Köplag (1990:931)

Köpla­gen är en civil­rätts­lig, dis­po­si­tiv lag­stift­ning som är tillämp­lig vid köp av lös egen­dom. Att lagen är dis­po­si­tiv inne­bär att par­terna har rätt att avtala om andra köp­vill­kor än de som fram­går av lagen. Lagen är inte tillämp­lig om ena par­ten är en kon­su­ment. Då gäl­ler istäl­let kon­su­ment­köpla­gen. Köpla­gen inne­hål­ler också bestäm­mel­ser om köpa­res och säl­ja­res skyl­dig­he­ter och rät­tig­he­ter, vem som bär ansva­ret för varan i olika situ­a­tio­ner och vad som avses med fel i en vara. Rekla­ma­tions­rätt och i vilka situ­a­tio­ner ett köp kan hävas regle­ras också i lagen. 

SFS nr:

1990:931
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1990-​09-06
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:981
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler köp av lös egen­dom.

Lagen gäl­ler i tillämp­liga delar även byte av lös egen­dom.

Lagen gäl­ler inte över­lå­telse av tomträtt.

Vid köp av bygg­nad som upp­förts för sta­dig­va­rande bruk gäl­ler i stäl­let för bestäm­mel­serna i 3, 13, 17-​-21 samt 30-​-40 §§ vad som före­skrivs i 4 kap. 11, 12 och 18-​-19d §§ jor­da­bal­ken. Om en tomträttsupp­lå­telse enligt 13 kap. 5 § jor­da­bal­ken har inne­fat­tat över­lå­telse av en bygg­nad, gäl­ler de nämnda bestäm­mel­serna i jor­da­bal­ken dock inte om något annat föl­jer av 13 kap. 8 § jor­da­bal­ken.

2 §   Lagen gäl­ler beställ­ning av en vara som skall till­ver­kas utom när bestäl­la­ren skall till­han­da­hålla en väsent­lig del av mate­ri­a­let. Lagen gäl­ler inte avtal om upp­fö­rande av bygg­nad eller annan fast anlägg­ning på mark eller i vat­ten.

Lagen gäl­ler inte avtal som inne­bär att den som skall leve­rera en vara även skall utföra arbete eller någon annan tjänst, om tjäns­ten utgör den över­vä­gande delen av hans för­plik­telse.

Avtals­fri­het

3 §   Lagens bestäm­mel­ser tilläm­pas inte i den mån annat föl­jer av avta­let, av praxis som har utbil­dats mel­lan par­terna eller av han­dels­bruk eller annan sed­vänja som måste anses bin­dande för par­terna.

Kon­su­ment­köp

4 §   Lagen gäl­ler inte i fall då kon­su­ment­köpla­gen (2022:260) är tillämp­lig. Lag (2022:262).

Inter­na­tio­nella köp

5 §   Lagen gäl­ler inte i fall då lagen (1987:822) om inter­na­tio­nella köp är tillämp­lig.

Varans avläm­nande

Hämt­nings­köp

6 §   Varan skall hål­las till­gäng­lig för avhämt­ning där säl­ja­ren vid köpet hade sitt affärs­ställe eller, om han sak­nade affärs­ställe som hade sam­band med köpet, sitt hem­vist. Visste par­terna vid köpet att varan eller det parti ur vil­ket den skall tas fanns på en annan plats, skall varan hål­las till­gäng­lig för avhämt­ning på denna plats.

Varan är avläm­nad när köpa­ren har tagit hand om den.

Trans­port­köp

7 §   Skall varan trans­por­te­ras till köpa­ren inom en och samma ort eller inom ett område där säl­ja­ren van­li­gen ombe­sör­jer trans­por­ten av lik­nande varor, sker avläm­nan­det när varan över­läm­nas till köpa­ren.

Om varan i annat fall skall trans­por­te­ras till köpa­ren och annat inte föl­jer av en leve­ransklau­sul eller av avta­let i övrigt, sker avläm­nan­det när varan över­läm­nas till den trans­por­tör som har åta­git sig trans­por­ten från avsänd­nings­or­ten. Om säl­ja­ren själv utför trans­por­ten, sker avläm­nan­det först när varan över­läm­nas till köpa­ren.

Har varan sålts "fritt", "leve­re­rad" eller "fritt leve­re­rad" med angi­vande av en viss ort, anses den inte avläm­nad för­rän den har kom­mit fram till denna ort.

8 §   Skall säl­ja­ren ordna trans­por­ten av varan, skall han ingå avtal om trans­por­ten till bestäm­mel­se­or­ten med lämp­ligt trans­port­me­del och på sed­van­liga vill­kor för en sådan trans­port.

Tiden för avläm­nan­det

9 §   Skall varan inte avläm­nas efter anford­ran eller utan upp­skov och föl­jer tiden för avläm­nan­det inte hel­ler annars av avta­let, skall varan avläm­nas inom skä­lig tid från köpet.

Skall varan avläm­nas inom en viss tidrymd och fram­går det inte av omstän­dig­he­terna att det ankom­mer på köpa­ren att bestämma tid­punk­ten för avläm­nan­det, skall denna bestäm­mas av säl­ja­ren.

Om säl­ja­ren vid hämt­nings­köp skall bestämma tid­punk­ten för avläm­nan­det, skall han i tid under­rätta köpa­ren om när varan finns till­gäng­lig för avhämt­ning.

Rätt att hålla inne varan

10 §   Har säl­ja­ren inte gett kre­dit eller anstånd med betal­ningen, är han inte skyl­dig att lämna ut varan eller, genom över­lå­telse av doku­ment eller på annat sätt, från­hända sig för­fo­gan­de­rät­ten över den för­rän betal­ning sker.

Skall säl­ja­ren sända varan från den ort där den skall avläm­nas, får han inte med stöd av första styc­ket under­låta att avsända den. Han får dock hindra att varan eller doku­ment avse­ende varan läm­nas ut till köpa­ren innan betal­ning sker.

Kost­na­derna för varan

11 §   Säl­ja­ren sva­rar för sådana kost­na­der för varan som upp­kom­mer före avläm­nan­det och som inte beror på att avläm­nan­det har för­se­nats till följd av något för­hål­lande på köpa­rens sida.

Ris­ken för varan

Vad ris­ken inne­bär

12 §   Bär köpa­ren ris­ken för varan, är han skyl­dig att betala varan även om den har för­störts, kom­mit bort, för­säm­rats eller mins­kat genom en hän­delse som inte beror på säl­ja­ren.

Ris­kens över­gång

13 §   Ris­ken går över på köpa­ren, när varan avläm­nas enligt avta­let eller enligt 6 eller 7 §.

