period from the time when the hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces enter any part of the ship's equip­ment, on loa­ding, to the time they cease to be pre­sent in any part of the ship's equip­ment, on discharge. If no ship's equip­ment is used, the period begins and ends respecti­vely when the hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces cross the ship's rail.
   10. "Con­tri­bu­ting cargo" means any bulk HNS which is car­ried by sea as cargo to a port or ter­mi­nal in the ter­ri­tory of a State Party and dischar­ged in that State. Cargo in tran­sit which is trans­fer­red directly, or through a port or ter­mi­nal, from one ship to anot­her, eit­her wholly or in part, in the course of car­ri­age from the port or ter­mi­nal of ori­gi­nal loa­ding to the port or ter­mi­nal of final des­ti­na­tion shall be con­si­de­red as con­tri­bu­ting cargo only in respect of receipt at the final des­ti­na­tion.
   11. The "HNS Fund" means the Inter­na­tio­nal Hazar­dous and Nox­ious Sub­stan­ces Fund established under article 13.
   12. "Unit of account" means the Spe­cial Drawing Right as defi­ned by the Inter­na­tio­nal Mone­tary Fund.
   13. "State of the ship's registry" means in rela­tion to a regis­te­red ship the State of regi­stra­tion of the ship, and in rela­tion to an unre­gis­te­red ship the State whose flag the ship is entit­led to fly.
   14. "Ter­mi­nal" means any site for the sto­rage of hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces recei­ved from water­borne trans­por­ta­tion, inclu­ding any faci­lity situ­a­ted off-​shore and linked by pipe­line or other­wise to such site.
   15. "Director" means the Director of the HNS Fund.
   16. "Orga­ni­za­tion" means the Inter­na­tio­nal Mari­time Orga­ni­za­tion.
   17. "Secretary-​​Gene­ral" means the Secretary-​​Gene­ral of the Orga­ni­za­tion.
   -​-​---------------------------------------

Scope of appli­ca­tion

Article 3

This Con­ven­tion shall apply exclu­si­vely:

(a) to any damage cau­sed in the ter­ri­tory, inclu­ding the ter­ri­to­rial sea, of a State Party;

(b) to damage by con­ta­mi­na­tion of the envi­ron­ment cau­sed in the exclu­sive eco­no­mic zone of a State Party, established in accor­dance with inter­na­tio­nal law, or, if a State Party has not established such a zone, in an area beyond and adja­cent to the ter­ri­to­rial sea of that State deter­mi­ned by that State in accor­dance with inter­na­tio­nal law and exten­ding not more than 200 nau­ti­cal miles from the base­li­nes from which the bre­adth of its ter­ri­to­rial sea is mea­su­red;

(c) to damage, other than damage by con­ta­mi­na­tion of the envi­ron­ment, cau­sed out­side the ter­ri­tory, inclu­ding the ter­ri­to­rial sea, of any State, if this damage has been cau­sed by a sub­stance car­ried on board a ship regis­te­red in a State Party or, in the case of an unre­gis­te­red ship, on board a ship entit­led to fly the flag of a State Party; and

(d) to pre­ven­tive mea­su­res, whe­re­ver taken, to pre­vent or mini­mize such damage as refer­red to in (a), (b) and (c) above.

Article 4
   1. This Con­ven­tion shall apply to claims, other than claims ari­sing out of any contract for the car­ri­age of goods and pas­seng­ers, for damage ari­sing from the car­ri­age of hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces by sea.
   2. This Con­ven­tion shall not apply to the extent that its pro­vi­sions are incom­pa­tible with those of the appli­cable law rela­ting to wor­kers' com­pen­sa­tion or social secu­rity sche­mes.
   3. This Con­ven­tion shall not apply:

(a) to pol­lu­tion damage as defi­ned in the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on Civil Lia­bi­lity for Oil Pol­lu­tion Damage, 1969, as amen­ded, whet­her or not com­pen­sa­tion is pay­able in respect of it under that Con­ven­tion; and

(b) to damage cau­sed by a radi­o­active mate­rial of class 7 eit­her in the Inter­na­tio­nal Mari­time Dang­e­rous Goods Code, as amen­ded, or in the Inter­na­tio­nal Mari­time Solid Bulk Car­goes Code, as amen­ded.
   4. Except as pro­vi­ded in paragraph 5, the pro­vi­sions of this Con­ven­tion shall not apply to wars­hips, naval aux­i­li­ary or other ships owned or ope­ra­ted by a State and used, for the time being, only on Govern­ment non-​com­mer­cial ser­vice.
   5. A State Party may decide to apply this Con­ven­tion to its wars­hips or other vessels descri­bed in paragraph 4, in which case it shall notify the Secretary-​​Gene­ral the­reof spe­ci­fy­ing the terms and con­di­tions of such appli­ca­tion.
   6. With respect to ships owned by a State Party and used for com­mer­cial pur­po­ses, each State shall be sub­ject to suit in the juris­dic­tions set forth in article 38 and shall waive all defences based on its sta­tus as a sove­reign State.

Article 5
   1. A State may, at the time of rati­fi­ca­tion, accep­tance, appro­val of, or acces­sion to, this Con­ven­tion, or any time the­re­af­ter, declare that this Con­ven­tion does not apply to ships:

(a) which do not exceed 200 gross ton­nage; and

(b) which carry hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces only in pac­ka­ged form; and

(c) while they are enga­ged on voya­ges between ports or faci­li­ties of that State.
   2. Where two neigh­bou­ring Sta­tes agree that this Con­ven­tion does not apply also to ships which are cove­red by paragraph 1(a) and (b) while enga­ged on voya­ges between ports or faci­li­ties of those Sta­tes, the Sta­tes con­cer­ned may declare that the exclu­sion from the appli­ca­tion of this Con­ven­tion decla­red under paragraph 1 covers also ships refer­red to in this paragraph.
   3. Any State which has made the decla­ra­tion under paragraph 1 or 2 may withdraw such decla­ra­tion at any time.
   4. A decla­ra­tion made under paragraph 1 or 2, and the withdra­wal of the decla­ra­tion made under paragraph 3, shall be depo­si­ted with the Secretary-​​Gene­ral who shall, after the entry into force of this Con­ven­tion, com­mu­ni­cate it to the Director.
   5. The HNS Fund is not liable to pay com­pen­sa­tion for damage cau­sed by sub­stan­ces car­ried by a ship to which the Con­ven­tion does not apply pur­su­ant to a decla­ra­tion made under paragraph 1 or 2, to the extent that:

(a) the damage as defi­ned in article 1, paragraph 6(a), (b) or (c) was cau­sed in:

(i) the ter­ri­tory, inclu­ding the ter­ri­to­rial sea, of the State which has made the decla­ra­tion, or in the case of neigh­bou­ring Sta­tes which have made a decla­ra­tion under paragraph 2, of eit­her of them; or

(ii) the exclu­sive eco­no­mic zone, or area men­tio­ned in article 3(b), of the State or Sta­tes refer­red to in (i);

(b) the damage inclu­des mea­su­res taken to pre­vent or mini­mize such damage.
   -​-​----------------------------------------

Chap­ter III

Com­pen­sa­tion by the inter­na­tio­nal hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces fund (HNS Fund)

Establish­ment of the HNS Fund

Article 13
   1. The Inter­na­tio­nal Hazar­dous and Nox­ious Sub­stan­ces Fund (HNS Fund) is hereby established with the following aims:

(a) to pro­vide com­pen­sa­tion for damage in con­nec­tion with the car­ri­age of hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces by sea, to the extent that the pro­tec­tion affor­ded by chap­ter II is ina­dequate or not avai­lable; and

(b) to give effect to the rela­ted tasks set out in article15.
   2. The HNS Fund shall in each State Party be recog­ni­zed as a legal per­son capable under the laws of that State of assu­ming rights and obli­ga­tions and of being a party in legal pro­cee­dings before the courts of that State. Each State Party shall recog­nize the Director as the legal repre­sen­ta­tive of the HNS Fund.

Com­pen­sa­tion

Article 14
   1. For the pur­pose of ful­fil­ling its fun­c­tion under article 13, paragraph 1(a), the HNS Fund shall pay com­pen­sa­tion to any per­son suf­fe­ring damage if such per­son has been unable to obtain full and adequate com­pen­sa­tion for the damage under the terms of chap­ter II:

(a) because no lia­bi­lity for the damage ari­ses under chap­ter II;

(b) because the owner liable for the damage under chap­ter II is finan­ci­ally inca­pable of mee­ting the obli­ga­tions under this Con­ven­tion in full and any finan­cial secu­rity that may be pro­vi­ded under chap­ter II does not cover or is insuf­fi­ci­ent to satisfy the claims for com­pen­sa­tion for damage; an owner being tre­a­ted as finan­ci­ally inca­pable of mee­ting these obli­ga­tions and a finan­cial secu­rity being tre­a­ted as insuf­fi­ci­ent if the per­son suf­fe­ring the damage has been unable to obtain full satis­faction of the amount of com­pen­sa­tion due under chap­ter II after having taken all rea­so­nable steps to pur­sue the avai­lable legal reme­dies;

(c) because the damage exceeds the owner's lia­bi­lity under the terms of chap­ter II.
   2. Expen­ses rea­so­nably incur­red or sac­ri­fi­ces rea­so­nably made by the owner volun­ta­rily to pre­vent or mini­mize damage shall be tre­a­ted as damage for the pur­po­ses of this article.
   3. The HNS Fund shall incur no obli­ga­tion under the pre­ce­ding paragraphs if:

(a) it pro­ves that the damage resul­ted from an act of war, hos­ti­li­ties, civil war or insurrec­tion or was cau­sed by hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces which had esca­ped or been dischar­ged from a wars­hip or other ship owned or ope­ra­ted by a State and used, at the time of the inci­dent, only on Govern­ment non-​com­mer­cial ser­vice; or

(b) the clai­mant can­not prove that there is a rea­so­nable pro­ba­bi­lity that the damage resul­ted from an inci­dent invol­ving one or more ships.
   4. If the HNS Fund pro­ves that the damage resul­ted wholly or partly eit­her from an act or omis­sion done with intent to cause damage by the per­son who suf­fe­red the damage or from the neg­li­gence of that per­son, the HNS Fund may be exo­ne­ra­ted wholly or par­ti­ally from its obli­ga­tion to pay com­pen­sa­tion to such per­son. The HNS Fund shall in any event be exo­ne­ra­ted to the extent that the owner may have been exo­ne­ra­ted under article 7, paragraph 3. However, there shall be no such exo­ne­ra­tion of the HNS Fund with regard to pre­ven­tive mea­su­res.
   5. (a) Except as other­wise pro­vi­ded in sub­pa­ragraph (b), the aggre­gate amount of com­pen­sa­tion pay­able by the HNS Fund under this article shall in respect of any one inci­dent be limi­ted, so that the total sum of that amount and any amount of com­pen­sa­tion actu­ally paid under chap­ter II for damage wit­hin the scope of appli­ca­tion of this Con­ven­tion as defi­ned in article 3 shall not exceed 250 mil­lion units of account.

