Kom­mis­sions­lag (2009:865)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2009:865
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:265
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2009:865
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 2009-​06-25
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:265
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler upp­drag att för en annan per­sons räk­ning men i eget namn sälja eller köpa lös egen­dom.

Den som har åta­git sig upp­dra­get kal­las kom­mis­sio­när. Den för vars räk­ning för­sälj­ningen eller köpet ska ske kal­las kom­mit­tent. Om upp­dra­get fal­ler inom områ­det för en av kom­mis­sio­nä­ren bedri­ven närings­verk­sam­het, kal­las kom­mis­sio­nä­ren han­dels­kom­mis­sio­när. Kom­mis­sio­nä­rens och kom­mit­ten­tens avtal kal­las kom­mis­sions­av­tal.

Avser upp­dra­get han­del med finan­si­ella instru­ment, gäl­ler inte 10, 12, 33, 34 och 39-42 §§.

Avtals­fri­het och lagens tving­ande ver­kan

2 §   Om kom­mit­ten­ten är kon­su­ment och kom­mis­sio­nä­ren är han­dels­kom­mis­sio­när, är avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med bestäm­mel­serna i denna lag är till nack­del för kom­mit­ten­ten utan ver­kan mot denne. Detta gäl­ler dock inte upp­drag där kom­mit­ten­ten är en pro­fes­sio­nell kund enligt 9 kap. 5 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den. Med kon­su­ment avses en fysisk per­son som hand­lar huvud­sak­li­gen för ända­mål som fal­ler utan­för närings­verk­sam­het.

I andra fall än de som omfat­tas av första styc­ket gäl­ler avtals­vill­kor fram­för bestäm­mel­serna i denna lag, om inte annat anges i lagen.

Med avtals­vill­kor jäm­ställs, vid tillämp­ningen av första och andra styc­kena, praxis som har utbil­dats mel­lan par­terna och han­dels­bruk eller annan sed­vänja som måste anses bin­dande för par­terna. Lag (2017:698).

Kom­mis­sions­av­tal genom pas­si­vi­tet

3 §   En han­dels­kom­mis­sio­när, som får en begä­ran om att utföra ett upp­drag som fal­ler inom områ­det för kom­mis­sions­verk­sam­he­ten från någon som kom­mis­sio­nä­ren redan står i affärs­för­bin­delse med, ska utan dröjs­mål med­dela denne om kom­mis­sio­nä­ren inte vill utföra upp­dra­get. I annat fall ska kom­mis­sio­nä­ren anses ha åta­git sig upp­dra­get.

Kom­mis­sio­nä­rens skyl­dig­he­ter

4 §   En kom­mis­sio­när ska när upp­dra­get full­görs ta till vara kom­mit­ten­tens intresse. Kom­mis­sio­nä­ren ska följa kom­mit­ten­tens instruk­tio­ner, i rim­lig omfatt­ning infor­mera denne om sådana omstän­dig­he­ter som kan vara av bety­delse för upp­dra­get och utan dröjs­mål lämna med­de­lande om de avtal som har ingåtts med tredje man för kom­mit­ten­tens räk­ning.

En han­dels­kom­mis­sio­när behö­ver inte uppge med vem avtal har ingåtts, utom när kom­mit­ten­ten enligt 27 § har rätt att ta över kom­mis­sio­nä­rens anspråk mot tredje man.

5 §   Om kom­mit­ten­ten har angett ett lägsta pris vid för­sälj­ning eller ett högsta pris vid köp eller gett andra instruk­tio­ner för upp­dra­get och för­hål­lan­dena är sådana att instruk­tio­nerna inte kan eller bör föl­jas, ska kom­mis­sio­nä­ren när det fram­står som rim­ligt begära nya instruk­tio­ner.

En kom­mis­sio­när som i sådana fall som avses i första styc­ket inte kan få nya instruk­tio­ner i tid ska avbryta utfö­ran­det av upp­dra­get. Finns det sär­skilda skäl att anta att kom­mit­ten­ten ändå skulle vilja att upp­dra­get utförs, ska kom­mis­sio­nä­ren dock utföra det på ett sätt som är lämp­ligt.

6 §   En kom­mis­sio­när ska vårda kom­mit­ten­tens egen­dom väl. En han­dels­kom­mis­sio­när ska, om det behövs, ha en ska­de­för­säk­ring.

Är kom­mit­ten­tens varor inte indi­vi­du­a­li­se­rade, ska kom­mis­sio­nä­ren hålla dem avskilda från andra varor av samma slag, om inte kom­mit­ten­ten uttryck­li­gen har god­känt att de sam­man­blan­das. Det­samma gäl­ler om en han­dels­kom­mis­sio­när tar emot kom­mit­ten­tens pengar.

Kom­mis­sio­nä­ren ska avge redo­vis­ning för sitt upp­drag.

7 §   En han­dels­kom­mis­sio­när som i sitt med­de­lande enligt 4 § om ingångna avtal inte upp­gett med vem ett avtal har ingåtts ansva­rar i för­hål­lande till kom­mit­ten­ten för att avta­let full­görs.