Avläm­nas varan inte i rätt tid och beror det på köpa­ren eller något för­hål­lande på hans sida, går ris­ken över på köpa­ren när säl­ja­ren har gjort vad som ankom­mer på honom för att avläm­nan­det skall kunna ske.

Skall köpa­ren hämta varan på en annan plats än hos säl­ja­ren, går ris­ken över när tiden för avläm­nan­det är inne och köpa­ren har fått veta att varan finns till­gäng­lig för avhämt­ning.

14 §   Ris­ken går ald­rig över på köpa­ren för­rän det genom märk­ning, anteck­ning i trans­port­do­ku­ment eller på annat sätt har gjorts klart att varan är avsedd för köpa­ren.

Varor under trans­port

15 §   Avser köpet en vara under trans­port, går ris­ken över på köpa­ren vid köpet, om det inte fram­går av omstän­dig­he­terna att köpa­ren har åta­git sig att bära ris­ken från den tid­punkt då varan över­läm­na­des till den trans­por­tör som har utfär­dat trans­port­do­ku­men­tet. Säl­ja­ren bär dock all­tid ris­ken för att varan vid köpet har för­störts, kom­mit bort, för­säm­rats eller mins­kat, om han kände till eller borde ha känt till detta men inte har upp­lyst köpa­ren om det.

Öppet köp

16 §   Har öppet köp avta­lats och varan avläm­nats, bär köpa­ren ris­ken till dess att varan läm­nas till­baka.

Varans beskaf­fen­het

Över­ens­stäm­melse med avta­let m. m.

17 §   Varan skall i fråga om art, mängd, kva­li­tet, andra egen­ska­per och för­pack­ning stämma över­ens med vad som föl­jer av avta­let.

Om inte annat föl­jer av avta­let, skall varan
   1. vara ägnad för det ända­mål för vil­ket varor av samma slag i all­män­het används,
   2. vara ägnad för det sär­skilda ända­mål för vil­ket varan var avsedd att använ­das, om säl­ja­ren vid köpet måste ha insett detta sär­skilda ända­mål och köpa­ren har haft rim­lig anled­ning att för­lita sig på säl­ja­rens sak­kun­skap och bedöm­ning,
   3. ha egen­ska­per som säl­ja­ren har hän­vi­sat till genom att lägga fram prov eller modell, och
   4. vara för­pac­kad på van­ligt eller annars för­svar­ligt sätt, om för­pack­ning behövs för att bevara eller skydda varan.

Om varan avvi­ker från vad som före­skrivs i första eller andra styc­ket eller i något annat avse­ende avvi­ker från vad köpa­ren med fog kun­nat för­ut­sätta, är varan att anse som fel­ak­tig.

18 §   Fel före­lig­ger även om varan inte över­ens­stäm­mer med sådana upp­gif­ter om varans egen­ska­per eller använd­ning som säl­ja­ren har läm­nat vid mark­nads­fö­ringen av varan eller annars före köpet och som kan antas ha inver­kat på köpet.

Varan skall vidare anses fel­ak­tig, om den inte över­ens­stäm­mer med sådana upp­gif­ter om dess egen­ska­per eller använd­ning som någon annan än säl­ja­ren, i tidi­gare sälj­led eller för säl­ja­rens räk­ning, före köpet har läm­nat vid mark­nads­fö­ringen av varan och som kan antas ha inver­kat på köpet. Varan skall dock inte anses fel­ak­tig, om säl­ja­ren var­ken kände till eller borde ha känt till upp­gif­terna.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte, om upp­gif­terna har rät­tats i tid på ett tyd­ligt sätt.

Befint­ligt skick

19 §   Även om varan har sålts i "befint­ligt skick" eller med ett lik­nande all­mänt för­be­håll skall den anses fel­ak­tig, om
   1. varan inte över­ens­stäm­mer med sådana upp­gif­ter om dess egen­ska­per eller använd­ning som säl­ja­ren har läm­nat före köpet och som kan antas ha inver­kat på köpet,
   2. säl­ja­ren före köpet har under­lå­tit att upp­lysa köpa­ren om ett sådant väsent­ligt för­hål­lande rörande varans egen­ska­per eller använd­ning som han måste antas ha känt till och som köpa­ren med fog kunde räkna med att bli upp­lyst om, under för­ut­sätt­ning att under­lå­ten­he­ten kan antas ha inver­kat på köpet, eller
   3. varan är i väsent­ligt sämre skick än köpa­ren med hän­syn till varans pris och övriga omstän­dig­he­ter med fog har kun­nat för­ut­sätta.

När en begag­nad vara har sålts på auk­tion, anses den såld "i befint­ligt skick". Vid tillämp­ning av första styc­ket 3 skall hän­syn i så fall tas till utrops­pri­set.

Under­sök­ning av varan före köpet

20 §   Köpa­ren får inte såsom fel åbe­ropa vad han måste antas ha känt till vid köpet.

Har köpa­ren före köpet under­sökt varan eller utan god­tag­bar anled­ning under­lå­tit att följa säl­ja­rens upp­ma­ning att under­söka den, får han inte såsom fel åbe­ropa vad han borde ha märkt vid under­sök­ningen, om inte säl­ja­ren har hand­lat i strid mot tro och heder.

Andra styc­ket gäl­ler även när köpa­ren före köpet har fått till­fälle att under­söka prov på varan och felet gäl­ler en egen­skap som skulle framgå av pro­vet.

Avgö­rande tid­punkt för bedöm­ningen av om fel före­lig­ger

21 §   Frå­gan om varan är fel­ak­tig skall bedö­mas med hän­syn till dess beskaf­fen­het när ris­ken för varan går över på köpa­ren. Säl­ja­ren sva­rar för fel som har fun­nits vid denna tid­punkt även om felet visar sig först senare.

Upp­kom­mer en för­säm­ring av varan efter det att ris­ken har gått över på köpa­ren, skall varan anses fel­ak­tig, om för­säm­ringen är en följd av säl­ja­rens avtals­brott. Det­samma gäl­ler om säl­ja­ren genom en garanti eller lik­nande utfäs­telse har åta­git sig att under en viss tid svara för varans använd­bar­het eller andra egen­ska­per och för­säm­ringen avser en egen­skap som omfat­tas av utfäs­tel­sen.

Påfölj­der vid dröjs­mål med varans avläm­nande

Påfölj­derna

22 §   Avläm­nas inte varan eller avläm­nas den för sent och beror det inte på köpa­ren eller något för­hål­lande på hans sida, får köpa­ren enligt 23-​-29 §§ kräva full­gö­relse eller häva köpet samt dess­utom kräva ska­de­stånd. Han får även hålla inne betal­ningen enligt 42 §.