(b) The aggre­gate amount of com­pen­sa­tion pay­able by the HNS Fund under this article for damage resul­ting from a natu­ral phe­no­me­non of an excep­tio­nal, ine­vi­table and irre­sis­tible cha­rac­ter shall not exceed 250 mil­lion units of account.

(c) Inte­rest accrued on a fund con­sti­tu­ted in accor­dance with article 9, paragraph 3, if any, shall not be taken into account for the com­pu­ta­tion of the max­i­mum com­pen­sa­tion pay­able by the HNS Fund under this article.

(d) The amounts men­tio­ned in this article shall be con­ver­ted into natio­nal cur­rency on the basis of the value of that cur­rency with refe­rence to the Spe­cial Drawing Right on the date of the deci­sion of the Assembly of the HNS Fund as to the first date of pay­ment of com­pen­sa­tion.
   6. Where the amount of established claims against the HNS Fund exceeds the aggre­gate amount of com­pen­sa­tion pay­able under paragraph 5, the amount avai­lable shall be dis­tri­bu­ted in such a man­ner that the pro­por­tion between any established claim and the amount of com­pen­sa­tion actu­ally reco­ve­red by the clai­mant under this Con­ven­tion shall be the same for all clai­mants. Claims in respect of death or per­so­nal injury shall have pri­o­rity over other claims, however, save to the extent that the aggre­gate of such claims exceeds two-​thirds of the total amount established in accor­dance with paragraph 5.
   7. The Assembly of the HNS Fund may decide that, in excep­tio­nal cases, com­pen­sa­tion in accor­dance with this Con­ven­tion can be paid even if the owner has not con­sti­tu­ted a fund in accor­dance with chap­ter II. In such cases paragraph 5(d) applies accor­dingly.

Rela­ted tasks of the HNS Fund

Article 15

For the pur­pose of ful­fil­ling its fun­c­tion under article 13, paragraph 1 (a), the HNS Fund shall have the following tasks:

(a) to con­si­der claims made against the HNS Fund;

(b) to pre­pare an esti­mate in the form of a bud­get for each calen­dar year of:

Expen­di­ture:

(i) costs and expen­ses of the admi­nist­ra­tion of the HNS Fund in the rele­vant year and any defi­cit from ope­ra­tions in the pre­ce­ding years; and

(ii) pay­ments to be made by the HNS Fund in the rele­vant year;

Income:

(iii) sur­plus funds from ope­ra­tions in pre­ce­ding years, inclu­ding any inte­rest;

(iv) ini­tial con­tri­bu­tions to be paid in the course of the year;

(v) annual con­tri­bu­tions if requi­red to balance the bud­get; and

(vi) any other income;

(c) to use at the request of a State Party its good offi­ces as neces­sary to assist that State to secure promptly such per­son­nel, mate­rial and ser­vices as are neces­sary to enable the State to take mea­su­res to pre­vent or miti­gate damage ari­sing from an inci­dent in respect of which the HNS Fund may be cal­led upon to pay com­pen­sa­tion under this Con­ven­tion; and

(d) to pro­vide, on con­di­tions laid down in the inter­nal regu­la­tions, cre­dit faci­li­ties with a view to the taking of pre­ven­tive mea­su­res against damage ari­sing from a par­ticu­lar inci­dent in respect of which the HNS Fund may be cal­led upon to pay com­pen­sa­tion under this Con­ven­tion.

Gene­ral pro­vi­sions on con­tri­bu­tions

Article 16
   1. The HNS Fund shall have a gene­ral account, which shall be divi­ded into sectors.
   2. The HNS Fund shall, sub­ject to article 19, paragraphs 3 and 4, also have sepa­rate accounts in respect of:

(a) oil as defi­ned in article 1, paragraph 5(a)(i) (oil account);

(b) lique­fied natu­ral gases of light hyd­rocar­bons with met­hane as the main con­sti­tu­ent (LNG) (LNG account); and

(c) lique­fied petro­leum gases of light hyd­rocar­bons with pro­pane and butane as the main con­sti­tu­ents (LPG) (LPG account).
   3. There shall be ini­tial con­tri­bu­tions and, as requi­red, annual con­tri­bu­tions to the HNS Fund.
   4. Con­tri­bu­tions to the HNS Fund shall be made into the gene­ral account in accor­dance with article 18, to sepa­rate accounts in accor­dance with article 19 and to eit­her the gene­ral account or sepa­rate accounts in accor­dance with article 20 or article 21, paragraph 5. Sub­ject to article 19, paragraph 6, the gene­ral account shall be avai­lable to com­pen­sate damage cau­sed by hazar­dous and nox­ious sub­stan­ces cove­red by that account, and a sepa­rate account shall be avai­lable to com­pen­sate damage cau­sed by a hazar­dous and nox­ious sub­stance cove­red by that account.
   5. For the pur­po­ses of article 18, article 19, paragraph 1(a)(i), paragraph 1(a)(ii) and paragraph 1(b), article 20 and article 21, paragraph 5, where the quan­tity of a given type of con­tri­bu­ting cargo recei­ved in the ter­ri­tory of a State Party by any per­son in a calen­dar year when aggre­ga­ted with the quan­ti­ties of the same type of cargo recei­ved in the same State Party in that year by any asso­ci­a­ted per­son or per­sons exceeds the limit spe­ci­fied in the respective sub­pa­ragraphs, such a per­son shall pay con­tri­bu­tions in respect of the actual quan­tity recei­ved by that per­son notwit­h­stan­ding that that quan­tity did not exceed the respective limit.
   6. "Asso­ci­a­ted per­son" means any sub­si­di­ary or com­monly con­trol­led entity. The ques­tion whet­her a per­son comes wit­hin this defi­ni­tion shall be deter­mi­ned by the natio­nal law of the State con­cer­ned.

Gene­ral pro­vi­sions on annual con­tri­bu­tions

Article 17
   1. Annual con­tri­bu­tions to the gene­ral account and to each sepa­rate account shall be levied only as requi­red to make pay­ments by the account in ques­tion.
   2. Annual con­tri­bu­tions pay­able pur­su­ant to articles 18, 19 and article 21, paragraph 5, shall be deter­mi­ned by the Assembly and shall be cal­cu­la­ted in accor­dance with those articles on the basis of the units of con­tri­bu­ting cargo recei­ved during the pre­ce­ding calen­dar year or such other year as the Assembly may decide.
   3. The Assembly shall decide the total amount of annual con­tri­bu­tions to be levied to the gene­ral account and to each sepa­rate account. Following that deci­sion the Director shall, in respect of each State Party, cal­cu­late for each per­son liable to pay con­tri­bu­tions in accor­dance with article 18, article 19, paragraph 1 and paragraph 1bis, and article 21, paragraph 5, the amount of that per­son's annual con­tri­bu­tion to each account, on the basis of a fixed sum for each unit of con­tri­bu­ting cargo repor­ted in respect of the per­son during the pre­ce­ding calen­dar year or such other year as the Assembly may decide. For the gene­ral account, the above-​​men­tio­ned fixed sum per unit of con­tri­bu­ting cargo for each sector shall be cal­cu­la­ted pur­su­ant to the regu­la­tions con­tai­ned in Annex II to this Con­ven­tion. For each sepa­rate account, the fixed sum per unit of con­tri­bu­ting cargo refer­red to above shall be cal­cu­la­ted by divi­ding the total annual con­tri­bu­tion to be levied to that account by the total quan­tity of cargo con­tri­bu­ting to that account.
   4. The Assembly may also levy annual con­tri­bu­tions for admi­nist­ra­tive costs and decide on the dis­tri­bu­tion of such costs between the sectors of the gene­ral account and the sepa­rate accounts.
   5. The Assembly shall also decide on the dis­tri­bu­tion between the rele­vant accounts and sectors of amounts paid in com­pen­sa­tion for damage cau­sed by two or more sub­stan­ces which fall wit­hin dif­fe­rent accounts or sectors, on the basis of an esti­mate of the extent to which each of the sub­stan­ces invol­ved con­tri­bu­ted to the damage.

Annual con­tri­bu­tions to the gene­ral account

Article 18
   1. Sub­ject to article 16, paragraph 5, annual con­tri­bu­tions to the gene­ral account shall be made in respect of each State Party by any per­son who was the recei­ver in that State in the pre­ce­ding calen­dar year, or such other year as the Assembly may decide, of aggre­gate quan­ti­ties excee­ding 20,000 ton­nes of con­tri­bu­ting cargo, other than sub­stan­ces refer­red to in article 19, paragraph 1 and paragraph 1bis, which fall wit­hin the following sectors:

(a) solid bulk mate­ri­als refer­red to in article 1, paragraph 5(a)(vii);

(b) sub­stan­ces refer­red to in paragraph 2; and

(c) other sub­stan­ces.
   2. Annual con­tri­bu­tions shall also be pay­able to the gene­ral account by per­sons who would have been liable to pay con­tri­bu­tions to a sepa­rate account in accor­dance with article 19, paragraph 1 and paragraph 1bis, had its ope­ra­tion not been post­po­ned or sus­pen­ded in accor­dance with article 19. Each sepa­rate account the ope­ra­tion of which has been post­po­ned or sus­pen­ded under article 19 shall form a sepa­rate sector wit­hin the gene­ral account.

