SFS 1986:796

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1986:796 lag utkom från tryc­ket om god­tros­för­värv hv lösöre; den 2 decem­ber 1986 utfär­dad den 13 novem­ber 1986. enligt riks­da­gens b eslut' före­skrivs föl­jande. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § denna lag gäl­ler för­värv i god tro av rätt till lösöre. lagen gäl­ler inte sådana god­tros­för­värv av lösöre beträf­fande vilka sär­skilda före­skrif­ter finns i annan lag. för­ut­sätt­ningar för god­tros­för­värv 2 § har någon för­vär­vat lösöre genom över­lå­telse från någon annan som hade egen­do­men i sin besitt­ning men var­ken var ägare till den eller behö­rig att för­foga över den på det sätt som skett, får för­vär­va­ren ägan­de­rätt till egen­do­men, om han har fått den i sin besitt­ning och var i god tro. 3 § en för­vär­vare skall anses ha varit i god tro endast om det är san­no­likt att egen­do­mens beskaf­fen­het, de för­hål­lan­den under vilka den utbjöds och omstän­dig­he­terna i övrigt var sådana att han inte borde ha insett att över­lå­ta­ren sak­nade rätt att för­foga över egen­do­men. lösen 4 § den som på grund av någon annans god­tros­för­värv har för­lo­rat ägan­de­rät­ten till viss egen­dom har rätt att få till­baka egen­do­men mot lösen. den som vill lösa till sig egen­do­men skall kräva till­baka den från inneha varen inom tre måna­der från det att han fick eller måste antas ha fått kän­ne­dom om den­nes inne­hav. gör han inte det, är rät­ten att kräva till­baka egen­do­men för­lo­rad. j548 ' prop. 1985/86: 123, lu 1986/87:4, rskr. 198 6/87: 6. ¬ 5 § lösen skall mot­svara äga­rens kost­na­der för för­värv av egen­do­men sfs 1986:796 och dess för­bätt­ring. har äga­ren för­vär­vat egen­do­men genom gåva, arv, tes­ta­mente eller bodel­ning skall även kost­nad som äga­rens fång­es­man haft för för­värv av egen­do­men och dess för­bätt­ring inräk­nas i lö sen­be­lop­pet. detta gäl­ler dock bara under för­ut­sätt­ning att fång­es­man­nen skulle ha haft rätt till lösen om åter­krav hade fram­ställts mot honom. vid bestäm­man­det av lösen tas hän­syn till för­änd­ringar i pen­ning­vär­det. lösen skall mot­svara högst egen­do­mens värde i den all­männa han­deln. 6 § lösen­be­lop­pet skall beta­las till egen­do­mens ägare. har någon till säker­het för en ford­ran en rätt till egen­do­men som är skyd­dad mot äga­rens bor­ge­nä­rer, skall dock så myc­ket av lösen­be­lop­pet beta­las till honom som sva­rar mot vär­det av denna ford­ran. har någon i annat fall en rätt till egen­do­men som är skyd­dad mot äga­rens bor­ge­nä­rer, skall så myc­ket av lösen­be­lop­pet beta­las till honom som sva­rar mot vär­det av denna rätt. god­tros­för­värv av panträtt 7 § vad som sägs i denna lag om god­tros­för­värv av ägan­de­rätt gäl­ler också god­tros­för­värv av panträtt. har någon gjort ett god­tros­för­värv av panträtt i lö söre och vill någon annan lösa till sig egen­do­men enligt 4 §, skall lösen­be­lop­pet svara mot vär­det av den ford­ran för vil­ken egen­do­men är pant­satt, dock högst egen domens värde i den all­männa han­deln. denna lag trä­der i kraft den i janu­ari 1987. har någon före ikraft­trä­dan­det för­lo­rat rätt till viss egen­dom på grund av någon annans god­tros­för­värv och vill han efter ikraft­trä­dan­det lösa till sig egen­do­men, skall den tid på tre måna­der som anges i 4 § andra styc­ket räk­nas tidi­gast från ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar ing­var carls­son sten wick­bom (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