SFS 1915:218

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

/' / j ; i syeksk författhimssilllinfi. 1915 }}:r 318 —331 ult «■ \ rtkom från trycket flen 10 juli 1016. (ball tik och datnm bm- garaa ftin ptedlketoioa.)n:r 218. lag om attal och andra rättshandlingar pä förmögenhetsrättens omräde; ' gimn stockholms slott den 11 juni 1915. vi gustfp, med suds nåde, sreriges, gotes och vendee konnng, göra veterligt: att vi, med nksdagen, iunnit gott förordna som följer: 1 kap. om slutande av avtal. 1 §.a y.anbud om slutande av avtal och svar å sådant anbud vare, efter ty här nedan i 2— 9 §§ sägs, bindande för den, som avgivit anbudet eller svaret. vad i nämnda paragrafer stadgas skall lända till efterrättelse, så vitt ej annat följer av anbudet eller svaret eller av handelsbruk eller annan sedvänja. i fråga om avtal, för vars giltighet enligt lag fordras iakttagande av viss form, gäue vad särskilt är stadgat. 2 §. . t.-.- har anbudsgivaren bestämt viss tid för svar, skall ban anses hava föreskrmt, att. svaret skall inom den tid komma honom till handa.är i brev eller telegram, vari anbud göres, viss tidrymd utsatt för svaret, skall denna räknas från den dag brevet är dagtecknat eller aen tid pa dagen telegrammet är inlämnat för befordran. 3 §.^ göres anbud i brev eller telegram utan'^att tid för svar däri ^^^ättes mfete an ­ tagande svar komma anbudsgivaren till banda nv-nämnda tid givande skäligen kunde av honom beräknas åtgå. a «+4.o att an-äge anbudsgiiren, där ej annat föranledes av omständigheterna för^ att budet framkommer i rätt tid samt att svaret .^^^^ändes u ^ n ^ försenat; är budstagaren åtnjutit skälig betänketid och ickeanbudet gjort i telegram, äje anbudsgivaren forutsätta,.att ®ätt eller annorledes kommer hk o med^^ives, måste ome- , anbud, som göres muntligen ntan att anstand med s^aiet mea^ive , delbart autagasf antagande svar, som för sent kommer anbudsgivaren till banda, skall gäll ^,^^d sagt äge dock icke tillämpning, ?^ty 154 150163, svensh författningssamling i91s, ¬ / 5 % \ 520 — 1915. n;r 218. len, som avgivit anbud, förklarat sig icke påfordra uttryckligt svar därå, dsa omständigheterna, att han ej förväntar sådant, vare anbudstagaren än- meddelande därom; nnderlåter han det, anses avtal hava genom evniet kommit tit stånd. 5 avslås anbnd, vare det förfallet, ändå att den tid, varunder det eljest skolat gälla, ej gått till ända. ^ ^ svar, som innehåller, att anbud antages, men som på grand av tillägg, inskränk- ning eller förbehåll icke överensstämmer med anbudet, skau gäua sasom avslag i ^ys^nn"^^ ta^t äge^dock icke tillämpning, där den,_ som avgav svaret, anser det överensstämma med anbudet och mottagaren måste inse detta. i ty fall åligger det denne, om han icke vill godtaga svaret, att utan oskäligt uppehåll ^va med ­ delande därom; nnderlåter han det, skall avtal i enlighet med svarets innekåll anses hava kommit till stånd. 7 §.anbud eller svar, som återkallas, vare ej gällande, där återkallelsen kommer den, till vilken anbudet eller svaret är riktat, till banda innan han tager del av detta eller samtidigt därmed. har den, eller utvisa dock phktig att på :förfrågan giva besked, om ban vill antaga anbudet; underlåter han det, anses anbudet förfallet. angående vissa fall, då underlåtenhet att avböja anbud anses såsom antagande, är särskilt stadgat. 9 §. där någon i meddelande, som eljest vore att anse såsom anbud, använt orden >utan förbindelse», »utan obligo» eller liknande uttryck, anses meddelandet allenast såsom uppfordran att avgiva anbnd av det innehåll meddelandet giver vid banden. inkommer sådant anbud inom rimlig tid därefter från någon, vilken blivit sålunda nppfor^ad att avmva anbud, och måste mottagaren inse, att anbudet framkallats genom hum uppfordran, åligger det honom, där nan icke vill antaga detsamma, att utan oskäligt uppehåll giva meddelande därom till anbudsgivaren; underlåter ban net, skall han anses hava antagit anbudet. 