Annual con­tri­bu­tions to sepa­rate accounts

Article 19
   1. Sub­ject to article 16, paragraph 5, annual con­tri­bu­tions to sepa­rate accounts shall be made in respect of each State Party:

(a) in the case of the oil account,

(i) by any per­son who has recei­ved in that State in the pre­ce­ding calen­dar year, or such other year as the Assembly may decide, total quan­ti­ties excee­ding 150,000 ton­nes of con­tri­bu­ting oil as defi­ned in article 1, paragraph 3 of the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion on the Establish­ment of an Inter­na­tio­nal Fund for Com­pen­sa­tion for Oil Pol­lu­tion Damage, 1971, as amen­ded, and who is or would be liable to pay con­tri­bu­tions to the Inter­na­tio­nal Oil Pol­lu­tion Com­pen­sa­tion Fund in accor­dance with article 10 of that Con­ven­tion; and

(ii) by any per­son who was the recei­ver in that State in the pre­ce­ding calen­dar year, or such other year as the Assembly may decide, of total quan­ti­ties excee­ding 20,000 ton­nes of other oils car­ried in bulk lis­ted in appen­dix I of Annex I to the Inter­na­tio­nal Con­ven­tion for the Pre­ven­tion of Pol­lu­tion from Ships, 1973, as modi­fied by the Pro­tocol of 1978 rela­ting the­reto, as amen­ded;

(b) in the case of the LPG account, by any per­son who in the pre­ce­ding calen­dar year, or such other year as the Assembly may decide, was the recei­ver in that State of total quan­ti­ties excee­ding 20,000 ton­nes of LPG.

1bis

(a) In the case of the LNG account, sub­ject to article 16, paragraph 5, annual con­tri­bu­tions to the LNG account shall be made in respect of each State Party by any per­son who in the pre­ce­ding calen­dar year, or such other year as the Assembly may decide, was the recei­ver in that State of any quan­tity of LNG.

(b) However, any con­tri­bu­tions shall be made by the per­son who, imme­di­a­tely prior to its discharge, held title to an LNG cargo dischar­ged in a port or ter­mi­nal of that State (the tit­le­hol­der) where:

(i) the tit­le­hol­der has ente­red into an agre­e­ment with the recei­ver that the tit­le­hol­der shall make such con­tri­bu­tions; and

(ii) the recei­ver has infor­med the State Party that such an agre­e­ment exists.

(c) If the tit­le­hol­der refer­red to in sub­pa­ragraph (b) above does not make the con­tri­bu­tions or any part the­reof, the recei­ver shall make the remai­ning con­tri­bu­tions. The Assembly shall deter­mine in the inter­nal regu­la­tions the cir­cumstan­ces under which the tit­le­hol­der shall be con­si­de­red as not having made the con­tri­bu­tions and the arrange­ments in accor­dance with which the recei­ver shall make any remai­ning con­tri­bu­tions.

(d) Not­hing in this paragraph shall pre­ju­dice any rights of recourse or reim­bur­se­ment of the recei­ver that may arise between the recei­ver and the tit­le­hol­der under the appli­cable law.
   2. Sub­ject to paragraph 3, the sepa­rate accounts refer­red to in paragraph 1 and paragraph 1bis above shall become effective at the same time as the gene­ral account.
   3. The ini­tial ope­ra­tion of a sepa­rate account refer­red to in article 16, paragraph 2 shall be post­po­ned until such time as the quan­ti­ties of con­tri­bu­ting cargo in respect of that account during the pre­ce­ding calen­dar year, or such other year as the Assembly may decide, exceed the following levels:

(a) 350 mil­lion ton­nes of con­tri­bu­ting cargo in respect of the oil account;

(b) 20 mil­lion ton­nes of con­tri­bu­ting cargo in respect of the LNG account; and

(c) 15 mil­lion ton­nes of con­tri­bu­ting cargo in respect of the LPG account.
   4. The Assembly may sus­pend the ope­ra­tion of a sepa­rate account if:

(a) the quan­ti­ties of con­tri­bu­ting cargo in respect of that account during the pre­ce­ding calen­dar year fall below the respective level spe­ci­fied in paragraph 3; or

(b) when six months have elap­sed from the date when the con­tri­bu­tions were due, the total unpaid con­tri­bu­tions to that account exceed ten per cent of the most recent levy to that account in accor­dance with paragraph 1.
   5. The Assembly may rein­state the ope­ra­tion of a sepa­rate account which has been sus­pen­ded in accor­dance with paragraph 4.
   6. Any per­son who would be liable to pay con­tri­bu­tions to a sepa­rate account the ope­ra­tion of which has been post­po­ned in accor­dance with paragraph 3 or sus­pen­ded in accor­dance with paragraph 4, shall pay into the gene­ral account the con­tri­bu­tions due by that per­son in respect of that sepa­rate account. For the pur­pose of cal­cu­la­ting future con­tri­bu­tions, the post­po­ned or sus­pen­ded sepa­rate account shall form a new sector in the gene­ral account and shall be sub­ject to the HNS points system defi­ned in Annex II.

Ini­tial con­tri­bu­tions

Article 20
   1. In respect of each State Party, ini­tial con­tri­bu­tions shall be made of an amount which shall, for each per­son liable to pay con­tri­bu­tions in accor­dance with article 16, paragraph 5, articles 18, 19 and article 21, paragraph 5, be cal­cu­la­ted on the basis of a fixed sum, equal for the gene­ral account and each sepa­rate account, for each unit of con­tri­bu­ting cargo recei­ved in that State during the calen­dar year pre­ce­ding that in which this Con­ven­tion enters into force for that State.
   2. The fixed sum and the units for the dif­fe­rent sectors wit­hin the gene­ral account as well as for each sepa­rate account refer­red to in paragraph 1 shall be deter­mi­ned by the Assembly.
   3. Ini­tial con­tri­bu­tions shall be paid wit­hin three months following the date on which the HNS Fund issues invo­i­ces in respect of each State Party to per­sons liable to pay con­tri­bu­tions in accor­dance with paragraph 1.
   -​-​----------------------------------------

Non-​repor­ting

Article 21bis
   1. Where a State Party does not ful­fil its obli­ga­tions under article 21, paragraph 2, and this results in a finan­cial loss for the HNS Fund, that State Party shall be liable to com­pen­sate the HNS Fund for such loss. The Assembly shall, upon recom­men­da­tion of the Director, decide whet­her such com­pen­sa­tion shall be pay­able by a State.
   2. No com­pen­sa­tion for any inci­dent shall be paid by the HNS Fund for damage in the ter­ri­tory, inclu­ding the ter­ri­to­rial sea, of a State Party in accor­dance with article 3(a), the exclu­sive eco­no­mic zone or other area of a State Party in accor­dance with article 3(b), or damage in accor­dance with article 3(c) in respect of a given inci­dent or for pre­ven­tive mea­su­res, whe­re­ver taken, in accor­dance with article 3(d), until the obli­ga­tions under article 21, paragraphs 2 and 4 have been com­plied with in respect of that State Party for all years prior to the occur­rence of an inci­dent for which com­pen­sa­tion is sought. The Assembly shall deter­mine in the inter­nal regu­la­tions of the HNS Fund the cir­cumstan­ces under which a State Party shall be con­si­de­red as not having ful­fil­led these obli­ga­tions.
   3. Where com­pen­sa­tion has been denied tem­po­ra­rily in accor­dance with paragraph 2, com­pen­sa­tion shall be denied per­ma­nently if the obli­ga­tions under article 21, paragraphs 2 and 4 have not been ful­fil­led wit­hin one year after the Director has noti­fied the State Party of its fai­lure to ful­fil these obli­ga­tions.
   4. Any pay­ments of con­tri­bu­tions due to the HNS Fund shall be set off against com­pen­sa­tion due to the deb­tor, or the deb­tor's agents.
   5. Paragraphs 2 to 4 shall not apply to claims in respect of death or per­so­nal injury.

Non-​pay­ment of con­tri­bu­tions

Article 22
   1. The amount of any con­tri­bu­tion due under articles 18, 19, 20 or article 21, paragraph 5 and which is in arre­ars shall bear inte­rest at a rate which shall be deter­mi­ned in accor­dance with the inter­nal regu­la­tions of the HNS Fund, pro­vi­ded that dif­fe­rent rates may be fixed for dif­fe­rent cir­cumstan­ces.
   2. Where a per­son who is liable to pay con­tri­bu­tions in accor­dance with articles 18, 19, 20 or article 21, paragraph 5 does not ful­fil the obli­ga­tions in respect of any such con­tri­bu­tion or any part the­reof and is in arre­ars, the Director shall take all appro­pri­ate action, inclu­ding court action, against such a per­son on behalf of the HNS Fund with a view to the reco­very of the amount due. However, where the defaul­ting con­tri­bu­tor is mani­festly insol­vent or the cir­cumstan­ces other­wise so war­rant, the Assembly may, upon recom­men­da­tion of the Director, decide that no action shall be taken or con­ti­nued against the con­tri­bu­tor.
   -​-​----------------------------------------

Chap­ter IV

Claims and actions

Limi­ta­tion of actions

Article 37
   -​-​----------------------------------------
   2. Rights to com­pen­sa­tion under chap­ter III shall be extin­gu­ished unless an action is brought the­reun­der or a noti­fi­ca­tion has been made pur­su­ant to article 39, paragraph 7, wit­hin three years from the date when the per­son suf­fe­ring the damage knew or ought rea­so­nably to have known of the damage.
   3. In no case, however, shall an action be brought later than ten years from the date of the inci­dent which cau­sed the damage.
   4. Where the inci­dent con­si­sts of a series of occur­rences, the ten-​year period men­tio­ned in paragraph 3 shall run from the date of the last of such occur­rences.
   -​-​----------------------------------------

Juris­dic­tion in respect of action against the HNS Fund or taken by the HNS Fund