8 §   En kom­mis­sio­när som i sitt med­de­lande enligt 4 § fel­ak­tigt upp­gett att ett avtal har ingåtts ansva­rar i för­hål­lande till kom­mit­ten­ten för att det upp­givna avta­let full­görs. Det­samma gäl­ler en kom­mis­sio­när som utan fog med­gett tredje man anstånd med att full­göra ett avtal.

Kom­mit­ten­tens skyl­dig­he­ter

9 §   En kom­mit­tent ska i för­skott till­han­da­hålla den egen­dom med vil­ken kom­mis­sio­nä­ren ska full­göra ett avtal med tredje man.

10 §   Är ett kom­mis­sions­upp­drag var­ak­tigt, ska en kom­mit­tent som för­ut­ser att upp­dra­gets omfatt­ning kom­mer att bli väsent­ligt mindre än vad kom­mis­sio­nä­ren haft skäl att för­vänta sig utan dröjs­mål under­rätta denne.

En han­dels­kom­mis­sio­närs rätt till pro­vi­sion

11 §   En han­dels­kom­mis­sio­när som under upp­drags­ti­den ingår avtal med tredje man för kom­mit­ten­tens räk­ning har rätt till pro­vi­sion på avta­len.

En han­dels­kom­mis­sio­när som har till­de­lats ett visst område eller en viss kund­krets har rätt till pro­vi­sion även på avtal som kom­mit­ten­ten under upp­drags­ti­den har ingått med en tredje man som hör till områ­det eller kund­kret­sen. Det­samma gäl­ler avtal som har ingåtts av en annan kom­mis­sio­när som fått sitt upp­drag av kom­mit­ten­ten.

Om pro­vi­sio­nens stor­lek inte har bestämts i avta­let, upp­går den till ett skä­ligt belopp.

Full­gör en han­dels­kom­mis­sio­när efter självin­träde enligt 19 § eller av annan anled­ning själv i för­hål­lande till kom­mit­ten­ten en pre­sta­tion, har kom­mis­sio­nä­ren samma rätt till pro­vi­sion som om pre­sta­tio­nen hade full­gjorts av tredje man.

12 §   En han­dels­kom­mis­sio­när som har haft ett var­ak­tigt upp­drag har rätt till pro­vi­sion även på avtal som har ingåtts efter det att upp­dra­get upp­hörde, om
   1. avta­let har ingåtts under sådana omstän­dig­he­ter som sägs i 11 § och kom­mis­sio­nä­ren eller kom­mit­ten­ten har tagit emot tredje mans anbud under upp­drags­ti­den, eller
   2. avta­let har kom­mit till stånd huvud­sak­li­gen genom kom­mis­sio­nä­rens med­ver­kan under upp­drags­ti­den och har ingåtts inom skä­lig tid efter det att upp­dra­get upp­hörde.

13 §   En han­dels­kom­mis­sio­när har rätt till pro­vi­sion endast i den mån tredje man har full­gjort avta­let. Om tredje mans under­lå­ten­het att full­göra avta­let beror på kom­mit­ten­ten eller något för­hål­lande på den­nes sida, påver­kar under­lå­ten­he­ten dock inte kom­mis­sio­nä­rens rätt till pro­vi­sion.

Avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med första styc­ket är till nack­del för kom­mis­sio­nä­ren är utan ver­kan mot denne.

Kom­mis­sio­nä­rens rätt till ersätt­ning för full­gö­relse av avtal och andra utgif­ter

14 §   Om en kom­mis­sio­när själv har fått full­göra det avtal med tredje man som kom­mis­sio­nä­ren har ingått för kom­mit­ten­tens räk­ning, har kom­mis­sio­nä­ren rätt till ersätt­ning från kom­mit­ten­ten för detta. Har kom­mis­sio­nä­ren full­gjort avta­let i för­skott utan kom­mit­ten­tens sam­tycke, har kom­mis­sio­nä­ren dock rätt till ersätt­ning endast om tredje man i mot­sva­rande mån har full­gjort avta­let.

Om pro­vi­sion inte ska beta­las eller inte är avsedd att inne­fatta ersätt­ning för utgif­ter, har kom­mis­sio­nä­ren rätt till ersätt­ning för sådana utgif­ter som har rört upp­dra­get och varit skä­liga.

Kom­mis­sio­nä­rens säker­hets­rätt

15 §   Till säker­het för en ford­ran på pro­vi­sion eller annan ersätt­ning hos kom­mit­ten­ten har en kom­mis­sio­när panträtt i kom­mit­ten­tens varor som kom­mis­sio­nä­ren med anled­ning av upp­dra­get har köpt in eller tagit emot för för­sälj­ning, om kom­mis­sio­nä­ren har varorna i sin besitt­ning eller under mot­sva­rande kon­troll.