2 kap. om fullmakt. 10 8linew ’ rarim öuer eljest företaga rättshaad-s sttelötl ^ berättigad och förpliktad i förfiåuaade till tredje fflw maktsgivarens namn ’ mmäktigen inom fullmaktens gränser företager i ijisst”^ln°8tä!snr®vjll tiädst eller eljest i följd av avtal med rani» banfia å dennes väp-fnr mg eller sedvänja följer viss behörighet afalla inom gränserna fs sm^thöriglt'^'^^^^ rättshandlingar, som har fullmäktigen yid företagande av rättshandling handlat i strid mot särskuda i 1 i1 ¬ 1915. nsr 218. _ 621 fuumakten av sådan beskaffenhet, som i 18 8 avses vara -pahat,o>,^r;s5s."äs“z fjrs «»-* i.i. »ääsk 12 §. ^ vill fuumaktsgivaren återkalla fullmakt, som avses i 13— 16 §§, ålk^er det ko nom, även om han meddelat fullmäktigen, att kan icke längre vifl låta fullmakten gälla, att iakttaga vad i nämnda paragrafer för varje fau föreskrives: äro flera av dessa föreskrifter var för sig tiuämpliga å samma fullmakt, skola de aua iakt ­ tagas.' tredje man, hos vilken en fullmakt återkallats på det i 13 § angivna sätt, äge dock icke åheropa, att återkallelse ej skett på annat sätt. 13 §. fuumakt, som hragts till tredje mans kännedom genom ett till konom särskilt riktat meddelande från fuumaktsgivaren, är återkallad, när särskilt meddelande från fuumaktsgivaren, att fullmakten icke vidare skau gäua, kommit tredje man tiu kanda. 14 §. _ fullmakt, som hlivit av fuumaktsgivaren i tidning euer annorledes aumänneligen kungjord, återkauas genom tillkännagivande, som kungöres i enahanda orbing. möter kinder häremot, skall återkallelsen på annat lika vaksamt sätt tiukänna- givas. fuumaktsgivaren äge, där han det äskar, hos myndighet, som i 17 § sägs, erhåua anvisning, huru han i sådant avseende har att förfara. fnumakt, aom avaes i 10 § andra stycket, återkauaa därigenom att fnumtt- tigen avlägsnas från tjänst eller annan stäuning, i kraft varav han vant mäktigad. ä“k"rätaftk ääi” äfd “ni äteretäua fnlknakts- handlingen. visar fuumaktsgivaren sannolika skäl, få len åter, må baud- kommit eller att fan av annan orsak icke utan dröjsmål ^an la ae kär nedan sägs, förklaras faaitlds. fuumaktsgivaren ansökan härom göres hos överexekutor i ’ .wor utfärda och sökandenbor. finnes ansökningen kunna bifallas, skall ijandlinaen efter ntgå^en av 1 allmänna tidningarna införa kungörelse, att som må bestämmas tiu högst fjorton dagar det föreskriver,gjfanäifrä t mä- i — ^"uaakt, som grund» eig allenaaf ä^foumaktegiverens meddelande tul fou- ¬ 522 — 1915. n:r.218. ”i' mmffen, är ätertallad, när meddelande från fuumaktsgivaren, att fuhmektnv, ■ vidare skau gäua, kommit fuljmäktigen tiu ianda. ^cikten icke 19 §. i fall, då fuumaktsgivaren har särskild anledning att iefara, att fullmäkti oaktat fullmakten återkallats eller fullmaktshandlingen förklarats kraftlös att på ffrund av fullmakten företaga rättshandling: g-ent emot viss mar, giva , ueuiie xubuueiauub, aii, jliuimtikten iciie viaare skaii gaiia underlåter ha h f 90 r ma 20 §. agde eller bort äga iäanedom om förhållandet. ® sarramt tredje man dör fuumaktsgivaren, vare fullmakten ändock g:ällande för vi+f o-; i -u omständigheter föranleda, att den skau vara förfallen ä’r,d5 särskudavare doot rsandw är fullmakten sådan som i~is au löretaga rättshandlingen;ij heller fullmäktigen ägde eller bort rättshandlingens giltighet, attrngen. ® sadan vetskap, då han företog rättshånd- f10e lingen. ^ ' ............. veisuap, dä dan företog rättshand- dödes egendom^varisr ^atträdd^t?u kofkurr ifke dödsboet, äge, där den to den skulle haft, om den föret4its aatälbhusadägame®^ ”*""™'' have ritteba&g^so kommer under annans målsmanskap, haft, om fuumaktsgivaren själv företagit^ d^en^mina^^ större verkan än den skuue rättshan^g, som ^oiikurs, äge tredje man icke åkunna göras gällande i kontesen^ rätt av bekkafpenhet att utan hinder därav att §• hgt ititiu dess erforderls^as^/^'^p® råder över sig och sitt gods, sådana kandla å fuumaktsffivfro kunna vidtagas av den, som en-ko^iisbo^ äro nöfijffullmakten företaga ouuursbo mot förlust. for att skydda fuumaktsgivaren euer hans w ajrxdrr ^"'l<><=nräd ”egällande m„t t mer därf™., “ s®,* honom, puktig att ersätta tredje ane mot huvudmannen. “^"genom att han icke £an göra rättshandlingen ¬ i i i 1 i - 1915. n:r 218. - 523 sålunda är stadgat skall dock icke äga tilläraoninp- »ill bort inse, att fullmakt ej förefanns eller att förefintligvnlllt?