Lag (2015:671) om alter­na­tiv tvist­lös­ning i kon­su­ment­för­hål­lan­den

Lagens inne­håll och tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler för alter­na­tiv tvist­lös­ning som ini­tie­ras av en kon­su­ment avse­ende hans eller hen­nes anspråk mot en näringsid­kare, om ansprå­ket här­rör från avtal om köp av vara eller tjänst mel­lan kon­su­men­ten och näringsid­ka­ren i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alter­na­tiv tvist­lös­ning vid kon­su­mentt­vis­ter och om änd­ring av för­ord­ning (EG) nr 2006/2004 och direk­tiv 2009/22/EG, i den ursprung­liga lydel­sen (tvist­lös­nings­di­rek­ti­vet).

Lagen inne­hål­ler bestäm­mel­ser om utse­ende och god­kän­nande av nämn­der för alter­na­tiv tvist­lös­ning, åter­kal­lelse av ett god­kän­nande samt infor­ma­tion om sådana tvist­lös­nings­nämn­der.

Lagen inne­hål­ler också bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvist­lös­ning online vid kon­su­mentt­vis­ter och om änd­ring av för­ord­ning (EG) nr 2006/2004 och direk­tiv 2009/22/EG (EU:s tvist­lös­nings­för­ord­ning).

Defi­ni­tio­ner

2 §   I denna lag avses med
   1. nämnd för alter­na­tiv tvist­lös­ning: en tvist­lös­nings­nämnd som har utsetts eller god­känts enligt denna lag,
   2. alter­na­tiv tvist­lös­ning: tvist­lös­ning som äger rum vid en nämnd för alter­na­tiv tvist­lös­ning,
   3. kon­su­ment: en fysisk per­son som hand­lar huvud­sak­li­gen för ända­mål som fal­ler utan­för närings­verk­sam­het, och
   4. näringsid­kare: en fysisk eller juri­disk per­son som hand­lar för ända­mål som har sam­band med den egna närings­verk­sam­he­ten.

Behö­rig myn­dig­het

3 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska vara behö­rig myn­dig­het enligt denna lag och EU:s tvist­lös­nings­för­ord­ning.

Utse­ende och god­kän­nande av nämn­der för alter­na­tiv tvist­lös­ning

4 §   Rege­ringen får utse en för­valt­nings­myn­dig­het att vara nämnd för alter­na­tiv tvist­lös­ning enligt denna lag, om myn­dig­he­ten upp­fyl­ler de krav som avses i 6 §. Bestäm­mel­serna i 4 § andra styc­ket, 5, 7 och 9 §§ ska inte tilläm­pas i fråga om en sådan tvist­lös­nings­nämnd.

Den behö­riga myn­dig­he­ten beslu­tar i frå­gor om god­kän­nande av nämn­der för alter­na­tiv tvist­lös­ning.

En nämnd för alter­na­tiv tvist­lös­ning som har utsetts eller god­känts enligt denna lag ska anmä­las till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen av den behö­riga myn­dig­he­ten.

5 §   En ansö­kan om god­kän­nande som nämnd för alter­na­tiv tvist­lös­ning ska ges in till den behö­riga myn­dig­he­ten och ska inne­hålla föl­jande infor­ma­tion:
   1. nämn­dens namn och kon­takt­upp­gif­ter, inklu­sive e-​postadress, samt web­ba­dress,
   2. nämn­dens orga­ni­sa­tion och finan­sie­ring,
   3. hur leda­mö­terna i nämn­den utses, för vil­ken tid de utses, hur ersätt­ningen till dem bestäms och deras anställ­nings­för­hål­lan­den,
   4. de för­fa­ran­de­reg­ler som tilläm­pas vid tvist­lös­ningen,
   5. even­tu­ella avgif­ter,
   6. den tid det i genom­snitt tar att lösa en tvist,
   7. det eller de språk på vilka kla­go­mål kan läm­nas in och tvist­lös­nings­för­fa­ran­det kan genom­fö­ras,
   8. vilka tvis­ter som omfat­tas av nämn­dens kom­pe­tens­om­råde,
   9. de grun­der på vilka nämn­den får avvisa en viss tvist, och
   10. en moti­ve­rad för­kla­ring till att nämn­den upp­fyl­ler de krav som avses i 6 §.

Den behö­riga myn­dig­he­ten får från sökan­den begära in de ytter­li­gare upp­gif­ter som behövs för att pröva en ansö­kan.

6 §   En tvist­lös­nings­nämnd ska god­kän­nas om nämn­den upp­fyl­ler kra­ven enligt arti­kel 5 i tvist­lös­nings­di­rek­ti­vet samt kra­ven på sak­kun­skap, obe­ro­ende, opar­tisk­het, öppen­het, effek­ti­vi­tet och rätt­visa för­fa­ran­de­reg­ler enligt artik­larna 6-9 i tvist­lös­nings­di­rek­ti­vet.

Infor­ma­tion till den behö­riga myn­dig­he­ten

7 §   En nämnd för alter­na­tiv tvist­lös­ning ska sna­rast möj­ligt med­dela den behö­riga myn­dig­he­ten ifall de upp­gif­ter som legat till grund för god­kän­nande enligt denna lag änd­ras. På begä­ran av den behö­riga myn­dig­he­ten ska nämn­der för alter­na­tiv tvist­lös­ning även i övrigt lämna sådan infor­ma­tion om sin verk­sam­het som myn­dig­he­ten behö­ver för sin till­syn.