Full­gö­relse

23 §   Köpa­ren får hålla fast vid köpet och kräva full­gö­relse. Säl­ja­ren är dock inte skyl­dig att full­göra köpet, om det före­lig­ger ett hin­der som han inte kan över­vinna eller om full­gö­rel­sen skulle för­ut­sätta upp­off­ringar som inte är rim­liga med hän­syn till köpa­rens intresse av att säl­ja­ren full­gör köpet.

Om ett för­hål­lande som nyss nämnts upp­hör inom rim­lig tid, får köpa­ren dock kräva att säl­ja­ren full­gör köpet.

Köpa­ren för­lo­rar rät­ten att kräva att säl­ja­ren full­gör köpet, om han vän­tar orim­ligt länge med att fram­ställa kra­vet.

24 §   Frå­gar säl­ja­ren om köpa­ren trots dröjs­må­let god­tar avläm­nande inom en viss tid eller med­de­lar säl­ja­ren att han kom­mer att full­göra köpet inom en viss tid och sva­rar köpa­ren inte inom skä­lig tid efter det att han har fått frå­gan eller med­de­lan­det, får köpa­ren inte häva köpet om säl­ja­ren full­gör det inom den tid som han har angett.

Häv­ning

25 §   Köpa­ren får häva köpet på grund av säl­ja­rens dröjs­mål, om avtals­brot­tet är av väsent­lig bety­delse för köpa­ren och säl­ja­ren insåg eller borde ha insett detta.

Har köpa­ren före­lagt säl­ja­ren en bestämd tillägg­s­tid för varans avläm­nande och är den inte oskä­ligt kort, får köpa­ren även häva köpet om varan inte avläm­nas inom tillägg­s­ti­den.

Medan tillägg­s­ti­den löper får köpa­ren häva köpet endast om säl­ja­ren med­de­lar att han inte kom­mer att full­göra köpet inom denna tid.

26 §   Avser köpet en vara som skall till­ver­kas eller skaf­fas sär­skilt för köpa­ren efter den­nes anvis­ningar eller öns­ke­mål och kan säl­ja­ren inte utan väsent­lig för­lust till­go­do­göra sig varan på annat sätt, får köpa­ren häva köpet på grund av säl­ja­rens dröjs­mål endast om hans syfte med köpet är väsent­li­gen för­felat genom dröjs­må­let.

Ska­de­stånd

27 §   Köpa­ren har rätt till ersätt­ning för den skada han lider genom säl­ja­rens dröjs­mål, om inte säl­ja­ren visar att dröjs­må­let beror på ett hin­der utan­för hans kon­troll som han inte skä­li­gen kunde för­vän­tas ha räk­nat med vid köpet och vars följ­der han inte hel­ler skä­li­gen kunde ha und­vi­kit eller över­vun­nit.

Beror dröjs­må­let på någon som säl­ja­ren har anli­tat för att helt eller del­vis full­göra köpet, är säl­ja­ren fri från ska­de­stånds­skyl­dig­het endast om också den som han har anli­tat skulle vara fri enligt första styc­ket.
Det­samma gäl­ler om dröjs­må­let beror på en leve­ran­tör som säl­ja­ren har anli­tat eller någon annan i tidi­gare sälj­led.

Enligt första och andra styc­kena ersätts inte sådan indi­rekt för­lust som avses i 67 § andra styc­ket.

Köpa­ren har all­tid rätt till ersätt­ning, om dröjs­må­let eller för­lus­ten beror på för­sum­melse på säl­ja­rens sida.

28 §   Hind­ras säl­ja­ren att full­göra köpet i rätt tid, skall han lämna köpa­ren med­de­lande om hind­ret och dess inver­kan på möj­lig­he­terna till full­gö­relse. Om köpa­ren inte får ett sådant med­de­lande inom skä­lig tid efter det att säl­ja­ren har fått eller borde ha fått kän­ne­dom om hind­ret, har köpa­ren rätt till ersätt­ning för den skada som kunde ha und­vi­kits om han hade fått med­de­lan­det i tid.

Med­de­lande om häv­ning och ska­de­stånd

29 §   Har varan avläm­nats för sent, får köpa­ren inte häva köpet eller kräva ska­de­stånd på grund av dröjs­må­let, om han inte inom skä­lig tid efter det att han fick kän­ne­dom om avläm­nan­det med­de­lar säl­ja­ren att han häver eller vill kräva ska­de­stånd. Om köpa­ren häver köpet, behö­ver han dock inte lämna sär­skilt med­de­lande om att han vill kräva ska­de­stånd.

Påfölj­der vid fel i varan

Påfölj­derna

30 §   Är varan fel­ak­tig och beror det inte på köpa­ren eller något för­hål­lande på hans sida, får köpa­ren enligt 31-​-40 §§ kräva avhjäl­pande, omle­ve­rans eller pris­av­drag eller häva köpet samt dess­utom kräva ska­de­stånd. Han får även hålla inne betal­ningen enligt 42 §.

Under­sök­ning av varan efter avläm­nan­det

31 §   När varan har avläm­nats skall köpa­ren så snart omstän­dig­he­terna med­ger det under­söka den i enlig­het med god affärs­sed.

Fram­går det att varan skall trans­por­te­ras från plat­sen för avläm­nan­det, får köpa­ren vänta med under­sök­ningen till dess att varan har kom­mit fram.

Om köpa­ren änd­rar bestäm­mel­se­or­ten medan varan är på väg eller sän­der varan vidare utan att ha haft skä­lig möj­lig­het att under­söka den och säl­ja­ren vid köpet kände till eller borde ha känt till möj­lig­he­ten av en sådan omdes­ti­ne­ring eller vida­re­sänd­ning, får under­sök­ningen upp­skju­tas till dess att varan har kom­mit fram till den nya bestäm­mel­se­or­ten.

Rekla­ma­tion

32 §   Köpa­ren får inte åbe­ropa att varan är fel­ak­tig, om han inte läm­nar säl­ja­ren med­de­lande om felet inom skä­lig tid efter det att han märkt eller borde ha märkt felet (rekla­ma­tion).

Rekla­me­rar köpa­ren inte inom två år från det att han har tagit emot varan, för­lo­rar han rät­ten att åbe­ropa felet, om inte annat föl­jer av en garanti eller lik­nande utfäs­telse.

33 §   Utan hin­der av 31 och 32 §§ får köpa­ren åbe­ropa att varan är fel­ak­tig, om säl­ja­ren har hand­lat grovt vårds­löst eller i strid mot tro och heder.

Avhjäl­pande och omle­ve­rans

34 §   Köpa­ren har rätt att kräva att säl­ja­ren avhjäl­per felet utan kost­nad för köpa­ren, om avhjäl­pande kan ske utan oskä­lig kost­nad eller olä­gen­het för säl­ja­ren. I stäl­let för att avhjälpa felet får säl­ja­ren företa omle­ve­rans enligt 36 §.