Article 39
   1. Sub­ject to the sub­se­quent pro­vi­sions of this article, any action against the HNS Fund for com­pen­sa­tion under article 14 shall be brought only before a court having juris­dic­tion under article 38 in respect of actions against the owner who is liable for damage cau­sed by the rele­vant inci­dent or before a court in a State Party which would have been com­pe­tent if an owner had been liable.
   2. In the event that the ship car­ry­ing the hazar­dous or nox­ious sub­stan­ces which cau­sed the damage has not been iden­ti­fied, the pro­vi­sions of article 38, paragraph 1, shall apply muta­tis mutan­dis to actions against the HNS Fund.
   3. Each State Party shall ensure that its courts have juris­dic­tion to enter­tain such actions against the HNS Fund as are refer­red to in paragraph 1.
   4. Where an action for com­pen­sa­tion for damage has been brought before a court against the owner or the owner's gua­ran­tor, such court shall have exclu­sive juris­dic­tion over any action against the HNS Fund for com­pen­sa­tion under the pro­vi­sions of article 14 in respect of the same damage.
   5. Each State Party shall ensure that the HNS Fund shall have the right to inter­vene as a party to any legal pro­cee­dings insti­tu­ted in accor­dance with this Con­ven­tion before a com­pe­tent court of that State against the owner or the owner's gua­ran­tor.
   6. Except as other­wise pro­vi­ded in paragraph 7, the HNS Fund shall not be bound by any jud­ge­ment or deci­sion in pro­cee­dings to which it has not been a party or by any sett­le­ment to which it is not a party.
   7. Wit­hout pre­ju­dice to the pro­vi­sions of paragraph 5, where an action under this Con­ven­tion for com­pen­sa­tion for damage has been brought against an owner or the owner's gua­ran­tor before a com­pe­tent court in a State Party, each party to the pro­cee­dings shall be entit­led under the natio­nal law of that State to notify the HNS Fund of the pro­cee­dings. Where such noti­fi­ca­tion has been made in accor­dance with the for­ma­li­ties requi­red by the law of the court sei­zed and in such time and in such a man­ner that the HNS Fund has in fact been in a posi­tion effecti­vely to inter­vene as a party to the pro­cee­dings, any jud­ge­ment ren­de­red by the court in such pro­cee­dings shall, after it has become final and enfor­ce­able in the State where the jud­ge­ment was given, become bin­ding upon the HNS Fund in the sense that the facts and fin­dings in that jud­ge­ment may not be dis­pu­ted by the HNS Fund even if the HNS Fund has not actu­ally inter­vened in the pro­cee­dings.

Recog­ni­tion and enfor­ce­ment

Article 40
   1. Any jud­ge­ment given by a court with juris­dic­tion in accor­dance with article 38, which is enfor­ce­able in the State of ori­gin where it is no longer sub­ject to ordi­nary forms of review, shall be recog­ni­zed in any State Party, except:

(a) where the jud­ge­ment was obtai­ned by fraud; or

(b) where the defen­dant was not given rea­so­nable notice and a fair oppor­tu­nity to pre­sent the case.
   2. A jud­ge­ment recog­ni­zed under paragraph 1 shall be enfor­ce­able in each State Party as soon as the for­ma­li­ties requi­red in that State have been com­plied with. The for­ma­li­ties shall not per­mit the merits of the case to be re-​opened.
   3. Sub­ject to any deci­sion con­cer­ning the dis­tri­bu­tion refer­red to in article 14, paragraph 6, any jud­ge­ment given against the HNS Fund by a court having juris­dic­tion in accor­dance with article 39, paragraphs 1 and 3 shall, when it has become enfor­ce­able in the State of ori­gin and is in that State no longer sub­ject to ordi­nary forms of review, be recog­ni­zed and enfor­ce­able in each State Party.

Subro­ga­tion and recourse

Article 41
   1. The HNS Fund shall, in respect of any amount of com­pen­sa­tion for damage paid by the HNS Fund in accor­dance with article 14, paragraph 1, acquire by subro­ga­tion the rights that the per­son so com­pen­sa­ted may enjoy against the owner or the owner's gua­ran­tor.
   2. Not­hing in this Con­ven­tion shall pre­ju­dice any rights of recourse or subro­ga­tion of the HNS Fund against any per­son, inclu­ding per­sons refer­red to in article 7, paragraph 2(d), other than those refer­red to in the pre­vious paragraph, in so far as they can limit their lia­bi­lity. In any event the right of the HNS Fund to subro­ga­tion against such per­sons shall not be less favou­rable than that of an insu­rer of the per­son to whom com­pen­sa­tion has been paid.
   3. Wit­hout pre­ju­dice to any other rights of subro­ga­tion or recourse against the HNS Fund which may exist, a State Party or agency the­reof which has paid com­pen­sa­tion for damage in accor­dance with pro­vi­sions of natio­nal law shall acquire by subro­ga­tion the rights which the per­son so com­pen­sa­ted would have enjoyed under this Con­ven­tion.
   -​-​----------------------------------------

2010 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om ansvar och ersätt­ning för skada i sam­band med sjö­trans­port av far­liga och skad­liga ämnen (2010 års HNS-​kon­ven­tion)

(Kon­so­li­de­rad text till 1996 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om ansvar och ersätt­ning för skada i sam­band med sjö­trans­port av far­liga och skad­liga ämnen och 2010 års pro­to­koll till kon­ven­tio­nen)

Kapi­tel I

All­männa bestäm­mel­ser

Defi­ni­tio­ner

Arti­kel 1

I denna kon­ven­tion för­stås med:
   1. "Far­tyg": far­tyg eller annan fly­tande anord­ning som kan använ­das till sjöss.
   2. "Per­son": fysisk per­son samt pri­vaträtts­lig eller offent­li­grätts­lig juri­disk per­son, inbe­gri­pet en stat och dess del­sta­ter eller mot­sva­rande.
   3. "Ägare": den per­son eller de per­so­ner som är regi­stre­rade som far­ty­gets ägare eller, om regi­stre­ring inte har skett, den per­son eller de per­so­ner som äger far­ty­get. I fråga om ett far­tyg som ägs av en stat och bru­kas av ett bolag som i denna stat är regi­stre­rat som far­ty­gets bru­kare ska med "ägare" för­stås detta bolag.
   4. "Mot­ta­gare": antingen

(a) den per­son som fysiskt tar emot avgifts­plik­tig last som los­sats i en kon­ven­tions­stats ham­nar och ter­mi­na­ler; om vid tiden för mot­ta­gan­det den per­son som fysiskt tar emot las­ten hand­lar som mel­lan­man för en annan som är före­mål för en kon­ven­tions­stats juris­dik­tion, ska huvud­man­nen anses som mot­ta­gare om mel­lan­man­nen under­rät­tar HNS-​fon­den om huvud­man­nens iden­ti­tet, eller

(b) den per­son i en kon­ven­tions­stat som enligt kon­ven­tions­sta­tens natio­nella rätt anses som mot­ta­gare av avgifts­plik­tig last som los­sats i kon­ven­tions­sta­tens ham­nar och ter­mi­na­ler, under för­ut­sätt­ning att den totala mäng­den avgifts­plik­tig last mot­ta­gen enligt sådan natio­nell rätt är väsent­li­gen den­samma som om mot­ta­gan­det skett enligt a.
   5. "Far­liga och skad­liga ämnen (HNS)":

(a) varje ämne, mate­rial och före­mål som trans­por­te­ras ombord på ett far­tyg som last och som anges i i-vii nedan:

(i) oljor som trans­por­te­ras i bulk och som anges i regel 1 i bilaga I till 1973 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion till för­hind­rande av för­ore­ning från far­tyg, som den har änd­rats genom 1978 års pro­to­koll i dess vid varje tid gäl­lande lydelse,

(ii) skad­liga fly­tande ämnen som trans­por­te­ras i bulk och som anges i regel 1.10 i bilaga II till 1973 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion till för­hind­rande av för­ore­ning från far­tyg, som den har änd­rats genom 1978 års pro­to­koll i dess vid varje tid gäl­lande lydelse samt ämnen och bland­ningar som pro­vi­so­riskt bedömts falla under för­ore­nings­ka­te­gori X, Y eller Z enligt regel 6.3 i nämnda bilaga II,

(iii) far­liga fly­tande ämnen trans­por­te­rade i bulk och som anges i kapi­tel 17 i den inter­na­tio­nella koden för kon­struk­tion och utrust­ning av far­tyg som till sjöss trans­por­te­rar skad­liga fly­tande kemi­ka­lier i bulk i dess vid varje tid gäl­lande lydelse samt far­liga pro­duk­ter för vilka pre­li­mi­närt lämp­liga för­hål­lan­den för trans­por­ter har före­skri­vits av den berörda myn­dig­he­ten och de berörda hamn­myn­dig­he­terna i över­ens­stäm­melse med para­graf 1.1.6 i koden,

(iv) far­liga, risk­fyllda och våd­liga ämnen, mate­rial och före­mål i för­pac­kad form som omfat­tas av den inter­na­tio­nella koden om trans­por­ter av far­ligt gods till sjöss i dess vid varje tid gäl­lande lydelse,

(v) gaser i väts­ke­form som anges i kapi­tel 19 i den inter­na­tio­nella koden för kon­struk­tion och utrust­ning av far­tyg som till sjöss trans­por­te­rar kon­den­se­rade gaser i bulk i dess vid varje tid gäl­lande lydelse samt pro­duk­ter för vilka pre­li­mi­närt lämp­liga för­hål­lan­den för trans­por­ter har före­skri­vits av den berörda myn­dig­he­ten och de berörda hamn­myn­dig­he­terna i över­ens­stäm­melse med para­graf 1.1.6 i koden,

(vi) fly­tande ämnen som trans­por­te­ras i bulk med en flam­punkt som inte över­sti­ger 60°C (upp­mätt i en slu­ten degel),

(vii) fasta bul­kva­ror som inne­bär kemiska ris­ker och som omfat­tas av den inter­na­tio­nella koden för fasta bulklas­ter i dess vid varje tid gäl­lande lydelse, i den utsträck­ning som dessa sub­stan­ser även omfat­tas av bestäm­mel­serna i den inter­na­tio­nella koden om trans­por­ter av far­ligt gods till sjöss i den lydelse som gällde 1996, när god­set trans­por­te­ras i för­pac­kad form, och

(b) res­ter från tidi­gare bulk­trans­por­ter av ämnen som anges i a i-iii och v-vii ovan.

