Lag (1985:658) om arren­da­to­rers rätt att för­värva arren­de­stäl­let

Inle­dande bestäm­melse

1 §   En arren­da­tor har enligt denna lag rätt att för­värva arren­de­stäl­let, om avta­let gäl­ler ett jord­bruks­ar­rende som omfat­tar bostad åt arren­da­torn eller ett bostads­ar­rende.

Intres­se­an­mä­lan

2 §   Om en arren­da­tor har intresse av att utöva sin för­värvs­rätt, får han anmäla detta till inskriv­nings­myn­dig­he­ten för anteck­ning i fas­tig­hets­re­gist­rets inskriv­nings­del. Vid bostads­ar­rende får en intres­se­an­mä­lan göras endast om det på arren­de­stäl­let finns ett sådant bostads­hus som avses i 10 kap. 1 § jor­da­bal­ken och huset har åsatts tax­e­rings­värde.

Till anmä­lan skall fogas arren­de­av­ta­let i ori­gi­nal eller bestyrkt kopia.
Avser anmä­lan ett bostads­ar­rende, skall till anmä­lan dess­utom fogas bevis om att bostads­hu­set har åsatts tax­e­rings­värde.
Lag (2000:247).

3 §   Jord­ä­ga­ren och arren­da­torn skall av inskriv­nings­myn­dig­he­ten under­rät­tas om att en intres­se­an­mä­lan har anteck­nats i fas­tig­hets­re­gist­rets inskriv­nings­del. Lag (2000:247).

4 §   Sedan anteck­ning har skett gäl­ler en intres­se­an­mä­lan fram till den inskriv­nings­dag som inträf­far när­mast efter tio år från den inskriv­nings­dag då anteck­ningen gjor­des. Om hem­bud som avses i denna lag sker under denna tid, gäl­ler anmäl­ningen dock all­tid fram till den inskriv­nings­dag som inträf­far när­mast efter två år från den dag då hem­bu­det skedde.

Avli­der en arren­da­tor under tid då hans intres­san­mä­lan gäl­ler, skall anmäl­ningen gälla för döds­boet fram till den inskriv­nings­dag som inträf­far när­mast efter sex mån­der från den dag då arren­da­torn avled, dock längst fram till den inskriv­nings­dag som anges i första styc­ket.

Vad som har sagts i första och andra styc­kena gäl­ler även i för­hål­lande till ny ägare av fas­tig­he­ten.

En ny intres­se­an­mä­lan från arren­da­torn eller hans dödsbo får anteck­nas tidi­gast på den inskriv­nings­dag då den tidi­ga­res gil­tig­het har upp­hört.

Hem­bud

5 §   Ett arren­de­ställe, för vil­ket en intres­se­an­mä­lan gäl­ler, får inte över­lå­tas helt eller del­vis genom köp eller byte utan att den arren­da­tor som har gjort intres­se­an­mä­lan eller, i fall som avses i 4 § andra styc­ket, den­nes dödsbo har erbju­dits att för­värva arren­de­stäl­let. Ett sådant erbju­dande kal­las hem­bud.

Utan hin­der av första styc­ket får, när det är fråga om bostads­ar­rende som inte avser hel fas­tig­het, över­lå­telse ske utan hem­bud om högst hälf­ten av den över­låtna fasta egen­do­men utgör mark, som omfat­tas av arren­det.

Före­lig­ger hem­buds­skyl­dig­het får hem­bu­det avse även annan fast egen­dom än arren­de­stäl­let, såvitt avser jord­bruks­ar­rende dock inte om arren­da­torn bestri­der detta inom den tid som gäl­ler för anta­gande av hem­bud enligt 10 §.