Köpa­ren har rätt att kräva omle­ve­rans, om avtals­brot­tet är av väsent­lig bety­delse för honom och säl­ja­ren insåg eller borde ha insett detta.
Köpa­ren har dock inte rätt att kräva omle­ve­rans, om det före­lig­ger ett sådant för­hål­lande som avses i 23 §. Köpa­ren har inte hel­ler rätt att kräva omle­ve­rans, om det är fråga om en vara som fanns vid köpet och som, med hän­syn till sina egen­ska­per och till vad par­terna måste antas ha för­ut­satt, inte kan ersät­tas med någon annan vara.

Om säl­ja­ren inte full­gör sin skyl­dig­het att avhjälpa felet, har köpa­ren rätt till ersätt­ning för för­svar­liga kost­na­der för att avhjälpa det.

35 §   Köpa­ren får inte kräva avhjäl­pande av fel eller omle­ve­rans, om han inte läm­nar säl­ja­ren med­de­lande om kra­vet i sam­band med att han rekla­me­rar eller inom skä­lig tid där­ef­ter. Detta gäl­ler dock inte om säl­ja­ren har hand­lat grovt vårds­löst eller i strid mot tro och heder.

36 §   Även om köpa­ren inte krä­ver det, har säl­ja­ren rätt att på egen bekost­nad avhjälpa felet eller företa omle­ve­rans, om detta kan ske utan väsent­lig olä­gen­het för köpa­ren och utan risk för att köpa­ren inte får sina egna kost­na­der ersatta av säl­ja­ren.

Säl­ja­ren får ej åbe­ropa att han inte har beretts till­fälle att avhjälpa felet eller företa omle­ve­rans, om köpa­ren har avhjälpt felet och det med hän­syn till omstän­dig­he­terna inte skä­li­gen kunde krä­vas att köpa­ren skulle avvakta avhjäl­pande eller omle­ve­rans från säl­ja­rens sida.

Pris­av­drag och häv­ning

37 §   Om avhjäl­pande eller omle­ve­rans inte kom­mer i fråga eller inte sker inom skä­lig tid efter rekla­ma­tio­nen, får köpa­ren kräva pris­av­drag beräk­nat enligt 38 § eller häva köpet enligt 39 §.

Köpa­ren har dock inte rätt till pris­av­drag vid köp av begag­nade varor på auk­tion.

38 §   Krä­ver köpa­ren pris­av­drag, skall det beräk­nas så att för­hål­lan­det mel­lan det ned­satta och det avtal­sen­liga pri­set sva­rar mot för­hål­lan­det vid tid­punk­ten för avläm­nan­det mel­lan varans värde i fel­ak­tigt och i avtal­sen­ligt skick.

39 §   Köpa­ren får häva köpet på grund av fel, om avtals­brot­tet är av väsent­lig bety­delse för honom och säl­ja­ren insåg eller borde ha insett detta.

Köpa­ren får inte häva köpet på grund av felet, om han inte inom skä­lig tid efter det att han märkt eller borde ha märkt felet, eller efter den tid för avhjäl­pande eller omle­ve­rans som kan följa av 37 §, med­de­lar säl­ja­ren att han häver köpet. Detta gäl­ler dock inte om säl­ja­ren har hand­lat grovt vårds­löst eller i strid mot tro och heder.

Ska­de­stånd

40 §   Köpa­ren har rätt till ersätt­ning för den skada han lider genom att varan är fel­ak­tig, om inte säl­ja­ren visar att det har före­le­gat ett sådant hin­der som avses i 27 § första eller andra styc­ket för att avlämna fel­fri vara. Vad som sägs i 28 § om säl­ja­rens skyl­dig­het att lämna köpa­ren med­de­lande om hin­der för att full­göra köpet i tid gäl­ler på mot­sva­rande sätt, om det före­lig­ger hin­der för att avlämna fel­fri vara.

Enligt första styc­ket ersätts inte sådan indi­rekt för­lust som avses i 67 § andra styc­ket.

Köpa­ren har all­tid rätt till ersätt­ning, om felet eller för­lus­ten beror på för­sum­melse på säl­ja­rens sida eller om varan vid köpet avvek från vad säl­ja­ren sär­skilt har utfäst.

Påfölj­der vid rätts­ligt fel

41 §   Om tredje man har ägan­de­rätt till varan eller har panträtt eller annan lik­nande rätt i den (rätts­ligt fel) och det inte föl­jer av avta­let att köpa­ren skall överta varan med den begräns­ning som tredje mans rätt med­för, gäl­ler bestäm­mel­serna om rekla­ma­tion i 32 § första styc­ket och 33 §, om avhjäl­pande och omle­ve­rans i 34-​-36 §§, om pris­av­drag och häv­ning i 37-​-39 §§, om ska­de­stånd i 40 § samt om köpa­rens rätt att hålla inne betal­ningen i 42 §.

Köpa­ren har all­tid rätt till ersätt­ning för den skada han lider genom ett rätts­ligt fel som förelåg vid köpet, om han var­ken kände till eller borde ha känt till felet.

Påfölj­der av rätts­ligt fel får även göras gäl­lande, om tredje man påstår att han har en sådan rätt som avses i första styc­ket och det finns san­no­lika skäl för påstå­en­det.

Gemen­samma bestäm­mel­ser om påfölj­der vid säl­ja­rens avtals­brott

Rätt att hålla inne betal­ningen

42 §   Har köpa­ren krav på grund av säl­ja­rens dröjs­mål eller på grund av att varan är fel­ak­tig, får köpa­ren hålla inne så myc­ket av betal­ningen som mot­sva­rar kra­vet.

Par­ti­ellt avtals­brott

43 §   Är endast en del av leve­ran­sen för­se­nad eller fel­ak­tig, tilläm­pas bestäm­mel­serna om ifrå­ga­va­rande avtals­brott på denna del. Köpa­ren får häva köpet i dess hel­het, om avtals­brot­tet är av väsent­lig bety­delse för honom i fråga om hela köpet och säl­ja­ren insåg eller borde ha insett detta.

Om det kan antas att säl­ja­ren anser sig ha full­gjort köpet i dess hel­het trots att allt inte har avläm­nats, tilläm­pas bestäm­mel­serna om fel.

Häv­ning vid suc­ces­siv leve­rans

44 §   Skall avläm­nande ske efter hand och är någon del­le­ve­rans för­se­nad eller fel­ak­tig, får köpa­ren häva köpet i fråga om denna enligt de bestäm­mel­ser som i övrigt gäl­ler för häv­ning.

Om dröjs­må­let eller felet ger anled­ning att anta att ett avtals­brott som ger rätt till häv­ning kom­mer att inträffa beträf­fande någon senare del­le­ve­rans, får köpa­ren på denna grund häva köpet i fråga om en sådan senare leve­rans, om det sker inom skä­lig tid.