^»® vad här oyaii i detta kapitel är stadgat om fallmakt att företaga rättshandlinaar bkau äga motsvarande tillämpning i fråga om fullmakt att företräda foumaffi- givaren vid rättshandlingar, som loretagas gent emot honom. 27 §. i fråga om återkallelse av proknra, som blivit till handelsregistret anmäld, skall vad i 7 och 32 p lagen om handelsregister, firma och proknra den 13 juli 1887 är stadgat iända till efterrättelse. har aterkallelsen hlivit införd i handelsregistret och kungjord i ortstidningen, är firmans innehavare icke pliktig att jämväl på annat sätt återkalla fuumakten. angående formen för fullmakt att sälja, förbyta eller förpanta fast egendom gäue vad i 10 kap. 1 § jordabalken stadgas. har sådan fullmakt blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad eller för kraftlös förklarad, vare fullmakten utan verkan. grenom vad här ovan i detta kapitel stadgas därom, att rättshandling av full ­ mäktigen i vissa fall icke är gällande mot fullmaktsgivaren, sker ej ändrirg i vad 18 kap. 3 § handelsbalken innehåller angående verkan därav att vad som genom sådan rättshandling åtkommits blivit använt till fulimaktsgivarens nytta. 3 kap. om rättshandlingars ogiltighet. 28 §.rättshandling, den någon blivit rättsstridigt tvungen att företaga, vare, dfc tvånget utövats genom våld å person eller genom hot, som innebär tiangande tara, icke gällande mot den tvungne. har tvånj oek var ärom vid äventyr, om sådant underlåtes åberopa tvångel meddelande dä] gällande. rättshandling, den någon utan användande av sadana tvångsjt^de^^^ j^es, rättsstridigt tvungit en annan att ^iälv utövat tvångetdär den, gent ?mot vilken rättshantogen foreto^^^^^ rättsstridigt i 5 ®ok insett eller bort inse, att rättshandlmge från annans sida. a,?®' gsflt emot vilts, en röttshan^g rstm_ ääs,: ääfä *“«; * «»■"«* ¬ i 524 — 1915. n:r 218. — 4. + «tnaf8tifi7>heter som knima antagas vara av betydelse för rättshandlinffen har näffon beffaffnat sig av annans trångmål, oförsund, lättsmne eller beroende stsninff i förhållande till honom till att taga eller betinga sig förmaner, vilka stå i upnenliart missförhållande tiu det vederlag, som ma hava blivit erlagt euer nf fäst, eller för vilka något vederlag icke skall ntga, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den förfördelade. . lag samma vare, där sådant otillbörligt förfarande, som i första stycket avses, ligger annan till last än den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, och denne ägde eller bort äga kunskap därom.om avtal rörande bärgning gäue vad i 227 § sjölagen är stadgat. . 32 §. den, som avgivit en viljeförklaring, ■^ken i följd av felskrivning eller annat misstag å hans sida fått annat innehåll än åsyftat varit, vare ieke bunden av vilje ­ förklaringens innehåll, där den, till vilken förklaringen är riktad, insåg eller bort inse misstaget. yarder en avgiven viljeförklaring, som befordras genom telegram eller framföres muntligen genom bud, till följd av fel vid telegraferingen eller oriktigt återgivande genom budet till innehållet törvanskad, vare avsändaren, ändå att mottagaren var i god tro, icke bimden av förklaringen i det skick den framkommit. vill avsän ­ daren av anledning som nu sagts icke låta förklaringen gälla, åligger det honom dock att giva mofegaren meddelande därom utan oskäligt uppehåll efter det för ­ vanskningen kommit till hans kunskap; underlåter han det, och var mottagaren i god tro, vare förklaringen gällande sådan den framkommit. 