SFS 2003:161 Lag om änd­ring i lagen (1986:796) om god­tros­för­värv av lösöre

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i lagen (1986:796) om god­tros­för­värv av lösöre; utfär­dad den 3 april 2003. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om lagen (1986:796) om god­tros­för­värv av lösöre dels att nuva­rande 4–7 §§ skall beteck­nas 5–8 §§, dels att 2 och 3 §§, de nya 5 och 8 §§ samt rubri­ken när­mast före 2 § skall ha föl­jande lydelse, dels att rubri­kerna när­mast före 4 och 7 §§ skall sät­tas när­mast före den nya 5 § respek­tive den nya 8 §, dels att det i lagen skall infö­ras en ny para­graf, 4 §, samt när­mast före 4 § en ny rubrik av föl­jande lydelse. lagen kom­mer där­för att ha föl­jande lydelse från och med den dag då denna lag trä­der i kraft. sfs 2003:161 utkom från tryc­ket den 7 maj 2003 omtryck inle­dande bestäm­mel­ser 1 § denna lag gäl­ler för­värv i god tro av rätt till lösöre. lagen gäl­ler inte sådana god­tros­för­värv av lösöre beträf­fande vilka sär­skilda före­skrif­ter finns i annan lag. god­tros­för­värv av ägan­de­rätt 2 § har någon för­vär­vat lösöre genom över­lå­telse från någon annan som hade egen­do­men i sin besitt­ning men var­ken var ägare till den eller behö­rig att för­foga över den på det sätt som skett, får för­vär­va­ren ägan­de­rätt till egen­do­men, om han har fått den i sin besitt­ning och var i god tro. en för­vär­vare skall anses ha varit i god tro endast om det är san­no­likt att egen­do­mens beskaf­fen­het, de för­hål­lan­den under vilka den utbjöds och omstän­dig­he­terna i övrigt var sådana att han inte borde ha miss­tänkt att över­lå­ta­ren sak­nade rätt att för­foga över egen­do­men. lag (2003:161). 3 §2 även om för­ut­sätt­ning­arna för god­tros­för­värv enligt 2 § är upp­fyllda, består äga­rens rätt till egen­do­men, om egen­do­men har från­hänts honom genom att någon olov­li­gen tagit den eller till­tvingat sig den genom våld på per­son eller genom hot som inne­bar eller för den hotade fram­stod som träng1 2 prop. 2002/03:17, bet. 2002/03:lu11, rskr. 2002/03:122. senaste lydelse 1998:1574. 1 sfs 2003:161 ande fara. krä­ver äga­ren inte till­baka egen­do­men från inne­ha­va­ren inom sex måna­der från det att han fick eller måste antas ha fått kän­ne­dom om den­nes inne­hav, får för­vär­va­ren dock ägan­de­rätt till egen­do­men. lag (2003:161). hävd 4 § har någon med ägan­de­rätt­san­språk inne­haft lösöre i tio år efter att ha för­vär­vat egen­do­men genom över­lå­telse från någon som var­ken var ägare till den eller behö­rig att för­foga över den på det sätt som skett, får han ägan­de­rätt till egen­do­men på grund av hävd. han får dock inte ägan­de­rätt om han vid för­vär­vet eller under inne­ha­vet borde ha miss­tänkt att över­lå­ta­ren sak­nade rätt att för­foga över egen­do­men. samma reg­ler gäl­ler om egen­do­men efter en sådan över­lå­telse i tio år med ägan­de­rätt­san­språk inne­hafts av flera efter varandra på grund av över­lå­telse eller arv, tes­ta­mente, bodel­ning eller något annat lik­nande fång. vill­ko­ret om god tro gäl­ler samt­liga inne­ha­vare. lag (2003:161). lösen 5 § den som på grund av någon annans god­tros­för­värv eller hävd har för­lo­rat ägan­de­rät­ten till viss egen­dom har rätt att få till­baka egen­do­men mot lösen. den som vill lösa till sig egen­do­men skall kräva till­baka den från inne­ha­va­ren inom sex måna­der från det att han fick eller måste antas ha fått kän­ne­dom om den­nes inne­hav. gör han inte det, är rät­ten att få till­baka egen­do­men för­lo­rad. lag (2003:161). 6 § lösen skall mot­svara äga­rens kost­na­der för för­värv av egen­do­men och dess för­bätt­ring. har äga­ren för­vär­vat egen­do­men genom gåva, arv, tes­ta­mente eller bodel­ning skall även kost­nad som äga­rens fång­es­man haft för för­värv av egen­do­men och dess för­bätt­ring inräk­nas i lösen­be­lop­pet. detta gäl­ler dock bara under för­ut­sätt­ning att fång­es­man­nen skulle ha haft rätt till lösen om åter­krav hade fram­ställts mot honom. vid bestäm­man­det av lösen tas hän­syn till för­änd­ringar i pen­ning­vär­det. lösen skall mot­svara högst egen­do­mens värde i den all­männa han­deln. 7 § lösen­be­lop­pet skall beta­las till egen­do­mens ägare. har någon till säker­het för en ford­ran en rätt till egen­do­men som är skyd­dad mot äga­rens bor­ge­nä­rer, skall dock så myc­ket av lösen­be­lop­pet beta­las till honom som sva­rar mot vär­det av denna ford­ran. har någon i annat fall en rätt till egen­do­men som är skyd­dad mot äga­rens bor­ge­nä­rer, skall så myc­ket av lösen­be­lop­pet beta­las till honom som sva­rar mot vär­det av denna rätt. god­tros­för­värv av panträtt 8 § vad som sägs i denna lag om god­tros­för­värv av ägan­de­rätt gäl­ler också god­tros­för­värv av panträtt. har någon gjort ett god­tros­för­värv av panträtt i lösöre och vill någon annan lösa till sig egen­do­men enligt 5 §, skall lösen­be­lop­pet svara mot vär­det 2 av den ford­ran för vil­ken egen­do­men är pant­satt, dock högst egen­do­mens värde i den all­männa han­deln. lag (2003:161). 1. denna lag3 trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999. 2. i fråga om för­värv som har gjorts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 3 § i sin äldre lydelse. 1. denna lag4 trä­der i kraft den 1 juli 2003. 2. i fråga om för­värv som har gjorts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser. på rege­ring­ens väg­nar tho­mas bod­ström dag matts­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) sfs 2003:161 3 4 1998:1574. 2003:161. 3 thom­son fakta, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 2003