En han­dels­kom­mis­sio­när har även panträtt för en ford­ran enligt första styc­ket i varor som kom­mis­sio­nä­ren köpt in eller tagit emot för för­sälj­ning med anled­ning av ett annat kom­mis­sions­upp­drag för kom­mit­ten­ten än det där ford­ran har upp­kom­mit, om upp­dra­get fal­ler inom områ­det för en närings­verk­sam­het som kom­mit­ten­ten bedri­ver.

En kom­mis­sio­när som sålt kom­mit­ten­tens varor har panträtt i ford­ran hos tredje man, såvida kom­mis­sio­nä­ren skulle ha haft panträtt i varorna om de inte hade sålts. Mot­sva­rande gäl­ler i fråga om en ford­ran hos tredje man på leve­rans av köpta varor.

Kom­mis­sio­nä­rens panträtt upp­hör, om kom­mit­ten­ten stäl­ler god­tag­bar säker­het för ford­ran.

16 §   Kom­mis­sio­nä­ren får rea­li­sera sin pant enligt 15 § för att täcka sina säk­rade ford­ringar, när den ford­ran som pan­ten utgör säker­het för har för­fal­lit till betal­ning eller när en annan hän­delse har inträf­fat som enligt avtal mel­lan par­terna med­för rätt att rea­li­sera pan­ten.

Om panträt­ten gäl­ler i varor som är utsatta för snabb för­stö­relse eller för­säm­ring eller som krä­ver allt­för kost­sam vård, får de rea­li­se­ras tidi­gare än vad som fram­går av första styc­ket.

Pan­ten ska säl­jas på auk­tion. Finan­si­ella instru­ment och valuta får också säl­jas på annat sätt eller rea­li­se­ras genom avräk­ning, om det sker på ett affärs­mäs­sigt rim­ligt sätt. En ford­ran hos tredje man ska om möj­ligt dri­vas in, om den är för­fal­len till betal­ning.

Kom­mis­sio­nä­ren ska, om det är möj­ligt, under­rätta kom­mit­ten­ten före rea­li­sa­tio­nen. Detta gäl­ler dock inte i de fall som avses i tredje styc­ket andra meningen.

Om kom­mit­ten­ten är i kon­kurs, gäl­ler 8 kap. 10 § kon­kursla­gen (1987:672) i stäl­let för denna para­graf.

17 §   Om en kom­mis­sio­när inte i rätt tid har fått pro­vi­sion eller annan ersätt­ning av kom­mit­ten­ten eller om det finns starka skäl att anta att någon ersätt­ning inte kom­mer att läm­nas, har kom­mis­sio­nä­ren rätt att till säker­het för sin ford­ran hålla inne mate­rial och hand­lingar som till­hör kom­mit­ten­ten och som kom­mis­sio­nä­ren har tagit emot för att full­göra upp­dra­get. Full­mak­ter och andra hand­lingar av syn­ner­lig bety­delse för kom­mit­ten­ten får dock inte hål­las inne.

Kom­mis­sio­nä­rens rätt att hålla inne mate­rial och hand­lingar upp­hör, om kom­mit­ten­ten stäl­ler god­tag­bar säker­het för ford­ran.

Kom­mis­sio­nä­rens stopp­nings­rätt

18 §   En kom­mis­sio­när som har köpt varor för kom­mit­ten­tens räk­ning och sänt dem vidare till kom­mit­ten­ten får för att säker­ställa sin rätt enligt 15 § första styc­ket hindra att varorna läm­nas ut till kom­mit­ten­ten. Det­samma gäl­ler varor som kom­mis­sio­nä­ren har inne­haft för för­sälj­ning och som sänts till­baka till kom­mit­ten­ten.

Första styc­ket gäl­ler även om kom­mit­ten­ten har tagit emot trans­port­do­ku­ment som avser varorna.

Självin­träde och kom­bi­na­tion

19 §   Utförs ett kom­mis­sions­upp­drag i kon­kur­rens med flera köpare eller säl­jare, har kom­mis­sio­nä­ren rätt att för egen räk­ning träda in som köpare eller säl­jare av varan (självin­träde) eller att utföra två eller flera kom­mit­ten­ters upp­drag mot varandra (kom­bi­na­tion). I annat fall får självin­träde eller kom­bi­na­tion ske endast om kom­mit­ten­ten uttryck­li­gen god­känt detta. Ett sådant god­kän­nande behövs dock inte om kom­mit­ten­ten är en jäm­bör­dig mot­part enligt 9 kap. 7 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den.

Om självin­träde eller kom­bi­na­tion har skett enligt första styc­ket, ska kom­mis­sio­nä­ren infor­mera kom­mit­ten­ten om detta i sitt med­de­lande enligt 4 § om ingångna avtal.

Om kom­mit­ten­ten är näringsid­kare och upp­dra­get inte fal­ler inom ett område som utgör en väsent­lig del av närings­verk­sam­he­ten, är avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med denna para­graf är till nack­del för kom­mit­ten­ten utan ver­kan mot denne. Detta gäl­ler dock inte om kom­mit­ten­ten är en pro­fes­sio­nell kund enligt 9 kap. 4 eller 5 § lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den. Lag (2017:698).

