SFS 1981:130

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1981:130 pre­skrip­tions­lag; utkom från tryc­ket den 10 mars 1981 utfär­dad den 29 janu­ari 1981. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. inle­dande bestäm­melse i § denna lag gäl­ler i fråga om pre­skrip­tion av ford­ringar, i den mån inte annat föl­jer av vad som är sär­skilt före­skri­vet. pre­skrip­tions­tid 2 § en ford­ran pre­skri­be­ras tio år efter till­koms­ten, om inte pre­skrip­tio nen avbryts dess­förin­nan. pre­skrip­tions­ti­den är dock tre år för ford­ran mot en kon­su­ment, om ford­ringen avser en vara, tjänst eller annan nyt­tig­het som en näringsid­kare i sin yrkes­mäs­siga verk­sam­het har till­han­da­hål­lit kon­su­men­ten för huvud sak­li­gen enskilt bruk. det­samma gäl­ler ford­ran mot den som har gått i bor gen för betal­ningen av en sådan ford­ran. den treå­riga pre­skrip­tions­ti­den gäl­ler dock inte ford­ringar som grun­dar sig på löpande skul­debrev. för ford­ran på pen­sion räk­nas pre­skrip­tions­ti­den från den dag ford­ring en tidi­gast kan göras gäl­lande. 3 § en ford­ran på ska­de­stånd i anled­ning av brott pre­skri­be­ras ej före ut gången av tiden för åtals­pre­skrip­tion, om inte frå­gan om ansvar för brot­tet har avgjorts dess­förin­nan. har så skett, pre­skri­be­ras ford­ringen ett år efter 176 ' prop. 1979/80; 119, lu 198 0/81: 1, rskr 1980/81: 139. ¬ den dag dom eller slut­ligt beslut med­de­las, om inte pre­skrip­tions­ti­den går sfs 1981:130 ut senare enligt 2 §. om någon har h äktats eller erhål­lit del av åtal för brott före utgången av tiden för åtals­pre­skrip­tion men ansvars­frå­gan inte har avgjorts dess­förin nan, pre­skri­be­ras en ford­ran på ska­de­stånd i anled­ning av brot­tet tidi­gast ett år efter den dag dom eller slut­ligt beslut me dde­las. 4 § en regress­ford­ran som har upp­kom­mit genom att någon har betalt en skuld, för vil­ken flera är ansva­riga, pre­skri­be­ras tidi­gast ett år efter betal ningen av huvud­ford­ringen. pre­skrip­tions­av­brott 5 § pre­skrip­tion avbryts genom att 1. gäl­de­nä­ren utfäs­ter betal­ning, erläg­ger ränta eller amor­te­ring eller er kän­ner ford­ringen på annat sätt gente­mot bor­ge­nä­ren, 2. gäl­de­nä­ren får ett skrift­ligt krav eller en skrift­lig erin­ran om ford­ring en från bor­ge­nä­ren eller 3. bor­ge­nä­ren väc­ker talan mot gäl­de­nä­ren eller annars åbe­ro­par ford ringen gente­mot gäl­de­nä­ren vid do mstol, hos exe­ku­tiv myn­dig­het eller i skil­je­för­fa­rande, kon­kurs­för­fa­rande eller för­hand­ling om offent­ligt ackord. ver­kan av pre­skrip­tions­av­brott 6 § om pre­skrip­tion har avb rutits genom erkän­nande, krav eller erin­ran, löper en ny pre­skrip­tions­tid enligt 2 § från dagen för avbrot­tet. 7 § om pre­skrip­tion har avbruti ts genom att talan har väckts eller genom att ford­ringen annars har åbe­ro­pats enligt 5 § 3, löper en ny pr eskrip­tions tid enligt 2 § från den dag dom eller slut­ligt beslut med­de­las eller det rättsli ga för­fa­ran­det avslu­tas på annat sätt. full­följs talan eller åter­upp­tas förfa ran­det av någon annan anled­ning före den nya pre­skrip­tions­ti­dens utgång, avbryts pre­skrip­tio­nen, var­ef­ter ny tid räk­nas från den d ag det åter­upp­tag na för­fa­ran­det avslu­tas. avslu­tas