En över­lå­telse får ske utan hem­bud,
   1. om arren­da­torn god­kän­ner över­lå­tel­sen,
   2. om sta­ten genom sta­tens jord­bruks­verk eller en läns­sty­relse är över­lå­tare,
   3. om sta­ten genom en annan myn­dig­het än sta­tens affärs­dri­vande verk är för­vär­vare,
   4. om en kom­mun är för­vär­vare,
   5. om för­vär­va­ren är gift med över­lå­ta­ren eller om för­vär­va­ren eller, när makar för­vär­var gemen­samt, någon av dem är över­lå­ta­rens avkom­ling,
   6. om andel i fas­tig­het för­vär­vas av någon som redan äger andel i fas­tig­he­ten,
   7. om för­vär­vet sker genom inrop på exe­ku­tiv auk­tion eller offent­lig auk­tion enligt lagen (1904:48 s. 1) om samä­gan­de­rätt. Lag (1990:1484).

6 §   Hem­bud behövs inte hel­ler,
   1. om arren­da­torn inte har rätt till för­läng­ning av arren­de­av­ta­let,
   2. om det med hän­syn till för­hål­lan­det mel­lan över­lå­ta­ren och en annan för­vär­vare än arren­da­torn eller vill­ko­ren för eller omstän­dig­he­terna vid en sådan för­sälj­ning skulle vara oskä­ligt att arren­da­torn får utöva sin för­värvs­rätt enligt denna lag,
   3. om det är uppen­bart att arren­da­torn skulle väg­ras för­värvs­till­stånd enligt jord­för­värvsla­gen (1979:230),
   4. om det är uppen­bart att erfor­der­lig fas­tig­hets­bild­ning inte kan komma till stånd.

Frå­gan om hem­bud behövs enligt första styc­ket prö­vas av arren­de­nämn­den på begä­ran av jord­ä­ga­ren. Fin­ner arren­de­nämn­den i fall som avses i första styc­ket 4 att erfo­der­lig fas­tig­hets­bild­ning inte kan komma till stånd vid en över­lå­telse av enbart arren­de­stäl­let, får jord­ä­ga­ren ändå inte befrias från hem­buds­skyl­dig­he­ten om hem­bu­det skä­li­gen bör kunna omfatta så myc­ket av jord­ä­ga­rens fasta egen­dom, inne­fat­tande arren­de­stäl­let eller huvud­de­len därav, som behövs för att bestäm­mel­serna i fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988) inte skall med­föra hin­der för ett gil­tigt för­värv.

7 §   Har ett för­värv bli­vit ogil­tigt till följd av att begärd fas­tig­hets­bild­ning inte har kun­nat ske före­lig­ger ändå fort­fa­rande hem­buds­skyl­dig­het om ett hem­bud skä­li­gen bör kunna omfatta så myc­ket av jord­ä­ga­rens fasta egen­dom, inne­fat­tande arren­de­stäl­let eller huvud­de­len därav, som behövs för att bestäm­mel­serna i fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988) inte längre skall med­föra hin­der för ett gil­tigt för­värv.

Frå­gor om hem­buds­skyl­dig­het enligt första styc­ket prö­vas av arren­de­nämn­den. Intill dess sådan pröv­ning har skett gäl­ler det i 5 § första styc­ket angivna över­lå­tel­se­för­bu­det. Lag (1991:734).

8 §   Hem­bud sker hos arren­de­nämn­den genom skrift­lig anmä­lan av jord­ä­ga­ren. Jord­ä­gare skall här­vid ge in ett av honom under­teck­nat skrift­ligt för­slag till köpe­av­tal som skall inne­hålla upp­gift om köpeskil­lingen för den hem­bjudna egen­do­men och övriga vill­kor för för­vär­vet. Om det för en över­lå­telse behövs makes sam­tycke enligt äkten­skaps­bal­ken, skall makens sam­tycke ges till avtals­för­sla­get.

Om ett hem­bud inte upp­fyl­ler vad som före­skrivs i första styc­ket, skall arren­de­nämn­den före­lägga jord­ä­ga­ren att avhjälpa bris­ten inom viss tid.
Efter­kom­mer jord­ä­ga­ren före­läg­gan­det, anses hem­bud ha skett den dag då bris­ten avhjälp­tes. Efter­kom­mer jord­ä­ga­ren inte före­läg­gan­det, får hem­bu­det avvi­sas. Lag (1987:812).