5bis "Far­ligt och skad­ligt bul­kämne": varje far­ligt och skad­ligt ämne som anges i arti­kel 1.5 a i-iii och v-vii samt arti­kel 1.5 b,
5ter "Far­ligt och skad­ligt för­pac­kat ämne": varje far­ligt och skad­ligt ämne som anges i arti­kel 1.5 a iv.
   6. "Skada":

(a) döds­fall eller per­son­skada ombord eller utan­för det far­tyg som trans­por­te­rar de far­liga och skad­liga ämnena och som orsa­kats av dessa ämnen,

(b) för­lust av eller skada på egen­dom utan­för det far­tyg som trans­por­te­rar de far­liga och skad­liga ämnena och som orsa­kats av dessa ämnen,

(c) för­lust eller skada på grund av för­ore­ning av mil­jön som orsa­kats av de far­liga och skad­liga ämnena, i fråga om ersätt­ning för för­säm­ring av mil­jön dock endast ute­bli­ven vinst samt kost­na­der för rim­liga åter­ställ­nings­åt­gär­der som har vid­ta­gits eller pla­ne­ras, och

(d) kost­na­der för före­byg­gande åtgär­der och för­lust och skada som orsa­kats av sådana åtgär­der.

Om det inte är möj­ligt att till­för­lit­ligt sär­skilja en skada som har orsa­kats av far­liga och skad­liga ämnen från en skada som har orsa­kats av andra omstän­dig­he­ter, ska all skada anses orsa­kad av de far­liga och skad­liga ämnena utom om och i den utsträck­ning som ska­dan som har orsa­kats av andra omstän­dig­he­ter är en skada av det slag som anges i arti­kel 4.3.

I denna punkt för­stås med "orsa­kats av dessa ämnen" vad som orsa­kats av de far­liga eller skad­liga egen­ska­perna hos ämnena.
   7. "Före­byg­gande åtgär­der": varje skä­lig åtgärd som vid­ta­gits efter det att en olycka inträf­fat för att för­hindra eller begränsa skada.
   8. "Olycka": varje hän­delse eller serie av hän­del­ser med samma ursprung som orsa­kar skada eller fram­kal­lar ett all­var­ligt och ome­del­bart före­stå­ende hot om skada.
   9. "Sjö­trans­port": tids­pe­ri­o­den från det att de far­liga och skad­liga ämnena vid last­ning kom­mer i kon­takt med någon del av far­ty­gets anord­ningar till dess att de vid loss­ning upp­hör att vara i någon del av far­ty­gets anord­ningar. Om inte någon av far­ty­gets anord­ningar används, bör­jar respek­tive slu­tar tids­pe­ri­o­den när de far­liga och skad­liga ämnena kor­sar far­ty­gets reling.
   10. "Avgifts­plik­tig last": varje far­ligt och skad­ligt bul­kämne som trans­por­te­ras till sjöss som last till en hamn eller ter­mi­nal i en kon­ven­tions­stats ter­ri­to­rium och som los­sas i den sta­ten. Last i tran­sit som vida­re­be­fordras direkt, eller genom en hamn eller ter­mi­nal, från ett far­tyg till ett annat, antingen helt eller del­vis, inom ramen för en trans­port från den ursprung­liga last­nings­ham­nen eller ter­mi­na­len till hamn eller ter­mi­nal på den slut­liga des­ti­na­tio­nen ska anses som avgifts­plik­tig last bara för mot­ta­gan­det på den slut­liga des­ti­na­tio­nen.
   11. "HNS-​fon­den": den inter­na­tio­nella fon­den för far­liga och skad­liga ämnen upp­rät­tad enligt arti­kel 13.
   12. "Beräk­nings­en­het": den sär­skilda drag­nings­rät­ten som den defi­ni­e­rats av den inter­na­tio­nella valu­ta­fon­den.
   13. "Far­ty­gets regi­stre­rings­stat": för regi­stre­rade far­tyg, den stat där far­ty­get regi­stre­rats och för ore­gi­stre­rade far­tyg, den stat vars flagga far­ty­get får föra.
   14. "Ter­mi­nal": varje plats för lag­ring av far­liga och skad­liga ämnen som mot­ta­gits efter sjö­bu­ren trans­port, däri inbe­gri­pet en icke-​land­ba­se­rad anlägg­ning som genom rör­led­ning eller på annat sätt är för­e­nad med en sådan plats. 15. "Direk­tör": HNS-​fon­dens direk­tör.
   16. "Orga­ni­sa­tion": Inter­na­tio­nella sjö­farts­or­ga­ni­sa­tio­nen.
   17. "Gene­ral­sek­re­te­rare": orga­ni­sa­tio­nens gene­ral­sek­re­te­rare.
   -​-​----------------------------------------

Tillämp­nings­om­råde

Arti­kel 3

Denna kon­ven­tion gäl­ler endast

(a) för varje skada som upp­kom­mit inom en kon­ven­tions­stats ter­ri­to­rium, inklu­sive dess ter­ri­to­ri­al­vat­ten,

(b) för skada genom för­ore­ning av mil­jön som upp­kom­mit inom en kon­ven­tions­stats exklu­siva eko­no­miska zon, som fast­ställts i enlig­het med folk­rät­tens reg­ler, eller, om en kon­ven­tions­stat inte har fast­ställt någon sådan zon, inom ett område utan­för och angrän­sande till sta­tens ter­ri­to­ri­al­hav vil­ket har bestämts av den sta­ten i enlig­het med folk­rät­tens reg­ler och vil­ket inte sträc­ker sig längre ut än 200 nau­tiska mil från de bas­lin­jer var­i­från sta­tens ter­ri­to­ri­al­hav mäts,

(c) för skada, annan än skada genom för­ore­ning av mil­jön, som upp­kom­mit utan­för en stats ter­ri­to­rium, inklu­sive ter­ri­to­ri­al­ha­vet, om ska­dan har orsa­kats av ett ämne som trans­por­te­ras ombord på ett far­tyg som är regi­stre­rat i en kon­ven­tions­stat eller, om far­ty­get inte är regi­stre­rat, ombord på ett far­tyg som får föra en kon­ven­tions­stats flagga, och

(d) för före­byg­gande åtgär­der som syf­tar till att hindra eller minska sådan skada som avses i a, b och c ovan, var de än har vid­ta­gits.

Arti­kel 4
   1. Denna kon­ven­tion gäl­ler, med undan­tag för ford­ringar som har sin grund i ett beford­rings­av­tal för gods och pas­sa­ge­rare, på ford­ringar för skada som upp­kom­mit vid sjö­trans­port av far­liga och skad­liga ämnen.
   2. Denna kon­ven­tion gäl­ler inte i den utsträck­ning som bestäm­mel­serna i den är ofören­liga med tillämp­lig lag om ersätt­ning till anställda eller med soci­ala väl­färds­sy­stem.
   3. Denna kon­ven­tion gäl­ler inte

(a) för skada genom för­ore­ning enligt defi­ni­tio­nen i 1969 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om ansva­rig­het för skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja, i dess vid varje tid gäl­lande lydelse, oav­sett om ersätt­ning ska beta­las för ska­dan enligt den kon­ven­tio­nen eller inte, och

(b) för skada orsa­kad av radi­o­ak­tivt mate­rial enligt klass 7 antingen i den inter­na­tio­nella koden om trans­por­ter av far­ligt gods till sjöss, i dess vid varje tid gäl­lande lydelse, eller i den inter­na­tio­nella koden för fasta bulklas­ter, i dess vid varje tid gäl­lande lydelse.
   4. Med undan­tag för vad som anges i punkt 5 gäl­ler bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion inte för örlogs­far­tyg, mili­tära hjälp­far­tyg eller andra far­tyg som ägs eller bru­kas av en stat och som vid till­fäl­let endast används i stat­lig, icke-​kom­mer­si­ell tjänst.
   5. En kon­ven­tions­stat får bestämma att denna kon­ven­tion ska gälla för dess örlogs­far­tyg eller andra far­tyg som anges i punkt 4 och ska då under­rätta gene­ral­sek­re­te­ra­ren om detta med angi­vande av vill­ko­ren för denna tillämp­ning.
   6. När det gäl­ler far­tyg som ägs av en kon­ven­tions­stat och som används för kom­mer­si­ella ända­mål ska talan kunna väc­kas mot denna stat vid de dom­sto­lar som är behö­riga enligt arti­kel 38, och sta­ten ska avstå från alla invänd­ningar som grun­das på dess egen­skap av suve­rän stat.

Arti­kel 5
   1. En stat får vid tiden för rati­fi­ka­tion, god­ta­gande, god­kän­nande eller anslut­ning till denna kon­ven­tion, eller när som helst där­ef­ter, för­klara att denna inte gäl­ler för far­tyg (a) vars dräk­tig­het inte över­sti­ger 200 brut­to­ton, och

(b) som bara trans­por­te­rar far­liga och skad­liga ämnen i för­pac­kad form, och

(c) medan de utför resor mel­lan ham­nar eller anlägg­ningar i den sta­ten.
   2. Om två grann­sta­ter kom­mer över­ens om att denna kon­ven­tion inte ska gälla också för far­tyg som anges i punkt 1 a och b medan de utför resor mel­lan ham­nar eller anlägg­ningar i dessa sta­ter, får de berörda sta­terna för­klara att det undan­tag från denna kon­ven­tion som angetts enligt punkt 1 också omfat­tar far­tyg som anges i denna punkt.
   3. En stat som har gjort en för­kla­ring enligt punkt 1 eller 2 får när som helst återta denna för­kla­ring.
   4. En för­kla­ring enligt punkt 1 eller 2 och åter­ta­gan­det av en sådan för­kla­ring enligt punkt 3 ska depo­ne­ras hos gene­ral­sek­re­te­ra­ren, som efter ikraft­trä­dan­det av denna kon­ven­tion ska under­rätta direk­tö­ren om detta.
   5. HNS-​fon­den är inte ersätt­nings­skyl­dig för skada orsa­kad av far­liga och skad­liga ämnen som trans­por­te­ras av ett far­tyg för vil­ket kon­ven­tio­nen inte gäl­ler till följd av en för­kla­ring enligt punkt 1 eller 2, i den utsträck­ning som

(a) ska­dan som den defi­ni­e­rats i arti­kel 1.6 a, b eller c upp­kom­mit i:

(i) den stats ter­ri­to­rium, inbe­gri­pet ter­ri­to­ri­al­ha­vet, som har gjort för­kla­ringen eller om grann­sta­ter har gjort en för­kla­ring enligt punkt 2 hos någon­dera av dem, eller

(ii) i den exklu­siva eko­no­miska zonen, eller område som nämns i arti­kel 3 b, hos den eller de sta­ter som anges i i,

(b) ska­dan inbe­gri­per åtgär­der för att för­hindra eller begränsa sådan skada.
   -​-​----------------------------------------

Kapi­tel III

Ersätt­ning från den inter­na­tio­nella fon­den för far­liga och skad­liga ämnen (HNS-​fon­den)

Upp­rät­tan­det av HNS-​fon­den

Arti­kel 13
   1. Den inter­na­tio­nella fon­den för far­liga och skad­liga ämnen (HNS-​fon­den) upp­rät­tas här­med för föl­jande syf­ten:

(a) Att betala ersätt­ning för skada i sam­band med sjö­trans­port av far­liga och skad­liga ämnen i den utsträck­ning som ersätt­ning för ska­dan enligt kapi­tel II inte är till­räck­lig eller inte till­gäng­lig.