33 §.rättshandling, som eljest vore att såsom giltig anse, må ej göras gällande, där oniständigheterna vid dess tillkomst voro sådana, att det skulle strida mot tro och vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, måste antagas hava ägt såfan vetskap. “““ stiiftlig handling upprättats för skens skull, berättio-nflo^^^^ därav fordran eller rättighet, som den enligt handlingens innehåll såframt den^e g^d ^0^^^ ” ht^bm^v^ sågande av förvärvaren, ha^^ens^^hand^itft^annan handling, som är gällande i utan hans vilia lömnde beskaffenhet, vare handlingen, ändå att denlåtelse ml atnlr. wttning, gällaude mot honom, tär den efter över- är kvi++n7s- som därvid var i god tro. vare ntan hinder borgenärens vilja kommet ur hans besittningjgod tro läs lf som gäldenären, när fordringen är förfallen, i eriagger mot bekommande av kvittot, gällande mot borgtnären. han icke s hi ii^^u o ^öm ^ pr, någon utfäst sig att gälda för den - åuggande förpliktefie eller eljest skulle företagaeller underlåta att förp framt utkrävandet av “®ä^vaö nedsättas efter ty skäligt pröva^ ^“utfäst blmt finnes vara uppenbart obilligt; vid prövni g ¬ — 1915. k:r 218, — v20även"^!!!! det^nte^e^ han^^^ett företagande eller underlåtande ävensom till övriea ffirplio. ^har förverkat vite utan förbehåu gnidits, äge den.^som här ovan är stadgat soka nåffot å.t.p.r icke på grundav vad söka något åter. 37 §.: någon tör aen nanaeise, att ett hävas ar -rid fsrswokning eller eljest förbehåll träffat, att pant euer annan .swnl.f . 80ni blivit ställd för luugörande av en förpliktelse, skalfvara förverkad där denna ’ icke kommer att rätteligen inilgoras, vare det förbehåll ntan verkan om vissa avbetalningsköp gälle vad särskilt är stadgat. 38 §. , förebyggande av konkurrens någon betingat sig av annan, att denne icke skau idka handel eller annan verksamhet av angivet slag eller icke taga anställ ­ ning hos någon, som idkar sådan verksamhet, vare den, som gjort utfästelsen icke därav hunden, för så vitfc utfästelsen i fråga om tid och ort eller eljest skulle sträcka sig längre än som kan erfordras för att hindra konkurrens eller ock over hövan inskränka honom i hans frihet att utöva förvärvsverksamhet; vid prövning i sist- nämda avseende skall hänsyn tagas jämväl till det intresse den emigt utfästelsen berättigade har i densammas fullgörande. har någon för den händelse, av honom ingåne-et i.s, ö .ä u."äy:"st: äfsjfäsj bua .m1». ä z ää zä‘as ninö** a ( 4 kap. allmänna bestämmelser. 39 §.•åj enligt denna lag giltigheten av avtal eller annan rättshandling beroende därav att den, gent emot vuken rättshandlingen företogs, icke ägde eller bort äga vet- ^ap om visst förhållande eller eljest var i god tro, skall hänsyn tagas till vad äau insåg eller bort inse vid den tidpunkt, då rättshandlingen blev honom kunnig må, där särskilda omständigheter sådant föranleda, hänsvn jämväl tagas till jen insikt han vunnit eller bort vinna efter nämnda tidpunkt, men innan rätts- andlingen inverkat bestämmande på hans handlingssätt. ^ ao fi avtni^ enligt denna lag giva annan ett meddelande, vid?!} ^nses slutet \uer anbud intaget eller rättshandlmg, som av honom inlötti ^företagits, bliver mot honom gällande, och var e , g-. gg^tt amn? befordran med post eller telegraf elleromständighein, att meddelandet försenas eller i ^bt avsändiren icke anses bava fuhgjort vad honm ^ och ]« återkauelse av anbud eller svar eller av fuumakt gäuer vaa , §§ är stadgat. "ppbatm 1 fcap. 1 § ® s ¬ 526 — 1915. n:r 218 och 219. — denna jag skall träda i kraft den 1 januari 1916. det alla, som vederbör, hava sig hörsamligen att efterrätta. till y+fpr visso hava vi detta med egen hand underskrivit och med vårt kunh ^äfta låtit. stockholms slott den 11 juni 1915. ’ be- gustaf. (1. s.)(j astitiedepartementet.) berifdt h asselrot , ¬