Redo­vis­ning av pris

20 §   En kom­mis­sio­när ska för kom­mit­ten­ten redo­visa det pris som har avta­lats med tredje man eller, vid självin­träde eller kom­bi­na­tion, det pris som kom­mis­sio­nä­ren har god­känt eller bestämt.

Har kom­mis­sio­nä­ren efter det att kom­mis­sions­upp­dra­get togs emot ingått ett avtal som skulle duga som utfö­rande av upp­dra­get, får det redo­vi­sade pri­set inte vara mindre för­mån­ligt för kom­mit­ten­ten än pri­set i detta avtal. Detta gäl­ler dock inte om kom­mis­sio­nä­ren visar att det avta­let inte har ingåtts med anled­ning av kom­mit­ten­tens upp­drag.

Avser upp­dra­get finan­si­ella instru­ment eller andra varor som väx­lar has­tigt i pris, får det redo­vi­sade pri­set inte vara mindre för­mån­ligt för kom­mit­ten­ten än vad som var gängse pris när kom­mis­sio­nä­ren läm­nade sitt med­de­lande enligt 4 § om ingångna avtal eller när det på ett betryg­gande sätt doku­men­te­ra­des att upp­dra­get utförts. Av med­de­lan­det eller doku­men­ta­tio­nen ska det framgå på vil­ken dag och vid vil­ket klock­slag som med­de­lan­det avläm­nats eller doku­men­ta­tio­nen upp­rät­tats.

Om kom­mit­ten­ten är näringsid­kare och upp­dra­get inte fal­ler inom ett område som utgör en väsent­lig del av närings­verk­sam­he­ten, är avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med denna para­graf är till nack­del för kom­mit­ten­ten utan ver­kan mot denne. Detta gäl­ler dock inte om kom­mit­ten­ten är en pro­fes­sio­nell kund enligt 9 kap. 4 eller 5 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den.

I 44 § finns bestäm­mel­ser om att en kom­mit­tent som vill kräva att ett annat pris redo­vi­sas ska med­dela kom­mis­sio­nä­ren detta inom viss tid. Lag (2017:698).

21 §   Kom­mit­ten­ten har rätt att av kom­mis­sio­nä­ren få upp­lys­ningar om pri­ser som kan ha bety­delse vid en pröv­ning enligt 20 § andra styc­ket.

Om kom­mit­ten­ten är näringsid­kare och upp­dra­get inte fal­ler inom ett område som utgör en väsent­lig del av närings­verk­sam­he­ten, är avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med denna para­graf är till nack­del för kom­mit­ten­ten utan ver­kan mot denne. Detta gäl­ler dock inte om kom­mit­ten­ten är en pro­fes­sio­nell kund enligt 9 kap. 4 eller 5 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den. Lag (2017:698).

Kom­mit­ten­tens rätt att avvisa ett avtal

22 §   En kom­mit­tent får avvisa ett avtal som kom­mis­sio­nä­ren har ingått, om
   1. kom­mis­sio­nä­ren har hand­lat ored­ligt mot kom­mit­ten­ten,
   2. kom­mis­sio­nä­ren har varit vårds­lös vid avta­lets ingå­ende eller där­ef­ter och kom­mit­ten­tens intresse till följd av detta har efter­satts väsent­ligt, eller
   3. kom­mis­sio­nä­ren har självin­trätt enligt 19 § utan att kom­mit­ten­ten läm­nat nöd­vän­digt god­kän­nande.

Om kom­mit­ten­ten är näringsid­kare och upp­dra­get inte fal­ler inom ett område som utgör en väsent­lig del av närings­verk­sam­he­ten, är avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med första styc­ket är till nack­del för kom­mit­ten­ten utan ver­kan mot denne. Detta gäl­ler dock inte om kom­mit­ten­ten är en pro­fes­sio­nell kund enligt 9 kap. 4 eller 5 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den.

I 44 § finns bestäm­mel­ser om att avvis­ning av avtal ska med­de­las kom­mis­sio­nä­ren inom viss tid. Lag (2017:698).

Kom­mit­ten­tens ägan­de­rätt till kom­mis­sions­va­rorna

23 §   En kom­mit­tent för­blir ägare till varor som har läm­nats till kom­mis­sio­nä­ren för för­sälj­ning till dess att ägan­de­rät­ten över­går till tredje man eller, vid självin­träde, till kom­mis­sio­nä­ren.

Kom­mit­ten­ten blir ome­del­bart ägare till varor som kom­mis­sio­nä­ren har köpt in för kom­mit­ten­tens räk­ning.

En ford­ran på tredje man på grund av den­nes avtal med kom­mis­sio­nä­ren är för­be­hål­len kom­mit­ten­ten fram­för kom­mis­sio­nä­rens bor­ge­nä­rer.

Tredje mans rätt på grund av avta­let med kom­mis­sio­nä­ren

24 §   Genom avta­let mel­lan kom­mis­sio­nä­ren och tredje man för­vär­var tredje man rätt mot kom­mis­sio­nä­ren men inte mot kom­mit­ten­ten.