(b) Att upp­fylla de där­med sam­man­häng­ande upp­gif­ter som anges i arti­kel 15.
   2. HNS-​fon­den ska i varje kon­ven­tions­stat erkän­nas som en juri­disk per­son med behö­rig­het enligt lagen i den sta­ten att för­värva rät­tig­he­ter och åta sig skyl­dig­he­ter samt att vara part i rät­te­gång inför dom­stol i denna stat. Varje kon­ven­tions­stat ska erkänna direk­tö­ren som ställ­fö­re­trä­dare för fon­den.

Ersätt­ning

Arti­kel 14
   1. För att full­göra sin upp­gift enligt arti­kel 13.1 a ska HNS-​fon­den betala ersätt­ning till var och en som lidit skada om denne inte har kun­nat få full ersätt­ning för ska­dan enligt kapi­tel II

(a) där­för att det inte före­lig­ger något ansvar för ska­dan enligt kapi­tel II,

(b) där­för att den ägare som är ansva­rig för ska­dan enligt kapi­tel II inte till fullo kan infria sina eko­no­miska för­plik­tel­ser enligt denna kon­ven­tion och den eko­no­miska säker­het som kan ha ställts enligt kapi­tel II inte gäl­ler för ska­dan eller inte räc­ker till för att till­go­dose ersätt­nings­an­språ­ken; äga­ren ska anses eko­no­miskt oför­mögen att infria sina för­plik­tel­ser och eko­no­misk säker­het ska anses otill­räck­lig om den ska­de­li­dande, sedan denne vid­ta­git alla rim­liga åtgär­der för att utnyttja de rätts­liga medel som är till­gäng­liga, inte har kun­nat få ut hela det ersätt­nings­be­lopp som denne har rätt till enligt kapi­tel II,

(c) där­för att ska­dan över­sti­ger äga­rens ansvar enligt bestäm­mel­serna i kapi­tel II.
   2. Skä­liga utgif­ter och för­lus­ter som äga­ren fri­vil­ligt ådra­git sig för att för­hindra eller begränsa skada ska anses som skada vid tillämp­ningen av denna arti­kel.
   3. HNS-​fon­den är inte ansva­rig enligt före­gå­ende punk­ter om

(a) den visar att ska­dan orsa­ka­des av krigs­hand­ling, fient­lig­he­ter, inbör­des­krig eller upp­ror eller orsa­ka­des av far­liga och skad­liga ämnen som läckt eller tömts ut från ett örlogs­far­tyg eller annat far­tyg, som ägs eller bru­kas av en stat och vid tid­punk­ten för olyc­kan används endast i stat­lig, icke-​kom­mer­si­ell tjänst, eller

(b) den som gör anspråk på ersätt­ning inte kan visa att det finns en rim­lig san­no­lik­het för att ska­dan orsa­kats av en olycka med ett eller flera far­tyg.
   4. Visar HNS-​fon­den att ska­dan helt eller del­vis orsa­ka­des genom en upp­såt­lig hand­ling eller under­lå­ten­het av den ska­de­li­dande eller av vårds­lös­het av denne, kan HNS-​fon­den befrias helt eller del­vis från sin skyl­dig­het att betala ersätt­ning till denne. I varje fall ska fon­den befrias från sin skyl­dig­het i den utsträck­ning som far­tygs­ä­ga­ren kan vara befriad enligt arti­kel 7.3. HNS-​fon­den är emel­ler­tid ald­rig befriad från sin skyl­dig­het vad gäl­ler före­byg­gande åtgär­der.
   5. (a) Om inte annat anges i b i denna punkt, är det sam­man­lagda ersätt­nings­be­lopp som fon­den ska betala enligt denna arti­kel begrän­sat för en och samma olycka så att sum­man av belop­pet och det ersätt­nings­be­lopp som fak­tiskt har betalts enligt kapi­tel II för skada, som fal­ler inom denna kon­ven­tions tillämp­nings­om­råde enligt arti­kel 3, inte får över­stiga 250 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter.

(b) Det sam­man­lagda belopp som fon­den ska betala enligt denna arti­kel för skada som orsa­kats av en natur­hän­delse av osed­van­lig karak­tär som inte kun­nat und­vi­kas och vars verk­ningar inte kun­nat för­hind­ras får inte över­stiga 250 mil­jo­ner beräk­nings­en­he­ter.

(c) Upp­lu­pen ränta på en fond som upp­rät­tats enligt arti­kel 9.3 ska inte tas med vid beräk­ningen av det högsta belopp som fon­den har att betala enligt denna arti­kel.

(d) De belopp som anges i denna arti­kel ska räk­nas om till inhemsk valuta på grund­val av det värde valu­tan hade i för­hål­lande till den sär­skilda drag­nings­rät­ten den dag som HNS-​fon­dens för­sam­ling bestäm­mer som första dag för utbe­tal­ning av ersätt­ning.
   6. Om sum­man av styrkta ford­ringar mot HNS-​fon­den över­sti­ger det sam­man­lagda ersätt­nings­be­lop­pet enligt punkt 5, ska det till­gäng­liga belop­pet för­de­las så att för­hål­lan­det mel­lan en styrkt ford­ran och det ersätt­nings­be­lopp som ford­rings­ä­ga­ren fak­tiskt erhål­ler enligt denna kon­ven­tion är det samma för alla ford­rings­ä­gare. Anspråk på ersätt­ning för döds­fall och per­son­skada ska ha före­träde fram­för andra anspråk, utom i den utsträck­ning som sum­man av sådana anspråk över­sti­ger två tred­je­de­lar av det totala belopp som fast­ställts enligt punkt 5.
   7. HNS-​fon­dens för­sam­ling får i undan­tags­fall besluta att ersätt­ning enligt kon­ven­tio­nen får beta­las även om äga­ren inte har upp­rät­tat någon fond enligt kapi­tel II. I sådana fall tilläm­pas punkt 5 d.

Ytter­li­gare upp­gif­ter för HNS-​fon­den

Arti­kel 15

För att full­göra sin upp­gift enligt arti­kel 13.1 a ska HNS-​fon­den ha föl­jande upp­gif­ter:

(a) Att över­väga anspråk som rik­tas mot HNS-​fon­den.

(b) Att för­be­reda en beräk­ning i form av en bud­get för varje kalen­derår enligt föl­jande:

Utgif­ter:

(i) Kost­na­der och utgif­ter för HNS-​fon­dens för­valt­ning under året och under­skott från verk­sam­he­ten från före­gå­ende år, och

(ii) utbe­tal­ningar från HNS-​fon­den under året.

Inkoms­ter:

(iii) Över­skott från verk­sam­he­ten under före­gå­ende år, inbe­gri­pet ränta,

(iv) grund­av­gif­ter som ska beta­las under året,

(v) års­av­gif­ter om sådana krävs för att balan­sera bud­ges­ten, och

(vi) andra inkoms­ter.

(c) Att, på begä­ran av en kon­ven­tions­stat, ställa sina tjäns­ter till för­fo­gande i den omfatt­ning som behövs för att hjälpa denna stat att snabbt för­foga över per­so­nal, mate­rial och tjäns­ter som sta­ten behö­ver för att kunna vidta åtgär­der för att för­hindra eller begränsa skada som orsa­kats av en olycka för vil­ken fon­den kan komma att få betala ersätt­ning enligt denna kon­ven­tion.

(d) Att, på vill­kor som före­skrivs i interna före­skrif­ter, ställa kre­dit­möj­lig­he­ter till för­fo­gande för att möj­lig­göra att före­byg­gande åtgär­der vid­tas mot skada som orsa­kats av en olycka för vil­ken fon­den kan komma att få betala ersätt­ning enligt denna kon­ven­tion.

All­männa bestäm­mel­ser om avgif­ter

Arti­kel 16
   1. HNS-​fon­den ska ha ett all­mänt konto som är för­de­lat i sek­to­rer.
   2. HNS-​fon­den ska, med beak­tande av arti­kel 19.3 och 19.4, också ha sär­skilda kon­ton för

(a) olja enligt arti­kel 1.5 a i (olje­konto),

(b) fly­tande natur­gas av lätta kolvä­ten med metan som huvud­sak­lig bestånds­del (LNG) (LNG-​konto), och

(c) fly­tande petro­le­um­gas av lätta kolvä­ten med pro­pan och butan som huvud­sak­liga bestånds­de­lar (LPG) (LPG-​konto).
   3. Det ska beta­las grund­av­gif­ter och, om nöd­vän­digt, års­av­gif­ter till HNS-​fon­den.
   4. Avgif­ter till HNS-​fon­den ska beta­las till det all­männa kon­tot enligt arti­kel 18, till de sär­skilda kon­tona enligt arti­kel 19 och till antingen det all­männa kon­tot eller de sär­skilda kon­tona enligt arti­kel 20 eller arti­kel 21.5. Med för­be­håll för arti­kel 19.6 ska det all­männa kon­tot betala ersätt­ning för skada som orsa­kats av far­liga och skad­liga ämnen som omfat­tas av det kon­tot och ett sär­skilt konto ska betala ersätt­ning för skada som orsa­kats av far­liga och skad­liga ämnen som omfat­tas av det kon­tot.
   5. Om den mängd avgifts­plik­tig last som en per­son under ett kalen­derår har tagit emot i en kon­ven­tions­stat till­sam­mans med den mängd avgifts­plik­tig last som tagits emot i samma kon­ven­tions­stat av annan med vil­ken denna per­son är i intres­se­ge­men­skap över­sti­ger de grän­ser som anges i arti­kel 18, arti­kel 19.1 a i och ii, arti­kel 19.1 b, arti­kel 20 och arti­kel 21.5, ska denna per­son betala avgift enligt dessa artik­lar för den mängd som denne fak­tiskt tagit emot även om denna mängd inte över­steg respek­tive gräns.
   6. Med "annan med vil­ken denna per­son är i intres­se­ge­men­skap" för­stås varje dot­ter­bo­lag eller gemen­samt kon­trol­le­rad enhet. Frå­gan om någon omfat­tas av denna defi­ni­tion ska avgö­ras enligt veder­bö­rande stats natio­nella lag.