Häver köpa­ren i fråga om en del­le­ve­rans, får han sam­ti­digt häva i fråga om tidi­gare eller senare leve­ran­ser om han på grund av sam­man­hanget mel­lan dem skulle ha bety­dande olä­gen­het av att stå fast vid köpet beträf­fande dessa leve­ran­ser.

Köpa­rens skyl­dig­he­ter

Pri­sets bestäm­mande

45 §   Föl­jer pri­set inte av avta­let, skall köpa­ren betala vad som är skä­ligt med hän­syn till varans art och beskaf­fen­het, gängse pris vid tiden för köpet samt omstän­dig­he­terna i övrigt.

46 §   Skall pri­set beräk­nas efter antal, mått eller vikt, skall varans mängd vid den tid­punkt då ris­ken för varan går över på köpa­ren läg­gas till grund för beräk­ningen.

Om pri­set skall beräk­nas efter varans vikt, avräk­nas först för­pack­ning­ens vikt.

47 §   Har köpa­ren fått en räk­ning, är han bun­den av det pris som har angetts i räk­ningen. Detta gäl­ler dock inte, om han inom skä­lig tid med­de­lar säl­ja­ren att han inte god­kän­ner pri­set, om ett lägre pris föl­jer av avta­let eller om det ford­rade belop­pet är oskä­ligt.

Betal­ningen

48 §   Betal­ning skall ske hos säl­ja­ren. Om betal­ning skall ske mot över­läm­nande av varan eller doku­ment avse­ende varan, skall den dock ske där över­läm­nan­det äger rum.

Skyl­dig­he­ten att betala omfat­tar även skyl­dig­het att i enlig­het med avta­let accep­tera växel och ställa rem­burs, bank­ga­ranti eller annan säker­het samt att vidta de andra åtgär­der som behövs för att möj­lig­göra betal­ning.

49 §   Föl­jer tid­punk­ten för betal­ningen inte av avta­let, skall köpa­ren betala när säl­ja­ren krä­ver det. Köpa­ren är dock inte skyl­dig att betala för­rän varan hålls honom till handa eller ställs till hans för­fo­gande i enlig­het med avta­let.

Innan köpa­ren beta­lar har han rätt att under­söka varan på det sätt som föl­jer av sed­vänja eller bör med­ges med hän­syn till omstän­dig­he­terna, om inte det avta­lade sät­tet för avläm­nan­det och betal­ningen är ofören­ligt med en sådan under­sök­ning.

Har konos­se­ment utfär­dats för varans trans­port till bestäm­mel­se­or­ten eller trans­por­te­ras varan i övrigt på sådana vill­kor att säl­ja­ren inte sedan betal­ning har skett får för­foga över varan, får utan hin­der av första eller andra styc­ket betal­ning krä­vas mot konos­se­ment eller när köpa­ren har tagit emot frakt­se­del eller annat bevis för att varan trans­por­te­ras på sådana vill­kor.

Köpa­rens med­ver­kan m. m.

50 §   Köpa­ren skall
   1. med­verka till köpet på ett sådant sätt som skä­li­gen kan för­vän­tas av honom för att säl­ja­ren skall kunna full­göra köpet, och
   2. hämta eller ta emot varan.

Påfölj­der vid köpa­rens avtals­brott

Påfölj­derna

51 §   Beta­lar köpa­ren inte i rätt tid eller med­ver­kar han inte till köpet enligt 50 § 1 och beror detta inte på säl­ja­ren eller något för­hål­lande på den­nes sida, får säl­ja­ren enligt 52-​-59 §§ kräva betal­ning eller annan full­gö­relse eller häva köpet samt dess­utom kräva ska­de­stånd. Han får även hålla inne varan enligt 10 § och kräva ränta enligt 71 §.

Upp­fyl­ler köpa­ren inte sin skyl­dig­het att hämta eller ta emot varan och beror detta inte på säl­ja­ren eller något för­hål­lande på den­nes sida, gäl­ler 55 §, 57 § andra-​​-​fjärde styc­kena och 58 §.

Krav på betal­ning och annan full­gö­relse

52 §   Säl­ja­ren får hålla fast vid köpet och kräva betal­ning.

Om köpa­ren avbe­stäl­ler en vara som skall till­ver­kas eller skaf­fas sär­skilt för honom, får säl­ja­ren dock inte hålla fast vid köpet genom att full­följa till­verk­ningen, vidta andra för­be­re­del­ser för avläm­nan­det och kräva betal­ning. Detta gäl­ler dock inte, om ett avbrott skulle med­föra en väsent­lig olä­gen­het för säl­ja­ren eller risk för att hans för­lust till följd av avbe­ställ­ningen inte blir ersatt. Ska­de­stånd på grund av avbe­ställ­ningen beräk­nas enligt 67-​-70 §§.

Har varan ännu inte avläm­nats, för­lo­rar säl­ja­ren rät­ten att kräva betal­ning, om han vän­tar orim­ligt länge med att fram­ställa kra­vet.

53 §   Säl­ja­ren får hålla fast vid köpet och kräva att köpa­ren med­ver­kar till köpet enligt 50 § 1. Köpa­ren är dock inte skyl­dig att med­verka till köpet, om det före­lig­ger ett hin­der som han inte kan över­vinna eller om hans med­ver­kan skulle för­ut­sätta upp­off­ringar som inte är rim­liga med hän­syn till säl­ja­rens intresse av köpa­rens med­ver­kan.

Om ett för­hål­lande som nyss nämnts upp­hör inom rim­lig tid, får säl­ja­ren dock kräva att köpa­ren med­ver­kar till köpet.

Säl­ja­ren för­lo­rar rät­ten att kräva att köpa­ren med­ver­kar till köpet, om han vän­tar orim­ligt länge med att fram­ställa kra­vet.

Häv­ning på grund av dröjs­mål med betal­ningen

54 §   Säl­ja­ren får häva köpet på grund av köpa­rens dröjs­mål med betal­ningen, om dröjs­må­let utgör ett väsent­ligt avtals­brott.

Har säl­ja­ren före­lagt köpa­ren en bestämd tillägg­s­tid för betal­ningen och är den inte oskä­ligt kort, får köpet även hävas om köpa­ren inte beta­lar inom tillägg­s­ti­den.

Medan tillägg­s­ti­den löper får säl­ja­ren häva köpet endast om köpa­ren med­de­lar att han inte kom­mer att betala inom denna tid.

Har varan kom­mit i köpa­rens besitt­ning, får säl­ja­ren häva köpet endast om han har för­be­hål­lit sig rätt till detta eller köpa­ren avvi­sar varan.