9 §   För­sla­get till köpe­av­tal skall genom arren­de­nämn­dens försorg del­ges arren­da­torn. Sedan del­giv­ning skett får inte hem­bu­det eller sam­tyc­ket till avtals­för­sla­get åter­kal­las eller för­sla­get änd­ras.

Arren­de­nämn­den skall för anteck­ning i fas­tig­hets­re­gist­rets inskriv­nings­del under­rätta inskriv­nings­myn­dig­he­ten om hem­bu­det och om dagen då hem­bu­det skedde. Sådan under­rät­telse skall också ske om ett hem­bud avvi­sas på grund av bestri­dande som avses i 5 § tredje styc­ket. Lag (2000:247).

Anta­gande av hem­bud

10 §   Hem­bu­det antas genom att arren­da­torn inom tre måna­der från den dag då hem­bu­det skedde skrift­li­gen anmä­ler till arren­de­nämn­den att han har beslu­tat att för­värva den hem­bjudna egen­do­men på de vill­kor som anges i jord­ä­ga­rens för­slag till köpe­av­tal. När anmä­lan har kom­mit in prö­var nämn­den om hem­bu­det rät­te­li­gen har anta­gits.

Hem­bu­det upp­hör att gälla, om det inte antas inom före­skri­ven tid och på före­skri­vet sätt eller när arren­da­torn skrift­li­gen har under­rät­tat arren­de­nämn­den om att han inte antar hem­bu­det.

11 §   Om hem­bu­det har anta­gits, skall det anses som om jord­ä­ga­ren och arren­da­torn har slu­tit ett avtal om köp av den hem­bjudna egen­do­men på de vill­kor som anges i för­sla­get till köpe­av­tal. I för­sla­get skall anses före­skri­vet att köpebrev skall upp­rät­tas.

12 §   Även om ett hem­bud har upp­hört att gälla, får över­lå­telse genom köp eller byte till någon annan än arren­da­torn inte ske medan arren­da­torns intres­se­an­mä­lan gäl­ler, om vill­ko­ren för över­lå­tel­sen sam­man­tagna är avse­värt ogynn­sam­mare för jord­ä­ga­ren än vad som angavs vid hem­bu­det. Har jord­ä­ga­ren sedan ett hem­bud upp­hört att gälla gjort ett nytt hem­bud, enligt vil­ket vill­ko­ren är ogynn­sam­mare för jord­ä­ga­ren, och upp­hör även detta hem­bud att gälla, skall första meningen tilläm­pas på det nya hem­bu­det.

Första styc­ket skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, om över­lå­tel­sen avser en del av den fasta egen­dom för vil­ken intres­se­an­mä­lan gäl­ler.

I fråga om för­bu­det i första styc­ket tilläm­pas 5 § andra och fjärde styc­kena samt 6 §. Om något undan­tag som avses där inte före­lig­ger prö­var arren­de­nämn­den, på fram­ställ­ning av över­lå­ta­ren, om hin­der mot över­lå­tel­sen före­lig­ger.

Ogil­tig­het

13 §   Över­lå­tel­ser i strid med 5--7 eller 12 § är ogil­tiga.

Om lag­fart har med­de­lats i strid med 20 kap. 6 § 5 eller 7 § 13 jor­da­bal­ken, gäl­ler inte första styc­ket. Lag (1988:729).

Sär­skilda bestäm­mel­ser

14 §   I fråga om för­fa­ran­det vid arren­de­nämn­den och över­kla­gande av nämn­dens beslut i ären­den enligt denna lag finns bestäm­mel­ser i lagen (1973:188) om arren­de­nämn­der och hyres­nämn­der.

Var­dera par­ten skall svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der med anled­ning av att nämn­dens beslut över­kla­gas, i den mån annat inte föl­jer av 18 kap. 6 § rät­te­gångs­bal­ken.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1987:812
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1988.
   2. Om avtals­för­sla­get har under­teck­nats före ikraft­trä­dan­det, skall äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande tilläm­pas.