All­männa bestäm­mel­ser om års­av­gif­ter

Arti­kel 17
   1. Års­av­gif­ter till det all­männa kon­tot och till varje sär­skilt konto ska tas ut bara om det behövs för att göra utbe­tal­ningar från respek­tive konto.
   2. Års­av­gif­ter enligt artik­larna 18 och 19 samt arti­kel 21.5 fast­ställs av för­sam­lingen. Avgif­terna ska beräk­nas enligt de nämnda artik­larna på grund­val av de enhe­ter avgifts­plik­tig last som tagits emot under det före­gå­ende kalen­derå­ret eller annat år som för­sam­lingen bestäm­mer.
   3. För­sam­lingen ska bestämma den totala års­av­gif­ten som ska tas ut till det all­männa kon­tot och till varje sär­skilt konto. Som en följd av detta beslut ska direk­tö­ren, i fråga om varje kon­ven­tions­stat, på grund­val av ett bestämt belopp för varje enhet avgifts­plik­tig last som rap­por­te­rats beträf­fande en avgifts­skyl­dig för före­gå­ende år eller annat år som för­sam­lingen bestämt, beräkna stor­le­ken på den års­av­gift till varje konto som en avgifts­skyl­dig enligt arti­kel 18 samt artik­larna 19.1, 19.1bis och 21.5 ska betala. För det all­männa kon­tot ska det bestämda belopp för varje enhet avgifts­plik­tig last som nämnts ovan, för varje sek­tor beräk­nas enligt reg­lerna i bilaga II till denna kon­ven­tion. För varje sär­skilt konto ska det bestämda belopp för varje enhet avgifts­plik­tig last som angetts ovan beräk­nas genom att dela den totala års­av­gif­ten som ska tas ut till detta konto med den sam­man­lagda mäng­den avgifts­plik­tig last till detta konto.
   4. För­sam­lingen får också ta ut års­av­gif­ter för admi­nist­ra­tiva kost­na­der och besluta om för­del­ningen av dessa kost­na­der mel­lan sek­to­rerna i det all­männa kon­tot och de sär­skilda kon­tona.
   5. För­sam­lingen ska också besluta om för­del­ningen mel­lan berörda kon­ton och sek­to­rer av ersätt­nings­be­lopp för skada som orsa­kats av två eller flera ämnen vilka fal­ler inom olika kon­ton eller sek­to­rer, på grund­val av en upp­skatt­ning i vil­ken utsträck­ning som varje ämne bidra­git till ska­dan.

Års­av­gif­ter till det all­männa kon­tot

Arti­kel 18
   1. Med beak­tande av arti­kel 16.5 ska års­av­gif­ter till det all­männa kon­tot beta­las i fråga om varje kon­ven­tions­stat, av envar som under före­gå­ende kalen­derår eller annat år som för­sam­lingen bestäm­mer var mot­ta­gare i sta­ten av sam­man­lagt mer än 20 000 ton avgifts­plik­tig last, med undan­tag för ämnen som anges i arti­kel 19.1 och 19.1bis, som fal­ler inom föl­jande sek­to­rer:

(a) fasta bul­kva­ror som anges i arti­kel 1.5 a vii,

(b) ämnen som anges i punkt 2, och

(c) andra ämnen.
   2. Års­av­gif­ter ska också beta­las till det all­männa kon­tot av någon som skulle ha varit avgifts­skyl­dig till ett sär­skilt konto enligt arti­kel 19.1 och 19.1bis om inte dess använd­ning sena­re­lagts eller upp­hävts enligt arti­kel 19. Varje sär­skilt konto vars använd­ning har sena­re­lagts eller upp­hävts enligt arti­kel 19 ska bilda en sär­skild sek­tor inom det all­männa kon­tot.

Års­av­gif­ter till de sär­skilda kon­tona

Arti­kel 19
   1. Med beak­tande av arti­kel 16.5 ska års­av­gif­ter till de sär­skilda kon­tona beta­las i fråga om varje kon­ven­tions­stat

(a) för olje­kon­tot,

(i) av envar som i den sta­ten under före­gå­ende kalen­derår, eller annat år som för­sam­lingen bestäm­mer, har tagit emot sam­man­lagt mer än 150 000 ton avgifts­plik­tig olja som den har defi­ni­e­rats i arti­kel 1.3 i 1971 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om upp­rät­tan­det av en inter­na­tio­nell fond för ersätt­ning av skada orsa­kad av för­ore­ning genom olja i dess vid varje tid gäl­lande lydelse och som är avgifts­skyl­dig till den inter­na­tio­nella oljeska­de­fon­den enligt arti­kel 10 i den kon­ven­tio­nen, och

(ii) av envar som var mot­ta­gare i den sta­ten under före­gå­ende kalen­derår, eller annat år som för­sam­lingen bestäm­mer, av sam­man­lagt mer än 20 000 ton andra oljor som trans­por­te­rats i bulk och som anges i bihang I till bilaga I till 1973 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion till för­hind­rande av för­ore­ning från far­tyg, som den har änd­rats genom 1978 års pro­to­koll i dess vid varje tid gäl­lande lydelse,

(b) för LPG-​kon­tot, av envar som under före­gå­ende kalen­derår, eller annat år som för­sam­lingen bestäm­mer, var mot­ta­gare i den sta­ten av sam­man­lagt mer än 20 000 ton LPG.

1bis

(a) I fråga om LNG-​kon­tot ska, med för­be­håll för arti­kel 16.5, årliga avgif­ter till kon­tot beta­las i fråga om varje kon­ven­tions­stat av den som under det före­gå­ende kalen­derå­ret, eller ett annat år som för­sam­lingen bestäm­mer, mot­tog någon mängd LNG.

(b) Avgif­ter ska dock beta­las av den som, ome­del­bart före loss­ningen, hade ägan­de­rätt till en LNG-​last som los­sats i en hamn eller ter­mi­nal i den sta­ten (last­ä­ga­ren), om

(i) last­ä­ga­ren har slu­tit ett avtal med mot­ta­ga­ren om att last­ä­ga­ren ska betala sådana avgif­ter, och

(ii) mot­ta­ga­ren har under­rät­tat kon­ven­tions­sta­ten att ett sådant avtal före­lig­ger.

(c) Om last­ä­ga­ren som nämnts i 1bis b ovan under­lå­ter att betala avgif­ter helt eller till någon del ska mot­ta­ga­ren betala ute­blivna avgif­ter. För­sam­lingen ska i interna före­skrif­ter bestämma under vilka omstän­dig­he­ter last­ä­ga­ren ska anses ha under­lå­tit att betala avgif­ter och hur mot­ta­ga­ren ska betala ute­blivna avgif­ter.

(d) Inget i denna punkt ska påverka den rätt till regress eller åter­be­tal­ning som kan upp­komma mel­lan mot­ta­ga­ren och last­ä­ga­ren enligt tillämp­lig lag.
   2. Med för­be­håll för punkt 3 ska de sär­skilda kon­ton som anges i punkt 1 och 1bis träda i kraft vid samma tid­punkt som det all­männa kon­tot.
   3. Den inle­dande använd­ningen av ett sär­skilt konto som anges i arti­kel 16.2 ska sena­re­läg­gas intill dess att mäng­den avgifts­plik­tig last för kon­tot under före­gå­ende kalen­derår, eller ett annat år som för­sam­lingen bestäm­mer, upp­går till föl­jande mäng­der:

(a) 350 mil­jo­ner ton avgifts­plik­tig last för olje­kon­tot.

(b) 20 mil­jo­ner ton avgifts­plik­tig last för LNG-​kon­tot.

(c) 15 mil­jo­ner ton avgifts­plik­tig last för LPG-​kon­tot.
   4. För­sam­lingen får upp­häva använd­ningen av ett sär­skilt konto om

(a) mäng­den avgifts­plik­tig last för kon­tot under före­gå­ende kalen­derår under­steg de grän­ser som anges i punkt 3, eller

(b) sex måna­der har för­flu­tit från för­fal­lo­da­gen för avgif­terna och de sam­lade obe­talda avgif­terna över­sti­ger tio pro­cent av det senaste beslu­tet om avgiftsut­tag till detta konto enligt punkt 1.
   5. För­sam­lingen får åter­ställa använd­ningen av ett sär­skilt konto som har upp­hävts enligt punkt 4.
   6. En per­son som skulle vara skyl­dig att betala avgif­ter till ett sär­skilt konto om inte dess använd­ning hade sena­re­lagts enligt punkt 3 eller hade upp­hävts enligt punkt 4 ska betala för­fallna avgif­ter avse­ende det kon­tot till det all­männa kon­tot. För beräk­ning av fram­tida avgif­ter ska det sena­re­lagda eller upp­hävda kon­tot bilda en ny sek­tor i det all­männa kon­tot och ska vara under­kas­tat HNS-​punkt­sy­ste­met i bilaga II.