Häv­ning på grund av bris­tande med­ver­kan

55 §   Säl­ja­ren får häva köpet, om köpa­ren inte med­ver­kar till köpet enligt 50 § 1 och avtals­brot­tet är av väsent­lig bety­delse för säl­ja­ren samt köpa­ren insåg eller borde ha insett detta. Säl­ja­ren får under samma för­ut­sätt­ningar häva köpet, om köpa­ren inte i rätt tid häm­tar eller tar emot varan i fall då det fram­går av avta­let eller omstän­dig­he­terna att säl­ja­ren har ett sär­skilt intresse av att bli av med det som han har sålt.

Säl­ja­ren får vidare häva köpet, om köpa­ren inte inom en bestämd tillägg­s­tid som säl­ja­ren har före­lagt köpa­ren och som inte är oskä­ligt kort
   1. med­ver­kar till köpet enligt 50 § 1, eller
   2. häm­tar eller tar emot varan i fall då det fram­går av avta­let eller omstän­dig­he­terna att säl­ja­ren har ett sär­skilt intresse av att bli av med det som han har sålt.

Medan en tillägg­s­tid löper får säl­ja­ren häva köpet endast om köpa­ren med­de­lar att han inte kom­mer att full­göra sina skyl­dig­he­ter inom tillägg­s­ti­den.

Häv­ning vid suc­ces­siv leve­rans

56 §   Skall betal­ning ske efter hand i sär­skilda pos­ter allt­ef­tersom avläm­nande sker och före­lig­ger det dröjs­mål med betal­ningen av någon del­le­ve­rans, får säl­ja­ren häva köpet i fråga om denna del­le­ve­rans enligt de bestäm­mel­ser som i övrigt gäl­ler för häv­ning.

Säl­ja­ren får häva köpet även i fråga om en senare del­le­ve­rans, om det inte sak­nas anled­ning att anta att dröjs­mål med betal­ningen som ger rätt till häv­ning kom­mer att upp­re­pas.

Ska­de­stånd

57 §   Säl­ja­ren har rätt till ersätt­ning för den skada han lider genom köpa­rens dröjs­mål med betal­ningen, om inte köpa­ren visar att dröjs­må­let beror på lag, avbrott i den all­männa sam­färdseln eller betal­nings­för­med­lingen eller annat lik­nande hin­der som köpa­ren inte skä­li­gen kunde för­vän­tas ha räk­nat med vid köpet och vars följ­der han inte hel­ler skä­li­gen kunde ha und­vi­kit eller över­vun­nit.

Säl­ja­ren har också rätt till ersätt­ning för den skada han lider genom att köpa­ren inte med­ver­kar till köpet enligt 50 § 1 eller genom att köpa­ren inte i rätt tid häm­tar eller tar emot varan i fall då det fram­går av avta­let eller omstän­dig­he­terna att säl­ja­ren har ett sär­skilt intresse av att bli av med det som han har sålt. Rätt till ersätt­ning i dessa fall före­lig­ger dock inte, om köpa­ren visar att det har fun­nits ett hin­der av det slag som anges i 27 § första eller andra styc­ket för att med­verka till köpet eller för att hämta eller ta emot varan.

Enligt andra styc­ket ersätts inte sådan indi­rekt för­lust som avses i 67 § andra styc­ket.

Säl­ja­ren har all­tid rätt till ersätt­ning, om avtals­brot­tet eller för­lus­ten beror på för­sum­melse på köpa­rens sida.

58 §   Hind­ras köpa­ren att full­göra köpet i rätt tid, skall han lämna säl­ja­ren med­de­lande om hind­ret och dess inver­kan på möj­lig­he­terna till full­gö­relse. Om säl­ja­ren inte får ett sådant med­de­lande inom skä­lig tid efter det att köpa­ren har fått eller borde ha fått kän­ne­dom om hind­ret, har säl­ja­ren rätt till ersätt­ning för den skada som kunde ha und­vi­kits om han hade fått med­de­lan­det i tid.

Med­de­lande om häv­ning och ska­de­stånd

59 §   Säl­ja­ren får inte häva köpet på grund av köpa­rens dröjs­mål med att betala eller med att hämta eller ta emot varan, om han inte innan full­gö­relse har skett med­de­lar köpa­ren att han häver.

Om köpa­ren har läm­nat med­ver­kan enligt 50 § 1 men detta har skett för sent, får säl­ja­ren inte häva köpet eller kräva ska­de­stånd på grund av dröjs­må­let, om han inte inom skä­lig tid efter det att han fick kän­ne­dom om att med­ver­kan har läm­nats med­de­lar köpa­ren att han häver eller vill kräva ska­de­stånd. Om säl­ja­ren häver köpet, behö­ver han dock inte lämna sär­skilt med­de­lande om att han vill kräva ska­de­stånd.

Spe­ci­fi­ka­tion

60 §   Skall köpa­ren spe­ci­fi­cera varans form, mått eller andra egen­ska­per och under­lå­ter han att göra det vid avta­lad tid eller inom skä­lig tid efter det han har fått begä­ran om detta från säl­ja­ren, får säl­ja­ren göra spe­ci­fi­ka­tio­nen i över­ens­stäm­melse med vad som kan antas vara i köpa­rens intresse. Detta hind­rar inte säl­ja­ren från att göra gäl­lande andra påfölj­der.

Säl­ja­ren skall under­rätta köpa­ren om den spe­ci­fi­ka­tion han gör och före­lägga köpa­ren en skä­lig tid inom vil­ken denne kan ändra spe­ci­fi­ka­tio­nen. Änd­rar köpa­ren inte spe­ci­fi­ka­tio­nen inom den tid som har före­lagts honom, blir säl­ja­rens spe­ci­fi­ka­tion bin­dande.

Befa­rat avtals­brott

Stopp­nings­rätt

61 §   Visar det sig efter köpet att en parts hand­lings­sätt eller eko­no­miska för­hål­lan­den är sådana, att det finns starka skäl att anta att han inte kom­mer att upp­fylla en väsent­lig del av sina för­plik­tel­ser, får mot­par­ten för sin del inställa full­gö­rel­sen och hålla inne sin pre­sta­tion.

Har säl­ja­ren redan avsänt varan och visar det sig att sådana för­hål­lan­den som avses i första styc­ket före­lig­ger på köpa­rens sida, får säl­ja­ren hindra att varan läm­nas ut till köpa­ren. Detta gäl­ler även om köpa­ren har tagit emot trans­port­do­ku­ment avse­ende varan.

Den som instäl­ler full­gö­rel­sen eller hind­rar att varan läm­nas ut skall genast med­dela mot­par­ten detta. Om han inte gör det, har mot­par­ten rätt till ersätt­ning för den skada som han lider genom att ett sådant med­de­lande inte har läm­nats i tid.