det rätts­liga för­fa­ran­det utan att gäl­de­nä­ren har del­gi­vits eller på annat sätt under­rät­tats om bor­ge­nä­rens fram­ställ­ning, beräk­nas dock pre­skrip­tions­ti­den som om något avbrott inte hade skett. ford­ringen pre skri­be­ras lik­väl tidi­gast ett år e fter det att för­fa­ran­det avslu­tas. pre­skrip­tions­ti­den kan inte för­längas enligt andra styc­ket andra mening en mer än en gång. inne­bör­den av pre­skrip­tion 8 § pre­skrip­tion inne­bär att bor­ge­nä­ren för­lo­rar rät­ten att kräva ut sin ford­ran. pre­skrip­tion av en huvud­ford­ran omfat­tar även ford­ran på ränta och an nan tilläggs­för­plik­telse samt ford­ran på grund av bor­gen. 9 § om flera har åta­git sig eller för­plik­tats att svara soli­da­riskt för samma skuld och denna pre­skri­be­ras i för­hål­lande till någon av dem, sva­rar var 177 12-​sfs 1981 ¬ sfs 1981:130 och en av de andra endast för sin andel. ande­larna beräk­nas efter huvudta let, om inte annat har bestämts genom ett avtal eller avgö­rande som borge nären har fått kän­ne­dom om senast sex måna­der före pre­skrip­tio­nen. upp­kom­mer brist hos någon av de kvar­va­rande gäl­de­nä­rerna. för­de­las ansva­ret för bris­ten mel­lan de övriga kvar­va­rande och bor­ge­nä­ren. där­vid sva­rar vaije gäl­de­när i för­hål­lande till sin andel och bor­ge­nä­ren i för­håll an de till den andel som har pre­skri­be­rats. 10 § utan hin­der av att en ford­ran är pre­skri­be­rad får den använ­das till kvitt­ning, om detta eljest är tillå­tet och den inte var pre­skri­be­rad vare sig när bor­ge­nä­ren för­vär­vade den eller när han kom i skuld till gäl­de­nä­ren. 11 § pre­skrip­tion inskrän­ker inte bor­ge­nä­rens rätt att ta ut sin ford­ran ur egen­dom i vilk en har har panträtt eller reten­tions­rätt till säker­het för ford ringen. sär­skilda bestäm­mel­ser 12 § avtal att en ford­ran inte skall pre­skri­be­ras eller att pre­skrip­tion skall kunna avbry­tas på annat sätt än som före­skrivs i denna lag är ogil­tigt. det­samma gäl­ler avtal om längre pre­skrip­tions­tid än tre år för en ford­ran som avses i 2 § andra styc­ket. 13 § om en åtgärd som avses i 5 § 3 vid­tas utom­lands, med­för den verk ningar enligt denna lag, under för­ut­sätt­ning att bor­ge­nä­ren med hän­syn till gäl­de­nä­rens för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt har haft skä­lig an led­ning att vidta åtgär­den i den främ­mande sta­ten. denna lag trä­der i kra ft den 1 juli 1981. lagen tilläm­pas även på ford­ringar som har kom­mit till före ikraft­trä dan­det och som inte har pre­skri­be­rats dess­förin­nan enligt äldre bestäm mel­ser. har en pre­skrip­tions­av­bry­tande åtgärd vid­ta­gits enligt äldre be stäm­mel­ser, skall ver­kan av åtgär­den bestå även efter ikraft­trä­dan­det. pre­skrip­tions­ti­den skall dock betäm­mas enligt den nya lagen. ford­ringar som avses i andra styc­ket pre­skri­be­ras ej före den 1 juli 1984, om inte pre­skrip­tion skulle ha inträtt dess­förin­nan även enligt äldre be stäm­mel­ser. före­kom­mer i la g eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till före­skrift som har ersatts genom bestäm­melse i denna lag, tilläm­pas i stä llet den nya be stäm­mel­sen. på rege­ring­ens väg­nar thor­björn fäll­din håkan win­berg (justi­tie­de­par­te­men­tet) 178 ¬