För­vär­var tredje man en viss vara, är varan i och med avta­let för­be­hål­len tredje man fram­för kom­mis­sio­nä­rens bor­ge­nä­rer.

25 §   En tredje man som i egen­skap av kon­su­ment har köpt en vara av en kom­mis­sio­när har rätt att mot kom­mit­ten­ten rikta samma anspråk på grund av fel i varan som han eller hon kan göra gäl­lande mot kom­mis­sio­nä­ren, om både kom­mis­sio­nä­ren och kom­mit­ten­ten är näringsid­kare och för­hål­lan­dena i övrigt är sådana som anges i 8 kap. 5 § första styc­ket kon­su­ment­köpla­gen (2022:260). Det som anges i 8 kap. 5 § andra styc­ket den lagen gäl­ler inte i ett sådant fall.

En tredje man som med stöd av 8 kap. 5 § kon­su­ment­köpla­gen har rätt att rikta anspråk mot en kom­mis­sio­när i tidi­gare sälj­led får göra samma anspråk gäl­lande mot den­nes kom­mit­tent, om kom­mit­ten­ten är näringsid­kare.

Bestäm­mel­serna i 8 kap. 5 § tredje styc­ket kon­su­ment­köpla­gen om rekla­ma­tion med anled­ning av anspråk mot näringsid­kare i tidi­gare sälj­led gäl­ler också när tredje man vill rikta anspråk mot någon som är kom­mit­tent. Lag (2022:265).

För­sälj­ning i strid mot kom­mis­sions­av­ta­let

26 §   Har kom­mis­sio­nä­ren till tredje man sålt en vara som kom­mis­sio­nä­ren hade för för­sälj­ning på vill­kor som väsent­ligt stred mot kom­mit­ten­tens intresse, eller har kom­mis­sio­nä­ren vid för­sälj­ningen hand­lat ored­ligt mot kom­mit­ten­ten, får tredje man ändå rätt till varan, om tredje man vid för­sälj­ningen var­ken insåg eller borde ha insett detta.
Det­samma gäl­ler om kom­mis­sio­nä­ren har sålt en vara som kom­mis­sio­nä­ren hade för kom­mit­ten­tens räk­ning, trots att kom­mis­sio­nä­rens upp­drag hade upp­hört och kom­mis­sio­nä­ren där­för inte fick sälja varan.

Om kom­mis­sions­av­ta­let har upp­hört till följd av att kom­mit­ten­ten för­satts i kon­kurs, ska en för­sälj­ning som kom­mis­sio­nä­ren före­tar inte på grund av första styc­ket andra meningen ha större ver­kan mot kon­kurs­boet än den skulle ha haft om kom­mit­ten­ten själv före­ta­git den. Har avta­let upp­hört till följd av att kom­mis­sio­nä­ren för­satts i kon­kurs, får tredje man inte åbe­ropa bris­tande kän­ne­dom om kon­kur­sen i vidare mån än vad som varit möj­ligt om varan hade till­hört kom­mis­sio­nä­ren.

Kom­mit­ten­tens rätt att ta över kom­mis­sio­nä­rens anspråk mot tredje man

27 §   En kom­mit­tent får ta över ansprå­ket mot tredje man på grund av avtal som kom­mis­sio­nä­ren har ingått med tredje man för kom­mit­ten­tens räk­ning. Vid han­dels­kom­mis­sion får kom­mit­ten­ten dock ta över ansprå­ket endast om tredje man är i dröjs­mål med sin betal­ning eller leve­rans eller om kom­mis­sio­nä­ren har brustit i sin redo­vis­nings­skyl­dig­het, hand­lat ored­ligt mot kom­mit­ten­ten eller för­satts i kon­kurs.

Innan kom­mit­ten­ten får ta över ansprå­ket mot tredje man ska kom­mis­sio­nä­ren under­rät­tas. Om kom­mis­sio­nä­ren begär det, ska kom­mit­ten­ten också först betala eller ställa säker­het för sådan ford­ran som kom­mis­sio­nä­ren har panträtt i enligt 15 § tredje styc­ket.

Om kom­mis­sio­nä­ren själv har full­gjort tredje mans betal­ning eller leve­rans till kom­mit­ten­ten, får kom­mit­ten­ten inte ta över ansprå­ket mot tredje man.

28 §   En kom­mit­tent som gör gäl­lande ett anspråk mot tredje man ska ställa säker­het för vad tredje man kan bli skyl­dig att betala eller leve­rera till kom­mis­sio­nä­ren enligt 30 § första styc­ket, om tredje man begär en sådan säker­het.

Säker­het enligt första styc­ket behö­ver inte stäl­las, om kom­mit­ten­ten visar ett skrift­ligt med­gi­vande från kom­mis­sio­nä­ren om att kom­mit­ten­ten har rätt att göra ansprå­ket gäl­lande eller om kom­mis­sio­nä­ren har under­rät­tat tredje man om detta.