8 §   En nämnd för alter­na­tiv tvist­lös­ning ska vartan­nat år lämna föl­jande infor­ma­tion om sin verk­sam­het till den behö­riga myn­dig­he­ten:
   1. anta­let mot­tagna tvis­ter och vilka typer av kla­go­mål som de avsåg,
   2. andel i pro­cent av alter­na­tiva tvist­lös­nings­för­fa­ran­den som avslu­ta­des innan ett resul­tat kunde nås,
   3. den tid det i genom­snitt tog att lösa tvis­terna,
   4. i hur stor utsträck­ning resul­ta­ten av de alter­na­tiva tvist­lös­nings­för­fa­ran­dena har följts, om detta är känt,
   5. even­tu­ella sys­te­ma­tiska eller bety­dande pro­blem som ofta upp­står och leder till tvis­ter mel­lan kon­su­men­ter och näringsid­kare och, om möj­ligt, rekom­men­da­tio­ner om hur sådana pro­blem kan und­vi­kas eller lösas i fram­ti­den,
   6. en bedöm­ning, i före­kom­mande fall, av hur effek­tivt sam­ar­be­tet är inom nät­verk av alter­na­tiva tvist­lös­nings­or­gan som har till upp­gift att under­lätta lös­ning av grän­sö­ver­skri­dande tvis­ter,
   7. vil­ken utbild­ning som ges till de fysiska per­so­ner som ansva­rar för den alter­na­tiva tvist­lös­ningen, samt
   8. en utvär­de­ring av hur effek­tivt det alter­na­tiva tvist­lös­nings­för­fa­rande som orga­net erbju­der är, och möj­liga sätt att för­bättra effek­ti­vi­te­ten.

Åter­kal­lelse av ett god­kän­nande

9 §   Den behö­riga myn­dig­he­ten ska åter­kalla ett god­kän­nande av en nämnd för alter­na­tiv tvist­lös­ning om kra­ven enligt 6 § inte längre är upp­fyllda. Ett god­kän­nande får även åter­kal­las om tvist­lös­nings­nämn­den inte upp­fyl­ler skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion till den behö­riga myn­dig­he­ten enligt 8 §.
Det­samma gäl­ler om tvist­lös­nings­nämn­den inte upp­fyl­ler kra­ven enligt arti­kel 9.7 eller 10 i EU:s tvist­lös­nings­för­ord­ning, i den ursprung­liga lydel­sen.

Innan ett god­kän­nande åter­kal­las på grund av bris­ter enligt 6 § ska den behö­riga myn­dig­he­ten ge tvist­lös­nings­nämn­den till­fälle att senast inom tre måna­der upp­fylla kra­ven.

Den behö­riga myn­dig­he­ten ska anmäla beslut om åter­kal­lelse av god­kän­nande till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen.

Infor­ma­tion till kon­su­men­ter

10 §   En näringsid­kare som har åta­git sig att lösa tvist med en kon­su­ment genom alter­na­tiv tvist­lös­ning ska lämna klar, begrip­lig och lät­till­gäng­lig infor­ma­tion om den eller de nämn­der för alter­na­tiv tvist­lös­ning som åta­gan­det avser.
Infor­ma­tio­nen ska läm­nas
   1. på näringsid­ka­rens even­tu­ella webb­plat­ser som rik­tar sig till kon­su­men­ter, och
   2. i even­tu­ella skrift­liga avtals­vill­kor mel­lan näringsid­ka­ren och kon­su­men­ter.

Infor­ma­tio­nen ska inne­hålla den berörda tvist­lös­nings­nämn­dens web­ba­dress och post­a­dress.

11 §   En näringsid­kare som helt eller del­vis mot­sät­ter sig ett krav från en kon­su­ment på grund av ett avtal mel­lan dem, ska sam­ti­digt ge kon­su­men­ten infor­ma­tion om den nämnd för alter­na­tiv tvist­lös­ning som kon­su­men­ten kan vända sig till för att få sitt krav prö­vat. Näringsid­ka­ren ska även infor­mera kon­su­men­ten om huruvida näringsid­ka­ren avser att med­verka vid tvist­lös­nings­för­fa­ran­det.

Infor­ma­tio­nen enligt första styc­ket ska vara klar och begrip­lig, inne­hålla den berörda tvist­lös­nings­nämn­dens web­ba­dress och post­a­dress samt ges i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten.

12 §   Bestäm­mel­ser om kon­su­mentin­for­ma­tion som ska läm­nas av näringsid­kare finns i arti­kel 14 i EU:s tvist­lös­nings­för­ord­ning.

Påföljd vid ute­bli­ven infor­ma­tion till kon­su­men­ter

13 §   Om näringsid­ka­ren inte ger infor­ma­tion i enlig­het med 10 eller 11 § eller arti­kel 14 i EU:s tvist­lös­nings­för­ord­ning, i den ursprung­liga lydel­sen, ska mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) tilläm­pas, med undan­tag av bestäm­mel­serna i 29-36 §§ om mark­nads­stör­nings­av­gift. Sådan infor­ma­tion ska anses vara väsent­lig enligt 10 § tredje styc­ket den lagen.

Alter­na­tiv tvist­lös­nings inver­kan på tale­fris­ter och pre­skrip­tions­ti­der

14 §   En tale­frist eller en pre­skrip­tions­tid som löper vid den tid­punkt då ett för­fa­rande vid en nämnd för alter­na­tiv tvist­lös­ning inled­des och som gäl­ler för den sak som för­fa­ran­det avser löper ut tidi­gast en månad efter avslu­tat för­fa­rande, om inte annat föl­jer av Sve­ri­ges inter­na­tio­nella åta­gan­den.

Bemyn­di­gande

14 a §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter i ären­den vid en sådan nämnd för alter­na­tiv tvist­lös­ning som avses i 4 §. Lag (2024:54).

Över­kla­gande

15 §   Den behö­riga myn­dig­he­tens beslut enligt 4 och 9 §§ får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.