Den som har inställt sin full­gö­relse eller hind­rat att varan läm­nas ut skall fort­sätta full­gö­rel­sen, om mot­par­ten stäl­ler god­tag­bar säker­het för sin full­gö­relse.

Häv­ning

62 §   Står det klart att det kom­mer att inträffa ett avtals­brott som ger en part rätt att häva köpet, får denne häva redan före tiden för full­gö­rel­sen. Häv­ningen är dock utan ver­kan, om mot­par­ten genast stäl­ler god­tag­bar säker­het för sin full­gö­relse.

Kon­kurs m. m.

63 §   Har en part för­satts i kon­kurs, får kon­kurs­boet inträda i avta­let. Mot­par­ten får kräva att boet inom skä­lig tid ger besked om det vill inträda.

Om kon­kurs­boet inträ­der i avta­let, och tiden för mot­par­tens full­gö­relse är inne, får mot­par­ten kräva att boet full­gör sin pre­sta­tion eller att boet, om anstånd har bevil­jats, utan oskä­ligt uppe­håll stäl­ler god­tag­bar säker­het för sin full­gö­relse. Är tiden för mot­par­tens full­gö­relse inte inne, får mot­par­ten kräva säker­het om det av någon sär­skild anled­ning är nöd­vän­digt för att skydda denne mot för­lust.

Om boet inte inom skä­lig tid efter mot­par­tens krav enligt första styc­ket inträ­der i avta­let eller inte stäl­ler säker­het enligt andra styc­ket, får mot­par­ten häva köpet.

Om varan över­läm­nas till kon­kurs­boet efter det att köpa­ren för­satts i kon­kurs och betal­ning inte har skett, får säl­ja­ren kräva att varan läm­nas till­baka. Varan behö­ver dock inte läm­nas till­baka, om betal­ning sker genast eller, i fall då köpe­sum­man inte ännu har för­fal­lit till betal­ning, kon­kurs­boet inom skä­lig tid efter upp­ma­ning stäl­ler god­tag­bar säker­het för betal­ningen.

Om kon­kurs­boet har sålt varan eller på annat sätt har för­fo­gat över den så att den inte kan läm­nas till­baka väsent­li­gen oför­änd­rad och oför­mins­kad, ska kon­kurs­boet anses ha inträtt i avta­let. Lag (2022:981).

Gemen­samma bestäm­mel­ser om häv­ning och omle­ve­rans

Verk­ningar av häv­ning och omle­ve­rans

64 §   Hävs köpet, bort­fal­ler säl­ja­rens skyl­dig­het att över­lämna varan och köpa­rens skyl­dig­het att betala och med­verka till köpet.

I den mån köpet har full­gjorts får var­dera par­ten kräva att mot­par­ten läm­nar till­baka vad han har tagit emot. Var och en får där­vid hålla inne vad han har tagit emot till dess att den andre ger ut vad han skall lämna till­baka samt beta­lar eller stäl­ler god­tag­bar säker­het för ska­de­stånd och ränta som han kan vara skyl­dig att erlägga.

Om säl­ja­ren skall företa omle­ve­rans, får köpa­ren hålla inne vad han har tagit emot till dess att omle­ve­rans sker.

65 §   Hävs köpet, skall köpa­ren ge ut den avkast­ning av varan som han har fått samt betala skä­lig ersätt­ning om han har haft annan nytta av varan.

Om säl­ja­ren skall lämna till­baka betal­ningen, skall han betala ränta från den dag han tog emot betal­ningen.

Bort­fall av rätt till häv­ning och omle­ve­rans

66 §   Köpa­ren får häva köpet eller kräva omle­ve­rans endast om han kan lämna till­baka varan väsent­li­gen oför­änd­rad och oför­mins­kad.

Rät­ten att häva köpet eller kräva omle­ve­rans går dock inte för­lo­rad, om
   1. varan har för­störts, kom­mit bort, för­säm­rats eller mins­kat genom sin egen beskaf­fen­het eller något annat för­hål­lande som inte beror på köpa­ren,
   2. varan har för­störts, för­säm­rats eller mins­kat till följd av en åtgärd som har varit behöv­lig för att under­söka om varan är fel­fri, eller
   3. varan helt eller del­vis har sålts vidare i van­lig ord­ning eller använts av köpa­ren för för­ut­satt bruk innan han märkte eller borde ha märkt det fel på grund av vil­ket han vill häva köpet eller kräva omle­ve­rans.

Rät­ten att häva köpet eller kräva omle­ve­rans går inte hel­ler för­lo­rad, om köpa­ren ersät­ter säl­ja­ren den minsk­ning i varans värde som är en följd av att varan har för­säm­rats eller mins­kat.

Ska­de­stån­dets omfatt­ning

All­mänt

67 §   Ska­de­stånd på grund av avtals­brott omfat­tar ersätt­ning för utgif­ter, pris­skill­nad, ute­bli­ven vinst och annan direkt eller indi­rekt för­lust med anled­ning av avtals­brot­tet. Ska­de­stånd enligt denna lag omfat­tar dock inte ersätt­ning för för­lust som köpa­ren till­fo­gas genom skada på annat än den sålda varan.

Som indi­rekt för­lust anses
   1. för­lust till följd av minsk­ning eller bort­fall av pro­duk­tion eller omsätt­ning,
   2. annan för­lust till följd av att varan inte kan utnytt­jas på avsett sätt,
   3. ute­bli­ven vinst till följd av att ett avtal med tredje man har fal­lit bort eller inte har bli­vit rik­tigt upp­fyllt, och
   4. annan lik­nande för­lust, om den varit svår att för­utse.

Som indi­rekt för­lust enligt andra styc­ket anses dock inte en sådan för­lust som den ska­de­li­dande har haft för att begränsa en för­lust av annat slag än som anges i andra styc­ket.

Pris­skill­nad

68 §   Har köpet hävts och köpa­ren gjort ett täck­nings­köp eller säl­ja­ren sålt varan på nytt, och har åtgär­den vid­ta­gits med omsorg och inom skä­lig tid efter det att köpet häv­des, läggs pri­set enligt köpet och pri­set vid täck­nings­kö­pet eller för­sälj­ningen till grund för beräk­ningen av pris­skill­na­den.

69 §   Har köpet hävts utan att täck­nings­köp eller för­sälj­ning enligt 68 § har skett och finns det ett gängse pris för sådana varor som köpet avser, läggs pri­set enligt köpet och varans gängse pris vid tiden för häv­ningen till grund för beräk­ning av pris­skill­na­den.

Begräns­ning av ska­dan och ned­sätt­ning av ska­de­stån­det

70 §   Den ska­de­li­dande par­ten skall vidta skä­liga åtgär­der för att begränsa sin skada. För­sum­mar han det, får han själv bära en mot­sva­rande del av för­lus­ten.