29 §   Har tredje man beta­lat eller leve­re­rat till kom­mis­sio­nä­ren för att full­göra avta­let med denne, trots att kom­mit­ten­ten enligt 27 § hade tagit över kom­mis­sio­nä­rens anspråk, gäl­ler betal­ningen eller leve­ran­sen ändå mot kom­mit­ten­ten, om tredje man var­ken insåg eller hade skä­lig anled­ning att miss­tänka att kom­mis­sio­nä­ren inte längre fick göra ansprå­ket gäl­lande.

30 §   Har tredje man beta­lat eller leve­re­rat till kom­mit­ten­ten för att full­göra avta­let med kom­mis­sio­nä­ren, trots att kom­mis­sio­nä­ren hade kvar rät­ten att göra ansprå­ket gäl­lande, gäl­ler betal­ningen eller leve­ran­sen ändå mot kom­mis­sio­nä­ren, i den mån denne inte har lidit skada av att betal­ningen eller leve­ran­sen har skett till kom­mit­ten­ten.

Har kom­mit­ten­ten åbe­ro­pat ett skrift­ligt med­gi­vande från kom­mis­sio­nä­ren om att kom­mit­ten­ten har rätt att göra ansprå­ket gäl­lande eller har kom­mis­sio­nä­ren läm­nat ett med­de­lande om detta till tredje man, och visar det sig sedan att med­gi­van­det eller med­de­lan­det var ogil­tigt, gäl­ler tredje mans betal­ning eller leve­rans ändå mot kom­mis­sio­nä­ren, om tredje man var­ken insåg eller hade skä­lig anled­ning att miss­tänka den omstän­dig­het som med­förde ogil­tig­he­ten. Det gäl­ler dock inte om rätts­hand­lingen var ogil­tig på grund av någon omstän­dig­het som anges i 17 § lagen (1936:81) om skul­debrev.

Tredje mans rätt till kvitt­ning

31 §   Mot krav från kom­mis­sio­nä­ren på betal­ning för sålda varor får tredje man kvitta med en mot­ford­ran hos kom­mis­sio­nä­ren även om tredje man när mot­ford­ringen upp­kom visste att kom­mis­sio­nä­ren hand­lade för annans räk­ning.
Kvitt­ning får också ske med en mot­ford­ran hos kom­mit­ten­ten i den mån kom­mis­sio­nä­ren inte lider skada av en sådan kvitt­ning.

Mot krav från kom­mit­ten­ten på betal­ning av en ford­ran på köpeskil­ling får tredje man kvitta med en mot­ford­ran hos kom­mit­ten­ten. Kvitt­ning får också ske med en mot­ford­ran hos kom­mis­sio­nä­ren, om mot­ford­ran för­vär­va­des innan tredje man insåg eller hade skä­lig anled­ning att miss­tänka att kom­mis­sio­nä­ren inte längre fick göra gäl­lande ford­ringen. Om mot­ford­ran för­föll till betal­ning efter denna tid­punkt och efter den tid­punkt då ford­ran mot tredje man för­föll, får kvitt­ning dock inte ske.

Kom­mis­sions­av­ta­lets upp­hö­rande

32 §   Om kom­mit­ten­ten åter­kal­lar eller kom­mis­sio­nä­ren avsä­ger sig upp­dra­get, upp­hör kom­mis­sions­av­ta­let, även om åter­kal­lel­sen eller avsä­gel­sen sker utan fog.

I 43 § finns bestäm­mel­ser om ska­de­stånd.

33 §   Om ett var­ak­tigt kom­mis­sions­av­tal inte har ingåtts för viss tid, får kom­mis­sio­nä­ren eller kom­mit­ten­ten säga upp avta­let att upp­höra efter den upp­säg­nings­tid som anges i andra styc­ket.

Under det första året av upp­drags­ti­den är upp­säg­nings­ti­den en månad. Upp­säg­nings­ti­den för­längs sedan med en månad för varje påbör­jat år av upp­drags­ti­den till dess att upp­säg­nings­ti­den upp­går till sex måna­der. Par­terna får dock avtala att upp­säg­ning från kom­mis­sio­nä­rens sida får ske med tre måna­ders upp­säg­nings­tid även om upp­drags­ti­den har varat tre år eller längre.

Par­terna får, efter det att upp­säg­ning har skett, avtala om kor­tare upp­säg­nings­tid än vad som sägs i andra styc­ket.

Om par­terna avta­lar om längre upp­säg­nings­tid än vad som sägs i andra styc­ket, får upp­säg­nings­ti­den inte vara kor­tare vid upp­säg­ning från kom­mit­ten­tens sida än vid upp­säg­ning från kom­mis­sio­nä­rens sida.

Upp­säg­nings­ti­den räk­nas från utgången av den kalen­der­må­nad då upp­säg­ningen skedde.

34 §   Ett kom­mis­sions­av­tal som har ingåtts för viss tid upp­hör vid avtals­ti­dens slut.

Om par­terna fort­sät­ter kom­mis­sions­för­hål­lan­det efter avtals­ti­dens slut, ska avta­let där­ef­ter anses vara ett icke tids­be­stämt avtal. Vid beräk­ningen av upp­säg­nings­ti­den enligt 33 § för ett sådant avtal ska hän­syn tas till hela den tid som kom­mis­sions­för­hål­lan­det har varat.

Avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med andra styc­ket är till nack­del för någon av par­terna är utan ver­kan mot denne.

35 §   Kom­mis­sio­nä­ren eller kom­mit­ten­ten får säga upp kom­mis­sions­av­ta­let med ome­del­bar ver­kan, om
   1. mot­par­ten inte har full­gjort sina skyl­dig­he­ter enligt avta­let eller denna lag och detta är av väsent­lig bety­delse för den andre, samt mot­par­ten insåg eller borde ha insett detta, eller
   2. det annars finns en vik­tig grund för att från­träda avta­let i för­tid.

Avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med första styc­ket är till nack­del för kom­mis­sio­nä­ren är utan ver­kan mot denne.

I 45 § finns bestäm­mel­ser om med­de­lande om upp­säg­ning enligt första styc­ket.

36 §   Om kom­mis­sio­nä­ren eller kom­mit­ten­ten för­sätts i kon­kurs, upp­hör kom­mis­sions­av­ta­let att gälla.

Trots kom­mit­ten­tens kon­kurs får kom­mis­sio­nä­ren göra upp­dra­get gäl­lande för tiden fram till utgången av dagen efter den då kon­kurs­be­slu­tet kun­gjor­des i Post- och Inri­kes Tid­ningar, om kom­mis­sio­nä­ren inte tidi­gare kände till eller borde ha känt till kon­kur­sen.

37 §   Har kom­mis­sions­av­ta­let upp­hört, ska kom­mis­sio­nä­ren, intill dess kom­mit­ten­ten själv kan bevaka sina intres­sen, vidta sådana åtgär­der som är nöd­vän­diga för att skydda kom­mit­ten­ten mot för­lust, om det inte av detta upp­kom­mer bety­dande kost­na­der eller olä­gen­he­ter för kom­mis­sio­nä­ren.
Kom­mis­sio­nä­ren har rätt till skä­lig ersätt­ning för åtgär­derna.

38 §   När kom­mis­sions­av­ta­let har upp­hört, ska egen­dom som kom­mis­sio­nä­ren har tagit emot i anled­ning av upp­dra­get läm­nas till kom­mit­ten­ten. Kom­mis­sio­nä­ren får dock göra gäl­lande sin säker­hets­rätt och stopp­nings­rätt enligt 15-18 §§.

En han­dels­kom­mis­sio­närs rätt till avgångs­ve­der­lag

39 §   När ett var­ak­tigt kom­mis­sions­av­tal har upp­hört, har en han­dels­kom­mis­sio­när rätt till avgångs­ve­der­lag, i den mån
   1. kom­mis­sio­nä­ren har till­fört kom­mit­ten­ten nya kun­der eller väsent­ligt ökat han­deln med den befint­liga kund­kret­sen och kom­mit­ten­ten kom­mer att ha väsent­lig för­del av detta, och
   2. ett avgångs­ve­der­lag är skä­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna, sär­skilt kom­mis­sio­nä­rens för­lust av pro­vi­sion på avtal med de i 1 angivna kun­derna.

Avgångs­ve­der­la­get ska uppgå till högst ett belopp som mot­sva­rar ett års pro­vi­sion, beräk­nad efter ett genom­snitt under de senaste fem åren eller den kor­tare tid som upp­dra­get har varat.

Avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med denna para­graf är till nack­del för kom­mis­sio­nä­ren är utan ver­kan mot denne.

40 §   En han­dels­kom­mis­sio­när har inte rätt till avgångs­ve­der­lag enligt 39 §, om
   1. kom­mit­ten­ten har sagt upp kom­mis­sions­av­ta­let på grund av att kom­mis­sio­nä­ren upp­såt­li­gen eller av vårds­lös­het all­var­ligt har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter mot kom­mit­ten­ten och åsi­do­sät­tan­det ger kom­mit­ten­ten rätt att säga upp avta­let med ome­del­bar ver­kan enligt 35 § första styc­ket 1, eller
   2. kom­mis­sio­nä­ren i sam­för­stånd med kom­mit­ten­ten har över­lå­tit kom­mis­sions­upp­dra­get till någon annan.

Avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med första styc­ket är till nack­del för kom­mis­sio­nä­ren är utan ver­kan mot denne.

41 §   En han­dels­kom­mis­sio­när som har sagt upp ett kom­mis­sions­av­tal har rätt till avgångs­ve­der­lag enligt 39 §, endast om
   1. upp­säg­ningen grun­das på en omstän­dig­het på kom­mit­ten­tens sida som ger kom­mis­sio­nä­ren rätt att säga upp avta­let med ome­del­bar ver­kan enligt 35 §, eller
   2. det på grund av kom­mis­sio­nä­rens ålder eller sjuk­dom eller lik­nande för­hål­lan­den inte skä­li­gen kan krä­vas att kom­mis­sions­verk­sam­he­ten drivs vidare.

Avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med första styc­ket är till nack­del för kom­mis­sio­nä­ren är utan ver­kan mot denne.