Grund­av­gif­ter

Arti­kel 20
   1. I fråga om varje kon­ven­tions­stat, ska grund­av­gif­ter beta­las med ett belopp som för varje per­son som är avgifts­skyl­dig enligt artik­larna 16.5, 18, 19 och 21.5 beräk­nas på grund­val av ett bestämt belopp, lika för det all­männa kon­tot och varje sär­skilt konto, per enhet avgifts­plik­tig last som mot­ta­gits i sta­ten under kalen­derå­ret när­mast före det år då denna kon­ven­tion trä­der i kraft för den sta­ten.
   2. Det bestämda belop­pet och de enhe­ter för de olika sek­to­rerna inom det all­männa kon­tot lik­som för varje sär­skilt konto vilka anges i punkt 1 ska bestäm­mas av för­sam­lingen.
   3. Grund­av­gif­ter ska beta­las inom tre måna­der från den dag som HNS-​fon­den skic­kar fak­tu­ror i fråga om varje kon­ven­tions­stat till avgifts­skyl­diga per­so­ner enligt punkt 1.
   -​-​----------------------------------------

För­fallna avgif­ter

Arti­kel 21bis
   1. När en kon­ven­tions­stat inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt arti­kel 21.2 och detta med­för en eko­no­misk för­lust för HNS-​fon­den, ska sta­ten vara skyl­dig att ersätta HNS-​fon­den för för­lus­ten. För­sam­lingen ska, enligt rekom­men­da­tio­ner av direk­tö­ren, besluta om en stat ska betala en sådan ersätt­ning.
   2. Ingen ersätt­ning för en olycka ska betala av HNS-​fon­den för skada i en kon­ven­tions­stats ter­ri­to­rium, inbe­gri­pet dess ter­ri­to­ri­al­vat­ten enligt arti­kel 3 a, dess exklu­siva eko­no­miska zon eller dess område i övrigt enligt arti­kel 3 b, eller skada enligt arti­kel 3 c, på grund av en viss olycka eller för före­byg­gande åtgär­der, var de än vid­ta­gits, i enlig­het med arti­kel 3 d, tills skyl­dig­he­terna enligt arti­kel 21.2 och 21.4 har full­gjorts beträf­fande den sta­ten för alla år innan den olycka inträf­fat som ersätt­ningen avser. För­sam­lingen ska besluta i HNS-​fon­dens interna före­skrif­ter under vilka omstän­dig­he­ter en kon­ven­tions­stat ska anses ha under­lå­tit att full­göra dessa för­plik­tel­ser.
   3. När ersätt­ning har väg­rats tills vidare i enlig­het med punkt 2, ska den väg­ras slut­gil­tigt om för­plik­tel­serna enligt arti­kel 21.1 och 21.4 inte har full­gjorts inom ett år efter det att direk­tö­ren har med­de­lat kon­ven­tions­sta­ten om att den inte har full­gjort dessa för­plik­tel­ser.
   4. Varje betal­ning av avgif­ter till HNS-​fon­den ska avräk­nas mot ersätt­ning som ska utgå till gäl­de­nä­ren eller den­nes före­trä­dare.
   5. Punk­terna 2-4 ska inte tilläm­pas på ersätt­nings­krav beträf­fande döds­fall eller per­son­skada.

För­fallna avgif­ter

Arti­kel 22
   1. Avgifts­be­lopp som avses i arti­kel 18, 19, 20 eller 21.5 och som är för­fal­let till betal­ning ska löpa med ränta enligt en rän­te­sats som fast­ställs enligt HNS-​fon­dens interna reg­le­mente, var­vid olika rän­te­sat­ser får fast­stäl­las för olika för­hål­lan­den.
   2. Om den som är skyl­dig att betala avgif­ter enligt arti­kel 18, 19, 20 eller 21.5 helt eller del­vis är i dröjs­mål med betal­ningen, ska direk­tö­ren på HNS-​fon­dens väg­nar vidta alla erfor­der­liga åtgär­der mot denne för att driva in belop­pet. Är den avgifts­skyl­dige uppen­bart på obe­stånd eller före­lig­ger annars skäl där­till kan emel­ler­tid för­sam­lingen på för­slag av direk­tö­ren besluta att ingen åtgärd ska vid­tas mot den avgifts­skyl­dige eller att redan påbör­jade åtgär­der inte ska full­föl­jas.
   -​-​----------------------------------------

Kapi­tel IV

Anspråk och talan

Pre­skrip­tion

Arti­kel 37
   -​-​----------------------------------------
   2. Rätt till ersätt­ning enligt kapi­tel III upp­hör om talan inte har väckts enligt bestäm­mel­serna i kapit­let eller en under­rät­telse inte har läm­nats enligt arti­kel 39.7 inom tre år från den dag som den ska­de­li­dande fick eller rim­li­gen borde ha fått kän­ne­dom om ska­dan.
   3. Talan får emel­ler­tid inte i något fall väc­kas sedan tio år har gått från dagen för den olycka som orsa­kade ska­dan.
   4. Om olyc­kan utgörs av en serie av hän­del­ser ska den tio­års­pe­riod som anges i punkt 3 räk­nas från dagen för den senaste hän­del­sen.
   -​-​----------------------------------------

Behö­rig dom­stol för talan mot HNS-​fon­den eller för talan av HNS-​fon­den

Arti­kel 39
   1. Om inte annat föl­jer av vad som anges i denna arti­kel får en talan mot HNS-​fon­den om ersätt­ning enligt arti­kel 14 endast väc­kas vid en dom­stol som enligt arti­kel 38 är behö­rig att pröva en talan mot den ägare som är ansva­rig för den skada som orsa­kats av den ifrå­ga­va­rande olyc­kan eller vid en dom­stol hos en kon­ven­tions­stat som skulle varit behö­rig om en ägare hade varit ansva­rig.
   2. Om det far­tyg som trans­por­te­rade de far­liga och skad­liga ämnena som orsa­kade ska­dan inte har kun­nat iden­ti­fie­ras, ska bestäm­mel­serna i arti­kel 38.1 tilläm­pas vid talan som förs mot HNS-​fon­den.
   3. Varje kon­ven­tions­stat ska se till att dess dom­sto­lar har behö­rig­het att pröva en sådan talan mot HNS-​fon­den som anges i punkt 1.
   4. Har talan om ersätt­ning för skada väckts mot äga­ren eller den­nes garant vid en dom­stol, är denna dom­stol såvitt angår samma skada ensam behö­rig att pröva talan mot HNS-​fon­den om ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna i arti­kel 14.
   5. Varje kon­ven­tions­stat ska se till att HNS-​fon­den har rätt att träda in som part i en rät­te­gång som enligt denna kon­ven­tion förs mot äga­ren eller den­nes garant vid behö­rig dom­stol i den sta­ten.
   6. Utom i fall som anges i punkt 7 är HNS-​fon­den inte bun­den av dom eller beslut i rät­te­gång i vil­ken fon­den inte har varit part eller av för­lik­ning i vil­ken fon­den inte har del­ta­git.
   7. Har talan om ersätt­ning för skada väckts enligt denna kon­ven­tion mot en ägare eller den­nes garant vid en behö­rig dom­stol hos en kon­ven­tions­stat, ska varje part i målet vara berät­ti­gad enligt den natio­nella lagen i den sta­ten att under­rätta HNS-​fon­den om rät­te­gången, utan att detta får med­föra inskränk­ning av vad som anges i punkt 5. Har sådan under­rät­telse skett i enlig­het med de före­skrif­ter i for­mellt avse­ende som ställs upp i lagen i den stat där talan väckts och inom sådan tid och på sådant sätt att HNS-​fon­den har kun­nat på ett verk­nings­fullt sätt träda in som part i rät­te­gången, ska dom som med­de­las av dom­sto­len i en sådan rät­te­gång, sedan den fått laga kraft och kan verk­stäl­las i den stat där den med­de­la­des, vara bin­dande för HNS-​fon­den i den bety­del­sen att dom­sto­lens avgö­rande i saken inte får ifrå­ga­sät­tas av HNS-​fon­den även om HNS-​fon­den fak­tiskt inte har trätt in i rät­te­gången.

Erkän­nande och verk­stäl­lig­het

Arti­kel 40
   1. En dom som med­de­lats av en dom­stol som är behö­rig enligt arti­kel 38 ska om den kan verk­stäl­las i den stat där den med­de­lats och där inte längre kan över­kla­gas med ordi­nära rätts­me­del erkän­nas av alla kon­ven­tions­sta­ter utom

(a) om domen erhål­lits genom ett svik­ligt för­fa­rande, eller

(b) om sva­rande inte getts skä­ligt råd­rum och erhål­lit en skä­lig möj­lig­het att föra sin talan.
   2. En dom som erkänns enligt punkt 1 kan verk­stäl­las hos varje kon­ven­tions­stat så snart som de före­skrif­ter i for­mellt avse­ende som upp­ställs i den sta­ten bli­vit upp­fyllda. Dessa före­skrif­ter får inte tillåta en ny pröv­ning av den sak som avgjorts genom domen.
   3. En dom som med­de­lats mot HNS-​fon­den av en dom­stol som är behö­rig enligt arti­kel 39.1 och 39.3 ska om domen kan verk­stäl­las i den stat där den med­de­lats och där inte längre kan över­kla­gas med ordi­nära rätts­me­del erkän­nas och verk­stäl­las hos alla kon­ven­tions­sta­ter med iakt­ta­gande av ett beslut om för­del­ningen enligt arti­kel 14.6.

Subrogations-​​ och regress­rätt

Arti­kel 41
   1. HNS-​fon­den ska inträda såvitt avser belopp som den beta­lat i ersätt­ning för skada enligt arti­kel 14.1 i den rätt som den som fått ersätt­ning kan ha mot äga­ren eller den­nes garant.
   2. Bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion inskrän­ker inte HNS-​fon­dens regress-​​ eller subro­ga­tions­rätt mot annan per­son, inbe­gri­pet de som anges i arti­kel 7.2 d, än som avses i före­gå­ende punkt i den utsträck­ning som de kan begränsa sitt ansvar. Under alla för­hål­lan­den ska HNS-​fon­dens subro­ga­tions­rätt mot sådana per­so­ner inte vara mindre för­mån­lig än den rätt som till­kom­mer en för­säk­rings­gi­vare för den som fått ersätt­ning.
   3. Har en kon­ven­tions­stat eller en myn­dig­het hos sta­ten enligt bestäm­mel­ser i natio­nell lag beta­lat ersätt­ning för skada ska de inträda i den rätt som den som fått ersätt­ning skulle ha haft enligt denna kon­ven­tion. Detta får dock inte hindra att andra subrogations-​​ eller regress­rät­ter som finns kan göras gäl­lande mot HNS-​fon­den.
   -​-​----------------------------------------