Om ska­de­stån­det är oskä­ligt med hän­syn till den ska­de­stånds­skyl­di­ges möj­lig­he­ter att för­utse och hindra ska­dans upp­komst samt omstän­dig­he­terna i övrigt, kan ska­de­stån­det jäm­kas.

Ränta

71 §   I fråga om ränta på pri­set och andra ford­ringar som inte beta­las i tid gäl­ler rän­te­la­gen (1975:635).

I fall då säl­ja­ren får kräva betal­ning mot till­han­da­hål­lande av varan utgår dock ränta enligt 6 § rän­te­la­gen redan från den dag säl­ja­ren fram­stäl­ler ett sådant krav även om för­fal­lo­da­gen ej är bestämd i för­väg. Det­samma gäl­ler i fall då säl­ja­ren får kräva betal­ning mot sådant doku­ment eller bevis som inne­bär att säl­ja­ren inte får för­foga över varan när det har läm­nats ut till köpa­ren.

Andra styc­ket gäl­ler dock inte om säl­ja­ren ger ut varan, doku­men­tet eller bevi­set trots att betal­ning inte sker.

Vård av varan

Säl­ja­rens vård­plikt

72 §   Om varan inte häm­tas eller tas emot i rätt tid eller om den inte över­läm­nas till köpa­ren till följd av något annat för­hål­lande på hans sida, skall säl­ja­ren för köpa­rens räk­ning vidta skä­liga åtgär­der för vård av varan, om han har den i sin besitt­ning eller annars kan ta hand om den.

Köpa­rens vård­plikt

73 §   Vill köpa­ren avvisa en vara som han har tagit emot, skall han för säl­ja­rens räk­ning vidta skä­liga åtgär­der för vård av varan.

Vill köpa­ren avvisa en vara som har sänts till honom och hålls honom till­handa på bestäm­mel­se­or­ten, skall han ta hand om den för säl­ja­rens räk­ning, om det kan ske utan att betal­ning sker och utan oskä­lig kost­nad eller olä­gen­het. Sådan skyl­dig­het före­lig­ger dock inte, om säl­ja­ren eller någon som på hans väg­nar kan ta hand om varan finns på bestäm­mel­se­or­ten.

För­va­ring hos tredje man

74 §   Har den part som skall ta vård om varan över­läm­nat den till tredje man för för­va­ring för mot­par­tens räk­ning och har för­va­ra­ren valts med omsorg, är den vård­plik­tige par­ten fri från ansvar för varan när för­va­ra­ren har tagit emot den.

Ersätt­ning för vård­kost­na­der

75 §   Den part som skall ta vård om varan för mot­par­tens räk­ning har rätt till ersätt­ning för för­svar­liga utgif­ter och kost­na­der på grund av vår­den. Han får hålla inne varan till dess att ersätt­ning beta­las eller god­tag­bar säker­het ställs för den.

För­sälj­ning av varan

76 §   Den part som skall ta vård om varan får sälja den, om han inte utan väsent­lig kost­nad eller olä­gen­het kan fort­sätta med vår­den eller om mot­par­ten drö­jer oskä­ligt länge med att ta hand om varan eller med att betala varan eller ersätta kost­na­der för vår­den.

Om varan är utsatt för snabb för­stö­relse eller för­säm­ring eller om den ford­rar allt­för kost­sam vård, skall den säl­jas om det kan ske.

Varan skall säl­jas med omsorg. Mot­par­ten skall om möj­ligt under­rät­tas före för­sälj­ningen.

77 §   Har en part rätt att sälja varan enligt 76 § men kan den inte säl­jas eller är det uppen­bart att pri­set inte skulle täcka kost­na­derna för en för­sälj­ning, får par­ten för­foga över varan på annat sätt som är för­svar­ligt. Innan det sker, skall mot­par­ten om möj­ligt under­rät­tas.

78 §   Vad en för­sälj­ning har inbringat och vad en part på annat sätt har fått ut av varan skall, lik­som upp­komna kost­na­der, redo­vi­sas för mot­par­ten. Över­skott till­fal­ler mot­par­ten.

Avkast­ning

79 §   Avkast­ning som varan ger före avta­lad tid för avläm­nan­det till­fal­ler säl­ja­ren, om det inte med fog kunde beräk­nas att den skulle utfalla senare. Avkast­ning som varan ger efter det att den skall avläm­nas till­fal­ler köpa­ren, om det inte med fog kunde beräk­nas att den skulle utfalla tidi­gare.

80 §   I köp av aktier ingår utdel­ning som inte har för­fal­lit till betal­ning före köpet och sådan före­trä­des­rätt för aktieä­gare att delta i emis­sion som inte har kun­nat utövas före köpet.

81 §   I köp av rän­te­bä­rande ford­ringar ingår ränta som är upp­lu­pen men ännu inte för­fal­len till betal­ning vid den tid­punkt som har avta­lats för avläm­nan­det. Vad som sva­rar mot sådan ränta skall köpa­ren betala till säl­ja­ren utö­ver pri­set, om inte ford­ringen har sålts som osä­ker.

Vissa med­de­lan­den

82 §   Har ett med­de­lande som köpa­ren skall lämna säl­ja­ren enligt 23, 24, 29, 32, 35, 39, 47 eller 61 § avsänts på ett ända­måls­en­ligt sätt, får med­de­lan­det åbe­ro­pas även om det för­se­nas, för­vans­kas eller inte kom­mer fram. Det­samma gäl­ler beträf­fande ett med­de­lande som säl­ja­ren skall lämna köpa­ren enligt 52, 53, 59 eller 61 §.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1990:931

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1991.

Genom lagen upp­hävs lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egen­dom med den begräns­ningen att de hän­vis­ningar till den lagen som finns i lagen (1914:45) om kom­mis­sion, han­dels­a­gen­tur och han­dels­re­sande skall fort­sätta att gälla.

I fråga om avtal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler dock äldre bestäm­mel­ser.

1996:776
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 1996.
   2. Har god man för­ord­nats enligt ackords­la­gen (1970:847) före ikraft­trä­dan­det gäl­ler dock äldre bestäm­mel­ser.

2022:262
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2022.
   2. Den äldre lydel­sen av 4 § gäl­ler fort­fa­rande om kon­su­ment­köpla­gen (1990:932) gäl­ler för köpet.

2022:981
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2022.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande om varan över­läm­nats till köpa­ren efter att denne ansökt om före­tags­re­kon­struk­tion enligt den upp­hävda lagen (1996:764) om före­tags­re­kon­struk­tion.

Vik­tiga lagar inom för­mö­gen­hets­rät­ten
JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

Arbe­tar du med för­mö­gen­hets­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom för­mö­gen­hets­rätt.