42 §   En han­dels­kom­mis­sio­när som inte inom ett år från det att kom­mis­sions­av­ta­let upp­hörde i ett med­de­lande till kom­mit­ten­ten gör gäl­lande rätt till avgångs­ve­der­lag för­lo­rar sin rätt till sådan ersätt­ning.

Avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med första styc­ket är till nack­del för kom­mis­sio­nä­ren är utan ver­kan mot denne.

Ska­de­stånd

43 §   En kom­mit­tent eller kom­mis­sio­när som inte har full­gjort sina skyl­dig­he­ter enligt kom­mis­sions­av­ta­let eller denna lag ska ersätta den andre par­ten den skada som där­i­ge­nom upp­står, om inte han visar att detta inte berott på vårds­lös­het på hans sida.

Har kom­mis­sions­av­ta­let upp­hört att gälla till följd av den ena par­tens kon­kurs, har den andre par­ten rätt till ersätt­ning för den skada som där­i­ge­nom upp­står.

I 45 § finns bestäm­mel­ser om att krav på ska­de­stånd ska med­de­las den andre par­ten inom viss tid.

Med­de­lande om pris­re­do­vis­ning och avvis­ning

44 §   En kom­mit­tent som vill kräva ett annat pris än det som kom­mis­sio­nä­ren har redo­vi­sat ska med­dela kom­mis­sio­nä­ren detta inom skä­lig tid och senast två år efter det att kom­mit­ten­ten insåg eller borde ha insett de omstän­dig­he­ter som lig­ger till grund för kra­vet.

En kom­mit­tent som vill avvisa ett avtal ska med­dela kom­mis­sio­nä­ren detta utan dröjs­mål efter det att kom­mit­ten­ten insåg eller borde ha insett de omstän­dig­he­ter som lig­ger till grund för avvis­ningen.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte om kom­mis­sio­nä­ren har hand­lat grovt vårds­löst eller i strid mot tro och heder.

Med­de­lande om upp­säg­ning och ska­de­stånd

45 §   En kom­mis­sio­när eller kom­mit­tent som enligt 35 § vill säga upp kom­mis­sions­av­ta­let med ome­del­bar ver­kan eller enligt 43 § kräva ska­de­stånd ska med­dela den andre par­ten detta inom skä­lig tid och senast två år efter det att han insåg eller borde ha insett de omstän­dig­he­ter som lig­ger till grund för upp­säg­ningen eller kra­vet. Detta gäl­ler dock inte om den andre par­ten har hand­lat grovt vårds­löst eller i strid mot tro och heder.

Ris­ken för vissa med­de­lan­den

46 §   Har ett med­de­lande från kom­mis­sio­nä­ren enligt 3, 42 eller 45 § eller ett med­de­lande från kom­mit­ten­ten enligt 44 eller 45 § avsänts på ett ända­måls­en­ligt sätt, får med­de­lan­det åbe­ro­pas även om det har för­se­nats, för­vans­kats eller inte kom­mit fram.

Pre­skrip­tion

47 §   I fråga om pre­skrip­tion gäl­ler pre­skrip­tions­la­gen (1981:130).

Kon­kur­rensklau­su­ler

48 §   Ett avtal mel­lan kom­mis­sio­nä­ren och kom­mit­ten­ten om att kom­mis­sio­nä­ren inte ska bedriva verk­sam­het efter det att kom­mis­sions­av­ta­let har upp­hört (kon­kur­rensklau­sul) är bin­dande för kom­mis­sio­nä­ren, bara
   1. om kon­kur­rensklau­su­len har upp­rät­tats skrift­li­gen, och
   2. i den mån kon­kur­rensklau­su­len avser det område eller den kund­krets som har till­de­lats kom­mis­sio­nä­ren och det slag av varor som kom­mis­sions­av­ta­let gäl­ler.

Utan hin­der av första styc­ket 1 får kom­mis­sio­nä­ren åbe­ropa en munt­lig över­ens­kom­melse om lätt­na­der i en kon­kur­rensklau­sul.

Kom­mis­sio­nä­ren är inte bun­den av en kon­kur­rensklau­sul längre än två år från det att kom­mis­sions­av­ta­let har upp­hört.

Denna para­graf hind­rar inte att lagen (1915:218) om avtal och andra rätts­hand­lingar på för­mö­gen­hets­rät­tens område tilläm­pas på en kon­kur­rensklau­sul.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2009:865
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2009, då lagen (1914:45) om kom­mis­sion ska upp­höra att gälla.
   2. I fråga om kom­mis­sions­av­tal som har ingåtts och för­fo­gan­den som har skett före lagens ikraft­trä­dande tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser.

2022:265
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2022.
   2. Den äldre lydel­sen av 25 § gäl­ler fort­fa­rande om kon­su­ment­köpla­gen (1990:932) gäl­ler för köpet.

Vik­tiga lagar inom för­mö­gen­hets­rät­ten
JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

Arbe­tar du med för­mö­gen­hets­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom för­mö­gen­hets­rätt.